Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om åter för säkring skassor m. m

1926-02-25 · 49 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 45 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:114, Med förslag till lag om åter för säkring skassor m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Katigt. Maj:ts proposition nr 114.

]

Nr 114.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om åter för säkring skassor m. m.; given Stockholms

slott den 25 februari 1926.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet liållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt 87 § regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om återförsäkringskassor; samt

2) lag angående ändrad lydelse av 2, 3 och 87 §§ i lagen den 29 juni 1912

om understödsföreningar.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 95 käft. (Nr 114—116.)

22X6 25

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

KungI. Maj:ts proposition nr 114.

Förslag

till

Lag

om återiörsäkringskassor.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Med återförsäkringskassa förstås i denna lag sådan förening av sjukkassor

eller understödsföreningar eller av både sjukkassor och understödsföreningar,,

som har till uteslutande ändamål att utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse

bereda delägarna återförsäkring av meddelade utfästelser.

2 §■

Vad i lagen den 29 juni 1912 (nr 184) om understödsföreningar och i

övrigt finnes stadgat angående understödsförening skall äga motsvarande

tillämpning beträffande återförsäkringskassa, dock med iakttagande av vad

här nedan i denna lag finnes särskilt föreskrivet.

Delägare i återförsäkringskassa äro de försäkringstagande sjukkassorna

och understödsföreningarna, och skall beträffande dem vad för medlemmar

i understödsföreningar stadgas äga motsvarande tillämpning.

Återförsäkringskassa skall såsom sådan registreras oavsett antalet delägare.

3 §•

Ändå att i återförsäkringskassas stadgar icke intagits bestämmelse därom

att stadgarna skola vara godkända av tillsynsmyndigheten, skall vad i 86 §

i lagen om understödsföreningar finnes föreskrivet för understödsförening,

i vars stadgar intagits dylik bestämmelse, äga motsvarande giltighet beträffande

återförsäkringskassa.

Meddelar återförsäkringskassa återförsäkring av begravningshjälps- eller

andra livförsäkringsutfästelser, skall jämväl vad i 87 och 88 §§ i samma lag

sägs gälla för kassan.

4 §•

Återförsäkringskassa må ej meddela återförsäkring av kapitalunderstöd på

samma risk till högre belopp än fyratusen kronor.

Tillsynsmyndigheten må dock medgiva, att i nämnda belopp ej skall inräknas

återförsäkring av begravningshjälpsutfästelse som meddelats av sjukkassa.

Vad i 3 § andra stycket i lagen om understödsföreningar siigs skall icke

gälla för återförsäkringskassa.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl, Maj:ts proposition nr 114.

5 §•

Vid ansökan om registrering av återförsäkringskassa skola jämte i 7 § i

lagen om understödsföreningar föreskrivna uppgifter och handlingar finnas

fogade enligt av tillsynsmyndigheten fastställda formulär avfattade uppgifter

beträffande delägarna samt de utfästelser som anmälts till återförsäkring

hos kassan. Dessa uppgifter skola vara bestyrkta genom styrelseledamöternas

egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter.

6 §•

Aterförsäkringskassas stadgar skola innehålla vad i 8 § i lagen om understödsföreningar

finnes föreskrivet med undantag för vad vid 5) i nämnda

paragraf sägs.

Därjämte skola stadgarna angiva:

1) det högsta belopp varför kassan må meddela återförsäkring på samma

risk; dock mai stadgarna föreskrivas, att i sådant belopp ej skall inräknas

återförsäkring av begravniugshjälpsutfästelse som meddelats av sjukkassa;

2) antal och belopp av utfästelser som skola hava anmälts till återförsäkring

hos kassan för att densamma må börja sin verksamhet; samt

3) grunderna för utövande av rösträtt och fattande av beslut å sammanträde

med kassan.

7 §■

Aterförsäkringskassas firma skall i stället för ordet »understödsförening»

innehålla ordet »återförsäkringskassa».

Firman skall tydligt skilja sig från annan bestående återförsäkringskassas

firma.

8§-

I stället för den i 10 § i lagen om understödsföreningar föreskrivna medlemsförteckning

skall genom styrelsens försorg hos återförsäkringskassa föras

en förteckning enligt av tillsynsmyndigheten fastställt formulär över delägarna

samt över de utfästelser som återförsäkrats hos kassan.

9 §•

I stället för vad i 49 § vid 1) i lagen om understödsföreningar stadgas

skall gälla, att återförsäkringskassa är skyldig träda i likvidation, när de återförsäkrade

utfästelserna till antal eller belopp nedgått under vad enligt stadgarna

skolat vara anmält till återför säkring hos kassan för att densamma

må börja sin verksamhet, och sådant antal eller belopp ej åter uppnåtts inom

tre månader.

"Vad i Öl och 52 §§ i lagen om understödsföreningar finnes stadgat för

det fall att understödsförening är skyldig att träda i likvidation, skall ock

gälla, när återförsäkringskassa på grund av stadgandet i första stycket av denna

paragraf skall träda i likvidation.

10 §.

Yad i 50, 61 och 68 §§ i lagen om understödsföreningar är stadgat om

överlåtelse av sådan förenings rörelse på understödsförening som förut

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

finnes eller som skall bildas för detta ändamål skall, då fråga är om överlåtelse

av återförsäkringskassas rörelse, avse överlåtelse på återförsäkringskassa.

11 §•

Förekommer vid återförsäkringskassas verksamhet avvikelse från denna

lag, eller befinnes återförsäkringskassa driva rörelse vilken är att anse

såsom affärsmässig försäkringsrörelse, skall vad i 82 § i lagen om understödsföreningar

är för motsvarande fall stadgat äga tillämpning.

12 §.

Driver förening som i 1 § avses verksamhet utan att vara registrerad

som återförsäkringskassa, vare för den som deltager i åtgärd å föreningens

vägnar eller i beslut därom lag som i 93 § i lagen om understödsföreningar

sägs.

13 §.

Har styrelseledamot eller annan vid anmälan för registrering enligt denna

lag mot bättre vetande meddelat oriktig uppgift angående delägarna i kassan

eller till återförsäkring anmälda utfästelser, vare lag som i 94 § i lagen om

understödsföreningar sägs.

14 §.

Inskrivning av uppgifter rörande återförsäkringskassor skall äga rum i en

särskild avdelning av understödsföreningsregistret.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1927.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2, 3 och 87 §§ i lagen den 29 juni 1912

(nr 184) om understödsföreningar.

Härigenom förordnas, att 2, 3 och 87 §§ i lagen den 29 juni 1912 om understödsföreningar,

av vilka paragrafer 3 § ändrats genom lag den 6 maj 1921

(nr 212), i nedan angivna delar skola erhålla följande ändrade lydelse:

2§-

Pensionskassa, som består av minst fem medlemmar, så ock annan understödsförening,

som består av minst femtio medlemmar, skall registreras i enlighet

med vad i denna lag sägs.

Understödsförening, som---fem medlemmar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

3 §•

Registrerad understödsförening---föreningens understödsverksamhet.

Registrerad understödsförening må ej utfästa eller utbetala understöd, utgående

i kapital en gång för alla (kapitalunderstöd), till högre belopp än fyratusen

kronor för en medlem. Hava föreningens stadgar icke godkänts på

sätt i 86 § sägs, må föreningen icke utfästa eller utbetala kapitalunderstöd

till högre belopp än femhundra kronor för en medlem.

87 §.

Därest understödsförening--— dettas återköpsvärde. Har försäkring

återförsäkrats hos svenskt försäkringsbolag eller återförsäkringskassa, vare

föreningen fritagen från förpliktelsen att för det återförsäkrade beloppet

göra avsättning till premiereserv.

Varda, sedan —--vid 5) stadgas.

Denna lag träder i kraft, vad angår 87 §, den 1 januari 1927 och beträffande

2 och 3 §§ den 1 januari 1928. I fråga om understödsförening, som äger

bestånd vid sistnämnda tidpunkt och som. enligt denna lag skall registreras

men jämlikt 2 § enligt dess hittillsvarande lydelse icke varit underkastad

registreringsskyldighet, äger tillsynsmyndigheten, där föreningen enligt 81 §

första stycket är skyldig att avgiva försäkringsteknisk utredning, utsätta

lämplig tid jämväl innan fem år förflutit efter föreningens registrering, då

sådan utredning första gången skall avgivas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inledning.

()

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 15 januari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss,

Möller, Levinson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller anför efter gemensam

beredning med cheferna för justitie- och handelsdepartementen:

Den 31 sistlidne december har jag för Kungl. Maj:t anmält fråga om vissa

ändringar i lagen den 4 juli 1910 om sjukkassor, vilka ändringar sammanhänga

med ifrågasatt nyorganisation av det statsunderstödda sjukkasseväsendet.

Jag anhåller nu att få anmäla två ärenden, vilka äga visst sammanhang

med en sådan nyorganisation, nämligen:

1) en av Sveriges allmänna sjukkasseförbund den 18 december 1922 gjord

framställning om sådan ändring i lagen den 29 juni 1912 om understödsföreningar,

att möjlighet skulle skapas att inom ramen för nämnda lag bilda

en förening för ömsesidig återförsäkring av utav sjukkassor och understödsföreningar

utfäst begravningshjälp och kapitalunderstöd; samt

2) riksdagens skrivelse den 6 maj 1924 (nr 136) med anhållan om förslag

rörande utvidgad registreringsskyldighet för understödsföreningar.

Av de i dessa framställningar berörda spörsmålen vill jag först till behandling

upptaga frågan om lagstiftning angående sammanslutningar av

understödsföreningar och sjukkassor i syfte av riskutjämning, vilket slag av

sammanslutningar i det följande benämnes återförsäkringskassor.

Återförsäkringskassor.

Försäkringsverksamheten i Sverige regleras i huvudsak genom lagen den

25 maj 1917 om försäkringsrörelse. Enligt huvudregeln i denna lag må

försäkringsrörelse allenast drivas av två olika slags juridiska personer:

försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag, och dessa få utöva

rörelsen allenast i enlighet med av Konungen fastställd bolagsordning

och under noggrann kontroll av ett statens ämbetsverk, försäkringsinspektionen.

Emellertid har det vid sidan av dessa försäkringsbolag bildats ett flertal

asmmanslutningar av olika slag för beredande av ömsesidigt understöd vid döds
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 114. <

i;tll, sjukdom m. m., vilken verksamhet till sin natur är en form av försäkringsrörelse.

Dessa sammanslutningar, som ofta arbeta inom en begränsad krets och

i regel utbetala allenast mindre belopp, kunna naturligtvis ej uppfylla de

stränga bestämmelserna i nämnda lag. Då de emellertid hava en stor social

uppgift att fylla samt en laglig reglering av och kontroll över deras verksamhet

synts önskvärd, har man för en del slag av dylika sammanslutningar

genom särskild lagstiftning berett möjlighet att i viss omfattning meddela

för sammanslutningen såsom sådan rättsligt bindande försäkringar. För

dylika sammanslutningar för personförsäkring äro sålunda särskilda bestämmelser

meddelade i förenämnda lagar om sjukkassor och om understödsföreningar.

Båda dessa slags organisationer meddela såväl periodiska understöd

— vad angår sjukkassorna endast vid sjukdom — som s. k. kapitalunderstöd,

d. v. s. understöd utgående i ett kapitalbelopp en gång för alla;

av sjukkassorna må dock kapitalunderstöd meddelas allenast i form av begravningshjälp.

Tillsynsmyndighet för den av dessa sammanslutningal bedrivna

försäkringsrörelsen är icke försäkringsinspektionen utan socialstyrelsen.

I motsats mot vad som är fallet beträffande lagen om försäkringsrörelse

saknas i sistnämnda båda lagar bestämmelser om återförsäkrings verksamhet,

d. v. s. verksamhet, varigenom de primära försäkringsinrättningarna

i utjämningssyfte i sin tur i annan inrättning taga försäkring för

åtagna risker. Innan jag ingår på fragan om avhjälpande av denna biist,

vill jag i korthet erinra om vad i förevarande fråga förekommit vid tidigare

behandling av hithörande lagstiftning.

Av tillkallade kommitterade avgavs den 2 december 1905 förslag till lag

om understödsföreningar. Denna lag skulle enligt sill 1 § avse föreningar

för inbördes livförsäkring, sjukhjälp eller annat dylikt understöd,

samhet icke avsåge affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse. Lagen skulle

alltså omfatta båda de slag av försäkringsorganisationer, som sedermera

reglerats genom nyssnämnda lagar om sjukkassor och om understödsföreningar.

I förslagets 1 § stadgades, att lagen skulle avse jämväl förening

för ömsesidig återförsäkring mellan registrerade understödsföreningar.

Såsom motiv för förslaget i sistnämnda del anförde de kommitterade: De

flesta utländska lagar i förevarande ämne behandlade såsom understödsföreningar

jämväl sammanslutningar mellan understödsföreningar för gemensamt

anställande av läkare, gemensam placering av medel och ömsesidig

återförsäkring av åtagna risker in. m. Flertalet av de ändamål, för vilka

dylika föreningar plägade bildas, vore av den art, att enligt svensk rätt, i

den mån sådana sammanslutningar antoge formen av verkliga fristående föreningar,

dessa föreningar kunde registreras såsom föreningar för ekonomisk

verksamhet. I ett fall åtminstone vore dock till följd av stadgandet i 70 §

i då gällande lag om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet

{motsvarande 91 § i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar)

möjligheten att på nyss angivna väg vinna erkännande såsom självständigt

Historik.

Kommittéförslag

1905.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Sakkuimig
betänkande
1910.

Lagändringar

1921.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

rättssubjekt utesluten, nämligen då förening av ifrågavarande slag avsåge

ömsesidig återförsäkring. Det hade emellertid synts de kommitterade önskvärt,

att även för förening för sistnämnda ändamål utväg öppnades att vinna

erkännande.

Vid den reglering, som ifrågavarande rättsområde sedermera erhöll genom

nämnda lagar den 4 juli 1910 och den 29 juni 1912, upptogs emellertid ej

någon bestämmelse av sådan innebörd. I det av tillkallade sakkunniga den

10 december 1910 avgivna betänkande, som ligger till grund för sistnämnda

lag, anfördes såsom motiv härför beträffande understödsföreningarna, att

någon återförsäkringsförening de sakkunniga veterligen ej funnes i landet

och att även för framtiden det behov av åter försäkring, som kunde förefinnas

för understödsföreningar, borde kunna fyllas genom den affärsmässiga försäkringsverksamheten.

Till eu början lärer efter den nya lagstiftningens tillkomst något behov

av möjlighet till återförsäkring vid sidan av den affärsmässiga försäkringsverksamlieten

icke heller hava yppats. Annat synes förhållandet hava blivit

efter det genom lagändringar den 6 maj 1921 de högsta belopp, till vilka

sjukkassor och understödsföreningar skulle äga utfästa begravningshjälp och

kapitalunderstöd höjts, beträffande begravningshjälp från 200 kronor till 500

kronor samt beträffande kapitalunderstöd, som meddelades av understödsföreningar

med godkända stadgar — vilka föreningar stå under särskild,

noggrann kontroll — från 2,000 till 4,000 kronor och i fråga om understöd,

meddelat av annan understödsförening, från 300 kronor till 500 kronor.

Nämnda lagändringar föranleddes av framställningar dels från Sveriges

allmänna sjukkasseförbund och dels från Göteborgs allmänna understödsförening

och tolv andra understödsföreningar. Såsom skäl för framställningarna

anfördes, att med det betydligt sänkta penningvärdet de dittills gällande

maximigränserna finge anses alltför låga. I avgivet utlåtande över understödsföreningarnas

framställning framhöll socialstyrelsen, bland annat, att

för medgivande av det högsta föreslagna kapitalunderstödet det understundom

kunde vara erforderligt att som villkor föreskriva, att kapitalunderstödet

eller viss del därav återförsäkrades. I detta uttalande instämde försäkring

sinspektionen i likaledes avgivet utlåtande.

I överensstämmelse med vad socialstyrelsen sålunda anfört har det efter

understödsförsäkringslagens ikraftträdande förekommit, att socialstyrelsen såsom

villkor för godkännande av stadgar för understödsföreningar föreskrivit,

att viss del av de utfästa kapitalunderstöden skolat återförsäkras. I de flesta

fall torde en dylik föreskrift hava föranlett, att förening avstått från meddelande

av försäkring till de ifrågavarande beloppen, och i andra fall har

sådan återförsäkring skett i ett vanligt försäkringsbolag. Ävenledes har

förekommit, att socialstyrelsen i fall då sjukkassa velat lämna begravningshjälp

till visst högt belopp, i utjämningssyfte bestämt det minsta tillåtna

medlemsantalet i sådan begravningshjälpsklass så högt, att det faktiskt,

verkat som ett förbud för kassan att meddela dylik begravningshjälp.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. MajUs proposition nr 114.

I sin ifrågavarande framställning har nu sjukkasseförbundet anfört bland

annat följande:

»Pa grund av lag den b maj 1921 äger registrerad sjukkassa numera meddela

begravningshjälp till belopp av 500 kronor. Därmed har möjlighet

givits vårt lands sjukkassor att bereda begravningshjälpsunderstöd i en utsträckning,

som bättre motsvarar det väsentligt ökade behov, som uppstått

genom penningens låga värde i närvarande tid.

Ett stort antal sjukkassor hava också begagnat sig av denna, möjlighet.

Där detta skett, har emellertid eu avsevärd ekonomisk risk pålagts sjukkassorna,

ägnad att i ej obetydlig grad äventyra verksamhetens lugna utveckling.

Särskilt gäller detta de mindre kassorna, vilkas motståndskraft gentemot

eu starkare ekonomisk påfrestning är jämförelsevis ringa.

Många sjukkassor hava dock, med insikt härom, funnit sig föranlåtna att

avstå ifrån en utvidgning av sin begravningshjälpsverksamhet i antydd riktning.

I derå fall, speciellt beträffande mindre sjukkassor, torde vidare hinder

hava uppstått för en utökning av begravningshjälpen utöver det tidigare

fastställda begravningshjälpsmaximum av den anledning, att tillsynsmyndigheten,

vilken det på grund av föreskrift i sjukkasselagen tillkommer att bestämma

det minsta antal medlemmar, som bör vara till finnandes i klass

inom sjukkassa, där begravningshjälp skall meddelas, ansett sig böra i viss

utsträckning gorå, gällande, att begravningshjälp ej må meddelas till större

belopp anuat än i fråga om tillräckligt stort medlemsantal.

Det lärer under dylika omständigheter vara tvivel underkastat, huruvida

den lagstiftningsreform, varom det här är fråga, under nuvarande förhållanden

kan bliva till den nytta och betydelse, som varit avsedd och som man

väntat sig. Snarast torde utvecklingen på förevarande område gå i den riktning,

att meddelandet av begravningshjälp till högre belopp än som enligt

tidigare lagstiftning kunnat av sjukkassa utgivas bliver ett privilegium för

de större kassorna. Men härigenom reduceras reformens räckvidd i betydlig

grad. Och samtidigt försättas de små sjukkassorna i eu ogynnsam ställning

i den fria konkurrensen sjukkassorna emellan.»

Efter att hava framhållit, att vad sålunda anförts i mångt och mycket

gällde även beträffande understödsföreningarnas försäkringsverksamhet, har

sjukkasseförbundet vidare yttrat, att på initiativ av socialstyrelsens sjukkassebyrå

fråga väckts om anordnande av en återförsäkring av sjukkassornas begravningshjälpsutfästelser,

vilken återförsäkring eventuellt även skulle kunna utsträckas

att omfatta vissa understödsföreningars försäkringsrisker. Det hade

därvid ansetts, att därest en dylik återförsäkring komme till stånd under lämpliga

former, de antydda svårigheterna för utnyttjandet av de möjligheter, som av

berörda lagstiftningsåtgärder skapats, skulle kunna undanröjas. Den ekonomiska

risken för de enskilda kassorna och föreningarna skulle i väsentlig

grad reduceras och full jämställighet mellan de stora och de små organisationerna

åvägabringas. I den mån eu allmännare anslutning till återförsäkringen

komme till stånd, syntes dessutom även möjlighet givas att i större

utsträckning bibringa understödsverksamlieten på förevarande område en

mera rationell och ändamålsenlig organisation än för närvarande.

Frågan hade, anförde sjukkasseförbundet, sedermera inom förbundet varit

föremål för närmare utredning, vilken resulterat i ett förslag till stadgar för en

återförsäkringskassa, avsedd närmast att förmedla en utjämning av de regist
-

Sjukkas seförbundets

framställning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

JO

Kanyl. Maj.ts proposition nr 114.

rerade sjukkassornas begravningshjälpsrisker. Detta förslag både framlagts

för en år 1922 i Linköping hållen sjukkassekongress och där rönt ett gynn

samt mottagande. Ett uttalande till förslagets förmån hade sålunda blivit

avgivet. Ett definitivt beslut i frågan hade dock under för handen varande

förhållanden icke kunnat komma till stånd. Det både nämligen visat sig,

att gällande lagstiftning icke medgåve ett förverkligande av den tilltänkta

återförsäkringen på sätt, som synts vara det lämpligaste och bästa.

Med åberopande härav har sjukkasseförbundet i sin framställning vidare

anfört:

»En återförsäkring av antydd beskaffenhet synes sålunda med nuvarande

lagstiftning på hithörande områden icke kunna anordnas annorledes än

under formen av ett försäkringsbolag, hänförligt till försäkringslagens giltig

hetsgebit och underkastat tillsyn från samma myndighet som de affärsmässigt

drivna försäkringsföretagen. Eu dylik anordning vore dock, enligt vårt

förmenande, varken ändamålsenlig eller ur andra synpunkter önskvärd.

Meningen vore alldeles icke, att den tilltänkta återförsäkringen skulle bedrivas

i något som helst affärsmässigt syfte och i konkurrens med de försäkringsbolag,

vilka meddela återförsäkring. Den skulle helt och hållet avse

att tjäna ett socialt intresse, nämligen att bereda ett välbehövligt stöd åt

den försäkringsverksamliet, vilken utövas av landets sjukkassor och understödsföreningar,

och att liksom dessa vara ett organ för den ömsesidiga

understödsverksamlieten i vårt land. Men ett dylikt företag synes naturligen

höra hemma under understödsföreningslagen. .Den gränsskillnad, som

blivit uppdragen emellan den affärsmässiga försäkringsverksamlieten å den

ena sidan och den ömsesidiga understödsverksamlieten å den andra, därigenom

att dessa olika slag av verksamhet blivit inordnade under skilda

lagar och olika tillsynsmyndigheter, synes naturligen böra gälla också emellan

den affärsmässiga återförsäkringsrörelsen och en återför säkrings verksamhet,

som vore avsedd uteslutande för den ömsesidiga understödsverksamlieten.

Men även ur mera praktiska synpunkter synes mycket tala för ett dylikt

särskiljande.

Det'' är visserligen icke kitt att på förhand bedöma vare sig fördelarna

eller olägenheterna av ett arrangement i den ena eller den andra riktningen.

Säkert är emellertid, att den affärsmässiga försäkringsrörelsen och den verksamhet,

som utövas av våra sjukkassor och understödsföreningar, sinsemellan

förete ganska stora olikheter med avseende å syfte, verksamhetsformer

och arbetssätt. Dessa olikheter torde ock i större eller mindre grad göra

sig gällande inom lagstiftningen ocli vid den statliga tillsynen på det ena

eller andra området. Skulle i trots av dessa olika förhållanden den tilltänkta

återförsiikringskassan inordnas under annan lagstiftning och annan

tillsyn än de till densamma anslutna sjukkassorna och understödsföreningarna,

ligger det nära till hands att befara, att slitningar och andra olägenheter

därigenom kunde uppstå till hinder för verksamheten och till men för

dess ändamål. Säkrast undvikes detta, om kassan inordnades under understödsföreningslagen

och därmed även under samma tillsynsmyndighet som

sjukkass<>rna och understödsföreningarna.

Om så sker, vill det synas, att större möjlighet gives att anordna kassans

verksamhet i överensstämmelse med de enklare förhållanden, som äro utmärkande

för sjukkassornas och understödsföreningarnas verksamhet.

Framhållas må dessutom, att ett intimt samarbete av grundläggande betydelse

för återförsäkringskassans verksamhet vore avsett att åvägabringas

emellan kassan och tillsynsmyndigheten över sjukkasse- och understödsför■eningsväsendet.

Ensamt denna omständighet utgör, enligt vår mening, ett

avgörande skäl för den påtänkta återförsäkringens inordnande under understödsföreningslagen.

»

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Vidare innehöll sjukkasseförbundets skrivelse vissa önskemål beträffande

den rättsliga regleringen av den ifrågasatta återförsäkringsföreningen, till

vilka önskemål jag i det följande skall återkomma.

Vid framställningen fanns fogat däri omförmält »förslag till stadgar för

Sveriges allmänna återförsäkringskassa, understödsförening». Enligt dessa

stadgar skulle kassan vara grundad av Sveriges allmänna sjukkasseförbund,

som skulle ikläda sig kostnaderna för kassans organisation ävensom garanti

för dess förvaltningskostnader under de första tre verksamhetsåren. Kassans

ändamål skulle vara att meddela återförsäkring av kapitalunderstöd, utfästa av

registrerade sjukkassor och understödsföreningar. Högsta försäkring å samma

risk skulle vara 4,000 kronor. Inträde i kassan skulle vinnas genom avslutande

av återförsäkringskontrakt. Återförsäkringskontraktet skulle gälla för viss tid

eller upphöra efter viss i kontraktet fastställd uppsägningstid ej understigande

6 månader, och skulle kontrakt på viss tid, därest uppsägning ej följde,

anses förlängt på ytterligare ett år i sänder. Beträffande avgång ur kassan

hänvisade stadgeförslaget till 12 § i understödsföreningslagen. Återförsäkring

skulle förplikta kassan att i händelse av den försäkrades död utbetala den

återförsäkrade utfästelsens nominella belopp med ett avdrag motsvarande

utfästelsens matematiska värde, vilket innebar, att avsättning till premiereserv

skulle verkställas av de försäkringstagande sjukkassorna och understödsföreningarna

och icke av återförsäkringskassan. Återförsäkringspremierna

skulle bestämmas årligen och motsvara återförsäkringskassans utbetalningsrisk

efter angivna försäkringstekniska grunder jämte tillägg för bestridande

av kassans förvaltningskostnader. I händelse av brist skulle uttaxering å

de försäkringstagande kassorna eller föreningarna äga rum. Uppgörelse mellan

återförsäkringskassan och de försäkringstagande sjukkassorna och understödsföreningarna

skulle ske årligen.

I avgivet utlåtande över sjukkasseförbundets framställning har socialstyrelsen

efter en redogörelse för den tidigare behandlingen av förevarande

spörsmål anfört bland annat följande:

»Med hänsyn till de ökade risker för rörelsens soliditet, som en utvidgning

av begravningshjälpsverksamheten i många fall skulle kunna medföra,

äro dock, vad särskilt sjukkasseverksamheten beträffar, möjligheterna för det

stora flertalet mindre sjukkassor att begagna sig av den sålunda (genom 1921

års lagändring) medgivna högre understödsrätten icke stora. Härutinnan

skulle otvivelaktigt en under möjligast enkla men dock betryggande former

verkande återförsäkringskassa bliva till avsevärd hjälp och leda till att även

de allra minsta kassor skulle kunna för sina medlemmars vidkommande

utnyttja denna rätt.

Även för många understödsföreningar, som bereda kapitalunderstöd, skulle

en under dylika former arbetande återförsäkringskassa likaledes vara av stor

betydelse och göra deras verksamhet mera betryggande och oberoende av

tillfälliga rubbningar. Yad åter beträffar understödsföreningar med godkända

stadgar, torde särskilt i fråga om de mindre bland dem tillvaron av en dylik

återförsäkringsmöjlighet underlätta beredandet av de genom 1921 års lagändring

medgivna förhöjda kapitalunderstöden.

Social
styrelsen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Svenska

försäkrings
foreningens
sakkunnige
nämnd.

Kung/. Maj it* proposition nr 114.

Med hänsyn bl. a. härtill finner styrelsen därför önskvärt, att möjlighet,

för återförsäkringsverksamhet beredes inom ramen av den genom 1912 års

lag reglerade ömsesidiga understödsföreningsverksamheten. Att sjukkassor

och understödsföreningar skola för detta ändamål vara hänvisade uteslutande

till den affärsmässigt drivna försäkringsrörelsen är dessutom förenat med

icke så få olägenheter. Dessa sammanslutningar fullfölja nämligen i princip

andra ändamål och verka under väsentligt olika former än den affärsmässiga

försäkringsrörelsen. Genom att den nu planerade återförsäkringskassan skulle

tvingas att organisera sig som ett ömsesidigt försäkringsbolag i enlighet med

försäkringslagens bestämmelser, skulle dessutom kassan komma att lyda under

annan tillsynsmyndighet iin de sammanslutningar, till stöd för vilka den

skulle vara verksam. Utom andra nära till hands liggande olägenheter skulle

ett dylikt förhållande även medföra, att den myndighet, som hade att utöva

tillsyn över återförsäkringskassan, skulle vara i avsaknad av den personalkännedom

och erfarenhet rörande sjukkasse- och understödsföreningsrörelsen,

varförutan tillsynen skulle bliva i vissa hänseenden mindre effektiv.»

Efter att vidare hava framhållit, att bestämmelserna i understödsföreningslagen

utarbetats under förutsättning att sammanslutning för inbördes återförsäkring

icke skulle vara att betrakta som understödsförening samt att åtskilliga

bestämmelser i nämnda lag utgjorde hinder för registrering av återförsäkringskassor

eller icke passade för dem, har socialstyrelsen slutat sitt

yttrande med att för sin del tillstyrka bifall till sjukkasseförbundets framställning.

Framställningen remitterades jämväl till försäkringsinspektionen, vilken i

sin ordning infordrade yttrande över densamma av svenska försäkringsföreningen.

I avgivet yttrande anförde föreningens sakkunnigenämnd efter ett

referat av framställningen och socialstyrelsens utlåtande följande:

»Yarken i förbundets skrivelse till Konungen eller i socialstyrelsens yttrande

däröver finner man någon utredning, huruvida icke det vitsordade behovet

av återförsäkring åt sjukkassor och understödsföreningar skulle kunna

vinnas genom redan bestående försäkringsanstalter. Endast under förutsättning

att så icke kan ske på ett sätt, som fyller rimliga anspråk, torde man

kunna tala om ett av de praktiska förhållandena betingat, verkligt behov av

ändring i framställt syfte av lagen om understödsföreningar. Det har därför

för sakkunnigenämnden synts önskligt att klarlägga de redan nu förefintliga

möjligheterna för sådan återförsäkring.

Först må då konstateras, att återförsäkringsavtal mellan understödsföreningar

och försäkringsbolag redan finnas, som i väsentliga avseenden uppgjorts

just enligt de grundläggande principer, som i ett av sjukkasseförbundet

utarbetat utkast till återförsäkringskassa burits fram. Sålunda övertager

enligt åsyftade avtal bolaget alla föreningens risker, försäkrar mot riskpremie,

liimnar sitt sakkunniga biträde vid riskbedömningen samt utför alla på grund

av lag föreningen åliggande försäkringstekniska beräkningar. Sist men icke

minst förtjänar nämnas, att enligt avtalen försäkringsbolagen för sitt arbete

beräkna eu så låg omkostnad, att densamma står i ungefärlig paritet med

den omkostnadsberäkning, som förbundet gjort för sin återförsäkringskassa.

Ä andra sidan bör icke förbises, att sagda återförsäkringsavtal hänföra

sig till understödsföreningar med avsevärt högre genomsnittsbelopp än sjukkassornas

begravningshjälp och att en utsträckning till småbelopp skulle,

om omkostnaderna ej skola stegras, nödvändiggöra en koncentration av ett

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 114.

flertal kassors försäkringsbestånd enligt enhetliga kontraktsbestämmelser hos

samma återförsäkrande bolag, varigenom bolaget också kunde forma verksamheten

till mjuk anpassning efter kassornas eller föreningarnas egenart. Om

återförsäkring för sjukkassor och understödsföreningar samlar sig hos ett

eller några få livförsäkringsbolag, ligger det i sakens natur, att beträffande

denna del av verksamheten det intima samarbete med tillsynsmyndigheten

över sjukkasse- och understödsverksamlieten, som förbundet synes tillmäta

så stor betydelse, skall kunna realiseras utan hinder därav att bolagen stå

under annan tillsynsmyndighet, och intet hinder bör heller möta, att i återförsäkringskontrakten

inryckes skyldighet för återförsäkringsbolaget att lämna

sådana uppgifter, som socialstyrelsen kan komma att påfordra, ävensom att

medgiva denna att, där så befinnes önskligt, taga del av böcker och registratur,

som beröra återförsäkringsverksamlieten i fråga.

Någon reell fördel utöver vad som kan bjudas genom återförsäkring hos

ett redan bestående livförsäkringsbolag — vare sig i form av billigare omkostnader

eller eljest — torde svårligen kunna ernås genom grundandet av

en särskild återförsäkringskassa. Visserligen anför förbundet i sin skrivelse,

att eu återförsäkringskassas verksamhet skall kunna anordnas i överensstämmelse

med de enklare förhållanden, som äro utmärkande för sjukkassornas

och understödsföreningarnas verksamhet, men förbundet bortser då från

att denna förenkling i förslaget nåtts och endast torde kunna nås därigenom,

att fordringarna på en rationell försäkringsteknisk och ekonomisk skötsel

nedprutas, samt att ett dylikt nedprutande vore ytterst betänkligt, ja, i hög

grad ansvarslöst vid eu återförsäkringsverksamhet, av vars goda skötsel ett

mycket stort antal kassor, kanske huvudparten av sjukkasse- och understödsföreningsväsendet,

bleve beroende. Redan den omständigheten, att hos återförsäkringskassan

något maximum för eu och samma risk icke skulle ifrågasättas,

visar, att man är inne på metoder, som äro oförenliga med eu betryggande

återförsäkringsverksamhet.»

Föreningen anför vidare, att en rationellt ordnad återförsäkring i ett välorganiserat

försäkringsbolag skulle medföra den oomtvistliga fördelen för

vederbörande kassor och föreningar, att de helt befriades från risken att få

vidkännas uttaxering till täckande av underskott på återförsäkringsrörelsen - Slutligen sammanfattar föreningen sitt yttrande så, att de möjligheter till

återförsäkring, som genom redan befintliga försäkringsanstalter stode till

buds, vore sådana, att man omöjligen kunde tala om något nödläge för sjukkassor

och understödsföreningar i berörda avseende, vilket skulle kunna utgöra

motiv för en utsträckning av lagen om understödsföreningar till att

omfatta även återförsäkringskassor.

I försäkringsinspektionens eget yttrande hänvisas till eu början till vad

försäkringsföreningens sakkunnigenämnd sålunda anfört om att återförsäkring

förekommit i livförsäkringsbolag och att därvid tillämpats samma grundläggande

principer, som enligt sjukkasseförbundets förslag till reglemente för

Ren tilltänkta återförsäkringskassan skulle gälla för denna.

Härefter anför försäkringsinspektionen:

Sjukkassors och understödsföreningars behov av återförsäkring kan alltså

fyllas av livförsäkringsbolagen lika väl som av den tilltänkta återförsäkringskassan.

Skulle dessa kassor och föreningar vilja stifta ett eget återförsäkringsbolag,

står det dem öppet. År behovet så stort, att detta bolags för
-

Försäkrings
inspektionen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Förarbeten

till nyorganisation

av sjukförsäkring

cn.

14 K ungl. Maj:ts proposition nr /L4.

säkringsbestånd genast blir tillräckligt för att bereda trygghet åt dem, som

teckna återförsäkring däri, och åtager sig sjukkasseförbundet den i reglementsförslaget

omnämnda garantien för de första årens kostnader, lärer något

garanti kapital ej vara erforderligt. De föreslagna grunderna för beräkning

av återförs;! kri ags premierna synas vara godtagbara.

Vid nämnda förhållanden kan försäkringsinspektionen icke inse, att det

finnes anledning att göra ändring i lagen om understödsföreningar för att

göra dot möjligt att inordna ifrågakomma återförsäkringsverksamhet under

denna lag. Ätt ett för ändamålet bildat återförsäkringsbolag skulle lyda

under annan tillsynsmyndighet än sjukkassorna och understödsföreningarna,

kan enligt försäkringsinspektionens mening ej medföra någon olägenhet.

Försäkringsinspektionens befattning med återförsäkringsbolaget torde nämligen

komma att inskränka sig till att verket får yttra sig om bolagets ordning

och försäkringstekniska grunder och övervaka deras tillämpning samt

tillse att bolagets bokslut äro korrekta. Finnes, såsom förbundet synes förmena,

möjlighet att på grund av kassornas och föreningarnas enklare förhållanden

anordna återförsäkringen enklare än vad eljest i livförsäkringen

är möjligt, kan denna möjlighet fullt utnyttjas även i fråga om ett återförsäkringsbolag.

Konungen kan nämligen, enligt 240 § i lagen om försäkringsrörelse,

i fråga om återförsäkring medgiva sådana avvikelser från vad nämnda

lag innehåller, som prövas skäliga. Det torde ej vara att förvänta, att

Konungen skulle underlåta att begagna denna befogenhet, där det visas, att

kassornas och föreningarnas verksamhet verkligen visar sådana särdrag, som

gorå avvikelser önskvärda och möjliga. Vid sådant ärendes behandling torde

givetvis samarbete komma att äga rum mellan de båda tillsynsmyndigheterna,

socialstyrelsen och försäkringsinspektionen.

En avvikelse från vad lagen om försäkringsrörelse innehåller ifrågasättes

i förbundets skrivelse. Enligt denna lag skall bolagsordning angiva det

högsta belopp, varför bolaget må åtaga sig ansvarighet på samma risk. Förbundet

anför, att det skulle medföra stora kostnader för återförsäkringskassa,

om det skulle åligga densamma att kontrollera, att ej samma person förekomme

som försäkringstagare i flera kassor och föreningar för ett sammanlagt

belopp, som överstege ett sålunda fastställt maximum. Detta synes

vara antagligt. Men om återförsäkringsbolaget får den stora anslutning, som

förbundet synes vänta, torde det ej vara förenat med någon större fara att

giva bolaget dispens från berörda kontrollskyldighet.»

Då sålunda sjukkassornas och understödsföreningarnas behov av återförsäkring

kunde på ett för dem fullt tillfredsställande sätt täckas antingen av

redan existerande livförsäkringsbolag eller av ett för ändamålet bildat aterförsäkringsbolag,

har försäkringsinspektionen för sin del avstyrkt sådan ändring

i lagen om understödsföreningar, att återförsäkring skulle kunna meddelas

av understödsförening.

Slutligen har denna fråga berörts vid behandling inom socialdepartementet

av spörsmålet om sjukkasserörelsens omorganisation. Inom departementet

för granskning av i sådant hänseende upprättade utkast tillkallad nämnd kar

— jämte det nämnden beträffande utjämning av sjukkassornas sjukhjälpsrisker

förordat en annan anordning — beträffande återförsäkring av de statsunderstödda

sjukkassornas begravningshjälpsutfästelser förordat till övervägande,

huruvida icke de mindre kassorna borde åläggas att hava sådana utfästelser,

åtminstone i vad de överstege visst belopp, exempelvis 200 kronor, återförsäk
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114. 15

rade i därför inrättad anstalt eller förening, i vilket sammanhang granskningsnämnden

erinrat om sjukkasseförbundets förenämnda framställning.

Av vad i ärendet förekommit svnes mig tydligt framgå, att behov i stor

utsträckning föreligger av återförsäkring av de av understödsföreningar och

sjukkassor tecknade risker. Yad angår understödsföreningarna, lärer det

vara uppenbart, att med hänsyn till de ganska avsevärda kapitalbelopp,

till vilka sådana föreningars utfästelser enligt lagen få uppgå, erforderlig

trygghet och stabilitet icke alltid kan ernås, med mindre återförsäkring ägt

rum. Detsamma gäller i viss mån beträffande sjukkassornas begravningshjälpsverksamliet.

Av det föregående har ju också framgått, att socialstyrelsen

i brist på återförsäkring icke ansett sig kunna medgiva alla kassor

att utnyttja de i lagen fastslagna maximibeloppen för begravningshjälpen.

Därest den ifrågasatta nyorganisationen av sjukförsäkringen, varom förslag

är avsett att föreläggas 1926 års riksdag, vinner statsmakternas gillande,

skulle för övrigt behovet av återförsäkring för sjukkassornas del bliva än

större. Sistnämnda förslag syftar nämligen till att åstadkomma eu centralisering

av sjukkasseväsendet till eu enda sjukkassa å varje ort, vilket mål man

avser att nå genom att öka statsbidragen och endast meddela dem åt eu

kassa inom varje område. Därest detta system skall kunna genomföras,

blir det tydligen nödvändigt, att på platser där flera sjukkassor finnas dessa

sammansluta sig. En annan följd av det ifrågasatta systemet är, att i

allmänhet personer, som flytta från verksamhetsområdet för en statsunderstödd

kassa till motsvarande område för eu annan dylik kassa, skola vara

skyldiga att flytta över sin sjukförsäkring till sistnämnda kassa. På grund

av båda nu anförda omständigheter är det uppenbarligen önskvärt, att de

nya statsunderstödda sjukkassorna allmänt meddela även begravningshjälp

efter en i görligaste mån enhetlig klassindelning; därest så ej sker, kunna

— hven om åtgärder i förebyggande syfte äro avsedda att vidtagas — svårigheter

uppstå för det fall, att vid tvångsöverflyttning av medlem den tidigare

men icke den senare kassan meddelar begravningshjälp; och vissa

kassor, som nu meddela dylik hjälp, kunna avhållas från att ansluta sig

till de statsunderstödda kassorna, såvida medlemmarna ej alls eller allenast

till annat belopp där kunna erhålla sådan förmån. Men då det ifrågasatta

systemet åtminstone till en början kan komma att i vissa trakter leda

till att de statsunderstödda kassorna bliva så små, att de med hänsyn till

de av socialstyrelsen hittills med rätta tillämpade grundsatserna icke utan

vidare kunna få tillstånd att utfästa begravningshjälp till så högt belopp,

som medlemmarna skulle kunna önska, torde alltså återförsäkring vara ett

medel att göra begravningshjälpen mera omfattande och således att underlätta

den nya organisationens genomförande.

Härtill kommer ytterligare en omständighet. I det omförmälda förslaget

till nyorganisation av sjukförsäkringen ingår såsom ett moment, att lios

sjukkassorna begravningshjälps verksamheten och sjukhjälpsverksamlieten

skola hållas skilda från varandra icke blott med avseende å bokföringen

utan även i vad angår fonder, fondförvaltning och kassornas ansvarighet

Behovet

av återförsäkring
Departementsc

h ofen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Formen

för återförgå

kring.

Gällande

lagstiftnin g.

Affärsmässig

och social

försäkringsrörelse.

in Kungl. Maj-.ts proposition nr 114.

för sina förbindelser in. in. Anledningen till dylika bestämmelser bär varit,

att det ansetts böra uppställas som ett bestämt krav från statsmakternas

sida, då de gå att med betydligt ökade bidrag understödja sjukförsäkringsrörelsen,

att dessa bidrag icke på något sätt kunna komma att utnyttjas

för begravningslijälpsverksamheten, som staten icke understödjer. Risken

för att vid brist i eller svårigheter för sistnämnda verksamhet tillgångar

tillhörande sjukhjälpsverksamheten skulle kunna tillgripas skulle därigenom

bortfalla, men därmed skulle även upphöra den nu befintliga möjligheten

att vid särskilt stora påfrestningar göra en tillfällig utjämning mellan de

båda verksamhetsgrenarna i en kassa. Behovet för eu kassa att genom återförsäkring

skydda sig mot dylika påfrestningar kan alltså ur denna synpunkt

anses bliva ökat i händelse av reformförslagets genomförande.

Då det alltså synes klart, att möjlighet bör finnas till återförsäkring i nu

avsedda fall, blir nästa fråga, i vilken form en dylik återförsiikring må kunna

äga rum. Beträffande detta spörsmål må först erinras, att enligt lagen

om försäkringsrörelse utrymme finnes för återförsäkring, organiserad enligt

denna lag men att, på sätt anförts i sjukkasseförbundets ifrågavarande framställning,

gällande lagstiftning för sjukkassor och understödsföreningar näppeligen

lärer erbjuda möjlighet att i återförsäkringssyfte bilda sammanslutningar

i de för dessa organisationer gällande enklare former. Hinder torde föreligga

ej blott i den i 1 § givna definitionen på understödsföreningar. Det synes

nämligen vara uppenbart, att i en förening eller kassa för återförsäkring de

anslutna försäkringsorganisationerna äro att ur rättslig synpunkt betrakta såsom

medlemmar; allenast de äro berättigade och förpliktigade gentemot återförsäkringskassan,

och dem tillkommer befogenheten att leda densammas förvaltning.

Ur försäkringsteknisk synpunkt däremot äro de personel-, som

gentemot dessa organisationer äro försäkringstagare, att betrakta såsom återförsäkringskassans

risker, och det är alltså mellan dem som den utjämning,

vilken är återförsäkringsverksamlietens innebörd, skall verkställas. I sjukkasselagen

och understödsföreningslagen är emellertid såsom sjukkassas och

understödsförenings ändamål angivet att åt medlem meddela sjuklijälp eller

annat understöd. De bestämmelser vilka avse att skapa garanti för en

riktig utjämning hänföra sig ävenledes till medlemmarna. Sålunda finnas

föreskrifter om visst minsta medlemsantal (sjukkasselagen 4 §) och om det

högsta understöd som får utfästas åt en medlem (sjukkasselagen 2 § och

understödsföreningslagen 3 §), och de uppgifter som för registrering skola

ingivas till tillsynsmyndigheten skola avse medlemmarna (sjukkasselagen

5 § och understödsföreningslagen 7 §). Att för en återförsäkringsförening

bestämmelser i nu nämnda hänseenden, som avse allenast de försäkringstagande

organisationerna och icke de egentliga riskerna, ej äro betryggande

lärer ligga i öppen dag.

Sjukkasseförbundets framställning avser nu, att de sålunda befintliga

hindren för bildande av en understödsförening i återförsäkringsändamål

måtte undanröjas. Bör bedömande av denna hemställan torde först böra

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

17

undersökas, huruvida sådana lagändringar ur principiell synpunkt kunna

väcka några betänkligheter. Då omförmälda lag om försäkringsrörelse

lärer avse att reglera den försäkringsrörelse som kan hänföras till affärsmässig,

torde det böra undersökas, huruvida en återförsäkringsinstitution

med sådant ändamål som det av sjukkasseförbundet åsyftade bör hänföras

till den övervägande affärsmässiga eller till den mera sociala försäkringsverksamheten;

i förstnämnda fall synes det nämligen uppenbart, att endast

försäkringslagens regler böra få tillämpas. Till belysande av denna fråga

torde jag böra något ingå på huru dessa olika försäkringsgrenar få anses

i gällande lagstiftning avgränsade mot varandra.

I 1905 års i det föregående berörda förslag till lag om understödsföreningar

heter det i 1 § 2 mom.: »Förening för understöd, varom i 1 mom.

härovan förmäles, skall anses driva affärsmässig försäkringsrörelse, då föreningen

för anskaffande av försäkringar eller för inkassering av försäkringsavgifter

använder agenter, som erhålla provision, eller föreningen utfäst sig

att till någon, som förskjutit garantikapital, utgiva ränta eller andel i vinst

eller annan gottgörelse.»

I gällande lag om understödsföreningar definieras understödsförening som

en förening, som avser att utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse

och utan att meddela sjukhjälp bereda medlem vissa förmåner. Någon beskrivning

på vad som avses med »affärsmässigt drivande» finnes i motsats

mot i 1905 års förslag ej i lagen. I motiven till det sakkunnigförslag, som

ligger till grund för lagen, har såsom skäl härför anförts, att teoretiskt sett

någon fullt bestämd gräns icke kunde dragas mellan understödsverksamhet

och försäkringsverksamhet. Vidare har därstädes, efter en redogörelse för

nyss återgivna bestämmelse i 1905 års förslag, framhållits, att denna icke

kunde anses innefatta en uttömmande definition av begreppet affärsmässig

rörelse, samt ytterligare anförts:

»Tydligt är också, att ehuru de angivna kännetecknen äro synnerligen

viktiga såsom exempel å de omständigheter, som äro ägnade att karaktärisera

eu försäkringsverksamhet såsom affärsmässig, även andra omständigheter

kunna vara av betydelse härutinnan. Så kan t. ex. numera otvivelaktigt

en affärsmässig propaganda drivas genom annonsering, utan anlitande

av agenter. Å andra sidan lärer ej kunna förnekas, att en förening kan till

hela sin natur vara en understödsförening, ehuru inom dess verksamhet

den, som uppbär avgifterna, i form av provision erhåller någon ersättning

för sitt besvär. Icke heller torde det böra förhindras, att en person, som,

törhända av socialt intresse, underlättat startandet av en understödsförening

genom att giva den ett lån, uppbär någon ränta å de utlånta medlen, ehuru

lånevillkoren möjligen äro sådana, att berörda medel kunna falla under begreppet

garantikapital. Av stor betydelse för frågan om en rörelses affärsmässighet

är givetvis rörelsens omfattning. En rörelse, som i början av

föreningens tillvaro varit typisk understödsförening, blir ofta, allt efter det

föreningen växer, mer och mer affärsmässig. Och inom försäkringsrörelsen

såsom inom annan affärsverksamhet växla affärsmetoderna under tidernas lopp

och därmed även kännetecknen å en affärsmässig rörelse. Vid sådant förhållande

har ansetts lämpligt att i förevarande lagförslag — liksom i den

nya lagen om sjukkassor — icke vidare utveckla begreppet affärsmässig för
Bihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 95 höft. (Nr 114—116.) 2216 25 2

1905 ärx

lagförslag.

Motiv till

gällande lag

om understöds,

föreningar.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Lämplighet en

av återförsäkring

i

föreningsform.

Departements
chefen.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

säkringsrörelse. De olägenheter, som kunde tänkas uppkomma genom lagens

obestämdhet härutinnan, äro enligt sakkunniges mening undanröjda dels

genom bestämmelsen i förslagets 3 § om maximibelopp för kapitalunderstöd,

dels och huvudsakligen genom det elastiska sätt, varpå kontrollen över understödsföreningarnas

verksamhet enligt 82 § är anordnad. Jämlikt sistnämnda

paragraf torde kunna utövas en kontroll, som är tillräckligt stark

även i fråga om en förening, vilken måhända rätteligen borde anses hava

överskridit gränsen till försäkringslagens giltighetsområde. Av förevarande

lags egenskap att vara ett mildrande undantag i förhållande till försäkringslagen

lärer å andra sidan följa, att om en association, som enligt förevarande

lag är att anse såsom en understödsförening, frivilligt underkastar

sig försäkringslagens bestämmelser, den är oförhindrad att vinna koncession

såsom ömsesidigt försäkringsbolag.»

Intet av de kännetecken på affärsmässig verksamhet för försäkringsrörelse,

vilka sålunda angivits såsom karaktäristiska, torde komma att föreligga i

fråga om återförsäkringsföreningar eller återförsäkringskassor av den ifrågasatta

typen. Sådana kassor skulle ju icke som bas för sin verksamhet hava

ett av annan än medlemmarna tillskjutet kapital, de skulle icke hava till

syfte att bereda delägarna någon vinst, utan de skulle allenast utgöra en

sammanslutning, begränsad till eu viss krets av föreningar eller sjukkassor

och bildad uteslutande i syfte av ömsesidigt bistånd. Någon systematisk verksamhet

för förvärvande av nya medlemmar eller nya försäkringar skulle alltså

icke heller förekomma. Rent begreppsmässigt lärer man slutligen knappast

kunna beteckna en försäkringsrörelse, som bedrives av en återförsäkringsinstitution,

vilken för inbördes understöd bildats av icke affärsmässigt drivna

försäkringsorganisationer, såsom affärsmässig. Ur principiell synpunkt synas

sålunda knappast några skäl tala emot en lagändring i det av sjukkasseförbundet

ifrågasatta syftet.

De invändningar, som från försäkringsinspektionen och försäkringsföreningen

gjorts mot en sådan lagändring, grunda sig knappast heller på några

dylika principiella skäl. Som anledning till avstyrkande av förslaget frarnkålles

i stället, att något behov av nya återförsäkringsinstitutioner icke funnes,

då möjlighet existerade att inom försäkringslagens ram tillgodose de önskemål,

som de nya organisationerna skulle tjäna.

Vid bedömande av frågan huruvida lämplighetsskäl tala för lagstiftning

om återförsäkringskassor har jag icke kunnat underlåta att fästa avgörande

avseende vid vad sjukkasseförbundet och socialstyrelsen anfört beträffande

betydelsen av att tillsyn över återförsäkringsföreningarna komme att utövas

av samma myndighet som hade att hålla uppsikt över de återförsäkringstagande

sjukkassorna och understödsföreningarna.

I sjukkasselagens 93 § stadgas, att »det tillkommer tillsynsmyndigheten

att övervaka, att sjukkassas verksamhet står i överensstämmelse med denna

lag och kassans stadgar ävensom i övrigt utövas på ändamålsenligt sätt; och

har tillsynsmyndigheten jämväl att ej mindre i fråga om sjukkassas bildande

och avfattande av dess stadgar än även beträffande det lämpliga inrättandet

av dess verksamhet tillhandagå med råd och upplysningar.»

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj-.ts proposition nr 114.

I understödsföreningslagens 82 § heter det också, att »det tillkommer

tillsynsmyndigheten att övervaka understödsförenings verksamhet samt tillhandagå

föreningen med råd och upplysningar i ändamål att föreningens rörelse

må drivas på ett med hänsyn till dess art och omfattning lämpligt sätt.»

Lagstiftningen har alltså tydligen avsett, att tillsynsmyndigheten skall

vara något mera än ett kontrollorgan. Ett förtroendefullt samarbete lärer

också råda mellan socialstyrelsen och de densamma underställda kassorna

och föreningarna.

Det torde vara av stor betydelse, att så blir fallet även med återförsäkringskassorna.

En verksamhet för återförsäkring av understödsföreningarnas

eller sjukkassornas risker torde nämligen komma att i huvudsak administreras

av samma personer, som äro de ledande inom de återförsäkrade föreningarna

eller kassorna. En förutsättning för att dessa personer, vilka i regel torde

sakna försäkringsteknisk skolning, skola kunna sköta återförsäkringsverksamheten

ritan att i större utsträckning anlita utomstående krafter, något som

skulle kunna komma att avsevärt öka administrationskostnaderna, är tydligen,

att de från tillsynsmyndighetens sida komma att åtnjuta den hjälp som enligt

nyss anförda bestämmelser skall tillkomma sjukkassor och understödsföreningar.

Utan att nödig kontroll eftersättes, kan med dylik hjälp en verksamhet,

bedriven i föreningsform, skötas i lättare och smidigare former än en verksamhet,

som skall inordnas under försäkringslagens regler. Med hänsyn

till den stora sociala betydelsen av att återförsäkring äger rum av sjukkassornas

och återförsäkringsföreningarnas risker, lärer det icke kunna anses

annat än lämpligt, att staten sålunda genom ett sitt organ underlättar och

stödjer återförsäkringsverksamheten. Även för socialstyrelsen såsom tillsynsmyndighet

för sjukkassor och understödsföreningar kan det för övrigt

vara av betydelse att utan omgång kunna kontrollera, att deras förpliktelser

äro återförsäkrade i en betryggande ordning och omfattning. Såsom framgått

av vad nyss anförts, kan en dylik kontroll komma att inverka på frågor

rörande beviljande av tillstånd för sjukkassor och understödsföreningar att

lämna begravningshjälp och annat kapitalunderstöd till belopp, liggande i

närheten av de av lagen fastställda maximigränserna.

Att en återförsäkringsrörelse icke skulle kunna i den ifrågasatta formen

på ett betryggande sätt administreras och kontrolleras, lärer knappast behöva

befaras. I stort sett skulle kontrollen över en återförsäkringskassas

verksamhet icke bliva av annan art än den kontroll, som i vissa fall redan

nu utövas av socialstyrelsen. Visserligen skulle en sådan kassas verksamhet

kunna komma att omfatta ett synnerligen stort antal personer, men

detta är även fallet med en del av de registrerade sjukkassorna. Antagligt

är väl även, att återförsäkringsverksamheten bleve av något mera invecklad

natur än den verksamhet som för närvarande i allmänhet bedrives av sjukkassor

och understödsföreningar, men särskilt i vad angår de sjukkassor som

bedriva sin verksamhet med ett mycket stort antal avdelningar, nämligen

de s. k. rikssjukkassorna, och understödsföreningar med godkända stadgar

s. 20 Kontrollera mot PDF

Den ifrågasatta

lagstiftningens

omfattning.

Departementschefen.

20 Kungl. Majits proposition nr 114.

torde skillnaden icke vara avsevärd. Då det icke torde kunna sägas, att det

brustit i kontroll och tillsyn över dylika föreningar och sjukkassor, synas

de svårigheter, som i vissa fall skulle kunna uppkomma vid tillsynen över

återförsäkringsföreningar, icke vara av den beskaffenhet, att denna tillsyn ej

skulle kunna anförtros åt socialstyrelsen.

På grund av vad jag sålunda anfört har jag ansett möjlighet till inrättande

av återförsäkringskassor av den beskaffenhet, som avses i sjukkasseförbundets

framställning, böra beredas sjukkassor och understödsföreningar.

Yad angår omfattningen av den nya lagstiftning angående återförsäkringskassor,

som sålunda enligt mitt förmenande bör genomföras, är att märka,

att sjukkasseförbundets ifrågavarande framställning avser allenast bildande

av understödsförening för återförsäkring av begravningshjälp och kapitalunderstöd.

Såsom förut nämnts, meddela emellertid såväl sjukkassor som

understödsföreningar jämväl periodiskt understöd. Det torde därför böra

undersökas, huruvida en dylik lagstiftning bör göras så vidsträckt, att den

lämnar utrymme för återförsäkring även av sådan verksamhet. Enligt det

inom socialdepartementet utarbetade förslaget till ändrade grunder för meddelande

av statsunderstöd åt sjukkasseverksamheten skall för de sjukkassor

vilka åtnjuta statsbidrag i socialstyrelsen verkställas en utjämning av

utgifterna för de sjukdomsfall som vara en längre tid och beträffande vilka

alltså faran för onormalt stor belastning för kassorna är störst. Genom en

sådan utjämning, vilken skulle komma att verka på samma sätt som en återförsäkring,

torde dessa kassors behov av dylik försäkring få anses fyllt. Det

är min förhoppning, att våra sjukkassor till den vida övervägande delen

skola kunna inordnas i detta system av statsunderstödda sjukkassor. De

sjukkassor som möjligen komma att ställa sig utanför kunna emellertid

i vissa fall hava ett behov av återförsäkring av sin sjukhjälpsverksamhet.

Ehuru anordnandet av en återförsäkring i dylikt hänseende kan vålla vissa

svårigheter, torde något principiellt hinder mot detsamma icke föreligga

beträffande en sjukkassa, som kan ordna sin verksamhet efter försäkringstekniska

grunder.

Bland de understödsföreningar som meddela periodiskt understöd märkas

främst de s. k. pensionskassorna. Dessa, därav enligt en i tidskriften Sociala

meddelanden år 1923 publicerad statistisk uppgift vid 1920 års utgång funnos

registrerade 87 stycken med ett sammanlagt medlemsantal av 38,651 och en

tillgångssumma utöver skulderna av 93,656,332 kronor 93 öre, äro enligt

understödsföreningslagen 81 och 82 §§ skyldiga att vart femte år avgiva

försäkringsteknisk utredning av sin ställning och att, därest en kassa enligt

sådan utredning finnes vara oförmögen att fullgöra sina utfästelser, efter

tillsynsmyndighetens anvisning vidtaga erforderliga ändringar med avseende

å grunderna för verksamheten. Sådan kassa skall alltså driva verksamheten

efter försäkringstekniska grunder, och återförsäkring av dess risker torde då

också kunna ske i eu efter föreningsrättsliga grunder verkande återförsäk
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114. 21

ringskassa. Något önskemål från pensionskassors sida att få bilda återförsäkringskassa

lärer emellertid hittills ej hava försports.

Aven om sålunda något praktiskt behov av återförsäkringskassor för sjukkassors

och understödsföreningars utfästelser av periodiskt understöd ej för

närvarande kan anses föreligga, synes det dock ur mera allmän synpunkt

knappast vara befogat eller lämpligt att begränsa den ifrågasatta organisationsformen

för återförsäkringsverksamhet till att avse allenast begravningshjälp

och annat kapitalunderstöd. Om möjlighet till återförsäkring under

lämpliga former skulle öppnas, torde för övrigt måhända vissa kassor eller

föreningar finna med sin fördel förenligt att genom återförsäkring utjämna

sina risker, även vad angår periodiskt understöd.

I enlighet härmed har jag funnit mig böra förorda, att laglig möjlighet

beredes till bildande av återförsäkringskassor för återförsäkring av alla av

sjukkassor och understödsföreningar meddelade utfästelser. Att även med

en sådan regel dylik möjlighet öppnas blott för vederbörligen registrerade

organisationer torde falla av sig själv, då enligt sjukkasselagen 105 § och

understödsföreningslagen 5 § oregistrerade organisationer ej kunna förvärva

rättigheter eller ikläda sig skjddigheter.

Några särskilda lagbestämmelser rörande återförsäkringen av periodiska

understöd torde ej behöva eller kunna meddelas. Dessa understöd kunna

nämligen vara av så skiftande natur, att det synes böra överlämnas åt tillsynsmyndigheten

att i varje särskilt fall pröva, huruvida reglerna för verksamheten

äro av den art att återförsäkringskassan må kunna registreras.

I sitt utlåtande över sjukkasseförbundets framställning har socialstyrelsen

gjort gällande, att lagen om understödsföreningar för att kunna tillämpas

på en återförsäkringskassa syntes behöva underkastas en ganska väsentlig

revision, särskilt i fråga om dess föreningsrättsliga bestämmelser. Härmed

torde hava avsetts lagens bestämmelser om understödsförenings organisation,

såväl till den del dessa bestämmelser äro av tvingande natur som i vad de

skola gälla allenast för det fall, att föreningen ej i sina stadgar intagit

bestämmelser i ämne, vilket principiellt tillhör dess självbestämningsrätt.

Emellertid äro, såsom jag förut framhållit, de försäkringstagande sjukkassorna

och understödsföreningarna rättsligen att anse såsom medlemmar i

återförsäkringskassan. Easthäller man råd denna synpunkt, torde understödsföreningslagens

bestämmelser av nyss angivna natur kunna med allenast

oväsentliga modifikationer erhålla motsvarande tillämpning jämväl beträffande

återförsäkringskassor. En närmare granskning av understödsföreningslagens

bestämmelser torde giva stöd för denna uppfattning.

Tact då först angår bestämmelserna i 15—34 §§ i nämnda lag om styrelse

och firmateckning samt om revision, äro dessa bestämmelser i stort sett

gemensamma för all svensk associationsrätt; sålunda återfinnas de — allenast

med vissa skärpningar, som betingas av rörelsens mera affärsmässiga natur

— i lagen om försäkringsrörelse. Då denna lag omfattar även återförsäkring,

bedriven av försäkringsbolag, böra dessa stadganden tydligen kunna

Den ifrågasatta

lagstiftningens

form.

Departements
chefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Ma.jts proposition nr 114.

tillämpas även å återförsäkringsorgan. — Att delägarna i återförsäkringskassa

skola å något slag av sammankomst — om denna benämnes föreningssammanträde

eller bolagsstämma lärer vara likgiltigt — utöva den dem

tillkommande bestämningsrätten över kassans angelägenheter är tydligt.

Angående sådan sammankomst lämnas bestämmelser i understödsföreningslagens

35—40 §§. I dessa bestämmelser saknas visserligen en del beträffande

andra försäkringsinrättningar gällande formföreskrifter, men meningen med

den nya lagstiftningen är ju att skapa ett återförsäkringsinstitut under

enklare former än den affärsmässiga försäkringsverksamhetens. En ändring

av bestämmelserna om utövande av rösträtt och fattande av beslut torde dock

påkallas av återförsäkringskassans speciella natur, och skall jag i specialmotiveringen

återkomma härtill.

Kunna sålunda bestämmelserna i understödsföreningslagen om styrelse,

revision och föreningssammanträde i allmänhet tillämpas även i fråga om

återförsäkringskassa, är detta tydligen även förhållandet med lagens bestämmelser

i 41—43 och 47 §§ om talan mot styrelse och revisorer och om klander

av föreningsbeslut. De formella bestämmelserna i 48—07 §§ i lagen rörande

likvidation överensstämma likaledes med vad som gäller för juridiska personer

i allmänhet, och någon ändring därutinnan torde ej påkallas av återförsäkringskassornas

speciella natur. Vidare är den rätt att granska understödsförenings

skötsel av verksamheten och meddela erforderliga föreskrifter

därutinnan (80—82 §§) som tillkommer tillsynsmyndigheten, enligt sistnämnda

lag så vidsträckt, att ytterligare bestämmelser därom ej torde vara erforderliga

för återförsäkringskassor, något som ej heller socialstyrelsen synes vilja

ifrågasätta.

En särskild ställning intaga de bestämmelser, som röra förhållandet mellan

förening och dess medlemmar och vilka alltså äro av mera materiell natur.

I 11 § i understödsföreningslagen fastslås således medlems rätt att utträda

ur föreningen, när han så önskar; dock må i stadgarna föreskrivas viss uppsägningstid

och vissa former för uppsägning. Däremot äger ej föreningen

utesluta medlem på annan grund än stadgarna angiva. Denna bestämmelse

kompletteras av föreskrift i 44 § tredje stycket, att stadgeändring rörande

uteslutningsgrunder ej berör den som redan vid tiden för ändringen var medlem

av föreningen, såvida ej alla medlemmar biträtt beslutet. Från vad sålunda

gäller enligt understödsföreningslagen innehåller det vid sjukkasseförbundets

ifrågavarande framställning fogade, nyss omförmälda förslaget till

stadgar en avvikelse. Enligt stadgeförslaget skulle nämligen jämväl återförsäkringskassa

vara berättigad att uppsäga med delägare träffade avtal. En dylik

bestämmelse, vartill uppslaget troligen hämtats från den affärsmässiga försäkringsverksamhetens

återförsäkringsregler, synes mig emellertid stå i strid med

principen om att återförsäkringskassorna skola vara sammanslutningar till

ömsesidigt stöd; det kan då icke vara riktigt, att dylikt stöd skall kunna när

som helst berövas en av delägarna — kanske vid en tidpunkt då han som

bäst behöver det. För övrigt skulle, därest tillsynsmyndigheten gjort återförsäkring

till förutsättning för registrering av stadgar av visst innehåll, en

dylik uteslutningsrätt kunna vålla stora svårigheter även därutinnan, att därest

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 114,

den uteslutna kassan eller föreningen icke skulle äga möjlighet att inträda i

annan återförsäkringskassa, den skulle vara nödsakad att upphöra med eller

omlägga sin verksamhet. Enligt min mening böra alltså jämväl på denna

punkt understödsföreningslagens nu avsedda bestämmelser oförändrade gälla

för å^erförsäkringskassor.

I 12 § första stycket i imderstödsföreningslagen givas vidare bestämmelser

angående medlems skyldigheter mot föreningen. Såvida ej annat är föreskrivet

i stadgarna, skall medlemmen vara skyldig att erlägga avgifter även

för den tidsperiod, varunder avgången ägde rum. Denna bestämmelse bör

tydligen tillämpas jämväl å sjukkassa eller understödsförening, som avgår

ur återförsäkringskassa.

Stadgandena i 11 och 12 §§ i understödsföreningslagen avse enligt sin

ordalydelse tydligen endast fysiska personer. Dock torde det ej behöva möta

några betänkligheter att giva även sådana uttryck som »egenhändigt underskriven

uppsägning» och »har medlem — avlidit» en motsvarande tillämpning

å juridiska personer.

Medlemmars rättigheter och skyldigheter mot understödsförening regleras

i princip av föreningens stadgar, vilka obligatoriskt skola innehålla bestämmelser

såväl om föreningens [8 § 5:o)] som om medlemmarnas [8 § 6:o), 7:o)]

prestationer. Till skydd för medlemmarnas rätt stadgas i 44 § andra stycket,

att för stadgeändring i dylikt hänseende kräves ej mindre kvalificerad majoritet

än även tillsynsmyndighetens tillstånd. I förstnämnda hänseenden

torde viss jämkning i riktning mot utvidgad avtalsfrihet påkallas av återförsäkringskassornas

speciella karaktär, och jag återkommer härtill i specialmotiveringen.

Subsidiärt stadgas i 12 § andra stycket, att om stadgarna icke innehålla

annat, medlem vid utträde ur understödsförening ej äger utfå någon del av

föreningens tillgångar, och vid likvidation och konkurs få medlemmarnas

anspråk mot föreningen, utom i vad de angå understöd som förfallit till

betalning, enligt 60 och 65 §§ vika för andra borgenärers krav. Dessa i

förhållande till den affärsmässiga försäkringsverksamheten för medlemmen

mindre fördelaktiga bestämmelser hava givetvis motiverats av de enklare

former, varunder understödsföreningarnas verksamhet bedrives. Om därför

understödsföreningar och sjukkassor vilja begagna sig av de enklare former

för återförsäkring som föreningsinstitutet sålunda innebär, böra de också få

finna sig i de rättsinskränkningar som för bevarande av säkerhet och soliditet

ansetts erforderliga just på grund av denna enkelhet i formen.

Såväl sjukkasseförbundet som socialstyrelsen synas hava förutsatt, att de

erforderliga särbestämmelserna rörande de föreslagna återförsäkringskassorna

borde inarbetas i lagen om understödsföreningar. Så kunde naturligtvis

också ske, något som torde hava framgått av det föregående. Då emellertid

återförsäkringskassorna jämväl — och kanske i de flesta fall — skulle bestå

av sjukkassor och alltså av andra sammanslutningar än understödsföreningar,

har det synts mig lämpligare att reglera institutet i en särskild lag, så

mycket mer som själva namnet understödsförening knappast kan anses som

Införlivande

med understödsföreningslagen

eller

särskild lag?

Departements
chefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

en adekvat beteckning på kassor, vilka enbart tjäna ett återförsäkringssyfte.

Då även vissa andra skäl av lagteknisk natur synas tala för en särskild lagstiftning,

har jag låtit inom socialdepartementet utarbeta förslag till en särskild

lag om återförsäkringskassor, för vars innehåll jag anhåller att i det

följande få redogöra. Därvid vill jag förutskicka, att en dylik särskild lag

tydligen endast bör upptaga de specialbestämmelser utöver och de avvikelser

från understödsföreningslagen, som torde böra stadgas. En sådan lag bör

alltså uppenbarligen ifråga om alla understödsföreningslagens bestämmelser,

vilka omedelbart kunna tillämpas på återförsäkringskassa, allenast hänvisa

till sistnämnda lag.

Specialmotivering.

Förslag till lag om återförsäkringskassor.

1 §■

Denna paragraf innehåller huvudstadgandet rörande registreringsrätt och

registreringstvång för återförsäkringskassor. Liksom enligt det förut (sid. 15)

ur motiven till understödsföreningslagen återgivna uttalandet understödsförening

är oförhindrad att vinna koncession såsom ömsesidigt försäkringsbolag,

skall det tydligen jämväl framgent stå sjukkassor och understödsföreningar öppet

att för en i återförsäkringssyfte bildad sammanslutning vinna sådan koncession.

Några bestämmelser om det minsta antalet delägare eller återförsäkrade

utfästelser eller minsta återförsäkrade belopp hava icke upptagits här, då

förhållandena ansetts vara alltför växlande för att medgiva en generell reglering

i sådant hänseende. Det skall emellertid enligt förevarande lag ankomma

på tillsynsmyndigheten att för varje särskilt fall pröva, huruvida

stadgarnas i 6 § föreskrivna bestämmelser i sådant hänseende äro av den

beskaffenhet att registrering må ske.

2§-

Såsom förut anförts i den allmänna motiveringen, hava i fråga om återförsäkringskassa

ansetts skola gälla i allt väsentligt samma regler, som äro

stadgade beträffande understödsförening och för dem, som handla å sådan

förenings vägnar. Detta gäller såväl i fråga om de bestämmelser vilka äro

meddelade i lagen om understödsföreningar, som ock angående • de föreskrifter,

vilka i annan författning finnas stadgade beträffande understödsförening

och dess förhållanden.

I understödsföreningslagen skiljes mellan föreningar med och föreningar

utan godkända stadgar; och beträffande förstnämnda slag av föreningar gälla

enligt 86—88 §§ i lagen särskilda bestämmelser. I fråga om huruvida återförsäkringskassor

skola hänföras till den ena eller andra av dessa grupper

torde följande kunna anföras.

För den affärsmässiga försäkringsverksamheten gäller koncessionssystemet;

försäkringsbolags bolagsordning skall vara stadfäst av Konungen, som vid

prövning därav har att taga hänsyn till ej allenast dess lagenlighet utan

även dess ändamålsenlighet i övrigt. Annat är förhållandet med understödsföreningar.

Om ock tillsynsmyndigheten har en viss uppsikt över att under
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

stödsförenings verksamhet bedrives på ett lämpligt sätt, kan registrering

vägras allenast då stadgarna ej äro lagenliga eller då de äro till sin avfattning

i något viktigare hänseende otydliga eller vilseledande. En undantagsställning

intages emellertid av de föreningar, vilka i sina stadgar hava intagit

bestämmelse att stadgarna skola vara godkända av tillsynsmyndigheten,

eller vilka utfästa eller utbetala kapitalunderstöd till högre belopp

än femhundra kronor. Yid prövning av ansökan om registrering av sådan

förening skall tillsynsmyndigheten jämlikt 86 § i nämnda lag tillse, att stadgarna

innehålla tillfredsställande bestämmelser om premier, fondavsättning,

medelförvaltning och användning av uppkommande överskott samt att de

jämväl i övrigt äro betryggande för medlemmarna. Sådan förening skall ock

varje år — eller i händelse av särskilt medgivande vart femte år — avgiva

försäkringsteknisk utredning av sin ställning. Yisar denna utredning brist,

skall tillsynsmyndigheten anvisa föreningen att avhjälpa missförhållandet.

Att enahanda regler som de nu återgivna böra gälla för återförsäkringskassa

torde böra följa av den större omfattning än de flesta andra understödsföreningar,

som en sådan kassa sannolikt ofta får, och de i viss mån

mera invecklade formerna för verksamheten. Bestämmelse i sådant hänseende

har också intagits i andra stycket av förevarande paragraf.

Yid den försäkringstekniska utredning varom sålunda stadgas i understödsföreningslagen

skall såsom skuld upptagas en fond (premiereserven), motsvarande

sammanlagda värdet av alla löpande utfästelser av understöd. Om

beräkningen av denna premiereserv finnas bestämmelser meddelade allenast

för föreningar, vilka meddela livförsäkring. Dessa bestämmelser (87 §) motsvara

— om ock mindre detaljerade — de för försäkringsbolag (lagen om

försäkringsrörelse 213 §) meddelade föreskrifterna i enahanda hänseende.

Bestämmelser äro ock i samma paragraf i understödsföreningslagen givna

rörande redovisningen av de premiereserven motsvarande tillgångarna. Ifrågavarande

föreningar skola ock avsätta säkerhetsfond motsvarande eu tjugondedel

av premiereserven (88 §).

Ur försäkringsteknisk synpunkt är utfästelse av begravningshjälp att jämställa

med livförsäkring. För kassa, som helt eller till visst bestämt belopp

meddelar återförsäkring av sådana utfästelser, böra alltså dessa regler gälla.

Emellertid kan återförsäkring av dylika utfästelser anordnas jämväl på annat

sätt än till bestämt belopp. Som förut anförts skulle enligt det vid sjukkasseförbundets

framställning fogade förslaget till stadgar för återförsäkringskassa

återförsäkringen avse utfästelsens nominella belopp med ett mdrag motsvarande

utfästelsens matematiska värde, beräknat enligt närmare angivna grunder mot

vilka försäkringsinspektionen i sitt utlåtande ej haft någon erinran att göra.

Detta matematiska värde motsvarar en premiereserv, som den återför säkrande

organisationen själv har att avsätta. Yid en prövning av huruvida en på

detta sätt anordnad återförsäkning kan anses vara betryggande för den försäkringstagande

organisationens medlemmar — d. v. s. vid en prövning av

denna organisations solvens — har alltså tillsynsmyndigheten att tillse, att

denna organisation har tillfredsställande premiereserv avsatt. Yid gransk
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

ning åter av åter försäkringskassans solvens är allenast att tillse, att denna

äger tillgångar för skillnaden mellan de återförsäkrade förbindelsernas nominella

belopp och de försäkringstagande kassornas eller föreningarnas för

ändamålet avsedda premiereserv. För en efter sistnämnda grunder arbetande

återförsäkringskassa blir den försäkringstekniskt uträknade premiereserven

lika med noll. Bestämmelserna i 87 och 88 §§ — som tydligen för andra

återförsäkringskassor böra gälla — komma beträffande dylika kassor alltså att

sakna praktisk betydelse. I förutnämnda förslag till stadgar var sådan

återförsäkringskassas solvens tryggad genom rätt till uttaxering av delägarna.

Den kan naturligen även tryggas i annan ordning d. v. s. genom

fondavsättning, vilken emellertid då tydligen får följa andra regler än de i

understödsföreningslagens 87 och 88 §§ meddelade. Då förhållandena i

berörda avseende kunna vara i hög grad växlande, kunna några sådana regler

icke meddelas i lag, utan de få ingå i stadgarna och komma följaktligen att

i varje fall prövas av tillsynsmyndigheten vid den föreskrivna granskningen

av stadgarna.

I detta sammanhang må ytterligare understrykas det förhållandet, att det

är vederbörande sjukkassor och understödsföreningar och ej dessas medlemmar,

som äro försäkringstagare. Det är alltså nämnda organisationers

premier till återförsäkringskassan, som skola vara försäkringstekniskt beräknade

efter deras medlemsbestånd. Men detta hindrar ej, att primärorganisationerna

själva av sina medlemmar upptaga genomsnittspremier, på sätt för

närvarande är vanligt.

Ehuru på sätt förut nämnts hänvisningen till de för understödsförening

gällande reglerna avser även annan lagstiftning än understödsföreningslagen,

torde jämkning böra ske i vissa stadganden, i vilka understödsförening finnes

omnämnd, nämligen 261 och 265 §§ i lagen om försäkringsrörelse samt

55 § i lagen den 13 maj 1921 om ackordsförhandling utan konkurs. Vederbörande

departementschefer torde senare i dag komma att anmäla förslag

rörande sådana lagändringar.

3 §•

I 3 § har intagits den i den allmänna motiveringen omförmälda regeln

därom att de försäkringstagande sjukkassorna och understödsföreningarna

äro att i lagens mening anse såsom delägare i återförsäkringskassa, så

att vad i understödsföreningslagen och eljest finnes stadgat om medlem i

sådan förening skall gälla i fråga om dessa delägare. Detta gäller även

exempelvis i fråga om bestämmelserna i 35 och följande paragrafer i understödsföreningslagen

om föreningssammanträde m. m. Att de försäkringstagande

kassorna eller föreningarna bliva de »röstande», som avses i understödsföreningslagen

44 §, och de »röstberättigade», som avses i nämnda

paragraf och 38 §, lärer utan vidare vara klart. Då vidare uttrycket »de närvarande»

i 35 § uppenbarligen avser föreningsmedlemmar, lärer detsamma vara

tillämpligt på delägarna i en återförsäkringskassa.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

4§-

I 3 § andra stycket i lagen om understödsföreningar finnas bestämmelser

om det högsta kapitalunderstöd, som understödsförening må utfästa

till varje medlem. Såsom förut nämnts, kan denna bestämmelse ej oförändrad

gälla för återförsäkringskassa. I stället för medlem måste, därest

bestämmelsen skall få någon mening, införas begreppet risk; detta i likhet

med vad som skett i lagen om försäkringsrörelse i 4 § vid 7) och 121 §

vid 7).

Emellertid har sjukkasseförbimdet i sin framställning ifrågasatt, att bestämmelsen

skulle helt kunna utgå för återförsäkringskassa och till stöd därför

anfört följande:

»Enligt 3 § understödsföreningslagen äger registrerad understödsförening

icke utfästa eller utbetala kapitalunderstöd till högre belopp än 4,000 kronor

för en medlem. Det torde emellertid möta avsevärda svårigheter för en

förening med ändamål att meddela återförsäkring på sätt här ifrågasatts

att ställa sig nyssnämnda föreskrift till efterrättelse.

Härför skulle nämligen erfordras i de fall, då en person samtidigt vore

medlem av flera sjukkassor eller understödsföreningar, alla anslutna till

återförsäkringskassan, och av dem tillförsäkrats understöd eller begravningshjälp

till större belopp tillhopa än lagens nyssnämnda maximibelopp, att

återförsäkringskassan förskaffade sig kännedom härom och uteslöte från återförsäkringen

av den sammanlagda försäkringssumman å ifrågavarande person

så mvcket, att förutnämnda maximum icke överskredes. Detta skulle medföra

ett högst avsevärt och i många fall vanskligt arbete för återförsäkringskassan.

Även för de anslutna organisationerna skulle kännbara olägenheter

uppstå, ägnade att verka hämmande på anslutningen till kassan.

Ett upphävande av lagens ifrågavarande förbud mot överförsäkring i förevarande

fall vore på grund härav synnerligen önskvärt. Större betänkligheter

häremot torde å andra sidan knappast kunna resas. Så länge förbudet

upprättliålles i fråga om de primära organisationerna, synes ett upphävande

av detsamma för återförsäkringskassas vidkommande knappast innebära

ett avsteg i egentlig mening från den princip, som kan anses ligga till

grund för ifrågavarande lagbestämmelse. Därtill kommer, att de fall, då

samtidigt medlemskap i flera sjukkassor eller understödsföreningar förekommer,

torde vara tämligen fåtaliga. Yad beträffar sjukkassorna, för vilka

återförsäkringskassan i främsta rummet vore avsedd, komma dylika s. k.

flermedlemskap dessutom på grund av föreskrift i sjukkasselagen att småningom

helt och hållet försvinna.»

I det vid framställningen fogade förslaget till stadgar fanns emellertid i

3 § föreskrivet, att utfästelser av olika organisationer till en och samma

person icke finge återförsäkras i kassan till högre nominellt belopp än sammanlagt

4,000 kronor.

Försäkringsforeningens sakkunnigenämnd har i sitt yttrande över framställningen

särskilt fäst uppmärksamheten på nyss återgivna passus, vilken enligt

nämndens åsikt visade, att man vore inne på metoder, som vore oförenliga

med en betryggande återförsäkringsrörelse.

Försäkra n g sins p ek t io nen har däremot funnit, att för en återförsäkringskassa

av den karaktär och omfattning som den av sjukkasseförbundet åsyftade

Sjukkasse
förbundet.

Försäkrings
föreningen.

Försäkrings
inspektionen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Ma,j:ts proposition nr 114.

Departements
chefen.

syntes komma att erhålla, det ej syntes vara förenat med någon större fara

att medgiva dispens från motsvarande stadgande i lagen om försäkringsrörelse,

något som 240 § i nämnda lag även medgåve.

Den av försäkringsinspektionen antydda utvägen synes även mig innebära

den riktiga lösningen av spörsmålet. Att såsom sjukkasseförbundet

föreslagit helt borttaga maximigränsen torde ej vara ur försäkringsmässig

synpunkt tillrådligt. Man må ihågkomma, att återförsäkringskassa skulle

kunna bildas även av understödsföreningar, som utfästa högsta tillåtna kapitalunderstödet,

4,000 kronor. Om en person tillförsäkrade sig detta understöd

i flera föreningar och dessa bildade en återförsäkringskassa, kunde lagens

bestämmelse härigenom kringgås. Annorlunda förhåller det sig med en återförsäkring

av sjukkassornas begravningshjälpsutfästelser. Sjukkassa äger enligt

2 § i sjukkasselagen ej utfästa högre begravningshjälp än 500 kronor,

och ingen må vara medlem av mer än en sjukkassa, Visserligen finnas s. k.

flermedlemmar, d. v. s. personer vilka före tillkomsten av 1910 års sjukkasselag

varit medlemmar i flera sjukkassor och därför erhållit rätt att kvarstå. Antalet

av sådana flermedlemmar är emellertid ej särdeles betydande och dessutom

statt i sjunkande. År 1916 motsvarades 588,228 sjukförsäkrade medlemmar av

544,211 sjukförsäkrade personer, under det att år 1921 motsvarande tal voro

708,537 och 677,169. Under sådana omständigheter synes det ej möta någon

betänklighet att i särskilda fall i dispensväg befria återförsäkringskassa —

åtminstone en sådan av någon större omfattning — från skyldigheten att

kontrollera, huruvida några hos kassan återförsäkrade begravningshjälpsutfästelser

sammanfalla med annan hos kassan återförsäkrad risk.

Dispensrätten synes böra tillkomma den myndighet som har att granska

kassans stadgar, eller sålunda tillsynsmyndigheten.

5§-

Av vad jag förut anfört angående förhållandet mellan delägare och försäkringsrisker

i en återförsäkringskassa torde framgå, att utöver de i understödsföreningslagen

stadgade uppgifterna om medlemmarnas antal vissa

ytterligare upplysningar, avseende försäkringsbeståndet, böra ingivas vid

ansökan om registrering av återförsäkringskassa. Bestämmelse härom har

intagits i 5 §.

6 §•

I 8 § i lagen om understödsföreningar finnas bestämmelser om vad understödsförenings

stadgar skola angiva. De flesta av dessa bestämmelser, nämligen

de som angivas vid 1)—4) och vid 11)—14), äro av rent föreningsrättslig

natur. Såsom förut anförts, har jag funnit återförsäkringskassa i sådant

hänseende kunna i huvudsak jämställas med understödsförening, och följaktligen

synas mig även dessa stadganden kunna tillämpas. En ändring påkallas

dock av återförsäkringskassans speciella karaktär. Lagen föreskriver

icke, att i understödsförenings stadgar skola finnas bestämmelser angående

utövande av rösträtt och fattande av beslut å föreningssammanträde. Finnas

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

ej sådana bestämmelser i stadgarna, gäller subsidiärt 36 §, i vilken stadgas

bl. a., att varje medlem vid omröstningen äger en röst och att såsom föreningens

beslut gäller den mening för vilken de flesta rösterna avgivas.

Dessa regier, vilka givetvis äro väl lämpade för understödsföreningar, passa

däremot mindre väl för en återförsäkringskassa, där delägarnas intresse

kan kräva en gradering av rösträtten efter det större eller mindre försäkringsbestånd,

för vilket de äro delägare i kassan. I likhet med vad för

ömsesidigt försäkringsbolag är stadgat [lagen om försäkringsrörelse 121 §

vid 10)1, torde därför återförsäkringskassas stadgar obligatoriskt böra angiva

grunderna för utövande av rösträtt och fattande av beslut å föreningssamman

träde.

Beträffande understödsförenings försäkringsverksamhet skola dess stadgar

enligt 5)—10) i 8 § i understödsföreningslagen innehålla uppgift om

dels understödens beskaffenhet och storlek eller grunderna för beräknande

därav med angivande i fråga om kapitalunderstöd av det högsta belopp,

vartill sådant understöd må uppgå, ävensom tid och villkor för åtnjutande

av understöden;

dels beloppen av de fasta avgifter (premier, dödsfallsavgifter, förvaltningsavgifter

eller liknande) som skola erläggas till föreningen, eller grunderna

för beräknande därav;

dels, därest uttaxering å medlemmarna skall kunna äga rum, den ordning

vari beslut därom skall fattas och de grunder efter vilka beslutad uttaxering

skall verkställas;

dels påföljden av försummelse att till föreningen erlägga fast avgift eller

uttaxerat belopp;

dels, därest föreningen skall avsätta fond, grunderna för fondbildningen;

och dels huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifter, skola

göras fruktbärande och säkerhetshandlingar förvaras.

Att jämväl återförsäkringskassas stadgar skola innehålla grunderna för

premieberäkning, eventuell uttaxering, fondbildning och medelförvaltning

ävensom påföljden av försummelse att erlägga premie eller uttaxerat belopp

är tydligt. I fråga om vad stadgarna skola innehålla rörande understödens

beskaffenhet och belopp torde däremot en lättnad kunna medgivas. Aterförsäkringskassa

kan ju tänkas återförsäkra utfästelser av så varierande beskaffenhet

och belopp, att några detaljerade regler därför knappast kunna givas i

stadgarna utöver den vid 2) i omförmälda paragraf föreskrivna uppgiften om

kassans verksamhet. Stadgarna skola ju enligt vad nyss sagts jämlikt understödsföreningslagen

innehålla bestämmelser om grunderna för beräkningen

av premier samt för fondbildningen, vilka bestämmelser skola godkännas av tillsynsmyndigheten.

Då dessa bestämmelser kunna bliva av ganska varierande

beskaffenhet för återförsäkring av olika understödsformer, är det tydligt, att

för vinnande av sådant godkännande de understödsformer, för vilka kassan

1 avser att meddela återförsäkring, ändock måste vara vederbörligen specificerade.

Däremot bör, i likhet med vad för försäkringsbolag [lagen om försäkrings
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. May.ts proposition nr 114.

rörelse 4 § vid 7) och 121 § vid 7)] är föreskrivet, i stadgarna angivas det

högsta belopp, varför kassan må meddela återförsäkring på varje risk. En

absolut gräns finnes visserligen beträffande kapitalunderstöd angiven i 4 § i

förslaget, men det kan tänkas, att kassor, som ej skulle kunna anses vederhäftiga

för så höga försäkringar som fyratusen kronor, självmant vilja bestämma

ett lägre maximum, detta för att kunna ernå registrering. Om grunderna

för möjligheten till dispens från denna föreskrift hänvisas till vad vid

4 § anförts. Fullständig dispens från sådan stadgebestämmelse torde i

konsekvens med vad där anförts allenast böra medgivas kassa, som meddelar

återförsäkring uteslutande av begravningshjälpsutfästelser.

En annan ändring, som synes böra vidtagas i förhållande till vad som

gäller för understödsföreningar, är att återförsäkringskassa bör hava ett

visst minsta försäkringsbestånd för att få börja eller fortsätta sin verksamhet.

Betydelsen härav för kassans förmåga av verklig utjämning av riskerna

torde utan vidare motivering vara klar. Såsom anförts vid 1 § hava några

absoluta minimital emellertid ej ansetts böra stadgas i lagen, utan föreskrift

om minimigränsen skall blott intagas i stadgarna och alltså bliva föremål

för tillsynsmyndighetens prövning i varje särskilt fall.

7 §- .

Stadgandet i 7 § om att återförsäkringskassas firma skall i stället för

ordet »understödsförening» innehålla ordet »återförsäkringskassa» torde icke

erfordra någon motivering.

8 §•

I 8 § har på skäl som framgå av den allmänna motiveringen intagits

föreskrift att i stället för den i 10 § i understödsföreningslagen föreskrivna

förteckningen över understödsförenings medlemmar skall av återförsäkringskassa

föras ett register över delägarna samt över alla utfästelser, vilka återförsäkrats

hos kassan.

0 §•

I konsekvens med det föreslagna stadgandet i 6 §, att återförsäkringskassas

stadgar skola innehålla föreskrift om minsta antalet återförsäkrade utfästelser

och om minsta sammanlagda beloppet av dessa, för att kassan må börja sin

verksamhet, torde i enlighet med vad som anförts vid nämnda paragraf böra

föreskrivas, att då utfästelsernas antal eller belopp nedgått under det fastställda

minimitalet och detta icke uppnåtts inom viss tid, återförsäkringskassan skall

vara skyldig att träda i likvidation. Föreskrift i sådant hänseende har intagits

i 9 § i förslaget. Hänvisningarna i understödsföreningslagen Öl och 52 §§

beträffande vissa likvidationsfall skola äga tillämpning, då av nu angiven

anledning — vilken tydligen motsvarar det i 49 § vid 1) avsedda fallet —

likvidation skall ske. Bestämmelse härom har intagits i andra stycket av 9 §.

10 och 11 §§.

I 10 och 11 §§ hava intagits bestämmelser av huvudsakligen endast för- 1

tydligande beskaffenhet, avseende att undanröja varje tvekan om att understödsföreningslagens

bestämmelser i 50, 61 och 68 §§ om överlåtelse av

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

rörelsen på understödsförening eller försäkringsbolag och i 82 § rörande

påföljd av avvikelse från nämnda lag m. m. skola äga tillämpning beträffande

överlåtelse på återförsäkringskassa och i fråga om avvikelse från den ifrågasatta

lagen om återförsäkringskassor.

Motsvarande förtydligande som det förstnämnda av dem vilka nu föreslagits

i 10 § torde böra göras i däremot svarande stadgande i 261 § i lagen om

försäkringsrörelse, vilken paragraf handlar om ömsesidigt försäkringsbolags

övertagande av understödsförenings rörelse. Förut har anförts, att vederbörande

departementschef torde komma att anmäla förslag rörande ändring i,

bland andra, sistnämnda paragraf.

12 och 13 §§.

Som komplettering till de i understödsföreningslagen meddelade straffbestämmelserna

torde böra stadgas straff dels för brott mot det i den

föreslagna lagen stadgade registreringstvånget och dels för lämnande av

oriktiga uppgifter i de hänseenden, i vilka enligt den föreslagna lagen upplysning

skall lämnas vid ansökan om registrering utöver vad i understödsföreningslagen

stadgas. Bestämmelser i sådant hänseende hava intagits i

12 och 13 §§ i förslaget. Att stadgandena i 96 och 97 §§ i lagen om understödsföreningar

skola gälla jämväl då ansvar ådömts enligt 12 eller 13 § i

den föreslagna nya lagen följer av 2 § i denna senare lag.

14 §''

Att anordna ett särskilt register för återförsäkringskassor torde ur flera

synpunkter vara olämpligt. Sålunda skulle exempelvis i formellt hänseende

ändring få ske i ett antal lagrum, där befintliga register av motsvarande

karaktär uppräknas. Då de uppgifter som skola införas i registret i allt

väsentligt överensstämma med de anteckningar som skola göras i understödsföreningsregistret,

och då antalet återförsäkringskassor näppeligen kan

antagas bliva stort, torde den mest praktiska utvägen vara att införa inskrivningar

rörande återförsäkringskassor i en särskild avdelning av understödsföreningsregistret.

Detta register föres redan nu i avdelningar, nämligen

för föreningar med och utan godkända stadgar. — Bestämmelse i nu angivet

hänseende har intagits i 14 § i förslaget.

Ikraftträdande.

Då, såsom förut nämnts, förevarande förslag äger visst samband med

den ifrågasatta nyorganisationen av sjukförsäkringen samt denna är avsedd

att träda i kraft den 1 januari 1927, torde jämväl ifrågavarande lag böra

träda i kraft vid nämnda tid.

Förslag till lag angående ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen

om understödsföreningar.

I visst hänseende torde genomförandet av lagstiftning om återförsäkringskassor

även med den förordade utvägen att samla särbestämmelserna om

sådana kassor i särskild lag påkalla någon jämkning i lagen om understöds
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. May.ts proposition nr 114.

föreningar. I första stycket av 87 § i nämnda lag är nämligen medgivet ett

undantag från den förut omförmälda skyldigheten för understödsförening med

godkända stadgar, som meddelar livförsäkring, att göra avsättning till premiereserv.

Undantaget avser belopp, för vilket återförsäkring tagits hos svenskt

försäkringsbolag. Då ju den ifrågasatta lagstiftningen om återförsäkringskassor

är avsedd att tjäna som återförsäkringsorgan jämväl för understödsföreningar,

bör tydligen det sålunda återgivna stadgandet kompletteras med undantag även

för det fall, att återförsäkring tagits hos återförsäkringskassa. Lika litet som

beträffande försäkringsbolag synes med hänsyn till det föreslagna registreringstvånget

därvidlag behöva utsättas, att undantaget gäller allenast i fall

av återförsäkring i registrerad kassa.

Ändringsförslaget beträffande 2 och 3 §§ i understödsföreningslagen skall

behandlas i följande avdelning.

Utvidgad registreringsskyldigliet för understödsföreningar.

Gällande Registreringsskyidigheten för understödsföreningar har enligt motiven till

bestämmelser, lagen sin grund däri, att vissa understödsföreningar ansetts hava en utpräglad

karaktär av försäkringsan stal ter samt att gränsen mellan tillämplighetsområdena

för understödsföreningslagen och för försäkringslagen, vilken lag

innebär absolut koncessions- och registreringstvång, vore ganska obestämd.

I synnerhet hade det befunnits nödvändigt att avskära möjligheten av att

bildningar, vilka till sin verkliga karaktär gränsade till eller rent av vore

affärsmässiga försäkringsanstalter, komme att under namn av oregistrerade

understödsföreningar driva en fullkomligt okontrollerad rörelse.

Den sålunda stadgade registreringsskyidigheten regleras i 2 § av lagen

om understödsföreningar. Registreringsplikt föreligger enligt detta lagrum

för

dels pensionskassa — d. v. s. förening som avser att bereda pension —

då den består av flera än 50 medlemmar, och

dels annan understödsförening, så framt den antingen

a) utfäster eller utbetalar kapitalunderstöd till högre belopp än 300 kronor

för en medlem och tillika består av flera än 100 medlemmar eller ock

b) består av flera än 500 medlemmar.

Genom registrering erhåller understödsförening rättskapacitet.

Rätt att bliva registrerad och alltså erhålla rättskapacitet tillkommer icke

registreringspliktiga föreningar, därest de bestå av minst fem medlemmar.

Sakkunnige- I det av sakkunniga den 10 december 1910 framlagda förslag till lag om

förslag 1910. understödsföreningar, vilket ligger till grund för gällande lagstiftning i ämnet,

hade registreringsplikten beträffande alla understödsföreningar begränsats

till föreningar som bestode av minst 50 medlemmar. Som skäl för denna

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

begränsning anförde de sakkunniga, att den verksamhet som idkades av

understödsföreningar med mindre än 50 medlemmar icke kunde i någon

högre grad äga karaktär av försäkringsverksamhet. Samma begränsning hade

ock upptagits i Kungl. Haj:ts proposition nr 2 till 1912 års riksdag.

I sitt utlåtande nr 34 i anledning av nämnda proposition förklarade visserligen

lagutskottet, att betryggandet av understödsföreningarnas verksamhet

enligt dess mening vore av den stora samhälleliga betydelse, att ett registreringstvång

för alla sådana föreningar av något större omfattning vore väl

motiverat. Men utskottet, som utginge från att registreringstvånget med

därav följande underkastelse under lagens bestämmelser särskilt i början av

lagens tillämpning, innan förmånerna av lagstiftningen blivit mera allmänt

kända, skulle förefalla betungande för en del smärre föreningar, funne dock

kravet på registrering kunna och böra i något högre grad eftergivas, än i

Kungl. Maj:ts förslag innehållits. I huvudsaklig anslutning till en i andra

kammaren av herr Byström väckt motion föreslog alltså utskottet, att registreringsskyldighet

skulle stadgas för pensionskassor med flera än 50 medlemmar

samt för andra understödsföreningar, så framt de utfäste eller utbetalade

kapitalunderstöd till högre belopp än 200 kronor för en medlem och

bestode av flera än 50 medlemmar eller ock, utan avseende på understödets

beskaffenhet eller storlek, bestode av flera än 200 medlemmar.

Beträffande utskottets förslag, i vad detsamma gällde gränserna för registreringsskyldigheten

för andra understödsföreningar än pensionskassor, hade

dock i särskilda reservationer andra yrkanden framställts dels av herr Widén

m. fl. och dels av herrar Persson i Norrköping och Lindhagen. Av förstnämnda

reservanter yrkades sålunda, att ifråga om annan understödsförening

än pensionskassa registreringsskyldighet icke skulle gälla, med mindre föreningen

utfäste eller utbetalade kapitalunderstöd till högre belopp än 200

kronor för en medlem och bestode av flera än 100 medlemmar. I den senare

reservationen åter hemställdes, att i fråga om sådana understödsföreningar

registreringsskyldighet skulle föreligga endast för förening, som utfäste eller

utbetalade kapitalunderstöd till högre belopp än 500 kronor och bestode av

flera än 200 medlemmar.

Vid frågans behandling i riksdagen stannade kamrarna i olika beslut i

fråga om bland annat gränserna för registreringsskyldigheten för andra

understödsföreningar än pensionskassor, i det att första kammaren på denna

punkt biföll utskottets förslag, under det att andra kammaren antog herrar

Perssons och Lindhagens nyssnämnda reservation. Enligt inom lagutskottet

verkställd, av båda kamrarna godkänd sammanjämkning erhöll därefter ifrågavarande

lagrum sin nuvarande lydelse.

I en inom första kammaren vid 1924 års riksdag väckt motion, nr 44,

föreslog herr Berglund, att riksdagen måtte besluta sådan ändring av 2 §

i lagen om understödsföreningar, att pensionskassa skulle oavsett medlemsantalet

registreras, så ock annan understödsförening, vars medlemsantal överstege

50. Till motivering för yrkandet anförde motionären — under åbe
Bihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 95 käft. (Nr 114—Ilo.) 2216 25 3

1912 års

riksdag.

1924 års

riksdag.

Motion I: 44.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Yttrande av

socialstyrelsen.

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

ropande av vad under förarbetena till understödsföreningslagen och vid dess

tillkomst förebragts till stöd för en mera utsträckt registreringsplikt för

understödsföreningar än den i lagen upptagna — att de i detta hänseende

gällande bestämmelserna ej vore rationellt avvägda, i det att de i tillämpningen

träffade synnerligen ojämnt, vore lätta att kringgå och ställde utanför

lagen eu mängd föreningar, som borde inordnas under densamma. Härtill

komme, att enligt vad erfarenheten visat någon olägenhet av registreringen

ej förmärkts för de föreningar, vilka blivit registrerade.

Andra lagutskottet, till vilket motionen hänvisats, infordrade yttrande däröver

från socialstyrelsen.

I yttrandet uppgav socialstyrelsen, att styrelsen för att söka utröna, dels

i vad mån pensionskassor och andra understödsföreningar som enligt lagen

hemfölle under registreringsskyldigheten kommit att undandraga sig denna,

och dels förekomsten av sådana kassor och föreningar, som vore undantagna

från nämnda skyldighet, under år 1923 påbörjat en undersökning i ämnet.

Undersökningen som icke hunnit fullständigt avslutas hade givit vid handen,

att den ömsesidiga understödsverksamhet, som med eller utan lagligt

medgivande kommit att undandraga sig registreringsplikten, vore till sitt

omfång och de intressen den hade att företräda mycket betydande.

»Det torde icke kunna bestridas — fortsatte styrelsen — att ett dylikt

sakernas tillstånd är framför allt ur rättssäkerhetens synpunkt föga tillfredsställande.

Med nu gällande begränsning av registreringsplikteil kommer ju

ett stort antal sammanslutningar, som ofta företräda mycket betydande och

långt fram i tiden sig sträckande intressen, att leva och verka utan det

trygghetsmoment, som ligger i en lagligen erkänd rättskapacitet. För medlemmarnas

vidkommande erbjuder ju icke heller en oregistrerad understödsförening

samma rättsskydd som den registrerade, vars stadgar ju skola vara

ur föreningsrättslig synpunkt fullt betryggande och erbjuda garanti för att

icke vissa medlemmar eller understödsberättigade otillbörligt gynnas på övrigas

bekostnad. Även ur försäkringsteknisk synpunkt är frånvaron av

registrering och därmed följande offentlig tillsyn en olägenhet, som kan för

medlemmarna medföra mycket obehagliga överraskningar.

Någon olägenhet av att nu utvidga registreringsskyldigheten utöver de

onekligen alltför snäva gränser, som drogos vid lagens antagande, synes icke

heller vara att befara. Lagen om understödsföreningar har nu varit i gällande

kraft mer än 10 år och därunder haft tillfälle visa sina goda verkningar,

framför allt i större reda och ordning inom rörelsen samt ökad

stadga och säkerhet i dess verksamhet. Någon hämsko på rörelsen har lagen

icke heller lagt i annan mån än att den hindrat alltför osunda verksamhetsformer

och i stor utsträckning framtvungit eu omläggning efter mera rationella

och bärande grunder. Något missnöje med lagen har icke, styrelsen

veterlig!, försports. Tvärtom torde dess goda verkningar numera allmänt

erkännas.

Styrelsen finner därför för sin del goda skäl tala för att den av motionären

föreslagna utvidgningen av registreringstvånget nu kommer till stånd.

Beträffande motionärens förslag, att registreringsskyldighet skulle föreskrivas

i fråga om annan understödsförening, vars medlemsantal överstiger

femtio, har styrelsen för sin del icke någon invändning att göra. Yad åter

beträffar förslaget, att varje pensionskassa, oavsett medlemsantalet, skulle

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

vara underkastad registrering, finner styrelsen detta yrkande gå alltför långt.

Styrelsen vill i stället föreslå, att gränsen för pensionskassornas vidkommande

sättes vid ett medlemsantal av minst fem. — — —

Att på sätt motionären föreslagit stadga registreringstvång för alla pensionskassor

oavsett medlemsantalet, synes dock icke böra ifrågasättas. Pensionskassor

med så ringa medlemsantal som högst fyra förekomma nämligen

dels endast rent undantagsvis och hava i övrigt en så utpräglat privat

karaktär, att deras registrering icke kan anses vara ur samhällsnyttans

synpunkt påkallad.

Att den här förordade utsträckningen av registreringsskyldigheten skulle

kunna komma att utgöra hinder, exempelvis för en mindre arbetsgivare att med

i huvudsak egna medel, om ock med bidrag även av arbetarna, söka ordna

pensionsfrågan för dessa, synes icke vara att befara. Av motiveringen till

1910 års sakkunnigebetänkande framgår nämligen otvetydigt, att en sådan

anordning icke i allmänhet skulle kunna anses falla under lagen om understödsföreningar.

Endast för den händelse arbetarna förutsättas själva i avsevärd

grad bidraga till pensioneringskostnaderna, skulle en anordning av

här ifrågasatt art vara att betrakta såsom understödsförening. Det torde i

övrigt kunna förutsättas, att tillsynsmyndigheten även framgent kommer att

vid understödsföreningslagens tillämpning gå till väga med den största

varsamhet och hänsyn till de i varje särskilt fall gällande faktiska förhållandena.

»

På grund av det sålunda anförda, och då en utsträckning av registreringsplikten

syntes vara nödvändig för att göra understödsföreningslagens stadgande

i förevarande hänseende fullt effektivt, förordade socialstyrelsen för sin

del bifall till omförmälda motion, med det förbehåll likväl att i fråga om pensionskassa

registreringsskyldighet icke borde stadgas, där medlemsantalet i

kassan understege fem.

Etskottet anförde i sitt utlåtande nr 20: I likhet med socialstyrelsen

funne utskottet det ur rättssäkerhetens synpunkt önskvärt, att registreringsplikten

för understödsföreningar utvidgades utöver de gränser, som vid tillkomsten

av gällande lag om sådana föreningar bestämdes. En dylik utvidgning

stode i full överensstämmelse med 1912 års lagutskotts uttalande i

ämnet och syntes erforderlig för att bereda önsklig effektivitet åt den ifrågavarande

lagstiftningen. Genom den av socialstyrelsen igångsatta undersökningen

hade det utrönts, att ett stort antal understödsföreningar stode utanför

lagens räckvidd och således vore i avsaknad av det trygghetsmoment, som

registreringen avsåge att tillgodose. Yad i motionen framhållits om den

ojämnhet i tillämpningen, som vore förknippad med de nuvarande bestämmelserna

å området, gåve ock stöd för önskvärdheten av att få åvägabragt

utvidgning av gällande registreringsskyldighet.

Att omedelbart genomföra en dylik utvidgning ansåge sig emellertid utskottet

ej kunna tillstyrka. Först efter slutförandet av den av socialstyrelsen

omförmälda undersökningen syntes på grundval av den med ledning

därav erhållna närmare kännedomen rörande hithörande föreningar böra

slutgiltigt bedömas, huru gränserna för en utvidgad registreringsskyldighet

för dels pensionskassor och dels kapitalförsäkringsföreningar lämpligen borde

avvägas. Ävenledes borde därvid komma i övervägande, vilka övergångs
-

Andra lagutskottet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Riksdagens

skrivelse.

Socialstyrelsen.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

bestämmelser som kunde anses erforderliga vid genomförandet av den sålunda

ifrågasatta utvidgningen av registreringsskyldiglieten.

På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t, efter slutförandet

av förenämnda undersökning, måtte för riksdagen framlägga det förslag till

utvidgad registreringsskyldighet för understödsföreningar, vartill undersökningen

kunde giva anledning.

Detta utskottets yrkande bifölls av riksdagen, och i skrivelse den 6 maj

1924, nr 136, gjorde riksdagen under åberopande av det nyss återgivna, av

riksdagen godkända utskottsutlåtandet hemställan till Kungl. Maj:t i enlighet

med nämnda yrkande.

Genom beslut den 20 juni 1924 anbefallde Kungl. Maj:t socialstyrelsen

att efter slutförande av omförmälda undersökning angående förekomsten av

oregistrerade understödsföreningar till Kungl. Maj:t inkomma med utredning

och förslag i det av riksdagen angivna hänseendet.

Till åtlydnad härav har socialstyrelsen den 15 oktober 1925 inkommit

med utlåtande, i vilket till en början lämnats en redogörelse för berörda

undersökning. Styrelsen anför därom:

»Den i riksdagens skrivelse åberopade undersökningen påbörjades av

styrelsen mot slutet av år 1923 och fortgick, ehuru med avbrott, in på 1925.

Undersökningen igångsattes egentligen för att få utrönt, huruvida och i

vilken grad pensionskassor och andra understödsföreningar, som enligt lagen

om understödsföreningar den 29 juni 1912 äro underkastade registreringsskyldighet,

kommit att undandraga sig denna skyldighet, men måste av

nära till hands liggande skäl utsträckas till alla existerande dylika kassor

och föreningar, oavsett om registreringsskyldighet för dem förelåg eller icke.

I och för undersökningen genomgingos till en början samtliga i äldre kommittétryck

tillgängliga uppgifter om sammanslutningar av denna art. Vidare insamlades

uppgifter härom från adresskalendrar samt — i viss utsträckning —

från dagspressen. Slutligen genomgingos i enahanda syfte samtliga i Kungl.

biblioteket förefintliga tryckta exemplar av stadgar för understödsföreningar.

Sedan huvudsakligen på dessa olika vägar adressuppgifter erhållits, tillskrev

styrelsen envar förening med anhållan om dels ett exemplar av de för föreningen

gällande stadgar och dels upplysning rörande föreningens medlemsantal och

samlade kapitaltillgångar.

Genom denna undersökning, som på grund av bland annat bristande eller

ofullständiga adressuppgifter icke kunde nå alla av understödsföreningslagen

berörda sammanslutningar för inbördes understöd, konstaterades till eu början,

att antalet understödsföreningar, som kommit att undandraga sig den dem

åliggande registreringsskyldiglieten, var jämförelsevis ganska betydande. Av

undersökningen framgick nämligen, att inalles 61 pensionskassor med tillhopa

11,361 medlemmar och 59 andra understödsföreningar med tillhopa 34,239

medlemmar hade ett så stort medlemsantal eller utövade försäkringsverksamhet

av det omfång, att registreringsskyldighet för dem förelåg och som regel

förelegat alltifrån tidpunkten för understödsföreningslagens ikraftträdande.

Om någon medveten avsikt från dessa föreningars sida att kringgå lagen

torde det här icke hava varit frågan. Försummelsen torde i de allra flesta

fall förklaras genom missförstånd eller bristande kännedom om vad lagen i

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

detta hänseende stadgar. Sedan vederbörande föreningars uppmärksamhet

blivit fäst på förhållandet hava också åtgärder omedelbart vidtagits för

föreningarnas inordnande under lagen. Intill denna dag hava sålunda av

ovanstående registreringspliktiga föreningar — inbegripet dem, för vilka

ansökan om registrering ingivits, men ännu icke definitivt prövats — inalles

38 pensionskassor med 7,502 medlemmar och likaledes 38 andra understödsföreningar

med 18,927 medlemmar underkastat sig i lagen föreskriven registrering.

Även återstående 23 pensionskassor och 21 andra understödsföreningar,

för vilka registreringsskyldighet föreligger, torde komma att med det snaraste

ordna registreringsfrågan.

Jämlikt bestämmelserna i 2 § understödsföreningslagen icke registreringsskyldigci

föreningar förefunnos enligt undersökningen till ett antal av inalles

280. därav 112 pensionskassor med 2,509 medlemmar och en kapitalbehållning

av 9,276,119:51 kronor samt 168 andra understödsföreningar med 24,015

medlemmar och 997,556: 77 kronor i tillgångar.*) Av pensionskassorna hade

emellertid 8 med tillhopa 20 medlemmar och 421,373: 20 kronor i kapitalbehållning

mindre än fem medlemmar och av andra understödsföreningar

28 med tillhopa 945 medlemmar och 70,508: 75 kronor i tillgångar högst 50

medlemmar. Återstå sålunda inalles 244 sammanslutningar, därav 104 pensionskassor

med 2,489 medlemmar och 8,854,746: 31 kronors förmögenhet samt

140 andra föreningar med 23,070 medlemmar och 927,048: 02 kronors förmögenhet,

vilka skulle komma att beröras av den nu ifrågasatta utvidgningen av

registreringsplikten.

Såsom redan framhållits förefinnes dock sannolikt åtskilliga luckor i den

av styrelsen verkställda undersökningen. Uteslutet är därför icke, att lagändringen

redan från början kan komma att få större räckvidd än vad ovanstående

siffror utvisa.»

I sitt utlåtande har socialstyrelsen vidare åberopat sitt nyss återgivna

yttrande till 1924 års riksdag, däri styrelsen hemställt, att gränsen för pensionskassornas

vidkommande måtte sättas vid ett medlemsantal av minst

fem. Med hänsyn till önskvärdheten av likformighet i fråga om lagtextens

formulering har styrelsen emellertid förklarat sig nu ifrågasätta, att gränsen,

vad andra understödsföreningar än pensionskassor beträffade, måtte sättas

vid ett medlemsantal av minst femtio. Genom en dylik formulering skulle

enligt styrelsen ytterligare allenast tre understödsföreningar beröras av

registreringsplikten. Yid en utvidgning av registreringsskyldigheten på

sålunda angivet sätt syntes de nuvarande första och andra styckena i 2 §

understödsföreningslagen lämpligen böra sammanföras till ett enda av exempelvis

följande lydelse: »Pensionskassa, som består av minst fem medlemmar,

och annan understödsförening, som består av minst femtio medlemmar, skall

registreras i enlighet med vad i denna lag sägs.»

Socialstyrelsen har vidare påpekat, att den i sista stycket av 2 § lämnade

möjligheten för icke registreringspliktig understödsförening att frivilligt

låta registrera sig och därmed vinna de med registreringen förbundna förmånerna.

med den sålunda ifrågasatta utvidgningen av registreringsskyldigheten

komme att äga tillämpning endast beträffande andra understödsföreningar

än pensionskassor.

* Uppgifterna angående medlemsantal och kapitaltillgångar äro för en del kassors och

föreningars vidkommande endast approximativa.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

I fråga om lagändringens ikraftträdande har socialstyrelsen slutligen anfört,

att i samband med registreringsskyldiglietens utvidgning syntes böra

utfärdas vissa övergångsbestämmelser i anslutning till dem, som stadgades

vid understödsföreningslagens antagande. För understödsförening, som ägde

bestånd vid tidpunkten för lagändringens ikraftträdande, syntes sålunda en

viss frist böra lämnas, innan ansökan om registrering behövde göras. Under

förutsättning att lagändringen förklarades skola träda i kraft den 1 juli 1926,

syntes den tid, inom vilken ansökan om registrering skulle göras, kunna

utan olägenhet bestämmas till 1927 års utgång. Beträffande förening, som

ägde bestånd vid tiden för lagändringens trädande i kraft, syntes i övrigt de

i 99 § tredje stycket understödsföreningslagen meddelade bestämmelser om

bestämmande av den tid, då försäkringsteknisk utredning första gången skall

avgivas, med vissa av förhållandena betingade ändringar böra bliva gällande.

Av den föregående redogörelsen har framgått, att huvudsakliga anledningen

till att vid tillkomsten av lagen om understödsföreningar registreringsplikten

icke erhöll den större omfattning som nu ifrågasatts, var dels att en mera

utsträckt registreringsskyldighet ansågs skola verka betungande, innan fördelarna

med lagstiftningen bleve kända, och dels att behov av registrering

icke förelåge för de minsta föreningarna. Den i ärendet förebragta utredningen

synes nu emellertid hava påvisat, att lagen beträffande de föreningar

som registrerats verkat mycket gynnsamt och att något missnöje därmed

ej försports. Vidare lärer hava framgått, att i vissa fall ett starkt behov

finnes av utvidgad registreringsplikt. Den av socialstyrelsen verkställda

undersökningen har också givit vid handen, att föreningar med högst avsevärda

tillgångar för närvarande existera okontrollerade och utan rättskapacitet.

Av skäl, som socialstyrelsen anfört i sitt nyss återgivna utlåtande till 1924

års andra lagutskott, lärer ett sådant förhållande få anses olämpligt. Såväl

i medlemmarnas som i den allmänna rörelsens intresse synes alltså en

utvidgad registreringsplikt böra i överensstämmelse med riksdagens uttalade

mening stadgas.

I enlighet med vad jag sålunda anfört har jag låtit inom socialdepartementet

utarbeta förslag till ändrad lydelse av 2 § i lagen om understödsföreningar.

Beträffande den närmare utformningen av detta förslag har jag

anslutit mig till socialstyrelsens hemställan. Vad åter angår de av socialstyrelsen

påyrkade övergångsbestämmelserna för redan existerande föreningar,

lära desamma, därest tiden för lagens ikraftträdande bestämmes till en så

pass sen tidpunkt, att ifrågavarande föreningar till dess utan svårighet hinna

ordna sig efter den nya lagstiftningen, kunna inskränkas till en föreskrift

om rätt för socialstyrelsen att bestämma särskild tidpunkt för avgivande

första gången av försäkringsteknisk utredning.

Då med den föreslagna formuleringen av 2 § den därstädes befintliga

definitionen på kapitalunderstöd icke kan där bibehållas, torde densamma

böra flyttas till 3 §.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungi. Maj:ts proposition nr 114.

Föredraganden uppläser härefter inom socialdepartementet upprättade

förslag till dels lag om återförsäkringskassor och dels lag angående ändrad

lydelse av 2, 3 och 87 §§ i lagen den 29 juni 1912 (nr 184) om understödsföreningar

av den lydelse, bilagor till detta protokoll utvisa, och hemställer,

att för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler lagrådets utlåtande

över förslagen måtte genom utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Maj:t Konungen bifall.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Förslag

till

Lag:

om äterförsäkringskassor.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Förening av sjukkassor och understödsföreningar, vilken har till uteslutande

ändamål att utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse bereda delägarna

återförsäkring av meddelade utfästelser, skall i enlighet med vad i denna lag

sägs registreras såsom återför säkring svassa.

. 2 §''

Vad angående understödsförening finnes stadgat skall äga motsvarande

giltighet för återförsäkringskassa, dock med de avvikelser som föranledas av

bestämmelserna i denna lag.

Yad i 86 § i lagen den 29 juni 1912 (nr 184) om understödsföreningar

finnes stadgat för understödsförening, i vars stadgar intagits bestämmelse

därom att stadgarna skola vara godkända av tillsynsmyndigheten, skall äga

motsvarande tillämpning beträffande återförsäkringskassa.

Meddelar återförsäkringskassa återförsäkring av begravningshjälps- eller

andra livförsäkringsutfästelser, skall jämväl vad i 87 och 88 §§ i samma lag

sägs gälla för kassan.

3 §•

Delägare i återförsäkringskassa äro de försäkringstagande sjukkassorna

och understödsföreningarna, och skall beträffande dem vad för medlemmar

i understödsföreningar stadgas äga motsvarande tillämpning.

4§.

Återförsäkringskassa må ej meddela återförsäkring av kapitalunderstöd på

samma risk till högre belopp än fyratusen kronor.

Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må dock tillsynsmyndigheten

medgiva undantag från denna bestämmelse.

Vad i 3 § andra stycket i lagen om understödsföreningar sägs skall icke

gälla för återförsäkringskassa.

&§•

Vid ansökan om registrering av återförsäkringskassa skola jämte i 7 § i

lagen om understödsföreningar föreskrivna uppgifter och handlingar finnas

fogade enligt av tillsynsmyndigheten fastställda formulär avfattade uppgifter

beträffande delägarna samt de utfästelser som anmälts till återförsäkring

hos kassan. Dessa uppgifter skola vara bestyrkta genom styrelseledamöternas

egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

6§-

Återförsäkringskassas stadgar skola innehålla vad i 8 § i lagen om understödsföreningar

finnes föreskrivet med undantag för vad vid 5) i nämnda

paragraf sägs.

Därjämte skola stadgarna angiva:

1) det högsta belopp varför kassan må meddela återförsäkring på samma

risk; dock må tillsynsmyndigheten där särskilda omständigheter därtill föranleda

bevilja registrering, ändå att sådan bestämmelse ej finnes i stadgarna;

2) antal och belopp av utfästelser, som skola hava anmälts till återförsäkring

hos kassan för att densamma må börja sin verksamhet; samt

3) grunderna för utövande av rösträtt och fattande av beslut å sammanträde

med kassan.

7 §-

Aterförsäkringskassas firma skall i stället för ordet »understödsförening»

innehålla ordet »återförsäkringskassa».

Firman skall tydligt skilja sig från annan bestående återförsäkringskassas

firma.

8 §■

I stället för den i 10 § i lagen om understödsföreningar föreskrivna medlemsförteckning

skall genom styrelsens försorg hos återförsäkringskassa föras

en förteckning enligt av tillsynsmyndigheten fastställt formulär över delägarna

samt över de utfästelser som återförsäkrats hos kassan.

9 §•

Återförsäkringskassa skall, förutom de fall, som avses i 48 § och i 49 § vid

2) i lagen om understödsföreningar, träda i likvidation, då de återförsäkrade

utfästelserna till antal eller belopp nedgått under vad enligt stadgarna skolat

vara anmält till återförsäkring hos kassan för att densamma må börja sin

verksamhet, och sådant antal eller belopp ej åter uppnåtts inom tre månader.

Yad i 51 och 52 §§ i lagen om understödsföreningar finnes stadgat för

det fall att understödsförening är skyldig att träda i likvidation, skall ock

gälla då återförsäkringskassa på grund av stadgandet i denna paragraf skall

träda i likvidation.

10 §.

ATad i 50, 61, och 68 §§ i lagen om understödsföreningar är stadgat om

överlåtelse av sådan förenings rörelse på understödsförening som förut

finnes eller som skall bildas för detta ändamål skall, då fråga är om överlåtelse

av återförsäkringskassas rörelse, avse överlåtelse på återförsäkringskassa.

11 §•

Förekommer vid återförsäkringskassas verksamhet avvikelse från denna

lag, eller befinnes återförsäkringskassa driva rörelse vilken är att anse

såsom affärsmässig försäkringsrörelse, skall vad i 82 § i lagen om understödsföreningar

är för motsvarande fall stadgat äga tillämpning.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

12 §.

Driver förening som i 1 § avses verksamhet utan att vara registrerad

som återförsäkringskassa, straffes den som deltager i åtgärd å föreningens

vägnar eller i beslut därom med böter från och med fem till och med etttusen

kronor.

Fortsattes under tid, då åtal pågår för förseelse som nu sagts, samma

förseelse, skall för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits dömas

till de böter som äro stadgade för sådan förseelse.

13 §.

Har styrelseledamot eller annan vid anmälan för registrering enligt denna

lag mot bättre vetande meddelat oriktig uppgift angående delägarna i kassan

eller till återförsäkring anmälda utfästelser, vare lag som i 94 § i lagen om

understödsföreningar sägs.

14 §.

Inskrivning av uppgifter rörande återförsäkringskassor skall äga rum i en

särskild avdelning av understödsföreningsregistret.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1927.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2, 3 och 87 §§ i lagen den 29 juni 1912

(nr 184) om understödsföreningar.

Härigenom förordnas, att 2, 3 och 87 §§ i lagen den 29 juni 1912 om

understödsföreningar, av vilka 3 § ändrats genom lag den 6 maj 1921 (nr 212),

i nedan angivna delar skola erhålla följande ändrade lydelse:

2§-

Pensionskassa, som består av minst fem medlemmar, så ock annan understödsförening,

som består av minst femtio medlemmar, skall registreras i

enlighet med vad i denna lag sägs.

Understödsförening, som---fem medlemmar.

3 §•

Begistrerad understödsförening — — — föreningens understödsverksamhet.

Begistrerad understödsförening må ej utfästa eller utbetala understöd, utgående

i kapital en gång för alla (kapitalunderstöd), till högre belopp än fyra
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl, Maj:ts proposition nr 114.

tusen kronor för en medlem. Utfäster eller utbetalar föreningen kapitalunderstöd

till högre belopp än femhundra kronor för eu medlem, skola föreningens

stadgar vara godkända på sätt i 86 § sägs.

87 §.

Därest understödsförening--------— dettas återköps
värde.

Har försäkring återförsäkrats hos svenskt försäkringsbolag eller

återförsäkringskassa, vare föreningen fritagen från förpliktelsen att för det

återförsäkrade beloppet göra avsättning till premiereserv.

Varda sedan---vid 5) stadgas.

Denna lag träder i kraft, vad angår 87 §, den 1 januari 1927 och beträffande

2 och 3 §§ den 1 januari 1928. I fråga om understödsförening, som äger

bestånd vid sistnämnda tidpunkt och som enligt denna lag skall registreras

men jämlikt 2 § enligt dess hittillsvarande lydelse icke varit underkastad

registreringsskyldighet, äger tillsynsmyndigheten, där föreningen enligt 81 §

första stycket är skyldig att avgiva försäkringsteknisk utredning, utsätta

lämplig tid jämväl innan fem år förflutit efter föreningens registrering, då

sådan utredning första gången skall avgivas.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den

8 februari 1926.

Närvarande:

justitierådet Svedelius,

regeringsrådet Palmgren,

justitierådet .Christiansson,

justitierådet Högstedt.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 15 januari 1926, hade Kungl.

Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål inhämtas över upprättade förslag till dels lag qm återförsäkring

skassor och dels lag angående ändrad lydelse av 2, 3 och 87 §§ i lagen

den 29 juni 1912 (nr 184) om understödsföreningar.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn Nils Evert Sandberg.

Förslaget till lag om återförsäkringskassor.

I anledning av detta förslag avgåvos följande yttranden av lagrådet:

Den verksamhet, som utövas av sjukkassor och understödsföreningar, är till

sin natur personförsäkring, ehuru bedriven under jämförelsevis enkla former

och med de särskilda riskerna på visst sätt i lag begränsade. Med hänsyn till

sistnämnda förhållanden har berörda verksamhet ansetts kunna avskiljas från

den egentliga försäkringsrörelsen och undantagas från kontroll av den därutinnan

speciellt sakkunniga myndigheten, försäkringsinspektionen, samt i stället

lagts under tillsyn av centralmyndigheten för sociala ärenden, socialstyrelsen.

Då det nu ifrågasättes att med bibehållande av de enklare formerna och

den nuvarande tillsynsmyndigheten utvidga sjukkassornas och understödsföreningarnas

verksamhet till att omfatta även återförsäkringsrörelse bedriven

genom särskilda sammanslutningar, återförsäkringskassor, eller en verksamhet

av rent försäkringsmässig art, uppstår naturligtvis det spörsmålet, om jämväl

denna nya rörelse kan med tillbörligt tillgodoseende av trygghetens krav få

utövas utan att vara underkastad den för försäkringsrörelse i allmänhet stadgade

strängare kontrollen.

Det torde vara det vanliga inom såväl sjukkassor som understödsföreningar,

att förvaltningen huvudsakligen handhaves av personer, som utan särskild utbildning

för dylik verksamhet vid sidan av sina vanliga sysselsättningar av

intresse för saken ägna tid och krafter åt skötseln av dylik kassa eller förening.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

45

Ett sådant förhållande är ock uppenbarligen förutsatt i lagstiftningen, enligt

vilken det tillkommer tillsynsmyndigheten bland annat att tillhandagå sjukkassa

och understödsförening med råd och upplysningar beträffande verksamhetens

lämpliga inrättande och bedrivande. En dylik ordnande och rådgivande

funktion lärer även inom socialstyrelsen i stor omfattning utövas i fullt samförstånd

med vederbörande kassor och föreningar, helt säkert till stort gagn

för dessas verksamhet i det hela. I än högre grad synas de nu föreslagna återförsäkringskassorna

komma att bliva hänvisade till socialstyrelsens ledning och

bistånd för att kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sitt ändamål. Då delägarna

i sådan kassa skola utgöras av sjukkassor och understödsföreningar,

torde man kunna utgå från att samma personer, som företräda dessa senare,

även skola erhålla ledningen inom återförsäkringskassan och att följaktligen

endast undantagsvis personer med försäkringstekniska insikter och skolning

komma att därinom vara verksamma. Yad därvidlag brister måste således

ersättas genom medverkan av socialstyrelsens funktionärer, och det är att förutse,

att av dessa för ändamålet skulle krävas ett bistånd, som knappast kunde anses

i allo ingå i vad dem i detta hänseende i tjänsten åligger. Om så blir förhållandet,

synes framgången av återförsäkringsrörelsen och tillika tryggheten för

delägarna och de försäkrade bliva i väsentlig grad beroende av att inom socialstyrelsen

alltjämt äro att påräkna det initiativ och det personliga intresse för

rörelsens utveckling, som hittills otvivelaktigt gjort sig gällande, samt att arbetskrafter

där äro tillgängliga för att möta de vidgade arbetsuppgifterna.

Försäkringsinspektionen har ansett, att behovet av återförsäkring för sjukkassor

och understödsföreningar hellre borde tillgodoses genom bildande för

ändamålet av försäkringsbolag enligt lagen om försäkringsrörelse, stående

under försäkringsinspektionens tillsyn och kontroll, och det synes knappast

kunna dragas i tvivelsmål, att genom en dylik anordning verksamhetens framtida

utveckling skulle te sig mera betryggad.

Om lagrådet dock icke finner sig böra avstyrka den föreslagna anordningen,

är detta främst beroende på den fördel, som obestridligen ligger däri, att den

föreslagna tillsynsmyndigheten är samma myndighet som redan nu omhänderhar

kontrollen över sjukkassorna och understödsföreningarna och därigenom

måste antagas äga en god inblick beträffande de särskilda kassors och

föreningars ekonomiska ställning och soliditet, vilka skulle bliva delägare i

återf örsäkringskassorna.

1-2 §§.

Vissa av de bestämmelser, som innehållas i förevarande paragrafer, synas

genom någon omredigering kunna bringas till klarare uttryck.

Därest 1 § avfattas efter förebild av motsvarande paragraf i lagen om understödsföreningar

och således begränsas till ett angivande av vad med återförsäkringskassa

förstås, kunde åt föreskriften om registreringsskyldighet givas

en lydelse, som tydligare angåve avvikelsen härutinnan från nämnda lag eller

att återförsäkringskassa skall såsom sådan registreras oavsett antalet delägare.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts propositionnr 114.

En dylik föreskrift, som givetvis bör hava sin plats efter den i 2 § meddelade

huvudregeln rörande tillämplighet å återförsäkringskassa av lagen om understödsföreningar

och ävenledes efter 3 §, synes lämpligen kunna upptagas i en

ny 4 §.

Vid omformulering av 1 § torde vidare den åsyftade meningen, att återförsäkringskassa

skall kunna bildas icke blott av sjukkassor och understödsföreningar

tillsammans utan även av enbart sjukkassor eller enbart understödsföreningar,

böra erhålla ett mera tydligt uttryck.

Vad angår 2 §, synes denna lämpligen böra inskränkas till huvudregeln

i första stycket och följaktligen innehålla allenast, att vad i lagen om understödsföreningar

och i övrigt finnes stadgat angående understödsförening skall

äga motsvarande tillämpning beträffande återförsäkringskassa, dock med iakttagande

av vad i de efterföljande paragraferna finnes särskilt föreskrivet. Innehållet

i andra och tredje styckena borde i så fall upptagas i en ny 5 §, därvid

emellertid till klarläggande av den avvikelse från huvudregeln, som innefattas

i bestämmelsen i andra stycket, sagda bestämmelse lämpligen kunde inledas

ungefär sålunda: »Ändå att i återförsäkringskassas stadgar icke intagits bestämmelse

därom, att stadgarna skola vara godkända av tillsynsmyndigheten,

skall vad» etc.

i §.

Enligt andra stycket äger tillsynsmyndigheten, då särskilda omständigheter

därtill föranleda, medgiva undantag från den i första stycket givna huvudregeln

att återförsäkringskassa ej må meddela återförsäkring av kapitalunderstöd

på samma risk till högre belopp än 4,000 kronor. Avfattningen av denna

bestämmelse tyder närmast på att tills yns my n d i gh et e n skulle äga att för särskilt

fall, då återförsäkringskassa ville meddela återförsäkring till högre belopp,

lämna sitt medgivande därtill. Av vad departementschefen anfört framgår

emellertid, att syftet varit att bereda möjlighet för en återförsäkringskassa att

i dispensväg erhålla befrielse från skyldigheten att kontrollera, huruvida några

hos kassan återförsäkrade begravningshjälpsutfästelser sammanfölle med annan

hos kassan återförsäkrad risk. Dylik dispens skulle naturligtvis kunna ifrågakomma

beträffande viss försäkring, där det visade sig förenat med särskild

svårighet att utreda, huruvida försäkringen avsåge samma risk som annan redan

meddelad försäkring, men att döma av berörda anförande synes meningen hava

varit, att viss återförsäkringskassa på grund av sin omfattning skulle kunna

erhålla generell dispens från omförmälda kontrolleringsskyldighet. Detta stämmer

också bäst överens med den i 6 § föreslagna bestämmelsen att registrering

av återförsäkringskassa må, om särskilda omständigheter därtill föranleda, beviljas,

ändå att stadgarna ej innehålla föreskrift om det högsta belopp, varför

kassan må meddela återförsäkring på samma risk. Under alla förhållanden

lärer det icke hava avsetts, att tillsynsmyndigheten skulle äga att fastställa

ett högre maximum än det i första stycket angivna.

Till förebyggande av en oriktig tydning av stadgandet synes en omredigeringav

detsamma vara erforderlig. Yad därmed avsetts torde komma till bättre ut
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

47

tryck, om stadgandet avfattas ungefär så, att tillsynsmyndigheten, då särskilda

omständigheter därtill föranleda, må fritaga återförsäkringskassa från att utreda,

huruvida ifrågasatt återförsäkring av kapitalunderstöd avser samma risk

som annan eller andra förut av kassan meddelade återförsäkringar.

9 §.

Då den åsyftade meningen eller att den vid 1) i 49 § i lagen om understödsföreningar

upptagna likvidationsanledningen, såvitt angår återförsäkringskassa,

ersättes av vad i första stycket av förevarande paragraf finnes stadgat icke

med den föreslagna formuleringen kommit till tydligt uttryck, bör en omredigering

av ingressen till nämnda stycke ske.

12 §.

I denna paragraf meddelas bestämmelser om ansvar för den som, i fall förening

som i 1 § avses driver verksamhet utan att vara registrerad såsom återförsäkringskassa,

deltager i åtgärd å föreningens vägnar eller i beslut därom.

Denna bestämmelse angives i departementschefens anförande utgöra en komplettering

till stadgandet i 93 § i lagen om understödsföreningar. I samma

anförande göres vidare gällande, att det av föreskriften i 2 § i den föreslagna

nya lagen därom att vad angående understödsföreningar finnes stadgat skall

äga motsvarande giltighet för återförsäkringskassa följer, att stadgandet i 96 §

av understödsföreningslagen skall gälla jämväl då ansvar ådömts enligt 12 §

i den nya lagen. Det synes dock kunna dragas i tvivelsmål, huruvida så verkligen

är förhållandet. Bestämmelsen i berörda 96 § angår böter, som ådömas

enligt understödsföreningslagen (»denna lag»), och lärer näppeligen genom

den åberopade föreskriften i 2 § kunna vinna tillämplighet i fråga om böter,

som ådömas enligt det fullt fristående stadgandet i 12 § av förevarande lag. Det

åsyftade målet skulle däremot vinnas, om åt 12 § gåves en avfattning liknande

den som 13 § i förslaget erhållit, så att 12 §:s första stycke finge ungefär den

lydelsen, att under där angiven förutsättning vare för den, som deltager i åtgärd

å föreningens vägnar eller i beslut därom, lag som i 93 § i lagen om

understödsföreningar sägs. Därest första stycket avfattas i enlighet härmed,

bör givetvis andra stycket utgå.

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 2, 3 och 87 §§ i lagen den

29 juni 1912 (nr 184) om understödstöreningar.

Lagrådet lämnade detta förslag utan anmärkning.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

ä Stockholms slott den 25 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för justitie- och handelsdepartementen lagrådets den

8 februari 1926 avgivna utlåtande över till lagrådet den 15 januari 1926

remitterade förslag till

1) lag om återförsäkringskassor; samt

2) lag angående ändrad lydelse av 2, 3 och 87 §§ i lagen den 29 juni 1912

(nr 184) om understödsföreningar.

Härefter anför föredraganden:

Lagrådet har anfört, att då ledningen av återförsäkringskassorna i allmänhet

syntes komma att vila på personer, som saknade försäkringstekniska

insikter och skolning, framgången av återförsäkringsrörelsen och tillika tryggheten

för delägarna och de försäkrade i väsentlig grad skulle bliva beroende

på att medverkan och stöd från socialstyrelsens sida kunde påräknas.

I anledning härav vill jag framhålla, att, som framgår av mitt anförande

i ärendet till statsrådsprotokollet den 15 sistlidne januari, det givetvis varit

avsikten att sådan hjälp skulle lämnas de blivande återförsäkringskassorna

från socialstyrelsen. Emellertid må det erinras, att antalet sådana kassor

torde bliva mycket obetydligt. Avsikten med Svenska sjukkasseförbundets av

mig vid nämnda tillfälle omförmälda framställning i ämnet synes närmast hava

varit, att för hela sjukkasserörelsen skulle inrättas en enda dylik kassa, till

vilken jämväl understödsföreningar skulle kunna ansluta sig. Det ytterligare

arbete, som den nya lagstiftningen skulle komma att medföra för socialstyrelsen,

kan vid sådant förhållande ej förväntas bliva av betungande beskaffenhet.

Och det intresse, som styrelsen ägnat de densamma underställda

kassor och föreningar, torde komma även de nya organisationerna till del.

Ur denna synpunkt synas mig alltså några betänkligheter mot genomförande

av den föreslagna lagstiftningen icke böra föreligga.

Lagrådet har förordat viss ändring i uppställningen och redigeringen av

1 och 2 §§ i det remitterade förslaget till lag om återförsäkringskassor. Jag

har låtit omredigera förslaget i denna del i överensstämmelse med lagrådets

erinran.

Den i 4 § av nämnda förslag medgivna möjligheten till dispens från bestämmelsen

om maximibelopp för återförsäkring av samma risk har motive
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

rats med svårigheten för återförsäkringskassa att kontrollera, huruvida hos

kassan återförsiikrade begravningslijälpsutfästelser sammanfalla med annan

hos kassan återförsäkrad risk. Emellertid hade bestämmelsen erhållit en vidare

formulering, som medgav dispens även i andra fall.

Lagrådet har nu förordat, att dispensmöjligheten måtte begränsas till de

fall, för vilka den enligt motiveringen närmast ansetts erforderlig.

I anledning härav har jag låtit omarbeta paragrafen, så att dispensmöjligheten

begränsas till att avse frihet från kontrollskyldighet i förutnämnda

hänseende. I konsekvens härmed har 6 § vid 1) erhållit ändrad avfattning.

Det må framhållas, att då kassas stadgar skola godkännas av tillsynsmyndigheten,

registrering av stadgar, som innefatta sådan undantagsbestämmelse

som medgives i sistnämnda lagrum och varigenom maximibeloppet

skulle kunna komma att överstiga 4,(XX) kronor, i praktiken kommer att

innebära en dispens enligt 4 §.

Lagrådets övriga anmärkningar, som äro av allenast formell innebörd,

hava föranlett omredigering av förslaget till lag om återförsäkringskassor

i (överensstämmelse med vad lagrådet anfört. I samband med dessa ändringar

hava vissa jämkningar av rent formell natur verkställts i såväl nämnda

förslag som i förslaget till lag om ändring av lagen om understödsföreningar.

Föredraganden uppläser härefter de sålunda omarbetade förslagen och

hemställer, att förslagen måtte, jämlikt 87 § regeringsformen, genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Äke Karlholm.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. I samt. 99 höft. (Nr 114—116.) 2216 25 4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:349 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med förslag till lag om återförsäkringskassor m. m., med förslag till lag angående ändrad lyd a1 i texten
  2. 2SärU 1926:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med förslag till lag om äter för säkring skassor m. m., med förslag till lag angående ändrad lydelse av 55 s. 1 i texten