Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition nr 118

1926-02-25 · 52 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 51 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:118, Kungl. Maj:ts proposition nr 118

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

1

Nr 118.

Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande

angående vissa beslut, som fattats av den internationella

arbetsorganisationens konferens i Geneve år 1925; given

Stockholms slott den 25 februari 1926.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed anhålla om riksdagens yttrande

rörande de i nämnda protokoll omförmälda, av den internationella arbetsorganisationens

konferens i Geneve år 1925 fattade besluten.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

'' Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 25 februari 1926.

N ärvarande:

Statsministern Sandlek, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders,

Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför chefen

för socialdepartementet, statsrådet Möller:

Fredsfördraget i Versailles av den 28 juni 1919 mellan de allierade och

associerade makterna, å ena, samt tyska riket, å andra sidan, vars del I omfattar

förbundsakten för nationernas förbund, innehåller i del XIII ett socialpolitiskt

reformprogram samt tillika bestämmelser om den institution, internationella

arbetsorganisationen, som har till uppgift att förverkliga detta program.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 97 käft. (Nr 118).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition nr 118.

Av berörda bestämmelser framgår bland annat, att organisationens beslutande

församling, den internationella arbetskonferensen, har att beträffande

förslag, som äro uppförda på dess dagordning, välja mellan två former för

godtagande. Antingen skall beslutet utmynna i en rekommendation, avsedd

att underställas vederbörande stater för vidtagande av lagstiftnings- eller

andra åtgärder, eller ock skall det resultera i ett förslag till internationell konvention,

avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar.

X fråga om verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje medlem

av organisationen skall vara förbunden att inom ett ar från avslutande av

ett konferenssammanträde underställa dära antagna rekommendationer och

konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden

respektive frågor höra, för deras omgestaltande till lag eller vidtagande av

andra åtgärder. Om det till följd av exceptionella omständigheter är omöjligt

att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom ett år, skall den fullgöras snarast

möjligt och under intet förhållande senare än 18 månader från sammanträdets

avslutande. Därest en rekommendation ej leder till någon lagstiftningsåtgärd

eller annat åtgörande för dess genomförande eller om ett konventionsförslag

icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters bifall, så skall respektive

medlem av organisationen icke vara underkastad någon vidare förpliktelse

med hänsyn därtill.

Närmare upplysningar om internationella arbetsorganisationen och dess verksamhet

hava lämnats i proposition nr 361 till 1921 års riksdag.

Den internationella arbetskonferensens sjunde sammanträde hölls i Geneve

under tiden 19 maj—10 juni 1925. Vid sammanträdet, därvid Sverige var

representerat, antogos tre förslag till konventioner och fyra rekommendationer,

vilka rörde frågan om ersättning för olycksfall i arbete och om ersättning för

yrkessjukdomar, ävensom en konvention angående nattarbete i bagerier.

Med skrivelse den 14 augusti 1925 har från utrikesdepartementet till mig

överlämnats en av generalsekreteraren hos nationernas förbund i enlighet med

Versaillestraktaten insänd bestyrkt kopia av berörda förslag till konventioner

och rekommendationer.

Originaltexterna till konferensens beslut ävensom översättningar av desamma

torde få såsom bilagor fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Över de omförmälda förslagen har socialstyrelsen anmodats att avgiva yttrande.

I anledning härav anhöll socialstyrelsen, att försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten

ville i vad anginge konventionsförslagen och rekommendationerna

rörande ersättning för olycksfall i arbete eller yrkessjukdomar giva

styrelsen till känna, vilka åtgärder i lagstiftningsväg eller i annat avseende

berörda beslut enligt ämbetsverkens mening borde föranleda från svensk sida.

Sedan ämbetsverken inkommit med yttranden i dylikt hänseende samt medicinalstyrelsen

på motsvarande sätt uttalat sig beträffande konferensbesluten

rörande ersättning för yrkessjukdomar, har socialstyrelsen den 30 december

1925 avgivit utlåtande i ärendet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

3

Jag övergår härefter till att en efter en behandla de särskilda konventionsförslagen

och rekommendationerna.

I fråga om innehållet av de särskilda förslagen tillåter jag mig härvid att

hänvisa till omförmälda bilagor till statsrådsprotokollet.1

l:o) Förslag till konvention angående ersättning för olycksfall i

arbete (sid. 18).

Beträffande detta konventionsförslag har riksfförsäkring sanstalten anfört

följande:

»Art. 2 i konventionsförslaget.

De i art. 2 medgivna undantagen motsvaras i viss mån av de undantag, som

stadgas i andra stycket av 2 § av 1916 års olycksfallsförsäkringslag. Emellertid

torde följande böra beaktas.

I konventionsförslaget art. 2 a) medgives undantag för »arbetare, som sysselsättas

med tillfälligt arbete, vilket icke står i samband med arbetsgivarens

rörelse».

Den svenska lagen omfattar varje slag av tillfälligt arbete utom i det fall,

att en person »av tillfällig anledning användes till arbete av någon, som eljest

ej använder arbetare» (2 §). I stort sett är nyssnämnda undantag enligt konventionsförslaget

mera omfattande än det i den svenska lagen intagna. Det

kan dock tänkas ett eller annat fall, då en arbetare icke ingår i försäkringen

enligt den svenska lagen, men borde hava ersättning enligt den i konventionsförslaget

givna ordalydelsen. Ifall en yrkesidkare av tillfällig anledning

(t. ex. sjukdom) använder en arbetare i sin rörelse, anses denne icke som arbetare^

enligt olycksfallsförsäkringslagen, men skulle däremot icke omfattas

av ifrågavarande undantag i konventionsförslaget. Med den ytterst inskränkta

tolkning ifrågavarande undantagsbestämmelse i 2 § av lagen givits i vår

praxis, torde dock dylika fall i verkligheten ytterst sällan förekomma. Riksförsäkringsanstalten

anser därför för sin del någon ändring av olycksfallsförsäkringslagen

med anledning av nu förevarande bestämmelse i konventionsförslaget

icke vara erforderlig.

Vidare medgives i konventionsförslaget undantag för hemarbetare. Detta

uttryck motsvaras närmast av bestämmelsen i 2 § av den svenska lagen: »utför

arbete i sitt hem eller å arbetsställe, som av honom bestämmes.» Dock medgiver

uttrycket »å arbetsställe, som av honom bestämmes» längre gående undantag.

I praxis har detta stadgande icke vunnit någon nämnvärd tillämpning.

Någon lagändring torde därför knappast behöva vidtagas.

Under mom. c) medgives undantag för medlemmar av arbetsgivares familj,

som arbeta uteslutande för hans räkning och bo under hans tak (i hans hem).

I 2 § av den svenska lagen äro undantagna »arbetsgivares hemmavarande

barn eller adoptivbarn och föräldrar eller adoptivföräldrar i förhållande till

honom». Praktiskt taget torde undantaget i den svenska lagen icke kunna

anses vara vidsträcktare än i konventionsförslaget. Det skulle visserligen

kunna ifrågasättas, om man icke i vår lag borde tillägga »som arbeta uteslu
-

1 En redogörelse för de olika frågornas behandling av arbetskonferensen återfinnes i nr 8 och 9- av Sociala meddelanden för år 1925.

Riks
försakrings
anstalten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

lande för arbetsgivarens räkning», men då en dylik bestämmelse skulle föranleda

särskilda svårigheter vid tillämpningen och sannolikt i mycket få fall vara

av praktisk betydelse, anser sig riksförsäkringsanstalten icke böra förorda

någon lagändring i detta avseende.

Av konventionsförslaget, art. 2, framgår, att lagar om ersättning för olycksfall

i arbete böra äga tillämpning å arbetare, tjänstemän och lärlingar, oberoende

av ålder och såsom allmän regel även av avlöningens storlek. Dock

medgives i sistnämnda hänseende, att undantag må stadgas i avseende å »ickekroppsarbetare

med arbetsförtjänst, överstigande viss i den nationella lagstiftningen

fastställd gräns». _

1 2 § av den svenska lagen finnes en bestämmelse av innehåll, att »minderårig,

som icke fyllt 12 år» icke skall anses som arbetare. Denna bestämmelse

synes böra borttagas ur lagen.

Vidare finnes i 2 § av den svenska lagen införd en avlöningsgräns av 9,000

kr., vilken gräns gäller för samtliga under försäkringen ingående arbetare

och anställda. I anslutning till den allmänna principen i konventionsförslaget

och i överensstämmelse med vad riksförsäkringsanstalten tidigare föreslagit

(se Kungl. Maj:ts proposition n:r 175 år 1919) föreslår anstalten, att bestämmelsen

om avlöningsgräns helt och hållet borttages ur lagen.

2 § andra stycket av 1916 års olycksfallsförsäkringslag synes alltså höra

erhålla följande ändrade lydelse: »Såsom arbetare---— adoptivföräldrar i

förhållande till honom, ej heller den som av tillfällig anledning användes till

arbete av någon, som eljest ej använder arbetare.»

Art. 6 i konventionsförslaget.

Då enligt 37 § av 1916 års lag kontant ersättning vid sjukdom till följd av

olycksfall av arbetsgivaren utgives redan från och med dagen efter olycksfallet

under förutsättning, att sjukdomen varat mer än tre dagar ef ter^ dagen

för olycksfallet, varjämte läkarvård och läkemedel m. m. lämnas från och

med olycksfallsdagen, behöver art. 6 i konventionsförslaget icke föranleda någon

ändring av vår nu gällande lag.

Såsom av riksförsäkringsanstalten tidigare föreslagits, bl. a. i yttrande

den 15 maj 1925 över besparingskommitténs betänkande angående socialförsäkringens

organisation, bör emellertid den obligatoriska försäkringen enligt

olycksfallslagen omfatta även sjukpenning från och med 4:e dagen efter

olycksfallsdagen.

Art. 10 i konventionsförslaget.

Bestämmelsen att skadade böra hava rätt till normalt förnyande av sådana

konstgjorda och ortopediska hjälpmedel, som erkännas vara nödvändiga, torde

böra föranleda ändring av 6 § i olycksfallsförsäkringslagen. I mom. 2) andra

stycket av nämnda paragraf torde kunna efter orden »livränta under tiden--

— för höjande av arbetsförmågan må erfordras» inskjutas »ävensom erforderlig

förnyelse av i 6 § mom. 1 a) omförmälda hjälpmedel». Det torde ligga i sakens

natur, att då livräntetagaren är tillförsäkrad förnyelse av protes och

dylikt, denna rätt även kan medföra, att han i stället tillerkännes erforderligt

kontant belopp till bestridande av kostnaden för förnyelse. Någon särskild

lagbestämmelse i detta syfte är knappast erforderlig.

Andra stycket av art. 10 i konventionsförslaget bestämmer, att den nationella.

lagstiftningen skall föreskriva nödiga kontrollåtgärder till förebyggande

av missbruk vid förnyandet av hjälpmedel m. m. Bestämmelser i detta hänseende

synas kunna utfärdas i den ordning, som stadgas i 32 § av olycksfalls
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

5

försäkringslagen. Innehållet i dylika bestämmelser torde lämpligen kunna

angivas först sedan någon erfarenhet vid tillämpningen av det föreslagna stadgandet

i lagen vunnits.»

Försäkring srådet har angående de ändringar i 1916 års olycksfallsförsäkringslag,

som erfordrades för godkännande av konventionen, anfört följande:

»§ 2. a) i konventionen medgiver undantag beträffande arbetare, som sysselsättes

med tillfälligt arbete, vilket icke står i samband med arbetsgivarens

rörelse. Svenska lagen innehåller ej någon sådan begränsning (2 § »ej heller

den, som av tillfällig anledning användes till arbete av någon, som eljest ej

använder arbetare»), I övrigt blir närmast en tolkningsfråga i vad mån bestämmelserna

skola anses sammanfalla.

§ 2. b) i konventionen: hemarbeta.re. Vår lag innehåller motsvarande undantag

men med ett tillägg, som ger undantaget en vidare omfattning (2 §

» — som utför arbetet i sitt hem eller å arbetsställe, som av honom bestämmes»).

§ 2. c) i konventionen: medlemmar av arbetsgivarens familj, som arbeta uteslutande

för hans räkning och bo under hans tak. Formuleringen av detta

undantag sammanfaller ej helt med motsvarande uttryck i vår lag.

Det kan ifrågasättas om ändring av svenska lagens bestämmelser i nu angivna

hänseenden är erforderlig för konventionens godkännande. Skiljaktigheterna

äro knappast sådana, att de kunna tillmätas någon större praktisk betydelse.

§ 2. d) i konventionen: icke-kroppsarbetare med arbetsförtjänst överstigande

viss i den nationella lagstiftningen fastställd gräns. I anledning av denna bestämmelse

kräves ändring i svenska lagen, som stadgar inkomstgräns (9,000

kronor) men utan begränsning till icke-kroppsarbetare. Mest praktiskt synes

vara att inkomstgränsen helt borttages. I ekonomiskt hänseende torde detta ej

komma att spela någon nämnvärd roll, men ett bibehållande av inkomstgräns

för icke-kroppsarbetare kan bland annat giva anledning till tvistigheter.

Vidare erfordras i händelse konventionen godkännes, att det i vår lag nu

stadgade undantaget beträffande minderårig (2 § sista stycket: »minderårig,

som icke fyllt 12 år») utgår.

§ 8 i konventions förslaget: »Den nationella lagstiftningen skall föreskriva

de kontrollåtgärder och de regler för revision av ersättningen, som anses nödvändiga.

» Bestämmelser i detta avseende finnas i vår lag dels i 33 §: » — ■—■

— Försäkringsrådet äger, ändå att klagan icke förts eller framställning gjorts,

till prövning upptaga ärende, som i denna paragraf avses», dels i 13 paragrafens

bestämmelse om revision eller jämkning (13 § fjärde stycket). Utöver

dessa stadganden torde icke i själva lagen erfordras några bestämmelser i förevarande

hänseenden. Saken torde kunna ordnas genom samarbete mellan försäkringsrådet

och försäkringsinrättningarna.

§ 10 i konventionsförslaget. I anledning av bestämmelserna i denna paragraf

lärer erfordras ändring av 6 § i den svenska olycksfallsförsäkringslagen.

Enligt den praxis, som utbildat sig, har hos oss medgivits en första uppsättning

av konstgjorda lemmar och ortopediska hjälpmedel, vilken praxis torde

stå i överensstämmelse med föreskrifterna i 6 §, som behandlar spörsmålet om

nödiga hjälpmedel i samband med frågan om ersättning under sjukdomstiden.

Regeln torde hava varit att anskaffningen av hjälpmedel skett genom vederbörande

försäkringsinrättnings försorg. För kontrollens skull synes det lämpligast,

att försäkringsgivaren ombesörjer anskaffningen såväl vid första uppsättningen

som då det gäller förnyandet. Undantag härifrån bör dock kunna

medgivas.»

Försäkrings
rådet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Social
styrelsen.

Departe
mentschefen
-

Socialstyrelsens yttrande innehåller i förevarande hänseende följande:

I stort sett motsvaras de krav, som detta konventionsförslag uppställer, väl

av den svenska lagen om försäkring för olycksfall i arbete. I fråga om tilllämpningsområdet

är emellertid att märka, att de i konventionsförslagets § 2 a)

—c) meddelade undantagsbestämmelserna ej fullt överensstämma med motsvarande

bestämmelser i olycksfallsförsäkringslagen, och fall kunna onekligen

förekomma, då lagen i olikhet med konventionsförslaget bereder möjlighet till

undantag. Den bristande överensstämmelsen i här åsyftade hänseenden torde

dock, såsom både av försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten framhålles,

ej vara av någon avsevärd praktisk betydelse. Vad åter den sista, under § 2 d)

i konventionsförslaget upptagna undantagsbestämmelsen angår, är densamma,

då den endast avser icke-kroppsarbetare, tydligtvis snävare än lagens undantagför

arbetare med högre avlöning än 9,000 kr. Såväl försäkringsrådet som

riksförsäkringsanstalten förorda med hänsyn härtill, att lagens bestämmelse

rörande nämnda avlöningsgräns uteslutes.

En annan begränsning för lagens tillämpning, som konventionsförslaget ej

känner till, är den som från den lagstadgade olycksfallsförsäkringen utesluter

minderåriga under 12 år. Jämväl i detta avseende äro de båda nämnda ämbetsverken

ense och föreslå, att berörda begränsning måtte upphävas.

Av konventionsförslagets materiella bestämmelser innebär endast föreskriften

i § 10 om rätt till normal förnyelse av erkänt nödvändiga konstgjorda lemmar

och ortopediska hjälpmedel en sådan avvikelse från vår lag, som, om Sverige

skall biträda konventionen, kräver ändring i lagen. Försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten

tillstyrka dylik ändring. Sistnämnda myndighet har även

meddelat förslag till ändringen, vari »normal förnyelse» utbytts mot »erforderlig

förnyelse». Om man ej vill använda ordet »normal», synes det emellertid

bättre kunna ersättas med »skälig».

Såvitt socialstyrelsen kan döma, torde samtliga här ovan ifrågasatta ändringar

i olycksfallsförsäkringslagen, oavsett att de utgöra nödvändiga betingelser

för konventionens ratificering, från principiell synpunkt få anses väl

motiverade.

Svenska regeringen har redan under förberedelserna för konventionsförslagets

utarbetande uttalat sig till förmån för en konvention på förevarande område,

vilken överenskommelse ansågs kunna bliva till verkligt gagn, särskilt

med hänsyn till genomförandet av det då preliminärt, numera definitivt antagna

förslaget till konvention angående lika behandling av in- och utländska arbetare.

Enligt styrelsens mening torde det vara önskvärt, att Sverige biträder konventionen

angående ersättning för olycksfall i arbete och tillåter sig styrelsen

föreslå, att i olycksfallsförsäkringslagen måtte vidtagas här nedan angivna

ändringar:

I 2 § andra stycket uteslutas orden »vilkens avlöning hos arbetsgivaren, för

år räknat, överstiger niotusen kronor, ej heller minderårig, som icke fyllt

tolv år».

Efter orden »som för höjande av arbetsförmågan må erfordras» i 6 § 2) andra

stycket infogas »ävensom ett belopp, svarande mot kostnaden för skälig förnyelse

av i 1) a) omförmälda hjälpmedel».

På min föredragning har Kungl. Maj:t förut denna dag beslutit genom proposition

förelägga riksdagen förslag till bland annat ny lag om försäkring för

olycksfall i arbete (proposition nr 109), vilket förslag, jämte viktiga materiella

ändringar, innebär en nyorganisation av olycksfallsförsäkringen. Vid behandling

i statsrådet den 31 december 1925 av detta förslag har jag även erinrat

om förevarande konventionsförslag och uttalat såsom min uppfattning, att det

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118. 7

vore önskvärt, att sådana lagändringar vidtoges, att förslaget kunde från Sveriges

sida ratificeras.

Av de återgivna uttalandena från ämbetsverken synes framgå, att för ratifikation

erfordras allenast följande ändringar i de enligt lagen den 17 juni 1916

om försäkring för olycksfall i arbete gällande bestämmelserna, nämligen:

1) borttagande av de inskränkningar i försäkringens omfattning, enligt vilka

hemmavarande medlemmar av arbetsgivarens familj, som icke arbeta uteslutande

för hans räkning, icke kroppsarbetande personer med över 9,000 kronors

inkomst samt barn under 12 år icke inbegripas under försäkringen, samt

2) utvidgning av rätten till erhållande av särskilda hjälpmedel eller s. k.

proteser till att avse jämväl förnyelse av dylika hjälpmedel.

Ämbetsverken hava tillstyrkt, att ändring sker av vår gällande lag, så att

dessa avvikelser från konventionen borttagas. I det omförmälda förslaget till

ny lag om försäkring för olycksfall i arbete hava också (2 och 6 §§; proposition

nr 109 motiven sid. 163 och 169) i dessa hänseenden intagits bestämmelser,

som torde överensstämma med konventionen. Ävenledes har undantaget beträffande

tillfälliga arbetare helt uteslutits, varigenom grunden blivit undanröjd för

den tvekan beträffande konventionens bestämmelser däro;m, som riksförsäkringsanstalten

givit till känna. I fråga om ersättning för proteser må emellertid

nämnas följande. Konventionen förutsätter i första hand, att de skadade skola

erhålla förnyelse av proteser på det sätt, att de skola bekomma nya sådana

hjälpmedel, då de gamla förbrukats. I konventionsförslaget stadgas emellertid,

att den nationella lagstiftningen undantagsvis må medgiva, att tillhandahållandet

och förnyandet av sådana hjälpmedel utbytes mot ett tillägg till

ersättningen, som skall svara mot den sannolika kostnaden för normal anskaffning

och förnyelse av hjälpmedlen. På anförda skäl har jag icke ansett mig

kunna tillstyrka sådan ändring i gällande bestämmelser, att de skadade skulle

äga rätt att erhålla nya proteser i de gamlas ställe. Däremot har jag ansett

berörda undantagsbestämmelse i konventionsförslaget kunna läggas till grund

för lagstiftning. I lagförslaget har alltså (6 § 3 mom.) upptagits bestämmelse

av innehåll att till skadad arbetare skall utgå ett livräntetillägg med

belopp, svarande mot den sannolika årliga kostnaden för förnyelse av ifrågavarande

särskilda hjälpmedel. Ehuru konventionsförslaget efter ordalydelsen

närmast torde avse undantag allenast i vissa särskilda fall, synes den återgivna

bestämmelsen — som enligt motiven närmast innebär en form för skapande

av garanti för att icke rätten till förnyelse av proteser missbrukas

-— kunna anses stå i överensstämmelse med konventionen.

I enlighet med vad sålunda anförts torde enligt min mening, därest ändrade

bestämmelser i överensstämmelse med de nyss omförmälda stadgandena i förslaget

till ny lag om försäkring för olycksfall i arbete bliva av statsmakterna

antagna, förevarande konvention böra av Sverige ratificeras.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. Maj:ts proposition nr 118.

Ämbets
verken.

Departementschef

en.

2:o) Rekommendation angående minimibeloppet av ersättning för

olycksfall i arbete (sid. 21).

För säkring srådet och riks försäkring sanstalten hava anfört, att frågan huruvida

lagstiftningsåtgärder borde vidtagas för tillgodoseende av de i rekommendationen

berörda önskemålen icke kunde besvaras utan närmare utredning.

Riksförsäkringsanstalten har vidare yttrat:

»De i rekommendationen uttalade önskemålen torde icke vara av beskaffenhet

att omedelbart föranleda lagändringar. Närmare utredningar synas vara erforderliga

i vissa avseenden. Härvid torde emellertid särskilt böra beaktas

uttalandet i förslaget, att sjukpenning vid fullständig men övergående arbetsoförmåga

alltid skall utgå med 2/3 av den skadades arbetsförtjänst. Införande

av en dylik bestämmelse i den svenska lagen synes önskvärt. Arbetsförtjänsten

skall dock givetvis beräknas enligt 9 § i olycksfallsförsäkringslagen. En lagändring

i detta syfte beträffande de 35 första dagarna efter olycksfallet torde

dock böra ske endast i samband med införande av obligatorisk försäkring för

denna tid.

Vidare synes böra tagas i övervägande, om icke föräldrar till genom olycksfall

omkommen arbetare böra enligt vår lag i vissa fall tillerkännas livränta,

även om annan till livränta berättigad finnes. Enligt 7 § i olycksfallsförsäkringslagen

erhåller nämligen den avlidnes fader eller moder och adoptivfader

eller adoptivmoder under vissa villkor livränta å ett årligt belopp, motsvarande

1U av arbetsförtjänsten, därest annan till livränta berättigad ej finnes.

Lagen synes böra ändras på det sätt, att föräldrar kunna erhålla livränta, om

de varit av den avlidnes arbete huvudsakligen beroende och livräntor till övriga

livränteberättigade sammanlagt ej uppgå till 2/s av den avlidnes årliga

arbetsförtjänst, med ett årligt belopp, motsvarande skillnaden mellan 2/3 av den

avlidnes årliga arbetsförtjänst och summan av livräntorna till övriga livränteberättigade,

dock högst motsvarande V4 av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

Genom en dylik anordning skulle flertalet av de fall, i vilka det med nu tillämpad

praxis framstår som önskvärt, att livränta till föräldrar kunnat beviljas,

bliva tillgodosedda.»

Enligt socialstyrelsens mening syntes det knappast anses fullt motiverat att

enbart med hänsyn till rekommendationen föranstalta om utredning och lagstiftning

i ämnet. Däremot syntes det skäligt, att rekommendationen uppmärksammades,

när olycksfallsförsäkringslagen i motsvarande delar eventuellt

bleve föremål för revision.

Vid det utredningsarbete som föregått framläggandet av det förut ornförmälda

förslaget till ny lag om försäkring för olycksfall i arbete, har innehållet

i förevarande rekommendation beaktats. I de hänseenden, som behandlas i avdelningarna

I, II och IV i densamma, torde, därest förslaget antages, den svenska

lagstiftningen komma i överensstämmelse med rekommendationen i de

punkter, där så icke kan anses för närvarande vara fallet. Vad däremot angår

de under avdelning III. i rekommendationen upptagna önskemålen, vilka

avse en utvidgning av kretsen av dem, som vid arbetares frånfälle skola vara

ersättningsberättigade, till farföräldrar, morföräldrar, barnbarn och syskon,

allt dock endast under vissa förutsättningar, synas desamma gå så långt utöver

den gällande svenska lagstiftningens principer, att dennas bringande i överenstämmelse

med rekommendationen icke ansetts kunna ifrågakomma, särskilt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

9

som detta skulle föranleda högst avsevärda merkostnader för försäkringen.

Någon åtgärd under den närmaste framtiden för en ändring i sistnämnda hänseende

synes mig av enahanda skäl icke böra ifrågakomma.

På grund av vad sålunda anförts anser jag ifrågavarande rekommendation

icke böra föranleda vidare åtgärd från de svenska statsmakternas sida.

3:o) Rekommendation angående den rättsliga Ibehandlingen av tvister

om ersättning för olycksfall i arbete (sid. 22).

Om denna rekommendation hava försäkring srådet och ri ks försök ring sans tälten

anfört, att den icke syntes böra föranleda någon åtgärd. Socialstyrelsen

har uttalat, att med hänsyn till försäkringsrådets uppgifter och organisation

syftet med förevarande rekommendation syntes få anses vara i väsentlig mån

tillgodosett.

Jämlikt förslaget till lag om olycksfall i arbete ävensom samtidigt framlagt

förslag till vissa ändringar i lagen om försäkringsrådet skall enligt den föreslagna

nya organisationen av olycksfallsförsäkringen försäkringsrådet alltjämt

bestå i sin nuvarande sammansättning, blott med viss förstärkning vid behandling

av frågor rörande försäkringsavgifter.

Då i överensstämmelse med vad ämbetsverken anfört den rättsliga behandlingen

av tvister rörande ersättning för olycksfall i arbete torde få genom försäkringsrådets

sammansättning anses i huvudsak redan vara ordnad på sätt

rekommendationen avser, synes densamma icke böra föranleda någon åtgärd.

4:o) Förslag till konvention angående ersättning för yrkessjukdomar

(sid. 23).

I fråga om detta konventionsförslag har riksförsäkringsanstalten anfört följande

:

»Frågan om samhällets skyldighet att sörja för att arbetare, som till följd av

arbetets natur eller de förhållanden, varunder det bedrives, ådraga sig vissa

sjukdomar, s. k. yrkessjukdomar, i erforderlig mån hållas skadeslösa härför,

har i flera länder varit ett av skälen för införande av obligatorisk sjuk- och

invaliditetsförsäkring för lönearbetare med skyldighet för arbetsgivaren att lämna

särskilda bidrag till sådan försäkring. Även i vissa länder, där obligatorisk

sjuk- och invaliditetsförsäkring med bidrag till kostnaden av vederbörande arbetsgivare

finnes införd, hava emellertid en del särskilda sjukdomar ansetts böra

utsöndras från denna försäkring såsom mera påtagligt varande av nyss nämnd

beskaffenhet. I dylika fall har det ansetts riktigt att, när det gällt att inordna

dem under de olika grenarna av socialförsäkringen, likställa dem med olycksfall

i arbetet. Förutsättningen för åvägabringande av en sådan likställighet, som

innebär, att arbetsgivaren såsom vid olycksfall i arbete blir ersättningsskyldig

eller i fall av försäkring ensam bär kostnaden för densamma, är alltså, att sjukdomen

till sin beskaffenhet är sådan, att den i lika grad som förhållandet är

med inträffat olycksfall i arbete, är en följd av arbetet eller de med arbetet förbundna

faror.

Ämbets
verken.

Departe
mentschefen.

Riksförsäk
ringsan
stalten.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Försäkrings
rådet.

Vid fastställande av vilka sjukdomar, som i nu nämnd mening skola anses

såsom yrkessjukdomar, möta, såsom erfarenheten från olika länder visar, ej

obetydliga svårigheter. I det nu föreliggande förslaget till en konvention, avsedd

att vinna anslutning från det stora antal olika .stater med vitt skilda förhållanden,

varom här är fråga, har man ansett sig böra framgå med synnerlig

försiktighet, något som inhämtas redan av en jämförelse mellan å ena sidan det

nu föreliggande konventionsförslaget och å andra sidan den nationella lagstiftningen

i flera av de länder, som godtagit principen om de s. k. yrkessjukdomarnas

likställande med olycksfall i arbete (England, Schweiz, Frankrike, Finland,

flera amerikanska stater m. fl. länder).

Emellertid har man tillika utgått från, att varje land, som biträder konventionsförslaget,

skulle vid sidan därav efter sina nationella förhållanden anpassa

och komplettera sin lagstiftning. Detta har kommit till uttryck bland annat i

det vid konferensen antagna särskilda förslaget till rekommendation angående

ersättning för yrkessjukdomar.

För genomförande härav och för att en lagstiftning av ifrågavarande slag

för vårt lands vidkommande skall kunna med hänsyn till sitt ändamål tillfredsställande

fylla sin uppgift, erfordras givetvis ett sådant närmare övervägande,

som framhölls i svenska regeringens svarsskrivelse till internationella arbetsbyrån

den 30 december 1924 i anledning av byråns då föreliggande frågecirkulär

bland annat rörande yrkessjukdomars likställande med olycksfall i arbete.

Riksförsäkringsanstalten får vidare i detta sammanhang erinra om, att lagstiftningen

på detta område har att beakta även ett flertal andra svårlösta frågor

än den ovan nämnda, om vilka sjukdomar, som med hänsyn till förhållanden

och behov i vårt land — samt vår lagstiftning i övrigt om sjuk- och olycksfallsförsäkring

— företrädesvis böra komma i fråga. Sådana äro bland annat

frågorna om sättet för fastställande av det erforderliga sammanhanget mellan

arbetet eller de förhållanden, varunder det bedrives, och sjukdomens uppkomst

samt bevisning och antaganden härutinnan, om ansvarsförhållandet mellan olika

arbetsgivare och olika försäkringsinrättningar beträffande arbetare, vilkas

anställning och sysselsättning växla under tiden för sjukdomens uppkomst och

utveckling, om arbetsförtjänstens fastställande m. m.

I en del viktiga hänseenden synes alltså, såsom i utlandet skett, innehållet i

ifrågavarande lagstiftning böra göras beroende bland annat av försäkringspliktens

omfattning, om den skall gälla med eller utan viss karenstid, varunder omedelbar

ersättningsplikt skall åligga arbetsgivaren samt av om blott en försäkringsinrättning

skall finnas eller om särskilda föreskrifter skola meddelas för

fall, när sjukdomen drabbar arbetare hos arbetsgivare, som under tiden för

sjukdomens uppkomst och utveckling övergår från den ena till den andra försäkringsinrättningen,

eller arbetare hos olika arbetsgivare, av vilka under samma

tid en bär försäkring i den ena och en i en annan försäkringsinrättning.

Enligt riksförsäkringsanstaltens mening bör med frågan om biträdande av

ifrågavarande konventionsförslag anstå, till dess närmare utredning vunnits i

ovan angivna avseenden.

Med hänsyn till vikten av att frågan om ersättning för yrkessjukdomar snarast

löses, tillåter! sig riksförsäkringsanstalten emellertid föreslå, att socialstyrelsen

ville hemställa om igångsättandet av sådan utredning.»

Försäkring srådet har förklarat, att det syntes erforderligt, att ytterligare utredning

verkställdes i frågan, då möjligen särskilt den till förslaget hörande förteckningen

behövde givas ett annat innehåll med hänsyn till svenska förhållanden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

11

Medicinalstyrelsen, som förklarat sig hava uteslutande ur medicinsk synpunkt

granskat konventionsförslaget, har meddelat, att styrelsen icke hade något att

erinra med anledning av detsamma.

Socialstyrelsen, har anfört i huvudsak följande:

»Enligt styrelsens mening lär det icke kunna förnekas, att yrkessjukdomarna

i fråga om arbetsgivarnas ersättningsskyldighet principiellt taget äro att

jämställa med olycksfallen i arbete. I avseende å orsakssammanhang med

arbetet framträda emellertid nämnda sjukdomar väsentligen olika olycksfallen,

och synes i betraktande därav ersättningsskyldigheten för dem icke lämpligen

kunna ordnas i samband med den för olycksfallen utan kräva särskild

reglering — en åtgärd som med hänsyn till ämnets i flera avseenden ömtåliga

och s vårbehan dia de beskaffenhet måste förutsätta omsorgsfull utredning.

Även med begränsning av den nya ersättningsskyldigheten till de i konventionsförslaget

upptagna sjukdomarna torde nu berörda krav icke kunna eftersättas.

Från Sveriges sida påyrkades också under förberedelserna för konventionsförslagets

utarbetande, att frågans behandling skulle, till möjliggörande

av mer ingående prövning, uppskjutas till ett senare konferenssammanträde.

Med häns57n till vad ovan anförts torde det vara tydligt, att förevarande

konventionsförslag f. n. icke kan föranleda annan åtgärd, än att frågan om

lagstadgad ersättning för yrkessjukdomar upptages till utredning.»

.Vid behandlingen av förslaget till ny lag om olycksfall i arbete har jag även

berört frågan om ersättning för yrkessjukdomar och därvid jämväl erinrat om

förevarande konventionsförslag (proposition nr 109 sid. 124). Angående detta

anförde jag, att enligt min uppfattning starka skäl talade för att yrkessjukdomarna

inbegrepes under olycksfallsförsäkringen men att frågan härom med

hänsyn till svenska förhållanden icke kunde lösas genom en lagstiftning, som

omfattade de sjukdomar, vilka upptagits i den vid konventionsförslaget

fogade förteckningen. Tillika har jag yttrat, att med hänsyn till frågans

invecklade beskaffenhet och till stor del outredda skick det icke varit möjligt

att medhinna den ytterligare undersökning, som måste föregå utarbetandet av

förslag i frågan, men att jag hade för avsikt att föranstalta om sådan utredning.

Då jag på anförda skäl icke är beredd att föreslå sådan ändrad lagstiftning,

som utgör förutsättning för ratifikation av ifrågavarande konventionsförslag,

anser jag mig icke för närvarande kunna tillstyrka ratificering av förslaget.

5:o) Rekommendation angående ersättning för yrkessjukdomar

(sid. 25).

Beträffande ämbetsverkens ståndpunkt hänvisas till deras vid behandlingen

av konventionsförslaget i enahanda ämne återgivna uttalanden.

Även för egen del torde jag kunna hänvisa till vad jag anfört beträffande

detta konventionsförslag.

Enligt min mening bör alltså förevarande rekommendation icke för närvarande

föranleda någon åtgärd. Däri upptagna önskemål torde komma att

beaktas vid den tillämnade utredningen rörande frågan om yrkessjukdomar i

dess helhet.

Medicinal
styrelsen.

Social
styrelsen,

Departe
mentschefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Riksförsäk
ringsan
stalten.

6:o) Förslag till konvention angående lika behandling av in- och utländska

arbetare i avseende å ersättning för olycksfall i arbete (sid. 26).

Riksf försäkring sanstalten anför rörande detta konventionsförslag följande:

»Ehuru anstalten visserligen i princip anser antagandet av en konvention i

förevarande ämne synnerligen önskvärt, kan anstalten dock icke undgå att uttala

sina betänkligheter i avseende på innehållet i vissa delar av föreliggandeförslag.

Art. 1 och 2 innebära en sammanblandning av tvenne med varandra sammanhängande

men i allt fall skilda spörsmål, nämligen dels frågan om vilket

lands lag, som skall tillämpas vid frågan om inträffande olycksfall i arbete,

som utföres i annat land än det, där arbetsgivaren är bosatt eller bedriver sin

huvudsakliga verksamhet, dels frågan om — därest klarhet råder, om vilket

lands lag, som skall tillämpas — utländsk arbetare enligt denna lag skall få

samma rättsställning som inländsk arbetare. Utan ett åtskiljande i sakligt hänseende

av dessa frågor lär det ej kunna undvikas, att vissa svårigheter uppstå

vid rättstillämpningen.

Bestämmelsen i art. 1 innebär, att som regel varje olycksfall i arbete skall

ersättas enligt lagen i det territorium, där olycksfallet inträffat, oberoende av

arbetarens nationalitet och hemvist.

Beträffande en arbetare, som är anställd bos arbetsgivare i annat land än

sitt hemland för att där utföra sitt arbete, måste en dylik allmän regel anses

fullt riktig. För arbetsgivaren (resp. vederbörande försäkringsinrättning)

föreligga knappast några skäl för att hans förpliktelser skola bliva mindre på

den grund, att utländska arbetare anställas i stället för sådana av inhemsk

nationalitet.

År åter en arbetare i ett land anställd av en arbetsgivare i annat land för

att utföra arbete i sitt (arbetarens) hemland, eller är han från det land, arbetsgivaren

tillhör, utsänd till ett annat land, kan den anförda allmänna regeln

icke mer än i viss utsträckning anses befogad. Här uppställer sig nämligen

frågan om, enligt vilket lands lag försäkringen för olycksfall i arbete skall

gälla. För att i så fall lagen i det land, där olycksfallet inträffat, skulle vara

gällande, borde rätteligen förutsättas, att försäkringsavgifter erlagts eller

kunna erhållas enligt det landets lag, ehuru arbetsgivaren tillhör ett annat

land. Denna sida av saken beröres icke i det föreliggande konventionsförslaget.

Enligt förslagets art. 2 kan emellertid för där angivna fall genom särskilt avtal

mellan vederbörande länder stipuleras undantag från nämnda i art. 1 angivna

huvudregel. Men intill dess sådana avtal blivit ingångna, måste givetvis

huvudregeln gälla.

Den omedelbara följden härav blir för Sveriges vidkommande att, om t. ex.

en norsk eller dansk arbetare av sin arbetsgivare utsändes för utförande av visst,

även tillfälligt arbete här i landet eller om en norsk eller dansk sjöman från

sitt i härvarande hamn varande fartyg utför arbete å svenskt territorium och

därunder olycksfall drabbar honom, ersättning skall utgå enligt svenska olycksfallsförsäkringslagen.

Och det fastän dels enligt uttryckliga stadganden i vederbörande

lagar ersättning i så fall skall utgå enligt dessa resp. lagar, dels

någon sådan försäkring enligt den svenska olycksfallsförsäkringslagen icke

föreligger, som jämlikt samma lag måste anses vara förutsättning för att ersättning

skall utgå, Någon möjlighet för vederbörande svenska försäkringsinrättning

att utfå försäkringsavgifter av den utländske arbetsgivaren — som

s. 13 Kontrollera mot PDF

Eungl. Maj:ts proposition nr 118. 13

ju har att erlägga sådana enligt sitt eget lands lag — torde icke heller föreligga.

Genom biträde av konventionsförslaget i denna del skulle Sverige komma att

för alla dylika fall och beträffande arbetare från vilket som helst av de länder

i övrigt, som biträda konventionen, ikläda sig att tillämpa den svenska olycksfallsförsäkringslagen

och utgiva ersättning enligt densamma, intill dess avtal

om befrielse från denna skyldighet blivit ingånget — och trätt i tillämpning —

med samtliga de övriga länder, som biträda konventionen. En sådan ordning

synes så mycket mer otillfredsställande som vårt land därigenom ingalunda

befrias från utgivande av ersättning enligt svensk lag, om en svensk arbetare

för sin svenske arbetsgivares räkning utför tillfälligt arbete i det främmande

landet och därunder drabbas av olycksfall.

Till vad nu anförts kommer, att art. 2 i konventionsförslaget ej upptager

alla de hithörande fall, då, i händelse utländsk arbetare här i landet utför arbete

för utländsk arbetsgivares räkning, försäkring ej föreligger enligt den svenska

lagen. Fall kunna nämligen förekomma, då sådan arbetares sysselsättning här

i landet är av mer stadigvarande natur än i sistnämnda artikel angives, men

det oaktat arbetaren är försäkrad enligt utländsk och icke enligt svensk lag.

Sistnämnda fall torde dock icke vara av större praktisk betydelse. Under

antagande att vid godkännande av konventionen avtal, som avses i förslagets

art. 2, så snart ske kan, komma till stånd mellan vårt land och de främmande

stater, beträffande vilka sådant avtal företrädesvis har betydelse, synes därför

vad ovan anförts icke böra utgöra hinder för Sveriges anslutning till ifrågavarande,

eljest även för vårt land och dess i utlandet varande medborgare betydelsefulla

konvention.

Någon ändring i lagen om försäkring för olycksfall i arbete torde icke vara

erforderlig med anledning av konventionsförslagets antagande. Visserligen

förutsättes i 27 § i lagen ömsesidighet såsom villkor för att Kungl. Maj :t skall

äga befogenhet att i avseende på medborgare i visst land medgiva undantag från

paragrafens bestämmelser. Det kan vara tveksamt, om denna förutsättning kan

anses vara för handen i fråga om stater, som icke infört en någorlunda tillfredsställande

lagstiftning rörande ersättning vid olycksfall i arbete. Men då frågan

om Sveriges anslutning till konventionen kommer att beslutas vid riksdagen.

torde saken i varje fall icke hava någon formell betydelse.

Enligt 28 § i lagen torde sådant avtal kunna träffas, som omnämnes i art. 2

av konventionsförslaget.

Mellan Sverige och vissa andra länder hava överenskommelser träffats i syfte,

att ^utländsk arbetare skall erhålla samma rättsställning som inländsk arbetare

på förevarande område. Sålunda hava överenskommelser ingåtts i detta

ämne med Danmark och Norge enligt deklaration den 12 februari 1919, med

Förenade Konungariket Storbritannien och Irland samt med Italien enligt

kungl. kungörelse den 4 november 1921, med Nederländerna enligt kungl. kungörelse

den 27 september 1922 och med Finland enligt konvention den 11 september

1923. Om Sverige nu biträder ifrågavarande konventionsförslag, måste

det tagas i övervägande, vilken ställning som i sådant fall uppkommer för vårt

land med avseende på ovannämnda överenskommelser.»

Försäkrings

rådet.

Social
styrelsen.

Försök) ingsradet har förklarat, att ifrågavarande konventionsförslag icke

syntes kräva någon ändring i den svenska olycksfallsförsäkringslagen; dock

syntes det böra erinras, att enligt § 1 i konventionsförslaget olycksfallet bundes

vid territoriet på ett sätt som den svenska lagen icke uttalat.

Socialstyrelsen har till en början erinrat om att förevarande konventionsförslag

i allt väsentligt överensstämde med det förslag som preliminärt antagits

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Mai :ts proposition nr 118.

Departe
mentschefen.

av den internationella arbetskonferensen vid dess sammanträde år 1924 och beträffande

vilket svenska regeringen sedermera förklarat sig ej hava något att

erinra. Vidare anför styrelsen:

»Såsom styrelsen tidigare, i sitt yttrande över det preliminärt antagna konventionsförslaget,

haft tillfälle utveckla, anser styrelsen förevarande konferensbeslut

ej blott vara av avsevärd betydelse på det internationella socialpolitiska

samarbetets område utan även, med hänsyn till det stora antalet i främmande

länder spridda svenska arbetare, från svensk synpunkt fördelaktigt. Om även,

såsom av riksförsäkringsanstalten gjorts gällande, konventionsförslaget ger anledning

till vissa erinringar, kan styrelsen sålunda icke tveka att tillstyrka anslutning

för Sveriges del till konventionen. En dylik åtgärd synes icke med

hänsyn till bestämmelserna i konventionsförslagets § 2 samt olycksfallsförsäkringslagens

27 och 28 §§ nödvändiggöra någon lagändring å svenskt håll.»

I sista stycket av 27 § av 1916 års olycksfallsförsäkringslag är föreskrivet,

att Konungen äger under förutsättning av ömsesidighet beträffande medborgare

i visst land medgiva undantag från de bestämmelser i samma paragraf,

enligt vilka utländsk arbetare eller hans efterlevande i vissa hänseenden

icke hava samma ställning som svensk medborgare, och i 28 § av lagen heter

det, att Konungen äger under förutsättning av ömsesidighet träffa överenskommelse

med främmande stat om tillämpning av denna lag eller den främmande

statens lag i fall då arbetsgivare i den ena staten inom den andra bedriver

verksamhet i vilken arbetare användes. Motsvarande stadganden äro

i det oinförmälda förslaget till ny lag om försäkring för olycksfall i arbete

intagna i 13 och 28 §§.

Vid behandlingen av 13 § i förslaget har jag anfört (proposition nr 109 sid,

183), att det vore min uppfattning att ifrågavarande konvention borde av

Sverige ratificeras, men att, då jag delade de hörda ämbetsverkens uppfattning

därom att ratifikation ej erfordrade tillägg till eller ändring i gällande

lag, ifrågavarande stadgande oförändrat upptagits i förslaget.

I enlighet med vad socialstyrelsen anfört synes det mig uppenbart, att en

ratifikation av konventionsförslaget — varigenom svenska arbetare i utlandet

komrne att tillförsäkras likställighet i förevarande hänseende med den främmande

statens arbetare — skulle komma att för många svenska arbetare

innebära en avsevärd fördel. Det är på denna grund min uppfattning att ratifikation

bör ske. Ämbetsverken äro, såsom förut anförts, ense därom att för

sådan ratifikation lagändring icke erfordras, och jag har redan tidigare

förklarat, att jag ansluter mig till denna uppfattning. De betänkligheter som

anförts av riksförsäkringsanstalten synas alla vara av den art att de kunna i

tillämpningsväg avlägsnas. Den »bundenhet vid territoriet» på vilken, enligt

vad försäkringsrådet påpekat, konventionsförslaget bygger, står icke i direkt

strid med vår olycksfallsförsäkringslagstiftning. Dock är det givet, att denna

är begränsad till personer, som äro eller böra vara försäkrade. Till dessa torde

emellertid enligt föreliggande lagförslag, däri det nu gällande undantaget från

försäkringen beträffande s. k. tillfälliga arbetare uteslutits, jämväl utländska

arbetare, som för utländsk arbetsgivares räkning tillfälligt användas i riket,

kunna komma att räknas, i den mån Konungen så förordnar. Dylikt förord
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

15

nande kommer givetvis endast att meddelas under förutsättning av reciprocitet.

I följd härav komma tydligen de utgifter, som den svenska försäkringen kan

få vidkännas för ersättningar till utländska arbetare, för vilka ej erlagts försäkringsavgift,

att motvägas därigenom att utländska försäkringsinrättningar komma

att i motsvarande fall bestrida ersättningar till svenska arbetare, för vilka

avgift erlagts här i riket.

Ifrågavarande bestämmelse i konventionsförslaget torde alltså icke — i

varje fall icke därest förslaget till ny lag om olycksfallsförsäkring antages

— bereda svårigheter för ratifikation.

I överensstämmelse med vad jag sålunda anfört är det min uppfattning, att

ratifikation av ifrågavarande konventionsförslag bör komma till stånd.

7:o) Rekommendation angående lika behandling av in- och utländska

arbetare i avseende å ersättning för olycksfall i arbete (sid. 27).

Riks försäkring sanstalten bar anfört, att denna rekommendation för närvarande

icke borde föranleda någon åtgärd. Försäkring srådet har förklarat rekommendationen

icke behöva förorsaka några omedelbara åtgärder; i vilket

fall som helst syntes någon ändring av olycksfallsförsäkringslagen icke erfordras.

Socialstyrelsen har yttrat, att de i rekommendationen åsyftade anordningarna

i allt väsentligt redan syntes vara genomförda i Sverige, och i

likhet med övriga myndigheter har styrelsen påpekat, att det för närvarande

icke funnes anledning till vidtagande av några åtgärder.

I händelse den föreslagna nyorganisationen av olycksfallsförsäkringen kommer

till stånd, torde en allmän revision av gällande administrativa författningar

rörande tillämpningen av denna försäkring bliva erforderlig. Vid detta

arbete lärer det bliva tillfälle att beakta de i konventionen uttryckta önskemålen

rörande likställighet mellan svenska och utländska arbetare. Någon

särskild åtgärd synes mig vid sådant förhållande icke böra för närvarande

föranledas av rekommendationen.

8:o) Förslag till konvention angående nattarbete i bagerier (sid. 28).

Beträffande denna konvention har socialstyrelsen hänvisat till sitt den 26

november 1925 dagtecknade betänkande med förslag till reviderad lag om vissa

inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditorirörelse,

i vilket betänkande styrelsen bland annat förordat Sveriges anslutning

till konventionen och föreslagit därav påkallade lagändringar.

Den 29 nästlidne januari har Kung!. Maj:t beslutat avlåta proposition (nr

72) med förslag till lag om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande

av bageri- och konditoriarbete. Detta lagförslag skiljer sig från nu

gällande lag i samma ämne dels i vissa materiella hänseenden, dels därutinnan

att under det gällande lags giltighetstid är begränsad till tre år, giltighetstiden

enligt förslaget är obegränsad. Bland de materiella ändringarna ingå

sådana som ansetts erforderliga för att ifrågavarande konvention måtte kunna

Ämbets
verken.

Departe
mentschefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

av Sverige ratificeras. Vid behandlingen av lagförslaget har jag också anfört

(proposition nr 72 sid. 16) att ehuru ifrågavarande konventionsförslag icke

hade något större direkt intresse för vår land, detsamma onekligen syntes vara

av betydelse för arbetarskyddets utveckling i åtskilliga andra länder, varför

det måste få anses som i viss mån en förpliktelse för Sverige att stödja konventionen

genom ratificering. Jag har i nämnda sammanhang även uttalat

såsom min uppfattning, att Sverige borde biträda omförmälda konvention.

Sedermera har emellertid enligt mig tillhandakommet meddelande internationella

arbetsbyråns styrelse vidtagit en åtgärd, som synes vara av beskaffenhet

att påkalla en avvaktande hållning till spörsmålet om det ifrågavarande

konventionsförslagets ratifikation från Sveriges sida. Vid nämnda styrelses

sammanträde den 28—30 sistlidne januari har styrelsen nämligen, i anledning

av ett utav arbetsgivarrepresentanterna inom styrelsen framställt förslag,

beslutit att genom nationernas förbunds råd till den fasta mellanfolkliga

domstolen hänskjuta frågan, huruvida internationella arbetsorganisationen äger

befogenhet att utarbeta och föreslå regler, som, i och för tillförsäkrande av

skydd åt vissal lönarbetare, samtidigt och vid sidan härav ha avseende pa

arbetsgivares personliga arbete. Av den överläggning inom arbetsbyråns styrelse,

som föregick nyssnämnda beslut, framgår att förslaget om hänvändelse

till den mellanfolkliga domstolen i första hand föranletts av de inskränkande

bestämmelser angående arbetsgivares eget arbete, som innefattas i det förslag

till konvention angående nattarbete i bagerier, varom nu är fråga.

I det läge som sålunda inträtt synes mig resultatet av den gjorda hänvändelsen

böra avvaktas innan frågan om det förevarande konventionsförslagets

ratifikation upptages till avgörande. Jag finner mig följaktligen icke för närvarande

kunna förorda att konventionsförslaget från Sveriges sida ratificeras.

Till efterkommande av de i det föregående omnämnda bestämmelserna i del

XIII av förbundsakten för nationernas förbund bör emellertid konventionsförslaget

i allt fall underställas innevarande års riksdag.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört

får jag hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte till riksdagen avlåta proposition med

anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda, av den

internationella arbetsorganisationens konferens i Geneve år

1925 antagna konventionsförslag och rekommendationer.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

17

Bilaga A.

Internationella arbetskonferensen i Genéve år 1925.

Den internationella arbetskonferensens sjunde sammanträde hölls i Genéve

under tiden 19 maj—10 juni 1925. Antalet representerade stater uppgick

till 46, av vilka 29 sänt fullständiga delegationer, d. v. s. två regeringsombud

samt ett ombud från vardera arbetsgivar- och arbetarsidan. Hela antalet

regerings-, arbetsgivar- och arbetarombud med suppleanter och experter uppgavs

till 323, det högsta antal, som ännu förekommit vid något av arbetskonferensens

sammanträden.

Enligt Kungl. Majrts beslut den 30 april 1925 deltogo i konferensen från

svensk sida: såsom regeringsombud ordföranden och chefen för arbetsrätt E.

W. Bosaeus och byråchefen J. A. E. Molin med socialrådet E. E. Sjöstrand och

byråchefen C. H. J. von Schulzenheim såsom experter; såsom arbetsgivarombud

direktören I. O. Larson med disponenten H. Almström och fabrikören

C. G. C. Schröder såsom experter och såsom arbetarombud landsorganisationens

ordförande A. Thorberg med ledamoten av försäkringsrådet Olof Carlsson,

kassören G. Lagergren och redaktören S. Backlund såsom experter.

Enligt beslut av internationella arbetsbyråns styrelse upptog konferensens

dagordning följande fyra frågor:

Ersättning för olycksfall i arbete och yrkessjukdomar.

Lika behandling av in- och utländska arbetare i avseende å ersättning för

olycksfall i arbete.

Tjugufyra timmars uppehåll i arbetet per vecka i glasbruk med smältvanna.

Nattarbete i bagerier.

Konferensens överläggningar resulterade i fyra förslag till konventioner och

fyra rekommendationer. Därjämte gjorde konferensen i form av resolutioner ett

antal uttalanden i olika frågor.

Närmare upplysningar om gången av konferensens arbete lämnas i en redogörelse

för konferensen, vilken redogörelse finnes intagen i N :ris 8 och 9 av

Sociala meddelanden för år 1925.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 91 Käft. (Nr 118.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Bilaga B.

Konferensens beslut.

A. Översättning.

i.

Först ag till konvention’angående ersättning för olycksfall i arbete.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 19 maj 1925 till sitt sjunde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående ersättning för olycksfall i

arbete, vilken fråga innefattas i första punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till internationell

konvention, . .

antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ v

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att tillförsäkra personer, som drabbas av olycksfall

i arbete, eller deras rättsinnehavare ersättning enligt villkor åtminstone likvärdiga

med de i denna konvention stadgade.

§ 2.

Lagar och förordningar om ersättning för olycksfall i arbete skola äga tilllämpning

å arbetare, tjänstemän och lärlingar anställda i offentliga eller enskilda

företag, rörelser eller anläggningar av vad slag det vara ma. Dock

tillkommer det medlem att i sin nationella lagstiftning stadga sadana undantag,

som kunna finnas nödiga beträffande: _

a) arbetare, som sysselsättas med tillfälligt arbete, vilket icke star i samband

med arbetsgivarens rörelse;

c) medlemmar av arbetsgivarens familj, som arbeta uteslutande för hans

räkning och bo under hans tak; . . , ,.

d) icke-kroppsarbetare med arbetsförtjänst överstigande viss i den nationella

lagstiftningen fastställd gräns.

§ 3.

Denna konvention skall icke äga tillämpning å

1) sjömän och fiskare, för vilka bestämmelser skola meddelas i

2) personer, som tillgodonjuta en särskild regim, vilken är minst likvärdig

med den i denna konvention stadgade.

en

framtida

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

19

§ 4.

Denna konvention äger icke tillämpning å jordbruket, för vilket den av internationella

arbetskonferensen å dess tredje sammanträde antagna konventionen

rörande arbetares ersättning för olycksfall i arbete inom jordbruket förblir

i kraft.

§ 5.

Den ersättning, som skall utgivas i händelse av olycksfall, som medfört döden

eller bestående oförmåga till arbete, skall utbetalas till den skadade eller hans

rättsinnehavare i form av en ränta.

Dock må ersättningen kunna helt eller delvis utbetalas i form av kapital,

därest vederbörande myndigheter kunna beredas säkerhet för en förnuftig användning

av kapitalet.

§ 6.

I händelse av arbetsoförmåga skall ersättningen utgå senast från femte dagen

efter olycksfallet, vare sig ersättningen lämnas av arbetsgivaren, av en olycksfallsförsäkringsanstalt

eller av en sjukförsäkringsanstalt.

§ 7.

Ett tillägg till ersättningen skall utgivas till skadade, som drabbas av arbetsoförmåga,

vilken gör ständig hjälp av annan person nödvändig.

§ 8.

Den nationella lagstiftningen skall föreskriva de kontrollåtgärder och de

regler för revision av ersättningen, som må anses nödvändiga.

§ 9.

Genom olycksfall i arbete skadade skola hava rätt till läkarhjälp samt till

sådant kirurgiskt och farmaceutiskt bistånd, som kan finnas nödigt till följd av

olycksfallet. Kostnaden för sådan hjälp kan bestridas antingen av arbetsgivaren,

av en olycksfallsförsäkringsanstalt eller av en sjuk- och invaliditetsförsäkringsanstalt.

§ 10.

Den nationella lagstiftningen skall bereda genom olycksfall i arbete skadade

rätt till erhållande och normalt förnyande, genom arbetsgivarens eller försäkringsanstaltens

försorg, av sådana konstgjorda lemmar och ortopediska hjälpmedel,

som erkännas vara nödvändiga; undantagsvis må dock den nationella

lagstiftningen medgiva, att tillhandahållandet och förnyandet av sådana hjälpmedel

utbytes mot ett tillägg till ersättningen, vilket skall bestämmas samtidigt

med att själva ersättningsbeloppet fastställes eller revideras och som

skall svara mot den sannolika kostnaden för normal anskaffning och förnyelse

av hjälpmedlen.

Den nationella lagstiftningen skall föreskriva nödiga kontrollåtgärder, såväl

till förebyggande av missbruk i samband med förnyandet av hjälpmedel som till

säkerställande att tilläggsersättningen användes till avsett ändamål.

§ n.

Den nationella lagstiftningen skall meddela sådana bestämmelser, som med

hänsyn till varje lands särskilda förhållanden äro bäst ägnade att under alla

omständigheter säkerställa utbetalning av ersättning till personer, som drabbas

av olycksfall i arbete, eller deras rättsinnehavare samt bereda dem säkerhet

mot arbetsgivarens eller försäkringsanstaltens insolvens.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

§ 12.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med bestämmelserna

i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de

övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av

honom inregistreras.

§ 13.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar

av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då

dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 14.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmar av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 15.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 13 förbinder sig varje

medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i §§ 1,

2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 och 11 senast den 1 januari 1927 samt att vidtaga alla

erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 16.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget

i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,

tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 17.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan fem år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering.

Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den

inregistrerats hos sekretariatet.

§ 18.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning

och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens

dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 19.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts proposition nr 118.

21

2.

Rekommendation angående minimibeloppet av ersättning för olycksfall i arbete.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

( vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 19 maj 1925 till sitt sjunde sammantäde

samt beslutit antaga vissa förslag angående minimibeloppet av ersättning

för olycksfall i arbete, vilken fråga innefattas i första punkten på

dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till

dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt bestämmelserna

i del XIII av fördraget i .Versailles och motsvarande delar av de

övriga fredsfördragen.

Konferensen anbefaller varje medlem av den internationella arbetsorganisationen

att taga under övervägande följande principer och regler:

I.

Vid olycksfall, som medför arbetsoförmåga, bör den ersättning, som skall utgivas

enligt nationell lag eller förordning, icke understiga följande satser:

1) vid bestående och fullständig arbetsoförmåga en ränta svarande mot två

tredjedelar av den skadades årliga arbetsförtjänst;

2) vid bestående men partiell arbetsoförmåga en del av den ränta, som skulle

utgått vid bestående och fullständig arbetsoförmåga, motsvarande den av olycksfallet

förorsakade minskningen i förvärvsförmågan;

3) vid fullständig men övergående arbetsoförmåga ett understöd per dag eller

vecka, motsvarande två tredjedelar av den skadades grundlön;

4) vid övergående och partiell arbetsoförmåga en del av det understöd per

dag eller vecka, som utgår vid fullständig men övergående arbetsoförmåga, motsvarande

den av olycksfallet förorsakade minskningen i förvärvsförmågan.

Därest ersättningen utgår i form av ett kapital, må detta icke understiga det

kapitaliserade värdet av den ränta, som eljest skulle utgå.

II.

Genom olycksfall i arbete skadade, som äro i behov av annan persons hjälp,

höra erhålla ett tillägg till ersättningen, icke understigande halva det belopp,

som utgår vid bestående och fullständig arbetsoförmåga.

III.

Vid olycksfall med dödlig utgång bör rätt till ersättning tillerkännas åtminstone

följande grupper av efterlevande:

1) den avlidnes make eller maka;

2) den avlidnes barn under 18 år eller, om de på grund av kroppsligt eller

andligt lyte äro oförmögna att förtjäna sitt uppehälle, utan hänsyn till ålder;

3) den avlidnes föräldrar, far- eller morföräldrar, såvida de sakna medel till

sitt uppehälle och underhöllos av den avlidne eller denne hade försörjningsplikt

gentemot dem;

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Eungl. Maj:ts proposition nr 118.

4) den avlidnes barnbarn och syskon, om de äro under 18 år eller utan hänsyn

till ålder, såvida de på grund av kroppsligt eller andligt lyte äro oförmögna att

förtjäna sitt uppehälle och de tillika äro föräldralösa eller om deras föräldrar,

ehuru i livet, äro oförmögna att försörja dem.

Utgår ersättningen i form av årlig ränta, skall maximigränsen för totalsumman

av de årliga utbetalningarna till samtliga efterlevande icke understiga två

tredjedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.

Utgår ersättningen i form av ett kapital, skall maximigränsen för totalsumman

av de kapitalbelopp, som utbetalas till samtliga efterlevande, icke understiga

det kapitaliserade värdet av en ränta motsvarande två tredjedelar av den

avlidnes årliga arbetsförtjänst.

IV.

De genom olycksfall i arbete skadade personernas fackliga nyutbildning bör

tryggas genom åtgärder, som den nationella lagstiftningen finner tjänligast.

Regeringarna böra uppmuntra anstalter, som bereda sådan utbildning.

3.

Rekommendation angående den rättsliga behandlingen av tvister om ersättning för

olycksfall.i arbete.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 19 maj 1925 till sitt sjunde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående den rättsliga behandlingen

av tvister om ersättning för olycksfall i arbete, vilken fråga innefattas i

första punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till

dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt bestämmelserna

i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de

övriga fredsfördragen.

I betraktande av att tvister rörande ersättning för olycksfall i arbete hänföra

sig icke blott till tolkning av lagars och förordningars text, utan även till yrkesspörsmål,

som kräva en ingående kännedom om arbetsförhållandena, i all

synnerhet om företagens natur, arten av de risker de erbjuda, förhållandet mellan

arbetet och olycksfallet, sättet för lönens beräkning, graden av arbetsoförmåga,

möjligheten för utbildning till nytt yrke;

i betraktande av att arbetare och arbetsgivare besitta den nödvändiga kompetensen

i yrkesfrågor och att deras deltagande i den rättsliga behandlingen av tvister

om ersättning för olycksfall i arbete erbjuder möjlighet att komma till

rättvisare avgöranden;

i betraktande av att arbetsgivares och arbetares deltagande i sådan behandling

i många länder kan åvägabringas utan rubbning av den bestående judiciella organisationen,

anbefaller konferensen varje medlem av den internationella arbetsorganisationen

att taga under övervägande följande principer och regler:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

23

I.

Tvister, som röra ersättning för olycksfall i arbete, böra företrädesvis underställas

specialdomstolar eller skiljenämnder, vilka — med eller utan vanliga

domare — bestå av ett lika antal arbetar- och arbetsgivarrepresentanter, tillsatta

att fungera som domare av sina respektive organisationer eller på deras

förslag eller tillsatta av arbetsgivar- och arbetarrepresentanter inom andra

sociala institutioner eller av särskilda valorgan för arbetsgivare och arbetare.

II.

Då tvister rörande ersättning för olycksfall i arbete förekomma inför de

allmänna domstolarna, skola dessa, på begäran av endera parten, höra arbetare

och arbetsgivare i egenskap av experter, så snart tvisten hänför sig till ett

yrkesspörsmål och i synnerhet då den gäller graden av arbetsoförmåga.

4.

Förslå!; till konvention angående ersättning för yrkessjukdomar.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 19 maj 1925 till sitt sjunde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående ersättning för yrkessjukdomar,

vilken fråga innefattas i första punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ 1.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att tillförsäkra personer, som falla offer för yrkessjukdomar,

eller deras rättsinnehavare en ersättning grundad på de allmänna

principerna i den nationella lagstiftningen angående ersättning för olycksfall

i arbete.

Denna ersättning skall icke vara lägre än den, som i den nationella lagstiftningen

stadgas för skada till följd av olycksfall i arbete. Med detta förbehåll

skall det stå varje medlem fritt att, vid fastställandet i den nationella lagstiftningen

av de villkor, enligt vilka ersättning för ifrågavarande sjukdomar skall

betalas, och vid tillämpningen på dessa sjukdomar av sin lagstiftning om ersättning

för olycksfall i arbete, vidtaga sådana förändringar och anpassningar,

som kunna anses tjänliga.

§ 2.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att anse som yrkessjukdomar de sjukdomar och förgiftningar,

som framkallas av de i efterföljande förteckning upptagna ämnena,

då dessa sjukdomar eller förgiftningar drabba arbetare tillhörande industrier

eller yrken, som finnas upptagna på motstående plats i förteckningen, och

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

då desamma härröra från arbete i ett företag, som är underkastat förut nämnda,

nationella lagstiftning.

Förteckning.

Sjukdomar ock giftiga ämnen

Motsvarande industrier eller yrken

Förgiftning genom bly, blylegeringar

och blyföreningar samt direkta följder

av sådan förgiftning.

Handhavande av mineral innehållande bly, inbegripet

blyhaltig aska från zinkhyttor.

Smältning av gammal zink och bly i tackor.

Tillverkning av föremål av gjutet bly eller blyhaltiga

legeringar.

Grafiska industrier.

Tillverkning av blyföreningar.

Tillverkning och reparation av elektriska ackumulatorer.

Beredning och användning av emaljer innehållande

bly.

Polering med hjälp av blyfilspån eller blyhaltig tennaska.

Måleriarbete, innefattande beredning eller behandling

av täckande ämnen, kitt eller färgämnen, innehållande

blypigment.

Förgiftning genom kvicksilver, kvicksilveramalgamer

och kvicksilverföreningar

samt direkta följder av sådan

förgiftning.

Handhavande av kvicksilvormineral.

Tillverkning av kvicksilverföreningar.

Tillverkning av mätnings- eller laboratorieapparater.

Beredning av råämnen för tillverkning av hattar.

Brännförgyllning.

Användning av kvicksilverpumpar vid tillverkning av

glödlampor.

Knall hattstill verkning av knallkvicksilver.

Mjältbrandssmitta.

Arbete, som medför beröring med mjältbrandssmittade

djur.

Handhavande av kvarlevor av djur, inbegripet hndar,

klövar, hovar och horn.

Lastning och lossning eller transport av varor.

§ 3.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med bestämmelserna

i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de

övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och

av honom inregistreras.

§ 4.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar

av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då dess

ratifikation inregistrerats hos sekretariatet. .

§ 5.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

25

§ 6.

I_ nder förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 4 förbinder sig varje

medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i §§ 1

och 2 senast den 1 januari 1927 samt att vidtaga erforderliga åtgärder för

att göra dem effektiva.

§ 7.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget

i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,

tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ s.

\ arje medlem, som^ratificerat denna konvention, kan, sedan fem år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering.

Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den

inregistrerats hos sekretariatet.

§ 9.

c Internationella aTbetsoyrans styrelse åligger att minst en gång vart tionde

ur förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning

och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens

dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 10.

.1)0 franska och engelska texterna, till denna konvention skola båda äga

vitsord.

5.

Rekommendation angående ersättning för yrkessjukdomar.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 19 maj 1925 till sitt sjunde sammanträde

samt be slutit antaga vissa förslag angående ersättning för yrkessjukdomar,

vilken fråga innefattas i första punkten på dagordningen för

sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till

dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av

de övriga fredsfördragen.

Med erkännande att det. står varje land fritt att i sin nationella lagstiftning

upprätta en mer fullständig lista över sjukdomar än den, som bifogats § 2 av

konventionsförslaget angående ersättning för yrkessjukdomar,

hemställer konferensen,

att staterna matte fastställa ett enkelt förfarande, där sådant icke redan

förefinnes, medelst vilket förteckningen över de sjukdomar, som i den nationella

lagstiftningen anses som yrkessjukdomar, kan revideras.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

6.

Förslag till konvention angående lika behandling av in- och utländska arbetare i avseende

å ersättning för olycksfall i arbete.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 19 maj 1925 till sitt sjunde sammanträde

samt besluta antaga vissa förslag angående lika behandling av in- och

utländska arbetare i avseende å ersättning för olycksfall i arbete, vilken

fråga innefattas i andra punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom besluta, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§1.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att åt person, som å dess territorium drabbas av

olycksfall i arbete och är medborgare i någon annan medlemsstat, som ratificerat

konventionen, eller åt sådan persons rättsinnehavare giva samma behandling,

som den tillförsäkrar sina egna medborgare.

Nu åsyftade likhet i behandlingen skall tillförsäkras utländska arbetare och

deras rättsinnehavare utan villkor i avseende a hemvist. I fråga om de utbetalningar,

som en medlem eller dess medborgare i enlighet härmed kunna ha att

göra utom medlemmens territorium, skola de anordningar, som vidtagas, där

så finnes nödvändigt, regleras genom särskilda överenskommelser mellan vederbörande

medlemmar.

§ 2.

Beträffande ersättning för olycksfall, som drabbar en arbetare, vilken på en

medlems territorium tillfälligt eller med mellantider sysselsattes för ett företag,

som är beläget på annan medlems territorium, kan genom särskilt avtal bestämmas,

att sistnämnda medlems lagstiftning skall tillämpas.

§ 3.

Medlemmar, som ratificera denna konvention och vilka icke ha ett ^system av

skadestånd för eller försäkring mot olycksfall i arbete, ataga sig att avägabringa

lagstiftning i ämnet inom tre år från ratificeringen.

§ 4.

Medlemmar, som ratificera denna konvention, förbinda sig att ömsesidigt

lämna varandra bistånd till underlättande av konventionens tillämpning och

genomförandet av respektive lagar och reglementen rörande ersättning för

olycksfall i arbete ävensom att om varje^ ändring i nämnda lagar och reglementen

underrätta internationella arbetsbyrån, som i sin ordning därom skall upplysa

övriga därav intresserade medlemmar.

§ 5.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med bestämmelserna

i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de

övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av

honom inregistreras.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

27

§ G.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar

av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då dess

ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§7.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§8.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 6 förbinder sig varje

medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i §§ 1,

2, 3 och 4 senast den 1 januari 1927 samt att vidtaga erforderliga åtgärder för

att göra dem effektiva.

§9.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget

i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen, tilllämpa

denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 10.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering.

Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den

inregistrerats hos sekretariatet.

§11.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning

och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens

dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 12-

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

7.

Rekommendation angående lika behandling av in- och utländska arbetare i avseende å

ersättning för olycksfall i arbete.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 19 maj 1925 till sitt sjunde sammanträde

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 118,

samt beslutit antaga vissa förslag angående lika behandling av in- och

utländska arbetare i avseende å ersättning för olycksfall i arbete, vilken

fråga innefattas i andra punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till

dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt bestämmelserna

i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de

övriga fredsfördragen.

I.

Med hänsyn till tillämpningen av konventionen angående lika behandling av

in- och utländska arbetare i avseende å ersättning för olycksfall i arbete hemställer

konferensen, att varje medlem av internationella arbetsorganisationen

måtte vidtaga nödiga åtgärder:

a) för att beträffande skadeståndstagare, som icke bo i det land, där skadeståndet

utgår, underlätta betalningen av dem tillkommande belopp samt säkerställa

iakttagandet av de i lagar och reglementen angivna villkor för nämnda

betalning;

b) för att i fall av tvist om utebliven eller upphörd betalning eller minskningav

skadeståndsbeloppet åt person, som icke bor i det land, där hans rätt till

skadestånd uppkommit, talan måtte kunna anhängiggöras vid vederbörande

domstolar i nämnda land, utan att den intresserade parten skall vara nödgad

personligen inställa sig;

c) för att förmånen av befrielse från fiskaliska avgifter, av kostnadsfritt erhållande

av officiella handlingar och andra fördelar, beviljade genom en medlems

lagstiftning åt offren för olycksfall i arbete, måtte utsträckas till att tillgodokomma

alla medborgare i medlemsstater, som ratificerat ifrågavarande

konvention.

II.

Konferensen hemställer, att i de länder, där det icke finnes ett system av

skadestånd eller försäkring mot olycksfall i arbete, regeringarna måtte, till dess

ett dylikt system blivit upprättat, för utländska arbetare underlätta tillgodonjutande!

av deras nationella lagstiftning angående olycksfall i arbete.

8.

Förslag till konvention angående nattarbete i bagerier.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisa
>n,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 19 maj 1925 till sitt sjunde sammanträde samt

beslutit antaga vissa förslag angående nattarbete i bagerier, vilken fråga

innefattas i den fjärde punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del

XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

29

§ 1.

Med de undantag, sona angivas i följande bestämmelser, skall det vara förbjudet

att under natten tillverka bröd eller konditorivaror eller andra liknande

av mjöl framställda produkter.

Förbudet äger tillämpning å arbete av alla personer, såväl arbetsgivare som

arbetare, vilka taga del i den åsyftade tillverkningen; det omfattar dock icke

tillverkning, som bedrives av medlemmar i ett och samma hushåll för deras egen

förbrukning.

Denna konvention äger icke tillämpning å tillverkning i stort av »biscuits»

(torkat bröd). Varje medlem tillkommer att efter samråd med vederbörande

arbetsgivar- och arbetarorganisationer bestämma, vilka produkter, som med

hänsyn till denna konvention, skola innefattas under beteckningen »biscuits».

§2.

Vid tillämpningen av denna konvention avser beteckningen »natt» en tidrymd

av minst sju på varandra följande timmar. Början och slut av denna tidrymd

skola fastställas av vederbörande myndigheter i varje land efter samråd med

vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer, och skall densamma i sig

innefatta tiden mellan kl. 11 på aftonen och kl. 5 på morgonen; där därtill finnes

skäl med hänsyn till klimatet eller årstiden eller där överenskommelse därom

träffas mellan vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer, kan tiden

mellan kl. 10 på aftonen och kl. 4 på morgonen träda i stället för tiden

mellan kl. 11 på aftonen och kl. 5 på morgonen.

§ 3-

Efter samråd med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer må

vederbörande myndigheter i de olika länderna medgiva följande undantag från

bestämmelserna i § 1:

a) fortvarande undantag, som erfordras för utförande av sådana förberedelseeller

avslutningsarbeten, vilka nödvändigtvis måste utföras utom den normala

arbetstiden och vartill ej användes större antal arbetare än som är alldeles nödvändigt

och ej heller arbetare under aderton år;

b) fortvarande undantag, som äro nödvändiga med hänsyn till de särskilda

förhållanden, varunder bagerihanteringen bedrives i tropiska länder;

c) fortvarande undantag, som äro nödvändiga för tillämpningen av bestämmelserna

om veckovila;

d) tillfälliga undantag, som äro nödvändiga för att sätta företagen i stånd

att möta extraordinär arbetsökning eller »nationella» behov.

§4.

Undantag från bestämmelserna i § 1 må även göras, ifall olyckshändelse inträffat

eller hotar att inträffa eller brådskande arbete behöver utföras i avseende

å maskiner eller anläggning eller i fall av force majeure, men allenast i

den mån så är nödvändigt för att undvika allvarlig rubbning av företagets

normala drift.

§5.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, skall vidtaga lämpliga åtgärder

för att säkerställa den allmänna och effektiva tillämpningen av det i §

1 stadgade förbudet och skall därvid, i överensstämmelse med den av internationella

arbetskonferensen å dess femte sammanträde (1923) antagna rekommendationen,

samverka med arbetsgivare och arbetare samt deras respektive

organisationer.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung!. Maj:ts proposition nr 118.

§6.

Bestämmelserna i denna konvention skola ej träda i kraft förrän den 1

januari 1927.

§ 7.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

§ 8.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar

av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då dess

ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 9.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas _ förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

I 10.

Varje medlem, av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget

i Versailles och motsvarande paragrafer av de Övriga fredsfördragen,

tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ n.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering.

Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den inregistrerats

hos sekretariatet.

§ 12.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning

och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens

dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 13.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Rungl. Maj:ts proposition nr 118.

31

B. Originaltexterna.

Projet de Convention coucernant la

Reparation des Accidents du Trayail.

La Conférence générale de l’Organisation

internationale du Travad de la Soeiété des

Nations,

Convoquée ä Geneve par le Conseil

d’administration du Bureau international

du Travail, et s’y étant réunie le 19

mai 1925, en sa septiéme session,

Apres avoir décidé d’adopter diverses

propositions relatives å la réparation des

accidents du travail, question comprise

dans le premier point de 1’ordre du jour

de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions

rendraient la forme d’un projet de convention

internationale,

adopte, ce dixiéme jour de juin mil neuf

cent vingt-cinq, le Projet de Convention

ci-aprés å ratifier par les Membres de

1’Organisation internationale du Travail

conformément aux dispositions de la Partie

XIII du Traité de Versailles et des

Parties correspondantes des autres Traités

de Paix:

Article 1.

Tout Membre de TOrganisation internationale

du Travail qui ratifie la présente

Convention s’engage å assurer aux victimes

d’accidents du travail, ou å leurs

ayants droit, des conditions de réparation

au moms égales å celles prévues par la

présente Convention.

Artide 2.

Les législations et réglementations sur la

réparation des accidents du travail devront

sappliquer aux ouvriers, employés ou apprentis

occupés par les entreprises, exploita
-

I)raft convention concerning worknien’s

conipensation for accidents.

The General Conference of the International

Labour Organisation of the League

of Nations,

Having been convened åt Geneva by

the Governing Body of the International

Labour .Office, and having met in its

Seventh Session on 19 May 1925, and

Having decided upon the adoption of

certain proposals with regard to workmeu’s

compensation for accidents, which

is ineluded in the first item of the agenda

of the Session, and

Having deterinined that these proposals

shall take the form of a dra f

international convention,

adopts, this tenth day of June of the year

one thousand nine hundred and twenty five,

tlie following Draft Convention for ratification

hy the Members of the International Labour

Organisation, in accordance with the provisions

of Part XIII of the Treaty of Versailles

and of the corresponding Parts of the

other Treaties of Peace:

Artide 1.

Each Member of the International Labour

Organisation which ratifies this Convention

undertakes to ensure that workmen

who suffer personal injury due to an industrial

accident, or their dependants, shall

be compensated on terms åt least equal

to those provided hy this Convention.

Artide 2.

The laws and regulations as to workmen’s

compensation shall apply to workmen,

employees and apprentices employed

by any enterprise, undertaking or establish
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Eungl. Maj:ts proposition nr 118.

tions ou établissements de quelque nature

qu’ils soient, publics ou privés.

Toutefois, il appartieudra ä chaque Membre

de prévoir dans sa législation nationale

telles exceptions qu’il estimera nécessaires

eu ce qui concerne:

a) les personnes exécutant des travaux

occasionnels étrangers å 1’entreprise de

l’employeur;

b) les travailleurs å domicile;

c) les membres de la famille de l’employeur

qui travaillent exclusiveinent pour

le compte de celui-ci et qui vivent sous

son toit;

d) les travailleurs non manuels dont le

gain dépasse une limite qui peut étre fixée

par la législation nationale.

Article 3.

Ne sont pas visés par la présente Convention

:

1) les marins et pécheurs pour lesquels

disposera une convention ultérieure;

2) les personnes bénéficiant d’un régime

spécial au moins équivalent å celui prévu

dans la présente Convention.

Artide 4.

La présente Convention ne s’appliquera

pas å 1’agriculture pour laquelle reste en

vigueur la Convention sur la reparation des

accidents du travail dans 1’agriculture, adoptée

par la Conférence internationale du

Travail å sa troisiéme session.

Artide 5.

Les indemnités dues en cas d’accidents

suivis de décés ou en cas d’accidents ayant

entrainé une incapacité permanente seront

payées ä la victime ou å ses ayants droit

sous forme de rente.

Toutefois, ees indemnités pourront étre

payées en totalité ou eu partie sous forme

de capital lorsque la garantie d’un emploi

judicieux sera fournie aux autorités compétentes.

Artide 6.

En cas d’incapacité, 1’indemnité sera

allouée au plus tard å partir du cinquiéme

jour apres 1’accident, qu’elle soit due par

Temployeur, par une institution d’assurance

ment of whatsoever nature, whether public

or private.

It shall nevertheless be open to any

Member to make suck exceptions in its

national législation as it deems necessär}''

in respect of:

(0) persons whose employment is of a

casual nature and who are employed otherwise

than for the purpose of the employer’s

trade or business;

(b) out-workers;

(c) members of the employer’s family

who work exclusively on his behalf and

who live in his liouse;

(d) non-manual workers whose remuneration

exceeds a limit to be determined

by national laws or regulations.

Artide 3.

Tkis Convention skall not apply to

(1) seamen and fishermen for whom

provision shall be made by a later Convention;
(2)

persons covered by some special

scheme, the terms of which are not less

favourable than those of this Convention.

Artide 4.

This Convention shall not apply to agriculture,

in respect of which the Convention

concerning workmen’s compensation in

agrieulture adopted by the International

Labour Conference åt its Third Session remains

in force.

Artide 5.

The compensation payable to the injured

workman, or his dependants, where permanent

incapacity or death results from

the injury, shall be paid in the form of

periodical payments: provided that it may

be wholly or partially paid in a lump

sum, if the competent authority is satisfied

that it will be properly utilised.

Artide 6.

In ense of incapacity, compeusation shall

be paid not later than as from the fifth

day after the accident, whether it be payable

by the employer, the accident in
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 118.

33

contre les accidents, ou par une institution

d’assurance contre la maladie.

Article 7.

Un supplément d’indemnisation sera alloné

aux victimes d’accidents atteintes d''incapacité

nécessitant 1’assistance constante

d’une autre personne.

Artide 8.

Les législations nationales prévoieront les

mesures de contröle, ainsi que les méthodes

pour la revision des indemnités, qui seront

jugées nécessaires.

Artide 9.

Les victimes d’accidents du travail auront

droit å 1’assistance médicale et å telle assistance

chirurgicale et pharmaceutique qui

serait reconnue nécessaire par suite de ees

accidents. Cette assistance médicale sera

ä la charge soit de 1’employeur, soit des

institutions d’assurauce contre les accidents,

soit des institutions d’assurance contre la

maladie ou 1’invalidité.

Artide 10.

Les victimes d’accidents du travail auront

droit å la fourniture et au renouvellement

normal, par 1’employeur ou l’assureur, des

appareils de prothése et d’orthopédie dont

1’usage sera reconnu nécessaire. Toutefois,

les législations nationales pourront admettre

å titre esceptionnel le remplacement de la

fourniture et du renouvellement des appareils

par 1’attribution å la victime de

l’accident d’une indemnité supplémentaire

déterminée au moment de la fixation ou de

la revision du montant de la réparation et

représentant le cout probable de la fourniture

et du renouvellement de ees appareils.

Les législations nationales prévoieront,

en ce qui concerne le renouvellement des

appareils, les mesures de contröle nécessaires,

soit pour éviter les abus, soit pour

garantir 1''aifectation des indemnités supplémentaires.

surance institution, or tbe sickness insurance

institution concerned.

Artide 7.

In cases wkere tbe injury results in incapacity

of such a nature that tbe injured

workman must have the constant help of

another person, additional compensation

shall be provided.

Artide 8.

The national laws or regulations sball

prescribe such measures of supervision and

methods of review as are deemed necessary.

Artide 9.

Injured workmen sball be entitled to

medical aid and to such surgical and pharmaceutical

aid as is recognised to be necessary

in consequence of accidents. The

cost of such aid shall be defrayed either

by tbe employer, by accident insurance institutions,

or by sickness or invalidity insurance

institutions.

Artide 10.

Injured workmen shall be entitled to

tbe supply and normal renewal, by the

employer or insurer, of such artificial limbs

and surgical appliances as are recognised

to be necessary: provided that national

laws or regulations may allow in exceptional

circumstances tbe supply and renewal

of such artificial limbs and appliances

to be replaced by the award to the injured

workman of a sum representing the

probable cost of the supply and renewal

of such appliances, this sum to be decided

åt the time when the amount of compensation

is settled or revised.

National laws or regulations shall provide

for such supervisory measures as are

necessary, either to prevent abuses in connection

with the renewal of appliances, or

to ensure that the additional compensation

is utilised for this purpose.

Artide 11. Artide 11.

Les législations nationales contiendront The national laws or regulations shall

des dispositions qui, tenant compte des make such provision as, having regard to

conditions particuliéres de chaque pays, national circumstances, is deemed most suitBihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 97 käft. (Nr 118-)

o

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

seront le mieux appropriées pour assurer

en tout état de cause le paiement de la

réparation aux victimes des accidents et ä

leurs ayants droit et pour les garautir

contre 1’insolvabilité de l’employeur ou de

1’assureur.

Article 12.

Les ratifications officielles de la présente

Convention dans les conditions prévues å

la Partie XIII du Traité de Versailles et

aux Parties correspondantes des autres

Traités de Paix seront communiquées au

Secrétariat général de la Société des Nations

et par lui enregistrées.

Artide 13.

La prcseute Convention entrera en vigueur

des que les ratifications de deux

Membres de 1’ Organisation internationale

du Travail auront été enregistrées par le

Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont la

ratification aura été enregiströe au Secrétariat.

Par la suite, cette Convention entrera

en vigueur pour chaque Meinbre å la date

ob sa ratification aura été enregistrée au

Secrétariat.

Artide 14.

Aussitot que les ratifications de deux

Membres de 1’Organisation internationale

du Travail auront été enregistrées au Secrétariat,

le Secrétaire général de la Société

des Nations notifiera ce fait å tous les

Membres de 1’Organisation internationale

du Travail. Il leur notifiera égalemeut

1’enregistrement des ratifications qui lui

seront ultérieurement communiquées par tous

autres Membres de 1’Organisation.

Artide 15.

Sous réserve des dispositions de 1’article

13, tout Membre qui ratifie la présente

Convention s’engage å appliquer les dispositions

des artides 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8,

9, 10 et 11 au plus tard le ler janvier

1927 et ä prendre telles mesures qui seront

nécessaires pour rendre effectives ees dispositions.

able for ensuring in all circumstances, in

the event of tbe insolvency of the employer

or insurer, the payment of compensation

to workmen who suffor personal injury due

to industrial accidents, or in ense of death,

to tbeir dependants.

Artide 12.

The forma! ratifications of this Convention

under the conditions set forth in Part

XIII of the Treaty of Versailles and in the

corresponding Parts of the other Treaties

of Peace shall be communicated to the

Secretary-General of the League of Nations

for registration.

Artide 13.

This Convention shall come into forco

åt the date on which the ratifications of

two Members of the International Labour

Organisation have been registered by the

Secretary- General.

It shall be binding only upon those

Members whose ratifications have been registered

with the Secrétariat.

Thereafter, the Convention shall come

into force for any Member åt the date on

which its ratification has been registered

with the Secrétariat.

Artide 14.

As soon as the ratifications of two Members

of the International Labour Organisation

have been registered with the Secretariat,

the Secretary-General of the League

of Nations shall so notify all the Members

of the International Labour Organisation.

He shall likewise notify them of the registration

of ratifications which may be communicated

subsequently by other Members

of the Organisation.

Artide 15.

Subject to the provisions of Article 13,

each Member which ratifies this Convention

agrees to bring the provisions of Artides

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 and 11 into

operation not later than 1 January 1927

and to take such action as may be necessary

to make these provisions effectivc.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

35

Article 16.

Tout Membre de 1’Organisation internationale

du Travail qui ratifie la présente

Conventiou s’engage ä 1’appliquer å ses

colonies, possessions ou protectorats, conformément

aux dispositions de 1’article 421

du Traité de Versailles et des artides correspondants

des autres Traités de Paix.

Article 17.

To t Membre ayant ratifié la présente

Convention peut la dénoncer, ä 1’expiration

d une période de dnq années apres la date

de la anse en vigueur initiale de la Convention,

par un acte communiqué au Secrétaire

général de la Sodété des Nations et

par lui enregistré. La dénonciation ne

prendra effet qu’une année apres avoir été

enregistrée au Secrétariat.

Artide 18.

Le Conseil d’administration du Bureau

international du Travail devra, au moms

une fois tons les dix ans, présenter å la

Conférence générale un rapport sur l’application

de la présente Convention et décidera

s’il y a lieu d’inscrire å 1’ordre du

jour de la Conférence la question de la revision

ou de la modification de la dite

Convention.

Article 19.

Les textes frangais et anglais de la présente

Convention feront foi l’un et 1’autre.

Becomniandation concernant le molltant

minimum des indemnitet en

matiére de reparation des accidents

du travail.

La Conférence générale de 1’Organisation

internationale du Travail de la Société des

Nations,

Convoqnée å Geneve par le Conseil

d’administration du Bureau international

du Travail, et s’y étant réunie le 19 mai

1925, en sa septiéme session,

Apres avoir décidé d’adopter diverses

propositions concernant le montant minimum

des indemnités en matiére de

reparation des accidents du travail, question

comprise dans la premiére question

ä 1’ordre du jour de la session, et

Article 16.

Each Member of the International Labour

Organisation wbich ratifies this Convention

engages to apply it to its colonies,

possessions and protectorates, in accordance

with the provisions of Article 421 of the

Treaty of Versailles and of the corresponding

Artides of the other Treaties of Peacc.

Article 17.

A Member whicli has ratified this Convention

may denounce it after the expiration

of five years from the date on which

the Convention first comes into force, by

an act communicated to the Secretary-General

of the League of Nations for registration.

Such denunciation shall not take

effect until one year after the date on which

it is registered with the Secretariat.

Artide 18.

Åt least once in ten years, the Governing

Body of the International Labour

Office shall present to the General Conference

a report on the working of this

Convention and shall consider the desirability

of placing on the agenda of the Conference

the question of its revision or modification.

Article 19.

The French and English texts of this

Convention shall both be authentic.

Kecommendation concerning the

minimum scale of workmen’s

compensation.

The General Conference of the International

Labour Organisation of the League

of Nations,

Having been convened åt Geneva by

the Governing Body of the International

Labour Office, and having niet in its

Seventh Session on 19 May 1925, and

Having decided upon the adoption of

certain proposals with regard to the

minimum scale of workmen’s compensation,

which is ineluded in the first item

of the agenda of the Session, and

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Apres avoir décidé que ees propositions

prendraient la forme d’une recornmandation,

adopte, ce dixiéme jour de juin mil neuf

cent vingt-cinq, la Reeommandation ci-aprés

å soumettre å 1’examen des Membres de

^Organisation internationale du Travail, en

vue de lui faire porter effet sous forme de

loi nationale ou autrement, conformément

aux dispositions de la Partie XIII du Traité

de Versailles et des Parties correspondantes

des autres Traités de Paix:

La Conférence générale recommaude å

chaque Membre de 1’Organisation internationale

du Travail de prendre en considération

les principes et les régles suivants:

I.

En cas d’accideut suivi d’incapacité de

gain, les indemnités que devront accorder

les législations ou réglementations nationales

ne pourront étre inférieures aux taux

ci-aprés:

1) En cas d’incapacité permanente totale,

A une rente correspondant aux deux

tiers du salaire annuel de la victime;

2) En cas d’incapacité permanente partielle,

å une fraetion de la rente due en

cas d’incapacité permanente totale, correspondant

å la réduction de la capacité de

gain causée par l’accident;

3) En cas d’incapacité temporaire totale,

ä une allocation journaliére ou hebdomadaire

egale aux deux tiers du salaire de

base de la victime;

4) En cas d’incapacité temporaire partielle,

å une fraetion de 1’allocation journaliére

ou hebdomadaire due en cas d’incapacité

temporaire totale, correspondant ä la

réduction de la capacité de gain causée par

1’accident.

Lorsque Tindemnisation aura lieu sous

forme de somme globale, cette somme ne

devra pas étre inférieure ä la valeur capitalisée

de la rente correspondante.

Having determined tbat these propo
sals

should take the form of a recom
mendation,

adopts, tbis tenth day of June of the year

one thousand nine hundred and twenty-five,

the following Recommendation, to be submitted

to the Members of the International

Labour Organisation for consideration with

a view to effeet being given to it by national

legislation or otherwise, in accordance

with the provisions of Part XIII of the

Treaty of Versailles and of the corresponding

Parts of the other Treaties of Peace:

''The General Conference recommends

that each Member of the International

Labour Organisation should take the following

principles and rules inte consideration:
I.

Where incapacity for work results from

the injury, the national laws or regulations

should provide for the payment of compensation

åt rates not lower than those

hereinafter indicatcd:

(1) In case of permanent total incapacity,

a periodical payment equivalent

to two-thirds of the workman’s annual

earnings;

(2) In case of permanent partial incapacity,

a proportion of the periodical payment

due in the event of permanent total

incapacity calculated in reference to the

réduction of earning power caused by the

injury;

(3) In case of temporary total incapacity,

a daily or weekly payment equivalent

to two-thirds of the workman’s basic earnings

as calculated for purposes of compensation;
(4)

In case of temporary partial incapacity,

a proportion of the daily or weekly

payment payable in the case of temporary

total incapacity calculated in reference to

the réduction of earning power caused by

the injury.

Where compensation is paid in a lump

sum, the sum should not be less than the

capitalised value of the periodical payment

which would be payable under the foregoing

paragraphs.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

37

II. II.

Les victimes d’accidents atteintes d’in- Where the injury is such that the workfirmités

nécessitant 1’assistance constante man requires the constant help of another

d’une autre personne devront recevoir un person, additional compensation should be

supplément d’indemnisation qui ne pourra paid to the workman, which should not be

étre inférieur å la moitié de findemnité less than half the amount payable in the

allouée en cas d''incapacité permanente case of permanent total incapacity.

totale.

in.

En cas d’accident suivi de décés, le droit

å indemnité devra étre reconnu au moins

aux catégories d’ayants droit ci-aprés:

1) le conjoint du décédé;

2) les enfants du décédé, ågés de moins

de dix-huit ans, ou sans limite d’åge s’ils

sont atteints d’infirraités physiques ou mentales

les rendant incapables de garn;

3) les ascendants (parents ou grands-parents)

du décédé, s’ils sont sans ressources,

et ä la condition qu’ils aient été ä la charge

du décédé ou que ce dernier ait eu å leur

égard une obligation d’assistance;

4) les petits-enfants et les fréres et soeurs

du décédé s’ils sont ågés de moins de dixhuit

ans (ou sans limite d’åge s’ils sont

atteints d’infirmités physiques ou mentales

les rendant incapables de gain) et s’ils sont

orphelins ou si leurs parents vivants sont

incapables d’assurer leur subsistance.

Lorsque 1’indemnisation a lieu sous forum

de rente, la limite maximum du total

des sommes allouées annuellement å l’ensemble

des ayants droit ne pourra étre

inférieure aux deux tiers du salaire annuel

de la victime de 1’accident.

Lorsque 1’indemnisation a lieu sous forme

de capital, la limite maximum du montant

des versements en capital pour 1’ensemble

des ayants droit ne pourra étre inférieure

å la valeur capitalisée d’une rente correspondant

aux deux tiers du salaire annuel

de la victime de 1’accident.

IV.

La rééducation professionnelle des victimes

des accidents du travail devra étre

assurée par les movens que les législations

nationales jugeront le mieux appropriés.

Les Gouvernements devront encourager

les institutions poursuivant cette rééducation.

in.

Where death results from the injury,

those entitled to be regarded as dependants

for purposes of compensation should

include åt kast the following:

(1) deceased’s husband or wife;

(2) deceased’s cbildren under eighteen

years of age, or above that age if, by reason

of physical or mental infirmity, they are

incapable of Bärning;

(3) deceased’s ascendants (parents or

grandparents), provided that they are without

means of subsistance and were dependent

on the deceased, or the deceased was

under an obligation to contribute towards

their maintenance;

(4) deceased’s grandchildren and brothers

and sisters, if below eighteen years

of age, or above that age if, by reason of

physical or mental infirmity, they are incapable

of earning, and if they are orphans,

or if their parents, though still living, are

incapable of providing for them.

Where compensation is paid by means

of periodical payments, the maximum total

of the vearly sum payable to all the dependants

should not be less than two-thirds

of the deceased’s annual earnings.

Where compensation is paid in a lump

sum, the maximum sum payable to all the

dependants should not be less than the

capitalised value of periodical payments

equivalent to two-thirds of the deceased’s

annual earnings.

IV.

The vocational re-education of injured

workmen should be provided by such means

as the national laws or regulations deem

most suitable.

Governments should encourage institutions

which undertake such re-education.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Recommandation concernant les ju- Recommendation concerning jurisridictions

coinpetentes pour la solu- diction in disputes on workmen’s

tion des conflits relativ å la re''pa- compensation.

ration des accidents du travail.

La Conférence générale de 1’Organisation

internationale du Travail de la Société des

Nations,

Couvoquée å Genéve par le Conseil

d’administration du Bureau international

du Travail, et s’y étant réunie lo 19 mai

1925, en sa septiéme session,

Apres avoir décidé d’adopter diverses

propositions concernant les juridictions

competentes pour la solution des conflits

relatifs å la reparation des accidents du

travail, question comprise dans la premiére

question ä 1’ordre du jour de la

session, et

Apres avoir décidé que ees propositions

prendraient la forine d’une recommandation,

adopte, ce dixiéme jour de juin mil neuf

cent vingt-cinq la Recommandation ci-aprés

å soumettre å T examen des Membres de

^Organisation internationale du Travail, en

vue de lui fairo porter effet sous forme de

loi nationale ou autrement, conformément

aux dispositions de la Partie XIII du Traité

de Versailles et des Parties correspondantes

des autres Traités de Paix:

Considérant que les conflits relatifs å la

réparation des accidents du travail portent

non seulement sur 1’interprétation des textes

des lois et réglements, mais aussi sur des

problémes professionnels qui exigent une

-connaissance approfondie des conditions du

travail: notamment nature des entreprises,

caractére des risques qu’elles présentent,

relation entre le travail et 1’accident, mode

de détermination du salaire, degré d’incapacité

de gain, possibilité d’adaption ä une

profession nouvelle,

Considérant que les travailleurs et les

employeurs présentent des garanties de compétonce

professiounelle et que leur participation

aux juridictions chargées de se prononcer

sur les conflits relatifs ä la réparation

des accidents du travail peut permettre

d’aboutir ä des Solutions plus équitables;

et

The General Confcrencc of the International

Labour Organisation of the League

of Nations,

Having been convened åt Geneva by

the Governing Body of the International

Labour Office, and having met in its

Seventh Session on 19 May 1925, and

Having decided upon the adoption of

certain proposals vvith regard to jurisdiction

in disputes on workmen’s compensation,

vvhich is ineluded in the first

item of the agenda of the Session, and

Having determined that these proposals

should take the form of a recommendation,

adopts, this tenth day of June of the year

one thousand nine hundred and tweutyfive,

the following Recommendation, to be

submitted to the Members of the International

Labour Organisation for consideration

with a view to effeet being given to

it by national legislation or otherwise, in

accordance with the provisions of Part XIII

of the Treaty of Versailles and of the corresponding

Parts of the other Treaties of

Peace:

Whereas disputes on workmen’s compensation

tura. not only on the interpretation

of laws and regulations, but also on questions

of an occupational character requiring

a thorough knowledge of working conditions,

for example, questions as to the natura of

the undertaking, the kind of risk inherent

in it, the relation between the workman’s

employment and the accident, the method

of computing earnings, the degree of incapacity

for work, the possibility of the

workman’s adapting himself to some other

occupation,

And whereas workmen and employers

hare the necessary knowledge and experience

on these questions, and disputes on

compensation matters might be more

equitably settled if they were members of

or associated with the courts which have

to decide such disputes,

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

39

Considérant que la participation des employeurs

et des ouvriers å ees juridictions

peut étre réalisée dans beaucoup de pays

sans porter atteinte å 1’organisation judiciaire,

La Conférence générale recommande ä

cliaqne Membre de l’Organisation internationale

du Travail de prendre en considération

les principes et les régles suivants:

I.

Les conflits relatifs å la réparation des

accidents du travail doivent étre de préférence

soumis å des tribunaux spéciaux

ou des Commissions arbitrales, comprenant

avec ou sans magistrats de carriére un

nombre égal de juges, ouvriers et patrons,

nommés respectivement par les associations

d’ouvriers ou de patrons ou désignés sur

eur proposition, ou par les representants

patronaux et ouvriers auprés d’autres institutions

sociales ou blus par des colléges

distincts de patrons et d’ouvriers.

II.

Lorsque les conflits relatifs å la réparation

des accidents du travail sont évoqués

devant les juridictions ordinaires, ees

juridictions devront, å la demande de l’un

ou de 1’autre des intéressés, entendre, en

qualité d’experts, des ouvriers et des employeurs,

toutes les fois que le conflit portera

sur une question professionnelle et

notamment sur 1’appréciation du degré d’incapacité

de gain.

Projet de conyention concernant la

reparation des maladies professionnelles.

La Conférence générale de l’Organisation

internationale du Travail de la Société des

Nations,

Convoquée å Geneve par le Conseil

d''administration du Bureau international

du Travail, et s’y étant réunie le 19 mai

1925, en sa septiéme session,

Apres avoir décidé diopter diverses

propositions relatives å la réparation des

And whereas it is possible in many

countries to secure the association of employers

and workmen with suck courts, as

members or otherwise, without departing

radically from the existing judicial system,

The General Conference recommends that

each Member of the Internationel Labour

Organisation should take the following principles

and rules into consideration:

I.

That every dispute relating to workmen’s

compensation should preferably bo dealt

with by a special court or board of arbitration

comprising, with or without the addition

of regular judges, an equal number

of employers’ and workmen’s representatives

appointed to act as adjudicators by

their respective organisations or on the nomination

of suoh organisations or comprising

employers’ and workmen’s representatives

drawn from other social institutions or

eleeted by separate electoral bodies of

employers and workmen.

II.

That, where disputes relating to vvorkmen’s

compensation are dealt with by the

ordinary. courts of law, such courts shall

be required, on the request of either of

the parties concerned, to hear employers’

and workmen’s representatives as experts

in any case where the dispute involves a

question of an occupational character, and

in particular the question of the degree of

incapacity for work.

Draft conyention concerning workmen’s

compensation for occupational

diseases.

The General Conference of the International

Labour Organisation of the League

of Nations,

Ilaving been convened åt Geneva by

the Governing Body of the International

Labour Office, and having met in its

Seventh Session on 19 May 1925, and

Having decided upon the adoption of

certain proposals with regard to work
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

maladies professionnelles, question comprise

dans le premier point de l’ordre

du jour de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions

prendraient la forme d’un projet de

convention internationale,

adopte, ce dixiéme jour de juin mil neuf

cent vingt-cinq, le Projet de Convention

ci-apres å ratifier par les Membres de l’Organisatiou

internationale du Travail conformément

aux dispositions de la Partie

XIII du Traité de Versailles et des Parties

correspondantes des autres Traités de Paix:

Article 1.

Tout Membre de TOrganisation internationale

du Travail ratifiant la présente

Convention s’engage ä assurer aux victimes

de maladies professionnelles ou å leurs

ayants droit une réparation basée sur les

principes généraux de sa législation nationale

concernant la réparation des accidents

du travail.

Le taux de cette réparation ne sera pas

inférieur ä eelui que prévoit la législation

nationale pour les dom mages résultant

d’accidents du travail. Sous réserve de

cette disposition, chaque Membre sera libre,

en déterminant dans sa législation nationale

les conditions réglant le payement de

la réparation des maladies dont il s’agit, et

en appliquant å ees maladies sa législation

relative å la réparation des accidents du

travail, d’adopter les modifications et

adaptations qui lui sembleraient expédientes.

Artide 2.

Tout Membre de TOrganisation internationale

du Travail ratifiant la présente

Convention s’engage å considérer comme

maladies professionnelles les maladies ainsi

que les intoxications produites par les substances

inscrites sur le tableau ci-aprés,

lorsque ees maladies ou intoxications surviennent

å des travailleurs appartenant

aux industriös ou professions qui y correspondent

dans le dit tableau et résultent du

travail dans une entreprise assujettie å la

législation nationale.

men’s compensation for occupational

diseases, which is ineluded in the first

item of the agenda of the Session, and

Having determined that these proposals

shall take the form of a draft

international convention,

adopts, this tenth day of June of the year

one thousand nine hundred and twentyfive,

the following Draft Convention for

ratification by tbe Members of the International

Labour Organisation, in accordance

with the provisions of Part XIII of the

Treaty of Versailles and of the corresponding

Parts of the other Trcaties of Peace:

Artide 1.

Each Member of tbe Internationa

Labour Organisation which ratifies this

Convention undertakes to provide that compensation

shall be payable to workmen

incapacitated by occupational diseases, or,

in case of death from such diseases, to

their dependants, in accordance with the

general principles of the national legislation

relating to compensation for industrial

accidents.

The rates of such compensation sball be

not less than those prescribed by the

national législation for injury resulting

from industrial accidents. Subject to this

provision, each Member, in determining in

its national law or regulations the conditions

under which compensation for the

said diseases shall be payable, and in öppning

to the said diseases its législation

in regard to compensation for industrial

accidents, may make such modifications and

adaptations as it thinks expedient.

Artide 2.

Each Member of the International Labour

Organisation which ratifies this Convention

undertakes to consider as occupational

diseases those diseases and poisonings

produced by the substances set forth

in the Schedule appended hereto, when

such diseases or such poisonings affeet

workers engaged in the trades or industriös

placed opposite in the said Schedule, and

result from occupation in an undertaking

covered by the said national législation.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai ds proposition nr 118.

41

Tableau:

Schedulc:

Liste des maladies

et des substances

toxiques.

Liste des Industries ou

professions correspondantes.

List of diseases List of corresponding

and toxic substan■ Industries and processes.

ees.

Intonation par le

plomb, ses alliages

ou ses composés,

avec les conséquenees

direetes de cette

intonation.

Intoxication par le

mercare, ses amalgames

et ses composés,

avec les conséquences

direetes de

cette intoxication.

Infection

charbonneuse.

Traitement des minerais

contenant du plomb, y

compris les cendres plombeuses

d’usines ä zinc.

Fusion du vieux zinc et

du plomb en saumon.

Fabrication d’objets en

plomb fondu ou en alliages

plombifércs.

Industries polygraphiques.

Fabrication des composés

de plomb.

Fabrication et réparation

des accumulateurs.

Préparation et emploi des

émaux contenant du plomb.

Polissage au moyen de

limaille de plomb ou de

potée plombifére.

Travaux de peinturecomportant

la préparation ou

la manipulation d’enduits,

de mastics ou de teintes

contenant des pigments de

plomb.

Traitement des minerais

de mereure.

Fabrication des composés

de mereure.

Fabrication des apparens

de mesure ou de laboratoire.

Préparation des matiéres

premiéres pour la chapellerie.

Dorure au feu.

Emploi des pompös ä mereure

pour la fabrication des

lampes ä incandescence.

Fabrication des amorces

au fulminate de mereure.

Ouvriers en contact avec

des animaux charbonneux.

Manipulation de débris

d''animaux.

Cbargement, déchargement

ou transport de marchandises.

Poisoning by lead,

its alloys or compounds

and their

sequelae.

Poisoning by mercury,

its amalgams

and compouuds and

their sequelae.

Anthrax infection.

Handling of ore containing

lead, ineluding fine shot

in zinc faetories.

Casting of old zinc and

lead in ingöts.

Manufacture of artides

made of cast lead or of lead

alloys.

Employment in the polygraphic

industriös.

Manufacture of lead compounds.

Manufacture and repair

of electric accumulators.

Préparation and use of

enamels containing lead.

Polishing by means of

lead files or putty powder

with a lead content.

All painting operations

involving the préparation

and manipulation of coating

substances, cements or

colouring substances containing

lead pigments.

Handling of mereury ore.

Manufacture of mereury

compounds.

Manufacture of measuring

and laboratory apparatus.

Préparation of raw material

for the hat-making

industry.

Hot gilding.

Use of mereury pumps in

the manufacture of incandescout

lampa.

Manufacture of fulminate

of mereury primers.

Work in connection with

animals infeeted with anthrax.

Handling of animal carcasses

or parts of such carcasses

ineluding hides,

hoofs and horns.

Loading and unloadingor

transport of merchandise.

Article 3.

Les ratitications officielles de la présente

Convention dans les conditions prévues å

la Partie XIII du Traité de Versailles et

aux Parties correspondantes des autres

Article 3.

The formal ratifications of this Convention

under the conditions set forth in Part

XIII of the Treaty of Versailles and in the

corresponding Parts of the other Treaties

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Traités de Paix seront communiquées au

Secrétaire général de la Société des Nations

et par lui enregistrées.

Article 4.

La présente Convention entrera en vigueur

des que les ratifications de deux

Membres de ^Organisation internationale

du Travail auront été enregistrées par le

Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont la

ratification aura été enregistrée au Sccrétariat.

Par la suite cette Convention entrera

eu vigueur pour chaque Membre å la date

ou sa ratification aura été enregistrée au

Secrétariat.

Article 5.

Aussitöt que les ratifications de deux

Membres de 1’Organisation internationale

du Travail auront été enregistrées au Secrétariat,

le Secrétaire général de la Société

des Nations notifiera ce fait ä tous les

Membres de 1’Organisation internationale

du Travail. Il leur notifiera également

1’enregistrement des ratifications qui lui

seront ultérieurement communiquées par

tous autres Membres de 1’Organisation.

Article 6.

Sous réservc des dispositions de l’article

4, tout Membre qui ratifie la présente

Convention s’engage ä appliquer les dispositions

des artides 1 et 2 au plus tard

le ler janvier 1927 et å prendre telles

mesures qui seront nécessaires pour rendre

effectives ees dispositions.

Article 7.

Tout Membre de 1’Organisation internationale

du Travail qui ratifie la présente

Convention s’engage ä 1’appliquer å ses

colonies, possession et protectorats, conformément

aux dispositions de 1’article 421

du Traité de Versailles et des artides correspondants

des autres Traités de Paix.

Article 8.

Tout Membre ayant ratifié la présente

Convention peut la dénoncer, å Texpiration

d’une période de cinq années aprös la date

of Peace shall be communicated to the

Secretary-General of the League of Nations

for registration.

Article 4.

This Convention shall come into force åt

the date on which the ratifications of two

Members of the International Labour

Organisation hare been registered by the

Secretary-General.

It shall be binding only upon those

Members wbose ratifications liave been

registered with the Secretariat.

Thereafter, the Convention shall come

into force for any Member åt the date on

which its ratification has been registered

with the Secretariat.

Article 5.

As soon as the ratifications of two Members

of the International Labour Organisation

have been registered with the Secretariat,

the Secretary-General of the League

of Nations shall so notify all the Members

of the International Labour Organisation.

He shall likewise notify them of the registration

of ratifications which may be

communicated subsequently by other Members

of the Organisation.

Article 6.

Subject to the provisions of Article 4,

each Member which ratifies this Convention

agrees to bring the provisions of

Artides 1 and 2 into operation not later

than 1 January 1927 and to take such

action as may be''necessary to make these

provisions effeetive.

Article 7.

Each Member of the International

Labour Organisation which ratifies this Convention

engages to apply it to its colonies,

possession and protectorates, in accordance

with the provisions of Article 421

of the Treaty of Versailles and of the

corresponding Artides of the other Treaties

of Peace.

Article 8.

A Member which hus ratified this Convention

may denounce it after the expiration

of five years from the date on which

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

43

de la mise en vigueur initiale de la convention,

par un acte communiqué au

Secrétaire général de la Société des Nations

et par lui enregistré. La dénonciation

ne prendra effet qu’une année apres avoir

été enregistrée au Secrétariat.

Article 9.

Le Conseil d''administration du Bureau

international du Travail devra, au moins

une fois tous les dix ans, présenter å la

Conférence générale un rapport sur 1’application

de la présente Convention et

decidera s’il y a lieu d’inscrire å l’ordre du

jour de la Conférence la question de la

revision ou de la modification de la dite

Convention.

Artide 10.

Les textes frangais et anglais de la présente

Convention ieront foi Tun et 1’autre.

Reeoramandation eoncernant Ia reparation

des inaladies professionnelles.

La Conférence générale de l’Organisation

internationale du Travail de la Société

des Nations,

Convoquée ä Geneve par le Conseil

d’administration du Bureau international

du Travail, et s’y étant réunie le 19

mai 1925, eu sa septiéme session,

Apres avoir décidé d’adopter diverses

propositions relatives å la réparation des

inaladies professionnelles, question comprise

dans le premier point de 1’ordre

du jour de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions

prendraient la forme d’une recommandation,

adopte, ce dixiéme jour de juin mil neuf

cent viugt-cinq, la Recommandation ciaprés

å soumettre å 1’examen des Membres

de 1’Organisation internationale du Travail,

en vue de lui faire porter effet sous

forme de loi nationale ou autrement conformément

aux dispositions de la Partie

XIII du Traité de Versailles et des Parties

correspondantes des autres Traités de Paix:

the Convention first comes into forcc, by

an act communicated to the SecretaryGeneral

of the League of Nations for

registration. Such denunciation shall not

take effeet until one year after the date

on which it is registered with the Sccretariat.

Artide 9.

Åt least once in ten years, the Governing

Body of the International Labour Office

shall present to the General Conference a

report on the working of this Convention

and shall consider the desirability of

placing on the agenda of the Conference

the question of its revision or modification.

Artide 10.

The Frcnch and English texts of this

Convention shall both be authentic.

Recomniendation concerning workmen’s

conipensation for occupational

(liseases.

The General Conference of the International

Labour Organisation of the League

of Nations,

Having heen convened åt Gcneva by

the Governing Body of the International

Labour Office, and having mot in its

Seventh Session on 19 May 1925, and

Having decided upon the adoption of

certain proposals with regard to workmen’s

compensation for occupational

diseases, which is ineluded in the first

item of the agenda of the Session, and

Having determined that these proposals

should take the form of a recommendation,

adopts, this tenth day of June of the year

one thousand nine hundred and twentyfive,

the following Recommendation, to

be submitted to the Members of the International

Labour Organisation for consideration

with a view to effeet being given to

it by national legislation or otherwise, in

accordance with the provisions of Part

XIII of the Treaty of Versailles and of the

corresponding Parts of the other Treaties

of Peace:

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Tout en reconnaissant d’ailleurs que

chaque pays a la possibilité d’établir dans

sa législation nationale une liste de maladies

plus corapléte que celle contenue

dans l’article 2 de la Convention concernant

la reparation des maladies professionnelles,

La Conférence recommaude

Que les Membres fixent, si elle n’existe

pas encore, une procédure simple au moyen

de laquelle la liste des maladies considérées

comme maladies professionnelles dans

leur législation nationale pourra étre revisée.

Profet de convention concernant

1’égalité de traitement des travailleurs

étrangers et nationaux en

matiére de reparation des accidents

du travail.

La conférence générale de ^Organisation

internationale du Travail de la Société des

Nations,

Convoquée ä Geneve par le Conseil

d’administration du Ilureau International

du Travail, et s’y étant réunie le

19 mai 1925, en sa septiéme session,

Apres avoir décidé d’adopter diverses

propositions relatives å 1’égalité de traitement

des travailleurs nationaux et

étrangers victimes d’accidents du travail,

deuxiéme question inscrite å 1’ordre du

jour de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions

prendraient la forme d’un projet de convention

internationale,

adopte, ce cinquiéme jour de juin mil neuf

cent vingt-cinq, le Projet de Convention

ci-aprés ä ratifier par les Membres de

1''Organisation internationale du Travail conformément

aux dispositions de la Partie

XIII du Traité de Versailles et des Parties

eorrespondantes des autres Traités de Paix:

Article 1.

Tout Membre de TOrganisation internationale

du Travail qui ratifie la présente

Convention s’engage å accorder aux ressortissants

de tout autre Membre ayant ratifié

Whereas it is recognised that each State

is free to establish under its national legislation

a more complete list than that

embodied in the Schedule appended to

Article 2 of the Convention concerning

workmen’s compensation for occupational

diseases,

The Conference recommends that

Each Member of the International

Labour Organisation should adopt, where

such procedure does not already exist, a

simple procedure by which the list of

diseases considered occupational in its national

législation may be revised.

Draft convention concerning equality

of treatnient for national and

foreign workers as regards workmen’s

compensation for accidents.

The General Conference of the International

Labour Organisation of the

League of Nations,

Having been convened åt Geneva by

the Governing Body of the International

Labour Office, and having met in its

Seventh Session on 19 May 1925, and

Having decided upon the adoption of

certain proposals with regard to the

equality of treatment for national and

foreign workers as regards workmen’s

compensation for accidents, the second

item in the agenda of the Session, and

Having determined that these proposals

shall take the form of a draft International

convention,

adopts, tbis fifth day of June of the year

one tbousand niue hundred and twentyfive,

the following Draft Convention for

ratification by the Members of the International

Labour Organisation, in accordance

with the provisions of Part XIII of

the Treaty of Versailles and of the corresponding

Parts of the other Treaties of

Peace:

Artide 1.

Each Member of the International

Labour Organisation which ratifies this

Convention undertakes to grant to the national

of any other Member which shall

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts proposition nr 118.

45

la dite Convention qui seront victimes d’accidents

du travail survenus sur son territoire,

ou ä leurs avants droit, le méme traitement

qu’il assure å ses propres ressortissants

en matiére de reparation des accidents

du travail.

Cette égalité de traitement sera assurée

aux travailleurs étrangers et å leurs ayants

droit sans aucune condition de résidence.

Toutefois, en ce qui concerne les paiements

qu''un Membre ou ses ressortissauts auraient

ä faire en dehors du territoire du dit

Membre en vertu de ce principe, les dispositions

ä prendre seront réglées, si cela est

nécessaire, par des arrangements particuiers

pris avec les Membres intéressés.

Article 2.

Pour la reparation des accidents du travail

survenus ä des travailleurs occupés

d’une maniére temporaire ou intermittente

sur le territoire d’un Membre pour le compte

d’une entreprise située sur le territoire

d’un autre Membre, il peut étre prévu qu’il

sera fait application de la législation de ce

dernier par accord spécial entre les Membres

intéressés.

Artide 3.

Les Membres qui ratifient la présente

Convention et chez lesquels n’existe pas

un régime d’indemnisation ou d’assurance

forfaitaires des accidents du travail conviennent

d’instituer un tel régime dans un

délai de trois ans ä dater de leur ratification.

Artide 4.

Les Membres qui ratifient la présente

Convention s’engagent ä se préter mutuellement

assistance en vue de faciliter son

application, ainsi que 1’exécution de leurs

lois et réglements respectifs en matiére de

reparation des accidents du travail, et å

porter ä la connaissance du Bureau international

du Travail, qui en informera les

autres Membres intéressés, toute modification

dans les lois et réglements en vigueur

en matiére de réparation des accidents du

travail.

bave ratified the Convention, who suffer

personal injury due to industrial accidents

happening in its territory, or to tbeir

dependants, the same treatment in respect

of workmen’s compensation as it grants to

its ovvn nationals.

This equality of treatment shall be

guaranteed to foreign workers and their

dependants without any condition as to

residence. With regard to the payments

which a Member or its nationals would

have to make outside that Member’s territory

in the application of this principle,

the measures to be adopted shall be regulated,

if necessary, by special arrangements

between the Members concerned.

Artide 2.

Special agreements may be made between

the members concerned to provide

that compensation for industrial accidents

happening to workers whilst temporarily

or intermittently employed in the territory

of one Member on behalf of an undertaking

situated in the territory of another

Member shall be governed by the laws and

regulations of the latter Member.

Artide 3.

The Members which ratify this Convention

and which do not already possess a

system, whether by insurance or otberwise,

of workmen’s compensation for industrial

accidents agree to institute such a system

within a period of three years from the

date of their ratification.

Artide 4.

The Members which ratify this Convention

further undertake to afford each other

mutual assistance with a view to facilitating

the application of the Convention and

the execution of their respective laws and

regulations on workmen’s compensation

and to inform the International Labour

Office, which shall inform the other Members

concerned, of any modifications in

the laws and regulations in force on workmenJs

compensation.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Article 5.

Les ratifications officielles de la présente

Convention dans les conditions prévues ä

la Partie XIII du Traité de Versailles et

aux Parties correspondantcs des autres

Traités de Paix seront communiquées au

Secrétaire général de la Société des Nations

et par lui enregistrées.

Artide 6.

La présente Convention entrera en vigueur

des que les ratifications de deux

Membres de l’Organisation internationale

du Travail auront été enregistrées par le

Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont la

ratification aura été enregistrée au Secrétariat.

Par la suite cette Convention entrera

eu vigeur pour chaque Membre å la date

oii sa ratification aura été enregistrée au

Secrétariat.

Artide 7.

Aussitöt que les ratifications de deux

Membres de l’Organisation internationale

du Travail auront été enregistrées au

Secrétariat, le Secrétaire général de la

Société des Nations notifiera ce fait ä

tons les Membres de TOrganisation internationale

du Travail. Il leur notifiera

également 1’enregistrement des ratifications

qui lui seront ultérieurement communiquées

par tous autres Membres de TOrganisation.

Artide 8.

Sous réserve des dispositions de 1’article

6, tout Membre qui ratifie la présente

Convention s’engage ä appliquer les dispositions

des artides 1, 2, 3 et 4 au plus

tard le ler janvier 1927, et å prendre telles

mesures qui seront nécessaires pour

rendre effeetives ees dispositions.

Article 9.

Tout Membre de TOrganisation internationale

du Travail qui ratifie la présente

Convention s’engage ä 1’appliquer å ses

colonies, possessions ou protectorats, conformément

aux dispositions de Tarticle 421

du Traité de Versailles et des artides

correspondants des autres Traités de Paix.

Artide 5.

The formal ratifications of this Convention

under the conditions set forth in

Part XIII of the Treaty of Versailles and

in the corresponding Parts of the other

Treaties of Peace sljall be communicated

to the Secretary-General of the League of

Nations for registration.

Artide 6.

This Convention shall come into force

åt the date on which the ratifications of

two Members of the International Labour

Organisation have been registered by the

Secretary-General.

It shall be binding only upon those

Members whose ratifications have been

registered with the Secrétariat.

Thereafter, the Convention shall come

into force for any Member åt the date on

which its ratification has been registered

with the Secrétariat.

Artide 7.

As soon as the ratifications of two

Members of the International Labour

Organisation have been registered with

the Secrétariat, the Secretary-General of

the League of Nations shall so notify all

tho Members of the International Labour

Organisation. He shall likewise notify

them of the registration of ratifications

which may be communicated subsequently

by other Members of the Organisation.

Artide 8.

Subject to the provisions of Article 6,

each Member which ratifies this Convention

agrees to bring the provisions of Artides

1, 2, 3 and 4 into operation not later

than 1 January 1927, and to take such

action as may be nccessary to make these

provisions effeetive.

Artide 9.

Each Member of the International

Labour Organisation which ratifies this

Convention engages to apply it to its colonies,

possessions and protectorates in

accordance with the provisions of Article

421 of the Treaty of Versailles and of the

corresponding Artides of the other Treaties

of Peace.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Xungl. Maj:ts proposition nr 118.

47

Article 10.

Tout Membre ayant ratifié la présente

Convention peut la dénoncer å 1’expiration

d’une période de dix années apres la

date de la mise en vigueur initiale de la

Convention, par un acte communiqué au

Secrétaire general de la Société des Nations

et par lui enregistré. La dénonciation ne

prendra effet qu’une année apres avoir été

enregistrée au Secrétariat.

Artide 11.

Le Conseil d’administration du Bureau

international du Travail devra, au moins

une fois tous les dix ans, présenter å la

Conférence générale un rapport sur l’application

de la présente Convention et

decidera s’il y a lieu d’inscrire å l’ordre

du jour de la Conférence la question de

la revision ou de la modification de la

dite Convention.

Artide 12.

Les textes frangais et anglais de la

présente Convention feront foi 1’un et

l’autre.

Recommandation concernant l’égalité

de traitement des travailleurs

étrangers et nationaux eu matiére

de reparation des accidents du trava

il.

La Conférence générale de l’Organisation

internationale du Travail de la Société des

Nations,

Convoquée ä Geneve par le Conseil

d’administration du Bureau international

du Travail, et s’y étant réunie le

19 mai 1925, en sa septiéme session,

Apres avoir décidé d’adopter diverses

propositions relatives å l’égalité de traitement

des travailleurs nationaux et

étrangers vietimes d’accidents du travail,

deuxiéme question inscrite å l’ordre

du jour de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions

prendraient la forme d;une recommandation,

adopte, ce cinquiéme jour de juin mil neuf

cent vingt-cinq, la Recommandation ciaprés

å soumettre å 1’cxamen des Membres

de 1’Organisation internationale du Tra
-

Artide 10.

A Member which has ratified Ibis Convention

may denounce it after the expiration

of ten years from the date on which

the Convention first comes into force, by

an act communicated to the SecretaryGeneral

of the League of Nations for

registration. Such denunciation shall not

take effeet until one year after the date on

which it is registered with the Secretariat.

Artide 11.

Åt least once in ten years, the Governing

Body of the International Labour Office

shall present to the General Conference a

report on the working of this Convention

and shall consider the desirability of placing

on the agenda of the Conference the

question of its revision or modification.

Artide 12.

The French and English texts of this

Convention shall both be authentic.

Reconunendiition concerning equality

of treatment för national and

foreign workers as regards worknien’s

compensation for accidents.

The General Conference of the International

Labour Organisation of the League

of Nations,

Having been convened åt Geneva by

the Governing Body of the International

Labour Office, and having met in its

Seventh Session on 19 Mai 1925, and

Having decided upon the adoption of

certain proposals with regard to the

equality of treatment for national and

foreign workers as regards workmen’s

compensation for accidents, the second

item in the agenda of the Session, and

Having determined that these proposals

shall take the form of a reeomdatiou,

adopts, this fifth day of June of the year

one thousand nine hundred and twentyfive,

the following Reeommendation, to

be submitted to the Members of the luter
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Eungl. Maj ds proposition nr 118.

vail, en vue de lui faire porter effet sous

forme de loi nationale au autrement, conformément

aux dispositions de la Partie

XIII du Traité de Versailles et des Parties

correspondantes des autres Traités de

1’aix:

I.

La Conférenco recommande qu’en vue

de 1’application de la Convention concernant

1’égalité de traitement des travailleurs

étrangers et nationaux en matiére de

réparation des aecidents du travail, chaque

Merabre de l’Organisation internationale

du Travail prenne les mesures nécessaires:

a) pour faciliter aux bénéficiaires d’une

indemnité qui ne résident pas dans le pays

ou cette indemnité leur est payable lo

versement des sommes qui leur sont dues

et pour assurer l’observation de conditions

prescrites par les lois et réglements

pour le paiement de ees sommes;

b) pour que, dans le cas de contestations

sur le non-paiement, la suspension du

paiement ou la réduction du montaut de

1’indemnité due ä une personne qui ne

réside pas dans le pays otx son droit ä

indemnité a pris naissance, une aetion

puisse étre introduite devant les tribunaux

compétents de ce pays, sans que 1’intéressé

soit term d’étre present en personne;

c) pour que le bénéfice des exemptions

de droits fiscaux, de la délivrance gratuite

de piéces officielles et des autres avantages

accordés par la législation d’un Membre

en matiére de réparation des aecidents du

travail soit étendu dans les mémes conditions

aux ressortissants des autres Membres

ayant ratifié la Convention ci-dessus

mentionnée.

II.

La Conférence recommande que, dans

les pays oil n’existe pas un régime dMndemnisation

ou d’assurance forfaitaires des

aecidents du travail, les Gouvernements,

jusqu’å 1’institution d’un tel régime, facili
-

national Labour Organisation för consideration

with a view to effeet being given to

it by national législation or otherwise, in

accordance with the provisions of Part

XIII of the Treaty of Versailles and of

the corresponding Parts of the other Treaties

of Peace:

I.

In order to facilitate the application of

the Convention concerning equality of

treatment for national and foreign workers

as regards workmen’s compensation for

aecidents the Conference recommends that:

(a) When a person to whom compensation

is due under the laws and regulations

of one Member resides in the territory of

another Member, the necessary measures

be taken to facilitate the payment of such

compensation and to ensure the observance

of the conditions governing such payment

laid down by the said laws and regulations;
(b)

In case of dispute concerning the

non-payment, cessation of payment, or

réduction of the compensation due to a

person residing elsewhere than in the

territory of the Member where his claim

to compensation originated, facilities be

afforded for taking proceedings in the

competent courts of lavv in such territory

without requiring the attendance of the

person concerned;

(c) Any advantage in respect of exemption

from duties and taxes, free issue of

official documents or other privileges granted

by the law of any Member for purposes

connected with workmen’s compensation,

be extended under the same conditions

to the nationals of the other Members

which shall have ratified the afore-mentioned

Convention.

II.

The Conference recommends that, where

in any country there exists no system,

whether by insurance or otherwise, of

workmen’s compensation for industrial

aecidents, the Government shall, pending

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

49

tent aux ouvriers étrangers le bénéfice de

la législation nationale de ees ouvriers en

matiére de reparation des accidents du

travail.

tbe institution of such a system, afford

facilities to alien workers enabling them

to benefit by the laws and regulations

on workmen’s compensation in their own

countries.

Projet de Convention concernant le

Travail de nuit dans les koulaiigelies.

La Conférence générale de TOrganisation

internationale du Travail de la Société

des Nations,

Convoquée å Geneve par le Conseil

d’administration du Bureau international

du Travail, et s’y étant réunie

le 19 mai 1925, en sa septiéme session,

Apres avoir décidé dhidopter diverses

propositions relatives au travail de nuit

dans les boulangeries, quatriéme question

inscrite å 1’ordre du jour de la

session, et

Apres avoir décidé que ees propositions

prendraient la forme d’un projet

de convention internationale,

adopte, ce huitiéme jour de juin mil neuf

cent vingt-cinq, le Projet de Convention

ci-aprés ä ratifier par les Membres de l’Organisation

internationale du Travail conformément

aux dispositions de la Partie

XIII du Traité de Versailles et des Parties

correspondantes des autres Traités de

Taix:

Draft convention concerning night

vvork in bakeries.

Tbe General Conference of the International

Labour Organisation of the

League of Nations,

Having been convened åt Genera by

tbe Governing Body of the International

Labour Office, and having met in its

Seventh Session on 19 May 1925, and

Having decided upon the adoption of

certain proposals with regard to night

vvork in bakeries, tbe fourth item in the

agenda of tbe Session, and

Having determined that these proposals

shall take the form of a draft

international convention,

adopts, this eiglith day of Julle of the year

one thousand nine hundred and twentyfive,

the follovving Draft Convention for

ratitication by the Members of the International

Labour Organisation, in accordance

with the provisions of Part XIII

of the Treaty of Versailles and of the

corresponding Parts of the other Treaties

of Peace:

Article 1.

Sous réserve des exceptions prévues dans

les dispositions de la présente Convention,

la fabrication, pendant la nuit, du pain, de

la påtisserie ou des produits similaires ä

base de farine est interdite.

Cette interdiction s’applique au travail

de toutes personnes, aussi bien patrons

qu’ouvriers, participant å la fabrication visée;

elle ne concerne toutefois pas la fabrication

ménagére effectuée par les membres

d’un méme foyer pour leur consommation

personnelle.

La présente Convention ne vise pas la

fabrication en gros des biscuits. Il appartient

å chaque Membre de déterminer, apres

consultation des organisations patronales et

Bihang till riksdagens protokoll 1926.

Article 1.

Subject to the exceptions hereinafter provided,

the making of bread, pastry or other

flour confectionery during the night is forbidden.

This prohibition applies to the work of

all persons, ineluding proprietors as well as

workers, engaged in the making of such

Products; but it does not apply to the making

of such produets by members of the

same household for their own consumption.

This Convention has no application to

the Wholesale manufaeture of biscuits. Each

Member may, after consultation with the

employers’ and workers’ organisations con
saml.

97 Käft. (Nr 118). 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

ouvriéres intéressées, å quels produits devra

s’appliquer le terme sbiscuits» aux fins de

la préseute Convention.

Article 2.

Pour 1’application do la présente Convention,

le tenne >nuit» signifie une période

d’au moins sept heures consécutives. Le comraencement

et la fin de cette période serent

fixés par les autorités compétentes de

chaque pays, apres consultation des organisations

patronales et ouvriéres intéressées,

et elle comprendra 1’intervalle écoulé entre

onze heures du soir et cinq heures du matin.

Lorsque le climat ou la saison le justifient,

ou apres accord entre les organisations

patronales et ouvriéres intéressées,

l’intervalle écoulé entre dix heures du soir

et quatre heures du matin pourra étre substitué

ä 1’iutervalle écoulé entre onze heures

du soir et cinq heures du matin.

Artide 3.

Aprés consultation des organisations patronales

et ouvriéres intéressées, des réglements

pourront étre pris par les autorités

compétentes de chaque pärs pour déterminer

les dérogations ci-aprés aux dispositions

de 1’article premier:

a) Les dérogations permanentes nécessitées

par 1’exécution des travaux préparatoires

et complémentaires, dans la mesure

oh leur exécution est nécessaire eu dehors

de la période normale du travail, sous réserve

que le nombre d’ouvriers occupés å

ees travaux sera limité au strict nécessaire

et que les jeunes gens de moins de dix-huit

ans ne pourront y participer;

b) Les dérogations permanentes nécessaires

pour répondre aux besoins résultant

des conditions particuliéres de 1’industrie

de la boulangerie dans les pays tropicaux;

c) Les dérogations permanentes nécessaires

pour assurer le repos hebdomadaire;

d) Les dérogations temporaires nécessaires

pour permettre aux entreprises de

faire face å des surcroits de travail extraordinaires

ou ä des nécessités d’ordre national.

cerned, determine what produets are to be

ineluded in the term »biscuits» for the purpose

of this Convention.

Artide 2.

For the purpose of this Convention, the

tenn »night» signifies a period of åt least

seven eonsecutive hours. The beginning and

end of this period shall be fixed by the

corapetent authority in each country after

consultation with the organisations of employers

and workers concerned, and the period

shall inelude the interval between eleven

o’clock in the evening and five o’clock

in the morning. When it is required by

the climate or season, or when it is agreed

between the employers’ and workers’ organisations

concerned, the interval between

ten o’clock in the evening and four o’clock

in the morning may be substituted for the

interval between eleven o’clock in the evening

and five o’clock in the morning.

Artide 3.

After consultation with the employers’

and the workers’ organisations concerned,

the competent authority in each country

may make the following exceptions to the

provisions of Article 1:

a) The permanent exceptions necessary

for the execution of preparatory or complementary

work as far as it must necessarily

by carried on outside the normal

hours of work, provided that no more tlian

the strictly necessary number of workers

and that no young persons under the age

of eighteen years shall be employed in such

work;

(b) The permanent exceptions necessary

for requirements arising from the partieular

circumstances of the baking industry in

tropical countries;

(c) The permanent exceptions necessary

for the arrangement of the weekly rest;

(d) The temporary exceptions necessary

to enable establishments to deal with unusual

pressare of work or national necessities.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Öl

Article 4.

Il pourra étre dérogé également aux dispositions

de 1’article premier eu cas d’accident

survenu ou imminent, ou en cas de

travaux d’urgence å effectuer aux mackines

ou ä 1’outillage, ou en cas de force majeure,

majs uniquement dans la mesure nécessaire

pour éviter qu’une géne sérieuse

ne soit apportée å la marche normale de

1’établissement.

Artide 5.

Chaque Membre qui ratifiera la présente

Conventiou prendra toutes mesures utiles

pour assurer par les moyens les plus appropriés

l application générale effective de l’interdiction

prévue ä 1’article premier et y

associera les employeurs et les travailleurs

ainsi que leurs organisations respectives,

conformément å la Recommandation adoptée

par la Conférence internationale du Travail

å sa cinquiéme session (1923).

Artide 6.

Les dispositions de la présente Convention

n’entreront en vigueur que le ler jan\ier

1927.

Artide 7.

Les ratifications officielles de la présente

Convention dans les conditions prévues å

la Partie XIII du Traité de Versailles et

aux Parties correspondantes des autres Traités

de Paix seront communiquées au Secrétaire

général de la Société des Nations et

par lui enregistrées.

Artide 8.

La présente Convention entrera en vigueur

dés que les ratifications de deux Membres

de fOrganisation internationale du

Travail auront été enregistrées par le Secrétaire

général.

Elle ne liera que les Membres dont la

ratification aura été enregistrée au Secrétariat.

Par la suite cette Convention entrera en

vigueur pour chaque Membre ä la date oii

sa ratification aura été enregistrée au Secrétariat.

Artide 4.

Exception may also be made to the

provisions of Ariicle 1 in case of accident,

actual or t.hreatened, or in case of urgent

work to be done to machinery or plant, or

in case of force majeure, but only so far

as may be necessary to avoid serious interference

with the ordinary working of the

uudertaking.

Article 5.

Each Member which ratifies this Convention

shall take appropriate measures to

ensure that the prohibition prescribed in

Article 1 is effectively enforced, and shall

enable the employers, the workers, and

their respective organisations to co-operate

in suck measures, in conformity with the Recommendation

adopted by the International

Labour Conference åt its Fifth Session

(1923).

Article 6.

The provisions of this Convention shall

not take effect until 1 January 1927.

Artide 7.

The formal ratifications of this Convention

under the conditions set forth in Part

XIII of the Treaty of Versailles and in the

corresponding Parts of the other Treaties

of Peace skall be communicated to the

Secretary-General of the League of Nations

for registration.

Article 8.

This Convention shall come into force åt

the date on which the ratifications of two

Members of the International Labour Organisation

have been registered by the Secretary-General.

It shall be binding only upon those

Members whose ratifications have been registered

with the Secretariat.

Thereafter, the Convention shall come

into force for any Member åt the date on

which its ratification has been registered

with the Secretariat.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Article 9.

Aussitöt que les ratifications de deux

Membres de ^Organisation internationale

du Travail auront été enregistrées au Secrétariat,

le Secrétaire général de la Société

des Nations notifiera ce fait ä tous les

Membres de l’Organisation internationale

du Travail. Il leur notifiera également

1’enregistrement des ratifications qui lui

seront ultérieurement communiquées par

tous autres Membres de 1’Organisation.

Artide 10.

Tout Mcmbre de TOrganisation internationale

du Travail qui ratifie la présente

Convention s’engage ä 1’appliquer ä ses

colonies, possessions ou protectorats, conformément

aux dispositions de T article 421

du Traité de Versailles et des artides correspondants

des autres Traités de Paix.

Artide 11.

Tout Membre ayant ratitié la présente

Convention peut la dénoncer, å Texpiration

d’une période de dix années apres la date

de la mise en vigueur initiale de la Convention,

par un acte communiqué au Secrctaire

général de la Société des Nations et

par lui enregistré. La dénonciation ne

prendra effet qu’une année apres avoir été

enregistrée au Secrétariat.

Artide 12.

Le Conseil d’administration du Bureau

international du Travail devra, au moms

une fois tous les dix ans, présenter å la

Conférence générale un rapport sur l’application

de la présente Convention et décidera

s’il y a lieu d’inscrire ä 1’ordre du

jour de la Conférence la question de la

revision ou de la modification de la dite

Convention.

Artide 13.

Les textes framfus et anglais de la présente

Convention feront foi l’un et 1’autre.

Artide 9.

As soon as the ratifications of two Members

of tbe International Labour Organisation

have been registered with tbe Secreteriat,

the Secretary-General of the League

of Nations shall so notify all the Memhers

of the International Labour Organisation.

He sliall likcwise notify them of the registration

of ratifications which may be communicated

subsequently by other Members

of the Organisation.

Artide 10.

Each Mcmber of the International Labour

Organisation which ratifies this Convention

engages to apply it to its colonies,

possessions and protectorates, in accordance

with the provisions of Article 421 of the

Trea ty of Versailles and of the corresponding

Artides of the other Treaties of Peace.

Artide 11.

A Member which has ratified this Convention

may denounce it after the expiration

of ten years from the date on which

the Convention first comes into force, by

an act communicated to the Secretary-General

of the League of Nations for registration.

Such denunciation shall not take

effect until one year after the date ou

which it is registered with the Secretariat.

Article 12.

Åt least once in ten years, tbe Governing

Body of the International Labour Office

shall present to the General Conference a

report on the working of this Convention

and shall consider the desirability of placing

on the agenda of the Conference the

question of its revision or modification.

Article 13.

The French and English texts of this

Convention shall both be authentic.

Stockholm 1926. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

260427

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:350 Skrivelse till Konungen i anledning ov Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens tjurande angående vissa beslut, som fattats av den internationella a a1 i texten
  2. Rskr. 1926:247 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa beslut, som fattats av den internationella a a1 i texten
  3. 2SärU 1926:5 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande afgående vissa beslut, som fattats av den internationella arbetsorganisat a1 i texten
  4. 2LU 1926:22 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om, riksdagens yttrande angående vissa heshet, som fattats av den internationella arbetsorganisa s. 1 i texten