Sök i Ratio Lex

Angående anslag till skyddsuppfostran in. in

1926-02-12 · 46 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 45 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:124, Angående anslag till skyddsuppfostran in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Ktmgl. Maj:ts proposition nr 124.

1

tfr 124.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till skyddsuppfostran in. in.; given Stockholms slott

den 12 februari 1926.

Kungl. Maj;t vill härmed, under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 12 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Under, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Wigforss,

Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Möller anför härefter:

Yid anmälan i statsrådet den 7 januari 1926 av de frågor, som tillhöra

regleringen av utgifterna under femte huvudtiteln, meddelade jag vid behandling

av det under avdelningen fattigvård och barnavård upptagna ordinarie

förslagsanslaget till skyddsuppfostran att det förelåge inom socialdepartementet

upprättade förslag till avtal mellan staten samt två enskilda institutioner,

samariterhemmet i Uppsala och Stockholms stadsmission, angående

övertagande av en del av uppfostringsverksamheten beträffande vissa vanartade,

som enligt lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets barnavård

skola omhändertagas för skyddsuppfostran.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 102 käft. (Nr 124.) m 26 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kanyl. Maj:ts proposition nr 124.

Jag framhöll därvid bland'' annat att ett ingående av dessa avtal torde

komma att medföra ökad belastning å anslaget till skyddsuppfostran, beräknad

till 40,000 kronor för år, samt nödvändiggöra beviljande av statslån

åt samariterhemmet i Uppsala å 100,000 kronor och åt Stockholms stadsmission

å 145,000 kronor.

Vidare anförde jag, att en höjning av ifrågavarande anslag knnde komma

att påkallas även av annan anledning. Från särskilt tillkallade sakkunniga

förelåge nämligen ett den 9 december 1925 avgivet yttrande med förslag

om statligt understöd till föreningen till minne av Konung Oscar I och

Drottning Josephina — Oscar-Josepliina-föreningen — för upprätthållande

av verksamheten vid den föreningen tillhöriga åkerbrukskolonien Hall. Enligt

detta förslag skulle årligt statsbidrag utgå i form av dels hyresbidrag och

dels bidrag till avlöningar åt vissa befattningshavare. Det årliga statsbidraget,

tillhopa utgörande i avrundat tal 66,000 kronor, skulle utgå från anslaget

till skyddsuppfostran.

Utöver nyssnämnda årliga statsbidrag skulle enligt förslaget föreningen

tilldelas ett lånebelopp å 350,000 kronor för lättande av dess räntebörda och

avvecklande av dess betalningsförbindelser.

Det av de sakkunniga avgivna yttrandet var vid tidpunkten för statsverkspropositionen

avlåtande utremitterat till vederbörande myndigheter. Under

framhållande av att ärendet av denna anledning ännu icke förelåge i det

skick att definitiv ståndpunkt i ämnet kunde tagas anhöll jag, att anslaget till

skyddsuppfostran måtte tills vidare i riksstatsförslaget för budgetåret 1926—

1927 upptagas allenast med beräknat belopp. Likaledes förordade jag, att

endast en preliminär beräkning borde ske av medel till de förut berörda

olika låneunderstöden.

I fråga om storleken av anslaget till skyddsuppfostran för budgetåret

1926—1927 erinrade jag om att det för budgetåret 1925—1926 anvisade anslagsbeloppet

å 180,000 kronor med hänsyn till tidpunkten för ikraftträdandet

den 1 januari 1926 av lagen om samhällets barnavård vore beräknat

endast för första halvåret 1926.

Med utgångspunkt från normalt helårsbelopp eller 360,000 kronor samt

under beaktande av de av ovan angivna anledningar ifrågasatta höjningarna

om tillhopa 106,000 kronor föreslog på min hemställan Kungl. Maj:t (femte

huvudtiteln, punkt 40) riksdagen att i avbidan på den proposition som kunde

komma att avlåtas i ämnet i riksstaten beräkna anslaget till skyddsuppfostran

till 466,000 kronor.

På min hemställan föreslog därjämte Kungl. Maj:t (utgifter för kapitalökning,

bil. 5, punkterna 2 och 3) riksdagen att i avbidan på särskild proposition

i ämnet bland utgifter för kapitalökning, att utgå av tillfälliga lånemedel,

under rubriken låneunderstöd dels såsom reservationsanslag beräkna

till lån till samariterhemmet i Uppsala 100,000 kronor och till lån till Stockholms

stadsmission 145,000 kronor, dels ock till lån till föreningen till minne

av Konung Oscar I och Drottning Josephina beräkna ett belopp av 350,000

kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!.. Maj:ts proposition nr 124.

Begärda utlåtanden över det av de sakkunniga avgivna förslaget rörande

statligt understöd åt Oscar-Josephina-föreningen hava numera avgivits. Yid

sådant förhållande anhåller jag, att nu få anmäla samtliga här förut angivna

spörsmål till slutlig prövning.

Jag torde härvid först få till behandling upptaga de föreliggande förslagen

till avtal med samariterhemmet i Uppsala och Stockholms stadsmission angående

övertagande av en del av uppfostringsverksamheten beträffande vissa

vanartade, som enligt lagen om samhällets barnavård skola omhändertagas

för skjddsuppfostran.

Innan jag ingår på de särskilda avtalsförslagen, torde jag emellertid få i

korthet erinra om behandlingen förra året av de anslagsfrågor, vilka sammanhängde

med nämnda lag, jämte vissa andra hithörande spörsmål.

I 1925 års statsverksproposition (femte huvudtiteln punkten 40) framlade

Kung! Maj:t för riksdagen förslag beträffande nyssnämnda anslagsfrågor.

Med bifall i huvudsak till dessa förslag beslöt riksdagen (skrivelse nr 5 A

punkten 37) bland annat dels under femte huvudtiteln, avdelningen fattigvård

och barnavård samt rubriken skyddsuppfostran uppföra ett ordinarie

förslagsanslag av 180,000 kronor, dels medgiva, att statsbidrag för barn,

omhändertagna för skyddsuppfostran, finge från Och med år 1926 utgå enligt

vissa närmare angivna grunder, dels ock medgiva, att från omförmälda förslagsanslag

för skyddsuppfostran finge från och med år 1926 i enlighet med

av departementschefen i statsrådsprotokollet över socialärenden den 2 januari

1925 angivna grunder utgå hyra för av vissa föreningar anordnade skyddshem

samt ersättning för icke belagda platser i sådana skyddshem m. m.

Därjämte beslöt riksdagen (skrivelse nr 8 A punkten 195) med bifall till Kungl.

Maj ds förslag i ämnet att under åttonde huvudtiteln upptaga det ordinarie

förslagsanslaget till uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt avseende

försummade barn, förut 250,000 kronor, med halva beloppet eller

125,000 kronor. Sistnämnda anslag var avsett för senare halvåret 1925,

under vilken tid ärenden rörande ifrågavarande barn i likhet med vad tidigare

varit fallet ännu hörde under ecklesiastikdepartementet. Från och

med ikraftträdandet den 1 januari 1926 av lagen om samhällets barnavård

äro dessa ärenden överflyttade till socialdepartementet. Förstnämnda under

femte huvudtiteln anvisade anslag är såsom förut antytts med hänsyn härtill

beräknat för första halvåret 1926.

I överensstämmelse med de av riksdagen fastställda grunder har Kungl. Maj:t

den 8 maj 1925 utfärdat kungörelse om statsbidrag till vissa kostnader enligt

lagen om samhällets barnavård m. m. (nr 131), vilken kungörelse trätt i

kraft den 1 januari 1926. Enligt denna kungörelse äger styrelse för skyddshem

— såväl när det gäller vanligt skyddshem som här nedan angiven centralanstalt

— att för skyddshemselev uppbära årligt statsbidrag, om eleven

uppfostras inom skyddshemmet med 200 kronor, och om han uppfostras

utom detsamma med 50 kronor eller det lägre belopp, vartill i någotdera

fallet kostnaden uppgått (§ 2).

Avtal med

samariterhemmet

1 Uppsala och

Stockholms

stadsmission.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Vidare äger styrelse för skyddshem att av vederbörande barnavårdsnämnd

för skyddshemselev uppfostrad inom hemmet uppbära årlig skyddshemsavgift

med 1,000 kronor och för skyddshemselev uppfostrad utom hemmet med

300 kronor eller det lägre belopp, vartill i någotdera fallet kostnaden uppgått

efter avdrag av statsbidraget (§ 7).

Enligt 43 § 2 och 3 mom. i lagen om samhällets barnavård skola vissa

grupper av vanartade, vilka icke lämpligen kunna uppfostras i de vanliga

skyddshemmen, där så ske kan, uppfostras avskilda från andra vanartade

i särskilda skyddshem (centralanstalter); 2 mom. har avseende å vanartade

barn över 15 år samt med grövre vanart behäftade barn under 15 ar, och

3 mom. avser sådana vanartade, som på grund av kropps- eller sinnessjukdom,

vanförhet eller annan kroppslig eller andlig brist eller svaghet böra

uppfostras avskilda från andra.

I propositionen nr 150 vid 1924 års riksdag med förslag till lag om samhällets

barnavård hade, bland annat med hänsyn därtill att det av ekonomiska

skäl vore önskvärt att undvika anordnande av nya statsanstalter, framhållits

såsom lämpligt att hela den uppfostringsverksamhet, varom här vore

fråga, skulle bedrivas av ett antal föreningar och stiftelser i dem tillhöriga

eller av dem för ändamålet anordnade anstalter.

Vid anmälan till statsrådsprotokollet den 2 januari 1925 av frågan om

anslag för skyddsuppfostran framhöll jag, att de i det föregående omförmälda

för vissa grupper av vanartade avsedda skyddshemmens inrättande genom

härför väl kvalificerade enskilda organisationers försorg innebure en särdeles

lycklig och bland annat även ur ekonomisk synpunkt för staten fördelaktig

lösning. Jag redogjorde vidare för fyra inom socialdepartementet uppgjorda

särskilda förslag till avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena sidan,

samt föreningen till minne av Konung Oscar I och Drottning Josepliina,

respektive svenska diakoniss-sällskapet, samariterliemmet i Uppsala och Drottning

Sophias skyddshem, å andra sidan, angående nämnda institutioners medverkan

i berörda uppfostringsarbete. Förslaget till avtal med Oscar-Josepliinaföreningen

avsåg uppfostran av manliga vanartade till ett antal av omkring

235, eventuellt 260. De tre övriga förslagen gällde uppfostran av kvinnliga

vanartade till ett antal av tillhopa 46.

I sitt utlåtande, nr 5, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag fann statsutskottet,

som i övrigt tillstyrkte avtalsförslagen, det med styrelsen för

samariterliemmet i Uppsala ifrågasatta avtalet icke böra komma till stånd.

De kostnader statsverket därigenom skulle påtaga sig syntes nämligen utskottet

alltför höga. Enligt utskdttets mening borde ytterligare undersökning

verkställas huruvida icke behovet av anstaltsplatser kunde fyllas på för

statsverket förmånligare villkor.

Vid behandlingen i riksdagen av statsutskottets utlåtande papekades i

båda kamrarna av ledamöter av statsutskottet, hurusom ett förkastande av

förslaget till avtal med samariterliemmet hade till följd, att antalet platser

i skyddshem för äldre och med svårare vanart behäftade flickor minskades

från av Kungl. Maj:t föreslagna 46 till allenast 28. Med understrykande av

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

betydelsen av att dylika skyddshem komrne till stånd i erforderlig omfattning

framhölls önskvärdheten av att till fyllande av det erforderliga platsantalet

nytt förslag i ämnet, innefattande för staten förmånligare villkor,

om möjligt förelädes 1926 års riksdag.

Riksdagen biföll statsutskottets hemställan (skrivelse nr 5 A punkten 37).

Såsom förut omförmälts föreligger nu ett nytt förslag till avtal i ämnet

med styrelsen för samariterhemmet i Uppsala. Denna styrelse har nämligen

i skrivelse till socialdepartementet den 24 oktober 1925 förklarat sig

villig att å plats och enligt plan, som av Kungl. Maj:t för ändamålet godkändes,

under år 1926 vidtaga åtgärder för upprättandet av ett skyddshem för sådana

vanartade flickor, som avses i 43 § 2 mom. i lagen om samhällets barnavård,

under förutsättning, att ett statslån av intill 100,000 kronor ställdes till

samariterhemmets förfogande mot säkerhet av inteckning i den fastighet,

där skyddshemmet vore beläget, samt i övrigt på de villkor, som av styrelsen

fixerats i det under år 1924 gjorda erbjudandet.

Vad angår sistnämnda erbjudande torde jag få erinra om följande.

Inom socialdepartementet hade med styrelsen för samariterhemmet uppgjorts

ett förslag till avtal, så lydande:

1. Samariterhemmet åtager sig att å plats och enligt plan, som av

Kungl. Maj:t för ändamålet godkännes, anordna ett skyddshem och där från

och med ingången av år 1926 mottaga högst 18 sådana vanartade flickor,

som avses i 43 § 2 mom. i lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård.

2. För inköp av fastighet för ändamålet, för byggnaders uppförande och

inredande samt för inköp av inventarier och alla övriga utgifter för egendomens

iståndsättande i fullt ändamålsenligt skick erhåller samariterhemmet

ett lån av statsmedel å intill 175,000 kronor mot säkerhet av inteckning i

den fastighet, där skyddshemmet är beläget.

3. Staten erlägger för skyddshemmet framdeles till beloppet fixerad årlig

hyra, uppgående till det räntebelopp, samariterhemmet har att å statslånet

för år erlägga, jämte 2 procent å nedlagda byggnadskostnader såsom ersättning

för byggnadernas underhåll och inträdande värdeminskning.

4. Samariterhemmet äger för varje i skyddshemmet intagen eller därifrån

villkorligt utskriven elev uppbära den skyddshemsavgift och det statsbidrag,

vartill skyddshem i allmänhet äro berättigade.

5. Skulle nämnda skyddshemsavgift och statsbidrag enligt gällande föreskrifter

icke uppgå till sammanlagt 1,200 kronor årligen för elev, som uppfostras

inom hemmet, erhåller samariterhemmet fyllnad av statsmedel.

6. Därest underhållsdagarnas antal vid skyddshemmet under något år

icke uppgått till 6,570 (= 18 X 365), är samariterhemmet berättigat till ersättning

av statsmedel med 1 krona 65 öre (= V2 X för varje dag,

varmed det verkliga antalet underhållsdagar understigit 6,570.

7. Denna överenskommelse gäller till den 1 januari 1936, då densamma

upphör i händelse uppsägning från någondera sidan skett minst ett år före

nämnda dag. Sker ej sådan uppsägning, förblir överenskommelsen gällande

i ytterligare 10 år och så vidare på enahanda villkor.

8. Därest avtalet upphör till följd av uppsägning från statens sida utan

att nytt avtal rörande användningen av skyddshemmet och det område, där

det är uppfört, träffas mellan staten och samariterhemmet, skall, om samariterhemmet

så fordrar, nämnda område med alla dit hörande byggnader, in
-

Ny it förslag

till avtal med

samariterhemmet

i

Uppsala.

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Kung!, 2faj:ts proposition nr V24.

ventarier m. m. övertagas av staten mot återställande av den för det i mom.

2 omförmälda statslån utfärdade revers jämte därför lämnad säkerhet samt

skyldighet för staten att ersätta samariterliemmet för efter skyddshemmets

godkännande för sitt ändamål nedlagda förbättringar med belopp, som, därest

överenskommelse ej kan träffas, bestämmes i den ordning lagen om skiljemän

föreskriver av tre gode män.

Beträffande den i punkt 3 upptagna bestämmelsen om rätt för samariterhemmet

till ersättning med »2 procent å nedlagda byggnadskostnad såsom

ersättning för byggnadernas underhåll och inträdande värdeminskning» hade

statskontoret i avgivet utlåtande över förslaget framhållit, bland annat, att

någon ersättning för underhåll av den byggnad, som samariterliemmet skulle

ställa till förfogande visserligen borde utgå, men att det uudandroge sig

statskontorets bedömande huruvida denna ersättning skäligen borde bestämmas

till 2 procent å byggnadskostnaderna.

I fråga om punkt 8 i förslaget hade statskontoret anmärkt, dels att, då

staten, under angiven förutsättning, övertoge skyddshemmet, detta ej borde

vara besvärat av någon inteckning och dels att staten icke borde vara skyldig

att ersätta samariterliemmet andra förbättringar än sådana, som vidtagits

i samråd med och efter godkännande av skyddshemsinspektören eller

annan representant för staten. I övrigt hade avtalet ej givit anledning till

erinran från statskontorets sida.

Samariterhemmets styrelse, som beretts tillfälle att taga del av statskontorets

utlåtande, hade förklarat sig vidhålla sitt anspråk på hyresersättning i

enlighet med punkt 3 i förslaget till avtal under framhållande av att gällande

avtal mellan staten och svenska diakoniss-sällskapet rörande uppfostringsanstalten

å Yiebäck vore grundat på enahanda bestämmelser. Vidkommande

statskontorets anmärkningar mot punkt 8 i förslaget hade styrelsen förklarat

sig icke hava något att erinra mot att denna punkt formulerades i överensstämmelse

med vad statskontoret uttalat.

Till förenämnda statsrådsprotokoll den 2 januari 1925 framhöll jag bland

annat följande.

Vad anginge de villkor, under vilka förenämnda fyra organisationer åtagit

sig fullgörandet av ifrågavarande viktiga och ingalunda lättlösta uppgift,

torde mot desamma inga mera väsentliga erinringar kunna med fog göras.

Sålunda torde det vara riktigt att i de fall, sådant påfordrats, lån av statsmedel

ställdes till vederbörandes förfogande liksom att hyresbelopp, svarande

mot eller något överstigande den ränta vederbörande hade att för sina anläggningskostnader

erlägga, ävensom viss ersättning för icke belagda platser

tillerkändes de ifrågavarande organisationerna.

Vad särskilt anginge den av statskontoret berörda frågan om rätt för samnriterhemmet

i Uppsala till ersättning med 2 procent å nedlagda byggnadskostnader,

funnes en förebild till en dylik bestämmelse i gällande avtal

mellan staten och svenska diakoniss-sällskapet rörande uppfostringsanstalten

å Viebäck. Såsom framginge av Kung! Maj:ts proposition nr 161 till 1918

års lagtima riksdag sid. 7 och 1923 års statsverksproposition, andra huvudtiteln

sid. 57, tillerkändes sällskapet årlig hyra för det med lån av statsmedel

uppförda hemmet Grankulla å Viebäck till belopp, motsvarande den

ränta sällskapet hade att erlägga å för anläggningskostnaden upplånta medel

och därutöver 2 procent å berörda kostnad, vilket hyresbelopp sedermera

av Kungl. Majd fixerades till 15,880 kronor. Vid framställande av begäran

om dylik hyra framhölls av sällskapet, att berörda 2 procent å anläggningskostnaden

i första rummet vore avsedda för täckande av kostnader för reparationer

och underhåll av byggnaden. På sätt statskontoret framhållit, syntes

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124. 7

någon ersättning böra tillerkännas samariterliemmet för underhåll av den

byggnad, som samariterliemmet skulle ställa till förfogande för ändamålet,

och denna ersättning syntes skäligen böra utgå efter samma grund, som, på

sätt nyss antytts, tidigare i ett liknande fall kommit till användning, eller

med 2 procent å anläggningskostnaden.

Även de av svenska diakoniss-sällskapet och samariterhemmet i Uppsala

uppställda anspråken på rätt till ersättning av statsmedel, för den händelse

skyddshemsavgift och statsbidrag enligt gällande föreskrifter icke skulle

uppgå till sammanlagt 1,200 kronor för elevs uppfostran inom skyddshem,

ansåg jag mig, med avseende å vad till stöd för dessa anspråk anförts, kunna

tillstyrka.

Yad anginge övriga av statskontoret gjorda erinringar uttalade jag, att i

enlighet med desamma ändringar syntes höra göras i de uppgjorda förslagen

till avtal.

Yad angår det nu föreliggande av samariterhemmet den 24 oktober 1925

gjorda erbjudandet har statskontoret i däröver avgivet utlåtande uttalat, att

erbjudandet syntes vara för statsverket avsevärt fördelaktigare än samariterliemmets

tidigare erbjudande i ämnet. För den händelse det nya erbjudandet

skulle anses böra läggas till grund för en överenskommelse med

samariterhemmet, borde emellertid däri föreskrivas, att den säkerhet som

skulle ställas för statslånet skulle utgöras av inteckningar med bästa rätt i

vederbörande fastighet.

På förfrågan har samariterhemmets styrelse förklarat sig icke hava något

att erinra mot intagande i avtalet av en dylik föreskrift.

Anordnandet av ett tillräckligt antal anstaltsplatser för sådana vanartade

tiickor, vilka på grund av sin ålder eller vanartens beskaffenhet icke kunna

lämpligen uppfostras tillsammans med andra vanartade, utgör en viktig förutsättning

för eu rationell tillämpning av den nya lagstiftningen om samhällets

barnavård. Yid 1925 års riksdag framlade jag förslag om anordnande

under medverkan av enskilda organisationer av sådana platser till

ett antal av 46, men på grund av att det då föreliggande förslaget till avtal

med samariterhemmet i Uppsala av riksdagen icke ansågs vara ur ekonomisk

synpunkt för staten fullt tillfredsställande, blev antalet anstaltsplatser

för riket i dess helhet reducerat till 28. Enligt gjorda beräkningar är detta

antal att anse såsom otillräckligt. På sätt inom riksdagen framhållits är det

högst angeläget, att ett ökat platsantal utan dröjsmål kommer till stånd.

Olämpligheten av att äldre eller mera svårt vanartade tiickor sammanföras

med yngre och mindre vanartade sådana behöver här icke betonas, men ett

sådant sammanförande torde icke kunna undvikas, därest ej ännu ett skyddshem

av ifrågavarande slag anordnas.

Det förslag till avtal med samariterhemmet i Uppsala, som efter förnyade

underhandlingar nu föreligger, överensstämmer med det för 1925 års riksdag

framlagda utom därutinnan, att det föreslagna statslånet väsentligt reducerats,

i det att samariterhemmet efter förnyade undersökningar ansett sig

kunna inskränka sin begäran i sådant hänseende till att avse ett belopp av

100,000 kronor. Yid ett platsantal av 18 och med avseende å de särskilda

Statskontoret

Departements

chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Förslag till

avtal med

Stockholms

stadsmission.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

anordningar, som erfordras vid en anstalt av förevarande slag, torde detta,

belopp ingalunda kunna anses oskäligt. Då även i övrigt det gjorda erbjudandet

lärer få anses vara för staten förmånligt och de föreslagna villkoren

överensstämma med de av nästlidna års riksdag godkända, i avtal med

andra institutioner förekommande villkor, tillstyrker jag ett avtal i enlighet

med de av samariterliemmets styrelse nu godkända grunderna.

I anslutning härtill får jag tillstyrka, att det i avtalet omförmälda statslånet

å 100,000 kronor tilldelas samariterhemmet. För detta lån bör givetvis

den inteckningssäkerhet lämnas, som av statskontoret föreslagits och av

hemmets styrelse medgivits.

I enlighet med vad vid den preliminära beräkningen av lånet förutsatts,

lärer lånebeloppet böra i budgeten upptagas såsom reservationsanslag bland

utgifter för kapitalökning, att utgå av tillfälliga lånemedel, under rubriken

låneunderstöd.

Den höjning av anslaget till skyddsuppfostran, som betingas av ett ingående

av förevarande avtal, ämnar jag behandla här nedan.

Jag övergår härefter till en närmare granskning av förslaget till avtal med

Stockholms stadsmission.

Såsom jag i det föregående berört skola enligt 43 § 3 mom. i lagen om.

samhällets barnavård vissa kroppsligt sjuka och psykiskt abnorma vanartade,.

där så kan ske, erhålla skyddshemsvård avskilda från andra vanartade. Detta

gäller vanartade barn, som på grund av kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet

eller annan kroppslig eller andlig brist eller svaghet icke lämpligen kunna

uppfostras i skyddshem, som avses i 1 eller 2 mom. av 43 §, och åt vilka

ej heller vård kan beredas å sådan sjukvårdsanstalt som i 36 § sägs.

Vid min redogörelse till statsrådsprotokollet den 2 januari 1925 rörande

anordnandet av särskilda skyddshem för vissa grupper av vanartade påpekade

jag, att den då föreslagna lösningen i ett hänseende var ofullständig. Under

det att behovet av skyddshemsvård för kroppsligt sjuka och psykiskt undermåliga

gossar komme att på lämpligt sätt tillgodoses genom vidtagande av

då ifrågasatta anordningar, hade det icke varit möjligt att vinna en lösningav

frågan om beredande av uppfostran åt vanartade flickor av motsvarande,

kategorier. De enskilda föreningar, med vilka underhandlingar härom förts,

hade av olika anledningar förklarat sig bestämt förhindrade att göra ett

åtagande i berörda hänseende. Under den första tiden av den nya lagens,

tillämpning syntes det därför bliva nödvändigt att för kroppsligt sjuka och

psykiskt abnorma vanartade flickor i de fall, då sådant vore erforderligt,

anlita de utvägar, som hittills i vissa fall stått till buds, nämligen i första

hand sjukvårds- och abnormanstalter, i den mån dessa anstalter kunde mottaga

barn av ifrågavarande kategorier. Försöken att vinna en lösning av

denna fråga genom enskild förenings åtagande borde dock fullföljas. Om

emellertid dessa försök även i fortsättningen visade sig resultatlösa, torde

det bliva nödvändigt att staten för ändamålet anordnade en mindre anstalt.

Det behövliga antalet anstaltsplatser hade tidigare beräknats till ett tjugotal.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition nr l''2i.

9

Såsom förut berörts bar det efter förnyade undersökningar och underhandlingar

nu lyckats att åvägabringa ett preliminärt avtal om ett dylikt

åtagande med eu härför lämpad enskild organisation.

Med skrivelse den 3 november 1925 har nämligen styrelsen för Stockholms

stadsmission till mig inkommit med förslag till avtal mellan staten

och stadsmissionen rörande anordnande av ett skyddshem för kroppsligt

sjuka och psykiskt abnorma vanartade flickor. Förslaget är av följande

lydelse:

1. Stadsmissionen åtager sig att å plats och enligt plan, som av Kungl.

Maj:t för ändamålet godkännes, anordna ett skyddshem att öppnas under

loppet av 1927 och där mottaga högst 25 sådana vanartade flickor, som

avses i 43 § 3 mom. i lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård.

2. För inköp av fastighet för ändamålet, för byggnaders uppförande och

inredande samt för inköp av inventarier och alla övriga utgifter för egendomens

iståndsättande i fullt ändamålsenligt skick erhåller stadsmissionen

ett lån av statsmedel å 150,000 kronor mot säkerhet av inteckning i den

fastighet, å vilken skyddshemmet är beläget. Av dessa avse 110,000 kronor

uppförandet av erforderliga byggnader för hemmet, 10,000 kronor inköp av

inventarier samt 30,000 kronor fastighet med åbyggnader och inventarier.

3. Staten erlägger för skyddshemmet en årlig hyra, uppgående till det

räntebelopp, stadsmissionen bär att å statslånet för år erlägga, jämte 2 %

å nedlagda byggnadskostnader såsom ersättning för byggnadernas underhåll

m. m.

4. Stadsmissionen erhåller för varje i skyddshemmet intagen elev den

skyddshemsavgift och det statsbidrag, vartill skyddshem i allmänhet äro

berättigade, jämte en tilläggsavgift av 10 % med hänsyn till elevernas större

sjuklighet och behov av läkare och annan vård. Samma beräkningsgrund

tillämpas för från hemmet villkorligt utskriven elev.

5. Skulle nämnda skyddshemsavgift och statsbidrag icke uppgå till sammanlagt

1,200 kronor årligen för elev vid hemmet, erhåller stadsmissionen

fyllnad av statsmedel, varvid den ovan nämnda tilläggsavgiften skall räknas

i procent av dessa 1,200 kronor och alltså utgöra lägst 120 kronor per år.

6. Därest underliållsdagarnas antal vid hemmet under något år icke

uppgått till 9,125 (=25 X 365), är stadsmissionen berättigad till ersättning

av statsmedel med 1 krona 80 öre (=1/2 X

1,320

365

) för varje dag, varmed det verkliga

antalet underhållsdagar understigit 9,125.

7. Denna överenskommelse gäller tills vidare och intill två år efter skedd

uppsägning.

8. Därest detta avtal upphör utan att nytt avtal rörande skyddsliemselevers

mottagande träffas mellan staten och stadsmissionen, skall, om

stadsmissionen så fordrar, det område på vilket hemmet är uppfört, med

alla dit hörande byggnader, inventarier m. m. övertagas av staten mot återställande

av den för det i mom. 2 omförmälda statslånet utfärdade reversen

jämte därför lämnad säkerhet med skyldighet för staten att ersätta stadsmissionen

för efter skyddshemmets godkännande för sitt ändamål nedlagda

förbättringar med belopp, som, därest överenskommelse ej kan träffas, bestämmes

i den ordning lagen om skiljemän föreskriver av tre gode män.

Vid förslaget hava fogats ritningar samt en arbets- och materialbeskrivning

till det ifrågasatta skyddshemmet.

Stockholm»

stadsmission.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statskontoret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Till motivering av vissa delar av förslaget liar av stadsmissionens styrelse

framhållits bland annat följande:

En undersökning hade företagits rörande beskaffenheten av det elevmaterial,

för vilket skyddshemmet enligt 43 § 3 mom. i lagen om samhällets

barnavård skulle vara avsett. Därvid både utrönts, att eleverna till stor del

komme att utgöras av med osedliga böjelser behäftade samt på grund av

sinnesdefekter särskilt svåruppfostrade ilickor. Epileptiska, tuberkulösa och

vanföra torde komma därnäst i antal. Dessutom finge man räkna med en

eller annan veneriskt smittad.

Då på grund härav vården och uppfostringsarbetet måste bliva ytterst

krävande, erfordrades såväl särskilt för ändamålet anordnade lämpliga lokaler

som ock en jämförelsevis stor medarbetarstab. Med de bifogade ritningarna,

som icke vore att betrakta såsom definitiva, åsyftades att giva uttryck åt

stadsmissionens uppfattning beträffande lokalbehovet. I fråga om personal

räknade man med 1 föreståndarinna, 1 lärarinna, 2 vårdarinnor, 1 kökslärarinna

(kokerska) samt 2 biträden.

Angående förläggningsort för skyddshemmet kunde icke för närvarande

framläggas något definitivt förslag. Då emellertid eleverna, i den mån de

förmådde, borde sysselsättas med lantbruks- och trädgårdsarbete, krävdes

inköp av en mindre lantegendom med åbyggnader, vilket beräknades draga

en kostnad av 30,000 kronor. För anskaffandet av inventarier krävdes 10,000

kronor.

Beträffande byggnadskostnaderna för skyddshemmet har uppgivits, att de

»efter stockholmspriser» beräknats till ungefär 110,000 kronor men att dessa

kostnader vid skyddshemmets förläggning till landsbygden syntes kunna

något reduceras.

Över ifrågavarande avtalsförslag har statskontoret avgivit infordrat utlåtande.

Däri har statskontoret först påpekat, att förslaget är upprättat i huvudsaklig

överensstämmelse med de av 1925 års riksdag godkända och av Kungl.

Maj:t genom särskilda beslut den 12 juni 1925 fastställda överenskommelser

med vissa andra enskilda organisationer angående inrättande av likartade

anstalter, vadan i princip mot förslaget icke torde vara något att erinra.

I fråga om det begärda lånet av statsmedel har statskontoret anfört

följande:

Av det ifrågasatta lånebeloppet, 150,000 kronor, avses 30,000 kronor för

inköp av eu mindre lantegendom med åbyggnader, 110,000 kronor för uppförande

av erforderliga byggnader för hemmet samt 10,000 kronor för inköp

av inventarier. Huruvida så avsevärda belopp må anses erforderliga för

dessa ändamål undandrager sig i väsentlig mån statskontorets bedömande,

särskilt med hänsyn därtill att några kostnadsberäkningar icke bifogats framställningen.

Beträffande skyddsliemsbyggnaden har emellertid uppgivits, att

kostnaderna för uppförandet av denna byggnad beräknats »efter stockholmspriser».

Då byggnaden skall uppföras å den till inköp föreslagna lantegendomen,

torde en ej oväsentlig nedsättning av byggnadskostnaderna kunna

ske och lånebeloppet i motsvarande mån nedsättas.

Vidare har statskontoret påfordra! föreskrift, att den säkerhet, som skall

ställas för statslånet, skall utgöras av inteckningar med bästa rätt i skyddshemmets

fastighet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl Maj:ts proposition nr 124.

Vidkommande den i punkt 4 i avtalsförslaget omförmälda tilläggsavgiften

har statskontoret anmärkt att, då densamma icke torde kunna utgå jämlikt

kungörelsen den 8 maj 1925 om statsbidrag till vissa kostnader enligt lagen

om samhällets barnavård, riksdagens särskilda medgivande syntes erforderligt

för att dylik avgift skulle kunna få utbetalas från förslagsanslaget för skyddsuppfostran.

I avseende å punkt 6 har statskontoret erinrat, att en liknande bestämmelse

återfinnes i den av Kungl. Maj:t den 12 juni 1925 fastställda överenskommelsen

med Drottning Sophias skyddshem, därvid dock berörda

ersättning beräknats efter 1 krona 65 öre för varje dag.

Slutligen har statskontoret ansett, att beträffande den ersättning, som

staten enligt punkten 8 hade att erlägga därest skyddshemmet övertoges

av statsverket, borde stadgas, att staten icke skulle vara skyldig att ersätta

andra förbättringar än sådana, som vidtagits i samråd med och efter godkännande

av skyddsliemsinspektören eller annan representant för staten.

Stockholms stadsmission, som beretts tillfälle att yttra sig över statskontorets

anmärkningar mot avtalsförslaget, har efter det genom sakkunnig person förnyade

beräkningar rörande byggnadskostnaderna ägt rum, med åberopande

av ett utav denne upprättat kostnadsförslag, förklarat sig villig nedsätta sitt

anspråk på statslån med 5,000 kronor till 145,000 kronor iivensom icke hava

något att erinra mot de av statskontoret föreslagna bestämmelserna angående

den säkerhet som skulle ställas för lånet och den ersättning, som staten

jämlikt punkt 8 i förslaget eventuellt hade att erliigga till stadsmissionen,

därest skyddshemmet komme att övertagas av statsverket. Stadsmissionen

har vidare på given anledning förklarat sig medgiva, att skyldigheten att

inlösa skyddshemmet skulle inträda under förutsättning, att avtalet upphörde

till följd av uppsägning från statens sida utan att nytt avtal träffades

mellan staten och stadsmissionen rörande användningen av skyddshemmet

och det område, där det vore uppfört, samt på villkor att fastigheten icke

besvärades av annan inteckning än sådan, som lämnats till säkerhet för

statslånet.

Därjämte bär stadsmissionen, då punkten 5 i avtalsförslaget synts tarva

ett förtydligande, förklarat sig godkänna, att punkten erliölle följande lydelse:

»Skulle nämnda skyddshemsavgift och statsbidrag icke enligt gällande

föreskrifter uppgå till 1,200 kronor årligen för elev, som uppfostras inom

hemmet, erhåller stadsmissionen fyllnad av statsmedel. För sådant fall

skall den tilläggsavgift, stadsmissionen enligt punkt 4 äger uppbära, utgå

med 120 kronor.»

Såsom av det föregående framgår har behovet av skyddshemsvård för

kroppsligt sjuka och psykiskt undermåliga flickor hittills icke kunnat till*

godoses, i det med åtskilliga föreningar härom förda underhandlingar icke

lett till åsyftat resultat. En av anledningarna härtill torde säkerligen vara,

att uppfostran av denna kategori av vanartade helt naturligt är förenad med

betydande svårigheter, varför vederbörande ryggat tillbaka inför uppgiften i

fråga. Genom det av stadsmissionen nu gjorda erbjudandet synes emellertid

Stockholms

stadsmission.

Dopartements
ehefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

frågan om åstadkommande av dylik skyddsliemsvård kunna finna en fullt

antaglig lösning. Såsom statskontoret framhållit står detta erbjudande i

väsentlig överensstämmelse med de liknande avtal, vilka godkänts av 1925

års riksdag.

Yad först angår det begärda statslånets belopp, kan detsamma, efter den

av stadsmissionen medgivna nedsättningen till 145,000 kronor och med

fästat avseende dels å det till 25 uppgående platsantalet dels å den ifrågasatta

anstaltens dubbla egenskap av såväl vårdanstalt för kroppsligt sjuka

och psykiskt abnorma som av skyddshem för vanartade med därav föranledda

särskilda anordningar, enligt min uppfattning icke anses vara oskäligt

högt.

Den särskilda tilläggsavgiften av 10 % å de i allmänhet till skyddshem

från staten och kommunen utgående avgifterna är betingad av skyddshemmets,

nyssnämnda mycket komplicerade uppgift, som nödvändiggör speciella anordningar

för ett flertal olika delvis särdeles svårskötta kategorier av vanartade

och synes mig med hänsyn härtill motiverad. Den ifrågavarande

tilläggsavgiften torde böra i likhet med statens övriga bidrag för ifrågavarande

ändamål utbetalas från det för skyddsuppfostran anvisade förslagsanslaget.

Den i punkt 6 föreslagna bestämmelsen om ersättning för icke belagda

platser överensstämmer i princip med motsvarande stadganden i de av 1925

års riksdag godkända avtalen med svenska diakoniss-sällskapet och Drottning;

Sophias skyddshem. Att i nu föreliggande avtal ersättningen bestämts till

1 krona 80 öre i stället för, såsom i nyssnämnda avtal skett, till 1 krona

65 öre för varje dag, varmed det verkliga antalet underhållsdagar understiger

9,125 (d. v. s. platsantalet multiplicerat med 365), sammanhänger med att

enligt nu ifrågavarande avtal till eljest utgående avgifter, tillhopa högst 1,200

kronor, skall, såsom jag förordat, läggas eu tilläggsavgift av 10 %. Mot

bestämmelsen i fråga synes mig intet vara att erinra.

Icke heller mot bestämmelserna i övrigt, sådana de föreligga efter de av

stadsmissionen gjorda medgivanden, finner jag skäl till anmärkning.

Såsom en sammanfattning tillåter jag mig att framhålla, att med hänsyn

till beskaffenheten av det elevmaterial, som liär avses, och de stora fordringar

i avseende å vården och uppfostringsarbetet ävensom å de särskilda

anordningar, som måste ställas på ett skyddshem av här ifrågavarande slag,

det för närvarande icke lärer vara möjligt att bereda skyddsliemsvård åt

dessa flickor på för staten fördelaktigare villkor än dem, som innefattas i

förevarande erbjudande. Att ett anordnande av en statsanstalt för ändamålet

i fråga skulle ställa sig för staten ur ekonomisk synpunkt ofördel•aktigare,

därom lärer icke kunna råda något tvivel.

På grund av det anförda tillstyrker jag, att det ifrågavarande förslaget

till avtal med Stockholms stadsmission godkännes. I anslutning härtill lärer

i budgeten för perioden 1926—1927 bland utgifter för kapitalökning, att utgå

av tillfälliga lånemedel, under rubriken låneunderstöd böra såsom reserva
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

tionsanslag upptagas ett belopp av 145,000 kronor. För lånet bör givetvis

lämnas den inteckningssäkerket, som av statskontoret föreslagits och av

Stockholms stadsmission medgivits.

Jag har förut framhållit, att det av 1925 års riksdag anvisade förslagsanslaget

till skyddsuppfostran å 180,000 kronor var avsett allenast för första

halvåret 1926 men att anslag för ifrågavarande ändamål från och med nästa

budgetperiod borde beräknas för helt budgetår.

Under förutsättning att de här ovan ifrågasatta avtalen med samariterliemmet

i Uppsala och Stockholms stadsmission godkännas, komma för barn,

överlämnade till de två skyddshem vilka enligt nämnda avtal skola komma

till stånd, att utgå statsbidrag från omförmälda anslag enligt de i kungörelsen

den 8 maj 1925 om statsbidrag till vissa kostnader enligt lagen om samhällets

barnavård m. m. stadgade grunder. Jämväl de utgifter för hyror,

fyllnad av statsmedel, tilläggsavgifter och ersättningar för icke belagda

platser, vilka enligt berörda avtal skola bestridas av statsmedel, böra på

sätt som i motsvarande fall sker enligt de av 1925 års riksdag godkända

avtalen, utgå från nämnda anslag. Med hänsyn härtill torde i enlighet med

vad som antyddes vid den preliminära beräkningen för nästa budgetår av

anslaget, utöver en fördubbling till 360,000 kronor av det nuvarande för

halvt år avsedda anslaget å 180,000 kronor, en ytterligare ökning av detsamma

av nyss angivna anledningar böra äga rum med 40,000 kronor.

Härefter torde jag till behandling få upptaga frågan om statligt understöd

till föreningen till minne av Konung Oscar I och Drottning Josephina

för upprätthållande av verksamheten vid åkerbrukskolonien Hall.

Jag torde härvid till en början få redogöra för föreningens och den av

densamma drivna uppfostringsanstaltens ändamål, tidigare beviljade särskilda

statsunderstöd, årliga statsbidrag m. m.

Föreningen till minne av Korning Oscar I och Drottning Josephina stiftades

år 1873. Enligt de av föreningen år 1874 antagna stadgarna, vilka

senast år 1911 undergått ändringar, har föreningen till syftemål att till vård

å föreningens uppfostringsanstalt emottaga minderåriga, vilka begått brottsliga

handlingar eller ådagalagt grövre vanart. Därjämte har föreningen till

ändamål att under vissa angivna förutsättningar bispringa frigivna fångar.

Föreningens angelägenheter ombesörjas av en styrelse, bestående av fem

personer, av vilka Konungen utser två och föreningen bland sina ledamöter

väljer tre. Dessa senare väljas för en tid av fyra år, och föreningen utser

för lika lång tid två suppleanter. Föreningens räkenskaper skola granskas

av två av föreningen valda revisorer, för vilka jämväl två suppleanter utses.

Föreningens förbättringsanstalter skola förvaltas i enlighet med särskilt av

Konungen fastställt reglemente.

Såsom främsta uppgift för sin verksamhet satte föreningen redan från början

uppfostrandet av vanartad ungdom i en härför lämplig anstalt. Sedan för

statligt

understöd

till OscarJosephinaförenlngens

verksamhet

vid Hall.

Föreningens

och anstaltens

ändamål,

tidigare beviljade

statsunderstöd

to. in.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

detta ändamål egendomen Hall i närheten av Södertälje inköpts, öppnades

därstädes föreningens anstalt åkerbrukskolonien Hall år 1876.

Den 24 oktober 1879 fastställde Kungl. Maj:t första gången reglemente

för denna anstalt. Nu gällande reglemente är av Kungl. Maj:t utfärdat den

8 oktober 1915.

Enligt detta reglemente tiar kolonien till ändamål att till vård emottaga

gossar mellan 10 och 15 års ålder, vilka begått brottsliga handlingar eller

ådagalagt grövre vanart, samt att uppfostra dem till gudsfruktan och arbetsduglighet

(§ 1). Högsta ledningen av kolonien tillkommer fortfarande föreningens

till minne av Konung Oscar I och Drottning Josephina styrelse

(§ 2). Elevs vistande vid kolonien kan där sådant för hans uppfostran av

styrelsen prövas nödigt utsträckas till dess han uppnått 18 års ålder (§ 4).

Åt samtliga elever skall meddelas skolundervisning, vilken till kunskapsämnen

och omfång bör motsvara vad för folkskolan är föreskrivet (§ 6). För

att bilda eleverna till dugliga arbetare, vilket utgör ett av huvudändamålen

med deras vistande vid kolonien, skola de allt efter anlag och förmåga

användas vid de med egendomens skötsel förenade göromål samt tillika inövas

uti enklare hantverk och slöjder (§ 7).

I samband härmed får jag meddela, att Oscar-Josephina-föreningen till

Kungl. Maj: t ingivit ett förslag till nytt reglemente för anstalten, vilket innefattar

eu revision av de nuvarande bestämmelserna med hänsyn till dels

stadgandena i den från och med 1926 års ingång gällande lagen om samhällets

barnavård och dels de vidgade uppgifter som anstalten iklätt sig

genom förut berörda avtal med staten beträffande vissa grupper av vanartade.

Till ifrågavarande reglementsförslag, vilket ännu icke varit föremål för närmare

prövning av Kungl. Maj:t, får jag anledning att återkomma i det följande.

Vad angår tidigare av staten lämnat understöd till åkerbrukskolonien Hall

har detta meddelats på olika sätt.

Redan vid anstaltens igångsättande anvisade Kungl. Maj:t år 1875 till

densamma medel för särskilda ändamål. Sedan kolonien öppnats och någon

tid varit i gång, yppade sig behov av särskilt statsunderstöd för dess drivande.

För varje barn uppbar kolonien visserligen från kommun till vilken barnet

hörde eller från enskild som för detsamma drog försorg 150 kronor årligen

under minst 3 år, vilket belopp för Stockholms stad var höjt till 200 kronor.

Men koloniens inkomster visade sig dock otillräckliga. Kungl. Maj:t vidtog

då en åtgärd, för vilken riksdagens år 1879 församlade revisorer uttalat sig.

Genom beslut den 31 december 1879 medgav nämligen Kungl. Maj:t att från

fångvårdsanstalternas besparingskassa till ifrågavarande anstalt finge för år

1880 utgå ett bidrag, beräknat efter 50 öre för dag för varje barn till ett

antal av högst 150, som på grund av domstols beslut eller på polis- eller

kommunalmyndighets anmälan vore därstädes intaget till vård och uppfostran.

Sådant bidrag har sedermera enligt upprepade medgivanden av Kungl. Maj:t

utgått även för åren 1881—1910, under åren från och med 1903 dock endast

för barn som före sistnämnda år intagits å anstalten.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kanyl. 3[aj:ts proposition nr 124.

Ytterligare statsunderstöd visade sig emellertid vara behövligt. Förutnämnda

förening hade på inköp och bebyggande av egendomen Hall nedlagt

hela sitt kapital, förvärvat huvudsakligen genom donationer och insamlingar.

För ytterligare komplettering av byggnader och inventarier ävensom

till täckande av brist, uppkommen därigenom att koloniens utgifter

årligen överstigit inkomsterna, hade föreningen åsamkat sig en skuld, som

vid 1882 års slut uppgick till omkring 130,000 kronor. Med anledning härav

beviljade riksdagen på särskilda framställningar av Kungl. Maj t för vart och

ett av åren 1884—1891 till understödjande av åkerbrukskolonien Hall ett

belopp av 15,000 kronor. Dessutom erhöll föreningen enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 25 juli 1884 från fångvårdsanstalternas besparingskassor ett särskilt

bidrag av 40,000 kronor till uppförande av då behövliga byggnader

för kolonien.

Från och med år 1903 fick ifrågavarande anstalt en bestämdare ställning

och inordnades bland de inrättningar, som under namn av skyddshem avsågos

i den av 1902 års riksdag antagna, av Kungl. Maj:t den 13 juni 1902 (nr 07)

utfärdade lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende

försummade barn, vilken trädde i kraft den 1 januari 1903 och gällde till

den 1 januari 1926, då lagen om samhällets barnavård trädde i tillämpning.

Till upplysning om anstaltens ställning såsom skyddshem torde en del bestämmelser

i förstnämnda lag böra bringas i erinran.

Lagen avsåg beredande av ändamålsenlig uppfostran åt barn under femton

år — i visst fall även barn, som fyllt femton, men ej sexton år — vilka på

grund av föräldrars eller målsmäns lastbarhet, vårdslöshet eller oförmåga

att ägna barnen nödig tillsyn vore i sedligt avseende så försummade, att

särskilda åtgärder ansåges vara erforderliga för att förekomma deras vanartande,

eller vore så vanartade, att hemmets och skolans uppfostringsmedel

befunnos otillräckliga för deras tillrättaförande (1 § 1 mom.; 12 § 1 mom.).

Skulle vanartat barn skiljas från hemmet, hade en barnavårdsnämnd — en

sådan skulle finnas i varje skoldistrikt (2 §) — att ombesörja, att barnet, så

snart utväg därtill funnes, blev intaget i ett för vanartade barn avsett skyddshem,

vartill även vore att räkna annan av Konungen erkänd uppfostringsanstalt

för vanartade minderåriga (12 § 1 mom.).

Landsting och stad, som ej deltager i landsting, skulle var för sitt område

ansvara för kostnaden för uppfostran i skyddshem av barn, som på

föranstaltande av barnavårdsnämnd inom området bleve överlämnat till skyddshem.

Till betäckande av den kostnad, landsting eller stadsfullmäktige i sådant

hänseende fått vidkännas, var barnavårdsnämnden skyldig att för en tid av

högst fem år till landstinget eller stadsfullmäktige erlägga bidrag med ett

belopp av 150 kronor för år räknat eller det lägre belopp, som kunde vara

tillräckligt för hela den årliga kostnadens betäckande; och skulle med viss

inskränkning vederbörande fattigvårdssamliälle ersätta barnavårdsnämnden

med ett årligt belopp av 100 kronor eller det mindre belopp, nämnden måst

utgiva (23 § 2 inom.).

1902 ars riksdag medgav, att till styrelse för skyddshem till bestridande

av kostnaderna för varje på grund av lagen angående uppfostran åt vanartade

och i sedligt avseende försummade barn i skyddshemmet intaget barns vård

Unge utgå ett årligt statsbidrag av 100 kronor för den tid sliyddslingen

vårdades i skyddshemmet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

I överensstämmelse med riksdagens ovannämnda beslut utfärdade Kungl.

Maj:t den 13 juni 1902 kungörelse angående statsbidrag till uppfostringsanstalter

för vanartade och i sedligt avseende försummade barn (nr 67 s. 20).

Från och med år 1903 uppbar åkerbrukskolonien Hall i egenskap av

skyddshem statsbidrag enligt sistnämnda kungörelse. Detta statsbidrag blev

från och med år 1919 höjt från 100 kronor till 200 kronor (kungörelse den

19 juni 1919, nr 389).

Sedan föreningen med utgången av räkenskapsåret 1 juli 1893—30 juni

1894 blivit skuldfri, lyckades man någorlunda hålla jämvikt mellan disponibla

bidrag och inkomster å ena sidan samt ofrånkomliga utgifter å den

undra, till dess kristiden började göra sig gällande.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 september 1916 fann sig emellertid

Oscar-Josephina-föreningen nödsakad att göra framställning om proposition

till riksdagen angående förhöjt statsbidrag. Styrelsen ifrågasatte därvid en

-ökning av detta bidrag i vad det anginge å åkerbrukskolonien Hall intaget

barn med 100 kronor över det författningsenliga statsbidraget för i skyddshem

intaget barn — 100 kronor — eller alltså till 200 kronor. I motiveringen

för denna framställning framhölls bland annat, att bidragen till kolonien

alltjämt visat sig vara otillräckliga, vilket tid efter annan nödgat föreningens

styrelse att för täckande av årsutgifter anlita till fonder - avsatta donationsmedel,

senast år 1915 då för sådant ändamål använts 15,000 kronor. Av

till föreningen donerade medel, oberäknat en donationsfond till uppmuntran

åt eleverna vid Hall, återstode odisponerade endast 61,000 kronor och räntan

å dessa medel uppginge icke fullt till det belopp, som åtginge till bestridande

av från en donation utgående livränta och av föreningen beviljade

pensioner.

Vid ärendets föredragning i statsrådet den 23 april 1917 (se proposition nr

269 år 1917) anförde dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet bland

unnat att, då andra tänkbara inkomstkällor för kolonien redan syntes hava

blivit i så hög grad som möjligt anlitade, någon annan utväg för bekommande

av erforderligt understöd icke torde vara tillfinnandes än att staten trädde

hjälpande emellan. Den form för statsunderstödets utgående som ifrågasatts

kunde departementschefen emellertid icke förorda. Det vore icke lämpligt att

för ett enda skyddshem, låt vara av den säregna beskaffenhet som åkerbrukskolonien

Hall, i berörda avseende göra undantag från de bestämmelser som

meddelats för skyddshem i allmänhet. Det vore framför allt på grund av den

inträffade dyrtiden denna uppfostringsanstalt likasom andra råkat i trångmål.

Den hjälp som skulle beredas anstalten borde enligt departementschefens mening

erhålla formen av ett tillfälligt understöd. Oscar-Josephina-föreningens

styrelse hade i ansökningen meddelat, att den tid efter annan, senast år 1915,

nödgats till täckande av årsutgifter anlita till fonder avsatta donationsmedel

men att sagda fonder icke vidare lämnade tillgång till förskjutande av medel

för anstaltens drivande. Följden härav hade blivit, att brist uppstått i koloniens

räkenskaper. För år 1916 uppginge denna brist, enligt från föreståndaren

införskaffat utdrag av årsräkenskapen för kolonien, till 15,014 kronor

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

42 öre och efter råd samme föreståndare meddelat kunde det icke förväntas^

att koloniens ställning utan ökat understöd skulle bliva bättre under år

1917. Under dessa omständigheter och med hänsyn till koloniens behov

av skyndsam ekonomisk hjälp syntes det departementschefen riktigast, att

anslag äskades hos riksdagen till täckande av den under år 1916 uppkomna

bristen. Detta anslag borde lämpligen sättas till 15,000 kronor, att utgå

såsom förslagsanslag, högst, på extra stat för år 1918 med rätt för Kungl.

Maj:t att redan under år 1917 låta av tillgängliga medel förskottsvis utanordna

beloppet.

Riksdagen beviljade anslaget i den av departementschefen föreslagna

formen. Vid anmälan av sitt beslut härom (skrivelse nr 8 punkt 210) framhöll

riksdagen, att riksdagen icke kunnat undgå att hysa betänkligheter mot

att giva ifrågavarande anstalt, vilken förvaltades av Oscar-Josephina-föreningen,

ett så avsevärt statsunderstöd, detta på grund av den befarade följden, att ett

bifall kunde föranleda liknande anspråk från andra skyddshem. Åkerbrukskolonien

Halls särställning såsom en anstalt för grövre vanartade, som icke

kunde hänvisas till övriga skyddshem, hade dock föranlett riksdagen att ej

låta nämnda betänkligheter vara avgörande. Riksdagen hade därför beviljat

det begärda anslaget, men ville framhålla, att den hjälp som därigenom

bereddes anstalten måste betraktas såsom en tillfällig nödhjälp, vilken ej för

framtiden finge verka prejudicerande.

År 1920 återkom Oscar-Josephina-föreningen med begäran om särskilt statsunderstöd.

I skrivelse den 5 mars 1920 hemställde sålunda föreningen, att

Kungl. Maj:t måtte bereda föreningen dels till täckande av brist för år 1919

ett anslag av 35,000 kronor, dels ock till täckande av beräknad brist för år

1920 ett anslag av 48,000 kronor.

I skrivelse den 16 juli 1920 ändrade därefter föreningen sin nyssnämnda

framställning om statsunderstöd till att avse anslag till åkerbrukskolonien

dels för år 1921 å 151,000 kronor till gäldande av 1919 års brist med 31,500

kronor och till bestridande av kostnader för kolonien med 60,000 kronor för

vartdera av åren 1920 och 1921 samt dels för år 1922 å enahanda belopp

60.000 kronor, sistnämnda belopp under förutsättning att anstalten icke dessförinnan

bleve övertagen av statsverket, varom särskild framställning till

Kungl. Maj:t gjorts förenämnda den 5 mars 1920.

I skrivelse den 4 december 1920 förklarade föreningen sig därefter frångå

yrkandet om extra statsbidrag för åren 1920—1922 och sålunda endast hemställa

om anslag till täckande av 1919 års brist å 31,500 kronor. Anledningen

härtill var närmast den att en av föreningen framställd begäran till landsting

och städer, som ej deltaga i landsting, att höja vårdavgiften för elev

•och år från 350 kronor till 950 kronor beviljats från och med år 1921 av

samtliga landsting och städer och beträffande år 1920 av samtliga städer

och alla landsting utom ett.

Vid ärendets föredragning i statsrådet den 18 mars 1921 anförde dåvarande

chefen för ecklesiastikdepartementet efter framhållande av vissa i

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 102 käft. (Nr 124.) m 2C 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

ärendet framlagda uppgifter beträffande anstaltens ekonomiska ställning att

något överskott till täckande av den brist, som uppkommit under år 19191

och som konstaterats uppgå till 81,500 kronor, icke vore att förvänta. Med

hänsyn härtill och då statens hjälp i förevarande avseende torde vara så

mycket mera motiverad som åkerbrukskolonien Hall för uppfostran mottogede

mest vanartade gossar från hela riket och anstaltens verksamhet sålunda

vore av stor betydelse för det allmänna, ansåge departementschefen, att

framställning borde göras till riksdagen om beviljande på tilläggsstat för år

1921 av ett förslagsanslag, högst, 31,500 kronor till täckande av under år

1919 uppkommen brist i räkenskaperna för åkerbrukskolonien Hall.

Mot den av Kungl. Maj:t i anslutning härtill avlåtna propositionen (nr 289)

fann riksdagen ej anledning till erinran (skrivelse nr 8 B, punkt 75).

Såsom förut antytts gjorde föreningen i särskild skrivelse den 5 mars
1920

även framställning med erbjudande åt staten att övertaga åkerbrukskolonien

och egendomen Hall. Såsom skäl härför framhöll föreningen;

bland annat de föreliggande ekonomiska svårigheterna och de därmed förenade

farhågorna för att om staten icke skulle vilja ingripa till upprätthållande

av verksamheten å Hall föreningen kunde bliva nödgad att inom

en kort tid nedlägga densamma, något som icke blott för föreningen måste

kännas synnerligen beklagligt, utan även enligt styrelsens uppfattning voretill

skada för det allmänna.

Yid anmälan den 7 januari 1921 av anslagsbehoven under riksstatens

åttonde huvudtitel föreslog Kungl. Maj:t på hemställan av dåvarande chefen

för ecklesiastikdepartementet riksdagen att i avbidan på proposition i ämnet

för inköp av egendomen Hall med dåvarande uppfostringsanstalt på extra

stat för år 1922 beräkna ett förslagsanslag, högst, 1,000,000 kronor, att utgå

av statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Sedan det visat sig, att den ytterligare beredning av förenämnda ärende

som befunnits erforderlig icke kunde bliva slutförd före den ordinarie propositionstidens

utgång, gav Kungl. Maj:t i skrivelse den 11 mars 1921 (nr 207)

riksdagen tillkänna, att proposition i ärendet icke komme att avgivas till

pågående riksdag.

Frågan om statsinköp blev därefter tillsvidare undanskjuten. Visserligen;

föreslog fattigvårdslagstiftningskommittén i sitt den 19 april 1921 avgivna

betänkande angående den offentliga barnavården att staten själv skulle

anordna eller åtminstone helt ansvara för driftkostnaderna vid anstalter för

de grupper av vanartade, som enligt lagförslaget borde uppfostras avskilda

från andra vanartade i särskilda skyddshem och kommittén ifrågasatte i samband

härmed statsförvärv av åkerbrukskolonien Hall enligt av föreningen

gjort erbjudande. I propositionen nr 150 till 1924 års riksdag framlades

emellertid, såsom tidigare här antytts, en i viss mån ny plan till lösning

av nyssnämnda spörsmål, i det att anordnandet av nya statsanstalter ansågs

böra undvikas och i stället hela den uppfostringsverksamliet varom här

vore fråga anförtros åt ett antal föreningar och stiftelser i av dem redan

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124. 19

tillhöriga eller för ändamålet anordnade anstalter. Denna plan, som vann

riksdagens godkännande, liar sedermera fullföljts genom slutande av överenskommelser

mellan staten samt dylika föreningar och stiftelser i nämnda

syfte.

Förslaget till överenskommelse med Oscar-Josephina-förenin gen avsåg

såsom förut nämnts omhändertagande av manliga vanartade till ett antal av

omkring 235, eventuellt 260. Sedan förslaget i huvudsak vunnit godkännande

av 1925 års riksdag blev den definitiva överenskommelsen sluten den 12

juni 1925.

Denna överenskommelse är av följande lydelse:

1. Föreningen åtager sig att från ingången av år 1926 å sitt skyddshem

åkerbrukskolonien Hall för skyddsuppfostran mottaga

a) till det antal, som koloniens nuvarande byggnader medgiva, dels vanartade

gossar under 15 år, vilka på grund av vanartens beskaffenhet anses

böra intagas i skyddshem eller skyddshemsavdelning, som avses i 43 §

2 mom. i lagen om samhällets barnavård, dels och sådana vanartade, som på

grund av kroppslig sjukdom eller psykisk undermålighet anses böra intagas

i skyddshem eller skyddshemsavdelning, varom förmäles i 43 § 3 mom.

samma lag, samt

b) intill 50 vanartade över 15 år, vilka anses böra intagas i skyddshem

eller skyddshemsavdelning, som avses i 43 § 2 mom. nämnda lag.

2. a) För elever av sistnämnda kategori uppför föreningen i enlighet med

av Kungl. Maj:t godkänd plan nödiga byggnader å ett till jordbrukskolonien

hörande jordområde vid Långängen, som avfattats å två av distriktslantmätaren

O. A. Linden år 1925 upprättade kartor och innehåller 3 hektar

54 ar 10 kvadratmeter.

b) För uppförande av nämnda byggnader beviljar Kungl. Maj:t föreningen

ett lån av statsmedel å 200,000 kronor att uppbäras och åtnjutas under följande

villkor nämligen:

att av lånebeloppet den 31 juli 1925 utbetalas 125,000 kronor för uppförande

av nybyggnader för 25 elever samt återstående beloppet 75,000 kronor,

då antalet elever av ifrågavarande kategori stigit över 25 och Kungl.

Maj:t på anmälan av föreningen förklarat hinder ej möta för uppförande av

nybyggnader för ytterligare 25 elever,

att till säkerhet för lånet lämnas i föreningens fastigheter 1 mantal Hall

nr 1, 1 mantal Hall nr 2, 1 mantal Hall nr 3, 1 mantal Håga nr 1 och 1

mantal Hågelby nr 1 i Östertälje socken meddelade inteckningar å tillhopa

200.000 kronor, liggande närmast efter 200,000 kronor,

att föreningen vid lyftande av ovannämnda belopp av 125,000 kronor och

75.000 kronor avlämnar av föreningen utfärdade förbindelser å dessa belopp

jämte sådana inteckningar, som förut angivits, till motsvarande belopp,

att ränta å lyftat lånebelopp efter en räntefot av fem procent skall erläggas

första gången den 31 december 1925 och sedan halvårsvis varje år

den 30 juni och 31 december, till dess lånet blivit till fullo guldet,

samt att lånet skall återgäldas i sammanhang därmed att förevarande avtal

upphör att gälla utan att nytt avtal träffas mellan staten och föreningen

rörande användningen av de i a) avsedda byggnaderna; dock att, om förevarande

avtal upphör till följd av uppsägning från statens sida utan att nytt

avtal rörande nämnda byggnaders användande träffas mellan staten och föreningen,

dessa byggnader jämte det i a) omförmälda jordområdet skola övertagas

av staten mot återställande av de för lånet utfärdade förbindelser

jämte till säkerhet därför lämnade inteckningar, därvid den fastighet, som

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

sålunda skall överlämnas till staten, icke må vara besvärad av någon inteckning.

3. För de i mom. 2 avsedda nybyggnaderna erlägger staten årlig byra,

som, då nybyggnader för 25 elever tagits i bruk, uppgår till 8,750 kronor,

och, sedan nybyggnader för ytterligare 25 elever tagits i bruk, till 14,000

kronor. Hyran erlägges halvårsvis i förskott, första gången den 31 december

1925.

4. Föreningen äger för varje i skyddshemmet intagen eller därifrån villkorligt

utskriven elev uppbära den skyddsliemsavgift och det statsbidrag,

vartill skyddshem i allmänhet äro berättigade.

5. Sedan av de i mom. 2 avsedda nybyggnader sådana för 25 elever

tagits i bruk, är föreningen berättigad till ersättning av statsmedel med 700

kronor för år räknat för varje ej belagd plats. Sedan nybyggnader för

ytterligare 25 elever tagits i bruk, erhåller föreningen ersättning av statsmedel

med 500 kronor för år räknat för en var av ifrågavarande 50 platser,

som icke är belagd. Ersättning enligt detta moment utgår endast för de

tider av året, då plats icke är belagd.

6. Denna överenskommelse gäller till den 1 januari 1936, då densamma

upphör, i händelse uppsägning från någondera sidan skett minst ett år före

nämnda dag. Sker ej sådan uppsägning, förblir överenskommelsen gällande

i ytterligare 10 år och så vidare på enahanda villkor.

Av nämnda överenskommelse framgår att i gengäld för de förpliktelser

till omhändertagande av vissa kategorier vanartade, som Oscar-Josephinaföreningen

åtagit sig gentemot staten, staten måst tillförsäkra föreningen

särskilda förmåner, nämligen ett lån å 200,000 kronor till uppförande av

anstaltsbyggnader för intill 50 vanartade elever över 15 år, årlig hyra uppgående

till 8,750 kronor eller 14,000 kronor efter det nybyggnader för 25

respektive 50 dylika elever tagits i bruk, samt ersättning för obelagda platser

inom dessa byggnader enligt närmare angivna grunder.

Föreningen äger därjämte på sätt i avtalet särskilt angivits att för varje

å skyddshemmet intagen eller därifrån utskriven elev uppbära den skyddshemsavgift

och det statsbidrag, vartill skyddshem i allmänhet äro berättigade.

För de belopp föreningen i sist angivna hänseenden äger uppbära

jämlikt kungörelse den 8 maj 1925 (nr 131) har jag i det föregående redogjort

(sid. 3).

Medan föreningen under hösten 1924 för sin del godkände det preliminära

förslaget till ovannämnda avtal fann sig föreningen emellertid samtidigt

nödgad att anhålla om statligt understöd för uppehållande av sin dittills

bedrivna verksamhet.

I skrivelse den 25 oktober 1924 ingick nämligen föreningen till Kungl.

Maj:t med framställning om utverkande hos riksdagen av ett extra statsbidrag

å 50,000 kronor. Såsom motiv härför anförde föreningen huvudsakligen

att vissa under åren 1923—1924 utförda större förbättrings- och moderniseringsarbeten

dragit en kostnad av 92,000 kronor, vartill kommit underhållsarbeten

om 48,000 kronor eller tillhopa 140,000 kronor. På grund härav

samt med hänsyn till betydande minskning av elevavgifterna genom nedgång

i elevantalet hade för täckande av uppkomna brister ej blott föreningens

fonderade kontanta medel måst helt tagas i anspråk utan för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

eningen även nödgats upptaga lån till belopp av omkring 160,000 kronor.

Ehuru anstalten numera kunde anses vara i gott och tidsenligt skick, måste

dock om ej den ekonomiska ställningen upphjälptes stora svårigheter möta

för att anstalten skulle kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin nuvarande

och sin nya uppgift. i

Genom beslut den 2 januari 1925 fann emellertid Kungl. Maj:t den gjorda

framställningen icke föranleda någon vidare åtgärd.

I skrivelse den 31 augusti 1925 bär slutligen Oscar-Josepliina-föreningen

ånyo gjort framställning om bistånd från statens sida.

Föreningen har därvid framhållit, att föreningen under årens lopp fått

uppbära såsom bidrag de från föräldrar, kommuner och landsting utgående

elevavgifterna samt bidrag till eu början från fångvårdens besparingskassor

samt sedermera efter år 1903 från staten. Dessa inkomster hade de olika

åren något växlat. För det dåvarande uppbure föreningen från staten enligt

kungörelsen den 13 juni 1902 med däri sedermera vidtagen ändring 200

kronor om året för varje skyddsling intill dess han fyllt 18 år. Övriga avgifter

uppginge till 1,025 kronor om året därav 800 kronor från vederbörande

landsting så att föreningen för varje skyddsling åtnjöte 1,225 kronor

om året.

Efter erinran om de åren 1918 och 1921 beviljade tillfälliga statsbidragen

till gäldande av skulder å 15,000 kronor och 31,500 kronor anför föreningen

vidare:

Emellertid hade under de senaste tio åren krävts betydande summor för

att hålla kolonien i gång och i det skick, som dess uppgift betingade. Föreningen

hade därför måst anlita sina under tidernas lopp genom testamenten

och gåvor samlade penningefonder och dessutom upptaga lån å tillhopa

omkring 200,000 kronor mot inteckning i koloniens fastighet. Möjligheterna

för föreningen att uppbringa de medel, som för driften och underhållet erfordrades

utöver statsbidragen och elevavgifterna, vore härmed uttömda och

det läge sålunda i statsmakternas händer att antingen genom särskilda årsanslag

sätta föreningen i stånd att fortfarande uppehålla koloniens verksamhet

eller genom nekande av sådana anslag tvinga föreningen att nedlägga

verksamheten.

På grund av kungörelsen den 8 maj 1925 om statsbidrag till vissa kostnader

enligt lagen om samhällets barnavård m. m., som trädde i kraft med

den 1 januari 1926, komme de nu utgående elevavgifterna att nedsättas så

att desamma tillika med statsbidraget utgjorde, i stället för nu 1,225 kronor,

1,200 kronor, innebärande redan detta en minskad inkomst för föreningen.

Härtill komme att måhända på grund av den nya barnavårdslagen kommuner

och landsting icke i samma mån som hittills ämnade anlita åkerbrukskolonien

Hall, utan i stället sända de mera lättskötta till sina egna skyddshem,

vilket måste medföra, att kolonien än mindre än för tillfället kunde

fullt utnyttjas men dock måste hålla i det närmaste lika stor tjänstemannapersonal

med samma avlöningar.

Visserligen hade föreningen genom avtal med staten i anledning av den

nya lagen åtagit sig att till fostran å kolonien mottaga intill 50 elever av

högre ålder mot ett statsbidrag, som skulle under särskilda betingelser utgå

även för den del av nämnda antal för vilket platser funnes beredda men

icke toges i anspråk. Tillika hade av riksdagen anvisats byggnadsanslag för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

de logementsbyggnader m. m. som erfordrades för det nya ändamålet. Men

ehuru härigenom och i betraktande av nämnda elevers högre ålder och därav

följande större arbetsförmåga föreningen trodde sig kunna utan ytterligare

bidrag fullgöra sitt åtagande i fråga om den nya avdelningen av kolonien,

syntes dock icke denna avdelning kunna påräknas giva något överskott

till understöd åt den befintliga för yngre elever använda delen. Skulle

denna del av nödtvång nedläggas, ville föreningen av tjänstepersonalen bibehålla

så många, som krävdes för ledningen av den nya avdelningen. Det

vore således icke föreningens mening att undandraga sig fullgörandet av

eller uppsäga det avtal, som av Kungl. Maj:t träffats med föreningen och

av 1925 års riksdag godkänts.

Till förklaring av det ekonomiska läge vari föreningen råkat anför föreningen

ytterligare:

Enligt upplysningar från statens uppfostringsanstalt å Bona droge eleverna

därstädes en kostnad av omkring 2,300 kronor årligen för en var och

motsvarande kostnad per elev vid Stockholms stads uppfostringsanstalt å

Skrubba stege till omkring 2,900 kronor. Jämfördes härmed summan av

statsbidrag och elevavgifter för eleverna å Hall, 1,225 kronor — tidigare

än mindre — kunde lätteligen inses, att år efter år måst vid sistnämnda

anstalt uppkomma ett underskott, vars fyllande småningom förtärt föreningens

disponibla tillgångar. Genom undanskjutande av reparationer och behövliga

förbättringar hade driften under de egentliga krigs- och krisåren med tillhjälp

av de förut omförmälta statsanslagen tillhopa 46,500 kronor kunnat

nöjaktigt upprätthållas. Med uppoffring av egna penningtillgångar hade

föreningen därefter satt koloniens hus och anordningar i fullgott stånd, anlagt

eldsläckningsledningar och nya sanitetsinrättningar m. m., allt i hopp

att Kungl. Maj:t och riksdagen skulle i kännedom om vikten och nödvändigheten

för det allmänna av koloniens verksamhet lämna föreningen det för

denna verksamhets fortsättning nödvändiga statsbidraget.

Om statsmakterna fortfarande funne sig böra lämna föreningen utan understöd,

funne föreningen sig nödgad att gå i författning om anstaltens försäljning

med undantag för den mindre del som erfordrades för driften av

den nya avdelningen för äldre elever. Föreningen kunde härvid icke dölja

för sig, att ett nedläggande av den dåvarande verksamheten vid Hall skulle

innebära ett svårt avbräck för barnavårdssaken i vårt land.

Föreningen framhåller härefter, att enligt gjorda beräkningar egendomen Hall

med inventarier vore värd minst 700,000 kronor. Om staten önskade inköpa

densamma i ändamål att fortfarande använda den såsom åkerbrukskoloni för

vanvårdad ungdom, ansåge sig föreningen dock för att säkerställa detta i

föreningens stadgar i främsta rummet upptagna ändamål kunna nedsätta

köpeskillingen till 500,000 kronor.

Efter avdrag av föreningens skulder å 200,000 kronor skulle föreningen då

äga ett återstående kapital av 300,000 kronor att användas för föreningens

dittills icke fullföljda uppgift att verka för frigivna fångar.

På grund av det sålunda anförda har föreningen hemställt, att Kungl.

Maj:t ville av riksdagen utverka dels ett anslag å 50,000 kronor till avbetalning

å föreningens skulder, dels ett förslagsanslag å högst 50,000 kronor

såsom bidrag till upprätthållande av verksamheten vid den föreningen tillhöriga

åkerbrukskolonien Hall under budgetåret 1926—1927. Därest sist
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

nämnda yrkande icke skulle bifallas, bär föreningen anhållit, att Kungl.

Maj:t ville föreslå 1926 års riksdag att av föreningen inköpa dess lantegendom

Hall med där anlagda åkerbrukskoloni jämte döda och levande inventarier

för en kontant köpesumma av 500,000 kronor och de villkor i övrigt,

varom överenskommelse kunde träffas.

Vid anmälan i statsrådet den 16 oktober 1925 av föreningens ifrågavarande

skrivelse framhöll jag, att det för bedömande av framställningen och de

konsekvenser ett bifall till densamma skulle medföra för statsverket torde

vara erforderligt att anordna en undersökning angående föreningens ekonomiska

ställning samt åkerbrukskolonien och lantegendomen Halls tillstånd,

skötsel och värde. Ifrågavarande undersökning syntes mig böra utföras av

tillkallade sakkunniga, vilka torde böra utväljas så, att de representerade

insikter och erfarenhet i uppfostringsfrågor, i jordbruksdrift och i räkenskapsföring.

En av mig i anslutning härtill gjord hemställan om bemyndigande att

tillkalla tre sakkunniga för angivna ändamål vann Kungl. Majits bifall.

På grund av detta bemyndigande tillkallade jag sistnämnda dag direktören

för statens uppfostringsanstalt å Bona, filosofie kandidaten K. Blomquist,

godsägaren, kaptenen H. Lindhé å Hagby och t. f. förste revisorn

hos riksräkenskapsverket IT. Brunskog att såsom sakkunniga biträda med

verkställande av omförmälda undersökning.

Såsom förut nämnts hava de sakkunniga den 9 december 1925 slutfört

sitt uppdrag med avgivande av yttrande jämte förslag i ämnet.

I sitt yttrande hava de sakkunniga efter redogörelse för av föreningen gjorda

framställningar om statsunderstöd och statsinköp av åkerbrukskolonien

Hall samt förenämnda mellan staten och föreningen den 12 juni 1925 ingångna

överenskommelse framhållit bland annat, att de vid granskning av

1924 års räkenskaper funnit, att vid utgången av nämnda år föreningens

samtliga kapitaltillgångar och således även donationerna med undantag av

en i sparbank innestående fond — direktör F. Fants minnesfond å kronor

2,843: 19 — vore nedlagda i egendomen Hall med därtill hörande kolonibyggnader,

inventarier och förråd m. m.

För vinnande av eu sådan översikt av såväl föreningens som åkerbrukskoloniens

ekonomiska ställning, att därav kunde fullständigt framgå de skulder

och övriga betalningsförbindelser, för vilka föreningen hade att svara,

hava de sakkunniga låtit uppgöra preliminära bokslut per den 31 oktober

1925 för såväl föreningen som för åkerbrukskolonien.

Av de vid dessa bokslut framkomna siffror samt av vad de sakkunniga

i anslutning till en del av dessa siffror anfört framgår, att föreningens ekonomiska

ställning, vilken enligt de sakkunniga i stort sett kunde anses sammanfalla

med koloniens, den 31 oktober 1925 tedde sig på sätt framgår av

följande tablå:

Tillkallande

av sakkunniga.

Sakkunnigas

yttrande.

Undersökning

av

föreningens

och åkerbrukskoloniens

ekonomiska

ställning•

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Tillgångar.

Egendomen Halls fastig
-

Kronor.

Åkerbrukskoloniens bygg
-

307,721: 38

416,207: 78

nader

Kassabehållningar och

fordringar....................... 13,465:11

Södertälje sparbank ......... 2,843:19

Inventarier och förråd...... 209,401:78

Hågakolonien (den nya avdelningen)

..................... 7,853:68

Icke inbetalda förfallna

felevavgifter..................... 11,689: 44

Summa kr. 969,182: 36

Skulder.

Kronor.

Löpande räkning med

aktiebolaget Mälareban
ken

i Södertälje............ 60,304: 45

Leverantörer och entreprenörer

m. fl. enligt räkningar

.............................. 66,610:30

Leverantörer och entreprenörer

enligt växelaccep
ter.

................................. 70,863: 50

Ränte- och kapitalförsäk
ringsanstalten

.............. 100,000: —

Stockholms läns sparbank 31,500: —

Direktör F. Fants minnesfond.

........................ 2,843:19''

Kosa Nachmansons stipendiefond

........................... 15,000: —

Donationsfonden för uppmuntran

av elever vid

Hall................................ 5,282:88-

Upplupna ej förfallna räntor

å sistnämnda två

donationer .................... 945: 51

Upplupna ej betalda räntor

för lånen i Ränteocli

kapitalförsäkringsanstalten

och Stockholms

läns sparbank för tiden

V7—31/io 1925................. 2,297:59

Förskotterade elevavgifter 25,513:55

Kapitalbehållning.............. 588,021:41

Summa kr. 969,182: 36

Av de i denna tablå under skulder upptagna beloppen utgjorde enligt

vad som framgår av de sakkunnigas yttrande samtliga beloppen verkliga

skulder med undantag av dels posten direktör F. Fants minnesfond å

kronor 2,843:19, för vilken post täckning fanns under tillgångar i tillgodohavande

hos Södertälje sparbank med samma belopp, dels posten förskotterade

elevavgifter å kronor 25,513: 55, avsedd att förbrukas under de återstående

två månaderna av år 1925 samt dels naturligen den redovisade kapitalbehållningen

å kronor 588,021: 41. De verkliga skulderna uppgingo alltså

den 31 oktober 1925 till kronor 352,804:21. Vid beräkning av skulderna

har enligt de sakkunniga hänsyn icke tagits till vad föreningen dittillserhållit

i låneunderstöd från staten jämlikt avtalet den 12 juni 1925.

Beträffande inkomsterna och utgifterna framhålla de sakkunniga, att enligt

räkenskaperna för år 1924 utgifterna för nämnda år överskjutit inkomsterna

med 49,837 kronor 94 öre; och enligt en av direktören för anstalten på begäran

verkställd överslagsberäkning i dylikt hänseende för tiden 1 januari—31

oktober 1925 skulle utgifterna hava överstigit inkomsterna med icke mindre

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

än 138,664 kronor 3 öre. Beträffande sistnämnda belopp bär emellertid från

de sakkunnigas sida påpekats, att i detsamma inginge även större engångsutgifter,

såsom kostnader för värme- och WC-anläggningar m. m., med ett

sammanlagt belopp av 88,016 kronor 7 öre. Den verkliga förlusten under

ifrågavarande tid kunde därför anses hava utgjort 50,647 kronor 96 öre.

På grund av den kännedom om Oscar-Josepliina-föreningens och dess

uppfostringsanstalts ekonomiska läge som de sakkunniga vunnit genom de

av dem sålunda verkställda undersökningarna förklara de sig dela den av

föreningen i förenämnda skrivelse den 31 augusti 1925 uttalade farhågan

för att föreningen kunde bliva nödsakad att nedlägga den av densamma

bedrivna verksamheten vid Hall i dess nuvarande omfattning. Det kunde

ock enligt de sakkunnigas uppfattning starkt ifrågasättas, huruvida föreningen

mäktade uppehålla driften av den nja avdelningen för äldre

elever, såsom i njssberörda skrivelse likväl antyddes såsom möjligt. På

grund av det obestridliga värde, som åkerbrukskolonien Hall måste anses

äga för skyddsuppfostringsverksamheten, uttala de sakkunniga den uppfattningen,

att ett nedläggande av verksamheten därstädes skulle innebära ett

svårt avbräck för barnavårdssaken i vårt land. Härjämte hava de sakkunniga

framhållit det erkännansvärda uti Oscar-Josephina-föreningens strävan

att utbygga och modernisera anstalten efter tidens krav, oaktat föreningen

härvid måst tillsätta de under årens lopp genom donationer m. m. erhållna

betydande kapitaltillgångarna.

Med hänsyn till sålunda anförda omständigheter anse de sakkunniga vara

ofrånkomligt, att staten träder emellan för att hjälpa föreningen ur dess

nuvarande ekonomiska obestånd.

Beträffande utvägarna för ernående av detta syfte hava de sakkunniga till

en början erinrat om att Oscar-Josephina-föreningen uppenbarligen tänkt sig

försäljningen av Hall såsom en sista utväg. De sakkunniga hade emellertid,

efter det de påbörjat den åt dem anförtrodda utredningen och sedan värdering

av lantegendomen Hall redan verkställts, blivit underrättade om att medel till

statsinköp av Hall av statsfinansiella skäl icke ansåges böra ifrågasättas.

Med anledning härav hade de sakkunniga i huvudsak ägnat sig åt att undersöka

i vilken utsträckning staten skulle på annat sätt behöva träda emellan för

säkerställande av uppfostringsarbetet å Hall dels i enlighet med koloniens

dittillsvarande uppgift såsom centralt skyddshem och dels i enlighet med

de förpliktelser, som föreningen påtagit sig genom förenämnda avtal med

staten av den 12 juni 1925.

Härvid hava de sakkunniga kommit till den uppfattningen att staten bör

dels lämna föreningen ett statslån till lättande av dess skuldbörda och avvecklande

av dess förbindelser, dels ock bevilja föreningen årligt statsunderstöd

för undvikande av en eljest oundgängligen fortgående skuldsättning.

Yad först angår frågan om låneunderstöd erinra de sakkunniga därom

att enligt den av dem verkställda utredningen föreningens verkliga skulder

Åtgärder för

avhjälpande

av det

ekonomiska

obeståndet.

Statslån

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

den 31 oktober 1925 — oavsett vad som dittills erhållits i låneunderstöd av

staten enligt avtalet den 12 juni 1925 — uppgått till 352,804 kronor 21 öre.

Då fråga vore om storleken av ett statligt understöd hava emellertid de

sakkunniga ansett, att den verkliga skuldsumman vid angivna tidpunkt finge

något annorlunda bedömas. I dylikt fall borde nyssnämnda belopp å 352,804

kronor 21 öre reduceras med de belopp, till vilka Rosa Nachmansons stipendiefond

och donationsfonden för uppmuntran av elever vid Hall vid

samma tidpunkt sammanlagt uppgått eller till (15,000 + 5,282: 88) 20,282 kronor

88 öre. Den verkliga skuldsumman den 31 oktober 1925 skulle följaktligen

anses utgöra 332,521 kronor 33 öre. Till stöd för denna uppfattning

hava de sakkunniga framhållit att ett eventuellt av staten såsom låneunderstöd

lämnat belopp borde avse att dels avlyfta föreningens tyngande skuldbörda

och dels motverka de ogynnsamma ekonomiska följder en i stor

utsträckning anlitad varukredit måst medföra. Men att staten även skulle

återställa kapitaltillgångarna för i Hall nedlagda fonder måste anses uteslutet.

Dessa kapitaltillgångar finge om möjligt återställas genom disposition av

kommande års eventuella överskott.

Emellertid hålla de sakkunniga före, att det erforderliga lånet dock

måste beräknas till 350,000 kronor eller sålunda till ett belopp, som med

17,478 kronor 67 öre överskjuter föreningens i nu förevarande sammanhang

beräknade verkliga skuldsumma den 31 sistlidna oktober. Ett lånebelopp

av 350,000 kronor anse nämligen de sakkunniga nödvändigt för erhållande

av en reserv till täckande av en del av den förlust, som otvivelaktigt torde

komma att uppstå å verksamheten under tiden 1 november 1925—30 juni

1926. Med ledning av senast tillgängliga uppgifter beträffande koloniens

inkomster och utgifter och under förutsättning av minskade kostnader för

reparationsarbeten torde bristen under sistberörda tid enligt de sakkunniga

komma att uppgå till omkring 30,000 kronor. Den brist utöver 17,478 kronor

67 öre, som sålunda torde komma att uppstå, anse de sakkunniga böra

täckas genom timmerförsäljning från egendomen Halls skog.

Yid beviljande av det sålunda ifrågasatta statslånet å 350,000 kronor

hava de sakkunniga tänkt sig att i fråga om säkerhet, räntefot, tid och övriga

villkor skulle i tillämpliga delar följas de grunder, som fastställts beträffande

det tidigare i avtalet den 12 juni 1925 omförmälda statslånet å 200,000 kronor.

Härvid är dock att märka, att de sakkunniga avsett att det nya lånet skulle

med hela beloppet ställas till föreningens disposition efter ingången av budgetåret

1926—1927.

I avseende å den säkerhet för ett sålunda lämnat ytterligare låneunderstöd,

som kunde erhållas i egendomen Hall, hänvisa sakkunniga till av dem

lämnad utredning rörande de inteckningar, som nu besvära Hall m. m.

Av denna utredning framgår, att penninginteckningar om tillhopa 375,000

kronor enligt gravationsbevis av den 29 augusti 1925 belasta samtliga eller

vissa av hemmanen Hall nr 1—3, vart och ett om ett mantal, samt hemmanen

Håga nr 1 och Hagelby nr 1, vartdera om ett mantal, vilka fem

hemman tillhopa utgöra egendomen Hall. Två inteckningar om tillhopa
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kunrjl, Maj:ts proposition nr 124.

125.000 kronor kava lämnats såsom säkerhet för det lån å nämnda belopp,

som av staten jämlikt mom. 2 b) i överenskommelsen den 12 juni 1925 tilldelats

föreningen för uppförande av nybyggnader för 25 vanartade över 15

år. Övriga inteckningar innekavas av Känte- och kapitalförsäkringsanstalten

ock Stockholms läns sparbank till säkerhet för beviljade lån samt av Aktiebolaget

Mälarebankens avdelningskontor i Södertälje till säkerhet för löpande

räkning. Statens nyssnämnda inteckningar om tillhopa 125,000 kronor

ligga med förmånsrätt efter inteckningar om tillhopa 200,000 kronor.

Enligt samma utredning är i 1923 års vederbörande taxeringslängder

själva egendomen Hall taxerad till 305,600 kronor, däri skogsvärde ingår

med 96,400 kronor, och byggnaderna för eleverna upptagna till 248,000 kronor.

I förevarande sammanhang framhålles emellertid, att enligt ett av den i

jord- och skogsbruksdrift förfarne sakkunnige, godsägaren Lindhé med biträde

av jordbrukskonsulenten i Södermanlands län A. Norrgård avgivet

och yttrandet bifogat utlåtande värdet av egendomen Hall med för jordbruket

nödvändiga hus och yttre inventarier med fråndragande av beräknat

liusbekovsvirke kunde uppskattas till 524,708 kronor 75 öre. Till detta belopp

borde läggas dels det värde å 416,207 kronor 78 öre, varmed koloniens

byggnader utbalanserats i 1924 års räkenskaper och vilket de sakkunniga

av närmare angivna skäl icke anse för högt, dels ock det av de sakkunniga

godtagna värdet av 60,943 kronor 46 öre för koloniens inventarier

enligt nyssnämnda räkenskaper. De sakkunniga hava då beträffande lantegendomen

och åkerbrukskolonien Hall kommit till ett sammanlagt värde

av 1,000,859 kronor 99 öre.

Då den av Oscar-Josephina-föreningen bedrivna verksamheten i icke ringa

mån vore avsedd att bota skador, vilka i många fall varit en följd av föräldrars

rusdrycksmissbruk, finna de sakkunniga för sin del lämpligt, om det

föreslagna ytterligare låneunderstödet å 350,000 kronor finge utgå av statsverkets

fond av rusdrycksmedel, å vilken fond enligt de sakkunniga lämnad

upplysning tillgång härtill funnes. Om detta förslag godtoges, kunde det

ock ifrågasättas, huruvida icke det enligt 1925 års riksdagsbeslut föreningen

beviljade låneunderstödet, som utgått av tillfälliga lånemedel, i stället borde

tagas i anspråk av fonden av rusdrycksmedel. Till stöd härför bringa de

sakkunniga i erinran att, då Kungl. Maj:t till 1921 års riksdag bebådade

proposition om statsinköp av Hall, medel härtill föreslagits böra preliminärt

beräknas utgå av förenämnda fond.

Yad härefter angår frågan om årligt statsunderstöd hava de sakkunniga

såsom redan förut antytts funnit ett dylikt understöd vara nödigt för att

täcka de i förhållande till inkomsterna eljest oundgängliga merutgifterna

och undvika ytterligare skuldsättning. De inkomster, som efter ikraftträdande

med 1926 års ingång av lagen om samhällets barnavård och på grund

av förut omförmälda avtal den 12 juni 1925 komma att stå till åkerbrukskolonien

Halls förfogande, kunna nämligen enligt de sakkunniga även med

iakttagande av den största sparsamhet och försiktighet icke förslå till täckande

av koloniens årliga driftkostnader.

Ärligt statsunderstöd.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj:ts proposition nr 124.

I detta sammanhang erinra de sakkunniga därom att Oscar-Josephinaföreningen

i sin skrivelse den 31 augusti 1925 påvisat, att till följd av bestämmelserna

i kungörelsen den 8 maj 1925 om statsbidrag till vissa kostnader

enligt lagen om samhällets barnavård m. m. de för närvarande utgående

elevavgifterna komme att nedsättas, så att desamma tillika med statsbidraget

skulle utgöra 1,200 kronor i stället för 1/225 kronor för år och elev.

Vidare både föreningen i samma skrivelse uttalat farhågor för att eu följd av

den nya barnavårdslagens tillämpning kunde bliva, att åkerbrukskolonien Hall

icke komme att i samma utsträckning som förut anlitas av kommuner och

landsting, utan att de mera lättskötta vanartade komme att bliva överlämnade

till de av landstingen och städer, som ej deltaga i landsting, anordnade skyddshemmen.

Detta kunde enligt föreningens åsikt medföra, att kolonien än

mindre än nu kunde fullt utnyttjas men dock måste hålla i det närmaste

lika stor tjänstepersonal med samma avlöning som för närvarande.

I anledning härav framhålla de sakkunniga följande:

Avtalet den 12 juni 1925 syntes innebära, att de å åkerbrukskolonien

Hall disponibla platserna i första hand skulle stå till förfogande för tilllämpning

av bestämmelserna i §§ 2, 3 och 4 i kungörelsen den 8 maj 1925

med vissa föreskrifter i anledning av lagen om samhällets barnavård. Bedömandet

huruvida vanartad, vare sig över eller under femton år, borde

intagas i sådant skyddshem eller sådana avdelningar av skyddshem, som

omförmäldes i 43 § 2 och 3 mom. av lagen om samhällets barnavård, tillkomme

i första hand barnavårdsnämnd som enligt § 35 av berörda lag

hade att draga försorg om att för skyddsuppfostran omhändertaget vanartat

barn bleve intaget i skyddshem. Endast för den händelse att i avseende å

från barnavårdsnämnd till styrelse för skyddshem, som omförmäldes i 43 §•

2 eller 3 mom. i lagen om samhällets barnavård, inkommen ansökan om

barns intagning i skyddshem av berörda art yppades olika meningar därom

huruvida ansökningen borde bifallas skulle enligt § 5 av sist åberopade

kungörelse innan ärendet avgjordes skyddsliemsinspektörens yttrande inhämtas.

Fördelningen av de för skyddsuppfostran omhändertagna vanartade

kunde alltså innan någon praxis hunnit utbildas komma att äga rum efter

rätt så skiftande bedömningsgrunder. Dock torde man väl kunna förvänta

att genom skyddshemsinspektörens vägledande verksamhet och den

överblick han erhölle fördelningen av skyddshemseleverna komme att äga

rum på sådant sätt att de å Hall disponibla platserna bleve utnyttjade på

det sätt och i den utsträckning som varit avsedda.

Med hänsyn till det sålunda anförda anse emellertid de sakkunniga fogkunna

finnas för den i Oscar-Josephina-föreningens skrivelse uttalade farhågan

att kolonien Halls beläggning kunde komma att minskas eller åtminstone

bliva ojämn. Föreningen hade också med allt skäl under de förberedande

underhandlingar som ägt rum före berörda avtals preliminära

godkännande framhållit behovet av garantier för de förluster för kolonien,

som genom obelagda platser kunde uppkomma. Den av föreningen betingade

och genom avtalet den 12 juni 1925 tillerkända ersättningen med respektive

700 kronor och 500 kronor för år riiknat för varje ej belagd plats avsåge

emellertid endast de intill 25, respektive 50 skyddshemselevplatser för vanartade

gossar över 15 år, som föreningen åtagit sig att mottaga i för ifrågavarande

elevkategori avsedd särskild avdelning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Enligt de sakkunnigas uppfattning borde dock föreningen fortfarande få

anses vara oförhindrad att å sitt skyddshem åkerbrukskolonien Hall från

barnavårdsnämnd mottaga även sådana vanartade gossar under 15 år, som

omförmäldes i 1 mom. av 43 § i barnavårdslagen, d. v. s. sådana som

icke på grund av sin ålder eller vanartens beskaffenhet ansåges böra överlämnas

till särskilda av staten eller annan upprättade skyddshem eller avdelningar

i skyddshem, givetvis dock under den förutsättning att de å Hall

disponibla platserna icke behövde tagas i anspråk enligt avtalet den 12 juni

1925. För Halls ekonomi vore det nämligen av den allra största betydelse

att dess platsutrymme bleve i möjligaste mån belagt.

De sakkunniga förklara att de ansett sig böra beröra frågan om platsutr}

mmets utnyttjande vid åkerbrukskolonien Hall innan de överginge till

eu beräkning av inkomster och utgifter för åkerbrukskolonien för tiden 1

juli 1926 oO juni 192*. Verkställandet av en dylik beräkning i den mån

en sådan läte sig göra hade befunnits nödig för att kunna närmare bedöma

behovet av ytterligare bidrag av statsmedel till driftkostnaderna vid

Hall.

Under hänvisning till en yttrandet bifogad uppgift angående elevantalet

för månad å Hall under tiden 1 december 1924—30 november 1925, enligt

Tliten uppgift antalet växlat mellan lägst 111 och högst 183 och för november

1925 utgjort 175, hava de sakkunniga funnit antagligt, att under perioden

1 juli 1926 30 juni 1927 ett medeltal elever av 200 kunde påräknas. Därvid

har dock betonats att på grund av förut angivna förhållanden beträffande

dispositionen av platsutrymmet några mera säkra beräkningsgrunder icke

iunde följas.

L nder sålunda angiven förutsättning beträffande elevfrekvensen under

tiden 1 juli 1926—30 juni 1927 hava de sakkunniga uppgjort följande förslag

till inkomst- och utgiftsstat för samma tid för skyddshemmet åkerbrukskolonien

Hall, vilket förslag även vore avsett att tills vidare tjäna såsom normalstat

för kolonien.

Inkomster: Kronor.

Statsbidrag enligt kungörelsen den 8 maj 1925 om statsbidrag

till vissa kostnader enligt lagen om samhällets barnavård m. m.,

§ 2, ä 200 kronor för envar av 200 elever ................................’ 40 000-_

Skyddshemsavgifter enligt § 7 av berörda kungörelse ä 1,000 kronor

för elev .................................................................................. 200 000-_

Statsbidrag enligt mom. 3 av avtalet den 12 juni 1925 mellan

Kungl. Maj:t och kronan samt Oscar-Josephina-föreningen i

form av hyra för de platser vid åkerbrukskolonien Hall, vilka

enligt mom. 1 b) av nämnda avtal där upplåtas i särskild avdelning

för sådana vanartade över 15 år som avses i 43 § 2 mom.

av lagen om samhällets barnavård.............................................. 8 750:_

Statsbidrag att utgå såsom hyra för de platser å åkerbrukskoloni011

Hall, vilka enligt förberörda avtal mom. 1 a) skola upplåtas

i koloniens nuvarande byggnader dels för vanartade gossar

under 15 år, som på grund av vanartens beskaffenhet

böra intagas i skyddshem eller skyddshemsavdelning som avses

i 43 § 2 mom. i lagen om samhällets barnavård dels ock

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

för sådana vanartade, som på grund av kroppslig sjukdom

eller psykisk undermålighet böra omhändertagas för skydds
uppfostran

enligt 43 § 3 mom. samma lag................................

Statsbidrag till avlöningar åt vissa befattningshavare vid åkerbrukskolonien

................................................................................

Inkomst av hyror för åt befattningshavare upplåtna bostäder,

förslagsvis.........................................................................................

Inkomst av till befattningshavare försåld elektrisk energi, förslagsvis

...........................................................................................

Disponibel vinst å jord- och skogsbruket vid Hall, förslagsvis . .

Kronor

Utgifter:

Byggnader:

"Underhåll av koloniens byggnader, förslagsvis ...........................

Till anordningar för vård åt psykiskt undermåliga elever m. m.

Underhåll av åt befattningshavare upplåtna bostäder, förslagsvis

Mathållning:

jämte tillökning i utgiften för kost åt sjuka elever och konvalescenter,

förslagsvis

200 X 365 x 80 ......................................................... 58,400: —

tillökning................................................................... 3,600: —

Beklädnad och sängkläder:

förslagsvis................................................................ .......................

Inventarier och deras underhåll:

förslagsvis.........................................................................................

Eldning och belysning:

förslagsvis..........................................................................................

Benhållning och tvätt:

Inköp av renhållnings- och tvättmateriel, renhållningskörslor

m. m., förslagsvis .........*..............................................................

Undervisning:

Böcker och undervisningsmateriel, förslagsvis ...........................

Hälso- och sjukvård:

Sjukattiralj, medikamenter och förbandsartiklar m. m., sjukhusavgifter,

tandvård, läkares resor m. m., förslagsvis ...............

Utrustning och resekostnader för från kolonien avgående elever samt

kostnader för elever, som placerats utanför kolonien utan att därför

slutligt utskrivas:

förslagsvis..........................................................................................

Expenser och diverse:

Kolonistyrelsens rese- och förvaltningskostnad, utgifter för

revision och dylikt, ersättning till koloniens jordbruk för

körslor, avvikna elevers efterspanande och återförande,

skrivmateriel, porton, telefon, frakter, tidningsprenumeration,

annonser m. m. samt diverse utgifter, som ej kunna hänföras

till förestående titlar, förslagsvis .............................................

Kronor.

24,500: —

41,160: —

7,000: —

1,000: —

15.000: —

337,410: —

10,000: —

7,000: —

2,000: —

62,000: —

30,000: —

6,000: —

25,000: —

7,000: —

4,000: —

5,000: —

12,000: —

12,485: —

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

31

Avlöningskostnader:

att utgå av koloniens medel, förslagsvis..................... 67,000: —

att bestridas av staten, högst....................................... 41,160:_

Lönetillägg och dyrtidstillägg, förslagsvis

Häntor:

Kronor.

108,160: —

22,000: —

5 % å av staten lämnade lån, tillhopa (125,000 + 350,000) 475,000

kronor ........................................................................................ 23,750: —

b % å 15,000 kronor, »Fru Kosa Nachmansons stipendiefond» 750: —

5 % å 5,300 kronor, »donationsfonden till uppmuntran åt elever» 265: —

Kronor 337,410: —

Av här intagna förslag till stat framgår, att de sakkunniga ifrågasatt, att

det särskilda årliga statsunderstödet bör utgå i form av dels hyresbidrag

och dels bidrag till avlöningar åt vissa befattningshavare vid anstalten.

Vad angår hyresbidraget torde jag först här få erinra om att enligt Hyresbidragmom.

3 i förenämnda överenskommelse av den 12 juni 1925 staten för de i

mom. 2 av samma överenskommelse omförmälda byggnaderna — d. v. s. de

byggnader, som av föreningen skola uppföras för omhändertagande av intill

50 särskilt kvalificerade vanartade barn över 15 år — har att erlägga årlig

h} ra. Denna hyra skall då nybyggnader för 25 elever tagits i bruk uppgå

till 8.750 kronor och sedan nybyggnader för ytterligare 25 elever tagits i bruk

till 14,000 kronor. Hyran skall erläggas halvårsvis i förskott.

Ifrågavarande hyra är fixerad till ett belopp, som motsvarar sju procent

a det föreningen jämlikt mom. 2 b) i avtalet för nybyggnadernas successiva

utförande tillförsäkrade statslånet å 200,000 kronor, fördelat i två poster å

125.000 kronor och 75,000 kronor.

Däremot har föreningen icke vare sig på grund av avtalet eller av annan

grund rätt till hyreser sätt ning för de elevplatser, som enligt mom. 1 a) i

nyssnämnda avtal skola i åkerbrukskolonien Halls nuvarande byggnader till

det antal dessa medgiva beredas för dels vanartade gossar under 15 år,

vilka på grund av vanartens beskaffenhet anses böra intagas i skyddshem

eller skyddshemsavdelning som avses i 43 § 2 mom. i lagen om samhällets

barnavård, dels ock sadana vanartade, som på grund av kroppslig sjukdom

eller psykisk undermålighet anses böra intagas i skyddshem eller skyddshemsavdelning

varom förmäles i 43 § 3 mom. samma lag.

De sakkunniga hava nu förordat, att statsbidrag i form av årlig hyra jämväl

bör erlaggas för de lokaler inom de nuvarande anstaltsbyggnaderna, som

tagas i anspråk för nyss angivna elevplatser. Denna hyra synes de sakkunniga

böra utgå efter enahanda grunder, som fastställts i fråga om hyran

för ovan omförmälda nybyggnader. Hyresbeloppet föreslås i enlighet härmed

böra med utbetalning halvårsvis i förskott utgå med 24,500 kronor för

år, vilket belopp motsvarar 7 procent å det ifrågasatta nya statslånet å

350.000 kronor. På sätt sker med den enligt förenämnda avtal utgående

hyran synes det nu föreslagna hyresbeloppet böra bestridas från förslagsanslaget

till skyddsuppfostran.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Avlönings
bidrag.

Beträffande härefter förslaget om statsbidrag till avlöningar åt vissa befattningshavare

vid anstalten hava de sakkunniga först ansett sig böra lämna

en detaljerad redogörelse för de år 1925 gällande bestämmelserna rörande

avlöningar och i samband därmed utgående förmaner till befattningshavare

vid Hall. Av denna redogörelse torde här endast huvuddragen behöva åter
-

givas.

Enligt Oscar-Josephina-föreningens styrelses protokoll den 9 januari 1924

hade nämnda styrelse bestämt att avlöningen till de mera fast anställda befattningshavarna

utom skollärarna skulle utgå i huvudsaklig överensstämmelse

med de för ordinarie tjänstemän vid statens civila verk gällande bestämmelserna

enligt följande lönegrader i den i avlöningsreglementet den 22 juni

1921 intagna löneplanen (lydelse före den 1 juli 1925) nämligen:

lönegrad

direktör.................................... B 16

pastor....................................... » 11

assistent.................................... » 10

inspektor ................................. » 9

överförman .............................. » 8

lönegrad

maskinist,ladufogde,trädgårds
-

mästare, rättare .................. B 2

förman....................................... 8 1

bokhållare................................. C 3

sjuksyster................................ » 3

Å grundlönerna skulle beräknas dyrtidstillägg enligt för statens nyreglerade

verk gällande bestämmelser.

För anvisade bostäder jämte i förekommande fall härmed förenade förmåner

skulle befattningshavare erlägga avgift enligt vad av direktören

bestämdes.

Beträffande uppflyttning i löneklass skulle följas de bestämmelser, som

gällde enligt förenämnda avlöningsreglemente med iakttagande, att för tjänst - göring i likvärdig befattning utom Hall kunde tillgodoräknas högst en löne
Därest

i något fall avlöningen enligt den nya staten skulle understiga vad

tjänsteman för det dåvarande åtnjöte, skulle han tillsvidare åtnjuta lönefyllnad

i likhet därmed. .

I fråga om lärarne borde följas vad i allmänhet funnes bestämt for lärare

i folkskolans tjänst.

Naturaförmåner, utöver vad med bostadslägenheterna förenats och tor

vilka avgift erlades, skulle icke tillkomma dessa befattningshavare.

Beträffande vid Hall anställda löntagare, som icke inginge i ovannamnda

löneplan, skulle avlöning utgå och uppsägningstid åtnjutas enligt överenskommelse.

i .

I enlighet härmed hade avlöningar beräknade efter C-ort och inklusive

omkring tjugu procents dyrtidstillägg utgått till bland andra.

Årslön

Dyrtids
tillägg
-

Direktören ........................

Pastorn och förste läraren

Assistenten .....................

1 lärare jämte fri bostad...

1 d:o jämte d:o.................

1 överförman ..................

med kr.

Tillhopa kr.

8,100

4,932

4,608

3,450

4,000

3,750

28,840

1,620

986

1,162

1,204

894

5,866

20

Särskilt

arvode

Summa

1,700

600

600

600

20; 3,500

Såsom hyra för upplåtna bostäder hade ovanstående befattningshavare utom

lärarna betalat ........................................................................... kr.

Återstod kr.

11,420

6,518

6,370

5,254

4,000

4,644

20

38,206

1,782

36,424

20

20

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Samtliga nyssnämnda befattningshavare åtnjöte emellertid tillsvidare fritt

bränsle till bostäderna. Direktören både därjämte fria trädgård sprodukter.

Det till denne utgående arvodet såsom sekreterare hos Oscar-Josephinaföreningen

järnte representationsersättning och städningsbidrag uppginge till

1,700 kronor för år. Pastorn och förste läraren samt en lärare åtnjöte utöver

sina ordinarie avlöningsförmåner vardera 000 kronor om året såsom

avdelningsföreståndare. Direktörsassistenten »såsom ansvarig för överförmanskapet»

erhölle därför 600 kronor om året och en förman för »skötsel

av arresten» 400 kronor om året. Samma belopp jämte 2 grisar erhölle

ladugårdsförmannen för skötsel av svinhuset.

Till samtliga befattningshavare såväl vid kolonien som vid egendomen

ut "inge kontant avlöning inklusive dyrtidstillägg med 134,386 kronor 20 öre.

Sammanlagda influtna hyresbeloppet vore 6,132 kronor.

Åtskilliga befattningshavares avlöningar vore uppdelade på olika konton

för såväl kolonien som jordbruket.

A id övervägande av vilken form som vore den lämpligaste för det årliga

statsbidrag, som måste lämnas utöver de bidrag, vilka utginge dels jämlikt

kungörelsen den 8 maj 1925 om statsbidrag till vissa kostnader enligt lagen

om samhällets barnavård m. in. och dels enligt avtalet den 12 juni 1925,

samt det bidrag som föreslagits utgå såsom hyra för de i nu befintliga

byggnader disponibla elevplatserna hava de sakkunniga funnit, att ett årligt

bidrag till bestridande av avlöningar åt de befattningshavare, på vilka ledningen

av uppjostringsarbetet i huvudsak vilade, skulle vara det lämpligaste.

Till stöd härför har framhållits, att sistnämnda bidragsform av statsmakterna

godkänts i avseende å det ekonomiska stöd, som av statsmedel jämlikt

avtal utginge till svenska diakoniss-sällskapet för den vid sällskapets skyddshem

vid Viebäck i Jönköpings län lämnade vården åt minderåriga kvinnliga

lagöverträdare, om vilka domstol förordnat att de skola insättas i allmän

uppfostringsanstalt. Enligt berörda avtal utginge sålunda av statsmedel

bland annat bidrag till lön och underhåll åt föreståndarinnor och biträden

vid \ iebäck samt till avlöning av lärarinna och av prästerligt biträde därstädes.

A id bestämmande av avlöningsförmånerna för befattningshavare vid

åkerbrukskolonien Hall hade såsom av den lämnade redogörelsen framginge

redan förut hänsyn tagits till avlöningsreglementet för befattningshavare vid

statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

De sakkunniga hade även vid beräknandet av det av dem ifrågasatta

avlöningsbidraget ansett avlöningarna böra utgå efter dylik grund, därvid

emellertid avlöningarna beräknats efter lägsta löneklass i ortsgrupp A

av den lönegrad, som befunnits svara mot befattningarnas art och med tagen

hänsyn jämväl till nu till vederbörande befattningshavare utgående sammanlagda

avlöningsförmåner.

I avseende å antalet av befattningshavare, till vilkas avlöning skulle utgå

bidrag av statsmedel, hade de sakkunniga ansett sig böra beakta den ökning

av uppfostringspersonalen, som erfordrades efter det den nya avdelningen

för äldre elever tagits i bruk, varjämte en för sin uppgift särskilt

utbildad och lämplig lärare och avdelningsföreståndare ansetts behövlig för

vården av de psykiskt undermåliga vilka hänvisades till kolonien.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 102 höft. (Nr 124.) 117 S6 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

I förevarande avseende hava de sakkunniga ytterligare anfört i huvudsak

följande.

På sätt i annat sammanhang komme att utvecklas hade de sakkunniga

i avseende å organisationen av åkerbrukskolonien Hall med de nya

uppgifter den skulle erhålla med 1926 års ingång funnit en ytterligare uppdelning

inom kolonien av eleverna efter deras olika art och uppfostringsbarhet

vara nödig. Därest de barn som komme till Hall skulle där kunna

bliva omhändertagna på det personliga sätt som vart och ett behövde

krävdes, att de olika elevgrupperna ställdes under ledning av personer vilkas

ställning bleve sådan att de både kunde och ville taga det fostrareansvar

som ålåge dem. De sakkunniga hade vid undersökningen av den nuvarande

organisationen å Hall trott sig finna, att en utveckling i nu ifrågavarande

avseende där behövdes. De förmenade ock, att med ett tillbörligt tillgodoseende

av undervisningens krav såväl pastorn, vilken tillika vore förste

lärare, som övriga lärare borde kunna i egenskap av avdelningsföreståndare

mer än hittills skett tagas i anspråk för elevernas personliga vård. För

skötseln av de olika avdelningarna erfordrades ock — jämte deras föreståndare

— uppsyningsman av sådan personlig läggning och de kvalifikationer

i övrigt att de på ett faderligt sätt kunde taga sig an de på skyddshemmet

intagna barnen.

Under åberopande av vad sålunda och i övrigt anförts hava de sakkunniga

föreslagit, att statens bidrag till avlöningar åt befattningshavare vid åkerbrukskolonien

Hall skulle utgå på det sätt och i den omfattning som framginge

av följande tablå:

Lägsta

Lönegrad. löneklass i

ortsgrupp A.

1 direktör.......................................................................... B 26 7,140: —

1 pastor, tillika förste lärare......................................... B 23 5,880: —

1 lärare och avdelningsföreståndare, tillika gymnastik
och

idrottsledare.......................................................... B 18 4,260: —

1 lärare och avdelningsföreståndare för specialavdelningen

för själsligt undermåliga elever..................... B 18 4,260: —

1 lärare och avdelningsföreståndare............................. B 17 3,960: —

2 d:o .ko .............................. B 17 7,920: —

1 uppsyningsman ............................................................ B 10 2,580: —

2 d:o ........................................................... B10 5,160: —

kronor 41,160: —

Avlöningsbidraget, vilket sålunda skulle utgå med ett belopp av högst

41,160 kronor, föreslå de sakkunniga skola bestridas från det ordinarie förslagsanslaget

till skyddsuppfostran; och borde styrelsen för åkerbrukskolonien

Hall åläggas att i koloniens räkenskaper låta lämna sådan redovisning

av avlöningsbidraget, att dess användning kunde kontrolleras.

De sakkunniga hava i detta sammanhang meddelat, att de vid läsningen

av Oscar-Josephina-föreningens styrelseprotokoll iakttagit att frågan om

Hallpersonalens pensionering varit föremål för övervägande. Då befattningshavarna

vid Hall icke hade pensionsavgifter att erlägga men dock efter

särskilda framställningar i flera fall fått pensioner beviljade av riksdagen,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

hade de sakkunniga i samband med förslaget till det belopp vartill lönebidraget

skulle bestämmas övervägt huruvida mot pensionsavgifterna svarande

belopp borde avdragas. Men då de sakkunniga stannat för att föreslå

lönerna beräknade efter lägsta löneklass inom respektive lönegrader och förutsatt

att lönetillägg i den män sådana av Hallstyrelsen prövades skäliga

finge bestridas av till nämnda styrelses disposition stående andra medel,

hade de icke funnit sig böra ifrågasätta några dylika avdrag. Då riksdagen

hittills efter särskilda framställningar beviljat pensioner till befattningshavare

vid Hall med längre tjänstetid — för närvarande utginge pensioner i tre

dylika fall — hava de sakkunniga ansett att särskilda framställningar i

dylikt syfte vid behov allt fortfarande borde göras. På motsvarande sätt

borde förfaras i fråga om pension eller ålderdomsunderstöd åt änkor efter

förutvarande befattningshavare vid anstalten. Dylika pensioner eller understöd

hade hittills av Oscar-Josephina-föreningens styrelse beviljats att utgå

dels av medel som tidigare stått till föreningens förfogande och dels av

medel tillhörande åkerbrukskolonien.

Förutom beträffande ovannämnda i den föreslagna staten upptagna poster

för statsbidrag till hyra och för dylikt bidrag till avlöningar hava särskilda

motiveringar lämnats i fråga om ett flertal övriga poster. Jag torde icke

här behöva lämna redogörelse för dessa motiveringar, vilka i stort sett synas

mig övertygande, utan tillåter jag mig härutinnan hänvisa till de sakkunnigas

yttrande (sid. 52—55). Detta yttrande jämte övriga handlingar i ärendet

skall givetvis i händelse av proposition tillhandahållas riksdagens vederbörande

utskott. Här tillåter jag mig endast beröra en å utgiftssidan upptagen

post å 7,000 kronor till anordningar för vård åt psykiskt undermåliga

elever m. m.

Enligt den plan beträffande omläggning av elevernas förläggning inom

anstalten i syfte bland annat att åstadkomma en större specialisering efter

elevernas vanartsgrad m. m., vilken av Oscar-Josephina-föreningen år 1924

framlades i samband med då pågående underhandlingar angående avtal med

staten om omhändertagande av särskilt kvalificerade vanartade (se beträffande

denna plan 1925 års statsverksproposition femte huvudtiteln, sid. 121) avsåg

föreningen att tills vidare placera de psykiskt efterblivna i anstaltens s. k.

specialavdelning, vilken då var utrymd. Skulle det visa sig att utrymmet

i denna specialavdelning ej vore tillräckligt funnes det enligt föreningen

möjlighet att för ändamålet ändra den gamla bageri- och tvättbyggnaden

vilken läge ganska avskild för sig inom koloniens område.

De sakkunniga hava nu förklarat, att användandet för de psykiskt efterblivna

av nyssnämnda specialavdelning icke kunde annat än provisoriskt tillfredsställa

de krav, som måste ställas på en avdelning för dylika elever.

Den tid, som stått de sakkunniga till buds för den åt dem anförtrodda utredningen,

hade icke räckt till för utarbetande av närmare förslag i detta

hänseende, men det av7 föreningen antydda projektet att för ändamålet ändra

den gamla bageri- och tvättbyggnaden hade synts de sakkunniga värt en

närmare prövning.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kontroll och

planläggning

av medelsförvaltningen

vid Hall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Därest specialavdelningen icke vidare komme att användas för de psykiskt

efterblivna finna de sakkunniga denna avdelning böra användas till lokal

för nykomlingar bland eleverna. Med denna anordning avse de sakkunniga

även att minska antalet elever i övriga avdelningar och därigenom bidraga

till önskvärd ytterligare gruppindelning av eleverna för ernående av den i

lagen om samhällets barnavård åsyftade individuella personliga vården och

handledningen av desamma.

Med hänsyn till önskvärdheten av att skaffa en lämplig lokal för de

psykiskt efterblivna förklara sig de sakkunniga hava i staten uppfört ovannämnda

belopp å 7,000 kronor. Detta belopp vore emellertid därjämte avsett

att eventuellt lämna bidrag till kostnaderna för underhåll av koloniens

byggnader. Sedan den ovan ifrågasatta särskilda anordningen för de själsligt

undermåliga vidtagits, torde nämligen underhållet av koloniens övriga

byggnader, ehuru de nyligen till stor del genomgått eu grundlig reparation,

dock kräva större kostnader än som kunde täckas av det i förslaget till stat

för ändamålet upptagna beloppet å 10,000 kronor. Det borde nämligen bemärkas

dels att samtliga byggnader vore utsatta för en mycket stark slitning

och dels att det tidigare vid Hall visat sig att underhållsarbeten uppskjutna

på grund av bristande medel varit orsaken till starka ekonomiska

påfrestningar.

Såsom villkor för ytterligare understöd av statsmedel till åkerbrukskolonien

Hall i den form och i den utsträckning som föreslagits anse de sakkunniga

böra stadgas föreskrifter av den art, att nödig kontroll å och klok planläggning

av koloniens medelsförvaltning erhållas.

I detta sammanhang erinra de sakkunniga därom att de under utredningens

gång erhållit anmodan att yttra sig över det av mig i det föregående omnämnda

förslaget till nytt reglemente för åkerbrukskolonien Hall, som OscarJosephina-föreningen

för fastställelse ingivit till Kungl. Maj:t.

Med hänsyn till nu antydda förhållanden ifrågasätta de sakkunniga vissa

ändringar i nämnda förslag till reglemente.

Enligt förslaget till reglemente skulle ledningen av koloniens angelägenheter

utövas av Oscar-Josephina-föreningens styrelse. Denna styrelse skulle

såsom hittills i föreningens stadgar är bestämt bestå av fem personer, av

vilka Konungen skulle utse två och föreningen bland sina ledamöter välja

tre. Dessa senare skulle väljas för en tid av fyra år. Föreningen skulle

därjämte utse för lika lång tid två suppleanter. Med hänsyn till att åkerbrukskolonien

Halls styrelse vid bifall till det framställda förslaget om ytterligare

statsunderstöd skulle komma att i än större utsträckning än hittills hava

att ansvara för förvaltningen av statsmedel synes det de sakkunniga lämpligt,

att den föreslagna sammansättningen av föreningens styrelse ändras

därhän, att av styrelsen ordföranden och två ledamöter utses av Konungen

och två ledamöter genom val av föreningen bland dess medlemmar. Av de

av Konungen utsedda ledamöterna borde årligen avgå en i den ordning, som

första gången medelst lottning mellan dessa ledamöter blivit bestämd. Styrelsen

för föreningen borde åläggas skyldighet att göra anmälan hos Kungl.

Maj:t om uppkommen ledighet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124. 37

Ur kontrollsynpunkt samt för att bereda styrelsen tillfälle att å platsen

följa verksamheten, förorda de sakkunniga att i reglementet intages bestämmelse

av innehåll att styrelsen skall utöver i övrigt erforderliga extra

sammantraden å Hall en gång i varje kvartal hålla ordinarie sammanträde

därstädes.

I reglementsföislaget intaget stadgande om utseende inom styrrelsen av

en skattmästare finna de sakkunniga kunna utgå i händelse av bifall till de

sakkunnigas förslag om styrelsens sammansättning samt om i reglementet

intoges föreskrifter i anslutning till det förslag rörande redovisning och uppbörd

m. in., som de sakkunniga ansåge sig böra framlägga. I sistnämnda

hänseende anföra de sakkunniga, att det torde vara nödvändigt, att vid

skyddshemmet åkerbrukskolonien Hall med dess betydande omfattning funnes

anställd eu av styrelsen tillsatt inför densamma ansvarig redogörare och

uppbördsman, som mottoge samtliga för kolonien avsedda medel, vare sig

dessa dit direkt inflöte eller av honom disponerades efter beslut av styrelsen

i sådana fall då medlen blivit till styrelsen överlämnade. Anstaltens

direktör syntes böra vara kassakontrollant, och det borde åligga honom att

minst en gång i varje månad verkställa kassainventering.

I leglementet anse de sakkunniga ock böra bland styrelsens åligganden

stadgas skyldighet att vaka däröver att till kolonien inflytande statsmedel,

skyddshemsavgifter och övriga inkomster i behörig ordning handhavas, detta

i syfte att styrelsens gemensamma ansvar för förvaltningen skulle komma

till tydligt uttryck.

I lämpligt sammanhang i reglementet finna de sakkunniga även böra föreskrivas,

att vid varje ordinarie sammanträde direktören skall hava att föredraga

a\ redogöraren avgiven kassarapport för nästföregående kvartal och

kassaforslag for påföljande kvartal, kassaförslaget utarbetat efter samråd med

direktören.

Med hänsyn till den ekonomiska förvaltningen anse de sakkunniga, att

reglementet i övrigt borde givas sådan avfattning att utbetalningar av koloniens

medel komme att ske efter styrelsens beslut antingen på grund av

kassaforslag som blivit för löpande kvartal av styrelsen godkända eller på

grund av styrelsens särskilda beslut då det gällde utgifter av annan art än

dem som i kassaförslaget upptagits. Genom den fullständiga överblick av

medelsbehoven, som vederbörande föredragande i styrelsen i nyss angivna

sammanhang borde lämna, skulle anordningar kunna genom styrelsen träffas

för att penningar funnes disponibla för kontant betalning. Komsumtionskredit

och betalning medelst accepter syntes nämligen icke böra förekomma

vid en publik inrättning av Halls art.

I anslutning till den av de sakkunniga föreslagna organisationen av styrelsen

för åkerbrukskolonien Hall anse dessa, att åkerbrukskoloniens räkenskaper

och förvaltning även böra underkastas revision i annan ordning än

Oscar-Josephina-föreningen i reglementsförslaget utgått ifrån. Medan i detta

förslag förutsatts att revision av åkerbrukskoloniens räkenskaper skall såsom

hittills äga rum genom av föreningen valda revisorer anse de sakkunniga,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj-.ts proposition nr 124.

att ifrågavarande revision skall verkställas av två revisorer, utsedda den

ene av Kungl. Maj:t efter förslag av riksräkenskapsverket och den andre av

nämnda förening. Stadgande av nu angivna innebörd synes de sakkunniga

böra intagas i reglementet.

Slutligen framhålla de sakkunniga att reglementet för åkerbrukskolonien

Hall i övrigt bör avfattas och uppställas i nära anslutning till av Kungl.

Maj:t utfärdade stadgar för liknande institutioner.

Avgivna Över det av de sakkunniga avgivna förslaget hava yttranden avgivits av

yttranden, styrelsen för Oscar-Josephina-föreningen, statskontoret samt statens inspektör

för fattigvård och barnavård.

Oscar- Styrelsen för Oscar-Josepliina-föreningen har i sitt yttrande förklarat, att

Josephina- föreningen icke hade något att erinra mot förslaget. Härvid har föreningen

fm cm gc anförf huvudsakligen följande.

Av de sakkunnigas med mycken omsorg verkställda utredning torde

Kungl. Maj:t finna bestyrkt, att den hittills vid åkerbrukskolonien Hall bedrivna

verksamheten fortfarande vore av vikt för det allmänna ävensom att

denna verksamhet icke kunde av föreningen upprätthållas utan ekonomiskt

stöd från statsmakternas sida. Framför koloniens övertagande av staten på

sätt föreningen alternativt hemställt hade de sakkunniga tillstyrkt bland

annat att bevilja föreningen årsunderstöd av statsmedel dels i form av hyra

för elevplatserna i nu befintliga byggnader med 24,500 kronor och dels i

form av bidrag till avlöningar med beräknade 41,160 kronor varjämte föreningen

till konsolidering av sin spridda gäld skulle tilldelas ett statslån å

tillhopa 350,000 kronor att förräntas efter 5 procent om året. Häremot

skulle enligt förslaget föreningen åtaga sig att genomföra viss omorganisation

av koloniens förvaltning m. m. ävensom att vidtaga sådana ändringar

i föreningens stadgar att ordföranden jämte två ledamöter i styrelsen samt

en av revisorerna komme att utses av Kungl. Maj:t ävensom att styrelsen

skulle hålla ordinarie sammanträden å kolonien en gång varje kvartal m. m.

Under tillförsikt att efter ernående av den säkrare grundval för verksamheten

som de föreslagna statsbidragen innebure föreningen skulle kunna på

tillfredsställande sätt allt fortfarande fullgöra de anförtrodda uppgifterna

tilläte sig styrelsen meddela att styrelsen icke hade något att erinra mot

det föreliggande förslaget.

Statskontoret. I sitt yttrande av den 23 december 1925 anför statskontoret att statskontoret

i likhet med de sakkunniga anser det hava ådagalagts, att såväl

den sedan ett femtiotal år bedrivna verksamheten vid Oscar-Josephina-föreningens

åkerbrukskoloni Hall som den nya skyddshemsverksamhet, vilken

jämlikt avtal med staten skulle upptagas, komme att äventyras, därest icke

hjälp i eu eller annan form bereddes föreningen. Ett nedläggande av verksamheten

vid Hall skulle särskilt med hänsyn till att lagen om samhällets

barnavård trädde i tillämpning den 1 januari 1926 medföra synnerligen betänkliga

följder för barnavårdssaken i landet. Statskontoret ansåge sig därför

icke böra motsätta sig, att staten här trädde hjälpande emellan.

Beträffande de av de sakkunniga framlagda förslagen till understödjande

och hjälpande av Oscar-Josephina-föreningens verksamhet vid Hall fram
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

håller statskontoret, att deras genomförande skulle medföra avsevärda kostnader

för statsverket. Vid beräkning av inkomsterna hade de sakkunniga

utgått från att i medeltal 200 platser skulle vara belagda vid Hall. Därest

så hög beläggning under något år icke ernåddes, komme emellertid anstaltens

inkomster icke att uppgå till beräknade belopp, medan utgifterna givetvis

icke kunde i motsvarande grad nedbringas. På grund härav torde det

icke ''ara uteslutet, att ytterligare bidrag för uppehållande av anstaltens

verksamhet komme att erfordras.

I syfte att nedbringa statens totala kostnader för verksamheten vid Hall

har statskontoret ifrågasatt att i de redan befintliga byggnaderna tills vidare

bereda plats för de 25 elever över 15 år, för vilka de enligt avtalet den 12

juni 1925 beslutade byggnaderna skulle i första hand avses, och i samband

därmed uppskjuta uppförandet av nämnda byggnader. Härutinnan anför

statskontoret följande.

I de nuvarande anstaltsbyggnaderna vid Hall finge emottagas intill 210

elever. Under tiden december 1924—november 1925 hade emellertid medeltalet

intagna elever utgjort allenast 177. En avsevärd underbeläggning av

anstalten förefunnes således för det dåvarande. I de redan befintliga byggnaderna

syntes därför kunna beredas plats för de 25 elever över 15 år, för

idka de enligt avtalet den 12 juni 1925 beslutade nybyggnaderna skulle i

första hand avses. Het torde sålunda kunna ifrågasättas, att åtminstone

tills vidare intill dess större behov av platser för elever under 15 år gjorde

sig gällande uppskjuta uppförandet av nybyggnaderna. Huruvida en sådan

anordning även ur andra än ekonomiska synpunkter kunde anses lämpligt

undandroge sig statskontorets bedömande. ’

Härest emellertid den av statskontoret ifrågasatta begränsningen av verksamheten

vid Hall ansåges icke böra ske, håller statskontoret före, att statsunderstöd

i den omfattning, som de sakkunniga föreslagit, torde erfordras

för uppehållande av verksamheten. Het av de sakkunniga föreslagna sättet

för föreningens bispringande stode även i överensstämmelse med de principer,

som kommit till användning beträffande statsunderstöd åt andra dylika

anstalter.

Häieftei förklarar sig statskontoret icke hava något att erinra mot de

sakkunnigas förslag dels att det ytterligare låneunderstödet skulle anvisas

från statsverkets fond av rusdrycksmedel, dels ock att vid bifall därtill även

det föreningen enligt beslut av 1925 års riksdag beviljade låneunderstödet

å 200,000 kronor, vilket anvisats av tillfälliga lånemedel, skulle ersättas från

samma fond.

Hå det föreslagna låneunderstödet i främsta rummet skulle användas till

betalning av föreningens skulder, anser statskontoret, att de inteckningar i

föreningens fasta egendom, som lämnats såsom säkerhet för vissa av dessa

skulder, borde till statsverket överlämnas såsom säkerhet för det nya låneunderstödet.

Härjämte borde föreningen, som för det redan beviljade låneunderstödet

till statskontoret avlämnat inteckningar i fastigheterna å tillhopa

125,000 kronor, tillförbindas att till säkerhet för dels det nya låneunderstödet

dels ock det belopp av 125,000 kronor av det redan beviljade understödet,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statens

inspektör för

fattigvård och

barnavård.

Kungl. Majits proposition nr 124.

som skulle användas för ett första utbyggande av anstalten enligt avtalet

den 12 juni 1925, avlämna ytterligare inteckningar i fastigheterna till belopp,

som erfordrades för att hela inteckningssäkerheten skall uppgå till (125,000

+ 350,000) 475,000 kronor, allt med bästa förmånsrätt.

Beträffande räntefot och övriga villkor för det nya låneunderstödet har

statskontoret förordat vad de sakkunniga härutinnan föreslagit.

Slutligen förklarar statskontoret sig icke hava något att erinra mot de

av de sakkunniga ifrågasatta ändringarna och tilläggen till det föreliggande

förslaget till nytt reglemente för skyddshemmet åkerbrukskolonien Hall.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård har i sitt den 31 december

1925 avgivna utlåtande framhållit, att den undersökning som de sakkunniga

företagit rörande åkerbrukskolonien Hall givit det bestämda resultatet att

om icke ett ingripande till stöd för anstalten komme till stånd från något

håll anstalten endast under någon kortare tid framåt kunde existera i sin

nuvarande omfattning.

Under erinran om att det ingripande från statens sida de sakkunniga

uti ifrågavarande hänseende förordat innefattade ett icke oväsentligt belopp

framhåller inspektören att innan staten sålunda trädde hjälpande emellan

frågan om anstaltens behövlighet för sitt ändamål borde undersökas.

Inspektören har därför ansett sig böra verkställa en dylik undersökning.

I sitt yttrande anför han i detta ämne i huvudsak följande.

Frågan om behövligheten av åkerbrukskolonien Hall sammanhängde med

frågan om ordnandet av hela skyddshemsvården i enlighet med 1924 års

lag om samhällets barnavård. Men långt innan antagandet av denna lag

som skulle träda i kraft år 1926, hade ett behov av differentiering i skyddsliemsarbetet

gjort sig gällande. Man hade funnit det i högsta grad menligt

för ernåendet av ett gott resultat, att i samma anstalt sammanföra yngre

jämförelsevis oskyldiga barn med äldre eller sådana som vore svårt vanartade.

Besultatet måste bliva att de yngre och relativt godartade elementen

rönte en mycket ogynnsam påverkan av de andra. Då de av landstingen

upprättade skyddshemmen vore avsedda för sina respektive områden, finge

de ett elevmaterial, som i stort sett vore detsamma. Olägenheterna av att

sålunda varje landstingsområde skulle omhändertaga vanartade av mycket

olika kategorier hade emellertid väsentligt förminskats därigenom, att man

till Hall kunnat avskilja de äldre och svåruppfostrade elementen. Hall

hade på detta sätt så småningom utvecklats till en för hela landet avsedd

anstalt för svårt vanartade och svåruppfostrade gossar.

Om nu åkerbrukskolonien Hall måste nedläggas skulle hela den hittillsvarande

skyddshemsverksamheten lida ett betänkligt avbräck. Men ännu

väsentligare vore att det skulle möta nästan oöverstigliga hinder för skyddshemmen

att upptaga den nya verksamhet, som genom 1924 års lag vore föreskriven.

Genom 22 § c) jämförd med 43 § 2 och 3 mom. i den nya lagen skulle

skyddshemsvården utökas till att omfatta åldersgruppen 15—18 år. Det vore

naturligtvis så gott som omöjligt att fostra dessa äldre kategorier som enligt

lagen kunde kvarhållas ända till 21 års ålder å landstingens skyddshem.

Likaså vore det förenat med stora olägenheter att fostra vanartade, som samtidigt

vore kroppsligt sjuka eller psykiskt abnorma tillsammans med friska och

normala individer. Under sådana förhållanden förefunnes ett oavvisligt behov

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kung!. Maj:ts proposition nr 124.

av anstalter, som toge hand om de ovan angivna grupperna vanartade. En

sådan anstalt för gossar hade just Hall avsetts att bliva och överenskommelse

därutinnan hade under år 1925 träffats mellan Kungl. Maj:t och kronan

och föreningen. Plan för uppförande av särskild byggnad för 15—18- åringarna med plats för 25 elever både även godkänts av Kungl. Maj:t och

byggnadsarbetet påbörjats. För ändamålet hade föreningen beviljats ett

lån av statsmedel å 200,000 kronor, varav 125,000 kronor redan utbetalats

och återstoden skulle lämnas, då antalet elever av ifrågavarande kategori

stigit över 25 och Kungl. Maj:t på anmälan av föreningen förklarat hinder

ej möta för uppförande av nybyggnader för ytterligare 25 elever. För de

svårare vanartade under 15 år och kroppsligt sjuka eller psykiskt undermåliga

skulle enligt överenskommelsen koloniens nuvarande byggnader användas.

Under sådana förhållanden och då väl uppförandet av en ny anstalt

för detta ändamål på annat håll vore utesluten torde det för tillämpningen

av lagen om samhällets barnavård vara alldeles nödvändigt, att åkerbrukskolonien

Hall finge för framtiden fortsätta sin verksamhet.

För egen del hade inspektören ej i sin tjänstutövning haft anledning

inspektera Hall, enär dylika anstalter hittills ej fallit under hans verksamhet.

Emellertid hade han genom tillfälliga besök under senare år och efter

studium av de sakkunnigas undersökning bibragts den uppfattningen, att

anstalten i stort sett vore tjänlig för uppgiften. Särskilt gällde detta naturligtvis

den nya avdelningen, som ju varit föremål för godkännande av Kungl.

Maj:t. Men också den övriga delen av anstalten torde vara tjänlig för sitt

syfte, även om de nyligen vidtagna förbättringarna kunde ha verkställts

något annorlunda i vissa detaljer. Vad beträffade anstaltens läge och möjligheten

att därstädes bereda sysselsättning av alla slag kunde anstalten

sägas uppfylla mycket högt ställda krav. Genomfördes de förändringar och

förbättringar, som sakkunniga ansett böra äga rum särskilt i fråga om de själsligt

undermåligas behandling och den ytterligare specialisering, som de i

övrigt funnit önskvärd, torde anstalten väl kunna fullgöra sin uppgift.

Ur nu anförda synpunkter anser inspektören sig kunna på det livligaste

tillstyrka att Oscar-Josephina-föreningen erhåller statens kraftiga hjälp för

att kunna fortsätta sin verksamhet vid åkerbrukskolonien Hall. Såsom

ytterligare motivering för eu dylik hjälp har inspektören framhållit, att föreningen

tidigare och under en lång följd av år med stora bidrag från enskilda

personer uppehållit en verksamhet, som väl närmast ålegat det allmänna.

Körande sättet för beredande av statligt understöd ansluter sig inspektören

till de sakkunnigas förslag. Beträffande såväl statslånets som de årliga

bidragens storlek finner inspektören dem vara väl avvägda och därför

böra tillstyrkas.

Slutligen framhåller inspektören lämpligheten av att vid bifall till det av

de sakkunniga framställda förslaget om statsunderstöd staten tillförsäkras

större inflytande å skötseln av ifrågavarande anstalt och en starkare kontroll

å densamma. Det av de sakkunniga i nämnda avseenden framställda

förslaget syntes lämpligt avvägt.

Det torde av de sakkunnigas undersökning vara uppenbart, att Oscar- DepartementsJosephina-föreningen

och det av föreningen drivna skyddshemmet åkerbruks- chefen.

kolonien Hall befinna sig i sådant ekonomiskt trångmål att verksamheten

Bihang till riksdagens protokoll 1926. L samt. 102 käft. (Nr 124.) in 26 4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung!,. Maj:ts proposition nr 124.

vid skyddshemmet allvarligt äventyras därest icke hjälp i en eller annan

form inom närmaste tiden lämnas.

Ett bispringande från statens sida har förordats av såväl de sakkunniga

som de hörda myndigheterna, nämligen statskontoret samt statens inspektör

för fattigvård och barnavård. Såsom huvudsakligt skäl härför har framhållits

de betänkliga följder ett nedläggande i större eller mindre omfattning av

verksamheten vid Hall skulle medföra för skyddshemsvården, särskilt då

denna vård med ikraftträdandet av lagen om samhällets barnavård står inför

vidgade och synnerligen krävande uppgifter.

Nyss angivna skäl är även för mig avgörande, då jag nu förordar att

staten bör träda emellan för uppehållande av verksamheten vid Hall.

Vid ett dylikt ingripande från statens sida torde närmast kunna följas

endera av följande två huvudlinjer, nämligen inköp av egendomen Hall med

den där befintliga anstalten eller ytterligare understöd åt Oscar-Josepliinaföreningen

för anstaltens fortsatta drivande.

Beträffande frågan om statsinköp har jag såsom av det föregående framgår

redan under utredningsarbetets gång låtit de sakkunniga erhålla kännedom

om att jag av statsfinansiella skäl ansåge en dylik åtgärd icke böra tillgripas.

Denna uppfattning hyser jag fortfarande. Men även om hinder av

statsfinansiell art enligt min uppfattning ej förelåge skulle jag dock icke

anse mig böra förorda ett statsinköp. Anlitande av nämnda utväg skulle

nämligen i viss mån innefatta ett avsteg från den av mig hävdade och av

statsmakterna godtagna grundsatsen att de för tillämpning av lagen om

samhällets barnavård erforderliga centrala anstalterna böra inrättas och

drivas av härtill lämpliga organisationer med understöd från statens sida.

Det statliga ingripande varom nu är fråga torde därför i anslutning till det

nyss sagda böra ske genom lämnande av ytterligare statligt understöd åt

Oscar-Josephina-föreningen för möjliggörande genom denna förenings försorg

av fortsatt verksamhet å Hall.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle ett bispringande från statens sida

ske i form av dels statslån och dels årligt statsbidrag. Statslånet hava de

sakkunniga av närmare angivna skäl ansett icke kunna sättas till lägre

belopp än 350,000 kronor. Det årliga bidraget skulle lämnas dels såsom

hyresbidrag och dels såsom avlöningsbidrag. Hyresbidraget skulle utgå för

de lokaler inom de nuvarande anstaltsbyggnaderna vid åkerbrukskolonien

Hall som avses för de i mom. la) av förberörda överenskommelse den 12

juni 1925 omförmälda eleverna, d. v. s. vissa vanartade under 15 år samt

vissa med kroppslig sjukdom eller psykisk undermålighet behäftade vanartade.

Lönebidraget skulle användas till avlöningar till sådana befattningshavare

vid anstalten, på vilka uppfostringsarbetet i huvudsak vilar. Hyresbidraget

har föreslagits till 24,500 kronor och avlöningsbidraget till högst

41,160 kronor allt för år räknat.

Med hänsyn dels till det betydande belopp i form av engångs- och årsbidrag

som de sakkunnigas förslag sålunda innebure dels ock till det föreningen

redan enligt ovannämnda överenskommelse den 12 juni 1925 med
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 124.

43

givna låneunderstödet å 200,000 kronor har statskontoret under hänvisning

till det relativt låga elevantalet under senare tid framfört tanken på ett begränsande

av verksamheten vid Hall. Detta skulle ske på det sätt att i de

redan befintliga byggnaderna skulle beredas plats för de 25 elever över 15

år, för vilka i nyssnämnda överenskommelse omförmälda nybyggnader skulle

i första hand avses. Härigenom skulle åtminstone tills vidare intill dess

större behov av platser för elever under 15 år gjorde sig gällande kunna

anstå med uppförandet av nybyggnaderna.

Vidtagandet av en sådan anordning, vars lämplighet ur andra än ekonomiska

synpunkter statskontoret uttryckligen förklarat sig icke kunna bedöma,

måste jag emellertid bestämt avstyrka. Av motiven till lagen om samhällets

barnavård framgår att lämpligheten av att i samma anstalt sammanföra vanartade

över 15 år med svårt vanartade yngre barn blivit ifrågasatt samt att

fattigvårdslagstiftningskommittén och föredragande departementschefen ansett

sig kunna tillstyrka en dylik anordning endast under förutsättning att lämpliga

lokala anordningar kunde åvägabringas. Möjlighet härtill torde emellertid

icke föreligga inom de nuvarande lokalerna å Hall. Avsikten med uppförande

därstädes av särskilda byggnader belägna på jämförelsevis stort avstånd

från den nuvarande anstalten har varit, att de äldre vanartade eleverna,

av vilka en del tillhöra den kategori, som hittills behandlats såsom lösdrivare

och internerats å tvångsarbetsanstalt, skulle avskiljas från de yngre dels för

att erhålla en sådan fostran som för dem skulle vara erforderlig dels ock

för att skydda de yngre eleverna från skadlig påverkan. Om nu eleverna

över 15 år sammanfördes med de övriga, skulle den i lagen om samhällets

barnavård särskilt åsyftade specialiseringen efter elevernas ålder och vanartens

beskaffenhet svårligen kunna komma till stånd. En dylik åtgärd

torde ur barnavårdens synpunkt näppeligen kunna anses försvarlig beträffande

en för hela landet avsedd central anstalt med uppgift att inrymma olika

kategorier vanartade i alla åldrar upp till 21 år.

Aven i ett annat avseende skulle den av statskontoret ifrågasatta anordningen

enligt min uppfattning vara mindre lycklig. I de nuvarande lokalerna

finnes ingen möjlighet att under nätterna isolera eleverna från varandra,

utan de äro inlogerade i större sovsalar, rymmande ett icke obetydligt

antal elever. De i avtalet den 12 juni 1925 omförmälda nybyggnaderna

äro däremot avsedda att huvudsakligen innehålla smärre enkelrum, så att

eleverna kunna under sovtid hållas noggrant avskilda från varandra. Liknande

anordningar finnas bland annat vid statens uppfostringsanstalt å Bona,

vilken är avsedd för ungdom, som i avseende å ålder och egenskaper i övrigt

i stort sett stå mycket nära de ynglingar, vilka torde komma att intagas i

de nu ifrågavarande nybyggnaderna. Det torde bland på förevarande område

erfarna personer råda en allmän uppfattning om nödvändigheten av att,

då fråga är om vanartade, tillhörande de något högre åldersgrupperna, fullt

betryggande isoleringsmöjligheter föreligga av den art jag nyss angivit. Men

detta skulle icke bliva fallet om den av statskontoret i besparingssyfte

ifrågasatta anordningen komme till stånd.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majtfs proposition nr 124.

I detta sammanhang får jag meddela, att enligt från anstalten i dagarna

inhämtad upplysning uppförandet av en bostadsbyggnad för inrymmande av

25 vanartade över 15 år fortskridit så långt att arbetet med tegelbeläggning

av byggnadens andra och sista våning pågår.

Vidkommande elevfrekvensen å Hall har underbeläggning å anstalten

förekommit under det gångna året. Lagen om samhällets barnavård har

emellertid trätt i kraft med ingången av år 1926. Det torde visserligen vara

svårt att göra några bestämda antaganden om huru snart det större intresse

för den barnavårdande verksamheten, som kan förväntas föreligga hos de

nya särskilt för uppgiften i fråga utsedda barnavårdsnämnderna, tager sig uttryck

i en stegring av de omhändertagnas antal. Sannolikheten torde dock

tala för att inom kort tid en dylik stegring skall göra sig kännbar, även

genom en ökad beläggning å Hall. Då härtill kommer att uppfostran i

skyddshem enligt den nya lagen skall beredas kategorier av vanartade som

hittills icke varit föremål härför och att åldersgränsen för slutlig utskrivning

blivit höjd, tala ytterligare skäl för behovet av att bibehålla den nuvarande

anstaltens utrymme för omhändertagande av de svårare vanartade under 15

år samt de kroppsligt sjuka och psykiskt abnorma.

Ur nu anförda synpunkter kan jag icke förorda någon inskränkning av

vid anstalten förefintliga eller i enlighet med förenämnda överenskommelse

avsedda anordningar för omhändertagande av olika kategorier av vanartade.

Tvärtom anser jag mig böra framhålla önskvärdheten av att av de sakkunniga

förordade åtgärder för ytterligare specialisering av vårdverksamheten

vid anstalten må i nödig omfattning och inom rimlig tid kunna komma till

stånd.

Vid nu angivna förhållanden och då jag i likhet med statskontoret

och statens inspektör för fattigvård och barnavård funnit de av de sakkunniga

för statslånet samt hyres- och avlöningsbidragen föreslagna beloppen

övertygande motiverade och väl avvägda får jag förorda att föreningen lämnas

statligt understöd i sålunda angivna former och med i varje fall föreslagna

belopp.

Vidkommande det nya statslånet å 350,000 kronor hava de sakkunniga

hemställt, att detta lån skulle anvisas från statsverkets fond av rusdrycksmedel

samt att vid bifall härtill det föreningen tidigare beviljade låneunderstödet

å 200,000 kronor vilket anvisats av tillfälliga lånemedel måtte få ersättas

från samma fond. Statskontoret har förklarat sig intet hava att erinra

häremot.

För min del kan jag dock icke biträda detta förslag. Icke blott nyssnämnda

till Oscar-Josephina-föreningen förut lämnade lån utan även de lån

som 1925 års riksdag samtidigt beviljade till andra institutioner för omhändertagande

av vissa kategorier av vanartade bestämdes nämligen att utgå

av tillfälliga lånemedel. Det av de sakkunniga anförda skälet för att nu anlita

rusdrycksmedelsfonden eller att Oäcar-Josepliina-föreningens verksamhet i viss

mån är avsedd att bota skador, vilka i många fall orsakats av föräldrars rusdrycksmissbruk,

synes mig icke vara tillräckligt bärande för att föranleda avvikelse

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

45

från den hittills tillämpade anordningen för beredande av medel till låneunderstöd

i sådana fall som förevarande. Jag hemställer alltså, att det nya

lånet liksom det tidigare beviljade skall utgå av tillfälliga lånemedel.

I fråga om räntefot, säkerhet, tid och övriga villkor för lånet hava de

sakkunniga förordat, att i tillämpliga delar skulle följas de grunder som

stadgats beträffande det äldre lånet i överenskommelsen den 12 juni 1925,

dock att beträffande tiden för lånets utbetalande lånet skulle med hela beloppet

ställas till föreningens förfogande efter ingången av budgetåret 1926—

1927.

De sakkunnigas förslag i förevarande hänseenden giver jag min anslutning

med den jämkning som av statskontoret föreslagits i syfte att bereda

inteckningssäkerhet med bästa förmånsrätt för såväl det nu ifrågasatta lånet

å 350,000 kronor som det belopp å 125,000 kronor av det äldre lånet, som

skall användas för ett första utbyggande av anstalten enligt ovannämnda överenskommelse.

Beträffande det årliga hyresbidraget har jag intet att erinra mot de sakkunnigas

förslag att nämnda hyresbidrag skall utgå efter enahanda grunder

som i berörda överenskommelse fastställts i fråga om hyra för nybyggnaderna

för vanartade över 15 år. Nu ifrågavarande hyresbidrag bör alltså oavsett

beläggningen utbetalas halvårsvis i förskott, första gången den 1 juli 1926.

Yad angår avlöningsbidraget torde på sätt de sakkunniga förordat styrelsen

för åkerbrukskolonien böra åläggas att i koloniens räkenskaper

lämna sådan redovisning för bidraget att dess användning kan vederbörligen

kontrolleras. Det ifrågavarande bidragsbeloppet, 41,160 kronor, bör givetvis

betraktas såsom ett maximum för år räknat. Ivungl. Maj:t torde lämpligen

böra meddela erforderliga föreskrifter rörande bidragets utbetalande m. m.,

därvid de sakkunnigas förslag till avlöningar i huvudsak lärer böra tjäna till

ledning.

Såsom villkor för ytterligare understöd av statsmedel i den form och den

utsträckning som ingå i de sakkunnigas förslag hava dessa ansett, att staten

borde tillförsäkras större inflytande å anstaltens skötsel och föreskrifter utfärdas

för ernående av en klok medelsförvaltning. Yad de sakkunniga i

sådant avseende föreslagit i samband med granskning av det föreliggande

förslaget till nytt reglemente för åkerbrukskolonien finner jag i likhet med

de hörda myndigheterna vara lämpligt och sålunda i allt väsentligt böra

vinna beaktande vid fastställande av ett dylikt reglemente. Med den slutliga

prövningen av reglementsförsiaget lärer i anslutning härtill böra anstå till

dess förevarande fråga om statsunderstöd blivit avgjord.

I det föregående har jag förordat, att det ordinarie förslagsanslaget till

skyddsuppfostran för budgetåret 1926—1927 efter en fördubbling av det för

innevarande budgetperiod anvisade anslaget å 180,000 kronor som endast

avser halvår skulle ökas med 40,000 kronor. Denna ökning skulle betingas

av ett bifall till mitt förslag om ingående av avtal med samariterhemmet i

Uppsala och Stockholms stadsmission angående omhändertagande av en de!

av uppfostringsverksamheten för vissa vanartade flickor.

Bihang till riksdagens protokoll 1026. 1 samt. 102 Käft. (Nr 124.) m 26 5

s. 46 Kontrollera mot PDF

Hemställan.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Enligt de sakkunnigas förslag böra förut angivna hyresbidrag å 24,500

kronor och avlöningsbidrag å 41,160 kronor jämväl utgå av nämnda anslag.

Häremot har jag i likhet med statskontoret icke något att invända. Anslaget

till skyddsuppfostran torde alltså för nästa budgetår böra i riksstaten uppföras

med ett belopp av 465,660 kronor eller i avrundat tal 466,000 kronor.

Sistnämnda belopp är detsamma som i riksstatsförslaget för berörda budgetår

blivit beräknat för ändamålet.

På grund av vad jag här ovan i skilda hänseenden anfört får jag hemställa

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels höja det ordinarie förslagsanslaget till skyddsuppfostran,

nu 180,000 kronor, med 286,000 kronor till...... kronor 466,000;

dels medgiva, att från nämnda anslag må utgå hyra för två

skyddshem, anordnade det ena av samariterhemmet i Uppsala

och det andra av Stockholms stadsmission, ävensom ersättning

för icke belagda platser i dessa skyddshem m. m., i enlighet

med av mig här ovan angivna grunder;

dels medgiva, att från samma anslag må från och med den

1 juli 1926 utgå ej mindre hyra för de lokaler inom de nuvarande

anstaltsbyggnaderna vid skyddshemmet åkerbrukskolonien

Hall, som avses för de i mom. 1 a) av överenskommelse

den 12 juni 1925 mellan Kungl. Maj:t och kronan å ena samt

föreningen till minne av Konung Oscar I och Drottning

Josephina å andra sidan omförmälda vanartade än även bidrag

till avlöningar åt vissa befattningshavare vid nämnda

skyddshem, allt i enlighet med av mig här ovan förordade

grunder;

dels ock bland utgifter för kapitalökning, att utgå av tillfälliga

lånemedel, under rubriken låneunderstöd anvisa

ej mindre såsom reservationsanslag följande belopp näm
-

ligen :

till lån till samariterhemmet i Uppsala............ kronor 100,000;

till lån till Stockholms stadsmission ............... » 145,000;

än även till lån till föreningen till minne av Konung Oscar I

och Drottning Josephina ett belopp av............ kronor 350,000.

Yad departementschefen sålunda hemställt däruti statsrådets

övriga ledamöter instämma behagar Hans Maj:t

Konungen bifalla samt förordnar, att proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. SU 1926:121 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till skyddsuppfostran in. in. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1926:235 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till skyddsuppfostran rn. m. s. 10 i texten