Angående pensionering av vissa i lantförsvarets tjänst anställda eller förut anställda personer
1926-02-12 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1926:128, Angående pensionering av vissa i lantförsvarets tjänst anställda eller förut anställda personer
Dokumentets text
Kungl. Maj:ls proposition nr 128.
5
tfr 128.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionering
av vissa i lantförsvarets tjänst anställda
eller förut anställda personer; given Stockholms slott
den 12 februari 1926.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
imder punkterna l:o—9:o hemställt.
GUSTAF.
P. Albin Hansson.
Utdrag av protokollet övei'' försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 12 februari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Wigforss, Möller,
Levinson.
Departementschefen, statsrådet Hansson anhåller att få underställa Kungl.
Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående beredande av
pension åt vissa i lantförsvarets tjänst anställda eller förut anställda personer
samt anför därvid följande:
l:o.
Uti skrivelse till arméförvaltningens intendentsdepartement den 2 april Ang. pension
1925 har chefen för Upplands infanteriregemente gjort framställning om bere- skomakeri
dande av pension åt förmannen vid regementets skomakeriverkstad Johan förmannen
Emanuel Nydén. J- E- Nvién
-
355 26
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nydén är född den 26 december
1871; att han under tiden den 7 november 1889—den 18 januari 1908 tjänat
som soldat vid Upplands infanteriregemente; att han alltsedan år 1908 varit
anställd såsom förman vid nämnda regementes skomakeriverkstad, vilken anställning
han lämnat med utgången av april månad 1925; att han under de
senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg,
uppgått till 2,400 kronor för år; att han icke uppbär något understöd från
Vadstena krigsmanshuskassa; att han har vänstra armen amputerad i sin helhet
samt företer symptom pa åderförkalkning, i följd varav hans arbetsförmåga
är i mycket hög grad nedsatt; samt att han tjänat utmärkt väl såsom
soldat samt utan anmärkning och efter bästa förmåga utfört det honom såsom
arbetsförman vid regementets skomakeriverkstad åliggande arbete.
Chefen för femte arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t anfört, att departementet i
betraktande av Nydéns långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst
funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att han från och
med månaden näst efter den, under vilken han erhållit avsked från sin anställning
vid Upplands infanteriregemente, komme i åtnjutande av något understöd
från statens sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt
understöd erinrade departementet därom, att pensioner å 800 å 1,000 kronor
i allmänhet plägat beviljas vid armén anställda arbetare, vilka intagit förmans
ställning. Med hänsyn emellertid därtill, att Nydén tjänstgjort i egenskap av
förman under en tid av endast något mera än 17 år, ansåge departementet sig
icke böra åt Nydén föreslå högre årlig pension än 800 kronor. På grund härav
hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Nydén finge från och med den 1 maj 1925 under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension av 800 kronor.
Statskontoret har avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört, att ämbetsverket
i likhet med arméförvaltningens intendentsdepartement ansåge goda
skäl föreligga för beredande av någon pension av statsmedel åt Nydén.
Vad pensionsbeloppet beträffade, syntes numera böra vid framställning
till riksdagen om beviljande av pension uppmärksammas, hurusom i de
bestämmelser om ny pension, som av 1925 års riksdag godkänts samt meddelats
i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280), förutsattes, att pensioner, som av
riksdagen komme att beviljas efter år 1925, till beloppet så avpassades, att de
kunde betraktas såsom nyreglerade, och alltså icke berättigade till annan tillläggsförmån
än dyrtidstillägg enligt de för sådant tillägg till tjänstepension
efter den 1 juli 1925 gällande grunder. Då det alltså i detta fall gällde att
föreslå ett belopp, som kunde anses lämpligt såsom nyreglerad pension, syntes
ledning för beloppets avpassande kunna hämtas från de såsom nyreglerade
betecknade pensioner, som enligt av 1925 års riksdag godkända och i kungörel
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
sen den 8 april 1925 (nr 87) fastställda grunder tillkomme viss icke-ordinarie
personal vid statens kingstdepåer. För sådan befattningshavare bland nämnda
personal, som innehade förmansställning, vore bestämt ett pensionsbelopp av
lägst 720 kronor vid 25 tjänstår, med förhöjning av 30 kronor för varje tjänstår
utöver 25, dock att högsta pensionsbeloppet skulle utgöra 1,200 kronor; och inträdde
rätt att komma i åtnjutande av pension, bland annat, då befattningshavare,
efter att hava uppnått en levnadsålder av minst 50 år, entledigades på
grund därav, att han befunnes till följd av sjukdom, vanförhet, lyte eller försvagat
hälsotillstånd varaktigt oförmögen till arbete. Då i nu förevarande
fall, där sålunda angiven förutsättning för pension förelåge, anställningstiden
i statens tjänst finge anses utgöra 35 år, syntes pensionsbeloppet böra
bestämmas till 1,020 kronor.
Såsom förut nämnts, vore det avsett, att till sådan pension icke skulle utgå
annan tilläggsförmån än dyrtidstillägg. Emellertid hade numera med hänsyn
till lydelsen av bestämmelserna i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) angående
pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.
pensionärer uppstått tvekan, huruvida icke innehavaren av en sålunda av riksdagen
beviljad pension skulle enligt nämnda bestämmelser vara, därest annat
icke uttryckligen föreskreves, berättigad att åtnjuta sådant pensionstillägg, som
i kungörelsen avsåges. För att förekomma detta icke åsyftade förhållande
syntes i första hand böra tagas i övervägande, huruvida icke till § 2 i nämnda
kungörelse, vilken paragraf innehölle stadganden om undantag från åtnjutande
av pensionstillägg, borde fogas en ny punkt av innehåll, att den,
som senare än vid 1925 års riksdag blivit genom särskilt beslut av riksdagen
förklarad berättigad till pension från allmänna indragningsstaten eller
särskilt verks medel, icke finge komma i åtnjutande av pensionstillägg, varom
i denna kungörelse vore fråga, under annan förutsättning än att medgivande
därtill av riksdagen särskilt lämnades. För sin del ville statskontoret förorda,
att en sådan författningsändring vidtoges. I annat fall måste antingen det beräknade
pensionsbeloppet nedsättas med pensionstilläggets belopp eller ock i
varje förekommande fall stadgas, att å pensionen icke finge åtnjutas pensionstillägg.
I anledning av vad statskontoret sålunda anfört rörande behovet av ett förtydligande
av bestämmelserna om pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer har Kungl. Maj:t på chefens för
finansdepartementet föredragning den 29 januari 1926 till riksdagen avlåtit
proposition i ämnet (nr 63).
Vad angår frågan om beviljande av pension åt förre skomakeriförmannen
Kydén, finner jag, med hänsyn till vad i ärendet förekommit, det vara med
billighet överensstämmande, att dylik förmån beredes honom. Beträffande
storleken av pensionen, som, i enlighet med vad förut anförts, bör avpassas
så. att den kan betraktas såsom nyreglerad, anser jag mig böra biträda vad
statskontoret härutinnan föreslagit. I överensstämmelse härmed skulle för be
-
Ang. pension
åt förre
arbetaren
F. T.
Sandberg.
8 Kiingl. Maj.ts proposition nr 128.
räknandet av pensionsbeloppet de grunder komma till tillämpning, som enlig!
kungörelse den 8 april 1925 (nr 87) fastställts för pensionering av vissa ickeordinarie
befattningshavare vid Flyinge hingstdepå och stuteri samt Strömsholms
hingstdepå, och skulle beloppet sålunda bestämmas till 1,020 kronor
för år.
•Tag far alltså hemställa, att Ivungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgivaT
att förre förmannen vid Upplands infanteriregementes skomakeriverkstad
Johan Emanuel Nydén må från och med den 1 mai
1925 under sin återstående livstid a allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,020 kronor.
2:o.
Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 17 mars 1925»
har styresmannen för ammunitionsfabriken gjort framställning om beredande
av pension åt arbetaren vid fabriken Frey Teodor Sandberg.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sandberg är född den 1 augusti
1864; att han alltsedan den 1 februari 1895 varit anställd vid ammunitionsfabriken;
att han under år 1924 vid fabriken uppburit en avlöning, som, frånsett
dyrtidstillägg, uppgått till omkring 2,400 kronor; att han på grund av åderförkalkning
och ålderdomssvaghet är oförmögen att vidare fullgöra de med
hans anställning vid fabriken förenade göromål; samt att han under sin tjänstetid
vid fabriken iakttagit ett hedrande uppförande och visat god arbetsduglighet.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméför vältning ens artilleridepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t anfört, att departementet ansåge
billigt, att Sandberg genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle?
under sin återstående livstid. I fråga om storleken av det ifrågasatta understödet
ansåge departementet, med hänsyn till Sandbergs tjänstetid ävensom till
de belopp, riksdagen under de närmast föregående åren beviljat arbetsanställda
vid arméns fabriker, sig böra föreslå 600 kronor för år. Artilleridepartementet
hemställde alltså, att Kung], Maj:t matte föreslå riksdagen att å allmänna
indragningsstaten bevilja Sandberg en årlig pension under hans återstående
livstid av 600 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1926.
Statskontoret har avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört, bland annat, att
ämbetsverket i likhet med arméförvaltningens artilleridepartement ansåge skäl
föreligga för beredande åt Sandberg av någon pension. Då det gällde att i
detta fall föreslå ett belopp, som kunde anses såsom nyreglerad pension, syntes;
ledning kunna hämtas från de såsom nyreglerade betecknade pensioner, son*
avsåges för betjäningspersonalen vid statens hingstdepåer. För sådan befattningshavare
bland nämnda personal, vilken icke innehade förmansställning,
vore avsett ett pensionsbelopp av lägst 600 kronor vid 25 tjänstår och högst
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
9
900 kronor vid minst 35 tjänstår. Emellertid torde Sandberg såsom yrkesutbildad
arbetare vid ammunitionsfabriken få anses intaga en högre ställning än
en stallbetjänt. Med hänsyn härtill torde pensionsbeloppet för Sandberg böra,
ehuru hans tjänstetid omfattade endast 30 år, bestämmas till 960 kronor för år,
motsvarande en icke nyreglerad pension å 560 kronor.
I likhet med statskontoret tillstyrker jag, att Sandberg beredes pension med
960 kronor för år. Då, enligt vad jag under hand inhämtat, Sandberg avgått
från sin ifrågavarande anställning den 9 december 1925, torde pensionen till
honom böra utgå från och med den 1 januari 1926.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre arbetaren vid ammunitionsfabriken Frey Teodor
Sandberg må från och med den 1 januari 1926 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 960 kronor.
3:o.
Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 mars 1925 har chefen för Göta artilleriregemente
gjort framställning om beredande av pension åt skomakeriarbetaren
vid regementets intendenturverkstäder August Andersson Sundqvist.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sundqvist är född den 3 december
1858; att han från och med år 1875 till och med den 30 april 1918 varit anställd
hos de entreprenörer, som handhaft skolagningen för Göta artilleriregemente,
samt därvid i regementets lokaler och med regementets materialier utfört
skoreparationer för regementets räkning; att han alltsedan den 1 maj 1918
varit anställd såsom skomakeriarbetare vid regementets intendenturverkstäder;
att han under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som, frånsett
dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1,370 kronor för år; att han
lider av kronisk ledgångsreumatism och till följd därav anses vara för framtiden
oförmögen att sköta sin befattning; samt att han på ett synnerligen förtjänstfullt
sätt och efter bästa förmåga fullgjort sitt arbete vid regementet.
Chefen för tredje arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.
Arméförvaltningens intendentsdepartement har avgivit utlåtande i ärendet
och därvid anfört, att departementet i betraktande av såväl den långa tid, varunder
Sundqvist utfört arbete för kronans räkning, som hans väl vitsordade
tjänstgöring funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att
han från och med månaden näst efter den, under vilken han erhölle avsked från
sin anställning vid regementet, komme i åtnjutande av något understöd från
statens sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd
erinrade departementet därom, att i allmänhet beviljats pensioner å 600
Ang. pension
åt förre
skomakeriarbetcvren
A. A.
Sundqvist
10
Kungl. Maj-.ts proposition nr 128.
kronor för år åt arbetare vid armén i liknande ställning som Sundqvist. Då
Sundqvist emellertid kunde åberopa en ovanligt lång verksamhet för statens
rakning, syntes det departementet, som om understödet till honom skäligen
borde bestämmas till ett belopp av 700 kronor för år. På grund av vad intendentsdepartementet
sålunda anfört hemställde departementet, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva, att Sundqvist finge från och med månaden
näst efter den, under vilken han erhölle avsked från sin anställning vid regementet,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 700 kronor.
Statskontoret bär i avgivet utlåtande anfört, bland annat, att ämbetsverket
ansåge skäl föreligga, att Sundqvist bereddes någon pension, när
lian lämnade sin anställning. När det gällde att avpassa s. k. nyreglerat pensionsbelopp
åt arbetare, syntes ledning för beräkningen kunna erhållas från de
såsom nyreglerade betecknade pensioner, som av 1925 års riksdag i anledning
av propositionen nr 45 fastställts att gälla för betjäningspersonalen vid statens
hingstdepåer. För sådan befattningshavare bland nämnda personal, som icke
innehade förmansställning, vore bestämt ett pensionsbelopp av 600 kronor vid
25 tjänstår. Vid längre tjänstetid ökades pensionsbeloppet med BO kronor för
vart år över 25, dock att pensionen utgjorde högst 900 kronor. Med tillämpning
av dessa grunder i förevarande fall, där det förelåge en tjänstetid av 50 år,
skulle pensionsbeloppet för Sundqvist utgöra 900 kronor. På grund härav
hemställde statskontoret, som i övrigt icke hade något att erinra mot arméförvaltningens
intendentsdepartements förslag, att pension till sistnämnda belopp
måtte genom framställning till riksdagen beredas Sundqvist.
Genom beslut den 12 juni 1925 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Sundqvist
finge tills vidare från och med månaden näst efter den, då han avginge från
sin anställning vid Göta artilleriregemente, från lantförsvarets anslag till extra
utgifter utbetalas understöd med 75 kronor vid varje månads utgång, intill
dess frågan om beredande av pension åt honom blivit slutligt prövad, med skyldighet
för Sundqvist att, i den mån pension kunde bliva honom tillerkänd jämväl
för tid, varunder han uppburit nu medgivna understöd, till nämnda anslag
återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel, vilken återbetalning
skulle ske genom överföring av till betalning förfallna pensionsmedel och
därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.
Liksom myndigheterna anser även jag, att Sundqvist bör beredas pension av
statsmedel. I fråga om pensionens storlek ansluter jag mig till vad statskontoret
i sådant avseende föreslagit, eller att pensionen bör bestämmas till 900
kronor för år. Då Sundqvist, enligt vad jag under hand inhämtat, avgått från
sin ifrågavarande anställning med utgången av oktober månad 1925, torde pensionen
böra utgå från och med den 1 november sagda år.
Kimgl. Maj:ts proposition nr 128. 11
•Tåg hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre skomakeriarbetaren vid Gröta artilleriregementes intendenturverkstäder
August Andersson Sundqvist må från och
med den 1 november 1925 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 900 kronor.
4:o.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 8 april 1925 dagtecknad skrift har förre Ang. pension
skrädderiarbetaren vid Livregementets grenadjärers intendenturverkstäder ^rlutriAnders
Bergqvist anhållit att komma i åtnjutande av pension. arbetaren
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Bergqvist är född den 15 januari A- BerS1vlsL
1846; att han varit anställd såsom skrädderiarbetare vid Livregementets grenadjärers
intendenturverkstäder under åren 1882—1915, vilken anställning han
emellertid under sistnämnda år måst lämna på grund av sjuklighet; att han
under de senare åren av sin anställning vid regementet uppburit en avlöning
av i medeltal omkring 730 kronor för år; att han lider av åderförkalkning, i
följd varav han anses vara fullständigt oförmögen till arbete och hans arbetsoförmåga
betraktas såsom sannolikt för framtiden bestående; att han med nit
och plikttrohet utfört sitt arbete för kronans räkning och alltid ådagalagt ett
mycket gott uppförande och fört en hedfande vandel; samt att han enligt lagen
om allmän pensionsförsäkring uppbär ett årligt understöd av 66 kronor.
Sekundchefen för Livregementets grenadjärer och chefen för fjärde arméfördelningen
hava tillstyrkt den gjorda ansökningen.
I ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement avgivit utlåtande
samt därvid anfört, att departementet i betraktande av Bergqvists långa och
väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet
överensstämmande, att han, som för omkring 10 år sedan upphört att
arbeta å regementets verkstäder, komme i åtnjutande av något understöd från
statens sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd
erinrade departementet därom, att i allmänhet beviljats pensioner å 600
kronor för år åt arbetare vid armén i liknande ställning som Bergqvist. Med
hänsyn emellertid därtill, att Bergqvist under de sista anställningsåren från
regementet uppburit en avlöning, som uppgått till endast omkring 730 kronor
för år, ansåge departementet sig icke kunna åt honom föreslå högre årlig pension
än 500 kronor, att utgå från och med den 1 juli 1925. På grund av vad
intendentsdepartementet sålunda anfört hemställde departementet, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Bergqvist finge från och med den
1 juli 1925 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 500 kronor.
Statskontoret har avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört, bland annat,
att. med hänsyn till Bergqvists levnadsålder och långvariga tjänstetid, i detta fall
Ang. pension
åt förre
arbetaren
A. N.
Karlsson.
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
syntes föreligga sådana omständigheter, som i allmänhet plägade uppställas
såsom förutsättningar för beredande av pension av statsmedel. Den omständigheten,
att Bergqvist redan för 10 år sedan lämnat sin anställning i statens
tjänst, syntes vid det förhållande, att han vid avgången redan uppnått en ålder
av 69 år och på grund av sjuklighet icke längre kunde bibehållas vid sitt
arbete, icke böra utgöra hinder för att beträffande honom vidtaga åtgärder i
sådant syfte. Om alltså statskontoret för sin del funne sig kunna förorda, att
pension i detta fall bereddes, så kunde statskontoret likväl icke beträffande
beloppet instämma i den av arméförvaltningens intendentsdepartement gjorda
hemställan. Pensionsbeloppet torde nämligen böra så avpassas, att detsamma
kunde betraktas såsom nyreglerat. Härvid syntes ledning för beloppets beräknande
kunna erhållas från de såsom nyreglerade betecknade pensioner, som
fastställts för betjäningspersonalen vid statens hingstdepåer. För sådana befattningshavare
bland nämnda personal, som icke innehade förmansställning,
vore bestämt ett pensionsbelopp av 600 kronor vid 25 tjänstår. Vid större antal
tjänstår ökades pensionsbeloppet med 30 kronor för vart år över 25, dock att
pensionen finge utgöra högst 900 kronor. Då i nu förevarande fall 34 tjänstår
syntes vara av Bergqvist intjänade, skulle pensionsbeloppet efter nyss angivna
regel bestämmas till (600 -f- 9 X 30 —) 870 kronor. Emellertid kunde det
enligt statskontorets mening ilrågasättas, huruvida icke ett sålunda avpassat
pensionsbelopp vore för högt i detta fall, där avgång från tjänsten ägt rum för
länge sedan och vederbörande således aldrig i statens tjänst kommit i åtnjutande
av den högre avlöning, som förhållandena under de senaste åren medfört,
På grund härav syntes pensionsbeloppet för Bergqvist lämpligen kunna bestämmas
till 768 kronor, motsvarande vad som skulle hava i ny pension tillkommit
honom, därest han vid avgången från sin anställning kommit i åtnjutande av
den pension å 300 kronor, som då vanligen beviljats en i statens tjänst uttjänt
arbetare.
Under åberopande av vad sålunda i ärendet förekommit och då jag beträffande
pensionsbeloppet ansluter mig till vad statskontoret härutinnan föreslagit,
får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,.
att förre skrädderiarbetaren vid Livregementets grenadjärers
intendenturverkstäder Anders Bergqvist må från och med den
1 juli 1925 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 768 kronor.
5:o.
Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 16 april 1925’
har styresmannen för Åkers krutbruk gjort framställning om beredande av
pension åt arbetaren vid krutbruket August Niklas Karlsson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karlsson är född den 8 augusti
1863; att han alltsedan den 8 augusti 1883 varit anställd vid Åkers krutbruk;
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
13
att han under de senare åren från krutbruket uppburit en avlöning, som, frånsett
dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1,210 kronor för år; att han
på grund av allmänna åldersförändringar och försvagade kroppskrafter ej
längre är arbetsför; samt att han under sin ifrågavarande anställning visat
god arbetsskicklighet och sig utmärkt väl förhållit.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t anfört, att departementet ansåge
billigt, att Karlsson genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle
under sin återstående livstid. Med hänsyn till Karlssons långa tjänstetid ävensom
till de belopp, riksdagen under de närmast föregående åren beviljat arbetsanställda
vid arméns verkstäder, ansåge departementet sig böra föreslå, att
understödet bestämdes till 600 kronor för år. I anslutning härtill hemställde
artilleridepartementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna
indragningsstaten bevilja Karlsson en årlig pension under hans återstående
livstid till belopp av 600 kronor.
Statskontoret har avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört, bland annat, att
ämbetsverket, i likhet med arméförvaltningens artilleridepartement, ansåge
goda skäl föreligga för beredande åt Karlsson av någon pension. När det
gällde att bestämma pension för arbetare, syntes kunna tjäna till ledning de såsom
nyreglerade betecknade pensioner, som fastställts för betjäningspersonalen
vid statens hingstdepåer. För sådan befattningshavare bland nämnda personal,
som icke innehade förmansställning, vore bestämt ett pensionsbelopp av
lägst 600 kronor vid 25 tjänstår och högst 900 kronor vid minst 35 tjänstår. Då
i nu förevarande fall Karlsson, som tjänat staten under en tid av mer än 41 år,
såsom yrkesutbildad arbetare vid krutbruket torde få anses intaga en något
högre ställning än stallbetjänt, syntes pensionsbeloppet för honom skäligen böra
sättas något högre än vad som sålunda kunde högst tillkomma en stallbetjänt.
Sagda belopp borde därför lämpligen bestämmas till 960 kronor, motsvarande
en icke nyreglerad pension å 560 kronor.
Genom beslut den 22 maj 1925 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Karlsson
finge från och med månaden näst efter den, då han avginge från sin anställning
vid Åkers krutbruk, från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas
understöd med 80 kronor vid varje månads utgång, intill dess frågan
om beredande av pension åt honom blivit slutligt prövad, med skyldighet för
Karlsson att, i den mån pension kunde bliva honom tillerkänd jämväl för tid,
varunder han uppburit nu medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala
därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel, vilken återbetalning skulle
ske genom överföring av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt
belöpande dyrtidstillägg.
I likhet med statskontoret tillstyrker jag, att Karlsson beredes en årlig pension
av 960 kronor. Enligt vad jag under hand inhämtat, har Karlsson den 30
14
Ang. pension
åt
sömmerskan
S. D. Hed,
född Persson.
Kun yl. Maj.ts proposition nr 128.
maj 1925 avgått från sin ifrågavarande anställning, varför pensionen till honom
torde böra utgå från och med den 1 juni samma år.
.Tåg hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre arbetaren vid Åkers krutbruk August Niklas Karlsson
må från och med den 1 juni 1925 under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
960 kronor.
6: o.
Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 maj 1925 har chefen för Norrlands
dragonregemente gjort, framställning om beredande av pension åt sömmerskan
vid nämnda regementes reparationsverkstäder, änkan Selma Dorotea Hed, född
Persson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hed är född den 11 september
1858; att hon sedan Norrlands dragonregementes förflyttning till Umeå år
1900 varit anställd vid regementet först såsom kokerska vid manskapsköket till
den 31 augusti 1909 och från den 1 september samma år såsom sömmerska vid
linnereparationsverkstaden; att hon under de senare åren vid regementet uppburit
en avlöning, som, frånsett dyrtid stillägg, uppgått till i medeltal omkring
1,170 kronor för år; att hennes arbetsförmåga på grund av höggradig hjärtförstoring
är väsentligt nedsatt; att hon är medellös; samt att hon under sin anställningstid
utfört sina sysslor på ett tillfredsställande sätt.
Chefen för sjätte arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.
I ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement avgivit utlåtande
och därvid anfört, att departementet i betraktande av Heds långa och väl vitsordade
verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet
överensstämmande, att något understöd från statens sida för hennes återstående
livstid bereddes henne. I fråga om storleken av dylikt understöd erinrade departementet
därom, att befattningshavare i statens tjänst i liknande ställning som
Hed under de senare åren tillerkänts pensioner från allmänna indragningsstaten
med 300 ä 400 kronor för år. Med hänsyn till Heds jämförelsevis långa anställningstid
i statens tjänst ansåge departementet sig böra åt henne föreslå
eu årlig pension av 400 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,
under vilken hon avginge från sin anställning vid regementet. På grund av
vad intendentsdepartementet sålunda anfört hemställde departementet, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Hed finge från och med
månaden näst efter den, under vilken hon avgått från sin anställning vid regementet,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 400 kronor.
Statskontoret har avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört, att ämbetsverket
intet hade att erinra mot att åt Hed utverkades en pension till av armé
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
li>
förvaltningens intendentsdepartement föreslaget belopp, 400 kronor. Emellertid
syntes det nu ifrågasatta understödet böra regleras i enlighet med föreskrifterna
i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280). Vid sådant förhållande skulle till det
förenämnda beloppet komma pensionstillägg och pensionsförhöjning med tillhopa
392 kronor, varför den för Hed ifrågasatta pensionen syntes böra utverkas
med ett belopp av 792 kronor.
Liksom myndigheterna anser även jag, att Hed bör beredas pension av statsmedel.
I fråga om pensionsbeloppets storlek ansluter jag mig till vad statskontoret
därutinnan föreslagit.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att sömmerskan vid Norrlands dragonregementes reparationsverkstäder,
änkan Selma Dorotea Hed, född Persson, må från
och med månaden näst efter den, varunder hon entledigas från
sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid ä
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 792
kronor.
7 :o.
Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 juni 1925 har sekundchefen för Göta
livgarde gjort framställning om beredande av pension åt sömmerskan vid nämnda
regementes intendenturverkstäder Katarina Vilhelmina Edling.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Edling är född den 11 oktober
1851; att hon alltsedan den 1 september 1888 varit anställd såsom sömmerska
vid Göta livgarde; att hon under de senare åren vid regementet uppburit en
avlöning, som. frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1,400
kronor för år; att hon lider av väsentligt minskad rörlighet i vänstra höftleden
till följd av brott å lårbenshalsen ävensom av kronisk svullnad av högra underbenet
samt av höggradig muskelreumatism, på grund varav hon anses vara i
det närmaste oförmögen till arbete och nämnda arbetsoförmåga anses komma
att bliva bestående; samt att hon städse fullgjort sitt arbete vid regementet till
full belåtenhet.
Chefen för fjärde arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.
I ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement avgivit utlåtande
samt därvid anfört, att departementet i betraktande av Edlings långa och väl
vitsordade verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet
överensstämmande, att hon efter erhållet avsked från sin anställning vid regementet
komme i åtnjutande av något understöd från statens sida för sin återstående
levnad. Vad beträffade storleken av det understöd, som syntes böra
tillerkännas Edling, ansåge departementet, att understödet i fråga, på grund
av Edlings höga ålder och långa tjänstetid samt med hänsyn särskilt till den
omständigheten, att den benskada, varav hon lede — enligt vad regements
-
Ang. pension
åt
sömmerskan
K. V. Edling.
16
Kungl. Mai:ts proposition nr 128.
chefen upplyst — ådragits i tjänsten, skäligen borde bestämmas till 500 kronor
för år. På grund av vad intendentsdepartementet sålunda anfört hemställde
departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Edling
finge från och med månaden näst efter den, under vilken hon erhölle avsked
från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 500 kronor.
Statskontoret har avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört, att ämbetsverket
med hänsyn till Edlings utomordentligt långa och väl vitsordade verksamhet
i statens tjänst intet hade att erinra mot utverkande åt henne av pension
till föreslagen storlek, 500 kronor. Emellertid syntes det nu ifrågasatta
understödet böra regleras i enlighet med föreskrifterna i kungörelsen den 18
juni 1925 (nr 280). Vid sådant förhållande skulle till det förenämnda beloppet
komma pensionstillägg och pensionsförhöjning med tillhopa 400 kronor,
varför den för Edling ifrågasatta pensionen syntes böra utverkas med ett belopp
av 900 kronor.
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit och då jag i fråga om pensionsbeloppets
storlek ansluter mig till vad statskontoret härutinnan föreslagit, får
jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att sömmerskan vid Göta livgardes intendénturverkstäder Katarina
Vilhelmina Edling må från och med månaden näst efter
den, varunder hon entledigas från sin anställning vid regementet,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 900 kronor.
Ang. pension
åt tvätt för estånderskan
O. Molander,
född
Andersson.
8:o.
Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 juli 1925 har chefen för Norrlands
artilleriregemente gjort framställning om beredande av pension åt tvättförestånderskan
vid regementet, änkan Gustava Molander, född Andersson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Molander, som är född den 24 april
1859, är änka efter framlidne styckjunkaren vid Norrlands artilleriregemente
K. J". Molander, att hon alltsedan den 1 oktober 1905 varit anställd såsom
tvättförestanderska vid nämnda regemente; att hon under de senare åren vid
regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till
1,500 kronor för år; att hon lider av åderförkalkning och oregelbunden hjärtverksamhet,
i följd varav hon är mindre arbetsför och hennes arbetsförmåga
med sannolikhet inom närmaste framtiden icke kan betecknas som väsentlig;
att hon utfört sitt arbete vid regementet synnerligen plikttroget och förtjänstfullt
samt adagalagt ett hedrande uppförande såväl i som utom tjänsten; samt
att hon efter sin avlidne man uppbär en årlig pension av 230 kronor jämte dyrtidstillägg
därå.
Tf. f. chefen för sjätte arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
Arméförvaltningens intendentsdepartement har avgivit utlåtande i ärendet
och därvid anfört, att departementet i betraktande av Molanders långa och väl
vitsordade verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet
överensstämmande, att hon från och med månaden näst efter den, under vilken
hon erhölle avsked från sin anställning vid regementet, komme i åtnjutande
av något understöd från statens sida för sin återstående levnad. I fråga om
storleken av dylikt understöd erinrade departementet därom, att riksdagen
under de senare åren tillerkänt åtskilliga befattningshavare i statens tjänst
i liknande ställning som Molander pensioner från allmänna indragningsstaten.
Sålunda hade 1924 års riksdag, med bifall till av Kungl. Maj:t i proposition
nr 124, punkt 6, därom gjord framställning, tillerkänt tvätterskan vid Norrlands
artilleriregemente, änkan Margareta Magnusson, född Esbjörnsson, vilken
varit anställd vid nämnda regemente under omkring 20 år och uppnått en
ålder av omkring 65 år, pension å allmänna indragningsstaten med 350 kronor
årligen (riksdagens skrivelse nr 306, punkt 13 f). Då Molander med avseende
å anställningstidens längd och uppnådd ålder syntes kunna jämställas med
Magnusson, syntes pensionsbeloppet till Molander icke kunna sättas lägre än
det till Magnusson utgående beloppet, eller 350 kronor för år. Med hänsyn
emellertid därtill, att Molander utfört sitt tvättarbete vid regementet i egenskap
av förestånderska, hölle departementet före, att det pensionsbelopp, som tillerkändes
henne, skäligen borde sättas till ett något högre belopp, eller till 400
kronor för år. På grund av vad intendentsdepartementet sålunda anfört hemställde
departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att
Molander finge från och med månaden näst efter den, under vilken hon erhölle
avsked från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 400 kronor.
Statskontoret har avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört, att med
hänsyn därtill, att Molander innehade anställning såsom förestånderska, anledning
till erinran icke syntes föreligga beträffande det av arméförvaltningens
intendentsdepartement föreslagna pensionsbeloppet, 400 kronor. Emellertid
syntes det nu ifrågasatta understödet böra regleras i enlighet med föreskrifterna
i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280). Vid sådant förhållande skulle
till det förenämnda beloppet komma pensionstillägg och pensionsförhöjning
med tillhopa 392 kronor, varför den för Molander ifrågasatta pensionen syntes
böra utverkas med ett belopp av 792 kronor.
Under åberopande av vad sålunda i ärendet förekommit och då jag i fråga
om pensionsbeloppets storlek ansluter mig till statskontorets förslag, får jag
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att tvättförestånderskan vid Norrlands artilleriregemente, änkan
Gustava Molander, född Andersson, må från och med månaden
näst efter den, varunder hon entledigas från sin anställning
vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 792 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 105 käft. (Nr 127—128). 355 se 2
18
Ang. pension
åt maskinisten
P. J.
Söderström.
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
9:o.
Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 september 1925 har chefen för ridskolan
gjort framställning om beredande av pension åt maskinisten vid skolan
Per Johan Söderström.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Söderström är född den 12 november
1859; att lian varit anställd såsom gardist vid förutvarande Andra livgardet
under tiden den 13 augusti 1880—den 13 augusti 1886 och innehaft anställning
såsom rättare vid Strömsholms hingstdepå under tiden den 1 december
1896—den 31 oktober 1909, varefter han den 1 november 1909 tillträtt sin
nu innehavande befattning såsom maskinist vid ridskolan; att han under de
senare åren uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, enligt stat uppgått
till 1,290 kronor för år, och härjämte åtnjutit förmånen av fri bostad; att
hans arbetsförmåga på grund av sjukdom är i hög grad nedsatt; samt att han
såväl vid hingstdepån som vid ridskolan alltid skött sina åligganden till full
belåtenhet.
Inspektören för kavalleriet har tillstyrkt den gjorda framställningen.
I ärendet har arméförvaltningens civila departement avgivit utlåtande och
därvid anfört, att departementet, med hänsyn såväl till den långa tid, varunder
Söderström tjänat staten, som ock därtill att han numera vore oförmögen sköta sin
ansträngande tjänst vid ridskolan, ansåge det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att han efter erhållet avsked från sin anställning vid ridskolan
bereddes något understöd från statens sida för sin återstående levnad. Vad anginge
storleken av ett dylikt understöd, finge departementet till en början hänvisa
till föreskriften i § 2 mom. 2 av kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280),
med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer, enligt vilken föreskrift den, som senare än
vid 1925 års riksdag blivit genom särskilt beslut av riksdagen förklarad berättigad
till pension från allmänna indragningsstaten eller särskilt verks medel,
icke finge komma i åtnjutande av pensionsförhöjning, varom i kungörelsen
vore fråga, under annan förutsättning än att medgivande därtill av riksdagen
särskilt lämnades. Storleken av understödet syntes därför böra avpassas så, att
det motsvarade ny pension enligt nyssnämnda kungörelse. Då storleken av
dylik pension enligt § 1 av meranämnda kungörelse erhölles genom att till pensionen
(understödet), däri inberäknat pensionstillägg, pensionsförbättring eller
annan dylik förmån av beskaffenhet, att dyrtidstillägg därå kunde utgå, lades
viss förhöjning på sätt i kungörelsen stadgades, gällde det sålunda först att
bestämma den pension, som bort tillkomma Söderström, därest bestämmelserna
om ny pension icke varit gällande. Härvid syntes den beräkningsgrund, vilken
i allmänhet följts vid beviljandet av pensioner, nämligen desammas bestämmande
till omkring två tredjedelar av de ordinarie årsinkomster, vederbörande
befattningshavare under senare delen av sin tjänstgöringstid uppburit, även i
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
här föreliggande fall böra vinna tillämpning. Då Söderström under de senaste
åren av sin tjänstgöringstid uppburit en kontant avlöning av 1,290 kronor för
år, och då värdet av förmånen av fri bostad i förevarande fall skäligen icke
kunde uppskattas till lägre belopp än omkring 200 kronor, syntes det skäligt
att från dessa utgångspunkter beräkna ett pensionsbelopp av 1,000 kronor
för år. Med hänsyn till att några avgifter icke blivit erlagda såsom bidrag till
beredande av pension, syntes emellertid ifrågavarande pensionsbelopp böra något
reduceras, och hade departementet i sådant avseende, med ledning av vad
1925 års riksdag beslutat i fråga om pension åt, bland andra, åldfrun vid Karlbergs
slott och krigsskolan Helga Bernhardina Petersson samt postbudet och
polismannen vid krigsskolan, skogvaktaren vid Karlbergs kungsgård Jonas
August Håkansson (riksdagens skrivelse nr 201, punkterna 1 och 2), tänkt sig
en reduktion till 850 kronor för år. Till detta belopp syntes böra läggas det
pensionstillägg om 180 kronor för år, som omförmäldes i kungörelsen den 15
juni 1922 (nr 360). De förhöjningar, som med tillämpning av bestämmelserna
i ovannämnda kungörelse den 18 juni 1925 belöpte å ifrågavarande pension
och pensionstillägg, utgjorde: förhöjning I 184 kronor och förhöjning II 75
kronor eller tillhopa 259 kronor. Pensionen, avpassad så, att den kunde betraktas
såsom nyreglerad, skulle alltså uppgå till (850 + 180 + 259) = 1,289
kronor, vilket belopp, för att bliva jämnt delbart med tolv, borde avjämnas
nedåt till 1,284 kronor i enlighet med föreskriften i § 5 av nämnda kungörelse
den 18 juni 1925. På grund av vad civila departementet sålunda anfört hemställde
departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att
Söderström finge från och med månaden näst efter den, varunder han entledigades
från sin ifrågavarande anställning, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,284 kronor.
Statskontoret har avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört, att med
hänsyn till den avsevärda tid, Söderström tjänat staten, en pension för honom
av 850 kronor syntes stå i överensstämmelse med hittills av Kungl. Maj:t och
riksdagen tillämpade grunder för pensionering av likställd personal. På sätt
arméförvaltningens civila departement föreslagit borde därför en mot sagda
belopp svarande reglerad pension å 1,284 kronor åt Söderström utverkas.
Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att maskinisten vid ridskolan Per Johan Söderström må från
och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin
anställning vid skolan, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,284 kronor.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
Vad departementschefen ovan under punkterna l:o—9:o
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar
Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik von Horn.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1926.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.