Sök i Ratio Lex

Angående pensioner å allmänna indragning sstaten åt änkor efter vissa i för svar sväsendets tjänst anställda personer

1926-02-12 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:129, Angående pensioner å allmänna indragning sstaten åt änkor efter vissa i för svar sväsendets tjänst anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 129.

1

Nr 129.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensioner

å allmänna indragning sstaten åt änkor efter

vissa i för svar sväsendets tjänst anställda personer;

given Stockholms slott den 12 februari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o —7:o hemställt.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 12 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Wigforss, Möller,

Levinson.

Departementschefen, statsrådet Hansson anhåller att få underställa

Kungl. Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående beredande

av pension åt änkor efter vissa i försvarsväsendets tjänst anställda

personer samt anför därvid följande:

l:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 10 februari 1925 dagtecknad skrift Ang. pension

har försvarsverkens civila personals förbund gjort framställning om bere- änkor

dande av pension åt nedannämnda änkor efter avlidna daglönare vid Hot- daglönare

tans varv i Karlskrona, nämligen Sven Peter Johanssons änka Kristina flottans

^ varv i

Bihang till riksdagens ''protokoll 1926. 1 samt. 106 käft. (Nr 129.) 376 26 1 Karlskrona.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Majds proposition nr 129.

Albertina Johansson, Petter August Viktor Karlssons änka Gerda Matilda

Karlsson, Jolian Alfred Anderssons änka Frida Charlotta Andersson, Hans

Ottossons änka Maria Charlotta Ottosson, Sven Otto (Svensson) Alexanderssons

änka Hilda Maria Alexandersson, Johan Erik Oscar Karlssons

änka Karolina Karlsson, Sven Anderssons änka Ingrid Andersson, Ernst

Gustaf Hellströms änka Hilda Kristina Hellström, Karl Vilhelm Dahlströms

änka Wilhelmina Dahlström, Viktor Emanuel Nilssons änka Ellen

Sofia Nilsson, Karl August Olssons änka Hilda Ottilia Olsson och Axel

Vilhelm Strömblads änka Elina Amalia Strömblad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Sven Peter Johansson varit anställd såsom daglönare vid varvet

under tiden den 14 april 1892—den 31 december 1922; att han avlidit

den 19 juli 1923 och efterlämnat änkan Kristina Albertina Johansson,

född den 2 januari 1866, som på grund av sjukdom (ögonsjukdom med

höggradigt nedsatt synförmåga) är oförmögen till arbete, varmed hon kan

försörja sig; samt att stärbliuset äger fast egendom till ett taxeringsvärde

av 4,500 kronor, vilken fastighet dock besväras av inteckningar å sammanlagt

3,100 kronor;

att Petter August Viktor Karlsson varit anställd såsom daglönare vid

varvet från och med den 11 oktober 1900 intill sin död den 27 augusti

1920; att han efterlämnat änkan Gerda Matilda Karlsson, född den 1

augusti 1881, och 10 barn, födda 1904—1919, därav 6 under 16 år;

samt att änkan, vilkens arbetsförmåga är i hög grad nedsatt på grund av

sjukdom (magsår), åtnjuter fattigvårdsunderstöd sedan den 1 maj 1921

för sig själv med 15 kronor i månaden och för sina 5 yngsta barn med

likaledes 15 kronor i månaden för vart och ett av dem;

att Johan Alfred Andersson varit anställd såsom daglönare vid varvet

från och med den 1 december 1881 intill sin död den 13 augusti 1924;

att han efterlämnat änkan Frida Charlotta Andersson, född den 18 maj

1873, vilkens arbetsförmåga på grund av sjukdom (höggradig nervsvaghet)

är i hög grad nedsatt; samt att stärbhuset äger fast egendom till ett taxeringsvärde

av 8,000 kronor, vilken fastighet dock besväras av inteckningar

å sammanlagt 5,500 kronor;

att Hans Ottosson varit anställd vid flottan från och med den 1 maj

1890 till och med den 12 april 1894 och därefter såsom daglönare vid

varvet från sistnämnda dag intill sin död den 13 april 1922; att han

efterlämnat änkan Maria Charlotta Ottosson, född den 8 februari 1875,

samt 4 barn under 18 år; att änkan, vilkens arbetsförmåga på grund av

sjukdom (dövhet med yrsel) är nedsatt, sedan den 1 augusti 1922 åtnjutit

fattigvårdsunderstöd för 3 av barnen med 12 kronor i månaden

för ett vart av dem; samt att det fjärde barnet, en sinnessjuk dotter, åtnjuter

full försörjning på det allmännas bekostnad;

att Sven Otto (Svensson) Alexandersson varit anställd vid varvet från

och med den 30 augusti 1897 intill sin död den 30 september 1919;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

3

att han efterlämnat änkan Hilda Maria Alexandersson, född den 30 september

1868, och ett barn under 18 år; samt att änkan, som på grund

av sjukdom (blodpropp jämte bensår) är oförmögen till arbete, varmed

hon kan försörja sig, sedan den 1 maj 1920 åtnjutit understöd, vilket

numera uppgår till 20 kronor i månaden;

att Johan Erik Oscar Karlsson varit anställd som daglönare vid varvet

från och med den 13 april 1893 intill sin död den 22 maj 1924; att

han efterlämnat änkan Karolina Karlsson, född den 1 februari 1875, och

ett barn under 16 år; samt att änkan, som på grund av sjukdom (kronisk

ledgångsreumatism) är oförmögen till arbete, varmed hon kan försörja sig,

åtnjuter fattigvårdsunderstöd för barnet sedan den 1 oktober 1924 med 15

kronor i månaden och för sig själv sedan den 1 april 1925 med likaledes

15 kronor i månaden;

att Sven Andersson varit anställd såsom daglönare vid varvet från och

med den 16 april 1894 intill sin död den 16 januari 1918; att han

efterlämnat änkan Ingrid Andersson, född den 4 februari 1864; samt att

hon, som på grund av sjukdom (astma med hjärtsvaghet) är oförmögen

till allt arbete, sedan den 1 mars 1918 åtnjuter fattigvårdsunderstöd, vilket

numera uppgår till 20 kronor i månaden;

att Ernst Gustaf Hellström varit anställd såsom daglönare vid varvet

från och med den 8 juli 1885 intill sin död den 27 mars 1913; att

han efterlämnat änkan Hilda Kristina Hellström, född den 16 april 1868,

och ett barn under 16 år; samt att änkan, som på grund av sjukdom

(ledgångsreumatism, gallsten och åderbråck) är oförmögen till arbete, varmed

hon kan försörja sig, sedan den 1 maj 1913 åtnjuter fattigvårdsunderstöd

för sig själv och barnet, utgående med respektive 15 kronor

och 10 kronor i månaden;

att Karl Vilhelm Dahlström varit anställd dels vid Pontonjärbataljonen

under tiden den 9 mars 1881—den 9 mars 1885, dels såsom daglönare

vid varvet från och med den 4 januari 1897 intill sin död den 11

augusti 1924; att han efterlämnat änkan Wilhelmina Dahlström, född den

21 oktober 1859; samt att hon, som på grund av sjukdom (åderförkalkning)

är fullständigt oförmögen till arbete, icke åtnjuter något fattigvårdsunderstöd

;

att Viktor Emanuel Nilsson varit anställd dels vid sjömanskåren under

tiden den 31 augusti 1890—den 29 augusti 1898, dels såsom daglönare

vid varvet från och med den 1 september 1898 intill sin död den 30

oktober 1921; att han efterlämnat änkan Ellen Sofia Nilsson, född den

8 januari 1873, och 3 barn under 16 år; samt att änkan, som på grund

av sjukdom (nervsvaghet) har i hög grad nedsatt arbetsförmåga, sedan

den 1 juni 1922 åtnjutit fattigvårdsunderstöd för barnen, vilket numera

utgår med 10 kronor i månaden för vart och ett av dem;

att Karl August Olsson varit anställd såsom daglönare vid varvet från

och med den 4 december 1905 intill sin död den 6 januari 1922; att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds proposition nr 129.

han efterlämnat änkan Hilda Ottilia Olsson, född den 14 december 1874,

och 3 barn under 16 år; samt att änkan, som på grund av sjukdom (fallandesjuka)

är oförmögen till arbete, varmed hon kan försörja sig, sedan

den 25 januari 1922 för sig och sina barn åtnjutit fattigvårdsunderstöd,

vilket numera utgår med, för månad räknat, 10 kronor för henne själv

och 15 kronor för vart och ett av de två yngsta av barnen;

att Axel Vilhelm Strömblad varit anställd såsom daglönare vid varvet

under tiden den 14 juni 1898—den 30 september 1899, då han på

egen begäran beviljades avsked, samt från och med den 11 april 1900

intill sin död den 11 april 1918; att han efterlämnat änkan Elina Amalia

Strömblad, född den 25 oktober 1872; samt att hon, som på grund av

sjukdom (hjärtfel och kronisk ledgångsreumatism) är oförmögen till sådant

arbete, varmed hon kan försörja sig, sedan den 1 juni 1918 åtnjuter

fattigvårdsunderstöd med 10 kronor i månaden.

Marinförvaltningen har avgivit utlåtande i ärendet och därvid framhållit,

att ingen av de ifrågavarande daglönaränkorna vore taxerad för inkomst

och förmögenhet, men att två av stärbhusen efter de avlidna daglönarna

vore antecknade såsom ägare av fast egendom till värde utöver inteckningar

av respektive 1,400 kronor och 2,500 kronor. Dessa daglönare

hade emellertid tjänat kronan i respektive mera än 30 och mera än 42

år, och det syntes därför marinförvaltningen skäligt, att något årligt understöd

tilldelades ifrågavarande daglönares änkor, vilka vid en ålder, överstigande

50 år, på grund av sjukdom saknade förmåga att genom arbete

försörja sig. Några av de avlidna daglönarna hade jämförelsevis kort tid

varit i statens tjänst, eller ned till 16 år, och en av änkorna hade icke

uppnått 45 års ålder, men de synnerligen ömmande omständigheter, som

förelåge i dessa fall, syntes påkalla, att staten bistode de avlidna statstjänarnas

efterlevande. De av änkorna, vilka icke avsetts i vad sålunda

anförts, vore ålderstigna och på grund av sjuklighet oförmögna att försörja

sig genom arbete samt saknade tillgångar, och då därtill komme,

att deras män i lång tid tjänat staten, syntes de böra beredas något

årligt understöd. På grund liärav hemställde marinförvaltningen, att till

riksdagen måtte avlåtas framställning om beredande åt samtliga ifrågavarande

änkor av ett årligt understöd, vilket, i likhet med vad riksdagen

förut medgivit daglönaränkor (skrivelserna nr 322, punkt 19, år 1923,

och nr 108, punkt 9, år 1924), syntes för envar av dem böra sättas

till 200 kronor att utgå från och med dén 1 januari 1925.

Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet, har anfört, att ämbetsverket

icke hade något att erinra mot bifall till förevarande ansökning i

enlighet med marinförvaltningens hemställan. Dock syntes, i likhet med

vad i analoga fall brukat bestämmas, de ifrågasatta pensionerna böra utgå

först från och med det år, då de beviljades (riksdagens skrivelse nr 201 år 1925,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 129.

5

punkt 31) eller sålunda från och med den 1 januari 1926. Emellertid tilläte

sig statskontoret erinra, att en reglering av samtliga tjänstepensioner ägt

rum enligt beslut av 1925 års riksdag. Vid ifrågavarande reglering hade

det därjämte förutsatts, att alla de tjänstepensioner, som efter år 1925

komme att beviljas av riksdagen, fastställdes till reglerade belopp. Genomfördes

denna princip, skulle härav följa, att vid sist omförmälda pensioner

pensionstillägg ej skulle utgå och dyrtidstillägg endast med reducerat belopp.

Enligt statskontorets förmenande skulle det innebära viss fördel,

om sistberörda förhållande kunde komma att gälla samtliga av riksdagen

beviljade pensioner, ity att härigenom större enhetlighet skulle uppstå vid

behandlingen av pensionerna från allmänna indragningsstaten. För att

ernå detta mål borde varje pension, som hädanefter beviljades av riksdagen,

avpassas till sådant belopp, att i själva pensionen inginge ekvivalent

för pensionstillägg och för skillnaden mellan oreducerat och reducerat

dyrtidstillägg. Änkepensioner till nu föreslaget belopp av 200 kronor

utginge, pensionstillägg och oreducerat dyrtidstillägg inberäknat, med 461

kronor om året, vilket motsvarade en pension på 333 kronor jämte därå

belöpande reducerat dyrtidstillägg. I likhet med vad i § 5 av kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 280) föreskrivits beträffande ny tjänstepension,

torde nyssberörda belopp böra avrundas nedåt till närmaste med tolv jämt

delbara summa, eller sålunda till 324 kronor, som alltså syntes vara det

belopp, vilket enligt vad ovan anförts borde hos riksdagen utverkas såsom

pension åt en var av nu ifrågavarande änkor. Därest den sålunda använda

beräkningsgrunden godtoges för bestämmande i allmänhet av beloppet av

riksdagspensioner åt änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst,

syntes det nödvändigt att -— då i pensionsbeloppet inginge dels pensionstillägg

och dels ett belopp, motsvarande skillnaden mellan oreducerat och reducerat

dyrtidstillägg — till kungörelserna den 15 juni 1923 med allmänna

grunder för dyrtidstillägg åt änkor och barn efter befattningshavare i statens

tjänst m. fl. (nr 267) och den 15 juni 1922 angående pensionstillägg

åt dylika pensionärer (nr 361) fogades föreskrift av innehåll att pensionär,

som i berörda författningar avsåges och senare än vid 1925 års riksdag

fått pensionen sig tillerkänd genom särskilt beslut av riksdagen, finge

endast under förutsättning av särskilt) medgivande av riksdagen åtnjuta

pensionstillägg enligt sistnämnda kungörelse eller dyrtidstillägg enligt dyrtidstilläggskungörelsens

förmånligare grunder.

Med anledning av vad statskontoret föreslagit rörande ändringar i bestämmelserna

om pensionstillägg och dyrtidstillägg åt änkor och barn efter

befattningshavare i statens tjänst m. fl. har Kungl. Maj:t på chefens för

finansdepartementet föredragning den 29 januari 1926 till riksdagen avlåtit

proposition i ämnet (nr 63).

I likhet med myndigheterna finner jag mig böra tillstyrka, att här ifrågavarande

änkor efter avlidna daglönare vid flottans varv i Karlskrona må

s. 6 Kontrollera mot PDF

Ang. pension

åt änkan

Anna Augusta

Åkerholm,

född Nordström.

6 Kungl. May.ts proposition nr 129.

komma i åtnjutande av pension. Beträffande såväl pensionsbeloppens

storlek som den tidpunkt, från vilken pensionerna må utgå, ansluter jag

mig till statskontorets förslag.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att nedannämnda änkor efter daglönare vid flottans varv

i Karlskrona, nämligen Sven Peter Johanssons änka Kristina

Albertina Johansson, Petter August Viktor Karlssons

änka Gerda Matilda Karlsson, Johan Alfred Anderssons

änka Frida Charlotta Andersson, Hans Ottossons änka

Maria Charlotta Ottosson, Sven Otto (Svensson) Alexanderssons

änka Hilda Maria Alexandersson, Johan Erik Oscar

Karlssons änka Karolina Karlsson, Sven Anderssons änka

Ingrid Andersson, Ernst Gustaf Hellströms änka Hilda Kristina

Hellström, Karl Vilhelm Dahlströms änka Wilhelmina

Dahlström, Viktor Emanuel Nilssons änka Ellen Sofia Nilsson,

Karl August Olssons änka Hilda Ottilia Olsson och

Axel Vilhelm Strömblads änka Elina Amalia Strömblad,

må från och med den 1 januari 1926 komma i åtnjutande

av årliga pensioner å allmänna indragningsstaten till belopp

av 324 kronor för envar, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd.

2:o.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 september 1925 har chefen för

Vendes artilleriregemente gjort framställning om beredande av pension åt

mösskräddaren Lars Johan Åkerliolms änka Anna Augusta Åkerholm, född

Nordström.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lars Johan Åkerholm, vilken

avled den 28 januari 1919, alltsedan år 1871 och till sin död utfört

mösskrädderiarbete för Vendes artilleriregementes räkning; att Åkerholm,

som icke varit fast anställd vid regementet, verkställt arbetet i sitt hem

och mot betalning per styck; att arbetet i fråga utgjort Åkerholms uteslutande

sysselsättning under förenämnda tid av omkring 48 år; samt att

Åkerholm alltsedan år 1881 i arbetet biträtts av sin hustru, vilken efter

mannens död fortsatt med utförande av reparationer utav mössor för regementet.

Chefen för första arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t framhållit, att då riksdagen

vid flera föregående tillfällen medgivit, att arbete, som för truppförbands

räkning utförts å vederbörande arbetares egen verkstad eller i

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

hemmet, finge honom tillgodoräknas för erhållande av pension, Åkerholm

syntes böra i pensionshänseende likställas med de vid truppförband fast

anställda arbetare.

Vidare har departementet anfört, att, då Lars Johan Åkerholm arbetat

för kronans räkning under en tid av mera än 48 år samt jämväl hans

änka under eu följd av år utfört arbete för kronan, departementet funne

det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att något understöd

från statens sida i form av pension bereddes Åkerholms efterlämnade

änka, vilken uppnått en levnadsålder överstigande 69 år samt vore försvagad

till hälsan och befunne sig i fattiga levnadsomständigheter. I fråga om

storleken av dylikt understöd ansåge departementet, att, då riksdagen vid

flera tillfällen beviljat änkor efter med Åkerholm likställda arbetare i lantförsvarets

tjänst årliga understöd till belopp av 300 kronor, understödet

jämväl till änkan Åkerholm borde utgå med ett belopp av 300 kronor

för år. Med anledning av vad sålunda anförts hemställde departementet,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkan Åkerholm

finge från och med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid, så

länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension av 300 kronor.

Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet, har anfört, att ämbetsverket

icke funnit anledning till erinran mot framställning om pension åt

änkan Åkerholm. Emellertid syntes till det av arméförvaltningens intendentsdepartement

föreslagna pensionsbeloppet böra läggas ett mot pensionstillägg

och skillnaden mellan oreducerat och reducerat dyrtidstillägg svarande

belopp. I enlighet härmed skulle pensionen i förevarande fall

komma att utgöra 444 kronor.

I likhet med myndigheterna anser jag mig böra tillstyrka framställning

till riksdagen om beredande av pension åt änkan Åkerholm. I fråga om

storleken av pensionens belopp ansluter jag mig till statskontorets förslag.

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att mösskräddaren Lars Johan Åkerholms änka Anna

Augusta Åkerholm, född Nordström, må från och med den

1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 444 kronor.

• 3:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 12 maj Ang.

1925 har fortifkationsbefälhavaren i Karlsborg gjort framställning om be- Ven^kan

redande av pension åt förre arbetaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad, Johanna

vallmästaren Claes Linus Johanssons änka Johanna Maria Johansson, född MariaJf‘^s

1 sou, född

'') ohansson. Johansson.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Claes Linus Johansson av 1924

års riksdag beviljats en årlig pension av 600 kronor, att utgå från och

med den 1 december 1923; att han avlidit redan den 25 december

1924; att änkan Johansson är född den 16 september 1862; samt att

hon ej har några tillgångar och ej kan försörja sig genom eget arbete,

då hon är klen till hälsan och på grund av sin ålder mindre arbetsför.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförv ältning ens fortifikationsdepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t anfört, att departementet

ansåge billigt, att änkan Johansson genom pension bereddes någon

hjälp till livsuppehälle under hennes återstående livstid. Med hänsyn till

de belopp, riksdagen förut beviljat i pension till änkor efter med Claes

Linus Johansson likställda arbetare i statens tjänst, ansåge sig departementet

böra föreslå, att pensionen bestämdes till 300 kronor om året.

Fortifikationsdepartementet hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja änkan Johansson

under hennes återstående livstid en årlig pension av 300 kronor, att utgå

från och med den 1 januari 1925.

Statskontoret har avgivit utlåtande i ärendet och därvid under erinran,

att riksdagen i ett stort antal fall beviljat understöd från allmänna indragningsstaten

åt änkor efter arbetare i statens tjänst, tillstyrkt, att sådant

understöd måtte utverkas jämväl åt änkan Johansson. Det föreslagna pensionsbeloppet,

300 kronor, syntes likväl böra regleras, så att det innefattade

ekvivalent för pensionstillägg och skillnaden mellan oreducerat och

reducerat dyrtidstillägg. I enlighet härmed syntes den ifrågasatta pensionen

böra beviljas med ett belopp av 444 kronor.

Även jag finner billighetsskäl tala för att änkan Johansson beredes någon

pension av statsmedel. Pensionens belopp torde böra beräknas på sätt

statskontoret föreslagit och utgå från och med den 1 januari 1926.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre arbetaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad, vallmästaren

Claes Linus Johanssons änka Johanna Maria

Johansson, född Johansson, må från och med den 1 januari

1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

444 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129

9

4:o.

Uti en till arméförvaltningens fortifikationsdepartement ställd, den 9

december 1925 dagtecknad skrift liar skogvaktaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad

Ludvig Petterssons änka Augusta Pettersson, född Pettersson,

anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ludvig Pettersson av 1908

års riksdag beviljats en årlig pension av 300 kronor; att Pettersson avlidit

redan under år 1909; samt att änkan Pettersson, som är född den 28 juni

1856, ej äger andra tillgångar än en folkpension av 29 kronor 60 öre

i kvartalet samt bostadsförmån i en henne och hennes dotter tillhörig

stuga.

Fortifikationsbefälhavaren i Karlsborg har tillstyrkt ansökningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförv ältning ens

fortifikationsdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t anfört, att departementet

funne det billigt, att änkan Pettersson genom pension bereddes

någon hjälp till livsuppehälle under hennes återstående livstid. Med hänsyn

till de belopp, riksdagen förut beviljat i pension till änkor efter i

statens tjänst anställda arbetare, ansåge departementet sig härutinnan böra

föreslå, att pensionen bestämdes till 300 kronor om året. Fortifikationsdepartementet

hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att å allmänna indragningsstaten bevilja änkan Pettersson under hennes

återstående livstid en årlig pension av 300 kronor, att utgå från och

med den 1 januari 1926.

Statskontoret har avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört, att, då

det förhållandet, att förre skogvaktaren Pettersson avlidit redan under år

1909, icke torde böra utgöra hinder för tillerkännande av pension åt hans

änka, samt i detta fall ömmande omständigheter finge anses föreligga,

statskonteret icke hade något att erinra mot bifall till förevarande framställning

på det sätt, arméförvaltningens fortifikationsdepartement föreslagit.

Emellertid torde det av fortifikationsdepartementet ifrågasatta pensionsbeloppet,

300 kronor, böra omräknas till sådant belopp, att i detsamma inginge

ekvivalent för pensionstillägg och skillnaden mellan reducerat och

oreducerat dyrtidstillägg. Då oreglerad änkepension å 300 kronor motsvarades

av eu reglerad sådan å 444 kronor, tillstyrkte statskontoret, att

åt änkan Pettersson utverkades pension å sistnämnda belopp, att utgå från

och med den 1 januari 1926 och så länge hon förbleve i sitt änkestånd.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser jag mig böra tillstyrka,

att pension beredes änkan Pettersson. Jag ansluter mig beträffande pensionsbeloppets

storlek till vad statskontoret härutinnan föreslagit.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 106 höft. (Nr 129.) 876 26 2

Ang.

;pension åt

änkan

Augusta

Pettersson,

född Pettersson.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Ang. pension

åt änkan

Hilda Amalia

Olsson, född

Cedergreu.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att skogvaktaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad Ludvig

Petterssons änka Augusta Pettersson, född Pettersson, må

från och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 444 kronor.

5:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift har daglönaren vid flottans varv

i Karlskrona Carl Olof Olssons änka Hilda Amalia Olsson, född Cedergren,

anhållit att komma i åtnjutande av årligt understöd på grund av

skada, som hon vid anställning i Karlskrona kustartilleriregementes tvättinrättning

ådragit sig den 27 mars 1905.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Olsson, efter att

tidigare hava haft anställning vid Svea artilleriregemente, varit anställd

vid ingenjördepartementet från och med den 9 april 1883 till och med

den 29 april 1911, då han avgick med pension; att hans änka, som är

född den 13 november 1861, genom olycksfall vid arbete i Karlskrona

kustartilleriregementes tvättinrättning fått sin arbetsförmåga i hög grad

nedsatt; att hon vid tidpunkten för olycksfallet omkring två år varit anställd

vid tvättinrättningen; att hon sedan mannens död år 1924 endast

haft sin pension från allmänna pensionsförsäkringen — omkring 130 kronor

om året — att leva av; samt att hon har två fullvuxna barn, en son

och en dotter, vilka dock icke kunna lämna något bidrag till moderns

uppehälle.

Marinförvaltningen har avgivit utlåtande i ärendet och därvid meddelat,

att änkan Olsson enligt av riksförsäkringsanstalten förebragt utredning icke

vore berättigad till ersättning för skada i anledning av olycksfallet. Med

hänsyn till att såväl änkan Olsson som hennes man varit anställda i kronans

tjänst, den sistnämnde irnder en tjänstetid av omkring 37 Va år, och

hon nu levde i betryckta omständigheter, syntes det marinförvaltningen

skäligt, att hon i likhet med andra daglönaränkor, vilka efter framställning

av Kungl. Maj:t eller av enskilda motionärer beviljats årligt understöd

från allmänna indragningsstaten, bereddes dylikt understöd till belopp av

200 kronor. På grund härav hemställde marinförvaltningen, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkan Olsson finge från och

med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid, så länge hon förbleve

i nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett

årligt understöd av 200 kronor.

Statskontoret, som yttrat sig i ärendet, har anfört, att ämbetsverket i

likhet med marinförvaltningen ansåge goda skäl föreligga för beredande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung}.. Mnj:ts proposition nr 129.

11

av någon pension åt änkan Olsson, Marinförvaltningen hade föreslagit,

att pensionsbeloppet måtte bestämmas till 200 kronor, vilket belopp tillerkänts

andra daglönaränkor. Då beloppet emellertid icke avpassats med

hänsyn till av 1925 års riksdag godkända grunder för framtida pensionering,

torde detsamma böra ökas till 336 kronor.

Aven jag finner mig böra tillstyrka, att pension beredes änkan Olsson,

att utgå från och med den 1 januari 1926. Yad angår storleken av pensionsbeloppet,

torde detsamma, i överensstämmelse med vad under punkten

l:o för liknande fall föreslagits, böra bestämmas till 324 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Carl Olof

Olssons änka Hilda Amalia Olsson, född Cedergren, må

från och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 324 kronor.

6:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift har månadslönaren vid flottans Ang. pension

varv i Karlskrona, varvskontoristen därstädes Karl August Berglunds änka

Mia Berglund, född Karlsson, anhållit att komma i åtnjutande av årligt

understöd.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karl August Berglund varit

anställd såsom daglönare och månadslönare vid varvets byggnadsdepartement

från och med den 22 november 1910 till sin död den 12 mars

1924; att han vid dödstillfället uppbar avlöning med 2,388 kronor för

år jämte dyrtidstillägg efter de grunder, som gälla för oreglerade verk;

att företagen bouppteckning efter den avlidne utvisade en behållning av

5,819 kronor 53 öre, varav vid sedermera företaget arvsskifte mellan

Berglunds änka och dotter av då återstående kapitalbehållning ett belopp

av 2,068 kronor 88 öre tillkommit dem vardera; samt att änkan Berglund,

som på grund av sjukdom är oförmögen att genom arbete försörja

sig, är i behövande omständigheter.

Varvschefen vid flottans station i Karlskrona har i avgivet yttrande anfört,

bland annat, att jämlikt reglementet för flottans pensionskassa, § 2

mom. 2, månadslönare, som enligt förordnande eller kontrakt innehade

arvode på stat vid flottan, kunde antagas till delägare i flottans pensionskassa.

Emellertid ansåges enligt hävdvunnen tillämpning vad varvets

månadslönarestat beträffade endast verkmästare och mästare innehava arvode

på stat, och endast för dessa befattningshavare vid sagda stater

funnes pensionsbelopp bestämda i ovannämnda reglemente. Till följd

härav hade månadslönaren Berglund, som icke innehaft kontrakt såsom

åt änkan

Mia Berglund,

född

Karlsson.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

verkmästare eller mästare, icke kunnat bliva antagen till delägare i flottans

pensionskassa och således icke varit i tillfälle att grundlägga rätt vare sig

till pension för sig själv eller till gratial för efterlevande änka och barn.

Därest Berglund kunnat förvärva delägarrätt i flottans pensionskassa, skulle

han jämlikt kassans reglemente i gratialhänseende hava tillhört fjärde

klassen, i vilken från och med år 1925 gratial utginge med 460 kronor

för år. Å gratialbeloppet utginge förhöjning för barn under 21 år med

15 procent för ett barn. För gratialrättens vinnande och bibehållande

skulle Berglund givetvis varit skyldig erlägga i reglementet stadgade gratialavgifter.

Om möjlighet att vinna delägarskap i flottans pensionskassa

stått Berglund öppen, hade han säkerligen icke försummat att begagna

sig därav för att dymedelst bereda efterlevande änka och barn fördelen

av gratial vid hans frånfälle. Då denna möjlighet varit honom undandragen,

syntes, med hänsyn till såväl Berglunds mer än 13-åriga, väl vitsordade

tjänstgöring å varvet som ock de små omständigheter, vari hans

änka befunne sig, rättvisa och billighet tala för att hon bereddes något

understöd av statsmedel.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har marinförvaltningen

uti skrivelse till Kungl. Maj:t erinrat om 1925 års riksdags uttalande i

sin skrivelse nr 200, att beviljande av understöd åt efterlevande änkor

efter statstjänare, vilka icke haft sådan anställning, att de kunnat grunda

familjepension, icke borde förekomma i andra fall än när särskilt ömmande

omständigheter vore för handen. Då emellertid änkan Berglund vid en

uppnådd levnadsålder av över 60 år och på grund av sjuklighet vore

oförmögen att genom arbete försörja sig, och då hon icke hade andra

tillgångar än vad som kunde återstå av den obetydliga lott, som tillfallit

henne vid år 1924 förrättad bouppteckning efter den avlidne, torde sådana

förhållanden föreligga, som enligt riksdagens uttalande borde föranleda

statsverket att träda hjälpande emellan. I fråga om storleken av

eventuellt understöd syntes det vara skäligt, att understödet finge utgå

med ett belopp av 300 kronor för år. Marinförvaltningen hemställde

därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkan Berglund

finge från och med den 1 januari 1926 under sin återstående livstid,

så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 300 kronor.

StatsTcontoret har i ärendet avgivit utlåtande och därvid i likhet med

marinförvaltningen funnit det vara med billighet överensstämmande, att

något årligt understöd av statsmedel bereddes änkan Berglund. Mot det

av marinförvaltningen ifrågasatta pensionsbeloppet hade statskontoret icke

annat att erinra, än att detsamma torde böra omräknas till belopp, motsvarande

reglerad pension. Pensionen syntes därför böra avpassas till

sådant belopp, att i själva pensionen inginge ekvivalent för pensionstillägg

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

13

och skillnaden mellan reducerat och oreducerat dyrtidstillägg. Då oreglerad

änkepension å 300 kronor motsvarades av en reglerad sådan å 444

kronor, tillstyrkte statskontoret, att åt änkan Berglund utverkades pension

å sistnämnda belopp, att utgå från och med den 1 januari 1926 och så

länge hon förbleve i sitt änkestånd.

I likhet med myndigheterna anser jag mig böra tillstyrka, att framställning

göres till riksdagen om beredande av pension åt änkan Berglund.

I fråga om pensionsbeloppets storlek ansluter jag mig till vad

statskontoret därutinnan föreslagit.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att månadslönaren vid flottans varv i Karlskrona Karl

August Berglunds änka Mia Berglund, född Karlsson, må

från och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 444 kronor.

7

:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens intendentsdepartement den 14

augusti 1925 har chefen för arméns intendenturförräd i Stockholm gjort

framställning om utverkande av pension åt avlidne förrådsarbetaren Carl

August Jonssons hushållerska Emma Johanna Carlsdotter.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Jonsson, vilken avled den 11

december 1914 i eu ålder av i det närmaste 68 år, alltsedan år 1875

och till sin död, eller under eu tid av omkring 40 år, varit anställd såsom

arbetare vid arméns intendenturförräd i Stockholm; att han under

större delen av berörda anställningstid, eller från och med år 1878 och

till sin död, sammanbott med hushållerskan Emma Johanna Carlsdotter,

som är född den 26 november 1847; att han med henne har tvenne

barn, eu son, född år 1878, och en dotter, född år 1879; samt att sonen

är sjuklig och arbetslös och liksom dottern, vilken är gift, ur stånd att

försörja sin moder.

Ang. pension

åt hushållerskan

Emma

Johanna

Carlsdotter.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t anfört, att då Emma Johanna

Carlsdotter, som visserligen enligt uppgift torde åtnjuta pension med 90

kronor för år jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni

1913, vore fattig och nödgats mottaga fattigvårdsunderstöd, samt då nu

framställning gjorts om utverkande av understöd åt henne, departementet

ansåge sig, ehuru med tvekan, böra tillstyrka, att något understöd från

allmänna indragningsstaten bereddes henne för hennes återstående levnad.

Såsom stöd för denna sin tillstyrkan finge departementet erinra

därom, att 1925 års riksdag på därom av Kungl. Maj:t avlåten proposition

nr 159 punkt 8, uti skrivelse den 19 maj 1925, nr 201,

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 106 käft. (Nr 129.) 376 26 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

under punkt 35 förklarat, att riksdagen icke velat motsätta sig ett

bifall till Kungl. Maj:ts hemställan om pension med 300 kronor för år

från allmänna indragningsstaten åt avlidne förre arbetaren vid Carl Gustafs

stads gevärsfaktori Jolian Fredrik Björks hushållerska Charlotta Josefina

Carlsson. Då Emma Johanna Carlsdotter i pensionshänseende syntes

kunna likställas med nyssnämnda hushållerska Charlotta Josefina Carlsson,

torde eu pension å ett belopp av 300 kronor för år från allmänna indragningsstaten

skäligen böra tillerkännas jämväl Emma Johanna Carlsdotter.

På grund av vad sålunda anförts hemställde departementet, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Emma Johanna Carlsdotter

finge från och med den 1 januari 1926, så länge hon förbleve i sitt nuvarande

civilstånd, å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension

av 300 kronor.

Statskontor et har i ärendet avgivit utlåtande och därvid anfört, att då

beträffande hushållerskan Carlsdotter liknande omständigheter förelåge,

som föranlett medgivande av 1925 års riksdag, att pension finge utgå

till en avliden arbetares hushållerska, pension jämväl torde böra beredas

hushållerskan Carlsdotter. Det föreslagna pensionsbeloppet, 300 kronor,

syntes riktigt avvägt. Statskontoret ville emellertid erinra, att själva

pensionen borde avpassas till sådant belopp, att i densamma inginge

ekvivalent för pensionstillägg och för skillnaden mellan oreducerat och

reducerat dyrtidstillägg. Då oreglerad änkepension å 300 kronor motsvarades

av reglerad sådan å 444 kronor, tillstyrkte alltså statskontoret,

att åt hushållerskan Carlsdotter utverkades pension å sistnämnda belopp.

Med hänsyn till att riksdagen i liknande fall medgivit, att pension

finge utgå till avliden arbetares hushållerska, och i betraktande av föreliggande

ömmande omständigheter anser jag mig böra tillstyrka, att Emma

Johanna Carlsdotter beredes något understöd. Beträffande beloppets storlek

ansluter jag mig till vad statskontoret därutinnan föreslagit.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att hushållerskan Emma Johanna Carlsdotter må från och

med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

civilstånd, å allmänna indragningsstaten uppbära eu

årlig pension av 444 kronor.

Yad departementschefen ovan under punkterna l:o—7:o

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik von Horn.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 19J6.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.