Angående tjänstårsberäkning för viss personal vid statens järnvägar
1926-02-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1926:132, Angående tjänstårsberäkning för viss personal vid statens järnvägar
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 132.
1
Nr 132.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tjänstårsberäkning
för viss personal vid statens järnvägar;
given Stockholms slott den 19 februari 1926.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Viktor Larsson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 19 februari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Lindees, Schlytee, Laesson, Migfoess,
Möllee, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Larsson anför:
I skrivelser den 14 januari och den 28 februari 1922 gjorde järnvägsstyrelsen
framställningar i syfte att icke-ordinarie personal vid statens järnvägar, som
på grund av bristande arbetstil Igång i anledning av trafikens nedgång entledigats
eller tvångspermitterats från sin anställning vid statens järnvägar eller
ock beretts sysselsättning vid av nämnda järnvägar anordnade kristidsarbeten,
måtte vid återinträde i statens järnvägars tjänst, utan hinder av gällande avlöBihang
till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 109 höft. (Kr 132.) 378 26 1
2
Kungi. Majds proposition nr 132.
nings- och pensionsbestämmelser för befattningshavare vid statens järnvägar,
vid tjänstårsberäkning i löne- och pensionsavseende få tillgodoräkna sig, de, som
entledigats, tiden före entledigandet och övriga tiden för tvångspermitteringen
respektive anställningen vid kristidsarbetena.
Med anledning härav framlade Kungl. Maj:t i proposition, nr 197, för 1922
års riksdag förslag i ämnet, och blev detta förslag av riksdagen bifallet (skrivelse
nr 204).
I överensstämmelse med riksdagens beslut har Kungl. Maj:t genom brev
den 2 juni 1922 förordnat,
att befattningshavare vid statens järnvägar, som efter den 7 december 1920
på grund av bristande arbetstillgång i anledning av trafikens nedgång entledigats
från anställning i extra ordinarie befattning vid verket men sedermera
före den 1 juli 1924 eller den senare tidpunkt, Kungl. Maj:t framdeles, efter
framställning av järnvägsstyrelsen, kan finna skäl bestämma, ånyo erhållit dylik
eller ordinarie anställning vid samma verk, må vid tjänstårsberäkning såväl
för erhållande av löneförhöjning i extra ordinarie befattning som ock för bestämmandet
av hans lön i ordinarie befattning enligt 11 § i avlöningsreglementet
den 19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk tillgodoräknas före entledigandet i ett sammanhang
förvärvad tjänstetid vid statens järnvägar såsom intjänad omedelbart
före den senare anställningen;
att extra ordinarie tjänsteman vid statens järnvägar, som av ovan angivna
anledning antingen tvångspermitterats eller, med bibehållen anställning såsom
extra ordinarie tjänsteman vid statens järnvägar, erhållit tjänstledighet för sysselsättning
vid något genom statens järnvägars försorg anordnat arbete, må vid
tjänstårsberäkning såväl för erhållande av löneförhöjning i extra ordinarie befattning
som ock för bestämmandet av hans lön i sedermera vunnen ordinarie
befattning enligt 11 § i avlöningsreglementet den 19 juni 1919 tillgodoräknas
den tid, vederbörande antingen varit tvångspermitterad eller, med åtnjutande
av tjänstledighet från innehavande befattning, haft anställning vid sådant arbete;
samt
att den tid, extra ordinarie tjänsteman vid statens järnvägar av ovan angivna
anledning antingen varit tvångspermitterad eller på nyss angivet sätt anställd
vid något genom statens järnvägars försorg anordnat arbete, må tillgodoräknas
honom i pensionshänseende såväl enligt reglementet den 29 juni 1917 för statens
järnvägars pensionskassa för pensionering av icke ordinarie personal som ock,
därest han vinner ordinarie anställning vid verket, enligt lagen den 4 juni 1920
angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk.
Sedermera har genom särskilda beslut av Kungl. Maj :t ovan omförmälda tidpunkt,
den 1 juli 1924, före vilken entledigad extra ordinarie befattningshavare
för att komma i åtnjutande av ovan omförmälda förmåner i fråga om tjänstårsberäkning
skulle hava blivit återanställd vid statens järnvägar, efter hand
framflyttats till den 1 juli 1926.
3
Kungl Maj:ts proposition nr 132.
I skrivelse den 15 december 1925 hava styrelserna för Svenska järnvägsmannaförbundet
och Sveriges lokomotivmannaförbund hemställt, att jämväl
aspiranter, som av förberörda orsak entledigats, tvångspermitterats eller överförts
till vissa arbeten, måtte vid återinträde i statens järnvägars tjänst beredas
ovan angivna förmåner vid tjänstårsberäkning. Till stöd härför hava förbundsstyrelserna
i huvudsak anfört följande:
I 10 § 1 mom. av kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 360) med avlöningsbestämmelser
för extra ordinarie tjänstemän och aspiranter vid kommunikationsverken
stadgades, att om den, som tillträdde extra ordinarie befattning, dessförinnan
innehaft annan anställning i statens tjänst, som i avseende å tjänstgöringens
art och omfattning funnes svara mot. vara jämförbar med eller högre
än den ifrågavarande ordinarie anställningen, finge, i den män så prövades skäligt,
för bestämmandet av hans begynnelselön och sedermera för hans uppflyttning
till högre löneklass tillgodoräknas honom den tid utöver ett år. under vilken
han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik anställning.
De år 1922 meddelade bestämmelserna om tillgodoräknande av föregående
tjänstetid vid återanställning vid statens järnvägar ägde, såsom av deras ordalydelse
framginge, tillämpning endast å i extra ordinarie befattning tidigare
entledigad personal. Beträffande de såsom aspiranter anställda och under liknande
förhållanden entledigade samt sedermera tvångspermitterade och till kristidsarbetena
överförda personerna gällde, att då de på nytt vunne anställning
vid verket och då i extra ordinarie befattning, endast den tid. de varit periodiskt
tvångspermitterade, kunde, efter prövning i varje särskilt fall. tillgodoräknas
dem såsom tjänstetid efter samma grunder, som gällde för entledigad extra
ordinarie personal. Ehuru av järnvägsstyrelsens ovan berörda skrivelse den 14
januari 1922 icke syntes klart framgå, att den däri begärda förmånen i fråga
om tjänstårsberäkning allenast avsåg entledigad extra ordinarie personal, fick
bestämmelsen sedermera sådan ordalydelse, att aspirantpersonalen uteslöts från
förmånen ifråga. Emellertid förtjänade framhållas, att entledigandena skedde
företrädesvis med hänsyn till huruvida den icke ordinarie personalen vore familjeförsörjare
och icke ur synpunkten, huruvida vederbörande innehade extra
ordinarie- eller aspirantanställning.
Ur sist berörda synpunkt måste det sålunda anses principiellt oriktigt, att
då extra ordinarie anställning vunnes, vid entledigandet innehavd aspirantanställning
omöjliggjorde ett tillgodoräknande av denna före entledigandet innehavda
anställning eller den tid vederbörande varit överförd till av statens järnvägar
särskilt anordnade arbeten. Realiter existerade ingen skillnad ifråga om
de förhållanden, varunder de tvenne grupperna av anställda extra ordinarie befattningshavare
och aspiranter entledigades samt sedermera utförde arbete åt
statens järnvägar. Det vore endast den formella skillnad, vilken bestode i förefintliga
rekryteringsbestämmelser vid statens järnvägar, som nu ställde aspiranterna
på ett annat och ofördelaktigare plan.
Då nu förhållandet i verkligheten vore så, att befordran till extra ordinarie
befattning icke erhållits efter eu bestämd lika lång anställningstid för alla utan
i mycket stor grad kunnat skifta ej blott vid jämförelse olika personalgrupper
emellan utan även emellan olika individer inom samma grupp, allt beroende på
ett föreliggande större behov på en plats eller en sektion jämfört med en annan,
så insåges utan vidare, att uttrycket »extra ordinarie» gåve anledning till icke
önskvärda förryckningar. Denna ojämnhet i befordran till extra ordinarie i
förhållande till anställningstiden vore ju för övrigt redan sedan länge förutsedd
både i avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för ordinarie tjänstemän och i förenämnda
avlöningsbestämmelser den 26 juni 1925 för ieke-ordinarie personal, ty
däri gjordes ingen åtskillnad på extra ordinarie och aspirantanställning i fråga
4
Yttranden.
Kung!,. Maj:ts proposition nr 132,
om tillgodoräknande av tid för lönetilldelning. Det kunde möjligen i detta sammanhang
anmärkas, att erinran mot de i förberörda kungl. brev den 2 juni
1922 förekommande uttrycket »extra ordinarie» borde varit gjord tidigare. Men
till detta kunde då svaras, att spörsmålet icke aktualiserats förrän i och med
tillkomsten av nyssnämnda avlöningsbestämmelser den 26 juni 1925, vilka
inrangerade befattningshavarna sida vid sida oberoende av om de vunnit extra
ordinarie befattning före eller efter det omnämnda entledigandet. Denna inrangering
gåve vid handen, att medan den, som var extra ordinarie före entledigandet
finge räkna hela sin anställningstid, även om avbrottet räckt än så
länge, finge den, som vid entledigandet -— låt vara med lika lång anställningstid
eller till och med längre — stod som aspirant, all sin anställningstid före
entledigandet borträknad, även om detta endast omfattade några få dagar,
exempelvis ett tillfälligt avbrott vid banavdelningen till följd av väderleksskiftningar
eller materialknapphet och dylikt.
Det vore emellertid icke blott vid jämförelse mellan personal i olika tjänsteställningar
vid viss tidpunkt, som de nuvarande beräkningsgrunderna beträffande
lönetilldelning visat sig ohållbara. Åven ifråga om aspiranter inbördes
bleve verkningarna orättfärdiga. För personal ursprungligen tillhörande en och
samma avdelning kunde sålunda olika förhållanden hava förekommit, som nu
återverkade högst ojämnt. Fn person på en plats hade till följd av brist på
arbete inom maskin- eller trafikavdelningen överförts till banavdelningen och
fått sysselsättning men på grund av tillfälligt uppehåll i arbetet efter någon
tid entledigats några dagar eller någon vecka. Samtidigt hade en annan person
på annan närbelägen plats till följd av minskad arbetstillgång tvångspermitterats
från den egna avdelningen periodvis och kanske sammanlagt vida mera tid
än kollegan i förra fallet. Dock finge den förre genom entledigandet några
dagar enligt de nu tillämpade beräkningsgrunderna borträknad afl sin före
entledigandet innehavda anställningstid, medan så icke skedde för den senare.
Med ledning av inkomna meddelanden syntes det, som om vederbörande linjemyndigheter
åtminstone i en del fall funnit dessa påpekade förhållanden allt för
onaturliga och ansett, att ingen åtskillnad i förevarande avseende borde ske
mellan extra ordinarie och aspiranter. Detta hade emellertid medfört, att en del
personal under senare tid fått återbetala redan uppburen lön, ja, till och med
hade detta i ett redan känt fall medfört, att en person nedflyttats i lägre löneklass.
Ifråga om anordningar för rättande av påtalade förhållanden syntes det,
som om ingen tvekan kunde råda om att likställighet borde äga rum mellan
samtliga extra ordinarie befattningshavare i detta avseende, oberoende av vid
vilken tidpunkt i förhållande till ett visst entledigande denna anställningsform
ernåtts.
Järnvägsstyrelsen har i utlåtande den 14 januari 1926 anfört:
Såsom sökandena framhållit, ägde aspirant under inga förhållanden tillgodoräkna
sig den tid, han varit tvångspermitterad eller tjänstgjort vid något
genom statens järnvägars försorg anordnat arbete, och förefunnes endast vid
periodisk tvångspermission — således ej vid fall av entledigande — möjlighet
för honom att — efter prövning i varje fall — få tillgodoräkna sig tjänstetid
före permitteringen.
Enligt styrelsens mening kunde det icke nekas, att — sedan det numera visat
sig, att aspiranter kunnat återtagas i tjänst i nämnvärd utsträckning — billighetsskäl
talade för deras jämställande i här ifrågavarande avseende med extra
ordinarie tjänstemän. Upplysningsvis kunde i detta sammanhang också meddelas,
att, enligt verkställd utredning, sedan den 7 december 1920 953 aspiranter,
kontorsvakter och notisbud på grund av trafikminskningen entledigats
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 132.
samt att cirka 180 av dessa sedermera återantagits, flertalet såsom banarbetare
eller tillfälliga arbetare.
Slutligen tilläte sig styrelsen anmärka, att eventuell jämställdhet mellan
aspiranter och extra ordinarie personal i lönetursavseende icke syntes kunna
givas motsvarighet i fråga om tjänstårsberäkning i pensionshänseende enligt
11 § av reglementet den 29 juni 1917 angående pensionering av icke ordinarie
personal vid statens järnvägar, enär aspiranttid över huvud taget icke kunde
enligt detta reglemente tillgodoräknas vederbörande.
Med hänvisning till det anförda har järnvägsstyrelsen förklarat sig för sm
del icke hava något att erinra mpt ett bifall till förevarande framställning på
sådant sätt, att de år 1922 medgivna förmånerna i fråga om tjänsteberåkning
i lönetursavseende med retroaktiv tillämpning medgåves jämväl aspiranter.
vilka efter den 7 december 1920 på grund av trafikminskningen entledigats,
tvångspermitterats eller överförts till vissa arbeten samt — i fall av entledigande
— återanställts såsom aspirant eller i extra ordinarie befattning.
Kommunikationsverkens lönenämnd har i utlåtande den 28 januari 1926 anfört,
att lönenämnden, ehuru icke utan tvekan, dock med hänsyn till de särskilda
förhållanden, som föranlett ifrågavarande personals kvarstående i aspirantställning,
funnit sig kunna lämna utan erinran vad järnvägsstyrelsen i
ärendet föreslagit.
Då de flesta av de befattningshavare vid statens järnvägar, om vilka nu
är fråga, vid avbrottet i tjänstgöringen innehade en avsevärd anställningstid
såsom aspirant, synas enligt min mening billighetsskäl tala för en utsträckning
av tillämpligheten av ovan omförmälda år 1922 meddelade bestämmelser.
Med hänsyn härtill och då det gäller ett jämförelsevis ringa antal befattningshavare,
anser jag mig kunna förorda, att, på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit,
omförmälda förmåner i avlöningshänseende må tillkomma jämväl nu avsedda
befattningshavare. Riksdagens medgivande torde därför böra utveckas till utfärdande
av föreskrifter i nu antydd riktning, så vitt därigenom avvikelser
skulle komma att ske från bestämmelserna i avlöningsreglementet den 19 juni
1919 för tjänstemän vid kommunikationsverken. I vad förslagets genomförande
innebär undantag från gällande avlöningsbestämmelser för extra ordinarie
tjänstemän och aspiranter vid kommunikationsverken, torde Ivungl. Maj:t vara
oförhindrad att meddela erforderliga bestämmelser, och har jag för avsikt att,
därest det ifrågasatta medgivandet från riksdagens sida erhålles, ånyo underställa
denna fråga Kungl. Maj :ts prövning.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att befattningshavare vid statens järnvägar, som efter den 7
december 1920 på grund av bristande arbetstillgång i anledning
av trafikens nedgång entledigats från anställning såsom aspirant
vid verket men sedermera före den 1 juli 1926 eller den senare tidpunkt
Kungl. Maj :t kan finna skäl bestämma ånyo erhållit dylik
eller extra ordinarie eller ordinarie anställning vid samma verk, må
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 109 käft. (Nr 132.) 378 sc 2
Departements
chefen.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 132.
kunna vid tjänstårsberäkning för bestämmandet av hans lön i
ordinarie befattning enligt 11 § i avlöningsreglementet den 19
juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk tillgodoräknas före entledigandet
i ett sammanhang förvärvad tjänstetid vid statens järnvägar
såsom intjänad omedelbart före den senare anställningen;
samt
att aspirant vid statens järnvägar, som av ovan angivna anledning
antingen tvångspermitterats eller, med bibehållen anställning
såsom aspirant vid statens järnvägar, erhållit tjänstledighet för
sysselsättning vid något genom statens järnvägars försorg anordnat
arbete, må kunna vid tjänstårsberäkning för bestämmandet
av hans lön i sedermera vunnen ordinarie befattning enligt 11 §
i avlöningsreglementet den 19 juni 1919 tillgodoräknas den tid,
vederbörande antingen varit tvångspermitterad eller, med åtnjutande
av tjänstledighet från innehavande befattning, haft anställning
vid sådant arbete.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. C. F. v. Krusenstierna.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1926.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1926:161 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående tjänstårsberäkning för viss personal vid statens järnvägar. s. 3 i texten
- SU 1926:85 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående tjänstår sb er åkning för viss personal vid statens järnvägar. s. 8 i texten