Sök i Ratio Lex

Angående tjänstårsberäkning för viss personal vid statens järnvägar

1926-02-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:132, Angående tjänstårsberäkning för viss personal vid statens järnvägar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

1

Nr 132.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående tjänstårsberäkning

för viss personal vid statens järnvägar;

given Stockholms slott den 19 februari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Viktor Larsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 19 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Lindees, Schlytee, Laesson, Migfoess,

Möllee, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Larsson anför:

I skrivelser den 14 januari och den 28 februari 1922 gjorde järnvägsstyrelsen

framställningar i syfte att icke-ordinarie personal vid statens järnvägar, som

på grund av bristande arbetstil Igång i anledning av trafikens nedgång entledigats

eller tvångspermitterats från sin anställning vid statens järnvägar eller

ock beretts sysselsättning vid av nämnda järnvägar anordnade kristidsarbeten,

måtte vid återinträde i statens järnvägars tjänst, utan hinder av gällande avlöBihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 109 höft. (Kr 132.) 378 26 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Majds proposition nr 132.

nings- och pensionsbestämmelser för befattningshavare vid statens järnvägar,

vid tjänstårsberäkning i löne- och pensionsavseende få tillgodoräkna sig, de, som

entledigats, tiden före entledigandet och övriga tiden för tvångspermitteringen

respektive anställningen vid kristidsarbetena.

Med anledning härav framlade Kungl. Maj:t i proposition, nr 197, för 1922

års riksdag förslag i ämnet, och blev detta förslag av riksdagen bifallet (skrivelse

nr 204).

I överensstämmelse med riksdagens beslut har Kungl. Maj:t genom brev

den 2 juni 1922 förordnat,

att befattningshavare vid statens järnvägar, som efter den 7 december 1920

på grund av bristande arbetstillgång i anledning av trafikens nedgång entledigats

från anställning i extra ordinarie befattning vid verket men sedermera

före den 1 juli 1924 eller den senare tidpunkt, Kungl. Maj:t framdeles, efter

framställning av järnvägsstyrelsen, kan finna skäl bestämma, ånyo erhållit dylik

eller ordinarie anställning vid samma verk, må vid tjänstårsberäkning såväl

för erhållande av löneförhöjning i extra ordinarie befattning som ock för bestämmandet

av hans lön i ordinarie befattning enligt 11 § i avlöningsreglementet

den 19 juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk tillgodoräknas före entledigandet i ett sammanhang

förvärvad tjänstetid vid statens järnvägar såsom intjänad omedelbart

före den senare anställningen;

att extra ordinarie tjänsteman vid statens järnvägar, som av ovan angivna

anledning antingen tvångspermitterats eller, med bibehållen anställning såsom

extra ordinarie tjänsteman vid statens järnvägar, erhållit tjänstledighet för sysselsättning

vid något genom statens järnvägars försorg anordnat arbete, må vid

tjänstårsberäkning såväl för erhållande av löneförhöjning i extra ordinarie befattning

som ock för bestämmandet av hans lön i sedermera vunnen ordinarie

befattning enligt 11 § i avlöningsreglementet den 19 juni 1919 tillgodoräknas

den tid, vederbörande antingen varit tvångspermitterad eller, med åtnjutande

av tjänstledighet från innehavande befattning, haft anställning vid sådant arbete;

samt

att den tid, extra ordinarie tjänsteman vid statens järnvägar av ovan angivna

anledning antingen varit tvångspermitterad eller på nyss angivet sätt anställd

vid något genom statens järnvägars försorg anordnat arbete, må tillgodoräknas

honom i pensionshänseende såväl enligt reglementet den 29 juni 1917 för statens

järnvägars pensionskassa för pensionering av icke ordinarie personal som ock,

därest han vinner ordinarie anställning vid verket, enligt lagen den 4 juni 1920

angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

Sedermera har genom särskilda beslut av Kungl. Maj :t ovan omförmälda tidpunkt,

den 1 juli 1924, före vilken entledigad extra ordinarie befattningshavare

för att komma i åtnjutande av ovan omförmälda förmåner i fråga om tjänstårsberäkning

skulle hava blivit återanställd vid statens järnvägar, efter hand

framflyttats till den 1 juli 1926.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl Maj:ts proposition nr 132.

I skrivelse den 15 december 1925 hava styrelserna för Svenska järnvägsmannaförbundet

och Sveriges lokomotivmannaförbund hemställt, att jämväl

aspiranter, som av förberörda orsak entledigats, tvångspermitterats eller överförts

till vissa arbeten, måtte vid återinträde i statens järnvägars tjänst beredas

ovan angivna förmåner vid tjänstårsberäkning. Till stöd härför hava förbundsstyrelserna

i huvudsak anfört följande:

I 10 § 1 mom. av kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 360) med avlöningsbestämmelser

för extra ordinarie tjänstemän och aspiranter vid kommunikationsverken

stadgades, att om den, som tillträdde extra ordinarie befattning, dessförinnan

innehaft annan anställning i statens tjänst, som i avseende å tjänstgöringens

art och omfattning funnes svara mot. vara jämförbar med eller högre

än den ifrågavarande ordinarie anställningen, finge, i den män så prövades skäligt,

för bestämmandet av hans begynnelselön och sedermera för hans uppflyttning

till högre löneklass tillgodoräknas honom den tid utöver ett år. under vilken

han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik anställning.

De år 1922 meddelade bestämmelserna om tillgodoräknande av föregående

tjänstetid vid återanställning vid statens järnvägar ägde, såsom av deras ordalydelse

framginge, tillämpning endast å i extra ordinarie befattning tidigare

entledigad personal. Beträffande de såsom aspiranter anställda och under liknande

förhållanden entledigade samt sedermera tvångspermitterade och till kristidsarbetena

överförda personerna gällde, att då de på nytt vunne anställning

vid verket och då i extra ordinarie befattning, endast den tid. de varit periodiskt

tvångspermitterade, kunde, efter prövning i varje särskilt fall. tillgodoräknas

dem såsom tjänstetid efter samma grunder, som gällde för entledigad extra

ordinarie personal. Ehuru av järnvägsstyrelsens ovan berörda skrivelse den 14

januari 1922 icke syntes klart framgå, att den däri begärda förmånen i fråga

om tjänstårsberäkning allenast avsåg entledigad extra ordinarie personal, fick

bestämmelsen sedermera sådan ordalydelse, att aspirantpersonalen uteslöts från

förmånen ifråga. Emellertid förtjänade framhållas, att entledigandena skedde

företrädesvis med hänsyn till huruvida den icke ordinarie personalen vore familjeförsörjare

och icke ur synpunkten, huruvida vederbörande innehade extra

ordinarie- eller aspirantanställning.

Ur sist berörda synpunkt måste det sålunda anses principiellt oriktigt, att

då extra ordinarie anställning vunnes, vid entledigandet innehavd aspirantanställning

omöjliggjorde ett tillgodoräknande av denna före entledigandet innehavda

anställning eller den tid vederbörande varit överförd till av statens järnvägar

särskilt anordnade arbeten. Realiter existerade ingen skillnad ifråga om

de förhållanden, varunder de tvenne grupperna av anställda extra ordinarie befattningshavare

och aspiranter entledigades samt sedermera utförde arbete åt

statens järnvägar. Det vore endast den formella skillnad, vilken bestode i förefintliga

rekryteringsbestämmelser vid statens järnvägar, som nu ställde aspiranterna

på ett annat och ofördelaktigare plan.

Då nu förhållandet i verkligheten vore så, att befordran till extra ordinarie

befattning icke erhållits efter eu bestämd lika lång anställningstid för alla utan

i mycket stor grad kunnat skifta ej blott vid jämförelse olika personalgrupper

emellan utan även emellan olika individer inom samma grupp, allt beroende på

ett föreliggande större behov på en plats eller en sektion jämfört med en annan,

så insåges utan vidare, att uttrycket »extra ordinarie» gåve anledning till icke

önskvärda förryckningar. Denna ojämnhet i befordran till extra ordinarie i

förhållande till anställningstiden vore ju för övrigt redan sedan länge förutsedd

både i avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för ordinarie tjänstemän och i förenämnda

avlöningsbestämmelser den 26 juni 1925 för ieke-ordinarie personal, ty

däri gjordes ingen åtskillnad på extra ordinarie och aspirantanställning i fråga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Yttranden.

Kung!,. Maj:ts proposition nr 132,

om tillgodoräknande av tid för lönetilldelning. Det kunde möjligen i detta sammanhang

anmärkas, att erinran mot de i förberörda kungl. brev den 2 juni

1922 förekommande uttrycket »extra ordinarie» borde varit gjord tidigare. Men

till detta kunde då svaras, att spörsmålet icke aktualiserats förrän i och med

tillkomsten av nyssnämnda avlöningsbestämmelser den 26 juni 1925, vilka

inrangerade befattningshavarna sida vid sida oberoende av om de vunnit extra

ordinarie befattning före eller efter det omnämnda entledigandet. Denna inrangering

gåve vid handen, att medan den, som var extra ordinarie före entledigandet

finge räkna hela sin anställningstid, även om avbrottet räckt än så

länge, finge den, som vid entledigandet -— låt vara med lika lång anställningstid

eller till och med längre — stod som aspirant, all sin anställningstid före

entledigandet borträknad, även om detta endast omfattade några få dagar,

exempelvis ett tillfälligt avbrott vid banavdelningen till följd av väderleksskiftningar

eller materialknapphet och dylikt.

Det vore emellertid icke blott vid jämförelse mellan personal i olika tjänsteställningar

vid viss tidpunkt, som de nuvarande beräkningsgrunderna beträffande

lönetilldelning visat sig ohållbara. Åven ifråga om aspiranter inbördes

bleve verkningarna orättfärdiga. För personal ursprungligen tillhörande en och

samma avdelning kunde sålunda olika förhållanden hava förekommit, som nu

återverkade högst ojämnt. Fn person på en plats hade till följd av brist på

arbete inom maskin- eller trafikavdelningen överförts till banavdelningen och

fått sysselsättning men på grund av tillfälligt uppehåll i arbetet efter någon

tid entledigats några dagar eller någon vecka. Samtidigt hade en annan person

på annan närbelägen plats till följd av minskad arbetstillgång tvångspermitterats

från den egna avdelningen periodvis och kanske sammanlagt vida mera tid

än kollegan i förra fallet. Dock finge den förre genom entledigandet några

dagar enligt de nu tillämpade beräkningsgrunderna borträknad afl sin före

entledigandet innehavda anställningstid, medan så icke skedde för den senare.

Med ledning av inkomna meddelanden syntes det, som om vederbörande linjemyndigheter

åtminstone i en del fall funnit dessa påpekade förhållanden allt för

onaturliga och ansett, att ingen åtskillnad i förevarande avseende borde ske

mellan extra ordinarie och aspiranter. Detta hade emellertid medfört, att en del

personal under senare tid fått återbetala redan uppburen lön, ja, till och med

hade detta i ett redan känt fall medfört, att en person nedflyttats i lägre löneklass.

Ifråga om anordningar för rättande av påtalade förhållanden syntes det,

som om ingen tvekan kunde råda om att likställighet borde äga rum mellan

samtliga extra ordinarie befattningshavare i detta avseende, oberoende av vid

vilken tidpunkt i förhållande till ett visst entledigande denna anställningsform

ernåtts.

Järnvägsstyrelsen har i utlåtande den 14 januari 1926 anfört:

Såsom sökandena framhållit, ägde aspirant under inga förhållanden tillgodoräkna

sig den tid, han varit tvångspermitterad eller tjänstgjort vid något

genom statens järnvägars försorg anordnat arbete, och förefunnes endast vid

periodisk tvångspermission — således ej vid fall av entledigande — möjlighet

för honom att — efter prövning i varje fall — få tillgodoräkna sig tjänstetid

före permitteringen.

Enligt styrelsens mening kunde det icke nekas, att — sedan det numera visat

sig, att aspiranter kunnat återtagas i tjänst i nämnvärd utsträckning — billighetsskäl

talade för deras jämställande i här ifrågavarande avseende med extra

ordinarie tjänstemän. Upplysningsvis kunde i detta sammanhang också meddelas,

att, enligt verkställd utredning, sedan den 7 december 1920 953 aspiranter,

kontorsvakter och notisbud på grund av trafikminskningen entledigats

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

samt att cirka 180 av dessa sedermera återantagits, flertalet såsom banarbetare

eller tillfälliga arbetare.

Slutligen tilläte sig styrelsen anmärka, att eventuell jämställdhet mellan

aspiranter och extra ordinarie personal i lönetursavseende icke syntes kunna

givas motsvarighet i fråga om tjänstårsberäkning i pensionshänseende enligt

11 § av reglementet den 29 juni 1917 angående pensionering av icke ordinarie

personal vid statens järnvägar, enär aspiranttid över huvud taget icke kunde

enligt detta reglemente tillgodoräknas vederbörande.

Med hänvisning till det anförda har järnvägsstyrelsen förklarat sig för sm

del icke hava något att erinra mpt ett bifall till förevarande framställning på

sådant sätt, att de år 1922 medgivna förmånerna i fråga om tjänsteberåkning

i lönetursavseende med retroaktiv tillämpning medgåves jämväl aspiranter.

vilka efter den 7 december 1920 på grund av trafikminskningen entledigats,

tvångspermitterats eller överförts till vissa arbeten samt — i fall av entledigande

— återanställts såsom aspirant eller i extra ordinarie befattning.

Kommunikationsverkens lönenämnd har i utlåtande den 28 januari 1926 anfört,

att lönenämnden, ehuru icke utan tvekan, dock med hänsyn till de särskilda

förhållanden, som föranlett ifrågavarande personals kvarstående i aspirantställning,

funnit sig kunna lämna utan erinran vad järnvägsstyrelsen i

ärendet föreslagit.

Då de flesta av de befattningshavare vid statens järnvägar, om vilka nu

är fråga, vid avbrottet i tjänstgöringen innehade en avsevärd anställningstid

såsom aspirant, synas enligt min mening billighetsskäl tala för en utsträckning

av tillämpligheten av ovan omförmälda år 1922 meddelade bestämmelser.

Med hänsyn härtill och då det gäller ett jämförelsevis ringa antal befattningshavare,

anser jag mig kunna förorda, att, på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit,

omförmälda förmåner i avlöningshänseende må tillkomma jämväl nu avsedda

befattningshavare. Riksdagens medgivande torde därför böra utveckas till utfärdande

av föreskrifter i nu antydd riktning, så vitt därigenom avvikelser

skulle komma att ske från bestämmelserna i avlöningsreglementet den 19 juni

1919 för tjänstemän vid kommunikationsverken. I vad förslagets genomförande

innebär undantag från gällande avlöningsbestämmelser för extra ordinarie

tjänstemän och aspiranter vid kommunikationsverken, torde Ivungl. Maj:t vara

oförhindrad att meddela erforderliga bestämmelser, och har jag för avsikt att,

därest det ifrågasatta medgivandet från riksdagens sida erhålles, ånyo underställa

denna fråga Kungl. Maj :ts prövning.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att befattningshavare vid statens järnvägar, som efter den 7

december 1920 på grund av bristande arbetstillgång i anledning

av trafikens nedgång entledigats från anställning såsom aspirant

vid verket men sedermera före den 1 juli 1926 eller den senare tidpunkt

Kungl. Maj :t kan finna skäl bestämma ånyo erhållit dylik

eller extra ordinarie eller ordinarie anställning vid samma verk, må

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 109 käft. (Nr 132.) 378 sc 2

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

kunna vid tjänstårsberäkning för bestämmandet av hans lön i

ordinarie befattning enligt 11 § i avlöningsreglementet den 19

juni 1919 för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfallsverk tillgodoräknas före entledigandet

i ett sammanhang förvärvad tjänstetid vid statens järnvägar

såsom intjänad omedelbart före den senare anställningen;

samt

att aspirant vid statens järnvägar, som av ovan angivna anledning

antingen tvångspermitterats eller, med bibehållen anställning

såsom aspirant vid statens järnvägar, erhållit tjänstledighet för

sysselsättning vid något genom statens järnvägars försorg anordnat

arbete, må kunna vid tjänstårsberäkning för bestämmandet

av hans lön i sedermera vunnen ordinarie befattning enligt 11 §

i avlöningsreglementet den 19 juni 1919 tillgodoräknas den tid,

vederbörande antingen varit tvångspermitterad eller, med åtnjutande

av tjänstledighet från innehavande befattning, haft anställning

vid sådant arbete.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:161 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående tjänstårsberäkning för viss personal vid statens järnvägar. s. 3 i texten
  2. SU 1926:85 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående tjänstår sb er åkning för viss personal vid statens järnvägar. s. 8 i texten