Angående anskaffande och underhåll genom statens försorg av möblering för vissa rum i den för landshövdingen i Stockholms län avsedda tjänstebostaden
1926-02-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1926:136, Angående anskaffande och underhåll genom statens försorg av möblering för vissa rum i den för landshövdingen i Stockholms län avsedda tjänstebostaden
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 136.
1
Nr 136.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anskaffande
och underhåll genom statens försorg av
möblering för vissa rum i den för landshövdingen
i Stockholms län avsedda tjänstebostaden; given
Stockholms slott den 20 februari 1926.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 20 februari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Schlyter, Larsson, Wigforss,
Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Möller anför:
Förut denna dag har Kungl. Maj:t på hemställan av chefen för kommunikationsdepartementet
beslutat till riksdagen avlåta proposition innefattande
förslag om användning till tjänstelokaler av den del av det s. k. Preisiska huset
i Stockholm, som enligt ett för 1920 års riksdag framlagt förslag avsågs till
beredande av boställsvåning åt landshövdingen i Stockholms län. I samband
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 113 höft. (Nr 136.) 42026 1
Bestämmelser
angående
landshövdingbostädernas
möblering m.m.
genom statens
försorg.
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 136.
härmed har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att boställsvåning åt landshövdingen
i Stockholms län skulle upplåtas inom statens fastighet nr 6 i kvarteret
Rosenbad i Stockholm.
I anslutning till denna tjänstebostadsfråga torde till prövning böra upptagas
en av landshövdingen i Stockholms län Nils Eden till socialdepartementet ingiven,
till Kungl. Maj:t ställd framställning av den 10 februari 1926 rörande
anskaffande och underhåll genom statens försorg av möblering för vissa rum
i den för honom ifrågasatta tjänstebostaden.
Innan jag redogör för innehållet i nämnda framställning, tillåter jag mig
bringa i erinran de bestämmelser, som för närvarande gälla beträffande landshövdingbostädernas
möblering.
I anledning av ett utav Kungl. Maj:t i proposition nr 188 till 1925 års riksdag
framställt förslag fastställde riksdagen ny ordinarie stat för landshövdingarna
att tillämpas från och med den 1 juli 1925 (riksdagens skrivelse nr
333/1925). I samband härmed beslöt riksdagen att i fråga om landshövding
skulle gälla följande bestämmelser:
Landshövding är berättigad till fri bostad i kronans hus med därtill i förekommande
fall hörande planterat område (bostadslägenhet) av den omfattning,
som av Kungl. Maj:t för varje särskilt län fastställts. Där särskilda förhållanden
därtill föranleda, må dock Kungl. Maj:t tilldela landshövding antingen
annan, åt honom förhyrd bostadslägenhet, eller ock, i stället för bostad in
natura, kontant hyresersättning till belopp, som för varje gång med hänsyn till
förekommande omständigheter bestämmes.
Vid landshövdings tillträde till sin tjänst skall för honom avsedd bostad
genom statens försorg vara försedd med möblering för högst fyra till representation
avsedda rum. Underhållet av möblering, som genom statens försorg anskaffats,
bekostas av statsverket.
Dessa bestämmelser hava oförändrade influtit i det brev angående fastställande
av ny stat för landshövdingarna m. m., som Kungl. Maj:t den 26 juni
1925 utfärdat.
Kungl. Maj:t har vidare i brev den 2 oktober 1925 utfärdat vissa närmare
föreskrifter i fråga om möbleringen av landshövdingbostäderna.
I berörda brev har Kungl. Maj:t bemyndigat byggnadsstyrelsen att, då
landshövdingbefattningen i ett län första gången från och med den 1 juli 1925
är eller bliver ledig, i för den nye landshövdingen avsedd bostad uppsätta
möblering för högst fyra till representation avsedda rum under iakttagande ej
mindre att vederbörande möbleringsuppsättnings storlek och sammansättning i
övrigt fullt lämpas efter ändamålsenlighetens krav och de rådande förhållandena
i varje särskilt fall, än även att sammanlagda kostnaden för uppsättningen
av möbler m. m. i varje landshövdingbostad icke må överstiga 20,000 kronor,
dock att, därest i något fall särskilda omständigheter skulle nödvändiggöra
högre sådan kostnad, byggnadsstyrelsen har att underställa frågan därom
Kungl. Maj:ts prövning. Härjämte har bemyndigande lämnats byggnadsstyrelsen
att ombesörja underhållet av genom statens försorg anskaffad möblering,
med rätt för styrelsen att å vederbörande länsstyrelse överlåta underhålls
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 136.
bestyret i vad avser smärre reparationer och dylikt. Slutligen har Kungl.
Haj:t i samma brev förordnat, att kostnaderna för nyss berörda möbleringsuppsättning
och möbleringens underhåll skola bestridas från femte huvudtitelns
förslagsanslag till skrivmaterialier och expenser, ved m. m.
I detta sammanhang må även erinras därom att samtliga landshövdingar
övergingo på den nya staten, när denna den 1 juli 1925 trädde i tillämpning.
.lag övergår härefter till att redogöra för ovan berörda av landshövdingen
Edén gjorda framställning.
I denna framställning framhåller landshövdingen inledningsvis, att då han
tillträtt sitt ämbete i december 1920 någon möblering genom statens försorg av
den blivande landshövdingbostaden i Stockholms län så länge han innehade
ämbetet icke inrymdes under de i ämnet gällande bestämmelserna. Emellertid
finner landshövdingen, att ur saklig synpunkt alla skäl tala för tillämpande
av den nya möbleringsföreskriften även i det fall, varom nu är fråga. Till stöd
härför har landshövdingen till en början anfört i huvudsak följande.
När vid 1925 års lönereglering för landshövdingarna stadgandet om viss
möblering genom statsverkets försorg fick den avfattning, att den anknöts till
förutsättningen av en landshövdings »tillträde till sin tjänst», berodde detta
synbarligen därpå, att de landshövdingar, som före den 1 juli 1925 tillträtt sina
ämbeten, förutsattes hava var för sig förut erhållit ämbetsbostad och ordnat
dess möblering. Beträffande mig föreligger emellertid det exceptionella förhållande,
att jag vid mitt tillträde till landshövdingämbetet i december
1920 icke erhöll någon boställsvåning och icke heller därefter
kunnat erhålla någon sådan. Den förutvarande bostaden för landshövdingen
i Stockholms län i f. d. Preisiska huset var nämligen redan
före mitt tillträde till ämbetet — enligt medgivande av Kungl. Maj:t den 7
november 1919 — uthyrd till arbetslokaler dels för byggnadsstyrelsen, dels för
länsstyrelsen, och i denna anordning har sedan dess någon förändring icke
kunnat ifrågakomma redan på den grund, att ingendera av de nämnda myndigheterna
kunnat avstå från sin del av den tidigare boställsvåningen. Fastmera
har myndigheternas disposition av sagda lokaler blivit tillsvidare fastslagen
därigenom, att 1920 års riksdag vid beviljande av anslag till f. d. Preisiska
husets om- och tillbyggnad gjorde det uttalande, att det syntes riksdagen kunna
ifrågasättas, huruvida det icke vore för staten fördelaktigare, att jämväl den
del av fastigheten, som — i den riksdagen förelagda propositionen om byggnadsanslag
— vore avsedd till landshövdingbostad, bereddes till arbetslokaler,
varefter Kungl. Maj:t den 3 december 1920 förklarade sig vilja först framdeles
meddela beslut i fråga om disposition och ombyggnad av denna del av fastigheten.
Frågan om min ämbetsbostad har sålunda under mer än fem år förblivit
svävande och icke kunnat upptagas förr än nu, då byggnadsstyrelsen står i
begrepp att avflytta från f. d. Preisiska huset till nya ämbetslokaler. Följden
härav har blivit, att jag varit anvisad till att förhyra privat bostad för de
medel, som enligt Kungl. Maj:ts förutnämnda beslut den 7 november 1919
utgått från byggnadsstyrelsen och länsstyrelsen såsom hyresavgift för deras
respektive andelar i den förra ämbetsbostaden.
Av den sålunda lämnade redogörelsen synes det landshövdingen framgå,
att när nu frågan om boställsvåning för honom slutligen upptagits, läget i
realiteten helt motsvarar det, för vilket statens möbleringsbidrag är avsett.
Härom yttrar landshövdingen ytterligare följande.
Landshövding
Edéns framställning.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 136.
Visserligen föreligger i detta fall icke en landshövdings »tillträde till
sm tjänst». Men val kommer — därest landshövdingen i Stockholms län nu
erhåller ämbetsbostad i likhet med övriga landshövdingar — tillträde till
denna bostad att ske. Det bör då få anses naturligt och direkt påkallat
av det syfte, som ligger till grund för den nya bestämmelsen om möbleringsbidrag,
att med beredandet av bostad också i detta fall följer den möblering
genom statens försorg, som angives i Kungl. Maj ds brev den 26 juni 1925.
Syftet med denna bestämmelse har nämligen, såsom framgår av propositionen
i denna del och av riksdagens motivering för sitt bifall, oförtydbart varit att
från landshövdingarna avlyfta de oproportionerliga möbleringskostnader, som
vållas därav, att åt dem upplåtna bostäder med hänsyn till ämbetets representationsförpliktelser
måste till storleken väsentligt överstiga deras personliga
behov. Möbleringen genom statens försorg av vissa rum hör alltså i realiteten
tillsammans med tillträde till ämbetsbostaden, ehuru stadgandet kommit att
förbindas med tillträde till tjänsten. Den omständigheten, att i nu förevarande
exceptionella fall ämbetsbostad beredes först flere år efter tillträdet till tjänsten,
bör billigtvis icke kunna föranleda, att staten underlåter att i fråga om
denna bostad tillämpa samma regel som nu gäller för alla andra landshövdingbostäder,
vilka tillträdas efter den l juli 1925.
Även från annan synpunkt finner landshövdingen, att tillämpning av de
nya bestämmelserna om möblering av vissa rum i landshövdingbostad är påkallad
i nu förevarande fall. Härutinnan anför landshövdingen i huvudsak
följande.
I och med det att staten anordnar ny bostad för landshövdingen i Stockholms
län. lärer staten hava all anledning att tillse, att denna bostad i vad angår de
för representation avsedda rummen från början möbleras efter samma grundsatser,
som numera tillämpas för nyupplåtna landshövdingbostäder.
För den händelse det skulle anses bidraga till frågans klargörande med avseende
på mina personliga förhållanden finner jag mig böra omförmäla, att den
privata bostad, som jag kunnat förhyra med anlitande av den mig enligt Kungl.
Maj:ts beslut den 1 november 1919 tillkommande penningersättningen för den
avträdda ämbetsvåningen, icke på långt när motsvarar vad som skulle kunna
betecknas såsom en landshövdingbostad även av anspråkslös beskaffenhet.
Sagda ersättning har utgått med 9,600 kronor årligen i ett för allt. För detta
belopp har jag med hänsyn till prisläget på hyresmarknaden i Stockholm icke
kunnat erhålla vare sig det antal rum, som i 1920 års proposition angavs såsom
erforderligt även för en starkt reducerad landshövdingbostad i f. d. Preisiska
huset eller än mindre rum av den storlek och kvalitet i övrigt, som påkallas av
en landshövdings representativa förpliktelser. Då jag sålunda endast kunnat
disponera en privat våning med små rum, har jag givetvis icke anskaffat eller
kunnat anskaffa ett möblemang, som passar eller räcker till för representationsrum
i en ämbetsbostad, även om dessa, bliva till storleken jämförelsevis begränsade.
såsom förhållandet skulle bliva enligt byggnadsstyrelsens framställning.
Jag befinner mig följaktligen även i detta hänseende personligen i väsentligen
samma situation som förutsatts för nytillträdande landshövdingar i bestämmelserna
om möblering av vissa rum genom statens försorg.
Under hänvisning till vad sålunda anförts har landshövding Eden hemställt,
att Kungl. Maj :t, efter av årets riksdag utverkat medgivande, måtte besluta,
att vad i breven den 26 juni och den 2 oktober 1925 är föreskrivet angående
möblering genom statens försorg av till representation avsedda rum i landshövdingbostad
samt angående underhåll pa bekost nad a v statsverket av sådan
Kunyl. Maj:ts proposition nr 136. 5
möblering, skall äga tillämpning beträffande den tjänstebostad, som må bliva
honom såsom landshövding i Stockholms län tilldelad.
I utlåtande den 12 februari 1926 har statskontoret förklarat, att statskontoret
med hänsyn till de särskilda förhållanden, som allt sedan landshövdingen
Edéns tillträde till landshövdingämbetet i Stockholms län varit rådande i fråga
om tjänstebostad för honom, för sin del icke hade något att erinra mot bifall
till förevarande framställning.
Det torde av det anförda framgå, att de i samband med den nya löneregleringen
för landshövdingarna givna bestämmelserna i fråga om möblering genom statsverkets
försorg av vissa rum i de till landshövdingarna upplåtna bostäderna
icke äga tillämplighet i nu förevarande fall. I likhet med statskontoret finner
jag emellertid avgörande skäl tala för att de förmåner som innefattas i dessa
bestämmelser även beredas den nuvarande innehavaren av landshövdingbefattningen
i Stockholms län, därest såsom nu ifrågasatts bostad kommer att upplåtas
åt honom inom en staten tillhörig fastighet. Jag vill tillägga att ett medgivande
i antydd riktning icke torde kunna medföra några mera vittgående konsekvenser
med avseende å övriga före den 1 juli 1925 utnämnda landshövdingar.
Förutom landshövdingarna i Stockholms och Västernorrlands län hava
nämligen samtliga landshövdingar i riket vid tillträdet till sina befattningar
tilldelats tjänstebostäder i staten tillhöriga fastigheter och ordnat dessa bostäders
möblering.
På grund av det anförda far jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att de av riksdagen i samband med beslut om ny lönereglering
för landshövdingarna godkända grunderna i fråga om anskaffande
och underhåll genom statens försorg av möblering för vissa
rum i för landshövding avsedd bostad jämväl må äga tillämpning
beträffande den tjänstebostad, som inom staten tillhörig fastighet
kan komma att tilldelas nuvarande landshövdingen i Stockholms
län.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i
ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Axel Wennerholm.
Statskontoret.
Departements
chefen.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 113 haft. (Nr 136.)
420 26 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1926:208 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anskaffande och undei''- håll genom statens försorg av möblering för vissa rum i den f s. 11 i texten
- SU 1926:101 Utlåtande i anledning av Knngl. Maj:ts proposition angående anskaffande och underhåll genom statens försorg av möblering för vissa rum i den för landshövdingen s. 11 i texten