Angående upplåtelse av tomter till egnahemsbyggnader från det till Strängnäs hospital anslagna förra biskopsbostället 2 inantal Sundby nr 1 i Strängnäs socken
1926-02-12 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1926:137, Angående upplåtelse av tomter till egnahemsbyggnader från det till Strängnäs hospital anslagna förra biskopsbostället 2 inantal Sundby nr 1 i Strängnäs socken
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
1
Nr 137.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående upplåtelse
av tomter till egnahemsbyggnader från det till
Strängnäs hospital anslagna förra biskopsbostället
2 inantal Sundby nr 1 i Strängnäs socken; given
Stockholms slott den 12 februari 1926.
Kung!. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 12 februari 1926.
N ärvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlvter, Wigforss,
Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Möller, anmäler uppkommen fråga om upplåtelse
av tomter till egnahemsbyggnader vid det av Strängnäs hospital disponerade
förra biskopsbostället 2 mantal Sundby nr 1 i Strängnäs socken och
anför därvid:
I en till statsrådet och chefen för socialdepartementet ingiven skrift den 30
mars 1922 hemställde styrelserna för svenska hospitalspersonalens förbund och
för svenska hospitalens ekonomipersonals förbund om verkställande av en allsidig
utredning angående upplåtelse av tomter till egnahemsbyggnader för beBihang
till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 114 höft. (Nr 137.) 334 sc
Framställning
av vissa
personalorganisationer
vid
hospitalen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
'')
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
Medicinalstyrelsen
den
17 februari
1928.
Formen för
upplåtelser.
fattningshavare vid statens anstalter för sinnessjuka samt om beredande åt
dessa befattningshavare av egnahemslån för uppförande av bostadsbyggnader
I
skrivelsen hänvisades till den överallt i landet rådande bostadsbristen,,
vilken även för hospitalspersonalen gjorde sig kännbar, varjämte organisationerna
erinrade om vissa av befattningshavare vid hospital tidigare gjorda framställningar
rörande tomtupplåtelser för egnahemsbyggande vid hospitalen.
Genom remiss anbefalldes medicinalstyrelsen att avgiva utlåtande över
framställningen i fråga.
I ett med anledning härav den 17 februari 1923 avgivet utlåtande omnämnde''
medicinalstyrelsen, som förklarade sig finna den gjorda framställningen behjärtansvärd,
att styrelsen i anledning av densamma låtit verkställa utredning
om möjligheterna att till befattningshavare vid sinnessjukvårdsanstalter upplåta
egnahemstomter från vederbörande anstalter tillhörig mark. Med anledning
av en i framställningen åberopad ansökning från befattningshavare vid
Uppsala hospital och asyl om upplåtelse av tomter från det till nämnda anstalt
hörande akademihemmanet Hammarby förklarade sig styrelsen på anförda
skäl icke för det dåvarande kunna tillstyrka upplåtelser från sagda områdeDäremot
ansåge sig styrelsen kunna framlägga förslag till tomtupplåtelser vid
andra hospital, där förhållandena medgåve sådana upplåtelser.
Innan styrelsen närmare ingick på detta förslag, upptog styrelsen i sin förevarande
skrivelse frågan om formen för de ifrågasatta upplåtelserna och erinrade
därvid, att styrelsen i ett den 11 december 1920 avgivet utlåtande över då
gjorda framställningar om upplåtelse av tomter för uppförande av egna hen»
berört denna fråga. Styrelsen hade därvid anfört bland annat följande.
Styrelsen, som till fullo behjärtat dessa framställningar, genom vilkas förverkligande
bostadsbristen vid hospitalen .skulle kunna avsevärt lättas, bådeemellertid
icke funnit någon tillfredsställande form, i vilken dylika upplåtelser
borde ske för tillgodoseende av såväl hospitalens som egnahemsägarnas intresse.
Styrelsen hölle nämligen före, att upplåtelser med äganderätt i allmänhet
icke borde förekomma, då det ur sjukvårdssynpunkt vore av vikt, att hospitalens
avskilda läge icke äventyrades genom uppväxande egnahemssamhällen
i deras omedelbara närhet, över vilkas utveckling hospitalsledningen icke skullekunna
utöva någon verksam kontroll. Därest tomtupplåtelser skulle ske, borde
dessa ske i en form, som innebure garanti för att tomterna endast komme hospitalspersonal
eller förutvarande hospitalspersonal tillgodo och icke överginge i
utomståendes händer, i vilket sistnämnda fall föga syntes vara vunnet för
hospitalens vidkommande. Ur denna synpunkt syntes ej ens upplåtelse med
tomträtt vara fullt betryggande, utan syntes full kontroll över tomternas användning
kunna vinnas endast vid tomternas upplåtande med nyttjanderätt,
därvid företrädesvis upplåtelse för nyttjanderättsinnehavarens livstid skulle
ifrågakomma. Vid dylika upplåtelser med nyttjanderätt syntes emellertid
stora svårigheter föreligga för personalen, som i regel icke besutte tillräckligt
eget byggnadskapital, att genom lån anskaffa sådant kapital. Vid tomtupplåtelser
av andra slag syntes det därför, åtminstone under dåvarande förhållanden,
icke föreligga stora möjligheter för nyttjanderättsinnehavarna att å tomterna
uppföra byggnader utan att staten trädde emellan såsom långivare. Om
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
emellertid sålunda för dylika egna liems uppförande skulle erfordras lån av
staten till belopp, som ej torde allt för mycket understiga kostnaden för byggnadernas
uppförande eller åtminstone för däri ingående materialier, syntes det
ur statens synpunkt lämpligare, att staten uppförde byggnader och tillhandahölle
desamma såsom tjänstebostäder åt befattningshavarna. I detta senare
fall hade staten jämväl garanti, att byggnaderna bleve av fullgod beskaffenhet,
något som icke syntes med visshet kunna påräknas beträffande de egna hem,
som skulle uppföras av befattningshavarna.
I sitt nu förevarande utlåtande den 17 februari 1923 förklarade sig styrelsen
i princip fortfarande stå på samma ståndpunkt som i det nyss återgivna
yttrandet angivits. Styrelsen ansåge således personalens behov av bostäder på
lämpligaste sätt tillgodoses genom av staten uppförda bostadshus. Då emellertid
den statliga byggnadsverksamheten vid hospitalen ännu icke förmådde
fylla mer än en del av det förefintliga bostadsbehovet och det torde dröja en
avsevärd tid, innan ens större delen av behovet blivit fyllt på denna väg, syntes
det styrelsen lämpligt att samtidigt för bostadsbehovets fyllande anlita det
livliga intresse för byggande av egna hem, som förefunnes bland befattningshavare
vid hospitalen. Där så kunde ske, d. v. s. där hospitalen disponerade
tillräckligt stora jordområden för att utan nämnvärd olägenhet kunna avstå
någon del av sin mark, syntes därför personalens egnahemsrörelse böra uppmuntras
genom tomtupplåtelser. Därvid måste givetvis en viss varsamhet iakttagas
för att det avskilda läge, som flertalet hospital åtnjöte och som vore till
stor fördel för sjukvården, icke skulle äventyras. Så länge dylika egnahemstomter
befunne sig i hospitalens befattningshavares händer, syntes någon fara
i nämnda avseende icke föreligga. Risk kunde anses uppstå först i den mån
tomterna överginge till utomstående. Såsom styrelsen i sin ovan omnämnda
skrivelse den 11 december 1920 anfört, skulle det vara fördelaktigast, om upplåtelser
av ifrågavarande slag kunde ske med nyttjanderätt. En viss trygghet
mot överlåtelser till utomstående syntes dock även kunna vinnas vid upplåtelse
av tomträtt, därest dels tomträtterna upplätes endast till befattningshavare och
dels tomträttstiden för försvårande av tomternas överlåtande till utomstående
sattes jämförelsevis kort.
Upplåtelser av tomträtter skulle emellertid i de flesta fall förutsätta att
egnahemsbyggarna erhölle hjälp med anskaffande av byggnadskapital, vilket
med hänsyn till upplåtelseformens beskaffenhet svårligen skulle kunna ske, om
ej staten trädde emellan såsom långivare. Medicinalstyrelsen framlade oek i
skrivelsen förslag härutinnan med angivande av vissa närmare grunder för långivning;
och hemställde styrelsen om anvisande av medel för beredande av
egnahemslån till belopp, som i avvaktan på närmare erfarenhet för det första
budgetåret beräknades till 180,000 kronor.
Därest emellertid den av medicinalstyrelsen sålunda ifrågasatta vägen för
uppmuntrande av hospitalsbefattningshavamas egnahemsrörelse skulle befinnas
icke böra anlitas på grund av de anspråk på lån av statsmedel, som i samband
därmed måste framställas, ansåge sig styrelsen böra i andra hand föreslå, att
vid vissa hospital, där god tillgång på mark funnes, tomter måtte få upplåtas
med äganderätt, i vilket fall vederbörande befattningshavare syntes hava större
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
möjlighet än vid upplåtelse av tomträtt att själva genom belåning av inteckningar
förskaffa sig byggnadskapital. Ehuru det kunde antagas, att vid dylika
tomtupplåtelser tomterna företrädesvis komrne att bebyggas och bebos av befattningshavare
vid vederbörande hospital, för vilka tomterna med hänsyn till
läget i närheten av hospitalet bäst lämpade sig, måste man räkna med att tomterna
kunde övergå till utomstående, varför upplåtelser av ifrågavarande slag
icke borde ske i andra fall än där det kunde med säkerhet antagas, dels att den
upplåtna marken kunde utan olägenhet för all framtid avvaras för vederbörande
hospital, dels ock att det å tomterna uppväxande egnahemssamhället icke
skulle komma att inverka störande på hospitalets avskildhet.
Styrelsen anförde härefter att styrelsen låtit vid en del hospital verkställa
utredning angående berörda förhållanden och med stöd av denna utredningansett
sig kunna tills vidare föreslå tomtupplåtelser av ifrågavarande slag vid
Strängnäs hospital och Kristinehamns hospital.
Vad angår frågan om tomtupplåtelser vid Kristinehamns hospital föreligger
denna fråga, med hänsyn till vissa förberedande åtgärder som kräva medverkan
av vederbörande kommunala myndigheter, ännu icke i sådant skick att densamma
kan upptagas till prövning.
Förslag
rörande tomtupplåtelser
vid
StTängnäs
hospital.
Vad däremot beträffar Strängnäs hospital anförde medicinalstyrelsen beträffande
tomtupplåtelser från det till denna anstalt anslagna området i sin
ifrågavarande skrivelse den 17 februari 1923 huvudsakligen följande.
Strängnäs hospital disponerade det å Tosterön norr om Strängnäs stad belägna
förra biskopsbostället 2 mantal Sundby nr 1 i Strängnäs socken.
Direktionen för hospitalet hade i avgivet utlåtande framhållit, att av den
hospitalets mark som överhuvudtaget kunde påräknas bliva tagen i anspråk för
egnahemsbyggande intet område vore så beläget, att vid dess bebyggande
varje men för hospitalet kunde anses uteslutet, i synnerhet om tomterna överginge
i andra händer än hospitalets befattningshavares. Inom direktionen hade
därför uttalats starka betänkligheter mot en tomtupplåtelse med full äganderätt,
varigenom all kontroll i berörda hänseende skulle åsidosättas. Direktionen
ansåge sig dock kunna föreslå ett område för ändamålet, där de olägenheter
av ett bebyggande, som kunde vid upplåtelse med full äganderätt befaras,
syntes vara av mindre betydelse än de fördelar, som ett underlättande av personalens
nu så försvårade bostadsanskaffning innebure.
Detta område, som funnes närmare angivet på en av distriktslantmätaren
.Tohan W. Ström år 1922 upprättad, vid medicinalstyrelsens skrivelse fogad
karta, vore beläget invid egendomens västra gräns, väl avskilt från det egentliga
anstaltsområdet men med lätta kommunikationer till färjläget och staden.
Detsamma omfattade i areal 5,9463 hektar, varav 4,7973 hektar avsetts såsom
tomtmark samt återstoden 1,1490 hektar såsom mark för erforderliga vägar och
gemensamma platser. Marken hade, såsom framginge av ett vid handlingarna
fogat värderingsinstrument den 9 oktober 1922, värderats av domänintendenten
E. Lindblad och förutnämnde Ström.
Direktionen hade såsom villkor för upplåtelser av tomter å området föreslagit,
1) att hospitalet utan ersättning uppläte mark för vägarna och ställde dem
i för byggnadsbehovet erforderligt skick,
2) att å inköpt tomt bostadshus skulle vara färdigbyggt inom tre år efter
köpets avslutande,
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kung!. Maj.ts proposition nr 137.
3) att bostadshusen skulle byggas för högst 2 familjer med högst 8 eldstäder
och i högst 2 våningar samt att ritningar och förläggningsplan för byggnaderna
skulle av direktionen godkännas,
4) att tomter ej finge sammanslås eller styckas,
5) att inom området ej finge utan direktionens medgivande uppföras eller
inredas byggnad för drivande av fabrik, handel eller offentlig servering, och
6) att stall för större husdjur ej finge inrättas inom området.
Svenska hospitalspersonalens förbund hade i eu till medicinalstyrelsen ingiven
skrivelse hemställt,
att försäljningspriset för de ifrågavarande tomterna måtte sättas 50 % lägre
än vad de sakkunniga värderingsmännen föreslagit,
att direktionen medgåves rätt att i särskilda fall bevilja undantag från skyldigheten
att hava huset färdigt inom 3 år, samt
att husets placering å tomten finge bestämmas av bebyggaren, utan att
direktionens godkännande skulle erfordras.
För egen del anförde medicinalstyrelsen att den till hospitalets förfogande
ställda egendomen i areal omfattade omkring 207 hektar. Om denna
areal minskades med det för tomtupplåtelse ifrågasatta området, cirka
6 hektar, syntes styrelsen den återstående delen fortfarande vara fullt tillräcklig
såväl för tryggande av hospitalets framtida behov av utvidgning
som för tillgodoseende av hospitalets jordbruk och trädgårdsrörelse. Även
om de ifrågasatta tomterna upplätes med äganderätt, syntes desammas
läge i närheten av hospitalet och avskilt från Strängnäs stad medelst ett brett
sund innebära en viss garanti för att tomterna komme att bebyggas och bebos
huvudsakligen av befattningshavare vid hospitalet. Med hänsyn till områdets
belägenhet i utkanten av hospitalets mark torde för övrigt någon större olägenhet
för hospitalet knappast uppstå, därest någon eller några av tomterna skulle
övergå till utomstående. Yad anginge personalens anhållan att tomterna måtte
få upplåtas mot ersättning, understigande desammas vid värdering uppskattade
värde, syntes det styrelsen visserligen vara behjärtansvärt, att tomterna tillhandahölles
befattningshavarna under så fördelaktiga villkor som möjligt, men
därest tomterna skulle upplåtas med full äganderätt och således utan några inskränkningar
i avseende å rätten att överlåta desamma, vore det knappast lämpligt
att upplåta tomterna till lägre priser än de å orten gällande, då en dylik
anordning skulle kunna tänkas leda till spekulation med tomterna. Det syntes
styrelsen vara lämpligare att tomterna upplätes till de vid värderingen upptagna
priserna men att, så länge tomterna befunne sig i händerna på befattningshavare,
största tillmötesgående visades i avseende å villkoren för gäldande
av köpeskillingen, som under sådana förhållanden skulle kunna innestå i fastigheten
viss tid räntefritt och därefter mot låg ränta. Mot personalens hemställan
att direktionen skulle äga bevilja anstånd med husens färdigbyggande, syntes
ej föreligga några större betänkligheter. Däremot syntes någon ändring icke
böra göras i direktionens förslag, att ritningar och förläggningsplan för byggnaderna
skulle godkännas av direktionen, då eu dylik bestämmelse syntes bidraga
till en ändamålsenlig och tilltalande anordning av det blivande egnahemssamhället.
Det av direktionen föreslagna förbudet mot drivande inom området
av fabrik, handel eller offentlig servering syntes styrelsen böra utsträckas
att gälla även anordnande å området av förlustelse-, mötes- och andra dylika
offentliga lokaler.
Under åberopande av vad sålunda och i övrigt i skrivelsen den 17 februari
1923 anförts hemställde medicinalstyrelsen i första hand, bland annat, om bemyndigande
att vid Strängnäs hospital av den till anstalten hörande marken åt
befattningshavare vid hospitalet upplåta tomträtter samt om medgivande rörande
utlämnande av bostadslån enligt vissa angivna grunder.
6
KungI. Maj:ts proposition nr 137.
Byggnadsstyrelsen
den
31 maj 1923.
Därest denna hemställan icke vunne bifall hemställde styrelsen alternativt,
att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva att från ett område om 5,9163
hektar i areal av det till Strängnäs hospital hörande f. d. biskopsbostället 2
mantal Sundby nr 1 i Strängnäs socken måtte få, efter prövning av Kungl.
Maj:t i varje särskilt fall, till befattningshavare vid hospitalet försäljas tomter
för uppförande av egna hem, till pris ej understigande värden, som enligt vid
handlingarna fogade värderingsinstrument åsatts tomterna samt på de villkor i
övrigt, som Kungl. Maj:t kunde för varje särskilt fall finna skäligt föreskriva.
Till följd av remiss avgav byggnadsstyrelsen den 31 maj 1923 utlåtande
över medicinalstyrelsens förslag.
Beträffande formerna för tomtupplåtelser och därmed närmast sammanhängande
frågor förklarade sig byggnadsstyrelsen instämma i medicinalstyrelsens
betänkligheter mot tomtupplåtelser från mark, som anslagits till statens
hospital, enär vid varje sådan upplåtelse måste förutsättas, att den sålunda
skapade lägenheten förr eller senare komme att förvärvas av annan person än
den, till vilken upplåtelsen först gjorts. Man måste med andra ord räkna med
att egnahemstomterna framdeles komme att besittas av personer, som icke tillhörde
hospitalens tjänstemannakår. På denna grund ansåge styrelsen att upplåtelser
av tomtmark för hospitalspersonalens egnahemsrörelse icke borde
komma i fråga annorstädes än där för bostadsändamål lämpade områden förefunnes,
vilka vore icke blott obehövliga för hospitalens drift utan även så belägna,
att deras användning vore för vederbörande hospital fullständigt likgiltigt.
Att avgöra huruvida och i vilken utsträckning sådana områden förefunnes
vid statens hospitalsanläggningar tillkomme givetvis medicinalstyrelsen.
För den händelse denna grundförutsättning för tomtupplåtelse förelåge,
syntes det byggnadsstyrelsen som om den form, under vilken upplåtelsen
skedde, vore för statsverket av mindre betydelse. Något skäl mot upplåtelse
med full äganderätt kunde icke anses föreligga annat än i det fall, att området
i fråga kunde beräknas bliva erforderligt för något annat statsändamål, vilket
beträffande de påtänkta områdena invid Strängnäs hospital näppeligen kunde
sägas vara fallet.
Skulle tomterna försäljas med full äganderätt för köparen, syntes de emellertid
böra åsättas ett pris, svarande mot markens värde i öppen marknad, då
eljest staten komme att till sin egen nackdel uppmuntra tomtspekulation. Eu
sådan prissättning behövde givetvis icke utesluta, att gentemot hospitalspersonalen
sådana betalningsvillkor användes, som vore ägnade att underlätta denna
personals egnahemsrörelse. Sådan lättnad för personalen kunde förslagsvis
vinnas genom att i köpeavtalet infördes den bestämmelsen, att viss del av köpeskillingen
finge innestå antingen räntefritt eller mot låg räntesats, så länge
lägenheten besuttes och användes av person, som vore hospitalstjänsteman.
Vad angår medicinalstyrelsens förslag rörande ifrågasatta tomtupplåtelser
vid Strängnäs hospital anförde byggnadsstyrelsen att de uppgjorda styckningsförslagen
icke syntes styrelsen tillfredsställande, varför förslag till ej
Kungl. Maj:ts proposition nr 137. 7
blott tomtindelning utan även lämpliga byggnadsföreskrifter borde utarbetas
av därtill kompetent person, innan någon upplåtelse ägde rum.
Med anledning av vad byggnadsstyrelsen anfört anbefalldes medicinalstyrelsen
att ånyo avgiva utlåtande i ärendet.
I detta utlåtande, vilket avgavs den 15 januari 1924, omnämnde styrelsen
att direktionen för Strängnäs hospital, vars yttrande styrelsen infordrat, anfört
att intresset bland hospitalets befattningshavare för förvärv av egnahemstomter
fortfarande vore livligt. Under förutsättning bland annat att upplåtelse med
full äganderätt medgåves, vore det antagligt att ett tiotal befattningshavare
•omedelbart skulle ansöka om tomtförvärv.
För egen del anförde medicinalstyrelsen, att då det i nu förevarande fall vore
fråga om upplåtelse av tomter från områden, som kunde anses umbärliga för
hospitalet och där ej heller någon avsevärd olägenhet kunde anses uppstå av
uppkomsten av egnahemssamhällen, några större betänkligheter mot tomtupplåtelser
med äganderätt icke syntes föreligga. Med hänsyn härtill och då av styrelsen
ifrågasatta upplåtelser av tomträtter icke torde tillfredsställa de befattningshavare,
som planerade uppförande av egna hem, ansåge sig styrelsen böra
förorda, att de ifrågasatta tomterna måtte få upplåtas med äganderätt. Styrelsen
hemställde således om bifall till sin i utlåtandet den 17 februari 1923 alternativt
framförda anhållan om medgivande av försäljning av egnahemstomter
från ifrågavarande områden vid Strängnäs hospital.
Med anledning av byggnadsstyrelsens anmärkningar mot de uppgjorda styck - ningsförslagen hemställde medicinalstyrelsen, att Kungl. Maj:t ville uppdraga
åt byggnadsstyrelsen att upprätta förslag till tomtindelning och byggnadsföreskrifter
beträffande ifrågavarande område.
Genom beslut den 7 februari 1924 anbefallde Kungl. Maj:t byggnadsstyrelsen
att till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till stadsplan, tomtindelning och
vederbörliga byggnadsföreskrifter för de ägoområden vid Strängnäs hospital,
•som angivits å ovanberörda av distriktslantmätaren Ström upprättade karta.
Till åtlydnad av denna föreskrift överlämnade byggnadsstyrelsen med utlåtande
den 27 februari 1924 dels ett inom styrelsens stadsplanebyrå upprättat,
å en utlåtandet bifogad karta med tillhörande beskrivning framställt förslag
till stadsplan och tomtindelning, dels ock förslag till ej mindre särskilda bestämmelser
med avseende å sättet för kvartersmarkens användande än även till
föreskrifter med avseende å bebyggandet (byggnadsordning). Styrelsen hemställde,
att de sålunda upprättade förslagen måtte av Kungl. Maj:t fastställas
med stöd av 1 kap. 42 och 46 §§ i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning
i stad.
Beträffande den föreliggande stadsplanekartan framhöll byggnadsstyrelsen,
att denna i huvudsak omfattade samma områden, som vore angivna å distriktslantmätaren
Ströms förenämnda karta, men att vissa mindre jämkningar beträffande
ägogränserna vidtagits i norr och sydväst.
Medicinalstyrelsen
flen
1~> j ant* ar i
1924
Bygtfitadsstyrelsen
cUn
27 februari
1924.
Medicinalstyrelsen
den
23 januari
1925.
8 Kungl. ]\Jaj:ts proposition nr 137.
I fråga om särskilda bestämmelser i avseende å sättet för kv ar t er smarkensanvändande
innebar byggnadsstyrelsens förslag bland annat att å varje tomt
icke finge uppföras mera än en huvudbyggnad med tillhörande uthus, att
huvudbyggnad icke finge uppföras till större höjd än sju och eu halv meter
eller innehålla mer än två våningar, att vid tvåvåningsbyggnad vindsutrymmet
icke finge inredas för bostadsändamål, att i varje byggnad icke finge inredas
mer än två kök samt att inom stadsplaneområdet endast finge uppföras byggnader
för egnahemsändamål.
Förslaget till föreskrifter med avseende å bebyggandet av området (byggnadsordning)
innebar bland annat att närmaste inseende över stadsplaneområdets
bebyggande skulle utövas av eu genom hospitalsdirektionen utsedd
person (byggnadsinspektör) som skulle godkännas av länsstyrelsen, samt innehöll
i övrigt åtskilliga föreskrifter rörande sökande och meddelande av byggnadslov
samt villkoren därför, sättet för uppförande av byggnad och anordnande
av byggnadstomt m. in.
Genom beslut den 4 april 1924 anbefallde Kungl. Maj:t medicinalstyrelsen
att i ärendet ånyo avgiva utlåtande med anledning av ifrågavarande inom
byggnadsstyrelsen upprättade förslag till stadsplan och tomtindelning m. in...
varjämte styrelsen anbefalldes att låta verkställa och till Kungl. Maj:t inkomma
med saluvärdering rörande de å den inom byggnadsstyrelsen uppgjorda stadsplanekartan
angivna byggnadstomterna.
Sedan medicinalstyrelsen i anledning härav inhämtat yttrande i ärendet av
direktionen för Strängnäs hospital, överlämnade styrelsen med utlåtande den
23 januari 1925 det av hospitalsdirektionen avgivna yttrandet jämte ett därvid
fogat, av domänintendenten Ernst Lindblad på uppdrag upprättat värderingsinstrument
den 4 september 1924 rörande tomterna, vilket värderingsinstrument
grundade sig på en likaledes bifogad, av stadsingenjören D. E. Aronsson
år 1924 upprättad utsättningskarta, samt en skrivelse från egnahemsintresserade
vid Strängnäs hospital. Styrelsen anförde i sin skrivelse i huvudsak
följande:
I värderingsinstrumentet hade följande priser per kvadratmeter åsatts detrettiofem
olika tomterna, nämligen
35 öre för tomten nr 1
40 » » tomterna n:ris 2, 7—8, 15—18, 32—35
50 > » » » 3, 13—14, 22—23, 27—31 samt
60 » » » » 4—6, 9—12, 19—21, 24—26.
Direktionen hade i sitt utlåtande tillstyrkt att de i värderingsinstrumentet
upptagna prisen per kvadratmeter måtte tillämpas vid tomtförsäljningar från
ifrågavarande område; och finge styrelsen biträda, vad direktionen sålunda
föreslagit.
Beträffande byggnadsstyrelsens förslag till byggnadsordning för området
både de egnahemsintresserade vid hospitalet samt hospitalsdirektionen framställt
vissa erinringar, huvudsakligen beträffande den byggnadsinspektör, som.
enligt sagda förslag skulle övervaka områdets behöriga bebyggande.
Mot byggnadsstyrelsens förslag till stadsplan och tomtindelning för området
hade direktionen icke haft något att erinra, men direktionen hade ansett
sig böra framhålla, att i samband med upplåtelser av tomter från området
borde medgivas rätt för tomtägarna att erhålla utfart över hospitalets mark
dels från en i norr-söder genom områdets centrala del gående gata åt sydost
fram till landsvägen dels ock från områdets sydvästra del till Mälarens strand
-
9
Kung!. Maj:ts proposition nr 137.
Slutligen hade direktionen uttalat önskvärdheten av att köpare, tillhörande
hospitalets personal, måtte på det sätt beredas lättnad i fråga om köpeskillingens
erläggande, att halva köpeskillingen finge innestå räntefritt mot inteckning
i lägenheten, så länge denna besuttes och användes av person, som vore
anställd i hospitalets tjänst eller därifrån avgått med pension eller ock av sådan
persons efterlevande maka,
Sistberörda av direktionen framförda önskemål syntes styrelsen lämpligen
höra tillgodoses i samband med blivande försäljningar av tomter från området,
Till stöd för de av egnahemsintresserade och hospitalsdirektionen föreslagna
ändringarna i byggnadsstyrelsens förslag till byggnadsordning för området
funne styrelsen icke tillräckliga skäl hava förebragts.
Styrelsen hemställde alltså, att såväl byggnadsstyrelsens förslag till stadsplan,
tomtindelning och bestämmelser med avseende å sättet för kvartersmarkens
användande som dess förslag till byggnadsordning måtte av Kungl. Maj: t.
fastställas i oförändrat skick.
Tillika hemställde styrelsen, under åberopande av sin framställning i ärendet
den 15 januari 1924, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva att från
det område av förra biskopsbostället 2 mantal Sundby nr 1 i Strängnäs socken
av Södermanlands län, som angåves å dels den av distriktslantmätaren Ström år
1922 upprättade kartan och dels den av byggnadsstyrelsen år 1924 upprättade
kartan med förslag till stadsplan för området, finge efter prövning av Kungl.
Maj:t i varje särskilt fall till befattningshavare vid Strängnäs hospital försäljas
tomter enligt byggnadsstyrelsens förslag till tomtindelning, till pris ejunderstigande
de värden per kvadratmeter, som av domänintendenten Lindblad
i värderingsinstrument den 4 september 1924 åsatts de särskilda tomterna,
och på villkor i övrigt, som Kungl. Maj:t vid försäljningarna funne skäligt
att i varje särskilt fall föreskriva.
Sedan ärendet härefter överlämnats till kommunikationsdepartementet för
förberedande handläggning av frågan om fastställelse av stadsplan m. m..
avgav länsstyrelsen i Södermanlands län, efter hörande av överlantmätaren i
länet, den 5 juni 1925 infordrat utlåtande i ärendet.
överlantmätaren underströk i sitt yttrande behovet av de i medicinalstyrelsens
utlåtande föreslagna vägarna samt av gemensam strandplats för egnahemsbyggarna.
I övrigt hade överlantmätaren intet att erinra mot den föreslagna
byggnadsplanen. De föreslagna tomtpriserna syntes skäliga och lämpliga.
Länsstyrelsen instämde för egen del i huvudsak i vad överlantmätaren
anfört.
Sedan byggnadsstyrelsen anbefallts att ånyo avgiva utlåtande i ärendet,
har styrelsen den 28 oktober 1925 avgivit sådant utlåtande.
Styrelsen har däri bemött de erinringar som framställts beträffande förslaget
till byggnadsordning och på anförda skäl förklarat sig vidhålla sitt
tidigare förslag härutinnan. Med anledning av vad från medicinalstyrelsens
och hospitalsdirektionens sida anförts beträffande utfartsvägar å egnahemsområdet
har byggnadsstyrelsen meddelat att, då dessa vägar ej tillhörde
Lätisstyrclsen
i Södermanlands
län.
Byggnadsstyrelsen
den
28 oktober
1925.
10
Kung!. Maj:ts proposition nr 131.
stadsplaueoin rådet, styrelsen icke halt anledning att närmare beröra desamma,
men styrelsen funne vad i detta avseende framhållits beaktansvärt. I detta
sammanhang ville styrelsen framhålla, att därest förbindelsevägen mellan stadsplaneomrädet
och hospitalet skulle anläggas genom hospitalsdirektionens försorg,
anläggningskostnaden eventuellt borde fördelas mellan tomtköparna.
Styrelsen har vidare anfört följande:
Den av byggnadsstyrelsen i stadsplaneförslaget angivna tomtindelningen
hade lagts till grund för det särskilda tomtindelningsförslag, som, sedan tomterna
och vägarna inom området utstakats på marken, numera uppgjorts av
stadsingenjören Aronsson. Enligt byggnadsstyrelsens mening syntes detta
tomtindelningsförslag med däri intagna arealuppgifter kunna läggas till grund
för upplåtelsen. ''
Vad beträffade den av domänintendenten Lindblad verkställda värderingen
av i stadsplaneförslaget angivna tomter finge byggnadsstyrelsen framhålla,
att däri endast angivits å-prisen per kvadratmeter för de särskilda tomterna.
Byggnadsstyrelsen hade därför låtit uppgöra en utlåtandet bilagd tabell, omfattande
icke endast tomternas nummer samt å-pris per kvadratmeter, utan
även tomternas areal, det absoluta priset för varje tomt ävensom den sammanlagda
storleken av den säljbara tomtarealen inom området samt den totala försäljningssumman
enligt de åsätta priserna.
Beträffande den av domänintendenten Lindblad verkställda graderingen av
tomtpriserna, varierande, frånsett en tomt, mellan 40 och 60 öre per kvadratmeter,
kunde byggnadsstyrelsen icke yttra sig utan besiktning på platsen, och
syntes det böra ankomma på hospitalsdirektionen att i varje särskilt fall besluta
rörande det å-pris, som kunde anses vara skäligt med hänsyn till tomternas
värde för bebyggande. Medelpriset per kvadratmeter uppginge enligt den av
domänintendenten Lindblad verkställda värderingen till i runt tal 50 öre per
kvadratmeter. Av det företedda värderingsinstrumentet framginge, att tomtspekulanter
yrkat nedsättning i de åsätta prisen, men domänintendenten Lindblad
hade såsom jämförande exempel anfört, att tomtpriset inom det en mil från
Strängnäs belägna Brobyholm uppginge till 50 å 60 öre per kvadratmeter samt
att priserna beträffande hemmanet Vannesta vid Stallarholmen uppginge till
30 å 40 öre per kvadratmeter, i vilket senare fall emellertid tillkomme ett tillägg
å 10 % av köpesumman för bestridande av kostnaderna för framdragande av
vägar, som i mån av behov skulle anläggas av tomtägarna själva å mark. som
kostnadsfritt upplätes. Inom det nu planerade samhället skulle emellertid
kronan ombesörja anläggning av erforderliga vägar.
Byggnadsstyrelsen funne det mycket lämpligt, att markförsäljaren i förevarande
fall åtoge sig väganläggningarna, och måste hänsyn härtill givetvis
tagas vid bestämmandet av tomtpriserna. Då någon utredning emellertid icke
förebragts beträffande kostnaderna för väganläggningar, hade byggnadsstyrelsen
ansett sig böra göra en undersökning härutinnan. Vägarna inom Sundby
egnahemsområde upptoge en areal av i runt tal 7,000 kvadratmeter. Då de
första anläggningskostnaderna för dessa vägar, inberäknat kostnader för eftergrusning.
icke syntes, efter vad byggnadsstyrelsen under hand inhämtat rörande
priserna å orten, böra beräknas efter ett lägre å-pris än 1 krona 40 öre
per kvadratmeter, uppginge alltså dessa kostnader till sammanlagt 9,800 kronor
eller i avrundat tal 10,000 kronor. Då den försäljningsbara tomtmarken
utgjorde sammanlagt 48,721 kvadratmeter, motsvarade sistnämnda belopp en
vägkostnad av 20 öre per kvadratmeter tomtmark. Därest å-priset per kvadratmeter
tomtmark bestämdes i enlighet med vad av domänintendenten Lindblad
föreslagits eller till i medeltal 50 öre per kvadratmeter, skulle tomtförsäljningen
inbringa ett belopp av sammanlagt omkring 24,700 kronor eller med
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
11
avdrag- för väganläggningskostnaderna å 10,000 kronor, ett nettobelopp av omkring
14,700 kronor, motsvarande 30 öre per kvadratmeter. Om vägmärken
medräknades bleve råmarkspriset för området omkring 26 öre per kvadratmeter,
vilket pris måste anses vara lågt. Med hänsyn till att marken skulle
upplåtas till hospitalets tjänstemän ansåge sig byggnadsstyrelsen dock böra
tillstyrka ett godkännande av sagda pris.
Vid beräknandet av tomtpriset borde emellertid hänsyn icke endast tagas
till råmarkspriset och kostnaderna för erforderliga väganläggningar utan även
till kostnaderna för anställandet av den föreslagna byggnadsinspektören. Den
ersättning, som borde tillkomma inspektören för granskning av insända ritningar
samt i genomsnitt tre besiktningar av respektive byggen, kunde med
tillämpning av i allmänhet gällande taxor sättas till omkring 65 kronor per
byggnad, inberäknat ersättning för inspektörens resor, dock under förutsättning
att ett någorlunda stort antal byggnader uppfördes samtidigt. Nämnda
kostnadsbelopp motsvarade ett å-pris av omkring 5 öre per kvadratmeter och
uppginge för samtliga föreslagna tomter till tillhopa 2,400 kronor. Enligt
byggnadsstyrelsens mening borde det emellertid kunna påfordras, att byggnadsinspektören
för sagda ersättning jämväl tillhandahölle 5 å 6 typritningar
till byggnader, varvid styrelsen givetvis förutsatte, att till byggnadsinspektör
utsåges arkitekt, som vore fullt förtrogen med planering av samhällen av här
ifrågakomna art. Med ledning av dessa olika typritningar, lämpligen omlagda
och avpassade efter olika tomtförhållanden, skulle kunna åvägabringas
ett bebyggande av god helhets- och detaljverkan, utan att några ritningskostnader,
frånsett kostnaderna för kopiering, skulle behöva drabba egnahemsbyggarna.
Tanken att samma ritningar skulle kunna komma till användning vid
flera byggnader hade även av de egnahemsintresserade i deras skrivelser framkastats.
Då ett fyrtiotal vid hospitalet sysselsatta personer för det närvarande
vore tvingade att hava sin bostad i Strängnäs och således på relativt långt avstånd
från hospitalet, syntes ett tämligen snabbt bebyggande inom här avsedda
egnahemsområde vara att förvänta.
Såsom av vad ovan anförts framginge skulle tomterna betinga ett pris. som
i medeltal uppginge till 55 öre per kvadratmeter och som med hänsyn till att
däri inginge ersättning för väganläggningar och kontroll över bebyggandet,
eventuellt även för erforderliga byggnadsritningar, måste anses synnerligen
fördelaktigt. Byggnadsstyrelsen finge emellertid framhålla, att hospitalsdirektionen,
som skulle ombesörja tomtförsäljningen och därmed sammanhängande
åtgärder, givetvis skulle äga att av tomtköparna uppbära ersättning för den å
respektive tomter belöpande kostnaden för utstakning ocli tomtmätning samt
upprättande av tomtkartor m. m.
Med anledning av vad sålunda anförts har byggnadsstyrelsen hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att från det område av förra
biskopsbostället 2 mantal Sundby nr 1 i Strängnäs socken, som angåves å den
av byggnadsstyrelsen år 1924 upprättade kartan med förslag till stadsplan för
området, finge försäljas tomter enligt det av stadsingenjören Aronsson uppgjorda
förslaget till tomtindelning av området till ett pris, som i medeltal
skulle uppgå till 55 öre per kvadratmeter.
Tillika har byggnadsstyrelsen, under förutsättning av riksdagens tillstånd
till ifrågavarande tomtupplåtelser, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte dels jämlikt
1 kap. 42 § i lagen om fastighetsbildning i stad fastställa ovannämnda, av
byggnadsstyrelsen upprättade förslag till stadsplan jämte tillhörande särskilda
bestämmelser med avseende å byggnadskvarterens användande inom ifrågava
-
12
Kungl. Maj: ts proposition nr 137.
rande område (byggnadsbestämmelser), dels jämlikt 1 kap. 46 § första stycket
i nämnda lag meddela föreskrifter med avseende a bebyggandet av sagda område
i enlighet med det av byggnadsstyrelsen upprättade förslaget till dylika
föreskrifter (byggnadsordning), dels och förklara hinder från Kungl. Maj:tssida
icke möta för fastställelse av det av stadsingenjören Aronsson upprättadeförslaget
till tomtindelning inom samma område.
Slutligen har byggnadsstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte förordna,,
att tomtförsäljningen med därmed sammanhängande åtgärder, såsom väganläggningar
m. m., skulle ske genom direktionens vid Strängnäs hospital försorg..
Departements- Med hänsyn till de svårigheter som på sina håll äro rådande beträffandechefen.
bostadsförhållandena för hospitalspersonal finner jag önskvärt att åtgärder
vidtagas, ägnade att bidraga till en förbättring härutinnan. Där så utan alltför
stora olägenheter kan ske, synes i sådant syfte även upplåtande av egnahemslägenheter
från hospitalsområden böra ifrågakomma. Att sådana upplåtelser
i någon större utsträckning skulle kunna komma till stånd lärer emellertid med
hänsyn till vad medicinalstyrelsen i ärendet anfört icke vara att förvänta.
Beträffande formen för upplåtelser i allmänhet från hospitalsområden delarjag
de betänkligheter, vilka såväl medicinalstyrelsen som byggnadsstyrelsen
uttalat mot sådana upplåtelser, som kunna medföra att hospitalsledningarna
berövas möjlighet till kontroll över utvecklingen av egnahemssamhällen i hospitalens
närhet. Ur denna synpunkt har medicinalstyrelsen till en början ickevelat
tillstyrka upplåtelse med äganderätt. Sedermera har emellertid styrelsen
med hänsyn särskilt till svårigheter för befattningshavarna att vid andra upplåtelseformer
anskaffa erforderligt byggnadskapital ansett sig kunna tillstyrka
upplåtelse med äganderätt under vissa förutsättningar. Dessa förutsättningar
synas styrelsen föreligga i sådana fall, där tillgång finnes till mark som kan
antagas för framtiden icke bliva behövlig för hospitalens räkning och med sådant
läge, att ett uppväxande egnahemssamhälle kan beräknas icke komma att
inverka störande på hospitalets avskildhet.
För egen del finner jag mig kunna tillstyrka upplåtelse under äganderätt,
under förutsättning att hänsyn till hospitalens verksamhet icke lägga avsevärda
hinder i vägen härför. Jag anser dock nödvändigt att tillräckliga garantier skapasför
sådan användning av egnaliemslägenheterna, att olägenheter för hospitalen
icke behöva befaras. I sådant avseende tillåter jag mig erinra om de möjligheter,
som erbjudas genom tillämpning av den vid 1924 års riksdag antagna lagen
om återköpsrätt till fast egendom. Enligt denna lag må bland annat vid försäljning
av kronan tillhörig fastighet, belägen inom område med avseendeå
vilket Konungen meddelat förordnande som omförmäles i 1 kap. 42 § i lagen
om fastighetsbildning i stad, i samband med villkor om skyldighet för
fastighetens innehavare att använda densamma för visst ändamål eller ock
underlåta viss användning, göras förbehåll om rätt för säljaren att enligt samma
lag köpa fastigheten åter. Därest vid försäljning av tomter för egnahemslägenheter
från hospitalsområden i samband med villkor om lägenheternas använd
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 137. 13
ning till bostadsändamål huvudsakligen för befattningshavare vid vederbörande
hospital göres förbehåll om återköpsrätt, synes mig tillfredsställande garanti
vara vunnen för att en upplåtelse även med äganderätt ej skall behöva
föranleda olägenhet ur hospitalens synpunkt.
Vad nu angår frågan om tomtupplåtelser vid Strängnäs hospital synes mig
•den verkställda utredningen hava visat att det föreslagna markområdet torde
kunna för hospitalet undvaras och att ett bebyggande av detsamma icke rimligen
kan lända till särskilt men för hospitalets verksamhet. Under sådana förhållanden
synas mig upplåtelser böra komma till stånd från nämnda område och
riksdagens medgivande härutinnan alltså inhämtas. Jag förutsätter dock i enlighet
med vad jag i det föregående anfört, att vid försäljning av tomt som
villkor stadgas att tomten skall användas till bostadslägenhet för befattningshavare
vid hospitalet eller sådan befattningshavares efterlevande maka eller
ock för f. d. befattningshavare vid hospitalet, vilken avgått med pension eller
-därmed jämförligt understöd, eller sådan f. d. befattningshavares efterlevande
maka samt att i samband därmed göres förbehåll om återköpsrätt enligt nyssnämnda
lag och att den förbehållna återköpsrätten intecknas i tomten. Från
medicinalstyrelsens sida har meddelats att styrelsen icke har något att erinra
häremot.
Enligt vad jag av chefen för kommunikationsdepartementet inhämtat torde
hinder ej föreligga för fastställelse av stadsplan, byggnadsbestämmelser och
byggnadsordning för ifrågavarande område, i huvudsak grundade på de förslag,
som i dessa hänseenden framlagts av byggnadsstyrelsen. I denna del torde
■emellertid ärendet böra av Kungl. Maj:t upptagas till avgörande först sedan
riksdagen fattat beslut rörande upplåtelse av tomter från området.
Sedan de till försäljning ifrågasatta tomterna saluvärderats av vederbörande
domänintendent hava såväl hospitalsdirektionen som medicinalstyrelsen tillstyrkt,
att vid försäljningen skulle tillämpas de i värderingsinstrumentet upptagna
priserna för kvadratmeter. Dessa pris uppgå i medeltal för området i dess
helhet till omkring 50 öre per kvadratmeter; och byggnadsstj^relsen har i anslutning
härtill hemställt att tomterna skulle försäljas till ett pris, som —
frånsett kostnaderna för kontroll och tillsyn över bebyggandet m. m. — i medeltal
uppginge till nämnda belopp. För min del anser jag den verkställda
saluvärderingen kunna läggas till grund för försäljningspriset. Jag förordar
alltså, att försäljningen äger rum till det pris per kvadratmeter, som i värderingsinstrumentet
angivits för vederbörande tomt.
Beträffande kostnader för kontroll och tillsyn över egnahemsområdets beläggande
har byggnadsstyrelsen — som i förslag till byggnadsordning ifrågasatt,
att närmaste inseendet härutinnan skulle utövas av en särskild byggnadsinspektör
— föreslagit att för bestridande av dessa kostnader det vid värderingen
beräknade tomtpriset skulle höjas med ett belopp av 5 öre per kvadratmeter.
Jag anser mig icke i detta sammanhang kunna taga ståndpunkt till
frågan, huru tillsynen över bebyggandet bör ordnas, då denna fråga synes böra
avgöras i samband med fastställelse av stadsplan m. m. för egnahemsområdet.
Kör att emellertid hålla möjlighet öppen att i nämnda samband anordna tillsy
-
14
Kungl. Maj;ts proposition nr 137.
nen på i huvudsak det sätt byggnadsstyrelsen föreslagit, torde Kungl. Mu,j:t
böra förbehållas rätt att om så erfordras till det fastställda saluvärdet lägga
ett belopp av högst 5 öre per kvadratmeter för bestridande av kostnaderna för
tillsyn och kontroll över bebyggandet enligt de närmare bestämmelser, som
kunna komma att meddelas av Kungl. Maj:t. Därest frågan löses i huvudsaklig
överensstämmelse med byggnadsstyrelsens förslag torde i anslutning till vad
nämnda styrelse ifrågasatt böra övervägas möjligheten av att genom byggnadsinspektörens
försorg tillhandahålla typritningar till egnahemsbyggnaderna
utan särskild kostnad för tomtköparna.
På sätt byggnadsstyrelsen föreslagit torde i det beräknade tomtpriset böra
ingå kostnaderna för anläggning av erforderliga vägar inom egnahemsområdet,
vilka alltså torde böra ombesörjas av staten. Utgifterna för vägunderhåll samt
för utstakning och tomtmätning ävensom andra dylika kostnader böra däremot
åvila tomtköparna.
Vad angår försäljningsvillkoren i övrigt har från hospitalsdirektionens och
medicinalstyrelsens sida uttryckts ett önskemål, att köpare som tillhörde hospitalets
personal måtte beredas sådan lättnad i fråga om köpeskillingens erläggande,
att halva köpeskillingsbeloppet finge innestå räntefritt mot inteckning i
lägenheten. Under erinran att enligt vad jag i det föregående förordat tomter
över huvud skulle upplåtas endast till befattningshavare vid hospitalet, och i
betraktande bland annat av de konsekvenser en dylik lindring skulle kunna
medföra beträffande upplåtande av egnahemslägenheter i allmänhet från kronoegendomar,
anser jag mig icke böra biträda detta förslag. .Tåg har vid intagande
av denna ståndpunkt även tagit hänsyn till att de föreslagna tomtpriserna
i och för sig måste anses synnerligen fördelaktiga ävensom till angelägenheten
av att befattningshavare vid ett visst hospital icke erhålla särskilda ekonomiska
fördelar, vilka icke kunna bex-edas personal vid andra hospital. I stället synes
mig beträffande köpeskillings erläggande böra i tillämpliga delar lända till
efterrättelse vad i detta hänseende stadgas om bostadslägenhet i gällande
grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar.
Enligt nämnda grunder, innefattade i kungörelse den 17 oktober 1913
(nr 271) vars bestämmelser i nu förevarande hänseende lämnats orubbade
i det förslag till nya föreskrifter i sagda ämne som av Kungl. Maj:t
genom proposition nr 24 förelagts innevarande års riksdag, gäller att köpeskilling
skall erläggas under tio år med en tiondel årligen. Härvid skall iakttagas
att första tiondelen erlägges kontant vid köpeavhandlingens upprättande
—- dock att denna tiondel kan få betalas vid tillträdet, så vida två av länsstyrelsen
som vederhäftiga ansedda personer borga för betalningen — samt att vid
tillträdet förbindelse med inteckningsmedgivande å återstående nio tiondelar
av köpeskillingen jämte ränta efter 43/4 procent skall avlämnas. Vid tillämpningen
i nu förevarande fall av dessa bestämmelser torde emellertid böra iakttagas
att hospitalsdirektionen i stället för länsstyrelsen prövar borgensmäns
vederhäftighet.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 137.
De inflytande försäljningsmedlen synas lämpligen höra tillgodoföras den i
anslaget till hospital och asyler upptagna, såsom förslagsanslag betecknade
anslagsposten övriga kostnader för hospitals underhåll. Från denna anslagspost
torde även böra bestridas kostnaderna såväl för väganläggningar — vilka
kostnader av byggnadsstyrelsen beräknats till i runt tal 10,000 kronor — som
också för inlösen av fastighet i de fall, då kronan kan komma att göra återköpsrätten
gällande. För att möjliggöra erforderlig översikt och kontroll över
statsverkets inkomster och utgifter med avseende å egnahemsområdet torde
särskilt konto för detsamma böra uppläggas i räkenskaperna för hospitalet.
Försäljningen jämte därmed sammanhängande åtgärder beträffande egnahemsområdet
i fråga torde böra handhavas av medicinalstyrelsen eller, efter
styrelsens bestämmande, av direktionen för hospitalet.
Åberopande det anförda får jag hemställa att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen medgiva
att från det område å det till Strängnäs hospital anslagna
förra biskopsbostället 2 mantal Sundby nr 1 i Strängnäs socken,
som finnes angivet å en av byggnadsstyrelsen år 1924 upprättad
karta med förslag till stadsplan för området, må i huvudsakligöverensstämmelse
med av mig här ovan förordade grunder försäljas
tomter enligt av stadsingenjören D. E. Aronsson uppgjort
förslag till tomtindelning av området till det pris per kvadratmeter,
som i värderingsinstrument den 4 september 1924 angivits
för vederbörande tomt, med rätt för Kungl. Maj:t att om så
finnes erforderligt höja försäljningspriset med ett belopp av högst
5 öre för kvadratmeter för bestridande av kostnader för kontroll
och tillsyn över områdets bebyggande m. m. enligt de bestämmelser,
som må komma att meddelas av Kungl. Maj:t.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Cour. Falkenberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1926:137 Riksdagens skrivelse Nr 137 s. 12 i texten
- JoU 1926:26 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse av tomter till egnahemsbyggnader från det till Strängnäs hospital anslagna förra biskopsb s. 10 i texten