Sök i Ratio Lex

Angående pension åt f d. lärarinnorna Matilda Wilhelmina Almqvist och Maria Elisabet Almqvist

1926-02-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:139, Angående pension åt f d. lärarinnorna Matilda Wilhelmina Almqvist och Maria Elisabet Almqvist

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.

1

Nr 139.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension åt f d.

lärarinnorna Matilda Wilhelmina Almqvist och Maria

Elisabet Almqvist; given Stockholms slott den 19 februari

1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majestäts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokoll över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schltter, Larsson, Wigforss,

Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

Hos Kungl. Maj:t hava f. d. lärarinnorna vid S:t Katarina svenska för- Pension åt

samlings kyrkoskola i retrograd Matilda Wilhelmina Almqvist och Maria noiaSda

Elisabet Almqvist anhallit, att Kungl. Maj:t måtte bevilja envar av dem Wilhelmina

en årlig pension eller ett årligt understöd till det belopp, som Kungl. Maj:t Man^Elta*

kunde anse skäligt. het Almqvist.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 116 käft. (Nr 139.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.

Såsom stöd för sin ansökning hava sökandena åberopat, att de barn,

som de undervisat under sin 25-åriga verksamhet vid sagda skola, varit

svenska barn, vilka till stort antal numera vore bosatta i Sverige, att den

svenska skolan under dessa år haft ett årligt elevantal av omkring 200—

300, fördelade på 8 klasser, att skolan förfogade över vissa av svenskar

skänkta fonder, från vilka sökandena varit berättigade att erhålla pension,

som de nu på grund av de yttre förhållandena gått förlustiga, att de

likaledes blivit berövade sina tillgångar, så att de för sitt uppehälle icke

hade något annat, än vad de genom eget arbete kunde förtjäna, samt att det

på grund av deras ålder och arbetsbristen på lärarinnebanan varit dem

omöjligt att få någon anställning i Sverige.

Avhandlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande:

Ifrågavarande skola, som grundats omkring år 1800, hade varit en åttaklassig

samskola för gossar och flickor, två förberedande klasser inberäknade.

Undervisningsspråket i skolan hade varit svenska. Skolan hade till största

delen underhållits genom avkastningen från en församlingen tillhörig större

fastighet, vartill kommit vissa donationsmedel och ett mindre understöd

från svenska och finska staterna. Skolan hade förvaltats av ett skolråd,

däri kyrkoherden varit ordförande. Kyrkoherden hade tillika varit skolans

rektor. Antalet rikssvenska barn hade utgjort omkring 10 procent av

hela elevantalet. På grund av sov jetmyndigheternas åtgöranden hade skolans

verksamhet upphört den 1 maj 1918. De båda sökandena, av vilka Matilda

Wilhelmina Almqvist, född den 23 januari 1869, genomgått pedagogiska institutet

i retrograd och Maria Elisabet Almqvist, född den 4 januari 1871,

genomgått gymnasium och gymnastikinstitutet i retrograd, hade tjänstgjort

vid ifrågavarande skola i retrograd från den 1 september 1892 till den 1

maj 1918, varvid den förstnämnda undervisat i matematik i skolans alla

klasser och i ryska språket i de högre klasserna, den sistnämnda i ryska

och tyska språken samt gymnastik. Enligt för svenska skolans lärarpersonal

gällande pensionsbestämmelser skulle sökandena efter 25 års tjänstgöring

varit berättigade till erhållande av pension, vilket emellertid omöjliggjorts

på grund av att i samband med den ryska revolutionen svenska

församlingens egendom gått förlorad. Sökandena hade förutom sin arbetsförtjänst

såsom lärarinnor icke ägt någon enskild förmögenhet.

Enligt intyg av f. d. kyrkoherden i församlingen A. Malin hade sökandena

utövat sitt kall med stor hängivenhet, kärlek och plikttrohet samt med

god framgång.

Båda sökandena äro svenska medborgare.

I ärendet hava yttranden avgivits den 15 januari 1926 av skolöverstyrelsen,

den 22 januari 1926 av styrelsen för statens anstalt för pensionering

av folkskollärare m. fl. och den 28 januari 1926 av statskontoret.

Skolöverstyrelsen har anfört följande:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.

På grund av de omständigheter, som anföras i ansökningen och i övrigt

framgå av de till densamma fogade handlingarna, anser överstyrelsen det

synnerligen önskvärt, att någon form av understöd kunde igenom statens

försorg beredas sökandena. Och vill överstyrelsen särskilt framhålla, att

sagda omständigheter äro av alltför säregen natur för att man skulle behöva

riskera, att ett sådant understöd skulle medföra några vittgående konsekvenser.

Vad åter angår det belopp, som skulle kunna ifrågakomma för ett dylikt

understöd, synes det ligga närmast till hands att jämföra sökandena ''med

lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter. Ämneslärarinnor med

full tjänstgöring vid dylika läroanstalter äro skyldiga att tillhöra lärarinnornas

pensionsanstalt. Nu har denna pensionsanstalt icke varit i verksamhet längre

än från och med den 1 januari 1911, och de lärarinnor, som före denna

tid varit anställda vid läroanstalter av ifrågavarande slag, hava i regel tillhört

antingen pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor

för kvinnlig ungdom eller svenska lärarinnornas pensionsförening; och funnos

för lärarinnor i denna ställning vid pensionsanstaltens inrättande olika möjligheter

att ordna sina pensionsförhållanden. En uträkning av den pension,

som skulle komma sökandena till del, ifall de först hade tillhört endera av

de båda äldre pensionsinrättningarna och sedan använt någon av de olika

möjligheterna att efter den nya pensionsanstaltens inrättande ordna sina

pensionsförhållanden, skulle således erbjuda dera olika alternativ, alla dktiva,

och utan någon hållpunkt för valet dem emellan. Under sådana omständigheter

anser överstyrelsen det mera vägledande att utgå från det förhållandet,

att de till lärarinnornas pensionsanstalt utgående avgifterna, på vilka pensionen

bygges, äro så avpassade, att delägare med full tjänstgöring i normala

fall äger att från och med den 1 juli det år, under vilket hon uppnår 60

års ålder, uppbära en årlig pension av 1,500 kronor, av vilket belopp 900

kronor motsvara de avgifter, som för henne erlagts av stat och kommun,

600 kronor dem, som erlagts av lärarinnan själv (nådiga kungörelserna nr

145/1910 och 704/1921). Om emellertid en lärarinna avgår tidigare, dock

tidigast vid 55 års ålder, avkortas pensionen i viss proportion till levnadsåldern

(nådiga kungörelsen nr 704/1921). Om man i nu förevarande fall

beräknar, att en efter anförda grunder bestämd pension skulle till sökandena

utgå från och med den 1 juli 1926, borde den för Matilda Almqvist avkortas

till det belopp, som motsvarar avgång vid 57 års ålder, eller 760 kronor

motsvarande avgifter av stat och kommun och 506 kronor motsvarande

egna avgifter, således tillsammans 1,266 kronor, samt för Elisabet Almqvist

till det belopp, som motsvarar avgång vid 55 års ålder, eller 713 kronor

motsvarande avgifter av stat och kommun och 475 kronor motsvarande

egna avgifter, således tillsammans 1,188 kronor. Till denna pension skulle

komma tilläggspension. Denna beräknas efter olika grunder för sådana

lärarinnor, som avgått före år 1921, och för dem, som avgå tidigast med

utgången av sagda år (nådiga kungörelserna nr 965/1917, 702/1921 och

703/1921); i vilketdera fallet som helst utgår den först från och med den

1 juli det kalenderår, under vilket vederbörande fyller 60 år. Då nu sökandena

uppnå sagda ålder Matilda Almqvist år 1929 och Elisabet Almqvist

år 1931 men de började sin tjänstgöring samtidigt, skulle längre tid komma

att förflyta mellan tjänstgöringens början och tilläggspensionens utgående

för Elisabet Almqvist än för Matilda Almqvist; och detta förhållande skulle

medföra den följden, att Elisabet Almqvist skulle i tilläggspension erhålla

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts proposition Nr 139.

ett något högre belopp (900 kronor) än Matilda Almqvist (851 kronor).

Sammanlagda beloppet av pension och tilläggspension skulle alltså utgöra

för Matilda Almqvist 2,117 kronor och för Elisabet Almqvist 2,088 kronor.

Härtill skulle komma pensionsförhöjning I enligt §§ 3 och 7 mom.5 av nådiga

kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension

för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer.

Denna förhöjning skulle enligt den till sagda kungörelse fogade

tabell A utgöra för Matilda Almqvist före tillträdandet av tilläggspensionen

221 kronor, efter tillträdandet av densamma 279 kronor samt för Elisabet

Almqvist respektive 204 kronor och 275 kronor. Sammanlagda pensionsbeloppet

skulle alltså utgöra för Matilda Almqvist före tillträdandet av tillläggspensionen

1,487 kronor, efter tillträdandet av densamma 2,396 kronor

samt för Elisabet Almqvist respektive 1,392 kronor och 2,363 kronor. Till

dessa belopp skulle slutligen komma dyrtidstillägg. Under förutsättning av

nu gällande bestämmelser skulle sådant utgå före och efter tilläggspensionens

tillträdande till Matilda Almqvist med respektive 372 och 492 kronor, till

Elisabet Almqvist med respektive 360 och 492 kronor. Slutsummorna skulle

alltså bliva för de olika tidpunkterna för Matilda Almqvist respektive 1,859

kronor och 2,888 kronor, för Elisabet Almqvist respektive 1,752 kronor och

2,855 kronor.

De sålunda verkställda beräkningarna röra sig emellertid med till stor del

fingerade förutsättningar och kunna fördenskull icke giva någon direkt och

fullständig vägledning för att avgöra, vilka understödsbelopp som skulle

kunna ifrågakomma. Sålunda synes det överstyrelsen, som om man borde

bortse från den olikhet i ålder, som förefinnes mellan de båda sökandena;

de befinna sig båda i den ålder, att det för dem i ett land, för vilket de

äro väsentligen främmande, torde bliva omöjligt att erhålla något arbete av

det slag, som motsvarar deras utbildning och tidigare verksamhet, och

synnerligen svårt att överhuvudtaget erhålla något arbete. Av samma skäl

synes det olämpligt att låta en del av understödet dröja på det sätt, som

skulle bli en följd, om man på sökandena tillämpade bestämmelserna angående

tilläggspension. Slutligen synes det icke kunna ifrågasättas, att staten

vid beviljande av understöd skulle taga i beräkning det pensionsbelopp,

som under vanliga förhållanden motsvarar en lärarinnas egna avgifter. Om

man således till utgångspunkt för understödets beräknande tager dels den

del av pensionen, som motsvarar avgifter av stat och kommun, dels en med

hänsyn till för tidigt utgående något reducerad tilläggspension, skulle man

komma till ett belopp av omkring 1,500 kronor. Då sökandena varken

varit i statens tjänst eller tillhöra någon av de övriga kategorier f. d. befattningshavare,

som enligt gällande bestämmelser om pensionsförhöjning och

dyrtidstillägg äro berättigade till förhöjning och tillägg av sådana slag,

torde dylika icke böra till dem utgå.

Styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. har

under vitsordande, att sökandena icke kunna för sin ifrågavarande tjänstgöring

erhålla pension från vare sig nämnda anstalt eller någon annan under

anstaltens styrelse lagd pensionskassa, förklarat sig icke hava något att

erinra mot skolöverstyrelsens förslag i ämnet.

Statskontoret har anfört följande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition Nr 139.

Då den läroanstalt, i vilken ifrågavarande lärarinnor tjänstgjort, icke varit

någon i egentlig mening svensk skola, synes det under normala förhållanden

knappast hava kunnat ifrågakomma att tilldela dem pension av statsmedel.

Med hänsyn till att de på grund av i Ryssland rådande tillstånd otvivelaktigt

blivit försatta i nödläge vill dock statskontoret icke motsätta sig skolöverstyrelsens

förslag i ärendet.

Mot det av skolöverstyrelsen för envar av dem föreslagna pensionsbeloppet,

1,500 kronor, har statskontoret i och för sig intet att erinra. Det lärer

dock kunna ifrågasättas, huruvida icke det kan anses lämpligare att, i stället

för att fastställa ett bestämt pensionsbelopp, varå dyrtidstillägg eller annan

förhöjning icke må utgå, avpassa pensionen enligt de ,i Kungl. Maj:ts

kungörelse den 18 juni 1925 (nr 280) angivna grunderna, i vilket fall dyrtidstillägg

bör å pensionsbeloppet åtnjutas i enlighet med de för sådant

tillägg till tjänstepension efter den 1 juli 1925 gällande bestämmelser. I

dylikt fall torde pensionen för en var av ifrågavarande lärarinnor skäligen böra

fastställas till 1,200 kronor, å vilket belopp dyrtidstillägg enligt gällande

grundtal utgör 252 kronor.

Den läroanstalt, vid vilken sökandena tjänstgjort, bar visserligen, såsom Departestatskontoret

påpekat, icke varit någon uteslutande svensk skola, och dess mentschefe

verksamhet har varit av huvudsakligen privat karaktär. En stor del av

skolans lärjungar har dock varit rikssvenska barn och undervisningsspråket

vid skolan har varit svenska.

Det synes mig under sådana förhållanden, att sökandenas långvariga och

plikttrogna arbete bland landsmännen i Retrograd måste tillerkännas betydelse

såsom en värdefull faktor i strävandena att åt svenskar i utlandet

bevara sambandet med svenskt språk och svensk kultur. Då nu sökandena

icke genom eget förvållande utan endast genom de yttre händelsernas tvång

gått förlustiga de pensionsförmåner, de eljest varit berättigade att åtnjuta

från församlingen, tinner jag starka billighetsskäl tala för att den svenska

staten här träder hjälpande emellan och genom understöd i form av årliga

pensioner bereder dem gottgörelse för deras förlust.

Vad beloppet av ifrågavarande pensioner beträffar, ansluter jag mig till den

av statskontoret uttalade uppfattningen och finner det lämpligast, att pensionerna

avpassas efter de i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) angivna

grunderna, i vilket fall dyrtidstillägg bör å pensionsbeloppet åtnjutas i enlighet

med de för sådant tillägg till tjänstepension efter den 1 juli 1925

gällande bestämmelser. För envar av ifrågavarande lärarinnor finner jag

således pensionen böra fastställas till 1,200 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

medgiva,

att till vardera av förra lärarinnorna vid S:t Katarina

svenska församlings kyrkoskola i Retrograd Matilda Wilhelmina

Almqvist och Maria Elisabet Almqvist må från och

med den 1 juli 1926 under deras återstående livstid från

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 116 käft. (Nr 139.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.

allmänna indragningsstaten utgå ett årligt understöd av

1.200 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

E. Meurling.

Stockholm 1926, Ivar Haoggströms Boktryckeri A. B.

260598

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.