Sök i Ratio Lex

Med förslag till vissa ändringar i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor samt i den vid sagda förordning fogade tulltaxa

1926-02-19 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:143, Med förslag till vissa ändringar i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor samt i den vid sagda förordning fogade tulltaxa

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

1

Nr 143.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till vissa ändringar

i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa

för inkommande varor samt i den vid sagda förordning fogade

tulltaxa; given Stockholms slott den 19 februari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag föreslå riksdagen att bifalla

de förslag om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Ernst tV ig forss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter. Larsson, Wigforss.

Möller, Levinson.

Departementschefen statsrådet Wigforss anför efter gemensam beredning

med chefen för handelsdepartementet:

I en den 5 december 1925 dagtecknad skrift har aktiebolaget Flygindustri

gjort framställning om dels införande av ett tillägg till § 9 i förordningen

den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor i syfte att

svenska luftfartyg, som begagnats för befordran av gods eller personer

mellan Sverige och utlandet och som till följd av skada under sådan resa

måst i utlandet undergå reparation, finge tullfritt återinföras, dels införande

av tullfrihet för flygmaskinsmotorer, avsedda för inmontering i här i landet

tillverkade flygplan, dels nedsättning av tullen å med viss ytbetäckning

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 119 höft. (Nr U3—1U.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Tillägg till

§ 9 tulltaxeförordningen.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

försedd s. k. duraluminium, dels ock ändring av grunderna för tullbehandling

av underreden till flygplan och med gummiringar försedda hjul till

flygmaskiner.

På grund av remiss hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen den

8 februari 1926 avgivit infordrat utlåtande i detta ärende och därvid (iverlämnat

yttranden från tullmyndigheter i Stockholm, Göteborg och Malmö

samt från Sveriges maskinindustriförening.

Till stöd för framställningen om ändrad lydelse av § 9 i tulltaxeförord''

ningen har aktiebolaget Flygindustri till eu början under hänvisning till

vissa exempel anfört, att den tullavgift, som jämlikt § 9 mom. 1 tulltaxeförordningen

utginge fiir luftfartyg vilket i utlandet undergått reparation,

kunde avsevärt överstiga de tullumgälder, som skulle hava utgått därest de

vid reparationen använda delarna särskilt för sig införts till riket och insatts

i| luftfartyget. Vidare har bolaget åberopat, att de tullformaliteter

som vore förbundna med tillämpning av bestämmelserna i nyssnämnda författningsrum

visat sig vara synnerligen besvärande för flygtrafiken. Än vidare

har bolaget åberopat, att utländska flygplan som användas i trafik mellan

Sverige och utlandet vore befriade från erläggande av tull för i utlandet

verkställd reparation. Slutligen har bolaget anfört, att restitution åtnjötes

för lånade eller förhyrda delar, som i avbidan på reparation av en i utlandet

kvarlämnad del .särskilt införtullades och efter inmontering å luftfartyg

återutfördes, ävensom att fartyg, automobiler, järnvägsvagnar och

andra fordon som undergått reparation i utlandet Ange tullfritt återinföras.

Efter redogörelse för tullmyndigheternas yttranden hava ämbetsverken

för egen del beträffande förevarande spörsmål anfört följande:

»På grund av bestämmelserna i § 9 mom. 1 tulltaxeförordningen, sadant

författningsrummet lyder enligt kungörelse den 15 juni 1922 (nr 348), må

återinförsel inom högst ett år av i Sverige tillverkat eller införtullat luftfartyg,

som i utlandet undergått reparation, medgivas mot tullavgift motsvarande

15 procent av det belopp, vartill reparationskostnaden uppgått.

Då enligt ordalydelsen i nämnda författningsrum tullindring kan medgivas

''för varor, som utföras för att i utlandet undergå reparation eller

någon bearbetning, vilken icke väsentligen förändra deras karaktär’, kan

det visserligen synas, som om det fall, då vara pa grund av skada under

transport till eller från utlandet repararats därstädes, icke skulle vara i

författningsruimmet avsett. Härvid är emellertid att märka, att tullfri återinförsel

av i Sverige tillverkade eller införtullade varor enligt § 4 q) tulltaxeförordningen

är medgiven allenast, när de inom viss tid från utförseln

återinföras i oförändrat skick. Då tullindring är medgiven, när ändamålet

med utförseln allenast är reparation, synes så mycket större skäl föreligga

för medgivande av tullindring, när reparationen föranletts av olyckshändelse

efter utförseln från Sverige.

Luftfartyg äro för närvarande såsom hänförliga till tulltaxerubriken

1098 belagda med tull av 15 procent å värdet, under det vissa delar till luftfartyg

äro åsätta vikttull eller en tull av 10 procent å värdet. På grund

av dessa tullbestämmelser kan det, såsom bolaget framhållit, i vissa fall

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

inträffa, att, da luftfartyg reparerats i utlandet medelst insättande av nya

delar, den vid luftfartygets återinförsel debiterade tullavgiften högst avsevärt

överstiger den tullavgift, som skulle hava utgått, därest delarna

särskilt införts och här i landet insatts i luftfartyget.

Vad därefter angår de tullformaliteter, som föranledas av bestämmelsen

i § 9 mom. 1 tulltaxeförordningen, få ämbetsverken erinra därom, att i författningsrummet

avsedd tullindring numera enligt förenämnda kungörelse

den 15 juni 1922 (nr 348) kan medgivas av vederbörande tullförvaltning under

iakttagande av de allmänna anvisningar, som meddelas av generaltullstyrelsen.

Dylika anvisningar hava meddelats av generaltullstyrelsen

genom cirkulär den 29 december 1922, av vilket cirkulär ett exemplar

härjämte bifogas.1 För erhållande av ifrågavarande tullindring har vederbörande

att ingiva ansökning till den tullmyndighet, som enligt cirkuläret

har att upptaga ansökningen till prövning. Sådan ansökning kan göras

före varans utförsel, men även i samband med återinförseln. I sistnämnda

fall skall varuägaren avlämna dels en av honom på tro och heder avgiven

försäkran ej mindre om tiden och platsen för varans utförsel än även om

arten av den reparation eller bearbetning, varan undergått, dels ock, för

såvitt varan vid utförseln icke åsätta vissa identitetsmärken, ett av två

ojäviga personer på tro och heder avgivet intyg, att den återinförda varan

är densamma, som å viss uppgiven dag för reparation eller bearbetning

utförts till utlandet. Blanketter till ansökning om ifrågavarande tullindring,

vilka blanketter jämväl innehålla formulär till omförmälda försäkran

och intyg, pläga tillhandahållas av tullförvaltningarna. För det fall

att de föreskrivna uppgifterna icke kunna omedelbart avlämnas eller reparationskostnaden

styrkas vid införseln, torde dock, såsom tullbehandlingsinspektionen

i Göteborg framhållit, genom att säkerhet på förhand

ställes för tullavgiften kunna undvikas, att luftfartyget hindras att omedelbart

fortsätta. De tull formaliteter, som betingas av bestämmelserna i

§ 9 mom. 1 tulltaxeförordningen, äro sålunda ganska enkla och torde

kunna, om sådant skulle befinnas erforderligt, genom generaltullstyrelsens

försorg ordnas så, att de icke förorsaka någon olägenhet för den reguljära

lufttrafiken.

Vad bolaget anfört därom, att tullrestitution skulle i vissa fall kunna

medgivas för delar, som här i riket insattes i luftfartyg och sedan tillsammans

med detta återutfördes, samt att till Sverige'' återinförda vanliga

fartyg, automobiler och annan transportmateriel, som reparerats i utlandet,

skulle fa tullfritt återinföras, torde, såsom jämväl några i ärendet

hörda tullmyndigheter framhållit, i viss mån vara grundat på missuppfattning

av gällande bestämmelser.

I anslutning till bolagets framställning om tullfrihet för motorer till

luftfartyg komma ämbetsverken att här längre fram till närmare behandling

upptaga frågan, huruvida tullfrihet kan, såsom bolaget synes hålla

före, medgivas för utländska materialier, vilka användas vid bär i riket

verkställd reparation av luftfartyg, som sedermera utföres ur riket. Beträffande

fartyg, som reparerats i utlandet, är att märka, att endast järnfartyg

av 40 registerton och därunder (tulltaxerubrik 1088) äro tullpliktiga.

Någon bestämmelse, på grund varav tullfrihet skulle kunna medgivas, då

sådant fartyg ankommer till svensk hamn eller eljest återinföres till riket

efter veterligen i utlandet verkställd reparation, torde icke kunna åberopas,

lika litet som i fråga om automobiler, järnvägsvagnar eller annan

transportmateriel vid återinförsel efter reparation i utlandet. Fn fullt

1 Här utelämnat.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

effektiv kontroll däröver, att utomlands reparerade tullpliktiga fartyg ävensom

järnvägsvagnar och automobiler bleve vid återinförsel till riket vederbörligen

tullbeskattade jämlikt § 9 mom. 1 tulltaxeförordningen, torde

emellertid icke kunna genomföras utan störa olägenheter för trafiken,

särskilt för järnvägs- och automobiltrafiken.

Ehuru sålunda den av bolaget förebragta motiveringen för avagabringande

av lättnader i förevarande avseende i vissa delar icke kunnat

biträdas av ämbetsverken, hava emellertid ämbetsverken funnit billigheten

kräva, att tullavgift icke uttages, då luftfartyg under ifrågavarande

omständigheter återinföres till riket. På enahanda sätt torde emellertid

återinförsel även av annan transportmateriel, som under motsvarande förhållanden

reparerats i utlandet, böra vara tullfri. Jämväl med hänsyn

därtill att, såsom ovan framhållits, avfattningen av § 9 inom. 1 tulltaxeförordningen,

jämförd med § 4 q) samma förordning, är sådan, att tvekan

kan råda, huru utomlands reparerad transportmateriel bör tullbeskattas,

när materielen icke utförts i avsikt att repareras utomlands, torde en ändrad

lydelse av författningsrummet vara önskvärd.

Vad beträffar omfattningen av en eventuell tullfrihet i förevarande fall,

är det givetvis förenat med störa svårigheter att härutinnan uppställa

några bestämda regler. Det torde till en början vara uppenbart, att tullfrihet

icke bör medgivas, då det utomlands utförda arbetet varit, så omfattande,

att det kan hänföras till ombyggnad. Att, såsom i ärendet föreslagits,

stadga tullfrihet för de fall, då reparationskostnaden uppgår till

högst 50 procent av mat evidens ursprungliga värde, torde å andra, sidan

icke vara lämpligt. En bestämmelse av sådan innebörd, skulle vid tilllä

mp>ning en lätt kunna giva anledning till antagande, att. tullfrihet alltid

borde medgivas, då reparationskostnaden icke uppgått till nämnda procenttal.

Tullfrihet torde emellertid icke böra ifrågakomma i andra fall, än

då det utomlands utförda arbetet kan anses såsom nödvändig reparation av

den skada, som uppkommit under resan. Då för medgivande av tullfrihet

bevisning måste genom intyg eller annorledes förebringas i fråga om omfattningen

av den skada, som föranlett reparationen, torde det, även om

gränsfall kunna uppkomma, oftast kunna utan större svårigheter bedömas,

huruvida, reparationen varit av större omfattning än som betingats av

den timade skadan.

Någon anledning till att i fråga om luftfartyg begränsa tullfriheten till

sådana, som användas i reguljär trafik, kunna ämbetsverken icke finna

föreligga. Tullfriheten torde i främsta rummet komma att avse kostnaden

för anskaffande och insättande i materielen av erforderliga nya delar.

Beträffande slutligen frågan om, på vilket sätt förutsättningarna för

tullfriheten höra styrkas, är det givetvis även i detta, hänseende svårt att

fastställa några regler. Ämbetsverken tillåta sig erinra därom, att i åtskilliga

av de i § 4 tulltaxeförordningen upptagna fall, då. tullfrihet må

medgivas, det överlämnats åt vederbörande lokaltullförvaltningar att efter

omständigheterna i varje särskilt fall pröva, huruvida förutsättningarna

för tullfrihet äro för handen. I fråga om tullindring enligt § 9 mom. 1

tulltaxeförordningen har, som ovan nämnts, prövningsrätt numera tillerkänts

tullförvaltningarna, dock med rätt för generaltullstyrelsen att utfärda

erforderliga anvisningar eller kontrollföreskrifter. Vid sådant .förhållande

synes det ämbetsverken, att prövningen av frågan om tullfrihet

i nu ifrågavarande fall jämväl skulle kunna anförtros åt tullförvaltningarna

med rätt för generaltullstyrelsen att utfärda erforderliga kon
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

trollföreskrifter. Därest, särskilt i början, innan närmare erfarenhet vunnits,

tullförvaltningarna i tveksamma fall skulle kräva säkerhet för den

tull, som belöper å reparationskostnaden eller någon del därav, och hänvisa

vederbörande att hos generaltullstyrelsen göra framställning om tullfrihet,

torde detta icke förorsaka flygtrafiken någon större olägenhet.

På grund av vad sålunda anförts hava ämbetsverken ansett bestämmelser

i angivna hänseenden böra såsom ett nytt moment införas i § 9 tulltaxeförordningen.

Då detta moment synes lämpligast böra placeras närmast

efter moment 1, torde det böra erhålla beteckningen 2 och det nuvarande

moment 2 i sammanhang därmed i stället förses med beteckningen

3.»

Vad ämbetsverken sålunda föreslagit innebär ett bifall till bolagets

framställning om tullfrihet vid återinförsel av luftfartyg, som efter avfärd

från Sverige till utrikes ort lidit skada och för dennas avhjälpande

måst å sådan ort undergå reparation, allenast med den begränsning att

återinförseln skall hava ägt rum inom ett år från utförseln. Till ämbetsverkens

uppfattning, att i dylikt fall tullfrihet bör äga rum, ger jag min

anslutning. Likaledes delar jag ämbetsverkens åsikt, att denna tullfrihet

icke bör begränsas till luftfartyg utan gälla även annan transportmateriel

som under motsvarande förhållanden reparerats i utlandet.

I fråga om ändringens genomförande har jag ansett lämpligast att, för

undvikande av ett nytt moment i § 9 tulltaxeförordningen samt för genomförande

av visst förtydligande i de nuvarande bestämmelserna om tulllindring

vid återinförsel av transportmateriel efter reparation utomlands,

intaga de avsedda nya bestämmelserna i mom. 1 av sagda paragraf.

Till stöd för sin framställning om införande av tullfrihet för flygmaskinsmotorer,

avsedda för inmontering i här i landet tillverkade flygplan, har

aktiebolaget Flygindustri anfört, att genom den höga tullbelastningen utvecklingsmöjligheterna

för den svenska flygindustrien vore högst väsentligt

kringskurna och att det måste anses uteslutet att denna industri

skulle kunna växa sig stark och konkurrenskraftig med mindre än att tullfri

införsel medgåves åtminstone under en viss övergångsperiod eller så

länge användbara flygmotorer ej framställdes i landet.

Sveriges maskinindustriförening hav avstyrkt bolagets framställning i

förevarande del under hänvisning till att tullfrihet kunde alldeles omöjliggöra

tillkomsten av en flygmotortillverkning inom landet samt till den

stora vikten av att en dylik inhemsk industri komnie till stånd.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava anslutit sig till de av

maskinindustriföreningen anförda synpunkterna och därtill anfört, att

tillkomsten av en inhemsk industri av här ifrågavarande slag oundgängligen

förutsatte åtminstone det stöd som nu fastställd tullsats för motorer

erbjuder. Härjämte hava ämbetsverken betonat, att de största svårigheter

skulle komma att föreligga till förhindrande av att ett eventuellt medgivande

av tullfrihet för speciellt flygmotorer komme att missbrukas.

Efter uttalande, att den svenska flygmaskinsindustrien åtminstone tills
-

Departements
chefen.

Ifrågasatt

tullfrihet för

flygmaskinsmotorer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

vidare syntes vara hänvisad till att i huvudsaklig del söka avsättning för

sina tillverkningar utom landet, hava ämbetsverken framhållit, att syftet

med den föreliggande framställningen i väsentlig mån kunde vinnas genom

en viss utsträckt tillämpning av tullrestitutionsförfarandet enligt § 13

mom. 5 tulltaxeförordningen. I detta avseende hava ämbetsverken anfört

följande:

»Därest utländska tullpliktiga materialier insättas i luftfartyg, som i

övrigt tillverkas i Sverige, kan rätt till tullrestitution vid utförsel av det

färdiga luftfartyget medgivas av Kungl. Maj:t med stöd av § 13 inom. 5

tulltaxeförordningen. Dylik förmån har jämväl beviljats bolaget genom

Kungl. Maj:ts resolution den 11 december 1925, varav avskrift här bilägges.

1

Beträffande utländska materialier, som bär i riket insättas i utländska

luftfartyg, har, såsom ovan nämnts, bolaget förmenat, att någon tullavgift

icke skulle ifrågakomma. Enligt gällande bestämmelser synes en sådan

tullfrihet emellertid icke kunna medgivas. På grund av bestämmelsen

i § 4 r) tulltaxeförordningen må visserligen tullfrihet under viss tid

åtnjutas för transportmateriel, som inkommer för tillfälligt bruk inom

landet. Enligt brev till generaltullstyrelsen den 3 mars 1916 — omförmalt

i ett generaltullstyrelsens cirkulär den 12 april 1916, varav exemplar

bär bilägges1 — bar vidare Kungl. Maj:t förklarat, att från utrikes ort

kommande reservdelar till sådana utländska i vagnsamtrafik gående järnvägsvagnar,

vilka enligt gällande samtrafiksöverenskommelser skola repareras

i Sverige, må jämlikt § 4 mom. r) tulltaxeförordningen tullfritt

disponeras, därest dessa reservdelar av vederbörande järnvägsförvaltning

hos tullförvaltningen angivas vara införda i syfte att användas vid reparation

av dylika vagnar. Något motsvarande medgivande beträffande

reservdelar eller andra delar till luftfartyg bär emellertid icke lämnats.

Har utländskt luftfartyg införts till riket för reparation eller komplettering,

kan vidare jämlikt § 8 mom. 1 a) tullfrihet under viss tid medgivas

för själva luftfartyget. Bedan av författningsruminets ordalydelse frambär

emellertid, att tullfrihet icke kan med stöd av detsamma medgivas

för från utlandet införda delar, som insättas i luftfartyg och tillsammans

med detta återinföra s ur riket. Det bär ifrågasatts, huruvida rätt till

tullrestitution jämlikt § 13 inom. 5 tulltaxeförordningen skulle kunna medgivas

i förevarande fall. Då emellertid insättande av nya delar i ett utländskt

luftfartyg näppeligen kan hänföras till sådan verksamhet (''framställning

av exportvara’), som avses i sagda författningsrum, lärer med

författningsruminets nuvarande avfattning tullrestitutionsrätt icke kunna

medgivas.

Enligt ämbetsverkens åsikt synes det emellertid önskvärt, att en sådan

möjlighet att erhålla tullfrihet eller tullrestitution för från utlandet importerade

delar, vilka här i riket insättas i utländska luftfartyg och därefter

med dessa utföras, bliver beredd. En ytterligare anledning att här

upptaga denna fråga hava ämbetsverken funnit i den omständigheten, att

i två särskilda, av Kung!. Maj:t till generaltullstyrelsen för utlåtande remitterade

ansökningar framställning gjorts i sådant syfte.

Dessa två ansökningar, den ena av Nordiska flygrederiet, remitterad den

11 juni 1925, och den andra av aktiebolaget Aerotransport, remitterad den

16 oktober 1925, jämte vederbörande tullmyndigheters över desamma avgivna

yttranden, bifogas här i avskrift.1

1 Här utelämnad.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 7

I den förstnämnda ansökningen kar anhållits om rätt att för reservmotorer

ock andra reservdelar till flygbåtar m. m. komma i åtnjutande

av tullfrihet i samma utsträckning, sena beviljas för fartyg i sjötrafik. I

den sistnämnda ansökningen har —''■ förutom liknande framställning om

tillägg till § 9 tulltaxeförordningen, som blivit gjord av aktiebolaget Flygindustri

och redan bär ovan omhandlats — gjorts hemställan, att bestämmelser

angående tullfrihet för motorer och andra reservdelar för reparation

av utländska luftfartyg måtte utfärdas efter enahanda grunder som

bestämmelserna i Kungl. Maj:ts i ovannämnda cirkulär den 12 april 1916

omförmälda brev rörande reservdelar för reparation av utländska järnvägsvagnar.

För beredande av den nu ifrågavarande förmånen av tullfrihet för sådana

reservdelar eller annan materiel, som införas för reparation av luftfartyg,

inkomna för tillfälligt bruk inom landet, stå olika möjligheter till.

buds. I sådant avseende kan till en början ifrågasättas, att § 8 mom. 1 tulltaxeförordningen

ändras, så att tullfrihet under viss kortare tid kan medgivas

även för utländska varor, som skola användas för reparation eller

komplettering av flygmaskiner. Medgivande av tullfri disposition enligt

nyssnämnda författa ingsrum ankommer emellertid på vederbörande tullförvaltnings

prövning och kan för närvarande icke ifrågakomma i andra

fall, än då den införda varans identitet kan genom besiktning vid utförseln

utrönas. För t. ex. motorer skulle sålunda tullfri disposition kunna

medgivas men däremot icke för t. ex. plåt, som användes vid tillverkning

av flygmaskinsvingar; ej heller skulle tullgottgörelse kunna lämnas för

uppkommen viktförlust vid materialets bearbetning.

Vidare skulle det kunna ifrågasättas, att tullrestitution medgives under

enahanda villkor, som i § 12 mom. 1 tulltaxeförordningen stadgas i fråga

om tullrestitution för material ier och förnödenheter, som användas till reparation

av utländska fartyg. I sådant fall skulle tullrestitution kunna

medgivas jämväl för vid reparation av flygmaskiner använda materialier,

vilka vid reparationen blivit så förändrade, att vid utförseln icke kan av

tullmyndigheten utrönas, att de ingå i flygmaskinen, samt gottgörelse för

viktförlust kunna utgå.

Mot en utsträckning av § 8 mom. 1 eller § 12 mom. 1 tulltaxeförordningen,

på sätt ovan omförmälts, kan emellertid den invändningen framställas, att

frågan om tullfrihetsförmån i sådant fall kommer att avgöras ur rent

tulladministrativa synpunkter. Därest tullfri disposition skulle kunna

medgivas för varor, som införas för reparation eller komplettering av

andra föremål, kommer vidare gränsen mellan tillämplighetsområdena för

<§, 8 mom. 1 och § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, vilken gräns såsom här

nedan framhålles även för närvarande icke är fullt klar, att bliva än mera

svävande.

Även i fråga om de tullförmåner, som böra medgivas här i landet bedriven

reparationsverksamhet, torde emellertid hänsyn böra tagas till nationalekonomiska

synpunkter. Om sålunda vid reparation eller komplettering

av utländska varor i avsevärd omfattning måste användas andra utländska

varor, torde det, liksom i fråga om annan inom landet bedriven

förädling av utländska varor, böra vid fråga om medgivande av tullfrihet

beaktas, huruvida varor av samma slag som de vid reparationen använda

varorna äro föremål för en mera betydande inhemsk tillverkning, vilken

tillverkning genom tullfrihetens medgivande skulle förlora sitt tullskydd.

Ehuru flertalet av de delar, som användas vid sammansättning av flyg
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Departements
chefen.

maskiner, icke för närvarande tillverkas inom landet, anse dock ämbetsverken,

att frågor om tullförmåner för ifrågavarande reparationsverksamhet

åtminstone tills vidare böra avgöras i den ordning, som är stadgad i

§ 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, varvid hithörande frågor kunna erhålla

utredning både ur tulladministrativa och nationalekonomiska synpunkter.

Även ur en annan synpunkt vore ett tillägg till § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen

önskvärt. Det förekommer nämligen icke sällan, att tullrestitutionsförmån

jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen ifrågasättes i sådana

fall, då varan i väsentliga delar tillverkas inom riket men någon

del införes från utlandet för att ingå i varan. Då den från utlandet införda

varan icke undergår någon egentlig bearbetning utan allenast fastskruvas

eller på annat sätt anbringas å den inom landet tillverkade varan,

kan det synas, som om någon sådan föxädlingsverksamhet, som torde åsyftas

i § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, icke förligger. Visserligen har med

författningsrummets nuvarande lydelse tullrestitutionsrätt i flera sådana

fall medgivits, men en viss osäkerhet i tillämpningen torde med den nuvarande

avfattningen icke kunna undvikas.

På grund härav anse ämbetsverken, att sådan ändring bör vidtagas i

§ 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, att tullrestitutionsrätt kan medgivas för

utländska varor, som införas för att användas vid reparation eller komplettering

av varor, som därefter utföras ur riket, vare sig de varor, som repareras

eller kompletteras, äro tillverkade inom landet eller ej. Genom eu

sådan författningsändring torde den inhemska flygmaskinsindustriens berättigade

intressen bliva tillgodosedda, så långt det är förenligt med gällande

bestämmelser om tullbeskattning av färdiga flygmaskiner.

Beträffande tillämpningen i fråga om utländskt, i Sverige reparerat luftfartyg

av § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen efter en dylik ändring torde

här höra erinras, att, därest vid utförsel av sådant luftfartyg beviljats

restitution av tull för vid reparationen använda utländska delar, samma

luft fartyg vid återkomst till Sverige, i sådan trafik, som avses i § 4 r)

tulltaxeförordningen, jämlikt sistnämnda författningsrum må tullfritt

disponeras utan skyldighet för vederbörande att göra sådan återbetalning

av restituera! tullbelopp, som eljest påbjudes i § 4 q) tulltaxeförordningen.»

Att nu införa fullständig tullfrihet för flygmotorer finner icke heller jag

tillrådligt. Där sådana motorer komma till användning vid tillverkning av

flygplan för export, kan, såsom ämbetsverken framhållit, redan nu tullen

eftergivas genom restitutionsförfarande enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen.

Med det förslag till ändring av nämnda författningsrum som ämbetsverken

framlagt skulle möjlighet till tullfrihet beredas även för det fall,

att utländska motorer användas till reparation eller komplettering av flygplan

avsedda att ur riket utföras. Härigenom erhåller den inhemska flygindustrien

lättnad i tullavseende så långt detta utan åsidosättande av andra

berättigade intressen skäligen låter sig göra. Givetvis bör, på sätt ämbetsverken

föreslagit, motsvarande lättnad gälla även vid reparation och komplettering

av andra varor än flygplan.

Mot ämbetsverkens förslag till ändrad lydelse av § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen

har jag intet att erinra. I samband med denna ändring bör,

såsom ämbetsverken ock anfört, en mindre formell jämkning äga rum i

§ 13 mom. 7 andra stycket samma förordning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

Beträffande bolagets hemställan om ^nedsättning för med viss ytbetäckning

försedd s. k. duraluminium hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen

anfört följande:

»De materialier, bolaget använder för sin fabrikation, utgöres av duraluminium,

dels i form av plåt, stänger eller rör, dels i vissa fall såsom färdigarbetade

delar till luftfartyg. Enligt bestämmelsen i rubrik 953 av gällande

tulltaxa skola aluminium och arbeten därav tullbehandlas såsom koppar

och motsvarande arbeten därav. I fråga om plåt, stänger och rör av koppar

innehåller tulltaxan (rubrik 898/903 samt 906/907) ingen tydlig bestämmelse,

huruvida en fernissning eller annan ytbetäckning å varan bör göra

densamma hänförlig till rubrik med högre tullsats än den eljest utgående.

Såsom rubrikerna äro formulerade har emellertid tullbehandlingspraxis i

regel gått i sådan riktning. Visserligen anföres i rubrik 900 fernissning

icke bland exemplen på sådan bearbetning, som skall föranleda tillämpning

av den vid denna rubrik stadgade högre tullsats, men da beträffande

motsvarande artiklar av järn (i överrubriken till nr 738 och följande) målade,

fernissade eller lackerade plåtar likställts med polerade och — med

undantag för de tunnaste dimensionerna, som ej tillverkas här i landet

belagts med högre tullsatser, har beträffande plåt av koppar av minst 0.2

mm. tjocklek en ytbetäckning ansetts höra föranleda, att plåten

betraktas såsom bearbetad och sålunda hänföres till rubrik 900. Av samma

skäl hava fernissade rör hänförts till rubrik 907. Beträffande stänger finnes

intet prejudikat, som belyser den i här berörda avseende tillämpade

praxis. I fråga om andra arbeten av koppar är fullt tydligt i rubrik 930

angivet, att hit skola hänföras fernissade, lackerade eller eljest med annan,

ej särskilt nämnd ytbetäckning än förtenning försedda arbeten, icke hänförliga

till nästföregående rubrik.

Beträffande de av bolaget införda fabrikaten, vilka för närvarande icke

tillverkas här i landet, utgör ytbetäckningen en synnerligen enkel bearbetningsprocedur,

som icke lärer kunna anses i och för sig motivera nu utgående

förhöjning av den eljest stadgade tullen. Såsom framgår av närslutna

yttrande från Sveriges maskinindustriförening, har denna sammanslutning

ej heller haft något att erinra mot att förhöjningen bortfölle. För

undvikande av att ett medgivande i angiven riktning finge en allt för vidsträckt

omfattning och till förekommande av sådan osäkerhet vid tullbehandlingen,

som vissa tullförvaltningar ansett sig hava anledning befara,

torde detsamma lämpligen böra inskränkas till arbeten, ej särskilt nämnda,

av aluminium och fogas såsom en anmärkning till rubrik 953, varigenom

bolagets intressen synas bliva fullt tillgodosedda.»

I likhet med ämbetsverken anser jag den enkla ytbetäckning varom här

är fråga icke kunna motivera en höjning av den eljest utgående tullen för

arbeten av aluminium. Jag finner mig därför böra tillstyrka ämbetsverkens

förslag i förevarande avseende.

Beträffande underreden till flygplan och med gummiringar försedda hjul

till flygmaskiner har aktiebolaget Flygindustri anfört, att den nuvarande

tullen, som motsvarade 15 procent av värdet, på grund av materialiernas

höga pris bleve oskäligt stor i förhållande till vikten. Bolaget har före
-

Tuilnedsättning

för med

viss ytbetäckning

försedd

s. k. duraluminium.

Departements•

chefen.

Tullbehandling

av underreden

tillflygplan

m. m

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

slagit, att ifrågavarande artiklar skulle tullbehandla® efter sin beskaffenhet,

varigenom tullen skulle komma att utgå efter vikt.

Beträffande bolagets framställning i denna del liava kommerskollegium

och generaltullstyrelsen anfört följande:

»Underreden samt med gummiringar försedda hjul till flygmaskiner äro

för närvarande hänförliga till rubrik 1098 med 15 procent värdetull. Häruti

föreslås nu den förändring, att dessa föremål i stället skola tullbehandlas

''efter isin beskaffenhet’, vilket innebär, att värdetullen skulle komma

att utbytas mot vikttull, vilken, då huvudbeståndsdelen enligt uppgift utgöres

av duraluminium utan annan ytbetäckning än eventuellt oxidationsskydd,

skulle komma att uppgå till 50 öre per kilogram enligt rubrik

953/931. De farhågor, som tullbehandlingsinspektionen i Göteborg hyser

för att efter den ifrågasatta ändringen svårigheter skulle uppstå vid tullbehandlingen

av hjul till flygmaskiner, synas bero på den missuppfattningen,

att hjulens olika beståndsdelar enligt förslaget skulle tullbehandlas

särskilt för sig, vilket uppenbarligen icke varit avsett. Då eljest ingen

erinran framkommit mot denna del av förslaget vare sig i tulltekniskt avseende

eller från industriens sida, anse ämbetsverken sig böra tillstyrka

detsamma.»

Departements- Mot vad ämbetsverken sålunda föreslagit har jag i sak intet att erinra.

chefen

Ändringen ha]- tänkts genomförd på sådant sätt, att efter rubriken 1098

skulle införas en ny rubrik med beteckningen 1098 1/2 för underreden till

flygplan samt med gummiringar försedda lijul till sådana fordon, varefter

nuvarande rubriken 10981/2 skulle få beteckningen 1098 Lämpligare

synes emellertid vara, att ändringen genomföres utan införande av någon ny

tulltaxerubrik, vilket kan ske genom eu jämkning i rubriken 1098 samt anslutande

därtill av en anmärkning av innehåll, att underreden och med gummiringar

försedda hjul varom här är fråga tullbehandlas efter sin beskaffenhet.

Departe
mentschefens
hemställan.

Under åberopande av vad jag beträffande de särskilda här omförmälda

spörsmålen anfört får jag nu hemställa, att Kungl. Maj:t måtte i proposition

föreslå riksdagen besluta

att § 9 mom. 1 samt § 13 mom. 5 och 7 i förordningen den 9 juni 1911

(nr 80) med tulltaxa för inkommande varor skola från och med den 1 juli

1926 hava följande ändrade lydelse:

»§ 9.

1. För varor, som utföras för att i utlandet undergå reparation eller

någon bearbetning, vilken icke väsentligen förändra)- deras karaktär, liksom

ock för inom landet tillverkad eller här förut införtullad transportmateriel,

som i trafik avgått till utlandet och där reparerats, må återinförsel inom

högst ett år efter utförseln eller avgången medgivas mot tullavgift, motsvarande

15 procent av det belopp, vartill reparations- eller bearbetningskostnaden

uppgått.

Varder vara i följd av bearbetning hänförlig till tulltaxerubrik med

högre tullsats än den förut tillämpliga, skall i stället belöpande skillnads
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

tull erläggas. Har reparation av transportmateriel nödvändiggjorts axskada,

som åkommit efter avgången till utlandet, må vid återinförseln tullavgift

ej beräknas för sådan reparation.

Medgivande, som i detta moment sägs, och bestämmande av därvid erorderliga

kontrollföreskrifter ankommer på tullförvaltningen i den ort,

över vilken återinförseln sker eller är avsedd att äga rum; dock att tullförvaltningen

därvid har att iakttaga de allmänna anvisningar, som av

generaltullstyrelsen i ämnet utfärdas.

§ 13.

5. Åt näringsidkare, som vill införa utländsk tullpliktig vara för att,

med eller utan tillsats av inhemskt eller icke tullpliktigt utländskt råämne,

använda densamma till framställning av exportvara eller till reparation eller

komplettering av vara, avsedd att ur riket utföras, må, för särskilt fall eller

för viss tid, kunna medgivas rätt att vid utförsel av sålunda framställd

eller reparerad eller kompletterad vara eller vid dess uppläggning å restitutionsupplag,

varom i mom. 7 stadgas, återbekomma erlagd tullavgift för den

utländska tullpliktiga vara, som använts till exportvarans framställning,

reparation eller komplettering, eller, ifall tullavgiften, efter vad nedan sägs,

ännu icke erlagts, njuta befrielse från dess gäldande; kunnande härvid jämväl

tagas hänsyn till råämnesförlust, som finnes oundviklig vid exportvaras

framställning. Rätt till tullrestitution enligt detta moment må endast lämnas

åt näringsidkare, som är känd såsom redbar och i övrigt prövas lämplig.

Sådant medgivande, vilket kan lämnas även för exportvara, som i mom.

1 sägs, i händelse den därstädes bestämda restitution anses icke bereda

nöjaktig gottgörelse för den erlagda tullavgiften, ankommer på prövning av

Konungen, som jämväl bestämmer de närmare villkoren för rättighetens

tillgodonjutande; skolande emellertid denna anses förfallen med avseende å

utländsk vara, som ingår i exportvara, vilken icke inom två år efter den

utländska varans angivning till förtullning utförts eller intagits å restitutionsupplag.

Önskar näringsidkare---— meddelade föreskrifter.

7. Tullrestitution eller---tullverket godkänts.

Vill ägare av gods, som å restitutionsupplag finnes upplagt, åter inom

riket förfoga däröver, skall restitutionsbeloppet jämte därå från lvftningsdagen

belöpande ränta, efter sex för hundra om året, till tullkassan återbetalas.

Har tullrestitution för godset icke åtnjutits, utan i stället befrielse

från tullavgift för däri ingående utländsk vara beviljats, skall denna avgift

till tullkassan inbetalas jämte ränta därå, efter sex för hundra om året,

från det den införda varan angivits till förtullning.

Lag samma — — — av Konungen»;

att efter rubriken 953 i den till förenämnda förordning fogade tulltaxa

skall intagas en anmärkning av följande lydelse:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.

»Vid tullbehandlingen av arbeten av aluminium, ej särskilt nämnda, fästes

ej avseende vid ytbetäckning, som endast har till uppgift att skydda varan

mot oxidation»; samt

att tulltaxerubriken 1098 skall hava följande ändrade lydelse:

»Järnvägs- och spårvägsvagnar i förening med motorer eller ångmaskiner;

åkdon och fordon, ej särskilt nämnda, även med motor försedda, samt underreden

och med gummiringar försedda hjul därtill, ej avsedda till flygplan;

ävensom karosserier till automobiler ................................... 100 kr. 15:—.

Anm. Underreden till flygplan samt med gummiringar försedda hjul till

sådana fordon tullbehandlas efter sin beskaffenhet.»

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bil. litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olga Gjörloff.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:118 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i förordningen den 9 juni 1911 s. 6 i texten
  2. BevU 1926:30 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i förordningen den 9 juni 1911 s. 1 i texten