Med förslag till vissa ändringar i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor samt i den vid sagda förordning fogade tulltaxa
1926-02-19 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1926:143, Med förslag till vissa ändringar i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor samt i den vid sagda förordning fogade tulltaxa
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.
1
Nr 143.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till vissa ändringar
i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa
för inkommande varor samt i den vid sagda förordning fogade
tulltaxa; given Stockholms slott den 19 februari 1926.
Kungl. Maj:t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag föreslå riksdagen att bifalla
de förslag om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Ernst tV ig forss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 februari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter. Larsson, Wigforss.
Möller, Levinson.
Departementschefen statsrådet Wigforss anför efter gemensam beredning
med chefen för handelsdepartementet:
I en den 5 december 1925 dagtecknad skrift har aktiebolaget Flygindustri
gjort framställning om dels införande av ett tillägg till § 9 i förordningen
den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor i syfte att
svenska luftfartyg, som begagnats för befordran av gods eller personer
mellan Sverige och utlandet och som till följd av skada under sådan resa
måst i utlandet undergå reparation, finge tullfritt återinföras, dels införande
av tullfrihet för flygmaskinsmotorer, avsedda för inmontering i här i landet
tillverkade flygplan, dels nedsättning av tullen å med viss ytbetäckning
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 119 höft. (Nr U3—1U.) 1
Tillägg till
§ 9 tulltaxeförordningen.
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.
försedd s. k. duraluminium, dels ock ändring av grunderna för tullbehandling
av underreden till flygplan och med gummiringar försedda hjul till
flygmaskiner.
På grund av remiss hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen den
8 februari 1926 avgivit infordrat utlåtande i detta ärende och därvid (iverlämnat
yttranden från tullmyndigheter i Stockholm, Göteborg och Malmö
samt från Sveriges maskinindustriförening.
Till stöd för framställningen om ändrad lydelse av § 9 i tulltaxeförord''
ningen har aktiebolaget Flygindustri till eu början under hänvisning till
vissa exempel anfört, att den tullavgift, som jämlikt § 9 mom. 1 tulltaxeförordningen
utginge fiir luftfartyg vilket i utlandet undergått reparation,
kunde avsevärt överstiga de tullumgälder, som skulle hava utgått därest de
vid reparationen använda delarna särskilt för sig införts till riket och insatts
i| luftfartyget. Vidare har bolaget åberopat, att de tullformaliteter
som vore förbundna med tillämpning av bestämmelserna i nyssnämnda författningsrum
visat sig vara synnerligen besvärande för flygtrafiken. Än vidare
har bolaget åberopat, att utländska flygplan som användas i trafik mellan
Sverige och utlandet vore befriade från erläggande av tull för i utlandet
verkställd reparation. Slutligen har bolaget anfört, att restitution åtnjötes
för lånade eller förhyrda delar, som i avbidan på reparation av en i utlandet
kvarlämnad del .särskilt införtullades och efter inmontering å luftfartyg
återutfördes, ävensom att fartyg, automobiler, järnvägsvagnar och
andra fordon som undergått reparation i utlandet Ange tullfritt återinföras.
Efter redogörelse för tullmyndigheternas yttranden hava ämbetsverken
för egen del beträffande förevarande spörsmål anfört följande:
»På grund av bestämmelserna i § 9 mom. 1 tulltaxeförordningen, sadant
författningsrummet lyder enligt kungörelse den 15 juni 1922 (nr 348), må
återinförsel inom högst ett år av i Sverige tillverkat eller införtullat luftfartyg,
som i utlandet undergått reparation, medgivas mot tullavgift motsvarande
15 procent av det belopp, vartill reparationskostnaden uppgått.
Då enligt ordalydelsen i nämnda författningsrum tullindring kan medgivas
''för varor, som utföras för att i utlandet undergå reparation eller
någon bearbetning, vilken icke väsentligen förändra deras karaktär’, kan
det visserligen synas, som om det fall, då vara pa grund av skada under
transport till eller från utlandet repararats därstädes, icke skulle vara i
författningsruimmet avsett. Härvid är emellertid att märka, att tullfri återinförsel
av i Sverige tillverkade eller införtullade varor enligt § 4 q) tulltaxeförordningen
är medgiven allenast, när de inom viss tid från utförseln
återinföras i oförändrat skick. Då tullindring är medgiven, när ändamålet
med utförseln allenast är reparation, synes så mycket större skäl föreligga
för medgivande av tullindring, när reparationen föranletts av olyckshändelse
efter utförseln från Sverige.
Luftfartyg äro för närvarande såsom hänförliga till tulltaxerubriken
1098 belagda med tull av 15 procent å värdet, under det vissa delar till luftfartyg
äro åsätta vikttull eller en tull av 10 procent å värdet. På grund
av dessa tullbestämmelser kan det, såsom bolaget framhållit, i vissa fall
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.
inträffa, att, da luftfartyg reparerats i utlandet medelst insättande av nya
delar, den vid luftfartygets återinförsel debiterade tullavgiften högst avsevärt
överstiger den tullavgift, som skulle hava utgått, därest delarna
särskilt införts och här i landet insatts i luftfartyget.
Vad därefter angår de tullformaliteter, som föranledas av bestämmelsen
i § 9 mom. 1 tulltaxeförordningen, få ämbetsverken erinra därom, att i författningsrummet
avsedd tullindring numera enligt förenämnda kungörelse
den 15 juni 1922 (nr 348) kan medgivas av vederbörande tullförvaltning under
iakttagande av de allmänna anvisningar, som meddelas av generaltullstyrelsen.
Dylika anvisningar hava meddelats av generaltullstyrelsen
genom cirkulär den 29 december 1922, av vilket cirkulär ett exemplar
härjämte bifogas.1 För erhållande av ifrågavarande tullindring har vederbörande
att ingiva ansökning till den tullmyndighet, som enligt cirkuläret
har att upptaga ansökningen till prövning. Sådan ansökning kan göras
före varans utförsel, men även i samband med återinförseln. I sistnämnda
fall skall varuägaren avlämna dels en av honom på tro och heder avgiven
försäkran ej mindre om tiden och platsen för varans utförsel än även om
arten av den reparation eller bearbetning, varan undergått, dels ock, för
såvitt varan vid utförseln icke åsätta vissa identitetsmärken, ett av två
ojäviga personer på tro och heder avgivet intyg, att den återinförda varan
är densamma, som å viss uppgiven dag för reparation eller bearbetning
utförts till utlandet. Blanketter till ansökning om ifrågavarande tullindring,
vilka blanketter jämväl innehålla formulär till omförmälda försäkran
och intyg, pläga tillhandahållas av tullförvaltningarna. För det fall
att de föreskrivna uppgifterna icke kunna omedelbart avlämnas eller reparationskostnaden
styrkas vid införseln, torde dock, såsom tullbehandlingsinspektionen
i Göteborg framhållit, genom att säkerhet på förhand
ställes för tullavgiften kunna undvikas, att luftfartyget hindras att omedelbart
fortsätta. De tull formaliteter, som betingas av bestämmelserna i
§ 9 mom. 1 tulltaxeförordningen, äro sålunda ganska enkla och torde
kunna, om sådant skulle befinnas erforderligt, genom generaltullstyrelsens
försorg ordnas så, att de icke förorsaka någon olägenhet för den reguljära
lufttrafiken.
Vad bolaget anfört därom, att tullrestitution skulle i vissa fall kunna
medgivas för delar, som här i riket insattes i luftfartyg och sedan tillsammans
med detta återutfördes, samt att till Sverige'' återinförda vanliga
fartyg, automobiler och annan transportmateriel, som reparerats i utlandet,
skulle fa tullfritt återinföras, torde, såsom jämväl några i ärendet
hörda tullmyndigheter framhållit, i viss mån vara grundat på missuppfattning
av gällande bestämmelser.
I anslutning till bolagets framställning om tullfrihet för motorer till
luftfartyg komma ämbetsverken att här längre fram till närmare behandling
upptaga frågan, huruvida tullfrihet kan, såsom bolaget synes hålla
före, medgivas för utländska materialier, vilka användas vid bär i riket
verkställd reparation av luftfartyg, som sedermera utföres ur riket. Beträffande
fartyg, som reparerats i utlandet, är att märka, att endast järnfartyg
av 40 registerton och därunder (tulltaxerubrik 1088) äro tullpliktiga.
Någon bestämmelse, på grund varav tullfrihet skulle kunna medgivas, då
sådant fartyg ankommer till svensk hamn eller eljest återinföres till riket
efter veterligen i utlandet verkställd reparation, torde icke kunna åberopas,
lika litet som i fråga om automobiler, järnvägsvagnar eller annan
transportmateriel vid återinförsel efter reparation i utlandet. Fn fullt
1 Här utelämnat.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.
effektiv kontroll däröver, att utomlands reparerade tullpliktiga fartyg ävensom
järnvägsvagnar och automobiler bleve vid återinförsel till riket vederbörligen
tullbeskattade jämlikt § 9 mom. 1 tulltaxeförordningen, torde
emellertid icke kunna genomföras utan störa olägenheter för trafiken,
särskilt för järnvägs- och automobiltrafiken.
Ehuru sålunda den av bolaget förebragta motiveringen för avagabringande
av lättnader i förevarande avseende i vissa delar icke kunnat
biträdas av ämbetsverken, hava emellertid ämbetsverken funnit billigheten
kräva, att tullavgift icke uttages, då luftfartyg under ifrågavarande
omständigheter återinföres till riket. På enahanda sätt torde emellertid
återinförsel även av annan transportmateriel, som under motsvarande förhållanden
reparerats i utlandet, böra vara tullfri. Jämväl med hänsyn
därtill att, såsom ovan framhållits, avfattningen av § 9 inom. 1 tulltaxeförordningen,
jämförd med § 4 q) samma förordning, är sådan, att tvekan
kan råda, huru utomlands reparerad transportmateriel bör tullbeskattas,
när materielen icke utförts i avsikt att repareras utomlands, torde en ändrad
lydelse av författningsrummet vara önskvärd.
Vad beträffar omfattningen av en eventuell tullfrihet i förevarande fall,
är det givetvis förenat med störa svårigheter att härutinnan uppställa
några bestämda regler. Det torde till en början vara uppenbart, att tullfrihet
icke bör medgivas, då det utomlands utförda arbetet varit, så omfattande,
att det kan hänföras till ombyggnad. Att, såsom i ärendet föreslagits,
stadga tullfrihet för de fall, då reparationskostnaden uppgår till
högst 50 procent av mat evidens ursprungliga värde, torde å andra, sidan
icke vara lämpligt. En bestämmelse av sådan innebörd, skulle vid tilllä
mp>ning en lätt kunna giva anledning till antagande, att. tullfrihet alltid
borde medgivas, då reparationskostnaden icke uppgått till nämnda procenttal.
Tullfrihet torde emellertid icke böra ifrågakomma i andra fall, än
då det utomlands utförda arbetet kan anses såsom nödvändig reparation av
den skada, som uppkommit under resan. Då för medgivande av tullfrihet
bevisning måste genom intyg eller annorledes förebringas i fråga om omfattningen
av den skada, som föranlett reparationen, torde det, även om
gränsfall kunna uppkomma, oftast kunna utan större svårigheter bedömas,
huruvida, reparationen varit av större omfattning än som betingats av
den timade skadan.
Någon anledning till att i fråga om luftfartyg begränsa tullfriheten till
sådana, som användas i reguljär trafik, kunna ämbetsverken icke finna
föreligga. Tullfriheten torde i främsta rummet komma att avse kostnaden
för anskaffande och insättande i materielen av erforderliga nya delar.
Beträffande slutligen frågan om, på vilket sätt förutsättningarna för
tullfriheten höra styrkas, är det givetvis även i detta, hänseende svårt att
fastställa några regler. Ämbetsverken tillåta sig erinra därom, att i åtskilliga
av de i § 4 tulltaxeförordningen upptagna fall, då. tullfrihet må
medgivas, det överlämnats åt vederbörande lokaltullförvaltningar att efter
omständigheterna i varje särskilt fall pröva, huruvida förutsättningarna
för tullfrihet äro för handen. I fråga om tullindring enligt § 9 mom. 1
tulltaxeförordningen har, som ovan nämnts, prövningsrätt numera tillerkänts
tullförvaltningarna, dock med rätt för generaltullstyrelsen att utfärda
erforderliga anvisningar eller kontrollföreskrifter. Vid sådant .förhållande
synes det ämbetsverken, att prövningen av frågan om tullfrihet
i nu ifrågavarande fall jämväl skulle kunna anförtros åt tullförvaltningarna
med rätt för generaltullstyrelsen att utfärda erforderliga kon
-
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.
trollföreskrifter. Därest, särskilt i början, innan närmare erfarenhet vunnits,
tullförvaltningarna i tveksamma fall skulle kräva säkerhet för den
tull, som belöper å reparationskostnaden eller någon del därav, och hänvisa
vederbörande att hos generaltullstyrelsen göra framställning om tullfrihet,
torde detta icke förorsaka flygtrafiken någon större olägenhet.
På grund av vad sålunda anförts hava ämbetsverken ansett bestämmelser
i angivna hänseenden böra såsom ett nytt moment införas i § 9 tulltaxeförordningen.
Då detta moment synes lämpligast böra placeras närmast
efter moment 1, torde det böra erhålla beteckningen 2 och det nuvarande
moment 2 i sammanhang därmed i stället förses med beteckningen
3.»
Vad ämbetsverken sålunda föreslagit innebär ett bifall till bolagets
framställning om tullfrihet vid återinförsel av luftfartyg, som efter avfärd
från Sverige till utrikes ort lidit skada och för dennas avhjälpande
måst å sådan ort undergå reparation, allenast med den begränsning att
återinförseln skall hava ägt rum inom ett år från utförseln. Till ämbetsverkens
uppfattning, att i dylikt fall tullfrihet bör äga rum, ger jag min
anslutning. Likaledes delar jag ämbetsverkens åsikt, att denna tullfrihet
icke bör begränsas till luftfartyg utan gälla även annan transportmateriel
som under motsvarande förhållanden reparerats i utlandet.
I fråga om ändringens genomförande har jag ansett lämpligast att, för
undvikande av ett nytt moment i § 9 tulltaxeförordningen samt för genomförande
av visst förtydligande i de nuvarande bestämmelserna om tulllindring
vid återinförsel av transportmateriel efter reparation utomlands,
intaga de avsedda nya bestämmelserna i mom. 1 av sagda paragraf.
Till stöd för sin framställning om införande av tullfrihet för flygmaskinsmotorer,
avsedda för inmontering i här i landet tillverkade flygplan, har
aktiebolaget Flygindustri anfört, att genom den höga tullbelastningen utvecklingsmöjligheterna
för den svenska flygindustrien vore högst väsentligt
kringskurna och att det måste anses uteslutet att denna industri
skulle kunna växa sig stark och konkurrenskraftig med mindre än att tullfri
införsel medgåves åtminstone under en viss övergångsperiod eller så
länge användbara flygmotorer ej framställdes i landet.
Sveriges maskinindustriförening hav avstyrkt bolagets framställning i
förevarande del under hänvisning till att tullfrihet kunde alldeles omöjliggöra
tillkomsten av en flygmotortillverkning inom landet samt till den
stora vikten av att en dylik inhemsk industri komnie till stånd.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava anslutit sig till de av
maskinindustriföreningen anförda synpunkterna och därtill anfört, att
tillkomsten av en inhemsk industri av här ifrågavarande slag oundgängligen
förutsatte åtminstone det stöd som nu fastställd tullsats för motorer
erbjuder. Härjämte hava ämbetsverken betonat, att de största svårigheter
skulle komma att föreligga till förhindrande av att ett eventuellt medgivande
av tullfrihet för speciellt flygmotorer komme att missbrukas.
Efter uttalande, att den svenska flygmaskinsindustrien åtminstone tills
-
Departements
chefen.
Ifrågasatt
tullfrihet för
flygmaskinsmotorer.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.
vidare syntes vara hänvisad till att i huvudsaklig del söka avsättning för
sina tillverkningar utom landet, hava ämbetsverken framhållit, att syftet
med den föreliggande framställningen i väsentlig mån kunde vinnas genom
en viss utsträckt tillämpning av tullrestitutionsförfarandet enligt § 13
mom. 5 tulltaxeförordningen. I detta avseende hava ämbetsverken anfört
följande:
»Därest utländska tullpliktiga materialier insättas i luftfartyg, som i
övrigt tillverkas i Sverige, kan rätt till tullrestitution vid utförsel av det
färdiga luftfartyget medgivas av Kungl. Maj:t med stöd av § 13 inom. 5
tulltaxeförordningen. Dylik förmån har jämväl beviljats bolaget genom
Kungl. Maj:ts resolution den 11 december 1925, varav avskrift här bilägges.
1
Beträffande utländska materialier, som bär i riket insättas i utländska
luftfartyg, har, såsom ovan nämnts, bolaget förmenat, att någon tullavgift
icke skulle ifrågakomma. Enligt gällande bestämmelser synes en sådan
tullfrihet emellertid icke kunna medgivas. På grund av bestämmelsen
i § 4 r) tulltaxeförordningen må visserligen tullfrihet under viss tid
åtnjutas för transportmateriel, som inkommer för tillfälligt bruk inom
landet. Enligt brev till generaltullstyrelsen den 3 mars 1916 — omförmalt
i ett generaltullstyrelsens cirkulär den 12 april 1916, varav exemplar
bär bilägges1 — bar vidare Kungl. Maj:t förklarat, att från utrikes ort
kommande reservdelar till sådana utländska i vagnsamtrafik gående järnvägsvagnar,
vilka enligt gällande samtrafiksöverenskommelser skola repareras
i Sverige, må jämlikt § 4 mom. r) tulltaxeförordningen tullfritt
disponeras, därest dessa reservdelar av vederbörande järnvägsförvaltning
hos tullförvaltningen angivas vara införda i syfte att användas vid reparation
av dylika vagnar. Något motsvarande medgivande beträffande
reservdelar eller andra delar till luftfartyg bär emellertid icke lämnats.
Har utländskt luftfartyg införts till riket för reparation eller komplettering,
kan vidare jämlikt § 8 mom. 1 a) tullfrihet under viss tid medgivas
för själva luftfartyget. Bedan av författningsruminets ordalydelse frambär
emellertid, att tullfrihet icke kan med stöd av detsamma medgivas
för från utlandet införda delar, som insättas i luftfartyg och tillsammans
med detta återinföra s ur riket. Det bär ifrågasatts, huruvida rätt till
tullrestitution jämlikt § 13 inom. 5 tulltaxeförordningen skulle kunna medgivas
i förevarande fall. Då emellertid insättande av nya delar i ett utländskt
luftfartyg näppeligen kan hänföras till sådan verksamhet (''framställning
av exportvara’), som avses i sagda författningsrum, lärer med
författningsruminets nuvarande avfattning tullrestitutionsrätt icke kunna
medgivas.
Enligt ämbetsverkens åsikt synes det emellertid önskvärt, att en sådan
möjlighet att erhålla tullfrihet eller tullrestitution för från utlandet importerade
delar, vilka här i riket insättas i utländska luftfartyg och därefter
med dessa utföras, bliver beredd. En ytterligare anledning att här
upptaga denna fråga hava ämbetsverken funnit i den omständigheten, att
i två särskilda, av Kung!. Maj:t till generaltullstyrelsen för utlåtande remitterade
ansökningar framställning gjorts i sådant syfte.
Dessa två ansökningar, den ena av Nordiska flygrederiet, remitterad den
11 juni 1925, och den andra av aktiebolaget Aerotransport, remitterad den
16 oktober 1925, jämte vederbörande tullmyndigheters över desamma avgivna
yttranden, bifogas här i avskrift.1
1 Här utelämnad.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 143. 7
I den förstnämnda ansökningen kar anhållits om rätt att för reservmotorer
ock andra reservdelar till flygbåtar m. m. komma i åtnjutande
av tullfrihet i samma utsträckning, sena beviljas för fartyg i sjötrafik. I
den sistnämnda ansökningen har —''■ förutom liknande framställning om
tillägg till § 9 tulltaxeförordningen, som blivit gjord av aktiebolaget Flygindustri
och redan bär ovan omhandlats — gjorts hemställan, att bestämmelser
angående tullfrihet för motorer och andra reservdelar för reparation
av utländska luftfartyg måtte utfärdas efter enahanda grunder som
bestämmelserna i Kungl. Maj:ts i ovannämnda cirkulär den 12 april 1916
omförmälda brev rörande reservdelar för reparation av utländska järnvägsvagnar.
För beredande av den nu ifrågavarande förmånen av tullfrihet för sådana
reservdelar eller annan materiel, som införas för reparation av luftfartyg,
inkomna för tillfälligt bruk inom landet, stå olika möjligheter till.
buds. I sådant avseende kan till en början ifrågasättas, att § 8 mom. 1 tulltaxeförordningen
ändras, så att tullfrihet under viss kortare tid kan medgivas
även för utländska varor, som skola användas för reparation eller
komplettering av flygmaskiner. Medgivande av tullfri disposition enligt
nyssnämnda författa ingsrum ankommer emellertid på vederbörande tullförvaltnings
prövning och kan för närvarande icke ifrågakomma i andra
fall, än då den införda varans identitet kan genom besiktning vid utförseln
utrönas. För t. ex. motorer skulle sålunda tullfri disposition kunna
medgivas men däremot icke för t. ex. plåt, som användes vid tillverkning
av flygmaskinsvingar; ej heller skulle tullgottgörelse kunna lämnas för
uppkommen viktförlust vid materialets bearbetning.
Vidare skulle det kunna ifrågasättas, att tullrestitution medgives under
enahanda villkor, som i § 12 mom. 1 tulltaxeförordningen stadgas i fråga
om tullrestitution för material ier och förnödenheter, som användas till reparation
av utländska fartyg. I sådant fall skulle tullrestitution kunna
medgivas jämväl för vid reparation av flygmaskiner använda materialier,
vilka vid reparationen blivit så förändrade, att vid utförseln icke kan av
tullmyndigheten utrönas, att de ingå i flygmaskinen, samt gottgörelse för
viktförlust kunna utgå.
Mot en utsträckning av § 8 mom. 1 eller § 12 mom. 1 tulltaxeförordningen,
på sätt ovan omförmälts, kan emellertid den invändningen framställas, att
frågan om tullfrihetsförmån i sådant fall kommer att avgöras ur rent
tulladministrativa synpunkter. Därest tullfri disposition skulle kunna
medgivas för varor, som införas för reparation eller komplettering av
andra föremål, kommer vidare gränsen mellan tillämplighetsområdena för
<§, 8 mom. 1 och § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, vilken gräns såsom här
nedan framhålles även för närvarande icke är fullt klar, att bliva än mera
svävande.
Även i fråga om de tullförmåner, som böra medgivas här i landet bedriven
reparationsverksamhet, torde emellertid hänsyn böra tagas till nationalekonomiska
synpunkter. Om sålunda vid reparation eller komplettering
av utländska varor i avsevärd omfattning måste användas andra utländska
varor, torde det, liksom i fråga om annan inom landet bedriven
förädling av utländska varor, böra vid fråga om medgivande av tullfrihet
beaktas, huruvida varor av samma slag som de vid reparationen använda
varorna äro föremål för en mera betydande inhemsk tillverkning, vilken
tillverkning genom tullfrihetens medgivande skulle förlora sitt tullskydd.
Ehuru flertalet av de delar, som användas vid sammansättning av flyg
-
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.
Departements
chefen.
maskiner, icke för närvarande tillverkas inom landet, anse dock ämbetsverken,
att frågor om tullförmåner för ifrågavarande reparationsverksamhet
åtminstone tills vidare böra avgöras i den ordning, som är stadgad i
§ 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, varvid hithörande frågor kunna erhålla
utredning både ur tulladministrativa och nationalekonomiska synpunkter.
Även ur en annan synpunkt vore ett tillägg till § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen
önskvärt. Det förekommer nämligen icke sällan, att tullrestitutionsförmån
jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen ifrågasättes i sådana
fall, då varan i väsentliga delar tillverkas inom riket men någon
del införes från utlandet för att ingå i varan. Då den från utlandet införda
varan icke undergår någon egentlig bearbetning utan allenast fastskruvas
eller på annat sätt anbringas å den inom landet tillverkade varan,
kan det synas, som om någon sådan föxädlingsverksamhet, som torde åsyftas
i § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, icke förligger. Visserligen har med
författningsrummets nuvarande lydelse tullrestitutionsrätt i flera sådana
fall medgivits, men en viss osäkerhet i tillämpningen torde med den nuvarande
avfattningen icke kunna undvikas.
På grund härav anse ämbetsverken, att sådan ändring bör vidtagas i
§ 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, att tullrestitutionsrätt kan medgivas för
utländska varor, som införas för att användas vid reparation eller komplettering
av varor, som därefter utföras ur riket, vare sig de varor, som repareras
eller kompletteras, äro tillverkade inom landet eller ej. Genom eu
sådan författningsändring torde den inhemska flygmaskinsindustriens berättigade
intressen bliva tillgodosedda, så långt det är förenligt med gällande
bestämmelser om tullbeskattning av färdiga flygmaskiner.
Beträffande tillämpningen i fråga om utländskt, i Sverige reparerat luftfartyg
av § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen efter en dylik ändring torde
här höra erinras, att, därest vid utförsel av sådant luftfartyg beviljats
restitution av tull för vid reparationen använda utländska delar, samma
luft fartyg vid återkomst till Sverige, i sådan trafik, som avses i § 4 r)
tulltaxeförordningen, jämlikt sistnämnda författningsrum må tullfritt
disponeras utan skyldighet för vederbörande att göra sådan återbetalning
av restituera! tullbelopp, som eljest påbjudes i § 4 q) tulltaxeförordningen.»
Att nu införa fullständig tullfrihet för flygmotorer finner icke heller jag
tillrådligt. Där sådana motorer komma till användning vid tillverkning av
flygplan för export, kan, såsom ämbetsverken framhållit, redan nu tullen
eftergivas genom restitutionsförfarande enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen.
Med det förslag till ändring av nämnda författningsrum som ämbetsverken
framlagt skulle möjlighet till tullfrihet beredas även för det fall,
att utländska motorer användas till reparation eller komplettering av flygplan
avsedda att ur riket utföras. Härigenom erhåller den inhemska flygindustrien
lättnad i tullavseende så långt detta utan åsidosättande av andra
berättigade intressen skäligen låter sig göra. Givetvis bör, på sätt ämbetsverken
föreslagit, motsvarande lättnad gälla även vid reparation och komplettering
av andra varor än flygplan.
Mot ämbetsverkens förslag till ändrad lydelse av § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen
har jag intet att erinra. I samband med denna ändring bör,
såsom ämbetsverken ock anfört, en mindre formell jämkning äga rum i
§ 13 mom. 7 andra stycket samma förordning.
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.
Beträffande bolagets hemställan om ^nedsättning för med viss ytbetäckning
försedd s. k. duraluminium hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen
anfört följande:
»De materialier, bolaget använder för sin fabrikation, utgöres av duraluminium,
dels i form av plåt, stänger eller rör, dels i vissa fall såsom färdigarbetade
delar till luftfartyg. Enligt bestämmelsen i rubrik 953 av gällande
tulltaxa skola aluminium och arbeten därav tullbehandlas såsom koppar
och motsvarande arbeten därav. I fråga om plåt, stänger och rör av koppar
innehåller tulltaxan (rubrik 898/903 samt 906/907) ingen tydlig bestämmelse,
huruvida en fernissning eller annan ytbetäckning å varan bör göra
densamma hänförlig till rubrik med högre tullsats än den eljest utgående.
Såsom rubrikerna äro formulerade har emellertid tullbehandlingspraxis i
regel gått i sådan riktning. Visserligen anföres i rubrik 900 fernissning
icke bland exemplen på sådan bearbetning, som skall föranleda tillämpning
av den vid denna rubrik stadgade högre tullsats, men da beträffande
motsvarande artiklar av järn (i överrubriken till nr 738 och följande) målade,
fernissade eller lackerade plåtar likställts med polerade och — med
undantag för de tunnaste dimensionerna, som ej tillverkas här i landet
belagts med högre tullsatser, har beträffande plåt av koppar av minst 0.2
mm. tjocklek en ytbetäckning ansetts höra föranleda, att plåten
betraktas såsom bearbetad och sålunda hänföres till rubrik 900. Av samma
skäl hava fernissade rör hänförts till rubrik 907. Beträffande stänger finnes
intet prejudikat, som belyser den i här berörda avseende tillämpade
praxis. I fråga om andra arbeten av koppar är fullt tydligt i rubrik 930
angivet, att hit skola hänföras fernissade, lackerade eller eljest med annan,
ej särskilt nämnd ytbetäckning än förtenning försedda arbeten, icke hänförliga
till nästföregående rubrik.
Beträffande de av bolaget införda fabrikaten, vilka för närvarande icke
tillverkas här i landet, utgör ytbetäckningen en synnerligen enkel bearbetningsprocedur,
som icke lärer kunna anses i och för sig motivera nu utgående
förhöjning av den eljest stadgade tullen. Såsom framgår av närslutna
yttrande från Sveriges maskinindustriförening, har denna sammanslutning
ej heller haft något att erinra mot att förhöjningen bortfölle. För
undvikande av att ett medgivande i angiven riktning finge en allt för vidsträckt
omfattning och till förekommande av sådan osäkerhet vid tullbehandlingen,
som vissa tullförvaltningar ansett sig hava anledning befara,
torde detsamma lämpligen böra inskränkas till arbeten, ej särskilt nämnda,
av aluminium och fogas såsom en anmärkning till rubrik 953, varigenom
bolagets intressen synas bliva fullt tillgodosedda.»
I likhet med ämbetsverken anser jag den enkla ytbetäckning varom här
är fråga icke kunna motivera en höjning av den eljest utgående tullen för
arbeten av aluminium. Jag finner mig därför böra tillstyrka ämbetsverkens
förslag i förevarande avseende.
Beträffande underreden till flygplan och med gummiringar försedda hjul
till flygmaskiner har aktiebolaget Flygindustri anfört, att den nuvarande
tullen, som motsvarade 15 procent av värdet, på grund av materialiernas
höga pris bleve oskäligt stor i förhållande till vikten. Bolaget har före
-
Tuilnedsättning
för med
viss ytbetäckning
försedd
s. k. duraluminium.
Departements•
chefen.
Tullbehandling
av underreden
tillflygplan
m. m
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.
slagit, att ifrågavarande artiklar skulle tullbehandla® efter sin beskaffenhet,
varigenom tullen skulle komma att utgå efter vikt.
Beträffande bolagets framställning i denna del liava kommerskollegium
och generaltullstyrelsen anfört följande:
»Underreden samt med gummiringar försedda hjul till flygmaskiner äro
för närvarande hänförliga till rubrik 1098 med 15 procent värdetull. Häruti
föreslås nu den förändring, att dessa föremål i stället skola tullbehandlas
''efter isin beskaffenhet’, vilket innebär, att värdetullen skulle komma
att utbytas mot vikttull, vilken, då huvudbeståndsdelen enligt uppgift utgöres
av duraluminium utan annan ytbetäckning än eventuellt oxidationsskydd,
skulle komma att uppgå till 50 öre per kilogram enligt rubrik
953/931. De farhågor, som tullbehandlingsinspektionen i Göteborg hyser
för att efter den ifrågasatta ändringen svårigheter skulle uppstå vid tullbehandlingen
av hjul till flygmaskiner, synas bero på den missuppfattningen,
att hjulens olika beståndsdelar enligt förslaget skulle tullbehandlas
särskilt för sig, vilket uppenbarligen icke varit avsett. Då eljest ingen
erinran framkommit mot denna del av förslaget vare sig i tulltekniskt avseende
eller från industriens sida, anse ämbetsverken sig böra tillstyrka
detsamma.»
Departements- Mot vad ämbetsverken sålunda föreslagit har jag i sak intet att erinra.
chefen
Ändringen ha]- tänkts genomförd på sådant sätt, att efter rubriken 1098
skulle införas en ny rubrik med beteckningen 1098 1/2 för underreden till
flygplan samt med gummiringar försedda lijul till sådana fordon, varefter
nuvarande rubriken 10981/2 skulle få beteckningen 1098 Lämpligare
synes emellertid vara, att ändringen genomföres utan införande av någon ny
tulltaxerubrik, vilket kan ske genom eu jämkning i rubriken 1098 samt anslutande
därtill av en anmärkning av innehåll, att underreden och med gummiringar
försedda hjul varom här är fråga tullbehandlas efter sin beskaffenhet.
Departe
mentschefens
hemställan.
Under åberopande av vad jag beträffande de särskilda här omförmälda
spörsmålen anfört får jag nu hemställa, att Kungl. Maj:t måtte i proposition
föreslå riksdagen besluta
att § 9 mom. 1 samt § 13 mom. 5 och 7 i förordningen den 9 juni 1911
(nr 80) med tulltaxa för inkommande varor skola från och med den 1 juli
1926 hava följande ändrade lydelse:
»§ 9.
1. För varor, som utföras för att i utlandet undergå reparation eller
någon bearbetning, vilken icke väsentligen förändra)- deras karaktär, liksom
ock för inom landet tillverkad eller här förut införtullad transportmateriel,
som i trafik avgått till utlandet och där reparerats, må återinförsel inom
högst ett år efter utförseln eller avgången medgivas mot tullavgift, motsvarande
15 procent av det belopp, vartill reparations- eller bearbetningskostnaden
uppgått.
Varder vara i följd av bearbetning hänförlig till tulltaxerubrik med
högre tullsats än den förut tillämpliga, skall i stället belöpande skillnads
-
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.
tull erläggas. Har reparation av transportmateriel nödvändiggjorts axskada,
som åkommit efter avgången till utlandet, må vid återinförseln tullavgift
ej beräknas för sådan reparation.
Medgivande, som i detta moment sägs, och bestämmande av därvid erorderliga
kontrollföreskrifter ankommer på tullförvaltningen i den ort,
över vilken återinförseln sker eller är avsedd att äga rum; dock att tullförvaltningen
därvid har att iakttaga de allmänna anvisningar, som av
generaltullstyrelsen i ämnet utfärdas.
§ 13.
5. Åt näringsidkare, som vill införa utländsk tullpliktig vara för att,
med eller utan tillsats av inhemskt eller icke tullpliktigt utländskt råämne,
använda densamma till framställning av exportvara eller till reparation eller
komplettering av vara, avsedd att ur riket utföras, må, för särskilt fall eller
för viss tid, kunna medgivas rätt att vid utförsel av sålunda framställd
eller reparerad eller kompletterad vara eller vid dess uppläggning å restitutionsupplag,
varom i mom. 7 stadgas, återbekomma erlagd tullavgift för den
utländska tullpliktiga vara, som använts till exportvarans framställning,
reparation eller komplettering, eller, ifall tullavgiften, efter vad nedan sägs,
ännu icke erlagts, njuta befrielse från dess gäldande; kunnande härvid jämväl
tagas hänsyn till råämnesförlust, som finnes oundviklig vid exportvaras
framställning. Rätt till tullrestitution enligt detta moment må endast lämnas
åt näringsidkare, som är känd såsom redbar och i övrigt prövas lämplig.
Sådant medgivande, vilket kan lämnas även för exportvara, som i mom.
1 sägs, i händelse den därstädes bestämda restitution anses icke bereda
nöjaktig gottgörelse för den erlagda tullavgiften, ankommer på prövning av
Konungen, som jämväl bestämmer de närmare villkoren för rättighetens
tillgodonjutande; skolande emellertid denna anses förfallen med avseende å
utländsk vara, som ingår i exportvara, vilken icke inom två år efter den
utländska varans angivning till förtullning utförts eller intagits å restitutionsupplag.
Önskar näringsidkare---— meddelade föreskrifter.
7. Tullrestitution eller---tullverket godkänts.
Vill ägare av gods, som å restitutionsupplag finnes upplagt, åter inom
riket förfoga däröver, skall restitutionsbeloppet jämte därå från lvftningsdagen
belöpande ränta, efter sex för hundra om året, till tullkassan återbetalas.
Har tullrestitution för godset icke åtnjutits, utan i stället befrielse
från tullavgift för däri ingående utländsk vara beviljats, skall denna avgift
till tullkassan inbetalas jämte ränta därå, efter sex för hundra om året,
från det den införda varan angivits till förtullning.
Lag samma — — — av Konungen»;
att efter rubriken 953 i den till förenämnda förordning fogade tulltaxa
skall intagas en anmärkning av följande lydelse:
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 143.
»Vid tullbehandlingen av arbeten av aluminium, ej särskilt nämnda, fästes
ej avseende vid ytbetäckning, som endast har till uppgift att skydda varan
mot oxidation»; samt
att tulltaxerubriken 1098 skall hava följande ändrade lydelse:
»Järnvägs- och spårvägsvagnar i förening med motorer eller ångmaskiner;
åkdon och fordon, ej särskilt nämnda, även med motor försedda, samt underreden
och med gummiringar försedda hjul därtill, ej avsedda till flygplan;
ävensom karosserier till automobiler ................................... 100 kr. 15:—.
Anm. Underreden till flygplan samt med gummiringar försedda hjul till
sådana fordon tullbehandlas efter sin beskaffenhet.»
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bil. litt. vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Olga Gjörloff.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1926:118 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i förordningen den 9 juni 1911 s. 6 i texten
- BevU 1926:30 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i förordningen den 9 juni 1911 s. 1 i texten