Sök i Ratio Lex

Angående disposition under år 1926 av medel ur statens järnvägars förnyelsefond för utförande av vissa arbeten m. m

1926-02-19 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:151, Angående disposition under år 1926 av medel ur statens järnvägars förnyelsefond för utförande av vissa arbeten m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

1

Nr 151.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående disposition under

år 1926 av medel ur statens järnvägars förnyelsefond

för utförande av vissa arbeten m. m.; given Stockholms

slott den 19 februari 1926.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Viktor Larsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 19 februari 1926.

N ärvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson,

Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Larsson, anför:

I skrivelse den 22 december 1925 har järnvägsstyrelsen hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte fastställa ett skrivelsen vidfogat förslag till stat för förnyelsefondens

användning under år 1926, och har Kungl. Maj:t, med anledning därav,

genom brev den 15 januari innevarande år medgivit, att medel ur statens järnBihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 126 käft. (Nr 151.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

vägars förnyelsefond under år 1926 finge användas för vissa närmare angivna

arbeten. Vidkommande däremot frågan om användande av medel ur förnyelsefonden

för följande i skrivelsen omnämnda arbeten, nämligen ombyggnad av

Lunds station, om- och påbyggnad av förrådshuset vid Stockholms centralstation,

ombyggnad av verkstadsanläggningen m. m. i Göteborg samt byggande

av ny malmvagnsverkstad vid Notviken, förklarade sig Kungl. Maj:t vilja

framdeles meddela beslut.

Enligt det förslag till bestämmelser rörande de statens järnvägar, statens

vattenfallsverk, telegrafverket och postverket tillhöriga förnyelsefonder, över

vilket Kungl. Maj:t genom proposition, nr 26, inhämtat riksdagens yttrande,

synes användande av förnyelsefondsmedel för de nämnda arbetena vara av den

natur, att riksdagens medgivande härtill bör inhämtas. Jag anhåller därför

att nu till behandling få upptaga frågan om användande av medel för berörda

arbeten.

Ombyggnad I skrivelse den 8 september 1922 angående behovet av anslag för nya bygg
aVsiationS

nader och anläggningar m. in. under budgetåret 1923—1924 framlade järnvägsstyrelsen

förslag till ombyggnad av Lunds station. Kostnaden beräknades

då till 1,800,000 kronor, varav hälften ansågs böra bestridas med kapitalökningsmedel

och hälften med förnyelsefondsmedel. Med godtagande av denna

fördelning har riksdagen anvisat de beräknade kapitalökningsmedlen. I sin

ovan omförmälda skrivelse av den 22 december 1925 har järnvägsstyrelsen

meddelat, att för arbetenas fortsatta bedrivande erfordrades under år 1926, utöver

beräknade kapitalöknings- och förnyelsefondsmedel, ytterligare medel ur

förnyelsefonden. Styrelsen har därvid framhållit, att, på grund av de på förhand

svårberäkneliga ombyggnads- och ändringsarbetena, särskilt i stationshuset,

de ursprungligen beräknade byggnadskostnaderna komme att överskridas.

Av den redogörelse styrelsen sedermera avgivit framgår, att, oberäknat ett

för terrasseringsarbeten använt belopp av arbetslöshetsmedel å omkring 100,000

kronor, en ökning komme att uppstå i de ursprungligen beräknade kostnaderna

med 300,000 kronor. Denna kostnadsökning vore huvudsakligen beroende på

dels att en del arbeten i stationshuset särskilt avseende förstärkningar av grunden

tillkommit och dels att det under ombyggnadsarbetenas gång visat sig nödvändigt

att i väsentligt större omfattning än från början beräknats verkställa

utbyte av växlar och räler.

Departe- Givetvis måste det vara vanskligt att uppgöra fullt tillförlitliga förhandsmentschefen.

beräkningar för ombyggnads- och förändringsarbeten av nu ifrågavarande

slag, varpå också erfarenheten ofta givit exempel. Då den nu konstaterade

kostnadsökningen huvudsakligen faller på förändrings- och ersättningsarbeten,

biträder jag järnvägsstyrelsens förslag, att densamma täckes med förnyelsefondsmedel.

Enär vid anvisandet av medel för byggnadsföretaget jämväl kostnadernas

fördelning på förnyelsefonds- och kapitalökningsmedel varit föremål

för riksdagens prövning, torde riksdagens godkännande av styrelsens förslag

till kostnadsökningens täckande böra inhämtas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ]öl.

3

Järnvägsstyrelsen har i sitt förslag till stat för disposition av förnyelse- 0n''~ och

fondsmedel under år 1926 för påbörjande av om- och påbyggnad av förråds- av firrådshuset

vid Stockholms centralstation upptagit ett belopp av 200.000 kronor.

Beträffande detta arbete, som i sin helhet beräknas draga en kostnad av 685,000 ceniralkronor,

har styrelsen anfört följande: station.

»Första distriktets huvudförråd är nu uppdelat på lokaler vid Värtan, Stockholms

centralstation och Liljeholmen. Den vid Liljeholmen befintliga delen

av förrådet har till huvudsaklig uppgift att förse härvarande huvudverkstad

med behövliga effekter samt att upplagra och till linjen försända vissa metalleffekter

och reservdelar för rullande materiel. Förrådsutrymmet vid Liljeholmen

är emellertid alldeles för knappt, så att även mera ömtåliga effekter måste

i stor utsträckning förvaras utomhus. Vidare äro bodar och skjul i synnerligen

bristfälligt skick. Men framförallt äro de även mindre lämpligt belägna i förhållande

till trafikspår och andra tillfartsvägar, så att transporterna ställa sig

obekväma och dyra. Ännu mera kommer detta att göra sig gällande, sedan,

efter ibruktagandet av den under utförande varande nya infartslinjen till

Stockholm över Södermalm, Liljeholmen blivit förvandlad till säckstation med

lokalförbindelse endast över Älvsjö. Till de redan nu föreliggande svårigheterna

på grund av förrådsbyggnadernas otillräcklighet och olämpliga läge

komma alltså att läggas även stora olägenheter beträffande tågförbindelserna.

Styrelsens avsikt är därför nu att inskränka förrådsverksamheten i Liljeholmen

till anordnandet av ett filialförråd, vars uppgift skall vara endast att tillhandahålla

effekter enbart för verkstadens behov. Till huvudförrådet vid

Slockholms centralstation, där lokalerna skola centraliseras, skall sedan helt

hänläggas behandlingen av de förrådsartiklar, som äro avsedda för linjens

behov. Men även de vid Centralstationen befintliga förrådslokalerna äro mycket

föråldrade och spridda samt otillräckliga för sin uppgift och skulle egentligen

liksom de vid Liljeholmen redan för länge sedan ha bort undergå en väsentlig

förbättring för att kunna rätt tjäna sitt ändamål. Detta arbete har

dock av styrelsen länge eftersatts i avvaktan på de långvariga förhandlingarna

med Stockholms stad angående dispositionerna i Stockholms bangårdsfråga.

Dessa ha nämligen kunnat komma att beröra de utrymmen, som upptagas av

förrådslokaliteterna. Då det nu efter äntligen träffat avtal med staden är

klart, att de vid Centralstationen disponerade utrymmena allt fortfarande

kunna och lämpligen även böra disponeras för förrådet, har styrelsen, vid valet

mellan att upphjälpa de gamla lokaliteterna och utlägga därför erforderliga

kostnader — beräknade till omkring 324,000 kronor — eller att förändra anordningarna

på ett för lång tid beståndande och för driften rationellt sätt,

givetvis valt detta senare alternativ, då därmed vinnes även en minskning av

de genom de nuvarande otjänliga anordningarna fördyrade driftkostnaderna.

Styrelsen har beräknat, att denna driftkostnadsminskning väl motväger räntan

på det ovan nämnda belopp, vilket skall behöva utges för genomförande av

de nya anordningarna.»

Av järnvägsstyrelsens framställning torde framgå, att åtgärder nu behöva Departevidtagas

för ernående av förbättrade anordningar för förrådsväsendets skötsel mentschefen.

vid statens järnvägars första distrikt. Den av styrelsen förordade lösningen

av denna fråga synes lämplig. Genom centralisering av förrådsarbetet till

ett ställe inbesparas personal och minskas transportkostnaderna. Då det även

är avsett att till den nya förrådsbyggnaden sammanföra alla för förrådet erforderliga

expeditioner, uppstår jämväl härigenom möjlighet till personalbesparingar.

Enligt vad jag inhämtat från järnvägsstyrelsen beräknas den samman
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Ombyggnad

av verkstadsanläggningen

m. m.

Göteborg.

lagda kostnadsminskningen på grund av personalindragning uppgå till omkring

33,000 kronor årligen. Härtill kommer årlig besparing i fraktkostnader,

beräknad till 2,500 kronor, och dessutom den nettoinkomst, som tillsvidare kan

beräknas å uthyrning av ledigblivna gamla lokaler.

Beträffande byggnadsföretaget bär jag från järnvägsstyrelsen inhämtat

vissa ytterligare uppgifter. Vad först angår lämpligheten av det föreslagna

läget framhålles, att andra platser inom Stockholms bangårdsområden än det

nu föreslagna området vid Torsgatan, nämligen vid Hagalund, Värtan, Stockholms

norra station och Albano, skulle kunna ifrågasättas, men att dessa platser

anses framdeles bliva behövliga för andra med hänsyn till deras läge mera

lämpliga ändamål, särskilt spåranläggningar. Därtill kommer, att ett centralt

läge är eftersträvansvärt för huvudförrådsbyggnaden med hänsyn till den livliga

varuutväxlingen medelst skjutsar och bud, som dagligen pågår mellan, å

ena sidan, förrådet och, å andra sidan, leverantörer inom staden samt tjänsteställena

i och i närheten av centralstationen. Även för sändningar å järnväg

till och från förrådet i form av fraktstyckegods och ilgods, vilka sändningar

förmedlas över norra respektive centralstationen, är den föreslagna platsens

läge så gynnsamt som möjligt. Möjligheter till framtida utbyggnad ernås genom

påbyggnad eller ock genom nybyggnad å den del av området, varest tillsvidare

är avsett att uppföra ett skjul. Även för förrådspersonalen, som uppgår

till ett sextiotal man och nu innehar bostäder med hänsyn till det nuvarande

förrådets läge, är det fördelaktigt, att icke någon mera betydlig förflyttning

vidtages. Slutligen framhålles, att anläggningskostnaderna bliva väsentligt reducerade

genom att grunden och bottenvåningen i den på platsen förut befintliga

byggnaden kunna utan större förändringar komma till användning.

Beträffande byggnadens storlek har jag, efter att därom hava inhämtat närmare

uppgifter från järnvägsstyrelsen, icke funnit skäl till särskild erinran.

Till belysande av denna sak kan nämnas, att utrymmet i den nu föreslagna

byggnaden är något mindre än motsvarande utrymmen i den för ett tiotal år sedan

uppförda byggnaden för tredje distriktets huvudförråd i Malmö, varvid dock

är att märka, att förrådsrörelsen är större vid första distriktet än vid det tredje.

Jag finner därför icke skäl till erinran mot den föreslagna byggnadens läge

och omfång. Järnvägsstyrelsen beräknar arbetet i sin helhet draga en kostnad

av 685,000 kronor, av vilket belopp styrelsen ifrågasatt att för år 1926 använda

200,000 kronor.

Då med den nu föreslagna byggnaden till allra största delen endast avses

att ersätta befintliga föråldrade lokaler, anser jag mig kunna biträda järnvägsstyrelsens

förslag, att kostnaden i sin helhet bestrides av medel ur förnyelsefonden.

Med hänsyn till byggnadsföretagets sammanhang med ordnandet

av Stockholms bangårdar och jämförelsevis betydande omfattning synes dock

frågan böra underställas riksdagen.

På därom av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1919 års riksdag

gjord framställning anvisade riksdagen på tilläggsstat för år 1919 ett reservationsanslag

av 1,500,000 kronor för förvärv av vissa för nya bangårdsanordningar

samt nya verkstadsanläggningar i Göteborg erforderliga markområden. Av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

5

nämnda belopp voro 800,000 kronor avsedda för förvärv av mark för ifrågasatt

ny verkstadsanläggning och 700,000 kronor för förvärv av mark för blivande

bangårdsombyggnad.

I sitt förslag till stat för förnyelsefondens användning för år 1926 bär järnvägsstyrelsen

för ombyggnad av huvudverkstaden i Göteborg upptagit ett belopp

av 500,000 kronor.

I särskild skrivelse den 22 december 1925 har järnvägsstyrelsen närmare

utvecklat skälen härför. Styrelsen har därvid anmält, att styrelsen med Göteborgs

stad träffat villkorligt avtal om förvärv av den för verkstadsanläggningen

erforderliga marken mot vederlag av annan av järnvägsstyrelsen för samma

ändamål tidigare inköpt mark.

Enligt berörda, den 15 och den 30 september 1925 dagtecknade avtal har

Göteborgs stad till järnvägsstyrelsen med äganderätt överlåtit å en vid avtalet

fogad karta utmärkta delar av hemmanen Mellby Rotegården, Ut by Nordgården,

Utby Kullegården, Utby Bäckegården och Utby Lilla Sörgården, allt

i Partille socken, mot det att järnvägsstyrelsen till Göteborgs stad med äganderätt

överläte de i Mölndals stad belägna hemmanen Kärra Storegården och

Kärra Hökegården med vissa angivna undantag. Bytet skulle äga rum utau

erläggande av mellangift och på villkor bland andra: Tillträde skulle ske

den 1 augusti 1926. Å Partilleområdet jämte eventuellt erforderlig angränsande

mark skulle av järnvägsstyrelsen anläggas en huvudverkstad för statens

järnvägar samt utföras för verkstadsdriften erforderliga övriga anläggningar,

såsom spårförbindelser m. m. Därest denna anläggning ej fullbordats

och för sitt ändamål tagits i anspråk inom tio år efter det järnvägsstyrelsen tillträtt

området, skulle järnvägsstyrelsen betala till staden 10,000 kronor för

varje påbörjat år, dröjsmålet varade. Avtalet vore giltigt endast under förutsättning,

dels att detsamma blivit före den 1 april 1926 av Kungl. Maj:t och

stadsfullmäktige i Göteborg godkänt, dels ock att Kungl. Maj:t senast den 1

juli 1926 beslutat, att omförmälda verkstadsområde jämte vissa andra delar

av Partille socken skulle införlivas med Göteborgs stad.

Styrelsen har i sin sist omförmälda skrivelse beträffande avtalets tillkomst

anfört:

Efter framställning från Göteborgs stads delegerade för underhandlingar

om ordnandet av Göteborgs bangårdsförhållanden hade underhandlingar upptagits

med stadens drätselkammare angående förläggande av den planerade nya

huvudverkstaden vid Göteborg till stadens egendom Fjällbo i Partille socken i

stället för till den förut avsedda platsen cirka 2 kilometer söder om Fässbergs

-— numera Mölndal nedre — station. Vid sistnämnda plats hade styrelsen redan

inköpt en del av den för verkstadsanläggningen erforderliga mark, till vars

förvärv 1919 års riksdag anvisat medel.

Nämnda underhandlingar med staden hade resulterat i ett den 15/30 september

1925 daterat bytesavtal mellan styrelsen och Göteborgs stads drätselkammare,

enligt vilket avtal staden skulle till statens järnvägar överlåta de inom egendomen

Fjällbo belägna områden, som erfordrades för den nya huvudverkstadens

förläggande dit, emot att statens järnvägar till staden överläte de i

enlighet med 1919 års riksdagsbeslut redan inköpta områdena vid Fässberg.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

I fråga om innebörden av berörda avtal har styrelsen anfört:

År 1919 avsåg man att förlägga den nya huvudverkstaden till förutnämnda

plats söder om Fässbergs station, å ett område inom hemmanen Kärra Storegården,

Kärra Hökegården och Lilla Kråketorp, vilket område då varit så gott

som det enda för ändamålet lämpliga i Göteborgs närhet, som kunde påräknas

förvärvat för rimligt pris. Av det för verkstadsanläggningen sålunda avsedda

området hade styrelsen under åren 1919 och 1921 för ett sammanlagt belopp av

380,000 kronor inköpt de tvenne förstnämnda hemmanen. Å det återstående erforderliga

området hade styrelsen däremot icke kunnat erhålla antagbart anbud,

utan hade det varit styrelsens avsikt förvärva detta område genom expropriation.

Den från stadens sida numera ifrågasatta och i avtalet avsedda platsen för

verkstadsanläggningen vore belägen i omedelbar närhet till statens järnvägars

rangerbangård vid Sävenäs. Den förut planerade platsen för verkstaden läge

däremot på cirka 10 kilometers avstånd från stationsanordningarna i Göteborg

och dessutom i sådant läge, att vagnöverföringen mellan nämnda stationsanordningar

i Göteborg och verkstaden måste ske över den redan förut starkt

trafikerade västkustbanelinjen mellan Göteborg och Almedal. Sedan detta tillfälle

nu yppat sig, skulle därför ett förläggande av verkstaden till nu ifrågasatt

plats vid Fjällbo för statens järnvägar medföra minskade kostnader för

vagntransporter mellan Göteborgs stationer och verkstaden — beräknade till

minst 8,000 kronor per år —, varjämte skulle erhållas ett mera centralt läge

för andra distriktets huvudförråd, vilket, där så ske kunde, borde vara förlagt

invid verkstadsanläggningen. Vidare vunnes vissa fördelar i avseende å anslutning

till stadens ledningar, för elektricitet, gas och vatten m. m. De markområden,

som släden enligt avtalet skulle överlåta till statens järnvägar, innehölle

en areal av cirka 211,000 kvadratmeter. Arealen av de områden, statens

järnvägar skulle överlåta åt staden, utgjorde sammanlagt 988,000 kvadratmeter,

varav 242,400 kvadratmeter inägor och 745,600 kvadratmeter utägor.

Utägorna, som från inägorna sträckte sig såsom en smal kil av omkring 4 kilometers

längd i sydlig riktning, utgjordes av i allmänhet kal och otillgänglig

bergmark av mycket ringa värde. Då de markområden vid Fässberg, som

enligt avtalet skulle till staden överlåtas såsom vederlag för stadens överlåtande

till statens järnvägar av området vid Fjällbo, vid förvärvandet dragit

en kostnad av 380,000 kronor, skulle sålunda Fjällboområdet komma att för

statens järnvägar betinga ett pris av 1 krona 80 öre per kvadratmeter, vilket

pris med hänsyn till områdets belägenhet invid Göteborgs stad torde anses

vara förmånligt. Göteborgs stadsfullmäktige hade den 22 oktober 1925 beslutat

för sin del godkänna bytesavtalet i fråga. Beträffande villkoret om verkstadsområdets

införlivning med Göteborgs stad hade kammarrådet E. Schalling

på uppdrag av kammarkollegium efter verkställd utredning i ärendet i

ett till kammarkollegium den 8 oktober 1925 avgivet yttrande tillstyrkt inkorporeringen

i fråga.

Angående det till förvärv ifrågasatta områdets utnyttjande anför styrelsen:

Styrelsen hade tidigare förutsatt, att utöver den staden tillhöriga mark vid

Fjällbo, som enligt bytesavtalet skulle till statens järnvägar överlåtas, erfordrades

för verkstadsanläggningen ytterligare förvärv av i enskild ägo varande

mark. Styrelsen hade då utgått ifrån att möjlighet borde hållas öppen för

anläggande framdeles jämväl av verkstad för lokomotivreparationer. Styrelsen

hade emellertid numera kommit till den uppfattningen, att denna gren av verkstadsrörelsen

för framtiden borde kunna förläggas till huvudverkstaden vid

Örebro, vid vilket förhållande styrelsen beräknade, att de av staden enligt avtalet

till statens järnvägar överlåtna områdena skulle vara tillräckliga för tillgodoseende

av de framtida utvidgningar av verkstadsanläggningen i övrigt,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 151.

i

som kunde vara att förutse. Något förvärv av i enskild ägo varande mark

skulle därför icke erfordras i annan mån än för framdragande av spårförbindelse

mellan Sävenäs rangerbangård och verkstadsområdet, för vilket ändamål

erfordrades förvärv av i runt tal 4,000 kvadratmeter enskild mark, vilken mark

styrelsen beräknade kunna erhållas till ett pris av omkring 16,000 kronor.

Spårförbindelsen till verkstadsområdet vid Fjällbo skulle — huvudsakligen på

grund av att förbindelsen måste framdragas på bro över Säveån — komma att

i anläggning draga en kostnad, som med 250,000 kronor beräknades överstiga

kostnaden för motsvarande förbindelse mellan västkustbanans huvudlinje och

den tidigare planerade verkstadsanläggningen vid Fässberg. Denna merkostnad

syntes styrelsen lämpligen böra sammanföras med kostnaden för det för

verkstaden erforderliga markförvärvskontot. Under denna förutsättning skulle

kostnaderna för förvärv av för verkstadsanläggningen erforderlig mark komma

att i sin helhet uppgå till ett belopp av 646,000 kronor. Av förutnämnda av

1919 års riksdag för ifrågavarande ändamål anvisade anslag å 800,000 kronor

skulle sålunda komma att uppstå ett överskott å 154,000 kronor. Till det här

omhandlade området hade järnvägsstyrelsen nu för avsikt att söka få förflytta

dels den nuvarande huvudverkstadens i Göteborg vagnreparationsavdelning,

dels andra distriktets huvudförråd. Den tomtmark, som därigenom frigjordes

inne i stadens centrum, uppginge till cirka 28,000 kvadratmeter, tidigare värderad

till 75 kronor per kvadratmeter eller sammanlagt 2,100,000 kronor. Detta

område bildade en värdetillgång, som kunde realiseras eller användas som bytesobjekt

vid uppgörelserna med staden angående behövliga anordningar och

omgestaltningar vid Göteborgs station, men som i varje fall borde beaktas vid

frågan om finansieringen av den ifrågasatta verkstadsombyggnaden.

Styrelsen finner det nödvändigt att slopa den nuvarande huvudverkstaden och

anför härom:

Den nuvarande verkstaden vore otidsenlig för sin uppgift samt saknade utvecklingsmöjligheter.

Vagnverkstadens huvudbyggnad hade blivit färdig år

1868 och vore således 57 år gammal. Den hade sedermera vid olika tillfällen

tillbyggts men efter år 1894 hade någon utvidgning av vagnverkstaden av betydelse

ej kunnat företagas, emedan plats härför saknats. Större delen av verkstaden

vore sålunda uppförd före tillkomsten av den moderna vagnparken, och

vore därför längden av nästan alla arbetsuppställningsspår och avstånden mellan

spåren — bestämmande för arbetsplatsens utrymme — alldeles otillräckliga.

Transportanordningarna inom verkstaden vore synnerligen otillfredsställande

och oekonomiska. Uppställningsspår utom verkstaden saknades nästan

helt och hållet. Verkstaden vore dessutom i hög grad eldfarlig. De inom

verkstäderna befintliga arbetsmaskinerna och den därstädes uppställda rullande

materielen samt de inom de angränsande lokalerna för distriktets huvudförråd

i lager liggande förrådseffekterna representerade ett värde av många miljoner

kronor, och då samtidigt ytterst svåra utrymnings- och bärgningsförhållanden

rådde, komme en eldsvåda med visshet att medföra en mycket stor pekuniär förlust.

Det vore påtagligt, att arbetet i en dylik ej endast föråldrad utan skäligen

planlöst utvecklad verkstadsanläggning icke kunde bedrivas på samma ekonomiska

sätt som i tidsenligt och rationellt anordnade verkstadslokaliteter. Då

därjämte på grund av bangårdsförhållandenas förestående omgestaltning i Göteborg

den gamla verkstaden i varje fall ej kunde beräknas få kvarligga någon

längre tid på sin plats, hade styrelsen ej längre ansett sig böra uppskjuta

äskandet av medel för påbörjande av en ny vagnverkstadsanläggning i Göteborg

i ersättning för den nuvarande föråldrade anläggningen.

Styrelsen framhåller, att styrelsen även undersökt möjligheten att förflytta

reparationsarbetet å vagnarna till annan plats. Utredningen visade emellertid,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts preposition nr 151.

att eu dylik förflyttning exempelvis till Örebro eller Malmö skulle bliva förenad

med betslande merkostnad för tomdragning av reparationsvagnarna,

uppskattad till 130,000 respektive 150,000 kronor årligen.

Beträffande bestridandet av erforderliga kostnader för ombyggnaden anför

styrelsen:

Styrelsens planer på en ombyggnad avsåge icke att ernå någon direkt ökning

av vagnverkstadens kapacitet utan uteslutande en mera rationell och billig

samt tryggare drift av verkstaden för dess nuvarande arbetsuppgift. Det

vore därför uppenbart, att denna ombyggnad, såsom utgörande en förnyelse

av en otillfredsställande och utdömd gammal anläggning, borde bekostas med

medel från förnyelsekontot. Ett undantag härifrån syntes dock böra ske i

fråga om kostnaden för anläggande av förutnämnda spårförbindelse mellan

Sävenäs rangerbangård och verkstadsområdet, vilken utgift, såsom sammanhörande

med verkstadens markförvärv, torde kunna bestridas av redan därför

anvisade medel. Kostnaderna för verkstadsanläggningen och huvudförrådet

med tillhörande spåranordningar m. m. vore, frånsett kostnaden för nyssnämnda

spårförbindelse, beräknad till 3,550,000 kronor. Genomförda jämförande driftkostnadskalkyler

hade givit vid handen, att genom den nya modernt arbetande

verkstads- och förrådsanläggningen sparades merkostnader för driften av den

gamla, dyrt arbetande anläggningen, motsvarande en fullgod förräntning av

ombyggnadskostnaderna. Härvid hade tagits i beaktande endast de besparingar,

som vore rent påtagliga och i siffror omsättbara. Det vore emellertid

tydligt, att en efter moderna och praktiska grunder utförd ny anläggning komme

att medgiva en hel del ytterligare möjligheter till mera ekonomisk skötsel

och tillsyn, vilka faktorer emellertid nu svårligen med större grad av noggrannhet

kunde värdesättas i penningar. Härtill komme värdebehållningen

uti den tomtmark, som vid den gamla verkstadens rivning frigjordes inne i

stadens centrum.

På grund av vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte dels godkänna omförmälda bytesavtal mellan styrelsen och Göteborgs

stad angående mark för verkstadsanläggningen, dels lämna styrelsen

tillstånd att med medel ur förnyelsefonden låta utföra verkstadsanläggningen

med därtill hörande huvudförråd och spåranordningar m. m., dels, under förutsättning

att förenämnda bytesavtal med Göteborgs stad bleve slutgiltigt, medgiva,

att ovan omförmälda merkostnader för förbindelsespåret, häri inbegripna

kostnader för förvärv av för spåret erforderlig, i enskild ägo varande mark, eller

sammanlagt 266,000 kronor, finge utgå ur det av 1919 års riksdag anvisade

anslaget för förvärv av för verkstadsanläggningen erforderlig mark vid Fässberg.

Som framgår av den utförliga redogörelse järnvägsstyrelsen lämnat rörande

verkstadsanläggningens ombyggnad synas avsevärda fördelar stå att vinna

härigenom. Det torde kunna förväntas, att driftskostnadsbesparingar skulle

kunna göras, svarande mot fullgod förräntning av ombyggnadskostnaderna.

Vidare skulle vid den gamla anläggningens slopande synnerligen välbelägna,

värdefulla markområden frigöras.

Vad angår frågan om verkstadens bibehållande i Göteborg innebär redan

riksdagens tidigare beslut rörande markförvärv för verkstadsanläggningen

ställningstagande i denna fråga. De ytterligare skäl järnvägsstyrelsen nu

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

9

anfört för verkstadens kvarliggande i Göteborg bekräfta, att någon ändring

häri ej bör ifrågakomma. Dessutom är att märka, att enligt vad jag från

järnvägsstyrelsen inhämtat de nuvarande verkstadsanläggningarna i Örebro

och Malmö för reparation av vagnar för närvarande äro fullt utnyttjade, vadan

överflyttning av vagnreparationerna från verkstaden i Göteborg till någon av

förenämnda verkstäder ej kan äga rum utan samtidig utvidgning av den merbelastade

verkstaden.

Vad beträffar det nu föreslagna läget för verkstadsanläggningen synes detta

vara att föredraga framför det tidigare ifrågasatta. Genom närbelägenheten

till statens järnvägars rangerbangård vid Sävenäs vinnas fördelar i avseende

på vagntransporterna mellan Göteborgs station och verkstaden och ett bättre

läge för distriktets huvudförråd. Genom att inskränka den nya anläggningen

till att avse endast vagnreparationsavdelning, under det att lokomotivreparationerna

skulle hänvisas till Örebro, kommer icke mera mark att erfordras

för själva verkstadsanläggningen än vad som skulle erhållas från staden genom

förenämnda byte. Mot denna fördel måste dock vägas kostnaden för inköp

av mark för spårförbindelse mellan det föreslagna verkstadsområdet och

Sävenäs rangerbangård, uppskattad till 16,000 kronor, samt en vid jämförelse

med det tidigare förslaget föreliggande merkostnad för nämnda spårförbindelse

av 250,000 kronor.

Vid granskning av omförmälda bytesavtal, som finnes bilagt handlingarna

i ärendet, har jag icke funnit anledning till erinran. Med hänsyn till de fördelar,

avtalet skulle medföra för statens järnvägar, lärer detsamma kunna av

statsmakterna godkännas, och torde framställning i sådant syfte göras till

riksdagen. Avtalet innehåller, att godkännande skall hava ägt rum före den

I april 1926. Om så skulle erfordras lärer, enligt vad jag inhämtat, hinder

icke möta att framflytta denna tidpunkt. Såsom villkor för avtalets giltighet

har vidare stadgats, att Kungl. Maj:t senast den 1 juli 1926 skall hava beslutat,

att berörda verkstadsområde jämte vissa andra delar av Partilie socken

skulle införlivas med Göteborgs stad. Denna fråga har emellertid ännu icke

varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

På grund av vad sålunda anförts torde ombyggnad av ifrågavarande verkstadsanläggning

böra ske i enlighet med den av järnvägsstyrelsen framlagda

planen.

Emot järnvägsstyrelsens förslag, att kostnaden för inlösen av erforderlig

mark för ovan omförmälda spårförbindelse samt merkostnaden för samma spårförbindelse,

tillhopa 266,000 kronor, skulle täckas av det förut omförmälda,

år 1919 för vissa markförvärv anvisade anslaget å 1,500,000 kronor, har jag

icke något att erinra. Efter belastandet av detta anslag med nyssnämnda

belopp, 266,000 kronor, skulle av de för inköp av mark för verkstadsanläggningen

avsedda medlen, 800,000 kronor, återstå 154,000 kronor. Enligt vad

jag inhämtat från järnvägsstyrelsen förefinnes jämväl ett till 238.000 kronor

uppgående överskott å den del, 700,000 kronor, av samma anslag, som avsetts

för markförvärv för nya bangårdsanordningar. Den sammanlagda besparingen

å anslaget i dess helhet uppgår sålunda till 392,000 kronor. Övriga kost
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

nader för verkstadsanläggningen med huvudförråd och tillhörande spåranordningar

in. m. hava av järnvägsstyrelsen beräknats till 3,550,000 kronor. Då

den nya anläggningen icke gives störe kapacitet än den gamla utan endast är

avsedd att ersätta denna, även om vid nyanläggningen moderniseringar och

förbättringar bliva vidtagna, torde det icke strida emot de för innevarande års

riksdag framlagda grunderna för förnyelsefondsmedlens användning, att, på

sätt järnvägsstyrelsen ifrågasatt, de förenämnda kostnaderna i sin helhet bestridas

med medel ur förnyelsefonden, vilket jag sålunda får förorda.

Ny malm- I sitt förslag till stat för förnyelsefondens användning under år 1926 har

ZTÄ^ä.nvägsstyreisen upptagit ett belopp av 200,000 kronor för uppförande av ny

malmvagnsverkstad vid Notviken.

Till uppförande för en beräknad kostnad av 1,558,000 kronor av en dylik

verkstad vid Notviken beviljade 1920 års riksdag ett anslag å 380,000 kronor.

Vid 1921 års riksdag äskade Kungl. Maj:t för ändamålet ytterligare ett

belopp av 600,000 kronor. Riksdagen ansåg emellertid, att verkstadsanläggn

ingen, som ännu ej påbörjats, under för handen varande tidsförhållanden

icke borde komma till utförande, varför det begärda anslaget ej beviljades.

I statsverkspropositionen till 1924 års riksdag upptogs det redan anvisade

beloppet, 380,000 kronor, såsom under den närmaste framtiden obehövligt för

det avsedda ändamålet, bland förefintliga besparingar och disponerades för

andra behov.

Till stöd för att styrelsen nu återupptagit frågan anför styrelsen i huvudsak

följande:

Malmtrafiken hade åter tagit full fart, och verkstadsanläggningen i Boden

med nuvarande utrymmen och utrustning kunde ej fylla de krav, som den ökande

malmtrafiken komme att ställa på verkstadens prestationsförmåga. En utvidgning

av de nuvarande verkstadslokalerna kunde både med hänsyn till det

disponibla verkstadsområdets otillräcklighet och till dess avskildhet från den

moderna verkstadsanläggningen i Notviken ej komma i fråga. Det ingick ock

i styrelsens planer, redan då verkstadsanläggningen i Notviken planerades, att

hela verkstadsrörelsen i Boden successivt skulle avvecklas och överflyttas till

Notviken.

Ehuru den föreslagna nya malmvagnsverkstaden ej inneslöte flera uppställningsplatser

än den nuvarande, hade beräknats, att genom tidsbesparing på

grund av lämpliga lokaler och modern maskinell utrustning den nya malmvagnsverkstadens

kapacitet komme att överstiga den nuvarande verkstadens med omkring

40 procent. Detta förhållande gjorde, att den föreslagna verkstaden syntes

bliva i stånd att fullt möta de reparationskrav, som kunde vara att förutse

för en avsevärd tid framåt.

Reparationskostnaderna i den nya verkstaden beräknades kunna nedbringas

med omkring 45,000 kronor per år. Denna minskning av de i de nuvarande omoderna

och otillräckliga lokalerna höga driftkostnaderna vore väl tillräcklig

för direkt förräntning av det kostnadsbelopp, som beräknats för den nya anläggningen.

Likväl vore då ej medräknat den driftsekonomiska vinst, som läge i

att lokomotivverkstadens maskinella utrustning funnes till förfogande vid det

i många avseenden liknande arbetet i malmvagnsverkstaden, liksom ej heller

den fördel, som läge i att huvudverkstaden till större del kunde administreras

från en plats.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

11

Då ifrågavarande byggnad vore att anse såsom förnyelse av de föråldrade,

för malmvagnsreparationer hittills använda lokalerna i Boden, hemställde järnvägsstyrelsen

om tillstånd att utföra arbetet med medel ur förnyelsefonden.

Styrelsen hade beräknat kostnaden för den nya verkstaden med därtill hörande

spår till 825,000 kronor.

I en den 3 februari 1926 inkommen skrift hava stadsfullmäktige i Boden

med instämmande av ombud för Över-Luleå kommun hemställt om avslag å

järnvägsstyrelsens förevarande framställning. Stadsfullmäktige hava ifrågasatt

riktigheten av järnvägsstyrelsens beräkningar och bestritt, att behov av

ny verkstad föreligger. De hava vidare framhållit, att staden hade en betydande

skuldbörda och att den ifrågasatta förflyttningen av malmvagnsverkstaden

till Notviken skulle för staden innebära eu kännbar förlust av beskattningsföremål.

I skrivelse den 9 februari 1926 har järnvägsstyrelsen bemött vad stadsfullmäktige

anfört. Beträffande det närmare innehållet av de båda skrivelserna

torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

Att det av statsmakterna år 1919 fattade beslutet om uppförande av ny

malmvagnsverkstad vid Notviken icke därefter blev fullföljd, berodde pa dåvarande

tidsförhållanden och de osäkra utsikterna för malmtransporterna.

Järnvägsstyrelsen har nu, sedan mera normala förhållanden inträtt i detta avseende,

funnit nödvändigt att åter upptaga frågan om verkstadens utbyggande.

Till belysning av utvecklingen av malmtransporterna må, efter från

järnvägsstyrelsen inhämtade uppgifter, meddelas, att de totala transportkvantiteterna

för vart och ett av åren 1920—1925 utgjort respektive 2.4, 5.0, 4.7,

4.0, 4.8 och 6.3 miljoner ton och beräknas, i enlighet med av malmbolagen gjorda

anmälningar, för åren 1926 och 1927 uppgå till respektive 7.0 och 7.5 miljoner

ton. Statens järnvägars malmvagnspark utgöres för närvarande av 2,787

vagnar, vilket antal under innevarande år kommer att utökas med 200 under

byggnad varande vagnar. Enligt vad järnvägsstyrelsen meddelat beräknas

en ytterligare ökning erforderlig under åren 1927 och 1928 med omkring respektive

210 och 285 vagnar, varigenom totala vagnantalet under sistnämnda

år skulle komma att uppgå till nära 3,500.

I den framställning, järnvägsstyrelsen år 1919 gjorde om uppförande av ny

malmvagnsverkstad vid Notviken uppgavs, att storleken av malmvagnsparken

vid 1918 års slut var 2,680 vagnar och att sådan ökning beräknades under tioårsperioden

1918—1927, att vagnparken sistnämnda år skulle utgöra 3,470 vagnar.

Detta vagnantal är sålunda ungefärligen detsamma, som nu beräknas

erforderligt år 1928. Med hänsyn till den sålunda redan inträdda och under de

närmaste åren beräknade ytterligare utvecklingen samt den nuvarande mera

provisoriskt inrättade verkstadens olämplighet och otillräckliga kapacitet,

varom järnvägsstyrelsen lämnat en ingående redogörelse, lära åtgärder nu

böra vidtagas för ernående av modernare och ökade verkstadsutrymmen.

Stadsfullmäktige i Boden hava ifrågasatt att utvidga den nuvarande verkstaden.

Enligt av järnvägsstyrelsen förebragt utredning måste dock detta

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

Departe
mentschefens
hemställan.

förslag betraktas såsom otillfredsställande. Då ny verkstad alltså måste

uppföras, lärer anledning ej förefinnas att i fråga om förläggningsorten frångå

järnvägsstyrelsens förslag och statsmakternas tidigare beslut.

Järnvägsstyrelsen har beräknat kostnaden för den nu ifrågasatta verkstadsutvidgningen

till 825,000 kronor och föreslagit, att hela kostnaden finge bestridas

med förnyelsefondsmedel. Jag finner det emellertid icke lämpligt att för

nu ifrågavarande ändamål disponera förnyelsefondsmedel. Det är nämligen

icke avsett att slopa den gamla verkstaden i Boden, utan skall denna alltjämt

användas för reparation av vagnmateriel, som trafikerar stambanan genom övre

Norrland. Därjämte är att märka, att bestridandet av kostnaden i fråga med

förnyelsefondsmedel möjligen kunde komma att inverka på omfattningen av

malmbolagens förpliktelser på grund av lämnad garanti för malmbanornas

avkastning. Även med hänsyn härtill finner jag det riktigast, att nu, liksom

tidigare förutsatts, kostnaderna bestridas med kapitalökningsmedel. Då

de medel, som kunna komma att beviljas, skola täcka behovet jämväl för första

halvåret 1927, lärer det av styrelsen för år 1926 äskade beloppet icke vara tillräckligt.

Jag föreslår därför, att den besparing å 392,000 kronor, som enligt i

det föregående vid behandlingen av verkstadsombyggnaden i Göteborg lämnad

redogörelse uppstått på det å 1919 års tilläggsstat anvisade reservationsanslaget

å 1,500,000 kronor för vissa markförvärv i Göteborg, måtte få disponeras

för påbörjande av verkstaden vid Notviken. Återstoden av det erforderliga beloppet

torde lämpligen kunna anvisas för budgetåret 1927—1928.

På grund av vad jag sålunda i skilda avseenden anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

l:o) medgiva, att medel ur statens järnvägars förnyelsefond

må, i enlighet med vad i statsrådsprotokollet förutsättes, användas

för ombyggnad av Lunds station samt om- och påbyggnad

av förrådshuset vid Stockholms centralstation;

2:o) med godkännande i huvudsak av förut omförmälda,

mellan järnvägsstyrelsen och Göteborgs stad villkorligt slutna

avtal om markbyte, medgiva, att medel ur statens järnvägars

förnyelsefond må, i enlighet med vad i statsrådsprotokollet förutsättes,

användas för ombyggnad av verkstadsanläggningen

m. m. i Göteborg;

3 :o) under förutsättning att omförmälda avtal om markbyte

bliver slutgiltigt, medgiva, att av det utav 1919 års riksdag å

tilläggsstat för år 1919 för förvärv av vissa för nya bangårdsanordningar

samt nya verkstadsanläggningar i Göteborg erforderliga

markomåden beviljade reservationsanslag å 1,500,000

kronor må användas ett belopp av 266,000 kronor för bestridande

av vissa kostnader för förbindelsespår mellan Sävenäs

rangerbangård och ifrågavarande verkstadsanläggning; samt

4:o) medgiva, att av nyss omförmälda, å tilläggsstat för år

1919 beviljade reservationsanslag å 1,500,000 kronor må för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151.

13

påbörjande av ny malnivagnsverkstad vid Notviken användas

ett belopp av 392,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

och förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v.Krusenstierna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:283 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående disposition under år 1926 av medel ur statens järnvägars förnyelsefond för utförande s. 13 i texten
  2. SU 1926:139 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om beredande av medel för uppförande av ny malmvagnsverkstad vid Notviken. s. 10 i texten
  3. SU 1926:123 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposticm angående disposition under år 1926 av medel ur statens järnvägars förnyelsefond för utförande av vissa arbete s. 1 i texten