Sök i Ratio Lex

Angående definitiv lönereglering för befattningshavare i överståthållarämbetets kansli m. m

34 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:154, Angående definitiv lönereglering för befattningshavare i överståthållarämbetets kansli m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

1

Nr 154.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående definitiv

lönereglering för befattningshavare i överståthållarämbetets

kansli m. m.; given Stockholms slott

den 25 februari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag dels föreslå riksdagen bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt, dels och giva riksdagen tillkänna, att Kungl. Maj:t

icke kommer att till nu pågående riksdag avlåta proposition i det under

punkten 111 i femte huvudtiteln av statsverkspropositionen omförmälda

ärendet angående anslag till beredande av tillfälliga lönetillägg åt vissa

vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare, i följd varav medel

för berörda ändamål ej vidare behöva beräknas å riksstaten för budgetåret

1926 — 1927.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 129 käft. (Nr 154.) <os is 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Inledning.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 25 februari 1926.

N ärvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Möller anför:

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t

under femte huvudtiteln, punkten 96, på min hemställan föreslagit riksdagen

att i avvaktan på den proposition som kunde komma att avlåtas i

ämnet, i riksstaten till överståthållarämbetet beräkna ett ordinarie förslagsanslag

av 180,000 kronor.

Vid anmälan av frågan om beräkning av detta anslag omnämnde jag,

att utredning igångsatts rörande definitiv lönereglering och pensionsbestämmelser

för de befattningshavare hos överståthållarämbetet som helt

eller delvis uppbära avlöning av statsmedel, varjämte jag antydde att detta

arbete väntades åtminstone i viss utsträckning kunna bliva avslutat i sådan

tid, att framställning i ämnet kunde föreläggas 1926 års riksdag.

I avvaktan på blivande proposition hava vidare under femte huvudtiteln,

punkterna 107 och 111, beräknats anslagsbelopp till ålderstillägg samt

till tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare

.

Jag anhaller nu att få till behandling upptaga dels frågan om definitiv

lönereglering för vissa befattningshavare hos överståthållarämbetet samt om

anslag till överståthållarämbetet, dels ock övriga nyssnämnda anslagsfrågor

I. Överståthållarämbetet.

Genom beslut den 23 oktober 1925 bemyndigade Kungl. Maj:t mig att

uppdraga åt de enligt bemyndigande den 31 december 1923 tillkallade

s. k. 1924 års landsstatslönesakkunniga att biträda med utarbetande av

förslag till definitiv lönereglering och pensionsbestämmelser för de befattningshavare

hos överståthållarämbetet, som helt eller delvis uppbära avlöning

av statsmedel.

Vid anmälan i statsrådet av denna fråga erinrade jag om den vid 1925

års riksdag beslutade löneregleringen för landshövdingarna och befattningshavare

vid länsstyrelserna samt framhöll att denna lönereglering icke omfattade

befattningshavare hos överståthållarämbetet. Med hänsyn till den

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 1Ö4.

likhet i ställning och ämbetsuppgifter, som rådde mellan åtskilliga av överståthållarämbetets

befattningshavare och de av nyssnämnda lönereglering

berörda befattningshavarna vid landsstaten, syntes mig — anförde jag

vidare tiden vara inne för lönereglering jämväl för överståthållarämbetet.

Uppdrag att utarbeta förslag till dylik lönereglering svntes lämpligen

böra överlämnas åt 1924 års landsstatslönesakkunniga.

Jag uttalade i detta sammanhang tillika att, därest de sakkunniga under

utförandet av sitt uppdrag skulle linna önskvärt att uppdraget utsträcktes

till att omfatta jämväl utredning angående förändringar i överståthållarämbetets

organisation eller förhandling med Stockholms stad, de sakkunniga

syntes böra inkomma med förslag till de utvidgningar av uppdraget,

som med hänsyn därtill kunde anses erforderliga.

I skrivelse den 16 november 1925 hemställde de sakkunniga att deras

uppdrag måtte utsträckas att omfatta jämväl utredning angående förändringar

i överståthållarämbetets organisation samt förhandling med Stockholms

stad, varvid åt de sakkunniga borde uppdragas att såsom delegerade för

staten förhandla med delegerade för Stockholms stad rörande förslag till

dels omreglering av överståthållarämbetet och dess olika avdelningar och

dels uppgörelse i fråga om i samband därmed stående mellanhavanden

mellan staten och staden.

I nämnda skrivelse erinrade de sakkunniga, att Stockholms stadsfullmäktige

i en av överståthållarämbetet den 7 januari 1920 insänd samt

till de sakkunniga sedermera överlämnad skrift av den IT december 1919

hemställt bland annat, att Kungl. Maj:t måtte utse delegerade för att med

delegerade för staden förhandla rörande omreglering av överståthållarämbetet

och dess olika avdelningar samt för träffande av uppgörelse av i

samband därmed stående tvistefrågor mellan staten och staden.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 21 november 1925 bemyndigat

mig att utsträcka det åt 1924 års landsstatslönesakkunniga den 23 oktober

1925 lämnade uppdraget, meddelade jag samma den 21 november 1925

åt de sakkunniga utvidgat uppdrag på sätt dessa i nyssnämnda skrivelse

hemställt.

I skrivelse den 26 januari 1926 hava de sakkunniga anfört att den åt

dem anbefallda utredningen angående förändringar i överståthållarämbetets

organisation givetvis komme att kräva avsevärd tid, varför resultatet av

densamma icke kunde föreläggas 1926 års riksdag. Med hänsyn till att

det under de senare åren pågående statliga löneregleringsarbetet redan letttill

löneregleringar för flertalet administrativa statstjänstemän och i betraktande

särskilt av de vid 1925 ars riksdag beslutade löneregleringarna för

landshövdingarna och befattningshavare vid länsstyrelserna hade det emelleriid

synts de sakkunniga önskvärt, att den avsedda löneregleringen för de

befattningshavare hos överståthållarämbetet, som helt eller delvis uppbure

avlöning av statsmedel, måtte utan dröjsmål kunna bringas till genomförande.

Med anledning härav hade de sakkunniga för sin del undersökt

Förslag av

landsstatslöiiesakkunniga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

den åt dem först anförtrodda frågan om beredande av definitiv lönereglering

för vissa befattningshavare hos överståtliållarämbetet.

Såsom resultat av denna undersökning hava de sakkunniga nämnda den

26 januari 1926 framlagt dels förslag till provisorisk förbättring av de till

överståthållaren och underståthållaren utgående avlöningsförmånerna av statsmedel,

dels ock förslag beträffande lönereglering för överståthållarämbetets

kansli, vars tjänstemän avlönas helt av statsmedel.

Framställningen rörande löneförbättring för överståthållaren och underståthållaren

torde komma att behandlas av chefen för finansdepartementet

i samband med förslag rörande tillfällig löneförbättring under budgetåret

1926 — 1927 för viss personal inom den civila statsförvaltningen.

Över förslaget till lönereglering för överståthållarämbetets kansli, för

vilket jag i det följande skall redogöra, hava infordrade utlåtanden avgivits

av överståtliållarämbetet den 4 februari 1926 och av statskontoret

samma dag.

Tidigare Innan jag närmare ingår på behovet av en förbättring i löneförhållanförhåuanden

dena för personalen inom överståthållarämbetets kansli och i samband därm.

m. med på frågan, huruvida en sådan förbättring lämpligen bör åvägabringas

redan nu och utan avvaktan på slutförandet av den igångsatta utredningen

rörande omorganisation av överståthållarämbetet jämte därmed sammanhängande

förhandlingar med Stockholms stad, anser jag mig böra på grundvalen

av de sakkunnigas framställning lämna en kortfattad redogörelse för

tidigare löneförhållanden för överståthållarämbetets kansli, de förslag som

härutinnan framställts under senare år samt nu gällande avlöningsbestämmelser.

Avlöningsstat I anledning av Kungl. Maj ds därom gjorda framställning godkände 1880

1881-1920. års riksdag avlöningsstat för bland annat överståthållarämbetets kansli, att

Ordinarie tillämpas från och med år 1881. Med vissa senare gjorda ändringar var

personal. denna stat gällande till och med år 1920 och var sistnämnda år i hithörande

delar av följande lydelse:

Lön

Tjänst-

göriogs-

pen-

ningar

Orts-

tillägg

Summa

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

Sekreteraren....................

1 notarie ........................

1 d:o .......................

1 vaktmästare................

4,400

1,500

1,500

900

900

1,500

1,000

1,000

550

550

150

150

5,900

2,5001

2.500)

1,600\

1,600/

(Efter 5 år kan lönen höjas

\ med 600 kronor.

(Efter 10 år kan lönen höjas

\ med 500 kronor.

/"Efter 3 år kan lönen höjas

I med 100 kronor, efter 6 år

! med ytterligare 100 kronor

I och efter 9 år med ytter- v ligare 100 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1Ö4. 5

Förutom medel till avlöning åt ordinarie personal var i den av 1880 års

riksdag antagna avlöningsstaten för överståtliållarämbetets kansli uppfört ett

belopp av 4,000 kronor till överståtliållarämbetets förfogande för extra biträden

och vikariatsersättning m. m. Vid 1909 års riksdag böjdes detta belopp

till 5,000 kronor.

Vid 1913 års riksdag anvisades vidare, utöver de i den ordinarie staten

upptagna medlen, på extra stat för år 1914 ett anslag av 10,200 kronor för

provisorisk förbättring av de hos överståthållarämbetet (ämbetets kansli) anställda

manliga och kvinnliga extra tjänstinnehavarnas avlöningsförmåner.

Därvid beräknades, att arvodesbeloppet skulle motsvara, för tre kanslister

vad som då var bestämt för landskanslisterna i Stockholms län samt för ett

kvinnligt biträde avlöningen efter den högre och för två kvinnliga Inträden

efter den lägre av de vid 1912 års riksdag godkända avlöningstyperna för

kvinnliga biträden, dock med avdrag för envar av ifrågavarande tjänstemän

och biträden av 50 kronor, svarande mot pensionsavgift för ordinarie tjänstinnehavare.

Dessutom ansågos ålderstillägg böra utgå efter samma grunder som för

ovannämnda ordinarie befattningshavare.

Arvodesbeloppen blevo alltså för kanslisterna 2,150 kronor och för de

kvinnliga biträdena respektive 1,550 och 1,150 kronor jämte, i förekommande

fall, ålderstillägg.

Anledningen till att medel till avlönande av bemälda befattningshavare

vid överståthållarämbetet anvisades endast på extra stat var, att nämnda

tjänster icke lämpligen ansågos böra uppföras å ordinarie stat förrän i samband

med reglering av verket i dess helhet. Med berörda extra anslag avsågs

att bestrida utgifterna för ifrågavarande befattningshavares avlönande i

den mån det å staten upptagna anslaget å 5,000 kronor icke försloge därtill.

För samma ändamål anvisade riksdagen sedermera anslag å extra stat för

åren 1915—1919, varvid anslagen på grund av inträffad rätt till ålderstillägg

för vissa av ifrågavarande befattningshavare successivt ökades.

Vid 1919 års lagtima riksdag föreslog Kungl. Maj:t bland annat för provisorisk

förbättring av de hos överståthållarämbetet anställda manliga och

kvinnliga extra tjänstinnehavarnas avlöningsförmåner anvisande på extra stat

för år 1920 av ett förslagsanslag, högst, å 15,100 kronor. Detta förslag godkändes

av riksdagen. Höjningen av anslaget för år 1920 föranleddes i första

rummet av behovet att anställa ytterligare eu tjänsteman (kanslist) å överståthållarämbetets

kansli.

I skrivelse den 28 december 1916 gjorde överståthållarämbetet framställning

om förbättring av löne- och pensionsförmånerna för bland andra de

befattningshavare hos ämbetet, som uppbure avlöning från statsverket.

Körande sekreteraren i överståtliållarämbetets kansli anförde ämbetet därvid,

att nämnde befattningshavare motsvarade landssekreterarna hos länsstyrelserna.

De sportler, sekreteraren uppbure, vore sannolikt icke större

än dem, som i de större länen tillkomme landssekreterarna, vilka dessutom

hade förmånen att ensamma uppbära auktionsprovision. Omfånget av sekreterarens

arbete vore ej heller mindre än landssekreterarnas, men ökades

sannolikt i större och hastigare grad än på andra håll på grund av huvudstadens

fortgående tillväxt i invånarantal och ökningen av dess område

genom stora inkorporeringar. Överståthållarämbetet funne det därför rättvist,

att sekreterarens avlöning icke sattes lägre än vad som beviljats landssekreteraren

i Stockholms län eller till 8,100 kronor, därav 5,000 kronor i

lön, 2,500 kronor i tjänstgöringspenningar och 600 kronor i ortstillägg jämte

ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring.

Extra biträden

m. tu.

Överståth&ll

ar ämbetets

förslag 1916

och 1918.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Löneregleringskommittcn

1920.

Kungl. Maj:ts irroposition nr 154.

Vidkommande notariernas löneförmåner anförde överståtliållarämbetet i

skrivelsen den 28 december 1916 bland annat, att det vore nödvändigt, att

förbättring i notariernas ordinarie inkomster snarast möjligt åstadkommes,

varvid de borde tillerkännas motsvarande löner som länsnotarierna. Därvid

borde de avlöningar, som tillkomme länsnotarierna i Stockholms län, tjäna

till mönster. Med dessa tjänstemän vore nämligen kansliets notarier närmast

att likställa, enär de både sin verksamhet i samma stad med likartade

levnadskostnader, ungefär likartat arbete och samma utsikter att förvärva

sig inkomster bredvid tjänsten.

I en senare skrivelse den 8 juli 1918 erinrade överståtliållarämbetet, att

vid den år 1917 genomförda omorganisationen av fögderiförvaltningen beträffande

avlöningsförmåner m. in. för de befattningshavare vid länsstyrelsen i

Stockholms län, nämligen länsassessorerna, vilka motsvarade notarierna,

medgivits vida förmånligare villkor än som gällt, då ämbetet avlåtit sin skrivelse

av den 28 december 1916 och som däri tagits till förebild. Överståtliållarämbetet

hemställde därför, att gällande avlöningsförmåner för bemälda

befattningshavare vid länsstyrelsen i Stockholms län måtte tillerkännas no

tarierna å ämbetets kansli.

Beträffande kanslisterna framhöll överståtliållarämbetet i skrivelsen den 28

december 1916, att dessa befattningshavares avlöningar redan reglerats i överensstämmelse

med motsvarande avlöningar vid länsstyrelserna, samt hemställde

därför endast, att berörda tjänstemän måtte uppföras å ordinarie stat

och därmed komma i åtnjutande av pensionsrätt. I skrivelsen den 8 juli

1918 hemställde ämbetet därefter, att kanslisterna måtte tillerkännas de avlöningsförmåner,

som vid omorganisationen av fögderiförvaltningen år 1917 bestämts

för landskanslisterna vid länsstyrelsen i Stockholms län.

Jämväl beträffande de kvinnliga Inträdena, hemställde överståtliållarämbetet,

att de matte erhålla anställning a ordinarie stat med ty åtföljande pensionsrätt,

därvid deras avlöningar borde höjas med 50 kronor, motsvarande den

avgift för pensionering, de dittills fått vidkännas.

Beträffande vaktmästarna ifrågasatte överståtliållarämbetet icke någon

ändring i deras dåvarande avlöningsförmåner.

Överståthållarämbetets nu nämnda framställningar den 28 december 1916

och den 8 juli 1918 överlämnades för yttrande till 1902 års löneregleringskommitté,

som den 29 januari 1920 avgav förslag rörande lönereglering för

ämbetets kansli.

Löneregleringskommittén framhöll därvid beträffande sekreterarens avlöningsförmåner

å stat, att dessa borde bestämmas i likhet med vad som

gällde för landssekreteraren i Stockholms län.

Beträffande notarierna erinrade löneregleringskommittén att vid 1880 års

lönereglering dessas avlöning å stat satts lika med vad som då varit bestämt

för länsnotarien i Stockholms län. Inför den förestående allmänna

revisionen av löneregleringar inom den civila statsförvaltningen, men än

mera med hänsyn till den omorganisation av överståtliållarämbetet och dess

samtliga avdelningar, som syntes framträda såsom ett önskemål från Stockholms

städs sida, hade kommittén ansett försiktigheten bjuda att i fråga om

notarierna i överståthållarämbetets kansli ej gå längre än överståthållarämbetet

själv tänkt sig i skrivelsen den 28 december 1916, eller att bägge notarierna

skulle i avlöningsliänseende bliva likställda med länsnotarie av högre

grad vid länsstyrelsen i Stockholms län. Kommittén föreslog därför, att

notarierna skulle erhålla i avlöning å stat 3,900 kronor, därav lön 2,200

kronor, tjänstgöringspenningar 1,400 kronor och ortstillägg 300 kronor, var
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lö4. 4

till skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 500 kronor,

efter respektive 5, 10 och 15 år.

Kommittén fann hinder ej böra möta att å ordinarie stat uppföra de befintliga

fyra kanslistbefattningarna hos överståthållarämbetets kansli med avlöningar

lika med landskanslisters vid länsstyrelsen i Stockholms län enligt

1917 års reglering, nämligen: lön 1,500 kronor, tjänstgöringspenningar 900

kronor och ortstillägg 200 kronor eller tillhopa 2,600 kronor, vartill skulle

kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 400 kronor, efter

respektive 5, 10 och 15 år.

Vad angår de tre kvinnliga biträde,sbefattningarna hemställde löneregleringskommittén,

att dessa befattningar måtte uppföras å ordinarie stat, därvid

dock deras avlöningsförmåner borde bestämmas i enlighet med den år 1919

genomförda regleringen av de kvinnliga biträdenas vid statens verk och

myndigheter avlöningsförmåner i allmänhet. I enlighet härmed skulle avlöningen

för ett kvinnligt biträde av andra graden bliva: lön 1,300 kronor,

tjänstgöringspenningar 500 kronor och ortstillägg 200 kronor, eller tillhopa

2,000 kronor, och för ett vart av två biträden av första graden: lön 1,100

kronor, tjänstgöringspenningar 300 kronor och ortstillägg 200 kronor, eller

tillhopa 1,600 kronor. För samtliga biträden skulle avlöningen kunna höjas

med tre ålderstillägg, vart och ett å 200 kronor, efter respektive 5, 10 och

15 års tjänstgöring.

För vaktmästarna föreslog ej heller löneregleringskommittén ändrad förställning.

I Kungl. Maj:ts till 1920 års riksdag avlåtna proposition nr 154 angående

lönereglering för överståthållarämbetets kansli in. m. följdes till alla delar

det av löneregleringskommittén beträffande här omliandlade befattningshavare

framlagda förslaget. De av kommittén gjorda uttalandena åberopades

i allmänhet av föredragande departementschefen, som därjämte i fråga om

notarierna särskilt framhöll, att göromålen i överståthållarämbetets kansli

till följd av Stockholms stads hastigt fortgående utveckling ökats så, att

notarierna numera måste ägna större delen av sin arbetskraft för tjänstgöring

hos ämbetet. Vidare vore att märka, att befordringsutsikterna för

■dessa tjänstemän vore mycket små. Vid angivna förhållanden syntes det

departementschefen nödvändigt, att ifrågavarande befattningar förenades med

större avlöningsförmåner än de dåvarande. Med hänsyn emellertid till angelägenheten

av att icke föregripa den blivande omorganisationen av och

därmed följande definitiva lönereglering för överståthållarämbetet ansåge

departementschefen sig icke kunna gå längre än löneregleringskommittén

föreslagit eller att notarierna skulle erhålla samma avlöningsförmåner som

länsnotarie av första lönegraden i Stockholms län.

Kungl. Maj:ts förslag till lönereglering för överståthållarämbetets kansli

godkändes av riksdagen (skrivelse nr 139), varefter nu gällande stat för

sagda kansli fastställdes genom Kungl. Maj:ts brev den 9 juli 1920.

Staten för överståthållarämbetets kansli är av följande innehåll:

1920 års

riksdag.

Gällande stat.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 154.

Tillfällig löneförbättring.

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Orts-

tillägg

Summa

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

| 1 sekreterare ................

5,000

2,500

600

8,100

Efter 5 år kan lönen höjas 1

med 600 kronor.

1 notarie,*................... ...

1 d:o ........................

2,200

2,200

1,400

1,400

300

300

3.9001

3,900)

/Efter 5 år kan lönen liöjasi

1 med 500 kronor, efter 10

k år med ytterligare 500 kro- 1 nor och efter 15 år med

l än ytterligare 500 kronor.

1 kanslist ........................

3 kanslister .....................

1.500

4.500

900

2,700

200

600

2,6001

7,800/

/Efter 5 år kan lönen höjas

1 med 400 kronor, efter 10

. år med ytterligare 400 kro- I nor och efter 15 år med

v an ytterligare 400 kronor.

1 kvinnligt biträde av andra

graden .............

1 kvinnligt biträde av första

graden ..................

1 d:0 d:o....................

1,300

1,100

1,100

500

300

300

200

200

200

2,0001

1,600 f

l,600j

Efter 5 år kan avlöningenl

höjas med 200 kronor,efter)

10 år med ytterligare 200i

kronor och efter 15 år

med än ytterligare 20 0[

kronor; skolande av varje

avlöningsförhöjning 100

kronor anses tillhöra lön

och 100 kronor tjänstgö- ringspenningarna.

1 vaktmästare ..................

1 d:o

För extra biträden och vi- kariatsersättningar m. m.

900

900

550

550

150

150

1,6001

1,600);

5,600 i

/■Efter 3 år kan lönen höjas

1 med 100 kronor, efter 6 år

. med ytterligare 100 kro- 1 nor och efter 9 år med

* än ytterligare 100 kronor.

Summa kronor

—

-

_ 1

40,300 !

I fråga om bostad m. fl. förmåner för vaktmästare gälla i tillämpliga

delar bestämmelserna i § 3 av kungörelsen den 1 november 1918 (nr 836>

angående avlöningsförbättring från och med år 1919 för vissa vaktmästare

och med dem jämförliga befattningshavare, med däri genom kungörelse

den 9 juli 1920 (nr 584) vidtagen ändring.

Vidare må erinras, hurusom vid 1919 års lagtima riksdag tillfällig löneförbättring

tillerkändes bland andra vissa befattningshavare vid överståthållarämbetets

kansli. Dylik löneförbättring har därefter årligen av riksdagen

beviljats. För budgetåret 1925—1926 utgår densamma till nedan

angivna befattningshavare vid överståthållarämbetets kansli med följande

belopp, nämligen:

Lön

Tjänst-

göringspen-

Summa

kr.

ningar

kr.

kr.

sekreteraren .............

700

300

1,000

notarie ..................

...... 550

300

850

kanslist......................

425

225

650.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

9

Behovet av eu väsentlig förbättring utav de nu utgående avlöningsförmånerna

till befattningshavarna i överståtliållarämbetets kansli hava de

sakkunniga ansett icke behöva närmare framhållas. Enligt de sakkunnigas

mening måste det anses med billighet och rättvisa överensstämmande, att

ifrågavarande tjänstemän utan dröjsmål beredas enahanda förmån i nämnda

avseende, som under de senare åren beviljats det ojämförligt största antalet

av de civila statstjänstemännen. Den erforderliga löneregleringen för

överståtliållarämbetets kansli har ock ansetts böra genomföras i anslutning

till det för statsdepartement med flera ämbetsverk gällande avlöningsreglementet,

och den vid 1925 års riksdag antagna löneregleringen för

befattningshavare vid länsstyrelserna har härvidlag funnits i huvudsak kunna

tjäna till mönster. Ur löneteknisk synpunkt finna de sakkunniga inga

större svårigheter föreligga för inordnande under nämnda avlöningsreglemente

av här avsedda befattningshavare, vilka samtliga för närvarande

uppbära hela sin avlöning från statsverket.

De sakkunniga hava i detta sammanhang framhållit, att de icke nu

ingått på spörsmålet om vilken inverkan en blivande omorganisation av

överståthållarämbetet kan komma att utöva beträffande en eventuell fördelning

mellan staten och Stockholms stad av skyldigheten att bestrida

avlöningarna till befattningshavare av olika grader vid överståthållarämbetets

kansli. Vid den kommande behandlingen av sagda organisationsfråga

syntes givetvis komma under övervägande, huru kostnaden för avlöningarna

vid såväl överståtliållarämbetets kansli som ämbetets övriga avdelningar

borde slutligt fördelas mellan statsverket och staden. Då några

nya ordinarie tjänster icke föresloges till inrättande vid kansliet, kunde

en höjning av de befintliga ordinarie befattningshavarnas löner inom skäliga

gränser enligt de sakkunnigas mening påtagligen icke hava någon betydelse

vid den slutliga uppgörelsen med staden.

I betraktande av det läge, vari frågan om överståthållarämbetets omorganisation

befinner sig, hava de sakkunniga icke för närvarande ifrågasatt

någon förändring i det rådande systemet, enligt vilket tjänstemännen i

överståthållarämbetets kansli avlönas helt och hållet av statsmedel.

Statskontoret har i sitt utlåtande förklarat sig icke dela de sakkunnigas

uppfattning om lämpligheten av att utan samband med den säkerligen

svårlösta frågan om överståthållarämbetets och dess avdelningars organisation

och om uppgörelse av hithörande mellanhavanden mellan staten och

staden nu genomföra en definitiv lönereglering för ett tiotal befattningshavare

vid överståthållarämbetets kansli. I detta avseende har statskontoret

vidare anfört följande:

I kungörelsen den 9 juli 1920 (nr 561) angående villkor och bestämmelser

för åtnjutande av de från och med år 1921 fastställda avlöningsförmåner för

befattningshavare vid överståthållarämbetets kansli föreskreves visserligen,

dels att befattningshavare skulle, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden vid en möjligen inträdande förändrad organisa
-

Beliov av nr

lönereglering.

Allmänna utgångspunkter.

lie sakkunniga.

Statskontoret.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

tion av överståtliållarämbetet och dess avdelningar eller eljest kunde varda

stadgad, ävensom därest vissa till överståtliållarämbetets kansli hörande göromål

överflyttades till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande

av den tjänstegrad och den avlöning han innehade, efter ny eller förändrad

arbetsordning sköta de med befattningen förenade göromål eller, efter

Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen överlämnades,

dels ock att befattningshavare skulle likaledes med bibehållande av

den tjänstegrad och den avlöning han innehade, vara pliktig att, när helst

så av Kungl Maj:t prövades lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning

inom statsförvaltningen i Stockholm. Liknande bestämmelser skulle väl

även jämlikt avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) bliva gällande

för dessa befattningshavare, därest den föreslagna löneregleringen genomfördes

beträffande dem. Statskontoret hölle emellertid före, att en sådan

lönereglering det oaktat kunde bliva hinderlig för eu ny organisation av

överståthållarämbetet eller till äventyrs medföra kostnader för statsverket,

som kunnat undvikas, därest löneregleringen ej genomförts. Den omständigheten

att ny lönereglering genomförts för personalen vid länsstyrelserna,

syntes vidare icke i och för sig vara av sådan betydelse att lönereglering

— oavsett de olägenheter, som därigenom kunde befaras uppstå — nu borde

genomföras för denna fåtaliga personal. Härtill komme, att flertalet av denna

personal på grund av sportler in. m. åtnjöte extra inkomster i tjänsten eller

på grund av med densamma förbundna förhållanden till betydande belopp,

och om någon höjning av vissa lägre befattningshavares avlöning skulle anses

nödvändig, syntes detta kunna ske på annat sätt än genom den föreslagna

löneregleringen.

Behovet av eu ny lönereglering för överståtliållarämbetets kansli —

varigenom avlöningsförhållandena för kansliets befattningshavare kunde

ordnas i överensstämmelse med de principer, som under senare år kommit

i tillämpning inom statsförvaltningen i allmänhet — synes mig vara

uppenbart och har ej heller i och för sig mött gensägelse från något håll.

Den tvekan, som från statskontorets sida yppats angående lämpligheten

av att nu genomföra en dylik reglering, har sill grund i eu farhåga att

löneregleringen till äventyrs kunde bliva till hinder för eu ny organisation

av överståthållarämbetet eller förorsaka statsverket kostnader vilka

möjligen kunnat undvikas, därest löneregleringen ej genomförts. Statskontoret

lärer härmed hava avsett att statsverket, om en förändrad organisation

av överståthållarämbetet i dess helhet skulle föranleda överflyttande

till övergångsstat av någon befattning inom kansliet, skulle få vidkännas

större avlöningskostnader för denna befattning än om densamma kvarstått

å nu gällande stat. Gentemot denna farhåga vill jag framhålla att antalet

befattningar inom överståtliållarämbetets kansli i förhållande till ämbetets

övriga avdelningar är så litet, att det över huvud taget icke torde spela

någon roll vid en blivande omorganisation, samt att de göromål som tillkomma

kansliet äro av den omfattning, att även vid ändrad organisation

någon indragning av tjänster icke rimligen torde kunna ifrågakomma.

Härtill kommer att, såsom statskontoret ock påpekat, tjänstemännen redan

nu äro och efter löneregleringen fortfarande skulle bliva skyldiga att efter

nya föreskrifter sköta de med vederbörande befattning förenade göromålen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 154.

11

eller att låta sig förflyttas till annan befattning inom statsförvaltningen i

Stockholm. Under sådana förhållanden måste jag i likhet med de sakkunniga

anse, att en skälig förhöjning av de nuvarande befattningshavarnas

avlöningar icke kan hava någon betydelse vid det slutliga ordnandet

av överståthållarämbetets organisation. Ur statsverkets synpunkt lärer det

— särskilt med hänsyn till de icke obetydliga sportelinkomster som nu

tillkomma vissa befattningshavare inom kansliet — vara med fördel förenligt

att genomföra en lönereglering som samtidigt med avlöningsförhållandenas

ordnande enligt numera i allmänhet tillämpade grunder innefattar

eu avlösning av vissa extra inkomster i tjänsten. Jag har så mycket

mindre ansett löneregleringen böra göras beroende av den förestående

uppgörelsen med Stockholms stad angående överståthållarämbetets omorganisation

och därmed sammanhängande förhållanden som den redan år

1919 väckta och i 1920 års löneregleringsproposition berörda frågan om

nämnda omorganisation ej ansågs utgöra hinder för beredande vid sistnämnda

tidpunkt av en skälig förbättring av löneförhållandena för befattningshavarna

inom ämbetets kansli.

Då jag sålunda förordar att frågan om lönereglering för överståthållarämbetets

kansli upptages till avgörande utan avvaktan på den slutliga

lösningen av organisationsfrågan för ämbetet, finner jag i likhet med de

sakkunniga lämpligt att det för civilförvaltningen i allmänhet gällande nva

avlöningsreglementet göres tillämpligt å här ifrågavarande befattningshavare.

På frågan om de olika tjänsternas placering å löneskalan kommer jag att

i det följande ingå.

Innan jag redogör för det av de sakkunniga framlagda löneregleringsförslaget,

torde jag böra uppehålla mig vid eu fråga, som är av betydelse

för ordnande av avlöningsförhållandena för vissa av tjänstemännen vid

överståthållarämbetets kansli, nämligen frågan om de till dessa tjänstemän

utgående sportlerna.

Vid de under senare tid företagna löneregleringarna för tjänstemän som

dittills uppburit sportler har man såsom regel, för den händelse sportlerna

icke helt och hållet indragits till statsverket eller fått bortfalla, i de

nya avlöningsvillkoren inryckt bestämmelse om skyldighet att avstå dessa

sportler, helt eller delvis, omedelbart eller när sådant påfordrades. Så

föreskrevs ock i sammanhang med löneregleringen år 1920 för överståthållarämbetets

kansli (riksdagens skrivelse nr 139 sid. 5) att den, som

tillträdde den nya avlöningsstaten, skulle vara skyldig underkasta sig.

efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra

inkomster, som kunde åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang

därmed.

Enligt vad de sakkunniga meddelat kvarstår ingen tjänsteman i kansliet

å äldre stat än den nu gällande.

Sportel
frågan.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

sakkunniga.

I samband med beslutet vid 1925 års riksdag rörande lönereglering förlänsstyrelsernas

befattningshavare ägnades frågan om dessa befattningshavares

sportler en ingående behandling. Jag tillåter mig att härutinnan

hänvisa till propositionen nr 183 till 1925 års riksdag sid. 26—46

samt till riksdagens skrivelse nr 333 sid. 13. Här ber jag endast få

erinra, att vid berörda lönereglering beslut fattades om indragning till

statsverket av dittills utgående sportler, varvid dock provision å försålda

stämplar undan togs. Såsom kompensation för indragna sportler bereddeslandssekreterare

och landskamrerare vissa personliga lönetillägg. I avseende

härå beslöt riksdagen, att ordinarie landssekreterare eller landskamrerare,

vilkens sammanlagda avlöning, tillfällig löneförbättring däri inbegripen,

i medeltal under åren 1920—1924 jämte under samma tid i medeltal

uppburna sportler överstege vederbörandes avlöning för budgetåret

1925—1926, däri inberäknad den avlöningsförstärkning som enligt löneregleringen

skulle tillkomma ifrågavarande befattningshavare, skulle tilldelas

personligt lönetillägg motsvarande berörda överskott, dock högst 5,400

kronor för år räknat. Härvid skulle iakttagas att det sålunda bestämda

särskilda lönetillägget skulle avskrivas med en niondel från och med den

1 juli 1926, med ytterligare en niondel å det ursprungliga beloppet från

och med den 1 juli 1927 o. s. v., så att hela beloppet vore avskrivet

med utgången av juni månad 1934. Förutom genom nu nämnda successiva

avskrivning skulle det särskilda personliga lönetillägget minskas i den män

tjänstemannens avlöning till följd av uppflyttning till högre löneklass ökadesutöver

den nyss angivna sammanlagda avlöningen omedelbart efter övergången

till den nya lönestaten.

Beträffande sportlerna till vissa befattningshavare vid överståthållarämbetets

kansli hava de sakkunniga ansett att lika litet nu som vid löneregleringen

för länsstyrelserna provision å försålda stämplar borde beröras

av en sportelindragning. Däremot borde enligt de sakkunnigas mening

till statsverket indragas alla övriga sportler som tillkomma tjänstemän vid

överståthållarämbetets kansli, vilka hava att föredraga eller mer eller mindre

självständigt till expedition befordra förekommande ärenden.

Yad angår frågan om kompensation för indragna sportler hava de sakkunniga

anfört att för vissa tjänstemän vid kansliet dessa sportelinkomster

varit av den stora ekonomiska betydelse, att det icke med skäl syntes,

kunna ifrågasättas, att dem tillkommande sportler skulle indragas till statsverket

utan någon som helst gottgörelse, vilket ju icke heller skett för

landssekreterare och landskamrerare vid 1925 års lönereglering för länsstyrelserna.

De sakkunniga yttra härom vidare:

De tjänstemän å överståthållarämbetets kansli, för vilka detta gällde, vore

sekreteraren och de båda notarierna. Däremot utvisade företagen undersökning,

att ingen av kanslisterna kunde anses böra ifrågakomma till någon:

motsvarande gottgörelse.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Enligt lämnade uppgifter hade sekreteraren i medeltal under åren 1921—

1925 i expeditionslösen uppburit 8,061 kronor för år. Den ene notarien hade

i medeltal för samma fem år i auktionsprovision å exekutiva försäljningar

av fastigheter uppburit 5,004 kronor 76 öre, och den andre notarien hade i

medeltal för nämnda år i enahanda provision uppburit 3,704 kronor 90 öre.

I övrigt hade ingen av dessa tjänstemän under ifrågavarande femårsperiod

uppburit några sportler.

Beträffande den auktionsprovision, som för närvarande tillkomme de båda

notarierna, syntes böra i korthet omförmälas, att enligt reglementet för auktionsverket

i Stockholm den 13 april 1858 (nr 29) auktionsverket med uteslutande

rätt ombestyrt försäljning å auktion av fast egendom, i mät dömd

eller frivilligt anmäld till försäljning i huvudstaden, och därför uppbure avgift.

Köpeskillingslikvid beträffande utmätt fastighet hade däremot verkställts

å överståthållarämbetets kansli. Genom Kungl. Maj:ts brev den 21 oktober 1869

hade överståthållarämbetets kansli tillerkänts en fjärdedel av auktionsprovisionen

för att användas såsom gottgörelse för det med upprättande av ifrågavarande

likvider förenade arbete. Från och med år 1879, då nya utsökningslagen

trätt i kraft och därmed även själva de exekutiva auktionerna å fastigheter

kommit att förrättas av kansliet, både detta utan någon särskild föreskrift

uppburit hela auktionsprovisionen. Detta förfaringssätt hade godkänts

av högsta domstolen genom ett utslag den 1 november 1886. Genom Kungl.

Maj:ts brev den 7 mars 1887 hade fastställts eu minskning i auktionsprovisionens

belopp och meddelats föreskrifter om dess fördelning. Kungl. Maj:t i regeringsrätten

hade i utslag den 10 april 1924 (regeringsrättens årsbok 1924,

Not. S. 79) fastställt kammarrättens godkännande av det av överståthållarämbetet

tillämpade sättet för fördelningen av dessa provisionsmedel under

den motiveringen, att tjänstemännen åtnjutit ifrågavarande ersättningar icke

såsom ordinarie befattningshavare i överståthållarämbetets kansli utan för

arbete, som de på grund av överståthållarämbetets särskilda förordnanden

utfört, vadan framställda revisionsanmärkningar mot förfarandet icke kunnat

mot innehållet i brevet den 7 mars 1887 bifallas.

För de sakkunnigas utredning vore av huvudsaklig betydelse, att ifrågavarande

auktionsprovisioner utgjorde statsmedel, som därest sportlerna icke

vidare skulle utgå i stället tillfölle statsverket.

Om jämförelse gjordes mellan vad sekreteraren och notarierna nu uppbure

i avlöning med ålderstillägg, tillfällig löneförbättring och sportler, å

ena sidan, samt vad de kunde komma att åtnjuta i avlöning jämte för sekreteraren

avlöningsförstärkning enligt förslag i det följande, å andra sidan,

syntes uppenbart framgå, att en ersättning för mistade sportler bleve nödvändig,

byggd på samma grunder som för landssekreterare och landskamrerare,

om icke de nya lönerna skulle sättas högre än de nuvarande tjänstinnehavarnas

efterträdare skäligen kunde anses behöva.

De sakkunniga hava på grund av det anförda föreslagit att de för landssekreterare

och landskamrerare enligt riksdagens förberörda skrivelse nr

333 år 1925 meddelade bestämmelserna rörande personliga lönetillägg

skulle bliva gällande för sekreteraren och notarierna å överståthållarämbetets

kansli, allenast med sådana ändringar som kunde föranledas av att

ett år förlupit sedan det normerande beslutet fattades eller eljest av omständigheterna

påkallades.

Mot de sakkunnigas förevarande förslag har överståthållarämbetet icke

framställt någon erinran.

Överståthålla

ämbetet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Statskontoret.

Departemonts
ehefen.

Avlönings
beloppen.

Sekreteraren.

Statskontoret har i sitt utlåtande framhållit att i kungörelsen den 9

juli 1920 (nr 561) föreskreves att den som tillträdde den nya avlöningsstaten

skulle vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,

upphörande av eller minskning i extra inkomster, som kunde åtfölja

tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed. Då inkomster

av sportler varit av stor ekonomisk betydelse för vissa av dessa

tjänstemän, ansåge emellertid statskontoret i likhet med de sakkunniga

att det icke kunde ifrågasättas, att dessa sportler skulle indragas till statsverket

utan någon gottgörelse, utan borde ersättning härför, i likhet med

vad som vid 1925 års lönereglering ägt rum beträffande landssekreterare»

och landskamrerares sportler, utgå på sätt de sakkunniga föreslagit till

nuvarande innehavare av sekreterar- och notariebefattningarna.

På grund av det anförda anser jag att i samband med den föreslagna

löneregleringen indragning bör ske till statsverket av de vissa tjänstemän

vid överståthållarämbetets kansli tillkommande sportlerna, med undantag

av provisioner å försålda stämplar, samt att kompensation för mistade

sportelinkomster bör beredas sekreteraren och notarierna i kansliet, allt

efter de grunder som de sakkunniga föreslagit. I enlighet härmed skulle

personliga lönetillägg utgå under en nioårsperiod, första året med högst

5,400 kronor och sedermera efter förut angiven fallande skala.

Jag övergår nu till frågan om avlöningsbeloppens bestämmande och

därmed sammanhängande spörsmål.

I fråga om avlöningsförmånerna för sekreteraren må erinras om 1920

års lönereglering för överståthållarämbetets kansli, enligt vilken sekreterarens

avlöning sattes lika med vad som beviljats landssekreteraren i Stockholms

län eller till 8,100 kronor jämte ett ålderstillägg å 600 kronor

efter 5 års tjänstgöring.

Jag vill vidare erinra om att såväl sekreteraren som landssekreterarna

innan de nyaste löneregleringarna genomfördes voro i avlöningshänseende

—- frånsett sportlerna — likställda med byråcheferna inom den allmänna

civilförvaltningen. Ett av 1924 års landsstatslönesakkunniga framställt

förslag att för landssekreterarna och landskamrerarna bestämma en högre

placering å löneskalan än som ansetts böra tillkomma de med bemälda

avdelningschefer tidigare i sådant hänseende jämställda byråcheferna fann

jag vid anmälan av frågan om länsstyrelsernas lönereglering (se propositionen

nr 183 till 1925 års riksdag sid. 45) icke tillräckligt motiverat

även med beaktande av avdelningschefernas ledande ställning inom länsstyrelserna

samt deras mångsidiga och högt kvalificerade arbetsuppgifter.

Lönen till landssekreterare och landskamrerare borde därför enligt min

mening utgå enligt lönegraden B 30, i vilken lönegrad — å Gr-orten

Stockholm kronor 10,500—11,940 — byråcheferna inom den allmänna

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kvngl. Maj:ts proposition nr 154.

civilförvaltningen förekomma. I betraktande såväl av avdelningschefernas

inom länsstyrelserna ämbetsställning och arbetsuppgifter överhuvud som

ock av deras tidigare inkomster i tjänsten ansåg jag emellertid i likhet

med de sakkunniga att, på det att löneregleringen för dessa befattningshavare

icke måtte bliva alltför ogynnsam, någon fast avlöningsförstärkning

borde beredas dem utöver själva lönen och oberoende av huruvida ersättning

för indragna sportler komme att utgå eller icke. En dylik avlöningsförstärkning

borde, för att tillräckligt fylla sitt ändamål, icke bestämmas

lägre än de sakkunniga föreslagit. Utöver dem enligt avlöningsreglementet

tillkommande lön skulle landssekreterare och landskamrerare sålunda uppbära

avlöningsförstärkning med följande belopp för år räknat:

i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus

^''n ................................................... kronor 3,500: —

i Gotlands län .................................. > 1,500-

i övriga län ...................................... » 2,500:

Kungl. Maj:ts i enlighet härmed framställda förslag bifölls av riksdagen.

De sakkunniga vilka pa grund av 1920 års löneregleringsbeslut Itc

funnit det kunna anses fastställt att sekreteraren i överståthållarämbetets

kansli borde, om förhållandena icke å någondera sidan ändrats, vara likställd

med landssekreteraren i Stockholms län — hava beträffande lönegradsplaceringen

föreslagit, att sekreteraren liksom bland andra landssekreteraren

i nämnda län skulle hänföras till lönegraden B 30.

Vad angår den löfteförstärkning, som utöver själva lönen beviljats avdelningscheferna

vid samtliga länsstyrelser, om ock med olika belopp,

hava de sakkunniga ansett eu sådan löneförstärkning även böra tillkomma

sekreteraren i överståthållarämbetets kansli. Härom yttra de sakkunniga

till en början i huvudsak följande:

Grunden till att man genom avlöningsförstärkningen ville förekomma att

av omngsregleringen skulle bliva alltför ogynnsam för länsstyrelsernas’ avdelningschefer,

hade varit dels avdelningschefernas ämbetsställning och arbetsuppgifter

i övrigt och dels deras tidigare inkomster i tjänsten

Beträffande landssekreterarnas behov att få högre fast avlöning än enligt

lönegraden B 30 hade av de sakkunniga omförmälts (prop. nr 183 sid. 32),

att antalet landssekreterare, som, oavsett provision å stämpelförsäljningsmedeh

uppburit mer än 10,000 kronor i extra inkomster, utgjort följande

(därvid särskilt anmärkts, när inkomstbeloppet överstigit 20,000 kronor):

år 1918... 1 (28,764 kronor),

» 1919... 6 (därav en 58,855 kronor och en 74,230 kronor)

» 1920... 6 (därav en 39,182 kronor och en 62,515 kronor)''

» 1921... 9 (därav en 55,845 kronor),

» 1922... 16 (därav en 23,515 kronor, en 33,235 kronor och en 47 694 kro
nor)

och

» 1923... 14 (därav eu 22,590 kronor, en 24,654 kronor, eu 25,000 kronor, eu

40,312 kronor och en 46,997 kronor).

opaginerad Kontrollera mot PDF

JO Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Ur primäruppgifterna för år 1923 borde här meddelas, att bland övriga

landssekreterare uppburit i extra inkomster

en ................. 2,000 ä 3,000 kronor,

två................................................... 6.000 ä 7,000

tre................................................... 7,000 ä 8,000

en.................................................... 9,000 ä 10,000

Om med dessa extra inkomster för flertalet landssekreterare jämfördes

sekreterarens i överståthållarämbetets kansli extra inkomster av i medeltal

8,061 kronor för år under de senaste fem åren, och frågan om ersättningför

mistade sportler genom personligt lönetillägg under vissa år i fallande

skala ordnades för sekreteraren på samma sätt som för landssekreterarna,

syntes anledning att av hänsyn särskilt till tidigare inkomster bevilja sekreteraren

löneförstärkning icke föreligga i lika hög grad som beträffande landssekreterarna.

Att däremot sekreteraren i kansliet i avseende å ämbetsställning

och arbetsuppgifter i övrigt stode landssekreterarna nära, vore förvisso

allmänt erkänt. I avseende å särskilt ansvarsfulla uppgifter borde framhållas

sekreterarens deltagande i och medansvarighet för de pa överståthållarämbetet

såsom överexekutor ankommande göromålen. Ty om också sekreteraren, da

underståthållaren vore i tjänst, vore befriad från deltagande i exekutiva

fastighetsauktioner och därav föranledda likvider, återstode betydande mängder

på överexekutor ankommande ärenden för beredelse, föredragning och

expedition av sekreteraren.

Till belysande av arten och omfattningen av de olika göromål som tillkomma

överståthållarämbetet i egenskap av överexekutor hava de sakkunniga

meddelat vissa uppgifter, hämtade dels från utsökningslagen och dels

ur den ax-betsredogörelse för år 1924, som av överståthållarämbetet såsom

överexekutor lämnats till statistiska centralbyråns avdelning för rättsstatistik

m. m.:

I mål angående lagsökning för gäld tillkomme överexekutor bland annat

enligt 2 kap. 28 § av utsökningslagen att ålägga gäldenären betalningsskyldighet

vid äventyr av utmätning samt att, där borgenär utsökt betalning

ur fast egendom, fastställa fordringen till betalning ur egendomen och förordna,

att egendomen finge utan föregående utmätning säljas i den ordning,

som om utmätt fast egendom stadgades. Antalet av överståthållarämbetet

såsom överexekutor under år 1924 slutligt handlagda mål angående lagsökning

hade utgjort: för i fastighet intecknad fordran 256 och för annan fordran

1,687. .

I fråga om handräckning för fordrans utfående enligt lagen den 26 april

1907 hade överståthållarämbetet under år 1924 haft att slutligt handlägga tillhopa

467 mål.

Överexekutor hade att i åtskilliga fall pröva mål angående verkställighet

av domar. Enligt 3 kap. 38 § av utsökningslagen ankomme sålunda på

överexekutor att förordna om verkställighet av laga kraftägande dom, som

icke utan särskilt bemyndigande kunde av utmätningsman verkställas. Under

vissa förutsättningar kunde överexekutor vidare jämlikt 43 § av nämnda lag

förordna om verkställighet av domar, som icke vunnit laga kraft. Verkställighet

å skiljedom söktes hos överexekutor, som förordnade därom enligt

46 § av utsökningslagen. Därest hos utmätningsman uppstode tvivel om

hur dom rätteligen skulle verkställas, skulle detta anmälas hos överexekutor,

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

som jämlikt 47 § hade att fatta beslut i sakeu. Mål angående verkställighet

i visst fall av utländsk domstols beslut jämlikt lagen den 6 mars 1899 prövades

ock av överexekutor.

Överståtliållarämbetet hade under år 1924 till slutlig handläggning företagit

1 mål angående verkställighet av laga kraftägande dom och 23 mål

.angående verkställighet av skiljedom.

Antalet mål angående exekutiv auktion samt fördelning av köpeskilling

enligt 141 § av utsökningslagen — vilka mål, såsom ovan nämnts, i allmänhet

icke handlades av sekreteraren i överståtliållarämbetets kansli — hade

under år 1924 hos överståtliållarämbetet varit 97.

Samma år hade av ämbetet handlagts tillhopa 330 mål angående beviljande

av kvarstad, skingrings- eller reseförbud enligt 8 kap. av utsökningslagen.

Handräckning, som av överexekutor i övrigt beviljades, avsåge huvudsakligen

dels rubbat besittningsförhållandes återställande dels arrendators eller

hyresgästs vräkande. Av överståtliållarämbetet hade under år 1924 slutligt

handlagts 7 mål av det hirra och 944 mål av det senare slaget.

I övrigt hade överståthållarämbetet under ifrågavarande år haft att såsom

överexekutor handlägga 253 mål angående klagan över utmätningsmans förfarande,

30 mål rörande fastställelse av förbud för underhållsskyldig att

avflytta från riket samt 224 mål avseende annan än här ovan nämnd åtgärd.

Beträffande sekreteraren påvilande uppgifter inom nu angivna ärendesgrupper

och i övrigt hava de sakkunniga meddelat följande:

De sekreteraren i överståtliållarämbetets kansli åvilande göromålen folie,

enligt vad de sakkunniga vid muntliga överläggningar med vederbörande befattningshavare

inhämtat, ungefärligen till hälften eller måhända till något

större del inom området för ämbetets verksamhet såsom överexekutor. 1

fråga om såväl dessa som andra arbetsuppgifter intoge, såsom redan framhållits,

bemälde sekreterare eu ställning, som i mycket liknade landssekreterarens.

Yissa grupper av ärenden, vilka inom länsstyrelse handlades av

nämnde avdelningschef, vore dock, vad överståthållarämbetet beträffade, överlämnade

till andra befattningshavare, särskilt sekreterarna i överståthållarämbetet

för polisärenden och polismästaren. Bland dylika ärenden kund?

nämnas en del kommunikationsmål samt polis- och fattigvårdsärenden. A

andra sidan förekomme icke inom överståthållarämbetets kansli någon motsvarighet

till det vid länsstyrelserna tillämpade arbetssätt, enligt vilket länsassessorer

och i vissa fäll även lägre ställda tjänstemän hade att självständigt

handlägga och föredraga åtskilliga grupper av ärenden. Av olika skäl hade

nämligen någon dylik lättnad i arbetsbördan icke ansetts kunna beredas

sekreteraren i överståthållarämbetets kansli.

Av de på sistnämnde tjänstemans handläggning ankommande mål och

ärenden, vilka icke hänförde sig till exekutionsväsendet, kunde nämnas byggnadsmål,

vilka av sekreteraren föredroges dels för överståthållaren och dels

för underståthållaren; mål angående fastighetsstyckningar och avsöndringar,

vilka föredroges för underståthållaren; ärenden, med vilka stadsfullmäktige

hade att taga befattning, samt mål angående besvär över beslut av magistraten,

stadsfullmäktige eller kyrkostämma. Besvärsmålen liksom stadsfullmäktigärendena

föredroges för överståthållaren.

Sekreteraren handlade ärenden angående handelsanmälningar — talrikt

förekommande — samt utfärdande av firmabevis och granskning av stiftelseurkunder

för bolag. I dessa fall ifrågakomme knappast någon föredragning,

såvida fallen icke vore komplicerade.

Mål angående förvandling av straff, inklusive böters förvandling till frihetsstraff,

föredroges av sekreteraren för underståthållaren, dock med undan
Bihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 129 höft. (Nr 154.) 10220

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kun yl. Maj-.ts proposition nr 154,

tag av frågor om förvandling av böter, ådönula av polisdomstolen, vilka ärenden

handlades av överståtliållarämbetet för polisärenden.

Till sekreterarens behandling hörde vidare ärenden angående utfärdande

av vederhäftighetsbevis, bevis för vinnande av förlagsinteckningar samt en

del bevis enligt lagen (ten 23 maj 1924 om förvärvande och förlust av svenskt

medborgarskap. Yissa ärenden rörande magistraten (förordnanden, ledigheter

m. m.) omliänderliades av sekreteraren, vilken även hade att uppgöra statförslag

för överståtliållarämbetets kansli. Därjämte hade han att handlägga,

ärenden om återbetalning — till part, som hos Konungen fullföljt talan mot

hovrätts utslag eller beslut — av nedsatt fullföljdsavgift och kostnadsersättning

enligt kungörelsen den 1 oktober 1915. Fattigdomsbevis för fullföljd

av talan i olika slag av mål utfärdades av sekreteraren, som likaledes upprättade

bötesredogörelser och utövade tillsyn å kansliets räkenskaper, rörande

vilka redovisning av honom på eget ansvar avlätes till riksräkenskapsverket.

Sekreteraren hade även att taga viss befattning med riksdagsmannaval.

Frågor om fastställande av vissa allmänna taxor, såsom för frihamnen

samt för vägare och mätare, handlades av sekreteraren i kansliet. De kommunala

hamntaxorna i allmänhet behandlades däremot i överståtliållarämbetet

för polisärenden. Ärenden rörande tillsiittande av vissa, i regel oavlönade,

revisorer föredroges av sekreteraren för överståthållaren. Den förre hade

därjämte att behandla frågor angående utseende av skiljemän och angående

utfärdande av kungörelser rörande värnpliktstjänstgöring samt vissa ärenden

rörande rannsakningsfängelse. Slutligen handlade sekreteraren frågor angående

antagande av släktnamn enligt kungörelsen den 5 december 1901.

Här ovan meddelade statistiska och övriga uppgifter gåve enligt de sakkunnigas

mening ett starkt intryck av de mångskiftande och krävande

göromål, som handhades av sekreteraren i överståthållarämbetets kansli.

I fråga om arten och omfattningen av sekreterarens arbetsuppgifter samt

beträffande hans ämbetsställning i allmänhet i jämförelse med vad som

åligger länsstyrelsernas avdelningschefer hava de sakkunniga anfört följande:

Då det gällde att jämföra arbetsmängderna hos skilda länsstyrelser och

motsvarande delar av överståtliållarämbetet, kunde man i viss mån lita till

uppgifterna rörande antalet diarieförda ärenden i de till justitiekanslersämbetet

inlämnade arbetsredogörelserna, därvid dock måste ihågkommas, att i

brist på enhetliga föreskrifter särskilt om specialiseringen vid diarieföringen

betydande olikheter i uppgifterna uppkomme, som icke grundade sig på

den i verkligheten förekommande arbetsmängden. För överståthållarämbetets

kansli hade för år 1924 antalet inbalanserade och nyinkomna mål uppgivits

till 9,250, för Stockholms läns landskansli till 24,275, för Göteborgs och

Bohus läns landskansli till 36,793 och för Gotlands läns landskansli till

4,006. För Malmöhus län vore de statistiska uppgifterna icke fördelade på

de olika avdelningarna.

Vid jämförelse mellan nämnde sekreterares och en landssekreterares arbetsuppgifter

måste emellertid hänsyn tagas därtill, att även sekreteraren för

polisärenden hade en betydande arbetsuppgift, som i länsstyrelsen ankomme

på landssekreteraren, ävensom att eu å avdelningen för polisärenden anställd

biträdande sekreterare föredroge och expedierade alla fattigvårdsärenden.

Häremot borde å andra sidan ställas, att i ordinarie tjänst å landskansliet

numera utom i ett län funnes anställd en länsassessor, vilken självständigt

beredde, föredroge och expedierade ärenden, som förut ankommit på landssekreteraren,

ävensom att, såsom redan framhållits, även andra tjänstemän

inom landskansliet kunde för dylik handläggning tilldelas vissa ärenden eller

grupper av ärenden.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

I ett hänseende vore ämbetsställningen och därmed ansvaret rätt olika

för sekreteraren och en landssekreterare, nämligen i fråga om det ställföreträdarskap,

som i länsstyrelserna ålåge avdelningscheferna gemensamt, då

landshövdingen vore hindrad att utöva landshövdingämbetet. Något dylikt

åliggande funnes icke för sekreteraren i överståthållarämbetets kansli.''närmast

därför, att underståthållaren instruktionsenligt vore överståthållarens

ställföreträdare vid förhinder för denne och det praktiskt taget icke kunde

inträffa, att överståthållaren och underståthållaren samtidigt vore hindrade

att tjänstgöra.

Detta ställföreträdarskap spelade inom länsstyrelserna eu rätt betydande

roll. Enligt den redogörelse som lämnats härför i de sakkunnigas betänkande

(återgivet i propositionen nr 183 år 1925, sid. 40) ålåge det landshövdingen

bland annat att söka vinna förtrogenhet med förhållandena inom

länet och för sådant ändamål genom resor och möten med länets invånare

göra sig underrättad om de olika orternas tillstånd och behov. Detta åliggande

och allehanda specialutredningar föranledde i stor utsträckning tjänsteresor

och förrättningar utom residensorten... Offentliga uppdrag måste ofta

utföras annorstädes än å residensorten. Även vid vistelse där upptoges

hans tid ofta av överläggningar och studier i länets angelägenheter av så

omfattande betydelse, att det mera dagliga arbetet inom länsstyrelsen icke

medhunnes av honom. Under alla dessa förhållanden finge avdelningscheferna

i stor utsträckning på eget ansvar och med självständig beslutanderätt

instruktionsenligt utöva länsstyrelsens löpande funktioner. Ju längre landshövdingens

frånvaro räckte (t. ex. vid riksdagsmannauppdrag), desto mera

måste avdelningschefernas verksamhet sträcka sig upp till ärenden av icke

blott löpande beskaffenhet. Mot allt detta funnes, såsom antytt blivit, ingen

motsvarighet i sekreterarens ämbetsuppgift.

De sakkunniga förklara sig vid övervägande av samtliga nu anförda

omständigheter hava kommit till den uppfattningen, att det väl förelåge

fullgiltig anledning att tilldela sekreteraren i överståthållarämbetets kansli

någon avlöningsförstärkning utöver den fasta lönen enligt lönegraden B 30.

Nämnda avlöningsförstärkning syntes dock icke böra uppgå till samma

belopp, som blivit fastställt för landssekreterare och landskamrerare i de

flesta länen, utan det syntes vara tillfyllest att bestämma densamma till

det för nämnda avdelningschefer i det minsta länet förekommande beloppet

eller 1,500 kronor för år räknat.

Därest de sakkunnigas förslag i nu förevarande avseende vunne bifall,

skulle slutavlöningen för sekreteraren i överståthållarämbetets kansli bliva:

enligt lönegraden B 30 å (Bort....................................... kronor 11,940: —

avlöningsförstärkning ...................................................... ;> 1,500: —

tillhopa kronor 13,440: —,

vartill enligt vad förut föreslagits skulle komma personligt lönetillägg såsom

kompensation för indragna sportler.

Överståthållarämbetet har i sitt utlåtande anfört att ämbetet funnit den öwrståthåiiarav

de sakkunniga föreslagna avlöningsförstärkningen vara upptagen med ämbetet,

lägre belopp än vad tjänsten syntes vara värd. Ämbetet yttrar härom

vidare:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statskontoret.

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Såsom de sakkunniga i sitt utlåtande anfört, både 1902 års löneregleringskommitté,

med instämmande i överståtliållarämbetets därom gjorda uttalande,

i utlåtande den 29 januari 1920 framhållit, att sekreterarens avlöningsförmåner

borde bestämmas i likhet med vad som gällde för landssekreteraren

i Stockholms län; och Kungl. Maj: t hade i proposition till 1920 års

riksdag följt löneregleringskommitténs förslag. Kungl. Maj:ts förslag hade

godkänts av samma riksdag.

Nu hade emellertid de sakkunniga hemställt, att sekreteraren skulle tilldelas

avlöningsförstärkning med endast 1,500 kronor eller samma belopp

som tillerkänts landssekreteraren i Gotlands län, under det att landssekreterarna

i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län åtnjöte

3.500 kronor och övriga landssekreterare 2,500 kronor. Det huvudsakliga

skälet varför sekreteraren i överståtliållarämbetets kansli skulle åtnjuta lägre

löneförstärkning anfördes vara det ställföreträdarskap, som i länsstyrelserna

ålåge avdelningscheferna gemensamt, då landshövdingen vore hindrad att

utöva landshövdingämbetet, en anordning som icke förekomme inom överståthållarämbetet.

Denna värdesättning av landssekreterarnas ställföreträdarskap

syntes ämbetet överdriven. I fråga om de ärenden, landssekreteraren

hade att under landshövdingens frånvaro föredraga, hade han icke större

ansvar eller mera maktpåliggande arbete än i landshövdingens närvaro, och

hans befattning med landskamrerarens ärenden kunde visserligen i fråga

om ett felaktigt beslut ådraga honom ansvar men knappast bereda honom

något ökat arbete.

Överståthållarämbetet ansåge därför, att sekreteraren i överståthållarämbetets

kansli borde åtnjuta i avlöningsförstärkning, om icke samma belopp

som de högst avlönade landssekreterarna, åtminstone samma belopp,

2.500 kronor, som landssekreterarna i övriga län.

Statskontoret har i denna fråga anfört följande:

Yid 1920 års lönereglering hade sekreteraren å överståtliållarämbetets

kansli ansetts böra i lönehänseende jämställas med landssekreteraren i Stockholms

län. Någon erinran mot att placera sekreteraren i samma lönegrad,

B 30, som landssekreterare vid länsstyrelse torde icke heller kunna

göras. Huruvida sekreteraren härutöver borde — i likhet med vad som

bestämts beträffande landssekreterare och landskamrerare — åtnjuta avlöningsförstärkning,

syntes däremot mera tvivelaktigt. Sekreterarens arbetsuppgifter

vore nämligen icke så mångsidiga som de uppgifter, vilka ålåge

landssekreterare och landskamrerare. Sekreteraren, som allenast vore föredragande,

intoge ej heller samma tjänsteställning i överståthållarämbetet

som landssekreterare och landskamrerare inom länsstyrelse. På grund härav

och då den av de sakkunniga jämväl åberopade omständigheten, att sekreteraren

hos överståthållarämbetet för närvarande hade betydande extra inkomster

i tjänsten, icke i och för sig syntes böra tillmätas sådan betydelse

att avlöningsförstärkning borde av denna anledning utgå, ansåge sig statskontoret

icke böra understödja de sakkunnigas förslag i detta avseende.

Mot vad de sakkunniga föreslagit beträffande ersättning för sportler till

nuvarande innehavaren av sekreterarbefattningen hade däremot statskontoret

icke något att erinra.

Vad först angår frågan om sekreterartjänstens placering å löneskalan har

jag ansett denna befattning böra i likhet med landssekreterar- och lands
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 154. 21

kamrerartjänsterna hänföras till lönegraden B 30 i den nu gällande löneplanen.

Vad därefter angår frågan om ytterligare avlöningsförmån åt sekreteraren

torde av den verkställda utredningen framgå att en avsevärd åtskillnad i

tjänsteställning och ansvar är rådande mellan nämnde befattningshavare och

avdelningscheferna hos länsstyrelserna. I detta avseende är särskilt att

märka, att sekreteraren i överståthållarämbetet allenast är föredragande och

icke har någon uppgift motsvarande det ställföreträdarskap, som i länsstyrelserna

åligger avdelningscheferna vid tillfällen, då landshövdingen är

förhindrad att utöva landshövdingämbetet. Med hänsyn härtill har jag i

likhet med statskontoret icke funnit tillräckliga skäl föreligga för beredande

åt sekreteraren av en avlöningsförstärkning utöver den fasta avlöningen

enligt avlöningsreglementet.

Av vad jag redan i det föregående anfört framgår att jag förordar

ersättning åt sekreteraren för mistade sportler enligt de grunder som

kommit i tillämpning beträffande landssekreterare och landskamrerare.

Vid 1920 års lönereglering blevo, såsom tidigare nämnts, notarierna i

överståthållarämbetets kansli i avlöningshänseende jämställda med länsnotarie

av första (högsta) lönegraden i Stockholms län.

Vid den förberedande behandlingen av frågan om lönereglering för

länsstyrelsernas tjänstemän, vilket ärende bragtes till slutligt avgörande

vid 1925 års riksdag, framträdde särskilda meningar rörande placeringen

av länsnotarie!- och länsbokhållare i första lönegraden (av baklass). Riksdagens

beslut innebar, att dessa tjänstemän skulle hänföras till lönegraden

B 24 i nu gällande löneplan.

De arbetsuppgifter, som handhavas av de båda notarierna i överståthållarämbetets

kansli, äro enligt vad de sakkunniga framhållit till allra största

delen att hänföra till ämbetets verksamhet såsom överexekutor. Dessa tjänstemän

hava sålunda att svara för uppsättningen av förslag till beslut i mål

om lagsökning, verkställighet av domar, utmätning, kvarstad, skingringsförbud,

reseförbud, avhysning och annan handräckning.

Härjämte hava notarierna att själva utarbeta eller i första hand granska

av kanslisterna uppsatta förslag till beslut om förvandling av straff och

till protokoll, skrivelser och köpebrev i ärenden angående exekutiva auktioner.

Vidare granska notarierna vissa handlingar, hörande till ärenden

rörande förenings- och firmaregistren. Ävenså meddela de kommunikationsresolutioner,

till vilka förslag — å fastställda formulär — i allmänhet

uppsättas av kanslister, varefter förslagen granskas av notarierna. Kommunikationsresolutionerna

fördelas i regel så mellan de båda notarierna,

att de turvis varannan dag meddela dylika resolutioner. I vissa av nu

angivna ärenden föredraga notarierna vid behov handlingarna för underståthållaren

och sekreteraren.

X<> tårurna

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

De sakkunniga.

Yttranden.

Departements
chefen.

Kanslisterna.

Enligt de sakkunnigas mening böra notarierna i överståtliållarämbetets

kansli även vid den nu tillämnade löneregleringen jämställas med länsnotarie

av l:a klass i Stockholms län och sålunda inordnas i lönegraden B 24,

enligt vilken lönen å G-ort utgör lägst 7,668 och högst 9,060 kronor, vartill

skulle komma sportelersättning.

Överståthållarämbetet har ej framställt erinran mot de sakkunnigas förslag

på denna punkt.

Statskontoret tiar framhållit att notariernas arbetsuppgifter syntes vara

jämförliga med de uppgifter, som ålåge länsnotarier av l:a klass, samt

att den föreslagna placeringen i lönegrad alltså syntes vara befogad.

I enlighet med vad sålunda föreslagits tillstyrker jag att notarierna i

överståtliållarämbetets kansli placeras i lönegraden B 24. På sätt jag i

det föregående anfört förordar jag dessutom särskilda lönetillägg åt de

nuvarande innehavarna av notariebefattningarna såsom kompensation för

mistade sportelinkomster.

Av de fyra kanslisterna i överståtliållarämbetets kansli handhar, enligt

vad de sakkunniga meddelat, eu diariet över utsökningsärenden m. in. samt

det s. k. depositionsdiariet. Denne tjänsteman är tillika kommissionär hos

överståthållarämbetet. En kanslist för diarier över ärenden rörande firmor,

ekonomiska föreningar och släktnamn in. in. Eu tredje kanslist för ekonomidiarium

samt diarium över byggnadsärenden. Denne kanslist biträder

jämväl sekreteraren med uppsättande av mindre skrivelser samt ordnar

ämbetets registratur och brevsamling. Slutligen handhar en kanslist överståthållarämbetets

kanslis kassaförvaltning och för kansliets räkenskaper.

Kanslisterna ombesörja var för sig expediering av de ärenden, som höra

till de av dem förda diarierna.

Enligt 1902 års löneregleringskommittés den 11 maj 1923 avgivna

förslag till lönereglering för länsstyrelsernas personal skulle landskanslisterna

och landskontoristerna, med vilka kanslisterna i överståtliållarämbetets kansli

jämställdes vid den av 1920 års riksdag för de sistnämnda beslutade löneregleringen,

hänföras till lönegraden B 8 (nuvarande B 15). Landsstatslönesakkunniga

förordade i sitt utlåtande den 30 september 1924 en uppdelning

av landskanslist- och landskontoristgraden i befattningar av en högre

och en lägre klass, av vilka den högre eller l:a klassen enligt de sakkunnigas

mening borde hänföras till lönegraden B 10 (nuvarande B 17) och

den lägre eller 2:a klassen till lönegraden B 8 (nuvarande B 15).

I propositionen nr 183/1925 följdes härutinnan löneregleringskommitténs

förslag, vilket även av riksdagen godkändes. Samtliga landskanslist- och

landskontoristtjänster hava sålunda från och med den 1 juli 1925 inordnats

i lönegraden B 15.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

De sakkunniga Lava ansett kanslisterna i överståtkållarämbetets kansli

lämpligen böra i likhet med landskanslister och landskontorister hänföras

till lönegraden B 15. Deras lön å G-orten Stockholm skulle härigenom

komma att utgöra lägst 4,350, högst 5,676 kronor.

De sakkunnigas förslag på nu förevarande punkt har av såväl överståthållarämbetet

som statskontoret lämnats utan erinran.

I en till överståthållarämbetet ingiven och med ämbetets förenämnda

utlåtande till Kungl. Maj:t överlämnad skrift har en av kanslisterna

hemställt att den av honom innehavda tjänsten måtte hänföras till lönegraden

B 21. Vidare hava samtliga kanslister i överståtkållarämbetets

kansli samt därstädes anställda kvinnliga biträden i eu till mig ställd

skrivelse, under hänvisning bland annat till en redogörelse för dem åliggande

.göromål, gjort framställning om beredande åt såväl kanslisterna som de

kvinnliga biträdena av en bättre löneställning än den av de sakkunniga

föreslagna.

Då såväl landskanslister som landskontorister vid länsstyrelserna, med

vilka befattningshavare kanslistema i överståtkållarämbetets kansli före

-den nya löneregleringen för länsstyrelserna varit likställda, numera hänförts

till lönegraden B 15, synes mig en högre löneställning icke böra ifrågasättas

för nu förevarande tjänstemän. Jag tillstyrker alltså de sakkunnigas

.av de hörda myndigheterna biträdda förslag på denna punkt.

I staten för överståtkållarämbetets kansli äro för närvarande uppförda

-ett kvinnligt biträde av 2:a graden och två kvinnliga biträden av l:a

graden.

Förstnämnda befattningshavare ombesörjer, enligt vad de sakkunniga

meddelat, expeditionsgöromål hörande till fång- och handräckningsdiarierna,

vilka diarier jämväl föras av henne. Biträdet verkställer vidare registrering

--av diarier och handhaver expedierandet av vederhäftighetsbevis samt kansliets

post.

De två kvinnliga biträdena av l:a graden verkställa utskrifter av utslag,

resolutioner, protokoll och förekommande skrivelser, uppsätta anslagslistor

samt föra anslagsbok över vissa ärenden, hörande till utsökningsdiariet.

De kollationera därjämte handlingar som inlämnats för vidimation och utsända

kallelser till förekommande exekutiva auktioner.

Vid 1925 års lönereglering för länsstyrelserna blevo i enlighet med

löneregleringskommitténs och landsstatslönesakkunnigas förslag de kvinnliga

biträdena därstädes hänförda, de till den högre lönegraden hörande till

lönegraden B 7 under benämningen kansli- eller kameralbiträden och de

till den lägre graden hörande till lönegraden B 4 under benämningen kontorsbiträden.

Vid den allmänna civilförvaltningen i övrigt förekomma enligt

nu gällande tjänsteförteckning befattningarna kansliskrivare i lönegraden

De sakkunniga.

Yttranden.

Departements
chefen.

Biträdts
befattningar.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

De sakkunniga.

Yttranden.

Departements
chefen.

Vaktpersonal.

B 11, kanslibiträde i lönegraden B 7, kontorsbiträde i lönegraden B 4

och skrivbiträde i lönegraden B 2. De förutvarande kvinnliga biträdena

av 2:a, respektive l:a graden liava i allmänhet efter löneregleringen hänförts,

de förra såsom kanslibiträden till lönegraden B 7 och de senare såsom

kontorsbiträden till lönegraden B 4.

I fråga om de kvinnliga biträdena inom överståthållarämbetets kansli —

vilkas avlöningsförmåner år 1920 ansågos böra bestämmas i enlighet med

den då senast genomförda regleringen av de kvinnliga biträdenas vid statens

verk och myndigheter avlöningsförmåner i allmänhet — hava de sakkunniga

ansett samma princip nu böra tillämpas. Enligt de sakkunnigas förslag

skulle sålunda det kvinnliga biträdet av 2 :a graden under benämningen

kanslibiträde uppföras i lönegraden B 7 (lön å G-ort lägst 2,832, högst

3,486 kronor) och de två biträdena av l:a graden under benämningen

kontorsbiträden i lönegraden B 4 (lön å G-ort lägst 2,364 och högst 2,98-8

kronor). För möjliggörande, därest sådant eventuellt framdeles skulle ansespåkallat,

av en nedflyttning utav någon av ifrågavarande befattningar till

skrivbiträdesgraden syntes därjämte — på sätt förfarits bland annat beträffande

länsstyrelserna — i förteckningen över tjänster i överståthållarämbetets

kansli böra införas befattningen skrivbiträde i lönegraden B 2.

Någon kansliskrivarbefattning i lönegraden Bil syntes icke böra ifrågasättas

till inrättande vid överståthållarämbetets kansli.

I nu förevarande hänseende har de sakkunnigas förslag icke blivit föremål

för anmärkning från överståthållarämbetets eller statskontorets sida..

De sakkunnigas förslag beträffande placering å löneskalan av de hittillsvarande

kvinnliga biträdestjänsterna överensstämmer med 1925 års riksdags

beslut i fråga om motsvarande befattningar vid länsstyrelserna. Jag biträder

detta förslag.

Vad slutligen beträffar de båda vaktmästarna vid överståthållarämbetets

kansli fingo dessa sina avlöningsförmåner bestämda genom den av 1918 års

lagtima riksdag beslutade allmänna löneregleringen för vaktmästare och med

dem jämförliga befattningshavare. På grund härav vidtogs år 1920 icke

någon ändring i löneställningen för vaktmästarna vid överståthållarämbetets

kansli.

Inom den allmänna civilförvaltningen hava vid den sist genomförda löneregleringen

de med vaktmästargöromål sysselsatta befattningshavarna i allmänhet

under benämningen expeditionsvakter hänförts till lönegraden B 5.

Vid vissa verk förekommer jämväl befattningen förste expeditionsvakt med

placering i lönegraden B 7.

Yad angår länsstyrelserna föreslogo landsstatslönesakkunniga i sitt utlåtande

den 30 september 1924, att en av de vid varje länsstyrelse för vaktmästargöromål

anställda ordinarie tjänstemännen skulle tilldelas ställningen

av förste expeditionsvakt (lönegraden B 7) under det att för de övriga —-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

25

eu eller flera vid varje länsstyrelse — borde avses befattningen expeditionsvakt

(lönegraden B 5). Kungl. Majrts i enlighet härmed framställda

förslag vann riksdagens bifall.

De sakkunniga hava anfört att det på grund av vad de inhämtat rörande

vaktmästarsysslorna vid överståthållarämbetets kansli synts dem befogat att

även vid nämnda kansli den ena vaktmästaren tilldelades tjänste- och löneställning

såsom förste expeditionsvakt, under det att den andra vaktmästartjänsten

syntes böra inordnas i expeditionsvaktsgraden.

Lönen (å G-ort) skulle i enlighet härmed bliva, för förste expeditionsvakten

lägst 2,832, högst 3,486 kronor samt för expeditionsvakten lägst

2,520, högst 3,144 kronor.

De sakkunnigas förevarande förslag, som biträtts av de hörda myndigheterna,

vill jag för min del tillstyrka.

De sakkunniga hava ansett, att de i avlöningsreglementet den 22 juni

1921 (nr 451) meddelade särskilda avlöningsbestämmelserna, med däri

senare vidtagna ändringar, med vissa angivna undantag kunde tillämpas

även i fråga om tjänstemännen i överståthållarämbetets kansli.

I avseende härå hava de sakkunniga anfört följande:

De sakkunniga ville till en början erinra, hurusom genom Kungl. Maj ds

brev den 12 juni 1925 angående fastställande av ordinarie stat för befattningshavare

vid länsstyrelserna m. m. i enlighet med riksdagens beslut föreskrivits

bland annat, att utöver vad i 3 § av nyssnämnda avlöningsreglemente

stadgades och utan hänsyn till vad i sagda författningsrum funnes däremot

stridande skulle i fråga om befattningar vid länsstyrelse gälla, att med annan

tjänst än landssekreterar-, landskamrerar- eller länsassessorsbefattning kunde

under den i 2 mom. av berörda 3 § i avlöningsreglementet angivna förutsättning

förenas tjänst å kommuns stat. En föreskrift av denna innebörd

återfunnes ock bland de villkor och bestämmelser, som genom kungörelsen

den 9 juli 1920 (nr 561) vore meddelade för åtnjutande av de från och med

år 1921 fastställda avlöningsförmånerna för befattningshavare vid överståthållarämbetets

kansli. De sakkunniga ansåge intet hinder böra möta för att

enahanda medgivande finge gälla även efter genomförandet av den nu förevarande

löneregleringen.

Genom Kungl. Majrts ovanberörda brev den 12 juni 1925 hade tillika, med

stöd av riksdagens beslut, stadgats att vid tillämpning i fråga om befattningshavare

vid länsstyrelserna av de i 13 § 3 mom. 1 punkten i avlöningsreglementet

givna bestämmelserna om tjänstemans förflyttningsskyldighet skulle

med uttrycket »det verk, han tillhör eller varunder han lyder», förstås landsstaten

i allmänhet utan begränsning till det egna länet.

Någon liknande föreskrift syntes icke böra meddelas beträffande tjänstemännen

i överståthållarämbetets kansli.

Det borde emellertid erinras, att enligt ovanberörda nu gällande villkor

och bestämmelser för åtnjutande av de från och med år 1921 fastställda avlöningsförmånerna

för befattningshavare vid överståthållarämbetets kansli

sådan befattningshavare skulle, med bibehållande av den tjänstegrad och den

avlöning han innehade, vara pliktig att, när helst så av Kungl. Maj.t pröva
-

Do sakkunnig*.

Departements
chefen.

Särskilda

avlönings
bestäm
melser.

De sakkunniga.

Förening av

tjänster.

Förflyttnings
skyldighet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Avlöningsförstärkning

m. m. vid

tjänstledighet.

Avlöningsförstärkniug

m. in.

vid förflyttning.

Yttranden.

Departements
chefen.

26 Kungl. Majds proposition nr 154.

des lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom statsförvaltningen i

Stockholm. I enlighet härmed ansåge sig de sakkunniga böra förorda, att

visserligen icke någon förflyttning till annan tjänstgöringsort, på sätt i avlöningsreglementets

13 § 3 mom. 1 punkten avsåges, borde ifrågakomma för

befattningshavare vid överståtliållarämbetets kansli, men att dylik befattningshavare

alltfort skulle vara förpliktad att låta sig förflyttas till annan befattning

inom statsförvaltningen i Stockholm.

Vid tjänstledighet för sekreteraren eller notarie i överståtliållarämbetets

kansli på grund av sjukdom eller av annan anledning syntes — på sätt föreskrivits

rörande landssekreterare och landskamrerare — i fråga om sekreterarens

rätt att uppbära avlöningsförstärkning och sekreterarens eller notaries

rätt att uppbära för honom eventuellt fastställt personligt lönetillägg

böra gälla de särskilda bestämmelser, som av Kungl. Maj:t i sådant hänseende

meddelades.

Likaledes borde, i överensstämmelse med vad som föreskrivits i fråga om

ersättning till vikarie för nyssnämnda avdelningschefer vid länsstyrelserna,

beträffande dylik ersättning till vikarie för sekreteraren i överståthållarämbetets

kansli böra gälla de särskilda föreskrifter, som Kungl. Maj:t kunde

finna gott meddela utöver de i 19 § uti avlöningsreglementet givna bestämmelserna.

I detta sammanhang torde jämväl böra erinras, att beträffande landssekreterare

och landskamrerare särskilda föreskrifter meddelats till ordnande

av frågan om sådana befattningshavares rätt att i händelse av förflyttning

tillgodonjuta avlöningsförstärkning och personligt lönetillägg (se riksdagens

skrivelse 333/1925, sid. 18). De sakkunniga föreställde sig, att dessa bestämmelser

kunde — utan att något direkt beslut från riksdagens sida förelåge

—• analogivis tillämpas även för det fall, att förflyttning skulle ifrågakomma

för antingen sekreteraren eller annan till personligt lönetillägg berättigad

tjänsteman vid överståtliållarämbetets kansli.

De sakkunnigas förslag beträffande särskilda avlöningsbestämmelser för

befattningshavare i överståtliållarämbetets kansli har icke blivit föremål

för erinran i de av myndigheterna avgivna yttrandena.

Mot vad de sakkunniga i nu berörda hänseenden föreslagit har jag icke

annat att erinra än vad som följer av min ståndpunkt beträffande frågan

om avlöningsförstärkning åt sekreteraren. Dock synes uttrycklig föreskrift

böra meddelas angående avlöningsförmåner för sekreteraren och notarierna

vid förflyttning till annan tjänst. I anslutning till vad för landssekreterare

och landskamrerare i motsvarande avseende bestämdes vid 1925 års riksdag

och med iakttagande av att avlöningsförstärkning enligt mitt förslag

icke skulle utgå till sekreteraren, synes en dylik föreskrift böra erhålla

den innebörd att, om förflyttningen sker efter ansökan eller på grund av

något tjänstemannens förfarande i tjänsten, tjänstemannen förpliktas avstå

med den tidigare tjänsten möjligen förenat personligt lönetillägg. Sker

åter förflyttningen utan tjänstemannens eget förvållande, bör han bibehållas

vid den rätt till personligt lönetillägg, som han må hava ägt vid den

tidigare tjänsten.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1Ö4. 27

I enlighet med vad de sakkunniga föreslagit torde även vid löneregleringen

för tjänstemännen i överståtliållarämbetets kansli böra tillämpas

den anordning med s. k. övergångslön, som vid nyreglerade verk föranletts

av övergången till efterskottsutbetalning av hela avlöningen.

Beträffande pensionsförliållanden hava de sakkunniga framhållit att efter

genomförandet av den tillämnade löneregleringen i fråga om här onihandlade

tjänstemän komme att i pensionsliänseende gälla enahanda bestämmelser

som för övriga befattningshavare i motsvarande lönegrader vid nyreglerade

verk inom den allmänna civilförvaltningen. Därest ny civil

tjänstepensionslag bleve antagen, syntes densamma sålunda böra tillämpas

hven beträffande tjänstemännen i överståtliållarämbetets kansli.

Enligt vad chefen för finansdepartementet meddelat kommer frågan om

antagande av ny civil tjänstepensionslag icke att föreläggas innevarande års

riksdag. Vid sådant förhållande komma för ifrågavarande befattningshavare

fortfarande tillsvidare att gälla bestämmelserna i 1907 års lag angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension, dock med iakttagande

av de kompletterande stadganden av provisorisk natur, vilka meddelats

genom kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för

vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen

hörande verk i fråga om rätt till pension jämte däri sedermera

gjorda ändringar.

I nu gällande stat för överståtliållarämbetets kansli finnes såsom förut

nämnts upptaget ett belopp av 5,600 kronor för extra biträden och vikariatsersättningar

m. m.

De sakkunniga hava anfört att det, såsom skett beträffande länsstyrelserna,

syntes böra ankomma på överståtliållarämbetet att verkställa utredning

rörande det behov av icke-ordinarie personal hos ämbetet, som kunde

vara för handen efter löneregleringens genomförande, samt beträffande beloppet

av de anslagsmedel, som för avlönande av sådan personal borde

stå till förfogande. I frågans nuvarande läge hade de sakkunniga — under

■erinran hurusom i årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt

97, förslag framlagts om höjning av motsvarande för länsstyrelserna senast

anvisade anslagsbelopp — ansett sig böra förorda, att till avlöningar till

icke-ordinarie befattningshavare m. m. vid överståtliållarämbetets kansli

skulle för budgetåret 1926—1927 avses ett till 11,200 kronor förhöjt

belopp.

Efter löneregleringens genomförande böra givetvis avlöningarna till ickeordinarie

personal avpassas efter de grunder som i sådant hänseende

gälla för befattningshavare vid nyreglerade verk. Av införskaffade uppgifter

framgår emellertid att den nuvarande anslagsposten å 5,600 kronor

Övergångs
lön.

Penslons
förhåUanden.

Departements
chefen.

Icke-ordinarie

personal.

De sakkunniga.

Departements
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

•28

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

Stat- och

kostnadsberäkning.

De sakkunniga.

till extra biträden och vikariatsersättningar m. m. i avsevärd män åtgår

till bestridande av ersättningar under vikariat. Därest, såsom jag har för

avsikt att i enlighet med de sakkunnigas förslag förorda, en särskild anslagspost

till vikariatsersättningar upptages i staten för överståthållarämbetets

kansli, synes mig någon höjning av nu förevarande anslagspost

icke behöva äga rum. Jag tillstyrker alltså att ett belopp av 5,600

kronor i avlöningsstaten beräknas till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

in. m.

I gällande riksstat är under femte huvudtiteln, rubriken överståthållarämbetet,

uppfört ett ordinarie obetecknat anslag till belopp av 95,722 kronor.

Detta belopp är fördelat på följande anslagsposter:

Stat för överståthållaren ............................

................... kronor

9,000: —

» » underståthållaren ........................

................... »

7,000: —

» » överståthållarämbetets kansli.......

...... ........... »

40,300: —

Övriga utgifter (hyresersättning in. m.)....

................... »

39,422: —

Summa kronor

95,722: —

Av den nu föreslagna löneregleringen påverkas endast den för överståthållarämbetets

kansli avsedda posten å 40,300 kronor, motsvarande slutsumman

i nu gällande stat för kansliet.

De sakkunniga hava vid bifall till sitt löneregleringsförslag beräknat

avlöningarna till den ordinarie personalen vid överståthållarämbetets kansli

enligt avlöningsreglementets bestämmelser till 67,000 kronor. Härutöver

borde avses till vikariatsersättningar 2,000 kronor, vartill komme avlöningsförstärkning

till sekreteraren 1,500 kronor samt avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare m. m., enligt de sakkunnigas förslag 11,200 kronor.

Sammanlades dessa belopp, erhölles en slutsumma av 81,700 kronor.

Den erforderliga ökningen av anslagsmedel till överståthållarämbetets kansli

skulle sålunda uppgå till (81,700 — 40,300) 41,400 kronor.

I enlighet med dessa beräkningar hava de sakkunniga framlagt förslag

till stat, slutande å ett belopp av 81,700 kronor.

Vid avgivande av sitt statförslag hava de sakkunniga, enär varken den föreslagna

övergångslönen eller de ifrågasatta personliga lönetilläggen för sekreteraren

och notarierna skulle uppgå till något mera betydande belopp, ansett

det icke vara nödvändigt att låta staten för överståthållarämbetets kansli

betungas med särskilda anslagsposter för berörda ändamål, helst som övergångslönen

hade karaktären av engångsutgift samt behovet av medel till

de personliga lönetilläggen skulle år för år minskas för att efter nioårsperiodens

förlopp helt bortfalla. De sakkunniga ville fördenskull för sin

del förorda att — i likhet med vad tidigare stundom plägat ske — övergångslönen

och lönetilläggen måtte få utgå från det anslagsbelopp, som i

staten uppfördes till avlöningar till ordinarie tjänstemän. Någon höjning

av denna anslagspost för nu angivna ändamål syntes knappast erfordras.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154. 29

Med anledning av vad sålunda föreslagits beträffande stat för överståtliållarämbetets

kansli bär statskontoret anfört följande.

Vid beräkning av avlöningarna till den ordinarie personalen syntes de sakkunniga

hava utgått från de lönebelopp, som med hänsyn till de nuvarande

befattningshavarnas tjänstår skulle tillkomma en var av dem. Därest emellertid

— såsom vanligen plägade ske vid beräkning av anslagsbehov för avlöningar

till befattningshavare å viss lönestat — till grund för beräkningen

lades lönebeloppen i näst högsta löneklassen inom respektive lönegrader,

dock att för kvinnliga befattningshavare, vilka ju ej kunde erhålla högsta

löneklassen, beräknades en klass lägre än den näst högsta, erhölles ett något

lägre belopp eller 64,620 kronor.

Från anslagsposten för avlöningar till ordinarie tjänstemän skulle enligt

de sakkunnigas förslag utgå dels den s. k. övergångsavlöningen, beräknad till

omkring 3,400 kronor, och dels de personliga lönetilläggen. De sakkunniga

hade ansett, att någon höjning av berörda anslagspost icke erfordrades för

dessa utgifter. — Det syntes icke vara något att erinra mot att övergångsavlöningen

utginge från denna förslagsvis beräknade anslagspost, vilken härför

knappast syntes behöva höjas. De personliga lönetilläggen, som komme

att utgå under nio år och vilka åtminstone under de första åren syntes

komma att uppgå till avsevärda belopp, syntes däremot knappast böra bestridas

från anslagsposten för avlöningar till ordinarie tjänstemän, utan borde

en särskild post — förslagsvis 10,000 kronor — härför upptagas i staten.

I enlighet med vad statskontoret föreslagit torde anslagsposten till avlöningar

till ordinarie tjänstemän böra beräknas till 64,620 kronor, vilket

belopp dock för jämnande av statens slutsumma synes kunna avrundas

till 64,400 kronor.

På sätt statskontoret hemställt förordar jag vidare att i staten upptages

en särskild anslagspost till bestridande av personliga lönetillägg åt sekreteraren

och notarierna. Denna post torde förslagsvis kunna beräknas till

10,000 kronor. Däremot blir med den ståndpunkt jag intagit beträffande

förslaget om avlöningsförstärkning till sekreteraren någon anslagspost för

sådan förstärkning icke erforderlig.

I enlighet härmed och med iakttagande av vad jag i det föregående

anfört beträffande medel till avlönande av icke-ordinarie personal skulle

staten för överståtliållarämbetets kansli erhålla följande utseende:

Stat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............................. 64,400

Yikariatsersättningar, försiagsanslag......................................................... 2,000

Personliga lönetillägg till sekreteraren och notarier, förslagsanslag ... 10,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m......................... 5.600

Summa kronor 82,000

Anslagsökningen skulle vid bifall till mitt förslag utgöra (82,000 —

40,300) 41,700 kronor. Det ordinarie anslaget till överståthållarämbetet,

nu 95,722 kronor, skulle alltså behöva höjas med nämnda belopp 41,700

kronor till 137,422 kronor. Då i anslaget skulle ingå vissa poster av

förslagsanslags natur, lärer det emellertid vara erforderligt att uppföra

beloppet i sin helhet såsom nytt anslag med beteckningen förslagsanslag.

Statskontoret.

Departements
chefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Yid bedömande av den kostnad för statsverket, som det förordade förslaget

skidle medföra, bör tagas i betraktande att utgiftsminskning kan

beräknas upjokomma å femte huvudtitelns anslag till ålderstillägg med omkring

8,500 kronor, till tillfällig löneförbättring med 5,300 kronor och

till tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga

befattningshavare med 600 kronor eller tillhopa 14,400 kronor. Tages

hänsyn till dessa besparingar skulle anslagsökningen kunna beräknas till

(41,700 — 14,400) 27,300 kronor. Härtill kommer emellertid den engångsutgift

å omkring 3,400 kronor som skulle krävas för utbetalande av

s. k. övergångslön. A andra sidan bör uppmärksammas dels att statsverket

i samband med löneregleringen skulle beredas en inkomst genom

de indragna sportlerna, dels att det beräknade beloppet till personliga lönetillägg

åt vissa befattningshavare kommer att successivt minskas för att

efter nio år helt försvinna, dels ock slutligen att viss besparing kommer

att uppstå å anslaget till dyrtidstillägg'' därigenom att dyrtidstillägg till

ifrågavarande befattningshavare för framtiden kommer att utgå enligt de

för nyreglerade verk gällande grunderna.

Den föreslagna löneregleringen torde böra träda i kraft med ingången

av budgetåret 1926—1927.

II. Vissa övriga anslagsfrågor.

Jag ber nu att få till behandling upptaga de av mig förut omnämnda

frågorna angående anslag till ålderstillägg samt för tillfälliga lönetillägg

åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare.

Ålderstillägg. Femte huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till ålderstillägg var i riksstaten

för budgetåret 1923—1924 upptaget till 600,000 kronor. För

budgetåret 1924—1925 blev anslaget med hänsyn till då tillgängliga be

lastningssiffror höjt till 650,000 kronor.

Enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisning uppgingo utgifterna från

anslaget under budgetåret 1923—1924 till omkring 675,000 kronor.

Trots denna belastning ansågs emellertid anslaget, på grund av den vid

1925 års riksdag genomförda löneregleringen för befattningshavare vid

länsstyrelserna, för budgetåret 1925—1926 kunna väsentligt nedsättas.

Minskningen i utgifter till följd av nyssnämnda lönereglering beräknades

till omkring 125,000 kronor, och det erforderliga beloppet beräknades

på grund härav till (675,000 — 125,000) 550,000 kronor. Med sistnämnda

belopp är anslaget för nu löpande budgetår uppfört i riksstaten.

Därest i enlighet med vad i statsverkspropositionen föreslagits löneregleringar

från och med nästa budgetår genomföras för förste provinsialläkare

och provinsialläkare, för tjänstemän vid statsmedicinska anstalten

och vid barnmorskeläroanstalterna samt vid bifall till den nu föreslagna

löneregleringen för överståtliållarämbetets kansli, torde ytterligare en avsevärd

nedsättning i förevarande anslag kunna äga rum, förslagsvis med

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

31

110,000 kronor. Anslaget skulle följaktligen för nästa budgetperiod kunna

upptagas till (550,000— 110,000) 440,000 kronor. Till sistnämnda belopp

bär anslaget preliminärt beräknats i riksstaten.

Under de senaste budgetåren hava till tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare

och med dem jämförliga befattningshavare vid oreglerade verk

under femte huvudtiteln varit uppförda extra förslagsanslag. Anslag för

detta ändamål är i nu gällande riksstat uppfört med 9,500 kronor.

Vid anmälan i statsverkspropositionen (femte huvudtiteln, punkten 111)

av frågan om beräknande av medel för ändamålet under nästkommande

budgetår anförde jag, att därest lönereglering i enlighet med av mig framlagt

förslag genomfördes för befattningshavare vid statsmedicinska anstalten

anslaget i fråga syntes kunna nedsättas till förslagsvis 1,000 kronor.

Samtidigt framhöll jag emellertid att anslaget syntes kunna helt uteslutas

ur riksstaten, om lönereglering komme till stånd för vissa befattningshavare

vid överståthållarämbetet. I avvaktan på proposition i sistnämnda

ämne blev anslaget i riksstatsförslaget preliminärt beräknat till 1,000

kronor.

Vid bifall till det löneregleringsförslag som jag nu tillstyrkt blir något

anslag för tillfälliga lönetillägg åt vaktmästare icke erforderligt under femte

huvudtiteln. Kungl. Maj:t torde därför böra giva riksdagen tillkänna, att

proposition angående sådant anslag icke kommer att avlåtas till innevarande

års riksdag.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört

och med erinran att i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag

(Utgifterna. För flera huvudtitlar gemensamma frågor, punkten 1) framställning

gjorts om bemyndigande för Kungl. Maj:t bland annat att i den

vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen vidtaga de ändringar,

som föranledas av riksdagens genom fastställande av vederbörande personalstater

eller eljest meddelade beslut, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

dels besluta att avlöningsreglementet den 22 juni 1921

(nr 451, jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila

statsförvaltningen, skall från och med den 1 juli 1926 med

nedan angivna undantag äga tillämpning å befattningshavare

vid överståthållarämbetets kansli, samt att i samband därmed

de vissa av nämnda befattningshavare tillkommande sportler

skola till statsverket indragas;

dels bestämma antalet ordinarie befattningar i överståthållarämbetets

kansli på följande sätt:

Tillfälliga

lönetillägg åt

vissa vaktmästare

och

med dem

jämförliga

befattningshavare.

Hemställan.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj-.ts proposition nr 154.

Befattning.

Lönegrad.

1

sekreterare .......................................

.............. B 30

2

notarier.............................................

.............. B 24

4

kanslister..........................................

............... B 15

1

förste expeditionsvakt.....................

............... B 7

1

kanslibiträde ...................................

............... B 7

1

expeditionsvakt.................................

............... B 5

2

kontorsbiträden.................................

............... B 4

dels besluta, att utöver vad i 3 § av avlöningsreglementet

stadgas och utan hänsyn till vad i sagda författningsrum

finnes däremot stridande skall gälla, att med annan tjänst

i överståthållarämbetets kansli än sekreterartjänsten må under

den i 2 mom. av berörda 3 § i avlöningsreglementet angivna

förutsättning kunna förenas tjänst å kommuns stat;

dels föreskriva, att i stället för vad i 13 § 3 mom. 1

punkten i avlöningsreglementet är stadgat därom, att tjänsteman

skall vara underkastad förflyttning till annan tjänstgöringsort

eller till annan befattning vid det verk han tillhör eller

varunder han lyder, skall gälla, att befattningshavare i överståthållarämbetets

kansli skall vara skyldig att låta sig förflyttas

till annan befattning inom statsförvaltningen i Stockholm

;

dels godkänna följande bestämmelser:

a) Beträffande sekreteraren och notarie i överståthållarämbetets

kansli skall gälla, att därest sådan tjänsteman övergår

till den nya lönestaten och hans sammanlagda avlöning, tillfällig

löneförbättring däri inbegripen, i medeltal under åren

1921 —1925 jämte under samma tid i medeltal uppburna

sportler överstiger vederbörandes avlöning för budgetåret

1926—1927, han skall äga uppbära personligt lönetillägg

motsvarande berörda överskott, dock högst 5,400 kronor för

år räknat, med iakttagande att det sålunda bestämda särskilda

lönetillägget skall avskrivas: med en niondel från och med

den 1 juli 1927, med ytterligare en niondel å det ursprungliga

beloppet från och med den 1 juli 1928 o. s. v., så att

hela beloppet är avskrivet med utgången av juni månad 1935.

Förutom genom nu nämnda successiva avskrivning skall

berörda särskilda personliga lönetillägg minskas i den mån

tjänstemannens avlöning till följd av uppflyttning till högre löneklass

ökas utöver den i föregående stycke angivna sammanlagda

avlöningen omedelbart efter övergången till den nya

lönestaten.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

33

Vid tjänstledighet för sekreteraren eller för notarie i överståthållarämbetets

kansli på grund av sjukdom eller av annan

anledning skola i fråga om rätt att åtnjuta eventuellt fastställt

personligt lönetillägg gälla de särskilda bestämmelser, som av

Kungl. Maj:t i sådant hänseende meddelas.

b) Beträffande befattningshavares avlöningsförmåner vid förflyttning

till annan tjänst skola i fråga om sekreteraren och

notarie i överståthållarämbetets kansli följande särskilda föreskrifter

lända till efterrättelse.

Förflyttas sekreteraren eller notarie efter egen ansökan eller,

utan sådan ansökan, på grund av något tjänstemannens förfarande

i tjänsten, till befattning inom samma eller lägre lönegrad,

skall han frånträda det av honom i den tidigare tjänsten

möjligen uppburna personliga lönetillägget.

Varder tjänsteman, om vilken nu är fråga, utan egen ansökan

och utan något sitt förvållande förflyttad till tjänst inom samma

eller lägre lönegrad, skall han bibehållas vid den rätt till personligt

lönetillägg, som han i den tidigare tjänsten ägt åtnjuta;

dels besluta, att där ordinarie tjänsteman vid överståthållarämbetets

kansli, å vilken ovan nämnda avlöningsreglemente

kommer att från och med den 1 juli 1926 äga tillämpning,

enligt hittills gällande bestämmelser ägt uppbära någon del

av avlöningen — såväl i staten upptagen avlöning som tillfällig

löneförbättring eller tillfälligt lönetillägg — i förskott,

vid ingången av juli månad 1926 till honom skall på statsverkets

bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad han

skulle hava i den befattning, han vid utgången av juni månad

1926 innehar, i förskott uppburit för juli månad 1926, om

de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit

gällande;

dels förklara, att övriga av riksdagen med avseende å den

definitiva löneregleringen för befattningshavare vid statsdepartement

med flera verk lämnade medgivanden må i tillämpliga

delar gälla även beträffande befattningshavare vid överståthållarämbetets

kansli;

dels godkänna följande stat för överståthållarämbetets kansli,

att tillämpas från och med budgetåret 1926—1927:

Stat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag..... 64.400

Vikariatsersättningar, förslagsanslag .............................. 2,000

Personliga lönetillägg till sekreteraren och notarier,

förslagsanslag.............................................................. 1 0,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. 5,600

Summa kronor 82,000

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 129 höft. (Nr 154.) 402 20 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr I5i.

dels medgiva, att kostnaderna för ovanberörda förskottsutbetalning

vid ingången av juli månad 1926 må bestridas av

den i staten för överståthållarämbetets kansli upptagna anslagsposten

för avlöningar till ordinarie tjänstemän;

dels under femte huvudtiteln, med uteslutande av det under

avdelningen överståthållarämbetet och landsstaten uppförda

ordinarie anslaget till överståthållarämbetet, under samma avdelning

med oförändrad rubrik uppföra ett ordinarie förslagsanslag

av......................................................... kronor 137,422;

dels ock under femte huvudtiteln, avdelningen diverse, nedsätta

det ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg, nu 550,000

kronor, med 110,000 kronor till................. kronor 440,000.

Vidare får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte giva riksdagen tillkänna att Kungl.

Maj:t icke kommer att till nu pågående riksdag avlåta proposition

i det under punkten 111 i femte huvudtiteln av statsverkspropositionen

omförmälda ärendet angående anslag till

beredande av tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och

med dem jämförliga befattningshavare, i följd varav medel för

berörda ändamål ej vidare behöva beräknas å, riksstaten för

budgetåret 1926—1927.

Till vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:205 Riksdagens skrivelse Nr 205 s. 1 i texten
  2. SU 1926:100 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående definitiv lönereglering för befattningshavare i överståthållarämbetets kansli m. in. s. 1 i texten