Angående definitiv lönereglering för befattningshavare i överståthållarämbetets kansli m. m
34 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 30 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1926:154, Angående definitiv lönereglering för befattningshavare i överståthållarämbetets kansli m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
1
Nr 154.
Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående definitiv
lönereglering för befattningshavare i överståthållarämbetets
kansli m. m.; given Stockholms slott
den 25 februari 1926.
Kungl. Maj:t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag dels föreslå riksdagen bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt, dels och giva riksdagen tillkänna, att Kungl. Maj:t
icke kommer att till nu pågående riksdag avlåta proposition i det under
punkten 111 i femte huvudtiteln av statsverkspropositionen omförmälda
ärendet angående anslag till beredande av tillfälliga lönetillägg åt vissa
vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare, i följd varav medel
för berörda ändamål ej vidare behöva beräknas å riksstaten för budgetåret
1926 — 1927.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 129 käft. (Nr 154.) <os is 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
Inledning.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 25 februari 1926.
N ärvarande:
Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Möller anför:
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t
under femte huvudtiteln, punkten 96, på min hemställan föreslagit riksdagen
att i avvaktan på den proposition som kunde komma att avlåtas i
ämnet, i riksstaten till överståthållarämbetet beräkna ett ordinarie förslagsanslag
av 180,000 kronor.
Vid anmälan av frågan om beräkning av detta anslag omnämnde jag,
att utredning igångsatts rörande definitiv lönereglering och pensionsbestämmelser
för de befattningshavare hos överståthållarämbetet som helt
eller delvis uppbära avlöning av statsmedel, varjämte jag antydde att detta
arbete väntades åtminstone i viss utsträckning kunna bliva avslutat i sådan
tid, att framställning i ämnet kunde föreläggas 1926 års riksdag.
I avvaktan på blivande proposition hava vidare under femte huvudtiteln,
punkterna 107 och 111, beräknats anslagsbelopp till ålderstillägg samt
till tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare
.
Jag anhaller nu att få till behandling upptaga dels frågan om definitiv
lönereglering för vissa befattningshavare hos överståthållarämbetet samt om
anslag till överståthållarämbetet, dels ock övriga nyssnämnda anslagsfrågor
I. Överståthållarämbetet.
Genom beslut den 23 oktober 1925 bemyndigade Kungl. Maj:t mig att
uppdraga åt de enligt bemyndigande den 31 december 1923 tillkallade
s. k. 1924 års landsstatslönesakkunniga att biträda med utarbetande av
förslag till definitiv lönereglering och pensionsbestämmelser för de befattningshavare
hos överståthållarämbetet, som helt eller delvis uppbära avlöning
av statsmedel.
Vid anmälan i statsrådet av denna fråga erinrade jag om den vid 1925
års riksdag beslutade löneregleringen för landshövdingarna och befattningshavare
vid länsstyrelserna samt framhöll att denna lönereglering icke omfattade
befattningshavare hos överståthållarämbetet. Med hänsyn till den
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 1Ö4.
likhet i ställning och ämbetsuppgifter, som rådde mellan åtskilliga av överståthållarämbetets
befattningshavare och de av nyssnämnda lönereglering
berörda befattningshavarna vid landsstaten, syntes mig — anförde jag
vidare tiden vara inne för lönereglering jämväl för överståthållarämbetet.
Uppdrag att utarbeta förslag till dylik lönereglering svntes lämpligen
böra överlämnas åt 1924 års landsstatslönesakkunniga.
Jag uttalade i detta sammanhang tillika att, därest de sakkunniga under
utförandet av sitt uppdrag skulle linna önskvärt att uppdraget utsträcktes
till att omfatta jämväl utredning angående förändringar i överståthållarämbetets
organisation eller förhandling med Stockholms stad, de sakkunniga
syntes böra inkomma med förslag till de utvidgningar av uppdraget,
som med hänsyn därtill kunde anses erforderliga.
I skrivelse den 16 november 1925 hemställde de sakkunniga att deras
uppdrag måtte utsträckas att omfatta jämväl utredning angående förändringar
i överståthållarämbetets organisation samt förhandling med Stockholms
stad, varvid åt de sakkunniga borde uppdragas att såsom delegerade för
staten förhandla med delegerade för Stockholms stad rörande förslag till
dels omreglering av överståthållarämbetet och dess olika avdelningar och
dels uppgörelse i fråga om i samband därmed stående mellanhavanden
mellan staten och staden.
I nämnda skrivelse erinrade de sakkunniga, att Stockholms stadsfullmäktige
i en av överståthållarämbetet den 7 januari 1920 insänd samt
till de sakkunniga sedermera överlämnad skrift av den IT december 1919
hemställt bland annat, att Kungl. Maj:t måtte utse delegerade för att med
delegerade för staden förhandla rörande omreglering av överståthållarämbetet
och dess olika avdelningar samt för träffande av uppgörelse av i
samband därmed stående tvistefrågor mellan staten och staden.
Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 21 november 1925 bemyndigat
mig att utsträcka det åt 1924 års landsstatslönesakkunniga den 23 oktober
1925 lämnade uppdraget, meddelade jag samma den 21 november 1925
åt de sakkunniga utvidgat uppdrag på sätt dessa i nyssnämnda skrivelse
hemställt.
I skrivelse den 26 januari 1926 hava de sakkunniga anfört att den åt
dem anbefallda utredningen angående förändringar i överståthållarämbetets
organisation givetvis komme att kräva avsevärd tid, varför resultatet av
densamma icke kunde föreläggas 1926 års riksdag. Med hänsyn till att
det under de senare åren pågående statliga löneregleringsarbetet redan letttill
löneregleringar för flertalet administrativa statstjänstemän och i betraktande
särskilt av de vid 1925 ars riksdag beslutade löneregleringarna för
landshövdingarna och befattningshavare vid länsstyrelserna hade det emelleriid
synts de sakkunniga önskvärt, att den avsedda löneregleringen för de
befattningshavare hos överståthållarämbetet, som helt eller delvis uppbure
avlöning av statsmedel, måtte utan dröjsmål kunna bringas till genomförande.
Med anledning härav hade de sakkunniga för sin del undersökt
Förslag av
landsstatslöiiesakkunniga.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
den åt dem först anförtrodda frågan om beredande av definitiv lönereglering
för vissa befattningshavare hos överståtliållarämbetet.
Såsom resultat av denna undersökning hava de sakkunniga nämnda den
26 januari 1926 framlagt dels förslag till provisorisk förbättring av de till
överståthållaren och underståthållaren utgående avlöningsförmånerna av statsmedel,
dels ock förslag beträffande lönereglering för överståthållarämbetets
kansli, vars tjänstemän avlönas helt av statsmedel.
Framställningen rörande löneförbättring för överståthållaren och underståthållaren
torde komma att behandlas av chefen för finansdepartementet
i samband med förslag rörande tillfällig löneförbättring under budgetåret
1926 — 1927 för viss personal inom den civila statsförvaltningen.
Över förslaget till lönereglering för överståthållarämbetets kansli, för
vilket jag i det följande skall redogöra, hava infordrade utlåtanden avgivits
av överståtliållarämbetet den 4 februari 1926 och av statskontoret
samma dag.
Tidigare Innan jag närmare ingår på behovet av en förbättring i löneförhållanförhåuanden
dena för personalen inom överståthållarämbetets kansli och i samband därm.
m. med på frågan, huruvida en sådan förbättring lämpligen bör åvägabringas
redan nu och utan avvaktan på slutförandet av den igångsatta utredningen
rörande omorganisation av överståthållarämbetet jämte därmed sammanhängande
förhandlingar med Stockholms stad, anser jag mig böra på grundvalen
av de sakkunnigas framställning lämna en kortfattad redogörelse för
tidigare löneförhållanden för överståthållarämbetets kansli, de förslag som
härutinnan framställts under senare år samt nu gällande avlöningsbestämmelser.
Avlöningsstat I anledning av Kungl. Maj ds därom gjorda framställning godkände 1880
1881-1920. års riksdag avlöningsstat för bland annat överståthållarämbetets kansli, att
Ordinarie tillämpas från och med år 1881. Med vissa senare gjorda ändringar var
personal. denna stat gällande till och med år 1920 och var sistnämnda år i hithörande
delar av följande lydelse:
Lön
Tjänst-
göriogs-
pen-
ningar
Orts-
tillägg
Summa
Kronor
Kronor
Kronor
Kronor
Sekreteraren....................
1 notarie ........................
1 d:o .......................
1 vaktmästare................
4,400
1,500
1,500
900
900
1,500
1,000
1,000
550
550
150
150
5,900
2,5001
2.500)
1,600\
1,600/
(Efter 5 år kan lönen höjas
\ med 600 kronor.
(Efter 10 år kan lönen höjas
\ med 500 kronor.
/"Efter 3 år kan lönen höjas
I med 100 kronor, efter 6 år
! med ytterligare 100 kronor
I och efter 9 år med ytter- v ligare 100 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1Ö4. 5
Förutom medel till avlöning åt ordinarie personal var i den av 1880 års
riksdag antagna avlöningsstaten för överståtliållarämbetets kansli uppfört ett
belopp av 4,000 kronor till överståtliållarämbetets förfogande för extra biträden
och vikariatsersättning m. m. Vid 1909 års riksdag böjdes detta belopp
till 5,000 kronor.
Vid 1913 års riksdag anvisades vidare, utöver de i den ordinarie staten
upptagna medlen, på extra stat för år 1914 ett anslag av 10,200 kronor för
provisorisk förbättring av de hos överståthållarämbetet (ämbetets kansli) anställda
manliga och kvinnliga extra tjänstinnehavarnas avlöningsförmåner.
Därvid beräknades, att arvodesbeloppet skulle motsvara, för tre kanslister
vad som då var bestämt för landskanslisterna i Stockholms län samt för ett
kvinnligt biträde avlöningen efter den högre och för två kvinnliga Inträden
efter den lägre av de vid 1912 års riksdag godkända avlöningstyperna för
kvinnliga biträden, dock med avdrag för envar av ifrågavarande tjänstemän
och biträden av 50 kronor, svarande mot pensionsavgift för ordinarie tjänstinnehavare.
Dessutom ansågos ålderstillägg böra utgå efter samma grunder som för
ovannämnda ordinarie befattningshavare.
Arvodesbeloppen blevo alltså för kanslisterna 2,150 kronor och för de
kvinnliga biträdena respektive 1,550 och 1,150 kronor jämte, i förekommande
fall, ålderstillägg.
Anledningen till att medel till avlönande av bemälda befattningshavare
vid överståthållarämbetet anvisades endast på extra stat var, att nämnda
tjänster icke lämpligen ansågos böra uppföras å ordinarie stat förrän i samband
med reglering av verket i dess helhet. Med berörda extra anslag avsågs
att bestrida utgifterna för ifrågavarande befattningshavares avlönande i
den mån det å staten upptagna anslaget å 5,000 kronor icke försloge därtill.
För samma ändamål anvisade riksdagen sedermera anslag å extra stat för
åren 1915—1919, varvid anslagen på grund av inträffad rätt till ålderstillägg
för vissa av ifrågavarande befattningshavare successivt ökades.
Vid 1919 års lagtima riksdag föreslog Kungl. Maj:t bland annat för provisorisk
förbättring av de hos överståthållarämbetet anställda manliga och
kvinnliga extra tjänstinnehavarnas avlöningsförmåner anvisande på extra stat
för år 1920 av ett förslagsanslag, högst, å 15,100 kronor. Detta förslag godkändes
av riksdagen. Höjningen av anslaget för år 1920 föranleddes i första
rummet av behovet att anställa ytterligare eu tjänsteman (kanslist) å överståthållarämbetets
kansli.
I skrivelse den 28 december 1916 gjorde överståthållarämbetet framställning
om förbättring av löne- och pensionsförmånerna för bland andra de
befattningshavare hos ämbetet, som uppbure avlöning från statsverket.
Körande sekreteraren i överståtliållarämbetets kansli anförde ämbetet därvid,
att nämnde befattningshavare motsvarade landssekreterarna hos länsstyrelserna.
De sportler, sekreteraren uppbure, vore sannolikt icke större
än dem, som i de större länen tillkomme landssekreterarna, vilka dessutom
hade förmånen att ensamma uppbära auktionsprovision. Omfånget av sekreterarens
arbete vore ej heller mindre än landssekreterarnas, men ökades
sannolikt i större och hastigare grad än på andra håll på grund av huvudstadens
fortgående tillväxt i invånarantal och ökningen av dess område
genom stora inkorporeringar. Överståthållarämbetet funne det därför rättvist,
att sekreterarens avlöning icke sattes lägre än vad som beviljats landssekreteraren
i Stockholms län eller till 8,100 kronor, därav 5,000 kronor i
lön, 2,500 kronor i tjänstgöringspenningar och 600 kronor i ortstillägg jämte
ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring.
Extra biträden
m. tu.
Överståth&ll
ar ämbetets
förslag 1916
och 1918.
6
Löneregleringskommittcn
1920.
Kungl. Maj:ts irroposition nr 154.
Vidkommande notariernas löneförmåner anförde överståtliållarämbetet i
skrivelsen den 28 december 1916 bland annat, att det vore nödvändigt, att
förbättring i notariernas ordinarie inkomster snarast möjligt åstadkommes,
varvid de borde tillerkännas motsvarande löner som länsnotarierna. Därvid
borde de avlöningar, som tillkomme länsnotarierna i Stockholms län, tjäna
till mönster. Med dessa tjänstemän vore nämligen kansliets notarier närmast
att likställa, enär de både sin verksamhet i samma stad med likartade
levnadskostnader, ungefär likartat arbete och samma utsikter att förvärva
sig inkomster bredvid tjänsten.
I en senare skrivelse den 8 juli 1918 erinrade överståtliållarämbetet, att
vid den år 1917 genomförda omorganisationen av fögderiförvaltningen beträffande
avlöningsförmåner m. in. för de befattningshavare vid länsstyrelsen i
Stockholms län, nämligen länsassessorerna, vilka motsvarade notarierna,
medgivits vida förmånligare villkor än som gällt, då ämbetet avlåtit sin skrivelse
av den 28 december 1916 och som däri tagits till förebild. Överståtliållarämbetet
hemställde därför, att gällande avlöningsförmåner för bemälda
befattningshavare vid länsstyrelsen i Stockholms län måtte tillerkännas no
tarierna å ämbetets kansli.
Beträffande kanslisterna framhöll överståtliållarämbetet i skrivelsen den 28
december 1916, att dessa befattningshavares avlöningar redan reglerats i överensstämmelse
med motsvarande avlöningar vid länsstyrelserna, samt hemställde
därför endast, att berörda tjänstemän måtte uppföras å ordinarie stat
och därmed komma i åtnjutande av pensionsrätt. I skrivelsen den 8 juli
1918 hemställde ämbetet därefter, att kanslisterna måtte tillerkännas de avlöningsförmåner,
som vid omorganisationen av fögderiförvaltningen år 1917 bestämts
för landskanslisterna vid länsstyrelsen i Stockholms län.
Jämväl beträffande de kvinnliga Inträdena, hemställde överståtliållarämbetet,
att de matte erhålla anställning a ordinarie stat med ty åtföljande pensionsrätt,
därvid deras avlöningar borde höjas med 50 kronor, motsvarande den
avgift för pensionering, de dittills fått vidkännas.
Beträffande vaktmästarna ifrågasatte överståtliållarämbetet icke någon
ändring i deras dåvarande avlöningsförmåner.
Överståthållarämbetets nu nämnda framställningar den 28 december 1916
och den 8 juli 1918 överlämnades för yttrande till 1902 års löneregleringskommitté,
som den 29 januari 1920 avgav förslag rörande lönereglering för
ämbetets kansli.
Löneregleringskommittén framhöll därvid beträffande sekreterarens avlöningsförmåner
å stat, att dessa borde bestämmas i likhet med vad som
gällde för landssekreteraren i Stockholms län.
Beträffande notarierna erinrade löneregleringskommittén att vid 1880 års
lönereglering dessas avlöning å stat satts lika med vad som då varit bestämt
för länsnotarien i Stockholms län. Inför den förestående allmänna
revisionen av löneregleringar inom den civila statsförvaltningen, men än
mera med hänsyn till den omorganisation av överståtliållarämbetet och dess
samtliga avdelningar, som syntes framträda såsom ett önskemål från Stockholms
städs sida, hade kommittén ansett försiktigheten bjuda att i fråga om
notarierna i överståthållarämbetets kansli ej gå längre än överståthållarämbetet
själv tänkt sig i skrivelsen den 28 december 1916, eller att bägge notarierna
skulle i avlöningsliänseende bliva likställda med länsnotarie av högre
grad vid länsstyrelsen i Stockholms län. Kommittén föreslog därför, att
notarierna skulle erhålla i avlöning å stat 3,900 kronor, därav lön 2,200
kronor, tjänstgöringspenningar 1,400 kronor och ortstillägg 300 kronor, var
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr lö4. 4
till skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 500 kronor,
efter respektive 5, 10 och 15 år.
Kommittén fann hinder ej böra möta att å ordinarie stat uppföra de befintliga
fyra kanslistbefattningarna hos överståthållarämbetets kansli med avlöningar
lika med landskanslisters vid länsstyrelsen i Stockholms län enligt
1917 års reglering, nämligen: lön 1,500 kronor, tjänstgöringspenningar 900
kronor och ortstillägg 200 kronor eller tillhopa 2,600 kronor, vartill skulle
kunna komma tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 400 kronor, efter
respektive 5, 10 och 15 år.
Vad angår de tre kvinnliga biträde,sbefattningarna hemställde löneregleringskommittén,
att dessa befattningar måtte uppföras å ordinarie stat, därvid
dock deras avlöningsförmåner borde bestämmas i enlighet med den år 1919
genomförda regleringen av de kvinnliga biträdenas vid statens verk och
myndigheter avlöningsförmåner i allmänhet. I enlighet härmed skulle avlöningen
för ett kvinnligt biträde av andra graden bliva: lön 1,300 kronor,
tjänstgöringspenningar 500 kronor och ortstillägg 200 kronor, eller tillhopa
2,000 kronor, och för ett vart av två biträden av första graden: lön 1,100
kronor, tjänstgöringspenningar 300 kronor och ortstillägg 200 kronor, eller
tillhopa 1,600 kronor. För samtliga biträden skulle avlöningen kunna höjas
med tre ålderstillägg, vart och ett å 200 kronor, efter respektive 5, 10 och
15 års tjänstgöring.
För vaktmästarna föreslog ej heller löneregleringskommittén ändrad förställning.
I Kungl. Maj:ts till 1920 års riksdag avlåtna proposition nr 154 angående
lönereglering för överståthållarämbetets kansli in. m. följdes till alla delar
det av löneregleringskommittén beträffande här omliandlade befattningshavare
framlagda förslaget. De av kommittén gjorda uttalandena åberopades
i allmänhet av föredragande departementschefen, som därjämte i fråga om
notarierna särskilt framhöll, att göromålen i överståthållarämbetets kansli
till följd av Stockholms stads hastigt fortgående utveckling ökats så, att
notarierna numera måste ägna större delen av sin arbetskraft för tjänstgöring
hos ämbetet. Vidare vore att märka, att befordringsutsikterna för
■dessa tjänstemän vore mycket små. Vid angivna förhållanden syntes det
departementschefen nödvändigt, att ifrågavarande befattningar förenades med
större avlöningsförmåner än de dåvarande. Med hänsyn emellertid till angelägenheten
av att icke föregripa den blivande omorganisationen av och
därmed följande definitiva lönereglering för överståthållarämbetet ansåge
departementschefen sig icke kunna gå längre än löneregleringskommittén
föreslagit eller att notarierna skulle erhålla samma avlöningsförmåner som
länsnotarie av första lönegraden i Stockholms län.
Kungl. Maj:ts förslag till lönereglering för överståthållarämbetets kansli
godkändes av riksdagen (skrivelse nr 139), varefter nu gällande stat för
sagda kansli fastställdes genom Kungl. Maj:ts brev den 9 juli 1920.
Staten för överståthållarämbetets kansli är av följande innehåll:
1920 års
riksdag.
Gällande stat.
8
Kungi. Maj:ts proposition nr 154.
Tillfällig löneförbättring.
Lön
Tjänst-
görings-
pen-
ningar
Orts-
tillägg
Summa
Kronor
Kronor
Kronor
Kronor
| 1 sekreterare ................
5,000
2,500
600
8,100
Efter 5 år kan lönen höjas 1
med 600 kronor.
1 notarie,*................... ...
1 d:o ........................
2,200
2,200
1,400
1,400
300
300
3.9001
3,900)
/Efter 5 år kan lönen liöjasi
1 med 500 kronor, efter 10
k år med ytterligare 500 kro- 1 nor och efter 15 år med
l än ytterligare 500 kronor.
1 kanslist ........................
3 kanslister .....................
1.500
4.500
900
2,700
200
600
2,6001
7,800/
/Efter 5 år kan lönen höjas
1 med 400 kronor, efter 10
. år med ytterligare 400 kro- I nor och efter 15 år med
v an ytterligare 400 kronor.
1 kvinnligt biträde av andra
graden .............
1 kvinnligt biträde av första
graden ..................
1 d:0 d:o....................
1,300
1,100
1,100
500
300
300
200
200
200
2,0001
1,600 f
l,600j
Efter 5 år kan avlöningenl
höjas med 200 kronor,efter)
10 år med ytterligare 200i
kronor och efter 15 år
med än ytterligare 20 0[
kronor; skolande av varje
avlöningsförhöjning 100
kronor anses tillhöra lön
och 100 kronor tjänstgö- ringspenningarna.
1 vaktmästare ..................
1 d:o
För extra biträden och vi- kariatsersättningar m. m.
900
900
550
550
150
150
1,6001
1,600);
5,600 i
/■Efter 3 år kan lönen höjas
1 med 100 kronor, efter 6 år
. med ytterligare 100 kro- 1 nor och efter 9 år med
* än ytterligare 100 kronor.
Summa kronor
—
-
_ 1
40,300 !
I fråga om bostad m. fl. förmåner för vaktmästare gälla i tillämpliga
delar bestämmelserna i § 3 av kungörelsen den 1 november 1918 (nr 836>
angående avlöningsförbättring från och med år 1919 för vissa vaktmästare
och med dem jämförliga befattningshavare, med däri genom kungörelse
den 9 juli 1920 (nr 584) vidtagen ändring.
Vidare må erinras, hurusom vid 1919 års lagtima riksdag tillfällig löneförbättring
tillerkändes bland andra vissa befattningshavare vid överståthållarämbetets
kansli. Dylik löneförbättring har därefter årligen av riksdagen
beviljats. För budgetåret 1925—1926 utgår densamma till nedan
angivna befattningshavare vid överståthållarämbetets kansli med följande
belopp, nämligen:
Lön
Tjänst-
göringspen-
Summa
kr.
ningar
kr.
kr.
sekreteraren .............
700
300
1,000
notarie ..................
...... 550
300
850
kanslist......................
425
225
650.
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
9
Behovet av eu väsentlig förbättring utav de nu utgående avlöningsförmånerna
till befattningshavarna i överståtliållarämbetets kansli hava de
sakkunniga ansett icke behöva närmare framhållas. Enligt de sakkunnigas
mening måste det anses med billighet och rättvisa överensstämmande, att
ifrågavarande tjänstemän utan dröjsmål beredas enahanda förmån i nämnda
avseende, som under de senare åren beviljats det ojämförligt största antalet
av de civila statstjänstemännen. Den erforderliga löneregleringen för
överståtliållarämbetets kansli har ock ansetts böra genomföras i anslutning
till det för statsdepartement med flera ämbetsverk gällande avlöningsreglementet,
och den vid 1925 års riksdag antagna löneregleringen för
befattningshavare vid länsstyrelserna har härvidlag funnits i huvudsak kunna
tjäna till mönster. Ur löneteknisk synpunkt finna de sakkunniga inga
större svårigheter föreligga för inordnande under nämnda avlöningsreglemente
av här avsedda befattningshavare, vilka samtliga för närvarande
uppbära hela sin avlöning från statsverket.
De sakkunniga hava i detta sammanhang framhållit, att de icke nu
ingått på spörsmålet om vilken inverkan en blivande omorganisation av
överståthållarämbetet kan komma att utöva beträffande en eventuell fördelning
mellan staten och Stockholms stad av skyldigheten att bestrida
avlöningarna till befattningshavare av olika grader vid överståthållarämbetets
kansli. Vid den kommande behandlingen av sagda organisationsfråga
syntes givetvis komma under övervägande, huru kostnaden för avlöningarna
vid såväl överståtliållarämbetets kansli som ämbetets övriga avdelningar
borde slutligt fördelas mellan statsverket och staden. Då några
nya ordinarie tjänster icke föresloges till inrättande vid kansliet, kunde
en höjning av de befintliga ordinarie befattningshavarnas löner inom skäliga
gränser enligt de sakkunnigas mening påtagligen icke hava någon betydelse
vid den slutliga uppgörelsen med staden.
I betraktande av det läge, vari frågan om överståthållarämbetets omorganisation
befinner sig, hava de sakkunniga icke för närvarande ifrågasatt
någon förändring i det rådande systemet, enligt vilket tjänstemännen i
överståthållarämbetets kansli avlönas helt och hållet av statsmedel.
Statskontoret har i sitt utlåtande förklarat sig icke dela de sakkunnigas
uppfattning om lämpligheten av att utan samband med den säkerligen
svårlösta frågan om överståthållarämbetets och dess avdelningars organisation
och om uppgörelse av hithörande mellanhavanden mellan staten och
staden nu genomföra en definitiv lönereglering för ett tiotal befattningshavare
vid överståthållarämbetets kansli. I detta avseende har statskontoret
vidare anfört följande:
I kungörelsen den 9 juli 1920 (nr 561) angående villkor och bestämmelser
för åtnjutande av de från och med år 1921 fastställda avlöningsförmåner för
befattningshavare vid överståthållarämbetets kansli föreskreves visserligen,
dels att befattningshavare skulle, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden vid en möjligen inträdande förändrad organisa
-
Beliov av nr
lönereglering.
Allmänna utgångspunkter.
lie sakkunniga.
Statskontoret.
Departements
chefen.
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
tion av överståtliållarämbetet och dess avdelningar eller eljest kunde varda
stadgad, ävensom därest vissa till överståtliållarämbetets kansli hörande göromål
överflyttades till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande
av den tjänstegrad och den avlöning han innehade, efter ny eller förändrad
arbetsordning sköta de med befattningen förenade göromål eller, efter
Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen överlämnades,
dels ock att befattningshavare skulle likaledes med bibehållande av
den tjänstegrad och den avlöning han innehade, vara pliktig att, när helst
så av Kungl Maj:t prövades lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning
inom statsförvaltningen i Stockholm. Liknande bestämmelser skulle väl
även jämlikt avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) bliva gällande
för dessa befattningshavare, därest den föreslagna löneregleringen genomfördes
beträffande dem. Statskontoret hölle emellertid före, att en sådan
lönereglering det oaktat kunde bliva hinderlig för eu ny organisation av
överståthållarämbetet eller till äventyrs medföra kostnader för statsverket,
som kunnat undvikas, därest löneregleringen ej genomförts. Den omständigheten
att ny lönereglering genomförts för personalen vid länsstyrelserna,
syntes vidare icke i och för sig vara av sådan betydelse att lönereglering
— oavsett de olägenheter, som därigenom kunde befaras uppstå — nu borde
genomföras för denna fåtaliga personal. Härtill komme, att flertalet av denna
personal på grund av sportler in. m. åtnjöte extra inkomster i tjänsten eller
på grund av med densamma förbundna förhållanden till betydande belopp,
och om någon höjning av vissa lägre befattningshavares avlöning skulle anses
nödvändig, syntes detta kunna ske på annat sätt än genom den föreslagna
löneregleringen.
Behovet av eu ny lönereglering för överståtliållarämbetets kansli —
varigenom avlöningsförhållandena för kansliets befattningshavare kunde
ordnas i överensstämmelse med de principer, som under senare år kommit
i tillämpning inom statsförvaltningen i allmänhet — synes mig vara
uppenbart och har ej heller i och för sig mött gensägelse från något håll.
Den tvekan, som från statskontorets sida yppats angående lämpligheten
av att nu genomföra en dylik reglering, har sill grund i eu farhåga att
löneregleringen till äventyrs kunde bliva till hinder för eu ny organisation
av överståthållarämbetet eller förorsaka statsverket kostnader vilka
möjligen kunnat undvikas, därest löneregleringen ej genomförts. Statskontoret
lärer härmed hava avsett att statsverket, om en förändrad organisation
av överståthållarämbetet i dess helhet skulle föranleda överflyttande
till övergångsstat av någon befattning inom kansliet, skulle få vidkännas
större avlöningskostnader för denna befattning än om densamma kvarstått
å nu gällande stat. Gentemot denna farhåga vill jag framhålla att antalet
befattningar inom överståtliållarämbetets kansli i förhållande till ämbetets
övriga avdelningar är så litet, att det över huvud taget icke torde spela
någon roll vid en blivande omorganisation, samt att de göromål som tillkomma
kansliet äro av den omfattning, att även vid ändrad organisation
någon indragning av tjänster icke rimligen torde kunna ifrågakomma.
Härtill kommer att, såsom statskontoret ock påpekat, tjänstemännen redan
nu äro och efter löneregleringen fortfarande skulle bliva skyldiga att efter
nya föreskrifter sköta de med vederbörande befattning förenade göromålen
Kung!. Maj:ts proposition nr 154.
11
eller att låta sig förflyttas till annan befattning inom statsförvaltningen i
Stockholm. Under sådana förhållanden måste jag i likhet med de sakkunniga
anse, att en skälig förhöjning av de nuvarande befattningshavarnas
avlöningar icke kan hava någon betydelse vid det slutliga ordnandet
av överståthållarämbetets organisation. Ur statsverkets synpunkt lärer det
— särskilt med hänsyn till de icke obetydliga sportelinkomster som nu
tillkomma vissa befattningshavare inom kansliet — vara med fördel förenligt
att genomföra en lönereglering som samtidigt med avlöningsförhållandenas
ordnande enligt numera i allmänhet tillämpade grunder innefattar
eu avlösning av vissa extra inkomster i tjänsten. Jag har så mycket
mindre ansett löneregleringen böra göras beroende av den förestående
uppgörelsen med Stockholms stad angående överståthållarämbetets omorganisation
och därmed sammanhängande förhållanden som den redan år
1919 väckta och i 1920 års löneregleringsproposition berörda frågan om
nämnda omorganisation ej ansågs utgöra hinder för beredande vid sistnämnda
tidpunkt av en skälig förbättring av löneförhållandena för befattningshavarna
inom ämbetets kansli.
Då jag sålunda förordar att frågan om lönereglering för överståthållarämbetets
kansli upptages till avgörande utan avvaktan på den slutliga
lösningen av organisationsfrågan för ämbetet, finner jag i likhet med de
sakkunniga lämpligt att det för civilförvaltningen i allmänhet gällande nva
avlöningsreglementet göres tillämpligt å här ifrågavarande befattningshavare.
På frågan om de olika tjänsternas placering å löneskalan kommer jag att
i det följande ingå.
Innan jag redogör för det av de sakkunniga framlagda löneregleringsförslaget,
torde jag böra uppehålla mig vid eu fråga, som är av betydelse
för ordnande av avlöningsförhållandena för vissa av tjänstemännen vid
överståthållarämbetets kansli, nämligen frågan om de till dessa tjänstemän
utgående sportlerna.
Vid de under senare tid företagna löneregleringarna för tjänstemän som
dittills uppburit sportler har man såsom regel, för den händelse sportlerna
icke helt och hållet indragits till statsverket eller fått bortfalla, i de
nya avlöningsvillkoren inryckt bestämmelse om skyldighet att avstå dessa
sportler, helt eller delvis, omedelbart eller när sådant påfordrades. Så
föreskrevs ock i sammanhang med löneregleringen år 1920 för överståthållarämbetets
kansli (riksdagens skrivelse nr 139 sid. 5) att den, som
tillträdde den nya avlöningsstaten, skulle vara skyldig underkasta sig.
efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra
inkomster, som kunde åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang
därmed.
Enligt vad de sakkunniga meddelat kvarstår ingen tjänsteman i kansliet
å äldre stat än den nu gällande.
Sportel
frågan.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
sakkunniga.
I samband med beslutet vid 1925 års riksdag rörande lönereglering förlänsstyrelsernas
befattningshavare ägnades frågan om dessa befattningshavares
sportler en ingående behandling. Jag tillåter mig att härutinnan
hänvisa till propositionen nr 183 till 1925 års riksdag sid. 26—46
samt till riksdagens skrivelse nr 333 sid. 13. Här ber jag endast få
erinra, att vid berörda lönereglering beslut fattades om indragning till
statsverket av dittills utgående sportler, varvid dock provision å försålda
stämplar undan togs. Såsom kompensation för indragna sportler bereddeslandssekreterare
och landskamrerare vissa personliga lönetillägg. I avseende
härå beslöt riksdagen, att ordinarie landssekreterare eller landskamrerare,
vilkens sammanlagda avlöning, tillfällig löneförbättring däri inbegripen,
i medeltal under åren 1920—1924 jämte under samma tid i medeltal
uppburna sportler överstege vederbörandes avlöning för budgetåret
1925—1926, däri inberäknad den avlöningsförstärkning som enligt löneregleringen
skulle tillkomma ifrågavarande befattningshavare, skulle tilldelas
personligt lönetillägg motsvarande berörda överskott, dock högst 5,400
kronor för år räknat. Härvid skulle iakttagas att det sålunda bestämda
särskilda lönetillägget skulle avskrivas med en niondel från och med den
1 juli 1926, med ytterligare en niondel å det ursprungliga beloppet från
och med den 1 juli 1927 o. s. v., så att hela beloppet vore avskrivet
med utgången av juni månad 1934. Förutom genom nu nämnda successiva
avskrivning skulle det särskilda personliga lönetillägget minskas i den män
tjänstemannens avlöning till följd av uppflyttning till högre löneklass ökadesutöver
den nyss angivna sammanlagda avlöningen omedelbart efter övergången
till den nya lönestaten.
Beträffande sportlerna till vissa befattningshavare vid överståthållarämbetets
kansli hava de sakkunniga ansett att lika litet nu som vid löneregleringen
för länsstyrelserna provision å försålda stämplar borde beröras
av en sportelindragning. Däremot borde enligt de sakkunnigas mening
till statsverket indragas alla övriga sportler som tillkomma tjänstemän vid
överståthållarämbetets kansli, vilka hava att föredraga eller mer eller mindre
självständigt till expedition befordra förekommande ärenden.
Yad angår frågan om kompensation för indragna sportler hava de sakkunniga
anfört att för vissa tjänstemän vid kansliet dessa sportelinkomster
varit av den stora ekonomiska betydelse, att det icke med skäl syntes,
kunna ifrågasättas, att dem tillkommande sportler skulle indragas till statsverket
utan någon som helst gottgörelse, vilket ju icke heller skett för
landssekreterare och landskamrerare vid 1925 års lönereglering för länsstyrelserna.
De sakkunniga yttra härom vidare:
De tjänstemän å överståthållarämbetets kansli, för vilka detta gällde, vore
sekreteraren och de båda notarierna. Däremot utvisade företagen undersökning,
att ingen av kanslisterna kunde anses böra ifrågakomma till någon:
motsvarande gottgörelse.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
Enligt lämnade uppgifter hade sekreteraren i medeltal under åren 1921—
1925 i expeditionslösen uppburit 8,061 kronor för år. Den ene notarien hade
i medeltal för samma fem år i auktionsprovision å exekutiva försäljningar
av fastigheter uppburit 5,004 kronor 76 öre, och den andre notarien hade i
medeltal för nämnda år i enahanda provision uppburit 3,704 kronor 90 öre.
I övrigt hade ingen av dessa tjänstemän under ifrågavarande femårsperiod
uppburit några sportler.
Beträffande den auktionsprovision, som för närvarande tillkomme de båda
notarierna, syntes böra i korthet omförmälas, att enligt reglementet för auktionsverket
i Stockholm den 13 april 1858 (nr 29) auktionsverket med uteslutande
rätt ombestyrt försäljning å auktion av fast egendom, i mät dömd
eller frivilligt anmäld till försäljning i huvudstaden, och därför uppbure avgift.
Köpeskillingslikvid beträffande utmätt fastighet hade däremot verkställts
å överståthållarämbetets kansli. Genom Kungl. Maj:ts brev den 21 oktober 1869
hade överståthållarämbetets kansli tillerkänts en fjärdedel av auktionsprovisionen
för att användas såsom gottgörelse för det med upprättande av ifrågavarande
likvider förenade arbete. Från och med år 1879, då nya utsökningslagen
trätt i kraft och därmed även själva de exekutiva auktionerna å fastigheter
kommit att förrättas av kansliet, både detta utan någon särskild föreskrift
uppburit hela auktionsprovisionen. Detta förfaringssätt hade godkänts
av högsta domstolen genom ett utslag den 1 november 1886. Genom Kungl.
Maj:ts brev den 7 mars 1887 hade fastställts eu minskning i auktionsprovisionens
belopp och meddelats föreskrifter om dess fördelning. Kungl. Maj:t i regeringsrätten
hade i utslag den 10 april 1924 (regeringsrättens årsbok 1924,
Not. S. 79) fastställt kammarrättens godkännande av det av överståthållarämbetet
tillämpade sättet för fördelningen av dessa provisionsmedel under
den motiveringen, att tjänstemännen åtnjutit ifrågavarande ersättningar icke
såsom ordinarie befattningshavare i överståthållarämbetets kansli utan för
arbete, som de på grund av överståthållarämbetets särskilda förordnanden
utfört, vadan framställda revisionsanmärkningar mot förfarandet icke kunnat
mot innehållet i brevet den 7 mars 1887 bifallas.
För de sakkunnigas utredning vore av huvudsaklig betydelse, att ifrågavarande
auktionsprovisioner utgjorde statsmedel, som därest sportlerna icke
vidare skulle utgå i stället tillfölle statsverket.
Om jämförelse gjordes mellan vad sekreteraren och notarierna nu uppbure
i avlöning med ålderstillägg, tillfällig löneförbättring och sportler, å
ena sidan, samt vad de kunde komma att åtnjuta i avlöning jämte för sekreteraren
avlöningsförstärkning enligt förslag i det följande, å andra sidan,
syntes uppenbart framgå, att en ersättning för mistade sportler bleve nödvändig,
byggd på samma grunder som för landssekreterare och landskamrerare,
om icke de nya lönerna skulle sättas högre än de nuvarande tjänstinnehavarnas
efterträdare skäligen kunde anses behöva.
De sakkunniga hava på grund av det anförda föreslagit att de för landssekreterare
och landskamrerare enligt riksdagens förberörda skrivelse nr
333 år 1925 meddelade bestämmelserna rörande personliga lönetillägg
skulle bliva gällande för sekreteraren och notarierna å överståthållarämbetets
kansli, allenast med sådana ändringar som kunde föranledas av att
ett år förlupit sedan det normerande beslutet fattades eller eljest av omständigheterna
påkallades.
Mot de sakkunnigas förevarande förslag har överståthållarämbetet icke
framställt någon erinran.
Överståthålla
ämbetet.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
Statskontoret.
Departemonts
ehefen.
Avlönings
beloppen.
Sekreteraren.
Statskontoret har i sitt utlåtande framhållit att i kungörelsen den 9
juli 1920 (nr 561) föreskreves att den som tillträdde den nya avlöningsstaten
skulle vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,
upphörande av eller minskning i extra inkomster, som kunde åtfölja
tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed. Då inkomster
av sportler varit av stor ekonomisk betydelse för vissa av dessa
tjänstemän, ansåge emellertid statskontoret i likhet med de sakkunniga
att det icke kunde ifrågasättas, att dessa sportler skulle indragas till statsverket
utan någon gottgörelse, utan borde ersättning härför, i likhet med
vad som vid 1925 års lönereglering ägt rum beträffande landssekreterare»
och landskamrerares sportler, utgå på sätt de sakkunniga föreslagit till
nuvarande innehavare av sekreterar- och notariebefattningarna.
På grund av det anförda anser jag att i samband med den föreslagna
löneregleringen indragning bör ske till statsverket av de vissa tjänstemän
vid överståthållarämbetets kansli tillkommande sportlerna, med undantag
av provisioner å försålda stämplar, samt att kompensation för mistade
sportelinkomster bör beredas sekreteraren och notarierna i kansliet, allt
efter de grunder som de sakkunniga föreslagit. I enlighet härmed skulle
personliga lönetillägg utgå under en nioårsperiod, första året med högst
5,400 kronor och sedermera efter förut angiven fallande skala.
Jag övergår nu till frågan om avlöningsbeloppens bestämmande och
därmed sammanhängande spörsmål.
I fråga om avlöningsförmånerna för sekreteraren må erinras om 1920
års lönereglering för överståthållarämbetets kansli, enligt vilken sekreterarens
avlöning sattes lika med vad som beviljats landssekreteraren i Stockholms
län eller till 8,100 kronor jämte ett ålderstillägg å 600 kronor
efter 5 års tjänstgöring.
Jag vill vidare erinra om att såväl sekreteraren som landssekreterarna
innan de nyaste löneregleringarna genomfördes voro i avlöningshänseende
—- frånsett sportlerna — likställda med byråcheferna inom den allmänna
civilförvaltningen. Ett av 1924 års landsstatslönesakkunniga framställt
förslag att för landssekreterarna och landskamrerarna bestämma en högre
placering å löneskalan än som ansetts böra tillkomma de med bemälda
avdelningschefer tidigare i sådant hänseende jämställda byråcheferna fann
jag vid anmälan av frågan om länsstyrelsernas lönereglering (se propositionen
nr 183 till 1925 års riksdag sid. 45) icke tillräckligt motiverat
även med beaktande av avdelningschefernas ledande ställning inom länsstyrelserna
samt deras mångsidiga och högt kvalificerade arbetsuppgifter.
Lönen till landssekreterare och landskamrerare borde därför enligt min
mening utgå enligt lönegraden B 30, i vilken lönegrad — å Gr-orten
Stockholm kronor 10,500—11,940 — byråcheferna inom den allmänna
15
Kvngl. Maj:ts proposition nr 154.
civilförvaltningen förekomma. I betraktande såväl av avdelningschefernas
inom länsstyrelserna ämbetsställning och arbetsuppgifter överhuvud som
ock av deras tidigare inkomster i tjänsten ansåg jag emellertid i likhet
med de sakkunniga att, på det att löneregleringen för dessa befattningshavare
icke måtte bliva alltför ogynnsam, någon fast avlöningsförstärkning
borde beredas dem utöver själva lönen och oberoende av huruvida ersättning
för indragna sportler komme att utgå eller icke. En dylik avlöningsförstärkning
borde, för att tillräckligt fylla sitt ändamål, icke bestämmas
lägre än de sakkunniga föreslagit. Utöver dem enligt avlöningsreglementet
tillkommande lön skulle landssekreterare och landskamrerare sålunda uppbära
avlöningsförstärkning med följande belopp för år räknat:
i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus
^''n ................................................... kronor 3,500: —
i Gotlands län .................................. > 1,500-
i övriga län ...................................... » 2,500:
Kungl. Maj:ts i enlighet härmed framställda förslag bifölls av riksdagen.
De sakkunniga vilka pa grund av 1920 års löneregleringsbeslut Itc
funnit det kunna anses fastställt att sekreteraren i överståthållarämbetets
kansli borde, om förhållandena icke å någondera sidan ändrats, vara likställd
med landssekreteraren i Stockholms län — hava beträffande lönegradsplaceringen
föreslagit, att sekreteraren liksom bland andra landssekreteraren
i nämnda län skulle hänföras till lönegraden B 30.
Vad angår den löfteförstärkning, som utöver själva lönen beviljats avdelningscheferna
vid samtliga länsstyrelser, om ock med olika belopp,
hava de sakkunniga ansett eu sådan löneförstärkning även böra tillkomma
sekreteraren i överståthållarämbetets kansli. Härom yttra de sakkunniga
till en början i huvudsak följande:
Grunden till att man genom avlöningsförstärkningen ville förekomma att
av omngsregleringen skulle bliva alltför ogynnsam för länsstyrelsernas’ avdelningschefer,
hade varit dels avdelningschefernas ämbetsställning och arbetsuppgifter
i övrigt och dels deras tidigare inkomster i tjänsten
Beträffande landssekreterarnas behov att få högre fast avlöning än enligt
lönegraden B 30 hade av de sakkunniga omförmälts (prop. nr 183 sid. 32),
att antalet landssekreterare, som, oavsett provision å stämpelförsäljningsmedeh
uppburit mer än 10,000 kronor i extra inkomster, utgjort följande
(därvid särskilt anmärkts, när inkomstbeloppet överstigit 20,000 kronor):
år 1918... 1 (28,764 kronor),
» 1919... 6 (därav en 58,855 kronor och en 74,230 kronor)
» 1920... 6 (därav en 39,182 kronor och en 62,515 kronor)''
» 1921... 9 (därav en 55,845 kronor),
» 1922... 16 (därav en 23,515 kronor, en 33,235 kronor och en 47 694 kro
nor)
och
» 1923... 14 (därav eu 22,590 kronor, en 24,654 kronor, eu 25,000 kronor, eu
40,312 kronor och en 46,997 kronor).
opaginerad Kontrollera mot PDF
JO Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
Ur primäruppgifterna för år 1923 borde här meddelas, att bland övriga
landssekreterare uppburit i extra inkomster
en ................. 2,000 ä 3,000 kronor,
två................................................... 6.000 ä 7,000
tre................................................... 7,000 ä 8,000
en.................................................... 9,000 ä 10,000
Om med dessa extra inkomster för flertalet landssekreterare jämfördes
sekreterarens i överståthållarämbetets kansli extra inkomster av i medeltal
8,061 kronor för år under de senaste fem åren, och frågan om ersättningför
mistade sportler genom personligt lönetillägg under vissa år i fallande
skala ordnades för sekreteraren på samma sätt som för landssekreterarna,
syntes anledning att av hänsyn särskilt till tidigare inkomster bevilja sekreteraren
löneförstärkning icke föreligga i lika hög grad som beträffande landssekreterarna.
Att däremot sekreteraren i kansliet i avseende å ämbetsställning
och arbetsuppgifter i övrigt stode landssekreterarna nära, vore förvisso
allmänt erkänt. I avseende å särskilt ansvarsfulla uppgifter borde framhållas
sekreterarens deltagande i och medansvarighet för de pa överståthållarämbetet
såsom överexekutor ankommande göromålen. Ty om också sekreteraren, da
underståthållaren vore i tjänst, vore befriad från deltagande i exekutiva
fastighetsauktioner och därav föranledda likvider, återstode betydande mängder
på överexekutor ankommande ärenden för beredelse, föredragning och
expedition av sekreteraren.
Till belysande av arten och omfattningen av de olika göromål som tillkomma
överståthållarämbetet i egenskap av överexekutor hava de sakkunniga
meddelat vissa uppgifter, hämtade dels från utsökningslagen och dels
ur den ax-betsredogörelse för år 1924, som av överståthållarämbetet såsom
överexekutor lämnats till statistiska centralbyråns avdelning för rättsstatistik
m. m.:
I mål angående lagsökning för gäld tillkomme överexekutor bland annat
enligt 2 kap. 28 § av utsökningslagen att ålägga gäldenären betalningsskyldighet
vid äventyr av utmätning samt att, där borgenär utsökt betalning
ur fast egendom, fastställa fordringen till betalning ur egendomen och förordna,
att egendomen finge utan föregående utmätning säljas i den ordning,
som om utmätt fast egendom stadgades. Antalet av överståthållarämbetet
såsom överexekutor under år 1924 slutligt handlagda mål angående lagsökning
hade utgjort: för i fastighet intecknad fordran 256 och för annan fordran
1,687. .
I fråga om handräckning för fordrans utfående enligt lagen den 26 april
1907 hade överståthållarämbetet under år 1924 haft att slutligt handlägga tillhopa
467 mål.
Överexekutor hade att i åtskilliga fall pröva mål angående verkställighet
av domar. Enligt 3 kap. 38 § av utsökningslagen ankomme sålunda på
överexekutor att förordna om verkställighet av laga kraftägande dom, som
icke utan särskilt bemyndigande kunde av utmätningsman verkställas. Under
vissa förutsättningar kunde överexekutor vidare jämlikt 43 § av nämnda lag
förordna om verkställighet av domar, som icke vunnit laga kraft. Verkställighet
å skiljedom söktes hos överexekutor, som förordnade därom enligt
46 § av utsökningslagen. Därest hos utmätningsman uppstode tvivel om
hur dom rätteligen skulle verkställas, skulle detta anmälas hos överexekutor,
opaginerad Kontrollera mot PDF
IT
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
som jämlikt 47 § hade att fatta beslut i sakeu. Mål angående verkställighet
i visst fall av utländsk domstols beslut jämlikt lagen den 6 mars 1899 prövades
ock av överexekutor.
Överståtliållarämbetet hade under år 1924 till slutlig handläggning företagit
1 mål angående verkställighet av laga kraftägande dom och 23 mål
.angående verkställighet av skiljedom.
Antalet mål angående exekutiv auktion samt fördelning av köpeskilling
enligt 141 § av utsökningslagen — vilka mål, såsom ovan nämnts, i allmänhet
icke handlades av sekreteraren i överståtliållarämbetets kansli — hade
under år 1924 hos överståtliållarämbetet varit 97.
Samma år hade av ämbetet handlagts tillhopa 330 mål angående beviljande
av kvarstad, skingrings- eller reseförbud enligt 8 kap. av utsökningslagen.
Handräckning, som av överexekutor i övrigt beviljades, avsåge huvudsakligen
dels rubbat besittningsförhållandes återställande dels arrendators eller
hyresgästs vräkande. Av överståtliållarämbetet hade under år 1924 slutligt
handlagts 7 mål av det hirra och 944 mål av det senare slaget.
I övrigt hade överståthållarämbetet under ifrågavarande år haft att såsom
överexekutor handlägga 253 mål angående klagan över utmätningsmans förfarande,
30 mål rörande fastställelse av förbud för underhållsskyldig att
avflytta från riket samt 224 mål avseende annan än här ovan nämnd åtgärd.
Beträffande sekreteraren påvilande uppgifter inom nu angivna ärendesgrupper
och i övrigt hava de sakkunniga meddelat följande:
De sekreteraren i överståtliållarämbetets kansli åvilande göromålen folie,
enligt vad de sakkunniga vid muntliga överläggningar med vederbörande befattningshavare
inhämtat, ungefärligen till hälften eller måhända till något
större del inom området för ämbetets verksamhet såsom överexekutor. 1
fråga om såväl dessa som andra arbetsuppgifter intoge, såsom redan framhållits,
bemälde sekreterare eu ställning, som i mycket liknade landssekreterarens.
Yissa grupper av ärenden, vilka inom länsstyrelse handlades av
nämnde avdelningschef, vore dock, vad överståthållarämbetet beträffade, överlämnade
till andra befattningshavare, särskilt sekreterarna i överståthållarämbetet
för polisärenden och polismästaren. Bland dylika ärenden kund?
nämnas en del kommunikationsmål samt polis- och fattigvårdsärenden. A
andra sidan förekomme icke inom överståthållarämbetets kansli någon motsvarighet
till det vid länsstyrelserna tillämpade arbetssätt, enligt vilket länsassessorer
och i vissa fäll även lägre ställda tjänstemän hade att självständigt
handlägga och föredraga åtskilliga grupper av ärenden. Av olika skäl hade
nämligen någon dylik lättnad i arbetsbördan icke ansetts kunna beredas
sekreteraren i överståthållarämbetets kansli.
Av de på sistnämnde tjänstemans handläggning ankommande mål och
ärenden, vilka icke hänförde sig till exekutionsväsendet, kunde nämnas byggnadsmål,
vilka av sekreteraren föredroges dels för överståthållaren och dels
för underståthållaren; mål angående fastighetsstyckningar och avsöndringar,
vilka föredroges för underståthållaren; ärenden, med vilka stadsfullmäktige
hade att taga befattning, samt mål angående besvär över beslut av magistraten,
stadsfullmäktige eller kyrkostämma. Besvärsmålen liksom stadsfullmäktigärendena
föredroges för överståthållaren.
Sekreteraren handlade ärenden angående handelsanmälningar — talrikt
förekommande — samt utfärdande av firmabevis och granskning av stiftelseurkunder
för bolag. I dessa fall ifrågakomme knappast någon föredragning,
såvida fallen icke vore komplicerade.
Mål angående förvandling av straff, inklusive böters förvandling till frihetsstraff,
föredroges av sekreteraren för underståthållaren, dock med undan
Bihang
till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 129 höft. (Nr 154.) 10220
o
18
Kun yl. Maj-.ts proposition nr 154,
tag av frågor om förvandling av böter, ådönula av polisdomstolen, vilka ärenden
handlades av överståtliållarämbetet för polisärenden.
Till sekreterarens behandling hörde vidare ärenden angående utfärdande
av vederhäftighetsbevis, bevis för vinnande av förlagsinteckningar samt en
del bevis enligt lagen (ten 23 maj 1924 om förvärvande och förlust av svenskt
medborgarskap. Yissa ärenden rörande magistraten (förordnanden, ledigheter
m. m.) omliänderliades av sekreteraren, vilken även hade att uppgöra statförslag
för överståtliållarämbetets kansli. Därjämte hade han att handlägga,
ärenden om återbetalning — till part, som hos Konungen fullföljt talan mot
hovrätts utslag eller beslut — av nedsatt fullföljdsavgift och kostnadsersättning
enligt kungörelsen den 1 oktober 1915. Fattigdomsbevis för fullföljd
av talan i olika slag av mål utfärdades av sekreteraren, som likaledes upprättade
bötesredogörelser och utövade tillsyn å kansliets räkenskaper, rörande
vilka redovisning av honom på eget ansvar avlätes till riksräkenskapsverket.
Sekreteraren hade även att taga viss befattning med riksdagsmannaval.
Frågor om fastställande av vissa allmänna taxor, såsom för frihamnen
samt för vägare och mätare, handlades av sekreteraren i kansliet. De kommunala
hamntaxorna i allmänhet behandlades däremot i överståtliållarämbetet
för polisärenden. Ärenden rörande tillsiittande av vissa, i regel oavlönade,
revisorer föredroges av sekreteraren för överståthållaren. Den förre hade
därjämte att behandla frågor angående utseende av skiljemän och angående
utfärdande av kungörelser rörande värnpliktstjänstgöring samt vissa ärenden
rörande rannsakningsfängelse. Slutligen handlade sekreteraren frågor angående
antagande av släktnamn enligt kungörelsen den 5 december 1901.
Här ovan meddelade statistiska och övriga uppgifter gåve enligt de sakkunnigas
mening ett starkt intryck av de mångskiftande och krävande
göromål, som handhades av sekreteraren i överståthållarämbetets kansli.
I fråga om arten och omfattningen av sekreterarens arbetsuppgifter samt
beträffande hans ämbetsställning i allmänhet i jämförelse med vad som
åligger länsstyrelsernas avdelningschefer hava de sakkunniga anfört följande:
Då det gällde att jämföra arbetsmängderna hos skilda länsstyrelser och
motsvarande delar av överståtliållarämbetet, kunde man i viss mån lita till
uppgifterna rörande antalet diarieförda ärenden i de till justitiekanslersämbetet
inlämnade arbetsredogörelserna, därvid dock måste ihågkommas, att i
brist på enhetliga föreskrifter särskilt om specialiseringen vid diarieföringen
betydande olikheter i uppgifterna uppkomme, som icke grundade sig på
den i verkligheten förekommande arbetsmängden. För överståthållarämbetets
kansli hade för år 1924 antalet inbalanserade och nyinkomna mål uppgivits
till 9,250, för Stockholms läns landskansli till 24,275, för Göteborgs och
Bohus läns landskansli till 36,793 och för Gotlands läns landskansli till
4,006. För Malmöhus län vore de statistiska uppgifterna icke fördelade på
de olika avdelningarna.
Vid jämförelse mellan nämnde sekreterares och en landssekreterares arbetsuppgifter
måste emellertid hänsyn tagas därtill, att även sekreteraren för
polisärenden hade en betydande arbetsuppgift, som i länsstyrelsen ankomme
på landssekreteraren, ävensom att eu å avdelningen för polisärenden anställd
biträdande sekreterare föredroge och expedierade alla fattigvårdsärenden.
Häremot borde å andra sidan ställas, att i ordinarie tjänst å landskansliet
numera utom i ett län funnes anställd en länsassessor, vilken självständigt
beredde, föredroge och expedierade ärenden, som förut ankommit på landssekreteraren,
ävensom att, såsom redan framhållits, även andra tjänstemän
inom landskansliet kunde för dylik handläggning tilldelas vissa ärenden eller
grupper av ärenden.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
I ett hänseende vore ämbetsställningen och därmed ansvaret rätt olika
för sekreteraren och en landssekreterare, nämligen i fråga om det ställföreträdarskap,
som i länsstyrelserna ålåge avdelningscheferna gemensamt, då
landshövdingen vore hindrad att utöva landshövdingämbetet. Något dylikt
åliggande funnes icke för sekreteraren i överståthållarämbetets kansli.''närmast
därför, att underståthållaren instruktionsenligt vore överståthållarens
ställföreträdare vid förhinder för denne och det praktiskt taget icke kunde
inträffa, att överståthållaren och underståthållaren samtidigt vore hindrade
att tjänstgöra.
Detta ställföreträdarskap spelade inom länsstyrelserna eu rätt betydande
roll. Enligt den redogörelse som lämnats härför i de sakkunnigas betänkande
(återgivet i propositionen nr 183 år 1925, sid. 40) ålåge det landshövdingen
bland annat att söka vinna förtrogenhet med förhållandena inom
länet och för sådant ändamål genom resor och möten med länets invånare
göra sig underrättad om de olika orternas tillstånd och behov. Detta åliggande
och allehanda specialutredningar föranledde i stor utsträckning tjänsteresor
och förrättningar utom residensorten... Offentliga uppdrag måste ofta
utföras annorstädes än å residensorten. Även vid vistelse där upptoges
hans tid ofta av överläggningar och studier i länets angelägenheter av så
omfattande betydelse, att det mera dagliga arbetet inom länsstyrelsen icke
medhunnes av honom. Under alla dessa förhållanden finge avdelningscheferna
i stor utsträckning på eget ansvar och med självständig beslutanderätt
instruktionsenligt utöva länsstyrelsens löpande funktioner. Ju längre landshövdingens
frånvaro räckte (t. ex. vid riksdagsmannauppdrag), desto mera
måste avdelningschefernas verksamhet sträcka sig upp till ärenden av icke
blott löpande beskaffenhet. Mot allt detta funnes, såsom antytt blivit, ingen
motsvarighet i sekreterarens ämbetsuppgift.
De sakkunniga förklara sig vid övervägande av samtliga nu anförda
omständigheter hava kommit till den uppfattningen, att det väl förelåge
fullgiltig anledning att tilldela sekreteraren i överståthållarämbetets kansli
någon avlöningsförstärkning utöver den fasta lönen enligt lönegraden B 30.
Nämnda avlöningsförstärkning syntes dock icke böra uppgå till samma
belopp, som blivit fastställt för landssekreterare och landskamrerare i de
flesta länen, utan det syntes vara tillfyllest att bestämma densamma till
det för nämnda avdelningschefer i det minsta länet förekommande beloppet
eller 1,500 kronor för år räknat.
Därest de sakkunnigas förslag i nu förevarande avseende vunne bifall,
skulle slutavlöningen för sekreteraren i överståthållarämbetets kansli bliva:
enligt lönegraden B 30 å (Bort....................................... kronor 11,940: —
avlöningsförstärkning ...................................................... ;> 1,500: —
tillhopa kronor 13,440: —,
vartill enligt vad förut föreslagits skulle komma personligt lönetillägg såsom
kompensation för indragna sportler.
Överståthållarämbetet har i sitt utlåtande anfört att ämbetet funnit den öwrståthåiiarav
de sakkunniga föreslagna avlöningsförstärkningen vara upptagen med ämbetet,
lägre belopp än vad tjänsten syntes vara värd. Ämbetet yttrar härom
vidare:
20
Statskontoret.
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
Såsom de sakkunniga i sitt utlåtande anfört, både 1902 års löneregleringskommitté,
med instämmande i överståtliållarämbetets därom gjorda uttalande,
i utlåtande den 29 januari 1920 framhållit, att sekreterarens avlöningsförmåner
borde bestämmas i likhet med vad som gällde för landssekreteraren
i Stockholms län; och Kungl. Maj: t hade i proposition till 1920 års
riksdag följt löneregleringskommitténs förslag. Kungl. Maj:ts förslag hade
godkänts av samma riksdag.
Nu hade emellertid de sakkunniga hemställt, att sekreteraren skulle tilldelas
avlöningsförstärkning med endast 1,500 kronor eller samma belopp
som tillerkänts landssekreteraren i Gotlands län, under det att landssekreterarna
i Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län åtnjöte
3.500 kronor och övriga landssekreterare 2,500 kronor. Det huvudsakliga
skälet varför sekreteraren i överståtliållarämbetets kansli skulle åtnjuta lägre
löneförstärkning anfördes vara det ställföreträdarskap, som i länsstyrelserna
ålåge avdelningscheferna gemensamt, då landshövdingen vore hindrad att
utöva landshövdingämbetet, en anordning som icke förekomme inom överståthållarämbetet.
Denna värdesättning av landssekreterarnas ställföreträdarskap
syntes ämbetet överdriven. I fråga om de ärenden, landssekreteraren
hade att under landshövdingens frånvaro föredraga, hade han icke större
ansvar eller mera maktpåliggande arbete än i landshövdingens närvaro, och
hans befattning med landskamrerarens ärenden kunde visserligen i fråga
om ett felaktigt beslut ådraga honom ansvar men knappast bereda honom
något ökat arbete.
Överståthållarämbetet ansåge därför, att sekreteraren i överståthållarämbetets
kansli borde åtnjuta i avlöningsförstärkning, om icke samma belopp
som de högst avlönade landssekreterarna, åtminstone samma belopp,
2.500 kronor, som landssekreterarna i övriga län.
Statskontoret har i denna fråga anfört följande:
Yid 1920 års lönereglering hade sekreteraren å överståtliållarämbetets
kansli ansetts böra i lönehänseende jämställas med landssekreteraren i Stockholms
län. Någon erinran mot att placera sekreteraren i samma lönegrad,
B 30, som landssekreterare vid länsstyrelse torde icke heller kunna
göras. Huruvida sekreteraren härutöver borde — i likhet med vad som
bestämts beträffande landssekreterare och landskamrerare — åtnjuta avlöningsförstärkning,
syntes däremot mera tvivelaktigt. Sekreterarens arbetsuppgifter
vore nämligen icke så mångsidiga som de uppgifter, vilka ålåge
landssekreterare och landskamrerare. Sekreteraren, som allenast vore föredragande,
intoge ej heller samma tjänsteställning i överståthållarämbetet
som landssekreterare och landskamrerare inom länsstyrelse. På grund härav
och då den av de sakkunniga jämväl åberopade omständigheten, att sekreteraren
hos överståthållarämbetet för närvarande hade betydande extra inkomster
i tjänsten, icke i och för sig syntes böra tillmätas sådan betydelse
att avlöningsförstärkning borde av denna anledning utgå, ansåge sig statskontoret
icke böra understödja de sakkunnigas förslag i detta avseende.
Mot vad de sakkunniga föreslagit beträffande ersättning för sportler till
nuvarande innehavaren av sekreterarbefattningen hade däremot statskontoret
icke något att erinra.
Vad först angår frågan om sekreterartjänstens placering å löneskalan har
jag ansett denna befattning böra i likhet med landssekreterar- och lands
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 154. 21
kamrerartjänsterna hänföras till lönegraden B 30 i den nu gällande löneplanen.
Vad därefter angår frågan om ytterligare avlöningsförmån åt sekreteraren
torde av den verkställda utredningen framgå att en avsevärd åtskillnad i
tjänsteställning och ansvar är rådande mellan nämnde befattningshavare och
avdelningscheferna hos länsstyrelserna. I detta avseende är särskilt att
märka, att sekreteraren i överståthållarämbetet allenast är föredragande och
icke har någon uppgift motsvarande det ställföreträdarskap, som i länsstyrelserna
åligger avdelningscheferna vid tillfällen, då landshövdingen är
förhindrad att utöva landshövdingämbetet. Med hänsyn härtill har jag i
likhet med statskontoret icke funnit tillräckliga skäl föreligga för beredande
åt sekreteraren av en avlöningsförstärkning utöver den fasta avlöningen
enligt avlöningsreglementet.
Av vad jag redan i det föregående anfört framgår att jag förordar
ersättning åt sekreteraren för mistade sportler enligt de grunder som
kommit i tillämpning beträffande landssekreterare och landskamrerare.
Vid 1920 års lönereglering blevo, såsom tidigare nämnts, notarierna i
överståthållarämbetets kansli i avlöningshänseende jämställda med länsnotarie
av första (högsta) lönegraden i Stockholms län.
Vid den förberedande behandlingen av frågan om lönereglering för
länsstyrelsernas tjänstemän, vilket ärende bragtes till slutligt avgörande
vid 1925 års riksdag, framträdde särskilda meningar rörande placeringen
av länsnotarie!- och länsbokhållare i första lönegraden (av baklass). Riksdagens
beslut innebar, att dessa tjänstemän skulle hänföras till lönegraden
B 24 i nu gällande löneplan.
De arbetsuppgifter, som handhavas av de båda notarierna i överståthållarämbetets
kansli, äro enligt vad de sakkunniga framhållit till allra största
delen att hänföra till ämbetets verksamhet såsom överexekutor. Dessa tjänstemän
hava sålunda att svara för uppsättningen av förslag till beslut i mål
om lagsökning, verkställighet av domar, utmätning, kvarstad, skingringsförbud,
reseförbud, avhysning och annan handräckning.
Härjämte hava notarierna att själva utarbeta eller i första hand granska
av kanslisterna uppsatta förslag till beslut om förvandling av straff och
till protokoll, skrivelser och köpebrev i ärenden angående exekutiva auktioner.
Vidare granska notarierna vissa handlingar, hörande till ärenden
rörande förenings- och firmaregistren. Ävenså meddela de kommunikationsresolutioner,
till vilka förslag — å fastställda formulär — i allmänhet
uppsättas av kanslister, varefter förslagen granskas av notarierna. Kommunikationsresolutionerna
fördelas i regel så mellan de båda notarierna,
att de turvis varannan dag meddela dylika resolutioner. I vissa av nu
angivna ärenden föredraga notarierna vid behov handlingarna för underståthållaren
och sekreteraren.
X<> tårurna
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
De sakkunniga.
Yttranden.
Departements
chefen.
Kanslisterna.
Enligt de sakkunnigas mening böra notarierna i överståtliållarämbetets
kansli även vid den nu tillämnade löneregleringen jämställas med länsnotarie
av l:a klass i Stockholms län och sålunda inordnas i lönegraden B 24,
enligt vilken lönen å G-ort utgör lägst 7,668 och högst 9,060 kronor, vartill
skulle komma sportelersättning.
Överståthållarämbetet har ej framställt erinran mot de sakkunnigas förslag
på denna punkt.
Statskontoret tiar framhållit att notariernas arbetsuppgifter syntes vara
jämförliga med de uppgifter, som ålåge länsnotarier av l:a klass, samt
att den föreslagna placeringen i lönegrad alltså syntes vara befogad.
I enlighet med vad sålunda föreslagits tillstyrker jag att notarierna i
överståtliållarämbetets kansli placeras i lönegraden B 24. På sätt jag i
det föregående anfört förordar jag dessutom särskilda lönetillägg åt de
nuvarande innehavarna av notariebefattningarna såsom kompensation för
mistade sportelinkomster.
Av de fyra kanslisterna i överståtliållarämbetets kansli handhar, enligt
vad de sakkunniga meddelat, eu diariet över utsökningsärenden m. in. samt
det s. k. depositionsdiariet. Denne tjänsteman är tillika kommissionär hos
överståthållarämbetet. En kanslist för diarier över ärenden rörande firmor,
ekonomiska föreningar och släktnamn in. in. Eu tredje kanslist för ekonomidiarium
samt diarium över byggnadsärenden. Denne kanslist biträder
jämväl sekreteraren med uppsättande av mindre skrivelser samt ordnar
ämbetets registratur och brevsamling. Slutligen handhar en kanslist överståthållarämbetets
kanslis kassaförvaltning och för kansliets räkenskaper.
Kanslisterna ombesörja var för sig expediering av de ärenden, som höra
till de av dem förda diarierna.
Enligt 1902 års löneregleringskommittés den 11 maj 1923 avgivna
förslag till lönereglering för länsstyrelsernas personal skulle landskanslisterna
och landskontoristerna, med vilka kanslisterna i överståtliållarämbetets kansli
jämställdes vid den av 1920 års riksdag för de sistnämnda beslutade löneregleringen,
hänföras till lönegraden B 8 (nuvarande B 15). Landsstatslönesakkunniga
förordade i sitt utlåtande den 30 september 1924 en uppdelning
av landskanslist- och landskontoristgraden i befattningar av en högre
och en lägre klass, av vilka den högre eller l:a klassen enligt de sakkunnigas
mening borde hänföras till lönegraden B 10 (nuvarande B 17) och
den lägre eller 2:a klassen till lönegraden B 8 (nuvarande B 15).
I propositionen nr 183/1925 följdes härutinnan löneregleringskommitténs
förslag, vilket även av riksdagen godkändes. Samtliga landskanslist- och
landskontoristtjänster hava sålunda från och med den 1 juli 1925 inordnats
i lönegraden B 15.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
De sakkunniga Lava ansett kanslisterna i överståtkållarämbetets kansli
lämpligen böra i likhet med landskanslister och landskontorister hänföras
till lönegraden B 15. Deras lön å G-orten Stockholm skulle härigenom
komma att utgöra lägst 4,350, högst 5,676 kronor.
De sakkunnigas förslag på nu förevarande punkt har av såväl överståthållarämbetet
som statskontoret lämnats utan erinran.
I en till överståthållarämbetet ingiven och med ämbetets förenämnda
utlåtande till Kungl. Maj:t överlämnad skrift har en av kanslisterna
hemställt att den av honom innehavda tjänsten måtte hänföras till lönegraden
B 21. Vidare hava samtliga kanslister i överståtkållarämbetets
kansli samt därstädes anställda kvinnliga biträden i eu till mig ställd
skrivelse, under hänvisning bland annat till en redogörelse för dem åliggande
.göromål, gjort framställning om beredande åt såväl kanslisterna som de
kvinnliga biträdena av en bättre löneställning än den av de sakkunniga
föreslagna.
Då såväl landskanslister som landskontorister vid länsstyrelserna, med
vilka befattningshavare kanslistema i överståtkållarämbetets kansli före
-den nya löneregleringen för länsstyrelserna varit likställda, numera hänförts
till lönegraden B 15, synes mig en högre löneställning icke böra ifrågasättas
för nu förevarande tjänstemän. Jag tillstyrker alltså de sakkunnigas
.av de hörda myndigheterna biträdda förslag på denna punkt.
I staten för överståtkållarämbetets kansli äro för närvarande uppförda
-ett kvinnligt biträde av 2:a graden och två kvinnliga biträden av l:a
graden.
Förstnämnda befattningshavare ombesörjer, enligt vad de sakkunniga
meddelat, expeditionsgöromål hörande till fång- och handräckningsdiarierna,
vilka diarier jämväl föras av henne. Biträdet verkställer vidare registrering
--av diarier och handhaver expedierandet av vederhäftighetsbevis samt kansliets
post.
De två kvinnliga biträdena av l:a graden verkställa utskrifter av utslag,
resolutioner, protokoll och förekommande skrivelser, uppsätta anslagslistor
samt föra anslagsbok över vissa ärenden, hörande till utsökningsdiariet.
De kollationera därjämte handlingar som inlämnats för vidimation och utsända
kallelser till förekommande exekutiva auktioner.
Vid 1925 års lönereglering för länsstyrelserna blevo i enlighet med
löneregleringskommitténs och landsstatslönesakkunnigas förslag de kvinnliga
biträdena därstädes hänförda, de till den högre lönegraden hörande till
lönegraden B 7 under benämningen kansli- eller kameralbiträden och de
till den lägre graden hörande till lönegraden B 4 under benämningen kontorsbiträden.
Vid den allmänna civilförvaltningen i övrigt förekomma enligt
nu gällande tjänsteförteckning befattningarna kansliskrivare i lönegraden
De sakkunniga.
Yttranden.
Departements
chefen.
Biträdts
befattningar.
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 154.
De sakkunniga.
Yttranden.
Departements
chefen.
Vaktpersonal.
B 11, kanslibiträde i lönegraden B 7, kontorsbiträde i lönegraden B 4
och skrivbiträde i lönegraden B 2. De förutvarande kvinnliga biträdena
av 2:a, respektive l:a graden liava i allmänhet efter löneregleringen hänförts,
de förra såsom kanslibiträden till lönegraden B 7 och de senare såsom
kontorsbiträden till lönegraden B 4.
I fråga om de kvinnliga biträdena inom överståthållarämbetets kansli —
vilkas avlöningsförmåner år 1920 ansågos böra bestämmas i enlighet med
den då senast genomförda regleringen av de kvinnliga biträdenas vid statens
verk och myndigheter avlöningsförmåner i allmänhet — hava de sakkunniga
ansett samma princip nu böra tillämpas. Enligt de sakkunnigas förslag
skulle sålunda det kvinnliga biträdet av 2 :a graden under benämningen
kanslibiträde uppföras i lönegraden B 7 (lön å G-ort lägst 2,832, högst
3,486 kronor) och de två biträdena av l:a graden under benämningen
kontorsbiträden i lönegraden B 4 (lön å G-ort lägst 2,364 och högst 2,98-8
kronor). För möjliggörande, därest sådant eventuellt framdeles skulle ansespåkallat,
av en nedflyttning utav någon av ifrågavarande befattningar till
skrivbiträdesgraden syntes därjämte — på sätt förfarits bland annat beträffande
länsstyrelserna — i förteckningen över tjänster i överståthållarämbetets
kansli böra införas befattningen skrivbiträde i lönegraden B 2.
Någon kansliskrivarbefattning i lönegraden Bil syntes icke böra ifrågasättas
till inrättande vid överståthållarämbetets kansli.
I nu förevarande hänseende har de sakkunnigas förslag icke blivit föremål
för anmärkning från överståthållarämbetets eller statskontorets sida..
De sakkunnigas förslag beträffande placering å löneskalan av de hittillsvarande
kvinnliga biträdestjänsterna överensstämmer med 1925 års riksdags
beslut i fråga om motsvarande befattningar vid länsstyrelserna. Jag biträder
detta förslag.
Vad slutligen beträffar de båda vaktmästarna vid överståthållarämbetets
kansli fingo dessa sina avlöningsförmåner bestämda genom den av 1918 års
lagtima riksdag beslutade allmänna löneregleringen för vaktmästare och med
dem jämförliga befattningshavare. På grund härav vidtogs år 1920 icke
någon ändring i löneställningen för vaktmästarna vid överståthållarämbetets
kansli.
Inom den allmänna civilförvaltningen hava vid den sist genomförda löneregleringen
de med vaktmästargöromål sysselsatta befattningshavarna i allmänhet
under benämningen expeditionsvakter hänförts till lönegraden B 5.
Vid vissa verk förekommer jämväl befattningen förste expeditionsvakt med
placering i lönegraden B 7.
Yad angår länsstyrelserna föreslogo landsstatslönesakkunniga i sitt utlåtande
den 30 september 1924, att en av de vid varje länsstyrelse för vaktmästargöromål
anställda ordinarie tjänstemännen skulle tilldelas ställningen
av förste expeditionsvakt (lönegraden B 7) under det att för de övriga —-
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
25
eu eller flera vid varje länsstyrelse — borde avses befattningen expeditionsvakt
(lönegraden B 5). Kungl. Majrts i enlighet härmed framställda
förslag vann riksdagens bifall.
De sakkunniga hava anfört att det på grund av vad de inhämtat rörande
vaktmästarsysslorna vid överståthållarämbetets kansli synts dem befogat att
även vid nämnda kansli den ena vaktmästaren tilldelades tjänste- och löneställning
såsom förste expeditionsvakt, under det att den andra vaktmästartjänsten
syntes böra inordnas i expeditionsvaktsgraden.
Lönen (å G-ort) skulle i enlighet härmed bliva, för förste expeditionsvakten
lägst 2,832, högst 3,486 kronor samt för expeditionsvakten lägst
2,520, högst 3,144 kronor.
De sakkunnigas förevarande förslag, som biträtts av de hörda myndigheterna,
vill jag för min del tillstyrka.
De sakkunniga hava ansett, att de i avlöningsreglementet den 22 juni
1921 (nr 451) meddelade särskilda avlöningsbestämmelserna, med däri
senare vidtagna ändringar, med vissa angivna undantag kunde tillämpas
även i fråga om tjänstemännen i överståthållarämbetets kansli.
I avseende härå hava de sakkunniga anfört följande:
De sakkunniga ville till en början erinra, hurusom genom Kungl. Maj ds
brev den 12 juni 1925 angående fastställande av ordinarie stat för befattningshavare
vid länsstyrelserna m. m. i enlighet med riksdagens beslut föreskrivits
bland annat, att utöver vad i 3 § av nyssnämnda avlöningsreglemente
stadgades och utan hänsyn till vad i sagda författningsrum funnes däremot
stridande skulle i fråga om befattningar vid länsstyrelse gälla, att med annan
tjänst än landssekreterar-, landskamrerar- eller länsassessorsbefattning kunde
under den i 2 mom. av berörda 3 § i avlöningsreglementet angivna förutsättning
förenas tjänst å kommuns stat. En föreskrift av denna innebörd
återfunnes ock bland de villkor och bestämmelser, som genom kungörelsen
den 9 juli 1920 (nr 561) vore meddelade för åtnjutande av de från och med
år 1921 fastställda avlöningsförmånerna för befattningshavare vid överståthållarämbetets
kansli. De sakkunniga ansåge intet hinder böra möta för att
enahanda medgivande finge gälla även efter genomförandet av den nu förevarande
löneregleringen.
Genom Kungl. Majrts ovanberörda brev den 12 juni 1925 hade tillika, med
stöd av riksdagens beslut, stadgats att vid tillämpning i fråga om befattningshavare
vid länsstyrelserna av de i 13 § 3 mom. 1 punkten i avlöningsreglementet
givna bestämmelserna om tjänstemans förflyttningsskyldighet skulle
med uttrycket »det verk, han tillhör eller varunder han lyder», förstås landsstaten
i allmänhet utan begränsning till det egna länet.
Någon liknande föreskrift syntes icke böra meddelas beträffande tjänstemännen
i överståthållarämbetets kansli.
Det borde emellertid erinras, att enligt ovanberörda nu gällande villkor
och bestämmelser för åtnjutande av de från och med år 1921 fastställda avlöningsförmånerna
för befattningshavare vid överståthållarämbetets kansli
sådan befattningshavare skulle, med bibehållande av den tjänstegrad och den
avlöning han innehade, vara pliktig att, när helst så av Kungl. Maj.t pröva
-
Do sakkunnig*.
Departements
chefen.
Särskilda
avlönings
bestäm
melser.
De sakkunniga.
Förening av
tjänster.
Förflyttnings
skyldighet.
Avlöningsförstärkning
m. m. vid
tjänstledighet.
Avlöningsförstärkniug
m. in.
vid förflyttning.
Yttranden.
Departements
chefen.
26 Kungl. Majds proposition nr 154.
des lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom statsförvaltningen i
Stockholm. I enlighet härmed ansåge sig de sakkunniga böra förorda, att
visserligen icke någon förflyttning till annan tjänstgöringsort, på sätt i avlöningsreglementets
13 § 3 mom. 1 punkten avsåges, borde ifrågakomma för
befattningshavare vid överståtliållarämbetets kansli, men att dylik befattningshavare
alltfort skulle vara förpliktad att låta sig förflyttas till annan befattning
inom statsförvaltningen i Stockholm.
Vid tjänstledighet för sekreteraren eller notarie i överståtliållarämbetets
kansli på grund av sjukdom eller av annan anledning syntes — på sätt föreskrivits
rörande landssekreterare och landskamrerare — i fråga om sekreterarens
rätt att uppbära avlöningsförstärkning och sekreterarens eller notaries
rätt att uppbära för honom eventuellt fastställt personligt lönetillägg
böra gälla de särskilda bestämmelser, som av Kungl. Maj:t i sådant hänseende
meddelades.
Likaledes borde, i överensstämmelse med vad som föreskrivits i fråga om
ersättning till vikarie för nyssnämnda avdelningschefer vid länsstyrelserna,
beträffande dylik ersättning till vikarie för sekreteraren i överståthållarämbetets
kansli böra gälla de särskilda föreskrifter, som Kungl. Maj:t kunde
finna gott meddela utöver de i 19 § uti avlöningsreglementet givna bestämmelserna.
I detta sammanhang torde jämväl böra erinras, att beträffande landssekreterare
och landskamrerare särskilda föreskrifter meddelats till ordnande
av frågan om sådana befattningshavares rätt att i händelse av förflyttning
tillgodonjuta avlöningsförstärkning och personligt lönetillägg (se riksdagens
skrivelse 333/1925, sid. 18). De sakkunniga föreställde sig, att dessa bestämmelser
kunde — utan att något direkt beslut från riksdagens sida förelåge
—• analogivis tillämpas även för det fall, att förflyttning skulle ifrågakomma
för antingen sekreteraren eller annan till personligt lönetillägg berättigad
tjänsteman vid överståtliållarämbetets kansli.
De sakkunnigas förslag beträffande särskilda avlöningsbestämmelser för
befattningshavare i överståtliållarämbetets kansli har icke blivit föremål
för erinran i de av myndigheterna avgivna yttrandena.
Mot vad de sakkunniga i nu berörda hänseenden föreslagit har jag icke
annat att erinra än vad som följer av min ståndpunkt beträffande frågan
om avlöningsförstärkning åt sekreteraren. Dock synes uttrycklig föreskrift
böra meddelas angående avlöningsförmåner för sekreteraren och notarierna
vid förflyttning till annan tjänst. I anslutning till vad för landssekreterare
och landskamrerare i motsvarande avseende bestämdes vid 1925 års riksdag
och med iakttagande av att avlöningsförstärkning enligt mitt förslag
icke skulle utgå till sekreteraren, synes en dylik föreskrift böra erhålla
den innebörd att, om förflyttningen sker efter ansökan eller på grund av
något tjänstemannens förfarande i tjänsten, tjänstemannen förpliktas avstå
med den tidigare tjänsten möjligen förenat personligt lönetillägg. Sker
åter förflyttningen utan tjänstemannens eget förvållande, bör han bibehållas
vid den rätt till personligt lönetillägg, som han må hava ägt vid den
tidigare tjänsten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1Ö4. 27
I enlighet med vad de sakkunniga föreslagit torde även vid löneregleringen
för tjänstemännen i överståtliållarämbetets kansli böra tillämpas
den anordning med s. k. övergångslön, som vid nyreglerade verk föranletts
av övergången till efterskottsutbetalning av hela avlöningen.
Beträffande pensionsförliållanden hava de sakkunniga framhållit att efter
genomförandet av den tillämnade löneregleringen i fråga om här onihandlade
tjänstemän komme att i pensionsliänseende gälla enahanda bestämmelser
som för övriga befattningshavare i motsvarande lönegrader vid nyreglerade
verk inom den allmänna civilförvaltningen. Därest ny civil
tjänstepensionslag bleve antagen, syntes densamma sålunda böra tillämpas
hven beträffande tjänstemännen i överståtliållarämbetets kansli.
Enligt vad chefen för finansdepartementet meddelat kommer frågan om
antagande av ny civil tjänstepensionslag icke att föreläggas innevarande års
riksdag. Vid sådant förhållande komma för ifrågavarande befattningshavare
fortfarande tillsvidare att gälla bestämmelserna i 1907 års lag angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension, dock med iakttagande
av de kompletterande stadganden av provisorisk natur, vilka meddelats
genom kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för
vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen
hörande verk i fråga om rätt till pension jämte däri sedermera
gjorda ändringar.
I nu gällande stat för överståtliållarämbetets kansli finnes såsom förut
nämnts upptaget ett belopp av 5,600 kronor för extra biträden och vikariatsersättningar
m. m.
De sakkunniga hava anfört att det, såsom skett beträffande länsstyrelserna,
syntes böra ankomma på överståtliållarämbetet att verkställa utredning
rörande det behov av icke-ordinarie personal hos ämbetet, som kunde
vara för handen efter löneregleringens genomförande, samt beträffande beloppet
av de anslagsmedel, som för avlönande av sådan personal borde
stå till förfogande. I frågans nuvarande läge hade de sakkunniga — under
■erinran hurusom i årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt
97, förslag framlagts om höjning av motsvarande för länsstyrelserna senast
anvisade anslagsbelopp — ansett sig böra förorda, att till avlöningar till
icke-ordinarie befattningshavare m. m. vid överståtliållarämbetets kansli
skulle för budgetåret 1926—1927 avses ett till 11,200 kronor förhöjt
belopp.
Efter löneregleringens genomförande böra givetvis avlöningarna till ickeordinarie
personal avpassas efter de grunder som i sådant hänseende
gälla för befattningshavare vid nyreglerade verk. Av införskaffade uppgifter
framgår emellertid att den nuvarande anslagsposten å 5,600 kronor
Övergångs
lön.
Penslons
förhåUanden.
Departements
chefen.
Icke-ordinarie
personal.
De sakkunniga.
Departements
chefen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
•28
Kungl. Maj.ts proposition nr 154.
Stat- och
kostnadsberäkning.
De sakkunniga.
till extra biträden och vikariatsersättningar m. m. i avsevärd män åtgår
till bestridande av ersättningar under vikariat. Därest, såsom jag har för
avsikt att i enlighet med de sakkunnigas förslag förorda, en särskild anslagspost
till vikariatsersättningar upptages i staten för överståthållarämbetets
kansli, synes mig någon höjning av nu förevarande anslagspost
icke behöva äga rum. Jag tillstyrker alltså att ett belopp av 5,600
kronor i avlöningsstaten beräknas till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare
in. m.
I gällande riksstat är under femte huvudtiteln, rubriken överståthållarämbetet,
uppfört ett ordinarie obetecknat anslag till belopp av 95,722 kronor.
Detta belopp är fördelat på följande anslagsposter:
Stat för överståthållaren ............................
................... kronor
9,000: —
» » underståthållaren ........................
................... »
7,000: —
» » överståthållarämbetets kansli.......
...... ........... »
40,300: —
Övriga utgifter (hyresersättning in. m.)....
................... »
39,422: —
Summa kronor
95,722: —
Av den nu föreslagna löneregleringen påverkas endast den för överståthållarämbetets
kansli avsedda posten å 40,300 kronor, motsvarande slutsumman
i nu gällande stat för kansliet.
De sakkunniga hava vid bifall till sitt löneregleringsförslag beräknat
avlöningarna till den ordinarie personalen vid överståthållarämbetets kansli
enligt avlöningsreglementets bestämmelser till 67,000 kronor. Härutöver
borde avses till vikariatsersättningar 2,000 kronor, vartill komme avlöningsförstärkning
till sekreteraren 1,500 kronor samt avlöningar till icke-ordinarie
befattningshavare m. m., enligt de sakkunnigas förslag 11,200 kronor.
Sammanlades dessa belopp, erhölles en slutsumma av 81,700 kronor.
Den erforderliga ökningen av anslagsmedel till överståthållarämbetets kansli
skulle sålunda uppgå till (81,700 — 40,300) 41,400 kronor.
I enlighet med dessa beräkningar hava de sakkunniga framlagt förslag
till stat, slutande å ett belopp av 81,700 kronor.
Vid avgivande av sitt statförslag hava de sakkunniga, enär varken den föreslagna
övergångslönen eller de ifrågasatta personliga lönetilläggen för sekreteraren
och notarierna skulle uppgå till något mera betydande belopp, ansett
det icke vara nödvändigt att låta staten för överståthållarämbetets kansli
betungas med särskilda anslagsposter för berörda ändamål, helst som övergångslönen
hade karaktären av engångsutgift samt behovet av medel till
de personliga lönetilläggen skulle år för år minskas för att efter nioårsperiodens
förlopp helt bortfalla. De sakkunniga ville fördenskull för sin
del förorda att — i likhet med vad tidigare stundom plägat ske — övergångslönen
och lönetilläggen måtte få utgå från det anslagsbelopp, som i
staten uppfördes till avlöningar till ordinarie tjänstemän. Någon höjning
av denna anslagspost för nu angivna ändamål syntes knappast erfordras.
Kungl. Maj:ts proposition nr 154. 29
Med anledning av vad sålunda föreslagits beträffande stat för överståtliållarämbetets
kansli bär statskontoret anfört följande.
Vid beräkning av avlöningarna till den ordinarie personalen syntes de sakkunniga
hava utgått från de lönebelopp, som med hänsyn till de nuvarande
befattningshavarnas tjänstår skulle tillkomma en var av dem. Därest emellertid
— såsom vanligen plägade ske vid beräkning av anslagsbehov för avlöningar
till befattningshavare å viss lönestat — till grund för beräkningen
lades lönebeloppen i näst högsta löneklassen inom respektive lönegrader,
dock att för kvinnliga befattningshavare, vilka ju ej kunde erhålla högsta
löneklassen, beräknades en klass lägre än den näst högsta, erhölles ett något
lägre belopp eller 64,620 kronor.
Från anslagsposten för avlöningar till ordinarie tjänstemän skulle enligt
de sakkunnigas förslag utgå dels den s. k. övergångsavlöningen, beräknad till
omkring 3,400 kronor, och dels de personliga lönetilläggen. De sakkunniga
hade ansett, att någon höjning av berörda anslagspost icke erfordrades för
dessa utgifter. — Det syntes icke vara något att erinra mot att övergångsavlöningen
utginge från denna förslagsvis beräknade anslagspost, vilken härför
knappast syntes behöva höjas. De personliga lönetilläggen, som komme
att utgå under nio år och vilka åtminstone under de första åren syntes
komma att uppgå till avsevärda belopp, syntes däremot knappast böra bestridas
från anslagsposten för avlöningar till ordinarie tjänstemän, utan borde
en särskild post — förslagsvis 10,000 kronor — härför upptagas i staten.
I enlighet med vad statskontoret föreslagit torde anslagsposten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän böra beräknas till 64,620 kronor, vilket
belopp dock för jämnande av statens slutsumma synes kunna avrundas
till 64,400 kronor.
På sätt statskontoret hemställt förordar jag vidare att i staten upptages
en särskild anslagspost till bestridande av personliga lönetillägg åt sekreteraren
och notarierna. Denna post torde förslagsvis kunna beräknas till
10,000 kronor. Däremot blir med den ståndpunkt jag intagit beträffande
förslaget om avlöningsförstärkning till sekreteraren någon anslagspost för
sådan förstärkning icke erforderlig.
I enlighet härmed och med iakttagande av vad jag i det föregående
anfört beträffande medel till avlönande av icke-ordinarie personal skulle
staten för överståtliållarämbetets kansli erhålla följande utseende:
Stat. Kronor.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............................. 64,400
Yikariatsersättningar, försiagsanslag......................................................... 2,000
Personliga lönetillägg till sekreteraren och notarier, förslagsanslag ... 10,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m......................... 5.600
Summa kronor 82,000
Anslagsökningen skulle vid bifall till mitt förslag utgöra (82,000 —
40,300) 41,700 kronor. Det ordinarie anslaget till överståthållarämbetet,
nu 95,722 kronor, skulle alltså behöva höjas med nämnda belopp 41,700
kronor till 137,422 kronor. Då i anslaget skulle ingå vissa poster av
förslagsanslags natur, lärer det emellertid vara erforderligt att uppföra
beloppet i sin helhet såsom nytt anslag med beteckningen förslagsanslag.
Statskontoret.
Departements
chefen.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
Yid bedömande av den kostnad för statsverket, som det förordade förslaget
skidle medföra, bör tagas i betraktande att utgiftsminskning kan
beräknas upjokomma å femte huvudtitelns anslag till ålderstillägg med omkring
8,500 kronor, till tillfällig löneförbättring med 5,300 kronor och
till tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare med 600 kronor eller tillhopa 14,400 kronor. Tages
hänsyn till dessa besparingar skulle anslagsökningen kunna beräknas till
(41,700 — 14,400) 27,300 kronor. Härtill kommer emellertid den engångsutgift
å omkring 3,400 kronor som skulle krävas för utbetalande av
s. k. övergångslön. A andra sidan bör uppmärksammas dels att statsverket
i samband med löneregleringen skulle beredas en inkomst genom
de indragna sportlerna, dels att det beräknade beloppet till personliga lönetillägg
åt vissa befattningshavare kommer att successivt minskas för att
efter nio år helt försvinna, dels ock slutligen att viss besparing kommer
att uppstå å anslaget till dyrtidstillägg'' därigenom att dyrtidstillägg till
ifrågavarande befattningshavare för framtiden kommer att utgå enligt de
för nyreglerade verk gällande grunderna.
Den föreslagna löneregleringen torde böra träda i kraft med ingången
av budgetåret 1926—1927.
II. Vissa övriga anslagsfrågor.
Jag ber nu att få till behandling upptaga de av mig förut omnämnda
frågorna angående anslag till ålderstillägg samt för tillfälliga lönetillägg
åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare.
Ålderstillägg. Femte huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till ålderstillägg var i riksstaten
för budgetåret 1923—1924 upptaget till 600,000 kronor. För
budgetåret 1924—1925 blev anslaget med hänsyn till då tillgängliga be
lastningssiffror höjt till 650,000 kronor.
Enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisning uppgingo utgifterna från
anslaget under budgetåret 1923—1924 till omkring 675,000 kronor.
Trots denna belastning ansågs emellertid anslaget, på grund av den vid
1925 års riksdag genomförda löneregleringen för befattningshavare vid
länsstyrelserna, för budgetåret 1925—1926 kunna väsentligt nedsättas.
Minskningen i utgifter till följd av nyssnämnda lönereglering beräknades
till omkring 125,000 kronor, och det erforderliga beloppet beräknades
på grund härav till (675,000 — 125,000) 550,000 kronor. Med sistnämnda
belopp är anslaget för nu löpande budgetår uppfört i riksstaten.
Därest i enlighet med vad i statsverkspropositionen föreslagits löneregleringar
från och med nästa budgetår genomföras för förste provinsialläkare
och provinsialläkare, för tjänstemän vid statsmedicinska anstalten
och vid barnmorskeläroanstalterna samt vid bifall till den nu föreslagna
löneregleringen för överståtliållarämbetets kansli, torde ytterligare en avsevärd
nedsättning i förevarande anslag kunna äga rum, förslagsvis med
Kungl. Maj:ts proposition nr 134.
31
110,000 kronor. Anslaget skulle följaktligen för nästa budgetperiod kunna
upptagas till (550,000— 110,000) 440,000 kronor. Till sistnämnda belopp
bär anslaget preliminärt beräknats i riksstaten.
Under de senaste budgetåren hava till tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare
och med dem jämförliga befattningshavare vid oreglerade verk
under femte huvudtiteln varit uppförda extra förslagsanslag. Anslag för
detta ändamål är i nu gällande riksstat uppfört med 9,500 kronor.
Vid anmälan i statsverkspropositionen (femte huvudtiteln, punkten 111)
av frågan om beräknande av medel för ändamålet under nästkommande
budgetår anförde jag, att därest lönereglering i enlighet med av mig framlagt
förslag genomfördes för befattningshavare vid statsmedicinska anstalten
anslaget i fråga syntes kunna nedsättas till förslagsvis 1,000 kronor.
Samtidigt framhöll jag emellertid att anslaget syntes kunna helt uteslutas
ur riksstaten, om lönereglering komme till stånd för vissa befattningshavare
vid överståthållarämbetet. I avvaktan på proposition i sistnämnda
ämne blev anslaget i riksstatsförslaget preliminärt beräknat till 1,000
kronor.
Vid bifall till det löneregleringsförslag som jag nu tillstyrkt blir något
anslag för tillfälliga lönetillägg åt vaktmästare icke erforderligt under femte
huvudtiteln. Kungl. Maj:t torde därför böra giva riksdagen tillkänna, att
proposition angående sådant anslag icke kommer att avlåtas till innevarande
års riksdag.
Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört
och med erinran att i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag
(Utgifterna. För flera huvudtitlar gemensamma frågor, punkten 1) framställning
gjorts om bemyndigande för Kungl. Maj:t bland annat att i den
vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen vidtaga de ändringar,
som föranledas av riksdagens genom fastställande av vederbörande personalstater
eller eljest meddelade beslut, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att
dels besluta att avlöningsreglementet den 22 juni 1921
(nr 451, jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila
statsförvaltningen, skall från och med den 1 juli 1926 med
nedan angivna undantag äga tillämpning å befattningshavare
vid överståthållarämbetets kansli, samt att i samband därmed
de vissa av nämnda befattningshavare tillkommande sportler
skola till statsverket indragas;
dels bestämma antalet ordinarie befattningar i överståthållarämbetets
kansli på följande sätt:
Tillfälliga
lönetillägg åt
vissa vaktmästare
och
med dem
jämförliga
befattningshavare.
Hemställan.
32
Kungl. Maj-.ts proposition nr 154.
Befattning.
Lönegrad.
1
sekreterare .......................................
.............. B 30
2
notarier.............................................
.............. B 24
4
kanslister..........................................
............... B 15
1
förste expeditionsvakt.....................
............... B 7
1
kanslibiträde ...................................
............... B 7
1
expeditionsvakt.................................
............... B 5
2
kontorsbiträden.................................
............... B 4
dels besluta, att utöver vad i 3 § av avlöningsreglementet
stadgas och utan hänsyn till vad i sagda författningsrum
finnes däremot stridande skall gälla, att med annan tjänst
i överståthållarämbetets kansli än sekreterartjänsten må under
den i 2 mom. av berörda 3 § i avlöningsreglementet angivna
förutsättning kunna förenas tjänst å kommuns stat;
dels föreskriva, att i stället för vad i 13 § 3 mom. 1
punkten i avlöningsreglementet är stadgat därom, att tjänsteman
skall vara underkastad förflyttning till annan tjänstgöringsort
eller till annan befattning vid det verk han tillhör eller
varunder han lyder, skall gälla, att befattningshavare i överståthållarämbetets
kansli skall vara skyldig att låta sig förflyttas
till annan befattning inom statsförvaltningen i Stockholm
;
dels godkänna följande bestämmelser:
a) Beträffande sekreteraren och notarie i överståthållarämbetets
kansli skall gälla, att därest sådan tjänsteman övergår
till den nya lönestaten och hans sammanlagda avlöning, tillfällig
löneförbättring däri inbegripen, i medeltal under åren
1921 —1925 jämte under samma tid i medeltal uppburna
sportler överstiger vederbörandes avlöning för budgetåret
1926—1927, han skall äga uppbära personligt lönetillägg
motsvarande berörda överskott, dock högst 5,400 kronor för
år räknat, med iakttagande att det sålunda bestämda särskilda
lönetillägget skall avskrivas: med en niondel från och med
den 1 juli 1927, med ytterligare en niondel å det ursprungliga
beloppet från och med den 1 juli 1928 o. s. v., så att
hela beloppet är avskrivet med utgången av juni månad 1935.
Förutom genom nu nämnda successiva avskrivning skall
berörda särskilda personliga lönetillägg minskas i den mån
tjänstemannens avlöning till följd av uppflyttning till högre löneklass
ökas utöver den i föregående stycke angivna sammanlagda
avlöningen omedelbart efter övergången till den nya
lönestaten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 154.
33
Vid tjänstledighet för sekreteraren eller för notarie i överståthållarämbetets
kansli på grund av sjukdom eller av annan
anledning skola i fråga om rätt att åtnjuta eventuellt fastställt
personligt lönetillägg gälla de särskilda bestämmelser, som av
Kungl. Maj:t i sådant hänseende meddelas.
b) Beträffande befattningshavares avlöningsförmåner vid förflyttning
till annan tjänst skola i fråga om sekreteraren och
notarie i överståthållarämbetets kansli följande särskilda föreskrifter
lända till efterrättelse.
Förflyttas sekreteraren eller notarie efter egen ansökan eller,
utan sådan ansökan, på grund av något tjänstemannens förfarande
i tjänsten, till befattning inom samma eller lägre lönegrad,
skall han frånträda det av honom i den tidigare tjänsten
möjligen uppburna personliga lönetillägget.
Varder tjänsteman, om vilken nu är fråga, utan egen ansökan
och utan något sitt förvållande förflyttad till tjänst inom samma
eller lägre lönegrad, skall han bibehållas vid den rätt till personligt
lönetillägg, som han i den tidigare tjänsten ägt åtnjuta;
dels besluta, att där ordinarie tjänsteman vid överståthållarämbetets
kansli, å vilken ovan nämnda avlöningsreglemente
kommer att från och med den 1 juli 1926 äga tillämpning,
enligt hittills gällande bestämmelser ägt uppbära någon del
av avlöningen — såväl i staten upptagen avlöning som tillfällig
löneförbättring eller tillfälligt lönetillägg — i förskott,
vid ingången av juli månad 1926 till honom skall på statsverkets
bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad han
skulle hava i den befattning, han vid utgången av juni månad
1926 innehar, i förskott uppburit för juli månad 1926, om
de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit
gällande;
dels förklara, att övriga av riksdagen med avseende å den
definitiva löneregleringen för befattningshavare vid statsdepartement
med flera verk lämnade medgivanden må i tillämpliga
delar gälla även beträffande befattningshavare vid överståthållarämbetets
kansli;
dels godkänna följande stat för överståthållarämbetets kansli,
att tillämpas från och med budgetåret 1926—1927:
Stat. Kronor.
Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag..... 64.400
Vikariatsersättningar, förslagsanslag .............................. 2,000
Personliga lönetillägg till sekreteraren och notarier,
förslagsanslag.............................................................. 1 0,000
Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. 5,600
Summa kronor 82,000
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 129 höft. (Nr 154.) 402 20 3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr I5i.
dels medgiva, att kostnaderna för ovanberörda förskottsutbetalning
vid ingången av juli månad 1926 må bestridas av
den i staten för överståthållarämbetets kansli upptagna anslagsposten
för avlöningar till ordinarie tjänstemän;
dels under femte huvudtiteln, med uteslutande av det under
avdelningen överståthållarämbetet och landsstaten uppförda
ordinarie anslaget till överståthållarämbetet, under samma avdelning
med oförändrad rubrik uppföra ett ordinarie förslagsanslag
av......................................................... kronor 137,422;
dels ock under femte huvudtiteln, avdelningen diverse, nedsätta
det ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg, nu 550,000
kronor, med 110,000 kronor till................. kronor 440,000.
Vidare får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte giva riksdagen tillkänna att Kungl.
Maj:t icke kommer att till nu pågående riksdag avlåta proposition
i det under punkten 111 i femte huvudtiteln av statsverkspropositionen
omförmälda ärendet angående anslag till
beredande av tillfälliga lönetillägg åt vissa vaktmästare och
med dem jämförliga befattningshavare, i följd varav medel för
berörda ändamål ej vidare behöva beräknas å, riksstaten för
budgetåret 1926—1927.
Till vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Åke Karlholm.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1926.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1926:205 Riksdagens skrivelse Nr 205 s. 1 i texten
- SU 1926:100 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående definitiv lönereglering för befattningshavare i överståthållarämbetets kansli m. in. s. 1 i texten