Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av vissa statens järnvägar tillhöriga fastigheter

1926-02-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:159, Angående försäljning av vissa statens järnvägar tillhöriga fastigheter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

1

Nr 159.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av

vissa statens järnvägar tillhöriga fastigheter; given

Stockholms slott den 20 februari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majrts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Viktor Larsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 20 februari 1926.

N ärv a rande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Schlyter, Larsson, Wigforss,

Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Larsson, anför:

Jag torde nu få för Kungl. Maj:t anmäla uppkomna frågor om försäljning

av vissa statens järnvägar tillhöriga fastigheter.

I en till Kungl. Maj :t ingiven skrift har Stora Kils Missionsförsamling an- Markhållit

att få från statens järnvägar för skäligt pris inlösa nedan angivet om- Kils^nunieiråde

inom Kils municipalsamhälle. palsamhälle.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 133 käft. (Nr 159.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

Av ansökningen bifogade handlingar inhämtas följande:

Distriktsförvaltningen vid statens järnvägars andra distrikt instämde år 1923

Stora Kils Missionsförsamling till Mellansysslets domsagas häradsrätt samt anförde:
Församlingen

hade under äganderättsanspråk tagit i besittning och delvis

bebyggt ett vid vägskälet sydväst om Kils järnvägsstation beläget trehörnigt

område, ingående i ett statens järnvägar tillhörigt, från säterihemmanet 1 mantal

Sannerud eller Karlslund i Störa Kils socken exproprierat område om 87

kvadratrevar 5 kvadratstänger, som statens järnvägar förvärvat genom köpebrev

den 26 juli 1880. Distriktsförvaltningen yrkade, att statens järnvägar

måtte förklaras vara ägare till nämnda trehörniga område samt församlingen

förpliktas att genast till statens järnvägar i avröjt skick återställa samma

område.

Församlingen genmälde, att omstämda området utgjorde del av en utav församlingen

genom köpekontrakt den 21 maj 1896 och köpebrev den 3 juni 1897

förvärvad, från jordområde under säteriet Karlslund avsöndrad lägenhet, därå

församlingen erhållit lagfart den 28 oktober 1902. Församlingen bestrede, att

statens järnvägar, på sätt i målet uppgivits, förvärvat äganderätt till nämnda

område. Därest statens järnvägar emellertid funnes hava styrkt laga fång till

området i fråga, yrkade församlingen, att som församlingen i allt fall hade

tjuguårig hävd å området, den emot församlingen i målet förda talan måtte på

denna grund ogillas.

Genom utslag den 12 juli 1923 har häradsrätten av anförda skäl förpliktat

församlingen att till statens järnvägar i avröjt skick återställa sagda område

vid äventyr att berörda åtgärd eljest bleve på församlingens bekostnad av

utmätningsman verkställd.

Svea hovrätt, dit församlingen vädjat, har genom dom den 6 november 1925

fastställt häradsrättens domslut.

Församlingen har nu till stöd för sin ansökan anfört:

Församlingen, som beviljats lagfart å ifrågavarande område, hade, fast övertygad

om sin äganderätt och utan ringaste aning om statens järnvägars tidigare

köp, å den inköpta tomten låtit uppföra sitt missionshus. Då det tidigare köpet

år 1912 blev bekant, hade församlingen sedan erlagt arrende omkring 10 år

eller till dess järnvägsstyrelsen år 1922 höjde arrendet och i övrigt stipulerade

villkor för områdets användning, som församlingen ansåg för sin del allt för

betungande. Området i fråga hade aldrig avsetts eller använts för annat ändamål

än som byggnadsplats för församlingens gudstjänstlokal.

Området komrne efter tillämpning av den av Kungl. Maj:t den 7 september

1906 gillade stadsplanen samt fastställd tomtindelning för Kils municipalsamhälle

att utgöra endast omkring 211 kvadratmeter. På grund av sin ringa

utsträckning, sitt avstånd från järnvägslinjen och sitt från järnvägsområdet

i övrigt avskilda läge kunde området näppeligen hava någon betydelse för

järnvägstrafiken.

Järnvägs- Järnvägsstyrelsen har i utlåtande häröver den 19 december 1925 förklarat sig

styrelsen. jntet }lava att erinra mot att till församlingen överlåta vad som av statens järnvägars

mark enligt fastställd stadsplan och gällande tomtindelning inginge i

den tomt, vars större del ägdes av föreningen, mot en ersättning av 2 kronor

50 öre för kvadratmeter, under förutsättning att föreningen dels till styrelsen

överlämnade karta och protokoll rörande i vederbörlig ordning verkställd tomtmätning,

utvisande ifrågavarande områdes areal och gränser, dels ock till andra

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159. 3

distriktets kassa inbetalade den av distriktsförvaltningen fordrade markhyran

med 24 kronor årligen för tiden sedan den 1 januari 1922 intill dess förvärvet

genomförts.

I med anledning härav avgivet yttrande har församlingen förklarat sig

vilja underkasta sig de av järnvägsstyrelsen för markupplåtelsen uppställda

villkor.

Vidare har järnvägsstyrelsen i skrivelse den 26 januari 1926 gjort framställning

om försäljning av viss statens järnvägar tillhörig, för järnvägsändamål

obehövlig fastighet i Östersund. Till stöd för denna framställning har styrelsen

i huvudsak anfört:

Allt sedan år 1907, då arbetschef sexpedition inrättades i Östersund för det

arbetsdistrikt, som i första hand omfattade statsbanebyggnaden Östersund—

Ulriksfors samt sedermera även banbyggnaderna Ulriksfors—Volgsjön, Sveg

—Brunflo, Sveg—Hede och Forsmo—Hoting, hade erforderliga expeditionslokaler

förhyrts i Östersund. Arbetschefsexpeditionen blev emellertid med vederbörande

hyresnämnds godkännande uppsagd till avflyttning den 1 oktober 1919

från den då förhyrda lokalen, och visade det sig omöjligt att genom förhyrning

erhålla någon annan lämplig lokal.

Det yppade sig emellertid ett tillfälle att genom inköp av en fastighet komma

i besittning av för arbetschefsexpeditionen erforderliga utrymmen, och då

andra möjligheter till lösandet av denna lokalfråga icke förelågo, såg sig järnvägsstyrelsen

tvingad att för en köpeskilling av 60,000 kronor av medel, som

anvisats för nya statsbanebyggnader, förvärva ifrågavarande fastighet, Strandgatan

nr 3 med tomtnummer % 160 inom Östersunds stad.

Sedan numera samtliga ovannämnda statsbanebyggnader fullbordats, vore

emellertid fastigheten icke längre erforderlig för statens järnvägsbyggnader.

Verkställd utredning i fråga om behovet för statens trafikerade järnvägar av

såväl tjänstelokaler som bostadslägenheter hade dessutom givit vid handen, att

ifrågavarande fastighet ej heller vore för sådant ändamål behövlig. Att ombygga

huset och däri inreda mindre bostadslägenheter för statens järnvägars

personal skulle draga så stora kostnader, att det icke ansåges ekonomiskt fördelaktigt,

så mycket mindre som bostadstillgången i Östersund under de senaste

åren avsevärt förbättrats och inom kort förväntades komma att ytterligare ökas

på grund av förestående avflyttningar från orten.

Ifrågavarande fastighet vore numera bokförd å statsbanans Forsmo—Hoting

förråd i likhet med bland annat de provisoriska arbetarebostäder, förrådshus

och dylika husbyggnader, vilka måst uppföras i och för arbetenas bedrivande.

Styrelsen hade i skrivelse den 4 september 1925 angående behovet av anslag

att äskas av 1926 års riksdag för nya byggnader och anläggningar m. m. bland

annat äskat 200,000 kronor för fullständig avskrivning av sagda förråd samt

därjämte föreslagit, att i mån av förrådseffekternas försäljning eller förbrukning

härigenom influtna medel skulle på i statsbanerörelsen vanligt sätt gottskrivas

statens järnvägars kapital- eller driftkonto.

På grund av vad sålunda anförts hemställer styrelsen om bemyndigande att

till den högstbjudande försälja ifrågavarande fastighet samt att härigenom inflytande

medel måtte gottskrivas statens järnvägars kapital- eller driftkonto.

Byggnadsstyrelsen har i utlåtande den 10 februari 1926 anfört, att då styrelsen

ansåge omförmälda fastighet med hänsyn till såväl läget som dess egenskap

Fastighet

Östersund

Järnvägs
styrelsen.

Byggnads
styrelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

av träbyggnad ej vara lämplig att användas till något statligt ändamål, styrelsen

icke hade något att erinra mot den gjorda framställningen om fastighetens

försäljning.

Departe- Av utredningen i ärendet framgår, att köpet av förenämnda fastighet i Östermentschefen.

sun(j tillkommit under kristiden och nödvändiggjorts av då rådande exceptionella

förhållanden å bostadsmarknaden samt att fastigheten icke är eller kan

beräknas bliva för järnvägsändamål erforderlig och icke heller lämpligen kan

användas till något annat statligt ändamål. Jämväl ovanberörda område i Kils

municipalsamhälle torde vara obehövligt för järnvägsändamål. Med hänsyn

härtill lärer det icke vara något att erinra mot att ifrågavarande fastigheter avhändas

statens järnvägar. Jag vill alltså tillstyrka, att riksdagens medgivande

inhämtas till fastigheternas försäljning.

Såsom förut i liknande fall skett, torde Kungl. Maj :t böra äga att pröva inkomna

köpeanbud och fastställa de villkor, under vilka fastigheterna må försäljas.

På sätt jag i innevarande års statsverksproposition föreslagit i fråga om

det belopp, som kan inflyta, då omförmälda från statsbanans Forsmo—Hoting

byggnadstid återstående förrådseffekter tagas i anspråk för annat ändamål, synes

blivande köpeskilling för ifrågavarande fastighet i Östersund lämpligen

kunna användas till andra kapitalökningsutgifter för statens järnvägar, i vilket

avseende i sinom tid förslag, efter framställning av järnvägsstyrelsen, torde få

underställas riksdagen. De i anledning av markupplåtelsen i Kils municipalsamhälle

inflytande medel torde böra överföras till statens järnvägars fond för

markförvärv.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majrt måtte

föreslå riksdagen

dels medgiva, att i statsrådsprotokollet omförmälda fastighet

i Östersund och markområde i Kils municipalsamhälle må

av statens järnvägar försäljas under villkor, som av Kungl.

Maj:t fastställas;

dels ock besluta, att de medel, som i anledning av förenämnda

försäljningar inflyta till statens järnvägar, skola disponeras

i enlighet med de i statsrådsprotokollet angivna grunder.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet.

A. C. F. v. Krusenstierna.

Stockholm 1926. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

260601

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:115 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa statens järnvägar tillhöriga fastigheter jämte en i ämnet väckt m s. 1 i texten
  2. SU 1926:65 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa statens järnvägar tillhöriga fastigheter jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten