Angående inrättande av en baltisk-geodetisk kommission m. m
8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1926:177, Angående inrättande av en baltisk-geodetisk kommission m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.
1
Nr 177.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av en
baltisk-geodetisk kommission m. m.; given Stockholms
slott den 19 februari 1926.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majestäts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Olof Olsson.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
februari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schltter, Larsson, Wigforss,
Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Olsson anför, efter gemensam beredning
med cheferna för försvars- och jordbruksdepartementen:
Sverige har sedan århundraden tagit del i åtskilliga internationella geode- Inrättande av
tiska företag. Sålunda stödde svensken Celsius genom sitt verksamma bi- geodetisk
stånd i hög grad utförandet av den gradmätning i Lappland, vilken år 1736 kommission
verkställdes på föranstaltande av franska akademien. Vid den skandinavisk m'' m''
—ryska gradmätningen från Donau till Hammerfest utfördes vidare mätningarna
för det svenska triangelnätets del åren 1845—1850 av N. H. Selander.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 149 käft. (Nr 177—179.) 1
2
Kungl. May.ts proposition Nr 177.
Såsom jag haft anledning erinra under punkt 33 av bilagan åttonde huvudtiteln
till 1926 års statsverksproposition var Sverige vidare sedan år
1864 anslutet till associationen för den internationella jordmätningen och,
när denna associations överenskommelse utlöpte med utgången av år 1916,
till en de neutrala staternas jordmätningsassociation. Denna association efterträddes
så småningom av den till det internationella forskningsrådet anslutna
unionen för geodesi och geofysik. Sedan riksdagen i enlighet med
Kungl. Maj:ts därom framlagda förslag (prop. 217/1923) anvisat medel för
bestridande av de på Sverige ankommande årsavgifterna för år 1923 till
ifrågavarande union, bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 1 juni
1923 vetenskapsakademien att å Sveriges vägnar tillkännagiva anslutning
till nämnda internationella union. Även under de följande åren hava av
riksdagen anslag anvisats för ifrågavarande ändamål.
Av de nu anförda korta notiserna framgår Sveriges deltagande i det internationella
geodetiska arbetet sedan århundraden. Flera av dessa mätningsföretag
hava emellertid utförts till större delen utefter Sveriges gräns
eller utanför den.
Nu har emellertid förslag blivit väckt om Sveriges deltagande i ett nytt
geodetiskt företag, som på det mest ingående sätt berör Sveriges triangelmätningssystem
och vad därmed sammanhänger i hela södra Sverige från
Öresund till Ålands hav.
Initiativet till detta företag togs under sommaren 1924 på den geodetiska
konferensen i Helsingfors, på vilken närvoro representanter för — utom
Sverige •— Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen och Tyskland.
Sverige representerades där av professorn vid generalstaben Iv. D. P. Rosén,
som den 12 juli 1924 till Kungl. Maj:t ingivit en berättelse över kongressen
och därvid bland annat anfört följande:
I det mellanfolkliga företag, som nu förestår, ingår Sveriges egna mätningar
med vida större vidd och vikt än vad förut skett i den svenska geodetiska
historien. Samtidigt har härvidlag den svenska delen ett dominerande
vetenskapligt intresse på grund av den sekulära landhöjning, som
länge — sedan Celsius och Svedenborg — utgjort ett föremål för in- och
utländska forskares uppmärksamhet och intresserade studium. Skandinavien
är sålunda en av de platser eller kanske den plats på jordytan, där
man har största utsikt att ernå närmare kännedom om jordskorpans vertikala
rörelser.
Men det baltisk-geodetiska mätningsföretaget har samtidigt en praktisk
läggning. De triangelkedjor, som mätas, skola uttryckligen i möjligaste
mån anpassas efter de behov, som land- och sjökartorna kräva. Den brist
på överensstämmelse mellan de olika kartorna, som konstaterats för sjökartornas
del av särskild och genast i ögonen fallande betydelse, skall nu bliva
hävd. Närmast gäller då detta sjökorten för Östersjöns södra del, dess
trånga sund och gränshav. Sveriges sjögränser i såväl Ålands hav som
Öresund och främst detta förstnämnda går på ett sjöterritorium, som för
3
Kungl. Maj ds proposition Nr 177.
Sveriges del mer än för de övriga baltiska staterna kräver ett samarbete på
det sjökartografiska området.
Det är sålunda både den teoretisk-vetenskapliga och praktisk-kartografiska
delen av den baltisk-geodetiska kommissionens verksamhet och betydelse,
som med särskild tyngd påvilar Sverige. Det är säkerligen med hänsyn
härtill som kommissionen har insatt Sveriges representant i sin styrelse som
president.
Vad den formella utformningen av företaget beträffar torde genom generalsekreteraren,
professor Ilmari Bonsdorff i Helsingfors, framställning komma
att ske till respektive regeringar. Kostnaden för Sveriges del torde väl
först då böra närmare angivas. Men redan nu kan erinras därom, att planen
för det kostsammaste företaget, triangelmätningen, redan förut för Sveriges
del är fastställd och ej torde behöva lida större ändring för detta företags
skull. Enbart kartverkets behov av geodetisk grundval för kartväsendet
kräver huvuddelen av dessa arbeten. — Ett vid Helsingfors-kongressen fattat
preliminärt beslut om Ölandsbasens användning som etalloneringsbas beror
givetvis på om nödiga medel härför av Sverige anslås, men jag har vågat
giva uttryck åt min personliga förhoppning, att Sverige skulle åtaga sig
denna kostnad — ett tack för de många olika utländska vetenskapliga institutioners
hjälp, som svenska forskare åtnjutit, och som för oss inbesparat
eljest nödiga inhemska anstalter.
Professor Rosén slutade med att giva uttryck åt förhoppningen om de
svenska statsmakternas uppmuntran och stöd för den baltisk-geodetiska kommissionen
och dess kulturella uppgift att i fredligt samarbete för vetenskap
och praktisk kartografi föra tillsamman de stater, som Östersjön här förenar,
till lösande av en klart geografiskt utformad uppgift.
I skrivelse till utrikesdepartementet den 24 oktober 1924 meddelade därefter
Finlands beskickning i Stockholm, att den finsk-baltiska geodetiska
och geodetisk-astronomiska konferens, som ägt rum i Helsingfors sommaren
1924, beslutat att till finska regeringen hemställa, det en ständig baltiskgeodetisk
kommission måtte inrättas på tio år. Dennas uppgift skulle vara att
övervaka de gemensamma geodetisk-astronomiska arbetena runtom Östersjön.
Varje regering skulle till kommissionen förordna en röstberättigad medlem
samt ett nödigt antal experter, vilka icke vore röstberättigade. Tillsvidare,
intill dess någon regering därom annat bestämde, skulle denna i kommissionen
representeras av dess befullmäktigade röstberättigade delegerade i
Helsingfors. Kommissionen skulle sammanträda en gång om året i något
av traktatländerna, och kommissionens ärenden skulle handhavas av en ordförande,
en vice ordförande samt en generalsekreterare, vilka för tre år åt
gången väljas av kommissionen vid dess sammanträde.
Det årliga anslaget hade beräknats till 2,500 dollars, varav för tryckningskostnader
samt räkne- och kansliarbeten skulle användas 2,000 dollars och
för generalsekreterarens avlöning 500 dollars. De gemensamma kostnaderna
skulle av de olika staterna bestridas sålunda, att Sverige, Tyskland och
Finland skulle erlägga 500 dollars samt Polen, Lettland, Lithauen och Estland
250 dollars.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.
I anslutning till det sålunda anförda förfrågade sig beskickningen — på
uppdrag av ministeriet för utrikesärendena i Helsingfors — huruvida Sverige
vore villigt att deltaga i en sådan kommission.
Med överlämnande av exemplar i fransk och tysk text av förslag till
överenskommelse mellan länderna omkring Östersjön angående inrättande av
en permanent baltisk-geodetisk kommission begärde därefter härvarande
finske minister upplysning, huruvida Sverige vore villigt deltaga i den
föreslagna kommissionen samt att erhålla del av de anmärkningar, som från
svensk sida möjligen kunde framställas mot förslaget.
Enär senare framgått att nämnda förslags franska och tyska texter icke
i formellt hänseende stämde överens, översände utrikesdepartementet med
skrivelse den 30 april 1925 till ecklesiastikdepartementet ett av Finlands beskickning
i Stockholm ingivet, i Finland utarbetat förslag till överenskommelse,
likaledes i fransk och tysk text.
Beträffande det närmare innehållet i nämnda förslag till överenskommelse,
vilket i sina huvuddrag överenstämmer med vad som av Finlands beskickning
i Stockholm anförts i dess ovanberörda skrivelse den 24 oktober 1924,
anhåller jag att få hänvisa till handlingarna i ärendet.
I ärendet har vetenskapsakademien dels infordrat yttrande av sina ledamöter
professorerna friherre G. de Geer och H. von Zeipel, dels anmodat
svenska nationalkommittén för geodesi och geofysik att förebringa ytterligare
utredning.
Professorerna de Geer och v. Zeipel hava understrukit nödvändigheten av
att frågan utredes så omsorgsfullt och mångsidigt som möjligt:
Det synes sålunda vara lämpligt att utreda omfattningen och arten av
andra internationella geodetiska företag, i vilka Sverige har att deltaga, liksom
även förhållandena mellan dessa senare och det nya företaget. Vidare
borde utredning förebringas angående kostnaden för de ifrågasatta komparationsarbetena
på Öland och för alla övriga extra kostnader på Sveriges
andel.
Nationalkommittén för geodesi och geofysik har för sin del förordat Sveriges
anslutning till den föreslagna kommissionen och därvid anfört huvudsakligen
följande.
De andra internationella företag, i vilka Sverige har att deltaga, äro i
främsta rummet den internationella unionen för geodesi och geofysik, vilken
helt och hållet övertagit den förutvarande internationella jordmätningens
roll, och till vilken vetenskapsakademien, efter bemyndigande av Kungl.
Maj:t, den 1 juni 1923 tillkännagivit Sveriges anslutning. Bland de av denna
union planerade arbeten, som beröra vårt land, må särskilt nämnas uppmätningen
av en meridianbåge ifrån Ishavet till Medelhavet, om möjligt förlängd
ända till Afrika, och vilken skulle gå igenom Norge, Sverige, Finland, Estland,
Lettland, Lithauen, Polen, Tjeckoslovakien, Rumänien, Jugoslavien och Grekland,
och för vilket ändamål vid den internationella unionens första generalkonferens
i Rom år 1922 tillsattes eu kommission, som vid unionens andra
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.
generalkonferens i Madrid 1924 förklarade sig permanent, och i vilken
Sveriges representant invaldes. Förhållandet mellan detta företag och det
nu föreslagna torde vara det, att trianguleringarna genom Estland, Lettland
samt en mindre del av Finland och Lithauen, skulle komma att vara gemensamma
för båda samt hela den baltiska triangelkedjan till stöd för nämnda
gradbåge.
Vad kostnaderna för Sveriges deltagande i den baltisk-geodetiska kommissionen
beträffar, så torde — förutom vad som i förslaget till konvention
nämnes angående årliga bidragen till täckande av kostnaderna för kommissionen,
kostnaderna för Sveriges egna arbeten och för deras tryckning, samt
för Sveriges delegerade •— dessa inskränka sig till kostnaderna för internationella
komparationer vid den geodetiska basen på Öland, som av professorn
vid generalstaben beräknas till 1,000 kronor årligen. Dessutom kan
en kostnad på omkring 3,000 kronor förutses för en sammankomst av
denna kommission, avsedd att äga rum i Sverige år 1926.
Det har framhållits, att Sverige genom att ingå i den baltiska kommissionen
skulle bliva ett stöd för de nybildade staterna på andra sidan Östersjön
vid påbörjandet av deras nationella geodetiska arbeten.
Till sist må meddelas, att numera endast Sveriges beslut torde återstå,
för att den baltisk-geodetiska kommissionen skall bliva fulltalig, sedan enligt
erhållet meddelande från Den danske Gradmaaling den danska regeringen
principiellt beslutit sig för att medverka vid upprättandet av den baltiskgeodetiska
kommissionen.
I utlåtande den 14 oktober 1925 har därefter vetenskapsakademien för sin
del förordat Sveriges anslutning till kommissionen.
I ett av chefen för rikets allmänna kartverk samt chefen för sjokarteverket
den 19 december 1925 avgivet gemensamt utlåtande hava dessa — under
framhållande av den stora betydelsen i internationellt vetenskapligt avseende
av ett sammanhängande, efter enhetliga grunder bedrivet geodetiskt
arbete av ifrågasatt art runt Östersjön och icke mindre av dess praktiska
värde för sjökortsutgivningen — förordat Sveriges anslutning till kommissionen.
Till stöd härför hava de anfört huvudsakligen följande:
Av det vid konferensen i Helsingfors förda protokollet framgå konturerna
av det arbete, som förestår den baltisk-geodetiska kommissionen, med större
eller mindre tydlighet. Under det att beslut redan fattats i vissa frågor om
arbetets gestaltning, hava andra dylika i oavgjort skick dels överlämnats till
kommissionens ständiga utskott, vilket fungerar provisoriskt i avvaktan på
de olika ländernas definitiva anslutning, dels förbehållits kommissionens
framtida avgörande. Av intresse vid ärendets behandling är det inflytande,
Sveriges anslutning till överenskommelsen kan få på landets allmänna kartarbeten.
I vad beträffar de officiella landkartorna torde den föreslagna sammanslutningen
för Sveriges del bliva utan praktiskt inflytande. Chefen för sjökarteverket
vill däremot betona den utomordentligt stora rent praktiskt
kartografiska betydelsen för åvägabringandet av enhetlighet i sjökortsmaterialet
över Östersjön som det ifrågasatta geodetiska samarbetet kan erhålla.
I avseende på arbetenas gestaltning torde, vad sjokarteverket beträffar,
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.
kommissionens verksamhet icke öva inflytande på annat sätt, än att som
nyss nämnts en enhetlig och säker geodetisk grund genom densamma erhålles
för framtida sjökortsutgivning över Östersjön. Däremot torde kommissionens
arbete icke bliva helt utan inverkan på sättet för de geodetiska
arbetenas bedrivande vid rikets allmänna kartverk, vilket det tillkommer att
för Sveriges del bidraga till läggandet av nämnda grund. Visserligen skulle
Sveriges anslutning till kommissionen icke medföra någon omläggning av
den hittills följda planen för det grundläggande geodetiska arbetets bedrivande,
men det torde dock bliva nödvändigt att i vissa arbetsdetaljer taga
hänsyn till kommissionens beslut, vilket kan tänkas innebära ökning i ar
betskostnader eller arbetsprestation.
De på konferensen i Helsingfors fattade besluten lämna, som ovan antydes,
icke tillräcklig ledning för eu verklig beräkning av deras inverkan på
allmänna kartverkets arbeten i avseende å kvantitativ arbetsprestation och
kostnadsökning, vartill kommer att framtida kommissionsbeslut äro okända.
Redan nu kan emellertid sägas, att konsekvenserna av de fattade besluten
angående fordringar på instrument och observationsmetoder vid redan igång
varande arbeten bliva av ringa omfattning. Däremot skulle införandet av
för kartverket nya arbeten, såsom tyngdkraftmätningar, längd- och azimutbestämningar
på flertalet 1. ordningens triangelpunkter samt ny precisionsavvägning
kräva ökad personal och betydande nya anslag för utrustning
och arbetenas bedrivande. Ett beslut att ställa Ölandsbasen till förfogande
för de anslutna länderna såsom jämförelsebas skulle, enligt vid geodetiska
avdelningen gjort överslag, nödvändiggöra, dels att en av avdelningens
tjänstemän under de kortare perioder, då främlingarna besökte basen, deltoge
i arbetena därstädes, dels att ett extra anslag om i medeltal 1,000
kronor för år beviljades kartverket under den tid överenskommelsen gäller,
närmare bestämt från och med budgetåret 1926—1927 till och med budgetåret
1937—1938. Härvid har antagits, att de besökande själva bära kostnaderna
för vid mätningen erforderlig handräckning utöver två hantlangare
liksom för eget uppehåll vid basen och erforderliga resor.
Av mellanfolkliga hänsyn och för befrämjande av det uppställda målet,
enhetlighet i arbetet, synes Sverige, därest anslutning sker, icke kunna undandraga
sig att bära möjligen ökade kostnader, där dessa hålla sig inom
måttliga gränser. A andra sidan bör en anslutning för landet icke innebära
tvång att underkasta sig kommissionsbeslut, som skulle leda till ett
avsevärt fördröjande eller fördyrande av allmänna kartverkets arbeten.
Vid konferensen i Helsingfors år 1924 fattades tvenne beslut, vilkas verkställighet
är beroende av de därav berörda ländernas gillande och bekräftelse.
Den 1 juli beslöt konferensen sålunda definitivt att antaga rikets allmänna
kartverks längdbas på Öland till gemensam jämförelsebas. Om de
ekonomiska konsekvenserna härav för Sveriges del har ovan uttalande skett.
Icke minst med hänsyn till det tillmötesgående av besläktad art, som tidigare
vid flera tillfällen kommit Sverige till del i utlandet, torde basen ifråga
böra ställas till förfogande för ändamålet.
Jämlikt en av Finlands beskickning i Stockholm den 24 november 1925
till utrikesdepartementet överlämnad P. M. hava numera åtskilliga svar
ingått på det av Finlands regering tidigare utsända förslaget till konvention.
Finlands regering både sålunda för egen del anmält, att densamma skulle
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 177. 7
biträda konventionen i den händelse att de övriga vid konferensen i Helsingfors
representerade staterna även skulle ansluta sig.
I november 1924 hade Tysklands regering anmält sin beredvillighet att
taga del i den föreslagna kommissionens bildande under förutsättning att
även övriga Östersjöstater deltoge. I mars 1925 hade Lithauens regering
meddelat, att den godkänt förslaget utan förbehåll. Samtidigt både Lithauen
ställt till kommissionens förfogande sitt årsbidrag för 1925. I maj 1925
hade Lettlands regering anmält, att densamma utan förbehåll biträdde förslaget,
och ställde samtidigt till förfogande sitt årsbidrag för 1925. I juli
1925 hade Estlands regering anmält sitt godkännande av förslaget och överlämnat
sin kvot i kostnaderna för 1925. Likaså i juli 1925 hade Danmarks
regering anmält, att den biträdde konventionen under förbehåll att övriga
Östersjöstater godkände densamma och att riksdagen beviljade nödiga medel.
I november 1925 hade Polens regering meddelat, att densamma utan förbehåll
godkände förslaget och samtidigt ställt sin andel i kostnaderna för
1925 till förfogande.
Härefter yttras i nämnda P. M.:
Hittills hava sålunda sju Östersjöstater anmält sin anslutning till konventionen.
Endast från Sverige saknar man ännu svar, varför konventionen
ännu ej kunnat slutgiltigt undertecknas. Enligt vad man i Finland på enskild
väg inhämtat, torde dröjsmålet med svaret från Sverige icke bero på
att man här vore ohågad att ansluta sig till konventionen, utan enbart därpå
att ärendet icke ännu hunnit slutbehandlas. Flera skäl föreligga emellertid,
som gjorde det synnerligen önskvärt, att Sveriges svar avgavs före utgången
av år 1925. Dels nänmes i konventionsförslaget, som redan godkänts av 7
stater, att de anslutna staternas ekonomiska förpliktelser, oberoende av konventionens
ratifikation, inträda från den 1 januari 1925, och hava på grund
härav redan fyra stater ställt till kommissionens förfogande sin andel för
1925, och även för Finlands vidkommande har medel för detta år beviljats.
Dels planeras redan i flera länder och hava delvis t. o. m. påbörjats sådana
geodetiska arbeten, som ingå i det för kommissionen förutsätta, arbetsprogrammet.
För önskvärdheten av Sveriges snara anslutning till konventionen
talar ytterligare, att konferensen i Helsingfors valde Sveriges
representant, professor K. D. P. Rosén, till den blivande kommissionens
ordförande.
Genom beslut den 23 december 1925 förklarade Kungl. Maj:t Sig vilja
framdeles meddela beslut angående ställande av rikets allmänna kartverks
längdbas på Öland till förfogande såsom jämförelsebas för de till ifrågavarande
baltisk-geodetiska kommission anslutna länderna ävensom angående
därav föranledda kostnader för Sveriges vidkommande.
Vidare bemyndigade Kungl. Maj:t sin minister i Helsingfors att å Sveriges
vägnar tillkännagiva anslutning till samma kommission enligt det vid utrikesdepartementets
ovanberörda skrivelse den 30 april 1925 fogade förslaget
till överenskommelse.
8
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 177.
Tillika anbefallde Kungl. Maj:t statskontoret att från det under riksstatens
åttonde huvudtitel uppförda reservationsanslaget till extra utgifter till chefen
för utrikesdepartementets personal- och administrativa avdelning på anmälan
utbetala ett belopp, motsvarande 500 dollars, att användas för bestridande
av den på Sverige belöpande andelen av de gemensamma kostnaderna
under år 1925 för nämnda kommission.
Av den av mig i det föregående lämnade utförliga redogörelsen torde
framgå, att de arbeten, som äro avsedda att utföras av den baltisk-geodetiska
kommissionen, i väsentlig grad beröra svenska intressen. På mitt förslag
har också Kungl. Maj:t tillkännagivit Sveriges anslutning till kommissionen
ifråga, i samband varmed årsavgiften för år 1925 blivit av tillgängliga
medel erlagd.
Då det emellertid gäller en utgift, som är avsedd att upprepas under en
följd av år, har jag ansett, att frågan om bidrag till kommissionens arbeten
m. m. bör underställas riksdagens prövning. På Sveriges andel skulle
komma det årliga bidraget av 500 dollars eller i runt tal 1,875 kronor.
Härjämte har föreslagits ett belopp av 1,000 kronor att användas till att
ställa den s. k. Ölandsbasen till förfogande av de anslutna länderna. Mot
detta belopp, som skulle användas till bekostande av erforderlig handräckning
och härav föranledda resor för kartverkets tjänstemän, har jag intet
att erinra. Sammanlagt skulle alltså behövas 2,875 kronor. Skulle genom
ändring av dollarkursen eller av annan anledning beloppet visa sig otill
räckligt, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel
tillskjuta vad som ytterligare erfordras.
Enligt vad jag inhämtat av statsrådet och chefen för finansdepartementet
kan täckning för ovannämnda belopp beredas å budgeten.
I anslutning till vad jag nu anfört, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att för bestridande av kostnaderna för Sveriges anslutning
till den baltisk-geodetiska kommissionen under år 1926
och vissa i samband därmed stående utgifter för budgetåret
1926—1927 anvisa ett extra anslag av 2,875 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till'' riksdagen.
Ur protokollet:
E. Mturling.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1926:207 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en baltiskgeodetisk kommission m. m. a1 i texten