Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition nr 188

1926-02-25 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:188, Kungl. Maj:ts proposition nr 188

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

1

Nr 188.

Kungl. May.ts giro position till riksdagen angående ersättning

till förre värnpliktige Ernst Atte Långström;

given Stockholms slott den 25 februari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 25 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Hansson anför:

I 1 § av förordningen den 18 juni 1909 (nr 89 sid. 1) om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, stadgas, att,

därest under militärtjänstgöring i fred olycksfall inträffar, så att tjänstgörande

värnpliktig, volontär vid hären eller någon, som tillhör flottans

eller kustartilleriets stammanskap, varder skadad, eller därest person, som

nu nämnts, skadas under tjänstgöring i krig, staten skall utgiva ersättning

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 150 haft. (Nr 188.)

477 26

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

jämlikt vissa i förordningen stadgade grunder. Dylik ersättning utgives

jämväl, om sjukdom med därav följande skada yppas under eller efter

slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen skäligen kan antagas hava till

sjukdomen bidragit.

Vidare föreskrives i 11 § av nämnda förordning, bland annat, att därest

skada medfört eller skäligen kan antagas medföra påföljd, som enligt de

i förordningen meddelade ersättningsbestämmelserna föranleder ersättning,

undersökning ofördröjligen skall hållas rörande skadans uppkomst samt

läkarbetyg anskaffas angående skadans beskaffenhet och den skadades tillstånd;

att sagda undersökning skall, om skadan yppats under militärtjänstgöring,

föranstaltas av vederbörande befälhavare; samt att läkarbetyg, undersökningsprotokoll

och övriga till ärendet hörande handlingar skola, om

önskan att utbekomma ersättning anmäles, så snart ske kan överlämnas

till vederbörande regements- eller kårchef eller stationsbefälhavare, som

har att göra framställning om ersättningens bestämmande.

Göres ej framställning om ersättning i anledning av skada inom två år

efter det skadan yppades eller, där fråga är om ersättning i anledning av

dödsfall, från det döden inträdde, är, enligt den ursprungliga lydelsen av

12 § i omförmälda förordning, rätten till ersättning förverkad.

I sistnämnda stadgande har genom förordning den 4 juni 1920 (nr 305)

vidtagits den ändring, att, beträffande skada, som yppats efter ingången

av år 1919, rätten till ersättning är förverkad, därest ej framställning om

ersättning i anledning av skada göres inom tre år från det för värnpliktig

tjänstgöringen samt för volontär vid hären och för den, som tillhör flottans

eller kustartilleriets stammanskap, anställningen upphörde eller från den

senare tidpunkt, då skadan yppades, eller, där fråga är om ersättning

i anledning av dödsfall, från det döden inträdde.

Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 40 mom. 1 värnpliktslagen

omförmälda invalid- och pensionsfond.

I eu till riksförsäkringsanstalten den 19 september 1925 inkommen

skrift gjorde förre värnpliktige nr 636 46/1921 Ernst Atte Långström från

Lindö, Södertälje, framställning om ersättning i anledning av sjukdom,

lungtuberkulos, som han ådragit sig under värnpliktstjänstgöring vid Svea livgarde

den 29 maj—den 12 juli 1922. Då berörda framställning gjorts först

sedan mer än tre år förflutit från det tjänstgöringen upphörde, fann riksförsäkringsanstalten

sig på grund av bestämmelserna i 12 § i förenämnda

förordning, sådan denna ]mragraf lyder enligt förordningen den 4 juni

1920, förhindrad utbetala någon ersättning i anledning av nämnda sjukdom.

Hos Kungl. Maj:t har sedermera Långström uti en den 18 december

1925 dagtecknad skrift anhållit att, utan hinder därav, att ansökning om

ersättning icke blivit gjord inom den författningsenligt föreskrivna tiden,

komma i åtnjutande av ersättning i anledning av berörda sjukdom.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 188. 3

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att det kompani, Långström

under värnpliktstjänstgöringen tillhört, under tiden den 20—den 22 juni

1922 varit förlagt å Järvafältet; att Långström kort efter kompaniets

hemkomst insjuknat i lungkatarr med feber, varigenom lian blivit oförmögen

att tjänstgöra; att han den 11 därpå följande juli intagits å militärsjukhus,

varifrån han dagen därefter utskrivits, sedan han befunnits

lida av lungtuberkulos; att han sistnämnda dag förklarats oduglig till fortsatt

krigstjänst till följd av nämnda sjukdom ; samt att vederbörande kompanichef

ansett, att förläggningen å Järvafältet kunde hava bidragit till

sjukdomen i fråga.

Riksför säkring sanstalten har avgivit yttrande över ansökningen och därvid

meddelat, att anstalten vid prövning av ersättningsfrågan funnit Långströms

sjukdom hava uppkommit ufider sådana omständigheter, att, därest

framställning om ersättning gjorts inom föreskriven tid, han skulle varit

berättigad till ersättning jämlikt bestämmelserna i ovannämnda förordning.

I infordrat utlåtande hava arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse

anfört, att, oaktat Långström icke vore författningsenligt berättigad

till ersättning för den sjukdom, på grund varav han förklarats

(3duglig till krigstjänst och varav han, enligt vad handlingarna i ärendet

utvisade, fortfarande lede, syntes det likväl departementet och sjukvårdsstyrelsen,

med hänsyn till att Långström icke torde haft kännedom om

gällande förordning rörande anmälan och ersättning i dylika fall, som om

billigheten fordrade, att ersättning bereddes honom jämlikt grunderna för

berörda förordning den 18 juni 1909. I detta avseende ville departementet

och styrelsen erinra, hurusom riksdagen i ett flertal fall — senast

genom skrivelse den 10 mars 1925, nr 65 —, där anledning funnits

antaga, att militärtjänstgöringen bidragit till sjukdomens uppkomst

eller utveckling samt ömmande omständigheter i övrigt förelegat, medgivit

utbetalande av ersättning i enlighet med förordningens föreskrifter,

utan hinder av däri stadgade preskriptionsbestämmelser.

På grund härav och då det icke vore uteslutet, att militärtjänstgöringen

bidragit till utvecklingen av Långströms lungsjukdom, hemställde

departementet och sjukvårdsstyrelsen, att Kungl. Maj: t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att till Långström finge — utan hinder därav, att framställning

om ersättning icke blivit gjord inom föreskriven tid — från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill

han enligt grunderna för ovannämnda förordning kunde anses berättigad

.

Sedan genom förordningen den 4 juni 1920 preskriptionstiden utsträckts

från två till tre år beträffande skada, som yppats efter ingången

Departements
chefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Knngl. Maj.ts proposition nr 188.

av år 1919, liar dispens i regel förekommit endast i sådana den äldre

preskriptionsbestämmelsen underkastade fall, i vilka anspråket på ersättning

likväl gjorts gällande inom den tid, som stadgas i sistnämnda förordning,

eller alltså tre år. I några fall hava emellertid särskilda omständigheter

ansetts böra föranleda till dispens, oaktat även sistnämnda

tid överskridits. Så har nämligen skett, då omständigheterna givit vid

handen, att sådan undersökning, varom förmäles i 11 § av förordningen

den 18 juni 1909, bort äga rum. Den i förevarande ärende verkställda

utredningen synes ådagalägga, att Långströms hälsotillstånd vid tiden för

hemförlovningen bort giva anledning till dylik undersökning. På grund

härav och då, enligt vad riksförsäkringsanstalten meddelat, Långströms

sjukdom uppkommit under sådana förhållanden, att ersättning enligt bestämmelserna

i sistnämnda förordning kunnat tillerkännas honom, därest

framställning om ersättning gjorts inofh föreskriven tid, finner jag billigt,

att han får komma i åtnjutande av ersättning enligt i förordningen angivna

grunder. Ersättningen torde böra utgå från och med den 1

januari 1926.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Ernst Atte Långström må — utan hinder därav att framställning

om ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives i 12 §

av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring — från och med den 1 januari

1926 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den

ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning kan anses

berättigad.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Knngl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fritz Dahlbom.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.