Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 11 juli 1924 angående postgirorörelse

1926-02-25 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:189, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 11 juli 1924 angående postgirorörelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 189.

1

Nr 189.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag

till förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen

den 11 juli 1924 angående postgirorörelse;

given Stockholms slott den 25 februari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 §

i förordningen den 11 juli 1924 angående postgirorörelse.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Viktor Larsson.

till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 159 käft. (Nr 189.) 49G »6 i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl, proposition nr 189.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 11 juli 1924 (nr 378)

angående postgirorörelse.

Härigenom förordnas, att 3 § i förordningen den 11 juli 1924 angående

postgirorörelse skall erhålla följande ändrade lydelse:

3§.

I fråga om skyldighet för den, som önskar erhålla konto i postgirorörelsen

(postgirokonto), att inbetala visst grundbelopp gäller vad Konungen förordnar.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1926.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts proposition nr 189.

3

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 25 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandlek, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Lindeks, Schlttek, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Efter gemensam beredning med cliefen för finansdepartementet anför departementschefen,

statsrådet Larsson:

I 3 § av förordningen den 11 juli 1924 (nr 378) angående postgirorörelse

stadgas, att den, som önskar erhålla konto i postgirorörelsen (postgirokonto),

har att inbetala visst grundbelopp, som ej må från kontot uttagas förr än

tre månader efter skedd uppsägning av kontot. Grundbeloppets storlek be.

stämmes av generalpoststyrelsen, dock må det ej utan Kungl. Maj:ts medgivande

sättas högre än 50 kronor.

I en den 20 februari 1926 inkommen skrivelse har generalpoststyrelsen

gjort framställning om sådan ändring av ovanberörda författningsrum, att

styrelsen i vissa fall skulle kunna medgiva befrielse från skyldigheten att

inbetala grundbelopp. Till stöd härför har styrelsen anfört följande:

Enligt vad under hand meddelats generalpoststyrelsen hade inom lotsstyrelsen

fråga väckts att utbetala befattningshavare vid lotsverket tillkommande

avlöningsmedel över postgirot. Detta uppslag torde hava framkallats

därav, att vederbörande inom förenämnda styrelse kommit till den uppfattningen,

att den ifrågasatta anordningen skulle för lotsverkets vidkommande

verka arbetsbesparande, varjämte man utgått ifrån att befattningshavarna

skulle komma att lata åtminstone någon del av avlöningen såsom sparmedel

innestå i postgirorörelsen. Ett annat icke oviktigt skäl vore, att många av

de i lotsverket anställda tjänstemännen ofta för långa lider åt gången befunne

sig på fyrskepp eller i annan sjötjänst, och "om dessa befattningshavare

icke vidtagit några dispositioner beträffande avlöningarna, bleve dem

tillkommande medel under tiden räntelösa.

Förutsättningen för att postgirot skulle av lotsverket på avsett sätt kunna

utnyttjas vore emellertid, att för envar vid verket anställd person öppnades

postgirokonto. För realiserandet härav uppstode emellertid eu viss svårighet

genom bestämmelsen att den, som önskade erhålla postgirokonto, både

att inbetala visst grundbelopp. Detta utgjorde för närvarande tjugu kronor.

Beträffande postgirokonto, som i tjänsteärende erfordrades för statsmyndighet

eller för under sådan myndighet lydande ämbets- eller tjänsteman, erlades

grundbeloppet av statskontoret utom vad anginge de affärsdrivande verken

och riksbanken, vilka själva erlade grundbelopp för sina och underlydande

tjänstemäns postgirokonton.

Även med utgång ifrån att det läge i statens intresse, att postgirokonton

öppnades för lotsverkets personal, torde sålunda öppnade konton icke kunna

anses såsom statskontor då vederbörande befattningshavare måste äga fri

Generalpost
styrelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl* Maj:ts proposition nr 189.

disposition över å respektive konto innestående medel. Om det icke trots

detta kunde ordnas så, att statskontoret finge deponera medel för grundbeloppen

även för dessa konton, skulle sålunda tjänstemännen själva få insätta

ifrågavarande belopp. Man torde emellertid knappast kunna utgå ifrån

att de i regel skulle vara hågade till en dylik deposition, som i alla händelser

kändes såsom en utgift. Och av eu de! skulle måhända icke utan

viss svårighet depositionen kunna verkställas.

Ville man genomföra anordningen, måste säkerligen någon annan utväg

utfinnas. För sin del liölle generalpoststyrelsen före, att den enklaste lösningen

vore, att styrelsen bemyndigades att frikalla enskild person, som begärde

postgirokonto, från skyldigheten att inbetala grundbelopp, när det

ansåges ligga i det allmännas intresse eller vara av social betydelse, att han

skaffade sig sådant konto.

I detta sammanhang ville generalpoststyrelsen omnämna, att några skolstyrelser

övervägt att insätta lärarnas avlöningar å för dem öppnade postgirokonton,

men att frågan hitintills icke kunnat realiseras på grund av bestämmelsen

om grundbelopp.

Statstjänstemän i högre ställning hade ock uttryckt sin sympati för tanken

att göra försök med avlöningsmedlens utbetalande över postgirot.

Inom generalpoststyrelsens femte byrå, dit postsparbanks- och postgiroärenden

hörde, vore man visserligen nu sysselsatt med en undersökning, huruvida

icke sådana anordningar skulle kunna vidtagas, att postsparbanken

med större fördel än postgirot skulle kunna användas för ovan angivna

ändamål. Ville man anlägga även sådan syn på frågan, att man skulle söka

väcka tjänstemännens intresse för att använda kontona jämväl för uppsamling

av sparmedel, hade postsparbanken helt naturligt sitt givna företräde.

Emellertid vore det för närvarande omöjligt förutsäga, huruvida problemet

med postsparbanken kunde lösas på ett för alla parter tillfredsställande sätt.

Och under alla förhållanden syntes den av generalpoststyrelsen ifrågasatta

ändringen i förordningen angående postgirorörelse önskvärd.

I detta sammanhang ansåge sig generalpoststyrelsen böra omnämna, att

grundbeloppet redan helt och hållet avskaffats i Danmark, där postgirorörelse

infördes år 1920. Så långt ansåge sig ej generalpoststyrelsen för närvarande

böra gå i sitt förslag.

Med bestämmelsen om inbetalning av visst grundbelopp avsågs huvudsakligen

att bereda en viss garanti för att den, som begärde att få postgirokonto

öppnat åt sig, verkligen ämnade begagna sig av detsamma. I de fall,

som av generalpoststyrelsen nu åsyftas, föreligger uppenbarligen icke behov

av en dylik särskild säkerhetsåtgärd. Då härtill kommer att ett fortsatt

undantagslöst uppehållande av ifrågavarande villkor för anslutning till postgirorörelsen

torde kunna motverka en önskvärd utveckling av rörelsen, synas

åtgärder i det syfte, generalpoststyrelsens föreliggande framställning avser,

böra vidtagas.

I detta sammanhang bör emellertid icke förbises, att den även för statsmyndigheterna

gällande skyldigheten att inbetala grundbelopp visat sig för

dem medföra onödig omgång. Efter verkställd utredning synes därför böra

tagas i övervägande, huruvida icke sagda skyldighet bör upphävas, såvitt

angår statsmyndigheter och med dem i förevarande hänseende likställda.

För vinnande av erforderlig möjlighet till snabb anpassning i förevarande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 189. 5

avseende efter postgirorörelsens utveckling torde det böra överlåtas åt Kungl.

Maj:t att meddela nödiga föreskrifter i ämnet.

Den ändring, som vid bifall härtill erfordras i 3 § i förordningen om

postgirorörelse, synes lämpligen kunna träda i kraft den 1 juli 1926.

Departementschefen uppläser härefter ett inom kommunikationsdepartementet

upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen

den 11 juli 1924 angående postgirorörelse samt hemställer, att förslaget

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 159 haft. (Nr 189.)

496 *6

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1926:183 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 11 juli 1924 angående s. 15 i texten