Sök i Ratio Lex

Angående årliga understöd å allmänna indragningsstaten åt vissa änkor efter befattningshavare vid fångvården

1926-01-08 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:19, Angående årliga understöd å allmänna indragningsstaten åt vissa änkor efter befattningshavare vid fångvården

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

1

Nr 19.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående årliga understöd

å allmänna indragningsstaten åt vissa änkor efter befattningshavare

vid fångvården; given Stockholms slott den 8 januari

1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Torsten Nothin.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8

januari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders,

Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Nothin anför:

Med skrivelse den 31 januari 1925 har fångvårdsstyrelsen överlämnat

särskilda framställningar om beredande av årligt understöd av statsmedel

åt, bland andra, slöjdläraren vid centralfängelset å Härianda Per Leander

Anderssons änka Anna Severina Andersson, född Johansdotter, vaktkonstapeln

vid centralfängelset i Härnösand Per Anderssons änka Anna Märta

Andersson, född Normark, vaktkonstapeln vid numera nedlagda centralfängelset

i Karlskrona Carl Johan Agrells änka Elna Agrell, född Persdotter,

samt vaktkonstapeln vid sistnämnda fängelse Johan Aron Svenssons

änka Anna Maria Svensson, född Nilsdotter.

Av fångvårdsstyrelsens skrivelse jämte därvid fogade handlingar inhämtas

följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 14 höft. (Nr 19.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

Anna Severina Anderssons man slöjdläraren Per Leander Andersson

anställdes den 2 januari 1893 i nämnda egenskap vid dåvarande centralfängelset

å Nya Varvet samt överflyttades vid detta fängelses indragning

år 1907 till central fängelset å Härianda, varest han kvarstod i tjänst till

sin död den 14 september 1908. Befattningen såsom slöjdlärare var under

den tid Andersson innehade densamma icke uppförd å ordinarie stat;

avlöningen utgick vid tiden för Anderssons frånfälle med belopp ungefär

motsvarande ordinarie vaktkonstapels begynnelseavlöning. Änkan Anna

Severina Andersson är född den 8 juni 1841. Enligt uppgift av direktören

vid centralfängelset å Härianda är änkan Andersson på grund av

sin höga ålder urståndsatt att själv bidraga till sitt uppehälle, för vilket

hon är beroende av en gift son, som bar egen familj att försörja.

Anna Märta Anderssons man vaktkonstapeln Per Andersson, som var

född den 14 december 1848, antogs i fångvårdens tjänst den 2 september

1874. Han konstituerades till vaktkonstapel den 17 april 1875 och erhöll

avsked med pension med utgången av december månad 1913. Per Andersson,

som icke var delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, avled

den 31 december 1917. Hans efterlevande hustru Anna Märta Andersson

är född den 29 september 1860. Enligt intyg av vederbörande

kyrkoherde är hon sjuklig och därför mindre arbetsför samt befinner sig

i fattiga omständigheter. Hon bor hos en ogift dotter, till yrket städerska.

Förutom bidrag av fattigvården åtnjuter Anna Märta Andersson en pension

å 140 kronor om året enligt lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.

Elna Agrells man vaktkonstapeln Carl Johan Agrell var född den 26

augusti 1842 samt antogs i statens tjänst den 15 maj 1864 och i fångvårdens

tjänst den 1 juni 1874. Han konstituerades till vaktkonstapel

den 21 november 1876 samt avled den 6 september 1891. Agrell var ej

delägare i civilstatens änke- och pupillkassa. Änkan Agrell, som är född

den 28 december 1851, är enligt läkarbetyg på grund av ålderdomssvaghet

oförmögen till arbete.

Anna Maria Svenssons man vaktkonstapeln Johan Aron Svensson, som

var född den 26 juni 1851, antogs i fångvårdens tjänst den 1 maj 1876,

varefter han konstituerades till vaktkonstapel den 19 november 1877, från

vilken befattning han erhöll avsked med utgången av juni månad 1916.

Svensson, som ej var delägare i änke- och pupillkassan, avled den 12

mars 1923. Hans änka är född den 4 februari 1846. Enligt läkarbetyg

lider hon av sockersjuka och åderförkalkning samt nedsatt syn å båda

ögonen, i följd varav hon är oförmögen till allt arbete. I ett i ärendet

ingivet pastorsintyg uppgives, att hon är i behov av sökt understöd eller

pension. Änkan Svensson åtnjuter ej understöd enligt lagen om allmän

pensionsförsäkring.

Fångvårdsstyrelsen har i sin ovannämnda skrivelse framhållit, att samt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mctj:ts proposition Nr 19.

liga sökandena uppnått sådan levnadsålder, då möjlighet att genom arbete

förskaffa sig medel till livets uppehälle måste synas ringa även i de

fall, där icke förefintlig sjukdom helt omöjliggjorde varje arbete. Vad

som utrönts rörande sökandenas ekonomiska förhållanden syntes giva vid

handen, att samtliga sökandena vore i stort behov av den hjälp från statens

sida, varom framställning gjorts. Med hänsyn till vad sålunda anförts

och med fästat avseende på det arbete vederbörande befattningshavare

utfört i fångvårdens tjänst kunde styrelsen icke undgå att framhålla

det behjärtansvärda i de föreliggande ansökningarna. Under åberopande

härav har fångvårdsstyrelsen hemställt, att sökandena måtte

genom Kungl. Maj:ts försorg beredas årligt understöd av statsmedel till

belopp för envar av dem, som av Kungl. Maj:t kunde befinnas skäligt.

Statskontoret har i ett den 18 februari 1925 avgivet utlåtande över nu

förevarande jämte andra samtidigt av fångvårdsstyrelsen överlämnade

liknande ansökningar, om vilka nu ej är fråga, anfört bland annat

följande:

Riksdagen hade i ett stort antal fall beviljat årliga understöd åt änkor

efter sådana befattningshavare i statens tjänst, som antingen icke varit i

tillfälle att sörja för sina efterlevande genom att ingå i någon av staten

understödd änke- och pupillkassa — vanligen på den grund att vederbörande

ej vunnit ordinarie anställning — eller som visserligen haft möjlighet

att inträda i sådan kassa men icke begagnat sig härav, emedan inträdet

i kassan på grund av befattningshavarens höga ålder skulle hava ställt

sig alltför kostsamt. Av nu ifrågavarande änkor tillhörde en den första

kategorien och de övriga vore änkor efter befattningshavare, som haft möjlighet

att ingå i civilstatens änke- och pupillkassa. I vad mån ett sådant

inträde skulle hava varit för dessa befattningshavare ekonomiskt alltför betungande,

vore ej i ärendet upplyst.

Som ett villkor för beviljande av understöd av ifrågavarande slag hade

emellertid gällt, att särskilt ömmande omständigheter skolat föreligga; och

hade beträffande änka ansetts så vara förhållandet, när hon varit antingen

till följd av hög ålder eller på grund av sjukdom oförmögen till arbete

samt tillika befunnits medellös och i saknad av anhöriga, som ansetts kunna

och böra draga försorg om henne. Av handlingarna i ärendet framginge

visserligen, att de flesta av sökandena vore på grund av hög ålder eller

sjukdom oförmögna till arbete; men endast beträffande vissa av dem hade

styrkts, att de befunne sig i fattiga omständigheter, och upplysning saknades,

huruvida de hade anhöriga, vilka skulle kunna draga försorg om dem.

Statskontoret, som ej kunnat finna, att det beträffande någon av ifrågavarande

änkor förelåge sådana omständigheter, som ovan nämnts, hemställde,

att ansökningarna ej måtte föranleda vidare åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

Med anledning av statskontorets utlåtande har efter remiss fångvårdsstyrelsen

verkställt ytterligare utredning i ärendet.

Av denna utredning, som överlämnats av styrelsen med skrivelse den

15 april 1925, inhämtas:

att Anna Severina Andersson icke äger andra tillgångar än en årlig

pension av 125 kronor jämlikt lagen den 30 juni 1913 om allmän pen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition Nr 19.

Departements
chefen.

sionsförsäkring samt att hon i övrigt för sitt livsuppehälle är helt beroende

av sin ende son — anställd vid ett bryggeri — vilkens tämligen

begränsade inkomster, enligt uppgift av vederbörande kyrkoherde, mer än

väl behövas till den egna familjens försörjning;

att Anna Märta Andersson icke äger andra anhöriga med försörjningsplikt

mot henne än sin förut nämnda dotter och två söner, vilka dock

ej befinna sig i den ekonomiska ställning, att de äro i stånd att försörja

modern;

att Elna Agrell, som enligt inhämtad upplysning åtnjuter pension enligt

lagen om allmän pensionsförsäkring med 144 kronor om året, befinner

sig i behövande omständigheter och icke äger anhöriga i sådan ekonomisk

ställning, att de utan svårighet och uppoffring kunna draga försorg

om henne; samt

att ej heller Anna Maria Svensson äger anhöriga, som utan svårighet

och uppoffring kunna draga försorg om henne.

I förnyat utlåtande, dagtecknat den 27 maj 1925, har statskontoret, enär

enligt den dåmera föreliggande utredningen angående sökandena anledning

att av statsmedel bereda dem pension syntes föreligga, hemställt

om avlåtande av framställning till riksdagen i sådant syfte; och har

statskontoret tillika förklarat sig anse, att pensionsbeloppet, i överensstämmelse

med vad tidigare ägt rum i dylika fall, borde bestämmas till

300 kronor för år samt att pensionerna borde anvisas att från allmänna

indragningsstaten utgå från och med ingången av år 1925.

Till en början vill jag erinra, att Kungl. Maj:t genom beslut den 13

mars och den 12 juni 1925, i avbidan på utverkande av årligt understöd

åt änkorna Anna Severina Andersson, Anna Märta Andersson, Elna Agrell

och Anna Maria Svensson, tillerkänt envar av dem ett tillfälligt understöd

av 100 kronor att utgå av det under riksstatens andra huvudtitel

uppförda anslaget till extra utgifter.

Vidkommande ansökningarna, i vad de avse understöd för framtiden,

finner jag av utredningen i ärendet framgå, att ifrågavarande änkor

på grund av hög ålder eller till följd av sjukdom äro urståndsätta att

genom eget arbete förvärva sitt uppehälle, och måste tillika anses utrett,

att samtliga äro i behövande omständigheter och sakna anhöriga, som kunna

draga försorg om dem. Enär riksdagen vid åtskilliga tillfällen under

liknande förhållanden berett understöd av statsmedel åt änkor efter befattningshavare

i fångvården, vilka icke varit delägare i civilstatens änke- och

pupillkassa, synes jämväl i nu förevarande fall skäl föreligga att utverka

årliga understöd. Statskontoret har föreslagit beloppet av de särskilda

understöden till 300 kronor för år. Då emellertid riksdagen i enahanda

fall som de förevarande icke ansett sig höra medgiva högre understödshelopp

än 240 kronor (se t. ex. riksdagens skrivelse den 24 april 1925,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

5

nr 134, punkt 8), lärer även nu en begränsning böra ske till sistnämnda

belopp. Som Kungl. Maj:t, på sätt förut nämnts, under år 1925 beviljat

envar av sökandena ett understöd med 100 kronor, torde de blivande

understöden böra utgå från och med den 1 januari 1926.

De understöd, som för närvarande enligt lagen om allmän pensionsförsäkring

utbetalas till änkorna Anna Severina Andersson, Anna Märta

Andersson och Elna Agrell, komma i händelse av bifall till förevarande

förslag att reduceras i väsentlig grad.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av slöjdläraren Per Leander Anderssons änka Anna Severina

Andersson, född Johansdotter, vaktkonstapeln Per Anderssons änka Anna

Märta Andersson, född Normark, vaktkonstapeln Carl Johan Agrells änka

Elna Agrell, född Persdotter, samt vaktkonstapeln Johan Aron Svenssons

änka Anna Maria Svensson, född Nilsdotter, må från och med den 1 januari

1926 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av 240 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täckes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skall till riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Arvid Torold.

Bihang till riksdagens protokoll 1926.

1 saml.

U höft. (Nr 19.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1926:25 Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda pers s. 5 i texten