Sök i Ratio Lex

Angående tilläggspension åt f. d. läroverksadjunkten K. G. Harlin

1926-02-25 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:191, Angående tilläggspension åt f. d. läroverksadjunkten K. G. Harlin

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 191.

1

Nr 191.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående tilläggspension åt

f. d. läroverksadjunkten K. G. Harlin; given Stockholms

slott den 25 februari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majestäts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokoll över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 25 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Linders, Schltter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

Hos Kungl. Maj:t har f. d. adjunkten vid högre allmänna läroverket i

Luleå Karl Gustaf Harlin anhållit om utverkande åt honom av en årlig tillläggspension

om 2,000 kronor från och med den 1 juli 1925.

Av handlingarna i ärendet framgår att Harlin, som är född den 16 ja- An". tillaggs

nuari 1860, avlagt filosofie kandidatexamen samt därefter tjänstgjort såsom pfen|I°1^rQt

extra lärare under läsåret 1897—1898 vid samskolan i Motala och under verksadjunk

läsåren 1898—1901 vid allmänna läroverket i Söderköping, att han varit ten K. G.

rektor vid nämnda samskola läsåren 1901—1904 samt vid allmänna läro- Harlin.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 161 käft. (Nr 191—192.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!,. Maj-.ts proposition Nr 191.

verket i Söderköping läsåren 1904—1907 och vid samskolan därstädes läsåren

1907—1918, samt att han, som den 25 oktober 1918 utnämnts till

adjunkt vid högre allmänna läroverket i Luleå, tjänstgjort vid detta läroverk

vårterminen 1919—vårterminen 1925. Genom Kungl. Maj:ts beslut

den 9 januari 1925 medgavs, att Harlin finge kvarstå vid sin tjänst tills

vidare till utgången av juni 1925 och den 17 juli 1925 beviljades Harlin

nådigt avsked från sin befattning. Statskontoret har genom beslut den 2

juli 1925 förklarat Harlin berättigad att åtnjuta avkortad pension till ett

belopp av 1,460 kronor.

Beträffande Harlins tjänstgöring vid högre allmänna läroverket i Luleå

bar vederbörande rektor vitsordat, att Harlin under nämnda tid städse

ådagalagt utmärkt nit och stor grundlighet i sin lärargärning, vilken också

lämnat synnerligen goda undervisningsresultat. I detta sammanhang har

rektor anfört, att det framginge av vitsorden över Harlins föregående verksamhet,

vilken till stor del varit förlagd till privata läroanstalter, att han

även härunder visat sig vara en mycket dugande lärare. Av särskild betydelse

i detta sammanhang vore den omständigheten, att Harlin under icke

mindre än sjutton år på ett utmärkt sätt tjänstgjort såsom rektor, därav

tre år (1904—1907) vid statsläroverk. Det arbete, Harlin nedlagt i den offentliga

undervisningens tjänst, framstode härigenom såsom i särskild grad kvalificerat

och torde därför vara förtjänt av ett erkännande från det allmännas

sida utöver den honom av statskontoret tillerkända avkortade pensionen.

Såsom av sökandens handlingar framginge, vore denna pension icke av

den storlek, att den kunde sägas trygga existensminimum åt sin innehavare.

Skolöverstyrelsen anför i utlåtande den 14 december 1925 huvudsakligen

följande:

Överstyrelsen erinrar om att sökanden för statspension ägt att räkna sig

tillgodo 12 tjänstår, men att han dessutom tjänstgjort 1 år såsom lärare vid

och 14 år såsom föreståndare för statsunderstödda privatskolor.

Det syntes överstyrelsen billigt, att sökanden kunde få för statspension

räkna sig tillgodo två tredjedelar av sagda till 15 år uppgående tjänstetid,

d. v. s. 10 år. Under denna förutsättning skulle sökandens sammanlagda

för statspension beräkneliga tjänstetid uppgå till 22 år, och hans årliga pension

till 22/33 av 4,000 kronor, d. v. s. 2,666 kronor 67 öre eller med stadgad

avrundning uppåt 2,670 kronor. Nu hade emellertid riksdagen i vissa

tidigare, i någon mån liknande fall — överstyrelsen erinrade exempelvis om

1924 års riksdags beslut angående tilläggspension åt f. d. adjunkten vid

västra realskolan i Göteborg J. P. Gunnarsson och f. d. lektorn vid högre

allmänna läroverket i Halmstad J. R. Jungner •— icke velat direkt medgiva

tillräknande för statspension av viss tid utom statens tjänst utan i stället

beviljat viss tilläggspension. Den tilläggspension, som här skulle kunna

komma i fråga, syntes, då den till sökanden författningsenligt utgående årliga

pensionen utgjorde 1,460 kronor, enligt nyss angivna förutsättningar

böra utgöra 1,210 kronor om året.

Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet den 30 januari 1926, anför:

De skäl, som legat till grund för riksdagens medgivande, att tilläggspension

må utgå till f. d. läroverksadjunkten J. P. Gunnarsson och f. d.

lektorn J. R. Jungner torde i lika hög grad få anses vara för handen beträffande

K. G. Harlin. Vid sådant förhållande har statskontoret intet att

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!. Maj:ts proposition Nr 191.

erinra mot att Harlin må för pension tillgodoräkna sig 2/s av den tid, 15 år,

han tjänstgjort såsom lärare och föreståndare vid statsunderstödda privatskolor.

Såsom skolöverstyrelsen framhållit, skulle under sådan förutsättning

sökandens sammanlagda för statspension beräkneliga tjänstetid uppgå till

22 år och hans årliga pension till 22/s3 av för honom gällande pensionsunderlag

4,000 kronor, d. v. s. 2,666 kronor 60 öre eller efter föreskriven

avrundning 2,670 kronor.

På grund härav tillstyrker statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen, att sökanden må från och med den 1 augusti 1925 under sin

återstående livstid uppbära tilläggspension å allmänna indragningsstaten till

så stort belopp, att densamma jämte honom författningsenligt tillerkänd pension

uppgår till 22/33 av 4,000 kronor eller efter föreskriven avrundning 2,670

kronor, med iakttagande att å detta belopp må utgå pensionsförhöjning

jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

I detta sammanhang torde böra omförmälas, att statskontoret i yttrande

den 9 november 1925 angående tilläggspension åt f. d. läroverksadjunkten

J. J. Ekegren erinrat, att Kungl. Maj:t genom proposition nr 153 till

1925 års riksdag framlade ett förslag till ny civil tjänstepensionslag, enligt

vilket förslag (§ 18 mom. 3), bland annat, tjänsteman skulle kunna av

Kungl. Maj:t förklaras berättigad att såsom tjänstår för pension tillgodoräknas

intill två tredjedelar av den tid, han utom statens tjänst utfört sådant

arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som kunde anses hava varit till

särskilt gagn för hans arbete i statstjänst. Berörda del av Kungl. Maj:ts

förslag hade icke föranlett någon erinran vid ärendets behandling i riksdagen.

Vid sådant förhållande och då anställning såsom lärare vid kommunalt

eller enskilt läroverk måste betraktas såsom arbete av allmännyttig

beskaffenhet, som vore av gagn för motsvarande arbete i statens tjänst,

torde, ansåge statskontoret, frågan om tillgodoräkning av tjänstår för pension

i sådana fall som det förevarande kunna anses hava kommit i ett nytt läge

och möjlighet föreligga att av riksdagen utverka tilläggspension till skäligt

belopp.

På de skäl som av myndigheterna anförts och då den tjänstepension, Departesom

enligt nu gällande beräkningsgrunder skulle tillkomma Harlin, måste mentecliefe

anses oskäligt låg i förhållande till hans långvariga och förtjänstfulla verksamhet

i undervisningens tjänst, tillstyrker jag, att tilläggspension beredes

Harlin. Mot ämbetsverkens beräkning av pensionsbeloppet har jag intet att

erinra.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. adjunkten vid högre allmänna läroverket i Luleå

Karl Gustaf Harlin må från och med månaden näst efter

den, under vilken avgång från tjänsten ägt rum, under sin

återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt

tillkommande pension — eu tilläggspension å allmänna

indragningsstaten till belopp av 1,210 kronor för år.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 191.

Till denna departementschefens, av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Iiegenten lämna bifall ävensom förordna, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. B. Hammar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.