Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 4, 7 och 11 §§ i lagen den 28 mars 1919 om anställande av distriktsbarnmorskor m. m

23 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 18 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:20, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 4, 7 och 11 §§ i lagen den 28 mars 1919 om anställande av distriktsbarnmorskor m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

1

tfr 20.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändrad lydelse av 4, 7 och 11 §§ i lagen

den 28 mars 1919 om anställande av distriktsbarnmorskor

m. m.; given Stockholms slott den 31 december

1925.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 4, 7 och 11 §§ i lagen

den 28 mars 1919 (nr 138) om anställande av distriktsbarnmorskor m. m.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. I samt. 15 haft. (Nr 20.)

2251 25 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4, 7 och 11 §§ i lagen den 28 mars 1919 (nr 138>

om anställande av distriktsbarnmorskor in. in.

Härigenom förordnas, att 4, 7 och 11 §§ i lagen den 28 mars 1919 om

anställande av distriktsbarnmorskor in. m. skola i nedan angivna delar erhålla

följande ändrade lydelse:

4§-

Mom. 1. Distriktsbarnmorska skall i årlig lön åtnjuta minst niohundrafemtio

kronor jämte två ålderstillägg, vartdera å etthundra kronor, efter fem

och tio års väl vitsordad tjänstgöring ävensom därjämte antingen förses med

tjänlig bostad, bestående av minst ett rum och kök jämte uthus och, där

så lämpligen kan ske, planteringsland, samt nödigt bränsle eller ock erhålla

ersättning för dessa naturaförmåner efter ortens pris, dock med minst tvåhundrafemtio

kronor.

Distriktsbarnmorska skall — — — — — — — tillhandahållas telefon.

Därest hinder-----------------dagar årligen.

Mom. 2. Fråga angående — —----— — — — ej överklagas.

Det åligger länsstyrelsen tillse, att vederbörande kommun eller kommuner

ställa sig av barnmorskestyrelse sålunda meddelat beslut till efterrättelse.

För detta ändamål äger länsstyrelsen att, där sådant finnes vara av nöden,

förelägga lämpliga viten.

7 §•

Till distriktsbarnmorskas årliga avlöning bidrager staten med tvåhundrafemtio

kronor. Där distriktets kommun eller kommuner deltaga i landsting,,

bidrager detta med minst tvåhundrafemtio kronor för år räknat.

De till — — —--------------av statsmedel.

11 §•

Reservbarnmorska skall i årlig lön åtnjuta minst femhundra kronor. Till

reservbarnmorskas årliga avlöning bidrager staten med etthundra kronor och

vederbörande landsting eller stad med minst fyrahundra kronor.

Vid uppehållande —------erforderliga förbrukningsartiklar.

Utöver vad--— —----— tillförsäkrats distriktsbarnmorska

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. J\[aj:ts proposition nr 20.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott

den 31 december 1925.

N ärvaran de:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss,

Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Möller, anmäler frågan om ändring i vissa

delar av gällande lag om anställande av distriktsbarnmorskor m. m. samt

anför därvid följande:

I skrivelse den 18 oktober 1924 framlade medicinalstyrelsen ett förslag

om ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen den 28 mars 1919 (nr 138)

om anställande av distriktsbarnmorskor m. m. Detta förslag innebar i huvudsak

att den i nyssnämnda lag bestämda minimiavlöningen till distriktsbarnmorska

skulle höjas samt att i sammanhang härmed statens och landstingens

bidrag till distriktsbarnmorskas avlöning skulle fastställas till förhöjda belopp.

Då förslagets genomförande skulle för landstingen medföra en avsevärd

årlig merkostnad, fann jag det nödvändigt att lämna landstingen tillfälle att

yttra sig över förslaget innan detsamma upptogs till slutlig prövning. På

grund härav kunde förevarande fråga icke framläggas för 1925 års riksdag.

Sedan numera samtliga landsting avgivit yttranden över förslaget torde

ärendet böra företagas till avgörande. I sammanhang härmed ber jag att få

till behandling upptaga ett av medicinalstyrelsen senare väckt förslag om

ändring i ytterligare en paragraf av berörda lag. Sistnämnda förslag, som

av styrelsen framställdes i skrivelse den 5 augusti 1925, avser dels en förhöjning

av den minimiavlöning som enligt lagen i fråga skall utgå till reservbarnmorska,

dels ock införande av statsbidrag till reservbarnmorskas avlöning.

Jag anhåller att till en början få behandla det förslag som rör distriktsbarnmorskorna

och vill då först lämna en redogörelse för nu gällande bestämmelser

angående dessa barnmorskors avlöningsförmåner.

I. Distriktsbarnmorskorna.

Enligt stadgandena i lagen den 28 mars 1919 om anställande av distriktsbarnmorskor

m. m. skall distriktsbarnmorska i årlig lön åtnjuta minst åttahundra

kronor jämte två ålderstillägg, vartdera å etthundra kronor, efter

fem och tio års väl vitsordad tjänstgöring. Därjämte skall distriktsbarnmorska

antingen förses med tjänlig bostad, bestående av minst ett rum och

s. 4 Kontrollera mot PDF

Allmänna

svenska barnmorskeförbundets

framställning

av

år 1922.

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

kök jämte uthus och, där så lämpligen kan ske, planteringsland samt nödigt

bränsle, eller ock erhålla ersättning för dessa naturaförmåner efter ortens

pris, dock med minst tvåhundrafemtio kronor (4 § mom. 1 första stycket).

Härförutom skall distriktsbarnmorska åtnjuta gottgörelse för alla för förlossningsbiträde

erforderliga förbrukningsartiklar samt skall, där så lämpligen

kan ske, kostnadsfritt tillhandahållas telefon (4 § mom. 1 andra stycket).

Fråga angående utgörande och beskaffenhet av naturaförmåner ävensom

rörande ersättning för sådan förmån skall i händelse av tvist hänskjutas till

barnmorskestyrelsen, som härutinnan äger meddela beslut. Dylikt beslut

får icke överklagas (4 § mom. 2).

Utöver den fasta avlöningen äger distriktsbarnmorska att för varje förrättning

och rådfrågning undfå ersättning enligt taxa, som fastställes av barnmorskestyrelsen.

I taxan skall barnmorskan tillförsäkras fria resor till och

från förrättningsstället (5 § första stycket).

De till distriktsbarnmorska utgående avlöningsförmånerna bestridas av

den eller de till distriktet hörande kommunerna. Av dem tillliandaliålles

även gottgörelse för förbrukningsartiklar samt för telefon (6 § första stycket).

Till distriktsbarnmorskas årliga avlöning bidrager staten med tvåhundra

kronor. Där distriktets kommun eller kommuner deltaga i landsting, bidrager

landstinget med minst tvåhundra kronor för år. De till distriktsbarnmorska

utgående ålderstilläggen bestridas av statsmedel (7 §).

Förutom de i lagen omförmälda avlöningsförmånerna åtnjuta distriktsbarnmorskorna

för närvarande dyrtidshjälp av statsmedel. Sådan utgår med

det belopp varmed barnmorskans inkomst, dyrtidshjälp av statsmedel ej inberäknad,

under föregående år understigit 1,500 kronor, dock högst med 200

kronor. (Kungörelse den 8 maj 1925, nr 208.)

Vid allmänna svenska barnmorskeförbundets möte i Falun år 1922 voro

distriktsbarnmorskornas ekonomiska förhållanden föremål för behandling.

Mötet beslöt att till medicinalstyrelsen ingå med fyra framställningar i detta

ämne.

Den första av dessa framställningar avsåg att bereda distriktsbarnmorskorna

bättre bostäder. För vinnande av detta syfte föreslogs, att i 1919 års lag

skulle beträffande bostaden införas följande bestämmelser:

»Kommunen förser barnmorskan med en i gott stånd varande bostad, som

bör godkännas av barnmorskestyrelsen. Den bör bestå av minst två rum

och kök, vindskontor, källare och övriga nödiga uthus. I närheten av bostaden

bör finnas tillgång till gott och rikligt vatten. Behövliga reparationer

av bostaden, som skall av barnmorskan väl och omsorgsfullt vårdas, bekostas

av kommunen. Dessutom tillhandahåller kommunen barnmorskan vid bostaden

fritt bränsle i tillräcklig mängd och av god beskaffenhet.»

I den andra framställningen föreslogs, att de båda ålderstilläggen till

distriktsbarnmorskorna skulle höjas från 100 till 250 kronor.

I den tredje framställningen hemställdes, att ödebygdsbarnmorskorna i likhet

med vissa läkare skulle få räkna dubbla tjänstår, om de förbi!nde sig

att stanna visst antal år i vederbörande distrikt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20. O

Den fjärde framställningen berörde icke distriktsbarnmorskorna utan avsåg

endast de kommunalt anställda barnmorskorna och åsyftade att göra dessa barnmorskors

anställning fastare.

Över samtliga ifrågavarande framställningar inhämtade medicinalstyrelsen

utlåtanden från länsstyrelserna och barnmorskestyrelserna i riket, varjämte

ett stort antal tjänsteläkare till medicinalstyrelsen inkommo med yttranden

i frågan.

I de avgivna utlåtandena blevo de av barnmorskeförbundet föreslagna

bestämmelserna om distriktsbar amor skas bostad avstyrkta av flertalet länsstyrelser

och barnmorskestyrelser. Såsom skäl för avstyrkan anfördes i allmänhet

att det vore för tidigt att nu göra ändring i gällande bestämmelser

angående bostaden, då ju den genom 1919 års lag införda distriktsbarnmorskeorganisationen

ännu icke blivit genomförd på alla håll. I en del yttranden

framhölls att distriktsbarnmorska ofta icke hade behov av mer än

ett rum och kök och att i de fall, då distriktsbarnmorska fått två rum och

kök, det ena rummet stundom brukade stå oanvänt eller vara uthyrt. I

vissa utlåtanden anfördes att många distriktsbarnmorskor redan erhållit

två rum och kök. En del myndigheter uttryckte farhågor för att de ifrågasatta

bestämmelserna skulle föranleda ekonomiska svårigheter för de kommuner,

som måste anskaffa ny eller ändrad barnmorskebostad.

Barnmorskeförbundets förslag om höjning av ålderstilläggen tillstyrktes av

flertalet myndigheter. Sju länsstyrelser och fem barnmorskestyrelser avstyrkte

emellertid detsamma.

Förslaget om dubbel tjänstår sb er åkning för ödebggdsbarnmorskor vann icke

någon synnerlig anslutning; allmänt framhölls dock lämpligheten av att barnmorskorna

i ödebygderna erhölle några ekonomiska fördelar framför andra

distriktsbarnmorskor.

Förslaget om fastare anställning av de kommunalt anställda barnmorskorna

blev av de flesta myndigheterna och tjänsteläkarna avstyrkt. Såsom skäl

härför anfördes, att åtgärder med avseende på dessa barnmorskor vore obehövliga,

då den under genomförande varande barnmorskeorganisationen

byggde på distriktsbarnmorskor, vilka hade fast anställning av den art barnmorskeförbundet

förordat.

Med överlämnande av samtliga i frågan avgivna yttranden har medicinalstyrelsen

i sin förenämnda skrivelse den 18 oktober 1924 framställt förslag

i ämnet.

Medicinalstyrelsen har därvid till en början meddelat, att styrelsen för

åvägabringande av utredning rörande distriktsbarnmorskornas ekonomiska

förhållanden från barnmorskestyrelserna i riket infordrat uppgifter dels angående

antalet förlossningar, som under tiden från den 1 juli 1923 till den

1 juli 1924 förrättats av distriktsbarnmorskorna, dels ock beträffande beloppet

av de kommunala lönetillskott, som för närvarande tillkomme distriktsbarnmorskorna

utöver den i lag fastställda minimiavlöningen.

Resultatet av den sålunda verkställda utredningen har medicinalstyrelsen

sammanfattat i följande två tabeller:

Yttranden.

Medicinalstyrelsen

den

18 oktober

1924.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Tabell I angående antalet förlossningar, utförda av distrlktsbarnmorskor

nnder tiden 1 juli 1923 ilo juni 1924.

Län

Antal barnmorskor med följande antal förlossningar

under

10

10—19

20—29

30-3940-49

1

50

och

däröver

Summa

distrikts-

barn-

morskor

därav

%

under

30 1

i.

Stockholms

län......

7

13

17

18

9

2

66

56 %

2.

Uppsala

») ......

2

9

15

10

5

4

45

58 %

3.

Södermanlands

»

—

4

20

14

11

11

60

40 % \

1 I * * 4-

Östergötlands

»

—

2

IG

26

12

17

73

25 %

5.

Jönköpings

» ......

1

8

14

14

8

18

*) 63

37 %

6.

Kronobergs

»

—

3

7

15

11

12

48

21 %

7.

Kalmar

»

3

12

17

13

20

65

23 %

8.

Gotlands

» ......

—

—

4

3

3

1

u

36 %

9.

Blekinge

»

1

2

O

15

10

15

46

13 %

10.

Kristianstads

»

—

3

5

14

6

7

35

23 %

11.

Malmöhus

))

4

20

23

19

8

3

77

61 %

12.

Hallands

»

6

8

18

4

14

50

28 %

13.

Göteborgs o. Bohus

»

—

8

19

24

14

15

80

34 %

14.

Ä lvsborgs

»

—

17

31

22

19

22

in

43 o/o

15.

Skaraborgs

» .

—

3

17

23

20

14

77

26 %

16.

Värmlands

))

—

13

24

22

14

25

98

38 %

17.

Örebro

.)

1

4

19

13

7

21

65

37 %

18.

Västmanlands

»

—

5

11

13

10

16

55

30 %

19.

Kopparbergs

»

3

11

17

23

17

29

100

31 %

20.

Gävleborgs

» ......

—

ti

it

12

11

29

67

22 %

21.

Västernorrlands

»

1

7

14

14

17

21

74

30 %

22.

Jämtlands

»

2

7

18

16

13

8

64

42 %

23.

Västerbottens

)»

3

29

26

19

15

21

113

51 %

24.

Norrbottens

)) ......

7

ti

13

12

11

25

74

35 *

Summa

32

189

362

396

CO

-AD

04

370 1

1,617

36 %

%

2

11.c

22.4

24.5

16. e

22.!>!

100

*) Från 6 barnmorskor ha uppgifter ej kunnat erhållas.

I anslutning till de i dessa två tabeller sammanfattade siffrorna liar medi
cinalstyrelsen

vidare anfört i huvudsak följande:

Då den nuvarande barnmorskeorganisationen infördes hade man utgått

ifrån att en distriktsbarnmorska skulle hava att biträda vid i medeltal 40

till 50 förlossningar årligen. Av tabell I framginge emellertid, att 36 procent

av distriktsbarnmorskorna årligen förrättade ett mindre antal förlossningar

än 30, att 24.6 procent förrättade 31—39 förlossningar per år och att endast

39.6 procent utförde mer än det beräknade normala antalet förlossningar

om året. Dessa siffror ådagalade att barnmorskornas arbete på sina håll

icke toge deras tid tillfullo i anspråk. Det kunde ligga nära till hands att

söka vinna rättelse i detta förhållande genom att öka barnmorskedistriktens

areal. Den nuvarande barnmorskeorganisationen vore emellertid ännu icke

fullt genomförd. Omkring 500 kommunalt anställda barnmorskor kvarstode

alltjämt å sina tjänster med stöd av övergångsbestämmelserna till 1919 års

lag. Innan detta antal nedgått med minst 75 procent vore det svårt att

överblicka möjligheten av en minskning av barnmorskedistriktens antal.

För närvarande vore det i allt fall för tidigt att vidtaga några åtgärder i

ifrågavarande avseende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 20.

Tabell II angående antal distriktsbarnmorskor, soin uppburit kommunala

lönebelopp utöver minimum, 400 kronor.

L ii n

Lönetillskott utöver 400 kronor

|

1

Antal

under

1 no

100

200

300

400

500

över |

500

Summa

distrikts-!

barn-

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

morskor

i länet |

7

6

6

20

4

17

G0

66

6

10

1

O

-

9

31

45

_

13

13

2

9

9

9

49

60

_

8

11

9

6

8

14

56

73

_

12

11

2

2

—

27

69

1

6

2

—

—

2

11

48

i

5

3

—

7

—

—

16

65

1

4

1

3

—

1

10

ii

_

8

10

1

1

—

1

21

46

__

4

2

1

6

—

5

18

35

_

10

9

2

13

3

12

49

77 !

4

2

_

1

—

5

12

50 j

3

4

4

_

—

—

11

80 i

14

2

_

—

3

5

24

in

i

6

5

2

1

—

i

16

77

19

12

8

17

1

12

69

98

_

10

15

4

17

2

1

49

65

_

3

10

1

14

i

2

31

55

_

15

19

4

27

—

8

73

100

_

8

5

1

1

—

3

18

67

6

2

i

—

1

—

—

10

74

3

8

18

2

1

—

—

32

64

15

22

1

9

8

50

113

—

5

18

—

14

_

9

46

74

11

187

218

54

175

25

119

; 789

1,623

0.7

11.8

13.4

3.3

10.8

1.5

7.4

48.6

100

1. Stockholms lita | —

2. Uppsala

3. Södermanlands

4. Östergötlands

5. Jönköpings

6. Kronobergs

7. Kalmar

8. Gotlands

9. Blekinge

10. Kristianstads

11. Malmöhus

12. Hallands

13. Göteborgs o. Bohus

14. Älvsborgs

1». Skaraborgs

16. Värmlands

17. Örebro

18. Västmanlands

19. Kopparbergs

20. Gävleborgs

21. Västernorrlands

22. Jäimtlands

23. Västerbottens

24. Norrbottens

Summa

Med hänsyn härtill länge man för ännu några år räkna med att distriktsbarnmorskornas

praktik i ett stort antal fall icke uppnådde den omfattning,

som från början beräknats. Orsaken till att praktiken icke uppnått ^beräknad

omfattning vore säkerligen i främsta rummet att söka däri att pa vissa

orter, där tillgång till barnbördsanstalt funnes, befolkningen hämtande sig

till sådan anstalt med förbigående av distriktsbarnmorskan i orten. Den

inträdda minskningen av praktiken utövade emellertid ett avsevärt inflytande

på barnmorskornas ekonomi. *

De årsinkomster, som för närvarande vore förenade med eu distnktsbarnm

or skeb ef ättling, kunde i genomsnitt beräknas till 1,500 kronor, fördelade

på följande sätt:

Kommunallön.............................................................................

Landstingsbidrag........................................................................

Statsbidrag (utan avdrag för pensionsavgiften) .....................

Två ålderstillägg ä 100 kronor efter 5 och 10 år..................

Praktikinkomster för 30—40 förlossningar årligen ...............

Naturaförmåner eller ersättning härför samt eventuell dyrtidshjälp

................................................................................

400: —

200: —

200: —

200: - 250: —

250: —

Kronor 1,500: —

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts proposition nr 20.

Denna årsinkomst å omkring 1,500 kronor, d. v. s. 125 kronor i månaden,

linge val i de flesta fall anses alldeles otillräcklig för att giva barnmorskan

tillfälle att amortera sina studieskulder och föra ett liv utan alltför stora

försakelser. Andra med distriktsbarnmorskorna jämförliga befattningshavare,

såsom distriktssjuksköterskor och småskollärarinnor, hade i genomsnitt

något bättre lönevillkor än distriktsbarnmorskorna. Distriktssköterskornas

löneinkomster kunde, förutom fri bostad, vedbrand och lyse, beräknas till omkring

1,700 kronor för år, varvid inkomst enligt taxa beräknats till i medeltal

500 kronor årligen. Småskollärarinnornas årliga löneinkomst kunde beräknas

till 1,050 kronor järnte naturaförmåner (sv. förf.-saml. 1918, nr 760

och 792).

Av den i det föregående intagna tabell II framginge. att 51.4 procent av

rikets distriktsbarnmorskor icke erhölle något kommunalt tillskott utöver

minimilönen. Den nuvarande tvååriga barnmorskeutbildningen ådroge vederbörande

elev en kostnad av omkring 2,000 kronor. Då de flesta barnmorskorna

bestrede dessa utgifter med lånade medel, ginge de ut i sin verksamhet

tyngda av eu stor skuldbörda. Skulle skulden infrias inom rimlig

tid hade barnmorskan att i sin årliga budget beräkna en amorteringsavgift

å 200 till 300 kronor förutom ränta.

Den verkställda utredningen syntes medicinalstyrelsen tydligt visa, att

distriktsbarnmorskornas ekonomiska ställning icke vore tillfredsställande och

att medel borde utfinnas att avhjälpa föreliggande missförhållanden.

Medicinalstyrelsen har härefter yttrat sig angående de olika utvägar som

stode till buds för att förbättra distriktsbarnmorskornas ekonomi. Styrelsen

har därvid till eu början avvisat tanken att öka barnmorskornas praktikinkomster

genom höjning av taxan. En sådan höjning skulle, framhåller

styrelsen, i de flesta fall komma att träffa personer, som icke hade förmåga

att biira den härigenom förorsakade ökningen i utgifter, och styrelsen liölle

icke för troligt att barnmorskestyrelserna, som ägde att fastställa taxa för

vederbörande läns barnmorskor, skulle komma att nu höja taxorna i någon

avsevärd grad. Icke heller har medicinalstyrelsen funnit sig tilltalad av

förslaget att höja ålderstilläggen, vilka därigenom skulle komma att bliva

väl stora i förhållande till minimilönen. Mot det av ett par myndigheter

framställda förslaget att tillerkänna distriktsbarnmorskorna ett tredje ålder,stillägg

å 100 kronor syntes ur organisatorisk synpunkt icke så mycket vara

att erinra, men enligt medicinalstyrelsens mening vore tiden ännu icke inne

för en dylik ytterligare löneförbättring åt ifrågavarande befattningshavare,

utom det att statsutgifterna genom eu sådan anordning skulle bliva avsevärt

ökade.

För sin del har medicinalstyrelsen stannat vid att förorda en höjning av

distriktsbarnmorskornas lagstadgade minimilön. Ifrågavarande höjning borde

enligt styrelsens mening avse samtliga distriktsbarnmorskor och borde fördelas

på alla de tre parter, som nu bära bördan av minimilönen. Höjningen

syntes lämpligen böra upptagas till 150 kronor att till lika delar fördelas å

staten, landstinget och de till vederbörande distrikt hörande kommunerna.

Beträffande kostnaderna för en dylik löneförhöjning har medicinalstyrelsen

anfört följande:

Om hänsyn icke toges till uppgifterna i förenämnda tabell II och om man

räknade med att för närvarande funnes omkring 2,000 distriktsbarnmorske
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

tjänster, av vilka 1,623 vore besatta, kunde den årliga kostnaden för den

av medicinalstyrelsen förordade löneförhöjningen beräknas uppgå till högst

följande belopp:

för kommunerna omkring 100,000 kronor;

för landstingen 100,000 » :

för staten » 100,000

Av den meromnämnda tabell II framginge, att 48.6 procent av distriktsbarnmorskorna

redan åtnjöte lönetillskott av kommun med över 50 kronor.

Under de närmaste åren kunde alltså kommunernas sammanlagda ökade

tillskott beräknas till allenast omkring 50 procent av nyssnämnda kostnadsbelopp.

Någon motsvarande minskning kunde emellertid ej uppkomma beträffande

landstingens och statens bidrag, enär ifrågavarande bidrag utginge

till samtliga distrikt och i distrikt där övergångsbestämmelser ännu tillämpades

fördelades mellan de kommunalt anställda barnmorskorna inom

distriktet.

Ett genomförande av det utav medicinalstyrelsen förordade förslaget

skulle nödvändiggöra en höjning av riksstatsanslaget till statsbidrag till avlöning

åt distriktsbarnmorskor med omkring 100,000 kronor. Härjämte borde

4 § mom. 1 och 7 § i 19L9 års lag om anställande av distriktsbarnmorskor m. m.

ändras i sådan riktning, att grundlönen angåves utgöra minst 950 kronor,

varav 250 kronor skulle utgå från staten och minst lika mycket från landstinget.

Likaså borde ändring ske i kungörelsen den 20 februari 1920 angående

statsbidrag till avlöning åt distriktsbarnmorskor samt i § 38 av gällande

barnmorskereglemente.

Medicinalstyrelsen har härefter yttrat sig angående andra i nu förevarande

sammanhang väckta förslag om förbättring av distriktsbarnmorskornas

ställning och har i sådant avseende anfört i huvudsak följande:

Barnmorskeförbundets förslag att ändra bestämmelserna rörande barnmorskornas

bostad hade mycket som talade för sig. De kvalifikationer på

en tjänlig bostad, som förbundsstyrelsen gjorde gällande, vore alla väl grundade.

Medicinalstyrelsen ville särskilt framhålla, att den ansåge eu tjänlig

barnmorskebostad böra hava en tillräcklig minimigolvyta, exempelvis 50

kvadratmeter. Styrelsen liölle dock före att nu gällande bestämmelser om

bostaden kunde i huvudsak bibehållas oförändrade. Uppstode tvist om

bostaden borde barnmorskestyrelsen enligt 4 § mom. 2 i 1919 års lag taga

ställning till frågan och efter granskning av ingivna uppgifter om bostaden,

eventuellt efter avsyning genom särskilt ombud, fatta beslut huruvida och

i vad män åtgärder borde vidtagas för att bostaden skulle kunna såsom

»tjänlig» godkännas till barnmorskebostad. Ett sådant beslut kunde sedan

.av barnmorskan åberopas gent emot de till distriktet hörande kommunerna.

Eu föreskrift om avsyning av alla barnmorskebostäder genom barnmorskestyrelsens

försorg kunde medicinalstyrelsen icke tillstyrka.

En oklarhet i gällande föreskrifter hade visat sig föreligga därutinnan

att barnmorskestyrelsens beslut angående naturaförmåner m. m., vilket beslut

icke finge överklagas, ansetts icke kunna bringas till verkställighet gent

emot tredskande kommuner annat än genom barnmorskas rättskrav vid domstol.

Barnmorskornas ställning gent emot kommunerna vore emellertid så

ömtålig, att de ej gärna anlitade domstolsvägen för att fä sin rätt. Barnmorskorna

vore för övrigt allt för svagt ställda i ekonomiskt hänseende för

att våga sig på en långvarig rättegång rörande jämförelsevis små ekonomiska

värden. Önskvärt vore därför att vederbörande barnmorskestyrelse kunde

äga att med uttryckligt stöd av gällande författning vända sig till läns
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. ifaj:ts proposition nr ''JO.

styrelsen i länet med begäran om dess medverkan till ifrågavarande besluts

verkställighet. Medicinalstyrelsen ville därför föreslå ändring av 4 § i 1919

års lag i sådan riktning.

Några i ärendet hörda myndigheter både framhållit att det lagstadgade

minimum för ersättning för naturaförmånerna, 250 kronor, vore för lågt. Då

det emellertid vore stadgat att nämnda ersättning skulle utgå »efter ortens

pris», syntes det ligga i barnmorskestyrelsens hand att vid tvist sätta ett

skäligt pris på naturaförmånerna så att ej barnmorskan tvingades att, oaktat

ortspriset vore högre, nöja sig med minimum. Någon ändring av lagens

stadgande i detta avseende syntes därför icke av behovet påkallad.

Bestämmelsen om fri telefon för barnmorska hade visat sig bereda svårigheter

vid tolkningen. Då man ännu icke kunde göra stadgandet ovillkorligt,

syntes emellertid någon ändring icke nu kunna genomföras. Uttrycket

där så lämpligen kan ske» finge väl anses avse dels möjligheten

att utan orimlig kostnad inleda telefon till barnmorskans bostad, dels ock

användbarheten av sådan telefon genom telefonnätets förekomst i olika

delar av distriktet och i andra rummet abonnenternas antal därstädes. För

att bereda frågorna om telefon en objektiv behandling borde desamma emellertid

likställas med frågorna om naturaförmånernas utgörande och ersättande

och alltså överlämnas i händelse av tvist till barnmorskestyrelsen. 4 §

mom. 2 i lagen borde förtydligas i denna riktning. Vidare borde i 6 § uttrycket

om telefon i stycket 1, punkt 2 förtydligas, så att kommunernas

skyldighet att betala telefonkostnaderna bleve fullt klarlagd.

De förbättrade lönevillkor medicinalstyrelsen i det föregående förordat

skulle givetvis även komma barnmorskorna i ödemarksdistrikten tillgodo.

Ifrågavarande lönevillkor kunde dock icke väntas göra dessa distrikt begärliga,

utan ytterligare åtgärder vore i detta avseende erforderliga. Styrelsen

hade tänkt sig möjligheten att tilldela nämnda barnmorskor ett extra statsbidrag

å 100 kronor, 150 kronor eller 200 kronor, allt efter distriktets belägenhet

och beskaffenhet, och hade i särskild skrivelse den 18 oktober

1924 framställt förslag om proposition i detta ämne *). I samband härmed

hade styrelsen helt avstyrkt barnmorskeförbundets framställning om dubbel

tjänstårsberäkning för barnmorskorna i ödemarksdistrikten.

Barnmorskeförbundets framställning angående de kommunalt anställda

barnmorskornas anställningsvillkor både icke givit medicinalstyrelsen anledning

att framställa något som helst yrkande. Ifrågavarande barnmorskor,

vilkas antal för närvarande uppginge till omkring 500, grundade sitt kvarsittande

å kommunal tjänst å övergångsbestämmelserna till gällande lag.

Deras tjänster vore följaktligen stadda på avskrivning och skulle ersättas av

distriktsbarnmorsketjänster enligt den nya organisationen.

Under åberopande av vad medicinalstyrelsen sålunda i skilda hänseenden

anfört, har styrelsen hemställt att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

godkänna följande ändrade lydelse av 4, 6 och 7 §§ i lagen den 28 mars

1919 om anställande av distriktsbarnmorskor in. m.:

I §■

Mom. 1. Distriktsbarnmorska skall i årlig lön åtnjuta minst niolmndrafemtio

kronor jämte två ålderstillägg, vartdera å etthundra kronor, efter fem

och tio års väl vitsordad tjänstgöring, ävensom därjämte antingen förses med

tf) Förslaget refererat i statsverkspropositionen till 1926 års riksdag, femte huvudtiteln,

punkt 95.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

tjänlig bostad, bestående av minst ett rum och kök och med en golvyta,

förstuga inberäknad, av minst femtio kvadratmeter, jämte uthus och, där så

lämpligen kan ske, planteringsland samt nödigt bränsle eller ock erhålla

ersättning för dessa naturaförmåner efter ortens pris, dock med minst tvåhundrafemtio

kronor.

Distriktsbarmnorska skall — — — — —---- tillhandahållas telefon.

Därest hinder----------- — ---— dagar årligen.

Mom. 2. Fråga angående utgörande och beskaffenhet av naturaförmåner

ävensom rörande ersättning för sådan förmån samt fråga angående kostnadsfri

telefon för barnmorskan i hennes bostad skall, i händelse av tvist, hänskjutas

till barnmorskestyrelsen, som härutinnan äger meddela beslut. Dylikt

beslut, som ej må överklagas, må verkställas av vederbörande länsstyrelse.

6 §•

De till distriktsbarmnorska jämlikt 4 § mom. 1 första stycket utgående

avlöningsförmåner bestridas, med åtnjutande av bidrag, varom i 7 § sägs,

av den eller de till distriktet hörande kommunerna. Av dem tillhandahålles

jämväl i 4 § 1 mom. andra stycket omförmälda gottgörelse för förbrukningsartiklar

samt kostnaderna för fri telefon.

Medel, som erfordras för bestridande av samtliga i första stycket avsedda

kostnader, utgöras efter enahanda grund, som för kommunalutskylder i allmänhet

är eller kan varda föreskriven.

Höra till — -— —------------kommuns andel.

7 §•

Till distriktsbarnmorskas årliga avlöning bidrager staten med tvåhundrafemtio

kronor. Där distriktets kommun eller kommuner deltaga i landsting,

bidrager detta med minst tvåhundrafemtio kronor för år räknat.

De till — — — — — — — — — — — — — — — — av statsmedel.

Mot medicinalstyrelsens ifrågavarande förslag har styrelsen för allmänna

svenska barnmorskeförbundet i en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse av den

26 mars 1925 framställt åtskilliga erinringar. Förbundsstyrelsen har därvid

anfört bland annat följande.

Den föreslagna löneförhöjningen å 150 kronor vore för lågt tilltagen

och skulle knappast medföra någon väsentlig löneförbättring. Distriktsbarnmorskorna

borde i lönehänseende likställas åtminstone med distriktssköterskorna

och erhålla en begynnelselön av minst 1,200 kronor jämte tre

ålderstillägg, vartdera å 100 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års oförvitlig

tjänstgöring. Det vore vidare önskvärt att bestämmelsen angående

bostad om ett rum och kök ändrades till två rum och kök med tillgång till

rent vatten. Därjämte borde stadgas dels att om patient icke kunde eller

ville betala i taxan bestämd avgift, barnmorskan skulle erhålla ersättning

av distriktet, dels att barnmorskan skulle få behålla den lön, utöver den

ordinarie, som hon en gång blivit tillerkänd inom sitt distrikt, dels och att

Styrelsen för

allmänna

svenska

barnmorakeförbundet

den 26 mars

1925.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

Departements
chefen.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

barnmorska efter tre års oförvitlig, väl vitsordad tjänstgöring, icke skulle

kunna uppsägas annat än för tjänstefel.

Över det av medicinalstyrelsen framställda förslaget och förbundsstyrelsens

nyssnämnda skrivelse hava utlåtanden infordrats och avgivits av samtliga

landsting ävensom av styrelserna för svenska landstingsförbundet och

svenska landskommunernas förbund. Därjämte hava de flesta barnmorskestyrelser

yttrat sig i saken.

Den av medicinalstyrelsen föreslagna höjningen av distriktsbarnmorskas

minimilön har tillstyrkts av alla landsting utom tre, av styrelserna för nyssnämnda

båda förbund samt av flertalet barnmorskestyrelser. Två landsting

och en barnmorskestyrelse hava föreslagit att minimilönen skulle höjas till

1,000 kronor och två landsting hava förordat införandet av ett tredje ålderstillägg

å 100 kronor.

I de avgivna yttrandena hava emellertid tre landsting (Södermanlands

läns, Malmöhus läns och Västerbottens läns) framhållit, att vissa barnmorskedistrikt

vore för små och icke lämnade vederbörande barnmorska full sysselsättning.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet har anfört, att barnmorskekåren

redan från början varit för stort tilltagen och att i den mån förlossningsavdelningar

inrättats på landstingens sjukvårdsinrättningar barnmorskornas

övertalighet blivit allt större. Då en onödigt stor barnmorskekår innebure

ett slöseri med allmänna medel samt medförde en icke önskvärd reduktion

av barnmorskornas inkomster, borde enligt styrelsens mening frågan om eu

minskning av antalet barnmorskor genom förstoring av barnmorskedistrikten

göras till föremål för utredning.

Medicinalstyrelsens förslag angående bestämmelser om golvytan i barnmorskebostäderna

har avstyrkts av åtta landsting samt av åtskilliga barnmorskestyrelser.

Som skäl för avstyrkande har i allmänhet åberopats att lagbestämmelser

i den föreslagna riktningen skulle medföra ekonomiska svårigheter

för de kommuner) där ny bostad måste anskaffas. Tillika har framhållits

att bestämmelser av antydd art vore ägnade att föranleda tvistigheter

mellan barnmorskan och vederbörande kommun, vilket kunde hava till

följd att det kommunala lönetillskottet utöver minimilönen bleve indraget.

I den proposition, som låg till grund för nu gällande lag om anställande

av distriktsbarnmorskor (prop. nr 39 till 1919 års lagtima riksdag), förutsattes

det att distriktsbarnmorska utöver sin kontanta avlöning och sina naturaförmåner

skulle uppbära ersättning enligt taxa för i medeltal 40—50 förlossningar

om året. Den av medicinalstyrelsen nu verkställda utredningen

visar emellertid, att över 60 % av antalet distriktsbarnmorskor icke komma

upp till nämnda antal förrättningar. Detta förhållande har medfört att flertalet

distriktsbarnmorskors inkomster blivit lägre än vad man vid införandet

av den nuvarande organisationen avsåg.

Över huvud taget torde den verkställda utredningen ådagalägga att distriktsbarnmorskornas

ekonomiska ställning är mycket svag och att den icke motsvarar

vare sig de betydelsefulla uppgifter, som åligga ifrågavarande kår,

eller den rätt så krävande utbildning, som numera erfordras för tillträde till

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj:ts proposition nr 20.

bammorskeyrket. Att distriktsbarnmorskornas avlöningsförhållanden måste

förbättras bär också framhållits i de allra flesta av de i ärendet avgivna

yttrandena, och den brokiga mångfald av förslag, som i detta hänseende

blivit framställda och av vilka jag i det föregående refererat endast de viktigaste,

torde i sin mån utgöra ett vittnesbörd om att den nuvarande avlöningen

allmänt erkännes vara allt för knapp.

Yid övervägande av de olika utvägar som stå till buds för att förbättra

distriktsbarnmorskornas ekonomiska ställning har jag för min del funnit

mig böra ansluta mig till det av medicinalstyrelsen framställda förslaget om

höjning av den lagstadgade minimilönen. Ett genomförande av detta förslag

skulle medföra en omedelbar inkomstförbättring för alla de distriktsbarnmorskor,

som nu icke åtnjuta något kommunalt lönetillskott utöver

minimilönen. Ifrågavarande barnmorskor, som för närvarande utgöra omkring

halva antalet av samtliga distriktsbarnmorskorna, torde i allmänhet

vara mest i behov av förbättrade villkor, och att det av medicinalstyrelsen

framlagda lagförslaget särskilt tillgodoser deras intresse synes mig utgöra

en förtjänst hos förslaget. Jag anser mig således böra förorda att 4 och

7 §§ i lagen om anställande av distriktsbarnmorskor ändras därhän, att

distriktsbarnmorskas årliga lön fastställes till minst niohundrafemtio kronor

samt att statens bidrag till nämnda lön bestämmes till tvålmndrafemtio

kronor och landstingets bidrag till minst tvåhundrafemtio kronor.

Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande i ärendet vidrört det förhållandet

att en del barnmorskedistrikt äro för små för att giva vederbörande barnmorska

tillräckliga praktikinkomster. Styrelsen har emellertid ansett tiden

ännu icke vara inne för en reglering av barnmorskedistrikten i syfte att öka

deras arealer. Jag är icke fullt övertygad om bärkraften av de skäl medicinalstyrelsen

anfört till stöd för sin mening i detta avseende. Det synes mig

antagligt att man redan nu skulle kunna, åtminstone i vissa län, genomföra

en minskning av barnmorskedistriktens antal med ty åtföljande ökning av

de kvarvarande distriktens ytvidd. Eu utredning härom synes mig påkallad,

och sedan riksdagen fattat beslut i anledning av det utav mig i det föregående

förordade lagändringsförslaget, torde jag komma att underställa

Kungl. Maj:t förslag om anordnande av en sådan utredning. Jag vill emellertid

betona att den föreslagna höjningen av distriktsbarnmorskornas minimilön

synes mig behövlig under alla förhållanden och att jag därför anser det

icke böra komma i fråga att uppskjuta denna löneförhöjning i avbidan på

resultatet av en utredning angående ändrad distriktsindelning.

Det av medicinalstyrelsen framställda förslaget innefattar vidare ändring

av lagbestämmelserna angående distriktsbarnmorskas bostad i syfte att för

dylik bostad fastställa viss miniinigolvyta. Med hänsyn till det motstånd

förslaget på denna punkt väckt bland de myndigheter och korporationer,

som yttrat sig över detsamma, finner jag mig icke kunna förorda vad medicinalstyrelsen

härutinnan föreslagit.

Medicinalstyrelsen har ytterligare hemställt att till stadgandena i 4 §

mom. 2 av förevarande lag måtte fogas ett tillägg av innebörd att barnmorske
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

styrelses beslut angående distriktsbarnmorskas naturaförmåner skall kunna

verkställas av vederbörande länsstyrelse. Som motiv för detta förslag har

medicinalstyrelsen anfört, att ifrågavarande beslut för närvarande icke kunde

bringas till verkställighet gent emot tredskande kommuner på annat sätt än

genom barnmorskas rättskrav vid domstol, en utväg som barnmorskorna på

grund av sin ömtåliga ställning till kommunerna icke gärna anlitade. Med

hänsyn härtill vore det enligt medicinalstyrelsens mening önskvärt att vederbörande

barnmorskestyrelse finge rätt att vända sig till länsstyrelsen i länet

med begäran om dess medverkan till beslutens verkställighet.

Den av medicinalstyrelsen i detta avseende föreslagna lagbestämmelsen

är emellertid av processrättslig natur och det lärer på grund härav vara

uteslutet att införa densamma i eu lag av sådan art som den nu förevarande.

Över huvud taget synes det mig icke motiverat att giva barnmorskestyrelses

beslut den rättsliga karaktär medicinalstyrelsen föreslagit. För vinnande

av det utav medicinalstyrelsen avsedda syftet vill jag i stället förorda att

till stadgandena i lagens 4 § mom. 2 fogas en bestämmelse av innehåll, att

det åligger länsstyrelsen tillse att vederbörande kommun eller kommuner

ställa sig av barnmorskestyrelse meddelat beslut angående distriktsbarnmorskas

naturaförmåner till efterrättelse, för vilket ändamål länsstyrelsen

skall äga att där sådant finnes vara av nöden förelägga lämpliga viten. En

dylik bestämmelse, till vilken motstycken finnas bland annat i 26 § 2 mom.

av gällande epidemilag och i 55 § 2 mom. av gällande hälso värdsstadga,

torde bliva lika effektiv som det av medicinalstyrelsen föreslagna stadgandet

utan att lämna rum för de principiella betänkligheter som kunna göras

gällande mot detta.

Slutligen har medicinalstyrelsen hemställt om visst förtydligande av bestämmelserna

i lagens 4 § mom. 2 och 6 § första stycket angående distriktsbarnmorskas

rätt till kostnadsfri telefon. Något dylikt förtydligande torde

emellertid icke vara erforderligt, helst som Kungl. Maj:t i regeringsrätten

den 11 september 1924 meddelat ett utslag, som synes vara tillräckligt vägledande

i det av medicinalstyrelsen åsyftade hänseendet. I berörda utslag

har nämligen Kungl. Maj:t, under åberopande av stadgandet i 4 § 2 mom.

lagen om anställande av distriktsbarnmorskor m. m., förklarat att en kommuns

beslut att icke bifalla en av vederbörande distriktsbarnmorska gjord anhållan

att telefon måtte tillhandahållas henne i hennes bostad icke utgjorde hinder

för barnmorskan att hos barnmorskestyrelsen i länet göra framställning om

tillhandahållande av ifrågavarande förmån.

Yad till sist angår det av medicinalstyrelsen berörda spörsmålet om särskilt

statsbidrag till distriktsbarnmorskor i ödemarksdistrikt kommer jag att

upptaga detta spörsmål i statsverkspropositionen till instundande riksdag i

samband med behandlingen av frågan om anslag till åtgärder för åstadkommande

av förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden (femte

huvudtiteln, punkt 95).

De i det föregående berörda yrkandena angående distriktsbarnmorskorna,

vilka icke blivit av medicinalstyrelsen framförda, föranleda icke något förslag

från min sida.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Jag övergår nu till det av medicinalstyrelsen framställda förslaget om

avlöningsförliöfning åt reservbarnmorskorna, för att därefter redogöra för den

ekonomiska innebörden av såväl förslaget angående clistriktsbarnmorskorna

som förslaget angående reservbarnmorskorna.

II. Reservbarnmorskorna.

Jämlikt bestämmelserna i lagen den 28 mars 1919 om anställande av

distriktsbarnmorskor m. in. skall för fullgörande av distriktsbarnmorskornas

åligganden under semester eller vid annat förfall inom varje landstingsområde

finnas erforderligt antal fast anställda reservbarnmorskor (9 §)•

Reservbarnmorska skall av vederbörande landsting åtnjuta lön med minst

tvåhundra kronor om året (11 § första stycket). Vid uppehållande av distriktsbarnmorskas

tjänst äger reservbarnmorska tillika att av landstinget uppbära

dagavlöning med minst tre kronor samt reseersättning, varjämte hon å tjänstgöringsorten

skall förses med möblerat rum med värme och lyse (11 § andra

stycket). Under tjänstgöring såsom distriktsbarnmorska åtnjuter reservbarnmorska

gottgörelse av distriktets kommun eller kommuner för alla för

förlossningsbiträde erforderliga förbrukningsartiklar samt erhåller för sina

förrättningar ersättning enligt den för distriktsbarnmorskan i distriktet gällande

taxan (11 § andra och tredje styckena).

Något statsbidrag till reservbarnmorskas avlöning utgår icke och icke

heller åtnjuter reservbarnmorska någon dyrtidshjälp av statsmedel.

Medicinalstyrelsen har nu, såsom jag nämnt i början av mitt anförande,

i skrivelse den 5 augusti 1925 gjort framställning om höjning av den för

reservbarnmorska stadgade minimilönen samt om införande av statsbidrag

till reservbarnmorskornas avlöning.

I sin berörda skrivelse har medicinalstyrelsen meddelat att det kommit

till styrelsens kännedom att svårigheter uppstått att besätta reservbarnmorskebefattningarna.

Med anledning härav hade styrelsen funnit sig föranlåten att

verkställa en utredning angående ifrågavarande barnmorskors verksamhet

under åren 1923 och 1924. Resultatet av denna utredning har styrelsen

sammanfattat i följande sju tabeller:

Tabell I. Antal reservbarnuiorskebcfattniugar i riket den 1 januari 1925.

Stockholms län...............

Uppsala län.....................

Södermanlands län .........

Östergötlands län............

Jönköpings län ...............

Kronobergs län...............

Kalmar län.....................

Gotlands län ..................

Blekinge län .................

Kristianstads län ..........

Malmöhus län ...............

Hallands län ..................

Göteborgs och Bohus län

(Inom parentes landstingsbidraget.)

____ 4. (300) Älvsborgs län ............................ 6. (800)

____ 2. (200) Skaraborgs län .......................... 4. i 600''

.... 2. (600) Värmlands län .......................... 2. ,800^

____ 3. (600) Örebro län ................................. 2. ;500)

.... 3. (500) Västmanlands län....................... 1- i200(

____ 3. (600) Kopparbergs län ........................ 3. (500''

4. (800) Gävleborgs län ........................... 4. (500)

.... 2. (600) (1 vakant)

.... 2. (400) Västernorrlands län..................... 4. (480)

(1 vakant) Jämtlands län ............................ 3. ,600)

.... 2.(1,050) Västerbottens län........................ 6. (400)

. . 4. (800) (3 vakanta''

____ 3. (200) Norrbottens län........................... — ,200

____ 2. (400) Norrköpings stad ........................ — —

Summa 71, därav 5 vakanta

Medicinal
styrelsen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Tabell II. Landstingsbidragets storlek den 1 januari 1925.

Kronor...............

200

300

400

500 600

700

800

1.050

Summa

;

Antal barnmorskor .........

6

4

14

1

12 17

_

16

2

71

Tabell III. Utnäimiingsår för nuvarande reservbarinuorskor.

År..............

1919

1920

1921

1922 1923

!

1924

i

Summa [

.

Antal barnmorskor ...................

1

7

9

1

13 j 23

13

66 j

Tabell IV. Reservbarnmorskorua, grupperade efter ålder.

Ålder.....................

22—29 år

30-39 Är

40—49 är

50 år

Summa

eller mera

Antal barnmorskor .....................

21

26

9

»0

66

Tabell V. Reservbarnmorskorna, grupperade efter antalet förlossningar under året.

Antal förlossningar

Summa

barn-

morskor

Medeltal

förlossningar

per barn- morska

lr

Antal barnmorskor med

0

1—10

11—20

21—30

31—40

41—50

50

1923

Förlossningar på sta- tion ...................

11

28

5

i

1

46

6.6

Förlossningar på för- ordnanden ............

3

11

19

9

3

1

46

15. s I

Samtliga förlossnin- gar under året . .

5

20

13

5

1

2

46

22

1924

Förlossningar på sta- tion .....................

17

32

10

i

1

1

62

6.9

Förlossningar på för- ordnanden ............

1

14

OO I

CM |

13

7

—

1

62

18.0 j

Samtliga förlossnin- gar under året......

5

22

19

14

2

62

25

Tabell VI. Reservbarninorskorna, grupperade efter sammanlagd tid för förordnanden

per år såsom distriktsbarnmorska.

År

0

Under

1 mån.

1—

2-

3—

4

5-

6-

7— 1 8—

1

9—

10-

11—

12—

Summa

1923.........

2

3

5

7

9

9

5

3

1

5 !

4

2

1

3

46

62

1924..........

—

2

4

8

5

ii

5 !

3

4

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20. IT

Tabell VII. Reservbarnmorskorna, grupperade efter deras fasta inkomster per år.

1

År

300

400 500 600 700|800 900

1 '' .

1,000

1,100 1,200

1,300 1,400 1,500

1-G0°; Summa

Medeltal

per barn- morska

1923

1

— 2 1 3 3 7 7

3

4 7

3

2

46

1,000-1.100

1924

—

— 4 ; 4 ■ 4 4 dl i

7

4 7

4 5

6

62

1,055—1.150

I anslutning till de sålunda återgivna tabellerna bär medicinalstyrelsen

meddelat, att styrelsen i berörda tabeller icke upptagit de reservbarnmorskor,

som innehaft sin anställning under allenast tre månader eller kortare tid.

Medicinalstyrelsen bär vidare anfört i huvudsak följande:

Av tabell IV framginge, att reservbarnmorskornas medelålder uppginge

till innemot 35 år. Detta vore en högre ålder än man från början förutsatt.

Man hade nämligen föreställt sig att de nyexaminerade barnmorskorna

skulle eftersträva reservbarnmorskeplatserna för att därifrån lättare komma

in på distriktsbarnmorskebanan.

Av tabellerna V och VI syntes, att reservbarnmorskorna i allmänhet icke

hade full sysselsättning under hela året. Detta förhållande hade övat inflytande

på deras inkomster, vilket även framginge av tabell VII. Det ungefärliga

medeltalet för reservbarnmorskas årliga fasta inkomster (lön av

landsting och dagarvoden under förordnanden) bulle sig vid 1,100 kronor.

Då en distriktsbarnmorskas fasta inkomster efter intjänade ålderstillägg uppginge

till minst 1,250 kronors värde och av medicinalstyrelsen föreslagits

böra höjas med 150 kronor och då en reservbarnmorskas dagarvode till en

del åtginge för hennes uppehälle under den mera tillfälliga vistelsen å tjänstgöringsorten,

vore det tydligt att reservbarnmorskornas ekonomiska ställning

vore svag och för en stor del av dem kunde betecknas såsom otrygg.

Reservbarnmorskorna fyllde en viktig uppgift i barnmorskeorganisationen.

Funnes en duglig och tillräckligt talrik reservkår kunde alla vikariat och

vakanser å distriktsbarnmorskebefattningar besättas och barnmorskedistriktens

befolkning behövde aldrig vara i avsaknad av pålitlig barnmorska. Skulle

reservbarnmorskekåren kunna rekryteras väl måste den emellertid erbjudas

goda ekonomiska villkor. Landstingen hade i de flesta län beaktat detta

och rätt avsevärt höjt reservbarnmorskornas lön (jfr tabell II). Det syntes

dock styrelsen hårt att hela bördan av reservbarnmorskornas avlönande

skulle falla å landstingen. Då staten bidroge till distriktsbarnmorskas avlöning

hade det synts styrelsen rimligt att staten även bidroge till reservbarnmorskornas

minimilön. Denna vere emellertid nu så låg (200 kronor)

att styrelsen ansåge att den borde höjas till 500 kronor och att statsbidrag

borde utgå med 100 kronor per år, d. v. s. med 20 % av minimilönen. I

1919 års proposition (nr 39) hade reservbarnmorskornas antal beräknats till

omkring 100 i hela riket. Med hänsyn härtill skulle det för statsbidrag erforderliga

anslagsbeloppet icke behöva överstiga 10,000 kronor.

Yad styrelsen sålunda anfört angående landsting gällde även stad som

icke deltager i landsting men ingår i barnmorskedistriktsindelningen.

För genomförande av vad medicinalstyrelsen sålunda förordat borde lagen

om anställande av distriktsbarnmorskor m. m. ändras. Vid utfärdandet av ny

kungörelse angående statsbidrag till avlöning åt distriktsbarnmorskor m. m.

borde hänsyn tagas till de nu av styrelsen föreslagna statsbidragen. Beträffande

statsbidragen till reservbarnmorskor borde liknande bestämmelser kunna

tillämpas som de för statsbidrag till distriktsbarnmorskor gällande.

Bihang till riksdagens protokoll W26. 1 sand. 15 käft. (Nr 20.) 2251 25 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Yttranden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Under åberopande av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen hemställt

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att godkänna följande ändrade

lydelse av 11 § första stycket i lagen den 28 mars 1919 om anställande

av distriktsbarnmorskor m. m.:

11 §■

Reservbarnmorska skall åtnjuta lön med minst femhundra kronor om året.

Till reservbarnmorskas årliga avlöning bidrager staten med etthundra kronor

och vederbörande landsting eller stad med minst fyrahundra kronor.

Över medicinalstyrelsens ifrågavarande förslag hava yttranden infordrats

från länsstyrelserna, barnmorskestyrelserna, landstingens förvaltningsutskott

samt styrelsen för svenska landstingsförbundet och styrelsen för svenska

landskommunernas förbund.

I samtliga avgivna yttranden har det av medicinalstyrelsen avgivna förslaget

blivit tillstyrkt. Myndigheterna i två län hava emellertid tillstyrkt

förslaget allenast under förutsättning att statsbidraget sattes till högre belopp

än det av medicinalstyrelsen föreslagna.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet har i ärendet avgivit ett utförligt

utlåtande och däri anfört i huvudsak följande.

Reservbarnmorskekåren hade icke blivit så talrik som lagstiftarna förutsatt.

Detta berodde till stor del på att distriktsbarnmorskorna icke hade

full sysselsättning inom sina respektive distrikt. Flera landsting hade i

stället för att anställa ett större antal reservbarnmorskor, beredda att inträda

i tjänst vid vakans å distriktsbarnmorsketjänster, avhjälpt vakanserna

genom att låta barnmorskan i närliggande distrikt sköta den vakanta tjänsten

jämte egen befattning. Härigenom hade betydande besparingar kunnat åstadkommas.

Ifrågavarande förfaringssätt hade i de flesta fall kunnat tillämpas

utan svårighet, enär arbetet i eget distrikt ej fullt upptagit barnmorskans

tid. På detta sätt hade man i rätt stor omfattning gått till väga exempelvis

i Stockholms län, där barnmorska, som jämte eget distrikt under vakans

skött ett närliggande distrikt, erhållit ett extra dagarvode av 2 kronor 50

öre. Och åtminstone i detta län, men säkerligen också i andra, hade man

för avsikt att, så snart vakans uppstode bland reservbarnmorskorna, minska

antalet dylika tjänster, varigenom inkomstförhållandena för de återstående

tjänsterna skulle automatiskt förbättras.

Enligt medicinalstyrelsen varierade reservbarnmorskornas fasta inkomster

år 1924 mellan 500 och 1,600 kronor. Det av medicinalstyrelsen i dess skrivelse

meddelade siffermaterialet gåve emellertid ingen kunskap om, huru

dessa inkomster ställde sig i olika län, vadan man icke av detta material

kunde utläsa, huru det av ämbetsverket framlagda förslaget skulle verka i

praktiken, och i vilken mån man med den föreslagna höjningen av minimilönen

skulle vinna syftet att förbättra reservbarnmorskornas inkomstförhållanden.

För komplettering av utredningen i detta syfte hade förbundsstyrelsen

låtit genomgå det av medicinalstyrelsen införskaffade primärmaterialet.

Resultatet åskådliggjordes i nedanstående tablå angående reservbarnmorskornas

fasta inkomster år 1924 och sådana dessa inkomster skulle tett sig,

om den av medicinalstyrelsen föreslagna minimilönen tillämpats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

1''.»

Antal

reservbarnmorskor med eu fast

årsinkomsi

av kronor

Medel-!

Summa inkomst

barn- per

mors- barn- kor ''morska

. Kronor,

41)9

och

där-

un-

der

500—

500

1 |

600-j 700—[800—

099 799 890

1 1

900—

999

1,000 1,100

1,099 1,190

1,200

-

1,209

1,300

1,399

1,600

1.400, 1,500 öeh

| där-

1,499 1,599 över

Faktiskt. .........

4

| i

4 4 i 4

n

8 ! 3

7

9

4 5 6

62 1.114

Vid tillämpning

av medicinal-

|

styrelsens för-

i s

slag .............

1

o | o i 4

10

11 4

i

-

2 5 8

62 j 1,156

Av denna tablå funne man, bland annat, att den av medicinalstyrelsen

föreslagna löneförhöjningen i och för sig, såsom naturligt vore, eftersom det

stora flertalet landsting redan nu lämnade eu kontant årslön om minst 500

kronor, icke skulle vara av så stor betydelse för förbättrandet av reservbammorskornas

inkomstförhållanden. Den genomsnittliga fasta inkomsten

per barnmorska och år skulle ökas från 1,114 kronor till 1,156 kronor, d. v. s.

med allenast 42 kronor. Vidare framginge av tablån, att antalet barnmorskor

med en fast inkomst understigande 800 kronor skulle minskas med 3, men

att allt fortfarande 9 barnmorskor skulle befinna sig i denna låga inkomstgrupp,

att antalet barnmorskor med en fast lön, understigande 1,200 kronor,

vilket år 1924 utgjorde 38, genom den föreslagna reformen skulle minskas

med allenast 3, samt att antalet barnmorskor i den högsta lönegruppen

skulle ökas från 6 till 8.

Även om sålunda de direkta verkningarna av den utav medicinalstyrelsen

föreslagna höjningen av reservbarnmorskas minimilön icke torde bliva så

synnerligen stora, och även om en minskning av antalet reservbarnmorskor

vore ägnad att i viss utsträckning förbättra dessa barnmorskors inkomstförhållanden,

så följde ej därav, att'' man borde ställa sig avvisande till det avmedicinalstyrelsen

framlagda förslaget. En reservbarnmorskekår måste nämligen

alltid finnas, och reduktionen av densamma torde, åtminstone i landsändar

med till ytinnehållet stora barnmorskedistrikt, icke kunna bliva så

avsevärd. Men skulle reservbarnmorskekåren rekryteras väl, så måste densamma

kunna erbjudas goda ekonomiska villkor. En åtgärd, ägnad att om

ock endast i ringa mån förbättra inkomstförhållandena torde för den skull

icke höra tillbakavisas. Vad som emellertid varit utslagsgivande för förbundsstyrelsen

vid förevarande frågas bedömande hade varit dels dess uppfattning

om det principiellt riktiga i, att staten bidroge jämväl till reservbarnmorskornas

avlönande, liksom den redan bidroge till distriktsbarnmorskornas,

dels dess övertygelse därom, att ett dylikt statsbidrag och föreskriften

om högre minimilön vore ägnade att uppmuntra landstingen till att

i högre grad än nu vore fallet sörja för att de ekonomiskt sämst ställda

bland reservbarnmorskorna bereddes drägliga inkomstförhållanden.

Det av medicinalstyrelsen framlagda förslaget innebär att reservbarnmorskas

lagstadgade årliga minimilön skulle höjas från nuvarande 200 kronor

till 500 kronor samt att staten till reservbarnmorskas avlöning skulle lämna ett

bidrag av 100 kronor för år. Medicinalstyrelsens förslag har huvudsakligen

föranletts av svårigheten att få reservbarnmorsketjänsterna på ett tillfredsställande

sätt besatta. Att svårigheter härutinnan föreligga har vitsordats i

åtskilliga av de över medicinalstyrelsens förslag avgivna yttrandena.

I det föregående har jag uttalat mig för eu utredning angående möjlig
-

Departements
chefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

heten att minska barnmorskedistriktens antal och i sammanhang därmed

öka de kvarvarande distriktens ytvidd. Därest en dylik revision av distriktsindelningen

kan genomföras skulle därigenom det erforderliga antalet reservbarnmorskor

kunna i någon mån nedbringas. Såsom styrelsen för svenska

landstingsförbundet anfört måste emellertid en reservbarnmorskekår alltid

finnas, och det är givetvis av vikt att densamma rekryteras med fullgoda

krafter. Härför lärer emellertid vara erforderligt att kårens nuvarande svaga

ekonomiska villkor förbättras. Medicinalstyrelsens i detta syfte framställda

förslag om höjning av den lagstadgade minimilönen och om införande av

statsbidrag till nämnda lön skulle visserligen med hänsyn till beloppet av

de för närvarande till flertalet reservbarnmorskor faktiskt utgående lönerna

icke medföra så särdeles stor direkt verkan. På sätt landstingsförbundets

styrelse framhållit torde emellertid införandet av ett statsbidrag och utfärdandet

av föreskrift om högre minimilön komma att uppmuntra landstingen

till att i högre grad än för närvarande sörja för att de ekonomiskt sämst

ställda bland reservbarnmorskorna beredas drägliga avlöningsförhållanden.

På grund härav och då de av medicinalstyrelsen föreslagna beloppen av

minimilön och statsbidrag synas mig lämpligt avvägda, vill jag för min del

ansluta mig till det av styrelsen framställda förslaget. Jag får således förorda

att bestämmelserna i 11 § första stycket av lagen om anställande av

distriktsbarnmorskor m. m. ändras på sätt medicinalstyrelsen föreslagit. Vid

bifall härtill torde stadganden angående utbetalandet av statsbidrag till reservbarnmorskor

böra utfärdas av i huvudsak enahanda innehåll som nu gällande

föreskrifter angående utbetalandet av statsbidrag till distriktsbarnmorskor.

I sammanhang härmed vill jag nämna att jag i statsverkspropositionen

till instundande riksdag vid behandling av frågan om anslag till åtgärder

för åstadkommande av förbättrad sjukvård inom rikets ödemarksområden

kommer att framställa förslag om särskilda statsbidrag till avlöning av reservbarnmorskor

inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Ifrågavarande

särskilda statsbidrag äro avsedda att utgå utöver de statsbidrag

jag i det föregående förordat.

Såväl den av mig nu föreslagna höjningen av lönen till reservbarnmorskorna

som ock den förut föreslagna höjningen av avlöningen till distriktsbarnmorskorna

kräver förhöjning av landstingens anslag till förevarande

ändamål. Då landstingen icke kunna fatta beslut härom förrän vid sina

sammanträden under hösten 1926 och landstingens budgetår sammanfaller

med kalenderåret, torde tidpunkten för ikraftträdandet av de utav mig föreslagna

lagändringarna icke böra sättas tidigare än till den 1 januari 1927.

Då gällande lag om anställande av distriktsbarnmorskor m. in. tillkommit

i den för kommunallag stadgade ordning, böra givetvis de av mig föreslagna

lagändringarna genomföras på enahanda sätt.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

21

III. Förslagets ekonomiska innebörd.

Jag vill nu till sist något uppehålla mig vid det framställda förslagets

ekonomiska innebörd och de verkningar detsammas genomförande kan beräknas

få på riksstatsanslagen för nästkommande budgetår.

Yad då först angår distriktsbarnmorskorna skulle enligt förslaget dessa

barnmorskors minimilön höjas med 150 kronor för år. Distriktsbarnmorskornas

antal uppgår, enligt av medicinalstyrelsen lämnad uppgift, för närvarande

till omkring 1,650. Totalkostnaden för den för ifrågavarande barnmorskor

föreslagna lönehöjningen skulle således för helt år utgöra omkring 247,500

kronor. Denna kostnad skulle enligt förslaget delas lika mellan kommunerna,

staten och landstingen. På var och eu av nämnda parter skulle således

komma ett årsbelopp av omkring 82,500 kronor. Då emellertid kommunerna

redan nu avlöna omkring halva antalet distriktsbarnmorskor med

belopp, som med minst 50 kronor överstiga minimilönen, torde kommunernas

årliga merkostnad under den närmaste tiden icke komma att uppgå till mer

än omkring 41,000 kronor.

För statens vidkommande innebär löneförhöjningen att utgifterna till

bidrag till avlöning åt distriktsbarnmorskorna ökas med omkring 82,500

kronor för helt år.

Yad beträffar reservbarnmorskorna skulle enligt förslaget deras minimilön

höjas med 300 kronor för år, därav 200 kronor skulle komma på landstinget

och 100 kronor på staten. För flertalet landsting skulle emellertid, såsom

jag i det föregående antytt, den föreslagna höjningen av nu ifrågavarande

barnmorskors minimilön icke föranleda någon kostnadsökning. För statens

del innebär förslaget ett årsbidrag av 100 kronor för var och en av de omkring

75 reservbarnmorskorna i riket. Statens kostnad för förslagets genomförande

med avseende på reservbarnmorskorna kan alltså beräknas till omkring

7,500 kronor för helt år.

De föreslagna statsbidragen till distriktsbarnmorskor och reservbarnmorskor

skulle således för statsverket medföra en kostnadsökning av sammanlagt

omkring (82,500 -f 7,500) 90,000 kronor för år. Som emellertid de av mig förordade

lagändringarna icke skulle träda i kraft förr än den 1 januari 1927,

torde kostnadsökningen för budgetåret 1926—1927 komma att begränsas till

hälften av sistnämnda belopp eller till omkring 45,000 kronor.

I riksstaten för innevarande budgetår är uppfört ett extra förslagsanslag

till bidrag till avlöning åt distriktsbarnmorskor å 560,000 kronor.

Medicinalstyrelsen har i skrivelse den 5 augusti 1925 anmält att belastningssiffran

å motsvarande anslag för budgetåret 1924—1925 uppginge till

omkring 586,500 kronor. Med hänsyn härtill har styrelsen ansett att därest

ifrågavarande anslag fortfarande komme att utgå efter nu gällande grunder

anslagsbeloppet för nästa budgetår borde beräknas till 590,000 kronor.

Skulle däremot det av styrelsen framställda förslaget till löneförhöjning åt

distrikts- och reservbarnmorskor komma att genomföras vid 1926 års riks
-

[Anslag till

bidrag till

avlöning åt

distriktsbarnmorskor

och reservbarnmorskor.

Medicinalstyrelsen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Departements*

chefen.

Anslag till

dyriidshjälp

åt distriktsbarnmorskor

in. fl.

Medicinal
styrelsen.

Kungl. Maj:t$ ''proposition nr 20.

(lag, borde enligt styrelsens mening anslaget ökas för bidragsförliöjningen

till distriktsbarnmorskor med omkring 100,000 kronor och för bidragen till

reservbarnmorskor med omkring 10,000 kronor.

Såsom jag i det föregående angivit torde den för nämnda löneförhöjningar

erforderliga anslagsökningen för nästkommande budgetår stanna vid omkring

45.000 kronor. Med hänsyn härtill synes i riksstaten för budgetåret 1926—

1927 böra för nu ifrågavarande ändamål uppföras ett extra förslagsanslag å

(590,000 + 45,000) 635,000 kronor. Anslaget torde lämpligen böra rubriceras

bidrag till avlöning åt distriktsbarnmorskor och reservbarnmorskor.

Angående anvisande av nämnda anslag kommer jag att göra hemställan i

statsverkspropositionen till instundande riksdag (femte huvudtiteln, punkt 89).

Ett bifall till de av mig här i olika hänseenden framställda förslagen påkallar

vissa ändringar i kungörelsen den 20 februari 1920 (nr 140) angående

statsbidrag till avlöning åt distriktsbarnmorskor m. m. samt i reglementet

för barnmorskor den 21 november 1919 (nr 798). Förslag till dessa författningsändringar

torde jag, sedan riksdagen fattat beslut i ärendet, få underställa

Kungl. Maj:t.

I riksstaten för innevarande budgetår är uppfört ett extra förslagsanslag

å 250,000 kronor till beredande av dyrtidshjälp åt distriktsbarnmorskor och

vissa av kommun fast anställda barnmorskor. De för utbetalningar från detta

anslag gällande föreskrifterna äro meddelade i kungörelse den 8 maj 1925

(nr 208). Enligt berörda föreskrifter utgår dyrtidshjälp av statsmedel med

det belopp, varmed den inkomst •— dyrtidshjälp av statsmedel ej inräknad

— som barnmorska åtnjutit under år 1924 understiger 1,500 kronor, dock

i intet fall med högre belopp än 200 kronor. Härav torde framgå att jämväl

nu ifrågavarande anslag kommer att röna inflytande av den löneförhöjning

för distriktsbarnmorskorna jag i det föregående föreslagit.

I skrivelse den 5 augusti 1925 har medicinalstyrelsen i förevarande hänseende

anfört i huvudsak följande.

Belastningssiffran å anslaget till dyrtidshjälp åt distriktsbarnmorskor in. fl.

hade för budgetåret 1924—4925 uppgått till omkring 215,000 kronor. Genom

de av medicinalstyrelsen föreslagna löneförhöjningarna för distriktsbarnmorskorna

konime ett färre antal distriktsbarnmorskor än förut att bliva berättigade

till dyrtidshjälp. I regel torde en distriktsbarnmorska, som uppbure

båda ålderstilläggen och vars naturaförmåner, respektive ersättning för

naturaförmåner, uppginge till 250 kronor, icke kunna, sedan minimilönen

höjts till 950 kronor, bliva berättigad att erhålla dyrtidshjälp. Distriktsbarnmorskorna

vore för närvarande till antalet omkring l,6o0 och de kommunalt

anställda barnmorskorna omkring 450. Räknade man med att omkring

en tredjedel av distriktsbarnmorskorna (eller 550) samt alla de kommunalt

anställda bleve berättigade till högsta dyrtidshjälp, skulle ett anslag

å högst 200.000 kronor bliva för ändamålet erforderligt. Med hänsyn till

den senaste belastningssiffran syntes man dock kunna begränsa anslaget till

150.000 kronor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Under åberopande av vad sålunda anförts bär medicinalstyrelsen, under

förutsättning att styrelsens förslag om minimilönens höjande vunne bifall,

hemställt att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för beredande av dyrtidshjälp

åt distriktsbarnmorskor och vissa av kommun fast anställda barnmorskor

för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra förslagsanslag av 150,000

kronor att utgå enligt gällande grunder.

Det av medicinalstyrelsen sålunda angivna beloppet torde vara väl högt Departement

beräknat. Med hänsyn till den å anslaget för nästlidet budgetår föreliggande rl''efe"''

underbelastningen torde anslaget efter genomförandet av den föreslagna löneförhöjningen

till distriktsbarnmorskorna icke behöva beräknas till högre belopp

än omkring 100,000 kronor för helt år. Som emellertid enligt vad jag i det

föregående föreslagit de förhöjda lönerna för distriktsbarnmorskorna skulle

börja utgå först från och med den 1 januari 1927, torde för tiden 1 juli—

31 december 1926 böra beräknas ett belopp, motsvarande hälften av belastningen

under budgetåret 1924—1925 eller 107,500 kronor, och för tiden 1

januari—30 juni 1927 ett belopp, utgörande hälften av det nyssnämnda årsbeloppet

å 100,000 kronor, d. v. s. 50,000 kronor. I enlighet härmed skulle

för budgetåret 1926—1927 erfordras ett belopp av (107,500 + 50,000) 157,500

kronor, vilket för vinnande av någon marginal torde böra avrundas uppåt

till 160,000 kronor.

Angående anvisande av ett anslag å sistnämnda belopp kommer jag att

göra hemställan i statsverkspropositionen till instundande riksdag (femte

huvudtiteln, punkt 90).

Bestämmelserna angående dyrtidshjälpens utbetalning synas böra erhålla

enahanda innehåll som för närvarande men torde lämpligen böra formuleras

så, att de äga giltighet tillsvidare så länge anslag för ändamålet anvisas.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ett i enlighet med de

av honom förordade grunderna avfattat förslag till lag om ändrad lydelse av

4, 7 och 11 §§ i lagen den 28 mars 1919 om anställande av distriktsharnmorskor

m. m., vilket förslag är av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar, samt hemställer att detsamma måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Ake Karlholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:310 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln gjorda framställningar angående bidrag till avlöning åt d s. 2 i texten
  2. Rskr. 1926:246 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj\ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse av 4, 7 och 11 §§ i lagen den 28 mars 191 s. 1 i texten
  3. SU 1926:151 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln gjorda framställningar angående bidrag till avlöning åt distriktsbarnmo s. 31 i texten