Kungl. Maj:ts proposition Nr 206
1926-02-25 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1926:206, Kungl. Maj:ts proposition Nr 206
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.
1
Nr 206.
Kungl. May.ts proposition angående bestridande i vissa fall med
allmänna medel av kostnader förenade med friköp av
lägenheter å kyrklig jord; given Stockholms slott den
25 februari 1926.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majestäts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Olof Olsson.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 25 februari 1926.
N ärvarande:
Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och jordbruksdepartementen
anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Olsson,
härefter:
Under nionde huvudtiteln finnes för närvarande uppfört ett extra förslagsanslag
till bestridande i vissa fall med allmänna medel av kostnader
förenade med inlösen av under nyttjanderätt upplåtet område.
Bestämmelser rörande anslagets användande finnas införda i en kungörelse
i ämnet den 20 juli 1925 (nr 379).
Från anslaget bestridas sålunda kostnaderna för lantmäteriförrättning
enligt lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 175 käft. (Nr 206.) 1
Bestridande i
vissa fall med
allmänna medel
av kostnader
förenade
med friköp
av lägenheter
å kyrklig
jord.
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.
nyttjanderätt upplåtet område (ensittarlagen), för fastställande av inlöst områdes
avskiljande och för löseskillingens fördelning, allt dock under förutsättning
att nyttjanderättshavaren icke äger tillgång till gäldande av kostnaderna
eller efter deras utgivande skulle sakna medel, som skäligen må
anses erforderliga för hans eget eller hans familjs uppehälle. Vidare bestrides''
kostnaden för visst biträde, varav nyttjanderättshavaren må finnas vara
i behov i ärende angående lösningsrätt samt för biträde vid nämnda lantmäteriförrättning
eller vid förhandling inför skiljemän, varom i ensittarlagen
förmäles.
På sätt framgår av innevarande års statsverksproposition, bilagan nionde
huvudtiteln, punkt 133, har av Kungl. Maj:t för bestridande av ifrågavarande
kostnader för budgetåret 1926—1927 begärts ett extra förslagsanslag
å 15,000 kronor.
Ensittarlagen, som från sin tillämpning undantager kronan tillhörig jord,
har befunnits endast i viss mindre utsträckning kunna grunda lösensrätt till
lägenheter å ecklesiastik eller kyrklig jord. Genom en förut denna dag
avlåten proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga
ett vid propositionen fogat förslag till lag angående tillstånd till försäljning
av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt.
Sagda förslag avser, såvitt här är i fråga, att öppna en mera allmän
möjlighet för lägenhetshavare å kyrklig jord, vilka därå äga egna boningshus,
att förvärva de av dem brukade områdena. Beträffande de förutsättningar,
varunder sådant förvärv enligt det framlagda lagförslaget må äga
rum, hava ensittarlagens bestämmelser i åtskilliga avseenden fått tjäna såsom
förebild; någon ovillkorlig rätt till lösen har däremot icke inrymts åt
vederbörande lägenhetshavare, utan har frågan, huruvida friköp i det enskilda
fallet må kunna medgivas, hänlagts till prövning i administrativ ordning.
Det skall sålunda enligt förslaget i regel ankomma å kammarkollegiet att
avgöra ansökningar av ifrågavarande slag.
De i det föreliggande lagförslaget upptagna bestämmelserna rörande friköp
av vissa lägenheter å kyrklig jord hava begränsats till stadgan den av
rent konstitutiv innebörd. Utöver dessa bestämmelser tarvas särskilda tillämpningsföreskrifter,
vilkas utfärdande lärer böra ankomma å Kungl. Maj:t.
De omförmälda lagbestämmelserna skola hava avseende å lägenheter å
prästboställen, å boställen anslagna biskopar, domkyrkosyssloman och klockare,
ävensom å kyrkors hemman och jordar. Enligt en av kronolägenhetskommissionen
på sin tid verkställd undersökning uppgick (år 1916) antalet
lägenheter å präst- och klockarboställen till inemot 6000, av vilka cirka
3500 ansetts lämpligen kunna frånskiljas boställena. Redan med hänsyn
till dessa avsevärda siffror uppställer sig fordran på en enhetlig och såvitt
möjligt förenklad procedur för friköpsärendenas behandling.
För vinnande av en allsidig och objektiv utredning i friköpsärendena
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.
samt för ernående av möjligast enhetliga grunder för värdeuppskattningen
av jord och byggnader torde i regel bliva nödvändigt att, i analogi med
vad som äger rum jämlikt ensittarlagen, föranstalta om en syneförrättning
å stället. Starka lämplighetsskäl torde tala för att verkställandet av dylika
förrättningar uppdrages åt de boställsnämnder, som finnas omförmälda i 32
§ i den genom lag den 21 november 1925 (nr 447) reviderade ecklesiastika
boställsordningen. Sådan boställsnämnd skall enligt berörda lagrum bestå
av tre i orten boende, i lantbruks- och därmed sammanhängande affärsförhållanden
kunniga män. Av nämndens tre ledamöter utses en, tillika ordförande,
av länsstyrelsen, enj av domkapitlet och en av vederbörande pastorat.
I den mån här ifrågavarande förrättningar komma att påkallas beträffande
annan kyrklig jord än prästboställen, kommer visserligen den för
omförmälda boställsnämnder nu ifrågasatta uppgiften att gå utom ramen
för nämndernas genom boställsordningen reglerade verksamhet. Mot en
dylik av praktiska skäl påkallad tillfällig utsträckning av dessa nämnders
verksamhetsområde torde dock ingen befogad erinran kunna göras.
I särskilda fall, exempelvis där värdet av det till friköp ifrågasatta området
är obetydligt, torde uppdraget att hålla förrättning, varom här är
fråga, lämpligen kunna meddelas ordföranden ensam.
A andra sidan lärer nog merendels bliva erforderligt, att länsstyrelsen
förordnar lantmätare såsom biträde åt nämnden, respektive ordföranden
i nämnden. A lantmätaren lärer huvudsakligen ankomma att över det till
friköp ifrågasatta området med de gränslinjer, som av förrättningsmännen
eller förrättningsmännen må hava preliminärt bestämts, upprätta erforderlig
karta med beskrivning ävensom att i övrigt vidtaga de åtgärder, som tarvas
för områdets rättsliga avskiljande.
Vad därefter beträffar kostnaderna för den ifrågavarande förrättningen torde
dessa kostnader, i analogi med vad som är fallet i fråga om förrättningar
enligt ensittarlagen, böra såsom regel gäldas av sökanden. En dylik förpliktelse
för lägenhetsinnehavaren torde få anses följa redan med hänsyn
därtill, att friköp av lägenheter, varom här är fråga, icke äger rum efter
hembud av lägenheten till inlösen av lägenhetsinnehavaren, på sätt för motsvarande
fall är stadgat beträffande försäljning av vissa egnahemslägenheter
å kronodomäner, utan göras beroende på särskild, av lägenhetsinnehavaren
därom gjord ansökning. Ett särskilt skäl att föreskriva sådan betalningsskyldighet
för lägenhetsinnehavaren lärer härjämte föreligga med
hänsyn till angelägenheten att söka i görligaste mån förhindra ansökningar
dels av personer, som kunna förmodas sakna allvarlig avsikt eller förmåga
att genomföra ett friköp, dels ock i sådana fall, där det för vederbörande
lägenhetshavare bort stå klart, att förutsättningarna för medgivande av friköp
icke äro för handen. Stadgas skyldighet för sökanden att gälda före
-
4
Kungl. May.ts proposition Nr 206.
varande kostnader, lärer denna bestämmelse böra förbindas med en föreskrift
om förpliktelsen för denne att tillika ställa borgen för kostnaderna.
De förrättningar för friköpsärendenas behandling, som här avses, torde i
regel bliva av rätt enkel natur och i det stora flertalet fall icke kräva någon
avsevärdare tid eller möda för förrättningsmännen. I den mån dylika
förrättningar kunna äga rum i omedelbart sammanhang med andra syner
och besiktningar, som boställsnämnden har att verkställa, lära desamma
kunna avlöpa med helt ringa kostnad för sökanden. För mängden av de
lägenhetshavare å kyrklig jord, som enligt det framlagda lagförslaget skulle
erhålla möjlighet att friköpa sina områden, torde det oaktat, då det övervägande
antalet av dessa personer tillhör de mindre bemedlade samhällsklasserna,
nämnda kostnader ofta nog ställa sig ganska kännbara. Då de
skäl, som varit bestämmande för statsmedels anvisande i vissa fall för understöd
åt lägenhetshavare vid lösensförrättningar enligt ensittarlagen, i allt
väsentligt synas äga giltighet jämväl beträffande lägenhetshavare å kyrklig
jord, som önska begagna sig av en öppnad möjlighet att förvärva det område,
varå de skapat sitt hem, anser jag mig böra föreslå en framställning
till riksdagen i syfte att medel jämväl för här angivna ändamål må göras
tillgängliga.
Vad angår ersättningen åt boställsnämnden för förrättningar av ifrågavarande
slag torde denna ersättning lämpligen böra utgå enligt samma grund
som i 37 § 2 mom. i Kungl. Maj:ts ecklesiastika arrendeförordning den 21 november
1925 (nr 452) finnes bestämd för uppdrag enligt sagda förordning.
I angivna författningsrum stadgas sålunda, bland annat, att ledamot av
boställsnämnd äger åtnjuta rese- och traktamentsersättning enligt resereglementet,
därvid ordföranden skall likställas med domänintendent och annan
ledamot med nämndeman, där vederbörande icke på grund av innehavande
befattning är berättigad till högre ersättning. För uppsättning och expediering
av yttrande och förslag, varom förmäles i 4 § (arrendeuppskattning
å löneboställe) äger nämndens ordförande tillgodoräkna sig ett belopp, motsvarande
traktamentsersättning för en dag.
Vidkommande härefter kostnaderna för lantmätarens biträde vid nu
ifrågakommande förrättningar torde böra erinras om följande.
Ifrågavarande kostnader utgöras dels av resekostnads- och traktamentsersättning,
dels av arvode enligt gällande lantmäteri taxa, däri inberäknat
lösen för karta och handlingar.
Resekostnads- och traktamentsersättning, som här avses, lärer redan med
stöd av nu gällande författningsbestämmelser kunna gäldas av statsmedel.
Enligt kungörelsen den 8 juni 1923 (nr 239) om ändrad lydelse av 2 § i
förordningen den 31 december 1920 angående distriktslantmätare in. fl.
tillkommande resekostnads- och traktamentsersättning (resereglemente för
lantmätare) utgår nämligen dylik ersättning av statsmedel, bland annat,
5
Kung!. May.ts proposition Nr 206.
dels beträffande förrättning, som på grund av vederbörligt förordnande utföres
enligt skiftesstadgan eller annan angående delning av jord å landet
gällande författning, dels beträffande förrättning, som avser avsöndring av
lägenhet. Här återgivna bestämmelser hava i praxis givits den tolkningen,
att resekostnads- och traktamentsersättning, som nu nämnts, ansetts kunna
gäldas med allmänna medel, bland annat vid förordnanden att biträda ''s id
sådana uppskattningsförrättningar, som omförmälas i punkt l:o) i Kungl.
Maj:ts brev till domänstyrelsen den 17 oktober 1913 med bestämmelser att
lända till efterrättelse vid upplåtande av egnahemslägenheter från vissa
kronoegendomar. Då vederbörande lantmätares uppgift vid de nu åsyftade
förrättningarna för behandling av ansökningar om friköp av lägenheter å
kyrklig jord kommer att mycket nära sammanfalla med de åligganden,
denne har att fullgöra vid förordnande att biträda vid de nyssnämnda uppskattningsförrättningar
å kronodomänerna, torde man kunna utgå ifrån att
resekostnads- och traktamentsersättning, varom här är fråga, skall gäldas i
samma ordning vid nu berörda två varandra närstående slag av förrättningar.
Vad angår arvodet åt lantmätaren, däri inräknat lösen för karta och
handlingar, kan även denna utgiftspost för särskilda fall komma att bestridas
av statsverket. Förutsättningar härför äro emellertid, att friköpsförrättningen
leder till ett definitivt avskiljande av lägenheten genom joidavsöndring
eller ägostyckning samt att de sökanden åliggande kostnaderna
för sådan åtgärd måste anses för honom betungande i förhållande till hans
ekonomiska ställning. Bidrag, som här åsyftas, utgå av de på ordinarie
stat under nionde huvudtiteln anvisade medel till understöd av jorddelningsväsendet
m. m.; de närmare villkoren för erhållande av bidrag från nämnda
anslag finnas intagna i en kungörelse i ämnet den 8 juni 1923 (nr 23b).
På sätt jag i det föregående erinrat är det under nionde huvudtiteln
i förslaget till riksstat för budgetåret 1926—1927 begärda extra förslagsanslaget
å 15,000 kronor avsett att i vissa fall gälda kostnader förutom föi
den i ensittarlagen omförmälda lantmäteriförrättning jämväl för visst biträde
åt nyttjanderättshavaren, för inlöst områdes avskiljande samt för löseskillingens
fördelning.
Någon anledning att i friköpsärende beträffande lägenheter å kyrklig joid
ifrågasätta kostnadsfritt biträde åt lägenhetshavaren av särskilt därtill föiordnad
person torde icke föreligga. Då den kyrkliga jorden är i allmän
ägo, få givetvis boställsnämndens ifrågavarande förrättningar en väsentligen
annan karaktär än lantmäteriförrättningarna enligt ensittarlagen. Man toide
kunna utgå ifrån att där lägenhetshavaren finner sig vara i beho\ a\ råd
eller anvisning i fråga, som sammanhänger med ett tilltänkt friköp a\ område
å kyrklig jord, dylikt biträde kommer att lämnas av boställsnämndens
ordförande eller någon dess ledamot.
För friköpt områdes rättsliga avskiljande torde i regel icke uppkomma
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.
särskild kostnad för sökanden utöver det arvode, däri inräknat lösen för
karta och handlingar, som utgår till den eventuellt såsom biträde vid förrättningen
förordnade lantmätaren. På sätt jag i det föregående erinrat
föreligger väl redan nu viss möjlighet för de lägenhetshavare å kyrklig
jord, varom här är fråga, att i likhet med andra köpare av egnahemslägeuheter
erhålla bidrag av allmänna medel till gäldande av arvodet åt lantmätare
för lägenhetens avsöndring eller utbrytning genom ägostyckning.
Härvid är emellertid att märka, att nämnda bidrag utbetalas till köparen
först sedan den ifrågakomna förrättningen blivit fastställd och först sedan
denne därefter gjort särskild till lantmäteristyrelsen ställd ansökning om
bidragets utfående. I första hand har köparen sålunda själv att gälda kostnaden
i fråga.
Det måste emellertid obestridligen anses vara av betydelse för många
mindre bemedlade lägenhetshavare å kyrklig jord att omförmälda kostnad,
i likhet med vad som under särskilda förutsättningar äger rum i fråga om
kostnaden för ett enligt ensittarlagen inlöst områdes rättsliga avskiljande,
må kunna bestridas omedelbart av allmänna medel. I många fall torde det
nämligen visa sig förbundet med icke ringa svårighet för en dylik lägenhetshavare
att såväl anskaffa föreskriven säkerhet för betalningen av
nämnda gottgörelse som ock att därefter förskottera densamma. Det synes
därför skäligt, att den ifrågavarande kostnaden för lantmätares medverkan
vid friköp av lägenheter å kyrklig jord må kunna bestridas av statsmedel
i samma ordning som, i händelse av bifall till min förevarande hemställan,
skall gälla kostnaden för boställsnämnden. Härigenom vinnes jämväl den
praktiska fördelen att lägenhetshavaren icke behöver vända sig till olika
myndigheter i här ifrågavarande bidragsfrågor.
Någon utgift för lägenhetshavare å kyrklig jord motsvarande kostnaden
för löseskillings fördelning enligt ensittarlagen lärer icke kunna förekomma.
De med friköp av lägenheter å kyrklig jord förenade kostnader, som jag
sålunda avser med min förevarande framställning, har jag följaktligen av
skäl som jag ovan angivit ansett kunna begränsas till kostnaden dels för
den förrättning å stället, som efter länsstyrelsens förordnande äger rum för
friköpsfrågans behandling, dels ock för gottgörelsen åt lantmätare, som av
länsstyrelsen förordnas att därvid biträda.
Vad angår de allmänna villkor för att omförmälda kostnader må bestridas
av allmänna medel, den ordning, i vilken ansökning om dylik förmån skall
göras, ävensom eventuell skyldighet för sökanden att, där friköp icke kommer
till stånd, helt eller delvis ersätta statsverket vad i förenämnda hänseende
av allmänna medel förskjutits, torde härom böra utfärdas föreskrifter
i huvudsaklig överensstämmelse med dem, som finnas intagna i den i det
föregående omförmälda kungörelsen den 20 juli 1925 (nr 379).
7
Kungl. Maj. ts proposition Nr 206.
Vidkommande slutligen storleken av det anslag, som skulle erfordras
för tillgodoseende av här förut angivna syftemål, är det behövliga beloppet
av lätt insedda skäl omöjligt att exakt beräkna. De svårigheter, som vid
denna beräkning inställa sig, hänföra sig redan till omöjligheten att med
någon grad av säkerhet förutse antalet ansökningar om friköp, vartill det
framlagda lagförslagets bestämmelser komme att giva anledning. Mycket
sannolikt torde likväl vara, att detta antal under den första femårsperioden
kommer att bliva förhållandevis ansenligt.
Då jag nu, oaktat här angivna förhållande, anser mig kunna underlåta
att för budgetåret 1926—1927 ifrågasätta ett särskilt anslagsbelopp för
mötande av ifrågavarande utgift, är detta beroende på eu särskild omständighet.
Då det föreliggande förslaget till lag angående tillstånd till försäljning
av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt
för sitt antagande kräver medverkan jämväl av kyrkomötet, torde lagens
utfärdande tidigast kunna äga rum under slutet av innevarande år. De
första förrättningarna för behandling av inkomna ansökningar om friköp
torde följaktligen knappast kunna utsättas förr än fram på våren 1927, då
marken blivit bar. För de få månader, som då återstå av budgetåret 1926
—1927, har det synts mig som om för tillgodoseende av de förmodligen
mindre avsevärda anspråk å bidrag till förrättningar, som komma att äga
rum under berörda korta tid, skulle kunna anlitas det i det föregående
omförmälda, för nämnda budgetår redan begärda anslaget å 15,000 kronor
för bestridande av motsvarande kostnader enligt ensittarlagen.1 Uteslutet är
dock icke att sistberörda anslag genom en dylik ökad påfrestning å detsamma
skall komma att visa sig något för lågt, men torde något mera
avsevärt överskridande icke vara att befara. För budgetåret 1927—1928
torde särskilda medel böra beräknas för ifrågavarande ändamål, varvid det
får tagas under övervägande huruvida de kostnader, som här avses, lämpligen
böra bestridas med medel från ett därför särskilt anvisat anslag.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att medgiva, att det i innevarande års statsverksproposition
under nionde huvudtiteln för budgetåret 1926—1927 begärda
extra förslagsanslag å 15,000 kronor till bestridande i
vissa fall med allmänna medel av kostnader förenade med inlösen
av under nyttjanderätt upplåtet område må enligt Kungl.
Majits närmare bestämmande under samma tid i mån av
behov och i överensstämmelse med här förut angivna grunder
användas jämväl till bestridande i vissa fall av kostnader
för friköp av lägenheter å kyrklig jord.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täckes Hans Kuugl. Höghet KronprinsenRegenten
förordna, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
H. JB. Hammar.
Stockholm 1926, Ivar Haaggströms Boktryckeri A. B.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1926:322 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bestridande i vissa fall med allmänna medel av kostnader förenade med friköp av lägen a1 i texten
- JoU 1926:68 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 68 s. 1 i texten