Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206

1926-02-25 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:206, Kungl. Maj:ts proposition Nr 206

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

1

Nr 206.

Kungl. May.ts proposition angående bestridande i vissa fall med

allmänna medel av kostnader förenade med friköp av

lägenheter å kyrklig jord; given Stockholms slott den

25 februari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majestäts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 25 februari 1926.

N ärvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och jordbruksdepartementen

anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Olsson,

härefter:

Under nionde huvudtiteln finnes för närvarande uppfört ett extra förslagsanslag

till bestridande i vissa fall med allmänna medel av kostnader

förenade med inlösen av under nyttjanderätt upplåtet område.

Bestämmelser rörande anslagets användande finnas införda i en kungörelse

i ämnet den 20 juli 1925 (nr 379).

Från anslaget bestridas sålunda kostnaderna för lantmäteriförrättning

enligt lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 175 käft. (Nr 206.) 1

Bestridande i

vissa fall med

allmänna medel

av kostnader

förenade

med friköp

av lägenheter

å kyrklig

jord.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

nyttjanderätt upplåtet område (ensittarlagen), för fastställande av inlöst områdes

avskiljande och för löseskillingens fördelning, allt dock under förutsättning

att nyttjanderättshavaren icke äger tillgång till gäldande av kostnaderna

eller efter deras utgivande skulle sakna medel, som skäligen må

anses erforderliga för hans eget eller hans familjs uppehälle. Vidare bestrides''

kostnaden för visst biträde, varav nyttjanderättshavaren må finnas vara

i behov i ärende angående lösningsrätt samt för biträde vid nämnda lantmäteriförrättning

eller vid förhandling inför skiljemän, varom i ensittarlagen

förmäles.

På sätt framgår av innevarande års statsverksproposition, bilagan nionde

huvudtiteln, punkt 133, har av Kungl. Maj:t för bestridande av ifrågavarande

kostnader för budgetåret 1926—1927 begärts ett extra förslagsanslag

å 15,000 kronor.

Ensittarlagen, som från sin tillämpning undantager kronan tillhörig jord,

har befunnits endast i viss mindre utsträckning kunna grunda lösensrätt till

lägenheter å ecklesiastik eller kyrklig jord. Genom en förut denna dag

avlåten proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga

ett vid propositionen fogat förslag till lag angående tillstånd till försäljning

av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt.

Sagda förslag avser, såvitt här är i fråga, att öppna en mera allmän

möjlighet för lägenhetshavare å kyrklig jord, vilka därå äga egna boningshus,

att förvärva de av dem brukade områdena. Beträffande de förutsättningar,

varunder sådant förvärv enligt det framlagda lagförslaget må äga

rum, hava ensittarlagens bestämmelser i åtskilliga avseenden fått tjäna såsom

förebild; någon ovillkorlig rätt till lösen har däremot icke inrymts åt

vederbörande lägenhetshavare, utan har frågan, huruvida friköp i det enskilda

fallet må kunna medgivas, hänlagts till prövning i administrativ ordning.

Det skall sålunda enligt förslaget i regel ankomma å kammarkollegiet att

avgöra ansökningar av ifrågavarande slag.

De i det föreliggande lagförslaget upptagna bestämmelserna rörande friköp

av vissa lägenheter å kyrklig jord hava begränsats till stadgan den av

rent konstitutiv innebörd. Utöver dessa bestämmelser tarvas särskilda tillämpningsföreskrifter,

vilkas utfärdande lärer böra ankomma å Kungl. Maj:t.

De omförmälda lagbestämmelserna skola hava avseende å lägenheter å

prästboställen, å boställen anslagna biskopar, domkyrkosyssloman och klockare,

ävensom å kyrkors hemman och jordar. Enligt en av kronolägenhetskommissionen

på sin tid verkställd undersökning uppgick (år 1916) antalet

lägenheter å präst- och klockarboställen till inemot 6000, av vilka cirka

3500 ansetts lämpligen kunna frånskiljas boställena. Redan med hänsyn

till dessa avsevärda siffror uppställer sig fordran på en enhetlig och såvitt

möjligt förenklad procedur för friköpsärendenas behandling.

För vinnande av en allsidig och objektiv utredning i friköpsärendena

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

samt för ernående av möjligast enhetliga grunder för värdeuppskattningen

av jord och byggnader torde i regel bliva nödvändigt att, i analogi med

vad som äger rum jämlikt ensittarlagen, föranstalta om en syneförrättning

å stället. Starka lämplighetsskäl torde tala för att verkställandet av dylika

förrättningar uppdrages åt de boställsnämnder, som finnas omförmälda i 32

§ i den genom lag den 21 november 1925 (nr 447) reviderade ecklesiastika

boställsordningen. Sådan boställsnämnd skall enligt berörda lagrum bestå

av tre i orten boende, i lantbruks- och därmed sammanhängande affärsförhållanden

kunniga män. Av nämndens tre ledamöter utses en, tillika ordförande,

av länsstyrelsen, enj av domkapitlet och en av vederbörande pastorat.

I den mån här ifrågavarande förrättningar komma att påkallas beträffande

annan kyrklig jord än prästboställen, kommer visserligen den för

omförmälda boställsnämnder nu ifrågasatta uppgiften att gå utom ramen

för nämndernas genom boställsordningen reglerade verksamhet. Mot en

dylik av praktiska skäl påkallad tillfällig utsträckning av dessa nämnders

verksamhetsområde torde dock ingen befogad erinran kunna göras.

I särskilda fall, exempelvis där värdet av det till friköp ifrågasatta området

är obetydligt, torde uppdraget att hålla förrättning, varom här är

fråga, lämpligen kunna meddelas ordföranden ensam.

A andra sidan lärer nog merendels bliva erforderligt, att länsstyrelsen

förordnar lantmätare såsom biträde åt nämnden, respektive ordföranden

i nämnden. A lantmätaren lärer huvudsakligen ankomma att över det till

friköp ifrågasatta området med de gränslinjer, som av förrättningsmännen

eller förrättningsmännen må hava preliminärt bestämts, upprätta erforderlig

karta med beskrivning ävensom att i övrigt vidtaga de åtgärder, som tarvas

för områdets rättsliga avskiljande.

Vad därefter beträffar kostnaderna för den ifrågavarande förrättningen torde

dessa kostnader, i analogi med vad som är fallet i fråga om förrättningar

enligt ensittarlagen, böra såsom regel gäldas av sökanden. En dylik förpliktelse

för lägenhetsinnehavaren torde få anses följa redan med hänsyn

därtill, att friköp av lägenheter, varom här är fråga, icke äger rum efter

hembud av lägenheten till inlösen av lägenhetsinnehavaren, på sätt för motsvarande

fall är stadgat beträffande försäljning av vissa egnahemslägenheter

å kronodomäner, utan göras beroende på särskild, av lägenhetsinnehavaren

därom gjord ansökning. Ett särskilt skäl att föreskriva sådan betalningsskyldighet

för lägenhetsinnehavaren lärer härjämte föreligga med

hänsyn till angelägenheten att söka i görligaste mån förhindra ansökningar

dels av personer, som kunna förmodas sakna allvarlig avsikt eller förmåga

att genomföra ett friköp, dels ock i sådana fall, där det för vederbörande

lägenhetshavare bort stå klart, att förutsättningarna för medgivande av friköp

icke äro för handen. Stadgas skyldighet för sökanden att gälda före
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition Nr 206.

varande kostnader, lärer denna bestämmelse böra förbindas med en föreskrift

om förpliktelsen för denne att tillika ställa borgen för kostnaderna.

De förrättningar för friköpsärendenas behandling, som här avses, torde i

regel bliva av rätt enkel natur och i det stora flertalet fall icke kräva någon

avsevärdare tid eller möda för förrättningsmännen. I den mån dylika

förrättningar kunna äga rum i omedelbart sammanhang med andra syner

och besiktningar, som boställsnämnden har att verkställa, lära desamma

kunna avlöpa med helt ringa kostnad för sökanden. För mängden av de

lägenhetshavare å kyrklig jord, som enligt det framlagda lagförslaget skulle

erhålla möjlighet att friköpa sina områden, torde det oaktat, då det övervägande

antalet av dessa personer tillhör de mindre bemedlade samhällsklasserna,

nämnda kostnader ofta nog ställa sig ganska kännbara. Då de

skäl, som varit bestämmande för statsmedels anvisande i vissa fall för understöd

åt lägenhetshavare vid lösensförrättningar enligt ensittarlagen, i allt

väsentligt synas äga giltighet jämväl beträffande lägenhetshavare å kyrklig

jord, som önska begagna sig av en öppnad möjlighet att förvärva det område,

varå de skapat sitt hem, anser jag mig böra föreslå en framställning

till riksdagen i syfte att medel jämväl för här angivna ändamål må göras

tillgängliga.

Vad angår ersättningen åt boställsnämnden för förrättningar av ifrågavarande

slag torde denna ersättning lämpligen böra utgå enligt samma grund

som i 37 § 2 mom. i Kungl. Maj:ts ecklesiastika arrendeförordning den 21 november

1925 (nr 452) finnes bestämd för uppdrag enligt sagda förordning.

I angivna författningsrum stadgas sålunda, bland annat, att ledamot av

boställsnämnd äger åtnjuta rese- och traktamentsersättning enligt resereglementet,

därvid ordföranden skall likställas med domänintendent och annan

ledamot med nämndeman, där vederbörande icke på grund av innehavande

befattning är berättigad till högre ersättning. För uppsättning och expediering

av yttrande och förslag, varom förmäles i 4 § (arrendeuppskattning

å löneboställe) äger nämndens ordförande tillgodoräkna sig ett belopp, motsvarande

traktamentsersättning för en dag.

Vidkommande härefter kostnaderna för lantmätarens biträde vid nu

ifrågakommande förrättningar torde böra erinras om följande.

Ifrågavarande kostnader utgöras dels av resekostnads- och traktamentsersättning,

dels av arvode enligt gällande lantmäteri taxa, däri inberäknat

lösen för karta och handlingar.

Resekostnads- och traktamentsersättning, som här avses, lärer redan med

stöd av nu gällande författningsbestämmelser kunna gäldas av statsmedel.

Enligt kungörelsen den 8 juni 1923 (nr 239) om ändrad lydelse av 2 § i

förordningen den 31 december 1920 angående distriktslantmätare in. fl.

tillkommande resekostnads- och traktamentsersättning (resereglemente för

lantmätare) utgår nämligen dylik ersättning av statsmedel, bland annat,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung!. May.ts proposition Nr 206.

dels beträffande förrättning, som på grund av vederbörligt förordnande utföres

enligt skiftesstadgan eller annan angående delning av jord å landet

gällande författning, dels beträffande förrättning, som avser avsöndring av

lägenhet. Här återgivna bestämmelser hava i praxis givits den tolkningen,

att resekostnads- och traktamentsersättning, som nu nämnts, ansetts kunna

gäldas med allmänna medel, bland annat vid förordnanden att biträda ''s id

sådana uppskattningsförrättningar, som omförmälas i punkt l:o) i Kungl.

Maj:ts brev till domänstyrelsen den 17 oktober 1913 med bestämmelser att

lända till efterrättelse vid upplåtande av egnahemslägenheter från vissa

kronoegendomar. Då vederbörande lantmätares uppgift vid de nu åsyftade

förrättningarna för behandling av ansökningar om friköp av lägenheter å

kyrklig jord kommer att mycket nära sammanfalla med de åligganden,

denne har att fullgöra vid förordnande att biträda vid de nyssnämnda uppskattningsförrättningar

å kronodomänerna, torde man kunna utgå ifrån att

resekostnads- och traktamentsersättning, varom här är fråga, skall gäldas i

samma ordning vid nu berörda två varandra närstående slag av förrättningar.

Vad angår arvodet åt lantmätaren, däri inräknat lösen för karta och

handlingar, kan även denna utgiftspost för särskilda fall komma att bestridas

av statsverket. Förutsättningar härför äro emellertid, att friköpsförrättningen

leder till ett definitivt avskiljande av lägenheten genom joidavsöndring

eller ägostyckning samt att de sökanden åliggande kostnaderna

för sådan åtgärd måste anses för honom betungande i förhållande till hans

ekonomiska ställning. Bidrag, som här åsyftas, utgå av de på ordinarie

stat under nionde huvudtiteln anvisade medel till understöd av jorddelningsväsendet

m. m.; de närmare villkoren för erhållande av bidrag från nämnda

anslag finnas intagna i en kungörelse i ämnet den 8 juni 1923 (nr 23b).

På sätt jag i det föregående erinrat är det under nionde huvudtiteln

i förslaget till riksstat för budgetåret 1926—1927 begärda extra förslagsanslaget

å 15,000 kronor avsett att i vissa fall gälda kostnader förutom föi

den i ensittarlagen omförmälda lantmäteriförrättning jämväl för visst biträde

åt nyttjanderättshavaren, för inlöst områdes avskiljande samt för löseskillingens

fördelning.

Någon anledning att i friköpsärende beträffande lägenheter å kyrklig joid

ifrågasätta kostnadsfritt biträde åt lägenhetshavaren av särskilt därtill föiordnad

person torde icke föreligga. Då den kyrkliga jorden är i allmän

ägo, få givetvis boställsnämndens ifrågavarande förrättningar en väsentligen

annan karaktär än lantmäteriförrättningarna enligt ensittarlagen. Man toide

kunna utgå ifrån att där lägenhetshavaren finner sig vara i beho\ a\ råd

eller anvisning i fråga, som sammanhänger med ett tilltänkt friköp a\ område

å kyrklig jord, dylikt biträde kommer att lämnas av boställsnämndens

ordförande eller någon dess ledamot.

För friköpt områdes rättsliga avskiljande torde i regel icke uppkomma

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

särskild kostnad för sökanden utöver det arvode, däri inräknat lösen för

karta och handlingar, som utgår till den eventuellt såsom biträde vid förrättningen

förordnade lantmätaren. På sätt jag i det föregående erinrat

föreligger väl redan nu viss möjlighet för de lägenhetshavare å kyrklig

jord, varom här är fråga, att i likhet med andra köpare av egnahemslägeuheter

erhålla bidrag av allmänna medel till gäldande av arvodet åt lantmätare

för lägenhetens avsöndring eller utbrytning genom ägostyckning.

Härvid är emellertid att märka, att nämnda bidrag utbetalas till köparen

först sedan den ifrågakomna förrättningen blivit fastställd och först sedan

denne därefter gjort särskild till lantmäteristyrelsen ställd ansökning om

bidragets utfående. I första hand har köparen sålunda själv att gälda kostnaden

i fråga.

Det måste emellertid obestridligen anses vara av betydelse för många

mindre bemedlade lägenhetshavare å kyrklig jord att omförmälda kostnad,

i likhet med vad som under särskilda förutsättningar äger rum i fråga om

kostnaden för ett enligt ensittarlagen inlöst områdes rättsliga avskiljande,

må kunna bestridas omedelbart av allmänna medel. I många fall torde det

nämligen visa sig förbundet med icke ringa svårighet för en dylik lägenhetshavare

att såväl anskaffa föreskriven säkerhet för betalningen av

nämnda gottgörelse som ock att därefter förskottera densamma. Det synes

därför skäligt, att den ifrågavarande kostnaden för lantmätares medverkan

vid friköp av lägenheter å kyrklig jord må kunna bestridas av statsmedel

i samma ordning som, i händelse av bifall till min förevarande hemställan,

skall gälla kostnaden för boställsnämnden. Härigenom vinnes jämväl den

praktiska fördelen att lägenhetshavaren icke behöver vända sig till olika

myndigheter i här ifrågavarande bidragsfrågor.

Någon utgift för lägenhetshavare å kyrklig jord motsvarande kostnaden

för löseskillings fördelning enligt ensittarlagen lärer icke kunna förekomma.

De med friköp av lägenheter å kyrklig jord förenade kostnader, som jag

sålunda avser med min förevarande framställning, har jag följaktligen av

skäl som jag ovan angivit ansett kunna begränsas till kostnaden dels för

den förrättning å stället, som efter länsstyrelsens förordnande äger rum för

friköpsfrågans behandling, dels ock för gottgörelsen åt lantmätare, som av

länsstyrelsen förordnas att därvid biträda.

Vad angår de allmänna villkor för att omförmälda kostnader må bestridas

av allmänna medel, den ordning, i vilken ansökning om dylik förmån skall

göras, ävensom eventuell skyldighet för sökanden att, där friköp icke kommer

till stånd, helt eller delvis ersätta statsverket vad i förenämnda hänseende

av allmänna medel förskjutits, torde härom böra utfärdas föreskrifter

i huvudsaklig överensstämmelse med dem, som finnas intagna i den i det

föregående omförmälda kungörelsen den 20 juli 1925 (nr 379).

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition Nr 206.

Vidkommande slutligen storleken av det anslag, som skulle erfordras

för tillgodoseende av här förut angivna syftemål, är det behövliga beloppet

av lätt insedda skäl omöjligt att exakt beräkna. De svårigheter, som vid

denna beräkning inställa sig, hänföra sig redan till omöjligheten att med

någon grad av säkerhet förutse antalet ansökningar om friköp, vartill det

framlagda lagförslagets bestämmelser komme att giva anledning. Mycket

sannolikt torde likväl vara, att detta antal under den första femårsperioden

kommer att bliva förhållandevis ansenligt.

Då jag nu, oaktat här angivna förhållande, anser mig kunna underlåta

att för budgetåret 1926—1927 ifrågasätta ett särskilt anslagsbelopp för

mötande av ifrågavarande utgift, är detta beroende på eu särskild omständighet.

Då det föreliggande förslaget till lag angående tillstånd till försäljning

av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt

för sitt antagande kräver medverkan jämväl av kyrkomötet, torde lagens

utfärdande tidigast kunna äga rum under slutet av innevarande år. De

första förrättningarna för behandling av inkomna ansökningar om friköp

torde följaktligen knappast kunna utsättas förr än fram på våren 1927, då

marken blivit bar. För de få månader, som då återstå av budgetåret 1926

—1927, har det synts mig som om för tillgodoseende av de förmodligen

mindre avsevärda anspråk å bidrag till förrättningar, som komma att äga

rum under berörda korta tid, skulle kunna anlitas det i det föregående

omförmälda, för nämnda budgetår redan begärda anslaget å 15,000 kronor

för bestridande av motsvarande kostnader enligt ensittarlagen.1 Uteslutet är

dock icke att sistberörda anslag genom en dylik ökad påfrestning å detsamma

skall komma att visa sig något för lågt, men torde något mera

avsevärt överskridande icke vara att befara. För budgetåret 1927—1928

torde särskilda medel böra beräknas för ifrågavarande ändamål, varvid det

får tagas under övervägande huruvida de kostnader, som här avses, lämpligen

böra bestridas med medel från ett därför särskilt anvisat anslag.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att det i innevarande års statsverksproposition

under nionde huvudtiteln för budgetåret 1926—1927 begärda

extra förslagsanslag å 15,000 kronor till bestridande i

vissa fall med allmänna medel av kostnader förenade med inlösen

av under nyttjanderätt upplåtet område må enligt Kungl.

Majits närmare bestämmande under samma tid i mån av

behov och i överensstämmelse med här förut angivna grunder

användas jämväl till bestridande i vissa fall av kostnader

för friköp av lägenheter å kyrklig jord.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 206.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täckes Hans Kuugl. Höghet KronprinsenRegenten

förordna, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

H. JB. Hammar.

Stockholm 1926, Ivar Haaggströms Boktryckeri A. B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:322 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bestridande i vissa fall med allmänna medel av kostnader förenade med friköp av lägen a1 i texten
  2. JoU 1926:68 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 68 s. 1 i texten