Sök i Ratio Lex

Angående upplåtelse av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor

1926-03-12 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:208, Angående upplåtelse av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.

1

Nr 208.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående upplåtelse av

kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor; given Stockholms

slott den 12 mars 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

C. E. Svensson.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 12 mars 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss, Le vinson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Svensson, följande:

Under en följd av år har riksdagen, i regel för ett år i sänder, medgivit,

att Kungl. Maj:t skulle äga åt svenska medborgare, i den ordning Kungl.

Maj:t bestämde, under en tid för varje gång av högst tjugu år mot årlig

avgift och under villkor i övrigt, som det skulle tillkomma Kungl. Maj:t

att fastställa, upplåta begagnandet av kronan tillhörande jordägarandelar

i gruvor, med rätt därjämte för den, som erhållit upplåtelse, att vid upplåtelsetidens

utgång äga företräde till förnyad upplåtelse, därest sådan

ifrågakomme. Dylikt medgivande har av 1925 års riksdag enligt skrivelse

nr 76 lämnats för tiden intill den 1 januari 1927.

Då jag nu går att för Kungl. Maj:t anmäla frågan om förlängning av

ovannämnda bemyndigande, ber jag att till en början i korthet få erinra

Bihang till riksdagens protokoll 1926. I saml. 177 höft. (Nr 2080 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

(jruvlaystiftningssakkunnigas

betänkande

den 31

mara 1922.

Gruvlagstiftningssakkunnigas

skrivelse

den 13 mars

1922.

Yttranden

över gruvlagstiftnings

sakkunnigas

förslag.

Chefens för

handelsdepartementet

anförande till

statsrådsprotokollet

den 21 april

1922.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.

om de åtgärder, som under de senaste åren vidtagits eller ifrågasatts för

att — i avbidan på ny gruvlagstiftning och därmed sammanhängande definitiva

anordningar för förvaltningen av kronans gruvegendom — provisoriskt

åvägabringa största möjliga enhetlighet på ifrågavarande förvaltningsområde.

I dylikt hänseende tillåter jag mig anföra följande.

Den 31 mars 1922 inkommo de sakkunniga för utarbetande av förslag till

ny gruvlagstiftning, i anledning av erhållet uppdrag, till handelsdepartementet

med betänkande jämte förslag till förordning om förvaltning av

kronans jordägarandelar i gruvor, vilken förordning var avsedd att utfärdas

i administrativ väg med giltighet endast tills vidare i avbidan på

de förändrade bestämmelser om dispositionen av samma jordägarandelar,

som kunde komma att föranledas av den pågående revisionen av gällande

gruvlagstiftning. I sitt berörda betänkande föreslogo de sakkunniga, bland

annat, att förvaltningen av kronans jordägarandelar tills vidare skulle

uppdragas åt den under år 1917 tillsatta kommissionen för undersökning

och tillgodogörande av vissa mineralfyndigheter å kronojord, varjämte

enligt de sakkunnigas förslag vissa uppgifter med avseende å förvaltningen

skulle tillkomma vederbörande länsstyrelser och kommerskollegium.

I samband med avlämnandet av nyssnämnda betänkande ingåvo de sakkunniga

till dåvarande chefen för justitiedepartementet en den 13 mars 1922

dagtecknad skrivelse, däri de sakkunniga bland annat anförde, att de vid

behandlingen av frågan rörande förvaltningen av kronans jordägarandelar

kommit till det resultat, att lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda

bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län borde ersättas

med en ny lag, gällande för fyndigheter å odisponerad kronojord inom hela

landet och innehållande ändrade bestämmelser även i flera andra avseenden.

Ett av de sakkunniga uppgjort lagförslag i ämnet fanns fogat vid den till

chefen för justitiedepartementet ingivna skrivelsen.

över förslagen infordrades utlåtanden från åtskilliga myndigheter och

institutioner, däribland kommerskollegium. Kollegium, som i huvudsak

anslöt sig till de sakkunnigas mening, föreslog emellertid beträffande förvaltningen

av kronans jordägarandelar, att densamma — i stället för att

anförtros åt 1917 års mineralfyndighetskommission — skulle uppdragas åt

kollegium, varigenom förenkling i arbetet och besparing i kostnader skulle

vinnas.

För egen del anförde jag — vid anmälan för Kungl. Maj:t den 21 april

1922 av frågan om proposition till riksdagen angående förnyande av det för

tiden intill den 1 juli 1922 Kungl. Maj:t lämnade bemyndigandet att utarrendera

kronans jordägarandelar — att jag funne den av kommerskolle
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.

3

gium framförda tanken värd synnerligt beaktande, varför jag ansage densamma

böra, innan slutligt ståndpunktstagande ägde rum till det av de

sakkunniga framlagda förslaget till förordning om förvaltning av kronans

jordägarandel i gruva, tagas under närmare övervägande. Det syntes mig

därför till en början lämpligt, att kommerskollegium erhölle i uppdrag att

utarbeta förslag till de jämkningar i det av gruvlagstiftningssakkunniga

framlagda förslaget, som föranleddes av den ifrågasatta ändringen beträffande

förvaltningsorganet eller som eljest enligt kollega mening borde

genomföras. Vid fullgörandet av detta uppdrag syntes, för vinnande av

enhetlighet i förvaltningen av kronans gruvegendom, jämväl böra tagas

under övervägande, huruvida icke dels den verksamhet, som utövades av

1917 års mineralfyndighetskommission, kunde övertagas av kommerskollegium,

dels ock de förvaltningsuppgifter, som anginge annan kronans gruvegendom

än jordägarandelarna, närmast då de för kronans räkning å såväl

krono- som enskild jord verkställda inmutningarna, kunde sammanföras hos

kollegium.

Sedan Kungl. Maj:t därefter genom beslut den 9 juni 1922 uppdragit åt

kommerskollegium att, med beaktande av vad jag sålunda anfört, verkställa

den av mig ifrågasatta överarbetningen av de sakkunnigas förslag, avgav

kollegium den 14 oktober 1922 utlåtande i ämnet, i sammanhang varmed

kollegium, i enlighet med de kollegium givna direktiven och på grundval

av vissa av kollegium förordade principer, framlade, bland annat, förslag

till förordning om förvaltningen av kronans gruvegendom. Vid utlåtandet

voro fogade till kollegium inkomna yttranden från ett flertal myndigheter

och institutioner.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 9 februari 1923 av frågan om

proposition till riksdagen om förnyande av det utav föregående års riksdagar

Kungl. Maj:t lämnade bemyndigandet att utarrendera kronans jordägarandelar

i gruvor erinrade jag, hurusom den av kommerskollegium verkställda

överarbetningen i vissa hänseenden av det utav gruvlagstiftningssakkunniga

på sin tid avgivna förslaget till förordning angående förvaltning

av kronans jordägarandel i gruva bland annat syftade till åstadkommande

av en ur många synpunkter önskvärd centralisering av den för det dåvarande

på ett flertal olika myndigheter uppdelade förvaltningen av kronans

gruvägarintressen. Min avsikt hade varit att, för avhjälpande av den rådande

bristen på enhetlighet i förvaltningssystemet, ingå i prövning av de ingivna författningsförslagen

och de däröver avgivna yttrandena. Då emellertid Kungl.

Maj:t genom beslut den 24 november 1922 föreskrivit, att gruvlagstiftningssakkunnigas

arbete skulle vara slutfört senast den 31 maj 1923, vid vilket

förhållande det icke syntes komma att dröja alltför länge, innan frågan om

ny gruvlagstiftning komme under prövning, ansåg jag olämpligt att vid

nämnda tillfälle taga ställning till berörda förslag till förordning, som ju

Kommertskollegii

utlåtande

den 14

oktober 1922.

Chefens för

handelsdepartementet

anförande till

statsrådsprotokollet

den 9 februari

1923 och riksdagens

beslut

samma år.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.

vore avsedd att gälla allenast för tiden intill dess ny gruvlagstiftning kunde

träda i kraft. Härtill komme, att en nyorganisation av förvaltningen av

kronans jordägarandelar i enlighet med författningsförslaget förutsatte vissa

ändringar i 1918 års lag och följaktligen icke kunde genomföras annorledes

än i samband med att dylika ändringar vidtoges. Chefen för justitiedepartementet

hade emellertid förut samma dag tillkännagivit, att han, med

hänsyn till det läge, vari spörsmålet om revision av gruvlagstiftningen befunne

sig, icke ansett lämpligt att för det dåvarande upptaga frågan om

ändringar i 1918 års lag. I enlighet härmed hade han allenast tillstyrkt

avlåtande av proposition till riksdagen om fortsatt tillämpning till den 1

oktober 1924 av sagda lag, vilken hemställan av Kungl. Maj:t bifallits.

Av ovannämnda skäl ville jag inskränka mig till att tillstyrka, att

äskande gjordes hos riksdagen om ytterligare ett års förlängning av bemyndigandet

för Kungl. Maj:t att utarrendera kronans jordägarandelar i

gruvor. Enligt min mening hindrade detta emellertid icke, att man, i avbidan

på den nya gruvlagstiftningen och därmed sammanhängande definitiva

anordningar för förvaltningen av kronans gruvegendom, borde kunna

vidtaga vissa — låt vara mera begränsade — åtgärder för avhjälpande av

den rådande bristen på enhetlighet i förvaltningssystemet.

Efter att hava erinrat om de dåvarande anordningarna på ifrågavarande

område anförde jag vidare följande:

»Vad som i centraliseringshänseende närmast synes mig nu kunna åtgöras

är, att, i anslutning till vad jag under fjolåret ifrågasatt och kominerskollegium

härutinnan föreslagit, en generell föreskrift meddelas om,

att förvaltningen av kronans gruvegendom skall för den tid, varom nu

är fråga, ankomma på kommerskollegium, dock att av praktiska skäl från

kollega förvaltning alltjämt torde böra undantagas dels den gruvegendom,

som för närvarande förvaltas av Mertainens gruvaktiebolag och domänstyrelsen,

dels intill utmålsläggningen de inmutningar, som av Sveriges

geologiska undersökning för kronans räkning verkställts eller komma att

verkställas, dels ock slutligen jordägarandelarna i nyinmutade fyndigheter

å kronojord inom de sydligare länen, beträffande vilka jordägarandelar 1899

års kungörelse fortfarande torde böra gälla.

Åt kommerskollegii förvaltning skulle sålunda i första hand anförtros

dels de jordägarandelar, som utarrenderats enligt 1899 års kungörelse, men

för vilka arrendetiden utgått eller utgår, dels de nu under 1917 års mineralfyndighetskommissions

förvaltning stående jordägarandelarna i de enligt

1918 års lag nyinmutade fyndigheterna, till följd varav nyssberörda kommission

skulle upphöra, dels ock efter vederbörlig utmålsläggning de inmutningar,

som av Sveriges geologiska undersökning verkställts eller verkställas

för kronans räkning. I övrigt skulle under kommerskollegii inseende

falla all kronans gruvegendom, som icke enligt vad ovan sagts särskilt

undantagits.

Några allmänna regler — utöver dem, som innehållas i 1899 års kungörelse

— rörande dispositionen av jordägarandelarna och övriga förvaltningsobjekt

torde icke under provisorietiden kunna meddelas, utan lära

erforderliga beslut få fattas från fall till fall. Härvid bör givetvis gälla,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 208. 5

att, där fråga är, huruvida under kommerskollegii förvaltning stående gruvegendom

skall nyttiggöras genom utarrendering eller på annat sätt, kollegium

skall hava att med eget förslag underställa ärendet Kungl. Maj:ts

prövning.»

I anslutning till ovan återgivna anförande och sedan jag tillkännagivit

min avsikt att vid ett senare tillfälle, i överensstämmelse med de av mig

angivna riktlinjer, påkalla Kungl. Maj:ts beslut i förvaltningsfrågan, äskades

hos riksdagen allenast förlängning av merberörda bemyndigande. Såsom jag

redan nämnt, blev detta äskande — liksom ock den på föredragning av

chefen för justitiedepartementet beslutade framställningen om förlängning

av 1918 års lag — av riksdagen bifallet.

Sedermera utfärdade Kungl. Maj:t genom beslut den IT maj 1923, i en- Kungl. Maj:u

lighet med de riktlinjer, som äro angivna i ovannämnda statsrådsprotokoll sma- ]933

över handelsärenden för den 9 februari 1923, föreskrifter rörande förvaltningen

av kronans gruvegendom att gälla tillsvidare från och med den 1

juli 1923, i sammanhang varmed Kungl. Maj:t förordnade, att 1917 års

mineralfyndighetskommissions verksamhet skulle upphöra med utgången av

juni månad 1923.

På föredragning den 7 februari 1924 av dåvarande chefen för justitiede- alångt. Maj:u

partementet avlät Kungl. Maj:t till riksdagen proposition (nr 33) avseende

bland annat fortsatt tillämpning för tiden intill den 1 januari 1926 av 1918 riksdag anka

lag. Till statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den

25 januari 1924, därav utdrag fogats vid nyssberörda proposition, hade iois Ars lag.

chefen för justitiedepartementet anmält, att de här förut omförmälda sakkunniga

dåmera avgivit betänkande med förslag till ny gruvlagstiftning,

vilket betänkande jämte därvid fogade reservationer vore under tryckning,

samt vidare, såsom skäl för den ifrågasatta förlängningen, anfört bland annat

följande.

Med hänsyn till det läge, i vilket frågan om ny gruvlagstiftning befunne

sig, syntes honom tvekan icke råda därom, att den provisoriskt gällande

ordningen på det område, som reglerades av 1918 års lag, borde tillsvidare

upprätthållas. Någon anledning att upptaga den vid ärendets behandling

under de båda senaste åren berörda frågan om att — i avbidan ä eu definitiv

lagstiftning — ersätta 1918 års lag med en ny, likaledes provisorisk

lag, gällande för fyndigheter å kronojord inom hela landet och innehållande

ändrade bestämmelser även i flera andra hänseenden, syntes honom för det

dåvarande icke föreligga. Med dylika mera vittgående förändringar borde

lämpligen anstå, till dess ståndpunkt kunde tagas till det av gruvlagstiftningssakkunniga

avgivna förslaget. Huruvida den slutliga prövningen av

detta förslag kunde ske inom sådan tid, att frågan kunde föreläggas 1925

års riksdag vore med hänsyn till ämnets vikt och omfattning tvivelaktigt.

Då emellertid möjligheten härav icke vore utesluten, syntes en utsträckning

av den provisoriska lagens giltighet böra avse den tid, som under förutsätt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.

ning av frågans avgörande vid 1925 års riksdag kunde antagas förflyta,

innan en ny lag kunde träda i kraft, d. v. s. tiden intill den 1 januari

1926.

Chefens för Vid föredragning inför Kungl. Maj:t nämnda den 7 februari 1924 av

departementet fra£an om proposition till riksdagen om förnyande av det Kungl. Maj:t

anförande till lämnade bemyndigandet att utarrendera kronans jordägarandelar i grutoUll<''tlen~7

vor åhörde dåvarande chefen för handelsdepartementet bland annat fölfebruari

1924 jande.

beslutSsamma Då’ enligt vad chefeu för justitiedepartementet meddelat, förslag till ny

ar. gruvlagstiftning icke komme att föreläggas 1924 års riksdag och frågan

om 1918 års lags utsträckande till att gälla fyndigheter å kronojord över

hela landet icke ansetts böra till prövning upptagas annorledes än i samband

med nyssberörda spörsmål, syntes icke heller i avseende å förvaltningen

av kronans jordägarandelar definitiva anordningar för det dåvarande

kunna träffas. Genom de under år 1923 i ifrågavarande hänseende vidtagna

åtgärderna, varigenom förvaltningsuppgifterna i huvudsak sammanförts hos

kommerskollegium, hade emellertid, efter vad de dittills vunna erfarenheterna

syntes giva vid handen, åstadkommits en förhållandevis tillfredsställande

provisorisk ordning, vilken — i avbidan på ett slutligt ordnande av ifrågavarande

lagstiftnings- och därmed sammanhängande förvaltningsfrågor —

lämpligen borde allt fortfarande upprätthållas. Framställning borde därför

göras hos riksdagen om förlängning av det Kungl. Maj:t givna bemyndigandet

att utarrendera kronans jordägarandelar i gruvor. Förlängningen

syntes departementschefen böra avse tiden till den 1 januari 1926

eller samma dag, intill vilken åt 1918 års lag skulle givas fortsatt tillämpning.

Av Kungl. Maj:t i enlighet härmed hos riksdagen gjort äskande blev —

liksom även ovannämnda framställning om förlängning av 1918 års lag —

av riksdagen bifallet.

Kungl. Maj:ts Jämte anmälan att övei’ det av omförmälda sakkunniga avgivna betänP™P?sii''TT*

kandet med förslag till ny gruvlagstiftning utlåtanden avgivits av vissa

till 1925 års ambetsmyndigheter men att förslaget då ännu icke kunnat bliva föremål för

riksdag. någon provning från hans sida, tillstyrkte sedermera chefen för justitiedepartementet

den 19 december 1924, att åtgärd vidtoges för att den provisoriska

lagen erhölle fortsatt giltighet under ytterligare ett år eller till den

1 januari 1927.

Med anledning härav förordade den 6 februari 1925 dåvarande chefen för

handelsdepartementet framställning till riksdagen om förlängning under

samma tid av det Kungl. Maj:t meddelade bemyndigandet att utarrendera

kronans jordägarandelar i gruvor.

Kungl. Maj:ts i enlighet härmed avlåtna propositioner nr 6 respektive nr

52 blevo av riksdagen bifallna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.

På föredragning förut i dag av chefen för justitiedepartementet har Kungl. Kungl. iiaj.ts

Maj:t beslutat avlåta proposition till riksdagen med förslag till lag om in- p''°Poq~^‘,

skränkning i rätten till inmutning inom vissa län. Till statsrådsprotokollet innevarande

över justitiedepartementsärenden för den 5 februari 1926, därav utdrag fogats nTS r,ksdaf>- vid nyssberörda proposition, har chefen för justitiedepartementet anfört bland

annat följande.

Sedan yttranden över förenämnda sakkunnigas betänkande med förslag

till ny gruvlagstiftning avgivits av vissa ämbetsmyndigheter och enskilda

sammanslutningar, hade Kungl. Maj:t den 13 mars 1925 bestämt, att betänkandet

och däröver avgivna yttranden skulle överlämnas till socialiseringsnämnden

för avgivande av yttrande. Sådant yttrande hade ännu

icke inkommit. Såväl med hänsyn därtill som på grund av detta lagstiftningsärendes

synnerligen vidlyftiga beskaffenhet vore det uteslutet,

att förslag i ämnet kunde föreläggas nästa års riksdag. I den mån den

särskilda lagstiftningen för de tre nordligaste länen erhållit provisorisk

karaktär i avbidan å en definitiv lösning av gruvlagstiftningsfrågan, kvarstode

följaktligen skälet för en fortsatt prolongation av 1918 års lag. Emellertid

hade departementschefen nu på grund av vissa omständigheter funnit

sig, i avbidan på en dylik lösning av gruvlagstiftningsfrågan, för tillgodoseende

av kronans intresse böra tillstyrka införande för ifrågavarande län

av ett vidsträcktare inmutningsförbud än det, som innefattades i 1918 års

lag. Under det att denna lag endast avsåge förbud för enskilda mot inmutning

av järnmalmsfyndigheter å odisponerad kronojord, finge han nu

föreslå en återgång till den före 1918 års lag gällande ordningen eller sålunda,

att kronan förbehölles rätten till alla mineralfyndigheter å sådan

kronojord.

Med hänsyn till det läge, vari frågan angående ny gruvlagstiftning för Departement»- närvarande befinner sig, lära icke heller i år definitiva anordningar för ''''hrfenförvaltningen

av kronans jordägarandelar i gruvor kunna träffas. Den år

1923 på ifrågavarande förvaltningsområde genomförda provisoriska ordningen

torde vid sådant förhållande böra tillsvidare bibehållas. För dylikt

ändamål torde framställning böra göras hos riksdagen om ytterligare förlängning

under viss tid av det Kungl. Maj:t meddelade bemyndigandet

att utarrendera ifrågavarande jordägarandelar. Förlängningen synes mig

skäligen böra avse tiden till den 1 januari 1928 eller samma dag, intill

vilken, enligt vad Kungl. Maj:t föreslagit, den nya lagen om inskränkning

i inmutningsrätten skulle gälla.

På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte i proposition föreslå riksdagen

att för tiden intill den 1 januari 1928 medgiva, att Kungl. Maj:t må äga

åt svenska medborgare, i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer, mot årlig

avgift och under de villkor i övrigt, Kungl. Maj:t fastställer, under en

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.

tid för varje gång av högst tjugu år upplåta begagnandet av kronan tillhörande

jordägarandelar i gruvor, med rätt därjämte för den, som erhållit

upplåtelse, att vid upplåtelsetidens utgång äga företräde till förnyad upplåtelse,

därest sådan ifrågakommer.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall och förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olof Edström.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:256 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående upplåtelse av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor. a1 i texten
  2. JoU 1926:52 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående upplåtelse av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor. a1 i texten