Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om villkor i vissa fall för ägostyckning och jordavsöndring m. m

58 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 50 av 58 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:210, Med förslag till lag om villkor i vissa fall för ägostyckning och jordavsöndring m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

1

Nr 210.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

villkor i vissa fall för ägostyckning och jordavsöndring

m. m.; given Stockholms slott den 19 mars 1926.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) Lag om villkor i vissa fall för ägostyckning och jordavsöndring; och

2) Lag om tillägg till 5 kapitlet av lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning

i stad.

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF

Torsten Nothin.

Bihang till riksdagens protokoll 1926.

1 saml. 179 käft. (AV 210.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds proposition nr ålO.

Förslag

till

Lag

om villkor i vissa fall för ägostyckning och jordavsöndring.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Ägostyckning eller jordavsöndring för avskiljande i ett sammanhang av ett

flertal smärre lägenheter för bostadsändamål eller för beredande av plats för

industriella anläggningar eller i annat liknande syfte må äga rum eller fastställas

allenast i enlighet med av Konungens befallningshavande godkänd plan

för fastighetsbildningen inom det till avskiljande ifrågasatta området. Lag

samma vare, där eljest ägostyckning eller jordavsöndring ifrågakommer å ort,

där större byggnadsverksamhet råder eller till följd av den omfattning, vari

upplåtelser redan skett, eller av annan anledning är att förvänta.

Vid uppgörande av plan, varom nu sagts, skall iakttagas, att möjlighet beredes

till anordnande ej mindre av lämpliga trafikleder samt öppna platser inom

och utfartsvägar från det till avskiljande avsedda området än även, i den mån

så prövas erforderligt, av ledningar för belysning, för tillförsel av vatten och

för avlopp.

2 §.

Finner Konungens befallningshavande, att inom visst område större byggnadsverksamhet

råder eller är att förvänta, äger Konungens befallningshavande

förordna, att ägostyckning eller jordavsöndring ej må äga rum eller

fastställas annorledes än i enlighet med plan, som omförmäles i 1 §.

Därest lantmätare, som förordnats att verkställa ägostyckning eller som skall

å karta avfatta område, vilket skall avsöndras, finner, att förhållande, varom

nyss sagts, är för handen utan att vederbörlig plan blivit av Konungens befallningshavande

godkänd, göre han om förhållandet anmälan hos Konungens befallningshavande;

och vile förrättningen i avvaktan på ärendets avgörande.

3 §.

Över Konungens befallningshavandes beslut i ärende, varom nu sagts, må besvär

anföras i den ordning, som för överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är bestämd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

3

Rätt att överklaga sådant beslut tillkommer ock byggnadsnämnd eller, där

sådan ej finnes, kommunalnämnd eller annan myndighet, som kan hava förordnats

att fullgöra vad byggnadsnämnd eljest åligger.

Myndighet, varom nu sagts, ävensom ägodelningsrättens ordförande skola

utan dröjsmål erhålla del av beslutet.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad uppgift,

från trycket utkommit i Svensk författningssamling. Lagen äger dock ej

tillämpning beträffande ägostyckning, vartill förordnande meddelats före den

5 februari 1926, eller i fråga om ägostyckning, som avses i 3 § i lagen den

27 juni 1896 (nr 41 s. 1) om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring,

där avtalet om överlåtelsen skett före den 5 februari 1926, samt ej heller

beträffande jordavsöndring, som skett före sistnämnda dag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds proposition nr 210.

Förslag

till

Lag

om tillägg till 5 kapitlet av lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om

fastighetsbildning i stad.

Härigenom förordnas, att i 5 kapitlet av lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning

i stad skall efter 8 § införas en ny paragraf, 8 a §, med nedan angivna

lydelse:

8 a §.

Avstyckning i ett sammanhang av ett flertal smärre lägenheter för bostadsändamål

eller för beredande av plats för industriella anläggningar eller i annat

liknande syfte må inom område, för vilket stadsplan ej finnes fastställd,

äga rum eller fastställas allenast i enlighet med av magistraten godkänd plan

för fastighetsbildningen inom det till avskiljande ifrågasatta området. Lag

samma vare, där eljest avstyckning ifrågakommer inom område, där större

byggnadsverksamhet råder eller till följd av den omfattning, vari upplåtelser

redan skett, eller av annan anledning är att förvänta.

Vid uppgörande av plan, varom nu sagts, skall iakttagas, att möjlighet beredes

till anordnande ej mindre av lämpliga trafikleder samt öppna platser inom

och utfartsvägar från det till avskiljande avsedda området än även, i den mån

så prövas erforderligt, av ledningar för belysning, för tillförsel av vatten och

för avlopp.

Finner byggnadsnämnd, att beträffande visst område, för vilket stadsplan ej

finnes fastställd, förhållande, varom i första stycket sägs, är för handen,

utan att sådan plan, som där omförmäles, blivit av magistraten godkänd, göre

om förhållandet anmälan hos magistraten; och må i ty fall avstyckning inom

samma område ej företagas eller fortsättas, därest ej magistraten därtill lämnar

tillstånd. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, då förrättningsman

i avstyckningsärende, som till honom överlämnats, finner sådant fall

föreligga, varom i första punkten sägs.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad uppgift,

från trycket utkommit i Svensk författningssamling. Lagen äger dock ej

tillämpning beträffande avstyckning, som till förrättningsman överlämnats före

den 5 februari 1926, eller beträffande avstyckning, som avses i 10 § av ovannämnda

kapitel, där avtalet om överlåtelsen skett före sistnämnda dag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 5 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller,

Le vinson.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och jordbruksdepartementen

anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin:

»I en den 21 februari 1925 dagtecknad till mig ingiven skrift har länsarkitekten

i Stockholms län Edvin Stenfors anfört bland annat:

Den 1 juni 1924 trädde i kraft vissa lagändringar, åsyftande ett förebyggande

av olämplig jorddelning i sådana fall, där jorddelningen utgjorde ett led

i en begynnande eller fortgående samhällsbildning.

Lagändringarna bestå uti ändrad lydelse, dels av 1 kap. 42 § i lagen den 12

maj 1917 om fastighetsbildning i stad, dels av lagen den 12 maj 1917 om tillägg

till lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring,

dels ock av 21 § i sistnämnda lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning

m. m.

Den förstnämnda lagändringen är av huvudsakligen det innehållet, att om

inom område å landet, där 41 § icke äger tillämpning, större byggnadsverksamhet

är att förvänta samt stadsplan för området finnes tillsvidare icke böra

upprättas men behov prövas föreligga av särskilda föreskrifter med avseende

å byggnadsverksamhetens ordnande inom området, ankommer det på Konungen

att meddela sådana föreskrifter. Vilken innebörd dessa föreskrifter skulle äga

har icke generellt angivits. Dåvarande departementschefen antog emellertid,

att dylika föreskrifter till sin materiella innebörd skulle komma ganska nära

sådan byggnadsplan, som enligt föreliggande förslag till ny stadsplanelag,

skulle i vissa fall för område å landet upprättas.

Beträffande område, som nu nämnda lagändringar gälla, innehålla övriga

ovanberörda lagändringar huvudsakligen den föreskriften, att om Konungen

sålunda meddelat särskilda föreskrifter med avseende å byggnadsverksamhetens

ordnande, så får ägostyckning eller jordavsöndring ej så verkställas, att tilllämpningen

av dessa föreskrifter motverkas, ej heller i något fall markens ändamålsenliga

bebyggande försvåras.

De nya lagbestämmelserna hava mötts av stort intresse i de län, där .jorddelning

med samhällsbildande verkan förekommer. Också är det bekant, att

flerstädes överläggningar pågå i syfte att ernå meddelande av förenämnda

slags särskilda byggnadsföreskrifter.

Då emellertid ännu erfarenhet saknas i fråga om lämpliga innehållet i byggnadsföreskrifterna,

och för deras tillämpande med framgång en del förbere
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!,. Maj:ts proposition nr 210.

dande undersöknings- och organisationsarbeten krävas, torde ännu någon tid

förflyta, innan de mera allmänt bliva meddelade.

Yad Stockholms län beträffar, pågå förberedande arbeten för att bringa i

tillämpning dylika föreskrifter för stora områden, särskilt i Stockholmstrakten.

Det torde vara att förvänta, att redan under år 1925 för ett flertal områden

sådana föreskrifter meddelas.

Bristen på erforderliga organ för utövande av nödig tillsyn över föreskrifternas

tillämpning försvårar i viss mån åstadkommandet av föreskrifterna. Vederbörande

kommun å landet torde vara närmast att bidraga till skapandet av

sådana organ. Intresse finnes också mångenstädes härför.

Under alla förhållanden torde en rätt avsevärd tid i allmänhet komma att

förflyta från den tidpunkt, då, på grund av verkställd jorddelning och inträdd

tendens till större byggnadsverksamhet, behov uppstått av särskilda föreskrifter

för byggnadsverksamhetens ordnande och intill sådana kunnat meddelas.

Då kontrollen över jorddelningen icke inkopplas, förrän detta meddelande

skett, ha under tiden omfattande jordförsäljningar och jordavsöndringar kunnat

vidtagas. När sedan kontrollen träder i kraft möta oövervinneliga svårigheter

att göra erforderliga rättelser av vad som då befinnes vara olämplig och

osund jorddelning. Stora olägenheter förorsakas därav det allmänna såväl som

de enskilda tomtköparna. Även markförsäljarna lida obehag av dylik försenad

tillsyn.

Betecknande för markförsäljarnas intresse i detta avseende är det förhållandet,

att i Stockholms län kontroll över tilltänkt jorddelning frivilligt påkallats

av markexploatörer.

Sålunda ha många markägare, som önskat stycka sin jord i ett mera avsevärt

antal fastigheter för bostads- eller liknande ändamål, hos länsstyrelsens

sakkunnige, länsarkitekten, på förhand gjort sig underrättade, huruvida tilltänkt

jordstyckning enligt viss plan skulle antagas bliva föremål för erinringar

eller ej ur synpunkten av ett ändamålsenligt och sunt samhällsbyggande.

Tyvärr ha dock åtskilliga markägare icke använt sig av sådan möjlighet

till förhandsundersökning. Till länsstyrelsen har då för fastställelse ingivits

ett stort antal jordavsöndringar utan att någon som helst utredning vidtagits,

huruvida desamma vore ur samhällssynpunkt lämpliga.

På grund av ej minst humanitära skäl har länsstyrelsen nödgats fastställa

den olyckliga jordstyckningen, då de många köparna eljest skulle ha kommit

i ett prekärt läge.

Den mycket omfattande erfarenhet, som numera föreligger rörande styckningsföretag

å landet under samhällsbildande former, visar med beklämmande

tydlighet faran av oinskränkt rätt att genom styckningsföretag giva upphov

till samhällsbildning.

Men även den begränsning i den fria jordstyckningsrätten, som ovanberörda

lagändringar möjliggjort, kan anses ej säkerställa det allmännas intressen i

erforderlig grad.

Som nyss berörts, föranleder redan den tidsutdräkt, som inkopplandet av

myndigheternas kontrollrätt i fråga om förevarande slags jorddelning för med

sig, att i många fall ingripandet kommer för sent.

Men även om redan vid jordstyckningens början sagda kontrollrätt förelåge,

t. ex. vid nya styckningsföretag inom område, för vilket ovanberörda, särskilda

byggnadsföreskrifter vore gällande, vore därmed ej nog. Som ovan framhållits,

åstadkommer meddelandet av särskilda föreskrifter ej annan verkan

än att jorddelningen ej får ske så att byggnadsföreskrifternas tillämpande motverkas

eller markens ändamålsenliga bebyggande försvåras.

Detta stadgande torde dock ej kunna förhindra, att genom jorddelning ett

bebyggande i samhällsform förorsakas å mark, som härför ej är tjänlig, t. ex.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

(

å mark, som är så lågt belägen, att avlopp ej kan utan särskilt höga kostnader

anordnas, eller mark, där vattentillförseln ställer sig synnerligen dyrbar, eller

dit kommunikationer av tillfredsställande art ej utan dryga kostnader för det

allmänna kunna åstadkommas.

Erfarenheten visar, att dessa förhållanden sällan bli föremål för någon som

helst undersökning av byggnadsfastigheternas köpare, beroende på okunnighet,

tanklöshet eller bristande förmåga att utforska situationen. Vad markexploatörerna

beträffa pläga de bättre rustade styckningsföretagen numera någorlunda

tillgodose berättigade krav i dessa nämnda hänseenden. Men de dåliga

bli farligare för det allmänna i den mån de, som vanligt är, lägga an på att

rädda sina ekonomiska intressen.

Som minimikrav å jorddelning, varom nu är fråga, måste sättas, att möjlighet

beredes till anordnande av erforderliga lämpliga trafikleder och öppna

platser inom området, som styckas, samt nödiga platser för de offentliga byggnader,

som bliva erforderliga på grund av den större bosättningen å orten,

såsom för skolbyggnad m. m. Beredandet av utfartsväg från område, som

styckas, torde ävenledes få anses som ett nödvändigt villkor för markens exploatering.

I de flesta fall är erforderligt, att möjlighet redan från början beredes^ till

anordnande av avlopp, i enklaste fallet blott genom att vägarna få en sådan

förläggning i terrängen, att naturlig avrinning genom öppna diken utefter desamma

kan ske. Samhällsbildning i en kitteldalsliknande terräng bör i det

längsta förhindras, enär endast genom dyrbar tunnelsprängning eller annat

kostsamt arbete nödigt utlopp för vattnet kan beredas. Allvarliga besvär i

hälsohänseende äro på sådan ort att med tiden befara.

Att tillförseln av tillräckligt med drickbart vatten är en vital fråga för det

uppspirande samhället, torde vara självklart. Men i detta avseende är det ingalunda

alltid väl beställt i våra pågående samhällsbildningar.

Särskilt är tillgången till allmänna vattenhämtningsställen bristfällig. I åtskilliga

samhällsbildningar torde, tidvis åtminstone, icke kunna förskaffas vatten

i tillräcklig mängd att med framgång bekämpa en utbruten eldsvåda^

Framdragandet av ledningar för elektrisk belysning har som bekant mångenstädes

försvårats eller åtminstone onödigt fördyrats genom markexploatörens

försummelse att i tid ordna härför.

Det är numera ett allmänt konstaterat faktum att en samhällsbildning genom

exploatering av en egendom å landet medför betydande följdverkan i fråga om

landskommunen. Är företaget väl skött lär väl kommunen kunna utan besvär

tåla massinflyttningen av ny befolkning. Visserligen alstras störa nya krav

i fråga om skolväsendet bland annat. Men dessa utgifter torde väl i allmänhet

så småningom kompenseras genom ökade skatteinkomster.

Ju sämre rustade styckningsföretagen äro, desto mindre ekonomiskt bärkraftig

publik bilda köparna, och desto mindre resurser finnas att avhjälpa bristerna.

Det torde då icke kunna i längden undgås, att kommunens tidigare

befolkning träder emellan, i synnerhet för hälsovårdens skull. Olämplig anordning

av vägnätet och bebyggelse av härför ej passande terräng kunna enbart

för sig vålla kommunen betydande kostnader.

Den fasta landsbefolkningen i en kommun kan sålunda bliva tvingad, utan

att mäkta hindra det, att genom en enskild markägares olämpliga åtgöranden

och bristande förmåga eller vilja att själv draga konsekvenserna härav, få oförvållat

bära synnerligen tunga ekonomiska pålagor för att hjälpa en nyinflyttad

befolkning.

Motsvarande förhållande uppstår, därest styck nin gsomr adel införlivas med ett

äldre samhälle. Klagomålen från i synnerhet de större städerna över missförhållanden

i sagda hänseenden göra sig allt oftare hörda.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Det vill alltså framgå, att verkligt behov föreligger av prövning i varje

särskilt fall, huruvida visst område, där jordstyckning för samhällsbildning

avses, är ur det allmännas synpunkt ägnat härför, samt huruvida det härför

lämpligen rustats. Sådan prövning torde icke kunna med säkerhet och i tillräckligt

god tid inkopplas med hjälp av ovanberörda redan vidtagna lagändringar.

Helst borde dylik prövning verkställas, innan någon som helst försäljning

komme till stånd. Under alla förhållanden bör myndigheternas ingripande

i fråga om dessa styckningsföretag inträda på ett tidigare stadium än vad lagändringarna

medgiva, samt omfatta vidare prövningsgrunder än de tillåtna.

Beträffande sättet för att i lagstiftningen införa de för syftemålet lämpligaste

bestämmelserna har jag övervägt åtskilliga alternativ. Skulle man inskränka

sig till utövande av kontroll enbart över jorddelningar, som otvetydigt utgjorde

led i begynnande eller fortgående samhällsbildning, synes konstaterandet av

sagda karaktär hos jorddelningen på ett eller annat sätt böra ske särskilt och

i någon lagskriven ordning. Apparaten härför bleve dock säkerligen tung och

besvärande för alla parter.

Det kunde ligga nära till buds, att myndigheternas kontrollrätt över jorddelningen

i meranämnda syfte skulle inkopplas i samband med de av Konungen,

enligt den år 1924 tillkomna, ovanberörda lagändringen meddelade byggnadsföreskrifterna.

Redan på grund av den tidsutdräkt, som jag ovan framhållit

i många fall bleve följden härav, vore målet avlägsnat. Dessutom torde

en begynnande jordstyckning kunna fortskrida ganska långt innan med någon

säkerhet kunde konstateras, att större byggnadsverksamhet vore att förvänta

inom området, och detta konstaterande är förutsättningen, för att byggnadsföreskrifterna

lagenligt kunna meddelas.

Fall förekomma, som bekant, då jorddelning i stor omfattning har skett med

för framtiden bindande indelning av marken, utan att under många år någon

nämndvärd byggnadsverksamhet blivit följden. På grund av nyinträdda förhållanden,

såsom en ny landsvägs byggande, uppblomstrar långt senare en livlig

byggnadsverksamhet på grundval av den alltjämt bestående jordindelningen.

Sker en begynnande samhällsbildning i smygande takt och särskilt där den

uppkommer genom jorddelning å flera intill varandra stötande egendomar, kan

redan avskiljandet av några få, för bostads- eller liknande ändamål avsedda

fastigheter från var egendom vara av utomordentlig betydelse för det blivande

samhällets framtida tillvaro.

På allra tidigaste stadium av en begynnande samhällsbildning är det många

gånger varken nödvändigt eller ens möjligt att därinom tillämpa byggnadsföreskrifter

av det slag som berörts, främst på grund av brist på kontrollorgan,

men jorddelningens ändamålsenlighet måste redan från början kontrolleras.

I detta senare hänseende kan kontrollorgan också relativt lätt åstadkommas.

Då med varje månad, som går, olyckliga resultat i fråga om nämnda jorddelning

uppkomma, vore det synnerligen önskvärt, att om möjligt förslag i ämnet

kunde underställas redan 1925 års riksdag.

Vid sin framställning har Stenfors fogat förslag till lagändringar. Dessa

förslag, som ansluta sig till och utgöra en påbyggnad å gällande lagstiftning

angående ägostyckning och jordavsöndring, åsyfta, att sedan Konungen på framställning

av Konungens befallningshavande funnit behov av kontroll å jorddelningen

i nu ifrågavarande avseende föreligga inom viss kommun, dylik kontroll

skulle utövas av Konungens befallningshavande.

Stenfors’ skrivelse och förslag hava den 3 mars 1925 för yttrande remitterats

till överståthållarämbetet och Konungens befallningshavande i länen även
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

9

som lantmäteristyrelsen och byggnadsstyrelsen. T med anledning därav avgivet

yttrande har lantmäteristyrelsen, under erinran att så nyligen som år

1924 vissa lagändringar kommit till i syfte att förekomma olämplig fastighetsbildning

vid tätare bebyggande och att erfarenhet ännu icke vunnits om verkningarna

av dessa lagändringar samt med framhållande att de ytterligare

bestämmelser, som i samma syfte kunde erfordras, folie dels under skifteslagstiftningen

och dels under lagstiftningen rörande stadsbyggnadsväsendet, i

första hand uttalat sig för, att ifrågavarande lagstiftningsspörsmål måtte anstå

och upptagas i sammanhang med revision av stadsbyggnadslagstiftningen,

även om därvid vissa ändringar skulle visa sig behövliga i den nya jorddelningslagen.

Skulle det emellertid anses lämpligt, att redan i det föreliggande

förslaget till skifteslagstiftning ändringar vidtoges i det med Stenfors’

framställning avsedda syftet, hemställde styrelsen, att däri måtte införas bestämmelser

av innehåll, att där i någon ort avstyckning för bostadsändamål

eller för bildande av smärre lägenheter förekomme i större utsträckning eller

sådan uppdelning vore att förvänta, Konungen skulle äga att på framställning

av Konungens befallningshavande förordna, att inom den socken, varom fråga

vore, eller visst område därav avstyckning ej finge ske utan tillstånd av Konungens

befallningshavande, som före tillståndets beviljande kunde fordra, att

plan upprättades över det till uppdelning ifrågasatta området; att om lantmätare,

hos vilken ansökning gjorts om verkställande av avstyckning, funne

sådant förhållande vara för handen, att förordnande, som nyss nämnts, borde

meddelas, anmälan därom skulle av honom göras hos Konungens befallningshavande

och i sådant fall förrättningen vila i avvaktan på ärendets avgörande;

samt att där Konungens befallningshavande gjort framställning om dylikt förordnande,

avstyckning inom det med framställningen avsedda området ej finge

ske utan Konungens befallningshavandes tillstånd.

Av övriga myndigheter, som avfordrats yttranden över det av Stenfors

framlagda förslaget, tillstyrkte byggnadsstyrelsen lagstiftning i ämnet. Av

Konungens befallningshavande vitsordade åtskilliga, att behov av lagstiftning

yppat sig inom vederbörandes län och förordade lagstiftning i framställningens

syfte, under det att flertalet, då något behov av lagstiftning ej gjort sig gällande

inom deras län och då frågan borde lösas i samband med skiftes- och stadsplanelagstiftningen,

åtminstone för det dåvarande avstyrkte lagstiftning i

ämnet.

Sedan de sakkunniga, som jag, jämlikt nådigt bemyndigande, den 11 februari

1925 tillkallat att inom justitiedepartementet biträda vid fortsatt behandling

av frågan om revision av gällande lagstiftning rörande stadsplan och tomtindelning

jämte därmed sammanhängande författningar, erhållit bemyndigande

att överväga i vad mån inom området för de sakkunnigas uppdrag funnes lagstiftningsfrågor,

som kunde påkalla en lösning före slutförandet av de sakkunnigas

uppdrag i övrigt, överlämnade de sakkunniga med skrivelse den 24

oktober 1925 till mig förslag till lagstiftning i ämnet. Skrivelsen med därvid

fogade förslag äro, med uteslutande av en i skrivelsen intagen redogörelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

för vad tidigare i ärendet förekommit, av den lydelse bilaga A vid detta protokoll

utvisar.

Över de av de sakkunniga avgivna förslagen hava yttranden inhämtats från

överståthållarämbetet och Konungens befallningshavande i länen, genom vilkas

försorg yttranden infordras från åtskilliga överlantmätare, länsarkitekter och

kommunala myndigheter, ävensom från byggnadsstyrelsen och lantmäteristyrelsen,

varjämte från Svenska kommunaltekniska föreningens styrelse inkommit

yttrande över förslagen. Ett sammandrag av inkomna yttranden är såsom

bilaga E fogat vid detta protokoll.

mentschefen 0Mot.de Remitterade förslagen har i princip huvudsakligen anmärkts dels

från vissa håll, att något behov av ytterligare lagstiftning på förevarande område

icke gjort sig kännbart dels att frågan icke borde utbrytas ur sitt sammanhang

med de större lagstiftningsarbeten, som för närvarande påginge, varvid

man särskilt erinrat om arbetena å en ny skifteslagstiftning.

Vad förstnämnda anmärkning angår ställa sig givetvis förhållandena olika

inom skilda delar av landet. Emellertid innebära förevarande lagförslag icke

några för hela landet utan vidare bindande föreskrifter utan avse allenast att bereda

möjlighet för ett ingripande, där sådant finnes vara av behovet påkallat; och

att ett sådant behov på sina håll föreligger torde vara ovedersägligt. Den möjlighet

till kontroll, som myndigheterna enligt nu gällande lagstiftning hava, består

beträffande landsbygden däri att det enligt det år 1924 gjorda tillägget till

1 kap. 42 § i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad står Konungens

befallningshavande öppet att, då förhållandena därtill giva anledning, hos

Kungl. Maj :t hemställa om meddelande av särskilda föreskrifter med avseende

å byggnadsverksamhetens ordnande inom det område, där samhällsbildning

givit sig tillkänna; och må, sedan dylika byggnadsföreskrifter blivit av Kungl.

Maj :t meddelade, jorddelning ej så verkställas att tillämpningen av byggnadsföreskrifterna

motverkas eller markens ändamålsenliga bebyggande försvåras.

Emellertid kommer ofta en avsevärd tid att förflyta, innan byggnadsföreskrifter

bliva meddelade, vilket gör ett snabbt ingripande på denna väg omöjligt,

varjämte den inverkan, förordnande om byggnadsföreskrifter tillagts med avseende

å jorddelningen, är alltför obestämd för att myndigheterna skola kunna,

även sedan dylikt förordnande meddelats, på sådant sätt övervaka genomförandet

av jordindelningen att vid begynnande samhällsbildning en för ett tätare

bebyggande olämplig jordindelning ej kan komma till stånd. De beträffande

stads eller samhälles utomplansområde gällande stadgandena att avstyckning

ej ma sa verkställas att tillämpningen av jämlikt 46 § andra stycket av ovannämnda

kapitel eller motsvarande äldre bestämmelse meddelade byggnadsföreskrifter

motverkas eller markens ändamålsenliga bebyggande försvåras hava

av i huvudsak enahanda skäl ej visat sig ägnade att förekomma olämpliga

, avstyckningar. Att avhjälpa den brist, lagstiftningen sålunda företer, måste

anses vara av behovet påkallat. Att så är förhållandet bekräftas också av

åtskilliga av de yttranden, som avgivits över de sakkunnigas förslag.

Vad angår den andra av mig nyss berörda anmärkningen, nämligen att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

11

frågan ej borde utbrytas ur sitt sammanhang med pågående större lagstiftningsarbeten,

så kunde denna givetvis hava sitt berättigande, därest man nu

föresloge stadganden, som vore avsedda att snart ersättas av föreskrifter med

annat innehåll, varemot någon anledning till erinran ej synes böra föreligga,

om man nu endast ur en blivande lagstiftning utbryter vad som enligt densamma

är avsett att senare träda i kraft för att därigenom möjliggöra ett av

behovet påkallat tidigare ikraftträdande av den utbrutna bestämmelsen.

X 2—5 §§ av de sakkunnigas förslag till lag om villkor i vissa fall för Förslag till

ägostyckning och jordavsöndring upptagas bestämmelser, avsedda att för myn- ^

digheterna bereda möjlighet att på ett tidigt stadium av en begynnande sam - fall för äg ohällsbildning

ingripa reglerande och ordnande på densamma. Enligt bestämmelserna

skulle Konungen på anmälan av Konungens befallningshavande söndring.

och med ledning av vissa i 2 § angivna omständigheter pröva, huruvida inom l §.

socken eller viss del därav behov för kontroll å jorddelningen förelåge och i

så fall förordna, att ägostyckning eller jordavsöndring ej där finge äga rum

eller fastställas med mindre det tillsåges, att möjlighet funnes att tillgodose

vissa i 2 § närmare angivna behov; och skulle, sedan .förordnande av Konungen

meddelats, det ankomma a Iionungens befallningshavande att utöi a

den avsedda kontrollen. Bestämmelser med enahanda syfte som ovannämnda

i de sakkunnigas förslag införda hava upptagits i det för innevarande år.- riksdag framlagda förslaget till lag om delning av jord å landet i förslagets

19 kap. 1 § andra och tredje styckena. Skifteslagsförslaget anger de förhållanden,

på grund av vilka kontroll å jorddelningen skall inträda, i princip

lika med de sakkunnigas förslag men lägger prövning av huruvida dylika

förhållanden inträtt icke, såsom de sakkunnigas förslag, a Konungen utan å

Iionungens befallningshavande. Genom att låta prövning av nu ifrågavarande

förhållanden ankomma å Ilonungens befallningshavande synas, såsom ock i

några yttranden över de sakkunnigas förslag framhållits, möjligheterna ökade

att i alla de fall, där behov föreligger, ingripande skall kunna utan onödig omgång

äga rum. Därigenom att, såsom i skifteslagsförslaget. samma myndighet

nämligen I^onungens befallningshavande har att pröva huruvida sådana förhållanden

inträtt, att kontroll å jorddelningen inom visst område erfordras,

samt att utöva denna kontroll, vinnes en avsevärd förenkling i själva förfarandet.

Skifteslagsförslaget torde äga företräde framför de sakkunnigas förslag

också därutinnan, att enligt skifteslagsförslaget kontroll jämväl skall

utövas å fastighetsbildningen inom det till avskiljande ifrågasatta området.

Utöver vad ovan framhållits skiljer sig skifteslagsförslaget i princip endast

därutinnan från de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna att skifteslagsförslaget,

i motsats till de sakkunnigas förslag, icke upptager, att möjlighet

skall beredas till anordnande av platser för allmänna byggnader inom

det till uppdelning avsedda området. Att jämväl detta behov å ett så tidigt

stadium av samhällsutvecklingen, som det, varom här är fråga, tillgodoses,

torde emellertid ej vara i särskilt hög grad påkallat. I de sakkunnigas ^förslag

finnes upptaget stadgande angående hörande av vissa myndigheter. Kågon

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

3 §■

Lagens

ikraft
trädande.

Förslag till

lag om tilllägg

till

lagen om

fastighetsbildning

i

stad.

motsvarighet härtill finnes icke i skifteslagsförslaget. Tillräcklig anledning

synes ej heller förefinnas att i förevarande lag införa ovillkorlig skyldighet

för den beslutande myndigheten att, innan ärende avgöres, infordra yttrande

från annan myndighet. Det måste antagas, att Konungens befallningshavande

jämväl utan uttryckligt stadgande om dylik skyldighet i varje ärende införskaffar

den utredning, som i det särskilda fallet kan vara erforderlig.

I ett inom departementet utarbetat förslag till lag om villkor i vissa fall

för ägostyckning och jordavsöndring har på de skäl, jag nu anfört, upptagits,

under 1 §, bestämmelser, som såvitt rörer ägostyckning och jordavsöndring

överensstämma med vad som i skifteslagsförslagets 19 kap. 1 § andra och tredje

styckena upptagits beträffande avstyckning.

Såsom 2 § hava upptagits stadganden motsvarande 6 § i de sakkunnigas förslag.

I enlighet med vad i några yttranden över de sakkunnigas förslag hemställts

har dock lantmätare ålagts anmälningsplikt jämväl beträffande jordavsöndring.

Därjämte har, i anledning av den ändring, som enligt vad nyss

nämnts vidtagits i de sakkunnigas förslag, inryckts en uttrycklig bestämmelse

om att Konungens befallningshavande äger pröva, huruvida förhållande,

varom i 1 § sägs, skall anses vara för handen.

3 § i det inom departementet utarbetade förslaget överensstämmer med 7 §

i de sakkunnigas förslag, dock att i enlighet med vad i några yttranden över

sistnämnda förslag hemställts, klagorätt, där byggnadsnämnd ej finnes, tilllagts

kommunalnämnd eller annan myndighet, som kan hava förordnats att

fullgöra vad byggnadsnämnd eljest åligger, varjämte stadgats, att ägodelningsrättens

ordförande jämväl skall erhålla del av Konungens befallningshavandes

beslut.

Bestämmelserna om lagens ikraftträdande överensstämma med de sakkunnigas

förslag. Såsom den avgörande tidpunkten med avseende å lagens återverkande

kraft synes dock böra införas dagen för lagförslagets remitterande

till lagrådet. Då den nya skifteslagen, därest densamma blir av riksdagen

antagen, trätt i kraft, blir den nu föreslagna lagen obehövlig. Emellertid har

denna avseende a ägostyckning och jordavsöndring, vilka jorddelningsförrättningar

ej skulle förekomma enligt nya skifteslagen. Det lärer därför ej vara

erforderligt att redan nu sätta den föreslagna lagens giltighet i beroende av

en ny skifteslags trädande i kraft.

Såsom framgar av vad jag förut anfört föreligger jämväl för städernas del

behov av en lagstiftning motsvarande den, för vilken jag förut redogjort.

-Tåg anser mig därför redan nu böra framlägga förslag till dylik lagstiftning

och har därför låtit inom departementet utarbeta ett förslag till lag om tilläggtill

5 kapitlet av lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad. Vid förslagets

utformande har jag följt de sakkunnigas förslag med avvikelser i huvudsak

motsvarande dem, för vilka jag förut redogjort beträffande förslå
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

1 °

lo

get till lag om villkor i vissa fall för ägostyckning och jordavsöndring. Dessutom

har, i motsats till vad som skett i de sakkunnigas förslag, i lagförslaget

upptagits, att magistraten och ej Konungens befallningshavande skall hava att

godkänna plan, som i lagförslaget avses. Såsom i några av yttrandena över de

sakkunnigas förslag framhållits vinnes härmed att samma myndighet, som har

att för fastställelse pröva avstyckning, får godkänna däröver upprättad plan.

Med hänsyn härtill lärer icke vara erforderligt att i detta lagförslag upptaga

bestämmelser om särskild handläggning och prövning av frågan huruvida

sådant förhållande skall anses vara för handen, att godkänd plan skall

föreligga. Jämlikt stadgande i 5 kap. 21 § i lagen om fastighetsbildning i

stad kommer godkännande av planer att ankomma i Stockholm å överståthållarämbetet

samt i stad utan magistrat och i samhälle å landet å Konungens befallningshavande.

Därest de i samband med förslaget till lag om delning av jord å landet föreslagna

ändringarna i nu nämnda 5 kap. bliva av riksdagen antagna, bortfaller

stadgandet i 21 § enligt dess nuvarande lydelse, vadan till en senare

riksdag bör framläggas förslag till förtydligande härutinnan. Att sådant förslag

ej nu framlägges, har sin grund däri, att skifteslagsförslaget är avsett

att träda i kraft först framdeles å dag, som Konungen bestämmer.

I de sakkunnigas förslag finnas i förslaget till lag om villkor i vissa fall för

ägostyckning och jordavsöndring under 1 § och i förslaget om tillägg till 5 kap.

av lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad under 8 a § 1 mom.

upptagna bestämmelser, avsedda att göra enligt 7 och 42 §§ i 1 kap. av nämnda

lag gällande förbud mot nybyggnad mera effektiva. Av utredningen torde

väl framgå, att nu nämnda byggnadsförbud ofta överträdas. Emellertid lärer

genomförandet av de lagförslag, jag som förut nämnts anser böra nu framläggas,

väsentligen avhjälpa även de missförhållanden, som föranlett framläggandet

av de sakkunnigas förslag i denna del. Vid sådant förhållande synes

tillräcklig anledning ej förefinnas att framlägga förslag i ämnet före genomförandet

av stadsplanelagstiftningen i dess helhet. Vid det fortsatta arbetet

med avseende å stadsplanelagstiftningens revision synas i ett sammanhang

böra övervägas de olika utvägar, som erbjuda sig att göra nu ifrågavarande

byggnadsförbud mera effektiva.»

Departementschefen uppläser härefter Förslag till lag om villkor i vissa fall

för ägostyckning och jordavsöndring samt Förslag till lag om tillägg till

5 kapitlet av lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad av den hädelse,

bilagor till detta protokoll utvisa, samt hemställer, att för ändamål, 87 § regeringsformen

omförmäler, lagrådets utlåtande över förslagen måtte genom utdrag

av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådet övriga ledamöter biträdda hemställan

täckes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Arvid Torold.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr SI 0.

Förslag

till

Lag

om villkor i vissa fall för ägostyckning och jordavsöndring.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Ägostyckning eller jordavsöndring för avskiljande i ett sammanhang av ett

flertal smärre lägenheter för bostadsändamål eller för beredande av plats för

industriella anläggningar eller i annat liknande syfte må inom område, för vilket

stadsplan ej finnes fastställd, äga rum eller fastställas allenast i enlighet

med av Konungens befallningshavande godkänd plan för fastighetsbildningen

inom det till avskiljande ifrågasatta området. Lag samma vare, där eljest ägostyckning

eller jordavsöndring ifrågakommer å ort, där större byggnadsverksamhet

råder eller till följd av den omfattning, vari upplåtelser redan skett,

eller av annan anledning är att förvänta.

Vid uppgörande av plan, varom nu sagts, skall iakttagas, att möjlighet beredes

till anordnande ej mindre av lämpliga trafikleder samt öppna platser inom

och utfartsvägar från det till avskiljande avsedda område!? än även, i den mån

så prövas erforderligt, av ledningar för belysning, för tillförsel av vatten och

för avlopp.

2 §•

Finner Konungens befallningshavande, att för visst område, för vilket stadsplan

ej finnes fastställd, förhållande, varom i 1 § första stycket sägs, är för

handen, äger Konungens befallningshavande förordna, att ägostyckning eller

jordavsöndring ej må äga rum eller fastställas annorledes än i enlighet med

plan, som omförmäles i samma stycke.

Därest lantmätare, som förordnats att verkställa ägostyckning eller som skall

å karta avfatta område, vilket skall avsöndras, finner, att förhållande, varom

nyss sagts, är för handen utan att vederbörlig plan blivit av Konungens

befallningshavande godkänd, göre han om förhållandet anmälan hos Konungens

befallningshavande; och vile förrättningen i avvaktan på ärendets avgörande,

därest ej Konungens befallningshavande lämnar tillstånd till förrättningens utförande.

3 §.

Över Konungens befallningshavandes beslut i ärende, varom nu sagts, må besvär

anföras i den ordning, som för överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är bestämd.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

15

Rätt att överklaga sådant beslut tillkommer ock byggnadsnämnd eller, där

sådan ej finnes, kommunalnämnd eller annan myndighet, som kan hava förordnats

att fullgöra vad byggnadsnämnd eljest åligger.

Myndighet, varom nu sagts, ävensom ägodelningsrättens ordförande skola

utan dröjsmål erhålla del av beslutet.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad uppgift,

från trycket utkommit i Svensk författningssamling. Lagen äger dock ej

tillämpning beträffande ägostyckning, vartill förordnande meddelats före den

5 februari 1926, eller i fråga om ägostyckning, som avses i 3 § i lagen den

27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring, där avtalet

om överlåtelsen skett före den 5 februari 1926, samt ej heller beträffande

jordavsöndring, som skett före sistnämnda dag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Förslag

till

Lag

om tillägg till 5 kapitlet av lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning

i stad.

Härigenom förordnas, att i 5 kapitlet av lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning

i stad skall efter 8 § införas en ny paragraf, 8 a §, med nedan angivna

lydelse:

8 a §.

Avstyckning i ett sammanhang av ett flertal smärre lägenheter för bostadsändamål

eller för beredande av plats för industriella anläggningar eller i annat

liknande syfte må inom område, för vilket stadsplan ej finnes fastställd,

äga rum eller fastställas allenast i enlighet med av magistraten godkänd plan

för fastighetsbildningen inom det till avskiljande ifrågasatta området. Lag

samma vare, där eljest avstyckning ifrågakommer inom område, varom nyss

sagts, där större byggnadsverksamhet råder eller till följd av den omfattning,

vari upplåtelser redan skett, eller av annan anledning är att förvänta.

Vid uppgörande av plan, varom nu sagts, skall iakttagas, att möjlighet beredes

till anordnande ej mindre av lämpliga trafikleder samt öppna platser inom

och utfartsvägar från det till avskiljande avsedda området än även, i den mån

så prövas erforderligt, av ledningar för belysning, för tillförsel av vatten och

för avlopp.

Finner byggnadsnämnd, att beträffande visst område, för vilket stadsplan ej

finnes fastställd, förhållande, varom i första stycket sägs, är för handen,

utan att sådan plan, som där omförmäles, blivit av magistraten godkänd, göre

om förhållandet anmälan hos magistraten; och må i ty fall avstyckning inom

samma område ej företagas eller fortsättas, därest ej magistraten därtill lämnar

tillstånd. Vad nu sagts gälle ock förrättningsman i avstyckningsärende, som

till honom överlämnats.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad uppgift,

från trycket utkommit i Svensk författningssamling. Lagen äger dock ej

tillämpning beträffande avstyckning, som till förrättningsman överlämnats före

den 5 februari 1926, eller beträffande avstyckning, som avses i 10 § av ovannämnda

kapitel, där avtalet om överlåtelsen skett före sistnämnda dag.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

17

Bil. A.

Till Herr statsrådet och chefen, för Kungl. justitiedepartementet.

Sedan, jämlikt nådigt bemyndigande, herr statsrådet dels den 11 februari

1925 tillkallat undertecknad Ehrenborg jämte fastighetsdirektören i Stockholm

kaptenen Nils Hasselqvist och magistratssekreteraren i Stockholm Wilhelm

Hilarion Wistrand att såsom sakkunniga inom justitiedepartementet biträda

vid fortsatt behandling av frågan om revision av gällande lagstiftning rörande

stadsplan och tomtindelning jämte därmed sammanhängande författningar samt

förordnat undertecknad att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas arbete,

dels ock den 15 juni 1925 anmodat byggnadsrådet Johan Fredrik Lilljekvist

och länsarkitekten i Stockholms län Edvin Stenfors att deltaga i sagda

behandling bland annat i vad den rörde frågan angående erforderliga åtgärder

för förekommande av olämpligt bebyggande vid begynnande samhällsbildning

samt de sakkunniga erhållit i bemyndigande att överväga i vad mån inom området

för de sakkunnigas uppdrag funnes lagstiftningsfrågor, som kunde påkalla

en lösning före slutförandet av de sakkunnigas uppdrag i övrigt, får jag å

de sakkunnigas vägnar vördsamt anföra följande.

En av de mest trängande uppgifterna för lagstiftningen om stadsplan och

därmed i samband stående frågor är att söka förhindra uppkommandet av

tätare bebyggda platser, beträffande vilka skäliga anspråk i fråga om sundhet,

ordning och utrymme ej blivit tillgodosedda. De vägar, som erbjuda sig

för lagstiftningen för att nå detta syftemål, bestå i huvudsak av ett reglerande

antingen av själva byggnadsverksamheten eller ock av den jorddelning, som

ligger till grund för bebyggandet. Särskilt vad angår bestämmelserna om jorddelningen

synes den nuvarande lagstiftningen förete vissa brister, vilka för att

olämpliga samhällsbildningar må kunna förhindras så snart som möjligt böra

avhjälpas.

I avvaktan på stadsplans fastställande gälla enligt 7 § i lagen om fastighetsbildning

i stad för städer och samhällen, där den för städerna gällande ordning

för bebyggande skall iakttagas, förbud mot nybyggnad dels då beslut

fattats om antagande av stadsplan för förut ej planlagt område, dels ock då

fråga väckts om stadsplans utsträckande över visst område, varvid dock är

att märka, att i sistnämnda fall förbud endast gäller efter förordnande av

Konungens befallningshavande under en tid av högst sex månader. Enligt

42 § i nämnda lag gäller i enahanda syfte förbud mot nybyggnad, då Konungen

beträffande visst område å landet förordnat, att stadsplan skall upprättas.

De sålunda gällande förbuden hava i orter, där en livligare samhällsbildning

försiggår och särskilt där denna har karaktären av förortsbildning,

i stor omfattning överträtts och har i dylika fall byggnadsföretagen, delvis på

grund av att erforderliga krafter ej stå till myndigheternas förfogande i och

för byggnadsverksamhetens övervakande, oftast först kommit till myndigheternas

kännedom, sedan de fortskridit så långt, att det i nämnda lag, i dess

44 §, såsom enda utväg anvisade medlet att beivra förbudets överträdande,

nämligen att söka handräckning för byggnadens borttagande, ej skäligen kunnat

tillgripas. I följd härav hava överträdelser av nu ifrågavarande byggnadsförbud

ofta blivit begångna utan att någon påföljd inträtt. Att överträdelser

av förbuden ägt rum i så stor omfattning som skett bär emellertid jämväl va
Bihang

till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 179 höft. {Nr 210.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!,. Maj:ts proposition nr 210.

rit beroende på, att i lagstifningen angående jorddelningen ej kunnat hämtas

tillräckligt stöd för att göra nybyggnadsförbuden effektiva. I de fall, då nu

nämnda förbud äga tillämpning, finnes i lagstiftningen intet hinder för att

jorddelning får fortgå och gäller för densamma ej annan inskränkning än att

den icke må ske på sådant sätt, att markens ändamålsenliga bebyggande försvåras.

Bestämmelser härom äro intagna beträffande avstyckning i 5 kap. 8 §

av lagen om fastighetsbildning i stad, beträffande ägostyckning i lagen

den 12 maj 1917 om tillägg till lagen om hemmansklyvning, ägostyckning

och jordavsöndring samt beträffande jordavsöndring i 21 §

av sistnämnda lag. Dessa bestämmelser hava icke visat sig kunna i

tillräcklig grad verka för att under den tid, stadsplan på sätt ovan

nämnts avvaktas, en olämplig jorddelning icke genomföres, utan har det

tvärtom under nämnda tid i stor utsträckning inträffat att jorddelningar genomförts,

som ur stadsplanesynpunkt visat sig i hög grad menliga. Yad särskilt

beträffar de områden på landet, beträffande vilka Konungen förordnat, att

stadsplan skall upprättas, har den relativt stora friheten för den enskilde

markexploatören att få jorddelningen genomförd så som han funnit för gott

samt möjligheten för köparna av de avsöndrade tomterna att antingen, sedan

jorddelning i alla fall skett, på grund av billighetsskäl erhålla dispens från

gällande byggnadsförbud eller och utan dylik dispens med trotsande av förbud

bebygga tomterna, verkat därhän, att någon orsak ej förelegat för markexploatören

att söka få stadsplan genomförd, då han likväl trots stadsplaneförordnandet

kunnat i stort sett såsom förut verkställa försäljning av tomtmark.

På dessa grunder anse de sakkunniga, att beträffande område, för vilket

nu nämnda förbud mot nybyggnad gälla, jämväl bör införas förbud mot jorddelning

under samma betingelser i övrigt, som för nybyggnadsförbuden äro

gällande.

Skall på ett verksamt sätt olämpliga samhällsbildningar kunna förhindras,

ligger uppenbarligen stor vikt på, att lagstiftningen ger myndigheterna medel

i händerna att kunna ingripa på ett tidigt stadium av utvecklingen, ty sker

icke detta utan har redan, innan ingripandet äger rum, jorddelningen eller

bebyggandet fått begynna på ett olämpligt sätt, uppresa sig störa och ofta

oöverstigliga svårigheter gentemot att häri åstadkomma någon rättelse. Särskilt

stor är uppenbarligen faran i detta avseende inom orter, där samhällsbildningen

sker i ett mera raskt tempo, något som särskilt är förhållandet i

de omkring de större städerna belägna områdena, inom vilka ofta en snabb

förortsbildning äger rum. Möjligheterna för myndigheterna att ingripa böra

inrikta sig på en reglering såväl av bebyggandet som av jorddelningen, då

denna senare i hög grad verkar normerande jämväl å bebyggandet. Möjlighet

för myndigheterna att ingripa med avseende å bebyggandet föreligger beträffande

landsbygden på grund av en under 1924 företagen lagändring, varigenom

till 42 § i lagen om fastighetsbildning i stad lades ett sista stycke av

innehåll, att Konungen må, om behov därtill föreligger, meddela särskilda föreskrifter

med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande inom område å landet,

där större byggnadsverksamhet är att förvänta men för vilket stadsplan

finnes tillsvidare icke böra upprättas. På grund av 46 § sista stycket av

nämnda lag äger Konungen att för stad och samhälle å landet, där den för

städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, meddela dylika föreskrifter.

Myndigheterna böra emellertid, utöver vild de sakkunniga förut föreslagit

beträffande område, för vilket stadsplan skall upprättas, äga möjlighet

att vid uppkommande samhällsbildning verka reglerande ej blott på bebyggandet

utan också på jorddelningen. Lagstiftningen giver för närvarande

myndigheterna icke härtill något medel utöver stadganden därom, att jorddelning

inom utomplansområdc till stad och samhälle på landet, där den för

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 210.

19

städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, ävensom inom område,

för vilket meddelats förordnande enligt 42 § första eller sista stycket

av förenämnda lag, ej må så verkställas, att markens ändamålsenliga bebyggande

försvåras samt stadganden därom, att jorddelning ej heller må så verkställas,

att tillämpningen av särskilt meddelade byggnadsföreskrifter motverkas.

Stadgandena innehållas beträffande avstyckning i 5 kap. 8 § av sistnämnda

lag, beträffande ägostyckning i lagen den 12 maj 1917 om tillägg till

lagen om hemmansklyvning m. m. samt beträffande jordavsöndring i 21 § av

sistberörda lag. Dessa bestämmelser hava emellertid ej gjort det möjligt för

myndigheterna att ingripa på ett så tidigt stadium och på ett så snabbt sätt

som erforderligt varit utan föreligger, därest ej lagstiftningen i detta avseende

så snart ske kan göres mera effektiv, stor fara att inom de delar av landet,

där en livligare samhällsbildning äger rum, i många fall till grund för denna

kommer att ligga en jorddelning, som tagit så litet hänsyn till, att erforderliga

och ändamålsenliga utrymmen åstadkommits i olika hänseenden, att det

bebyggande, som på grund av jorddelningen kommer att ske, ej tillgodoser

skäliga krav på sundhet, utrymme, reda och ändamålsenlighet.

I följd härav hava de sakkunniga utarbetat ett härvid fogat lagförslag, som

innehåller utom stadganden av förut angiven innebörd att, om i någon ort jorddelning

för bostadsändamål eller eljest för bildande av smärre fastigheter i

större omfattning förekommer, Konungen äger förordna, att inom socknen eller

visst område därav jorddelning ej må äga rum eller fastställas, sa framt, icke

möjlighet beredes till anordnande, i den mån så prövas erforderligt, ej mindre

av lämpliga trafikleder samt öppna platser och platser för allmänna byggnader

inom och utfartsvägar från det till uppdelning avsedda området, än även

av avlopp, vattentillförsel och ledningar för belysning. .Har dylikt förordnande

meddelats, skall, enligt förslaget, prövningen av att villkoren för jorddelning

uppfyllts ankomma på Konungens befallningshavande och skall sökande hava

att till styrkande av villkorens uppfyllande till Konungens befallningshavande

ingiva översiktskarta jämte de handlingar och intyg, sökanden kan akta nödigt

åberopa. I förslaget upptagas därjämte bestämmelser avsedda att möjliggöra

kontroll å lagens tillämpning och vid behov ett snabbt ingripande ävensom för

lagens tillämpning i övrigt erforderliga föreskrifter. Lagen är avsedd att

äga tillämpning å jorddelning, som ej. grundar sig på överlåtelse eller förordnande

att verkställa ägostyckning av tidigare datum än dagen för det eventuella

framläggandet av proposition i ämnet.

Då bestämmelser av nu angiven innebörd jämväl visat sig. erforderliga för

städers och samhällens utomplansområden. hava de sakkunniga utarbetat ett

härvid fogat lagförslag att gälla för avstyckning, vilket lagförslag innehåller

i huvudsak enahanda stadganden som de förut nämnda. Dessa bestämmelser

hava ansetts böra infogas i 5 kap. av lagen om fastighetsbildning i stad efter

kapitlets 8 §.

Till grund för utarbetandet av de av de sakkunniga uppgjorda förslagen

hava legat de av länsarkitekten Stenfot och lantmäteristyrelsen framlagda förslagen.

. o

Bland de sakkunniga har icke vid behandling av denna fråga yppats någon

skiljaktig mening.

Stockholm den 24 oktober 1925.

Michael E hr enbär g.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Förslag

till

Lag

om villkor i vissa fall för ägostyckning och jordavsöndring.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

1 mom. Har inom samhälle, där den för städerna gällande ordning för

bebyggande skall iakttagas, fråga väckts om antagande av stadsplan för förut

ej planlagt område, äge Konungens befallningshavande att på framställning

av samhället förordna, att inom område, varom fråga är, ägostyckning eller

jordavsöndring ej må äga rum eller fastställas, till dess beslut i frågan blivit

fattat, dock i intet fall för längre tid än sex månader.

2 mom. Är beslut fattat om antagande av stadsplan för förut ej planlagt

område i samhälle varom i 1 mom. sägs, må inom området ägostyckning eller

jordavsöndring ej företagas eller fastställas, innan frågan om beslutets fastställande

blivit prövad.

3 mom. Har Konungen jämlikt 1 kap. 42 § första stycket av lagen om

fastighetsbildning i stad eller motsvarande äldre bestämmelser förordnat, att

stadsplan för visst område skall upprättas, må inom område, varom fråga är,

ägostyckning eller jordavsöndring ej äga rum eller fastställas, förrän stadsplan

blivit fastställd för området eller del därav.

4 mom. Från förbud mot ägostyckning och jordavsöndring, som på grund

av bestämmelse i denna § meddelats eller är gällande, äge Konungens befallningshavande

i särskilt fall medgiva undantag.

Innan ärendet prövas, har Konungens befallningshavande att över detsamma

höra länsarkitekt, därest sådan finnes, ävensom, där anledning därtill föreligger,

överlantmätare, kommunalnämnd eller byggnadsnämnd.

2 §■

Förekommer inom område, som ej avses i 1 § och för vilket stadsplan ej

finnes fastställd, i större omfattning ägostyckning eller jordavsöndring för

bostadsändamål eller eljest för bildande av smärre fastigheter eller är sådant

att förvänta, äger Konungen förordna, att inom socknen eller viss del därav

ägostyckning eller jordavsöndring ej må äga rum eller fastställas, så framt icke

möjlighet beredes till anordnande, i den mån så prövas erforderligt, ej mindre

av lämpliga trafikleder samt öppna platser och platser för allmänna byggnader

inom och utfartsvägar från det till uppdelning avsedda området, än även

av avlopp, vattentillförsel och ledningar för belysning.

Det ankommer på Konungens befallningshavande att, där omständigheterna

sådant förordnande påkalla, med anmälan därom till Konungen inkomma.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

21

3 §.

Har förordnande, varom i 2 § sägs, meddelats, ankommer det å Konungens

befallningshavande att pröva, huruvida ägostyckning eller jordavsöndring

uppfyller de i samma § uppställda villkor, och har den, som vill erhålla ägostyckning,

att därtill söka tillstånd hos Konungéhs befallningshavande.

■4 §.

Vid ansökan om tillstånd till ägostyckning eller om fastställelse å jordavsöndring

inom område, beträffande vilket förordnande enligt 2 § meddelats,

har sökanden till styrkande av att ägostyckningen eller jordavsöndringen uppfyller

de i samma § angivna villkor att ingiva översiktskarta jämte de handlingar

och intyg, sökanden kan akta nödigt åberopa.

Beträffande ärende, som nu sagts, skall vad i 1 § 4 mom. andra stycket

stadgats äga motsvarande tillämpning.

5 §•

Har Konungens befallningshavande gjort anmälan, som i 2 § andra stycket

sägs, skall i avvaktan på Konungens beslut i ärendet vad ovan i 2—4 §§ stadgats

äga motsvarande tillämpning.

6 §.

Finner lantmätare, som förordnats att verkställa ägostyckning, att sådant

förhållande är för handen, som i 2 § sägs, utan att sådant förordnande, som

där omförmäles, meddelats eller påkallats, göre han om förhållandet anmälan

hos Konungens befallningshavande; och vile förrättningen i avvaktan på ärendets

avgörande, därest ej Konungens befallningshavande lämnar tillstånd till

ägostyekningens utförande.

7 §.

över Konungens befallningshavandes beslut i ärende, varom nu sagts, må

besvär anföras i den ordning, som för överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är bestämd.

Rätt att överklaga sådant beslut tillkommer ock byggnadsnämnden, som

därav utan dröjsmål skall erhålla del.

Denna lag träder i kraft dagen efter den. då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling. Lagen äger

dock ej tillämpning beträffande ägostyckning, vartill förordnande meddelats

före den . , eller i fråga om ägostyckning, som avses i 3 §

i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring,

där avtalet om överlåtelsen skett före den , samt ej

heller beträffande jordavsöndring, som skett före sistnämnda dag.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Förslag

till

Lag

om tillägg till 5 kapitlet av lagen den 12 maj 1017 om fastighetsbildning

i stad.

Härigenom förordnas, att i 5 kapitlet av lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning

i stad skall efter 8 § införas en ny paragraf, 8 a §, med nedan

angivna lydelse.

8 a §.

1 mom. Har fråga väckts om antagande av stadsplan för förut ej planlagt

område, äge Konungens befallningshavande att på framställning av staden

förordna, att inom område, varom fråga är, avstyckning ej må äga rum eller

fastställas, till dess beslut i frågan blivit fattat, dock i intet fall för längre tid

än sex månader.

Är beslut fattat om antagande av stadsplan för förut ej planlagt ^område,

må inom området avstyckning ej äga rum eller fastställas, innan frågan om

beslutets fastställande blivit prövad.

Från förbud mot avstyckning, som på grund av bestämmelse i detta mom.

meddelats eller är gällande, äge Konungens befallningshavande i särskilt fall

medgiva undantag. Innan ansökan därom prövas, har Konungens befallningshavande

att över densamma höra länsarkitekt, därest sådan finnes, ävensom,

där anledning därtill föreligger, byggnadsnämnd.

2 mom. Förekommer inom område, som ej avses i 1 mom. och för vilket

stadsplan ej finnes fastställd, i större omfattning avstyckning^ för bostadsändamål

eller eljest för bildande av smärre fastigheter eller är sådant att förvänta,

äger Konungen förordna, att inom område, som nyss sagts, avstyckning

ej må äga rum eller fastställas, så framt icke möjlighet beredes till anordnande,

i den mån så prövas erforderligt, ej mindre av lämpliga trafikleder

samt öppna platser och platser för allmänna byggnader inom och utfartsvägar

från det till uppdelning avsedda området, än även av avlopp, vattentillförsel

och ledningar för belysning.

Det ankommer på Konungens befallningshavande att, där omständigheterna

sådant förordnande påkalla, med anmälan därom till Konungen inkomma.

Har förordnande, varom i första stycket sägs, meddelats, ankomme det å

Konungens befallningshavande att pröva, huruvida avstyckning uppfyller de

i nämnda stycke angivna villkor. Fastighetens ägare bär att i och för denna

prövning förete översiktskarta jämte de handlingar och intyg, han kan akta

nödigt åberopa. Beträffande ärendet skall vad i 1 mom. sista stycket sista

punkten stadgats äga motsvarande tillämpning.

Har Konungens befallningshavande gjort anmälan, varom i andra stycket

sägs, skall i avvaktan på Konungens beslut i ärendet vad ovan i detta mom.

stadgats äga motsvarande tillämpning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr älO.

23

Finner byggnadsnämnd, att beträffande visst område, för vilket stadsplan

ej finnes fastställd, sådant förhållande är för handen, som i första stycket

sägs, utan att sådant förordnande, som där omförmäles, meddelats eller påkallats,

göre om förhållandet anmälan hos Konungens befallningshavande,

och må i ty fall avstyckning inom samma område ej företagas eller fortsättas,

därest ej Konungens befallningshavande därtill lämnar tillstånd. Vad nu sagts

galle ock förrättningsman i avstyckningsärende, som till honom överlämnats.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling. Lagen äger

dock ej tillämpning beträffande avstyckning, som till förrättningsman överlämnats

före den , eller beträffande avstyckning, som avses

i 10 § av ovannämnda kapitel, där avtalet om överlåtelsen skett före sistnämnda

dag.

*

V

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Behovet åt

lagstiftnin

gen och för

slagens all

manna

grunder.

Bil. B.

Sammandrag av yttranden över förslag dels till lag om villkor i vissa

fall för ägostyckning och jordavsöndring dels ock till lag om tillägg

till 5 kapitlet av lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad,

vilka förslag den 24 oktober 11)25 avgivits av sakkunniga för revision av

gällande lagstiftning rörande stadsplan och tomtindelning in. m.

öv er ståthållar ämbetet: Då enligt vad ämbetet bär sig bekant förslaget till

lag om delning av jord å landet för närvarande (den 19 december 1925) genomgår

granskning i lagrådet för att sedermera föreläggas 1926 års riksdag,

vågar ämbetet antaga att jämväl föreliggande fråga därvid kommer att upptagas

till behandling, så att de olika lagförslagen kunna bedömas i ett sammanhang

och därefter träda i kraft samtidigt. Mot förslagen har ämbetet icke

något att erinra, då ämbetet vågar antaga, att de myndigheter som kunna hava

att tillämpa föreskrifterna i fråga, skola iakttaga icke endast det allmännas

intresse, utan även jordägarens att icke behöva underkasta sig större inskränkningar

i förfoganderätten över sin egendom än som verkligen betingas av detta

allmänna intresse.

Stockholms stadsingenjör skontor: För Stockholms stads vidkommande torde

den nya lagen ej vara lika mycket av behovet påkallad.som beträffande stora

flertalet mindre städer och samhällen inom landet, men även i Stockholm kunna

flera fall av en olämplig fastighetsbildning påvisas. En skärpt lagstiftning rörande

fastighetsbildning, till ändamål att förhindra kåkstäders uppkomst, är

enligt kontorets förmenande av behovet påkallad, och torde lagförslaget hava

en verklig uppgift att fylla. Någon fara för en för sträng tillämpning av de

båda lagförslagen torde ej heller behöva föreligga, då Konungens befallningshavande

i samtliga fall, som i förslaget åsyftas, har befogenhet att på särskild

ansökan medgiva enstaka jordavsöndringar av ena eller andra slaget.

Kontoret har för sin del sålunda intet att erinra emot de båda lagförslagen.

Flistighet snämnden i Stockholm: Behovet av lagstiftningsåtgärder till förhindrande

av s. k. kåkstäders uppkomst och utveckling har för huvudstadens

del under de senare åren gjort sig alltmer gällande. Fastighetsbildningen för

tätare bebj^ggande såväl å områden angränsande till stadens jurisdiktionsgräns

som å icke planlagda områden inom staden har nämligen numera tagit en omfattning,

som för staden redan nu medför och ännu mer i framtiden kan komma

att medföra betydande olägenheter av flera slag, av vilka särskilt må framhållas

de nu oberäkneliga utgifterna för blivande stadsplaners genomförande.

Med nu gällande lagbestämmelser är det i stort sett omöjligt att komma tillrätta

med de missförhållanden, varom här är fråga, även om staden inom sin

jurisdiktion genom upprättandet av stadsplan för sålunda till bebyggande sönderstyckade,

i enskild ägo varande markområden kan hindra ett olämpligt bebyggande.

En sådan åtgärd för emellertid med sig ekonomiska konsekvenser

för kommunen av den art och omfattning, att staden knappast kan tillgripa

detta medel, så länge icke i lag finnes föreskriven rätt för vederbörande samhälle

att av markägaren i skälig omfattning uttaga gottgörelse för de omkostnader,

som av kommunen nedlagts för stadsplanens genomförande. Staden

har emellertid betydande intressen att bevaka även med avseende å staden angränsande

samhällens utnyttjande, bebyggande och stadsplaneläggande. Då

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts proposition nr 210.

25

det kan antagas, att sådana samhällen kunna komma att införlivas med huvudstaden,

är det nämligen för staden av synnerlig vikt, att dessa samhällens planläggande

sker efter grunder som överensstämma med moderna fordringar å en

stadsplans utformande och genom vilka såväl stadens som grannsamhällenas

berättigade intressen tillvaratagas. Det synes fastighetsnämnden att föreliggande

lagförslag kunna väntas komma att på ett i huvudsak tillfredsställande

sätt bidraga till att tillgodose det behov av reglering av begynnande samhällsbildning,

vilket, såsom inledningsvis framhållits, med den livliga utflyttning,

som numera pågår från ett flertal städer, gör sig alltmer kännbart. Nämnden

har med hänsyn till den korta tid, som stått till dess förfogande för avgivande

av yttrande i frågan, icke varit i tillfälle att taga ställning till lagförslagens

alla detaljer. Med framhållande av den synnerliga önskvärdheten av att en

verkligt effektiv lagstiftning beträffande här ifrågavarande angelägenheter

med det snaraste kommer till stånd tillstyrker nämnden förslagens antagande

under hemställan, att vid densammas definitiva utformande nedan återgivna

synpunkter måtte vinna beaktande.

Konungens be fållning skavande i Stockholms län: Då genom de föreliggande

förslagen skulle åstadkommas möjlighet för myndighet att på ett tidigt stadium

ingripa i kontrollerande och övervakande syfte för att förhindra en för en blivande

eller pågående samhällsbildning olämplig jorddelning samt icke något

från Konungens befallningshavandes sida är att erinra mot förslagens innehåll,

får Konungens befallningshavande med understrykande av behovet för länets

vidkommande av lagbestämmelser i nu avsedd riktning tillstyrka förslagens

upphöjande till lag.

Konungens befallninghav ande i TJppsala lån instämmer i huvudsak i överlantmätarens

yttrande.

Överlantmätaren i Uppsala län: Bestämmelserna beträffande ägostyckning

och jordavsöndring böra inarbetas i lagen om delning av jord på landet.

Konungens befallningshavande i Södermanlands län instämmer i huvudsak

med överlantmätaren.

Överlantmätaren i Södermanlands lån: I en hel del fall. där avses eller är

att förvänta tätare bebyggande, har olämplig jorddelning förekommit och förekommer

i vissa delar ännu. Sådan kan med nu gällande lagbestämmelser ej

helt undvikas, på grund av att jordägaren och jordexploatörerna hava allt för

fria händer att i dessa stycken ensamma fatta beslut, oberoende av förrättningsmans

eller annan sakkunnigs anvisningar och råd. Mot lagförslagen har jag

inga erinringar av större betydelse att framställa.

Konungens befallningshavande i Östergötlands län: Ehuru det torde vara

otvivelaktigt, att en lagstiftning av föreslagen innebörd i viss man kommer

att hämma egnahemsverksamheten, synes dock erfarenheten giva vid handen,

att byggnadsverksamheten å landsbygden ofta bedrives på sådant sätt att den

i hög grad menligt inverkar på en blivande samhällsbildning och torde vid

sådant förhållande övervägande skäl tala för en lagstiftning i ämnet. Mot

förslagen har Konungens befallningshavande ej annat än nedan återgivna anmärkningar

att framställa.

överlantmätaren i Östergötlands län: Faran för tillkomsten av en olämplig

jorddelning måste åtminstone i våra trakter anses ogrundad och med hänsyn

till att ingen erfarenhet ännu vunnits om huru långt man genom 1924 års lagstiftning

kan komma mot målet, torde det kunna ifrågasättas, huruvida några

jdferligare lagbestämmelser i föreliggande spörsmål för närvarande kunna anses

påkallade. Med upphöjande av förslagets 2—6 §§ torde i varje fall böra anstå,

tills riksdagen blivit i tillfälle behandla skifteslagförslaget. (Mot förslagen i

övrigt göres endast detaljanmärkningar.)

Konungens befallningshavande i Jönköpings län: Konungens befallningsha
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2t>

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

vande befarar, att genom de ganska betydande kostnader, som genom bestämmelserna

i förslagets 2—6 §§ skulle förorsakas — särskilt för upprättande av

översiktskartor —• en död hand skulle läggas på egnahemsverksamheten å

landsbygden. Bestämmelser i 42 § sista stycket FBL tillämpade på lämpligt

sätt, kunna säkerligen bliva rätt effektiva. Bär i länet hålla de nu på att tilllämpas

i ganska stor omfattning, och så fort överlantmätaren enligt sitt åtagande

kostnadsfritt upprättat kartskisser över de områden, som bestämmelserna

avse, komma framställningar om deras utfärdande att till Kungl. Maj:t

ingivas. Bliva dessa bestämmelser därefter fastställda, tillkommer det de

byggnadsnämnder, som å ifrågavarande platser skola tillsättas, att draga försorg

om att stadsplan — som borde kunna vara av enklare slag än vanliga

stadsplaner —• jämte tillhörande särskilda bestämmelser i avseende å sättet för

byggnadskvarterens användande så snart ske kan upprättas för de delar av

området, där utvecklingen det påkallar. Genom ett sådant förfarande torde

förhållandena i förevarande avseende inom detta län bliva ganska väl tillgodosedda.

Av vikt är, att byggnadsverksamheten i uppstående samhällen kan

skyndsamt ordnas utan avsevärda kostnader, ty medför sådant ordnande större

kostnader, sätta sig samhällena däremot och förlora intresse för nödiga åtgärders

vidtagande samt motverka på så sätt samhällenas ändamålsenliga ordnande.

Lämpligt synes vara, att någon tid avvakta verkan av 1924 års ändring

i 1 kapitlet 42 § fastighetsbildningslagen, innan ytterligare lagstiftning

i ämnet vidtages. (Mot förslagen i övrigt göres endast detaljanmärkningar.)

Öv erlantmätaren i Jönköpings län: Ehuru bestämmelserna i 1 § 1 och 2 mom.

synas väl stränga och måste, där utvecklingen ej skall hämmas, föranleda därtill,

att Konungens befallningshavande nödgas i stor utsträckning giva dispens

från jorddelningsförbudet, torde de dock få anses i viss mån verka i rätt riktning.

Bestämmelserna i 3 mom. synas vara ägnade att påskynda stadsplans

upprättande och verka hindrande för ej önskvärda jorddelningars genomförande.

Sjrftet med förslagets 2—6 §§ torde bättre vinnas genom sådana ändringar av

42 § sista stycket FBL att där föreskreves, att vid fastställande av byggnadsföreskrifter

skulle förordnas om upprättande av översiktskarta, vilken skulle

anpassas efter de enkla förhållanden, som rådde å de små platserna å landet,

samt anskaffas och bekostas av vederbörande markägare för att ingivas för

prövning och godkännande till Konungens befallningshavande. Skulle bestämmelserna

anses verkligt behövliga synas de höra inarbetas i 19 kap. skifteslagen

på sätt lantmäteristyrelsen föreslagit.

Byggnadsnämnden i Jönköping tillstyrker på det livligaste tillägget till

FBL.

Byggnadsnämnderi i Nässjö tillstyrker samma tillägg.

Byggnadsnämnden i Sävsjö har intet att erinra mot tillägget.

Konungens befallningshavande i Kronobergs län: Särskilt med avseende å

vad överlantmätaren i länet i avgivet yttrande framhållit, finner Konungens befallningshavande

alltjämt, att, för såvitt länet angår, i varje fall något mera

trängande behov cj kan antagas föreligga av ytterligare lagbestämmelser, som

syfta till att förhindra uppkomsten av tätare bebyggda platser, beträffande vilka

skäliga anspråk i fråga om sundhet, ordning och utrymme m. m. ej blivit

tillgodosedda. För områden med snabbt fortgående byggnadsverksamhet särskilt

i närheten av storstäderna kunna emellertid förhållandena antagas nödvändiggöra,

att myndigheterna snarast möjligt givas ytterligare medel för att på

ett tidigt stadium förhindra verkställande av jorddelning på ett ur framtida

byggnadssynpunkt olämpligt sätt. Därest för dylika fall med avhjälpande av

de påtalade olägenheterna ej anses kunna anstå i avvaktan på tillkomsten av

ny stadsplanelag, har Konungens befallningshavande icke något att erinra i

avseende å de bestämmelser, som innefattas i lagförslagen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

27

Överlantmätaren i Kronobergs län: Inom detta län hava tidigare såväl ägostyckningar

som jordavsöndringar understundom gjorts ganska planlöst särskilt

då dessa förekommit i orter med mera sammanträngd befolkning. Därvid

hava ofta. alltför små fastigheter för lämpligt bebyggande samt fastigheter med

för bebyggande olämpliga gränser utlagts och någon större hänsyn till goda

trafikleder, öppna platser, avlopp och vattentillförsel m. m. icke tagits. Största

antalet sådana fastigheter har numera ingått i köpingar och municipalsamhällen,

varav i detta län finnes ett stort antal. Inom dessa samhällen, till vilka

i allmänhet intagits ännu ouppdelad mark utanför de till byggnadsplatser upplåtna

områdena, övervakas numera uppdelningen av vederbörande myndigheter.

Då ägostyckningar alltid och jordavsöndringar i detta län nästan undantagslöst

utföras av lantmätare och dessa, enligt vad jag funnit vid granskning

av ett flertal förrättningsakter, däri starkare uppdelning ägt rum, i samråd

med jordägarna i förväg uppgjort förslag till delning och därvid tagit hänsyn

till de ovannämnda behov, anser jag något verkligt och brådskande behov

av de föreslagna lagbestämmelserna, vad detta län beträffar, icke förefinnas.

Då 19 kap. i lag om delning av jord på landet m. m. synes med den ändring

av vissa §§ däruti, som lantmäteristyrelsen föreslagit, råda hot såvitt sådant

låter sig göra, på de missförhållanden, som man genom lagstiftning velat åtkomma,

och denna lag efter all sannolikhet inom de allra närmaste åren kommer

att träda i kraft, finner jag med hänsyn till vad jag här anfört de av de sakkunniga

föreslagna lagändringarna icke vara av så starkt behov påkallade, att

de nu böra genomföras.

Konungens befallning shav ande i Kalmar lån: Såvitt Konungens befallningshavande

har sig bekant, hava några sådana missförhållanden, som av de sakkunniga

omförmälas, och som huvudsakligen avser, att jorddelning såväl

ägostyckning som jordavsöndring —• verkställes på sådant sätt, att byggnadsföreskrifters

tillämpning motverkas eller markens ändamålsenliga bebyggande

försvåras inom område, som avses i 1 kap. 42 § fastighetsbildningslagen, ej åtminstone

inom detta län förekommit. Då därtill kommer, att inom den närmaste

framtiden en fullständig revision av jorddelningslagstiftningen och fastighetsbildningslagen

kan förväntas bliva slutförd, anser Konungens befallningshavande

några särskilda lagstiftningsåtgärder ej för närvarande böra vidtagas.

Därest emellertid Kungl. Maj:t skulle anse, att i avbidan på ovan omförmälda

revision, lagstiftningsåtgärder i angivna riktning nu böra genomföras,

får Konungens befallningshavande meddela, att Konungens befallningshavande

mot de av de sakkunniga utarbetade lagförslagens detaljer ej funnit an
-

ledning till erinran.

Konungens befallningshavande i Gotlands län: 1 § av förslaget skulle för

närvarande ej få någon tillämpning inom länet men synes dock fjolla en lucka i

lagstiftningen och vara väl motiverad. Mot förslagets innehåll i 2 6 §§ har

Konungens befallningshavande väl icke något att principiellt erinra, men vill

framhålla, att tillämpningen av en dylik lag måste ske med^stor varsamhet så

att vederbörande jordägare icke onödigtvis förhindras att på möjligast, fördelaktiga

sätt exploatera sin jord samt att därför den prövning, som enligt förslaget

skulle åligga Konungens befallningshavande erbjuder stor vansklighet

och förutsätter större tillgång till sakkunnigt biträde än som för närvarande

förefinnes. Då tillägget till FBL synes fylla en brist i lagstiftningen, har

Konungens befallningshavande däremot intet att erinra.

Konungens befallningshavande i Blekinge län har intet att erinra.

Konungens befallningshavande i Kristianstads län: Något större behov av de

föreslagna föreskrifterna föreligger icke inom länet, men äro desamma dock välbetänkta,

vadan lagstiftningen tillstyrkes.

Konungens befallningshavande i Malmöhus län: Ovedersägligen har hittills

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. May.ts proposition nr 210.

icke varit möjligt att i önskvärd utsträckning förebygga uppkomsten av tätare

bebyggda platser, beträffande vilka skäliga anspråk i fråga om sundhet, ordning

och utrymme ej blivit tillgodosedda. Konungens befallningshavande

är emellertid tveksam, huruvida rättelse härutinnan bör sökas i lagstiftning

efter de linjer, som de sakkunniga föreslagit. Överhuvudtaget torde orsakerna

till de olägenheter, som de sakkunniga vilja avlägsna, icke väsentligen ligga i

bristfällig lagstiftning rörande bildande av nya samhällen utan i saknaden av

medel för ett snabbt och effektivt genomförande av gällande föreskrifter. Det

viktigaste medlet för att förebygga uppkomsten av en ur byggnadssynpunkt

olämplig samhällsbildning torde nu få anses vara den i 1 kap. 42 § i lagen om

fastighetsbildning i stad anvisade åtgärden att åvägabringa förordnande

av Kungl. Maj:t om upprättande av stadsplan för område, där livligare

byggnadsverksamhet väntas uppkomma, samt därmed förenat förbud mot

bebyggande, till dess stadsplan upprättats. Givetvis kan initiativ till en dylik

åtgärd någon gång giva sig till känna väl sent, men den största faran ligger

dock däri, att det lätt drager ut på tiden, innan stadsplan kommer till stånd

efter det förordnande därom meddelats, varigenom det hinder, man i reglerande

syfte velat lägga för byggnadsverksamhetens fortsättande, lätt brytes. Orsaken

till dröjsmål med stadsplans uppgörande är nästan undantagslöst av

ekonomisk natur. När förordnande om stadsplans upprättande för visst område

meddelats, är uppenbarligen den närmaste uppgiften den att åstadkomma

stadsplanen. Denna uppgift påvilar närmast dem, vilka äro mest intresserade

av byggnadsverksamhetens fortsättande. Men ofta är dessas antal ringa, så

att den utgift, som är förenad med upprättande av stadsplan, blir för dem alltför

betungande. Att förmå andra, vilka hava ett. svagare intresse av stadsplanen,

att deltaga i utgifterna är icke alltid lätt. Överhuvudtaget visar det sig

ofta, att stridigheter uppstå, vilka försvåra och icke sällan omöjliggöra frågans

bringande till ett lyckligt slut. Om exempelvis hänvändelse till vederbörande

kommun göres för erhållande av bidrag för ändamålet, inträffar merendels,

antingen att anslag ej beviljas eller ock att kommunalbeslut, varigenom

bidrag beviljas, överklagas, så att frågan ställes på en oviss framtid.

Därest erforderliga medel stå till förfogande för upprättande av stadsplan,

så snart förordnande därom meddelats, skulle den lagstiftning, som

nu finnes i ämnet, enligt Konungens befallningshavandes förmenande

vara tillfyllest. Av orsaker, som ovan anförts, är emellertid så icke i regel

förhållandet. När det nu gäller att åstadkomma en bättre ordning, synes

därför det riktiga vara att inrikta strävandet på en lösning av den ekonomiska

sidan. Det enda säkra medlet för lösande av sistnämnda spörsmål torde vara,

att staten i första hand ombesörjer upprättande av stadsplan. Detta kan ske

därigenom, att staten förskjuter kostnaden, i den mån medel icke från annat

håll ställas till förfogande. Givetvis bör kostnaden i sista hand påvila do enskilda

intressenterna, d. v. s. ägarna av det område, som stadsplanen skall omfatta.

Om kostnaden slås ut på ägarna i förhållande till vars och ens ägoarea],

kan det icke bli fråga om något stort belopp för varje blivande byggnadstomt.

Med hänsyn därtill skulle det icke kunna anses oegentligt, om i lag fastsloges,

att detta kostnadsbelopp pavilade varje tomt såsom en därav utgående avgift

med bättre rätt än inteckning. Tiden för gäldande av denna avgift borde inträffa,

da ^tomterna efter stadsplanens fastställande bildats. För att staten

skulle erhålla full täckning för sitt förskott, kunde stadgas skyldighet för

tomt.ägarna att erlägga ränta å belonpet. Förefintligheten av dylika bestämmelser,

varigenom fastsloges en ovillkorlig skyldighet för markägarna att bekosta

planläggningen, skulle helt visst ofta medföra, att de av frågans ordnande

intresserade själva skulle taga saken om hand och omedelbart anskaffa

behövliga medel. Ett antagande av här framställda förslag skulle enligt

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

29

Konungens befallningshavandes förmenande vara ägnat att i väsentlig mån

undanröja de olägenheter, om vilka här är fråga, och denna lösning torde även

ur andra synpunkter vara att föredraga framför det av de sakkunniga framställda

förslag. I avseende å detta förslag må anmärkas, att det lider av samma

brist som nu gällande föreskrifter, nämligen den att giva upphov till ett

fördröjande av regleringsfrågan. Vidare innebär det, vad uppspårande samhälle

angår, införande av en planläggning för byggnadsverksamhet, vilken

skulle i själva verket förutsätta, om icke uppgörande av en fullständig stadsplan

så dock en skiss, vilken till sin karaktär och innebörd skulle ligga nära

stadsplanen. Konungens befallningshavande kan icke finna annat, än att,

om behov verkligen föreligger för uppdragande för ett sådant område av

lämpliga trafikleder, öppna platser m. m., förutsättningarna för uppgörande

av en fullständig stadsplan i verkligheten äro för handen. På grund härav får

Konungens befallningshavande uttala, att Konungens befallningshavande icke

anser sig kunna förorda de sakkunnigas förslag, utan finner det böra tagas

under övervägande, huruvida icke ifrågavarande olägenheter kunde avhjälpas

genom att, enligt de linjer ovan angivits, statsmedel ställdes till förfogande

för upprättande av stadsplan för område, så snart Kungl. Maj:t meddelat förordnande

om sådan plans uppgörande.

Länsarkitekten i Malmöhus län: För att skaffa bättre efterlevnad för byggnadsförbud

borde i stället för vad som föreslagits stadgas böter vid byggnadsförbuds

överträdande, varjämte myndigheterna böra utrustas med tillräckliga

krafter att övervaka lagarnas efterlevnad. Det är svårt att upprätta distinktioner

mellan styckningsplan och stadsplan. Skillnaden bleve att söka i den legala

handläggningen, vars omständlighet beträffande stadsplanen försvårar dess användande.

Genom antagande av förslaget skulle stadsplaneförfarandet undanträngas

av den mindre kostsamma styckningsplanen, vars fullföljande myndigheterna

ej hade medel att övervaka. Lagen kan i denna del karakteriseras

som administrativt teoretiskt riktig, men anvisar inga nya utvägar att komma

till rätta med svårigheterna. En rikt nyanserad lagstiftning utan erforderliga

medel för dess handhavande är snarare till skada än gagn. Det är bättre att

utöka den befintliga lagens effektivitet och stärka möjligheterna för handhavandet.

Lagstiftningen bör differentieras. En generell stadsplanelagstiftning

måste bliva ett ganska grovt instrument, enär den skall lösa såväl Stockholms

som Baskemöllas samhällsbildning. För omgivningarna kring en större

stad bör på administrativ väg utfärdas förordnande om förbud mot planlös

jorddelning och dito bebyggande, varjämte samtidigt bemyndigande gives åt

en nämnd eller enskild tekniskt kunnig person a.tt avgiva förslag till ordnande

av samhällsbildningen. Om någon avsevärd förbättring i den begynnande samhällsbildningen

skall kunna förutses, synes det betänkligt att basera den på

länsstyrelserna med nuvarande organisation. Länsarkitekterna hade små möjligheter

att ingripa på effektivt sätt, då deras tid fylles av löpande göromål. Beträffande

stadsplanernas prövning borde införas ett förenklat förfarande. Det

borde exempelvis kunna läggas i Konungens befallningshavandes avgörande

om vissa stadsplanefrågor skola underställas ytterligare prövning. Omkring

Malmö, som står på gränsen att utvecklas till storstad, växer bebyggandet

planlöst. Staten endast förklarar, att där skall uppgöras stadsplan men statens

myndigheter se ej till hur dess åtgärder efterlevas, då förhållandena äro övermäktiga.

Såsom villkor för egnahemslån borde uppställas, att lånen användas

till byggnader, som skola uppföras under vissa villkor beträffande såväl konstruktion,

placering å tomt som tomternas inbördes läge. Tillämpligheten av

de sakkunnigas förslag torde helt vara beroende på den befintliga jorddelningen.

Sålunda kan exempelvis förfarandet i Stockholmstrakten och i Malmötrakten

ej ske efter samma principer. I förra orten torde det vara vanligt att

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. May.ts proposition nr 210.

jordexploateringen sker genom yrkesspekulanter i större skala. Under sådana

förhållanden kunna st.yckningsplaner realiseras genom personlig påverkan.

Helt andra förhållanden möta i Malmö omgivningar. I Stockholmstrakten är

jordägaren inriktad på spekulation, enär jorden i många fall ej har odlingsvärde,

men motsatsen är gällande även ganska nära Malmö. Dess omgivningar

komma under långliga tider att bli en blandning av samhällsbildning och jordbruk,

vilket framkallar svårighet att framkomma med styckningsplaner i

större omfattning, särskilt med hänsyn till att jordlotterna äro små och fördelade

på många händer. Såsom sammanfattning kan anföras: 1 § vore en

värdefull kompletering av gällande bestämmelser. Förfarandet enligt 2 § kan

endast i undantagsfall med framgång tillämpas, men medförde ej i allmänhet

åsyftad verkan utan bidroge snarare att försvåra lämplig samhällsbildning,

om förfarandet skulle avse att inskränka användandet av stadsplan enligt

42 § FBL. Det förefaller därför riktigast att utbygga, stadgande^ om stadsplan

enligt 42 § samtidigt med införande av förslagets 2 §. Tillägget till 5

kap. FBL är en synnerligen lämplig komplettering till gällande föreskrifter.

Andre stadsingenjören i Malmö: Mot de föreslagna bestämmelserna om avbrott

i pågående jorddelningsverksamhet under den tid stadsplanefråga prövas

är intet att erinra. Sedan stadsplan blivit fastställd, borde för område å landet

ägostyckning förbjudas och avsöndring ersättas med utpräglat tomtindelningsförfarande.

Inom stadsplanelagda områden i stad lär väl knappast avstyckning

böra ifrågakomma i annat fall än för avstyckning från stadsäga av

i gata ingående mark. Skulle här skisserade förslag till tillägg icke befinnas

lämpligt, är mot lagförslagen i här behandlad del intet att i huvudsak invända.

Vad beträffar 2 § i förslaget är det måhända lyckligt att för en del mindre

omfattande planläggningar införa ett snabbare fastställelseförfarande. men

utan kännedom om de rättsverkningar, som tänkas förbundna, med ep. så tillkommen

stadsplan, är det svårt att härom bilda sig en mening. Visserligen

användes i detta sammanhang ej ordet stadsplan, men en översiktsplan, vari

hänsyn tages till trafikproblem m. m., är, om man bortser från särskilda byggriadsföreskrifter,

ingenting annat än en stadsplan och måste för att hava^ värde

kräva samma förarbeten och samma kompetens vid uppgörandet och sålunda

samma kostnader. Ändamålsenligt bebyggande vinnes visserligen i viss grad

genom lämplig plan för fastighetsuppdelningen, men fastmer genom goda

byggnadsbestämmelser t. ex. förbud mot bebyggande av viss del av kvarter.

Man står tvekande inför lämpligheten av en lagstiftning, som eventuellt innebär

dubbel fastställelseåtgärd, Konungens befallningshavande för planen och

sedan Kungl. Maj:t för byggnadsbestämmelserna. Frågan skulle ligga annorlunda

om avgörandet av bestämmelsefrågor även flyttades till Konungens befallningshavande

och i samband därmed stadgades, hur byggnadsförbud. gatumarksersättning,

gatas anläggning och dylikt kunde göras beroende av Konungens

befallningshavande-plan. Får ej Konungens befallningshavande-plan

gentemot dessa frågor samma giltighet som Kungl. Maj:t-plan måste väl den

förstnämnda i tidens fullbordan genomgå ny. fastställelseprocedur med^ åtföljande

kostnader och för markägaren svårbegriplig dubbelbehandling, måhända

förbunden med av överordnad myndighet föreskrivna ändringar. Det är av

ekonomisk vikt att gatumarksersättningsfrågor äro ordnade i samband med

första bebyggandet. Det förefaller som om skäl knappast funnes för ^antagande

av en enklare stadsplaneprövning, om ej densamma i tillämpning såtgärderna

erbjuder samma raka väg till slutgiltig lösning av för stad gällande

jordrättsliga frågor som hittills använt förfarande.

Konungens befallning skavande i Hallands län avstyrker under åberopande

av överlantmätarens yttrande.

Överlantmätaren i Hallands län: 1924 års lagändringar, vilka genom sam
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

31

verkan just beredde möjlighet att förhindra uppkomst av olämplig fastighetsindelning,

borde såsom relativt nyligen promulgerade få komma i tillämpning

någon tid, innan krav på ytterligare ändringar framställdes. Men vidare och

framför allt må framhållas, att det föreliggande förslaget till nya jorddelningslagar

innehåller föreskrifter, som i full utsträckning tillgodoser behöriga

krav rörande jordparcelleringen även inom områden, där samhällsbildning är

under uppkomst, och då berörda förslag nu hunnit så långt, att detsamma slutligen

underställts lagrådets granskning, bör någon separat lagändring icke

vinna beaktande.

Vidkommande förslaget till lag om tillägg till FBL får jag framhålla, att

de till städerna inom Hallands län hörande stadsägor visserligen, förete anhopning

av byggnader.på vissa platser, men är att märka, att den till synes olämpliga

fastighetsindelning, som föranlett eller medgjivit ett dylikt byggnadssätt,

härrör från äldre tid. Efter fastighetsbildningslagens tillkomst har inom berörda

stadsägor någon ny olämplig anhopning av byggnader på någon plats

icke förmärkts. Det synes uppenbart, att nämnda lag skärpt intresset hos

vederbörande stadsmyndigheter att förhindra tillkomst av s. k. kåkstadsbildning.

Man torde kunna göra gällande, att även de upprättade fastighetsregistren

med tillhörande registerkartor verkat gynnsamt i detta hänseende.

Genom dessa register och kartor har lämnats möjlighet för stadsmyndigheterna

att kunna överblicka resp. städers fastighetsindelning på ett mera ingående

sätt än förut, vilket också tagit sig uttryck i ett snabbt övervakande, huruvida

behov av utsträckning av stadsplan förelegat eller icke. I avseende på

nödvändigheten av ändring i lagstiftningen, på sätt ifrågavarande förslag utmärker,

bör noga ihågkommas, att förhållandena inom de till Stockholms stad

hörande områden, som nu utgöra föremål för stadsbildning, icke må likställas

med motsvarande förhållanden inom landsorten. Att en mera effektiv kontroll

rörande fastighetsindelningen kan synas önskvärd inom de större städernas

områden, bör icke ovillkorligen påkalla ändring i en lagstiftning, vilken

på det hela taget är tillräcklig för övriga städer och samhällen i landet. Rätteligen

torde de krav på större omsorg rörande fastighetsindelningen, som må

vara berättigade beträffande de större städerna, tillgodoses genom en sträng

tillämpning av nu gällande bestämmelser. Jag kan icke finna annat än att,

därest dessa bestämmelser med vaksamhet tillämpas i hela dess vidd, ett gynnsamt

resultat skall kunna ernås. I allt fall anser jag, att man hellre med

de medel, som redan stå till buds, bör tillse, att nu gällande stadganden ovillkorligen

efterlevas än tillskapa nya bestämmelser, som måhända även de komma

att åsidosättas eller kringgås i det praktiska förfarandet. Jag finner således,

att ej heller detta lagförslag bör föranleda vidare åtgärd.

Konungens be fållning skavande i Göteborgs och Bohus län: Beträffande två

i närheten av Göteborg belägna områden har Kungl. Maj :t förordnat, att stadsplan

skall upprättas och upprätthålles här byggnadsförbudet. Vidare har byggnadsföreskrifter

av Kungl. Maj :t utfärdats för Partille intill Göteborg belägna

kommun, och inom den närmaste tiden kommer Konungens befallningshavande

att underställa Kungl. Maj:t förslag till liknande föreskrifter för Backa till

staden Göteborg gränsande kommun. Då fråga uppkommer att fastställa jordavsöndring

inom område, för vilket Kungl. Maj:t meddelat förordnande om upprättande

av stadsplan eller fastställt särskilda byggnadsföreskrifter, plägar

Konungens befallningshavande städse inhämta yttrande från byggnadskommitté

eller byggnadsnämnd ävensom sakkunnig stadsplaneingenjör huruvida avsöndringen

kan tänkas försvåra markens ändamålsenliga bebyggande, och, beroende

på innehållet i dessa yttranden, meddelar Konungens befallningshavande sitt

beslut. Genom de åtgärder, som sålunda vidtagits och särskilt genom tillkomsten

av 1924 års lagstiftning, synas de missförhållanden som å landsbygden

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

förekommit på ifrågavarande område hava i väsentligt mått stävjats. Lämpligt

synes därför vara att avvakta någon tids erfarenhet, innan nya lagstiftningsåtgärder

vidtagas i angiven riktning. Det synes föreligga så mycket större

skäl att icke nu åstadkomma en ny särlagstiftning på området, som, enligt vad

uppgivits, förslag till lag om delning av jord på landet kommer att föreläggas

192 G års riksdag, och nu föreliggande spörsmål lärer vara av beskaffenhet

att organiskt höra samman med denna större lagstiftningsfråga. Vidkommande

de sakkunnigas förslag rörande avstyckningsinstitutet tillåter sig Konungens

befallningshavande erinra, att för närvarande föreligger till prövning ett förslag

till lag om gatuhållningsskyldighet i stad. Blir detta förslag i huvudsak antaget

och använda sig vederbörande samhällen av de möjligheter, som därmed givas

dem att för framtiden inom planlagt område få en stor del av kostnaderna för

stadsutvecklingen täckta genom bidrag av markägarna, bliver följden med all

sannolikhet den, att samhällena antaga stadsplaner över betydligt större områden

än nu är fallet. De områden, där avstyckning pa grundval av avstyckningsplaner

äger rum, komma då att bli av mycket ringa omfattning. I så fall

skulle de nu ifrågasatta bestämmelserna icke bliva av någon nämnvärd betydelse.

Konungens befallningshavande anser sig därför icke kunna för närvarande

förorda de av de sakkunniga nu ifrågasätta särskilda lagstiftningsåt^jirdGrnä
Konungens

befallningshavande i Älvsborgs län avstyrker under åberopande

av överlantmätarens yttrande.

Överlantmätaren i Älvsborg län: Det kan visserligen icke förnekas, att missförhållanden

hava ratt och fortfarande råda beträffande jorddelning för samhällsbildning,

men det är tillika klart, att fullständig trygghet mot missförhållanden

på ifrågavarande område icke står att vinna enbart på lagstiftningens

väg. De lagändringar, som trädde i kraft den 1 juni 1924, äro förvisso ett

steg i rätt riktning och ägnade att befordra en sund samhällsbildning, men

under den korta tid, som därefter förflutit, har tillräcklig erfarenhet om verkan

av desamma icke vunnits. Även om förhållandena i Stockholms län redan nu

kunna påfordra en än ytterligare gående lagstiftning^ föreligger för riket i övrigt

knappast ett sådant behov, utan därmed kan anstå tillsvidare. Lantmätenstyrelsen

har i sitt yttrande av den 30 april 1925 hemställt om inryckande

i den väntade lagen om delning av jord på landet av bestämmelser, som

i allt väsentligt överensstämma med de sakkunnigas nu föreliggande förslag

till lag om villkor i vissa fall för ägostyckning och jordavsöndring. Da^jag

är övertygad om fördelen av att.den nu föreliggande frågan löses i samband

med lagstiftningen om delning av jord pa landet pa sätt lantmäteristyrelsen

föreslagit, finner jag mig icke kunna tillstyrka de. föreliggande separata lagförslagen,

’även om frågan om jorddelningslagstiftningen icke, något som man

dock har anledning förvänta, skulle komma att vinna sm lösning vid 1926

års riksdag. ^ ... . ,

Konungens befallningshavande i Skaraborgs län: Det förehgger behov av en

lagstiftning, som sätter myndigheterna i stånd att reglerande ingripa vid redan

begynnande samhällsbildning, vadan Konungens befallningshavande tillstyrker

att förslagen läggas till grund för lagstiftning i ämnet. ,

Överlantmätaren i Skaraborgs län: I yttrande över länsarkitekten btentors

lagförslag har jag under uttalande av min anslutning i stort sett till de av

Stenfors framförda synpunkterna framhållit, att den blivande nya jorddelningslagstiftningen

kunde förväntas innehålla föreskrifter i det hänseende, som nu

avses, samt att det därför kunde anses opåkallat att nu införa särskilda iagstadganden.

Då det emellertid för det dåvarande icke kunde förutses, när sådan

ny skifteslagstiftning kunde bliva verklighet, uttalade jag mm anslutning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

till förslaget att, utan att avvakta den nya skifteslagstiftningen, jorddelningen

vid begynnande samhällsbildning reglerades genom särskilda lagbestämmelser.

Lantmäteristyrelsen, som i ett den 30 april 1925 avgivet yttrande över

Stenfors’ förslag ansett frågan böra lösas i samband med lagstiftningen om

delning av jord å landet, har vid sitt yttrande fogat förslag till lagtext i och

för en dylik lösning. Jag kan med frånträdande av min sålunda uttalade uppfattning

desto hellre ansluta mig till lantmäteristyrelsens ståndpunkt, som förslag

till lag om delning av jord på landet lärer komma att framläggas för

1926 års riksdag. Mot tillägget till FBL har jag ingen erinran att framställa.

Konungens befallning skavande i Värmlands län åberopar överlantmätarens

yttrande.

Överlantmätaren i Värmlands län: Då det synes som om genom de av lantmäteristyrelsen

föreslagna ändringar skulle i huvudsak vinnas samma mål, som

åsyftas med de sakkunnigas förslag till lag om villkor i vissa fall för ägostyckning

och jordavsöndring, och då det väl måste anses önskvärt, att alla

bestämmelser om delning av jord på landet om möjligt bliva sammanförda i

den lag därom, som snart bör vara att motse, så synes knappast lämpligt att

nu antaga en särskild lag, som för övrigt sannolikt bleve av kort varaktighet

i sin nu föreslagna lydelse.

Konungens befallning skavande i Örebro län: I yttrande över länsarkitekten

Stenfors’ framställning hemställde Konungens befallningshavande, efter framhållande

att framställningen otvivelaktigt berörde ett ämne, sent vore förtjänt

av den största uppmärksamhet från såväl de statliga som de kommunala myndigheternas

sida, att sistnämnda förslag måtte läggas till grund för vidare

utredning samt att därvid vissa av Konungens befallningshavande angivna

synpunkter måtte vinna beaktande. Efter granskning av de båda nu föreliggande

förslagen finner Konungens befallningshavande sig kunna i huvudsak

förorda desamma såsom grund för en lagstiftning i ämnet. Med avseende

å förslaget till lag om villkor i vissa fall för ägostyckning och jordavsöndring

synes emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke hithörande bestämmelser

lämpligen borde inarbetas i det nu färdiga förslaget till lagstiftning angående

delning av jord å landet, helst om detta förslag, såsom uppgivits, kommer att

framläggas redan för 1926 års riksdag.

Överlantmätaren i Örebro län: Förslaget om villkor i vissa fall för ägostyckning

och jordavsöndring bör inarbetas i skifteslagstörslaget. Mot iörslaget

om tillägg till FBL bär jag intet att erinra.

Stadsingenjören i Örebro med instämmande av magistraten, byggnadsnämnden

ock drätselkammaren: De uti ifrågavarande avseenden nu gällande bestämmelserna,

att jorddelningen ej får ske på sådant sätt, att markens ändamålsenliga

bebyggande försvåras eller att tillämpningen av särskilt meddelade

föreskrifter för byggnadsverksamhetens ordnande motverkas, äro utan tvivel

synnerligen vaga och inrymma icke något positivt uttalande om det sätt, varå

jorddelningen lämpligast må ske. Bestämmelsernas tolkning år direkt beroende

av den subjektiva uppfattningen hos förrättningsmannen och hos fastställande

myndighet. För frågans bedömande finnes icke något reellt underlag. Det torde

vara känt, att en jorddelning, som vid en första undersökning kan finnas

acceptabel, vid en mera ingående prövning, då till granskning hven upptagas

jorddelningens inflytande på angränsande områden, långt ifrån kan sägas vara

tillfredsställande. Förhållandena å landet, där den för städerna gällande ordningen

för bebyggande ej skall tillämpas, ha onekligen urartat och^ äventyra,

därest de få fortgå, möjligheterna att i framtiden tillgodose de sålunda bebyggda

områdenas behov av ledningar för vatten, avlopp och belysning samt av

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 179 höft. (År 210.) o

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

öppna platser och för allmänt behov avsedda områden. I städers och stadsliknande

samhällens utomplansområden torde åter den pågående jorddelningen

icke vara av så svårartad beskaffenhet, att den påkallar alltför restriktiva åtgärder.

De inom samhällena verkande byggnadsnämnderna lära med stor uppmärksamhet

följa utvecklingen och föreslå sådana ändringar i utomplansbestämmelserna

— huvudsakligen mera skärpta bestämmelser om byggnadstomts

storlek och bcbyggbar yta — som kunna finnas nödiga för ett säkrande av

att sanitära olägenheter icke må uppstå till följd av ett för sammanträngt bebyggande.

Det torde likväl vara lämpligt att giva myndigheterna ännu större

möjligheter att motverka ett okontrollerat bebyggande och en okontrollerad

jorddelning, som dock i avsevärd grad inverkar på den kommande bebyggelsen.

Stadgandet att, såsom förhållandet är med avseende å nybyggnad, förbud skall

kunna meddelas mot jorddelning under pågående stadsplanearbete liksom ock

stadgandet att enahanda förbud mot jorddelning skall råda under tiden efter

stadsplans antagande, till dess beslut om fastställelse blivit prövad, är enbart

ägnat att främja en god och sund utveckling. De avgivna förslagen leda sålunda

enligt mitt förmenande fram till bättre förhållanden och kunna säkerligen

i framtiden skapa större garanti för att en i mer eller mindre grad okontrollerad

bebyggelse ej kommer att ske.

Magistraten, byggnadsnämnden och drätselkammaren i Örebro tillägga, att

även för stadssamhällen föreligger ett synnerligt behov av en effektiv garanti

mot jorddelningar, som motverka en god samhällsbildning.

Konungens befallning skavande i Västmanlands län tillstyrker lagförslagen.

Länsarkitekten i Kopparbergs, Västmanlands och Gävleborgs län: Erfarenheten

har bekräftat, att fastighetsbildningen på landet, där icke 1 kap. 42 §

av fastighetsbildningslagen gäller, vanligen sker helt schematiskt utan hänsyn

till terräng, trafikförhållanden, bebyggelse eller platsbildning och dylikt.

Jag behöver till bevis härför endast hänvisa till de för fastställelse framlagda

avsöndringsplanerna vid Tillberga i Hubbo socken, vid Heby i Väster

Lövsta socken med flera. De skilda tomterna äro vanligen redan utstakade,

ja stundom försålda och bebyggda, när förslaget underställes Konungens befallningshavandes

prövning. I saknad av bestämda direktiv för avsöndringsplanens

utformning, kan en ändring, om en sådan skulle anses önsklig och

nödig endast med svårighet genomföras och i varje fall icke utan ökad kostnad

för markägaren, eller ock torde svårighet möta att i planen redovisa och säkerställa

för ändamålet ett område, lämpat exempelvis till allmän park eller som

tomt för allmän byggnad. Det är därför av största vikt att Konungens befallningshavande

beredes makt att ingripa på ett tidigare stadium och i varje

fall innan utstakningen skett. Det är knappast att vänta, att mätningsmannen

skall kunna ägna planens utformning det studium den såsom plan för ett blivande

samhälle obetingat kräver. De i lagförslagen angivna kortfattade direktiven

torde därför komma att leda till bättre planbildning. Häri ligger förslagens

största betydelse. Också i fråga om fastighetsbildning inom område på landet,

där byggnadsförbud råder på grund av förordnande att stadsplan skall upprättas,

men sådan ännu ej fastställts, äro de föreslagna lagarna erforderliga

och torde komma att påskynda stadsplanens upprättande. Även för en städs

utomplansområde torde den föreslagna lagen erfordras för att säkerställa en

mera helgjuten plan för bebyggelsen än enbart med tillämpning av fastighetsbildningslagen

1 kap. 46 § är möjligt. Lagen torde komma att tvinga staden

till att åt denna fråga ägna större uppmärksamhet och intresse. Vad Västmanlands

län särskilt beträffar har behovet av föreslagen lagstiftning nogsamt

givit sig tillkänna i fråga om de större stationssamhällena, såsom Västanfors

och Tärnsjö. I det förra har alltför länge pågått en fastighetsbildning.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 210.

35

som ur bebyggelsesynpunkt lämnar åtskilligt övrigt att önska och i det senare

har mark för bebyggande upplåtits på arrende från prästerskapets lönejord ulan

att någon plan för tomtbildningen funnits. Detta tyder på, att även i ett dylikt

fall--smygande samhällsbildning genom upplåtelse av mark stycke för

stycke på arrende, utan att ens jordavsöndring skett, men ändock fastighet

bildats — lag borde stiftas för vinnande av större planmässighet.

Konungens befallningshavande i Kopparbergs län åberopar yttrande av överlantmätaren.

Överlantmätaren i Kopparbergs län: Inom detta län kan icke utanför sådana

samhällen och områden, för vilka förordnanden enligt 41 och 42 §§ FBL

redan utfärdats eller, ehuru fråga därom ännu ej väckts, äro påkallade, bildandet

av bostadslägenheter genom ägostyckning och jordavsöndring såsom

allmän företeelse anses ske i sådan större omfattning och på sådant sätt, att införandet

av lagbestämmelser med möjlighet till kontroll ännu är påkallat.

Detta uttalande innebär icke ett underskattande av den såväl nationalekonomiska

som sociala betydelsen därav, att bildandet av bostadslägenheter sker

på ett riktigt sätt. Tvärtom är jag övertygad, att mångenstädes i landet de

föreslagna bestämmelserna äro absolut nödvändiga och att där fara kan ligga

i dröjsmål. För detta län synes det mig emellertid, när man skall taga hänsyn

endast till behovet, att man för den rena landsbygden ännu en tid bör lita

till upplysning och övertalning samt vaknande förståelse och i denna del bör

avvakta den blivande jorddelningslagstiftningen. Skulle det visa sig, att det

intresse och den förståelse, som nu faktiskt väckts för faran av olämplig anordning

av bostadslägenheter, ej skulle medföra önskad förbättring, vill jag

vara den förste att föreslå restriktioner på området, även med klar uppfattning

att desamma, såsom i förut avgivet yttrande framhållits, kunna bli tveeggade

och genom kostnader och besvär understundom hindra en eljest lovlig

egnahemsbosättning. I fråga om ovanberörda samhällen och områden samt städerna

måste jag instämma med de sakkunniga. De nu, där stadsplan ej fastställts,

för jordavsöndring, ägostyckning och avstyckning gällande enda inskränkningarna

eller att sagda fastighetsbildningar icke må ske på sådant sätt,

att markens ändamålsenliga bebyggande försvåras eller att tillämpningen av

särskilt meddelade byggnadsf öreskrifter motverkas, äro enligt min erfarenhet

för svaga. Desamma giva ej alltid myndigheterna, byggnadsnämnderna, Konungens

befallningshavande och ägodelningsrättema, tillräcklig överblick eller

möjlighet att motverka olämplig fastighetsbildning. På grund av vad sålunda

anförts håller jag före, att den föreslagna lagstiftningen, vad angår detta län,

bör tillstyrkas i den del densamma avser städer, samhällen och områden, för

vilka särskilda förordnanden enligt FBL gälla, men att med dylik lagstiftning

i fråga om den rena landsbygden tillsvidare bör bero. Därest emellertid en lagstiftning

som den föreslagna får för vissa delar av landet anses så brådskande,

att den nya jorddelningslagen ej kan avvaktas, och det ej anses lämpligt med

särlagstiftning för dylika delar av landet, må framhållas, att de föreslagna

inskränkningarna i den fria jorddelningen å den rena landsbygden, enligt förslaget,

i varje fall ej skola verka utan efter särskild av Konungens befallningshavande

gjord anmälan. Det torde alltså i varje fall komma att nogsamt prövas,

innan ett ingripande sker.

Konungens befallningshavande i Gävleborgs län: Tendensen till ny samhällsbildning

—■ utöver den som av städer eller andra kommuner eller industriföretag

på ett betryggande sätt ledes eller kontrolleras — är icke av större omfattning

än att Konungens befallningshavande med redan till buds stående

medel vågar påräkna en tillfredsställande utveckling under den närmaste tiden.

Genom Kommgens befallningshavandes egen kännedom om förhållandena

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. May.ts proposition nr 210.

på de platser, där mera betydande nybildningar överhuvud taget kunna ifrågakomma

samt genom medverkan av länsarkitekten, vederbörande lantmätare och

hushållningssällskapets egnahemsnämnd m. fl. bör det vara möjligt att i tid

ingripa samt att vid behov, med stöd av redan gällande lagstiftning, försäkra

sig om en nöjaktig planläggning av mera omfattande jordstyckning. Då lagstiftningen

om delning av jord på landet torde bliva föremål för behandling av

1926 års riksdag, finner Konungens befallningshavande, att föreliggande fråga

lämpligen bör lösas i samband med berörda lagstiftning, och förutsätter Konungens

befallningshavande, som ej funnit något väsentligt att erinra mot

föreliggande förslag till villkor för ägostyckning m. m. i och för sig. att de

däri framförda synpunkterna skola därvid tillgodoses. Då bestämmelser om

tillägg till FBL torde vara erforderliga för att under tiden till dess ny stadsplanelag

hunnit genomföras, säkerställa en systematisk och i övrigt ändamålsenlig

plan för bebyggelsen, får Konungens befallningshavande tillstyrka förslagets

lagfästande.

Överlantmätaren i Gävleborgs län: Vad Gävleborgs län beträffar föreligga

icke sådana omständigheter, att ett omedelbart ingripande är nödigt, vadan

frågan om villkor för ägostyckning och jordavsöndring utan större våda kan

anstå till i samband med lagstiftningen om delning av jord å landet. Vad

åter beträffar förslag till lag om tillägg till FBL har erfarenheten visat, att

lagbestämmelser av föreslagen innebörd äro önskvärda för att förrättningsmannen

eller förrättningsmännen skola med tillbörlig effekt kunna tillgodose

det åliggande, som de jämlikt tredje stycket av 8 § i nämnda kapitel hava

beträffande avstyckningars ändamålsenliga verkställande ur byggnadsplanesynpunkt,

varför ett omedelbart antagande av detta förslag förordas.

Konungens befallning skavande i V ästernorrlands län: Då det vore av största

vikt att söka förhindra uppkomsten av olämpliga samhällsbildningar, har

Konungens befallningshavande ej något i huvudsak att erinra mot förslagen.

Länsarkitekten i Västernorrlands och Västerbottens län: Av vad de sakkunniga

i ärendet anföra framgår, att det mången gång visat sig att för motverkande

av olämpliga samhällsbildningar ett enbart reglerande av byggnadsverksamheten

icke är tillfyllest, såvida icke samtidigt den jorddelning, som

ligger till grund för bebyggandet, jämväl underkastas strängare bestämmelser.

Ett förhållande, som även jag i min egenskap av länsarkitekt mången gång

haft tillfälle erfara. Ett typiskt exempel härpå kan framdragas från ett samhälle

i Västerbottens län där i trots av förordnande om stadsplans upprättande

enligt 1 kap. 42 § fastighetsbildningslagen någon åtgärd ännu efter nära ett

och ett halvt års förlopp icke vidtagits men detta oaktat jorddelning pågått och

tomter försålts och bebyggts utan ringaste tanke på huruvida denna jorddelning

sedermera kan anpassas till en blivande stadsplan eller ej. I detta fall

torde säkerligen frågan varit i ett annat läge, därest jorddelningen samtidigt

varit underkastad strängare bestämmelser, då markägarna säkerligen insett

nödvändigheten av att enas om stadsplanefrågans lösning för att icke motverka

tomtförsäljningen. Även den synpunkten att de i samband med ett stadsplaneförslag

antagna och fastställda särskilda byggnadsbestämmelserna mången

gång äro av den beskaffenhet att framtvinga en viss bestämd jorddelning

visar nödvändigheten av dennas sammankopplande med den direkta byggnadsverksamheten.

På grund härav får jag tillstyrka lagförslagen.

Konungens befallningshavande i Jämtlands lön: Föreskrifter, vilka i lik
het

med det nu framlagda lagförslaget endast äga tillämpning för samhälle,

där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, eller å

annat område efter särskilt av Konungen meddelat eller hos Konungen begärt

förordnande, komma icke att träffa alla de fall, där en för bebyggande olämp
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 210.

37

lig jorddelning bör förhindras. Lagförslagets tillämpningsområde blir inskränkt

till större samhällsbildningar, men behov av granskning föreligger även

vid mindre för bostadsbyggande avsedda styckningskomplex. För sådana fall

lämpar det sig icke att begära förordnande hos Konungen. I stället skulle en

administrativ prövning, som uppdrages åt Konungens befallningshavande i

dylika fall kunna omedelbart inträda.

Konungens befallningshavande i Västerbottens län: Konungens befallnings
havande,

som finner det synnerligen angeläget att föreskrifter utfärdas, som

möjliggöra kontroll redan då uppdelning och försäljning av jord sker på sådant

sätt att anledning finnes att antaga, att en mera omfattande bebyggelse är

att vänta, får anmäla, att Konungens befallningshavande icke har något att

erinra mot innehållet i lagförslagen.

Konungens befallning skavande i Norrbottens lön: Förhållandena i länet

synas icke påkalla någon provisorisk lagstiftning på området, då enligt vad

Konungens befallningshavande har anledning förmoda, frågan i varje fall snart

nog skall bliva slutgiltigt löst genom den bebådade nya skifteslagstiftningen.

Det synes Konungens befallningshavande mest lämpligt, att de bestämmelser,

som för landsbygden äro erforderliga för att förebygga ur samhällssynpunkt

olämplig jorddelning få sin plats i den nya lagen om jorddelning på landet, vartill

förslag ju kommer att föreläggas 1926 års riksdag. Mot tillägget till 5 kap.

FBL har Konungens befallningshavande ingenting att erinra.

Byggnadsstyrelsen: Den i allt större utsträckning skeende samhällsbildningen

å landsbygden liksom motsvarande företeelser inom städernas och de stadsliknande

samhällenas icke stadsplanelagda områden lämnar ofta mycket övrigt

att önska i fråga om sundhet, utrymme, reda samt yttre gestaltning i allmänhet.

Gällande lagstiftning har visat sig icke vara till fyllest för att förhindra

dessa missförhållanden. Sålunda har förbudet mot uppförande av byggnad i

de fall, då beslut fattats om antagande av stadsplan för icke planlagt område

eller då fråga väckts om stadsplans utsträckande över visst område eller då

Kungl. Maj:t beträffande visst område å landet förordnat, att stadsplan skall

upprättas, ofta befunnits vara illusoriskt. Anledningen härtill torde otvivelaktigt

vara att finna i den omständigheten, att hinder för närvarande icke

möter att i berörda fall verkställa jordstyckning för bebyggande. Har tomtplats

bildats genom legal jordbildning, har det nämligen visat sig möta stora

svårigheter att upprätthålla nödig respekt för förbudet att bebygga tomtplatsen.

Om däremot förbud införes mot jordens styckning till tomtplatser i här

avsedda fall, skulle möjlighet att överträda byggnadsförbudet icke uppstå.

Det är också denna tanke, som varit ledande vid utarbetandet av de föreliggande

lagförslagen, vilka innefatta föreskrifter om förbud mot ägostyckning

och jorddelning i ovan angivna fall. då byggnadsförbud gäller, ävensom vissa

föreskrifter rörande delning av jord på landet. Vad som sålunda föreslagits

överensstämmer med vad byggnadsstyrelsen redan tidigare i förevarande fråga

uttalat, och biträdes alltså till alla delar av styrelsen. Motortrafikens snabba

utveckling möjliggör ett utnyttjande av mark för bostadsändamål i en tidigare

oanad utsträckning. Detta förhållande gör behovet av lagstiftning i nu förevarande

ämne synnerligen trängande, och bör densamma därför icke få anstå

i avvaktan på en revision av stadsplane- och byggnadslagstiftningen i dess

helhet. Mycken skada för det allmänna kan komma att vållas, om icke snarast

möjligt effektiva medel erhållas till ett förhindrande av planlöst och olämpligt

bebyggande för bostadsändamål redan på det tidiga stadium, då genom jorddelning

första grunden lägges till ett samhälles utformning. I anslutning till

vad byggnadsstyrelsen sålunda anfört får styrelsen på det livligaste tillstyrka,

att föreliggande två lagförslag måtte läggas till grund för lagstiftning i ämnet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Lantmäteristyrelsen: Trenne gånger under de senare åren liar lantmäteri
styrelsen

avgivit infordrade utlåtanden över förslag, som beröra samma ämne

som nu föreliggande. Vid alla dessa tillfällen har styrelsen förklarat sig

i sak vilja understödja de strävanden, för vilka förslagen varit uttryck, men

styrelsen har icke velat vara med om företagande omedelbart av lagstiftningsåtgärder

företrädesvis därför, att styrelsen ansett att tillräckliga skäl

icke förelegat att utbryta de väckta spörsmålen från de på dagordningen stående

frågorna om revision av jorddelningslagstiftningen samt lagstiftningen

om stadsplaneväsendet. Styrelsen har så mycket mindre anledning att nu

ändra ståndpunkt, som man med visshet torde kunna utgå ifrån att förslag

till ny lagstiftning angående jorddelningsväsendet på landet kommer att föreläggas

1926 års riksdag. Enligt styrelsens mening kan väl ifrågasättas, huruvida

hela förslaget i vad detsamma avser ändring av EBL är av behovet påkallat.

Det förefaller styrelsen som om bestämmelserna i 5 kap. 8 § böra vara

tillfyllest för att förhindra en olämplig jorddelning. Lantmäteristyrelsen är

ense med de sakkunniga därutinnan, att en trängande uppgift för lagstiftningen

är att söka förhindra tillkomsten av tätare bebyggda platser, beträffande vilka

skäliga anspråk i fråga om sundhet, ordning och utrymme ej blivit tillgodosedda,

och lantmäteristyrelsen har länge varit övertygad om, att den huvudsakliga

anledningen till missförhållandena på ifrågavarande område ligger

däri, att stadgandena inom byggnadsväsendet saknat tillfredsställande motsvarighet

i bestämmelser på jorddelningens område. Men denna lantmäteristyrelsens

uppfattning gäller företrädesvis samhällsliknande områden på landsbygden;

densamma gäller i jämförelsevis ringa utsträckning köpingar och municipalsamhällen,

där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall

iakttagas, och den gäller i ytterst ringa grad våra städer. Det förslag, som

innefattades i lantmäteristyrelsens utlåtande den 30 april 1925, liksom det

.förslag, som innehålles i 2—G §§ i nu föreliggande förslag till lag om villkor

i vissa fall för ägostyckning och jordavsöndring, är givetvis tillämpligt icke

blott på den rena landsbygden utan även inom de samhällen därstädes, där

jorddelningslagstiftningen för landsbygden gäller. Efter antagande av detta

förslag finnas fyra möjligheter att ingripa mot uppkomsten av kåkstäder

eller a) förslaget i fråga, b) utverkande jämlikt 42 § sista stycket av särskilda

föreskrifter med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande, c) beslut

om upprättande av stadsplan samt dj bildande av samhälle. Enligt lantmäteristyrelsens

mening äro dessa möjligheter tillräckliga för syftet eller att

förhindra uppkomsten av tätare bebyggda platser, beträffande vilka skäliga

anspråk i fråga om sundhet, ordning och utrymme ej blivit tillgodosedda. Vad

angår städer och samhällen, där fastighetsbildningslagen gäller, vill det se

ut som om de sakkunniga alltför mycket fäst sig vid missförhållanden, som

tillskapats på en tid, då lagstiftning på ifrågavarande område saknades. Utan

att utredning åstadkommes som visar motsatsen, är lantmäteristyrelsen icke

övertygad om att rikets städer på det hela taget hava behov av en lagstiftning

enligt de sakkunnigas förslag. Det torde icke kunna förnekas, att uppfattningen

om och intresset för en riktig lösning av byggnadsväsendet och den till

grund därför liggande jorddelningen eller rättare sagt jordindelningen stå på

ett helt annat plan för närvarande än blott för ett tiotal år sedan. Och att

genomföra en lagstiftning utan att ett verkligt och mera allmänt behov av densamma

kan påvisas, är givetvis mera till skada än gagn, i all synnerhet när det

gäller en lagstiftning av den beskaffenhet, varom här är fråga. På grund av

vad sålunda anförts finner sig lantmäteristyrelsen icke kunna tillstyrka förslaget

till lag om tillägg till FBL eller 1 § i förslaget till lag om villkor i

vissa fall för ägostyckning och jordavsöndring.

Svenska kommunaltekniska föreningens styrelse: Markexploatörerna hava

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

39

hittills haft möjlighet, att genom den i stort sett okontrollerade jorddelningen

igångsätta en försäljning av byggnadstomter utan att det allmännas och tillika

de enskilda tomtägarnas intressen dessförinnan blivit tillgodosedda. Följden

härav har blivit, att när det allmänna därefter skall söka reglera byggnadsverksamheten

och för detta ändamål upprätta en stadsplan över området, är

denna redan i väsentliga delar bunden genom den befintliga styckningsplanen och

genom att byggnadsverksamhet mångenstädes kunnat fortgå trots byggnadsförbud.

Det är för styrelsen uppenbart, att enda möjligheten att på ett fullt effektivt

sätt råda bot på dessa oefterrättliga förhållanden, är en lagstiftning, som förbjuder

varje tätare bebyggande utan fastställd stadsplan. Det förslag till ny

stadsplanelag, som 1916 års stadsplanelagskommitté framlagt går även i denna

riktning. Nya lagbestämmelser av en sådan genomgripande innebörd torde

dock i alltför hög grad sammanhänga med stadsplanelagstiftningen i övrigt

för att kunna medgiva en separat utbrytning. Under sådant förhållande kan

från städernas sida en provisorisk lagstiftning som den nu föreslagna endast

hälsas med tillfredsställelse såsom ett steg i antydd riktning.

Överlantmätaren i TJppsala län: Då förslaget till lag om villkor i vissa fall Förslage t

för ägostyckning och jordavsöndring avser dels förbud i vissa fall för sagda

jorddelning dels villkor därför inom vissa områden, synes det mig som om jau j-(h. f-,g0.

den föreslagna rubriken icke vore fullt adekvat. styckning

m. m.

Fastighetsnämnden i Stockholm: Tidsbegränsningen bör utsträckas till 1 år. Rubriken.

Särskilt i de fall då fråga om stadsplans antagande väckes genom framställ- i $ i m0m.

ning från enskild markägare, kan tänkas, att sådan oklarhet rörande de allmänna

dispositionerna, speciellt avseende huvudleder och kommunikationer,

kunna vara för handen, att stadsplan ej på flera år kan slutligt utarbetas. Att

för så lång tid påfordra förbuds upprätthållande torde vara att träda den enskildes

rätt för när. Å andra sidan kan frånvaron av förbud omöjliggöra eller

avsevärt försvåra genomförandet av lämpliga sträckningar för kommunikations-

och huvudleder inom området. Nämnden har därför slutligen funnit

sig böra föreslå, att sådana bestämmelser tilläggas ifrågavarande moment, att,

därest stadsplan ej hinner godkännas före utgången av den tid. förbud längst

kan upprätthållas, Konungens befallningshavande äger förordna, att endast

sådan villkorlig avstyckning må äga rum, som stadgas i 2 §.

Kommunaltekniska föreningens styrelse: Skulle av lagtekniska skäl en förlängning

av den angivna fristen till förslagsvis högst 1 år icke lämpligen

kunna intagas i den nya lagen, får styrelsen föréslå en tilläggsbestämmelse

av innehåll, att Konungen på framställning av samhälle, då särskilda skäl därtill

föranleda, må kunna medgiva en förlängning av förbudet intill en tid av

sammanlagt högst 1 år. Ett sådant stadgande synes styrelsen vara synnerligen

angeläget för att lagen skall kunna få åsyftad verkan.

Konungens befallningshavande och överlantmätaren i Kopparbergs lön: För

att förordnande verkligen skall bliva meddelat i alla fall det erfordras, torde,

enligt vad erfarenheten visar, man icke böra lita endast till anmälan från samhället.

Det är icke alltid samhällena vilja underkasta sig en dylik kontroll,

ehuru densamma är nödig. Samhällena torde i stället böra åläggas att i varje

fall hos Konungens befallningshavande anmäla, när stadsplanearbetet hunnit

så långt som i mom. förutsattes, varefter det inskränkande förordnandet kan

bliva beroende av Konungens befallningshavandes eget initiativ.

Överlantmätaren i Södermanlands län: Uttrycket »antagande av stadsplan»

hör utbytas mot »upprättande av stadsplan».

Konungens befallningshavande i Östergötlands lön: Slutet av mom. bör

givas ungefär följande lydelse: »ej må äga ram eller fastställas, förrän beslut

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

1 § 3 mom.

1 § 4 mom.

i frågan blivit fattat, dock att detta Konungens befallningshavandes förordnande

i intet fall får gälla längre tid än sex månader».

Konungens befallning skavande i Jämtlands län: I slutet av mom. torde

redaktionen böra undergå viss jämkning.

Överlantmätaren i Södermanlands län: Erfarenheten bär visat, att den tidrymd,

som vanligen förflyter mellan beslut om stadsplans upprättande till dess

slutliga fastställelse, är avsevärd, oftast flera år. Detta beror ej mindre därpå,

att en del förberedande frågor såsom t. ex. angående kostnaderna för ifrågavarande

arbete m. fl. först måste ordnas, innan själva arbetet kan företagas,

än även att över det upprättade förslaget yttranden sedermera skola inhämtas

från olika myndigheter och nämnder, vilkas utlåtande i de flesta fall hava till

följd större eller mindre omarbetningar av det tfrsprungliga förslaget. Momentet

kan därför komma att verka onödigt hindrande även på den mest lojala

jorddelning.

Konungens befallningshavande i Uppsala län: Förordnande enligt 1 kap.

42 § första eller sista stycket FBL bör automatiskt erhålla viss verkan även

med avseende å ägostyckning eller jordavsöndring inom område, som i förordnandet

avses, detta både så att vissa materiella villkor beträffande förrättningens

beskaffenhet bliva gällande, och på det sätt, att Konungens befallningshavandes

lov erfordras. Skulle en allmän lösning av lagstiftningsfrågan komma

att fördröjas torde genom en sådan bestämmelse det mest kännbara behovet

avhjälpas. Motsvarande föreskrift synes vara påkallad även för sådana fall,

då för byggnad inom viss del av stads område förutsättes tillåtelse av Konungens

befallningshavande.

Länsarkitekten i Malmöhus län: 1924 års lag skulle förlänas kraftigare

verkan, om styckningsförbudet automatiskt inträdde; nu verka dess bestämmelser

vaga och obegripliga — stadsplan skall tillsvidare ej upprättas, men en

allmän plan skall upprättas, men av vem och huru? Ett styckningsförbud

däremot skulle öppna ögonen för nödvändigheten att vidtaga åtgärder.

Länsarkitekten i Kopparbergs m. fl. län: Det kan ifrågasättas om ej i lagförslaget

borde inryckas likartade bestämmelser även ifråga om område på

landet, där jämlikt 1 kap. 42 § FBL endast särskilda föreskrifter med avseende

å byggnadsverksamhetens ordnande skola upprättas, men ännu ej fastställts.

Länsarkitekten i Västernorrland^ län: Orden »eller del därav» böra utgå för

att ej giva anledning till den missuppfattningen, att stadsplans upprättande

kan begränsas till endast en del av det område, som förordnandet avser.

Ijantmäteristyrelsen: Erfarenheten visar, att det icke är lämpligt att i en

lag införa ovillkorlig skyldighet för en beslutande myndighet att, innan ärende

avgöres, infordra yttrande från annan myndighet, viss tjänsteman eller viss

person. Förhållandena kunna i det konkreta fallet vara sådana, att tillgång till

varje yttrande är överflödigt, och den stadgade skyldigheten medför i sådant

fall arbete och tidsutdräkt utan motsvarande nytta.

Överlantmätaren i Uppsala län: Anledning föreligger i minst lika hög grad

att över ärendet, som berör en jorddelningsfråga, höra överla-ntmätaren som

tilläventyrs befintlig länsarkitekt.

Överlantmätaren i Södermanlands län: överlantmätaren bör i främsta rummet

höras.

Överlantmätaren i Östergötlands län: Med hänsyn till överlantmätarens i

de flesta fall ingående kännedom om förhållandena inom länets landssamhällen

torde han alltid böra höras.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

41

Konungens befallningshavande i Jönköpings län: Överlantmätaren bör, då

länsarkitekt ej finnes, alltid höras.

Överlantmätaren i Jönköpings län: Överlantmätaren bör alltid höras.

Överlantmätarna i Skaraborgs och Kopparbergs län göra samma anmärkning.

Länsarkitekten i Malmöhus län: Byggnadsnämnden bör alltid höras i ären
det.

Konungens befallningshavande i Örebro län: Det synes Konungens befall
ningshavande

tydligt, att byggnadsnämnd, där sådan finnes, ovillkorligen bör

höras.

Magistraten i Örebro: Byggnadsnämnden bör alltid höras.

Kommunaltekniska föreningens styrelse: Byggnadsnämnd eller kommunal
nämnd

bör alltid höras. Det ankommer nämligen i regel på bj-ggnadsnämnd

eller kommunalnämnd att vid behov låta upprätta stadsplan och det blir ytterst

kommunen, som får sitta mellan därest en olämplig jorddelning kommer att

försvåra stadsplans genomförande.

Överlantmätaren i Uppsala län: För tillämpning av bestämmelserna är det

nödvändigt med föreskrift jämväl därom att vid anmälan till Konungen skall

fogas en genom Konungens befallningshavandes försorg upprättad karta över

området, upptagande generalplan över lämpliga trafikleder, öppna platser och

lägena för blivande huvudledningar för avlopp, vattentillförsel och belysning

samt belägenheten av de för bebyggande otjänliga trakter ävensom höjdlägen

i erforderlig utsträckning. Bestämmelser angående gäldandet av kostnaderna

härför böra även utfärdas. Om föreskrift om en dylik generalplan ej införes,

kommer prövningen av huruvida vid företagna förrättningar bestämmelserna

i denna § riktigt tillämpats, att bliva hart när omöjlig. Härtill kommer att

föreskriften i 4 § om översiktskarta säkerligen kommer att medföra krångel,

tidsutdräkt och stora kostnader för sakägarna beroende på vilka fordringar på

omfattningen av objektet för och utförligheten av kartan de granskande och beslutande

myndigheterna uppställa. Om förslaget beträffande generalplan följes,

behöver tillstånd till ägostyckning, vars sökande medför tidsutdräkt, ej

ifrågasättas utan kunde ägostyckningen prövas av ägodelningsrätten eller dess

ordförande, som ju också kunna höra sakkunniga. Bestämmelserna i 2 §

kunna kringgås genom användande av hemmansklyvnings- eller, i enstaka fall,

skiftesförfarande. Häremot kan visserligen invändas, att dylika försök att

sätta den nu gällande lagen om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning

ur funktion varit sällsynta. Mig synes emellertid anledning förefinnas att befara,

att risken är större i förevarande fall. Men även en fullt lojalt utförd

hemmansklyvning eller skiftesförrättning kan komma att motverka syftemålet

med förslaget. Det torde därför kunna ifrågasättas, om icke bestämmelser

motsvarande dem i 6 kap. 8 § FBL jämväl här borde införas.

Konungens befallningshavande i Östergötlands län: Lagen kan kringgås därigenom

att ägostyckning icke alltid behöver begäras samtidigt för hela det komplex

av fastigheter, som markägaren tilläventyrs har för avsikt att upplåta för

bebyggande. Härigenom kan den åsyftade kontrollen komma att inträda först

på ett alltför sent stadium.

överlantmätaren i Kopparbergs län: Då 2 § givetvis måste avse såväl sådana

områden inom samhällen, för vilka områden stadsplan finnes ej böra upprättas,

som socknar i övrigt torde måhända paragrafen i denna del böra förtydligas.

Konungens befallningshavande i Jämtlands län: Styckningsplanens lämp
lighet

att bilda tomter och kvarter bör även prövas. Exempel saknas ej på brister

härutinnan utan att man för den skull bort gå till upprättande av stadsplan

eller meddelande av byggnadsf öreskrifter.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 210.

Ov erlantmätaren i Kopparbergs län: Det kan ifrågasättas huruvida icke

liksom i lagen den 25 juni 1909 här bör utsättas, att förordnande för lantmätare

att verkställa ägostyckning icke må meddelas, innan, därtill tillstånd

erhållits.

Överi an thi åt ar en i Uppsala län: Inga föreskrifter äro lämnade och kunna

svårligen, med den avfattning 2 § erhållit, lämnas rörande omfattningen av det

område, över vilket kartan skulle upprättas. Översiktskartan måste i vissa

fall även upptaga annans eller andras områden. Och en dylik karta torde endast

kunna komma till stånd genom samarbete och samförstånd mellan samtliga

ägare till den å kartan upptagna marken. Ett sådant samförstånd torde

emellertid av olika skäl ofta nog bliva svårt för att icke säga omöjligt att

åvägabringa. Om förslaget upphöje.s till lag, skulle stora svårigheter komma

att möta såväl sakägare och förrättningsmän som myndigheter på grund av

den vaga bestämmelsen om översiktskartan.

Konungens befallning skavande i Gotlands län: Närmare bestämmelser synas

erforderliga rörande beskaffenheten av översiktskartan.

Konungens befallning skav ande i Örebro län: Det räcker ej med utredning

med avseende å den särskilda fastighet, om vars delning är fråga, utan det

fordras en generell plan för användningen av ett större markkomplex och helst

hela det område, för vilket delningsförbudet är gällande. Sedan Kungl. Maj:t

meddelat förordnande beträffande visst område, bör därför omedelbart upprättas

en dispositionsplan, med ledning av vilken Konungens befallningshavande sedan

kan träffa erforderliga avgöranden.

Överlantmätaren i Örebro län: Det torde för många fall icke bliva Konungens

befallningshavande möjligt att avgöra, huruvida tillstånd till föreslagen

jorddelning bör beviljas eller icke utan tillgång till en plankarta angivande

terrängförhållanden med nivåkurvor, befintliga vägar och gator och

föreslagna nya sådana samt i den mån så kan anses erforderligt, redan befintlig

kvartersindelning eller fastighetsbildning eljest för bostadsändamål.

Efter omständigheterna må avgöras, huruvida denna karta bör omfatta hela

det område, där samhällsbildning väntas komma till stånd, eller kan inskränkas

till viss del därav men i varje fall bör kartan lämna tillfälle till kontroll,

huruvida de föreslagna gatorna äro lämpligt lagda såväl med hänsyn till trafikens

krav som ock med hänsyn till framdragande av ledningar för vatten,

avlopp, belysning m. m. Emellertid är det ej givet, att trafiklederna kunna

givas lämplig sträckning utan att dragas över annans mark, men mot dennes

bestridande kan man ej bereda genomfart. I övrigt måste alltid planens upprättande

medföra kostnad och fråga uppstår då, vem som skall betala densamma.

Det kan tänkas, att en eller ett fåtal köpare få betala kostnad, som rätteligen

borde drabba markexploatören.

Lantmäteristyrelsen: översiktskarta tillkommer i regel genom sammanställning

av andra kartor i reducerad skala. Till följd härav ställas mindre anspråk

i fråga om noggrannhet å översiktskartor. Benägenheten att till grund

för stadsplaner använda dåligt kartmaterial vunne stöd av uttrycket. Lantmäteristyrelsen

har i sitt förslag använt ordet plan och hemställt, att denna

skulle fastställas dock med möjlighet till mindre jämkningar vid planens tilllämpning.

Denna ordning anser lantmäteristyrelsen ändamålsenligare och även

för den enskilde mindre kostsam än att för varje särskild förrättning förete översiktskarta.

Överlantmätaren i Kopparbergs län: Översiktskartan torde, särskilt av kostnadsskäl,

i många fall ej böra vara annat än en enkel skiss å kalkerpapper.

Vid sådant förhållande ligger i sakens natur, att man vid avsöndringarnas

och styckningarnas utstakning å marken kan finna jämkningar påkallade av

omständigheter, som vid skissens utarbetande ej kunnat beaktas. Det torde

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

43

därför böra stadgas, att, om så skulle visa sig nödigt, vederbörande vid förrättningens

utförande äga att företaga sådana mindre jämkningar, vilka icke

innebära något stridande mot de i 2 § stadgade förutsättningar.

Lantmäteristyrelsen: Skall viss tjänsteman höras, synes detta i första hand ^ § a*dra

böra gälla överlantmätaren, då han får antagas hava en allsidigare kännedom s !l'' e ''

om trakten än länsarkitekten.

Konungens befallningshavande och överlantmätaren i Skaraborgs län: Ena- 6 §•

banda skyldighet bör åligga lantmätare beträffande jordavsöndring.

Överlantmätaren i Kopparbergs län gör samma anmärkning.

Konungens befallningshavande i Östergötlands län: Klagorätt bör möjligen 7 §.

tillerkännas kommunalnämnd beträffande kommunen eller områden, för vilka

särskild byggnadsnämnd ej finnes.

Länsarkitekten i Västernorrlands län: Det kan ifrågasättas huruvida icke

bör utsägas, att i byggnadsnämnd inbegripes jämväl sådan byggnadsnämnd

eller byggnadsinspektör, som avses i det förslag till särskilda byggnadsföreskrifter

enligt 42 § sista stycket FBL, vilket byggnadsstyrelsen uppgjort.

Konungens befallningshavande i Kronobergs och Blekinge län framhålla behovet

för Konungens befallningshavande av sakkunnigt biträde, särskilt för

handläggning av ärenden enligt lagförslaget.

Överlantmätarna i Uppsala, Södermanlands och Östergötlands län: Överlantmätaren

bör höras åtminstone där han är registerförare eller tillgång till annan

sakkunnig person ej finnes.

Fastighetsnäminden i Stockholm: Byggnadsnämnden bör alltid höras. Då

jorddelningsfrågor torde vara av en utomordentlig betydelse för en stad särskilt

med hänsyn till det sätt, på vilket de kunna verka bindande vid uppgörandet

och genomförandet av den allmänna planen för stadens bebyggande,

bör avgörande i dylika frågor fattas först efter stadsfullmäktiges hörande.

Hörande av byggnadsnämnd och stadens vederbörande förvaltningsmyndighet

bör i varje fall vara obligatoriskt.

Konungens befallningshavande i Jönköpings län: Byggnadsnämnden, som

handhar den förberedande handläggningen av frågor om stadsplan och tomtindelning

och bör äga god kännedom om fastighetsförhållandena jämväl utom

stadsplanen, bör alltid höras.

Överlantmätaren i Jönköpings län gör samma anmärkning.

Byggnadsnämnderna i Jönköping och Nässjö göra enahanda anmärkning.

Länsarkitekten i Malmöhus län gör även samma anmärkning.

Magistraten och byggnadsnämnden i Örebro: Byggnadsnämnden bör alltid

höras och bör, där anledning därtill föreligger, stadsfullmäktige eller motsvarande

kommunala myndighet lämnas tillfälle att avgiva yttrande, varjämte

magistraten anmärker, att det ej förefaller lämpligt att påkalla länsarkitektens

hörande.

Förslaget

till lag om

tillägg till

FBL.

1 mom.

Konungens befallningshavande i Örebro län: Prövning huruvida avstyckning ~ mom.

uppfyller villkoren bör i stad med magistrat ankomma å denna.

Magistraten i Örebro gör samma anmärkning.

Lantmäteristyrelsen: Skulle anses erforderligt, att bestämmelser av den art

förslaget innehåller, införas i lagen, torde byggnadsnämnden ensam böra vara

initiativtagare till utverkande av förbud för avstyckning, innan plan upprättats

för markens exploatering med hänsynstagande till erforderliga trafikleder, avlopp

m. m. Prövning av denna plan bör ankomma på magistraten — respek
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

tive överståthållarämbetet och Konungens befallningshavande — varjämte möjlighet

bör beredas att vid planens tillämpning göra mindre jämkningar. Härigenom

skulle liksom hittills byggnadsnämnden förbliva den myndighet, som

utövar närmaste tillsynen över jorddelningen, och prövning av avstyckningsförrättning

genom skilda myndigheter undvikas.

K ommun altelzn is k a föreningens styrelse: Initiativet till utverkande av förordnande

bör tillkomma staden och prövningen magistrat, där sådan finnes.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

45

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 11 mars

1926.

N ärvarande:

justitierådet Svedelius,

regeringsrådet Palmgren,

justitierådet Christiansson,

justitierådet Högstedt.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 5 februari

1926, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade förslag till

lag om villkor i visso fall för ägostyckning och jordavsöndring samt till lag

om tillägg till 5 kapitlet av lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av revisionssekreteraren Michael Ehrenborg.

I anledning av förslagen avgåvos följande yttranden.

Justitierådet Svedelius:

Den i statsrådsprotokollet åberopade skrivelsen från länsarkitekten Edvin

Stenfors har med däröver avgivna yttranden varit överlämnad till lagrådet för

att tagas i övervägande vid avgivande av utlåtande över det den 21 augusti

1924 till lagrådet remitterade förslaget till lag om delning av jord å landet

m. fl. därmed sammanhängande lagförslag. I sitt utlåtande över dessa förslag,

förordade lagrådet i det syfte, som med den av Stenfors gjorda framställningen

avses, upptagande i förstnämnda förslag av en bestämmelse med i

huvudsak enahanda innehåll, som innefattas i 19 kap. 1 § andra stycket första

punkten i det genom proposition till nu pågående riksdag framlagda förslaget

till ny jorddelningslag. Lagrådet, som därjämte eventuellt hemställde om

upptagande såsom ett tredje stycke i den angivna paragrafen av det stadgande,

som i det till lagrådet remitterade förslaget hade sin plats i 12 § fjärde stycket

— en hemställan som likaledes vunnit beaktande i propositionen •— yttrade i

detta sammanhang slutligen, att lagrådet icke ansåge sig böra förorda, att till

kontroll av begynnande eller fortgående samhällsbildning andra bestämmelser

än de ovan angivna för närvarande intoges i förslaget till ny jorddelningslag.

I det för riksdagen framlagda förslaget har genom en tillagd andra punkt i

19 kap. 1 § andra stycket den där givna regeln utvidgats att gälla icke blott,

såsom lagrådet hemställt, vid avstyckning i ett sammanhang av ett flertal

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:is proposition nr 210.

smärre lägenheter för bostadsändamål eller dylikt utan även eljest då avstyckning

ifrågakommer å ort, där större byggnadsverksamhet råder eller är att

förvänta. Detta tillägg har motiverats därmed, att förhållandena å en viss

ort kunna tänkas vara sådana, att ehuru det endast är fråga om en eller annan

avstyckning, sådan förrättning icke bör få ske, med mindre avs t y ckni ngs p lan

som i första punkten avses, föreligger.

De sålunda föreslagna bestämmelserna skola gälla inom jorddelningslagstiftningens

tillämplighetsområde d. v. s. å rikets landsbygd utom såvitt angår

samhälle, för vilket skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade

bestämmelser. I fråga om avstyckning inom dylikt samhälle liksom i stad har

i det samtidigt med förslaget till ny jorddelningslag för riksdagen framlagda

förslaget till ändring i vissa delar av fastighetsbildningslagen icke upptagits

något stadgande innefattande motsvarighet till ovannämnda bestämmelser i

jorddelningslagen; i sådant samhälle och i stad skulle således enligt berörda förslag

korrektivet mot olämplig fastighetsbildning såsom hittills vara att söka i

de föreskrifter, som meddelas i 5 kap. 8 § fastighetsbildningslagen.

Mot de av de sakkunniga upprättade förslagen till lag om villkor i vissa fall

för ägostyckning och jordavsöndring samt lag om tillägg till 5 kap. fastighetsbildningslagen

har huvudsakligen erinrats, att tillräckliga skäl icke förelåge att

sålunda utbryta frågan om skärpt lagstiftning mot en ur samhällssynpunkt

olämplig fastighetsbildning från de på dagordningen stående frågorna om revision

av jorddelningslagstiftningen samt lagstiftningen om stadsplaneväsendet.

Departementschefen har härtill genmält, att denna anmärkning givetvis hade

sitt berättigande, därest man nu föresloge stadganden, som vore avsedda att

snart ersättas av föreskrifter med annat innehåll, varemot någon anledning

till erinran ej syntes böra föreligga, om man nu endast ur en blivande lagstiftning

utbröte vad som enligt densamma vore avsett att senare träda i kraft

för att därigenom möjliggöra ett av behovet påkallat tidigare ikraftträdande av

den utbrutna bestämmelsen.

Vad av departementschefen sålunda anförts hänför sig tydligen närmast till

förslaget om villkor i vissa fall för ägostyckning och jordavsöndring. Efter

den omarbetning nämnda förslag undergått i justitiedepartementet överensstämmer

1 § däri, vilken innehåller det materiella huvudstadgandet, i sak med 19''

kap. 1 § andra och tredje styckena i den föreslagna nya jorddelningslagen. Avvikelserna

äro huvudsakligen endast sådana som betingas därav, att man i nu

ifrågavarande lagförslag fortfarande måste röra sig med termerna ägostyckning

och jordavsöndring i stället för avstyckning. Ett antagande av detta

förslag skulle således, såvitt angår de sakliga förutsättningarna för tillämpning

av den ifrågasatta kontrollen, endast innebära ett tidigare ikraftträdande av

de regler härutinnan, som innehållas i det åberopade lagrummet i jorddelningslagen,

än eljest skulle bliva fallet.

Beträffande åter förslaget om tillägg till fastighetsbildningslagen är förhållandet

ett annat. Här föreligger icke något därmed överensstämmande ytterligare

förslag, som är avsett att i sinom tid träda i stället för det nu föreliggande.

Detta innefattar således ett utbrytande av en speciell fråga ur det åt de

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

47

sakkunniga anförtrodda arbetet på en ny stadsplanelagstiftning, en åtgärd, som

naturligtvis i och för sig är ägnad att väcka betänkligheter. Med hänsyn

till det nära sambandet mellan denna lagstiftning och jorddelningslagstiftningen

lärer man dock möjligen kunna utgå ifrån, att även en blivande

ny stadsplanelag skulle komma att innehålla ett i likhet med den nu föreslagna

8 a § med ovanberörda lagrum i jorddelningslagen huvudsakligen överensstämmande

stadgande, ehuruväl ett dylikt stadgande i en definitiv lagstiftning

näppeligen torde komma att erhålla den i förhållande till de likartade stadgandena

i 8 § fristående ställning, som för stadgandet i fråga nu föreslås.

Den synpunkt, som vid bedömande av de nu föreliggande förslagen i främsta

rummet påkallar uppmärksamhet, är emellertid frågan om lagstiftningens

behövlighet. Och denna fråga är tydligen med hänsyn till det ovan anförda att

närmare bestämma sålunda: Är det behov av skärpt lagstiftning i omförmälda

syfte, som åtminstone på vissa håll konstaterats, av den styrka och omfattning,

att en provisorisk lagstiftning sådan som nu föreslås bör ofördröjligen genomföras?

De i ärendet avgivna yttrandena synas knappast bekräfta, att ett djdikt

trängande behov föreligger. Flertalet av de myndigheter, som uttalat sig i tillstyrkande

riktning, synes hava gjort detta utan avseende å möjligheten att

det då ännu under lagrådets behandling varande förslaget till jorddelningslag

skulle komma att innehålla bestämmelser i det önskade syftet. Det vill synas,

som om behovet huvudsakligen gör sig gällande beträffande landsbygd i närheten

av vissa städer och stadsliknande samhällen. Här skulle emellertid bestämmelserna

i lagen om delning av jord å landet bliva tillämpliga, och det

uppehåll, som, under förutsättning att förslaget härutinnan av riksdagen antages,

skulle vållas genom avvaktan å denna lagstiftnings trädande i kraft,

torde väl näppeligen komma att överstiga en tid av ungefär ett och ett halvt

år. Med hänsyn härtill synes man därför hava starka skäl att ställa sig synnerligen

tveksam i fråga om lämpligheten att nu genomföra en dylik provisorisk

lagstiftning. Och dessa betänkligheter ökas, såvitt angår förslaget till

lag om villkor i vissa fall för ägostyclming och jordavsöndring, då man beaktar,

att formerna för iakttagande av den föreslagna kontrollen enligt berörda

förslag skulle bliva och, åtminstone i fråga om jordavsöndring. otvivelaktigt

måste bliva delvis andra under den antagligen ganska korta tidsperiod, som

skulle förflyta till dess jorddelningslagen trädde i kraft, än sedermera i fråga

om avstyckning enligt sistnämnda lag. Denna olikhet må särskilt betonas med

hänsyn till de, såvitt det vill synas, häremot i viss mån stridande uttalanden,

som förekomma i departementschefens anförande till statsrådsprotokollet.

På grund härav och då det föreslagna tillägget till fastighetsbildningslagen i

varje fall icke torde böra ensamt för sig genomföras, finner jag mig icke kunna,

tillstyrka de remitterade förslagens upphöjande till lag.

Skulle emellertid trots ovan anförda betänkligheter den föreslagna lagstiftningen

anses böra ofördröjligen genomföras, föranleda förslagen med avseende

å deras utformning följande erinringar.

1 § i lagen om villkor i vissa fall för ägostyckning och jordavsöndring är,

såsom redan i det föregående framhållits, med vissa av omständigheterna be
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

tingade avvikelser lika lydande med 19 kap. 1 § andra och tredje styckena i

.jorddelningslagen. Det ligger vid sådant förhållande otvivelaktigt närmast

att antaga, att liksom det enligt jorddelningslagen i första hand ankommer å

förrättningsmännen att avgöra, huruvida i ett visst fall förhallandena äro sådana,

att för tillstånd till sökt avstyckning bör krävas av Konungens befallningshavande

godkänd styckningsplan, det jämväl enligt förevarande förslag,

såvitt ägostyckning angår, skulle vara avsett, att avgöranderätten i omförmälda

hänseende skulle tillkomma skiftesmyndigheterna. Avfattningen av

2 § första stycket synes icke ovillkorligen motsäga en dylik tolkning; berörda

stadgande skulle i så fall innebära allenast, att Konungens befallningshavande

skulle äga befogenhet att genom en generell, för viss ort gällande föreskrift

göra varje undersökning av förrättningsmännen rörande 1 §:s tillämplighet ä

en sedermera inom denna ort sökt styckning obehövlig. Såsom särskilt av

2 § andra stycket torde framgå, lärer emellertid, i motsats mot vad som skulle

gälla enligt jorddelningslagen, meningen vara, att Konungens befallningshavande

skulle icke allenast hava att granska och godkänna upprättad styckningsplan

utan även att pröva, huruvida förhållandena äro sådana, att godkännande

av styckningsplan skall utgöra villkor för bifall till sökt styckning.

För att denna mening skall otvetydigt framstå, synes första stycket av

2 § böra omredigeras i sådan riktning, att avgöranderätten, i fråga om tillämpligheten

av 1 § uttryckligen tillerkännes Konungens befallningshavande. I

sammanhang härmed torde andra stycket i samma paragraf böra fullständigas

med en föreskrift om skyldighet för ägodelningsrätt eller dess ordförande

att, då vid prövning av ägostyckning, som av förrättningsmännen verkställts

utan godkänd plan, det befinnes, att sådan plan bort föreligga, om förhållandet

göra anmälan hos Konungens befallningshavande med påföljd att

målet under tiden vilar.

I övrigt synes i avseende å 1 § vara att anmärka följande. Till åstadkommande

av önskvärd överensstämmelse med 19 kap. 1 § jorddelningslagen torde

orden »inom område, för vilket stadsplan ej finnes fastställd» i första stycket

böra uteslutas. Uteslutandet skulle naturligtvis icke innebära någon saklig

ändring i vad som här åsyftas. Även om samma uttryck får kvarstå i den

föreslagna 8 a § i fastighetsbildningslagen, där uttrycket är mera behövligt,

torde något missförstånd härav icke behöva uppstå. Innehållet i andra punkten

av samma stycke lärer böra förtydligas genom inskjutande efter »ägostyckning

eller jordavsöndring» av »för avskiljande av smärre lägenheter i ovan

angivet syfte» eller något dylikt. Eljest synes det missförstånd kunna uppstå,

att å ort, som i nämnda punkt avses, ägostyckning eller jordavsöndring, som

avser skapande av självständiga mindre jordbruk, även skulle falla under ifrågavarande

bestämmelse. Vidkommande denna punkt må i övrigt framhållas, att,

för att den där givna regeln skulle bliva tillämplig med avseende å en enstaka

ägostyckning eller jordavsöndring, det efter ordalagen synes böra förutsättas,

att det till avskiljande ifrågasatta området är avsett att i sin ordning uppdelas.

Eljest vore ju en styckningsplan för området i fråga meningslös. Skulle,

såsom antagligt synes, avsikten med stadgandet därjämte vara att under här

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

40

angivna förutsättningar förbjuda avskiljande genom ägostyckning eller avsöndring

jämväl av en enstaka mindre lägenhet, såframt ej en för fastighetsbildningen

inom orten godkänd plan föreligger, synes eu omredigering nödvändig.

T samband med den omredigering av 2 § första stycket, som ovan förordats,

torde uttrycket »förhållande, varom i 1 § första stycket sägs» böra förtydligas,

så att någon tvekan icke må kunna råda, att därmed åsyftas första stycket i

dess helhet och ej blott andra punkten däri. Sker ovanberörda uteslutning i

1 § första stycket, synes motsvarande åtgärd böra vidtagas även här. Jämväl

slutbestämmelsen i andra stycket lärer kräva ett förtydligande. Och då den

åt Konungens befallningshavande här inrymda befogenheten att lämna tillstånd

till utförandet av en sökt förrättning synes innebära rätt att meddela

dispens från huvudregeln i 1 §, torde en erinran härom böra göras i nämnda

paragraf.

Förslaget till lag om tillägg till 5 kap. fastighetsbildiiingslagen föranleder

i nu ifrågavarande avseende ej andra erinringar än att dels andra punkten i

första stycket av den föreslagna 8 a § bör på enahanda sätt förtydligas, som

ovan föreslagits i fråga om motsvarande bestämmelse i förslaget till lag om

villkor i vissa fall för ägostyckning och jordavsöndring, dels ock stadgandet

i sista punkten i tredje stycket för att få den innebörd, som därmed tydligen

åsyftats, torde böra i viss mån omredigeras.

Justitierådet Christiansson:

Den föreslagna lagen om villkor i vissa fall för ägostyckning och jordavsöndring

är avsedd att bliva gällande allenast för en viss kortare tid eller intill

dess den nu till riksdagens prövning överlämnade nym lagen om delning av

jord å landet kan komma att träda i kraft, vilket torde beräknats kunna ske

åtminstone år 1928. Nu förevarande lags giltighetstid skulle alltså vara inskränkt

till omkring ett och ett halvt år. Med förslaget åsyftas att utan att

avbida ikraftträdandet av en mera omfattande lag därur utbryta en viss detalj

för att göra denna i förväg omedelbart tillämplig. En sådan säkerligen högst

ovanlig lagstiftningsåtgärd symes böra vidtagas allenast under förutsättning

dels att ett trängande behov föreligger av ett snabbt ingripande genom lagstiftning

å området i fråga, dels oek att det verkligen låter sig göra att utan

större olägenheter ur det system, som är avsett att genom den mera omfattande

lagen regleras, utbryta och för sig tillämpa de särskilda stadgande!!, varom

fråga är.

Vad beträffar den först angivna förutsättningen eller behovet av en omedelbar

lagändring å förevarande område, hava vitt skilda meningar uttalats av de

myndigheter, vilka yttrat sig över de sakkunnigas förslag. För stora trakter

av landet förklaras sålunda något behov av nyTa lagbestämmelser härutinnan

icke hava framträtt utan redan befintliga kunna väntas vara tillfyllest åtminstone

för en tid framåt. I andra orter åter sägas svåra olägenheter vara

för handen, vilka anses påkalla ett ingripande genom lagstiftningen snarast

möjligt. I detta hänseende framhåller departementschefen i remissprotokollet,

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 179 höft. (Nr 210).

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

att de sakkunnigas lagförslag icke innebar några för kela landet utan vidare

bindande föreskrifter utan allenast avsåg att bereda möjlighet för ett ingripande,

där sådant funnes vara av behovet påkallat. I det remitterade förslaget är

emellertid denna anordning icke bibehållen, utan de föreslagna inskränkande

bestämmelserna skola enligt sin lydelse komma till omedelbar tillämpning

inom landet i dess helhet.

Vidkommande den andra av de här ovan uppställda förutsättningarna för

godtagande av ett lagförslag som förevarande kan det vid första påseendet

förefalla, som om förslaget skulle fullständigt överensstämma med motsvarande

bestämmelser i förslaget till lag om delning av jord å landet, i det 1 § i remitterade

förslaget till största delen är ordagrant lika med andra och tredje

styckena av 19 kap. 1 § i förslaget till jorddelningslag. De förhållanden, som

skulle utgöra hinder mot jorddelningen, äro sålunda i båda förslagen desamma.

Men då det gäller tillämpningen, har överensstämmelsen icke längre kunnat

vidmakthållas, och det vill synas, som om skiljaktigheterna i själva verket

äro större och mera betydande än vad att döma av uttalanden i remissprotokollet

far anses vara avsett. Redan den omständigheten att den jorddelningsform,

avstyckning, som upptagits i förslaget till jorddelningslag, är en annan än de

som avses i förevarande förslag, eller ägostyckning och jordavsöndring, och

att dessa sinsemellan äro föremål för olika behandling och handläggning av

skilda myndigheter lärer göra det svårt att å alla tre formerna tillämpa enhetliga

regler. Enligt förslaget till jorddelningslag är det sålunda skiftesmyndigheterna,

som hava att utöva kontrollen över avstyckningar och därvid

pröva, bland annat, om förhållande föreligger, som enligt omförmälda bestämmelser

lägger hinder i vägen för förrättningens företagande och fastställande.

Å Konungens befallningshavande ankommer, såvitt i samma lagförslag angives,

endast att granska och godkänna den plan, som under angivna förutsättningar

skall läggas till grund för avstyckningen. Med nuvarande jorddelningsformer

åter ställer sig saken annorlunda. Då fråga är om jordavsöndring, där

Konungens befallningshavande även har att meddela fastställelse!!, torde förhållandet

lättare låta sig ordnas; en föreskrift att avsöndring medgives endast

i enlighet med godkänd plan kan här givas såväl generellt för visst område

som beträffande en särskild avsöndring i fastställelseärendet, och någon konflikt

mellan skilda myndigheters avgörande behöver därvidlag icke befaras.

Är det däremot fråga om ägostyckning, torde svårigheter i sådant hänseende

lätt kunna uppstå, i det prövningsrätten icke uteslutande ligger hos Konungens

befallningshavande, utan i det särskilda fallet då det gäller fastställelse tillhör

ägodelningsrätten eller dess ordförande. Därest Konungens befallningshavande

jämlikt 2 §:s första stycke i förslaget redan meddelat förordnande, att inom

visst område ägostyckning må äga rum endast i enlighet med godkänd plan.

och om detta förordnande underrättat ägodelningsrättens ordförande, beredes

väl härigenom säkerhet mot stridiga avgöranden. Likaså förebygges möjligheten

därav, om lantmätaren enligt 2 §:s andra stycke finner hinder i förevarande

hänseende mot begärd ägostyckningsförrättning kunna möta ochdärom

gör anmälan hos Konungens befallningshavande. Men om så ej sker

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai:ts proposition nr 210.

51

utan ägostyckningen fortgår och för fastställelse överlämnas till ägodelningsrättens

ordförande, blir det otvivelaktigt dennes eller eventuellt rättens sak att

pröva, huruvida förhållande föreligger, som avses i 1 § första stycket av förslaget.

Härmed synes icke stå väl tillsammans vad i remissprotokollet yttras

därom, att prövningen av nu ifrågavarande förhållanden ankommer å Konungens

befallningshavande, som sålunda skulle hava såväl att pröva, huruvida

sådana förhållanden inträtt, att kontroll å jorddelningen inom visst område erfordras,

som att utöva denna kontroll. Att detta, såsom yttrandet tillika angiver,

skulle gälla även enligt skifteslagsförslaget, lärer icke vara förhållandet,

åtminstone innehåller förut åberopade paragraf i nämnda förslag intet

sådant stadgande.

Då jag icke funnit det av den verkställda utredningen otvetydigt framgå,

att ett omedelbart genomförande av de med föreliggande förslag åsyftade inskränkningarna

i rätten till ägostyckning och jordavsöndring är ovillkorligen

påkallat, samt med hänsyn till den bristande överensstämmelsen mellan detta

förslag och skifteslagsförslaget, vilken synes svårligen kunna helt förekommas

genom ändringar i förstnämnda förslag, i allt fall anser detta icke vara av beskaffenhet

att böra upphöjas till lag, finner jag mig hindrad tillstyrka förslaget.

Beträffande förslaget till lag om tillägg till 5 kapitlet av lagen den 12 maj

1917 om fastighetsbildning i stad föreligga visserligen icke i lika mån de betänkligheter

jag ansett förefinnas mot föregående förslags upphöjande till lag,

i det dels något förslag till helt n37 fastighetsbiidningslag ännu icke framlagts

och giltighetstiden för nu föreslagna bestämmelser således ej från början är

avsedd att vara begränsad till blott något år, dels ock skiljaktig prövning av

enahanda förhållanden icke är att befara i stad, där en och samma myndighet

skulle få att avgöra samtliga hithörande frågor. Att detta sistnämnda efter

ett godkännande av de i samband med jorddelningsförslaget ställda ändringarna

i fastighetsbildningslagen icke vidare skulle bliva fallet, må dock framhållas.

Å andra sidan torde för erforderlig kontroll över avstyckningen inom

städernas områden den föreslagna lagstiftningen få anses i ringare grad påkallad

än å landet, i vilket avseende särskilt må erinras om lantmäteristyrelsens

57ttrande över förslaget i denna del. Då väl en dylik lagstiftning ensamt

för stad icke torde böra åvägabringas, föranlåtes jag för det närvarande avstyrka

jämväl förevarande lagförslag.

Regeringsrådet Palmgren och justitierådet Högstedt:

Såsom departementschefen vid remissen av förevarande lagförslag framhållit,

hava i det för innevarande års riksdag framlagda förslaget till lag om

delning av jord å landet intagits bestämmelser med sj7fte att till förekommande

av en olämplig samhällsbildning skapa kontroll å avstyckning, som kan

antagas utgöra inledning till eller ett led i bildningen av ett samhälle. Meningen

med det remitterade förslaget till lag om villkor i vissa fall för ägostyckning

och jordavsöndring synes också huvudsakligen vara att, enär jorddelningslagen,

därest den varder antagen, kan förväntas träda i kraft först någon

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

gång under loppet av nästa år eller tilläventyrs något senare, möjliggöra ett tidigare

ikraftträdande av nämnda bestämmelser med tillämpning av dessa å de

nuvarande jorddelningsformer, som motsvara jorddelningslagens avstyckning.

Den ifrågasatta lagen skulle således få allenast en provisorisk karaktär. Huruvida

behovet av lagstiftning i det omförmälda syftet är till den grad trängande,

att eu provisorisk sådan nu bör komma till stånd, är icke lätt att bedöma, men

då det med eftertryck gjorts gällande, att på sina håll ett sådant behov verkligen

förefinnes, synes det nämnda förslaget icke böra helt avstyrkas.

I det skick samma förslag nu föreligger synes det emellertid icke böra godkännas.

Mot dess huvudstadgande eller förbudet att under vissa angivna förutsättningar

verkställa ägostyckning eller avsöndra jord annorledes än i enlighet

med av Konungens befallningshavande godkänd plan torde visserligen

någon saklig erinran icke vara att göra. Bestämmelserna i 2 § synas däremot

varken till form eller till det innehåll, som enligt motiven bestämmelserna få

anses hava, vara sådana, att de kunna godtagas. Då i paragrafens första

stycke föreskrives, att om Konungens befallningshavande finner, att »för

visst område» sådant förhållande, som i 1 § första stycket omförmäles, är för

handen, Konungens befallningshavande äger förordna, att ägostyckning eller

jordavsöndring ej må äga rum eller fastställas, så framt ej plan för fastighetsbildningen

inom det till avskiljande it råga sätta området blivit av Konungens

befallningshavande godkänd och jämväl följes, ligger det närmast till hand?,

att här syftas allenast a sådant förhållande, som omtalas i andra punkten av

nämnda stycke i 1 §, d. v. s. att det är fråga om ort. där större byggnadsverksamhet

råder eller är att förvänta; har förrättning eller åtgärd påkallats för

avskiljande i ett sammanhang av ett flertal smärre lägenheter för bostadsändamål

etc., synes det oegentligt att tala om ett på grund härav för området

iöreliggande förhållande. Meningen lärer emellertid vara, att i både ena och

andra fallet avgörandet tillkommer Konungens befallningshavande. Enligt

bestämmelsen i 2 § :s andra stycke skall lantmätare, soin vid verkställande av

ägostyckning eller vid upprättande av karta över område, vilket skall avsöndras,

finner förhållande, varom i 1 § första stycket sägs, vara för handen utan

att vederbörlig plan blivit av Konungens befallningshavande godkänd, om

förhållandet göra anmälan hos Konungens befallningshavande. I förbigående

må erinras, att då enligt lagen om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring

ett till avsöndring ifrågasatt områdes avfattande å karta kan

verkställas av annan i ägomätning kunnig person än lantmätare, det förefaller

egendomligt, att endast i det fall att kartans upprättande är anförtrott åt

lantmätare anmälan om förhållandet skall göras hos Konungens befallningshavande.

I slutet av nämnda stycke i 2 § föreskrives, att när omförmälda

anmälan göres, förrättningen skall vila i avvaktan på ärendets avgörande,

därest ej Konungens befallningshavande lämnar tillstånd till förrättningens

utförande. Innebörden av sistnämnda föreskrift är icke tydlig. Med ärendet

maste uppenbarligen förstas den fråga, som genom den gjorda anmälan bragts

under Konungens befallningshavandes prövning, eller således frågan, huruvida

sådant förhållande, som ovan nämnts, skall anses vara för handen. Besvaras

opaginerad Kontrollera mot PDF

KungI. Maj:ts proposition nr 210.

denna fråga nekande, innebär detta så till vida ett tillstånd till utförande av

den vilande förrättningen, att hinder mot ägostyckningen eller jordavsöndringen

icke möter på grund av stadgandet i 1 § första stycket. Enligt slutorden

1 2 § skulle emellertid förrättningen kunna tillåtas, utan att samtidigt den underställda

frågan avgöres. Antingen är meningen härmed, att Konungens befallningshavan.

de

syftas allenast på det fall, att ett direkt avgörande av frågan icke erfordras,

därest, efter det anmälan inkommit men innan beslut i anledning av densamma

meddelats, ansökan göres om godkännande av plan för den tilltänkta fastighetsbildningen

och sådant godkännande lämnas. Departementschefens anförande

i remissprotokollet lämnar ingen ledning för bedömande, vilken innebörden

av berörda föreskrift skall anses vara. En jämförelse av stadgandet i

2 §:s andra stycke med den av de sakkunniga föreslagna 6 §, vilken enligt

nyssnämnda anförande motsvaras av berörda stadgande i förslaget, synes emellertid

göra det antagligt, att man vid stadgandets avfattning huvudsakligen

tänkt på det fall, att Konungens befallningshavande i anledning av inkommen

anmälan om sådant förhållande, som avses i andra punkten av 1 §:s första

stycke, finner sig böra taga under omprövning, huruvida på grund av rådande

eller förväntad större byggnadsverksamhet inom visst område ägostyckning

och jordavsöndring bör överhuvud taget förbjudas inom området, utan att plan

därtill godkänts av Konungens befallningshavande, men i allt fall med hänsyn

till särskilda omständigheter finner utgången av denna prövning icke utgöra

hinder för vidtagande av den särskilda styckning eller avsöndring, som

föranlett anmälan. Huru härmed än förhåller sig. torde på grund av det anförda

vara uppenbart, att avfattningen av ifrågavarande paragraf är sådan,

att man måste stanna i tvekan, huru densamma rätteligen bör tolkas.

Därest nu, såsom meningen uppgivits vara, 2 § skall tolkas så, att frågan

huruvida sådant förhållande föreligger, som avses i 1 § första stycket — första

eller andra punkten — skall avgöras av Konungens befallningshavande, uppställer

sig till besvarande spörsmålet, om en dylik anordning kan anses tillfredsställande.

Att så kan vara förhållandet, då fråga är om jordavsöndring,

vilken det ju tillkommer Konungens befallningshavande att fastställa, skall

icke bestridas. Men annorlunda ställer sig saken beträffande ägostyckning.

Enligt ägostyckningslagen tillkommer det den lantmätare, som förordnats att

verkställa ägostyckning, att ensam eller, där han vid förrättningen biträdes

Av gode män, tillsammans med dessa avgöra, huruvida hinder mot ägostyckningen

föreligger eller icke. Mot vad förrättningsmännen i sådant avseende

besluta fullföljes talan hos ägodelningsrätten. Hava förrättningsmännen icke

funnit hinder möta mot ägostyckningens verkställande, tillhör det. även om

besvär mot förrättningen icke anföras, ägodelningsrätten eller i första hand

dess ordförande att vid fastställelseprövningen ex officio beakta denna fråga.

Enligt det föreliggande lagförslaget skulle, såvitt angår sådant hinder mot

ägostyckning, som här avses, en annan ordning införas. Förrättningsmännen.

skulle visserligen hava att taga under övervägande, huruvida i 1 §:s första

stycke avsett förhållande vore för handen, ty endast om de funne så vara fallet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 210.

«r>4

skulle anmälan därom göras hos Konungens befallningshavande. Ansåge förrättningsmännen

någon av förutsättningarna för fordran på en av Konungens

befallningshavande godkänd plan för ägostyckningen föreligga, tillkomma

dock det definitiva avgörandet av denna fråga icke dem utan Konungens befallningshavande.

Sistnämnda myndighet skulle således i viss mening bliva

att betrakta såsom en överordnad instans i förhållande till förrättningsmännen.

Men även i förhållande till ägodelningsrätten komme Konungens befallningshavande

att intaga denna ställning. Konsekvensen av förslagets ståndpunkt

torde nämligen, även om den ej genom uttryckligt stadgande uttalats,

vara att, för den händelse ägodelningsrätten i avseende å ägostyckning, mot

vilken förrättningsmännen funnit hinder ej möta, ansåge 1 § tillämplig, frågan

icke finge av ägodelningsrätten avgöras utan skulle av densamma överlämnas

till Konungens befallningshavandes prövning. Detta synes icke tillfredsställande.

Anledningen till den i förslaget valda anordningen med prövningsrätten

förlagd hos Konungens befallningshavande torde vara att söka

däri, att nämnda myndighet ansetts bäst kunna bedöma, huruvida sådana förhållanden

föreligga beträffande visst, på ena eller andra sättet begränsat område,

att ur här ifrågavarande synpunkt kontroll å jorddelningen inom detsamma

erfordras. Om ock en dylik åsikt kan anses hava fog för sig, då det gäller

att bedöma, huruvida en större byggnadsverksamhet är att förvänta å en ort,

och detsamma i viss mån även kan sägas beträffande avgörandet, om sådan

verksamhet är rådande, lärer det dock ej kunna antagas, att Konungens befallningshavande

skulle kunna på ett riktigare sätt än förrättningsmännen vid

ägostyckningar och ägodelningsrätterna pröva, huruvida det i visst fall bifråga

om avskiljande i ett sammanhang av ett flertal smärre lägenheter för

bostadsändamål eller för beredande av plats för industriella anläggningar eller

i annat liknande syfte. Härmed må emellertid vara huru som helst. Då enligt

den föreslagna jorddelningslagen tillämpningen av de i 19 kap. 1 § andra

stycket intagna stadgandena angående förbud mot avstyckning i vissa fall,

utan att plan därtill blivit av Konungens befallningshavande godkänd, skulle

tillhöra skiftesmyndigheterna, måste det under alla förhållanden anses olämpligt

att för den jämförelsevis korta tid. som skulle förflyta, intill dess nämnda

lag komme att träda i kraft, införa en annan ordning beträffande prövningen

av förevarande frågor. Det må slutligen framhållas, att därest meningen med

förslaget till lag om villkor i vissa fall för ägostyckning och jordavsöndring

skulle vara, att Konungens befallningshavande skall äga att, oaktat något av

de i 1 § första stycket angivna fallen föreligger, förklara på förhand godkänd

plan icke vara erforderlig, enär någon begynnande samhällsbildning i det förevarande

fallet icke kan misstänkas, det måste betecknas såsom mindre riktigt

att giva stadgandet i 1 § första stycket den kategoriska avfattning, som föreslagits.

Väl synes det icke vara något att erinra mot att åt Konungens befallningshavande

inrymmes befogenhet att lägga visst område, där större byggnadsverksamhet

redan råder eller kan förväntas, under förbud mot ägostyckning

och jordavsöndring annorledes än enligt en av Konungens befallningshavande

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

55

godkänd plan, ett förbud som givetvis skulle bliva bindande för vederbörandeförrättningsmän

och ägodelningsrätt, och att, i syfte att Konungens befallningshavande

må i god tid erhålla kännedom om behovet av ett dylikt generellt

förbud, skyldighet föreskrives för lantmätare att, när anledning därtill förekommer,

göra anmälan om förhållandet hos Konungens befallningshavande.

Men där sådant förbud icke av Konungens befallningshavande meddelats, bör,

såvitt angår ägostyckning, avgörandet i det särskilda fallet, huruvida förutsättning

för tillämpning av 1 § första stycket föreligger, lika väl som prövningen,

om eljest hinder möter mot ägostyckningen, tillkomma förrättningsmännen

och domstolarna. Bibehållandet av den här ovan angivna rätten för

Konungens befallningshavande att i eller utan sammanhag med pågående förrättning

förbjuda ägostyckning och jordavsöndring inom visst område torde

emellertid förutsätta, att genom ändring i den föreslagna jorddelningslagen

sörjes för att samma rätt med avseende å avstyckning tillerkännes Konungens

befallningshavande även efter nämnda lags ikraftträdande.

I fråga om önskvärdheten av viss omredigering av dels 1 § i förslaget till

lag om villkor i vissa fall för ägostyckning och jordavsöndring och dels förslaget

till lag om tillägg till 5 kap. fastighetsbildningslagen biträda vi den av

justitierådet Svedelius uttalade meningen.

Ur protokollet:

A. U. iStenkula.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

Utdrag av protokollet över justitiedepartement särenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet K ronprinsen-Reg enten i statsrådet

å Stockholms slott den 19 mars 1926.

N ärva rande:

Statsministern Sandlek, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders,

Schlyter, Larsson, Wigforss, Huller, Levinson.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och jordbruksdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin,

lagrådets den 11 mars 1926 avgivna utlåtande över de den 5 februari

1926 till lagrådet remitterade förslagen till lag om villkor i vissa fall för ägostyckning

och jordavsöndring samt till lag om tillägg till 5 kapitlet av lagen

den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad.

Efter att hava redogjort för innehållet i lagrådets utlåtande anför föredraganden

:

»Såsom jag framhållit vid remissen till lagrådet, måste omedelbara lagstiftningsåtgärder

till förhindrande av olämplig jorddelning vid begynnande samhällsbildning

anses påkallade av ett verkligt behov. Gent emot de starka skäl,

vilka alltså enligt min uppfattning kunna åberopas för utfärdande av särskilda

lagbestämmelser i detta syfte, synas mig de betänkligheter, vilka uttalats inom

lagrådet och föranlett två av dess ledamöter att helt avstyrka de föreliggande

förslagen, icke kunna tillmätas avgörande vikt. Obestridligen kunna vissa

svårigheter vara förbundna med genomförande av en dylik lagstiftning för en

övergångstid, men näppeligen torde dessa vara av beskaffenhet att böra utesluta

ett ingripande mot de erkända missförhållanden, om vilka här är fråga.

Att behovet icke gjort sig likartat gällande över hela landet, kan enligt min mening

icke utgöra tillräcklig anledning att nu intaga en rent avvaktande hållning;

de ifrågasatta bestämmelserna torde icke hava den innebörd, att deras tillämpande

kan antagas medföra olägenheter för de håll, där missförhållanden av

nyss antydd art ännu icke framträtt, medan det däremot synes befogat att av

den föreslagna ordningen förvänta en gynnsam verkan i de fall, där behovet av

denna lagstiftning gjort sig kännbart. Jag har därför funnit mig böra tillstyrka,

att förslagen, med vissa av granskningen i lagrådet föranledda jämkningar,

föreläggas riksdagen.

Med anledning av vad inom lagrådet anförts hava i 1 § i förslaget till lag

om villkor i vissa fall för ägostyckning och jordavsöndring orden ''inom område,

för vilket stadsplan ej finnes fastställd’ uteslutits. Härmed åsyftas dock,

på sätt jämväl inom lagrådet anmärkts, icke någon ändring i sak.

Beträffande 1 § första stycket andra punkten i samma lagförslag hava tre ledamöter

av lagrådet hemställt om viss omredigering i förtydligande syfte. Med

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

57

deri avfattning, detta stadgande erhållit i det remitterade förslaget, synes det

emellertid vara klart, att stadgandet icke äger avseende å ägostyckning eller

jordavsöndring, som sker för att befordra uppkomsten av självständiga mindre

jordbruk. Då härtill kommer, att i praktiken någon tvekan om stadgandets

innebörd sällan torde kunna uppstå redan av den anledning, att stadgandet endast

gäller i fråga om ort, där större byggnadsverksamhet råder eller är att förvänta

och där följaktligen förutsättning saknas för en försäljning för bildande

av nya jordbruk, har jag icke funnit anledning att i denna del frånträda det

remitterade förslaget.

Med nu omförmälda stadgande i 1 § har avsetts att under angivna förutsättningar

förbjuda avskiljande genom ägostyckning eller jordavsöndring jämväl

av en enstaka mindre lägenhet, så framt ej en godkänd plan för fastighetsbildningen

inom orten föreligger. Då detta syfte lärer framgå av punktens lydelse

i det remitterade förslaget och något missförstånd icke synes mig vara

a/tt befara, torde det icke vara behövligt att på sätt inom lagrådet hemställts

företaga en omredigering av punkten för att i detta avseende förtydliga densamma.

Enligt den formulering 2 § erhållit i det remitterade förslaget har Konungens

befallningshavande tillagts befogenhet att med för vederbörande förrättningsmän

och ägodelningsrätt bindande verkan lägga visst område, där större

byggnadsverksamhet råder eller kan förväntas, under förbud mot ägostyckning

och jordavsöndring annorledes än enligt en av Konungens befallningshavande

godkänd plan. För att Konungens befallningshavande må i god tid erhålla

kännedom om behovet av ett dylikt generellt förbud har lantmätare, som

förordnats att verkställa ägostyckning eller skall å karta avfatta område, vilket

skall avsöndras, ålagts att göra anmälan om dylikt förhållande hos Konungens

befallningshavande, i vilket fall förrättningen skall vila i avvaktan

på ärendets avgörande. Då två av lagrådets ledamöter — utan att dock derutinnan

hemställa om ändring i det remitterade förslaget — ansett anmärkningsvärt,

att skyldighet till dylik anmälan icke ansetts böra åligga annan avsöndlingsförrättare

än lantmätare, må framhållas, att lantmätare på grund av sin

ställning som tjänsteman otvivelaktigt kan åläggas dylik anmälningsskyldighet,

under det att det knappast synts lämpligt att utsträcka densamma till de

enskilda personer, som i mer eller mindre enstaka fall eljest syssla med avsöndringsförrättningar.

Med anledning av vad inom lagrådet anmärkts har

stadgande om befogenhet för Konungens befallningshavande att lämna särskilt

tillstånd till förrättningens utförande ej bibehållits. Där sådant förbud, som

nu nämnts, icke av Konungens befallningshavande meddelats, skall, såvitt angår

ägostyckning, avgörandet i det särskilda fallet, huruvida förutsättning för

tillämpning av 1 § första stycket föreligger, lika väl som prövningen, om eljest

hinder möter mot ägostyckningen, tillkomma förrättningsmännen och vederbörande

domstol.

Med anledning av vad inom lagrådet anmärkts mot avfattningen av sista

punkten i tredje stycket av 8 a § i förslaget till lag om tillägg till 5 kap. fa
Bihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 119 käft. (AV 210.) 5

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 210.

stighetsbildningslagen har punkten blivit omredigerad. I lagförslaget har därjämte

vidtagits en redaktionell jämkning.»

Föredraganden uppläser härefter förslag till lag om villkor i vissa fall för

ägostyckning och fördavsöndring samt lag om tillägg till 5 kapitlet av lagen

den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad, vilka förslag blivit i enlighet

med vad sålunda anförts omarbetade, och hemställer, att förslagen måtte, jämligt

§ 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi.

trädda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprin
sen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Arvid Torold.

Stockholm l9Si(). Kung!. Boktryckeriet, K Å. Norstedt k Söaer.

260353

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:332 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om villkor i vissa fall för ägostyckning och jordav söndring m. m. s. 1 i texten
  2. 1SärU 1926:2 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om villkor i vissa fall för ägostyckning och jordavsöndring m. m. s. 1 i texten