Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående förbud i vissa fall mot arbetares användande till målning sarbete, vid vilket nyttjas blyfärg

21 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 19 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:3, Med förslag till lag angående förbud i vissa fall mot arbetares användande till målning sarbete, vid vilket nyttjas blyfärg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 3.

1

tfr 3.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag angående förbud i vissa fall mot arbetares användande

till målning sarbete, vid vilket nyttjas blyfärg;

given Stockholms slott den 11 december 1925.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag angående förbud i vissa fall mot

arbetares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 3 höft. (Nr 3.)

011 25

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Förslag

till

lag angående förbud i vissa fall mot arbetares användande till

målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Denna lag äger tillämpning å allt målningsarbete, som icke är undantaget

från tillämpningen av lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd.

Med blyfärg förstås i denna lag blykarbonat (blyvitt) och blysulfat ävensom

annat färgämne, vari blykarbonat eller blysulfat ingår.

I fråga om vilka personer, som enligt denna lag äro att anse såsom arbetare

och arbetsgivare, gäller vad som finnes stadgat i 2 § i lagen om arbetarskydd.

2 §■

Manlig arbetare under aderton år eller kvinnlig arbetare må ej användas

till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg.

Till arbete, som avser målning av byggnad invändigt med blyfärg, må

icke heller användas manlig arbetare, som fyllt aderton år, under annan

förutsättning än att i blyfärgen icke ingår blykarbonat eller blysulfat i sådan

myckenhet, att färgen innehåller mera än två procent bly; dock skall

detta förbud icke gälla beträffande dekorationsmålning eller målningsarbete,

som består i uppdragande av fina linjer eller konturer.

3 §.

Yrkesinspektionens chefsmyndighet äger, efter hörande av vederbörande

organisationer av arbetsgivare och arbetare, medgiva, att utan hinder av vad

i 2 § första stycket sägs manlig arbetare under aderton år må, då så erfordras

för hans yrkesutbildning, användas till målningsarbete, dock endast

där arbetet är av sådan beskaffenhet, att jämlikt denna lag manlig arbetare,

som uppnått nämnda ålder, må användas därtill.

I fråga om målningsarbete i byggnad, hörande till järnvägsstation eller

industriell anläggning, må, efter hörande av vederbörande organisationer av

arbetsgivare och arbetare, yrkesinspektionens chefsmyndighet, då så prövas

nödigt, medgiva undantag från det i 2 § andra stycket stadgade förbud.

4 §•

Då blyfärg nyttjas vid målningsarbete, åligger det arbetsgivaren att, till

förekommande av ohälsa i följd av arbetet, utöver vad i 5 § i lagen om

arbetarskydd sägs, särskilt tillse:

a) att färgämnet endast i form av pasta eller färdigberedd färg handhaves

av arbetarna;

b) att vid färgens anbringande medelst sprutning ävensom vid torrslipning

eller torrskrapning därav åtgärder till förebyggande av förgiftning äro

vidtagna, i den mån sådant är möjligt;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

c) att såväl under det arbetet pågår som efter dess slut tvättanordningar,

som kunna anses tillfredsställande, finnas tillgängliga för arbetarna;

d) att arbetarna under hela den tid, då arbetet pågår, bära särskilda arbetskläder;

samt

e) att nödiga åtgärder äro vidtagna till förhindrande av att arbetarnas under

arbetet avlagda kläder förorenas av blyfärg.

Av yrkesinspektionens chefsmyndighet fastställda anvisningar till undvikande

av ohälsa som följd av blyfärgs nyttjande vid målningsarbete skola

genom arbetsgivarens försorg tilldelas varje arbetare, som av honom sysselsättes

med arbete, vid vilket dylik färg nyttjas.

5 §•

Insjuknar måleriarbetare i blyförgiftning eller i sjukdom, som kan misstänka

vara sådan förgiftning, åligger det arbetsgivaren att, så snart han erhållit

kännedom om sjukdomsfallet, därom göra skriftlig anmälan till yrkesinspektionens

chefsmyndighet. Enahanda anmälningsskyldighet åligger i statens

eller kommuns tjänst anställd läkare, som vårdar måleriarbetare under

sjukdom, varom nu är sagt.

Formulär till anmälan, som avses i denna paragraf, fastställes av yrkesinspektionens

chefsmyndighet efter samråd med medicinalstyrelsen.

... 6 §•.

Då anmälan, varom i 5 § sägs, blivit gjord, så ock eljest, där så finnes

nödigt, äger yrkesinspektionens chefsmyndighet hos vederbörande länsstyrelse

göia framställning om läkarundersökning av alla eller en del av måleriarbetarna

a visst arbetsställe eller hos viss arbetsgivare.

Har sådan framställning skett, skall länsstyrelsen skyndsamt i enlighet

därmed förordna om läkarundersökning.

O

7 §•

Läkaie, som verkställer undersökning, varom i 6 § sägs, äger därvid ej

mindre föreskriva särskilda villkor för att arbetare, vilken drabbats av blyförgiftning,

må användas i arbete, varvid blyfärg nyttjas, eller förbjuda hans

användande i sadant arbete än även meddela särskilda regler för dylikt

arbetes fortsatta bedrivande å arbetsstället. Angående sålunda lämnade

föreskrifter skall skriftligt meddelande tillställas arbetsgivaren.

Arbetsgivare äger påkalla yrkesinspektionens chefsmyndighets prövning

av dylik föreskrifts befogenhet men är, intill dess annorlunda kan varda av

nämnda myndighet förordnat, skyldig att ställa sig föreskriften till efterrättelse.

Ändras eller upphäves föreskriften, skall genom chefsmyndighetens

försorg skriftligt meddelande därom tillställas arbetsgivaren.

Över verkställd undersökning skall läkare avgiva rapport till yrkesinspektionens

chefsmyndighet.

T • •• 8 §''

_ I fråga om vilka läkare, som må förordnas till förrättande av undersökning,

som i denna lag avses, ävensom beträffande verkställandet av dylik

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr 3.

undersökning och om gottgörelse därför skall i tillämpliga delar gälla vad

som rörande läkarbesiktning är stadgat i 35, 36 och 40 §§ i lagen om arbetarskydd.

9 §.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas, under överinseende och ledning

av yrkesinspektionens chefsmyndighet, av yrkesinspektionens befattningshavare;

och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad som

finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen om arbetarskydd.

10 §•

Bryter arbetsgivare mot förbud, som stadgats i 2 §, straffes med böter

från och med tio till och med femhundra kronor. Var arbetaren, som användes

till ifrågavarande arbete, under aderton år och har förseelsen skett

med hans faders eller målsmans vetskap och vilja, vare jämväl fadern eller

målsmannen förfallen till böter från och med fem till och med tjugu kronor.

Lag samma vare, där arbetsgivare underlåter att ställa sig till efterrättelse

föreskrift, som meddelats med stöd av 7 §.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse, varom i

denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder

därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits

fällas till de böter, som äro bestämda för sådan förseelse.

11 §•

För underlåtenhet att ställa sig till efterrättelse vad i 5 § föresknves straffes

arbetsgivare med böter från och med fem till och med tvåhundra kronor.

Lag samma vare, där arbetsgivare eller hans ställföreträdare åsidosätter

honom jämlikt 8 § åliggande skyldighet att ställa sig till efterrättelse vad i

36 § andra stycket i lagen om arbetarskydd finnes för där avsett fall stadgat.

12 §.

Förseelse, varom i denna lag förmäles, skall åtalas vid polisdomstol, där

särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej

finnes, vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt

allmänna strafflagen.

13 §.

Över beslut av yrkesinspektionens chefsmyndighet eller länsstyrelse i fråga,

varom förmäles i denna lag, må klagan föras hos Konungen i vederbörande

statsdepartement inom tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är bestämd.

14 §.

Beträffande målningsarbete, som bedrives av staten eller kommun, skall

vad i denna lag är stadgat om arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1926.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

5

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 8 maj 1925.

N ärvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena XI ndén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Larsson, Wigforss, Möller,

Levinson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför:

Vid 1923 års riksdag anhöll Kungl. Maj:t genom proposition (nr 198)

om riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella arbetskonferensen

vid sammanträde år 1921 fattade beslut. Bland de riksdagen sålunda underställda

besluten var ett förslag till konvention angående användandet av blyvitt vid

målning. Konventionsförslaget innehöll i huvudsak följande bestämmelser.

Varje stat, som ratificerade konventionen, förbunde sig att, med vissa angivna

undantag, förbjuda nyttjandet av blyvitt, blysulfat och produkter,

innehållande dessa färgämnen, vid invändig målning av byggnader. Vidare

skulle det överhuvud vara förbjudet att använda kvinnor eller manliga arbetare

under 18 år till yrkesmässigt målningsarbete, som medförde användandet av

dylikt färgämne. Den stat, som ratificerade konventionen, förbunde sig ytter

ligare att rörande sådana färgämnens användande i arbeten, där deras nyttjande

icke bleve förbjudet, meddela föreskrifter i vissa angivna hänseenden om

åtgärder, som skulle vidtagas i syfte att förebygga, att arbetarna drabbades

av blyförgiftning. Inträffade blyförgiftning eller sjukdom, som kunde misstänkas

vara dylik förgiftning, skulle anmälan göras till vederbörlig myndighet

och läkarundersökning verkställas av en av sådan myndighet utsedd

läkare. Samma myndighet skulle även äga att, när den så funne nödigt,

påkalla läkarundersökning av arbetarna. Anvisningar angående de hygieniska

försiktighetsmått, som borde iakttagas vid användandet av blyfärg, skulle

utdelas bland måleriarbetarna. Börande blyförgiftning bland måleriarbetare

skulle slutligen upprättas statistik. Konventionen skulle gälla från och med

den 1 januari 1924. De med densamma åsyftade förbud skulle emellertid

träda i kraft först sex år efter dagen för avslutandet av den internationella

arbetskonferensens berörda sammanträde, det vill säga den 20 november

1927.

Beträffande det närmare innehållet av konventionsförslaget tillåter jag mig

att hänvisa till konventionstexten, som i svensk översättning torde få biläggas

statsrådsprotokollet för denna dag (bilaga B). De engelska och franska originaltexterna

till konventionen finnas såsom bilagor fogade vid omförmälda proposi
-

Förslag till

konvention

angående an - vändandet av

blyvitt vid

målning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Proposition

nr 198 till

1923 års

riksdag.

Konvcntionsförslagets

behandling

vid 1923 års

riksdag.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

tion nr 198 vid 1923 års riksdag, och torde jag alltså beträffande dessa texter

kunna hänvisa till sagda proposition.

I det statsrådsprotokoll, som åtföljde berörda proposition, åberopades

i fråga om nu omförmälda konventionsförslag till en början ett av Sveriges

delegation för det internationella socialpolitiska samarbetet avgivet yttrande.

I detta yttrande hade delegationen anfört, bland annat, att det från vissa

håll resta kravet på tillgång till blyvitt endast gällde användning därav

vid målning utomhus samt att de skydds- och kontrollföreskrifter, som

funnes i förslaget, med hänsyn till den obetydliga användningen av ifrågavarande

färgämnen här i landet ej syntes för Sveriges del behöva väcka

några betänkligheter. Delegationen ansåge sig sålunda kunna förorda ratificering

av konventionen.

Föredragande departementschefen erinrade i sitt yttrande till statsrådsprotokollet

om att svenska regeringen på ett förberedande stadium förklarat

sig med hänsyn till det internationella samarbetet vara benägen att

ställa sig tillmötesgående gent emot tanken på en konvention i det nu

berörda ämnet, under det förbehåll likväl, att möjlighet skulle bibehållas

till meddelande av undantag från det ifrågasatta förbudet. Departementschefen

anförde vidare, att sådan undantagsmöjligliet visserligen icke vore

beredd i det föreliggande förslaget men att, då förbudet ändock på olika

sätt begränsats, denna omständighet icke syntes vara av större betydelse.

Departementschefen förordade alltså, att konventionsförslaget från svensk sida

biträddes.

I avgivet utlåtande i frågan anförde riksdagens andra lagutskott i huvudsak

följande. Användningen av blyvitt, blysulfat och produkter, innehållande dessa

färgämnen, syntes numera vara obetydlig i Sverige. Nyttjande av dylik färg

inomhus torde överhuvud ej längre förekomma. Förbudet mot användande

av ifrågavarande färgämnen vid inviindig målning av byggnader syntes sålunda

för Sveriges vidkommande icke kunna medföra några olägenheter.

Konventionsförslaget uppställde visserligen ganska omständliga skyddsföreskrifter

för den tillåtna användningen av btyvitt och därmed likställda produkter.

Dessa, liksom även åläggandet att upprätta viss statistik rörande

blyförgiftningsfall bland måleriarbetare, syntes emellertid, oavsett att de

från skyddssynpunkt ej kunde frånkännas berättigande, med hänsyn till

den obetydliga användningen inom Sverige av hithörande färgämnen icke

gärna kunna giva anledning till några mera betungande olägenheter. Enligt

utskottets mening syntes alltså Sverige böra biträda ifrågavarande konvention.

På nu angivna skäl föreslog andra lagutskottet, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t meddela, att riksdagen för sin del icke haft något

att erinra mot departementschefens hemställan beträffande omförmälda konventionsförslag.

Detta utskottets förslag bifölls av riksdagen.

Vid anmälan av riksdagens skrivelse i ärendet den 12 oktober 1923 förordnade

därefter Kungl. Maj:t, att konventionsförslaget skulle för Sveriges

del biträdas. Ratifikation skedde därpå den 26 oktober 1923.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Kungl. Maj:ta proposition nr 3.

Samtidigt med fattandet av beslutet om ratifikation uppdrog Kungl. Maj:t åt

socialstyrelsen att i samråd med medicinalstyrelsen verkställa utredning

om och senast den 15 december 1923 inkomma med förslag till de åtgärder,

som för Sveriges del kunde finnas erforderliga med hänsyn till konventionen.

Sedan socialstyrelsen i anledning av berörda uppdrag med en den 13 sistlidne

februari inkommen skrivelse avlämnat förslag i ämnet, anhåller jag nu

att få anmäla frågan om vidtagande av de åtgärder, som erfordras för konventionsbestämmelsernas

genomförande för Sveriges vidkommande.

I sin omförmälda skrivelse har socialstyrelsen till en början anmält, att

styrelsen, då nyssberörda uppdrag icke kunde slutföras inom den fastställda

tiden men vissa bestämmelser i konventionen skulle träda i tillämpning

redan med den 1 januari 1924, den 20 december 1923 utsänt en cirkulärskrivelse

till yrkesinspektörerna med anmodan till dem, att de vid sitt arbete, i vad

detta avsåge av konventionen berörda förhållanden, tills vidare och intill dess

närmare föreskrifter av Kungl. Maj:t utfärdats, skulle låta sig ledas av konventionens

bestämmelser. Socialstyrelsen har vidare med sin skrivelse till Kungl.

Maj:t överlämnat ett i samråd med medicinalstyrelsen utarbetat och av

sistnämnda styrelse biträtt förslag till kungörelse angående förbud mot

användande av blyfärg vid målning m. m. Bestämmelserna i detta förslag

ansluta sig i huvudsak till konventionen. Förslaget innehåller alltså, jämte

definition av vad som skall förstås med blyfärg, förbud mot användande vid

alla slag av yrkesmässigt målningsarbete, vid vilket blyfärg nyttjas, av kvinnliga

arbetare samt av manliga arbetare under aderton år, ävensom förbud mot

användande av manliga arbetare över aderton år vid invändig målning av

byggnader med dylik färg, allt med de i konventionen upptagna undantagen

från motsvarande förbudsbestämmelser. Ytterligare innehåller förslaget åläggande

för arbetsgivarna att iakttaga de i konventionen stadgade säkerhetsföreskrifterna

samt att göra anmälan om fall av blyförgiftning eller sjukdom,

som kan misstänkas vara sådan förgiftning. Vidare stadgas i kungörelseförslaget,

att socialstyrelsen skall i närmare angivna fall äga att hos länsstyrelsen

påkalla förordnande om läkarundersökning i större eller mindre

omfattning av måleriarbetarna å visst arbetsställe. Då fall av blyförgiftning

konstaterats, skall undersökning kunna påkallas jämväl för utrönande av

huru sjukdomen uppkommit och av de särskilda villkor för den sjukes

vidare sysselsättande ävensom för verksamhetens fortsatta bedrivande, som

böra föreskrivas. Slutligen innehåller kungörelseförslaget bestämmelser om

gottgörelse för läkarundersökning, om utdelning av anvisningar rörande

säkerhetsåtgärder, om tillsyn över efterlevnaden av kungörelsen samt om

straff för överträdelse av bestämmelserna i densamma.

Till stöd för Kungl. Maj:ts befogenhet att meddela de sålunda föreslagna

bestämmelserna hava i ingressen till kungörelseförslaget åberopats vissa

stadganden i lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd, nämligen 7, 17,

21 och 52 §§. Det vill emellertid förefalla, som om den Kungl. Maj:t i nämnda

lagrum tillerkända befogenheten att i vissa fall utfärda kompletterande be
-

Social
styrelsens
förslag.

Departementschefen.

Formen för

konventionsbestämmelsernas

genomförande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Inom socialdepartementet

upprättat

lagförslag.

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 3.

stämmelser till arbetarskyddslagen icke i alla avseenden skulle äga den omfattning,

som sålunda förutsatts. I vad de nu föreslagna bestämmelserna angå

förbud mot eller vissa villkor för kvinnors och minderårigas användande vid

målningsarbete, däri blyfärg nyttjas, torde väl dylik befogenhet hava medgivits.

Men annat lärer vara förhållandet beträffande motsvarande inskränkningar i

fråga om manliga arbetare över aderton år, i det att, såsom av förarbetena till

arbetarskyddslagen framgår, med 7 § däri ej avsetts annat än att giva Kungl.

Maj:t rätt att utfärda rent kompletterande bestämmelser till reglerna i 3—

5 §§ i lagen och alltså icke att lämna Kungl. Maj:t bemyndigande att utfärda

några dessa regler utvidgande, därmed likställda föreskrifter. Aven i

fråga om den föreslagna skyldigheten för arbetsgivare att underkasta sig och

bekosta läkarundersökning av arbetare i andra fall än som stadgas i arbetarskyddslagen

samt att vid straffpåföljd ställa sig vid dylik undersökning meddelade

föreskrifter till efterrättelse torde det, i betraktande av den ståndpunkt,

som beträffande formen för meddelande av sådana regler intagits

genom arbetarskyddslagen, knappast vara riktigt, att Kungl. Maj:t i administrativ

ordning meddelar bestämmelser.

På grund av vad sålunda anförts bör enligt min uppfattning större delen

av de för ifrågavarande konventions sättande i kraft erforderliga bestämmelserna

genomföras i den ordning, som stadgas i § 87 regeringsformen,

d. v. s. genom av Kungl. Maj:t och riksdagen, efter lagrådets hörande, fattade

beslut. Då det lärer vara olämpligt att dela upp föreskrifterna å ifrågavarande,

strängt begränsade område i flera författningar —• såsom exempelvis i

en lag, avseende manliga arbetare över aderton år, och en kungörelse med

därmed analoga bestämmelser beträffande manliga minderåriga samt kvinnliga

arbetare — synas mig de behövliga stadgandena, även i vad desamma enligt

bemyndigande i arbetarskyddslagen skulle kunna i administrativ ordning

genomföras, böra föreläggas riksdagen till antagande.

I överensstämmelse med den nu uttalade uppfattningen har jag låtit inom

socialdepartementet utarbeta förslag till lag angående förbud i vissa fall mot

arbetares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg. Detta

förslag, över vilket lagrådets yttrande sålunda torde böra inhämtas, innefattar

väsentligen de föreskrifter, som av socialstyrelsen upptagits i dess omförmälda

förslag till kungörelse. Förbudet mot användande av blyfärg har alltså

i huvudsak samma omfattning som i konventionsbestämmelserna. Den enda

inskränkning av betydelse, som därvidlag har företagits, är den, att lagförslaget

begränsats till att behandla frågan ur den synpunkt, som även för konventionen

torde vara den väsentliga, nämligen arbetarskyddssynpunkten. I den mån konventionsbestämmelserna

kunna anses avse ett förbud ur allmänt sanitär synpunkt

mot användande av blyfärg inomhus, torde de för deras genomförande möjligen

erforderliga författningsändringarna böra ske genom ändring i eller tillägg till

giftstadgan. Jag vill i detta sammanhang erinra om att enligt § 20 i nämnda

stadga det vid utlämnande från försäljningsställe av blyfärg skall i varje fall

iakttagas, att å förpackningen finnes en tydlig, i ögonen fallande och varaktig

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

påskrift, innehållande upplysning om att blyfärg är ett farligt gift ävensom

varning mot dess användning inomhus. Såsom förut anförts, lärer för övrigt

användande av blyfärg vid invändig målning av byggnader numera knappast

förekomma i Sverige.

Innehållet i det upprättade lagförslaget ansluter sig i allt väsentligt till

de av statsmakterna redan godkända konventionsbestämmelserna. Av naturliga

skäl hava emellertid vissa kompletterande föreskrifter varit erforderliga,

såsom angående anordnande av läkarundersökningarna samt ansvar för överträdelse

av stadgade föreskrifter. Så mycket som möjligt har förslaget

anknutits till lagen om arbetarskydd. Beträffande de särskilda stadgandena i

förslaget må anföras följande.

Lagens tillämplighet synes uttryckligen böra inskränkas till sådana arbetsområden,

som äro föremål för arbetarskyddslagens tillämpning. Stadgande

i sådant avseende har intagits i 1 §. I samma paragraf hava införts bestämmelser

om vad som i lagen skall förstås med blyfärg samt med arbetare

och arbetsgivare. Definitionen å blyfärg ansluter sig fullständigt till

konventionsförslaget. Jämte namnet »blyvitt» har intagits den kemiska beteckningen

på det därmed avsedda ämnet, nämligen blykarbonat.

I 2 och 3 §§ hava införts själva bestämmelserna angående ifrågavarande

förbud och angående de undantag därifrån, som skola vara medgivna.

Bestämmelserna i 4 § i lagförslaget motsvara helt föreskrifterna i konventionen

angående skyldighet för arbetsgivare att vidtaga särskilda skyddsåtgärder

till förekommande av ohälsa bland arbetarna. Bestämmelserna

äro i allmänhet av samma natur som de i 5 § i nämnda lag i motsvarande

syfte stadgade reglerna. Då här ifrågavarande bestämmelser otvivelaktigt

äro av sådan natur, att de inbegripas under 3 § i lagen om arbetarskydd,

lärer utan särskilt stadgande länsstyrelse jämlikt 38 § i arbetarskyddslagen

äga rätt att meddela förbud mot visst arbete eller begagnande av viss arbetsmetod

med mindre arbetsgivaren vidtagit av länsstyrelsen angiven åtgärd i

något avseende, varom förmäles i förevarande paragraf i förslaget. Vid överträdelse

av dylikt förbud kommer alltså straffbestämmelsen i 45 § i arbetarskyddslagen

att gälla.

I 5 § hava intagits bestämmelser angående den förut omhandlade anmälningsskyldigheten

beträffande fall av blyförgiftning hos måleriarbetare. I

överensstämmelse med vad socialstyrelsen föreslagit, har anmälningsskyldigheten

utsträckts till att gälla icke blott arbetsgivare utan även i statens

eller kommuns tjänst anställda läkare, som vårda måleriarbetare under dylik

sjukdom, detta i viss analogi med bestämmelse i 27 § i arbetarskyddslagen.

Med hänsyn till i konventionen stadgad skyldighet att upprätta statistik

torde anmälningarna böra ske enligt formulär. Anmälningarna hava av

socialstyrelsen föreslagits skola ingå till denna styrelse i dess egenskap av

yrkesinspektionens chefsmyndighet. I likhet med vad som skett i arbetarskyddslagen

torde emellertid i detta sammanhang sistnämnda uttryck böra

begagnas, detta särskilt med hänsyn till ett föreliggande förslag om överflyttande

av befogenheten som chefsmyndighet till annat ämbetsverk.

Special
motiveringr.

i §.

2 och 3

4 §.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

6 -8 §§. De i 6—8 §§ införda bestämmelserna angående den i konventionen stadgade

läkarundersökningen hava avfattats i nära anslutning till de i 35 och följande

§§ i arbetarskyddslagen meddelade föreskrifterna rörande läkarbesiktning

vid arbetsställe, där minderåriga användas i sådant arbete, som angives i 15

§ i lagen, det vill säga å arbetsställe, varest till arbetet användes ett visst

större antal arbetare eller drivkraft av viss större omfattning. I överensstämmelse

med arbetarskyddslagens bestämmelser skall alltså förordnande angående

läkarundersökning meddelas av länsstyrelsen, i detta fall sedan yrkesinspektionens

chefsmyndighet därom gjort framställning. Vidare skall den

läkare, som verkställer undersökning, äga föreskriva särskilda villkor för

att arbetare, som drabbats av blyförgiftning, i fortsättningen skall få användas

i det farliga arbetet. Läkaren skall även äga förordna om sådan arbetares

skiljande från dylikt arbete samt meddela särskilda regler för att sådant

arbete må överhuvud vidare bedrivas å arbetsstället. Att, på sätt ämbetsverken

synas hava avsett, besiktningsläkaren ej skulle äga att giva dylika

föreskrifter utan blott att lämna rapport till chefsmyndigheten, som därefter

skulle anbefalla yrkesinspektören att hos länsstyrelsen påkalla föreskrifternas

meddelande, synes i dessa fall medföra onödig omgång och olämplig

tidsutdräkt. Föreskrifterna skola emellertid, ävenledes i enlighet med arbetarskyddslagen,

meddelas arbetsgivare skriftligen. Arbetsgivaren skall

vidare äga påkalla prövning av meddelade föreskrifter genom yrkesinspektionens

chefsmyndighet; intill dess denna myndighet annorlunda

förordnar, skall arbetsgivaren dock vara skyldig att vid straffpåföljd

ställa sig desamma till efterrättelse. Till verkställande av läkarundersökning

bör, alltjämt i överensstämmelse med reglerna i arbetarskyddslagen,

förordnas legitimerad läkare, som icke har anställning hos arbetsgivaren,

och det skall åligga besiktningsläkaren att i god tid före undersökningen

underrätta arbetsgivaren om tiden därför. Arbetsgivaren eller hans

ställföreträdare å arbetsstället skall hava att föranstalta om att för besiktningen

lämplig lokal finnes att tillgå. Närmare bestämmelser angående läkarundersökning

skola, i den mån sådana anses erforderliga, kunna meddelas

av Kungl. Maj:t. På Kungl. Maj:t skall även ankomma att fastställa taxa

å gottgörelse för ifrågavarande läkarundersökning. I överensstämmelse med

arbetarskyddslagen synes slutligen böra gälla, att gottgörelsen skall, i vad den

avser resekostnad, bestridas av statsmedel men i övrigt åvila arbetsgivaren.

9 §. 9 § innehåller föreskrift om att tillsynen över efterlevnaden av den

ifrågasatta lagen skall, under överinseende och ledning av yrkesinspektionens

chefsmyndighet, utövas av yrkesinspektionens befattningshavare. Vid tillsynen

torde arbetarskyddslagen böra i tillämpliga delar gälla. Särskilt stadgande,

i motsvarighet till 29 § i arbetarskyddslagen, om rätt för inspektörer

till tillträde till arbetsplatser lärer icke vara erforderligt.

10—12 §§. 10—12 §§ i förslaget innehålla bestämmelser angående straff för över
trädelse

av bestämmelserna i detsamma samt angående laga domstol m. m. Bestämmelserna

hava avfattats i överensstämmelse med arbetarskyddslagens

motsvarande regler, och någon närmare redogörelse för dem torde således

icke behöva här lämnas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

I 13 § liar intagits en mot 51 § i arbetarskyddslagen svarande bestäm- 13

melse angående formen för överklagande av länsstyrelses och yrkesinspektionens

chefsmyndighets beslut i frågor, varom förmäles i lagförslaget.

14 § innehåller motsvarigheten till den i arbetarskyddslagen intagna be- 14 §.

stämmelsen om att beträffande arbete, som bedrives av staten eller kommun,

vad i lagen är stadgat om arbetsgivare i stället skall gälla arbetsföreståndaren.

Den ifrågasatta lagen torde lämpligen kunna träda i kraft den 1 juli 1926. ikraftträdande.

Någon övergångsbestämmelse synes icke vara erforderlig.

Föredraganden uppläser härefter det inom socialdepartementet upprättade

förslaget till lag angående förbud i vissa fall mot arbetares användande till

målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg, av den lydelse, bilaga A vid detta

protokoll utvisar, och hemställer, att för det ändamål § 87 regeringsformen

omförmäler lagrådets utlåtande över förslaget måtte genom utdrag av protokollet

inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Maj:t Konungen bifall.

Ur protokollet:

Torsten Wolff.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Bilaga A.

Förslag

till

lag angående fox''bud i vissa fall mot arbetares användande till

mälningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Denna lag äger tillämpning å allt mälningsarbete, som icke är undantaget

från tillämpningen av lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd.

Med blyfärg förstås i denna lag blykarbonat (blyvitt) och blysulfat ävensom

annat färgämne, vari blykarbonat eller blysulfat ingår.

I fråga om vilka personer, som enligt denna lag äro att anse såsom arbetare

och arbetsgivare, gäller vad som finnes stadgat i 2 § i lagen om arbetarskydd.

2 §•

Manlig arbetare under aderton år eller kvinnlig arbetare må ej användas

till mälningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg.

Till arbete, som avser målning invändigt av byggnader och varvid nyttjas

blyfärg, i vilken blykarbonat eller blysulfat ingår i sådan myckenhet, att

färgen innehåller mera än 2 procent bly, må icke heller användas manlig

arbetare, som fyllt aderton år; dock skall detta förbud icke gälla beträffande

dekorationsmålning eller mälningsarbete, som består i uppdragande av fina

linjer eller konturer.

. 3§''

Yrkesinspektionens chefsmyndighet äger, efter hörande av vederbörande

organisationer av arbetsgivare och arbetare, medgiva, att utan hinder av vad

i 2 § första stycket sägs manlig arbetare under aderton år må, då så erfordras

för hans yrkesutbildning, användas till mälningsarbete, dock endast

där arbetet är av sådan beskaffenhet, att jämlikt denna lag manlig arbetare,

som uppnått nämnda ålder, må användas därtill.

I fråga om mälningsarbete i byggnad, hörande till järnvägsstation eller

industriell anläggning, må, efter hörande av vederbörande organisationer av

arbetsgivare och arbetare, yrkesinspektionens chefsmyndighet, då så prövas

nödigt, medgiva undantag från det i 2 § andra stycket stadgade förbud.

4 §•

Då blyfärg nyttjas vid mälningsarbete, åligger det arbetsgivaren att, till

förekommande av ohälsa i följd av arbetet, utöver vad i 5 § i lagen om

arbetarskydd sägs, särskilt tillse:

a) att färgämnet endast i form av pasta (kitt) eller färdigberedd färg handhaves

av arbetarna;

b) att vid färgens anbringande medelst sprutning ävensom vid torrslipning

eller torrskrapning därav åtgärder till förebyggande av förgiftning äro,

i den mån sådant är möjligt, vidtagna;

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj-.ts proposition nr 3.

c) att såväl under det arbetet pågår som efter dess slut tvättanordningar,

som kunna anses tillfredsställande, finnas tillgängliga för arbetarna;

d) att arbetarna under hela den tid, då arbetet pågår, bära särskilda arbetskläder;

samt

e) att nödiga åtgärder äro vidtagna till förhindrande av att arbetarnas

under arbetet avlagda kläder förorenas av färg.

Av yrkesinspektionens chefsmyndighet fastställda anvisningar till undvikande

av ohälsa som följd av blyfärgs nyttjande vid målningsarbete skola

genom arbetsgivarens försorg tilldelas varje arbetare, som av honom sysselsättes

med arbete, vid vilket dylik färg nyttjas.

5 §■

Insjuknar måleriarbetare i blyförgiftning eller i sjukdom, som kan misstänkas

vara sådan förgiftning, åligger det arbetsgivaren att, så snart han

erhållit kännedom om sjukdomsfallet, därom göra skriftlig anmälan till yrkesinspektionens

chefsmyndighet. Enahanda anmälningsskyldighet åligger i statens

eller kommuns tjänst anställd läkare, som vårdar måleriarbetare under

sjukdom, varom nu är sagt.

Anmälan, som avses i nästföregående stycke, skall göras enligt formulär,

vilket fastställes av yrkesinspektionens chefsmyndighet efter samråd med

medicinalstyrelsen.

6 §■

Då anmälan, varom i 5 § sägs, blivit gjord, så ock eljest, där så finnes

nödigt, äger yrkesinspektionens chefsmyndighet hos vederbörande länsstyrelse

göra framställning om läkarundersökning av alla eller eu del av måleriarbetarna

å visst arbetsställe eller hos viss arbetsgivare.

Har sådan framställning skett, skall länsstyrelsen skyndsamt i enlighet

därmed förordna om läkarundersökning.

?§■

Läkare, som verkställer undersökning, varom i 6 § sags, ager därvid ej

mindre föreskriva särskilda villkor för att arbetare, vilken drabbats av blyförgiftning,

må användas i arbete, varvid blyfärg nyttjas, eller förordna om

hans skiljande från sådant arbete än även meddela särskilda regler för dylikt

arbetes fortsatta bedrivande å arbetsstället. Angående sålunda meddelade

föreskrifter skall skriftligt meddelande tillställas arbetsgivaren.

Arbetsgivare äger påkalla yrkesinspektionens chefsmyndighets prövning av

dylik föreskrifts befogenhet men är, intill dess annorlunda kan varda av

nämnda myndighet förordnat, skyldig att ställa sig föreskriften till efterrättelse.

Ändras eller uppliäves föreskriften, skall genom chefsmyndighetens

försorg skriftligt meddelande därom tillställas arbetsgnaien.

Över verkställd undersökning skall läkare avgiva rapport till yrkesinspektionens

chefsmyndighet.

8 §■ .

I fråga om vilka läkare, som må förordnas till förrättande a\ undersökning,

som i denna lag avses, ävensom beträffande verkställandet av dylik under
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj-.ts proposition nr 3.

sökning och om gottgörelse därför skall i tillämpliga delar gälla vad som

rörande läkarbesiktning är stadgat i 35, 36 och 40 §§ i lagen om arbetarskydd.

9 §•

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas, under överinseende och ledning

av yrkesinspektionens chefsmyndighet, av yrkesinspektionens befattningshavare;

och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad som

finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen om arbetarskydd.

10 §.

Bryter arbetsgivare mot förbud, som stadgats i 2 §, straffes med böter

från och med tio till och med femhundra kronor. Var arbetaren, som användes

till ifrågavarande arbete, under aderton år och har förseelsen skett

med hans faders eller målsmans vetskap och vilja, vare jämväl fadern eller

malsmannen förfallen till böter från och med fem till och med tjugu kronor.

Lag samma vare, där arbetsgivare underlåter att ställa sig till efterrättelse

föreskrift, som meddelats med stöd av 7 §.

Ben, som under tid, da han är ställd under tilltal för förseelse, varom i

denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder

därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits,

fällas till de böter, som äro bestämda för sådan förseelse.

11 §:

För underlåtenhet att ställa sig till efterrättelse vad i 5 § föreskrives

straffes arbetsgivare med böter från och med fem till och med tvåhundra

kronor.

Lag samma vare, där arbetsgivare eller hans ställföreträdare bryter mot

någon på grund av stadgandet i 8 § gällande bestämmelse.

!2§.

Förseelse, varom i denna lag förmäles, skall åtalas vid polisdomstol, där

särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej

finnes, vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt

allmänna strafflagen.

!3§.

Over beslut av yrkesinspektionens chefsmyndighet eller länsstyrelse i

fråga, varom förmäles i denna lag, må klagan föras hos Konungen i vederbörande

statsdepartement inom tid, som för överklagande av förvaltande

myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.

14 §.

Beträffande målningsarbete, som bedrives av staten eller kommun, skall

vad i denna lag är stadgat om arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.

Benna lag träder i kraft den 1 juli 1926.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

15

Bilaga B.

Konvention

angående användandet av blyvitt vid målning.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt

beslutit antaga vissa förslag angående förbud mot användande

av blyvitt vid målning, vilken fråga är upptagen såsom sjätte punkt

på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit att dessa förslag skola taga form av ett förslag

till internationell konvention,

antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII

av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ I
Varje

medlem av den internationella arbetsorganisationen, vilken ratificerar

denna konvention, förbinder sig, under förbehåll för de undantag, som

angivas i § 2, att förbjuda användande av blyvitt, blysulfat och alla produkter,

innehållande dessa färgämnen, vid invändig målning av byggnader.

Från nu angivna förbud undantagas järnvägsstationer och industriella anläggningar,

vari användandet av blyvitt, blysulfat eller produkt, innehållande

sådant färgämne, av vederbörande myndighet, efter samråd med arbetsgivarnas

och arbetarnas organisationer, förklarats nödvändigt.

Användandet av vita färgämnen, innehållande högst 2 % bly, uttryckt i

metalliskt bly, är dock fortfarande medgivet.

§ 2.

Bestämmelserna i § 1 skola icke äga tillämpning å dekorativ målning eller

uppdragande av fina linjer eller konturer.

Yarje regering skall bestämma gränserna mellan olika slag av målning

samt med hänsyn till dem, i enlighet med bestämmelserna i §§ 5, 6 och 7

av denna konvention, meddela föreskrifter rörande användandet av blyvitt,

blysulfat och alla slag av produkter, innehållande sådant färgämne.

§ 3-

Det är förbjudet att använda ynglingar under aderton år eller kvinnor

till yrkesmässigt målningsarbete, som medför användandet av blyvitt, blysulfat

eller produkt, innehållande sådant färgämne.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

Vederbörande myndigheter äga att efter samråd med arbetsgivar- och arbetarorganisationerna

medgiva, att mälarlärlingar för sin yrkesutbildning användas

till arbeten, som äro förbjudna i nästföregående stycke.

§ 4-

De i §§ 1 och 3 angivna förbud träda i kraft sex år efter dagen för avslutandet

av den internationella arbetskonferensens tredje sammanträde.

§5-

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att på grundval av nedan angivna principer

meddela föreskrifter rörande användandet av blyvitt, blysulfat och alla slag

av produkter, innehållande dylikt färgämne, i arbeten, beträffande vilka sådant

användande icke är förbjudet.

I. a) Blyvitt, blysulfat eller produkter, innehållande sådant färgämne, få

vid målningsarbete endast handhavas i form av pasta eller färdigberedd

färg.

b) Åtgärder skola vidtagas till undvikande av den fara, som uppstår

vid färgens anbringande medelst »pulverisation».

c) Åtgärder skola vid alla tillfällen, då så är möjligt, vidtagas till undvikande

av den fara, som förorsakas av damm, alstrat genom torrslipning

eller -skrapning.

II. a) Anordningar skola vara vidtagna, som för måleriarbetarna möjliggöra

att under arbetets gång och efter dess slut vidtaga alla nödvändiga

renlighetsåtgärder.

b) Särskilda arbetskläder skola av måleriarbetarna bäras under hela den

tid, arbetet pågår.

c) Lämpliga anordningar skola vidtagas till undvikande, att de kläder,

som äro avlagda under arbetet, förorenas med ämnen, använda för

målningen.

III. a) Fall av blyförgiftning eller som misstänkas vara sådan förgiftning

skola göras till föremål för anmälan och efterföljande läkarundersökning

av läkare, utsedd av vederbörande myndighet.

b) Yederbörande myndighet skall äga att, när den så finner nödigt, påkalla

läkarundersökning av arbetarna.

IV. a) Anvisningar angående de särskilda hygieniska försiktighetsmått, som

böra iakttagas inom måleriyrket, skola utdelas bland måleriarbetarna.

§ 6.

Till tryggande av efterlevnaden av de föreskrifter, som meddelats i föregående

paragrafer, skall vederbörande myndighet efter samråd med intresserade

arbetsgivar- och arbetarorganisationer vidtaga alla de åtgärder, som den

finner nödvändiga

§ 7.

Börande blyförgiftning bland måleriarbetare skall upprättas statistik:

a) beträffande sjuklighet, på grund av anmälan om och undersökning av

alla förgiftningsfall,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

IT

b) beträffande dödlighet, enligt en metod, som godkänts av den officiella

.statistiska myndigheten i varje land.

§ 8.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

§ 9.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för tvä medlemmar

av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då

dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ JO.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera alla medlemmarna av internationella

arbetsorganisationen. Han skall likaledes notificera dem inregistreringen

av ratifikationer, som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 11.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att tilllämpa

bestämmelserna i §§ 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7 senast den 1 januari 1024

samt att vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 12.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av

fördraget i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,

tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 13.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förfiutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för

inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den

inregistrerats hos sekretariatet.

§ U.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions till
Bihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 3 höft. (Nr 3.) eu sö 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

länkning och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på

konferensens dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller

modifierande.

§ 15-

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition nr 3.

19

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majits lagråd den

26 maj 1925.

Närvar a n d e:

justitierådet Svedelius,

regeringsrådet Palmgren,

justitierådet Christiansson,

justitierådet Högstedt.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 8 maj 1925, hade Kungl.

Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen

omförm älda ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag angående förhud

i vissa fall mot arbetares användande till målnings arbete, vid vilket nyttjas

blyfärg.

Förslaget, som linnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av tillförordnade byråchefen för lagärenden i socialdepartementet,

hovrättsassessorn Bo Hammarskjöld.

Förslaget föranledde följande yttranden.

5 §•

Lagrådet:

Den i förevarande paragraf föreskrivna anmälan om inträffade fall av blyförgiftning

eller sjukdom, som kan misstänkas vara sådan förgiftning, skall

jämlikt andra stycket göras enligt formulär, vilket fastställes av yrkesinspektionens

chefsmyndighet efter samråd med medicinalstyrelsen. Anledningen

till detta stadgande är uppenbarligen att söka däri, att ifrågavarande

anmälningar skola ligga till grund för den statistik rörande blyförgiftningar,

som enligt den åberopade konventionen skall upprättas. Med hänsyn till

den i remissprotokollet framhållna önskvärdheten av att samtliga föreskrifter,

som erfordras i anledning av konventionen, sammanföras i en författning

synes visserligen intet vara att anmärka mot att i lagen intages en erinran

därom, att för omförmälda anmälan bör användas visst formulär. Sammanställd

med straffbestämmelsen i 11 § första stycket, torde emellertid avfattningen

av ovannämnda stadgande medföra, att arbetsgivare, som vid fullgörande

av sin anmälningsskyldighet icke begagnar sig av formuläret, ådrager

sig straffpåföljd. Då detta synes mindre lämpligt och näppeligen torde vara

avsett, hemställes, att stadgandet utbytes mot en bestämmelse av innehåll,

att formulär till anmälan enligt 5 § fastställes av yrkesinspektionens chefsmyndighet

efter samråd med medicinalstyrelsen.

11 §■

Lagrådet:

Av de stadganden i 35, 36 och 40 §§ i lagen om arbetarskydd, vilka enligt

förslagets 8 § skola i tillämpliga delar gälla beträffande läkarundersök
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kun/jl. Maj:ts proposition nr 3.

ning, som här avses, synas endast de i 36 § meddelade vara av beskaffenhet

att ett brytande mot desamma kan från arbetsgivares eller hans ställföreträdares

sida ifrågakomma och ansvarstalan i anledning därav mot dem göras

gällande.

I sitt första stycke innehåller 36 § allenast eu hänvisning till 20 § samma

lag, varigenom för besiktning enligt förstnämnda paragraf läkare tillförsäkras

enahanda rätt, som tillkommer vederbörande inspektionsförrättare att

äga tillträde till arbetsställen och där företaga undersökningar samt att av

arbetsgivare eller hans ställföreträdare på platsen erhålla erforderliga upplysningar

och tillgång till vissa handlingar. Andra stycket i 36 § åter stadgar

skyldighet för arbetsgivare eller hans ställföreträdare att föranstalta om

att för läkarbesiktningen lämplig lokal finnes att tillgå vid arbetsstället samt

att, såvitt pa honom ankommer, samtliga de personer besiktningen skall

avse infinna sig vid denna. För underlåtenhet att ställa sig till efterrättelse

vad i 36 § andra stycket föreskrives stadgar arbetarskyddslagen i 43 § ansvar

för arbetsgivaren och hans ställföreträdare, men däremot saknas i lagen

ansvarsbestämmelse, hänförande sig till 36 § första stycket eller 29 §. Av

förarbetena till nämnda lag framgår emellertid, att det till lagrådet remitterade

förslaget upptog dylik ansvarsbestämmelse, men att denna i Kungl.

Maj:ts proposition uteslöts i anledning av lagrådets erinran, att arbetsgivare

eller hans ställföreträdare, som överträdde vad i 29 stadgades om lämnande

av tillträde till arbetsställe och av handräckning, därigenom gjorde

sig förfallen till ansvar enligt 10 kap. 23 § strafflagen och att det syntes

sakna praktisk betydelse att i vidsträcktare mån än straff sålunda ifrågakomme

stadga ansvar för överträdelse av föreskrifterna i 29 §.

Då vad sålunda ansetts böra gälla inom arbetarskyddslagens område torde

äga enahanda giltighet beträffande förevarande lagförslag i den del, varom

nu är fråga, men den i 11 § andra stycket upptagna ansvarsbestämmelsen

med den avfattning den i förslaget erhållit kunde anses äga en vidsträcktare

räckvidd, hemställer lagrådet, att för vinnande av full överensstämmelse med

förstnämnda lag eu sådan omredigering av förslaget i denna del måtte vidtagas,

att därav tydligt framgår, att här stadgat ansvar avser allenast fall,

där arbetsgivaren eller hans ställföreträdare å arbetsstället åsidosätter honom

jämlikt 8 § åliggande skyldighet att ställa sig till efterrättelse vad i 36 §

andra stycket i lagen om arbetarskydd finnes för där avsett fall stadgat.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3.

21

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 11 december 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Schlyter, Larsson, AVigforss, Möller, Levinson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler lagrådets den

26 ma] 1925 avgivna utlåtande över det den 8 maj 1925 till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående förbud i vissa fall mot arbetares användande

till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg, samt anför:

Lagrådet har lämnat ifrågavarande lagförslag utan annan anmärkning än

att lagrådet hemställt, dels att stadgandet i andra stycket av 5 § i förslaget

måtte utbytas mot en bestämmelse av innehåll att formulär till anmälan

enligt nämnda paragraf skulle fastställas av yrkesinspektionens chefsmyndighet

efter samråd med medicinalstyrelsen, och dels att 11 § andra stycket

måtte omredigeras, så att därav tydligt framginge, att det därstädes stadgade

ansvaret avsåge allenast fall, där arbetsgivaren eller hans ställföreträdare

å arbetsstället åsidosätter honom jämlikt 8 § i förslaget åliggande

skyldighet att ställa sig till efterrättelse vad i 36 § andra stycket i lagen

om arbetarskydd finnes för där avsett fall stadgat.

Lagrådets berörda yrkanden hava föranlett omredigering av förslaget i

överensstämmelse med vad lagrådet hemställt. I samband med dessa ändringar

hava vissa andra mindre jämkningar av rent formell natur verkställts

i förslaget.

Föredraganden uppläser härefter det sålunda omarbetade förslaget samt

hemställer, att detsamma måtte genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:17 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående förbud i vissa fall mot arbetares användande till målningsarbete a1 i texten
  2. 2LU 1926:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående förbud i vissa fall mot arbetares användande till målning sarbete, vid vilket n s. 1 i texten