Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om fastighetstaxering år 1927 m. m

1926-01-07 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:34, Med förslag till förordning om fastighetstaxering år 1927 m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.

1

Nr 34.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om fastighetstaxering år 1927 m. m.; given Stockholms slott

den 7 januari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

dels förordning om fastighetstaxering år 1927;

dels förordning om särskilda grunder för utgörande av kommunalutskylder

för år 1927 m. m.;

dels ock förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 29 juni

1921 (nr 411) angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt

skattetyngda landskommuner.

GUSTAF.

Ernst TVig forss.

Bihang till riksdagens protokoll 1926.

1 samt.

28 höft. (Nr 34—35.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.

Förslag

till

förordning om fastighetstaxering år 1927.

Härigenom förordnas som följer:

1 *.

Den taxering av fast egendom, som skall äga rum år 1927, skall verkställas

i den ordning, som i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering finnes stadgad, och skola därvid i

stället för de i förordningen nämnda dag om bevillning av fast egendom

samt av inkomst meddelade föreskrifter följande särskilda bestämmelser lända

till efterrättelse.

2 §.

De taxeringsvärden, som blivit åsätta vid 1922 års allmänna fastighetstaxering

eller som sedermera blivit fastställda i stället för dessa värden, skola

oförändrade gälla, dock att nya taxeringsvärden skola åsättas, därest sådana

ändrade förhållanden inträffat,

att en taxeringsenhet skall uppdelas i flera taxeringsenheter eller flera

taxeringsenheter skola sammanslås till en,

att fast egendoms värde genom eldsvåda, vattenflöde eller av annan dylik

anledning eller genom nedrivning av byggnad eller skogsavverkning så nedgått,

att förändringen föranleder en minskning av taxeringsvärdet med minst

en femtedel,

eller att fast egendoms värde på grund av ny-, till- eller ombyggnad så

förhöjts, att ny-, till- eller ombyggnaden föranleder en ökning av taxeringsvärdet

med minst en femtedel.

Har i fastighets taxeringsvärde inräknats värdet av egendom, som allenast

på grund av registrering enligt lagen den 22 juni 1920 med vissa bestämmelser

om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk

kraft m. m. ansetts höra till fastigheten, må ock nytt taxeringsvärde åsättas.

3 $.

Vid åsättande av nya taxeringsvärden enligt 2 § skola de i förordningen

den 7 juli 1921 om allmän fastighetstaxering år 1922 meddelade föreskrifter

lända till efterrättelse, dock med iakttagande därav, att i fastighets taxeringsvärde

ej skall inräknas värdet av egendom, som allenast på grund av

registrering enligt lagen den 22 juni 1920 ansetts höra till fastigheten.

Taxeringen skall verkställas med hänsyn till det allmänna prisläge, som

legat till grund för 1922 års taxering.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.

3

Förslag

till

förordning om särskilda grunder för utgörande av kommunalutskylder

för år 1927 eu. m.

Härigenom förordnas,

att kommunal progressivskatt skall utgöras för år 1927, därvid de bestämmelser,

som meddelats i förordningen den 19 november 1920 (nr 761) om

kommunal progressivskatt för åren 1921—1924, med den ändrade lydelse

4 § i nämnda förordning erhållit genom förordningen den 24 februari 1922

(nr 65), skola hava motsvarande tillämpning;

att för utgörande av 1927 års allmänna utskylder till kommuner, församlingar

och skoldistrikt skola — utan hinder av vad i förordningarna

den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet och i stad, förordningen

den 23 maj 1862 om kommunalstyrelse i Stockholm, förordningen den 21

mars 1862 om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd, ävensom förordningen

den 20 november 1863 om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd

i Stockholm stadgas — de särskilda grunder, som angivas i förordningen

den 19 november 1920 (nr 762) angående särskilda grunder för utgörande av

1921—1924 års allmänna kommunalutskylder m. m., hava motsvarande tilllämpning,

dock att debiterings- och uppbördslängd å landet må kunna uppgöras,

förutom enligt det formulär, som i 5 § av sistnämnda förordning

omförmäles, i anslutning till det vid förordningen den 10 oktober 1924

(nr 451) om särskilda grunder för utgörande av kommunalutskylder för

åren 1925 och 1926 m. m. fogade formulär \ vilket jämväl må kunna

komma till användning i stad;

samt att för beräkning av utlagor, som skola utgå i förhållande till 1927

års taxering till bevillning för inkomst eller efter de för utgörande av

kommunalutskylder stadgade grunder, de bestämmelser, vilka meddelats i

förordningen den 19 november 1920 (nr 763) angående beräkning av utlagor,

som skola utgå i förhållande till 1921—1924 års taxering till bevillning för

inkomst eller efter de för utgörande av kommunalutskylder stadgade grunder,

skola hava motsvarande tillämpning.

1 Formuläret, som uteslutits vid förordningens publicering i svensk författningssamling,

finnes intaget i Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1924.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 29 juni 1921

(nr 411) angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt

skattetyngda landskommuner.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 29 juni 1921 angående

understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda landskommuner

skall hava följande ändrade lydelse:

1 §•

Landskommun, som är av skatt synnerligt betungad, må kunna, under de

villkor och i den utsträckning här nedan stadgas, efter ansökning tilldelas

understöd av utjämningsandelen av den kommunala progressivskatt, som

skall utgöras på sätt och i den ordning, varom särskilt stadgas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 januari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders,

Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levtnson.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social-, kommunikations-,

ecklesiastik- och jordbruksdepartementen anför chefen för finansdepartementet

statsrådet Wigforss:

»Det av Kungl. Maj:t för 1920 års riksdag framlagda förslaget till kommunalskattelag

(prop. nr 191) blev som bekant icke antaget av riksdagen.

I avvaktan på en fullständig kommunalskattereform antog riksdagen i stället

såsom ett provisorium i kommunalskattefrågan vissa förslag till författningar,

vilka sedermera av Kungl. Maj:t utfärdades den 19 november 1920, nämligen

1. förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober

1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt (nr 758);

2. förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober

1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst (nr 759);

3. förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober

1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering (nr 760);

4. förordning om kommunal progressivskatt för åren 1921—1924 (nr 761):

5. förordning angående särskilda grunder för utgörande av 1921—1924

års allmänna kommunalutskylder m. m. (nr 762);

6. förordning angående beräkning av utlagor, som skola utgå i förhållande

till 1921—1924 års taxering till bevillning för inkomst eller efter de för

utgörande av kommunalutskylder stadgade grunder (nr 763).

År 1921 antogos av riksdagen följande författningar, vilka av Kungl.

Maj:t utfärdades nedannämnda dagar, nämligen

7. förordning den 7 juli 1921 om allmän fastighetstaxering år 1922

(nr 381);

8. förordning den 7 juli 1921 om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid allmän fastighetstaxering år 1922 (nr 382);

9. förordning den 7 juli 1921 om fastighetstaxering åren 1923 och 1924

(nr 383);

10. förordning den 29 juni 1921 angående understöd av skatteutjämningsmedel

åt synnerligt skattetyngda landskommuner (nr 411).

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 34.

Slutligen må anmärkas, att efter år 1920 vidtagits åtskilliga ändringar i

förordningen om bevillning av fast egendom samt av inkomst, förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt samt förordningen om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering, för vilka ändringar någon redogörelse i

detta sammanhang icke torde vara erforderlig, ävensom en ändring i förordningen

om kommunal progressivskatt, innebärande — förutom en rent

formell omredigering i visst avseende — en inskränkning av det antal fall,

då kommunandel av kommunal progressivskatt skulle fördelas mellan flera

kommuner (Sv. förf. saml. 1922:65).

1920 års riksdag utgick vid fattandet av sina beslut rörande den s. k.

provisorielagstiftningen från den förutsättningen, att förslag till slutgiltig

lösning av kommunalskattefrågan skulle kunna föreläggas 1924 års riksdag.

Så kunde emellertid icke ske.

I proposition nr 165 till 1924 års riksdag anförde dåvarande chefen för

finansdepartementet, att utredningen av kommunalskattefrågan dragit längre

tid, än som från början beräknats, samt att samma fråga först år 1926

torde kunna bliva föremål för riksdagens prövning. Även andra omfattande

frågor på skattelagstiftningens och angränsande områden borde upptagas

till prövning i samband med kommunalskattefrågan. Åt provisorielagstiftningen

måste därför givas förlängd giltighet för åren 1925 och 1926,

vilken utsträckta giltighet borde omfatta de under punkterna 4, 5, 6, 9 och

10 i det föregående angivna provisoriska författningar.

I överensstämmelse härmed föreslogs i propositionen, att en särskild förordning

om fastighetstaxering åren 1925 och 1926 skulle utfärdas, att förordningen

angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt

skattetyngda landskommuner skulle givas utsträckt giltighet genom en ändring

i dess första paragraf, samt att i fråga om övriga till provisorielagstiftningen

hörande författningar eller nyssnämnda tre förordningar av den 19 november

1920 (nr 761—763) den förlängda giltigheten skulle meddelas genom en

och samma förordning. Dessa författningsförslag avveko endast på tvenne

mindre betydande punkter från förenämnda förordningar med provisorisk

giltighet. Sålunda lämnades i förslaget till förordning om fastighetstaxering

åren 1925 och 1926 en uttrycklig föreskrift därom, att vid åsättande av nya

taxeringsvärden i fastighets taxeringsvärde ej skulle inräknas värdet av

egendom, som allenast på grund av registrering enligt lagen den 22 juni

1920 med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar

samt om rätt till elektrisk kraft m. m. vore hänförlig till fast egendom,

varjämte föreskrevs, att omtaxering Ange ske, därest sådan egendom inginge

i fastighets taxeringsvärde. Den andra avvikelsen innebar, att vid upprättande

av debiterings- och uppbördslängd å kommunalutskylder, vid sidan av

det hittills föreskrivna, skulle få begagnas ett nytt formulär, avsett att förenkla

arbetet med debiteringen.

De av Kungl. Maj:t framlagda författningsförslagen blevo av riksdagen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 34. 7

antagna och vederbörliga förordningar utfärdades den 10 oktober 1924,

nämligen

a) förordning om fastighetstaxering åren 1925 och 1926 (nr 450);

h) förordning om särskilda grunder för utgörande av kommunalutskylder

för åren 1925 och 1926 m. m. (nr 451); samt

c) förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 29 juni 1921

(nr 411) angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda

landskommuner (nr 452).

De frågor rörande omläggning av den direkta beskattningen till stat och

kommun m. m., som år 1924 beräknades kunna föreläggas 1926 års riksdag,

hava emellertid icke kunnat bringas i det skick, att så kan ske.

Såsom slutresultat av 1918 års inkomstskattesakkunnigas arbete föreligger

förslag till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt jämte motiv och

specialutredningar (Statens off. utredn. 1923:69 och 70). 1921 års kom
munalskattekommitté

avgav den 15 oktober 1924 sitt betänkande angående

den kommunala beskattningen (Statens off. utredn. 1924: 53 och 54). Sedan

f. d. presidenten i kammarrätten Gustaf Albert Petersson erhållit uppdrag att

upprätta författningsförslag angående den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen

i anslutning till den formella uppställningen av kommunalskattekommitténs

förslag till kommunalskattelag, har presidenten Petersson

den 3 mars 1925 avgivit berörda förslag jämte motiv (Statens off. utredn.

1925: 10). Kammarrätten, från vilken utlåtande över dessa tre utredningar

infordrats, har den 31 oktober 1925 till finansdepartementet avlämnat sitt

utlåtande över nämnda utredningar. 1923 års taxeringssakkunniga avlämnade

den 30 juni 1925 sitt betänkande angående omorganisation av taxeringsväsendet

(Statens off. utredn. 1925: 27), vilket betänkande därefter utremitterats

till vederbörande myndigheter, ämbetsverk m. fl. för yttranden, som

ännu ej samtliga inkommit. Författningskomplexets fortsatta beredning är

anförtrodd åt inom finansdepartementet tillkallade särskilda sakkunniga

(finansdepartementets skatteberedning). Från skatteberedningen hava till mig

överlämnats — förutom eu del andra förslag och promemorior — följande

utredningar, nämligen 1) i september 1925: P. M. angående landstingsbeskattningen,

2) den 8 oktober 1925: Om vägbeskattningens ordnande (Statens

off. utredn. 1925:31) och 3) den 18 november 1925: Betänkande angående

den kommunala skatteutjämningen (Statens off. utredn. 1925:3 5).

Över de av skatteberedningen i dessa utredningar framlagda förslagen hava

yttranden infordrats från vederbörande myndigheter, ämbetsverk m. fl.

Av vad jag nu anfört framgår, att utredningarna i och för kommunalskattereformen

icke kunnat slutföras i sådan tid, att förslag i ämnet kan

föreläggas 1926 års riksdag, utan att ytterligare ett års uppskov är av nöden.

Åt den s. k. provisorielagstiftningen måste för den skull givas förlängd giltighet

för år 1927, och synes detta böra ske på enahanda sätt som år 1924 eller

genom tre särskilda förordningar. De avvikelser från den år 1920 antagna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.

provisorielagstiftningen, vilka — såsom förut nämnts — vid meddelandet

av förlängd giltighet år 1924 gjordes beträffande två mindre betydande

frågor, synas böra iakttagas även i de författningar, som nu böra utfärdas.

Emellertid torde ett par frågor, som sammanhänga med den nu ifrågasatta

förlängningen av provisorielagstiftningen, böra här närmare beröras.

Enligt bevillningsförordningen skall nästa allmänna fastighetstaxering ske

år 1928. I 1 § av anvisningarna till nämnda förordning föreskrives nämligen,

att allmän fastighetstaxering skall verkställas år 1913 och sedermera vart femte

år, d. v. s. åren 1918, 1923, 1928 o. s. v. Med frångående av denna föreskrift

verkställdes emellertid allmän fastighetstaxering redan år 1922, och det skulle

för den skull kunna ifrågasättas, att undantag ånyo göres från bevillningsförordningen

genom att anordna ny allmän fastighetstaxering fem år därefter

eller år 1927. Detta synes emellertid icke höra ske. Kommunalskattereformen

lärer komma att medföra ändringar i bland annat grunderna för fastighetstaxeringen.

Äsättande av nya taxeringsvärden år 1928 torde därför

vara en ofrånkomlig konsekvens av kommunalskattespörsmålets lösning vid

1927 års riksdag. Verkställande av allmänna fastighetstaxeringar två år

efter varandra utan mycket tvingande skäl synes emellertid innebära en

uppenbar misshushållning. Kostnaderna för 1922 års allmänna fastighetstaxering

utgjorde ej mindre än 2,172,634 kronor, och det är otvivelaktigt,

att, även om kostnaden för en allmän fastighetstaxering nu ej kommer

att uppgå till ett lika stort belopp, kostnaden i allt fall blir mycket betydande.

Detta skulle bliva fallet även om det vid en taxering år 1927

hopsamlade materialet skulle kunna i betydande utsträckning tillgodogöras

vid den senare taxeringen, ty den för fastighetstaxeringen avsedda särskilda

taxeringsapparaten torde i alla händelser få sättas i funktion i sin helhet båda

gångerna. Det har icke undgått mig, att vid behandlingen vid 1924 års riksdag

av frågan om förlängd giltighet för provisorielagstiftningen det motionsvis

(II: 441) påyrkades, att, därest taxeringsnämnd funne en allmän sänkning

av fastighetsvärdena påkallad, densamma skulle äga vidtaga en sådan sänkning.

Bevillningsutskottet anförde i anledning av motionen bland annat, att

det vore olämpligt att, sedan numera åt särskilda taxeringsorgan överlåtits

att förrätta de allmänna fastighetstaxeringarna, lämna de vanliga taxeringsnämnderna

sådan befogenhet att revidera de åsätta värdena, som i motionen

ifrågasatts; och motionen blev av riksdagen avslagen. Nyssnämnda

av bevillningsutskottet anförda synpunkt finner jag riktig.

Det andra spörsmålet, som hör här närmare beröras, är frågan, huruvida

vid utmätandet av understöd åt synnerligt skattetyngda landskommuner enligt

1921 års förordning hänsyn bör tagas till kommunernas utgifter för

samhällets barnavård. Med innevarande års ingång har lagen om samhällets

barnavård den 6 juni 1924 trätt i kraft, och enligt denna lag komma att bland

utgifter för samhällets barnavård ingå en del kommunala utgifter, vilka förut

varit hänförliga till utgifter för fattigvård eller skola och till vilka alltså hänsyn

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 34.

9

tagits vid utmätande av utjämningsbidrag. I anledning härav har i det

förslag till ändrade bestämmelser för den kommunala skatteut jämn ingen,

som finnes intaget i skatteberedningens förut omnämnda betänkande angående

den kommunala skatteutjämningen, en kommuns utgifter för barnavårdsväsen

likställts med utgifter för kyrka, folkskola och fattigvård. Det

kunde ifrågasättas, huruvida icke redan nu ett dylikt likställande hörde äga

rum, vilket tdå skulle ske genom ändring i 1921 års förordning angående

understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda landskommuner

att gälla beträffande de understöd, som utdelas från och med år 1926.

Det synes dock icke vara nödvändigt att upptaga denna fråga. På grund av

förordningens föreskrifter äger Kungl.'' Maj:t nämligen till sitt förfogande

visst belopp att utdela utöver dem, som uträknas enligt den i förordningen

angivna skala, och det står Kungl. Maj:t öppet att vid denna utdelning taga

hänsyn till sådana utgifter för samhällets barnavård, som tidigare varit att

hänföra till utgifter för folkskole- och fattigvårdsväsen, samt därjämte jämväl

till övriga utgifter för samhällets barnavård, i de fall där detta kan av förhållandena

påkallas.»

Föredragande departementschefen uppläser härefter de inom finandsdepartementet

utarbetade förslagen till förordning om fastighetstaxering år 1927,

till förordning om särskilda grunder för utgörande av kommunalutskylder

för år 1927 m. m. samt till förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen

den 29 juni 1921 (nr 411) angående understöd av skatteutjämningsmedel

åt synnerligt skattetyngda landskommuner och hemställer, att

Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen föreslå riksdagen att antaga

nämnda förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bil. litt____vid detta pro
tokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 28 höft. (Nr 3U—35.J

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1926:52 Bevillningsutskottets memorial Nr 52 s. 1 i texten
  2. SU 1926:80 Utlåtande i anledning av väckta motioner beträffande Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om fastighetstaxering år 1927 m. m. a1 i texten