Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, m. m

1926-01-07 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:36, Med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

1

Nr 36.

Kungl. Ma j ds proposition till riksdagen med förslag till förordning

om vissa ändringar i förordningen den 15 december 1914 (nr 436)

angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, m. m.;

given Stockholms slott den 7 januari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning om vissa ändringar i

förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket,

dels ock bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande

•departementschefen därjämte hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wig forss.

Bihang till riksdagens protokoll 1926.

1 samt.

29 höft. (Nr 36).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

Förslag

till

förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 december 1914

(nr 436) angående statsnionopol å tobakstillverkningen i riket.1

Härigenom förordnas, att 18 § 1 mom. och 22 § 2 mom. i förordningen

den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket

skola, 22 § 2 mom. i nedan angiven del, erhålla följande ändrade lydelse:

18 §.

1 mom. I varje tobaksvaras priskurantpris skall skatt ingå dels med ett

belopp, vilket motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset eller i

fall, söm avses i 22 § 2 mom. fjärde stycket, av varans värde, dels ock med

nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

För inom riket tillverkad

För till riket införd vara

vara

procent av

priskurantpri- setelWvärdet

belopp för

procent av

priskurantpri- set eller värdei

belopp för

1 st.

1 kjr.

1 st.

1 kg.

öre

kr.

öre

kr.

22

0.8

26

4

Cigarrcigarretter ...........................

29

0.4

—

32

2

—

Cigarretter....................................

44

0.2

—

39

i

—

Röktobak ...................................

39

—

1

39

—

1.50

Tuggtobak ....................................

29

—

1

39

—

1.50

Snus ..........................................

37

—

0.50

39 |

—

1.50

I skattehänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett

därav, att den senare saknar spets, har skuren inlaga samt i vikt uppgår

till högst 3.3 gram.

22 §.

2 mom. För tobaksvara, importerad till tullinlandet enligt denna paragraf,

skall erläggas en licensavgift, som utgöres av den å varan enligt 18 §

belöpande skatt ävensom av ett belopp, motsvarande vad monopolets utövare

för täckande av sina omkostnader samt vinst pålägger tobaksvara med samma

priskurantpris eller i fall, som avses i fjärde stycket av detta moment, med

samma värde. Nämnda belopp må ej överstiga 10 procent av varans priskurantpris

eller värde.

Till — -— — avgift.

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1926.

1 Senaste lydelse, se 1924: 243.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai:ts proposition Nr 36.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Mai:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 januari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för finansdepartementet statsrådet Wigforss anmäler vissa frågor

beträffande statsmonopolet å tobakstillverkningen i riket.

Föredraganden anför:

»Statsverkets inkomster av tobakshanteringen inflöto före den 1 juli 1924

— bortsett från den kronoskatt aktiebolaget svenska tobaksmonopolet både

att erlägga — i väsentligen tre olika former, nämligen dels såsom utdelning

å de staten tillhöriga samtliga stamaktierna i bolaget, dels såsom tobaksskatt,

vilken utgick med belopp motsvarande vissa procent av priskurantpriset

eller varans värde, och dels såsom tullavgifter; till nämnda

inkomstformer kom såsom en fjärde den år 1922 införda särskilda skatten.

Genom en den 14 mars 1924 dagtecknad proposition, nr 192, framlades

bland annat vissa förslag till förändringar i tobaksbeskattningen. Dessa

förslag inneburo i sina huvuddrag, att tullavgifterna å såväl råtobak som

färdiga tobaksvaror överfördes till en efter stycketal respektive vikt utgående

skatt, i samband varmed till skydd för den svenska odlingen monopolets utövare

berättigades att tillgodoföra sig ett mot råtobakstullen svarande belopp

för varje inköpt kilogram av svensk tobak, att den ordinarie och den

särskilda skatten sammanslogos till en efter värdet utgående procentuell

skatt, att, med bibehållande i övrigt av ungefär den dåvarande sammanlagda

skattebelastningen å tobak och tobaksvaror, 3 procent av totalomsättningens

belopp överfördes från vinst till skatt, i samband varmed den

i licensavgiften ingående andelen till monopolbolaget, som då utgick med

18 procent av priskurantpriset, begränsades till högst 14 procent av samma

pris, att skattesatserna de olika varuslagen emellan så avvägdes, att med

utgångspunkt från den dåvarande skattebelastningen den föreslagna överföringen

av vinst till skatt i huvudsak drabbade röktobak, som då var lågt

beskattad och som visat den ojämförligt kraftigaste omsättningen, samt

därefter i fallande skala snus, cigarretter, tuggtobak och cigarrer, samt att

den sedan år 1922 införda merbelastning, som utöver tullen åvilade de importerade

varorna, bibehölls, ehuru med någon jämkning nedåt. Vidare

föreslogs ingående av avtal med aktiebolaget svenska tobaksmonopolet om

tillägg till det mellan staten och bolaget den 12 februari 1915 upprättade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

kontraktet angående utövande av svenska statens tobaksmonopol. Enligt

punkt 5 av detta tilläggsavtal skulle det åligga bolaget att vid fastställandet

av tobaksvaras priskurantpris så avväga den del av belastningen, som avsåge

att lämna vinst å rörelsen, att vinsten därvid icke beräknades högre

än som vore erforderligt för beredande åt bolaget av skälig inkomst å

rörelsen.

Riksdagen biföll berörda förslag. Författningar i ämnet utfärdades den

20 juni 1924, varjämte Kungl. Maj:t å statens vägnar samma dag med

monopolbolaget träffade överenskommelse av det innehåll som i propositionen

förutsatts.

Enligt sålunda gällande bestämmelser skall från och med den 1 juli 1924

i varje tobaksvaras priskurantpris skatt ingå dels med ett belopp, vilket

motsvarar följande procenttal av priskurantpriset eller varans värde, dels

ock med härefter angivna, i förhållande till varans myckenhet eller vikt bestämda

belopp, nämligen: I

För inom riket tillverkad

. .

—

vara

kor till riket införd vara

procent av

belopp för

procent av

beloup för

priskurantpri-

priskurantpri-

set eller värdet

1 st.

1 kg.

set eller värdet

1 st.

1 kg.

öre

kr.

öre

kr.

Cigarrer .......................................

18

O.S

—

22

4

—

Cigarrcigarretter ...........................

25

0.4

—

28

2

—

Cigarretter ....................................

40

0.2

—

35

1

—

Röktobak ....................................

35

—

1

35

—

1.60

Tuggtobak ....................................

25

—

1

35

—

1.50

Snus ............................................

33

—

0.60

35

—

1.60

I riksstaten upptogos för budgetåret 1924—1925 tobaksskatt med 50 miljoner

kronor och utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet med 9

miljoner kronor. För nämnda statsregleringsperiod har den behållna inkomsten

från tobakshanteringen utgjort 51,068,382 kronor 61 öre av tobaksskatt,

1,028,690 kronor 87 öre av särskild skatt å tobaksvaror och 8,990,000

kronor såsom utdelning å stamaktierna i bolaget.

I statsverkspropositionen till 1925 års riksdag beräknades för budgetåret

1925—1926 inkomsten av tobaksskatt till 50 miljoner kronor, och såsom utdelning

i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet upptogs med hänsyn till

punkt 5 i tilläggsavtalet ett belopp av 6,380,000 kronor.

Riksdagen godtog den av Kungl. Maj:t föreslagna beräkningen av såväl

tobaksskatten som aktieutdelningen, därvid riksdagen emellertid med anledning

av berörda punkt 5 av tilläggsöverenskommelsen godkände följande

uttalande av vederbörande utskott:

De prissänkningar å olika tobaksvaror, som av bolaget till följd av nämnda

bestämmelse vidtagits eller kunde komma att vidtagas, måste, då tobaks
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

5

skatten till en del utginge i procent åv priskurantpriset, medföra en minskning

av statens inkomster av tobaksskatten, under förutsättning att konsumtionen

ej väsentligen ökades. Det hade synts utskottet angeläget, att,

därest en sådan minskning framträdde, Kungl. Maj:t redan vid början

av 1926 års riksdag framlade sådant förslag om höjning av skattesatserna

för tobak, som kunde erfordras för att inkomsten av tobaksskatten

för budgetåret 1925—1926 skulle komma att uppgå till minst 50 miljoner

kronor.

I fråga om utfallet av tobaksskatten för innevarande budgetår hava vissa

beräkningar utförts, vilka sammanfattats i en tabell som torde få såsom bilaga

I fogas vid dagens statsrådsprotokoll. Denna tabell utvisar, att tobaksskatten

med nu gällande skattesatser torde kunna beräknas giva omkring

51.0 miljoner kronor, varifrån emellertid avgår ett belopp av omkring 0.6

miljoner kronor som monopolbolaget äger tillgodoföra sig för inköpt svensk

tobak. I behållen inkomst för statsverket skulle alltså återstå omkring 50.4

miljoner kronor eller något mera än det i riksstaten beräknade beloppet.

Av förstnämnda belopp, 51.o miljoner kronor, komma 44. i miljoner kronor

på monopolbolagets egen tillverkning och 6.9 miljoner kronor på tobakshandlarnas

import. Den efter värde utgående skatten skulle belöpa sig till

sammanlagt 42.3 miljoner kronor, därav 37. i miljoner kronor å monopolbolagets

tillverkning och 5.2 miljoner kronor å importen. Styckeskatten,

utgörande 8.7 miljoner kronor, skulle föx-dela sig på motsvarande sätt med

6.9 miljoner kronor och 1.8 miljoner kronor. Skattebelastningen i förhållande

till priskurantprisbeloppen utvisar följande siffror: för monopolbolagets

egen tillverkning 33.7 8 procent i värdeskatt och 6.3 0 procent i styckeskatt

eller tillhopa 40.0 8 procent samt för tobakshandlarnas import 31.3 9 procent

i värdeskatt och 10.6 9 procent i styckeskatt eller tillhopa 42.0 8 procent.

För hela tobaksförsäljningen skulle värdeskatten utgöra 33.4 7 procent och

styckeskatten 6.87 procent av priskurantprisbeloppen eller sammanlagt 40.34

procent av samma belopp. I fråga om den absoluta och relativa skattebelastningen

å skilda varuslag hänvisas till tabellen.

Av de gjorda beräkningarna framgår att ändring av skattesatserna icke

är erforderlig i ändamål att säkerställa den beräknade inkomsten av tobaksskatten

för budgetåret 1925—1926.

Till grund för den i propositionen nr 192 till 1924 års riksdag föreslagna

och av riksdagen beslutade överföringen av viss vinst till skatt uttalade dåvarande

departementschefen, att den inkomst, som staten ville erhålla ur

tobakshanteringen, för framtiden borde i större utsträckning än som skett

uttagas i form av skatt, medan utdelningen å såväl stamaktie- som preferensaktiekapitalet

borde kunna icke oväsentligt nedsättas. Den skedda överföringen

förutsågs dock bliva otillräcklig för nedbringande av vinsten till

skäligt belopp i förhållande till aktiekapitalet, och det förutsattes, att efter

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Överföring

av vinst

till skatt.

Monopol
bolaget.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

vunnen erfarenhet rörande vinstöverföringens verkningar ytterligare sådan

överföring skulle bliva vidtagen genom åtgärder från statsmakternas sida.

Den 6 juni 1925 anmodade Kungl. Maj:t styrelsen för aktiebolaget svenska

tobaksmonopolet att verkställa utredning rörande lämpligaste sättet för åstadkommande

av den överföring från vinst till skatt, som, i den mån prissänkning

ansåges ej böra ifrågakomma, kunde bliva erforderlig till följd av punkt 5 i

tilläggsöverenskommelsen den 20 juni 1924, samt att före den 15 oktober

1925 avgiva det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Med skrivelse den 25 september 1925 bär styrelsen för aktiebolaget svenska

tobaksmonopolet avgivit yttrande och förslag i ämnet.

Därvid bar styrelsen erinrat om de i propositionen nr 192 till 1924 års

riksdag gjorda uttalandena i frågan om överföring av vinst till skatt samt

vidare anfört: Det vore ett fullföljande av de i propositionen lämnade, av

riksdagen godkända riktlinjerna, då en undersökning verkställdes, huru mycket

lämpligen kunde överföras från vinst till skatt. Styrelsen hade vid denna

undersökning med hänsyn tagen till de vidtagna prissänkningarna räknat

med en årlig omsättningssumma å monopolbolagets egen försäljning av cirka

110 miljoner kronor och å de av handlandena importerade tobaksvarorna av

cirka 16 miljoner kronor. Av den vinst, som för bolaget härå uppstode,

syntes det styrelsen lämpligt, att 4 procent å priskurantpriset överfördes till

skatt. För alla varuslag skulle sålunda värdeskatten ökas med 4 procent.

Detta skulle medföra en skatteökning respektive vinstminskning i fråga om

bolagets försäljning av cirka 4.5 miljoner kronor och i fråga om importvarorna

av cirka 0.6 5 miljoner kronor. Denna överföring från vinst till

skatt innebure, att bolagets andel av licensavgiften automatiskt borde nedsättas

från 14 procent till 10 procent, och det kunde ifrågasättas, om icke

samtidigt därmed den i författningen intagna maximisatsen 14 procent borde

bestämmas till 10 procent. Den totala årliga skatteinkomsten från tobaksmonopolet

torde då kunna beräknas bliva cirka 55 miljoner kronor.

I fråga om det belopp, som med tillämpning av de föreslagna skattesatserna

är att påräkna i tobaksskatt för budgetåret 1926—1927, och skattebelastningens

fördelning på inhemsk tillverkning och importerad vara hänvisas

till den i bilaga II vid dagens statsrådsprotokoll intagna tabellen. Denna

tabell, som avser försäljning och skatteinkomster under ett helt budgetår

med tillämpning av de föreslagna skattesatserna, utvisar, att tobaksskatten

skulle kunna beräknas till omkring 56. i miljoner kronor, varifrån emellertid

avgår ett belopp av omkring 0.6 miljoner kronor som monopolbolaget

kan beräknas tillgodoföra sig för inköpt svensk tobak. För statsverket skulle

alltså återstå omkring 55.5 miljoner kronor i behållen inkomst av tobaksskatt.

Det förstnämnda beloppet, 56. i miljoner kronor, fördelar sig med 48.5 miljoner

kronor på bolagets egen tillverkning och 7.6 miljoner kronor på tobakshandlarnas

import. Värdeskatten skulle utgöra sammanlagt 47.4 miljoner kronor,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36. 7

därav 41.6 miljoner kronor å bolagets tillverkning och 5.8 miljoner kronor

å importen. Av styckeskatten, utgörande 8.7 miljoner kronor, skulle 6.»

miljoner kronor falla på bolagets tillverkning och 1.8 miljoner kronor på

importen. I förhållande till priskurantprisen utvisar skattebelastningen följande

siffror: för bolagets egen tillverkning 37.7 8 procent i värdeskatt och

6.3 0 procent i styckeskatt eller tillhopa 44.0 8 procent; för tobakshandlarnas

import 35.39 procent i värdeskatt och 10.6 9 procent i styckeskatt eller tillhopa

46.0 8 procent. För hela tobaksförsäljningen skulle värdeskatten utgöra

37.4 7 procent och styckeskatten 6.8 7 procent av priskurantprisbeloppen

eller sammanlagt 44.3 4 procent av samma belopp. I fråga om den absoluta

och relativa skattebelastningen å skilda varuslag hänvisas till tabellen.

Skillnaden mellan den relativa skattebelastningen för hela tobaksförsäljningen

enligt sistnämnda beräkningar och samma belastning enligt de till

grund för tabell I liggande beräkningarna utgör 4.oo procent eller exakt det

procenttal av hela omsättningsbeloppet, som av styrelsen föreslås skola vara

bestämmande vid den fortsatta överföringen av vinst till skatt.

Överföring av vinst till skatt synes lämpligen böra äga rum i den av

styrelsen för aktiebolaget svenska tobaksmonopolet föreslagna omfattningen.

Jag ansluter mig till det framlagda förslaget även såvitt angår sättet för

denna överföring. Likaledes gillar jag förslaget om sänkning av maximum

för den bolaget tillkommande andelen av licensavgiften från nuvarande 14

procent till 10 procent. Med de förordade skattesatserna torde man hava att

påräkna en inkomst av tobaksskatten av omkring 55,500,000 kronor för helt

budgetår, d. v. s. omkring 5.5 miljoner kronor mera än det i riksstaten för

innevarande budgetår beräknade beloppet. A andra sidan torde utdelningen å

de staten tillhöriga stamaktierna i bolaget bliva reducerad från 6,380,000

kronor till 3,770,000 kronor, och den bolaget åvilande kronoskatten kan ävenledes

förväntas bliva minskad. I fråga om kronoskatten gör sig minskningen

icke gällande för budgetåret 1926—1927; då inlevereras nämligen dylik skatt

avseende inkomsten av 1925 års rörelse. Däremot hänför sig den utdelning,

som skall tillgodokomma statsverket under nästkommande budgetår, till

bolagets verksamhet under år 1926. Det måste anses vara i överensstämmelse

med den tankegång, som ligger till grund för den nu föreslagna överföringen

från vinst till skatt, att blivande utdelning såvitt möjligt närmar

sig den med hänsyn till de nya skattesatserna beräknade. Dessa skattesatser

synas mig därför böra bringas i tillämpning snarast möjligt under

innevarande år. Jag föreslår i sådant hänseende den 1 mars 1926. 1 id

bifall till detta förslag torde tobaksskatten för budgetåret 1925—1926 kunna

beräknas giva omkring 51.7 miljoner kronor. I

I samband därmed att Kungl. Maj:t anmodade styrelsen för aktiebolaget

svenska tobaksmonopolet att verkställa utredning rörande frågan om överföring

av vinst till skatt, överlämnade Kungl. Maj:t åt styrelsen att taga

Departements
chefen.

Fondavsätt
ning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Monopol
bolaget.

Departements
chefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

under övervägande lämpligheten av att bereda bolaget möjlighet till erforderliga

avsättningar för nödig reglering av den utdelningsbara vinsten.

I sin förenämnda skrivelse den 25 september 1925 har styrelsen — med

erinran att det knappast vore möjligt avväga prissättningen så, att vinsten

å rörelsen komme att noggrant motsvara önskad utdelning — framhållit, att

det vore synnerligen lämpligt, om monopolbolaget kunde beredas möjlighet

att göra erforderliga avsättningar i vinstregleringssyfte.

Styrelsen bar vidare i en den 24 november 1925 dagtecknad, till chefen

för finansdepartementet ställd skrivelse anfört i huvudsak följande.

Möjligheten till dylika avsättningar avsåge att giva monopolbolaget en

lättnad vid genomförande av den prispolitik, som bland annat skulle hava

till syfte att hålla den utdelningsbara vinsten vid en sådan nivå, att preferensaktieägarna

erhölle cirka 7 procents utdelning. Vid den diskussion,,

som förekommit inom styrelsen rörande de åtgärder, som borde vidtagas för

att bolaget skulle beredas en sådan möjlighet till avsättningar, hade två olika

uppfattningar framkommit. Ä ena sidan både framhållits, att bolagets prispolitik

jämlikt punkt 5 i det mellan staten och bolaget den 20 juni 1924

träffade tilläggskontraktet borde hava nämnda syfte. Men, därest likväl en

utdelningsbar vinst utöver 7 procent skulle framkomma, vore det enligt

denna mening åtminstone mycket tveksamt, huruvida icke preferensaktieägarnas

rätt träddes för när, om icke utdelning av hela vinsten verkställdes

eller i varje fall medlen finge kvarstå å vinst- och förlustkontot. Om överskjutande

vinstmedel skulle fonderas, borde detta ske på ett sätt, som tillförsäkrade

preferensaktieägarna del i sålunda fonderade medel. Företrädarna

för den andra uppfattningen hade betonat, att, därest preferensaktieägarna

tillförsäkrades rätt till 7 procents utdelning, innan fondering av vinstmedel

finge äga rum, preferensaktieägarna — med hänsyn till av bevillningsutskottet

i anslutning till punkt 5 i förslaget till tilläggskontrakt gjorda

uttalanden, vilka vunnit riksdagens godkännande — icke kunde grunda några

juridiska anspråk på del i sådana fonderade medel. Då det vore för bolagets

skötsel önskvärt, att en fondavsättning tillätes, både styrelsen enats om ett

förslag av innebörd, att möjlighet till fondavsättning bereddes bolaget, sedan

7 procents utdelning till preferensaktieägarna ägt rum. Styrelsen hade därvid

tänkt sig, att till tryggande av 7 procents utdelning å preferensaktierna

och däremot svarande utdelning å stamaktierna avsättning i första rummet

skulle ske till en vinstregleringsfond samt att, sedan sådan fond uppgått till

5 miljoner kronor, avsättning till andra fonder finge äga rum.

Enligt § 8 i kontraktet den 12 februari 1915 mellan staten och monopolbolaget

får avsättning till fonder äga rum allenast i de i samma paragraf

angivna fall. Då det med hänsyn till omfattningen av bolagets verksamhet

kan erbjuda svårighet att verkställa affärsberäkningarna så, att bolaget för

varje år erhåller just den vinst, som förutsättes i femte punkten av tilläggs
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36. 9

kontraktet den 20 juni 1924, anser jag, lika med monopolbolagets styrelse,

att bolaget bör erhålla möjlighet till ytterligare fondbildning. Med hänsyn

till de av riksdagen år 1924 godkända uttalandena angående skålig norm för

aktieutdelningen finner jag betänkligheter icke kunna resas mot det av

styrelsen föreslagna stadgandet om avsättning till en vinstregleringsfond och

— sedan denna uppnått angiven storlek — jämväl till andra fonder. För

genomförande av styrelsens förslag om rätt till ytterligare fondbildning erfordras

ändring i kontraktet mellan staten och bolaget.

Frågan om tobakshandlarnas förhållande till tobaksmonopolet har tidigare

varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Kepresentanter för tobakshandlarekåren

hava vid åtskilliga tillfällen gjort framställningar om vidtagande avåtgärder

till skapande av garantier, ägnade att trygga tobakshandlarnas

ekonomiska existens. Därvid har särskilt framhållits önskvärdheten av höjning

av den av monopolbolaget tillämpade försäljningsrabatten. önskemålen

hava även omfattat andra åtgärder, såsom utlösning av mindre bärkraftiga

affärer, förhindrande av olaga försäljning av tobaksvaror samt beredande av

medinflytande i bolagets styrelse.

Vid anmälan i statsrådet den 14 mars 1924 av förslag till bland annat

ändringar i tobaksmonopolförordningen uttalade sig dåvarande departementschefen

om de av tobakshandlarna framställda önskemålen, därvid departementschefen

yttrade bland annat följande: Naturligt vore, att uppmärksamheten

i första hand riktades på de rabattförmåner, som vid försäljning

tillkomme medlemmarna av den speciella tobakshandlarekåren. Grunden till

de mindre gynnsamma förhållandena inom kåren syntes emellertid icke vara

så mycket att söka i rabatternas läge som fastmera i åtskilliga av vederbörandes

ringa handelsomsättning. Frågan om tobakshandlarnas förbättrade

ställning kunde icke Unna sin lösning genom en reglering av rabattsatserna.

Det förväntades dock, att monopolbolaget icke ville underlåta tillse, att försäljningsrabatten

såväl till tobaksspecialisterna som till andra återförsäljare

så avvägdes, att den i genomsnitt täckte försäljningskostnaderna, där dessa

i förhållande till omsättningen och jämväl i övrigt vore rimliga, samt därutöver

lämnade skälig försäljningsvinst. Monopolbolagets styrelse torde

sålunda vid förskjutningar i de förhållanden, som vore normerande för försäljningsrabattens

bestämmande, ägna rabattfrågan vederbörligt beaktande

och därvid, så långt som vore förenligt med en rationell skötsel av bolagets

rörelse och nöjaktig hänsyn till allmänheten, tillgodose återförsäljarnas berättigade

intressen. En fråga att av styrelsen tagas under övervägande syntes

ock vara, huruvida icke vissa kategorier av återförsäljare, vilka hade jämförelsevis

små omkostnader (kiosker, kaféer, automater in. fl.), borde kunna

till förmån för övriga återförsäljare åtnöjas med något lägre rabatt. Det

förefölle slutligen kunna göras till föremål för undersökning, huruvida icke

vid utsläppandet i handeln av nya märken reklamrabatt kunde lämnas i större

utsträckning än dittills. En verklig förbättring i specialtobakshandlarnas

Önskemål

inom detalj*

handeln.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

ställning torde emellertid vara att vinna allenast genom en förändrad organisation

av handeln, närmast gående nt på avveckling av mindre bärkraftiga

affärer.

I vad departementschefen härutinnan anfört förklarade sig vederbörande

utskott instämma och tilläde: Utskottet insåge å ena sidan till fullo vikten

av att försäljningsorganisationen ordnades efter ekonomiska och affärsmässiga

principer till nedbringande av försäljningskostnaden. Men å andra sidan

hyste utskottet den uppfattningen, att, även inom den ungefärliga ramen

för de dåvarande försäljningskostnaderna, hänsyn i något större utsträckning

än dittills skulle kunna tagas till de olika handlaregruppernas behov genom

lämplig differentiering av rabattsatserna. Därvid borde uppenbarligen i

främsta rummet hänsyn tagas till sådana detaljhandlare som utövade tobaksvaruförsäljning

såsom huvudsaklig förvärvskälla. I övrigt ville utskottet

särskilt understryka vikten av förtroendefull samverkan mellan monopolbolaget

och handelns utövare. Utskottets berörda uttalande blev av riksdagen

godkänt.

I skrivelse till chefen för finansdepartementet den 18 december 1924 anmälde

monopolbolagets styrelse, att den vid ett flertal sammanträden prövat

och övervägt de frågor som stode i samband med ordnandet av detaljhandeln

med tobaksvaror, samt att dessa frågor därjämte varit föremål för behandling

vid sammanträden med representanter för bolagets samtliga återförsäljaregrupper

den 26 juni 1924 ävensom med representanter för Sveriges tobakshandlares

riksförbund den 9 och den 13 oktober 1924. Styrelsen, som därefter

redogjorde för de olika till omprövning framkomna förslagen, framhöll

såsom sin åsikt, att ett genomförande av dessa förslag i stort sett icke skulle

leda till åsyftat resultat. Fastmera skulle, enligt styrelsen, vissa av de ifrågasatta

åtgärderna — utan att medföra någon förbättring av förhållandena

inom detaljhandeln — för bolaget vålla stora olägenheter. Särskilt ville

styrelsen göra gällande, att en differentiering av rabattsatsen till förmån

för vissa handlande skulle vara förenad med synnerliga svårigheter och giva

anledning till ständiga meningsskiljaktigheter mellan bolaget och dess återförsäljare.

Återförsäljarerabatten å tobaksvaror borde, enligt styrelsens

mening, bestämmas icke efter vissa handlandes eller handlaregruppers uppgivna

behov utan — liksom fallet vore inom andra branscher — uteslutande

efter vad som erfordrades för att bolagets varor på lämpligt sätt bleve tillgängliga

för den konsumerande allmänheten. Ehuru styrelsen sålunda för

sin del ansåge kraven på förmånsställning för viss grupp av återförsäljare

sakna berättigande samt förmenade, att en dylik förmånsställning icke vore

förenlig med en affärsmässig drift av monopolbolaget, förklarade styrelsen sig

beredd att, därest statsmakterna det oaktat skulle finna åtgärder i sådan

riktning böra vidtagas, efter bästa förmåga medverka till sådana åtgärders

genomförande.

En av styrelsens ledamöter både anhållit få till protokollet antecknat, att,

då han på grund av sjukdom varit förhindrad deltaga i den förberedande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36. 11

behandlingen av ärendet, han icke heller ansett sig böra deltaga i beslutet.

Sedan Sveriges tobakshandlares riksförbund hemställt att genom min medverkan

underhandlingar mellan monopolbolaget och förbundet måtte åvägabringas

rörande förbättrande av specialtobakshandlarnas ställning, kallade

jag den 24 juli 1925 representanter för monopolbolaget och förbundet till

överläggningar i denna fråga, därvid särskilt till behandling upptogs spörsmålet,

huruvida specialtobakshandlarna kunde beredas fördel genom högre

rabatt.

Sedermera meddelade monopolbolagets styrelse i skrivelse den 25 september

1925, att styrelsen, som ansåge sig icke kunna frånträda sin i skrivelsen av

den 18 december 1924 intagna ståndpunkt, emellertid ville hemställa om

åtgärder för avlösning av de särskilda hänsyn vilka vissa tobakshandlare i

enlighet med 1914 års riksdagsbeslut skulle kunna anses berättigade att

fortfarande åtnjuta. Därest denna hemställan vunne bifall, förklarade styrelsen

sig villig att till blivande bolagsstämma ingå med förslag om att

bolaget, under förutsättning att detsamma för framtiden finge fullt fria

händer att ordna handeln efter de grundsatser som för bolaget vore lämpligast,

skulle åtaga sig att bära kostnaden för avlösningen. Styrelsen anslöt

sig därvid till ett uttalande av dess ordförande vid sammanträde den 16

september 1925, i vilket uttalande ordföranden — som påpekat, att bolaget

år 1918 till medlemmar av specialtobakshandlarekåren utbetalat 5,363,174

kronor mot uttrycklig förklaring från envar av dem att han därmed erhållit

slutlig ersättning för de förmåner han såsom tobaksspecialist åtnjutit

— dels fastslagit såsom klart, att styrelsen icke kunde tillstyrka den enda

åtgärd, med vilken specialtobakshandlarna skulle bliva nöjda, nämligen särskilda

högre rabattförmåner för dem, dels ock framhållit, att statsmakterna

tydligen icke ansåge det enskilda avlösningsförfarande, som ägt rum under

år 1918, hava befriat bolaget från de särskilda hänsyn, som 1914 års riksdag

ansett böra visas gentemot de tobakshandlare vilkas ställning kunde bliva

påverkad av tobaksindustriens monopolisering.

Två av styrelsens ledamöter hade reserverat sig mot styrelsens beslut under

betonande, att monopolbolaget genom dittills vidtagna åtgärder måste anses

äga fria händer att utan hänsyn till någon viss grupp av handlande ordna

sin försäljning efter affärsmässiga principer.

Efter ytterligare överläggningar i ärendet hava monopolbolagets styrelse

och representanter för förenämnda förbund förhandlat pa grundval av följande

av bolagsstyrelsen i december 1925 framlagda förslag:

T) Monopolbolaget åtager sig att bära kostnaderna för en avlösning av de

särskilda hänsyn mot tobakshandlandena, varå 1914 och 1924 års riksdagar

gjort häntydan, på de villkor och i enlighet med de grunder, som i punkterna

2)—9) här nedan angivas.

2) Ersättning utgår endast till tobakshandlande, som ar 1918 varit i bolagets

böcker upptagen såsom tobaksspecialist samt i denna egenskap under

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

nämnda år erhållit »avlösning» enligt bolagets styrelses beslut den 9 januari

1918.

Ersättning utgår dock icke:

a) till handlande, som från bolaget uppburit bidrag i anledning av affärens

nedläggande;

b) till handlande, vars tobaksaffär efter 1918 års »avlösning» eljest upphört

eller överlåtits å annan person, dock att, ifall affären genom innehavarens

frånfälle övergått till efterlevande make eller barn, överlåtelsen icke skall

utgöra hinder mot ersättnings utgående.

3) Ersättning utgår med ett belopp, motsvarande 8 procent å den totalsumma,

för vilken vederbörande handlande enligt bolagets räkenskaper under

år 1924 inköpt tobaksvaror från bolaget, dock lägst med 1,200 kronor och

högst med 3,000 kronor.

I sådana fall, där det är uppenbart, att vederbörande handlandes försäljning

av bolagets varor är obetydlig i förhållande till handlandens försäljning

av andra varor, böra ersättningsbeloppen likväl minskas.

4) Fråga om ersättning skall prövas av en kommission av 3 personer, tillsatta

av Kungl. Maj:t (eller av kommerskollegium), därvid förutsattes, att

en medlem tages från bolaget och en ur f. d. tobaksspecialisternas led.

5) Ansökan om ersättning skall vara avfattad enligt av bolaget fastställt

formulär samt ingivas till bolaget inom 6 månader från det denna överenskommelse

blivit på sätt i 9:de punkten sägs definitivt gällande.

6) Sveriges tobakshandlares riksförbund förklarar, att genom denna överenskommelse

de särskilda hänsyn gentemot tobakshandlandena, varå 1914 och

1924 års riksdagar gjort häntydan, blivit fullständigt och slutligt avlösta.

Varje handlande, som av kommissionen tillerkänts ersättning, skall dessutom

mot beloppets utfående skriftligen förklara, att han erhållit fullständig

och slutlig ersättning för ifrågavarande, av riksdagen åsyftade hänsyn.

Skulle en handlande hava underlåtit att inom den i punkt 5) stadgade tid

inkomma med ansökan om ersättning, är han icke dess mindre förlustig all

rätt för framtiden till ifrågavarande hänsyn. Denna bestämmelse skall gälla

vare sig handlanden tillhör Sveriges tobakshandlares riksförbund eller icke.

7) Bolaget förbinder sig att avsätta en fond av 600,000 kronor, som förräntas

efter 5 procent och varav avkastningen må användas till understöd

åt sådana f. d. tobaksspecialister, som på grund av ålderdom eller sjuklighet

finnas vara i särskilt behov därav. För att handlande skall kunna komma,

i åtanke till sådant understöd,1 skall han uppfylla de förutsättningar, som i

punkt 2) här ovan äro bestämda för erhållande av ersättning varom där

sägs; dock att, ifall affär efter »avlösningen» år 1918 övergått från en

handlande till dennes barn, sådana icke kunna ifrågakomma till understöds

erhållande. För att erhålla understöd erfordras ytterligare, att sökanden

styrker, att han vid tiden för ansökan alltjämt bedriver handel med tobaksvaror

i öppen butik.

Understöd sökes hos den i punkt 4) omförmälda kommission, vilken har

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

13

att pröva, om villkoren för understöds erhållande äro för handen, samt att

bestämma understödets belopp. Understöd må icke beviljas för mer än ett

år i sänder och må icke per år överstiga 200 kronor. Kommissionen skall

dock hava befogenhet att i särskilda fall, där så finnes lämpligt, åt person,

som kan antagas vara i stadigt behov av understöd, inköpa en livränta eller

på annat sätt genom ett engångsbelopp förmedla anordnandet av sådan persons

framtida försörjning.

Fonden tillhör bolaget och skall, sedan anledning att utdela understöd

enligt här givna principer icke vidare föreligger, tillika med odisponerade

räntor återgå till bolagets fria disposition.

Instruktion för kommissionen med de närmare bestämmelser, som må finnas

erforderliga, utfärdas av Kungl. Maj:t.

8) Bolaget förbinder sig att bära kostnaden för den i 4:de och 7:de punkterna

omförmälda kommissionens verksamhet till de belopp som Kungl. Maj:t

bestämmer.

9) Det förutsättes, att denna överenskommelse genom Kungl. Maj ds försorg

i en eller annan form förelägges riksdagen till godkännande, och att

densamma jämväl antages av bolagets bolagsstämma.

Det förutsättes vidare, att, sedan denna överenskommelse blivit sålunda

godkänd samt genomförd, bolaget för framtiden skall vara oförhindrat att

i avseende å försäljning av dess produkter allenast tillämpa sådana affärsmässiga

grundsatser, som bolaget finner vara riktiga.’

Den efter omsättningen utgående ersättningen enligt tredje punkten av

detta avtalsförslag bar av monopolbolagets styrelse beräknats draga en kostnad

av omkring 2 miljoner kronor.

Genom den organisation, som givits tobaksmonopolet, och de direktiv, vilka Departement

tid efter annan lämnats av statsmakterna, hava dessa sökt bland annat sörja ^fenför

att specialtobakshandlarnas ställning icke försämrades genom monopolbolagets

verksamhet. Nämnda bandlaregrupp ansågs till en början få sina

intressen tillgodosedda genom åtnjutande av viss tilläggsrabatt. Emellertid

befanns sådan rabatt olämplig, och i anledning härav infördes under år

1918 enhetlig rabattsats mot särskild ersättning till specialtobakshandlarna

för den frångångna förmånen. Ehuru det från monopolbolagets sida gjorts

gällande, att de personer, som uppburit gottgörelse i angivna hänseende,

därefter icke kunna göra anspråk på någon förmånsställning i förhållande

till övriga återförsäljare av bolagets varor, har 1924 års riksdag, såsom förut

nämnts, haft vissa uttalanden, vilka tolkats så, att särskilda hänsyn borde

tagas till sådan detaljhandlare, som utövade tobaksvaruförsäljning såsom

huvudsaklig förvärvskälla, samt att vederbörandes intressen kunde tillgodoses

genom lämplig differentiering av rabattsatsen. Monopolbolagets styrelse

har dock ansett sådan differentiering oförenlig med drivande av bolagets

rörelse enligt sunda affärsprinciper, i anledning varav förslag om andra åt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Önskemål

inom import

handeln.

Departements
chefen.

Kunr/l. Maj:ts proposition Nr 36.

gärder till specialtobakshandlarnas förmån varit under övervägande. Efter

prövning av olika förslag hava monopolbolagets styrelse och Sveriges tobakshandlares

riksförbund förhandlat på grundval av det förslag till avtal, för

vilket jag nyss redogjort. Det föreliggande avtalsförslaget innebär i huvudsak

engångsgottgörelse till de tobakshandlare, vilka år 1918 varit i monopolbolagets

böcker upptagna såsom tobaksspecialister och i denna egenskap

under nämnda år erhållit viss ersättning av bolaget. Det är emellertid icke

otvivelaktigt, att ett avtal med dylikt innehåll kan grundas på de av riksdagen

gjorda uttalandena eller att monopolbolaget vinner det med avtalets

genomförande avsedda syftet. Vid sådant förhållande är jag visserligen icke

beredd att nu tillstyrka någon åtgärd från statsmakternas sida i förevarande

fråga. Men det har synts mig lämpligt att i detta sammanhang redogöra

för densamma, på det att vad som sålunda förekommit må bringas till

riksdagens kännedom.

I en till mig den 19 december 1925 ingiven framställning har svenska

tobaksengrossisternas förening uttalat vissa önskemål med avseende å importhandelns

ställning till tobaksmonopolet.

Föreningen har till en början meddelat, att föreningen med representanter

för monopolboiaget överlagt om möjlighet till en omläggning av nuvarande

system för tobaksförsäljningen, innebärande den fria importhandelns avskaffande

mot gottgörelse till näringsidkarne inom denna gren av handeln.

Då föreningen emellertid förutsatt, att en prövning av berörda fråga icke

kunde komma att äga rum vid 1926 års riksdag, har föreningen anhållit

om vidtagande av andra åtgärder i importörernas intresse. Under framhållande

att gällande skattesatser icke längre tilläte upprätthållande av importens

ställning såsom nödig och nyttig regulator å monopolbolagets verksamhet,

har föreningen hemställt om nedsättning av skatten å importvarorna;

alternativt har föreningen anhållit om övervägande, huruvida icke i samband

med den ifrågasatta överföringen från monopolbolagets vinst till skatt

den procentuella skatten å importerade varor kunde bliva oförändrad, oavsett

att bolagets andel av licensavgiften reducerades till 10 procent. Vidare har

föreningen uttalat önskvärdheten av åtskilliga bestämmelser, avseende skydd

för föreningens medlemmar gentemot den osunda konkurrens, som enligt

föreningens förmenande förelåge inom importhandeln. Föreningen har slutligen

förklarat sig upprätthålla tidigare framställda önskemål, såsom licensrestitution

för såväl skadade som reexporterade och till förstöring hembjudna

varor.

Yttrande över föreningens framställning har avgivits av monopolbolaget

den 4 januari 1926.

Vad först angår de av föreningen upprepade önskemålen, hava dessa vid

tidigare prövning funnits icke böra föranleda åtgärd. Enligt min mening

föreligger icke heller nu anledning att bifalla föreningens framställning i

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

berörda punkter. Beträffande beskattningen för tobaksimporten erinrar jag

därom att de år 1924 beslutade skattesatserna inneburo någon förbättring

av importhandelns ställning i skattehänseende. Importörernas intressen blevo

jämväl på andra sätt tillgodosedda i samband med fastställandet av gällande

skattesatser. De av mig nu föreslagna ändringarna i beskattningen i ändamål

att överföra viss del av monopolbolagets vinst till skatt medföra med

hänsyn till licensavgiftens sänkning icke någon rubbning''av importhandelns

ställning. Väl anser jag det vara angeläget, att förefintligheten av statens

tobaksmonopol icke i och för sig försvårar importhandeln, men då de svårigheter,

med vilka föreningen uppgivit sig hava att kämpa, icke torde vara

att tillskriva omständigheter, beroende av tobaksbeskattningen, har jag under

förhandenvarande förhållanden icke funnit skäl biträda föreningens hemställan

i övrigt.»

Med åberopande av vad sålunda anförts hemställer departementschefen, Hemställan,

att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

A) att antaga upprättat förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen

den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket; samt

B) att bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar med aktiebolaget

svenska tobaksmonopolet träffa överenskommelse om ändring i det mellan

staten och bolaget den 12 februari 1915 upprättade kontraktet angående utövande

av svenska statens tobaksmonopol i huvudsaklig överensstämmelse

med följande förslag:

»Emellan svenska staten samt aktiebolaget svenska tobaksmonopolet är

överenskommelse träffad därom att §. 8 femte stycket i kontraktet den 12

februari 1915 skall erhålla följande ändrade lydelse:

I övrigt må, sedan utdelning verkställts å preferensaktierna med 7 procent

och å stamaktierna med 13 procent, avsättning äga rum till vinstregleringsfond

samt, efter det vinstregleringsfonden uppgått till 5,000,000 kronor, jämväl

till andra fonder.»

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse bilagan litt. vid detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 1.

05

Beräknad försäljning under helt budgetår, för vilken försäljning gällande skattesatser tillämpats.

(1925 — 1926, om skatten bibehålies oförändrad.)

Varuslag

Antal stycken

kilogram

eller

Pri skurant- prisbelopp

kronor

Skattesatser

Skaf

t e b e 1 o p

P

Summa skatt

i % av

pris- kurant- priset

Belopp för

i förhållande

till värdet

i förhållande till

myckenheten

Kronor

Utgör

i % av

pris- kurant- priset

1 St.

öre

1 kg.

kronor

Kronor

Kronor

Utgör

i .% av

pris- kurant- priset

Monopolbolagets tillverkning.

Cigarrer ...............................

37,800,000

st.

8,150,000

18

0.8

—

1,467,000

302,000

3.71

1,769,000

21.71

Cigarrcigarretter .....................

127,800,000

»

14,500,000

25

0.4

—

3,625,000

511,000

3.52

4,136,000

28.62

j Cigarretter ...........................

1,090,000,000

»

45,000,000

40

0.2

—

18,000,000

2,180,000

4.84

20,180,000

44.84

i Röktobak ..............................

1,000,000

kg-

18,150,000

35

—

i

6,353,000

1,000,000

5.51

7,353,000

40.51

Tuggtobak..............................

240,000

»

3,450,000

25

—

i

863,000

240,000

6.96

1,103,000

31.96

Snus .................................

5,400,000

»

20,750,000

33

—

0.50

6,848,000

2,700,000

13.01

9,548,000

46,01

Summa

—

110,000.000

33 78

—

—

37,156,000

6,933,000

6.30

44,089,000

40.08

Tobakshandlarnas import.

Cigarrer................................

10,000,000

st.

3,500,000

22

4

—

770,000

400,000

11.48

1,170,000

33.48

Cigarrcigarretter .....................

12,500,000

»

2,000,000

28

2

—

560,000

250,000

12.60

810,000

40.50

Cigarretter..............................

100,000,000

»

8,000,000

35

i

—

2,800,000

1,000,000

12.5 0

3,800,000

47.60

Röktobak ..............................

75,000

kg.

3,000,000

35

—

1.50

1,050,000

113,000

3.77

1,163,000

38.7 7

Summa

—

16,000,000

31.39

—

—

5,180,000

1,763,000

10.69

6,943,000

42.08

Totalsumma

—

126,500,000

33 4?

_

—

42,336,000

8 696,000

6.87

51,032,000

40.34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 36.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 29 höft. (Nr 36.)

Bilaga II.

Beräknad försäljning under helt budgetår, för vilken försäljning föreslagna skattesatser tillämpats.

(1926—1927, om den föreslagna skatten tillämpas.)

V a r u s 1 a e

Antal stycken eller

kilogram

Priskurant-

prisbelopp

kronor

Skattesatser

S k a t

t e b e 1 o p

P

Summa skatt

i % av

pris- kurant- priset

Belopp för

i förhållande

till värdet

i förhållande till

myckenheten

Kronor

Utgör

i % av

pris- knrant- priset j

i

l st.

öre

1 kg.

kronor

Kronor

Kronor

Utgör

i % av

pris- kurant- priset

Monopolbolagcis tillverkning.

Cigarrer ...............................

37,800,000 st.

8,150,000

22

0.8

—

1,793,000

302,000

3.71

2,095,000

25.71

Cigarrcigarretter .....................

127,800,000 »

14,500,000

29

0.4

—

4,205,000

511,000

3.52

4,716,000

32.52

Cigarretter ...........................

1,090,000,000 »

45,000,000

44

0.2

—

19,800,000

2,180,000

4.84

21,980,000

48.84

Röktobak .............................

1,000,000 kg.

18,150,000

39

—

i

7,079,000

1,000,000

5.51

8,079,000

44.51

Tuggtobak..........................

240,000 »

3,450,000

29

—

i

1,001,000

240,000

6.96

1,241,000

35.96

Snus ....................................

5,400,000 »

20,750,000

37

—

0.50

7,678,000

2,700,000

13.01

10,378,000

50.01

Summa

—

/10.000.000

37.-8

—

—

41,556,000

6,033,000

6.30

48,489,000

44.08

Tobakshandlarnas i mport.

Cigarrer .................................

10,000,000 St.

3,500,000

26

4

—

910,000

400,000

11.48

1,310,000

37.48

Cigarrcigarretter ...................

12,500,000 »

2,000,000

32

2

—

640,000

250,000

12.60

890,000

44.60

Cigarretter..............................

100,000,000 »

8,000,000

39

i

—

3,120,000

1,000,000

12.50

4,120,000

51.50

Röktobak ..............................

75,000 kg.

3,000,000

39

—

1.50

1,170,000

113,000

3.77

1,283,000

42.7 7

Summa

—

16,500,000

35.39

—

—

5840,000

1,763,000

10.09

7,603.000

46.08

Totalsumma

—

126,600,000

87.4 7

—

—

47,81*6,000

8 696,000

6.87

56,092.000

44 84

Kungl. Mai ds proposition Nr 30.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.