Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om delning av jord å landet m. m

530 sidor, varav 500 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 500 av 530 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:38, Med förslag till lag om delning av jord å landet m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

1

Nr 38.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om delning

av jord å landet m. m.: given Stockholms slott den

22 januari 1926.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om delning av jord å landet;

2) lag om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om delning

av jord å landet;

3) lag om ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning

i stad;

4) lag om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 16 juni 1875 angående

lagfart å fång till fast egendom;

5) lag om ändrad lydelse av 37 § 5 mom. i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom;

6) lag om ändrad lydelse av 121 § utsökningslagen;

7) lag om ändrad lydelse av 6 § i lagen den 18 oktober 1907 angående

ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar

i stamfastigheten;

8) lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 30 september 1904 om samäganderätt;
9)

lag om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 5 juli 1907 om enskilda

vägar på landet;

10) lag om säkerhet för utbekommande av vissa ersättningar i anledning

av laga skifte eller annan jorddelningsförrättning;

11) lag om sammanläggning av fastigheter å landet;

12) lag om ändrad lydelse av 11 kap. 2 § jordabalken;

13) lag om insändande till hovrätt av ägodelningsrätts protokoll så ock av

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 31 käft. (Nr 38). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

protokoll i mål eller ärende, som handlagts av ägodelningsdomare eller annan

ordförande i ägodelningsrätt eller av överlantmätare; samt

14) lag om ändrad lydelse av 2 § ll:o) i lagen den 26 maj 1909 om Kungl.

Maj:ts regeringsrätt.

GUSTAF.

Torsten Nothin.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

3

Förslag

till

LAG

om delning av jord å landet.

Härigenom förordnas som följer:

I AVD.

Om laga skifte.

1 KAP.

Om vad med laga skifte och skifteslag förstås, så ock om rätt att

söka och erhålla laga skifte.

1 §•

Med laga skifte förstås delning av oskiftade eller omdelning av förut skiftade

ägor i ändamål att utan någon delägares förfång åstadkomma en för

ägornas brukande så lämplig indelning, som deras beskaffenhet och belägenhet

medgiva.

Laga skifte sker utan någon delägares förfång, då skiftet för fastighet, som

däri ingår, icke länder till minskning i värde utöver vad i vissa avseenden

kan föranledas av särskilda stadgande!! i denna lag. Är eljest i denna lag

såsom villkor för viss åtgärd stadgat, att åtgärden kan ske utan förfång, avses

därmed, att åtgärden icke medför påföljd, varom nu sagts, för fastighet,

som beröres av åtgärden.

Vad i denna lag stadgas om oskiftad jord äge, där ej annat sägs, lika

tillämplighet å sämjevis delad som å samfälld jord.

2 §•

Laga skifte förrättas å skifteslag. Till skifteslag äro att hänföra:

1. by, enstaka hemman eller lägenhet, som har sitt område genom rågång

skilt från andra ägor; ägor, som eljest äro belägna inom gemensam rågång;

ägor, som, ändå att rågång kring ägorna ej kan påvisas, vid skifte behandlats

såsom ursprungligt skifteslag;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

2. ägolott, vilken vid lantmäteriförrättning, som fastställts eller eljest är

lagligen gällande, utlagts inom skifteslag, varom under 1 sägs; fastighet, som

bildats genom avsöndring eller därmed jämförlig åtgärd eller genom avstyckning;

3. område, som vid lantmäteriförrättning undantagits för gemensamt ändamål

eller eljest lämnats oskiftat eller ock, sedan skifteslag, varom under 1

eller 2 är fråga, undergått laga skifte, genom rågångs förrättning eller eljest

tillkommit skifteslaget.

Fastighet, som bildats genom avsöndring eller därmed jämförlig åtgärd

eller genom avstyckning, skall, där stamfastigheten utgör skifteslag, som under

2 eller 3 sägs, anses icke ingå i det skifteslag.

Har skifteslag, som utgjort samfällighet för två eller liera byar, enstaka

hemman eller under l avsedda lägenheter, skiftats, skall vad av ägorna lagts

till varje by, enstaka hemman eller lägenhet räknas till byn, hemmanet eller

lägenheten i dess egenskap av skifteslag. Vad sålunda stadgats skall dock

ej utgöra hinder för att dylik skiftad samfällighet för sig göres till föremål

för nytt skifte, där sådant eljest lagligen må äga rum.

Vad i nästföregående stycke är sagt skall äga motsvarande tillämpning beträffande

skifteslag, som varit gemensamt för Ivå eller flera sådana skifteslag,

som ovan under 2 avses.

Utöver skifteslag, om vilka förut i denna paragraf förmäles, kunna bildas

särskilda skifteslag, på sätt nedan närmare sägs. Fastighet, vilken uppkom

mit genom sammanläggning i enlighet med föreskrifterna i lagen om sammanläggning

av fastigheter å landet, skall, där den bildats av fastigheter, vilka

själva utgöra skifteslag, anses såsom skifteslag, tillhörande den av de

i första stycket under 1 och 2 angivna grupper, till vilken de i sammanläggningen

ingående fastigheterna äro att hänföra, dock att där samtliga

ägolotter, i vilka under 1 omförmält skifteslag må vara uppdelat, sammanläggas,

den sålunda bildade fastigheten skall anses såsom skifteslag, varom

under 1 sägs. I övrigt skall angående särskilt bildat skifteslag gälla, att,

där till ett skifteslag sammanförts ägor, belägna å ömse sidor om rågång,

skifteslaget anses såsom sådant skifteslag, varom under 1 sägs, men i annat

fall såsom skifteslag, varom under 2 eller 3 förmäles.

3 §•

Där skifteslags omfång blivit bestämt genom särskild indelning, lände den

till efterrättelse.

Förekommer inom viss landsdel ägoblandning mellan skilda byalag, eller

erfordras eljest särskild indelning i skifteslag, ankomme det på Konungen att

föreskriva sådan indelning.

4 §•

För vinnande av lämpligt och redigt skifte må, där det efter undersökning

och prövning i den ordning, varom i 4 kap. sägs, finnes kunna ske utan någon

delägares förfång:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

o

1. ett skifteslag uppdelas i liera skifteslag;

2. flera skifteslag, vilka skola undergå laga skifte, sammanföras till ett

skifteslag;

3. områden av olika skifteslag, vilka skola undergå laga skifte, sammanföras

till ett skifteslag, såframt delägare, som äga behörighet att påkalla

skifte i vart av skifteslagen, yrka det och det prövas kunna äga rum utan

hinder för lämplig ägoanordning inom övriga delar av skifteslagen.

Har område, efter vad under 3 sägs, blivit skilt från skifteslag, skall återstoden

av skifteslaget utgöra ett skifteslag för sig.

5 §■

Vid laga skifte skall all skifteslagets mark ingå i förrättningen, där ej i

denna lag är annorlunda stadgat. Under skifteslagets mark inbegripes jämväl

sådant till skifteslaget hörande område, som är täckt med vatten; skiftas

dylikt område, varder genom skiftet jämväl fisket å området fördelat, där ej,

på sätt nedan i denna lag sägs, annorlunda bestämmes.

Hör till skifteslag, som i 2 § under 2 avses, andel i samfällighet, vilken

icke utgör vare sig vid lantmäteriförrättning för gemensamt ändamål undantagen

mark eller jämlikt 6 § första stycket avskilt vattenområde, skall,

innan laga skifte å skifteslaget verkställes, dess andel i samfälligheten, där

så lagligen kan ske, utbrytas för att tillsammans med skifteslagets övriga ägor

i skiftet ingå.

6 §■

Hava vattentäckta områden vid skifte å det skifteslag, däri de ingå, lämnats

oskiftade, eller hava med stöd av äldre lag sådana områden skiftats

endast i avseende å områdenas nyttjande till fiske, utgöra dessa områden

icke vart för sig utan allenast tillsammans ett skifteslag. Skall laga skifte

härå äga rum, och yrkar delägare, att visst sådant område skall uteslutas

från skiftet, må dock, där det finnes kunna ske utan någon delägares förfång

och lämpligt skifte icke därigenom hindras, detta område från skifteslaget

avskiljas och skiftet omfatta allenast övriga vattentäckta områden.

Finnas inom eller vid vattentäckt område, som särskilt skiftas, mindre

holmar, skär eller strandområden, som äro gemensamma för delägare i det

vattentäckta området, skola de i den omfattning, sådant finnes nödigt för beredande

av lämpligt skifte, intagas i skiftet, där det kan ske utan någon delägares

förfång.

Är vattentäckt område delat, och sker sedan laga skifte av stranden, må

nämnda område eller del därav intagas i skiftet, därest sådant för vinnande

av lämplig ägoanordning erfordras och detta syfte ej kan vinnas genom ägoutbyte.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

7 §•

Hava förut sänka eller vattentäckta ägor blivit torrlagda genom sjösänkning

eller annat företag, avseende torrläggning av mark i större omfattning,

och möter för deras ändamålsenliga brukande i detta skick hinder av den

indelning de erhållit vid delning, som förrättats före torrläggningen, då må

laga skifte kunna äga rum å dessa ägor för sig eller tillika med annan i

den tidigare delningen intagen mark, som med nämnda ägor ligger i sådant

sammanhang, att dess intagande i den nya delningen erfordras för beredande

av lämplig ägoanordning.

8 §•

Är skifteslag, som i 2 § under 1 eller 2 avses, ej förut genom lantmäteriförrättning

delat, må på yrkande av därtill behörig delägare laga skifte därå

äga rum, därest för envar delägare kan utläggas ägolott, som med avseende

å storlek och beskaffenhet samt med hänsyn jämväl till övriga föreliggande

förhållanden prövas kunna på varaktigt sått erhålla ändamålsenlig användning

såsom särskild fastighet eller, där skifteslaget utgör samfällighet för

två eller flera ursprungliga skifteslag, tillsammans med den fastighet, till

vilken den lägges. Kan sådan ägolott utläggas allenast för sökanden eller,

jämte honom, viss eller vissa delägare, må jämväl skifte kunna äga rum, för

såvitt de å andra än nu omförmälda delägare belöpande andelar kunna utläggas

i gemensam ägolott av beskaffenhet, varom ovan sägs.

Är odelat skifteslag, som i denna paragraf avses, i sin helhet i en ägares

hand, och utgöres skifteslaget av två eller flera jordeboksenheter eller delar

av sådana, då må på yrkande av ägaren laga skifte till brytande av samfälligheten

emellan de särskilda jordeboksenheterna å skifteslaget äga rum, såframt

ej med tillämpning av de i första stycket stadgade grunder hinder härför

möter.

Ej skall skifteslag anses hava blivit genom lantmäteriförrättning dela!, därför

att ägovidd inom skifteslaget gjorts till föremål för avstyckning.

Där enligt föreskrift i lag eller särskild författning skifte å viss fastighet

eller äga icke är tillåtet, lände dylikt förbud till efterrättelse.

9 §.

Behörighet att framställa yrkande om skifte å sådant skifteslag, som i 8

§ första stycket avses, tillkommer den, som i skifteslaget äger viss andel,

ägare av utjord, som icke lyder under hemman, härunder inbegripen.

Ingår i skifteslaget för alltid avsöndrad lägenhet eller under hemman i

annat skifteslag lydande utjord eller urfjäll, och hava de till sådan lägenhet,

utjord eller urfjäll hörande ägor spridd och för brukning ogynnsam belägenhet,

då må ock av ägaren till sådan jord framställas yrkande om laga

skifte å det skifteslag; dock tillkomme rätt, som nu sagts, ej ägare av lägenhet,

som avsöndrats från helt sådant skifteslag, som i 2 § under 1 omför
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38. ‘

mäles. Bestrides skifte, som begärts av ägare till avsöndrad lägenhet, utjord

eller urfjäll, skall, utöver vad i 8 § första stycket stadgas, för bifall till

yrkandet fordras, att det sökta skiftet prövas kunna medföra avsevärt bättre

ägoanordning för sökanden utan att lända till förfång för övriga delägare

inom skifteslaget. Finnes sammanförande av sökandens ägor kunna lämpligen

ske genom ägoutbvte, då må ej mot bestridande skifte äga rum.

10 §.

Skifteslag, som delats genom tegskifte eller storskifte eller genom klyvning,

varom i 94 § första stycket sista punkten i stadgan om skiftesverket i riket

den 9 november 1866 sägs, må på yrkande av därtill behörig delägare eller.

om all skifteslagets mark är i en ägares hand, på yrkande av denne underkastas

skifte; dock att, där någon delägare yrkar, att vid den tidigare delningen

skall förbliva, laga skifte ej må å det skifteslag företagas med mindre

det befinnes, att skifteslagets ägor genom skiftet kunna erhålla en för deras

skötsel lämpligare indelning och därigenom uppbringas till större avkastning

och högre värde samt att skiftet för delägarna i allmänhet kommer att medföra

fördelar, som väsentligen överväga de av skiftet följande kostnader och

olägenheter. Har sökt laga skifte å skifteslag, varom nu är sagt. förklarats

icke skola äga rum, må skifteslaget sedan icke underkastas laga skifte annat

än under enahanda villkor, som i 11 § stadgas beträffande i sistnämnda

paragraf omförmälda skifteslag.

Vad sålunda föreskrivits skall för Gotlands län gälla jämväl beträffande

ägor, som undergått laga skifte före den i följd av Konungens den 20 december

1850 meddelade beslut där verkställda indelning i skifteslag, där skiftet

omfattat allenast en del av de ägor, som enligt indelningen utgöra ett skifteslag.

11 §•

Skifteslag, som delats genom enskifte, genom skifte, vilket enligt kungörelsen

den 20 februari 1821 blivit ansett och fastställt såsom enskifte, genom

laga skifte, klyvning eller ägostyckning, varå fastställelse meddelats, eller som

innefattar vid avvittring såsom särskilda brukningsdelar inom by, enstaka

hemman eller nybygge utlagda ägor, må, där ej i denna lag är annorlunda

stadgat, icke underkastas laga skifte med mindre i framställt yrkande därom

ena sig minst två jordägare samt dessa inom skifteslaget äga jordbruksfastighet,

vars sammanlagda värde enligt senast verkställda fastighetstaxering

motsvarar mera än eu fjärdedel av summan av taxeringsvärdena å skifteslagets

samtliga jordbruksfastigheter och de tillika enligt senast upprättade

mantalslängd eller eljest tillgängliga upplysningar till antalet utgöra minst eu

fjärdedel av ägarna av dylika fastigheter inom skifteslaget samt det vidare

befinnes, att .nytt skifte kommer att medföra sådan verkan, varom i 10 §

första stycket sägs. Vid beräkning av antalet röstande delägare skola de, vilka

med samäganderätt innehava viss fastighet, tillsammantagna räknas såsom en

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungi. Maj-.ts Proposition Nr 38.

delägare; och må ej heller den, som äger liera fastigheter, tillerkännas mera

än en röst.

Ändå att all skifteslagets mark är i en ägares hand, må skifte ej äga rum

med mindre skiftet med hänsyn till behovet och möjligheten av förbättrad

ägoanordning prövas böra komma till stånd.

12 §.

Behörighet att framställa yrkande om laga skifte & skifteslag, som i 10

eller 11 § avses, tillkommer den, som inom skifteslaget äger jordbruksfastighet,

ägare av för alltid avsöndrad lägenhet eller av utjord eller urfjäll, som

lyder under hemman i annat skifteslag, dock allenast för det fall, att lägenhetens,

utjordens eller urfjällens ägor hava spridd och för brukning ogynnsam

belägenhet.

13 §.

Skifteslag, som i 2 § under 3 avses, må underkastas laga skifte, där sådant

av delägare yrkas samt skifte prövas utan någon delägares förfång medföra

fördelar, vilka överväga olägenheterna av skiftet och de med förrättningen

förenade kostnader.

Skifteslag, som utgöres av enligt denna lag till gemensamhetsskog avsatt

område, må icke underkastas laga skifte, med mindre alla delägare äro därom

ense. Där särskilda skäl, såsom ändrade förhållanden med avseende å möjligheterna

för områdets utnyttjande, därtill föranleda, må dock Konungen

efter framställning av delägare medgiva, att den omständigheten, att området

avsatts till gemensamhetsskog, icke skall utgöra hinder mot områdets^skiftande,

där sådan åtgärd eljest prövas böra äga rum.

14 §.

Utgöres skifteslag av fastighet, vilken med hänsyn till läge och beskaffenhet

i övrigt företrädesvis ägnar sig till byggnadsplats eller vars värde till

huvudsaklig del består i strömfall, fiske eller annan dylik förmån eller i

byggnader eller andra anläggningar, må, ändå att hinder för skifte därå eljest

enligt denna lag icke möter, sådant skifte icke mot delägares bestridande

äga rum, med mindre det finnes uppenbart, att skiftet icke länder honom

till förfång.

15 §.

Då vid skifte å sådant skifteslag, som i 10 eller 11 § avses, fråga uppstår

om delning av vid tidigare lantmäteriförrättning utlagd oskiftad lott, lände

vad i 8 § första stycket samt i 14 § stadgas därvid i tillämpliga delar till

efterrättelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kwngl. Maj:ts Proposition Nr 38.

16 §.

Laga skifte å sådant skifteslag, varom i 7 § sägs, må äga ruin, där skiftet

prövas komma att medföra sådan verkan, som i 10 § första stycket sägs,

samt det avsedda ändamålet finnes icke kunna uppnås medelst ägoutbyte.

Behörighet att framställa yrkande om skifte, varom nu är sagt, tillkommer

envar, som äger jord inom de torrlagda ägorna.

17 §.

Samma rätt att framställa och biträda yrkande om laga skifte eller att

påfordra äldre delnings bestånd, som enligt denna lag tillkommer ägare av

jord inom skifteslag, skall ock tillkomma ägare av avgärda hemman eller

lägenhet med avseende å mark, vilken han äger nyttja samfällt med jordägare

i bolby, innehavare av fastighet under fideikommissrätt samt innehavare

under ständig besittningsrätt av kronan eller allmän inrättning tillhörande

hemman eller lägenhet.

Dylik rätt tillkomme ock boställshavare samt arrendator av publikt hemman

eller lägenhet, som icke innehaves såsom boställe eller under ständig

besittningsrätt; dock att, där fråga är om framställande eller biträdande av

yrkande om laga skifte, vad nu är sagt skall gälla allenast i den mån vederbörande

visar sig hava erhållit tillstånd därtill av den myndighet, under vars

allmänna vård och inseende fastigheten hör.

18 §.

Kan vid laga skifte av sådant skifteslag, som i 2 § under 3 avses, skifteslagets

mark icke lämpligen fördelas mellan alla delägarna, må det skiftas

mellan några av dem eller i sin helhet tilldelas en delägare mot vederlag,

som tillägges de övriga delägarna genom jämkning av de ägolotter, för vilka

skifteslaget utgör samfällighet.

Finnes kostnaden för sådan jämkning ej stå i skäligt förhållande till den

betydelse, det må hava för dessa delägare att undfå vederlag i jord, eller

skulle genom jämkning ägoanordningen mellan nyssnämnda ägolotter bliva

mindre lämplig då må, i den mån vederlaget icke överstiger två procent av

det uppskattade ägobelopp, som jämlikt äldre delning tillagts delägare, ersättning

i penningar i stället för jord tillerkännas denne, där det kan ske

utan någon delägares förfång.

19 §.

Har mark utbrutits ur skifteslag annorledes än genom uppdelning enligt 4

§ eller genom något av de i 11 § omförmälda slag av delning, skall klyvning

eller laga skifte, som sedermera övergått sådan mark, icke föranleda,

att fråga om laga skifte å hela skifteslaget annorlunda bedömes än som skulle

skett, i händelse delningen av den utbrutna marken icke ägt rum.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kimgl. Maj:ts Proposition Nr 88.

20 g.

Har, då laga skifte övergår skifteslag, delägare tidigare genom tegskifte

eller storskifte eller genom sådan delning, som i 11 § omförmäles, eller

genom klyvning enligt 94 § första stycket sista punkten i stadgan om skiftesverket

i riket den 9 november 1866 eller genom avsöndring eller därmed

jämförlig åtgärd eller genom avstyckning erhållit alla sina ägor i så lämplig

anordning att genom nytt skifte mot kostnaden därför svarande nytta icke

kan beredas honom, vare han ej skyldig ingå i skifte annat än i den mån

sådant erfordras för att övriga delägare skola erhålla så lämplig och redig

ägoanordning, som belägenheten medgiver. Var den äldre delningen tegskifte,

skall dock vad nu är sagt gälla allenast i händelse innehavet enligt tegskiftet

skall utgöra delningsgrund.

Utjordar, urfjällar, ströängar och andra därmed jämförliga ägor, som tillhöra

fastighet i annat skifteslag än det, inom vars område de ligga, skola,

då skifte övergår sistnämnda skifteslag, intagas i delningen allenast i den

mån sådant erfordras för vinnande av lämplig ägoanordning och detta syfte

ej kan vinnas genom ägo utbyte.

21 §.

Där vid laga skifte i skifteslaget ingår eller skifteslaget utgöres av fastighet,

å vars område ägare av fastighet, som ej ingår i skifteslaget, är för all

framtid berättigad till skogsfång eller mulbete, skall servitutet utbrytas efter

de i denna lag angivna grunder, där sådant yrkas av ägaren till någondera

fastigheten samt det kan ske utan någons förfång.

Är fortvaron av sådant servitut begränsad till viss tid eller beroende av

visst vilkor, må under enahanda förutsättningar område avsättas, å vilket

den berättigade äger att med markägarens uteslutande utöva ifrågavarande

rättighet.

Vid laga skifte må servitut, bestående i rättighet att tiska eller att taga

torv, sten, sand, grus, lera eller dylikt, utbrytas eller område för dess utövande

avsättas, där ägare av fastighet, varå servitutet vilar, yrkar det och det kan

ske utan förfång för den eller de berättigade.

Har servitut varit gällande av ålder eller har det tillkommit i sammanhang

med laga delning eller genom avtal i samband med tillkomsten av den fastighet,

till vars förmån det gäller, skall vederlaget tilläggas denna fastighet

såsom del av fastigheten. Har servitutet eljest tillkommit genom avtal, skall

vederlaget utläggas såsom avstyckad ägovidd från den fastighet, varifrån vederlaget

utbrutits.

Vad i denna paragraf är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om servitut, som besvärar fastighet till förmån för annan fastighet i samma

skifteslag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 38.

11

22 §.

Är laga skifte sökt och upplyses, att enligt domstols förordnande de ägor,

ansökningen avser, skola utbjudas till försäljning för delägarnas samfällda

räkning, skall med skiftet anstå, till dess det visat sig, huruvida försäljning

kommer till stånd.

23 §■

I de orter av riket, där efter vad därom är eller varder förordnat avvittring

skall ske, må laga skifte icke äga rum, förrän skifteslagets ägor blivit

utbrutna genom fastställd avvittring.

24 §.

Laga skifte må ej äga rum å jord, som ingår i tomtindelning.

2 KAP.

Om förrättningsmäu vid laga skifte.

1 §■

Laga skifte förrättas efter därtill erhållet förordnande av lantmätare med

biträde av två gode män.

Där vid laga skifte av större omfattning lantmäteristyrelsen för påskyndande

av förrättningen finner skäligt sådant medgiva, må antalet biträdande

gode män ökas utöver två; dock att i detta fall ej flera än två gode män

må samtidigt biträda vid handläggningen av en och samma fråga.

Gode män skola ovillkorligen närvara vid handläggningen av de frågor,

som enligt 3 kap. förekomma till behandling vid skiftes början, ävensom under

skiftes fortgång vid handläggningen av följande frågor: bestämmande av

skifteslagets omfång och tillstånd till skifte, bestämmande av gränserna kring

skifteslagets ägor, ägornas gradering samt bestämmande av jämförelsetal,

åsättande av värde i penningar och uppskattning, varom i 11 kap. 2 § andra

stycket och 3 § sägs.

Vid handläggningen av övriga under skiftes fortgång förekommande frågor

skola gode män närvara, om och i den mån i yrkande därom enar sig minst

en fjärdedel av antalet tillstädesvarande delägare eller ock lantmätaren finner

biträde av gode män erforderligt. Bestämmes på sätt nu sagts, att gode män

skola biträda vid förrättningen i dess helhet eller vid viss åtgärd, där biträde

icke enligt tredje stycket ovillkorligen erfordras, skall sådant ej verka

rubbning av vad därförinnan under förrättningen lagligen beslutats eller verkställts.

Biträde av gode män må icke i något fall påfordras vid handläggningen

av förrättningsgöromål, som enligt därom meddelade närmare bestämmelser

äro av uteslutande teknisk art.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

Vid förrättning eller åtgärd, som jämlikt denna paragraf verkställes av

lantmätare utan biträde av gode män, gälle i tillämpliga delar om lantmätaren

vad i denna lag är stadgat om förrättningsmän.

2 §•

Uppkommer vid laga skifte fråga, för vars avgörande fordras särskild fackkunskap,

äge lantmätaren anlita biträde av sakkunnig person.

Lantmätares beslut om tillkallande av sakkunnigt biträde meddelas å sammanträde.

Är delägare missnöjd med beslutet, anmäle det genast till lantmätaren,

som har att med insändande av protokollet i ärendet underställa

frågan lantmäteristyrelsens prövning. Över styrelsens beslut må klagan icke

föras. Om ersättning till sakkunnigt biträde, varom nu är sagt, besluta förrättningsmännen.

3 §•

Förordnande för lantmätare att förrätta laga skifte meddelas av vederbörande

överlantmätare. Ansökning om dylikt förordnande göres skriftligen och

bör åtföljas av uppgift om dels de ägor, vilkas delning är i fråga, samt deras

ägare, dels ägare till mark, vilken gränsar till nämnda ägor, dels innehavare

av servitut, vilkas rätt må vara beroende av förrättningen, dels ock

omförmälda jordägares och servitutsinnehavares postadresser.

Där fråga är om skifte av ägor inom två eller flera län, göres ansökningen

bos överlantmätaren i ett av länen och meddelas förordnandet av den överlantmätare,

hos vilken ansökningen sålunda göres.

4 §.

Vet lantmätare, som erhållit förordnande att förrätta laga skifte, att emot

honom finnes sådant jäv, som omförmäles i 9 §, eller är han av andra

tjänstegöromål förhindrad att företaga skiftet inom skälig tid, anmäle sådant

genast bos överlantmätaren.

5 §•

Lantmätare, som har att förrätta laga skifte, skall företaga förrättningen så

skyndsamt som möjligt, sedan tjänlig årstid infallit.

6 §•

För varje kommun skall finnas ett efter behovet avpassat antal gode män,

minst två och, där ej Konungens befallningshavande lämnat tillstånd till högre

antal, högst sex. Den, som utses till god man, skall vara i lanthushållning

kunnig, boende inom kommunen och valbar till nämndeman samt må ej

hava uppnått sextio års ålder. God man utses för sex år. Valet förrättas å

kommunalstämma av de i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigade,

som äga eller innehava jordbruksfastighet; och tillkomme varje i valet

deltagande en röst.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

13

7 §•

Det åligger distriktslantmätare att föra förteckning över gode män inom

distriktet samt att, då tid, för vilken god man utsetts, går till ända eller god

man eljest avgår eller behov av ökat antal gode män yppar sig, för anordnande

av val göra anmälan hos kommunalstämmans ordförande. Om utgång

av val av gode män samt om bostad och postadress för var och en av dem

underrätte kommunalstämmans ordförande distriktslantmätaren ävensom

Konungens befallningshavande i länet, som har att ofördröjligen införa meddelande

därom i länskungörelserna. Det åligger därjämte befallningshavanden

att årligen i samma kungörelser låta intaga fullständig förteckning å gode

män för vart lantmäteridistrikt i länet.

8 §•

Innan god man inträder i tjänstgöring, skall han inför Konungens befallningshavande

eller domstol avlägga denna ed: Jag N. N. lovar och svär vid

Gud och hans heliga evangelium, att jag efter mitt bästa förstånd och samvete

skall fullgöra den mig såsom god man uppdragna befattning och aldrig

därvid uppsåtligen göra orätt, för vad orsak eller under vad sken det vara

må; så sant mig Gud hjälpe till liv och själ.

9 §•

Mot lantmätare och god man gälle dessa jäv: om han själv är delägare,

eller om han är med delägare i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt

lag utgör jäv mot domare, eller om han eller någon, som är med honom

sålunda skyld eller besvågrad, eljest äger del i saken eller kan vänta synnerlig

nytta eller skada av förrättningen, eller om han såsom ledamot i ägodelningsrätt

deltagit i åtgärd eller beslut, som rör saken, eller om han varit

fullmäktig i saken, eller om han är i någon delägares tjänst, eller om han

är delägares vederdeloman eller uppenbare ovän. Söker någon, sedan förrättning

begärts, sak med lantmätare eller god man eller tillfogar honom

något med ord eller gärning i uppsåt att därmed göra honom jävig, det skall

ej räknas för jäv.

Vad ovan stadgats äge motsvarande tillämpning beträffande av lantmätare

såsom sakkunnigt biträde anlitad person.

10 §.

Vid ägors mätning och andra göromål, som vid laga skifte verkställas ute

å marken, åligge delägarna att tillhandahålla nödig hantlangning. Visas tredska

därutinnan, må lantmätaren antingen för lega anskaffa arbetsbiträde eller

därom anlita kronobetjäningen i orten, och svare den tredskande för alla

därav föranledda kostnader. Betalning för arbetsbiträde så ock ersättning för

övriga kostnader, varom nu är sagt, skall av vederbörande utmätningsman

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj ds Proposition Nr 38.

hos den tredskande genast uttagas. För den, som allenast i egenskap av

granne har del i förrättningen, skall vad nu är sagt äga giltighet endast såvitt

angår fråga om gränsbestämning och ägoutbyte, varav hans fastighet beröres.

11 §.

Förrättningsrnän, sakkunniga och hantlangningsmanskap må icke hindras

att övergå ägor eller anbringa märken eller signaler, i vad det finnes erforderligt

för förrättningen. Därvid skall tillses, att skada å växande gröda såvitt

möjligt undvikes samt att skog icke onödigt nedhugges.

Ej må i trädgård, annan därmed jämförlig plantering eller park utan ägarens

medgivande träd skadas eller fällas.

3 KAP.

Om laga skiftes kungörande och fortgång.

1 §•

Innan laga skifte företages, skall lantmätaren om tid och ställe för första

sammanträdet utfärda kungörelse, som skall minst fjorton dagar därförut uppläsas

i kyrkan för den eller de församlingar, där skifteslaget är beläget, samt,

där ej särskilda förhållanden annat föranleda, minst fjorton dagar före sammanträdet

införas i en eller flera av ortens tidningar.

Härjämte åligge lantmätaren att minst fjorton dagar före sammanträdet för

befordran med posten avlämna tjänsteskrivelser med kallelse till sammanträdet

till envar, som enligt senaste mantalslängd eller eljest tillgängliga uppgifter

är delägare i skifteslaget, ävensom till de i ansökningen om skiftet

uppgivna eller för lantmätaren eljest kända innehavare av servitut, vilkas rätt

må vara beroende av förrättningen; dock att, där delägarna äro liera än tio,

kallelse må, i den mån ej nedan annorlunda stadgas, genom rekommenderad

tjänsteskrivelse tillställas en av dem att vara för dem alla tillgänglig. Delgives

kallelse på sätt sist omförmälts, skall underrättelse därom med uppgift

tillika om vilken delägare kallelsen tillställts intagas i kungörelse, varom

i första stycket sägs. År delägare bosatt utom kommun, där skifteslaget eller

del därav ligger, skall han kallas genom särskild tjänsteskrivelse.

År någon delägare å okänd ort eller så fjärran, att han ej kan bevaka

sin rätt vid skiftet, och är icke någon förordnad eller eljest veterligen behörig

att för honom tala och svara, åligge lantmätaren att för förordnande av

god man för den delägare göra sådan anmälan, som avses i 11 kap. 4 § av

lagen om förmynderskap.

Kungörelse och kallelse, varom nu sagts, skola innehålla anmaning att vid

sammanträdet förete tillgängliga åtkomsthandlingar, handlingar rörande servitut

samt kartor och lantmäterihandlingar angående jord, hörande till skifteslaget
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

15

2 §•

Finner lantmätaren laga skifte angå fastighet, som står under allmän myndighets

vård och inseende, skall han i god tid insända underrättelse om

skiftet till Konungens befallningshavande i det län, där fastigheten är belägen;

och åligger det befallningshavanden att förordna allmänt ombud eller, där

sådant förordnande bör meddelas av annan myndighet, ofördröjligen överlämna

underrättelsen till denna myndighet.

Vederbörande myndighet meddele lantmätaren underrättelse om förordnandet,

och åligge det lantmätaren att, därest underrättelsen om skiftet icke

innehållit uppgift om tid och ställe för första sammanträdet, därom genom

tjänsteskrivelse underrätta ombudet snarast möjligt och, där så ske kan,

minst fjorton dagar före sammanträdet. Skall laga skifte äga rum inom samhälle,

där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas,

har lantmätaren att minst fjorton dagar förut underrätta byggnadsnämnden

om tid och ställe för första sammanträdet.

3 §•

Till de gode män, som skola biträda vid förrättningen, utfärde lantmätaren

kallelsebrev sist fjorton dagar före sammanträdet; och höra helst de kallas,

som bo närmast förrättningsstället inom eller utom lantmäteridistriktet. Är

god man hindrad genom jäv eller laga förfall, sände han ofördröjligen kallelsebrevet

till närmast boende god man, och har denne att i stället infinna

sig. Erinran om den god man åliggande skyldighet att i fall, varom nu är

sagt, sända kallelsebrevet vidare, bör i nämnda brev intagas.

4 §.

Kommer ej lantmätaren tillstädes å den för sammanträde utsatta tid och

infinner han sig ej heller inom tre timmar därefter, då må de, som tillstädeskommit,

åtskiljas. Får lantmätaren laga förfall, underrätte han så fort ske

kan alla vederbörande därom.

Har lantmätaren ej, medan de tillstädeskomna voro samlade, låtit tillkännagiva

tid för nytt sammanträde, skall han i fråga om det nya sammanträdets

utlysande antingen förfara på sätt i 1 § är för där avsedda fall stadgat

eller ock i god tid genom tjänsteskrivelser kalla samtliga delägare och

innehavare av servitut till sammanträdet; och skall han tillika i god tid dels

till gode män och allmänna ombud avlåta kallelse genom tjänsteskrivelser

dels ock i fall, varom i 2 § andra stycket sägs, lämna underrättelse till

byggnadsnämnden om tid och ställe för sammanträdet.

Utebliver god man från sammanträde eller eljest under förrättningen, läte

lantmätaren i stället kalla annan god man av de närmast boende.

Utebliver sakägare från lagligen kungjord förrättning, vare det ej hinder

för förrättningens företagande; dock att, om sökanden, utan att hava anmält

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

laga förfall, utebliver från första sammanträdet och icke någon sakägare

påyrkar förrättningens företagande, ansökningen om skiftet anses återkallad

och ersätte sökanden alla i ärendet uppkomna kostnader.

5 §•

God man, som utan laga förfall utebliver från förrättning, ersätte all skada

och olägenhet, som därav uppstår.

6 §■

Lantmätaren skall föra protokoll över allt, som förekommer vid varje

sammanträde under förrättningen. 1 protokollet skola noga upptagas framställda

yrkanden och anförda skäl samt grunderna för förrättningsmännens

beslut. Protokollet skall avfattas i sammanhängande paragrafföljd för hela

förrättningen och inom åtta dagar efter sammanträdet å förut tillkännagiven

tid och plats uppläsas. Protokollet skall förses med förrättningsmännens underskrift

samt jämväl undertecknas av de delägare, som närvarit vid sammanträdet;

dock att, där närvarande delägarna äro flera än tio eller de eljest

därom besluta, protokollet skall å deras vägnar undertecknas av två personer,

vilka delägarna därtill utsett. Den är utsedd, som erhållit de flesta avgivna

rösterna; emellan lika röstetal skilje lotten. Vägrar delägare sin underskrift,

eller förekommer anmärkning mot protokollet, skall anteckning därom

ävensom om beslut, som i anledning av framställd anmärkning meddelas,

i protokollet verkställas.

Träffas förening, där sådant enligt denna lag är medgivet, skall den upprättas

skriftligen, undertecknas av delägarna och bestyrkas av gode männen

eller, där sådana ej biträda, av lantmätaren samt i huvudskrift biläggas

protokollet. Har förening biträtts av boställshavare, arrendator, som i 1 kap.

17 § andra stycket avses, eller sådant ombud, som omförmäles i 2 § i detta

kapitel, vare den ej gällande med mindre den godkännes av den myndighet,

under vars allmänna vård och inseende den ifrågavarande fastigheten står;

och överlämne lantmätaren ofördröjligen sådan förening för vederbörlig åtgärd

till Konungens befallningshavande i det län, där fastigheten är belägen.

'' §•

Vid första sammanträdet under förrättningen uppläse lantmätaren sitt förordnande

samt efterhöre, om de biträdande gode männen avlagt föreskriven

ed och om jäv är att anföra mot någon av förrättningsmännen.

8 §•

Menar delägare, att förrättningsman eller av lantmätaren såsom biträde

tillkallad sakkunnig är jävig, anmäle jävet å första sammanträdesdag, då

denne tjänstgör. Ej må fråga om jäv väckas senare, där ej delägaren varit av

laga förfall hindrad att inställa sig å nämnda dag eller den omständighet,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

varå jävet grundas, först efteråt tillkommit eller blivit honom kunnig. I dessa

fall skall jävet för att vinna beaktande framställas å den sammanträdesdag,

som först inträffar efter det förfallet upphörde eller anledningen till jävet

uppkom eller blev känd.

9 §''

Över framställd jävsanmärkning meddele förrättningsmännen så fort ske

kan beslut.

Ogillas framställt jäv, fortfare den, mot vilken jävet blivit gjort, med sin

befattning intill dess annorlunda förordnas.

Finnes jäv mot lantmätaren lagligen grundat, skall förrättningen genast

avbrytas, och tillkännagive lantmätaren ofördröjligen förhållandet hos överlantmätaren.

Är god man befunnen jävig, kalle lantmätaren annan god man.

Vid beslut, varigenom jävsanmärkning gillas, skall förbliva. Sådant beslut

må ej verka rubbning eller upphävande av åtgärd eller beslut, som tillkommit

innan invändningen gjordes.

10 §.

Sedan frågan om jäv blivit behandlad, skall, där ej enligt 9 § förrättningen

genast skall avbrytas, undersökning ske, huruvida mot skiftet möter hinder

av sådan beskaffenhet, varom i 1 kap. 8 § sista stycket sägs, samt huruvida

den eller de, som framställt yrkande om skiftet, äga behörighet därtill. Finnes

hinder mot skiftet i något av berörda avseenden föreligga, meddele förrättningsmännen

beslut att förrättningen icke kan äga rum, och skall sökanden

ersätta alla i ärendet uppkomna kostnader; dock att vad sålunda stadgats

icke skall äga tillämpning, där hinder mot skiftet funnits möta därutinnan,

att yrkandet om skifte framställts av någon, som därtill icke varit behörig,

men berörda yrkande genast biträdes av någon, vilken dylik behörighet tillkommer.

Där ej, enligt vad ovan sägs, beslut meddelats, att förrättningen icke kan

äga rum, har lantmätaren att med ledning av företedda handlingar, utdrag

av joidiegister och mantalslängd samt eljest tillgängliga upplysningar utreda

och i protokollet anteckna, vilka äro delägare i det område, vars skiftande

sättes i fråga, och den andel envar av dem innehar, ävensom att i protokollet

anmärka envar delägares tillgängliga åtkomsthandlingar till beskaffenhet

och utgivningsdag.

11 §•

Laga skifte skall anses hava blivit börjat, då första sammanträdet kommit

till stånd.

Sedan laga skifte blivit börjat, skall lantmätaren, där icke laga hinder

möter, utan uppskov fortsätta förrättningen och bringa den till slut. Uppskjutes

påbörjat skifte i följd av sådant hinder, skall skiftet åter företagas

Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sand. 31 höft. (Nr 38). 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

så snart det kan ske, sedan det hinder, som vållat uppskovet, upphört. Kan

ej dag för skiftets vidare handläggning tillkännagivas för delägarna innan

sammanträde upplöses, och träffas ej vid sammanträdet överenskommelse

beträffande tillkännagivandet av tid och ställe för skiftets fortsättande, skall

vad i 4 § andra stycket sägs äga motsvarande tillämpning; dock att beträffande

sammanträde, som i 7 eller 8 kap. avses, gäller vad därom i nämnda

kapitel stadgas.

Har fråga underställts ägodelningsrättens prövning, eller hava förrättningsmännen

meddelat beslut i fråga, beträffande vilken särskild klagan jämlikt

21 kap. 19 § må föras, skall skiftet i de delar, som äro beroende av sådan

frågas slutliga utgång, vila, såframt ej samtliga närvarande delägare påyrka

skiftets fortsättande eller ägodelningsrätten jämlikt 21 kap. 33 § annorlunda

förordnar.

12 §.

Tvist om äganderätt eller ständig besittningsrätt till jord må ej, såvida icke

tvistens avgörande är av betydelse för skiftets behöriga verkställande, föranleda

uppehåll i skiftet, utan äge den, som innehar jorden, därför föra

talan.

Yppas sådan tvist efter skiftets början, och är dess avgörande av betydelse

för skiftets behöriga verkställande, skall den underställas ägodelningsrättens

prövning.

Lag samma vare, där tvist yppas allenast därom, av vilken viss äga innehaves.

Där så prövas erforderligt, förordne på därom gjord anmälan rätten eller

domaren i orten god man att, intill dess tvisten blivit avgjord, under skiftet

föra talan för den jord, varom är fråga.

13 §.

Har under laga skiftes fortgång jord övergått till annan ägare eller innehavare,

må denne ej rubba eller klandra vad förre ägaren eller innehavaren

medgivit eller godkänt.

14 §.

Under laga skiftes fortgång skola upptagas följande frågor:

bestämmande av skifteslagets omfång (4 kap.),

tillstånd till skifte (4 kap.),

nyttjandet under skiftet av skog, torvmosse med mera (5 kap.),

ägokartas upprättande (6 kap.),

bestämmande av gränserna kring skifteslaget (7 kap.),

ägoutbyte (8 kap.),

utbrytande av servitut (1 kap.),

delningsgrund (9 kap.),

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

19

undantag av mark från skifte och bildande av servitut vid skifte (10 kap.),

ägornas gradering och därmed sammanhörande uppskattningsfrågor (11 kap.),

hävdeförteckning (12 kap.),

skiftesläggning och utflyttning (13 kap.),

ersättningar mellan skiftesdelägarna (14 kap.),

ägolotternas tillträde (15 kap.).

Föredragas frågorna i annan än nu angiven ordning, där sådant lagligen

kan ske, skall lantmätaren om anledningen härtill göra anteckning i protokollet.

Frågor, som under skiftet skola underställas ägodelningsrättens prövning,

eller beträffande vilka särskild klagan jämlikt 21 kap. 19 § må föras, böra

i den mån ske kan företagas till avgörande sålunda att de samtidigt må

kunna bliva föremål för ägodelningsrättens behandling.

15 §.

Delägarna må, om flertalet å sammanträde närvarande därom enar sig,

utse en eller flera syssloman för befordrande av meddelanden mellan lantmätaren

och delägarna, för anskaffande av hantlangning, för tillsyn däröver,

att vad som är föreskrivet eller blivit bestämt angående nyttjandet under

skiftet av jord, skog eller torvmosse noga iakttages, och för beivran av överträdelse

därav samt, i den mån delägarna så besluta, för handhavande av

de delägarnas angelägenheter i övrigt, som äga samband med skiftet.

Vill syssloman erhålla ersättning, framställe anspråk därpå före skiftets

avslutande; och varde ersättningen, där överenskommelse därom ej kan mellan

delägarna träffas, bestämd av förrättningsmännen.

4 KAP.

Om bestämmande av skifteslagets omfäng samt om tillstånd till skifte.

1 §•

Skifteslagets omfång bestämmes av förrättningsmännen efter utredning i

enlighet med därom meddelade närmare föreskrifter rörande äldre delningar

och andra förhållanden, som jämlikt de i 1 kap. angivna grunder äro av betydelse

för frågan eller eljest därmed äga samband.

2 §.

Huruvida tillstånd till det sökta skiftet ma lämnas, avgöres av förrättningsmännen

efter utredning angående de omständigheter, vilka enligt de i 1 kap.

för varje särskilt fall meddelade bestämmelser äro av beskaffenhet att inverka

på frågan.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Majt:s Proposition Nr 38.

Är skifteslaget sådant, som i 1 kap. 10 § avses, och framställes ej yrkande,

att vid den tidigare delningen skall förbliva, vare utredning, varom i nästföregående

stycke förmäles, erforderlig allenast i den män föreskriften i 15

§ av nämnda kapitel därtill föranleder.

3 §.

Skriftlig redogörelse skall upprättas över vad vid utredning, varom i 1 och

2 §§ sägs, förekommit. Denna redogörelse skall biläggas protokollet.

På grund av utredningen skola förrättningsmännen meddela utlåtande,

innefattande yttrande om skifteslagets omfång samt besked, huruvida tillstånd

till det sökta skiftet lämnas eller icke.

Har fråga uppkommit om tillämpning av 1 kap. 4 §, skall yttrandet om skifteslagets

omfång innehålla särskilt yttrande av förrättningsmännen i denna del.

Varder tillstånd till det sökta skiftet lämnat, skall, där skifteslaget är sådant,

varom i 1 kap. 8 § sågs, eller där sadant fall är för handen, som i 15

§ av nämnda kapitel avses, utlåtandet angiva i vad mån utläggande av två

eller flere delägares andelar i gemensam ägolott synes höra äga rum.

Att, där fråga kan uppkomma om att oberoende av delägares beslut avsätta

skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark till gemensamhetsskog, utlåtandet

bör innefatta yttrande i denna fråga, därom är i 10 kap. 5 i? stadgat.

4 §.

Har genom utlåtande, som i 3 § avses, meddelats tillstånd till delning av

skifteslag, varom i 1 kap. 7 eller 11 § sägs, eller innefattar utlåtandet bestämmelse

om avsättande av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark

till gemensamhetsskog eller om tillämpning av 1 kap. 4 §, skall utlåtandet

underställas ägodelningsrätfens prövning; dock att, däri sistnämnda fall allenast

avses sammanförande till ett skifteslag av områden, vilka inom ursprungligt

skifteslag vid en eller flera lantmäteriförrättningar undantagits föi gemensamt

ändamål eller eljest lämnats oskiftade, eller av samtliga ägolotter, i

vilka skifteslag, varom i 1 kap. 2 § under 1 eller 2 sågs, uppdelats, eller av

stamfastighet och avsöndrad lägenhet eller därmed jämförlig fastighet eller

avstyckad ägovidd, underställning ej erfordras, där ej sådan åtgärd eljest skall

äga rum.

Ändå att ej sådant fall är för handen, att enligt första stycket underställning

av utlåtandet skall ske, varde, där någon delägare det yrkar eller förrättningsmännen

på skäl, vilka i ty fall skola i protokollet särskilt angivas,

finna sådant erforderligt, utlåtandet underställt ägodelningsrättens provning
Underställning,

varom i nästföregående stycke sägs, må inskränkas att avse,

allenast viss fråga, ägodelningsrätten emellertid obetaget att, där den så finner

lämpligt, pröva ärendet i hela dess vidd.

Ej må yrkande eller beslut, varom nu är sagt, framställas eller meddelas

senare än å det sammanträde, vara utlåtandet avgives, dock att delägare

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

vilken på grund, av laga förfall ej varit vid sammanträdet tillstädes och ej

heller kunnat ombud för sig ställa, äger att inom trettio dagar från sammanträdet

med anmälan om förfallet hos ägodelningsdomaren skriftligen söka, att

ägodelningsrätten måtte upptaga utlåtandet till prövning. Finner ägodelningsrätten

laga förfall hava förelegat, då varde med ärendet vidare förfaret på

sätt i 21 kap. närmare förmäles.

5 g.

Har, innan utlåtande, varom i 3 § sägs, avgivits, delägare framställt yrkande

att hans ägor jämlikt 1 kap. 20 § icke skola ingå i skifte, och kan det

yrkande omedelbart prövas, bör yttrande i frågan intagas i utlåtandet. Kan så

ej ske, eller framställes eljest sådant yrkande, skall snarast möjligt prövning

av yrkandet äga rum och beslut i frågan meddelas. Finnes prövning av yrkandet

kunna äga rum först i sammanhang med skiftesläggningen, skola förrättningsmännen

därom meddela besked.

y §•

Bestämmes jämlikt 1 kap. 20 §, att ägor icke skola ingå i skiftet, skola

likväl ägornas yttergränser upptagas å kartan samt ägorna redovisas i handlingarna

med angivande av areal, ägarens namn och registerbeteckningen å

den fastighet, till vilken de höra.

Då enligt 1 kap. 4 § ett skifteslag uppdelas i två eller liera skifteslag eller

områden av olika skifteslag sammanföras till ett skifteslag, skall i skifteshandlingarna

med angivande av ägarens namn och fastighetens registerbeteckning

redovisas fastighet eller del därav, varav bildats särskilt skifteslag

eller som sammanförts med annat tidigare befintligt skifteslag eller del av

sådant.

7 §.

Innehåller utlåtande, att tillstånd till skifte vägras, skall utlåtandet, för den

händelse två eller (lera delägare finnas, innefatta yttrande, huruvida de uppkomna

kostnaderna å förrättningen, i den mån de icke gäldas av allmänna

medel, skola stanna å sökanden till skiftet eller i vad män de skola fördelas

även å andra delägare i skifteslaget.

8 §•

Skall utlåtande ej enligt bestämmelserna i 4 § första stycket underställas

ägodelningsrättens prövning och varder det ej heller på grund av delägares

yrkande eller förrättningsmännens beslut sådan prövning underställt, skall vid

utlåtandet förbliva.

Vad sålunda stadgats skall dock ej utgöra hinder mot att på grund av

förändrade äganderättsförhållanden eller andra särskilda omständigheter avvikelse

göres från vad utlåtande innehåller om utläggande av delägares andelar

i gemensam ägolott; skolande vad nu sagts äga motsvarande tillämpning

beträffande av ägodelningsrätten rörande sådan fråga meddelat beslut.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

Genom vad i första stycket sägs göres icke inskränkning i den prövning,

som enligt denna lag åligger ägodelningsdomaren och ägodelningsrätten vid

handläggning av fråga om meddelande av fastställelse å laga skifte.

5 KAP.

Om inskränkning i rätten att nyttja skifteslagels ägor under laga skifte.

1 §■

Efter verkställd gradering av de ägor, som skola skiftas, och intill dess

de nya lotterna tillträtts, vare det delägare förbjudet att bortföra matjord

eller genom vanhävd försämra jorden.

2 §•

Har i utlåtande, varom i 4 kap. sägs, tillstånd till skifte meddelats, skall

i den ordning, varom i 18 kap. stadgas, ofördröjligen bestämmas, huru skog

eller torvmosse inom skifteslaget må nyttjas under skiftet.

Skall utlåtande underställas ägodelningsrättens prövning, må, ändå att tillstånd

till skiftet vägrats, frågan upptagas till behandling, där i yrkande därom

enar sig minst en fjärdedel av antalet närvarande delägare.

Varder efter underställning av utlåtande, enligt vilket tillstånd till skifte

vägrats, genom domstols beslut avgjort, att skifte skall äga rum, och har ej

jämlikt nästföregående stycke beslut i frågan redan kommit till stånd, skall

bestämmande, varom ovan är sagt, ofördröjligen ske.

Bestämmelser, som meddelas i här avsedd fråga, må icke strida mot vad

i lag eller särskild författning finnes föreskrivet angående skogens vård och

må ej innefatta medgivande till nyttjande av torvmosse till avsalu annat än

i den mån sådant kan ske utan någon delägares förfång. Kommer laga

skifte till stånd, upphöre bestämmelserna att gälla, då de nya lotterna tillträtts,

där ej vad i 7 § stadgas annat föranleder. Varder på grund av

domstols beslut eller eljest avgjort, att skiftet icke skall äga rum, upphöre

bestämmelserna omedelbart att gälla.

3 ».

Från det laga skifte blivit börjat och intill dess antingen utlåtande avgivits,

varigenom tillstånd till skiftet vägrats, eller ock bestämmelser enligt 2

§ meddelats, må avverkning av samfälld skog inom skifteslaget icke ske och

må i övrigt skog och torvmosse nyttjas allenast till husbehov.

Varder utlåtande, varigenom tillstånd till skifte vägrats, av domstol upphävt,

och hava ej enligt 2 § andra stycket bestämmelser angående nyttjandet

av skog och torvmosse kommit till stånd, skall vad i avseende härå

ovan i denna paragraf stadgas äga tillämpning från det domstolens beslut

meddelades.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

23

4 §.

Sedan vid delning av samfälld skogsmark skogen å viss vid skiftet utlagd

ägolott undergått uppskattning för ifrågakommande likvid mellan delägarna,

må den ej nyttjas av annan delägare än den, för vilken ägolotten utlagts.

Vid skifte av förut i laga ordning eller sämjevis delad skogsmark skall vad

efter det skogs uppskattningen ägt rum av delägare avverkas å område, som

tillagts annan delägare, vid likviden påföras den delägare, som nyttjat

skogen; vill delägare verkställa avverkning, varom nu är sagt, skall han,

innan avverkningen företages, därom underrätta den delägare, vilken området

tillagts, med angivande tillika av den tid, då avverkningen är avsedd

att äga rum.

Har jämlikt 14 kap. 9 § bestämts, att ersättning skall utgå i skogsförnödenheter,

må den delägare, som nyttjar skogen till viss vid skiftet utlagd

ägolott, ej å ägolotten verkställa avverkning i den utsträckning att möjligheten

att ur den å ägolotten befintliga skogstillgång uttaga sådan ersättning äventyras.

Vad i denna paragraf stadgas i fråga om avverkning av skog skall äga

motsvarande tillämpning beträffande nyttjande av torvmosse.

5 §•

Överträder delägare vad enligt detta kapitel lagligen beslutas eller eljest

skall lända till efterrättelse i fråga om nyttjande av skifteslagets ägor, skall

sådant anses såsom missbruk av rätt i samfälld skog och mark.

ö §•

Är afl skifteslagets jord i eu ägares band, skall vad i detta kapitel stadgas

icke äga tillämpning.

7 §•

Där med bestämmande av ersättning, varom i 14 kap. 6 och 8 §§ förmärs,

skall anstå till dess skiftet i övrigt blivit genom laga kraft ägande beslut

fastställt, skall vad i detta kapitel finnes stadgat eller enligt kapitlet lagligen

beslutas rörande nyttjande av skifteslagets ägor i tillämpliga delar

gälla intill dess förrättning för berörda ändamål blivit fastställd eller, där

talan mot beslutet om fastställelse må föras, beslutet vunnit laga kraft eller

däremot förd talan ogillats.

6 KAI’.

Om upprättande av ägokarta.

1 §•

Finnes över ägor, som skola skiftas, karta i sådan skala och av sådan

beskaffenhet, att det skäligen kan ifrågakomma att använda den vid skiftet,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kangl. Maj:ts Proposition Nr 38.

och yrkar någon delägare, alt kartan skall användas, då skall den i delägarnas

närvaro jämföras med marken. Befinnes därvid kartan riktig och fullständig,

eller äro befintliga fel och brister icke större än att genom deras

avhjälpande kartan erhåller för skiftets verkställande erforderlig tillförlitlighet

och fullständighet, och varder kostnaden härför samt för kopiering, där

sådan tarvas, avsevärt mindre än som erfordras för ny kartas upprättande

efter fullständig mätning, då skall kartan efter vidtagande av nödiga rättelser

användas vid skiftet. I annan händelse, likasom då karta över ägorna

icke finnes, skall fullständig mätning verkställas och ny karta upprättas.

2 §•

Fråga, huruvida fullständig mätning skall företagas och ny karta upprättas,

avgöres av lantmätaren. Anser han sådan erforderlig, uppgive för

delägarna skälen därtill och anteckne dem fullständigt i protokollet jämte

delägarnas yttranden därom; anmärke ock, i vilken skala han finner kartan

böra upprättas. Är någon delägare missnöjd med lantmätarens beslut,

anmäle det genast till lantmätaren, vilken har att ofördröjligen insända protokollet

och, där karta finnes, jämväl denna till lantmäteristyrelsen. över

dess beslut må klagan ej föras.

Missnöjesanmälan föranlede ej inställande av beslutad mätning, där sådan

påyrkas av en eller flera delägare. Finner lantmäteristyrelsen fullständig

mätning icke erforderlig, eller beslutar styrelsen annan skala, skall kostnaden

för vidtagna åtgärder, i den mån de varda onyttiga, gäldas av delägare,

som påyrkat mätningen.

3 §•

Om närmare föreskrifter angående ägomätning och kartläggning äge Konungen

förordna.

7 KAP.

Om bestämmande av gränserna kring skifteslagets ägor.

1 §•

För bestämmande av rågångarna kring skifteslagets ägor skall sammanträde

hållas med rågrannarna å ömse sidor. Angående kungörelse om sådant

sammanträde samt kallelse därtill äge vad i 3 kap. 1 och 2 §§ stadgas

motsvarande tillämpning. Kungörelse och kallelse, varom nu sagts, skola innehålla

anmaning att vid sammanträdet förete tillgängliga kartor och handlingar,

som kunna lända till upplysning i rågångsfrågan. Hava kungörelse

och kallelse sålunda försiggått, skall förrättning verkställas utan hinder av

sakägares utevaro.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

25

2 §.

Är rågång i laga ordning bestämd, undersöke förrättningsmännen dess

sträckning på marken under jämförelse med tillgängliga kartor och handlingar.

Finnes därvid rågångens rätta sträckning på marken tydligt utmärkt, och

förklaras rågången av samtliga närvarande rågrannar ostridig, eller befinnes beträffande

rågången framställd anmärkning uppenbarligen sakna fog, varom i

sådant fall besked bör av förrättningsmännen meddelas, erfordras ej vidare

åtgärd i fråga om samma rågång än att lantmätaren, innan han avslutar

förrättningen, behörigen iståndsätta’ förfallna råmärken samt utsätter nya

sådana märken, där det finnes nödigt.

Angående sådan undersökning, varom nu sagts, skall lantmätaren i protokollet

fullständigt anteckna vad i ärendet åtgjorts och därvid särskilt angiva

grunderna för att rågång ansetts i laga ordning bestämd, vilka råmärken iakttagits

samt deras läge och beskaffenhet, huruvida rågrannarna godkänt de

iakttagna råmärkena, samt vilka råmärken iståndsatts eller utsatts.

Finnes ej tillförlitlig karta över rågång, skall sådan upprättas.

3 §•

Finnes vid sådan undersökning, varom i 2 § sägs, att rågången på marken

icke hävdas i överensstämmelse med tillgängliga kartor och handlingar, eller

råder osäkerhet angående rågångens rätta sträckning, då skall lantmätaren

avfatta å karta och i protokollet beskriva skiljaktighet, som förefinnes mellan

rågången på marken och dess sträckning enligt tillgängliga kartor och handlingar,

befintlig otydlighet i fråga om rågången samt alla godkända och stridiga

råmärken och deras läge och beskaffenhet ävensom i protokollet anteckna

vad angående de stridiga råmärkena blivit anfört. Sedan detta skett,

söke förrättningsmännen åvägabringa förening mellan närvarande rågrannar

angående rågångens sträckning i överensstämmelse med någon av de sålunda

upptagna och beskrivna linjerna eller med en linje med huvudsaklig sträckning

mellan dessa. Innan förening undertecknas, utstake lantmätaren, där så

erfordras, den antagna rågången. Kan ej förening träffas, pröve förrättningsmännen

rågångens rätta sträckning och give beslut härom samt utstake i

överensstämmelse därmed lantmätaren rågången, där så erfordras. Lantmätaren

utmärke tillika å karta rågången sådan den genom förening eller beslut

blivit bestämd.

i §•

Finnes ej i laga ordning bestämd rågång, undersöke förrättningsmännen med

ledning av märken, som av ålder ansetts utvisa gränsen, och den utredning,

som i övrigt kan åvägabringas, huru rågången sträcker sig. Är rågångens

sträckning mellan samtliga närvarande rågrannar ostridig, upprätte lantmätaren

karta över rågången och anteckne i protokollet alla iakttagna märken

samt deras läge oeh beskaffenhet; utstake ock lantmätaren, där så erfordras,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

rågången och läte därefter rågrannarna godkänna rågången genom förening.

Lag samma vare, där tvist om rågångens rätta sträckning yppats, men tvisten

bilagts. Har tvist, varom nu är sagt, uppkommit, och kan förening ej träffas,

vare lag, som i 3 § näst sista punkten sägs, och utmärke lantmätaren å

karta rågången, sådan den genom förrättningsmännens beslut bestämts.

5 §•

I fall, varom i 3 och 4 §§ sägs, åligge lantmätaren, där ej förening beträffande

rågångens sträckning kommit till stånd, att inom femton dagar från

det sammanträde, å vilket beslut i rågångsfrågan meddelats, utgiva eller med

posten översända ett exemplar av kartan och protokollet över förrättningen

till den av rågrannarna, som av dessa eller, där de ej åsämjas, av lantmätaren

utses att mottaga berörda handlingar.

§ 6.

Sedan rågången blivit slutligen bestämd, skall lantmätaren å marken utmärka

samma rågång på tydligt och varaktigt sätt.

Om närmare föreskrifter huru råmärken skola vara beskaffade och rågångar

utmärkas äge Konungen förordna.

7 §•

Vad nu är stadgat om rågångar gälle i tillämpliga delar jämväl om gränser,

som tillkommit vid skifte, klyvning, ägostyckning, avsöndring och avstyckning,

ävensom om andra fastighetsgränser.

8 KAP.

Om ägoutbyte.

1 §•

Går rågång eller annan gräns kring område, som skall skiftas, i bukter

eller brytningar, och kan den genom utbyte av ägor erhålla lämpligare sträckning

och bekvämare ägoanordning därigenom vinnas, då skall sådant ägoutbyte

utan hinder av att därigenom rubbning sker i lantmäteriförrättning,

som fastställts eller eljest är lagligen gällande, verkställas i så stor omfattning,

som är nödigt och utan förfång för delägare å någondera sidan kan ske.

Hör till fastighet inom skifteslaget äga inom annat skifteslags rågång, eller

ligger inom skifteslaget äga hörande till fastighet inom annat skifteslag, eller

har delägare i skifteslag andel i äga inom annat skifteslag, vilken undantagits

för gemensamt behov, och kan ägoutbyte verkställas till fördel för endera

sidan och utan förfång för den andra, skall sådant utbyte ske.

Prövas ägoutbyte böra verkställas för ändamål, varom i 1 kap. 6 § tredje

stycket, 9 § andra stycket sista punkten eller "16 § förmäles, må, utan hinder

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 38.

27

av att därigenom rubbning sker i Iantinäteriförrättning, varom i första stycket

sägs, .sådant ägoutbyte äga rum, därest det kan ske utan någon delägares

förfång.

Ägoutbyte må äga rum jämväl på det sätt att vederlag för äga, som lägges

från ett skifteslag till annat, tages från ett tredje skifteslag, samt gottgörelse

beredes detta av jord hörande till det skifteslag, till vilket förstnämnda

äga lägges.

Ägoutbyte må verkställas utan hinder därav att det innebär överflyttande

av en fastighets hela ägovälde.

Fråga om ägoutbyte skall behandlas å sammanträde med delägarna ä ömse

sidor. Angående kungörelse om sådant sammanträde samt kallelse därtill äge

vad i 3 kap. t och 2 §§ stadgas motsvarande tillämpning.

2 §■

De ägor, som jämlikt 1 § utbytas mot varandra, skola vara av lika uppskattningsinnehåll

enligt gradering, verkställd på sätt i 11 kap. sägs.

Uppgår skillnaden i uppskattningsinnehåll emellan ägor, som finnas lämpligen

böra utbytas mot varandra, till högst två procent av uppskattningsinnehållet

av fastighet eller för flera ägolotter samfällt område, varifrån ägovidd

med det högre uppskattningsinnehållet är avsedd att tagas, må ägorna dock

utbytas mot varandra och vederlag för vad å ena sidan brister lämnas i penningar,

där det prövas kunna ske utan någon delägares förfång.

I fråga om bestämmande av penningersättning, varom nu är sagt. skall

vad i 11 kap. 2 § andra stycket stadgas i tillämplig del gälla.

3 §.

Frångår jord genom ägoutbyte vissa ägolotter i redan skiftat skifteslag,

skall den jord, som lämnas i vederlag, fördelas i sammanhang med ägoutbytet.

Kan vederlagsjord ej i bekväm ägoanordning tilläggas ägolott, som frånträtt

jord vid ägoutbytet, må den läggas till andra ägolotter inom skifteslaget

mot vederlag genom jämkning av ägolotterna. Om sådan jämkning skall vad

i 1 kap. 18 § andra stycket sägs om ersättning i penningar i där avsedda

fall äga motsvarande tillämpning.

4 §•

Kan vid laga skifte bekvämare ägoanordning vinnas genom utbyte av ägor

i andra fall än de, som omförmälas i 1 §, och träffa samtliga delägare å

ömse sidor därom förening, eller äro de ägor. vilkas utbytande ifrågasättes.

i en ägares hand, då må sådant utbyte på sätt i nämnda paragraf sägs äga

rum, där de till utbyte ifrågasatta ägorna hava väsentligen lika uppskattningsinnehåll.

Hör äga, som sådant utbyte avser, till fastighet, som på grund av inteckning

eller eljest häftar för fordran eller annan rättighet, må utbytet icke ske

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

med mindre innehavare av sådan fordran eller rättighet lämnar medgivande

därtill eller det är uppenbart, att utbytet icke kan lända honom till skada.

5 §•

Vid ägoutbyte gälle i tillämpliga delar vad som stadgas i 14 och 15 kap.

av denna lag.

G g.

Område, som ingår i tomtindelning, må ej ingå i ägoutbyte enligt denna lag.

7 §•

Uppstår fråga om utbyte av ägor, som höra till skilda socknar eller andra

förvaltningsområden, och är någon av ägorna bebyggd, eller innebär ägoutbytet

överflyttande av en fastighets hela ägovälde från ett förvaltningsområde

till annat sådant område, åligge det lantmätaren att därom göra anmälan

hos Konungens befallningshavande i länet, som har att underställa Konungens

prövning, huruvida och under vilka villkor utbytet må äga rum; och vare

frågan om ägoutbytet vilande till dess Konungen meddelat beslut i ärendet.

9 KAP.

Om delningsgrund.

I §•

Oskiftad jord skall, i den mån ej vad nedan i denna paragraf eller 3 §

stadgas annat föranleder, vid skifte fördelas efter det andelstal, som tillkommer

envar delägare.

Utgöres skifteslaget av två eller flera jordeboksenheter, skall, såvitt angår

förhållandet mellan dessa enheter inbördes, vad enligt särskild föreskrift för

orten eller sedvänja i orten användes såsom jämförelsegrund för delaktighet

i by eller, där sådan jämförelsegrund ej linnes, oförmedlade mantalet utgöra

delningsgrund.

Har i fråga om område, som vid lantmäteriförrättning undantagits för delägarnas

gemensamma behov eller eljest lämnats oskiftat, vid sådan förrättningviss

grund blivit bestämd för delaktighet i området, lände vid skifte av området

den grund till efterrättelse.

^ §•

Har jord, som skall skiftas, förut delats genom lantmäteriförrättning, som

fastställts eller eljest är lagligen gällande, skall, såvitt angår förhållandet mellan

de vid den föregående delningen utlagda ägolotterna, innehavet enligt samma

delning utgöra delningsgrund och förty varje sådan lott tilldelas vad enligt

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 38.

uppskattning svarar mot de ägor, som vid den förra delningen tillagts ägolotten.

Var den äldre delningen tegskifte, skall vad nu är sagt gälla allenast

i den män ej sådant stadgande om delningsgrund, som beträffande förhållandet

mellan olika jordeboksenheter må vara för viss landsort meddelat, annat

föranleder.

Där i skifteslag, som skall delas, viss jord av delägare innehaves på

grund av dom eller avsöndring eller såsom odaläga, skall delägaren vid

skiftet erhålla vad enligt uppskattning svarar mot nämnda jord.

Lag samma vare, där derå delägare innehava var sina till läge och gränser

bestämda ägor inom område, för vilket viss jämförelsegrund till utmärkande

av olika innehavares delaktighet däri ej är känd, så ock där ägolott

vid skiftet utlägges för delägare, vars jordinnehav är grundat på handling,

som med hänsyn till sin avfattning och övriga omständigheter bör så förstås,

att ägor inom vissa gränser upplåtits, även om visst hemmantal eller annat

skattetal tillika angivits eller åsatts.

Att utläggande av ägolott på grund av handling, varom nyss är sagt, må

ske allenast under viss förutsättning, därom är i 13 kap. 12 § sista stycket

stadgat.

3 §-

Ingå i skifte ägor, vilka innehavas av delägare på grund av sämjedelning,

som kommit till stånd innan denna lag trätt i kraft, då vare, där antingen

enligt särskild föreskrift för orten eller sedvänja i orten innehavet utgör

delningsgrund eller ock närvarande delägare träffa förening att antaga innehavet

till delningsgrund, delägaren berättigad att vid skiftet erhålla vad enligt

uppskattning svarar mot de ägor, han innehar, dock under förutsättning

att vid tiden för sämjedelningen hinder icke enligt för orten gällande särskilda

bestämmelser förelegat för ägornas avskiljande genom ägostyckning eller

jordavsöndring.

•i §.

Finnes för lägenhet ej visst andelstal, och skall ej på grund av vad förut

i detta kapitel stadgats innehavet utgöra delningsgrund för lägenheten, skola

förrättningsmännen bestämma delningsgrund för lägenheten efter vad som

prövas motsvara den rätt, lägenheten tillkommer i skifteslagets ägor.

5 §•

Vid delning av sådant skifteslag, som enligt 1 kap. 4 § bildats genom

sammanförande av två eller {lera skifteslag eller områden av olika skifteslag,

galle innehavet såsom delningsgrund, såvitt angår förhållandet mellan

de skifteslag eller områden inbördes, varav bildats det skifteslag. som skall

delas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 38.

6 §.

Har, innan denna lag trätt i kraft, delägare av oskifto i kärr, mosse eller

annan oländig mark med tillstånd av övriga delägare gjort odling, äge han,

ändå att tillgång till sådan mark till fullt belopp efter delningsgrunden ej

finnes för övriga delägare, behålla den sålunda uppodlade marken eller, där

denna ej kan tilläggas honom utan att oreda i skiftet uppkommer, njuta

fullt vederlag i annan jord.

Har någon eljest efter erhållet lov eller utan någon delägares bestridande

uppodlat oskiftad mark, gånge den lika med annan oskiftad mark in i skiftet;

njute dock innehavaren ersättning för odlingen på sätt i 14 kap. stadgas.

Är odlingen så gammal, att underrättelse saknas om huru den tillkommit,

vare det att anse som om odlingen tillkommit med veterligt lov.

7 §•

1 vederlag för sådan rättighet till skogsfång, mulbete, liske, torv- eller grustäkt

eller dylikt, som omförmäles i 1 kap. 21 §, skall av den fastighet,

som besväras av dylikt servitut, utbrytas eller avsättas så stort område, som

med hänsyn till omfattningen av den servitutberättigades och fastighetsägarens

rätt att förfoga över den naturtillgång rättigheten avser, efter prövning

i varje särskilt fall finnes svara emot den förmån rättigheten innebär.

Där för visst fall särskild grund för beräkningen är bestämd, lände den

till efterrättelse.

8 §•

Avgärda by njute vid skifte av mark, däri den med bolbyn äger de], efter

delningsgrunden hälften mindre än bolbyn.

10 KAP.

Om undantag av mark från skifte samt om bildande av servitut

vid skifte.

1 §•

Utmål till erforderliga vägar och avloppsdiken samt, där så tarvas, tjänliga

ställen till hämtning av sten, sand, lera, grus, torv och vatten ävensom för vattning

av kreatur skola undantagas av oskifto, i den mån behovet ej lämpligen

kan tillgodoses på sätt i 9 § sägs.

Vägar och diken skola framdragas där markens beskaffenhet och lutningsförhållanden

göra det lämpligast och om möjligt läggas i gränser mellan

ägolotter.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

31

2 §•

Om hinder för lämplig och redig skiftesläggning icke därigenom förorsakas,

må ock mark för tillgodoseende av annat för delägarna gemensamt

behov än i 1 § sägs samt väg till denna mark undantagas av oskifto, i den

mån behovet ej lämpligen kan tillgodoses på sätt i 9 § omförmäles. Under

enahanda villkor må för vissa delägares räkning dylikt undantag göras mot

avräkning å dessa delägares ägolotter.

3 §•

Finnes inom skifteslaget samfällt strömfall, skall det med nödigt utmål

undantagas för gemensam räkning, där det kan ske utan någon delägares

förfång. Annat vattentäckt område, som är för delägarna samfällt, må ock

avsättas såsom för dem gemensamt, där sådant prövas för delägarna i allmänhet

medföra nytta och kunna ske utan förfång för någon av dem.

i §•

Innehar delägare på grund av laga delning eller enligt sämjedelning, som

skett innan denna lag trätt i kraft, strömfall, fiske, torvmosse, stenbrott eller

annan sådan särskild lägenhet, som icke utgör fastighet för sig, och kan ej

utan olägenhet för skiftet hans ägolott så anordnas, att lägenheten faller

inom ägolottens område, vare sådan delägare, där utbyte av lägenheten mot

annan äga av likartat slag icke lämpligen kan ske, berättigad att behålla

lägenheten ävensom att såsom särskilt undantag mot avräkning å ägolotten

erhålla nödigt utmål och väg därtill. Är fråga om annan särskild lägenhet

än strömfall, tillkomme dock innehavaren den rätt nu sagts allenast om åtgärd

för lägenhetens tillgodogörande av honom vidtagits.

5 §•

Ingår i skifteslaget skogbärande eller till skogsbörd företrädesvis tjänlig

mark, må, efter ty här nedan sägs, vid skiftet bestämmas, att nämnda mark

eller viss del därav skall avsättas till gemensamhetsskog för att till delägarnas

gemensamma nytta förvaltas i enlighet med vad därom är särskilt

stadgat.

1. Är skogsmark samfälld, skola förrättningsmännen tillse, om och i vilken

omfattning bildande av gemensamhetsskog därav bör äga rum. Sådan

skog må icke bildas, där skifte av skogsmarken prövas för delägarna i allmänhet

medföra övervägande nytta samt kunna ske utan någon delägares

förfång. Ej heller må mot delägares bestridande gemensamhetsskog bildas,

där skogsmarken kan så fördelas, att samtliga ägolotter, som däri äga

del, erhålla formliga, välbelägna och för skötseln av skogen förmånligt anordnade

skiften. I andra fall skall gemensamhetsskog bildas, dock att där

så beskaffade skiften, som nyss sagts, prövas kunna anordnas för viss eller

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

vissa ägolotter, utbrytning av de å dessa ägolotter belöpande andelar icke

må vägras, så framt sådan utbrytning finnes kunna ske utan någon delägares

förfång. Vid bildande av gemensamhetsskog skall jämväl iakttagas, att

anslag av husbehovsskog utlägges för ägolott, som ej därförutan äger erforderlig

tillgång till dylik skog, ävensom att sådana inom skogsmarken befintliga

områden, vilka på grund av läge, omfång och beskaffenhet lämpa sig

för odling, undantagas såsom inrösningsjord enligt vad i 11 kap. 1 § stadgas.

Vad om samfälld skogsmark nu sagts skall gälla jämväl om oskiftad skogsmark,

som undergått sämjedelning efter det denna lag trätt i kraft.

Det utlåtande, som förrättningsmännen jämlikt 4 kap. 3 § hava att avgiva,

skall, där bildande av gemensamhetsskog oberoende av delägares beslut

kan komma i fråga, innefatta yttrande därutinnan. Kan erforderlig utredning

förebringas först i samband med skiftesläggningen, må dock frågan anstå

och särskilt utlåtande däri meddelas. Prövas därvid dylik skog böra bildas,

skall utlåtandet, så fort lämpligen ske kan, underställas ägodelningsrättens

prövning; i annat fall äge vad i 4 kap. 4 § andra stycket stadgas motsvarande

tillämpning.

2. Oavsett huruvida skogsmark är samfälld eller delad, vare det de delägare,

vilka önska, att den å deras ägolotter belöpande skogsmarken eller

viss del därav skall avsättas till gemensamhetsskog, obetaget att med laga

verkan därom träffa förening; dock att, där fråga är om samfälld eller efter

denna lags ikraftträdande sämjedelad skogsmark, sådan förening icke må

komma till stånd innan det blivit avgjort, att den ifrågavarande skogsmarken

icke skall i den ordning, varom under 1 sägs, avsättas till eller ingå i

gemensamhetsskog.

tf §■

1 gemensamhetsskog skall envar delägare hava andel efter tv lian avstått

mark till gemensamhetsskogen.

Avsättes för bildande av gemensamhetsskog mark, som är föremål för

servitut, skogsavverkningsrätt eller annan nyttjanderätt, och är sådan rättighet

upplåten allenast från viss eller vissa av de ägolotter, från vilka mark avståtts

till gemensamhetsskogen, då skall, där sådant finnes nödigt, i sammanhang

med avsättandet av mark till gemensamhetsskogen bestämmas visst område av

skogen, å vilket rättigheten må utövas; och lände rättigheten, så länge den

består, till inskränkning i delaktigheten i gemensamhetsskogen för ägare av

lott, från vilken rättigheten upplåtits. Sedan rättigheten upphört, äge delägarna

verkställa den vidräkning i avseende å skogen, som av omständigheterna

påkallas.

7 §■

Vid skifte av vattentäckt område må fisket, där det ej förut delats, undantagas

såsom för delägarna gemensamt, där sådant prövas för delägarna i

allmänhet medföra övervägande nytta och kunna ske utan någon delägares

förfång.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 38.

38

8 §•

Äga, som på grund av beskaffenhet eller läge icke kan med erforderlig

säkerhet uppskattas i jämförelse med skifteslagets övriga ägor, eller vars

värde är så lågt, att kostnaderna för dess skiftande finnas icke stå i skäligt

förhållande till värdet, må uteslutas från delningen, där det prövas lända till

väsentlig fördel för delägarna samt icke hindra lämpligt och redigt skifte.

9 §■

A ägolott må till förmån för annan sådan lott läggas besvär eller last,

såsom angående väg, vattenställe, vattens ledning eller uppdämning, ledning

för överförande av kraft, hämtning av sten, sand eller vatten, torv-, ler-,

grus- eller tångtäkt, flottning, landningsplats för båtar, utrymme för torkning

av sjöfoder och fiskredskap eller dylikt, dock allenast i den mån servitutet avser

ett behov, som måste tillgodoses för att skiftet skall kunna utföras utan delägares

förfång och sådant tillgodoseende ej med mindre olägenhet kan ske

genom undantag av mark på sätt i 1 och 2 §§ sägs, samt servitutet ej heller

länder till avsevärt förfång för den fastighet, varå det lägges.

I protokollet över förrättningen samt, i den mån så lämpligen kan ske,

jämväl å kartan till förrättningen skall angivas område för servituts utövande.

10 §.

Imdantages vid laga skifte utmål för nya vägar för skiftesdelägarnas behov

eller för omläggning eller förbättring av redan befintliga vägar, skall tid bestämmas,

inom vilken vägarbetet skall vara utfört. I kostnaden för detta

arbete skola samtliga skiftesdelägarna deltaga efter tv de vid skiftet ägolott

njutit, där ej annorlunda bestämmes. Där delägare det äskar, åligger det

förrättningsmännen att efter undersökning å marken upprätta plan och kostnadsförslag

för vägbyggnaden samt mellan delägarna fördela kostnaderna för

vägarnas byggande.

Ifrågasättes att andra än skiftesdelägare skola deltaga i byggande av väg,

varom här är fråga, då skall den väg icke upptagas i planen och kostnadsförslaget.

I den kostnad, som vid förrättning enligt lagen om enskilda vägar

på landet kan komma att påföras delägare i skifteslaget för byggande av

sådan väg, skola samtliga skiftesdelägare taga del efter ty i första stycket sägs.

Där vid skifte utmål för avloppsdike undantages, åligger det förrättningsmännen

att företaga avvägning och undersökning för utrönande av lämpligaste

sträckningen för sådant dike ävensom, där dikningsföretag ej prövas

vara av sådan beskaffenhet, att annan än skiftesdelägare därav beröres, att.

om delägare det äskar, upprätta plan och kostnadsförslag för dikningsarbetets

utförande.

11 §■

Om undantag från skifte av mark, som upptager fornlämning, är särskilt

stadgat.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. Öl käft. (Nr 38).

O

O

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

11 KAP.

Om vad såsom inrösnings- och avrösningsjord räknas och om ägors gradering.

1 §■

Såsom inrösningsjord räknas duglig åker och äng ävensom därtill odlingsbar

mark av beskaffenhet, läge och omfång att med hänsyn till dessa och i

övrigt föreliggande förhållanden dess odlande anses kunna ske med fördel

och ifrågakomma inom överskådlig tid; all annan mark räknas såsom avrösningsjord.

2 §•

Innan lotternas läge bestämmes, skall verkställas gradering av skifteslagets

ägor.

Härvid skola förrättningsmännen besiktiga och undersöka marken samt

åsätta varje ägostycke visst gradtal, allt efter de särskilda ägostyckenas olika

godhet. Gradtalen skola så bestämmas, att genom deras åsättande en bestämd

och tillförlitlig grund vinnes, enligt vilken till godheten olika ägor kunna

med varandra jämföras och genom en därefter lämpad tillökning i areal för

sämre jord gå i utbyte. Vid gradtals åsättande må hänsyn icke tagas till tillfälliga

omständigheter utan allenast till ägornas förhandenvarande naturliga

beskaffenhet ur jordbrukssynpunkt och den behållna avkastning, som på grund

härav med ändamålsenlig skötsel och, vad odlingsmarken angår, efter dess

uppodling under vanliga förhållanden kan påräknas. Graderingen skall verkställas

för alla ägor i ett sammanhang eller särskilt för inrösnings- och särskilt

för avrösningsjorden, allt efter som i varje fall befinnes lämpligast. Där

graderingen verkställes särskilt för inrösnings- och särskilt för avrösningsjorden,

bör, där så prövas erforderligt, bestämmas ett jämförelsetal, angivande inbördes

förhållandet emellan uppskattad enhet av inrösnings- och avrösningsjorden.

Tillika bör uppskattad enhet av jorden eller, där inrösnings- och avrösningsjorden

graderats var för sig, sådan enhet av såväl inrösnings- som

avrösningsjorden åsättas värde i penningar, beräknat enligt den vid gradtalets

bestämmande tillämpade grund.

Hava skifteslagets samtliga ägor högre värde i något av de avseenden, varom

i 3 § förmäles, än ur jordbrukssynpunkt, skall graderingen ske med hänsyn

till sådant värde, och skall, där så skett, i protokollet meddelas upplysning

härom.

Vattentäckt område skall graderas efter den nytta, som kan dragas av

grunden och vattnet.

Med avseende å mark, som uteslutits från delningen eller förklarats ej

skola ingå i skiftet eller undantagits för gemensamt ändamål, vare gradering

ej erforderlig i vidare mån än som kräves för skiftets riktiga verkställande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Proposition Xr SS.

So

3 §•

Lämpar sig äga till byggnads- eller upplagsplats, eller kan den nyttjas till

torvtäkt, sten- eller malmbrott, grus- eller lertäkt eller annat, som icke har

samband med ägans tjänlighet för jordbruk, och är det värde, ägan i sådant

avseende har, högre än ägans värde ur den synpunkt, som varit bestämmande

vid graderingen, skall det överskjutande värdet särskilt uppskattas i

penningar för ändamål, varom i J k kap. 11 § sägs.

4 g.

Det åligger lantmätaren att under fortgången av de åtgärder, som omförmälas

i 1 3 §§, underrätta delägarna om innebörden av de vidtagna åtgär
derna.

5 §•

Äro ägor, som skola skiftas, graderade vid förut verkställd lantmäteriförrättning,

och yrkar någon delägare, att den gradering skall följas vid skiftet,

pröve förrättningsmännen, om samma gradering är av den beskaffenhet att

den kan oförändrad eller efter vissa rättelser användas vid förrättningen.

6 §•

Sedan gradering av ägorna blivit verkställd, upprätte lantmätaren ägobeskrivning,

omfattande alla å kartan upptagna ägofigurer.

7 §•

Sedan ägobeskrivning upprättats i de delar, som icke bero på arealuträkning,

skall lantmätaren a sammanträde med delägarna anmäla beskrivningen

och hålla den för dem tillgänglig ävensom rörande innehållet i beskrivningen

lämna de upplysningar, som av delägare påkallas.

8 §•

Närmare föreskrifter om vad såsom inrösnings- och avrösningsjord bör

räknas, om ägors gradering och uppskattning samt om ägobeskrivning meddelas

av lantmäteristyrelsen.

12 KAP.

Om hävdeforteckninsr.

1 §•

Hävda delägare vissa ägor, skall lantmätaren upprätta hävdeförteckning,

i vilken upptagas dels för varje delägare och för var ägolott denne innehar

de därunder hävdade ägofigurer dels ock särskilt de ägofigurer, som hävdas

av två eller flera delägare gemensamt eller av skifteslaget samfällt.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj.ts Propositivn Nr 38,

Kan ej utredas, vilken delägare hävdar viss äga, förfares efter tv i 3 kap.

12 g är stadgat.

I hävdeförteckningen skola angivas jämväl servitut, varom upplysning

vunnits, ävensom inom skifteslaget förefintliga, för viss tid eller för livstid a\- söndrade lägenheter.

Delägarna skola tillhandahålla lantmätaren tillgängliga handlingar och övriga

uppgifter, som erfordras för hävdeförteckningens upprättande.

Lantmätaren skall å sammanträde föredraga hävdeförteckningen för delägarna

och föra till protokollet de anmärkningar, som framställas mot förteckningen.

Förteckningen bör av delägarna underskrivas. Vägrar delägare sin underskrift,

skall sådant ävensom skälet till vägran, där det uppgivits eller eljest

kunnat utrönas, i protokollet anmärkas.

Närmare föreskrifter angående hävdeförteckning meddelas av lantmäten
styrelsen.

13 KAP.

Om skiftesläggning och utflyttning.

1 §.

Till efterrättelse vid skiftesläggningen skall lantmätaren i överensstämmelse

med av lantmäteristyrelsen meddelade närmare föreskrifter upprätta en tilldelningslängd,

däri upptagas utom de uppgifter, som för särskilda fall erfordras,

uppskattningsinnehållet av skifteslagets samtliga ägor, vilka undergått gradering,

i den mån gradering ägt rum av ägor, som skola undantagas för gemensamt

eller enskilt behov, uppskattningsinnehållet av nämnda ägor ävensom sättet

för deras avräknande,

den eller de delningsgrunder, som skola tillämpas vid skiftet, och, där

olika delningsgrunder skola följas, uppgift å det ägobelopp, som skall fördelas

efter envar av dem, samt

för varje ägolott uppgift å det ägobelopp, som efter delningsgrund tillkommer

ägolotten.

2 §.

Till varje ägolott skall genom skiftet läggas det ägobelopp, som tillkommer

samma ägolott.

Finnes det för lämplig skiftesläggning av synnerlig vikt att till ägolott

lägges visst av fastighets- eller andra ägogränser, vägar, större diken eller

varaktiga naturliga skillnader begränsat område, må dock, utan hinder därav

att detta område ensamt eller tillsammans med andra till ifrågavarande ägolott

vid skiftet lagda ägor icke jämnt svarar mot vad den enligt delningsgrund

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

har att bekomma, området tilldelas ägolotten, därest avvikelse från det envar

ägolott tillkommande ägobelopp, som därigenom uppkommer, icke överstiger

två procent av samma belopp och sådan avvikelse icke länder till

någon delägares förfång. Där fråga är om delning av område, som vid lantmäteriförrättning

undantagits för gemensamt ändamål eller eljest lämnats

oskiftat, må för fastighet, som vid skiftet i området erhåller del, avvikelsen

utgöra högst två procent av det ägobelopp, som motsvaras av uppskattningsinnehållet

av fastighetens andel efter delningsgrund i det skiftade området''

sammanlagt med det fastigheten vid tidigare laga delning tillagda uppskattade

ägobelopp.

Gottgörelse för den minskning i ägovälde, delägai’e efter vad ovan sägs

kan få vidkännas, skall utgå i penningar och beräknas med ledning av värdering,

varom i 11 kap. 2 § andra stycket förmäles.

3 §•

Till varje ägolott skall läggas behörig andel enligt delningsgrund av olika

ägoslag, så i inrösnings- som avrösningsjorden, med i möjligaste män jämn fördelning

mellan de olika ägolotterna av bättre och sämre mark, förrättningsmännen

emellertid obetaget att, där sådant med hänsyn till särskilda förhållanden

prövas lämpligt, härutinnan vidtaga skälig jämkning i den mån det kan ske

utan någon delägares förfång. Särskilt skall, såvitt det med hänsyn till vid

skiftet tillämpad delningsgrund låter sig göra, vid ägotilldelningen iakttagas,

att icke någon ägolott, för vilken ägor tidigare utlagts vid laga delning eller

sämjevis, vid skiftet erhåller sådan sammansättning, att den mindre än före

skiftet ägnar sig för den art av hushållning, vartill ägolotten användes.

4 §.

Skiftesläggningen skall verkställas så, att varje ägolott erhåller en för ägornas

ändamålsenliga brukande lämplig ägoanordning.

5 §•

Skiftena böra göras formliga samt i övrigt bekväma att bruka och hägna.

De böra så anordnas, att gränserna så långt möjligt är utgöras av vägar,

större diken och varaktiga naturliga skillnader. I den mån detta ej kan ske,

böra gränserna göras i möjligaste mån räta.

Särskilt skall vid delning av skogsmark tillses, att skifte ej utlägges, som

genom belägenhet eller form varder olämpligt att skötas för sig.

6 §•

Skiftas vattentäckt område, och är stranden förut skiftad, skall till envar

delägare läggas det område, som är beläget vid hans strand, såvitt det kan

ske utan någon delägares förfång.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

V §■

Ägolott skall utläggas i allenast ett skifte, om skifteslagets ägor äro så belägna

och av det jämförliga förhållande till varandra, att det kan ske med

iakttagande av alla delägares rätt och utan avsevärd olägenhet för någon. I

annat fall vare två skiften tillåtna.

Skulle i något fall oundgängligen fordras undantag från vad sålunda stadgats,

då må till ägolott läggas tre eller flera skiften, efter vad med hänsyn

till ägornas beskaffenhet och belägenhet fordras.

8 §•

Vid skiftesläggningen skall tillses, att varje ägolott kommer att äga rätt till

nödiga vägar.

9 §■

Är skifteslag eller del därav föremål för sådant servitut, varom i 1 kap. 21 §

sägs, och varder ej servitutet utbrutet, då böra, i den mån så lämpligen kan

ske, föreskrifter meddelas om servitutets utövande på sådant sätt, att därigenom

ej föranledes större intrång än av servitutets art och omfattning betingas.

Jämväl må för vinnande av lämpligt skifte servitut, som vilar å visst

område, förflyttas till annat område, som är jämgott för ändamålet och

icke avsevärt svårare att begagna.

10 §.

År område för viss tid eller för livstid avsöndrat från fastighet, som ingår

i laga skifte, och kan lämpligt skifte ej vinnas utan att området frångår

innehavaren, då skall till denne utläggas annat jämgott område av de ägor,

som vid skiftet läggas till stamfastigheten.

År sådan lägenhet avsöndrad från skifteslaget i dess helhet eller från två

eller flera ägolotter, och kan den ej utan men för innehavaren utläggas med

viss del å varje ägolott efter dess delaktighet i lägenheten, då skall jämgott.

område utläggas å en eller liera av ägolotterna med rätt för delägare, som

tillsläpper mera mark än på honom belöper, att av övriga delägare antingen

genom jämkning i skifte, gällande för samma tid som avsöndringen, åtnjuta

vederlag i jord eller, där så icke lämpligen kan ske, bekomma ersättning i

penningar. Om beloppet av i penningar utgående ersättning äga vederbörande

delägare att träffa förening.

11 §•

Anmäler ägare av två eller liera fastigheter inom skifteslaget, vilka enligt

lag må sammanläggas till en fastighet, sin avsikt att göra framställning om

dylik sammanläggning, förelägge lantmätaren honom viss tid, inom vilken

framställningen skall göras; och må med skiftets fortgång, i vad det är beroende

på sammanläggningen, anstå till dess frågan om sammanläggningen

slutligen avgjorts, såvida ej skiftet därav oskäligt uppehälles.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kwngl. Maj:ts Proposition Nr 38.

39

12 §.

För varje särskilt jordregisternummer utlägges eu ägolott, i den mån ej

nedan annorlunda stadgas.

Innehar delägare på grund av olika fång särskilda i jordregistret icke redovisade

andelar av en under visst jordregisternummer upptagen fastighet, utläggas

dessa andelar i en ägolott.

Finnas två eller flera delägare i en under ett och samma jordregisternummer

upptagen fastighet, utlägges för varje delägares andel en ägolott, utan

så är att jämlikt föreskrift eller medgivande, som enligt denna lag lämnats,

å vissa delägare belöpande andelar skola utläggas i gemensam ägolott.

Åberopar delägare åtkomsthandling, som, vare sig hemmantal eller annat

skattetal däri angivits eller icke, finnes höra så förstås, att genom åtkomsthandlingen

upplåtits visst till gränserna bestämt område inom skifteslaget,

och begär han att på grund av samma handling erhålla ägolott åt sig utlagd,

må det ske, dock allenast under förutsättning att mot områdets avskiljande

hinder icke finnes möta i vad i denna lag stadgas angående avstyckning.

13 §.

Skiftas ägor, vilka utgöra samfällighet för vid en och samma laga delningsförrättning

utbrutna ägolotter, skall skiftet ske i anslutning till den vid berörda

förrättning tillkomna indelning.

Har någon av ägolotterna själv undergått laga delning, skall vad av ägorna

belöper å denna ägolott utskiftas mellan de lotter, i vilka ägolotten vid nämnda

förrättning uppdelats, där ej antingen delägarna enas om att lämna andelen

oskiftad och det prövas kunna ske utan någons förfång, eller ock förrättningsmännen

på grund av stadgande i 1 kap. finna hinder möta mot delningen.

Vad sålunda i nästföregående stycke stadgats skall äga motsvarande tilllämpning

jämväl i övriga fall, där samfällda ägor skiftas mellan skifteslag.

av vilka något undergått laga delning.

14 §.

Begära delägare i en under ett och samma jordregisternummer upptagen

fastighet att erhålla sina ägor i gemensam ägolott, skall det ske.

År fråga om skifteslag, varom i 1 kap. 2 § under 3 sägs, må jämväl å

flera jordregisternummer belöpande andelar på vederbörande delägares begäran

utläggas i gemensam ägolott, såvitt lämpligt skifte för övriga delägare

därav ej hindras.

15 §.

Innehar delägare i skifteslaget ägor under flera jordregisternummer, vare

han berättigad att få de särskilda ägolotterna lagda intill varandra, om lämpligt

skifte för övriga delägare därav ej hindras. År fråga om skifteslag.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 38.

varom i 1 kap. 2 § under 3 sägs, skall tillika vad i 14 § andra stycket

stadgas äga motsvarande tillämpning.

16 §.

Fordras för begränsning av antalet skiften eller för åstadkommande av förmånlig

ägoanordning i övrigt att en eller flera delägare utflytta, och prövas

de fördelar, som av utflyttningen vinnas, med hänsyn till brukningsförhållandena

inom skifteslaget vara av större betydelse än de med nämnda åtgärd

förenade kostnader och olägenheter, då skall utflyttning ske i den utsträckning

sådan prövas nödig.

17 §.

Vid avgörande av frågan vilka delägare skola utflytta skall tillses å ena

sidan att lämpligt skifte så långt sig göra låter befordras och å andra sidan

att utflyttningskostnaden icke uppgår till oskäligt belopp.

Prövas med hänsyn till vad sålunda stadgats förhållandena ställa sig lika

för flera delägare, och träffa de ej överenskommelse vilken eller vilka av

dem skola utflytta, skall frågan härom avgöras genom lottning.

Ej må delägare förpliktas utflytta, där utflyttningen prövas för honom medföra

hinder i hans näring eller eljest lända honom till förfång.

18 §.

Utflyttande delägares ägolott skall utläggas så, att därå finnas lämplig

byggnadsplats och tillgång till gott vatten.

19 §.

\ ad om utflyttning nu är sagt gälle såväl flyttning av alla byggnader och

andra nyttiga anläggningar å en ägolott som ock i tillämpliga delar flyttning

av vissa byggnader och anläggningar eller delar av dem.

20 §.

Med iakttagande av de för skiftesläggningen stadgade grunder hava förrättningsmännen

att efter överläggning med delägarna upprätta provisionel! plan

till skiftet och att utvisa denna såväl å kartan som ock, där det begäres eller

eljest anses erforderligt, å marken.

I anledning av de anmärkningar, som därvid må förekomma, eller om skäl

eljest föreligger, må skiftesplanen jämkas i de delar, där det erfordras för

beredande av rättvist och lämpligt skifte.

I protokollet skall redogörelse lämnas för de förhållanden, som utövat

huvudsakligt inflytande vid skiftesplanens utarbetande.

Sedan skiftesplanen utvisats för delägarna samt möjligen beslutade jämkningar

företagits, skall planen med tillhörande handlingar av lantmätaren

insändas till överlantmätaren. Denne har att så fort ske kan granska skiftes
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

41

planen samt därefter med återställande av handlingarna meddela lantmätaren

de erinringar mot skiftesplanen, vartill den verkställda granskningen må hava

föranlett. Av gjorda erinringar skola delägarna å sammanträde erhålla del.

21 §.

Kan en enligt skiftesplanen utlagd ägolott med lika bekvämlighet och till

lika fördel för lämplig skiftesanordning läggas till flera delägare, och kunna

de ej enas om vem lotten skall tilläggas, skall frågan avgöras genom lottning.

22 §.

Sedan grunderna för skiftets verkställande blivit bestämda, skall lantmätaren

uträkna och å kartan utmärka ägolotterna samt upprätta noggrann och fullständig

delningsbeskrivning, däri redigt angives, vilka ägor undantagits för

gemensamt eller enskilt behov, vilka servitut vila å skifteslaget i dess helhet,

vilka ägor tilldelats varje ägolott, i vilka skiften fördelningen skett, i

vad mån med ägolott följer delaktighet i mark, som avsatts till gemensamhetsskog

eller eljest undantagits från skiftet, samt vilka ägolotten särskilt

rörande servitut vid skiftet bestämts eller eljest efter skiftet äro gällande.

tiar jämlikt bestämmelse i denna lag till ägolott i stället för jord utgått ersättning

i penningar, varde det ock i delningsbeskrivningen anmärkt.

Närmare föreskrifter angående delningsbeskrivning meddelas av lantmäteristvrelsen.

23 §.

När skiftesläggningen fullständigt utförts, skall lantmätaren å sammanträde

med delägarna å kartan utvisa deras ägolotter och därefter å tid, som tillkännagivits

för delägarna, i noggrann överensstämmelse med kartan å marken

utmärka gränserna mellan lotterna på sätt särskilt är stadgat.

24 §.

Ingå i skifte ägor, hörande till skilda socknar eller andra förvaltningsområden,

och innebär planen för skiftesläggningen överflyttande av äga från ett

förvaltningsområde till annat sådant område, skall vad i 8 kap. 7 g är stadgat

angående ägoutbyte äga motsvarande tillämpning.

14 KAP.

Om ersättningar mellan skiftesdelägare.

1 §•

Kostnaderna för utflyttning i följd av laga skifte skola utgöras av samtliga

skiftesdelägare i förhållande till den nytta, varje delägare vinner av utflyttningen.

Där ej särskilda förhållanden annat föranleda, skall nyttan beräknas

svara emot det uppskattade ägobelopp, envar vid skiftet bekommit.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 38.

2 §•

Till utflyttningskostnad hänföres kostnad för flyttning av byggnader, planteringar

och andra nyttiga anläggningar samt för anordnande av brunnar och

vattenledningar, där sådana erfordras, ävensom för iordningställande av såväl

de gamla som de nya byggnadsplatserna.

3 §•

Förrättningsinännen hava att värdera kostnaden för verkställande av föreskriven

utflyttning till belopp, vartill utgifterna för utflyttningen prövas uppgå.

Föreligger vederhäftigt anbud att inlösa byggnad till visst pris, och prövas

byggnadens avyttrande till sådant pris och uppförande i dess ställe av ny

jämgod byggnad medföra mindre kostnad för skifteslaget än byggnadens flyttning,

beräknas ersättningen efter kostnaden för uppförande av ny byggnad med

avdrag av det bjudna priset. Är byggnad så gammal eller eljest bristfällig,

att ombyggnad eller bättrande av brister ändå varit av nöden, varde den

beräknade utflvttningskostnaden därefter jämkad.

4 §.

Tillhöra byggnader eller anläggningar gemensamt flera delägare, åt vilka

utläggas särskilda ägolotter, och kunna de med eller utan mellangift i penningar

lämpligen fördelas mellan dessa delägare, eller finnes, där byggnadsplatsen

tilldelats någon av dem, lämpligt, att övriga delägares andelar helt

eller delvis inlösas av honom, söke förrättningsmännen åvägabringa överenskommelse

mellan delägarna om fördelning eller inlösen av byggnaderna eller

anläggningarna. Kunna ej delägarna enas härom, skola förrättningsmännen

bestämma i frågan, dock att delägare icke må mot sitt bestridande åläggas

lösa flera eller större byggnader eller anläggningar än för bruket av hans

ägolott tarvas.

Äro förhållandena sådana att gemensamma byggnader eller anläggningar

ej lämpa sig för fördelning eller inlösen, efter vad nu sagts, hänvise förrättningsmännen

delägarna att enligt föreskrifterna i lagen om samäganderätt

hos domstol begära förordnande, som där avses, i fråga om den gemensamma

egendomen.

5 §•

Vid skiftet skall bestämmas, inom vilken tid beslutad utflyttning skall vara

slutförd.

Har delägare förpliktats att flytta byggnad, plantering eller annan anläggning,

som ej lämpligen kan flyttas inom sådan tid, att flyttningen är fullgjord,

då de nya lotterna tillträdas, må han i vissa år bibehållas vid samma

byggnad, plantering eller anläggning mot skälig ersättning till den, vars

ägolott därav besväras.

Angående beloppet av ersättningen bestämme förrättningsmännen, där delägarna

ej enas därom.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij-.ls Proposition Nr 88.

43

6 §.

Har delägare vid laga skifte i inrösningsjorden tilldelats äga, som i fråga

om odling och hävd icke befinner sig i det skick, att den omedelbart kan

giva en mot dess gradvärde svarande behållen avkastning, vare han berättigad

till ersättning för de kostnader, som måste nedläggas för ägans försättande

i skick, som svarar mot dess gradvärde. Envar delägare skall härvid

påföras kostnaden för iståndsättande av ägor till den omfattning, att dessa

ägor tillika med hans förutvarande innehav i fullständigt odlad jord fri

från vanhävd motsvara hans andel enligt delningsgrunden i inrösningsjorden.

Frångår delägare äga i odlad jord, som han innehaft utöver vad enligt

delningsgrunden i inrösningsjorden tillkommer honom, vare han berättigad

till ersättning för ägans odlingsvärde, och skall envar delägare bidraga till

denna ersättning efter ty i första stycket sägs om ersättning för odling.

Har delägare vid laga skifte tilldelats äga, vari finnes tillfälligt hävdevärde,

till vilket jämlikt bestämmelserna i 11 kap. 2 § hänsyn icke tagits

vid graderingen, vare tillträdaren skyldig att härför lämna avträdaren ersättning.

I fall, som i första stycket avses, skall ersättning utgå jämväl för minskad

avkastning under den tid, som åtgår, till dess jorden försatts i skick, som

svarar mot dess gradvärde, och skall sådan ersättning gäldas efter samma

grund, som där sägs. Enahanda ersättning må kunna utgå även i det fall,

att ägovälde blir sammansatt av ägor, som med hänsyn till föregående användning

ej kunna omedelbart läggas i sedvanligt bruk. Dylik ersättning

skall, där ej omständigheterna annat föranleda, påföras delägarna efter delningsgrunden

i inrösningsjorden.

Innehavare av äga i inrösningsjorden, varå verkställts odling, grundförbättring

eller dylikt, som genom skiftet kommer annan till godo, vare berättigad

till ersättning därför, i den mån han ej erhåller sådan till följd av

ovan i denna paragraf meddelade bestämmelser. Ersättning, som här avses,

skall, då fråga är om grundförbättring, påföras delägarna efter delningsgrunden

i inrösningsjorden, men eljest gäldas på sätt om odlingsersättning i första

stycket sägs.

Närmare föreskrifter angående beräknande av ersättningar, som i denna

paragraf avses, meddelas av lantmäteristyrelsen.

~ §•

De ersättningar, som skola utgå enligt 1—6 §§, skola bestämmas i penningar.

8 8.

Mister delägare vid laga skifte ståndskog, växtlig ungskog eller plantering

eller mark, varå företagits skogskulturåtgärder, eller erhåller delägare vid

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Kungl. Maj.ts Proposition Nr 38.

delning av samfälld mark mindre av växande skog eller av mark, varå gemensamt

utförts skogskulturåtgärder, än på hans lott belöper, skall ersättning

därför tilläggas honom.

Lag samma vare, där delägare före skiftet hävdat vissa ägor i skogsmark,

som avsättes till gemensamhetsskog, och ej varje delägare avträder mark,

vara befintlig skog i förhållande till skogsbeståndet i dess helhet i värde motsvarar

den andel i gemensamhetsskogen, som jämlikt 10 kap. 6 § första

stycket tillkommer honom, eller ock den av olika delägare avträdda mark

icke befinner sig i samma kulturtillstånd.

Vad nu sagts gälle i tillämpliga delar även om torvmosse.

9 §.

Ersättning, varom i 8 § sägs, bör efter av förrättningsmännen företagen

besiktning och uppskattning bestämmas att utgå i penningar att betalas antingen

på en gång eller genom avbetalningar under viss tid, högst tio år,

efter vad beslutas därom vid bestämmande av grunderna för ersättningen.

Anses för visst fall ersättningens utgående i penningar medföra avsevärd

olägenhet, må dock ersättningen bestämmas att delvis eller i sin helhet utgå i

skogsförnödenheter eller, där fråga är om torvmosse, i förnödenheter, som från

sådan kunna erhållas, att uttagas inom viss tid, högst tio år, vad skogsförnödenheter

angår på det sätt och i den mån avverkningen jämlikt för orten

gällande föreskrifter angående skogens vård må äga rum; och skall ersättningen

ändå av förrättningsmännen uppskattas i penningar. Kan ersättning, som bestämts

att utgå i skogsförnödenheter, enligt gällande föreskrifter icke i sin

helhet uttagas inom den bestämda tiden, skall vid denna tids utgång återstoden

utgöras i penningar enligt den verkställda uppskattningen.

10 §.

Med bestämmande av ersättningar, om vilka här ovan i 6 och 8 §§ förmäles,

må anstå till dess skiftet i övrigt blivit genom laga kraft ägande beslut

fastställt. Om sådant anstånd beslutas, har lantmätaren att, så snart det efter

skiftets fastställande kan ske, företaga för ändamålet erforderlig förrättning

och till denna utfärda kungörelse och kallelser på sätt i 3 kap. 1 och 2 §§

sägs.

11 §-

Mister delägare äga, som han innehaft enligt laga delning och som undergått

särskild uppskattning enligt It kap. 3 §, njute han ersättning i penningar

enligt nämnda uppskattning.

Lag samma vare, där han innehaft ägan på grund av sämjedelning samt

innehavet enligt sämjedelningen skall såvitt honom angår utgöra delningsgrund

vid skiftet.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majits Proposition Nr 38.

Skall innehavet enligt sämjedelningen icke utgöra delningsgrund, men får

delägaren på grund av stadgandet i 10 kap. 4 § eller eljest behålla ägan, är

han pliktig att för vad av ägan överstiger den på hans ägolott belöpande

andelen gälda ersättning till övriga delägare enligt uppskattning, varom i förslå

stycket sägs.

Vad i första stycket stadgats skall äga motsvarande tillämpning, där delägare

av samfälld äga av nu ifrågavarande beskaffenhet bekommer mindre

än på hans ägolott belöper.

12 g.

Har ersättning jämlikt detta kapitel bestämts att utgå för äga hörande till

lägenhet, som avsöndrats för viss tid eller livstid, skall särskilt bestämmas

i vad mån sådan ersättning skall fördelas mellan lägenhetsinnehavaren och

stamfastighetens ägare.

13 §.

Träffa delägare för beräkning av ersättningsbelopp förening därom att vissa

tjänstbarheter eller materialier eller dylikt skola värderas till visst pris, eller

sluta de förening om att viss ersättning skall utgå med överenskommet belopp

i penningar eller om kvittande av ersättningar, lände sådan förening

till efterrättelse, därest det finnes uppenbart, att rätt, som tillkommer innehavare

av fordran, varför säkerhet åtnjutes på grund av inteckning eller jämlikt

11 kap. 2 § jordabalken, icke äventyras genom föreningen.

14 §.

Sedan vid skiftet mellan delägarna förekommande utflyttnings-, odlingsoch

hävdeersättningar, ersättningar för minskad avkastning samt ersättningar

enligt 1 kap. 18 § andra stycket, 8 kap. 2 och 3 §§, 13 kap. 2 och 10 §§,

14 kap. 11 § och 16 kap. 6 § blivit bestämda, skall lantmätaren upprätta

vidräkning mellan samtliga ägolotter, utvisande vad ägaren av envar av dem

har att emottaga och utgiva samt vad, efter verkställd avräkning av det ena

mot det andra, för varje ägolott återstår att uppbära eller erlägga.

För vad enligt denna avräkning skall gäldas skall utsättas viss förfallodag

eller, om det anses nödigt att betalningsskyldigheten fördelas på längre tid,

härefter lämpade förfallodagar.

15 §.

Om beräkning och fördelning av den ersättning, boställshavare i anledning

av förrättat skifte kan erhålla eller få vidkännas, är särskilt stadgat.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

15 KAP.

Om tillträde av ägolotterna.

1 §■

Delägarna äga i den ordning, varom i 18 kap. stadgas, överenskomma

angående tiden för tillträdet av de nya ägolotterna, dock att med tillträdet

icke må anstå längre än ett år från det skiftet blivit genom laga kraft ägande

beslut fastställt.

Träffas ej sådan överenskommelse, skall, där klander mot skiftet ej anföres,

tillträdet ske, så snart skiftet blivit fastställt. Har klander anförts, beslämme

ägodelningsrätten tiden för tillträdet.

2 §•

Finnes å ägolott, då tillträde sker, på åkern växande gröda, äge avträdaren

avbärga den, om ej annorlunda åsämjes.

a §•

Finnes å ägolott annan än tillträdaren tillhörigt upplag av gödsel, virke

ved eller dylikt, som icke ingått i likvid mellan delägarna, vare avträdaren

skyldig att bortflytta upplaget inom ett är från det ägolotten tillträtts.

4 §.

Vägras någon delägare att tillträda sin ägolott å föreskriven tid, äge han

av utmätningsmannen i orten erhålla nödig handräckning till att komma i

besittning av ägolotten.

16 KAP.

Om skiftes avslutande samt om utförande av föreskriven ändring i

verkställt skifte.

1 §•

Sedan gränserna mellan ägolotterna blivit på sätt särskilt är föreskrivet

utmärkta samt alla till skiftet hörande frågor blivit avgjorda med undantag

av sådan ersättningsfråga, som jämlikt 14 kap. 10 § må hava uppskjuta,

skall lantmätaren å sammanträde med delägarna för dem tillkännagiva, att

förrättningen är slutad, samt meddela underrättelse om vad som skall iakttagas

för fullföljd av talan emot skiftet i de delar, i vilka icke underställning

skolat äga ram eller särskild talan enligt 21 kap. 18 och 19 §§ skolat föras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

4/

2 §•

Vid avslutningssammanträdet eller inom femton dagar därefter skall ett

exemplar av alla skifteshandlingarna mot bevis, som bifogas konceptakten,

överlämnas till den skiftesdelägare, som närvarande delägare därtill utse eller,

där dessa ej kunna om valet enas, lantmätaren vid skiftets avslutande

bestämmer. Hos den utsedde äge envar skiftesdelägare rätt att granska

handlingarna och taga avskrift av dem.

Då skifteshandlingarna utgivas efter avslutningssammanträdet, må de med

posten eller genom utmätningsmannen i orten tillställas den delägare, som

utsetts att förvara dem.

Yppas eljest behov av vårdare av skifteshandlingarna, och kunna delägarna

ej enas, ankomme på ägodelningsdomaren att på anmälan av delägare utse

sådan vårdare.

3 §•

Vad i 1 och 2 §§ är sagt om skifte skall äga motsvarande tillämpning i

avseende å ägoutbyte ävensom å förrättning, som för det i 14 kap. 10 §.

omförmälda ändamål hålles efter det skifte fastställts.

Skifteskartan skall av lantmätaren medföras å slutsammanträdet och därvid

hållas för delägarna tillgänglig. Äro delägarna flera än tre, och har lantmätaren

icke till dem utlämnat karta, vare han, där delägare senast å det i

13 kap. 23 § omförmälda sammanträde begärt, att skifteskartan ytterligare

viss tid, räknat från skiftets avslutande, måtte hållas tillgänglig, skyldig att

å förrättningsstället tillhandahålla delägarna kartan ävensom skifteshandlingarna,

då dessa ej utlämnas å slutsammanträdet, under den angivna tiden,

dock högst två eller, där delägarna äro flera än tio, högst fem dagar.

Vad i första stycket andra punkten sägs äge ej tillämpning, där skifte

avslutas å det sammanträde, då den slutliga skiftesläggningen utvisats.

5 §•

Har laga skifte, som blivit genom laga kraft ägande utslag helt eller delvis

upphävt, i sammanhang därmed återförvisats till lantmätaren, skall denne

skyndsamt utsätta ny förrättningsdag på sätt i 3 kap. 1 och 2 §§ sägs samt

ändra och rätta skiftet med ledning av utslagets innehåll. Därefter skall förrättningen

ånyo avslutas på sätt i 1 och 2 §§ föreskrives.

Där utan återförvisning rättelse i skifte beslutats, åligge lantmätaren, efter i

samband med beslutet meddelad föreskrift, att, sedan beslutet vunnit laga kraft

eller däremot förd talan ogillats, i skifteshandlingarna införa de tillägg och

ändringar, som av rättelsen föranledas.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj ds Proposition Nr 38.

G §•

Har vid prövning av laga skifte befunnits, att delägare obehörigen fått

mindre ägobelopp än honom tillkommit, och understiger det honom tillagda

belopp ej med mera än två procent vad enligt delningsgrund bort läggas till

hans lott, må, där jämkning i skiftet skulle medföra avsevärd kostnad utan

motsvarande fördel, rättelse verkställas på det sätt, att ersättning för vad

som brister tillerkännes delägaren i penningar enligt den uppskattning, varom

i 11 kap. 2 § andra stycket sista punkten sägs, att gäldas av den eller de

delägare, som erhållit större ägobelopp än dem tillkommit.

7 §•

Lantmätaren vare skyldig att emot stadgad lösen till delägarna utlämna

ett exemplar av skifteskartan inom ett år eller, där skifte avser skifteslag,

varom i 1 kap. 2 § under 2 eller 3 sägs, inom sex månader från den dag,

då beslut meddelats om skiftets fastställelse eller, i händelse talan mot beslutet

må föras, beslutet vunnit laga kraft eller däremot förd talan ogillats;

skolande i fråga om utlämnandet gälla vad i 2 § stadgas för det fall att

skifteshandlingarna ej utlämnas vid avslutningssammanträdet.

17 KAP.

Om fördelning av skifteskostnader.

1 §•

Kostnaderna för laga skifte, vari inbegripas arvode till förrättningsmän

och sakkunniga ävensom resekostnadsersättning, i den mån sådan kostnad ej

gäldas av statsmedel, lösen för kartor och handlingar samt utgifter för hantlangning,

skola utgöras av alla delägarna i förhållande till det uppskattade

ägobelopp var och en av dem vid skiftet erhållit.

Har laga skifte förrättats på yrkande av ägare till sådan jord, som omförmäles

i 1 kap. 9 § andra stycket, skall dock vid skifteskostnadernas fördelning

mellan delägarna jämkning äga rum med hänsyn till den nytta envar

av dem haft av skiftet.

Har jämlikt 1 kap. 20 § delägare förklarats icke vara skyldig att ingå i

skifte annat än i den män där sägs, skall hans deltagande i kostnaderna för

skiftet därefter lämpas.

Rågrannar och andra, som utan att vara skiftesdelägare haft del i förrättningen,

vare skyldiga att deltaga i kostnaderna därför i den omfattning, som

prövas skälig med hänsyn till den nytta de haft av förrättningen.

Vad om fördelning av kostnader för laga skifte nu stadgats skall äga motsvarande

tillämpning jämväl i fråga om kostnad för förrättning, som i 14

kap. 10 § omförmäles.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

2 §.

Angående sättet för utgörande av skifteskostnader, i vad de belöpa på boställe,

och deras fördelning mellan boställshavare är särskilt stadgat.

18 KAP.

Om delägares och förrättningsmäns rätt att besluta i skiftesfrågor.

1 §•

I de frågor, som omtalas i 5, 10 och 15 kap., äge närvarande delägare

efter överläggning med förrättningsmännen besluta, där ej annat är särskilt

föreskrivet. Äro alla närvarande delägare ense om sådant beslut, och är beslutet

i enlighet med föreskrifterna i lag, lände det till efterrättelse.

Äro ej alla närvarande delägare ense i fråga, som enligt första stycket

utgör föremål för delägarnas beslutanderätt, eller finna förrättningsmännen

delägarnas beslut vara stridande mot lag, skola förrättningsmännen besluta i

frågan, där ej annat är särskilt stadgat.

2 §•

Skiftesfrågor, som icke avses i 1 §, skola, där icke i denna lag annorlunda

föreskrives, avgöras av förrättningsmännen efter rådplägning med delägarna.

3 §•

Stanna lantmätare och gode män i stridiga meningar, då de enligt denna

lag skola meddela beslut eller utlåtande, gånge efter vad de flesta säga. Har

var sin särskilda mening, gälle lantmätarens.

Då beslut meddelas, som delägare allenast genom påkallande av underställning

kan bringa under ägodelningsrättens prövning eller varemot i händelse

av missnöje talan skall föras genom särskilda besvär, skall tillika för

delägarna tillkännagivas vad den med beslutet missnöjde har att iakttaga för

fullföljd av talan däremot.

II AVD.

Om avstyckning.

19 KAP. |

1 §• i

Från fastighet må i den ordning och under de villkor i detta kapitel omförmälas

viss till gränserna bestämd ägovidd avskiljas genom avstyckning för

att utgöra en fastighet för sig eller sammanläggas med annan fastighet, dock

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 31 höft. (Nr 38.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj: Is Proposition Nr 88.

^ att, där ägovidd, som nu sagts, är avsedd att sammanläggas med annan fastig1

het, för avstyckningen tillika erfordras, att sådan sammanläggning efter vad

därom är särskilt stadgat må äga rum.

Avstyckning i ett sammanhang av ett flertal smärre lägenheter för bostadsändamål

eller för beredande av plats för industriella anläggningar eller i annat

liknande syfte må ske allenast i enlighet med av Konungens befallningshavande

godkänd plan för fastighetsbildningen inom det till avskiljande ifrågasatta

området. Lag samma vare, där eljest avstyckning ifrågakommer å ort,

där större byggnadsverksamhet råder eller till följd av den omfattning, vari

upplåtelser redan skett, eller av annan anledning är att förvänta.

Vid uppgörande av plan, varom nu sagts, skall iakttagas, att möjlighet beredes

till anordnande ej mindre av lämpliga trafikleder samt öppna platser

inom och utfartsvägar från det till avskiljande avsedda området än även, i

den mån så prövas erforderligt, av ledningar för belysning, för tillförsel av

1 vatten och för avlopp.

2 §■

Avstyckning vare tillåten såväl av mark, som genom laga delning utbrutits

för viss fastighet, som ock av mark, som är samfälld för flera fastigheter.

Mark, som tillagts fastighet genom sämjedelning, må ej avstyckas, med mindre

sämjedelningen kommit till stånd före denna lags ikraftträdande; i ty fall

må genom avstyckning avskiljas högst en femtedel av nämnda mark.

Vad enligt detta kapitel gäller om stamfastighet skall, där avstyckningen

avser mark, som är samfälld för (lera fastigheter, såvitt ej annorlunda stadgas,

i tillämpliga delar gälla beträffande dessa fastigheter.

3 §■

Ägovidd, som avstyckas, skall till omfång och belägenhet samt beskaffenhet

i övrigt vara sådan, att den med hänsyn därtill och till eljest föreliggande

förhållanden lämpligen kan antingen såsom fastighet för sig på varaktigt sätt

användas för det med styckningen avsedda ändamål eller ock, där den

skall sammanläggas med annan fastighet, bilda en fastighet gemensamt med

denna.

Avstyckning må ej ske sålunda, att stamfastigheten ej lämpligen kan bestå

såsom särskild fastighet.

Ej må avstyckning från jordbruksfastighet äga rum med mindre det kan

antagas, att den fastighetsindelning, som genom avstyckning^! eller, där

avstyckningen äger rum för sammanläggning, genom avstyckningen och sammanläggningen

skulle uppstå, bereder ökade utkomstmöjligheter för den jordbrukande

befolkningen eller eljest är till gagn för jordbruksnäringen i orten.

Hör till fastighet, varifrån avstyckning skall ske, skogsmark, som på grund

av sin belägenhet och med hänsyn till förhållandena i övrigt i orten lämpligen

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

51

kan nyttjas för husbehovsändamål, må avstyckningen ej ske på sådant sätt,

att icke såväl stamfastigheten som avstyckad del, envar så framt däri ingå

åker, äng eller därtill odlingsbar mark av den omfattning, att fastigheten

varder tjänlig till jordbruk, i mån av tillgång erhåller för dess nyttjande för

sådant ändamål erforderlig skog; skolande, då fråga är om avstyckning av

mark för sammanläggning med annan fastighet, vid beräkningen av behovet

av skog tagas hänsyn även till skogstillgången å den fastighet, varmed den

avstyckade delen är avsedd att sammanläggas. I ort med ringa skogstillgång

må dock, där det för skogens bestånd prövas angeläget eller eljest synnerliga

skäl därtill äro, avstyckning så verkställas, att skogsmarken i sin helhet

tillfaller en i förrättningen ingående jordbruksfastighet.

Vad i tredje och fjärde styckena stadgas skall ej utgöra hinder för avstyckning

av mark för tillgodoseende av behov av mindre lägenheter för bostadsändamål

eller för beredande av plats för industriell anläggning eller därmed

jämförligt ändamål.

4 §.

Avstyckning av område, som vid lantmäteriförrättning undantagits för

gemensamt ändamål, må ej äga rum, där dess avskiljande skulle komma att

medföra väsentligt men för någon av de fastigheter, för vilkas behov området

undantagits.

5 §■

De för laga skifte i 2, 3, 6 och 7 kap. samt 18 kap. 3 § första stycket

meddelade föreskrifter skola vid avstyckning i tillämpliga delar lända till

efterrättelse, såvitt icke i detta kapitel är annorlunda stadgat.

Skall avstyckning äga rum inom samhälle, där den för städerna gällande

ordning för bebyggande skall iakttagas, har lantmätaren att minst åtta dagar

förut underrätta byggnadsnämnden om tid och ställe för förrättningen.

6 §•

Rätt att påkalla avstyckningsförrättning tillkommer fastighetens ägare samt,

då ägovidd, som skall avstyckas, blivit överlåten till annan, jämväl denne.

Efter skriftlig ansökning av sakägare må lantmätare företaga avstyckning

utan att förordnande till förrättningen meddelats.

7 §•

Utan hinder av att kungörande och kallelse ej verkställts i den ordning,

som i 3 kap. sägs, må avstyckningsförrättning företagas, därest fastighetens

ägare samt i fall, då ägovidd, som skall avstyckas, blivit överlåten till annan,

jämväl denne infinna sig eller av lantmätaren blivit minst åtta dagar förut

bevisligen kallade till förrättningen samt fråga ej är om bestämmande av

gräns mot fastighet, som ej ingår i förrättningen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

8 §•

Avstyckning må verkställas utan biträde av gode män, såvitt icke är fråga

om bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i avstyckningsförrättningen,

eller ock lantmätaren eller sakägare finner biträde av gode män erforderligt.

9 §•

Har ägovidd, som skall avstyckas, blivit till annan överlåten, skall den

därom upprättade avhandlingen införas i förrättningsprotokollet eller i styrkt

avskrift biläggas detta. Är ägovidd, som avstyckas, avsedd att sammanläggas

med annan fastighet, skall sådant i protokollet särskilt angivas.

10 §.

Bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i avstyckningsförrättningen,

skall vid förrättningen ej äga rum, där det ej påfordras å någondera

sidan eller av lantmätaren aktas nödigt.

11 §.

Till fastighet, som bildas genom avstyckning, må läggas högst tre skiften

eller, där till stamfastigheten vid laga skifte utlagts flera än tre skiften, lika

många skiften som tillhöra stamfastigheten, dock att, där avstyckningen avser

mark, som är samfälld för flera fastigheter, skiftenas antal icke i något fall

må överstiga tre. I den mån ägornas läge och beskaffenhet det medgiva skall

åt ägovidd, som avstyckas, givas regelbunden och för dess nyttjande lämplig

form.

Då fråga är om avstyckning av mark för sammanläggning med annan fastighet,

skall tillses, att antalet skiften, vari den mark utlägges, och deras form

ej må medföra hinder för sammanläggning efter vad därom är stadgat.

12 §.

Avstyckning skall så verkställas, att såväl stamfastigheten som fastighet,

som genom avstyckningen bildas, kommer att äga rätt till nödiga vägar.

Vid avstyckning skall bestämmas, om och i vad mån med avstyckad ägovidd

skall följa rätt till delaktighet i område, som vid lantmäteriförrättning

avsatts för gemensamt ändamål, i äga, som eljest är samfälld för stamfastigheten

och annan fastighet, eller i särskilda rättigheter och förmåner, som tillkomma

stamfastigheten; och må för de ändamål, med avseende å vilka sådant

är tillåtet vid laga skifte, jord eller lägenhet undantagas såsom för sakägarna

gemensam eller servitut till förmån för en i förrättningen ingående

fastighet läggas å annan sådan fastighet.

Avsättande av mark till gemensamhetsskog må äga rum i sammanhang

med avstyckning, där sakägarna därom träffa förening eller, om ägovidd, som

skall avstyckas, ej blivit till annan överlåten, sådant bestämmes av fastighetens

ägare.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

53

13 §.

Inom område, som ingår i tomtindelning, må avstyckning ej äga rum.

Avstyckning inom område, för vilket finnes fastställd stadsplan, må ej så

verkställas, att stadsplanens genomförande eller kvarterens lämpliga indelning

i tomter därigenom försvåras.

Inom område, för vilket Konungen jämlikt 1 kap. 42 § fjärde stycket av

lagen om fastighetsbildning i stad eller jämlikt 1 kap. 46 § andra stycket

samma lag eller motsvarande äldre bestämmelser förordnat, att särskilda föreskrifter

skola tillämpas med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande,

må avstyckning ej så verkställas, att tillämpningen av sådan föreskrift motverkas.

Ej må inom samhälle, där den för städerna gällande ordning för bebyggande

skall iakttagas, eller inom område, för vilket Konungen jämlikt 1 kap.

42 § av lagen om fastighetsbildning i stad eller motsvarande äldre bestämmelser

förordnat att stadsplan skall upprättas eller meddelat särskilda föreskrifter

med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande, i något fall avstyckning

så verkställas, att markens ändamålsenliga bebyggande försvåras.

14 §.

Har överlåtelse av ägovidd, som skall avstyckas, icke ägt rum, ankomme

på fastighetens ägare att, med iakttagande av vad i detta kapitel föreskrives,

bestämma, huru avstyckningen skall verkställas.

Kunna, då fastigheten äges av flera gemensamt, dessa ej förena sig om

sättet för avstyckningens verkställande, varde beslut meddelat, att avstyckningen

ej kan äga rum.

15 §.

Har ägovidd, som skall avstyckas, blivit till annan överlåten, skall den om

överlåtelsen upprättade avhandlingen läggas till grund för avstyckningsförrättningen.

Träffa sakägarna utöver vad avhandlingen innehåller överenskommelse i

ämne, som angår förrättningen, såsom att med avstyckad ägovidd skall följa

rätt till delaktighet i område, som vid lantmäteriförrättning avsatts för gemensamt

ändamål, i äga, som eljest är samfälld för stamfastigheten och annan

fastighet, eller i särskilda rättigheter och förmåner, som tillkomma stamfastigheten,

att jord eller lägenhet skall undantagas för gemensamt ändamål eller

att servitut till förmån för en i styckningen ingående fastighet skall läggas å

annan sådan fastighet, skall därom upprättas skriftlig förening.

Uppkommer mellan sakägarna tvist om den rätt, som enligt avhandlingen

eller träffad förening tillkommer envar av dem, skall frågan underställas ägodelningsrättens

prövning, och vile emellertid förrättningen.

16 §.

Med ledning av de i detta kapitel givna bestämmelser skall avgöras, huruvida

tillstånd till den ifrågasatta avstyckningen må meddelas.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

Det åligger förrättningsmännen att verkställa utredning rörande de omstän;

digheter, vilka äro av beskaffenhet att inverka på frågans avgörande, att över

1 vad vid utredningen förekommit upprätta skriftlig redogörelse, som bilägges

protokollet, att, där ej sådant fall, varom i 19 § andra stycket sägs, föreligger,

å karta utmärka, huru avstyckningen är avsedd att verkställas, samt att därefter

avgiva utlåtande i frågan. Utlåtandet skall innehålla besked, huruvida

tillstånd till avstyckningen meddelas eller icke.

I fall, varom i 1 § andra stycket sägs, må, efter det avstyckningsplan av

Konungens befallningshavande godkänts, förhållande, som omförmäles i 3 §

första stycket, 11 § första stycket och 13 §, icke vidare komma under omprövning

utom i den mån föreskrifterna i 18 § andra stycket därtill föranleda.

17 §.

Där sakägare det yrkar eller förrättningsmännen på skäl, som i ty fall skola

i protokollet särskilt angivas, så finna erforderligt, skall utlåtande, varom i

16 § sägs, underställas ägodelningsrättens prövning.

Beträffande sådan underställning skall vad i 4 kap. 4 § sista stycket stadgas

äga motsvarande tillämpning.

18 §.

I fråga om utlåtande, som i detta kapitel avses, skall vad i 4 kap. 8 §

första och tredje styckena föreskrives äga motsvarande tillämpning.

Ej må den omständigheten att i det i 1 § andra stycket omförmälda fall

avstyckningsplan blivit av Konungens befallningshavande godkänd utgöra

hinder att vid meddelande av tillstånd till avstyckningen medgiva mindre

jämkningar i nämnda plan, vilka icke stå i strid emot de allmänna förutsättningarna

för avstyckning. Påyrkas jämkning i avstyckningsplanen utöver

vad nu är sagt, varde beslut meddelat, att avstyckningen ej kan äga rum.

Utan hinder därav att tillstånd meddelats till avstycknings utförande enligt

viss plan, må vid avstyckningens verkställande företagas mindre jämkningar

i planen av beskaffenhet, varom i andra stycket första punkten härovan sägs.

Påyrkas jämkning därutöver, varde beslut meddelat, att frågan om avstyckning

förfallit.

19 §.

Lantmätaren åligger att utmärka avstyckningen å karta. Därest ej sakägare

påfordrar upprättande av fullständig karta eller äldre karta, på sätt i 6 kap.

1 § är föreskrivet, skall användas vid förrättningen, skall kartan upptaga

allenast vad som finnes nödigt för att tydligt utmärka gränserna för avstyckat

område, för mark, som undantagits för gemensamt ändamål, samt för den

fastighet, från vilken avstyckningen sker, gränserna mellan sådana i sistnämnda

fastighet ingående ägoslag, som redovisas i jordregistret, samt byggnader,

vägar, vattendrag och dylikt.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 38.

55

Avstyckas mark, som är samfälld för flera fastigheter, eller utgör, då fråga

är om mark, som hör till viss fastighet, vad som avstyckas högst hälften av

fastighetens ägovidd, andelar i samfälld mark oberäknade, skall dock, där ej

annat av sakägare påyrkas, å kartan upptagas allenast avstyckat område

jämte den mark, som undantages för gemensamt ändamål, ävensom sådana

fasta punkter och mätningsuppgifter, att varje kartlagt områdes läge i förhållande

till stamfastigheten bliver fullt bestämt.

Å kartan skall tecknas beskrivning, som under hänvisning till varje å kartan

upptaget område lämnar uppgift om arealen av däri ingående ägoslag

ävensom i vad mån med avstyckad ägovidd följer rätt till delaktighet i mark.

som vid lantmäteriförrättning avsatts för gemensamt ändamål, i äga, som

eljest är samfälld för stamfastigheten och annan fastighet, eller i särskilda

rättigheter och förmåner, som tillkomma stamfastigheten, så ock angående

servitut, som till förmån för en i förrättningen ingående fastighet må hava

lagts å annan sådan fastighet. Kan beskrivningen ej lämpligen tecknas å avstyckningskartan,

skall den av lantmätaren införas i särskild handling.

Ägomätning må vid avstyckning äga rum endast i den mån sådan finnes

oundgängligen nödvändig för upprättande av karta och beskrivning på sätt i

detta kapitel är föreskrivet.

20 §.

Lantmätaren skall å marken utstaka samt, på sätt särskilt är föreskrivet,

utmärka genom avstyckningen tillkomna gränser.

21 §•

Sedan gräns mellan stamfastigheten och avstyckat område ävensom rågångar

och andra gränslinjer, som vid avstyckningen må hava bestämts, blivit

utstakade och utmärkta samt alla till förrättningen hörande frågor i övrigt

blivit avgjorda, skall förrättningen avslutas, och meddele lantmätaren underrättelse

om vad som skall iakttagas för fullföljd av talan mot förrättningen.

Inom femton dagar från det förrättningen blivit avslutad skall ett exemplar

av förrättningshandlingarna emot bevis, som bifogas konceptakten, tillställas

sökanden eller, där flera sakägare finnas, den, som av dem härtill

utses. Där förrättningshandlingarna icke utgivas å sammanträde, må tillställandet

ske med posten eller genom utmätningsmannen i orten.

22 §.

Lantmätaren vare skyldig att emot stadgad lösen till vederbörande sakägare

utlämna ett exemplar av kartan inom fyrtiofem dagar från den dag, då beslut

om fastställelse av förrättningen meddelats, eller, i händelse talan mot beslutet

må föras, från den dag beslutet vunnit laga kraft eller däremot förd talan

ogillats; skolande i fråga om utlämnandet gälla vad i 21 § stadgas för det

fall att förrättningshandlingarna ej utlämnas å sammanträde.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

23 §.

Den omständighet att fastställelse meddelas å avstyckning medför icke för

ägaren vidsträcktare rätt att förfoga över fastigheten än lag och författningar

eljest medgiva.

24 §.

Häftar fastighet, varifrån avstyckning ägt rum, för tionde, ränta eller annan

sådan avgäld eller eljest för allmänna utskylder och besvär, i vilkas utgörande

det avstyckade området icke omedelbart deltager, eller för lån, som

av allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för förskott

av dylika medel för avlösning av frälseränta eller eljest för belopp, varför

säkerhet på annan grund än inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken

åtnjutes, och utgör det avstyckade området ensamt eller tillsammans med

vad redan må vara från fastigheten avsöndrat eller avstyckat mera än en

femtedel av fastighetens ägovidd, skall i fråga om det avstyckade områdets

ansvar för sådant åliggande vad i 37 § 3 mom. av förordningen den

16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom är stadgat om avsöndrad

lägenhets ansvar för intecknad gäld äga motsvarande tillämpning.

25 §.

Vad i detta kapital är stadgat om ägare avser jämväl den, som innehar

fastighet under ständig besittningsrätt eller såsom fideikommiss.

26 §.

Område, som varit anslaget till ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp,

må avstyckas till särskild fastighet utan hinder därav, att avstyckningen icke

överensstämmer med vad i 3 § andra, tredje och fjärde styckena är för avstyckning

i allmänhet stadgat. I avseende å avstyckning av sådant område

skola bestämmelserna i 4 och 11 samt 16—18 §§ icke heller tillämpas.

27 §.

Kostnaderna för avstyckningsförrättning, vari liera hava del, skola fördelas

i enlighet med vad härutinnan mellan sakägarna överenskommits eller, där

sådan överenskommelse ej träffats, efter vad i varje fall av förrättningsmännen

prövas skäligt.

III AVD.

Om andra lantmäteriförrättningar.

20 KAP.

1 §•

Bestämmande och utmärkande av rågång eller annan fastighetsgräns ävensom

ägoutbyte må verkställas såsom särskild jorddelningsförrättning utan sammanhang

med annan sådan förrättning.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr SS.

57

Utom i fall, varom i 8 kap. sägs, må ägoutbyte såsom särskild förrättning

äga rum för utbyte av äga, som inom skifteslag undantagits för delägares

gemensamma behov, mot annan jord inom skifteslaget, där sådant av delägare

yrkas samt det prövas medföra övervägande nytta och kunna ske utan någon

delägares förfång.

2 §•

Förordnande att bestämma och utmärka rågång eller annan fastighetsgräns

medför för lantmätaren behörighet jämväl att handlägga i sammanhang därmed

uppkommande fråga om ägoutbyte.

3 §•

Besväras fastighet av servitut, bestående i rättighet till skogsfång och mulbete

eller endera av dessa rättigheter, må på yrkande av fastighetens ägare

servitutet utan sammanhang med skifte utbrytas, där det finnes medföra

nytta och kunna ske utan någons förfång. Rätt att erhålla utbrytning tillkomme

ock ägaren av den fastighet, till vars förmån sådant servitut gäller,

där det visas att servitutet äventyras.

Besväras flera vid laga delning inom ett skifteslag utlagda ägolotter av

servitutet, må vid dess utbrytande vederlagsj orden uttagas från en eller flera

av ägolotterna; och skall, där så sker, i sammanhang med utbrytningen ersättning,

på sätt i 7 § sägs, beredas ägolott, från vilken utbrutits vederlagsjord

utöver den å ägolotten belöpande andel.

4 §.

Avsättande av mark till gemensamhetsskog för två eller flera fastigheter

må ske såsom särskild förrättning, om ägaren till fastigheterna så begär eller,

där fastigheterna tillhöra olika ägare, dessa äro ense därom.

5 §.

Har skifteslag undergått laga delning och varder jord frånvunnen viss ägolott

av anledning att jorden hör till annat skifteslag, åligge ägaren till den

ägolott, vid talans förlust, att sist inom ett år därefter påkalla förrättning för

fastställande av det vederlag, som i följd härav må tillkomma ägolotten från

skifteslaget i övrigt eller vissa ägolotter inom skifteslaget. Har jorden frångått

ägolotten innan den dag, då denna lag trädde i kraft, skall berörda tid

av ett år räknas från sistnämnda dag.

6 §•

I fråga om förrättningar, som i 1, 3, 4 och 5 §§ avses, skola de i 2, 3,

15, 16 och 18 kap. beträffande laga skifte givna föreskrifter i tillämpliga

delar lända till efterrättelse. I övrigt skola förrättningar, om vilka i förstnämnda

tre paragrafer förmäles, verkställas på sätt beträffande motsvarande

åtgärder i samband med laga skifte är föreskrivet.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

Där flera hava del i förrättning, som i 1, 8, 4 eller 5 § avses, skola kostnaderna

för förrättningen fördelas efter vad i varje fall av förrättningsmännen

prövas skäligt.

7 §•

Där jord, som, på sätt i 3 § andra stycket eller 5 § sägs, frångår ägolott,

icke uppgår till mera än två procent av ägolotten enligt den vid skiftet

verkställda uppskattning, skall vederlaget bestämmas i penningar att utgå

efter den vid skiftet tillämpade delningsgrund. Sådant vederlag skall, utom

ersättning för det naturliga jordvärdet, beräknad efter ty i 11 kap. 2 §

andra stycket sägs, jämväl innefatta gottgörelse, varom i 14 kap. 6, 8 och

11 §§ förmäles. Utgör den frångångna jorden större andel av ägolotten än

ovan är sagt, ankomme på förrättningsmännen att avgöra, huruvida och på

vad sätt från andra ägolotter inom skifteslaget jord bör utbrytas för att tillläggas

förstnämnda lott samt skiftet i enlighet därmed i erforderliga delar

jämkas, eller huruvida eller i vad mån ersättningen må utgöras i penningar.

Vid avgörande av denna fråga skall hänsyn tagas å ena sidan till den frångångna

jordens större eller mindre betydelse för brukningen av ägolotten och

å den andra sidan till kostnaden för utbrytning av vederlag i jord och därav

föranledd jämkning i skiftet.

Utgår vederlaget i jord, skola i sammanhang med vederlagets utbrytande

och jämkningen i skiftet verkställas de likvider, vartill förhållandena föranleda,

och skola för sådana likvider de i 14 kap. givna föreskrifter äga motsvarande

tillämpning.

8 §•

Har vid skifte av vattentäckt område fisket undanlagits från delningen eller

eljest ej däri ingått, eller utgör fiske särskild fastighet, må delning därav äga

rum, såframt det kan ske utan någon delägares förfång. För sådan delning

skall uppskattning av fiskeområdet ske efter de olika delarnas godhet med

hänsyn till fisket samt i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat

om laga skifte.

9 §•

Angående talan mot och fastställelse av förrättning, varom i 1, 3, 4 och

5 §§ sägs, är i 21 kap. stadgat.

10 §.

På begäran av den, som äger eller under fideikommissrätt eller ständig besittningsrätt

innehar jord, må Konungens befallningshavande förordna lantmätare

eller annan person, behörig att innehava befattning såsom mätningsman

i stad, att verkställa avmätning av jorden.

Sådant förordnande må ock meddelas på framställning av samhälle, där

den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, beträffande

mark, som hör till samhället.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 38.

59

Med avseende å förrättning, som i denna paragraf avses, skola bestämmelserna

i 2 kap. 11 § och 6 kap. 3 § äga tillämpning.

11 §■

Angående förrättning av lantmätare för andra än här ovan omförmälda

ändamål gälle vad därom är särskilt stadgat.

IV AVD.

Om domstolar och rättegång i jorddelningsmål, sa ock om

fastställelse av jorddelningsförrättning samt om rättelse i

fastställt skifte.

21 KAP.

A. Allmänna bestämmelser.

1 §■

Första domstol i jorddelningsmål å landet är ägodelningsrätt, en för varje

domsaga.

Där till skifteslag hör jord, som är belägen inom två eller flera domsagor,

skall skifteslaget anses lyda under ägodelningsrätten i den domsaga,

inom vilken största delen av jorden ligger.

2 §■

Ägodelningsrätt består av en ägodelningsdomare såsom ordförande samt

tre ägodelningsnämndemän.

Ordinarie domaren i domsagan är där ägodelningsdomare, såframt icke

Konungen av särskild anledning finner gott att för två eller flera domsagor

förordna en gemensam ägodelningsdomare. Härtill må icke utses annan än

lagkunnig, i domarevärv erfaren person. Vid förfall för ägodelningsdomaren

förordnar hovrätten till hans ställföreträdare person med de egenskaper, som

nyss nämnts.

Agodelningsnämndemännen, som höra vara allmänt betrodda, i lanthushållning

kunniga och med ortens förhållanden väl förtrogna män, skola vara

valbara till nämndemansbefattning vid häradsrätt i domsagan samt hava under

minst två år innehaft befattning som god man vid skiftesförrättningar och

må ej hava uppnått sextiofem års ålder.

3 §•

Ägodelningsnämndemän utses för sex år, till ett antal av sex i domsaga,

som består av allenast ett tingslag, och tre för varje tingslag i övriga domsagor.

Avgår ägodelningsnämndemän under tjänstgöringstiden, skall val avse

återstående del av samma tid.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

Val äger rum å tingsstället inför häradsrätten.

Valet verkställes genom valmän, som på föranstaltande av ägodelningsdomaren

utses å kommunalstämma av de i kommunens allmänna angelägenheter

röstberättigade, som där äga eller innehava jordbruksfastighet. I köping,

som utgör egen kommun, tillkomme rösträtt envar i kommunens allmänna

angelägenheter röstberättigad.

Vid utseende av valmän äge varje i valet deltagande en röst.

För kommun med 1,000 invånare och därunder utses 1 valman,

» » » över 1,000 t. o. m. 3,000 invånare 2 valmän,

» » » » 3,000 » 6,000 » 3 »

» » » » 6,000 » 9,000 » 4 »

o. s. v. efter samma beräkning för överskjutande folkmängd.

För varje kommun utses suppleanter till lika antal som valmän.

Höra delar av kommun till skilda tingslag, utses för vardera delen valmän

och suppleanter för det tingslag den tillhör.

4 §.

Vid val av ledamot i ägodelningsrätt äge varje valman en röst. Omröstningen

skall verkställas med slutna sedlar. Varje valsedel skall innehålla lika

många namn som antalet av de ledamöter, som skola väljas, och vare den

vald, som erhållit mera än hälften av de avgivna rösterna. Har ej sålunda

hela det antal ledamöter, som skall väljas, blivit utsett, upprättas en förteckning,

vari upptagas, därest icke någon blivit utsedd, de, som erhållit de

flesta rösterna, men eljest de, som näst efter den eller de utsedda erhållit

högsta röstetal. I förteckningen upptagas två gånger så många namn som

ledamöter då skola väljas. Därpå företages ny omröstning mellan de i förteckningen

uppförda personerna, och vare de valda, som då erhållit de flesta

rösterna. Vid lika röstetal skilje lotten.

Klagan över valet föres genom besvär enligt 27 kap. rättegångsbalken.

Över hovrättens utslag må klagan ej föras.

Om valets utgång skall häradsrättens ordförande, så fort ske kan, insända

uppgift till Konungens befallningshavande i länet, som har att ofördröjligen

införa uppgiften i länskungörelserna. Är annan än ordinarie domaren i domsagan

ägodelningsdomare, skall skriftlig underrättelse om valets utgång ofördröjligen

meddelas jämväl denne.

5 §•

Finner ägodelningsdomaren, att ägodelningsnämndeman upphört att vara

valbar, eller har ägodelningsnämndeman hos ägodelningsdomaren lagligen avsagt

sig uppdraget, föranstalte ägodelningsdomaren om nytt val.

Om skyldighet att åtaga sig uppdrag som ägodelningsnämndeman och att

kvarstå i uppdraget, så ock att efter avgång fortfarande bestrida befattningen

intill dess annan blivit utsedd, skall vad som finnes stadgat beträffande

nämndeman i häradsrätt äga motsvarande tillämpning.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts Proposition Nr SS.

6 §•''

Av de till ägodelningsnämndemän valda skola i ägodelningsrätten tjänstgöra

de tre, som av ägodelningsdomaren för varje gång kallas därtill. Hålles

ägodelningsrättens sammanträde vid syn på stället, böra företrädesvis de

närmast boende nämndemännen kallas att tjänstgöra.

'' §■

Uteblir ägodelningsnämndemän från sammanträde eller uppstår för honom

jäv eller annat laga förfall, kalle ägodelningsdomaren till tjänstgöring annan

ägodelningsnämndemän eller, där avsevärd tidsutdräkt därigenom skulle vållas,

annan till ledamot i ägodelningsrätten valbar man.

8 §•

Mot ordförande och ledamot i ägodelningsrätt gälle de jäv, som enligt

rättegångsbalken gälla mot domare. Ägodelningsnämndemän må icke deltaga

i handläggningen av mål angående förrättning, med vilken han tagit befattning

som god man.

9 §■

Ledamot i ägodelningsrätt skall, om han ej förut avlagt domared, avlägga

sådan ed inför ägodelningsrätten eller ägodelningsdomaren innan han inträder

i tjänstgöring.

10 §.

Angående sammanträde med ägodelningsrätt samt de mål, som därvid skola

förekomma, har ägodelningsdomaren att utfärda kungörelse, som sist fjorton

dagar före sammanträdet skall uppläsas i kyrkan för den eller de församlingar,

där jord, varom fråga är, ligger ; kalle ock inom samma tid ägodelningsnämndemän,

allmänna ombud och, där så prövas erforderligt, förrättningslantmätaren

till sammanträdet.

11 §•

Är till ägodelningsrätten inkommet mål av den beskaffenhet att det kan

prövas utan att rätten företager syn på stället, må sammanträde hållas å

tingsställe eller eljest å plats inom domsagan, som av ägodelningsdomaren

bestämmes med hänsyn till att minsta kostnader uppstå, och må i sådan

händelse, där saken icke fordrar mera skyndsamhet än att därmed till nästinfallande

lagtima ting eller sammanträde med tremansnämnd inom domsagan

kan anstå, ägodelningsrättens sammanträde utsättas till ting eller sammanträde,

varom nu är sagt, såvida sakägare ej annorlunda begär. I annat

fall skall ägodelningsrätten sammanträda å plats inom skifteslaget eller i dess

omedelbara närhet.

För .sina sammanträden vare ägodelningsrätt berättigad att förfoga över

nödiga lokaler i tingshus, allmän skola eller annan allmän byggnad, som icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

är för tillfället upptagen för sitt huvudsakliga ändamål eller utgöres av gudstjänstlokal.

Vållas särskilda utgifter för uppvärmning, belysning, städning

eller dylikt, skola de ersättas av sakägarna.

12 §.

För resa till och från det ställe, där ägodelningsrätten sammanträder, så

ock för uppehållet vid rätten njute ägodelningsdomaren och ägodelningsnämndemännen

ersättning enligt gällande resereglemente i den mån ej nedan

annat stadgas. Denna ersättning gäldas till ägodelningsdomaren av allmänna

medel och till ägodelningsnämndemännen av sakägarna.

Förekomma vid ett sammanträde flera mål, varde den å sakägare belöpande

kostnaden fördelad å alla målen efter ty skäligt prövas.

Hålles sammanträde med ägodelningsrätt å lagtima ting eller sammanträde

med tremansnämnd, och är häradsrättens ordförande även ägodelningsdomare,

eller är i häradsrätten tjänstgörande nämndeman tillika ägodelningsnämndeman,

skall ersättning ej till dem utgå.

13 §.

Att biträda ägodelningsrätten kalle ägodelningsdomaren, där så finnes erforderligt,

vederbörande överlantmätare.

Förekommer vid ägodelningsrätt fråga, för vars bedömande fordras särskild

fackkunskap, som icke annorledes är tillgänglig för rätten, må såsom

biträde tillkallas i sådant ämne sakkunnig person.

Mot sakkunnigt biträde gälle samma jäv som i 8 § stadgas beträffande

ledamot i ägodelningsrätt.

Överlantmätaren äger att för sin inställelse åtnjuta ersättning av allmänna

medel enligt gällande resereglemente.

Ersättning till annat sakkunnigt biträde bestämmes av ägodelningsrätten att

gäldas av sakägarna. Det åligger klaganden eller, där klagandena äro flera,

dessa en för alla och alla för en att förskjuta den bestämda ersättningen.

14 §.

Där enligt denna lag föreskrives, att besvär i jorddelningsmål skola till

ägodelningsdomare ingivas, stånde klaganden öppet att på eget äventyr i

betalt brev med posten insända besvären så tidigt, att de komma ägodelningsdomaren

tillhanda inom utgången av den för talans fullföljande för varje

särskilt fall stadgade tid.

B. Om vad till jorddelningsmål är att hänföra.

15 §.

Till jorddelningsmål hänföras:

1. Skiftesmål, vartill räknas

a) mål om tillstånd till laga skifte;

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

63

b) mål, däri genom underställning eller besvär prövning påkallas av annat

under laga skifte meddelat beslut än rörande tillstånd till skiftet eller avåtgärd,

som under laga skifte vidtagits;

e) mål om fastställelse av laga skifte, så ock av förrättning för bestämmande

av fastighetsgräns, där förrättningen skett i sammanhang med laga skifte;

d) mål rörande talan mot och fastställelse av förrättning, som jämlikt stadgandet

i 14 kap. 10 § hållits efter det laga skifte blivit fastställt;

e) mål om rättelse i fastställt laga skifte;

2. Avstyckningsmål, vartill räknas

a) mål om tillstånd till avstyckning;

b) mål, däri genom besvär prövning påkallas av annat under avstyckningsförrättning

meddelat beslut än rörande tillstånd till avstvckningen eller av

åtgärd, som under avstyckningsförrättning vidtagits;

c) mål om fastställelse av avstyckning, där ej, på- sätt i 43 § tredje stycket

sägs, fastställelse meddelas av överlantmätaren, så ock av förrättning för

bestämmande av fastighetsgräns i samband med avstyckning;

3. Mål rörande talan mot och fastställelse av ägoutbyte i sammanhang

med laga skifte, så ock talan mot och fastställelse av förrättning, varom i

20 kap. 1, 3, 4 och 5 §§ förmäles;

4. Mål om rågång eller annan fastighetsgräns i andra fall än ovan avses;

5. Sådan tvist om äganderätt eller ständig besittningsrätt till jord eller om

innehav av äga, som enligt 3 kap. 12 § underställes ägodelningsrättens prövning;

6. Vid avstyckningsförrättning uppkommande tvist, varom i 19 kap. 15 §

sista stycket förmäles;

7. Tvist, som i samband med jorddelningsförrättning yppas angående

beståndet och omfånget av rättighet till skogsfång, mulbete eller annat å

fastighet, som ingår i förrättningen, vilande servitut; och

8. Mål om beloppet av kostnader för jorddelningsförrättning, där ej målet

ändå enligt vad ovan stadgas är att anse såsom jorddelningsmål.

16 §.

Där efter jorddelningsförrättnings påbörjande tvist yppas,

om viss äga utgör fastighet för sig eller hör till annan fastighet,

om äga är att anse såsom samfälld,

om äga hör till en ägolott eller till en annan,

om delägare har del. i skifteslag efter andelstal eller inom vissa gränser.

om äga skall anses såsom odaläga och i sådan egenskap tillhöra viss ägolott

utöver dess ägobelopp enligt delningsgrunden,

skall tvisten, ändå att den icke jämlikt 15 § 5 må vara att till jorddelningsmål

hänföra, räknas såsom sådant mål.

Fråga, som i jorddelningsmål uppkommer om skyldighet för lantmätare att

på egen bekostnad helt eller delvis omgöra förrättning eller att gälda kostnaden

för ägodelningsrättens sammanträde, skall ock såsom jorddelningsmål anses.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

C. Om jorddeluingsmåls anhängiggörande.

17 §.

I vilka fall beslut under jorddelningsförrättning eller tvist, som vid sådan

förrättning uppkommit, skall underställas ägodelningsrättens prövning, därom

är förut i denna lag stadgat.

18 §.

Är delägare missnöjd med under laga skifte meddelat beslut, varigenom

jäv mot förrättningsman ogillats, har han att mot beslutet fullfölja talan genom

besvär, vilka inom trettio dagar från det beslutet avkunnades skola ingivas

till ägodelningsdomaren.

19 §.

Är vid laga skifte, som avser skifteslag enligt 1 kap. 2 § under 1, delägare

missnöjd med under skiftet meddelat beslut angående delägares yrkande,

att hans ägor jämlikt 1 kap. 20 § icke skola ingå i skifte, nyttjande under

skiftet av skog eller torvmosse, bestämmande av rågång eller annan fastighetsgräns,

ägoutbyte, delningsgrund eller undantag av mark från skifte, och

är ej sådant fall för handen, att frågan skall genom underställning dragas

under ägodelningsrättens prövning, eller är vid laga skifte, varom ovan nämnts,

delägare missnöjd med hävdeförteckning, då innehavet är delningsgrund eller

eljest kan inverka på ägotilldelningen, eller med beslut i fråga, varom i

3 kap. 10 § sägs, har han att inom trettio dagar från det beslutet avkunnades

eller, där fråga är om hävdeförteckning, inom samma tid från det hävdeförteckningen

behandlades å sammanträde till ägodelningsdomaren ingiva till

ägodelningsrätten ställda besvär.

Vad i första stycket stadgas skall, jämväl där skiftet avser skifteslag, varom

i 1 kap. 2 § under 2 eller 3 sägs, äga tillämpning såvitt angår beslut i fråga

om bestämmande av rågång eller annan fastighetsgräns.

Är tillkallat sakkunnigt biträde eller delägare missnöjd med förrättningsmännens

beslut angående ersättning till det sakkunniga biträdet, skall talan

däremot fullföljas på sätt och inom tid, varom i första stycket sägs.

20 §.

Mot beslut eller åtgärd under laga skifte i andra fall, än i 17, 18 och

19 §§ avses, må talan fullföljas på enahanda sätt, som i sistnämnda paragraf

sägs, inom fyrtiofem dagar från det sammanträde, då skiftet förklarats avslutat

eller beslut meddelats, att skifte icke kan äga rum.

21 §•

Har delägare icke närvarit, då beslut i ärende, som enligt 19 § är föremål

för särskild talan, meddelades, eller då hävdeförteckning behandlades å

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

65

sammanträde, och kan han styrka, att han då haft laga förfall och ej kunnat

ställa ombud för sig, då må han på sätt i nämnda paragraf sägs mot det

beslut eller den åtgärd anföra besvär sist inom trettio dagar från förfallets

upphörande, där ej tid för klagan mot skiftet då är ute.

22 §.

Är någon missnöjd med beslut, varigenom förklarats, att avstyckningsförrättning

icke kan äga rum eller att fråga om sådan förrättning förfallit, eller

eljest med beslut eller åtgärd under avstyckningsförrättning, och skall frågan

ej genom underställning dragas under ägodelningsrättens prövning, har han

att till ägodelningsdomaren ingiva sina till ägodelningsrätten ställda besvär,

i förra fallet inom trettio dagar från den dag, beslutet gavs, men eljest inom

trettio dagar från den dag, då förrättningen, på sätt i 19 kap. 21 § sägs,

blivit avslutad.

Har avstyckning vid förrättningens avslutande blivit av fastighetens ägare

eller, där flera sakägare finnas, av dem samtliga medelst påskrift å protokollet

godkänd, må talan mot förrättningen sedermera icke föras.

23 §.

Mot beslut eller åtgärd under jorddelningsförrättning, som i denna lag avses,

i andra fall, än nu är sagt, må talan föras genom besvär, som, ställda till

ägodelningsrätten, skola ingivas till ägodelningsdomaren inom trettio dagar

från den dag, då den förrättning, under vilken beslutet meddelats eller åtgärden

vidtagits, blivit avslutad.

Under jorddelningsförrättning inbegripes jämväl förrättning, som jämlikt 14

kap. 10 § hålles efter det laga skifte blivit fastställt.

24 §.

Talan i mål, varom i 15 § under 4, 7 och 8 samt 16 § första stycket

förmäles, skall anhängiggöras genom stämning, där ej, såvitt angår i sistnämnda

lagrum avsett fall, tvisten jämlikt 3 kap. 12 § underställes ägodelningsrättens

prövning.

För prövning av fråga, som avses i 16 § andra stycket, erfordras ej stämning.

Stämning till ägodelningsrätt gives av ägodelningsdomaren.

25 §.

Huru fastställelse av jorddelningsförrättning så ock rättelse i fastställt skifte

påkallas, därom stadgas här nedan.

D. Om förfarandet hos ägodelningsdomaren och vid ägodelningsrätten.

26 §.

I de fall, då fråga skall underställas ägodelningsrättens prövning, insände

lantmätaren, där ej frågan rör tvist, varom i 3 kap. 12 § eller 19 kap. 15 §

Bihang till riksdagens protokoll. 1 sand. 31 käft. (Nr 38.) 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

förmärs, skyndsamt till överlantmätaren i länet handlingarna i målet eller

utdrag av dem i vad de angå underställda frågan. Är fråga om tvist, varom

nyss sagts, skola handlingarna insändas till ägodelningsdomaren.

I fall, som i 4 kap. 4 § sista stycket sista punkten avses, åligger det överlantmätaren

att, efter anmodan av ägodelningsdomaren, från lantmätaren infordra

handlingarna i målet.

27 §.

Hava besvär inkommit till ägodelningsdomaren, förelägge han, där ej besvären

gälla avslutad jorddelningsförrättning, förrättningslantmätaren att till

ägodelningsdomaren eller överlantmätaren inom viss tid insända handlingarna

i målet.

28 §.

Sedan i mål, som i 26 § första stycket första punkten samt andra stycket

ävensom i 27 § avses, handlingarna inkommit till överlantmätaren, överlämne

denne så fort ske kan handlingarna jämte eget yttrande ävensom det yttrande,

han må hava infordrat från förrättningslantmätaren, till ägodelningsdomaren.

Gälla besvär avslutad jorddelningsförrättning, skall överlantmätarens yttrande

jämväl innefatta redogörelse för verkställd teknisk granskning av förrättningen.

29 §.

Finner ägodelningsdomaren inkommet mål uppenbarligen icke kunna av

ägodelningsrätten upptagas till prövning, teckne han beslut därom å handlingarna

eller besvärsskriften och underrätte ofördröjligen vederbörande, att

beslut i målet meddelats. Beslutet skall innehålla underrättelse vad den,

som är missnöjd med beslutet, har att iakttaga för fullföljd av talan däremot.

Avse besvär klagan däröver, att jäv mot förrättningsman ogillats, meddele

ägodelningsdomaren skyndsamt beslut över besvären.

I andra fall än dem, om vilka ovan i denna paragraf sägs, utsätte ägodelningsdomaren,

så snart lämpligen kan ske, tid och ort för målets handläggning

vid ägodelningsrätten.

30 §•

Sedan kungörelse och kallelse ägt rum i behörig ordning, må till ägodelningsrätten

annorledes än genom stämning inkommet mål företagas till handläggning

och avgörande utan hinder av delägares, allmänt ombuds eller förrättningslantmätarens

utevaro.

31 §.

Över invändning, som göres av part, meddele ägodelningsrätten särskilt

beslut, där invändningen är av den beskaffenhet att sådant erfordras. Innefattar

beslutet ej avvisande av målet, skall med handläggningen av målet

fortgå, och må talan mot beslutet fullföljas i sammanhang med besvär i

huvudsaken.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

67

32 §.

Där för utredning av teknisk fråga så finnes erforderligt, må ägodelningsdomaren

eller ägodelningsrätten uppdraga åt överlantmätaren att ensam eller

med biträde av två ägodelningsnämndemän verkställa undersökning å marken.

Om tiden för sådan undersökning skall överlantmätaren på sätt finnes

lämpligt underrätta delägare och allmänna ombud.

För biträde vid sådan undersökning njute ägodelningsnämndemännen ersättning

i likhet med vad i 12 § stadgas om ersättning för inställelse vid ägodelningsrätt.

33 §.

Finner ägodelningsrätten vid prövning av inkommet mål, att förrättning

bör avbrytas eller att förrättning, som avbrutits, bör oberoende av anförda

besvär fortgå, meddele föreskrift därom till förrättningslantmätaren. Anser

ägodelningsdomaren i anledning av inkommet mål skäl förefinnas för förrättnings

avbrytande, utställe så snart ske kan målet till ägodelningsrättens avgörande.

Sådan föreskrift, som i denna paragraf sägs, träde genast i kraft och gälle

till dess annorlunda förordnats.

34 §.

Mål böra av ägodelningsrätten företagas i den ordning de inkommit; dock

att mål, som omförmäles i 19 eller 26 §, i allmänhet bör företagas framför

andra.

35 §.

Utan hinder av vad i 34 § är stadgat, må senare inkommet mål företagas

framför ett tidigare inkommet, när besparing i kostnad kan vinnas därmed

eller arbetets jämna gång därigenom befordras.

36 §.

Ägodelningsdomaren före protokoll vid ägodelningsrättens sammanträden

och underskrive protokollet å rättens vägnar. Han skall ock föranstalta därom

att anteckning om sådant till ägodelningsrätten inkommet jorddelningsmål,

som avses i 15 § under 5, 6 och 7 samt i 16 § första stycket, verkställes

så väl i lagfartsprotokollet å nästa rättegångsdag under lagtima ting som ock

i lagfartsboken.

Ägodelningsdomaren skall föra dagbok över till rättens eller ägodelningsdomarens

åtgärd inkomna mål samt inom en månad efter varje års slut insända

dagboken till justitiekanslersämbetet vid bot av en krona femtio öre

för var dag han uteblir. Formulär till dagbok fastställes av Konungen.

37 §.

Yppas, då beslut skall av ägodelningsrätt meddelas, skiljaktiga meningar,

vare lag som i rättegångsbalken stadgas beträffande andra domstolar än

häradsrätt.

Vid omröstning säge ägodelningsdomaren sin mening först.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

38 §.

Ägodelningsrättens utslag skall avkunnas offentligt och underrättelse däri

meddelas om vad den, som vill söka ändring i utslaget eller i det, som förefallit

under målets handläggning, har att iakttaga för fullföljd av sin talan.

Det åligger ägodelningsdomaren att tillställa förrättningslantmätaren ett

exemplar av utslaget ävensom, där så finnes nödigt, av rättens protokoll i

målet eller vissa delar därav.

39 §.

I allt, varom ej i denna lag eller i annan lag eller författning är särskilt

stadgat, skall beträffande ägodelningsrätt och rättegången därstädes lända till

efterrättelse vad i fråga om allmän underrätt finnes föreskrivet, där det är

tillämpligt.

40 §.

Åtal mot ledamot i ägodelningsrätt för fel eller försummelse i ämbetet skall

upptagas av vederbörande hovrätt.

E. Om fastställelse av jorddelningsförrättning.

41 §.

Sedan jorddelningsförrättning, som i denna lag avses, eller

laga skifte,

avstyckning,

förrättning för bestämmande av rågång eller annan fastighetsgräns eller

ägoutbyte, evad sådan förrättning skett i samband med annan jorddelningsförrättning

eller icke,

förrättning enligt 20 kap. 3, 4 eller 5 §,

förrättning, som jämlikt 14 kap. 10 § hållits efter det laga skifte fastställts,

blivit avslutad, åligger det lantmätaren att inom den för besvärs anförande

för varje fall stadgade tid till överlantmätaren i länet insända till förrättningen

hörande karta, där sådan finnes, ävensom övriga handlingar angående

förrättningen. I fall, varom i 22 § andra stycket sägs, skola handlingarna

insändas inom femton dagar från det förrättningen blivit avslutad.

42 §.

Då talan fullföljts mot avslutad jorddelningsförrättning, varom i 41 § förmärs,

skall ägodelningsrätten i sammanhang med besvärens avgörande pröva

förrättningen till alla delar, även om anmärkning blott i viss del framställts

mot förrättningen.

Avser mot förrättningen fullföljd talan allenast fråga om beloppet eller

fördelningen av förrättningskostnader, skall prövning av förrättningen företagas

för sig i den ordning, varom i 43 § stadgas.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

69

Finnes i förrättningen fel av beskaffenhet att inverka på förrättningen i

dess helhet, skall förrättningen undanröjas. Hava fel förelupit, vilka inverka

allenast på vissa åtgärder under förrättningen, har ägodelningsrätten att, med

undanröjande av dessa åtgärder, meddela erforderliga föreskrifter för åstadkommande

av rättelse. Finnes förrättningen lagligen beskaffad, meddele

ägodelningsrätten fastställelse å förrättningen.

Har laga skifte eller avstyckning ägt rum inom samhälle, där den för städerna

gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, skall, där vid förrättningen

sådant påyrkats eller ägodelningsrätten eller ägodelningsdomaren eljest

så prövar nödigt, innan målet avgöres yttrande däri inhämtas från byggnadsnämnden.

Är fråga om avstyckning av mark för sammanläggning med annan fastighet,

må fastställelse ej meddelas, med mindre tillika gives förordnande om

sammanläggningen.

43 §.

Hava besvär icke inom stadgad tid anförts mot avslutad jorddelningsförrättning,

varom ovan sägs, överlämne överlantmätaren, där ej stadgandet i

tredje stycket annat föranleder, handlingarna till ägodelningsdomaren; bifoge

ock eget yttrande ävensom den förklaring över gjorda anmärkningar, han

må hava infordrat från förrättningslantmätaren. I fråga om yttrande, varom

nu är sagt, gälle vad i 28 § andra stycket sägs.

Sedan handlingarna inkommit till ägodelningsdomaren, företage denne förrättningen

till prövning, därvid vad i 42 § fjärde stycket sägs skall äga

tillämpning. Där anledning ej förekommer till annat än att förrättningen är

lagligen beskaffad, samt, såvitt angår avstyckning av mark för sammanläggning

med annan fastighet, förordnande tillika gives om sammanläggningen,

meddele ägodelningsdomaren fastställelse å förrättningen, men eljest hänskjute

han frågan till ägodelningsrätten samt utsätte, så snart lämpligen kan ske,

tid och ort för målets handläggning. För ägodelningsrättens behandling av

målet gälle i ty fall vad i 42 § tredje stycket sägs.

Utgöres förrättningen av sådan avstyckning, med vilken avses bildande av

särskild fastighet, har överlantmätaren att, med iakttagande av vad i 42 §

fjärde stycket stadgas, företaga förrättningen till prövning samt, där anledning

ej förekommer till annat än att förrättningen är lagligen beskaffad,

meddela fastställelse därå. Har förrättningen, på sätt i 22 § andra stycket

sägs, blivit medelst påskrift å protokollet godkänd, utgöre den omständigheten,

att den för talan mot avstyckningsförrättning stadgade tid icke gått till ända,

ej hinder för prövningens företagande. Förekommer anledning att förrättningen

icke är lagligen beskaffad, hänskjute överlantmätaren frågan om fastställelse

till ägodelningsrätten, skolande för sådant fall de i första stycket

meddelade föreskrifter äga tillämpning.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

44 §.

Sedan beslut om fastställelse meddelats eller, där talan mot beslutet må

föras, detta vunnit laga kraft eller talan däremot ogillats, teckne ägodelningsdomaren,

i den mån ej föreskriften i tredje stycket annat föranleder, bevis

om fastställelsen å kartan, därest sådan finnes, ävensom, där fråga är om

annan förrättning än avstyckning, å förrättningshandlingarna, allt i enlighet

med av Konungen utfärdade närmare föreskrifter.

Lag samma vare, där Konungen med ändring av ägodelningsrätts utslag,

varigenom jorddelningsförrättning upphävts eller rättelse däri föreskrivits,

fastställt förrättningen.

Har överlantmätaren meddelat fastställelse å avstyckningsförrättning, skall

vad förut i denna paragraf stadgats om ägodelningsdomaren gälla beträffande

överlantmätaren.

45 §.

Ägodelningsdomaren åligger att föra protokoll över av honom jämlikt föreskrifterna

i detta kapitel handlagda mål.

Där överlantmätaren jämlikt 43 § tredje stycket handlagt avstyckningsmål,

skall vad i första stycket sägs om ägodelningsdomaren äga motsvarande tilllämpning

beträffande överlantmätaren.

46 §.

Har vid jorddelningsförrättning blivit bestämt, att ersättning skall från ägolott

utgå, åligge det ägodelningsdomaren, efter det fastställelse å förrättningen

meddelats eller, där talan mot beslutet om fastställelse må föras, beslutet

vunnit laga kraft eller talan däremot ogillats, att föranstalta därom, att angående

beloppet samt de tider, å vilka ersättningen skall betalas, anteckning

varder gjord såväl i inteckningsprotokollet å nästa rättegångsdag under lagtima

ting som ock i inteckningsboken.

F. Om rättelse i fastställt skifte.

47 §.

Har, sedan laga skifte blivit genom laga kraft ägande beslut fastställt, utrönts,

att vid skiftet förelupit fel i mätningen eller uträkningen, äge den delägare,

som därigenom erhållit mindre ägobelopp än honom skolat tillkomma,

att hos ägodelningsrätten söka rättelse inom ett år från det kartan utlämnats

till delägarna på sätt i 16 kap. 7 § sägs.

Beträffande ansökan om sådan rättelse skall vad som är stadgat om besvär

över jorddelningsförrättning äga motsvarande tillämpning.

48 §.

Sådan rättelse, varom i 47 § sägs, skall verkställas genom jämkning i skiftet

på det sätt att minsta rubbning av skiftet sker. Dock må under de villkor,

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

71

som i 16 kap. 6 § stadgas, rättelse ske genom bestämmande av vederlag i

penningar, och skall beträffande verkställande av dylik rättelse vad i 16 kap.

5 § andra stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.

Kostnaden för rättelsen så ock utgifterna för ägodelningsrättens sammanträde

i den mån dessa icke utgå av allmänna medel skola, där ej särskilda omständigheter

annat föranleda, gäldas av den lantmätare, som förrättat skiftet.

49 §.

I fråga om utsättande och avslutande av sådan förrättning, som avses i

48 §, så ock om fullföljd av talan emot och fastställelse av förrättningen

skall vad om laga skifte är stadgat äga motsvarande tillämpning.

G. Om fullföljd av talan mot beslut av ägodelningsrätt eller ägodelningsdomare

i jorddelningsmål så ock mot beslut av överlantmätare om

fastställelse å avstyckning.

50 §.

Klagan må ej föras över ägodelningsdomares beslut i fråga om jäv mot

förrättningsman eller över ägodelningsrätts utslag beträffande ägors gradering

eller åsättande av sådant jämförelsetal eller uppskattningsvärde, varom i 11

kap. 2 § andra stycket förmäles. Ej heller må utom i fall, varom i 52 §

sägs, klagan föras över beslut, varigenom fastställelse å jorddelningsförrättning

meddelats av ägodelningsrätt, ägodelningsdomare eller överlantmätare.

51 §.

Där ej efter vad i 50 § sägs vid ägodelningsrätts eller ägodelningsdomares

beslut i jorddelningsmål eller överlantmätares beslut, varigenom fastställelse

meddelats å avstyckning, skall förbliva, må talan mot sådant beslut fullföljas

hos Konungen.

52 §.

Beslut, varigenom fastställelse meddelats å jorddelningsförrättning inom

samhälle, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas,

må överklagas av byggnadsnämnden. Om sådant beslut skall byggnadsnämnden

utan dröjsmål underrättas av ägodelningsdomaren eller överlantmätaren.

Har, efter det besvär anförts i anledning av avslutad jorddelningsförrättning,

ägodelningsrätten meddelat fastställelse å förrättningen, må den, vilkens besvär

genom ägodelningsrättens utslag lämnats utan bifall, fullfölja talan mot utslaget,

dock allenast i den mån honom därigenom emot gått.

53 §.

Har fastställelse vägrats å jorddelningsförrättning, mot vilken besvär icke

blivit anförda, må klagan över ägodelningsrättens utslag fullföljas jämväl av

förrättningslantmätaren.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 38.

Innefattar eljest ägodelningsrätts beslut förpliktande för förrättningslantmätaren

att utan särskild ersättning omgöra förrättning eller del därav eller

att gälda kostnad för ägodelningsrättens sammanträde, då må han föra klagan

mot beslutet därutinnan.

54 §.

Talan, varom i 51 § sägs, föres genom besvär, vilka i två exemplar och

åtföljda av ägodelningsrättens, ägodelningsdomarens eller överlantmätarens

protokoll skola ingivas till ägodelningsdomaren inom trettio dagar från utslagets

dag, denna oräknad.

Har klaganden underlåtit att till ägodelningsdomaren inkomma med protokoll

i målet och är ej detta av annan part ingivet, förelägge ägodelningsdomaren

klaganden viss tid att inkomma därmed, vid äventyr att, där det ej

är hos Konungen tillgängligt, då målet företages till avgörande, klaganden

skall hava förlorat sin talan.

Avse besvären klagan över beslut av överlantmätare, skall ägodelningsdomaren

genast om besvären underrätta överlantmätaren, vilken det åligger

att ofördröjligen till ägodelningsdomaren översända de hos honom befintliga

handlingarna i målet.

55 §.

Då besvär sålunda inkommit, läte ägodelningsdomaren genast översända

ena exemplaret av inlagan till den delägare, som blivit utsedd att förvara

förrättningshandlingarna, eller, om denne är klagande eller icke någon är utsedd

att förvara förrättningshandlingarna eller hinder eljest möter, till annan

delägare, och förelägge genom kungörelse i kyrkan, på sätt i 3 kap. 1 §

sägs, de icke klagande delägarna att inom trettio dagar från kungörandet till

ägodelningsdomaren ingiva eller med posten insända till Konungen ställd

förklaring över besvären, vid påföljd att icke vidare varda i målet hörda.

Kungörelse, varom ovan sägs, skall innehålla uppgift å den person, till vilken

besvärsinlagan blivit översänd.

56 §.

Yrkas i besvär, att ersättningsskyldighet eller skyldighet att utföra arbete

på egen bekostnad skall åläggas förrättningslantmätaren, eller erfordras eljest

förklaring av denne, skola besvärshandlingarna tillställas honom med föreläggande

att inom trettio dagar därefter med återställande av handlingarna

avgiva förklaring vid påföljd att icke vidare varda i målet hörd.

57 §.

Sedan infordrade förklaringar inkommit eller den förelagda tiden tilländagått

utan att förklaring avgivits, skall ägodelningsdomaren insända handlingarna

i målet till Konungens nedre justitierevision.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

73

Förslag

till

LAG

om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om

delning av jord å landet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Den nu antagna lagen om delning av jord å landet skall jämte vad här

nedan stadgas lända till efterrättelse från och med den dag, Konungen bestämmer.

Val av ägodelningsnämndemän så ock de åtgärder, som för inrättande av

ägodelningsrätter enligt den nya lagen eljest erfordras, må efter ty Konungen

bestämmer kunna äga rum innan den nya lagen i övrigt trätt i kraft.

2 §•

Beträffande jorddelningsförrättning, som påbörjats innan den nya lagen

trätt i kraft, skall nya lagen, där så ske kan, tillämpas å frågor, som vid

förrättningen förekomma till behandling efter nya lagens ikraftträdande.

I fråga om talan emot och fastställelse av sådan förrättning skall nya

lagen äga tillämpning, dock att frågan, huruvida talan må efter förrättningens

avslutande föras emot åtgärd, som vidtagits innan nya lagen trätt i kraft,

skall bedömas enligt äldre lag.

3 §■

Mål, som före nya lagens ikraftträdande inkommit till ägodelningsrätt eller

dess ordförande men icke därförinnan av samma rätt eller dess ordförande

avgjorts, varde jämlikt äldre lag prövat av vederbörande enligt nya lagen inrättade

ägodelningsrätt eller dess ordförande.

4 §.

Jämkning på grund av fel i uträkning i skifte, som fastställts innan nya

lagen trätt i kraft, må sökas inom förut stadgad tid.

5 §■

I fråga om bestämmande av tomtgräns inom samhälle å landet, varest

finnes tomtindelning såsom i stad, skall 2 kap. i lagen om fastighetsbildning

i stad fortfarande äga tillämpning.

Beträffande vissa andra jorddelningsförrättningar inom samhälle å landet,

för vilket skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestäm
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

melser, skall den nya lagen äga tillämpning allenast i den mån 5 och 6 kap.

i lagen om fastighetsbildning i stad därom meddela föreskrift.

6 §■

Genom nya lagen upphävas:

12 kap. 5 och 6 §§ samt 13 kap. jordabalken;

1 kap. samt 19 kap. 4 § byggningabalken;

stadgan den 9 november 1866 om skiftes verket i riket;

lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring;
kungl.

cirkuläret den 15 juli 1766 om länsgränssynerätt;

§ 8 i förordningen den 1 augusti 1805 om skogarna i riket i vad den

innehåller föreskrifter om villkor för delning av sockenallmänning samt om

Konungens befallningshavandes befattning med frågor om delning av sådan

allmänning;

kungl. brevet den 19 mars 1839 angående vissa föreskrifter rörande laga

skifte i Gävleborgs län; samt, i den mån ej i 8 § annat sägs, kungörelsen

den 18 februari 1859 om förändrade föreskrifter i avseende å besuttenhetsoch

skiftesväsendet i Stora Kopparbergs län;

tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring eller förklaring

av vad sålunda upphävda lagrum innehålla eller tillägg därtill, där

ej här nedan annorlunda stadgas;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot

nya lagens bestämmelser.

7 §•

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som

ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall sådan bestämmelse i stället

tillämpas.

Vad i lag eller författning stadgas i avseende å ledamot i ägodelningsrätt

skall gälla om ägodelningsnämndeman.

8 §.

I fråga om laga skifte till rubbning av storskifte, som inom Kopparbergs

län blivit verkställt på bekostnad eller med understöd av staten, skall vad i

kungörelsen den 18 februari 1859 finnes stadgat om skiftesvitsord fortfarande

lända till efterrättelse.

9 §.

Vad om förbud mot avsöndring från lotshemman av krono- eller skattenatur

är i kungl. brevet den 19 augusti 1823 samt förordningen den 9 juli

1862 stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om avstyckning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Eungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

Ib

10 §.

Genom nya lagen och vad här ovan förordnats skola ej anses hava upphävts

:

de genom lagen den 5 juni 1909 stadgade särskilda bestämmelser angående

laga skiften i Jukkasjärvi och Karesuando socknar av Norrbottens län;

vad om hinder mot delning av samfälld husbehovsskog stadgas i lagen den

18 juni 1925 innefattande bestämmelser med avseende å upphävande av lagen

den 5 juni 1909 om uteslutande tills vidare av rätten att erhålla laga skifte

inom vissa områden; samt

lagen den 30 april 1925 rörande vissa laga skiften inom de på bekostnad

eller med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län.

11 §•

Vad i lagen den 22 juni 1921 huru förhållas bör med ströängar vid ägostyckning

inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmark ävensom i lagen

av samma dag om förbud mot avsöndring av ströängar inom nämnda lappmark

stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om avstyckning.

12 §.

Har upplåtelse av andel för viss fastighet i oskift mark ägt rum före den

1 januari 1897, och har lagfart därå meddelats innan den nya lagen trätt i

kraft, skall den behörighet att påkalla skifte av denna mark, som, där upplåtelsen

ej skett, kunnat tillkomma fastighetens ägare, i stället tillkomma

ägaren av den upplåtna andelen.

13 §.

Har, innan den nya lagen trätt i kraft, av hemman eller av sådan under

särskilt nummer i jordeboken upptagen lägenhet, som ej tillkommit genom

avsöndring, överlåtits viss till gränserna bestämd ägovidd, och skulle enligt

äldre lag utbrytning av samma ägovidd ske genom ägostyckning, skall i avseende

å utbrytningen därav den äldre lagen tillämpas, sakägarna dock

obetaget att, där de så önska samt laga hinder icke möter, göra den överlåtna

ägovidden till föremål för avstyckning.

14 §.

I fråga om avsöndring, som skett innan den nya lagen trätt i kraft, skall

vad i äldre lag stadgas fortfarande äga tillämpning, vederbörande emellertid

obetaget att, där icke faställelse å avsöndringen meddelats eller laga hinder

eljest möter, göra det upplåtna området till föremål för avstyckning.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

Förslag

till

LAG

om ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917

(nr 269) om fastighetsbildning i stad.

Härigenom förordnas, att 6 kap. 3 § i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning

i stad skall upphöra att gälla samt att 5 kap. 2, 3, 5, 10, 13, 14,

15, 20, 21, 22 och 23 §§ samt 6 kap. 5, 11, 12 och 13 §§ i nämnda lag

skola erhålla följande ändrade lydelse ävensom att i 5 kap. av samma lag

skall efter 23 § införas en ny paragraf, 24 §, av nedan angiven lydelse:

5 KAP.

2 §.

Avstyckning skall verkställas av i stadens tjänst anställd mätningsman eller,

där sådan ej finnes, av till sådan befattning behörig person, som på förslag

av byggnadsnämnden förordnas av Konungens befallninghavande att tills vidare

förrätta avstyckningar i staden. Finnes uppdraget ej kunna anförtros

föreslagen person, förordne Konungens befallningshavande som skäligt prövas.

Avstyckning företages efter skriftlig ansökan av fastighetens ägare hos

byggnadsnämden, som överlämnar ansökningen till förrättningsmannen. I fall,

då område, som skall avstyckas, blivit till annan överlåtet, äge ock han rätt

göra framställning, som nu sagts.

Förrättningsmannen har att skyndsamt företaga förrättningen samt, där så

ske kan, i ett sammanhang bringa den till slut.

Om tid och ställe för förrättningen skall förrättningsmannen minst åtta

dagar förut underrätta byggnadsnämnden.

Vid förrättningen skola föreskrifterna i 2, 3, 6 och 7 kap., 18 kap. 3 §

första stycket samt 19 kap. 27 § i lagen om delning av jord å landet äga

motsvarande tillämpning, så vitt icke i denna lag är annorlunda stadgat.

Är förrättningsman av jäv hindrad företaga förrättning, anmäle ofördröjligen

förhållandet hos byggnadsnämnden, som, där ej annan efter ty i första

stycket sägs behörig förrättningsman är att tillgå, har att hos Konungens befallningshavande

utverka förordnande för särskild förrättningsman.

3 §.

Utan hinder av att kungörande och kallelse ej verkställts i den ordning,

som i 3 kap. 1 § av lagen om delning av jord å landet sägs, må avstyck
ningsförrättning

företagas, därest ägaren av stamfastigheten och i fall, då om
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38. 77

råde, som skall avstyckas, blivit överlåtet till annan, jämväl denne infinna

sig eller av förrättningsmannen blivit minst åtta dagar förut bevisligen kallade

till förrättningen, samt fråga ej är om bestämmande av gräns mot fastighet,

som ej ingår i förrättningen.

5 §■

Bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i avstyckningsförrättningen,

skall vid förrättningen ej äga rum, där det ej påfordras å någondera

sidan eller av förrättningsmannen aktas nödigt.

10 §.

Har det område, som skall avstyckas, blivit till annan överlåtet, lände den

därom upprättade avhandling till efterrättelse.

Träffa sakägarna utöver vad avhandlingen innehåller överenskommelse i

ämne, som angår förrättningen, såsom att servitut till förmån för en av styckningen

berörd fastighet skall läggas å annan sådan fastighet eller med avstyckat

område följa rätt till delaktighet i område, som vid mätningsförrättning

avsatts för gemensamt behov, skall därom upprättas skriftlig förening,

som underskrives av sakägarna och bestyrkes av gode männen eller, där

sådana ej biträda vid förrättningen, av förrättningsmannen samt bilägges

protokollet.

Uppkommer mellan sakägarna tvist om den rätt, som enligt avhandlingen

eller träffad förening tillkommer en var av dem, skall frågan underställas

ägodelningsrättens prövning, och vile emellertid förrättningen.

Förekommer ej sådan tvist eller har den blivit avgjord genom laga kraft

ägande beslut, undersöke förrättningsmannen eller, där han biträdes av gode

män, förrättningsmännen, huruvida vad av sakägarna kan vara avtalat eller

bestämt eller vad berörda beslut innehåller utgör hinder för avstycknings

verkställande i enlighet med föreskrifterna i detta kapitel, samt meddele, där

sådant hinder finnes föreligga, beslut att avstyckningen icke kan äga rum.

13 §•

Sedan skillnadslinjerna mellan stamfastigheten och det avstyckade området

ävensom övriga gränser, som vid avstyckningen må hava bestämts, blivit utstakade

och utmärkta samt alla till förrättningen hörande frågor i övrigt blivit

avgjorda, skall förrättningsmannen å sammanträde med vederbörande sakägare

till sökanden eller annan, som utses av sakägarna, utgiva ett exemplar

av samtliga förrättningshandlingar emot bevis, som bilägges konceptakten,

ävensom tillkännagiva att förättningen är avslutad; meddele ock underrättelse

om vad som skall iakttagas för fullföljd av talan emot förrättningen.

14 §.

Rådhusrätt, där sådan finnes, vare ägodelningsrätt i stad.

Stad, där rådhusrätt ej finnes, lyde under ägodelningsrätten i den domsaga,

staden i judiciellt hänseende tillhör.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

Vad enligt 21 kap. 3 § i lagen om delning av jord å landet gäller för köping

i fråga om utseendet av valmän för val av ägodelningsnämndemän skall äga

motsvarande tillämpning beträffande stad, som i andra stycket omförmäles.

15 §.

Vad i 21 kap. i lagen om delning av jord å landet stadgas beträffande

fullföljd av talan angående avstyckning och förfarandet i mål rörande sådan

talan så ock om fastställelse av avstyckning skall, i den mån ej annat är

särskilt föreskrivet i detta kapitel, äga motsvarande tillämpning beträffande

avstyckning i stad, dock att vad enligt nämnda lag ankommer å ägodelningsdomaren

så ock överlantmätarens befattning med fastställelseprövning skall i

stad, där rådhusrätt finnes, fullgöras av ägodelningsrättens ordförande.

20 §.

Förrättningsmannen vare skyldig att emot stadgad lösen till vederbörande

sakägare utlämna ett exemplar av kartan inom trettio dagar från det beslut

om fastställelse av förrättningen vunnit laga kraft eller däremot förd talan

ogillats.

21 §.

Den omständighet, att fastställelse meddelats å avstyckning, medför icke

för ägaren vidsträcktare rätt att förfoga över fastigheten än lag och författningar

eljest medgiva.

22 §.

Vad i detta kapitel sägs om ägare av mark skall ock gälla om den, som

innehar mark under sådan besittningsrätt, som enligt lag är att hänföra till

fast egendom.

23 §.

Rätt att överklaga beslut, varigenom fastställelse å avstyckning meddelats,

tillkommer byggnadsnämnden, som av beslutet utan dröjsmål skall erhålla del.

24 §.

Bestämmelserna i detta kapitel skola i tillämpliga delar gälla även för

samhälle å landet, för vilket skall föras fastighetsregister enligt de för stad

meddelade bestämmelser.

6 KAP.

5 §•

Utan hinder av att kungörande och kallelse ej verkställts i den ordning,

som 3 kap. 1 § av lagen om delning av jord å landet sägs, må laga skifte

å stadsjord företagas, där samtliga delägare infinna sig eller av förrättnings
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

79

mannen blivit minst åtta dagar förut bevisligen kallade till förrättningen samt

fråga ej är om bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i förrättningen.

11 §.

1 mom. Vad enligt detta kapitel gäller om gränsbestämning och ägoutbyte

i sammanhang med laga skifte gälle ock, da sådan förrättning eljest förekommer.

Besväras fastighet eller område av servitut, bestående av rättighet till s kogsfång

och mulbete eller endera av dessa rättigheter, må på yrkande av fastighetens

ägare servitutet utan sammanhang med skifte utbrytas, där det finnes

medföra nytta och kunna ske utan någons förfång. Rätt att erhålla utbrytning

tillkomme ock ägaren av den fastighet, till vars förmån sådant servitut

gäller, där det visas att servitutet äventyras.

I avseende å förrättning, som i nästföregående stycke avses, äge vad i 20

kap. 6 och 9 §§ av lagen om delning av jord å landet stadgas motsvarande

tillämpning.

3 mom. Utan hinder av vad i 1 mom. första stycket sägs äger Konungen

medgiva att inom visst område, som är uppdelat i ett flertal fastigheter,

gränsbestämning må äga rum med tillämpning av föreskrifterna i 2 kap. Vid

framställning om medgivande, som nu sagts, skall fogas karta i två exemplar,

noga angivande det område, framställningen avser.

12 §.

Vad i 21 kap. i lagen om delning av jord å landet stadgas skall i tillämpliga

delar och i den mån ej annat är särskilt föreskrivet i denna lag äga

motsvarande tillämpning beträffande stad även i andra fall än där sådant

följer av vad eljest är i denna lag stadgat.

13 §.

Har ägodelningsrätten meddelat fastställelse å förrättning, som i detta kapitel

avses, må beslutet överklagas av byggnadsnämnden, som därav utan

dröjsmål skall erhålla del.

Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet

träder i kraft.

Beträffande förrättningar, som påbörjats innan den nya lagen trätt i kraft,

skall nya lagen, där så ske kan, tillämpas å frågor, som vid förrättningen

förekomma till behandling efter nya lagens ikraftträdande. I fråga om talan

emot och fastställelse av sådan förrättning skall nya lagen äga tillämpning,

dock att frågan, huruvida talan må efter förrättningens avslutande föras

emot åtgärd, som vidtagits innan nya lagen trätt i kraft, skall bedömas enligt

äldre lag.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

Tvist, som före lagens ikraftträdande jämlikt 5 kap. 10 § enligt dess tidigare

lydelse hänvisats till vederbörlig domstol, men ännu icke blivit där anhängiggjord,

skall efter stämning utföras vid ägodelningsrätten.

Mål, som före nya lagens ikraftträdande inkommit till magistrat i dess

egenskap av ägodelningsrätt men icke därförinnan av magistraten avgjorts,

varde jämlikt äldre lag prövat av rådhusrätten såsom ägo delningrätt eller av

dess ordförande.

Avstyckningsärende, som före lagens trädande i kraft inkommit till magistrat

eller överståthållarämbetet eller jämlikt 5 kap. 21 § i dess tidigare

lydelse till Konungens befallningshavande, men icke därförinnan av samma

myndighet avgjorts, skall för handläggning och avgörande överlämnas till

vederbörande ägodelningsrätt eller ägodelningsdomare eller överlantmätare.

Jämkning på grund av fel i uträkning i skifte, som fastställts innan lagen

trätt i kraft, må sökas inom förut stadgad tid.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 16 juni 1875

(nr 42 s. 1) angående lagfart å fång till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 6 § i förordningen den 16 juni 1875 angående

lagfart å fång till fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

1 mom. Sökes lagfart på grund av överlåtelse från annan, må ansökningen

ej beviljas, med mindre det upplyses, att förre ägaren ej var gift, eller

det visas, att samtycke eller tillåtelse till överlåtelsen givits, efter ty i 6

kap. 4 eller 6 § giftermålsbalken sägs, eller att överlåtelsen ändock är

gällande.

2 mom. År lagfart sökt på grund av testamente, dom eller annan handling,

som ej vunnit laga kraft, må ansökningen icke bifallas förr än det visas,

att handlingen blivit ståndande.

3 mom. Har ägare av fastighet därav till annan överlåtit visst till gränserna

bestämt område, och ingår det område ej i tomtindelning, må lagfart

å fånget ej beviljas förr än fastställelse meddelats å lantmäteri- eller mätningsförrättning,

varigenom det överlåtna området utbrutits, eller, där talan mot

beslutet om fastställelse må föras, beslutet vunnit laga kraft eller däremot

förd talan ogillats.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

81

Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet

träder i kraft. Utan hinder av vad i 3 mom. stadgas skall äldre lag tillämpas,

där överlåtelse av område ägt rum före sagda dag samt området utbrutits

genom jordavsöndring eller genom sådan ägostyckning, som avses i lagen

den 25 april 1924 om ägostyckning inom vissa delar av Kopparbergs län.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 37 § 5 mom. i förordningen den 16

juni 1875 (nr 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 37 § 5 mom. i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

5 mom. Yad enligt 3 och 4 mom. gäller om avsöndrad lägenhet skall ock

gälla om område, som avstyckats till särskild fastighet enligt 19 kap. av lagen

om delning av jord å landet eller 5 kap. av lagen om fastighetsbildning i

stad, dock icke där stamfastigheten och det avstyckade området ännu äro i

samme ägares hand.

Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet

träder i kraft.

F ö r si a g

till

LAG

om ändrad lydelse av 121 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att sista stycket av 121 § utsökningslagen skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Har från egendom, däri inteckning beviljats, lägenhet avsöndrats eller område

enligt 19 kap. av lagen om delning av jord å landet eller 5 kap. av

lagen om fastighetsbildning i stad avstyckats till särskild fastighet, och ansvarar

lägenheten eller det avstyckade området för den inteckning allenast på

sätt i 3 mom. av 37 § i förordningen angående inteckning i fast egendom

sägs, må inteckningen ej föranleda försäljning av den avsöndrade lägenheten

eller det avstyckade området, utan så är att vid utropet av stamfastigheten

den därför bjudna köpeskillingen funnits icke förslå till fulla gäldandet av

Bihang till riksdagens protokoll. 1 samt. 31 käft. (Nr 38.) 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

inteckningshavarens fordran och icke lägenhetens eller det avstyckade om

rådets ägare genast erlägger vad däri brister.

Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet

träder i kraft.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 6 § i lagen den 18 oktober 1907

(nr 83) angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps

befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar

i stamfastigheten.

Härigenom förordnas, att 6 § i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-,

soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar

i stamfastigheten skall erhålla följande ändrade lydelse:

Vad i denna lag är föreskrivet om avsöndrad lägenhet skall äga motsvarande

tillämpning beträffande område, som avstyckats till särskild fastighet

enligt 19 kap. i lagen om delning av jord å landet eller 5 kap. i lagen om

fastighetsbildning i stad, dock icke där stamfastigheten och det avstyckade

området ännu äro i samme ägares hand.

Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet

träder i kraft.

Fö rslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 30 september 1904

(nr 48) om samäganderätt.

Härigenom förordnas, att 7 § i lagen den 30 september 1904 om samäganderätt

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Är samfälld fastighet sådan, att tillämpning av föreskrifterna om laga skifte

kan ifrågakomma, och har delägare i fastigheten gjort ansökan om fastighetens

försäljning; vill annan delägare att gemenskapen skall upplösas genom

laga skifte, give det tillkänna, innan ansökningen varder av första domstol

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

83

avgjord. Upplyses, att laga skifte blivit i laga ordning sökt, läte rätten frågan

om försäljning vila, till dess sig visat, huruvida på den ansökan laga skifte

kommer, till stånd; är ej ansökan om laga skifte gjord, give rätten nödig tid

därtill. Kommer någon i högre rätt och visar, att laga skifte blivit sökt, må

fastigheten ändock gå till försäljning, evad skiftet kommer till stånd eller

icke.

Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet

träder i kraft.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 5 juli 1907 (nr 48)

om enskilda vägar på landet.

Härigenom förordnas, att 16 § i lagen den 5 juli 1907 om enskilda vägar

på landet skall erhålla följande ändrade lydelse:

I fråga om förrättningen lände i tillämpliga delar till efterrättelse vad i

lagen om delning av jord å landet är stadgat om kallelse till samt kungörelse

och underrättelse om laga skifte så ock om jäv mot förrättningsmän,

om uppskov och om protokoll vid förrättning; och skall vad enligt lagen om

delning av jord å landet i anförda avseenden gäller om lantmätare beträffande

förrättning, varom i denna lag stadgas, lämpas till förrättningsmän.

Är lantmätare förrättningsmän, må därav ej föranledas vidsträcktare tilllämpning

av lagen om delning av jord å landet än nu är sagt.

Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet

träder i kraft.

Förslag

till

LAG

om säkerhet för utbekommande av vissa ersättningar i

anledning av laga skifte eller annan jorddelningsförrättning.

Härigenom förordnas som följer:

Har vid laga skifte eller annan jorddelningsförrättning blivit bestämt, att

utflyttnings-, odlings- eller hävdeersättning eller ersättning för minskad avkast
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

ning eller ersättning enligt 14 kap. 8 § i lagen om delning av jord å landet

eller annan ersättning, varom i nämnda lag sägs, skall av ägare av jord,

som i förrättningen ingått, gäldas till annan delägare, då äge denne, där hans

fordran ej stått inne längre än ett år efter förfallodagen, att ur jorden, ändå

ätt den kommit i annans hand, njuta betalning med enahanda förmånsrätt,

som enligt 17 kap. 6 § handelsbalken tillkommer enskild ränteägare för avgäld

av fast egendom.

Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet

träder i kraft, vilken dag lagen den 1 maj 1885 (nr 16 s. 5) angående säkerhet

för utbekommande av utflyttningsbidrag med mera i anledning av laga

skifte skall upphöra att gälla.

i* Förslag

till

LAG

• j om sammanläggning av fastigheter å landet.

Härigenom förordnas som följer:

ftK- ! 1 §.

Fastigheter å landet, som äro i en ägares hand, må efter ty här nedan

sägs sammanläggas till en fastighet,

1. om envar av fastigheterna utgör by, enstaka hemman eller lägenhet,

som har sitt område genom rågång skilt från andra ägor;

2. om fastigheterna utgöra skilda jordeboksenheter eller delar av sådana

enheter och gemensamt ingå i ett skifteslag, vilket icke delats genom lantmäteriförrättning,

som fastställts eller eljest är lagligen gällande; .

3. om fastigheterna utgöras av genom sådan lantmäteriförrättning, varom

under 2 sägs, utbrutna ägolotter samt tillika ingå i samma skifteslag av

beskaffenhet, varom under 1 sägs, eller i sådant skifteslag, som avses i 1 kap.

3 § i lagen om delning av jord å landet.

Vidare må med fastigheter, som här ovan omförmälas, sammanläggas genom

avsöndring för alltid eller genom avstyckning bildade fastigheter ävensom sådana

fastigheter sammanläggas med varandra, allt under förutsättning att fastigheterna

ingå i samma skifteslag av beskaffenhet, varom under 1 sägs, eller i

sådant skifteslag, som avses i 1 kap. 3 § i lagen om delning av jord å landet.

Ej vare i fall, varom ovan förmäles, den omständigheten att avsöndring

för alltid eller avstyckning ägt rum från en eller flera av fastigheterna hinder

mot sammanläggning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts Proposition Nr 88. 8&

Fastighet, som efter vad nu sagts kan sammanläggas med annan fastighet,

må ock sammanläggas med del därav, som i den ordning särskilt är stadgad

för ändamålet avstyckas. Vad i denna lag sägs om fastighet skall, där ej

annorlunda stadgas, i tillämpliga delar gälla om fastighetsdel, varom här är

fråga.

Fastigheter, vilka ingå i ett och samma under laga skifte varande skifteslag,

må, oberoende av vad här ovan sägs, sammanläggas, där sammanläggningen,

på sätt i 13 kap. 11 § i lagen om delning av jord å landet förmäles,

kan ske under skiftet samt laga hinder mot sammanläggningen icke, efter ty

nedan i denna lag stadgas, prövas föreligga.

2 §.

Vad i 1 § sägs om fastighet, som bildats genom avsöndring eller avstyckning,

gälle ock Om område, som utbrutits för servitut och icke ingår i deä

fastighet, till vars förmån servitutet gällt, om mark, som enligt äldre bestämd

melser om avledning av vatten utbrutits från fastighet på grund därav att

ägaren avsagt sig den båtnad, som genom dylikt företag beretts fastigheten,

så ock om mark, som enligt gällande eller tidigare lag om rätt i vissa fall

för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område av;

skilts frän fastighet. Lag samma vare beträffande område, som avskilts från

fastighet i enlighet med bestämmelserna om expropriation eller äldre bestämmelser

om ändring eller utrivning av vattenverk eller enligt vattenlagen, dock

att, där återlösningsrätt äger rum, sådant område må sammanläggas allenast

med den fastighet, från vilken det blivit avskilt ,

Fastighet, som utgör andel för viss fastighet i samfälld mark, må sam?

manläggas allenast med den fastighet, till vilken andelen hör, med lagligen

utbruten del av denna fastighet eller med annan fastighet, till vilken jämväl

hör andel i samfälligheten. >

3 §.

Fastighet må ej ingå i sammanläggning enligt denna lag innan fastigheten

blivit upptagen i jordregistret. Vad sålunda stadgats gälle dock ej beträffande

fastighetsdel, vilken för sammanläggning med annan fastighet avstyckats från

fastighet, som är upptagen i jordregistret, ej heller i fråga om fastigheter,

vilka ingå i ett och samma under laga skifte varande skifteslag och vilka

under skiftet skola göras till föremål för sammanläggning.

4 §.

Område, som ingår i tomtindelning, må ej ingå i sammanläggning enligt

denna lag.

Ej heller må sammanläggning enligt denna lag äga rum inom samhälle å

landet, för vilket föres fastighetsregister enligt de för städ meddelade bestämmelser.

.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88

5 §.

Sammanläggning enligt bestämmelserna i denna lag vare icke tillåten, om

fastigheterna icke innehavas med samma rätt eller om de höra till skilda

socknar eller andra förvaltningsområden.

6 §.

Fastigheter, vilkas områden icke förut tillhopa bildat sådant skifteslag,

varom i 1 kap. 2 § under 1 eller 2 i lagen om delning av jord å landet förtnäles,

må icke sammanläggas, så framt ej det sammanlagda ägoväldet i fråga

om ägornas sammansättning samt skiftenas antal och form kommer att uppfylla

de fordringar, som enligt sagda lag därutinnan gälla i avseende å ägo*

lott, vilken utlägges vid laga skifte.

Sammanläggning i sammanhang med laga skifte må äga rum allenast där

de till sammanläggning avsedda fastigheterna prövas kunna utläggas såsom

ägolott, vilken överensstämmer med vad i 1 kap. 8 § första stycket samt i

18 kap. i omförmälda ag stadgas.

7 §.

Sammanläggning av avsöndrad lägenhet med annan fastighet, som icke

utgöres av sådan lägenhet, må ej ske, där avgäld från lägenheten skall utgå

till fastighet, som icke ingår i sammanläggningen.

8 §.

Häftar fastighet, varom fråga är, för frälseränta eller för lån, som av allmänna

medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för förskott av

dylika medel för avlösning av frälseränta eller för ersättning, varom förmäles

i lagen om säkerhet för utbekommande av vissa ersättningar i anledning av

laga skifte eller annati jorddelningsförrättning, eller för avgäld från till skatte

försålt halländskt kyrkohemman, och vilar ej ansvar för samma ränta, lån,

förskott, ersättning eller avgäld jämväl å den eller de övriga fastigheterna,

då må sammanläggning icke äga rum, såframt icke den, som på grund av

inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i annan av fastigheterna

äger säkerhet för fordran eller annan rättighet, medgivit sammanläggningen.

9 §.

År fastighet, som ifrågasättes skola ingå i sammanläggning, sådan att lagen

angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland, Dalarne och Värmland därå

äger tillämpning, må sammanläggning ej äga rum, i händelse anledning prövas

vara för handen att antaga, att sammanläggningen medför minskning i de

självständiga jordbrukens antal.

10 §.

Ansökning om sammanläggning göres hos ägodelningsdomaren i den domsaga,

där fastigheterna äro belägna. Vid ansökningen foge sökanden utdrag av

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

87

jordeboken samt äganderätts- och gravationsbevis rörande de fastigheter, varom

fråga är, ävensom utdrag av jordregistret rörande däri upptagen fastighet.

Vad angår fastighetsdel, som för sammanläggningen skall avstyckas från annan

fastighet, skola utdrag och bevis, varom ovan sägs, avse den fastighet, varifrån

avstyckningen skall ske.

Där ej de fastigheter, ansökningen avser, äro av beskaffenhet, varom i 1 §

under 2 sägs, eller ock förut tillhopa bildat ett skifteslag, skall sökanden

jämväl ingiva av lantmätare upprättad karta och beskrivning över fastigheterna

i den mån dessa utgöras av bestämda områden å marken. Kartan skall jämte

fastigheternas gränser upptaga vad som finnes nödigt för att tydligt utmärka

skillnaderna mellan sådana i fastigheterna ingående ägoslag, som redovisas i

jordregistret, samt byggnader, vägar, vattendrag och dylikt. Beskrivning, varom

ovan sägs, skall för envar av fastigheterna innefatta uppgift om dess ägovidd

och dennas fördelning i särskilda ägoslag samt utredning, i vad mån

till varje särskild fastighet hör andel i område, som vid lantmäteriförrättning

undantagits för gemensamt ändamål eller eljest är samfällt, eller i särskilda

rättigheter och förmåner.

I fall, varom i 9 § sägs, skola karta och beskrivning, som här ovan omförmälas,

alltid ingivas.

11 §■

I sammanläggningsärende skall ägodelningsdomaren, där så nödigt finnes,

inhämta yttrande av överlantmätaren.

I fall, varom i 6 § andra stycket sägs, skall infordras yttrande från förrättningslantmätaren.

Är fråga om sammanläggning, varom i 9 § förmäles, må ägodelningsdomaren,

där så finnes lämpligt, höra nämnd eller myndighet, som kan äga kännedom

om förhållandena, såsom jordbrukskommissionen eller hushållningssällskapets

förvaltningsutskott eller kommunalnämnden eller kronobetjäningen i

orten.

Finnes den utredning, som det efter vad ovan sägs åligger sökanden att

förebringa, i ett eller annat hänseende ofullständig, förelägge ägodelningsdomaren

sökanden lämpligt rådrum att inkomma med den ytterligare utredning,

som anses erforderlig, vid äventyr, om det försummas, att ärendet ändå

företages till avgörande.

12 §.

Möter för bifall till ansökningen ej hinder i något av de hänseenden, varom

ovan förmäles, skall ägodelningsdomaren, i händelse han icke jämväl är

domare i domsagan, med överlämnande av handlingarna i ärendet inhämta

yttrande av denne, huruvida med hänsyn till de i 13 och 14 §§ stadgade

villkor för sammanläggning hinder för den sökta sammanläggningen föreligger.

Där, sedan yttrandet avgivits men innan underrättelse på sätt i 19 § sägs

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

meddelats domaren om ärendets utgång, förändring inträffar i något av de

förhållanden, varom han haft att yttra sig, skall han så fort ske kan om den

inträffade förändringen underrätta ägodelningsdomaren.

13 §.

Finnes i lagfartsprotokollet antecknat, att klander blivit instämt å fång till

fastighet, eller finnes eljest rätten till fastighet tvistig, eller är fastighet utmätt

eller beslut meddelat om dess försäljning i den ordning* som om utmätt fast

egendom är stadgad, då må fastigheten ej sammanläggas med annan fastighet.

14 §.

Ej må fastigheter sammanläggas, med mindre sökanden å dem erhållit lagfart;

dock att, där någon av fastigheterna förvärvats genom fång, varmed på

grund av äldre lag ägaren ej varit skyldig lagfara, lagfart å den fastighet ej

är erforderlig, där sökandens åtkomst annorledes styrkes. Ej heller må sammanläggning

ske, utan så är att icke mera än en av fastigheterna är besvärad

av beviljad eller sökt inteckning eller ock, där flera av fastigheterna äro sålunda

besvärade, icke någon av dem häftar för andra inteckningar än sådana,

som äro i samma inbördes ordning gällande jämväl i envar av de andra-,

dock vare den omständigheten, att i en av fastigheterna tillika finnes inteckning

med sämre rätt, ej hinder mot sammanläggningen, så framt innehavare

av sådan inteckning medgivit sammanläggningen; skolande vad nu sagts om

inteckning tillämpas jämväl beträffande fordran eller annan rättighet, som

avses i 11 kap. 2 § jordabalken. Fastighet, som är föremål för återköpsrätt,

må ej i något fall sammanläggas med annan fastighet utan medgivande av

återköpsrättens innehavare.

Är fråga om sammanläggning med fastighet av ägovidd, som för ändamålet

skall avstyckas från annan fastighet, skall, såvitt angår den ägovidd, vad ovan

sägs om lagfart gälla beträffande den fastighet, varifrån avstyckningen skall

ske, eller, där ägovidden överlåtits för sammanläggning med sökanden tillhörig

fastighet, i stället för beviljad lagfart fordras att sökanden om lagfart å

den ägovidd gjort ansökan, vilken förklarats vilande i avbidan på avstyckningens

fastställande. Besväras sådan ägovidd av inteckning, vare det ej i

något fall hinder för sammanläggning, där inteckningshavaren för inteckningens

dödande i vad angår sagda ägovidd avlämnat inteckningshandlingen till domstolen

eller domaren i orten eller ock till landsfogde eller landsfiskal.

15 §.

Sedan ärendet kommit i sådant skick, att det lagligen kan bliva föremål

för prövning, företage ägodelningsdomaren ärendet till vidare handläggning.

Finner ägodelningsdomaren laga hinder mot bifall till ansökningen icke möta,

meddele han förordnande om sammanläggningen.

Har sökanden icke fullgjort föreläggande, varom i denna lag sägs, eller

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

finner ägodelningsdomaren laga hinder möta för bifall till ansökningen, hänskjute

han ärendet till ägodelningsrättens prövning.

Huruledes, då fråga är om sammanläggning med fastighet av ägovidd, som

för ändamålet skall avstyckas från annan fastighet, beslut i ärendet, där ansökningen

bifalles, skall meddelas i sammanhang med fastställelse å avstyckningen,

därom skils i lagen om delning av jord å landet.

Angående meddelat förordnande om sammanläggning skall bevis tecknas å

karta och beskrivning, som må hava företetts i ärendet.

Ägodelningsdomaren åligger att föra protokoll över av honom handlagda

ärenden angående sammanläggning.

Beträffande förfarandet hos ägodelningsdomaren och ägodelningsrätten skola

bestämmelserna i 21 kap. avdelningen D i lagen om delning av jord å landet

i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

16 §.

Varder ansökning om sammanläggning av fastigheter bifallen, och är i en

eller flera av dem beviljad inteckning, som icke gäller i den eller de andra,

skall inteckningen därefter gälla i hela den sålunda bildade fastigheten. V årder

efter sammanläggningen, men på grund av tidigare rätt till fastighet, varmed

annan fastighet sammanlagts, ansökan om inteckning gjord eller fullföljd, skall

den inteckning, där ansökningen bifalles, fastställas att gälla i hela den nybildade

fastigheten.

17 §.

Bifalles ansökning om sammanläggning av fastigheter, och häftar någon av

dem för tionde, ränta eller annan sådan avgäld eller eljest för allmänna utskylder

och besvär eller för lån, som av allmänna medel lämnats för beredande

av odlingsföretag, eller för förskott av dylika medel för avlösning av

frälseränta eller eljest för belopp, varför säkerhet åtnjutes på annan grund

än inteckning, svare hela den nybildade fastigheten för vad sålunda ålegat

fastighet, som ingått i sammanläggningen.

18 §.

Har någon av de fastigheter, varom fråga är, andel i samfällighet eller

annan särskild rättighet eller förmån, som ej tillkommer övriga fastigheter,

medför sammanläggningen ej för den nybildade fastigheten vidsträcktare rätt

därutinnan än som förut tillkommit förstnämnda fastighet.

19 §.

Om utgången av sammanläggningsärende lämne ägodelningsdomaren ofördröjligen

överlantmätaren skriftlig underrättelse.

Är ägodelningsdomaren icke domare i domsagan, skall han, så snart ansökning

om sammanläggning inkommit, därom lämna domaren meddelande;

underrätte honom ock ofördröjligen, sedan ärendet avgjorts, om beslutet däri.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

20 §.

Om ansökning, varom i denna lag sägs, så ock om beslutet däröver, skall

anteckning göras i lagfartsprotokollet och lagfartsboken.

Skall, enligt vad i 16 § sägs, inteckning gälla jämväl i annan fastighet än

den, vari den beviljats, skall anteckning därom ofördröjligen göras i inteckningsprotokollet

och inteckningsboken.

21 §.

Vad i 21 kap. av lagen om delning av jord å landet stadgas om talan mot

ägodelningsrätts eller ägodelningsdomares beslut skall ock gälla om ägodelningsrätts

eller ägodelningsdomares beslut enligt denna lag.

Har ansökning om sammanläggning bifallits, och ingår i sammanläggningen

fastighet, varå lagen angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland, Dalarne

och Värmland äger tillämpning, äge jordbrukskommissionen överklaga beslutet.

Om beslut, varom nu sagts, skall ägodelningsdomaren utan dröjsmål

underrätta jordbrukskommissionen.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om delning av jord å

landet träder i kraft.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 11 kap. 2 § jordabalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 2 § jordabalken skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Nu haver den, som sålde, icke uppburit fulla penningar, ändock han i

köpebrevet tillstått, att han köpeskillingen till fullo bekommit; njute sin säkerhet

i det, som sålt är, framför andra köparens borgenärer. Söker han ej inteckning

för sin fordran, i stad inom tre månader, och å landet sist vid det

ting, som infaller näst efter sex månader sedan lagfart för köparen beviljades,

äge därefter ej bättre rätt än de andra.

Vad nu är stadgat galle ej, där någon i stad eller ort på landet, varest

finnes tomtindelning såsom i stad, sålt viss till gränserna bestämd del av

tomt att med annat område till en tomt sammanläggas, eller där å landet

ägare av fastighet därav till annan överlåtit viss till gränserna bestämd ägo
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr, 88. 91

vidd för att sammanläggas med annan fastighet, och ej heller där frälseränta

säljes.

Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet

träder i kraft.

Förslag

till

LAG

om insändande till hovrätt av ägodelningsrätts protokoll så

ock av protokoll i mål eller ärende, som handlagts av

ägodelningsdomare eller annan ordförande i

ägodelningsrätt eller av överlantmätare.

Härigenom förordnas som följer:

Vad om insändande till hovrätt av underrätts dombok är i lag stadgat

skall ock gälla om ägodelningsrätts protokoll, så ock om protokoll i mål

eller ärende, som handlagts av ägodelningsdomare eller annan ordförande i

ägodelningsrätt eller, jämlikt 21 kap. 43 § tredje stycket i lagen om delning

av jord å landet, av överlantmätare.

Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet

träder i kraft.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 2 § U:o) i lagen den 26 maj 1909

(nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § ll:o) i lagen den 26 maj 1909 om Kungl.

Maj:ts regeringsrätt skall erhålla följande ändrade lydelse:

ll:o) mål om avgäld från avsöndrad lägenhet, om fördelning av mantal

eller utskylder mellan stamfastighet och avsöndrad lägenhet;

mål om tomtmätning;

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

mål, huruvida fastighet är av beskaffenhet att den må förvärvas av bolag

eller förening;

mål om undantag från tillämpningen av de med avseende å arrende av viss

jord å landet inom Norrland och Dalarne gällande särskilda bestämmelser;

mål om naturminnesmärkens fredande.

Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet

träder i kraft. Där i mål om avsöndring från fastighet under enskild äganderätt

eller stadgad aborätt eller om avstyckning av område, som ej ingår i

tomtindelning, eller om tillstånd till ägostyckning talan jämlikt äldre lag fullföljes

hos Konungen i statsdepartement, skall utan hinder av nya lagens

ikraftträdande det tillkomma regeringsrätten att upptaga och avgöra besvären.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

93

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

21 augusti 1924.

Närvarande: Statsministern Trygger, ministern för utrikes ärendena friherre

Marks von Wurtemberg, statsråden Ekeberg, Beskow, Malmroth,

Hasselrot, Lubeck, Wohlin.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och jordbruksdepartementen

anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg:

Sedan den s. k. jordstyckningskommissionen den 16 oktober 1920 avgivit

betänkande, innefattande förslag till lag om delning av jord å landet jämte

åtskilliga andra författningsförslag, har Kungl. Maj:t genom beslut den 5 november

1920 förordnat, att lagrådets utlåtande skulle inhämtas över nämnda

förslag. Vidare har Kungl. Maj:t genom beslut den 28 augusti 1922 förordnat,

att beslutet den 5 november 1920 icke skulle innefatta skyldighet för lagrådet

att avgiva utlåtande över omförmälda förslag i fråga om jorddelningslagstiftningen

i vidare mån än som anginge förslagens huvudgrunder. Lagrådet har

den 4 oktober 1922 avgivit ifrågavarande utlåtande.

Härefter hava de av jordstyckningskommissionen avgivna författningsförslag

inom justitiedepartementet undergått överarbetning enligt av mig närmare angivna

riktlinjer. Såsom resultat av denna överarbetning föreligga nu förslag till

1) lag om delning av jord å landet;

2) lag om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om delning

av jord å landet;

3) lag om ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning

i stad;

4) lag om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 16 juni 1875 angående

lagfart å fång till fast egendom;

5) lag om ändring i vissa delar av förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom;

6) lag om ändrad lydelse av 6 § i lagen den 18 oktober 1907 angående

ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar

i stamfastigheten;

7) lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 10 juni 1899 om ersättning

av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller

tjänsteman;

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

8) lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 30 september 1904 om samäganderätt;
9)

lag om ändrad lydelse av 16 och 34 §§ i lagen den 5 juli 1907 om

enskilda vägar på landet;

10) lag om säkerhet för utbekommande av vissa ersättningar i anledning

av laga skifte;

11) lag om sammanläggning i vissa fall av fastigheter å landet;

12) lag om ändrad lydelse av 11 kap. 2 § jordabalken;

13) lag om insändande till hovrätt av ägodelningsrätts protokoll så ock av

protokoll i mål eller ärende, som handlagts av ägödelningsdomare eller annan

ordförande i ägodelningsrätt eller av överlantmätare; samt

14) lag om ändrad lydelse av 2 § ll:o) i lagen den 26 maj 1909 om Kungl.

Maj:ts regeringsrätt.

Över förslaget till lag om delning av jord å landet, sådant förslaget i ett

preliminärt utkast förelegat, har lantmäteristyrelsen den 28 april 1924 avgivit

nfordrat underdånigt utlåtande.* 1

Det föreliggande förslaget till lag om delning av jord å landet skiljer sig

från jordstyckningskommissionens motsvarande förslag huvudsakligen i nedan

angivna avseenden:

Föreskrifterna rörande de materiella förutsättningarna för skifte av oskiftad

jord samt avstyckning av mark från fastighet hava förenklats samt gjorts

mindre rigorösa, bland annat därigenom att särskilda villkor beträffande skifte

av jordbruksfastighet icke uppställts. I fråga om nytt skifte å skifteslag, som

tillförene undergått laga skifte eller med dylikt skifte för närvarande i avseende

å orubblighet jämnställd form av delning, har återupptagits fordran

på viss opinion bland delägarna för det ifrågasatta skiftet såsom en av förutsättningarna

för detsammas genomförande. Proceduren vid prövning av fråga

om tillstånd till skifte eller avstyckning har förenklats.

Meddelande av förordnande för lantmätare till sådan jorddelningsförrättning,

för vars företagande förordnande enligt förslaget kräves, har uppdragits

åt vederbörande överlantmätare. För verkställande av avstyckningsförrättning

skall enligt förslaget förordnande icke erfordras.

Föreskrifterna rörande bildande av s. k. gemensamhetsskog i förening med

laga skifte hava jämkats i syfte bland annat att, såvitt angår skogsmark, som

vid tiden för skiftet icke är samfälld, tillägga viss majoritet bland delägarna

bestämmanderätt i fråga om bildande av dylik skog.

Beträffande ägors uppskattning har föreskrivits åsättande av gradtal i stället

för uppskattning i penningar, dock att för vissa ändamål dylik uppskattning

jämväl skall äga rum.

I fråga om odlings- och hävdelikvid har någon viss metod för likvidbelop
1

Utkastet och utlåtandet ävensom lagrådets ovan omförmälda yttrande jämte åtskilliga andra

i anledning av jordstyckningskommissionens förslag avgivna utlåtanden hava befordrats till

trycket, se »Till frågan om ny jorddelningslagstiftning», Stockholm 1924.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

95

pens beräkning icke i lagförslaget fastslagits, utan har det ansetts böra överlämnas

åt Konungen att härutinnan meddela närmare föreskrifter.

Vidkommande skiftesdomstolarna har föreslagits, att för varje domsaga skall

finnas en ägodelningsrätt med i regeln ordinarie domhavanden såsom ordförande,

och hava tillika föreslagits processuella bestämmelser i syfte bland

annat att sammansmälta besvärs- och fastställelseprocedurerna vid prövning

av jorddelningsförrättningar.

Vidare hava i ej få detaljer sakliga ändringar företagits i 1920 års förslag,

varjämte sistnämnda förslag även i redaktionellt avseende i åtskilliga delar

undergått överarbetning.

Förslaget till lag om delning av jord å landet påkallar ändring jämväl i

vissa delar av gällande lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att

inlösa under nyttjanderätt upplåtet område. Då emellertid sistnämnda lag

även ur andra synpunkter lärer böra underkastas revision, har omarbetningen

av lagen ansetts lämpligen böra företagas i ett sammanhang. Dylik omarbetning

torde utan svårighet kunna medhinnas och de ändrade bestämmelserna

genomföras till den tidpunkt, då den nya jorddelningslagen kan tänkas träda

i kraft.

I fråga om den närmare redogörelsen för de föreliggande lagförslagen torde

jag få hänvisa till en av hovrättsrådet B. Wieselgren efter beredning inom

justitiedepartementet utarbetad promemoria.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att för det ändamål,

§ 87 regeringsformen förmäler, lagrådets utlåtande över lagförslagen måtte

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna hemställan, som biträdes av statsrådets övriga

ledamöter, lämnar Hans Maj:t Konungen bifall.

Ur protokollet:

H. Stefenson.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Förslag

till

LAG

om delning av jord å landet.

Härigenom förordnas som följer:

I AVD.

Om laga skifte,

1 KAP.

Om vad med laga skifte och skifteslag förstås, så ock om äldre delnings

bestånd.

1 §•

Med laga skifte avses på mätning och uppskattning grundad delning av

oskiftade eller omdelning av förut skiftade ägor i ändamål att utan någon

delägares förfång åstadkomma en för ägornas brukande så lämplig indelning,

som deras beskaffenhet och belägenhet medgiva.

Då i denna lag såsom villkor för åtgärd stadgas, att åtgärden kan ske

utan någon delägares förfång, avses därmed, att åtgärden icke, utöver vad

för varje särskilt fall må vara medgivet, länder till minskning i värde för

fastighet, som beröres av åtgärden.

Vad i denna lag stadgas om oskiftad jord gälle ock, där ej annat sägs, om

jord, som är allenast sämjevis delad. 2

2 §•

Med skifteslag förstås område, vilket lagligen ensamt för sig göres eller

kan göras till föremål för laga skifte. Skifteslag kan utgöras av

1. by, enstaka hemman eller lägenhet, som har sitt område genom rågång

skilt från andra ägor; ägor, som eljest äro belägna inom gemensam rågång;

ägor, som, ändå att rågång kring ägorna ej kan påvisas, vid skifte behandlats

såsom ett ursprungligt skifteslag;

2. ägolott, vilken vid lantmäteriförrättning, som fastställts eller eljest är

lagligen gällande, utlagts inom skifteslag, varom under 1 sägs; fastighet, som

bildats genom avsöndring eller därmed jämförlig åtgärd eller genom avstyckning;

3. område, som vid lantmäteriförrättning undantagits för gemensamt ändamål

eller eljest lämnats oskiftat eller ock efter skifte genom rågångsförrättning

eller eljest tillkommit skifteslag, varom under 1 eller 2 är fråga.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kung). Maj:ts proposition Nr 38.

97

Har skifteslag, som utgjort samfällighet för tva eller liera byar, enstaka

hemman eller under 1 avsedda lägenheter, skiftats, skall vad av ägorna lagts

till varje by, enstaka hemman eller lägenhet räknas till byn, enstaka hemmanet

eller lägenheten i dess egenskap av skifteslag. Vad sålunda stadgats

skall dock ej utgöra hinder för att dylik skiftad samfällighet för sig göres till

föremål för nytt skifte, där sådant eljest lagligen må äga rum.

Vad i nästföregående stycke är sagt skall äga motsvarande tillämpning

beträffande skifteslag, som vant gemensamt för två eller flera sådana skifteslag,

som ovan under 2 avses.

Utöver skifteslag, om vilka förut i denna paragraf förmäles, kunna bildas

särskilda skifteslag, på sätt nedan närmare sägs. Fastighet, vilken uppkommit

genom sammanläggning i enlighet med föreskrifterna i lagen om sammanläggning

i vissa fall av fastigheter å landet, skall, där den bildats av fastigheter,

vilka själva utgöra skifteslag, anses såsom skifteslag av sådan här

ovan avsedd art, till vilken sistnämnda fastigheter äro att hänföra, dock att

där samtliga ägolotter, i vilka under 1 omförmält skifteslag må vara uppdelat,

sammanläggas, den sålunda bildade fastigheten skall anses såsom skifteslag,

varom under 1 sägs. I övrigt skall angående särskilt bildat skifteslag

gälla, att, där till skifteslaget höra ägor på ömse sidor om rågång, skifteslaget

anses såsom sådant skifteslag, varom under 1 sägs, men i annat fall

såsom skifteslag, varom under 2 eller 3 förmäles.

3 §■

Där skifteslags omfång blivit bestämt genom särskild indelning, lände den

till efterrättelse.

Förekommer inom viss landsdel ägoblandning mellan skilda byalag eller

erfordras eljest särskild indelning i skifteslag, ankomme det på Konungen att

föreskriva sådan indelning.

4 §.

Utjordar, urfjällar, ströängar och andra därmed jämförliga ägor, som tillhöra

fastighet i annat skifteslag än det, inom vars område de ligga, skola,

då skifte övergår sistnämnda skifteslag, intagas i skiftet, därest sådant för

vinnande av lämplig ägoanordning erfordras och detta syfte ej kan vinnas

genom ägoutbyte. 5

5 §•

För vinnande av lämpligt och redigt skifte må, där det efter undersökning

och prövning i den ordning, som i 4 kap. sägs, finnes kunna ske utan någon

delägares förfång,

1. ett skifteslag uppdelas i liera skifteslag;

2. flera skifteslag sammanföras till ett skifteslag;

3. områden av olika skifteslag sammanföras till ett skifteslag, så framt

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 31 höft. (Nr 38.) 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 38.

jordägare, som äga behörighet att påkalla skifte i vart av skifteslagen, yrka

det och det prövas kunna äga rum utan hinder för lämplig ägoanordning

inom övriga delar av skifteslagen.

Har område, efter vad under 3 sägs, blivit skilt från skifteslag, skall återstoden

av skifteslaget utgöra ett skifteslag för sig.

b §•

Vid laga skifte skall all skifteslagets mark ingå i förrättningen, där ej i

denna lag är annorlunda stadgat. Under skifteslagets mark inbegripes jämväl

sådant till skifteslaget hörande område, som är täckt med vatten.

7 §•

Har vid laga skifte till skifteslaget hörande vattentäckt område icke intagits

i skiftet eller har med stöd av äldre lag sådant område ingått i skiftet

allenast i avseende å områdets nyttjande till fiske, och skall skifte därå äga

rum, skall skiftet omfatta alla till förstnämnda skifteslag hörande oskiftade

sjöar, sund, strömmar och övriga vattentäckta områden. Yrkar någon delägare,

att visst område, varom nu är sagt, skall uteslutas från skiftet, må

dock detta ske, för den händelse sådant uteslutande finnes icke hindra lämpligt

skifte samt kunna äga rum utan någon delägares förfång.

Finnas inom eller vid vattentäckt område, som särskilt skiftas, mindre

holmar, skär eller strandområden, som äro gemensamma för delägare i det

vattentäckta området, skola de i den omfattning, sådant linnes nödigt för beredande

av lämpligt skifte, intagas i skiftet, där det kan ske utan någon delägares

förfång.

Är vattentäckt område delat och sker sedan laga skifte av stranden, må

nämnda område eller del därav intagas i skiftet, därest sådant för vinnande

av lämplig ägoanordning erfordras och detta syfte ej kan vinnas genom ägoutbyte.

8 8.

Hava förut sänka eller vattentäckta ägor blivit torrlagda genom vattenreglering

eller därmed jämförligt större vattenavledningsföretag eller genom

invallning, och möter för deras ändamålsenliga brukande i detta skick hinder

av den indelning de erhållit vid delning, som förrättats före torrläggningen,

då må laga skifte kunna äga rum å dessa ägor för sig eller tillika

med den till det genom sistberörda delningsförrättning delade skifteslaget

hörande mark av annan beskaffenhet, som med nämnda ägor ligger i sådant

sammanhang, att dess intagande i den nya delningen erfordras för beredande

av lämplig ägoanordning.

9 §•

Är skifteslag av beskaffenhet, varom i 2 § under 1 eller 2 sägs, ej förut

genom lantmäteriförrättning delat, må laga skifte därå äga rum, därest yr
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

jKungl. Maj:ts proposition Nr 38.

99

kande därom framställes samt ägolott, som med avseende å storlek och beskaffenhet

i övrigt prövas kunna lämpligen bestå såsom särskild fastighet

eller eljest varda för hushållning ändamålsenlig, kan för en var delägare utläggas.

Kan sådan ägolott utläggas allenast för sökanden eller, jämte honom,

viss eller vissa delägare, må jämväl skifte kunna äga rum, dock att i sådant

fall härför erfordras, att de å andra än nu omförmälda delägare belöpande

andelar kunna utläggas i gemensam ägolott, som överensstämmer med vad i

första punkten sägs, allt efter ty i 4 och 13 kap. närmare förmäles.

Är odelat skifteslag, varom i 2 § under 1 sägs, i sin helhet i en ägares

hand, och utgöres skifteslaget av två eller flera jordeboksenheter, eller består

eljest odelat skifteslag, som äges av en person, av två eller flera jordeboksenheter

eller delar av sådana, då må ock, där ägaren det yrkar samt hinder''

icke möter i följd av grunderna för bestämmelserna i första stycket, laga

skifte till brytande av samfälligheten emellan de särskilda jordeboksenheterna

därå liga rum.

Ej skall skifteslag anses hava blivit genom lantmäteriförrättning delat, därför

att ägovidd inom skifteslaget gjorts till föremål för avstyckning.

Där enligt föreskrift i lag eller särskild författning skifte å viss fastighet

eller äga icke är tillåtet, lände dylikt förbud till efterrättelse.

10 §.

Behörighet att framställa yrkande om skifte å sådant skifteslag, som i 9 §

första stycket avses, tillkommer den, som i skifteslaget äger viss andel, ägare

av utjord, som icke lyder under hemman och med skifteslaget har sammanblandade

ägor, härunder inbegripen.

Ligger inom skifteslaget för alltid avsöndrad lägenhet eller under hemman

lydande utjord eller urfjäll, och hava de till sådan lägenhet, utjord eller urfjäll

hörande ägor spridd och för brukning ogynnsam belägenhet, då må

ock av ägaren till sådan jord framställas yrkande om laga skifte å det skifteslag.

Bestrides skiftet skall, utöver vad i 9 § första stycket stadgas, för

bifall till yrkandet fordras, att det sökta skiftet prövas kunna medföra avsevärt

bättre ägoanordning för sökanden utan att lända till förfång för övriga

jordägare inom skifteslaget. Finnes sammanförande av sökandens ägor kunna

ämpligen ske genom ägoutbvte, då må ej mot bestridande skifte äga rum. i

i l §.

Skifteslag, som delats genom tegskifte eller storskifte eller genom klyvning,

varom i 94 § första stycket sista punkten i stadgan om skiftesverket i riket

den 9 november 1866 sägs, må på yrkande av därtill behörig delägare eller,

om all skifteslagets mark är i en ägares hand, på yrkande av denne underkastas

skifte; dock att, där någon delägare yrkar, att vid den tidigare delningen

skall förbliva, laga skifte ej må å det skifteslag företagas med mindre

s. 100 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition Nr 38.

100

det belinnes, att skifteslagels ägor genom skiftet kunna erhålla en för deras

skötsel lämpligare indelning och därigenom uppbringas till större avkastning

och högre värde samt att skiftet för delägarna i allmänhet kommer att medföra

fördelar, som väsentligen överväga de av skiftet följande kostnader och

olägenheter.

Vad sålunda stadgats skall för Gotlands län gälla jämväl beträffande ägor,

som undergått laga skifte före den i följd av Konungens den 20 december

1850 meddelade beslut där verkställda indelning i skifteslag, där skiftet om

fattat allenast en del av de ägor, som enligt indelningen utgöra ett skifteslag.

12 §.

* Skifteslag, som delats genom enskifte, genom skifte, vilket enligt kungörelsen

den 20 februari 1821 blivit ansett och fastställt såsom enskifte, genom

laga skifte, klyvning eller ägostyckning, varå fastställelse meddelats, eller som

innefattar vid avvittring såsom särskilda brukningsdelar inom by, enstaka

hemman eller nybygge utlagda ägor, må, där ej i denna lag är annorlunda

stadgat, icke underkastas laga skifte med mindre i framställt yrkande därom

ena sig jordägare, som inom skifteslaget äga jordbruksfastighet, vars sammanlagda

värde enligt den senast till grund för allmänna bevillningens utgörande

verkställda uppskattning motsvarar mera än hälften av taxeringsvärdet

å all skifteslagets jordbruksegendom, och tillika enligt senast upprättade

mantalslängd till antalet utgöra minst hälften av ägarna av dylik egendom

inom skifteslaget, samt det vidare befinnes, att nytt skifte kommer att medföra

sådan verkan, som i 11 § första stycket sägs.

Ändå att all skifteslagets mark är i en ägares hand och yrkande om laga

skifte av denne framställts, må skifte ej äga rum med mindre skiftet med

hänsyn till behovet och möjligheten av förbättrad ägoanordning prövas böra

komma till stånd.

13 §

Behörighet att framställa yrkande om laga skifte å skifteslag, som i 11

eller 12 § avses, tillkommer den, som inom skifteslaget äger jordbruksfastighet,

ägare av för alltid avsöndrad lägenhet eller av utjord eller urfjäll, som

Ivder under hemman, dock allenast för det fall, att lägenhetens, utjordens

eller urfjällens ägor hava spridd och för brukning ogynnsam belägenhet.

14 §.

Skifteslag, som i 2 § under 3 avses, må underkastas laga skifte, där sådant

av delägare yrkas samt skiftet utan någon delägares förfång prövas

medföra övervägande nytta.

Skifteslag, som utgöres av enligt denna lag till gemensamhetsskog avsatt

område, må dock icke i någon händelse underkastas laga skifte, med mindre

alla delägare äro därom ense.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majsts proposition Nr 38.

101

15 §.

Utgöres skifteslag av fastighet, vilken med hänsyn till läge och beskaffenhet

i övrigt företrädesvis ägnar sig till byggnadsplats eller vars värde till

huvudsaklig del består i strömfall, fiske eller annan dylik förmån eller i

byggnader eller andra anläggningar, må, ändå att hinder för skifte därå eljest

enligt denna lag icke möter, sådant skifte icke mot delägares bestridande

äga rum, utan så är att skiftet prövas uppenbarligen icke lända honom

till förfång.

lö §.

Då vid skifte å sådant skifteslag, som i 11 eller 12 § avses, fråga uppstår

om delning av vid tidigare lantmäteriförrättning utlagd oskiftad lott,

skall iakttagas, att vad i 9 § första stycket samt i 15 § stadgas därvid i tilllämpliga

delar länder till efterrättelse.

17 §•

Laga skifte å sådant skifteslag, varom i 8 § sägs, må äga rum, där yrkande

därom framställes, åtgärd för åstadkommande av förbättrade brukningsmöjligheter

linnes böra genom lantmäteriförrättning vidtagas samt det

avsedda ändamålet prövas icke kunna vinnas medelst ägoutbyte.

Behörighet att framställa yrkande, varom nu är sagt, tillkommer eu var,

som äger jord inom de torrlagda ägorna.

18 §.

Samma rätt att framställa och biträda yrkande om laga skifte eller att påfordra

äldre delnings bestånd, som enligt denna lag tillkommer ägare av

jord inom skifteslag, skall ock tillkomma ägare av avgärda hemman eller

lägenhet med avseende å mark, vilken han äger nyttja samfällt med jordägare

i bolby, innehavare under fideikommissrätt av fastighet samt innehavare

under ständig besittningsrätt av kronan eller allmän inrättning tillhörande

hemman eller lägenhet.

Dylik rätt tillkomme ock boställshavare samt arrendator av publikt hemman

eller lägenhet, som icke innehaves såsom boställe eller under ständig

besittningsrätt; dock att, där fråga är om framställande eller biträdande av

yrkande om laga skifte, vad nu är sagt skall gälla allenast i den mån vederbörande

visar sig hava erhållit tillstånd därtill av den myndighet, under vars

allmänna vård och inseende fastigheten hör.

19 §.

Kan vid laga skifte av sådant skifteslag, som i 2 § under 3 avses, skifteslagets

mark icke lämpligen fördelas mellan alla delägarna, må det skiftas

mellan några av dem eller i sin helhet tilldelas en delägare mot vederlag.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

som genom jämkning av de vid äldre delning utlagda ägolotterna tillägges

de övriga delägarna.

Finnes kostnaden för sådan jämkning ej stå i skäligt förhållande till den

betydelse, det må hava för dessa delägare att undfå vederlag i jord, eller

skulle genom jämkning ägoanordningen inom det vid den äldre förrättningen

delade skifteslaget bliva mindre lämplig, då må ersättning i penningar i

stället för jord tillerkännas delägare, där det kan ske utan någon delägares

förfång och i den mån den delägaren därigenom åbragta minskning i ägovälde

icke överstiger två procent av det uppskattade ägobelopp, som jämlikt

äldre delning lagts till lians ägolott.

20 ij.

Har laga skifte övergått skifteslag, som uppkommit därigenom, att mark

utbrutits ur skifteslag annorledes än genom uppdelning enligt 5 § eller genom

något av de i 12 § omförmälda slag av delning, skall sådant icke föranleda,

att fråga om laga skifte å sistnämnda skifteslag i dess helhet, annorlunda

bedömes än som skulle skett, i händelse förstberörda förrättning icke ägt rum.

21 §.

Har, då laga skifte övergår skifteslag, delägare tidigare genom tegskifte

eller storskifte eller genom sådan delning, som i 12 § omförmäles, eller

genom klyvning enligt 94 § första stycket sista punkten i stadgan om skiftesverket

i riket den 9 november 1866 eller genom avsöndring eller därmed

jämförlig åtgärd eller genom avstyckning erhållit alla sina ägor i så lämplig

anordning att genom nytt skifte mot kostnaden därför svarande nytta icke

kan beredas honom, vare han ej skyldig ingå i skifte annat än i den mån

sådant erfordras för att övriga delägare skola erhålla så lämplig och redig

ägoanordning, som belägenheten medgiver. Var den äldre delningen tegskifte,

skall dock vad nu är sagt gälla, allenast i händelse innehavet enligt tegskiftet

skall utgöra delningsgrund.

22 §.

Där vid laga skifte i skifteslaget ingår eller skifteslaget utgöres av fastighet,

å vars område ägare av fastighet, som ej ingår i skifteslaget, är för all

framtid berättigad till skogsfång eller mulbete, skall servitutet utbrytas efter

de i denna lag angivna grunder, där sådant yrkas av ägaren till någondera

fastigheten, samt laga hinder mot utbrytandet ej möter och det kan ske utan

någons förfång.

Är fortvaron av sådant servitut begränsad till viss tid eller beroende av

visst villkor, må under enahanda förutsättningar område avsättas, å vilket

den berättigade äger att med markägarens uteslutande utöva ifrågavarande

rättighet.

Vid laga skifte må servitut, bestående i rättighet att fiska eller att taga

torv, sten, grus, lera eller dylikt, utbrytas eller område för dess utövande

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

103

avsättas, där ägare av fastighet, varå servitutet vilar, yrkar det och det kan

ske utan större olägenhet för den eller de berättigade.

Har servitut varit gällande av ålder eller har det tillkommit i sammanhang

med laga delning eller genom avtal i samband med tillkomsten av den fastighet,

till vars förmån det gäller, skall vederlaget tilläggas denna fastighet

såsom del av fastigheten. Har servitutet eljest tillkommit genom avtal, skall

vederlaget utläggas såsom avstyckat område från den fastighet, varifrån

vederlaget utbrutits.

Vad i denna paragraf är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om servitut, som besvärar fastighet inom ett skifteslag till förmån för annan

fastighet i samma skifteslag.

23 §.

Är laga skifte sökt och upplyses, ätt enligt domstols förordnande de ägor,

ansökningen avser, skola utbjudas till försäljning för delägarnas samfällda

räkning, skall med skiftet anstå till dess det visat sig, huruvida försäljningen

kommer till stånd.

24 §.

I de orter av riket, där efter vad därom är eller varder förordnat avvittring

skall ske, må laga skifte icke äga rum förrän skifteslagets ägor blivit

utbrutna genom fastställd avvittring.

25 §.

Laga skifte må ej äga rum å jord, som ingår i tomtindelning. 2

2 KAP.

Om förrättningsmän vid laga skifte.

1 §•

Laga skifte förrättas efter därtill erhållet förordnande av lantmätare med

biträde av två gode män. När det för påskyndande av större förrättning prövas

lämpligt, må lantmäteristyrelsen medgiva att flera än två gode män biträda.

Sedan avgjort är, att skiftet skall komma till stånd, må skiftet utföras av

lantmätare utan biträde av gode män, dock att gode män alltid skola närvara

vid handläggning av frågor om bestämmande av gränserna kring skifteslagets

ägor samt om ägornas gradering ävensom om bestämmande av jämförelsetal,

åsättande av värde i penningar samt uppskattning, varom i 11 kap.

2 § andra stycket och 3 § sägs.

Finner lantmätare eller delägare biträde av gode män nödigt vid förrättningen

eller vid viss åtgärd, där sådant biträde eljest icke ovillkorligen erfordras,

skall förrättningen eller åtgärden utföras med biträde av gode män.

Bestämmes under förrättnings fortgång, att gode män skola biträda vid

förrättningen eller vid åtgärd, som i nästföregående stycke avses, skall sådant

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

ej verka rubbning av vad därförinnan under förrättningen lagligen beslutats

eller verkställts.

Vid förrättning eller åtgärd, som jämlikt denna paragraf verkställes av

lantmätare utan biträde av gode män, gälle i tillämpliga delar om lantmätaren

vad i denna lag är stadgat om förrättningsmän.

2 §•

Uppkommer vid laga skifte fråga, för vars avgörande fordras särskild sakkunskap,

äge lantmätaren anlita biträde av sakkunnig person.

Är delägare missnöjd med lantmätarens beslut i fråga om tillkallande av

sakkunnigt biträde, anmäle det genast till lantmätaren, som har att med

insändande av protokollet i ärendet underställa frågan lantmäteristyrelsens

prövning. Över styrelsens beslut må klagan icke föras.

3 §•

Ansökning om förordnande av lantmätare att förrätta laga skifte göres

skriftligen hos vederbörande överlantmätare. Ansökningen bör åtföljas av

uppgift om de ägor, vilkas delning är i fråga, ävensom om ägare därtill och

om innehavare av servitut, vilkas rätt må vara beroende av förrättningen,

samt om deras postadresser.

Avser ansökningen ägor inom liera län, göres den hos överlantmätaren i

ett av länen.

4 §•

Vet lantmätare, som erhållit förordnande att förrätta laga skifte, att emot

honom finnes sådant jäv, som omförmäles i 10 §, eller är han av andra

tjänstegöromål förhindrad att företaga skiftet inom skälig tid, anmäle sådant

genast hos'' överlantmätaren.

5 §•

Lantmätare, som har att förrätta laga skifte, skall företaga förrättningen så

skyndsamt som möjligt, sedan tjänlig årstid infallit.

6 §.

Då gode män enligt 1 § biträda vid laga skifte, skola de vara tillstädes

vid alla sammanträden och biträda vid alla de förrättningsgöromål, som icke

enligt vad därom särskilt stadgas äro av uteslutande teknisk art. 7

7 §•

Inom varje lantmäteridistrikt skall finnas ett efter behovet avpassat antal

gode män, minst två för varje kommun, valda för en tid av sex år. Ej må utan

tillstånd av Konungens befallningshavande flera än sex gode män för kommunen

utses. Valbara äro i lanthushållning kunniga män, vilka äro boende inom

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

105

kommunen och besitta sådana egenskaper, som i 1 kap. 2 § rättegångsbalken

äro föreskrivna för valbarhet till nämndeman, dock att den, som uppnått femtiofem

års ålder icke må väljas till god man. Gode män väljas å kommunalstämma

av de i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigade, som äga

eller innehava jordbruksfastighet; och tillkomme varje i valet deltagande eu röst.

Avgående god man kan återväljas.

8 §•

D et åligger distriktslantmätare att var inom sitt distrikt föra förtecknin

över gode män samt att, då tid, för vilken god man utsetts, går till ända

eller god man eljest avgår eller behov av ökat antal gode män yppar sig,

för anordnande av val anmäla det för kommunalstämmans ordförande. Om

utgång av val av gode män samt om bostad och postadress för var och en

av dem underrätte kommunalstämmans ordförande distriktslantmätaren ävensom

Konungens befallningshavande i länet, som har att ofördröjligen införa

meddelande därom i länskungörelserna. Det åligger därjämte befallningshavanden

att årligen i samma kungörelser låta intaga fullständig förteckning

å gode män för vart lantmäteridistrikt i länet.

9 §•

Innan god man biträder vid laga skifte, skall häri inför Konungens befallningshavande

eller domstol avlägga denna ed: Jag N. N. lovar och svär vid

Gud och hans heliga evangelium, att jag efter mitt bästa förstånd och samvete

skall fullgöra den mig såsom god man uppdragna befattning och aldrig

därvid uppsåtligen göra orätt, för vad orsak eller under vad sken det vara

må; så sant mig Gud hjälpe till liv och själ.

10 §.

Mot lantmätare och god man gälle dessa jäv: om han är med delägare i

den skyldskap eller det svågerlag, som i rättegångsbalken sägs om jäv mot

domare, eller om han eller någon, som är med honom sålunda skyld eller

besvågrad, äger del i saken eller eljest kan vänta synnerlig nytta eller skada

av förrättningen, eller om han såsom domare deltagit i åtgärd eller beslut,

som rör saken, eller om han varit fullmäktig i saken, eller om han är i någon

delägares tjänst, eller om han är delägares vederdeloman eller uppenbara

ovän. Söker någon, sedan förrättning begärts, sak med lantmätare eller god

man eller tillfogar honom något med ord eller gärning i uppsåt att därmed

göra honom jävig, det skall ej räknas för jäv.

11 §•

Vid ägors mätning och andra göromål, som vid laga skifte verkställas ute

å marken, åligge delägarna att tillhandahålla nödig hantlangning. Visas tredska

därutinnan, må lantmätaren antingen för lega anskaffa arbetsbiträde eller

därom anlita kronobetjäningen i orten, och svare den tredskande för alla

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

därav föranledda kostnader. Betalning för arbetsbiträde så ock ersättning för

övriga kostnader, varom nu är sagt, skall av vederbörande utmätningsman

hos den tredskande genast uttagas. För den, som allenast i egenskap av

granne har del i förrättningen, skall vad nu är sagt äga giltighet endast så vitt

angår fråga om gränsbestämning och ägoutbyte, varav hans fastighet beröres.

12 §.

Förrättningsmän, sakkunniga och hantlangningsmanskap må icke hindras

att övergå ägor eller anbringa märken eller signaler, i vad det finnes erforderligt

för förrättningen. Därvid skall tillses att skada ä växande gröda så

vitt möjligt undvikes samt att skog icke onödigt nedhugges.

Ej må i trädgård, annan därmed jämförlig plantering eller park utan

ägarens medgivande träd skadas eller fällas.

3 KAP.

Om laga skiftes kungörande och fortgång.

1 §.

Innan laga skifte företages, skall lantmätaren om tid och ställe för första

sammanträdet utfärda kungörelse, som skall minst fjorton dagar därförut uppläsas

i kyrkan för den eller de församlingar, där skifteslaget är beläget, samt,

där ej särskilda förhållanden annat föranleda, minst fjorton dagar före sammanträdet

införas i en eller liera av ortens tidningar.

Härjämte åligge lantmätaren att minst fjorton dagar före sammanträdet till

posten avlämna tjänsteskrivelser med kallelse till sammanträdet till en var,

som enligt senaste mantalslängd eller .eljest tillgängliga uppgifter är delägare

i skifteslaget, ävensom till de för lantmätaren anmälda innehavare av servitut,

vilkas rätt må vara beroende av förrättningen, dock att, där delägarna äro

flera än tio, kallelse må genom rekommenderad tjänsteskrivelse tillställas en

av dem att vara för dem alla tillgänglig. Delgives kallelse på sätt ovan sist

omförmälts, skall underrättelse därom med uppgift tillika om vilken delägare

bekommit kallelsen intagas i kungörelse, varom i första stycket sägs.

Är någon delägare å okänd ort eller så fjärran, att han ej kan bevaka

sin rätt vid skiftet, och är icke någon.förordnad eller eljest veterligen behörig

att för honom tala och svara, åligge lantmätaren att för förordnande av

god man för den delägare göra sådan anmälan, som avses i 4 § i It kap.

av lagen om förmynderskap.

Kungörelse och kallelse, som nu sagts, skall innehålla anmaning att vid

sammanträdet förete tillgängliga åtkomsthandlingar, handlingar rörande servitut

samt kartor och lantmäterihandlingar angående jord, hörande till skifteslaget.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

107

2 §•

Finner lantmätaren laga skifte angå fastighet, som står under allmän myndighets

vård och inseende, skall han i god tid insända underrättelse om

skiftet till Konungens befallningshavande i det län, där fastigheten är belägen;

och åligge det befallningshavanden att förordna allmänt ombud eller, där

sådant förordnande bör meddelas av annan myndighet, ofördröjligen överlämna

underrättelsen till denna myndighet.

Vederbörande myndighet meddele lantmätaren underrättelse om förordnandet,

och åligge det lantmätaren att, därest underrättelsen om skiftet icke

innehållit uppgift om tid och ställe för första sammanträdet, därom underrätta

ombudet på sätt i 1 § andra stycket sägs. Skall laga skifte äga rum inom samhälle,

där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas

har lantmätaren att minst fjorton dagar förut bevisligen underrätta byggnadsnämnden

om tid och ställe för förrättningen.

3 §•

Till de gode män, som skola biträda vid förrättningen, utfärde lantmätaren

kallelsebrev sist fjorton dagar före sammanträdet; och böra helst de kallas, sorn

bo närmast förrättningsstället inom eller utom lantmäteridistriktet. Är god

man hindrad genom jäv eller laga förfall, sände han ofördröjligen kallelsebrevet

till närmast boende god man, och har denne att i stället infinna

sig. Erinran om den god man åliggande skyldighet att i fall, varom nu är

sagt, sända kallelsebrevet vidare, bör i nämnda brev intagas.

4 §•

Kommer ej lantmätaren tillstädes å den för sammanträde utsatta tid och

infinner lian sig ej heller inom tre timmar därefter, då må de, som tillstädes

kommit, åtskiljas. Får lantmätaren laga förfall, underrätte han så fort ske

kan alla vederbörande därom.

Har lantmätaren ej, medan de tillstädeskomna voro samlade, låtit tillkännagiva

tid för nytt sammanträde, skall han i god tid genom tjänsteskrivelser

kalla gode män, delägare, innehavare av servitut och allmänna ombud

till sådant sammanträde.

Utebliver god man från sammanträde eller eljest under förrättningen, läte

lantmätaren i stället kalla annan god man av de närmast boende.

Utebliver delägare från lagligen kungjord förrättning, vare det ej hinder

för förrättningens företagande; dock att, om sökanden, utan att hava anmält

laga förfall, utebliver från första sammanträdet och icke någon delägare

påyrkar förrättningens företagande, ansökningen om skiftet anses återkallad,

och ersätte sökanden alla i ärendet uppkomna kostnader''.

3 §•

God man, som utan laga förfall utebliver från förrättning, ersätte all skada

och olägenhet, som därav uppstår.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

6 §•

Lantmätaren skall föra protokoll över allt, som förekommer vid varje

sammanträde under förrättningen. I protokollet skola noga upptagas av delägarna

framställda yrkanden och anförda skäl samt grunderna för förrättningsmännens

beslut. Protokollet skall avfattas i sammanhängande paragrafföljd

för hela förrättningen och inom åtta dagar efter sammanträdet å förut

tillkännagiven tid uppläsas för delägarna. Protokollet skall förses med förrättningsmännens

underskrift samt jämväl undertecknas av närvarande delägare

eller, där dessa äro flera än tio, av två personer, vilka närvarande

delägare därtill utse. Den är utsedd, som erhållit de flesta avgivna rösterna;

emellan lika röstetal skilje lotten. Vägrar delägare sin underskrift, eller förekommer

anmärkning mot protokollet, skall anteckning därom ävensom om

beslut, som i anledning av framställd anmärkning meddelas, i protokollet

verkställas.

Träffas förening, där sådant enligt denna lag är medgivet, skall den upprättas

skriftligen, undertecknas av delägarna och bestyrkas av gode männen

eller, där sådana ej biträda, av lantmätaren samt i huvudskrift biläggas

protokollet. Har förening biträtts av boställshavare, arrendator, som i 1 kap.

18 § andra stycket avses, eller sådant ombud, som omförmäles i 2 § i detta

kap., vare den ej gällande med mindre den godkänts av den myndighet, under

vars vård och inseende den ifrågavarande fastigheten står; och överlämne

lantmätaren ofördröjligen sådan förening för vederbörlig åtgärd till Konungens

befallningshavande i det län, där fastigheten är belägen.

7 §•

Vid första sammanträdet under förrättningen uppläse lantmätaren sitt

förordnande samt efterhöre, om de biträdande gode männen avlagt föreskriven

ed och om jäv är att anföra mot någon av förrättningsmännen.

8 §•

Menar delägare att förrättningsman är jävig, anmäle jävet å första sammanträdesdag,

då denne tjänstgör. Ej må fråga om jäv väckas senare, där ej

delägare varit av laga förfall hindrad att inställa sig å nämnda dag eller den

omständighet, vara jävet grundas, först efteråt tillkommit eller blivit honom

kunnig. I dessa fall skall jävet för att vinna beaktande framställas å den

sammanträdesdag, som först inträffar efter det förfallet upphörde eller anledningen

till jävet uppkom eller blev känd. 9

9 §.

Över framställd jävsanmärkning meddele förrättningsmännen så fort ske

kan beslut.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

109

Ogillas framställt jäv, fortfara den, mot vilken jävet blivit gjort, med sin

befattning intill dess annorlunda förordnas, dock att vad nedan i 11 § tredje

stycket sägs iakttages.

Finnes jäv mot lantmätaren lagligen grundat, skall förrättningen genast

avbrytas och lantmätaren tillkännagive ofördröjligen förhållandet hos överlantmätaren.

Är god man befunnen jävig, kalle lantmätaren annan god man.

Vid beslut, varigenom jävsanmärkning gillas, skall förbliva. Sådant beslut

må ej verka rubbning eller upphävande av åtgärd eller beslut, som tillkommit

innan invändningen gjordes.

10 §.

Sedan frågan om jäv blivit behandlad, skall, där ej enligt vad i nästföregående

paragraf sagts förrättningen genast skall avbrytas, undersökas, huruvida

mot skiftet möter hinder av sådan beskaffenhet, som i 1 kap. 9 § sista

stycket sägs, samt huruvida den eller de, som framställt yrkande om skiftet,

äga behörighet därtill. Finnes hinder för skiftet i något av berörda avseenden

föreligga, meddele förrättningsmännen beslut att förrättningen icke kan äga

ruin, och ersätte sökanden alla i ärendet uppkomna kostnader. Vad i nästföregående

punkt sägs skall dock icke äga tillämpning, där hinder mot skiftet

funnits möta därutinnan, att yrkandet om skifte framställts av någon, som

därtill icke varit behörig, men berörda yrkande genast biträdes av någon,

vilken dylik behörighet tillkommer.

11 §•

Laga skifte skall anses hava blivit börjat, da första sammanträdet, kommit

till stånd.

Sedan laga skifte blivit börjat, skall lantmätaren, där icke laga hinder

möter, utan uppskov fortsätta förrättningen och bringa den till slut. Uppskjutes

påbörjat skifte i följd av sådant hinder, skall skiftet åter företagas

så snart det kan ske, sedan det hinder, som vållat uppskovet, upphört.

Kan ej dag för skiftets vidare handläggning tillkännagivas för delägarna innan

sammanträde upplöses, och träffas ej vid sammanträdet överenskommelse

beträffande tillkännagivandet av tid och ställe för skiftets fortsättande, skall

vad i 4 § andra stycket sägs äga motsvarande tillämpning, dock att beträffande

sammanträde, som i 7 kap. 1 § eller 8 kap. avses, gäller vad därom

i nämnda kapitel stadgas.

Har fråga underställts ägodelningsrättens prövning eller hava förrättningsmännen

meddelat beslut i fråga, beträffande vilken särskild klagan jämlikt

21 kap. 20 § må föras, skall skiftet i de delar, som äro beroende av sådan

frågas slutliga utgång, vila, så framt ej samtliga närvarande delägare påyrka

skiftets fortsättande eller ägodelningsrätten jämlikt 21 kap. 82 § annorlunda

förordnar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

12 §.

Tvist om äganderätt eller ständig besittningsrätt till jord må ej, såvida icke

tvistens avgörande är av betydelse för skiftets behöriga verkställande, föranleda

uppehåll i skiftet, utan äge den, som innebar jorden, föra talan för

jorden.

Yppas sådan tvist efter skiftets början och är dess avgörande av betydelse

för skiftets behöriga verkställande, skall den underställas ägodelningsrättens

prövning.

Yppas tvist allenast i fråga om innehavet av viss liga, skall vad nu sagts

äga motsvarande tillämpning.

Där så prövas erforderligt, förordne rätten eller domaren i orten god man

att, intill dess tvisten blivit avgjord, under skiftet föra talan för den jord,

varom är fråga.

13 §.

Har under laga skiftes fortgång jord övergått till annan ägare eller innehavare,

må denne ej rubba eller klandra vad förre innehavaren medgivit eller

godkänt.

14 §.

Under laga skiftes fortgång skola upptagas följande frågor:

bestämmande av skifteslagets omfång (4 kap.),

tillstånd till skifte (4 kap.),

nyttjandet under skiftet av skog, torvmosse med mera (5 kap.),

ägokartas upprättande (6 kap.),

bestämmande av gränserna kring skifteslaget (7 kap.),

ägoutbyte (8 kap.),

utbrytande av servitut (I kap.),

delningsgrund (9 kap.),

undantag av mark från skifte (10 kap.),

bildande av servitut vid skifte (10 kap.),

ägornas gradering och därmed sammanhörande uppskattningsfrågor (11 kap.),

hävdeförteckning (12 kap.),

skiftesläggning och utflyttning (13 kap.),

ersättningar mellan skiftesdelägarna (14 kap.),

ägolotternas tillträde (15 kap.).

Föredragas frågorna i annan än nu nämnd ordning, där sådant lagligen

kan ske, skall lantmätaren om anledningen härtill göra anteckning i protokollet.

Frågor, som under skiftet skola underställas ägodelningsrättens prövning

eller beträffande vilka särskild klagan jämlikt 21 kap. 20 § må föras, böra

i den mån ske kan företagas till avgörande sålunda att de samtidigt må

kunna bliva föremål för ägodelningsrättens behandling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

in

15 §.

Delägarna inå, om ilertalet ä sammanträde närvarande därom ena sig, utse

en eller flera sysslomän för befordrande av meddelanden mellan lantmätaren

och delägarna, för anskaffande av hantlangning, för tillsyn däröver, att vad

som är föreskrivet eller blivit bestämt angående nyttjandet under skiftet av

jord, skog, eller torvmosse noga iakttages, och för beivran av överträdelse

därav samt för handhavande av de delägarnas angelägenheter i övrigt, som

äga samband med skiftet och delägarna besluta att åt sysslomännen uppdraga.

Vill syssloman erhålla ersättning, framställe anspråk därpå före skiftets avslutande;

och varde ersättningen, där överenskommelse därom ej kan mellan

delägarna träffas, bestämd av förrättningsmännen.

4 KAP.

Om bestämmande av skifteslagets omfång samt om tillstånd till skifte.

1 §•

Skifteslagets omfång bestämmes med tillämpning av de i 1 kap. angivna

grunder.

I samband härmed skall, på sätt därom .särskilt är stadgat, utredning verkställas

beträffande skiftes- och därmed sammanhängande förhållanden inom

skifteslaget. I protokollet skall antecknas vad av den verkställda utredningen

framgått.

2 §■

Med ledning av de i 1 kap. för varje särskilt fall meddelade bestämmelser

avgöres, huruvida tillstånd till det ifrågasatta skiftet må lämnas.

Det åligger förrättningsmännen att verkställa utredning rörande de omständigheter,

vilka äro av beskaffenhet att inverka på frågans avgörande, att över

vad vid utredningen förekommit upprätta skriftlig redogörelse, som bilägges

protokollet, samt att därefter meddela utlåtande i frågan.

Ifrågasättes delning av skifteslag, varom i 1 kap. 11 § förmäles, och framställes

ej yrkande, att vid den tidigare delningen skall förbliva, erfordras utredning,

varom i nästföregående stycke sägs, allenast i den mån föreskriften

i 16 § av nämnda kapitel därtill föranleder. 3

3 §•

Utlåtande, varom i 2 § sägs, skall innehålla besked, huruvida tillstånd till

skiftet meddelas eller icke. Är skifteslaget sådant, varom i 1 kap. 9 § förmäles,

eller skall tillämpning av 16 § i nämnda kapitel äga rum, skall i

utlåtandet angivas, i vad mån utläggande av delägares andelar i gemensam

ägolott synes böra äga rum.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

Har yrkande framställts om tillämpning av 1 kap. 5 §, skola förrättningsmännen

härom särskilt yttra sig. Är fråga om delning av skifteslag, som i 1

kap. 8 § avses, skall i utlåtandet angivas omfånget av den mark, som bör i

skiftet ingå. Att, där fråga kan uppkomma om att oberoende av delägares

beslut avsätta skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark till gemensamhetsskog,

utlåtandet bör innefatta yttrande i denna fråga, därom är i 10 kap.

stadgat.

4 §.

Är fråga om delning av skifteslag, varom i 1 kap. 8 eller 12 § sägs, eller

innefattar utlåtandet bestämmelse om avsättande av skogbärande eller till

skogsbörd tjänlig mark till gemensamhetsskog eller om tillämpning av 1. kap.

5 §, skall utlåtandet underställas ägodelningsrättens prövning, dock att där i

sistnämnda fall allenast avses sammanförande till ett skifteslag av områden,

vilka inom ursprungligt skifteslag vid en eller flera lantmäteriförrättningar

undantagits för gemensamt ändamål eller eljest lämnats oskiftade, eller av

ägolotter, utlagda vid samma lantmäteriförrättning inom ett och samma skifteslag,

eller av stamfastighet. och avsöndrad lägenhet eller därmed jämförlig

fastighet eller avstyckat område, underställning ej erfordras, där ej sådan åtgärd

eljest skall äga rum.

Där någon delägare det yrkar, eller förrättningsmännen på skäl, vilka i tv

fall skola i protokollet särskilt angivas, finna sådant erforderligt, skall ock

underställning av utlåtandet till ägodelningsrätten ske.

Underställning, som, på sätt i nästföregående stycke sägs, äger rum i anledning

av yrkande av delägare eller på grund av förrättningsmännens beslut,

må inskränkas att avse allenast viss fråga, ägodelningsrätten emellertid obetaget

att, där den så finner lämpligt, pröva ärendet i hela dess vidd.

Ej må yrkande eller beslut, varom nu är sagt, framställas eller meddelas

senare än å det sammanträde, varå utlåtandet avgives, dock att delägare, vilken

på grund av laga förfall ej varit vid det sammanträde tillstädes och ej heller

kunnat ombud för sig ställa, äger att inom trettio dagar från sammanträdet

med styrkande av förfallet hos ägodelningsdomaren skriftligen söka, att ägodelningsrätten

måtte upptaga utlåtandet till prövning. Finner ägodelningsrätten

laga förfall hava förelegat, då varde med ärendet vidare förfaret på sätt i

21 kap. närmare förmäles. 5

5 §■

Har, innan utlåtande, varom i 2 § sägs, avgivits, delägare framställt yrkande

att hans ägor jämlikt 1 kap. 21 § icke skola ingå i skifte, och kan

det yrkande omedelbart prövas, bör yttrande i frågan i utlåtandet intagas.

Kan så ej ske, eller framställes eljest sådant yrkande, skall snarast möjligt,

prövning av yrkandet äga rum och beslut i frågan meddelas. Finnes prövning

av yrkandet kunna äga rum först i sammanhang med skiftesläggningen,

skola förrättningsmännen därom meddela besked.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition År 38.

6 §.

Bestämmes jämlikt 1 kap. 21 §, att ägor icke skola ingå i skiftet, skola

likväl ägornas yttergränser upptagas å kartan samt ägorna redovisas i handlingarna

med angivande av areal, ägarens namn och registerbeteckningen å

den fastighet, till vilken de höra.

Fastighet eller del därav, som enligt 1 kap. 5 § avskiljes från skifteslag,

skall i skifteshandlingarna redovisas med angivande av ägarens namn och

fastighetens registerbeteckning.

7 §■

Innehåller utlåtande, som jämlikt detta kapitel avgives, att tillstånd till

skifte vägras, skall utlåtandet, för den händelse flera delägare finnas, innefatta

yttrande huruvida de uppkomna kostnaderna å förrättningen i den mån

de icke gäldas av allmänna medel skola stanna å sökande till skiftet eller i

vad mån de skola fördelas även å andra delägare i skifteslaget.

8 §.

Skall utlåtande ej enligt bestämmelserna i 4 § första stycket i detta kapitel

underställas ägodelningsrättens prövning och varder det ej heller på grund

av delägares eller förrättningsmäns åtgärd sådan prövning underställt, skall

vid utlåtandet förbliva.

Vad sålunda stadgats skall dock ej utgöra hinder mot att på grund av

förändrade äganderättsförhållanden eller andra särskilda omständigheter avvikelse

göres från vad utlåtande innehåller om utläggande av delägares andelar

i gemensam ägolott, skolande vad nu sagts äga motsvarande tillämpning beträffande

av ägodelningsrätten rörande sådan fråga meddelat beslut.

Genom vad i första stycket sägs göres icke inskränkning i den prövning

av beskaffenheten av laga skifte, som enligt denna lag åligger ägodelningsdomaren

och ägodelningsrätten vid handläggning av fråga om meddelande av

fastställelse å förrättningen.

5 KAP.

Om inskränkning i rätten att nyttja skifteslagets ägor under laga skifte.

1 §■

Efter verkställd gradering av de ägor, som skola skiftas, och intill dess

de nya lotterna tillträtts, vare det delägare förbjudet att bortföra matjord

eller genom vanhävd försämra jorden. 2

2 §•

Sedan förrättningsmännen avgivit utlåtande, varom i 4 kap. sägs, skall,

där ej enligt utlåtandet tillstånd till skiftet vägras, ofördröjligen bestämmas,

huru inom skifteslaget befintlig skog eller torvmosse må nyttjas under skiftet.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 31 höft. (Nr 38). 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Skall utlåtandet underställas ägodelningsrättens prövning, må, ändå att tillstånd

till skiftet vägrats, frågan upptagas till behandling, där sådant av delägare

yrkas.

Varder utlåtande, enligt vilket tillstånd till skifte vägrats, genom högre

myndighets utslag ogillat, och har ej jämlikt nästföregående stycke beslut i

förevarande fråga redan kommit till stånd, skall bestämmande, varom ovan

är sagt, ske, så snart avgjort är att skifte skall äga rum.

3 §•

Från det laga skifte blivit börjat och intill dess antingen utlåtande, varigenom

tillstånd till skifte vägrats, avgivits eller ock beslut i fråga, varom i

2 § första stycket sägs, kommit till stånd, må avverkning av samfälld skog

inom skifteslaget icke ske, och må i övrigt skog och torvmosse nyttjas allenast

till husbehov.

Vid fattande av beslut i fråga, som i detta kapitel avses, skall iakttagas,

att vid all avverkning av skog vad i lag eller särskild författning finnes föreskrivet

angående skogens vård länder till efterrättelse, samt att torvmosse

icke må nyttjas till avsalu annat än i den mån sådant kan ske utan någon

delägares förfång.

Bestämmelser, som jämlikt 2 § i detta kapitel meddelats, upphöre att gälla

då de nya lotterna tillträtts, där ej vad i 7 § stadgas annat föranleder eller

eljest här nedan annorlunda sägs. Hava dylika hestämmelser meddelats med

stöd av andra stycket i förstnämnda paragraf, och varder förrättningsmännens

utlåtande av högre myndighet gillat, eller varder, i annat fall, förrättningsmännens

utlåtande, varigenom tillstånd till skifte meddelats, av högre myndighet

ogillat, upphöre bestämmelserna att gälla, då avgjort är, att skiftet

icke kommer till stånd.

4 §.

Sedan vid delning av samfälld skogsmark skogen å viss vid skiftet utlagd

ägolott undergått uppskattning för ifrågakommande likvid mellan delägarna,

må den ej nyttjas av annan delägare än den, för vilken ägolotten utlagts.

Vid skifte av förut i laga ordning eller sämjevis delad skogsmark skall vad

efter det skogsuppskattningen ägt rum av delägare avverkas å område, som

tillagts annan delägare, vid likviden påföras den delägare, som nyttjat

skogen.

Har jämlikt 14 kap. 9 § bestämts, att ersättning skall utgå i skogsförnödenheter,

må den delägare, som nyttjar skogen till viss vid skiftet utlagd

ägolott, ej å ägolotten verkställa avverkning i den utsträckning att möjligheten

att ur den å ägolotten befintliga skogstillgång uttaga sådan ersättning

äventyras. Vad i denna paragraf stadgas i fråga om avverkning av skog skall

äga motsvarande tillämpning beträffande nyttjande av torvmosse.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

115

5 §■

Överträder delägare vad enligt detta kapitel lagligen beslutas eller eljest

skall lända till efterrättelse i fråga om nyttjande av skifteslagets ägor, skall

sådant anses såsom missbruk av rätt i samfälld skog och mark.

6 §•

Är all skifteslagets jord i en ägares hand, skall av vad i detta kapitel

stadgas allenast 1 § ävensom, där särskilda delar av jorden i olika mån häfta

för fordran eller annan rättighet, vad i 3 § andra stycket stadgas om nyttjande

av torvmosse till avsalu äga tillämpning.

7 §•

Där med bestämmande av ersättning, varom i 14 kap. 6 och 8 §§ förmäles,

skall anstå till dess skiftet i övrigt blivit fastställt, skall vad i detta kapitel

finnes stadgat eller av delägarna lagligen beslutas rörande nyttjande av

skifteslagets ägor under skiftet i tillämpliga delar gälla intill dess förrättning

för berörda ändamål blivit fastställd eller, där talan mot beslutet om fastställelse

må föras, beslutet vunnit laga kraft eller blivit genom slutligt

utslag fastställt.

6 KAP.

Om upprättande av ägokarta.

1 §•

Finnes över ägor, som skola skiftas, karta i sådan skala och av sådan

beskaffenhet, att det skäligen kan ifrågakomma att använda den vid skiftet,

och yrkar någon delägare, att kartan skall användas, då skall den i delägarnas

närvaro jämföras med marken. Befmnes därvid kartan riktig och fullständig,

eller äro befintliga fel och brister icke större än att genom deras

avhjälpande kartan erhåller för skiftets verkställande erforderlig tillförlitlighet

och fullständighet, och varder kostnaden härför samt för kopiering, där sådan

tarvas, avsevärt mindre än som erfordras för ny kartas upprättande efter fullständig

mätning, då skall kartan efter vidtagande av nödiga rättelser användas

vid skiftet. I annan händelse, likasom då karta icke finnes över ägorna, skall

fullständig mätning verkställas och ny karta upprättas.

Avser skiftet skifteslag enligt 1 kap. 2 § under 2 eller 3, vare i fråga om

annan mark än inägor kartans jämförande med marken ej erforderligt, där

det skulle medföra oskälig kostnad samt lantmätaren ej i följd av framställd

anmärkning mot kartan eller eljest finner det nödigt. 2

2 §•

Fråga, huruvida fullständig mätning skall företagas och ny karta upprättas,

avgöres av lantmätaren. Anser han sådan erforderlig, uppgive för delägarna

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

skälen därtill och anteckne dem fullständigt i protokollet jämte delägarnas

yttranden därom; anmärke ock i vilken skala han finner kartan böra upprättas.

Är någon delägare missnöjd med lantmätarens beslut, anmäle det genast

till lantmätaren, vilken har att ofördröjligen insända protokollet och,

där karta finnes, jämväl denna till lantmäteristyrelsen. Över dess beslut må

klagan ej föras.

Missnöjesanmälan föranlede ej inställande av beslutad mätning, där sådan

påyrkas av en eller flera delägare. Föreskriver sedan lantmäteristyrelsen icke

fullständig mätning eller beslutar styrelsen annan skala, skall kostnaden för

vidtagna åtgärder, i den mån de varda onyttiga, gäldas av den eller de delägare,

som påyrkat mätningen.

Närmare

Konungen.

föreskrifter angående

3 §■

ägomätning

och kartläggning meddelas av

7 KAP.

Om bestämmande av gränserna kring skifteslagets ägor.

1 §■

För bestämmande av rågångarna kring skifteslagets ägor skall lantmätaren

på sätt i 3 kap. 1 och 2 §§ sägs kalla rågrannarna å ömse sidor till sammanträde

och i kallelsen anmana dem att vid sammanträdet förete alla tillgängliga

kartor och handlingar, som kunna lända till upplysning i rågångsfrågan.

Hava kungörelse och kallelse sålunda försiggått, skall förrättningen

verkställas utan hinder av rågrannes eller allmänt ombuds utevaro. 2

2 §''

Är rågång i laga ordning bestämd, undersöke förrättningsmännen dess

sträckning på marken under jämförelse med tillgängliga kartor och handlingar.

Finnes därvid rågångens rätta sträckning på marken tydligt utmärkt, och

förklaras rågången av samtliga närvarande rågrannar ostridig, erfordras ej

vidare åtgärd i fråga om samma rågång än att lantmätaren, innan han avslutar

förrättningen, behörigen iståndsätter förfallna råmärken samt utsätter

nya sådana märken, där det finnes nödigt.

Angående sådan undersökning, som nu sagts, skall lantmätaren i protokollet

fullständigt anteckna vad i ärendet åtgjorts och därvid särskilt angiva

grunderna för att rågång ansetts i laga ordning bestämd, vilka råmärken iakttagits

samt deras läge och beskaffenhet, huruvida rågrannarna godkänt de

iakttagna råmärkena, samt vilka råmärken iståndsatts eller utsatts.

Gör rågranne anmärkning beträffande rågången och prövas frågan ej höra

behandlas enligt 3 §, meddele förrättningsmännen beslut över anmärkningen.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

117

Då fråga är om skifteslag, varom i 1 kap. 2 § under 2 eller 3 sägs, vare

undersökning, som ovan sagts, ej erforderlig i fråga om annan mark än utägor,

såvitt karta finnes beträffande övriga ägor och undersökningen av dessa

skulle medföra oskälig kostnad samt lantmätaren ej i följd av framställd anmärkning

eller eljest finner sådan undersökning nödig.

Finnes ej tillförlitlig karta över rågång, skall sådan upprättas.

3 §•

Finnes vid sådan undersökning, som i 2 § sägs, att rågången på marken

icke hävdas i överensstämmelse med tillgängliga kartor och handlingar, eller

råder osäkerhet angående rågångens rätta sträckning, då skall lantmätaren

avfatta å karta och i protokollet beskriva skiljaktighet, som förefinnes mellan

rågången på marken och dess sträckning enligt tillgängliga kartor och handlingar,

befintlig otydlighet i fråga om rågången samt alla godkända och stridiga

råmärken och deras läge och beskaffenhet ävensom i protokollet anteckna

vad angående de stridiga råmärkena blivit anfört. Sedan detta skett,

söke förrättningsmännen åvägabringa förening mellan närvarande rågrannar

angående rågångens sträckning i överensstämmelse med någon av de sålunda

upptagna och beskrivna linjerna eller med en linje med huvudsaklig sträckning

mellan dessa. Innan förening undertecknas, utstake lantmätaren, där så erford:

ras, den antagna rågången. Kan ej förening träffas, pröve förrättningsmännen

rågångens rätta sträckning och give beslut härom samt utstake, där så erfordras,

i överensstämmelse därmed lantmätaren rågången på ; mar k en. Lantmätaren

utmärke tillika å karta rågången sådan den genom förening eller beslut blivit

bestämd.

4 §.

Finnes ej i laga ordning bestämd rågång, undersöke förrättningsmännen

med ledning av märken, som av ålder ansetts utvisa gränsen, och den utredning,

som i övrigt kan åvägabringas, huru rågången sträcker sig. Är rågångens

sträckning mellan rågrannarna ostridig, upprätte lantmätaren karta

över rågången och anteckne i protokollet alla iakttagna märken samt deras

läge och beskaffenhet; utstake ock lantmätaren, där så erfordras, rågången

och läte därefter rågrannarna godkänna rågången genom förening. Lag samma

vare, där tvist om rågångens rätta sträckning yppats, men förlikning

kommit till stånd eller tvisten eljest bilagts. Har tvist, varom nu är sagt,

uppkommit, och kan förening ej träffas, vare lag, som i 3 § näst sista punkten

sägs, och utmärke lantmätaren å karta rågången, sådan den genom för

rättningsmännens beslut bestämts. 5

5 §•

I fall, varom i 3 och 4 §§ sägs, åligge lantmätaren, där ej förening beträffande

rågångens sträckning kommit till stånd, att inom femton dagar från

det sammanträde, å vilket beslut i rågångsfrågan meddelats, utgiva eller med

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

posten översända ett exemplar av kartan och protokollet över förrättningen till

den delägare, som av de övriga eller, där de ej åsämjas, av lantmätaren utsetts

att mottaga berörda handlingar.

6 §■

Sedan rågång blivit bestämd, skall lantmätaren å marken utmärka samma

rågång på tydligt och varaktigt sätt.

Föreskrifter huru råmärken skola vara beskaffade och rågångar utmärkas

meddelas av Konungen.

V §•

Vad nu är stadgat om rågångar gälle i tillämpliga delar jämväl om gränser,

som tillkommit vid skifte, klyvning, ägostyckning, avsöndring och avstyckning,

ävensom om andra fastighetsgränser.

8 KAP.

Om ägoutbyte.

1 §■

. Går rågång eller annan gräns kring område, som skall skiftas, i bukter

eller brytningar, och kan den genom utbyte av ägor erhålla lämpligare sträckning

och bekvämare ägoanordning därigenom vinnas, då skall sådant ägoutbyte

utan hinder av att därigenom rubbning sker i lantmäteriförrättning,

som fastställts eller eljest är lagligen gällande, verkställas i så stor omfattning,

som är nödigt och utan någon delägares förfång kan ske.

Hör till skifteslaget äga inom annat skifteslags rågång, eller ligger inom

skifteslaget äga hörande till annat skifteslag, eller har delägare i skifteslag

andel i äga inom annat skifteslag, vilken undantagits för gemensamt

behov, och kan ägoutbyte verkställas till fördel för endera sidan och utan

förfång för den andra, skall sådant utbyte ske.

Prövas ägoutbyte böra verkställas för ändamål, varom i 1 kap. 7 § tredje

stycket, 10 § andra stycket sista punkten eller 17 § förmäles, må ock ägoutbytet,

utan hinder av att därigenom rubbning sker i lantmäteriförrättning,

varom i första stycket sägs, äga rum, därest det kan ske utan någon delägares

förfång.

Ägoutbyte må äga rum jämväl på det sätt att vederlag för äga, som lägges

från ett skifteslag till annat, tages från ett tredje skifteslag, samt gottgörelse

beredes detta av jord hörande till det skifteslag, till vilket förstnämnda

äga lägges.

Ägoutbyte må verkställas utan hinder därav att det innebär överflyttande

av en fastighets hela ägovälde.

Till sammanträde för behandling av fråga om ägoutbyte skola delägarna å

ömse sidor kallas på sätt i 3 kap. 1 och 2 §§ är föreskrivet.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

119

2 §.

De ägor, som jämlikt 1 § utbytas mot varandra, skola vara av lika uppskattningsinnehåll

enligt gradering, verkställd på sätt i 11 kap. sägs.

Uppgår skillnaden i uppskattningsinnehåll emellan ägor, som finnas lämpligen

böra utbytas mot varandra, till högst två procent av uppskattningsinnehållet

av fastighet eller annat skifteslag, varifrån ägovidd med högre uppskattningsinnehåll

är avsedd att tagas, må ägorna dock utbytas mot varandra

och vederlag för vad å ena sidan brister lämnas i penningar, där det prövas

kunna ske utan någon delägares förfång.

• I fråga om bestämmande av penningersättning, varom nu är sagt, skall

vad i 11 kap. 2 § andra stycket stadgas i tillämplig del gälla.

3 §.

Frångår jord genom ägoutbyte vissa ägolotter i redan skiftat skifteslag,

skall den jord, som lämnas i vederlag, fördelas i sammanhang med ägoutbytet.

Kan vederlagsjord ej i bekväm ägoanordning tilläggas ägolott, som frånträtt

jord vid ägoutbytet, må den läggas till andra ägolotter inom skifteslaget

mot vederlag genom jämkning av ägolotterna. Om sådan jämkning skall vad

i 1 kap. 19 § andra stycket sägs om ersättning i penningar i där avsedda

fall äga motsvarande tillämpning.

4 §.

Kan vid laga skifte i andra fall än de, som omförmälas i 1 §, bekvämare

ägoanordning vinnas genom utbyte av ägor, och träffa samtliga delägare a

ömse sidor därom förening, eller äro de ägor, vilkas utbytande ifrågasättes,

i en ägares hand, då må sådant utbyte på sätt i nämnda paragraf sägs äga

mm, där de till utbyte ifrågasatta ägorna hava väsentligen lika uppskattningsinnehåll.

Hör äga, som sådant utbyte avser, till fastighet, som på grund av inteckning

eller eljest häftar för fordran eller annan rättighet, må utbytet icke ske,

med mindre innehavare av sådan fordran eller rättighet lämnar medgivande

därtill eller det är uppenbart att bytet icke kan lända till förfång för honom.

5 §.

Vid ägoutbyte gälle i

pitlen av denna lag.

tillämpliga delar vad som stadgas i 14 och 15 ka
-

6 §.

Område, som ingår i tomtindelning, må ej ingå i ägoutbyte enligt denna lag. 7

7 §•

Uppstår fråga om utbyte av ägor, som höra till skilda socknar eller andra

förvaltningsområden, och är någon av ägorna bebyggd eller innebär ägoutbytet

överflyttande av en fastighets hela ägovälde från ett förvaltningsområde

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

till annat sådant område, åligge det lantmätaren att därom göra anmälan

hos Konungens befallningshavande i länet, som har att underställa Konungens

prövning, huruvida och under vilka villkor utbytet må äga rum; och vare

frågan om ägoutbytet vilande till dess Konungen meddelat beslut i ärendet.

9 KAP.

Om delningsgrund.

1 §•

Oskiftad jord skall, i den mån ej nedan i 3 § annat särskilt stadgas, vid

skifte fördelas efter det andelstal, som tillkommer en var delägare.

Utgöres skifteslaget av två eller flera jordeboksenheter, skall, så vitt angår

förhållandet mellan dessa enheter inbördes, såsom andelstal anses vad enligt

särskild föreskrift för orten eller sedvänja i orten användes såsom jämförelsegrund

för delaktighet i by. Finnes ej sådan jämförelsegrund, vare oförmedlade

mantalet delningsgrund.

Har i fråga om område, som vid lantmäteriförrättning undantagits för delägarnas

gemensamma behov eller eljest lämnats oskiftat, vid sådan förrättning

viss grund blivit bestämd för delaktighet i området, lände den grund

vid andelstalets bestämmande till efterrättelse. 2

2 §.

Ingår i skifte område, vilket enskilt innehaves av delägare på grund av

lantmäteriförrättning, som fastställts eller eljest är lagligen gällande, dom

eller avsöndring eller såsom odaläga, skall sådan delägare vid skiftet erhålla

vad enligt uppskattning svarar mot det område. Är fråga om ägor, vilka

innehavas på grund av tegskifte, skall vad nu är sagt gälla allenast i den

män ej sådant stadgande om delningsgrund, som beträffande förhållandet

mellan olika jordeboksenheter må vara för viss landsort meddelat, annat

föranleder.

Lag som i första punkten av första stycket sägs vare ock, där flera delägare

innehava var sina till läge och gränser bestämda ägor inom område,

för vilket viss jämförelsegrund till utmärkande av olika innehavares delaktighet

däri ej är känd, så ock där ägolott vid skiftet utlägges för delägare,

vars jordinnehav är grundat på handling, som med hänsyn till sin

avfattning och övriga omständigheter bör så förstås, att ägor inom vissa

gränser upplåtits, även om visst hemmantal eller annat skattetal tillika angivits

eller åsatts.

Att utläggande av ägolott på grund av handling, varom nyss är sagt, må

ske allenast under viss förutsättning, därom är i 13 kap. stadgat.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

121

3 §.

Ingå i skifte ägor, vilka enskilt innehavas av delägare på grund av sämjedelning,

som kommit till stånd innan denna lag trätt i kraft, då vare, där antingen

enligt särskild föreskrift för orten eller sedvänja i orten innehavet utgör

delningsgrund eller ock delägarna träffa förening att antaga innehavet

till delningsgrund, sådan delägare berättigad att vid skiftet erhålla vad enligt

uppskattning svarar mot de ägor, han förut innehade, dock under förutsättning

att vid tiden för sämjedelningen hinder icke enligt för orten gällande särskilda

bestämmelser förelegat för ägornas avskiljande genom ägostyckning eller

jordavsöndring.

4 §.

Finnes för lägenhet ej visst andelstal och är lägenhetens ägare ej enligt

2 § berättigad att vid skifte erhålla vad enligt uppskattning svarar mot

de ägor han förut innehade, skola förrättningsmännen béstämma delningsgrund

för lägenheten efter vad som prövas motsvara den rätt, lägenheten tillkommer

i skifteslagets ägor.

5 §.

Ingå enligt 1 kap. 5 § i gemensamt skifte flera skifteslag eller områden

av olika skifteslag, gälle innehavet såsom delningsgrund såvitt angår förhållandet

mellan berörda skifteslag eller områden inbördes.

6 §.

Har, innan denna lag trätt i kraft, delägare i oskiftat kärr, mosse eller

annan oländig mark med tillstånd av övriga delägare gjort odling därå, äge

han, ändå att tillgång till sådan mark till fullt belopp efter delningsgrunden

för övriga delägare ej finnes, behålla den sålunda uppodlade marken eller,

där denna ej kan tilläggas honom utan att oreda i skiftet uppkommer, njuta

fullt vederlag i annan jord.

Har någon eljest efter erhållet lov eller utan någon delägares bestridande

uppodlat oskiftad mark, gånge den mark lika med annan oskiftad mark in i

skiftet, njute dock innehavaren ersättning för odlingen på sätt i 14 kap. stadgas.

Är odlingen så gammal, att underrättelse saknas om huru den tillkommit,

vare det att anse som om odlingen tillkommit med veterligt lov.

V §•

I vederlag för sådan rättighet till skogsfång, mulbete, torv- eller grustäkt,

fiske eller dylikt, som omförmäles i 1 kap. 22 §, skall av den fastighet, som

häftat för dylikt servitut, utbrytas eller avsättas så stort område, som med

hänsyn till omfattningen av den servitutberättigades och fastighetsägarens rätt

att förfoga över den naturtillgång, rättigheten avser, efter prövning i varje

särskilt fall finnes svara emot den förmån rättigheten innebär.

Där för visst fall särskild grund för beräkningen är bestämd, lände den

till efterrättelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

8 §•

Avgärda by njute vid skifte av mark, däri den med bolbyn äger del, efter

delningsgrunden hälften mindre än bolbyn.

10 KAP.

Om undantag av mark från skifte samt om bildande av servitut.

vid skifte.

1 §•

Av oskifto må undantagas utmål till vägar och avloppsdiken samt tjänliga

ställen till hämtning av sten, sand, lera, grus, torv och vatten ävensom för

vattning av kreatur, i den mån behovet ej lämpligen kan tillgodoses på sätt

i 8 § sägs.

Vägar och diken skola framdragas där markens beskaffenhet och lutningsförhållanden

göra det lämpligast och om möjligt läggas i gränser mellan ägolotter.

Finnes inom skifteslaget samfällt strömfall, skall det med nödigt utmål

för gemensam räkning undantagas, i händelse det kan ske utan någon delägares

förfång.

2 §•

Mark för tillgodoseende av annat för delägarna gemensamt ändamål än i

1 § sägs samt för tillfartsvägar må ock av oskifto undantagas, i den mån

behovet ej lämpligen kan tillgodoses på sätt i 8 § sägs samt åtgärden ej medför

hinder för lämplig och redig skiftesläggning. Utöver vad i 1 § sista stycket

sägs skall om undantag av vattentäckt område gälla, att dylikt område, som

är för delägarna samfällt, må avsättas såsom för dem gemensamt, där sådant

prövas för delägarna i'' allmänhet medföra; övervägande nytta och kunna ske utan

någon delägares förfång.

För vissa delägares räkning må ock mark undantagas, där ändamålet med

åtgärden ej lämpligen kan tillgodoses på sätt i 8 § sägs samt åtgärden ej

medför hinder för lämplig och redig skiftesläggning.

3 §•

Innehar delägare på grund av laga delning eller enligt sämjedelning, som

kommit till stånd innan denna lag trätt i kraft, särskild lägenhet eller anläggning,

vilken icke utgör fastighet för sig samt ej lämpligen kan utbytas

mot annan äga, och kan ej utan olägenhet för skiftet hans ägolott så anordnas,

att lägenheten eller anläggningen faller inom ägolottens område,

vare han ändock berättigad att behålla lägenheten eller anläggningen ävensom

att såsom särskilt undantag mot avräkning å ägolotten erhålla nödigt utmål

och väg därtill. Vad om särskild lägenhet eller anläggning nu är sagt skall

jämväl gälla om delägare enskilt tillhörigt strömfall, ändå att ägaren icke

vidtagit åtgärd för att utbygga eller eljest tillgodogöra sig strömfallet.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

123

4 §.

1. Ingår i skifteslaget samfälld skogbärande eller till skogsbörd företrädesvis

tjänlig mark, skall tillses, om och i vilken omfattning bildande av gemensamhetsskog

i sammanhang med skiftet bör äga rum. Sådan skog bör av

berörda skogsmark bildas, där ej skifte av skogsmarken prövas för delägarna

i allmänhet medföra övervägande nytta samt kunna ske utan någon delägares

förfång. Kan skogsmarken så fördelas, att samtliga ägolotter, som däri äga

del, erhålla formliga, välbelägna och för skötseln av skogen förmånligt anordnade

skiften, må bildande av gemensamhetsskog icke mot delägares bestridande

föreskrivas, ej heller må, där dylika skiften prövas kunna anordnas

för viss eller vissa ägolotter, utbrytning av de å dessa ägolotter belöpande

andelar vägras, där sådan utbrytning finnes kunna ske utan någon delägares

förfång. Jämväl skall vid bildande av gemensamhetsskog iakttagas, att anslag

av husbehovsskog utlägges för ägolott, som ej därförutan äger erforderlig

tillgång till dylik skog, ävensom att sådana inom skogsmarken tilläventyrs

befintliga områden, vilka på grund av läge och beskaffenhet lämpa sig för

odling, från gemensamhetsskogen urskiljas på sätt i 11 kap. 1 § sägs. Vad

om samfälld skogsmark i detta stycke sägs skall gälla jämväl om oskiftad

skogsmark, som gjorts till föremål för sämjedelning, dock allenast i händelse

sämjedelningen kommit till stånd efter det denna lag trätt i kraft.

Det utlåtande, som förrättningsmännen jämlikt 4 kap. 2 § hava att avgiva,

skall, där enligt vad i föregående stycke sägs föreskrift om bildande av

gemensamhetsskog kan komma i fråga, innefatta yttrande därutinnan. Kan

erforderlig utredning förebringas först i samband med skiftesläggningen, må

dock frågan anstå och genom särskilt utlåtande så fort lämpligen kan ske

underställas ägodelningsrättens prövning.

Har föreskrift om avsättande av skogsmark till gemensamhetsskog jämlikt

första stycket i denna paragraf ansetts icke böra meddelas, må den skogsmark

eller del därav icke ingå i sådan skog, med mindre förening därom

kommer till stånd på sätt här nedan i andra stycket under 2 sägs.

2. Utöver vad här ovan under 1. sägs skall i fråga om bildande av gemensamhetsskog

i samband med laga skifte gälla, att viss del av skifteslagets

skogsmark må avsättas till sådan skog, därest delägare, som enligt vid skiftet

gällande delningsgrund skola erhålla mera än hälften av berörda mark och

tillika till antalet utgöra mera än hälften av samtliga delägare i skogsmarken,

ena sig därom, dock att delägare, som icke instämt i beslut om skogsmarks

avsättande till gemensamhetsskog, skall vara berättigad att, i händelse på

honom belöpande andel i skogsmarken prövas kunna utläggas i lämplig anordning,

erhålla sin berörda andel utbruten, därest det finnes kunna ske utan

övriga delägares förfång.

Uppnås ej, då bland delägarna väckes fråga om bildande av gemensamhetsskog,

röstövervikt, varom i näst föregående stycke sägs, vare det de del
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

ägare, som träffa förening därom, obetaget att få den å deras ägolotter belöpande

skogsmark eller viss del därav avsatt till gemensainhetsskog.

3. Angående förvaltning av gemensamhetsskog gäller vad särskilt är stadgat.

5 §•

I sådan gemensamhetsskog, som i 4 § sägs, skall en var delägare hava andel

efter ty han efter gradering avstått mark till gemensamhetsskogen.

Avsättes för bildande av gemensamhetsskog mark, som är föremål för

servitut, skogsavverkningsrätt eller annan nyttjanderätt, och är sådan rättighet

upplåten allenast från vissa av de ägolotter, från vilka mark avståtts

till gemensamhetsskogen, då skall, där sådant för behörigt tillgodoseende av

vederbörandes rätt prövas nödigt, i sammanhang med avsättandet av mark

till gemensamhetsskogen bestämmas, å vilket område av skogen rättigheten

må utövas; och lände rättigheten, så länge den består, till inskränkning i

delaktigheten i gemensamhetsskogen för ägare av lott, från vilken rättigheten

upplåtits. Sedan rättigheten upphört, skall verkställas den vidräkning i avseende

å skogen, som av omständigheterna påkallas.

6 §•

Skiftas vattentäckt område, som är för delägarna samfällt, må fisket undantagas

såsom för dem gemensamt, där sådant prövas för delägarna i allmänhet

medföra övervägande nytta och kunna ske utan någon delägares förfång.

7 §■

Äga, som på grund av beskaffenhet eller läge icke kan med erforderlig

säkerhet uppskattas i jämförelse med skifteslagets övriga ägor, eller vars

värde är så lågt, att kostnaderna för dess skiftande finnas icke stå i skäligt

förhållande till värdet, må uteslutas från delningen, där det prövas lända till

väsentlig fördel för delägarna samt icke hindra lämpligt och redigt skifte. 8

8 §•

Å ägolott må till förmån för annan sådan lott läggas besvär eller last

såsom angående väg, avloppsdike, vattenställe, vattens ledning eller uppdämning,

ledning för överförande av kraft, hämtning av sten, sand eller vatten,

torv-, ler-, grus- eller tångtäkt, flottning, landningsplats för båtar, utrymme

för torkning av sjöfoder och fiskredskap eller dylikt, dock allenast i den mån

servitutet avser ett behov, som för skiftets utförande utan delägares förfång

måste tillgodoses, samt sådant ej med mindre olägenhet kan ske genom undantag

av mark på sätt i 1 och 2 §§ sägs.

I protokollet över förrättningen samt, i den mån så lämpligen kan ske,

jämväl å kartan till förrättningen skall angivas område för servituts utövande

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

125

9 §■

Har vid laga skifte undantagits utmål för nya vägar för skiftesdelägarnas

behov eller för omläggning eller förbättring av redan befintliga vägar, skall

tid bestämmas, inom vilken arbetet med vägarna skall vara utfört. Där delägare

det äskar, åligger det förrättningsmännen att efter undersökning å

marken upprätta plan och kostnadsförslag för vägbyggnaden samt emellan

delägarna fördela kostnaderna för vägarnas byggande och framtida underhåll.

I denna kostnad skola samtliga skiftesdelägarna deltaga, efter ty de vid skiftet

ägolott njutit, där ej annorlunda bestämmes.

Ifrågasättes, att andra än skiftesdelägarna skola deltaga i byggande och

underhåll av väg, varom här är fråga, då skall den väg icke upptagas i

planen och kostnadsförslaget utan delägarna för frågans behandling hänvisas

till lagen om enskilda vägar på landet.

Vid skifte skall, där utmål för avloppsdike undantagits, företagas avvägning

och undersökning för utrönande av lämpligaste sträckningen för sådant dike ävensom,

där delägare det äskar, upprättas plan och kostnadsförslag för dikningsarbetets

utförande, dock att där dikningsarbete prövas vara av sådan beskaffenhet,

att andra än skiftesdelägarna kunna komma i fråga att däri deltaga,

annan åtgärd beträffande det arbete ej skall vidtagas än att delägarna

för frågans behandling hänvisas till gällande vattenlag.

10 §.

Om undantag från skifte av mark, som upptager fornlämning, är särskilt

stadgat.

It KAP.

Om vad såsom inrösnings- och avrösningsjord räknas och om

ägors gradering m. m.

1 §■

Såsom inrösningsjord räknas duglig åker och äng ävensom därtill odlingsbar

mark av läge, omfång och beskaffenhet att dess odlande kan ifrågakomma;

all annan mark räknas såsom avrösningsjord. 2

2 §•

Innan lotternas läge bestämmes, skall verkställas gradering av skifteslagets

ägor.

Härvid skola förrättningsmännen besiktiga och undersöka marken samt

åsätta varje ägostycke visst gradtal, allt efter de särskilda ägostyckenas olika

godhet. Gradtalen skola så bestämmas, att genom deras åsättande en

bestämd och tillförlitlig grund vinnes, enligt vilken till godheten olika ägor

kunna med varandra jämföras och genom en därefter lämpad tillökning i

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

areal för sämre jord gå i utbyte. Vid gradtals åsättande må, där ej nedan

annorlunda stadgas, hänsyn tagas allenast till ägornas naturliga beskaffenhet

ur brukningssynpunkt. Graderingen verkställes särskilt för inrösnings- och

särskilt för avrösningsjorden. Tillika bör, där så prövas erforderligt, bestämmas

ett jämförelsetal, angivande inbördes förhållandet emellan de gradtal,

vilka åsatts den bästa inrösnings- och den bästa avrösningsjorden, ävensom

såväl den bästa inrösnings- som den bästa avrösningsjorden åsättas värde i

penningar för viss ytenhet, beräknat enligt den vid gradtalets bestämmande

tillämpade grund.

Hava skifteslagets ägor i sin helhet värde i något av de avseenden, varom

i 3 § förmäles, skall vid graderingen hänsyn tagas jämväl till sådant värde,

och skall, där så skett, i protokollet meddelas upplysning härom.

Vattentäckt område skall graderas efter den nytta, som kan dragas av

grunden och vattnet.

Med avseende å mark, som uteslutits från delningen eller förklarats ej

skola ingå i skiftet eller avsatts för gemensamt ändamål, vare gradering ej

erforderlig i vidare mån än som kräves för skiftets riktiga verkställande.

3 §■

Har äga värde huvudsakligen därutinnan att den lämpar sig till byggnadseller

upplagsplats eller att den kan nyttjas till torvtägt, sten- eller malmbrott,

grus- eller lertägt eller annat, som icke har samband med ägans tjänlighet

för jordbruk, skall, där ej graderingen ägt rum med tilllämpning av stadgandet

i 2 § tredje stycket, sådant värde särskilt uppskattas i penningar för det

ändamål, varom i 14 kap. 11 § sägs.

4 §.

Det åligger förrättningsmännen att under graderingens fortgång underrätta

delägarna om de åsätta gradtalen samt om deras betydelse. Vad sålunda

stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande bestämmande av jämförelsetal

emellan grundtal för bästa inrösnings- och bästa avrösningsjord

samt av värde i penningar för viss ytenhet av sådan jord ävensom i fråga

om uppskattning i penningar, varom i 3 § sägs.

5 §•

Äro ägor, som skola skiftas, graderade vid förut verkställd lantmäteriförrättning,

och yrkar någon delägare, att den gradering skall följas vid skiftet,

pröve förrättningsmännen, om samma gradering är av den beskaffenhet att

den kan oförändrad eller efter vissa rättelser användas vid förrättningen. 6

6 §•

Sedan gradering av ägorna blivit verkställd, upprätte lantmätaren ägobeskrivning,

omfattande alla å kartan upptagna ägofigurer.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

127

7 §•

Sedan ägobeskrivning upprättats i de delar, som icke bero på arealuträkning,

skall lantmätaren anmäla beskrivningen å sammanträde med delägarna

samt därvid hålla beskrivningen för dem tillgänglig.

8 §■

Närmare föreskrifter om ägors gradering och uppskattning samt om ägobekrivning

meddelas av lantmäteristyrelsen.

12 KAP.

Om hävdeförteckning.

1 §■

Hävda delägare vissa ägor, skall lantmätaren upprätta en hävdeförteckning

i vilken upptagas dels för varje delägare och för var ägolott denne innehar

de därunder hävdade ägofigurer dels ock särskilt de ägofigurer, som hävdas

av två eller flera delägare gemensamt eller av skifteslaget samfällt.

Kan ej utredas, vilken delägare hävdar viss äga, förfares efter ty i 3 kap.

12 § är stadgat.

I hävdeförteckningen skola angivas jämväl servitut varom upplysning vunnits.

Delägarna skola tillhandahålla lantmätaren tillgängliga handlingar och övriga

uppgifter, som erfordras för hävdeförteckningens upprättande.

Lantmätaren skall å sammanträde föredraga hävdeförteckningen för delägarna

och föra till protokollet de anmärkningar, som framställas mot förteckningen.

Förteckningen bör av delägarna underskrivas. Vägrar delägare sin underskrift,

skall sådant ävensom skälet till vägran, där det uppgivits eller eljest kunnat

utrönas, i protokollet anmärkas.

Närmare föreskrifter angående hävdeförteckning meddelas av lantmäteristyrelsen.

, 13 KAP.

Om skiftesläggning och utflyttning.

1 §•

Till efterrättelse vid skiftesläggningen skall lantmätaren i överensstämmelse

med av lantmäteristyrelsen meddelade närmare föreskrifter upprätta en tilldelningslängd,

däri upptagas utom de uppgifter, som för särskilda fall erfordras:

uppskattningsinnehållet av skifteslagets ägor samt, i den mån gradering ägt

rum av ägor, som skola undantagas för gemensamt eller enskilt behov, uppskattningsinnehållet

av nämnda ägor ävensom sättet för deras avräknande,

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

den eller de delningsgrunder, som skola tillämpas vid skiftet, och, där

olika delningsgrunder skola följas, uppgift å det ägobelopp, som skall fördelas

efter en var av dem, samt

för varje ägolott uppgift å det ägobelopp, som efter delningsgrund tillkommer

ägolotten.

2 §•

Till varje ägolott skall genom skiftet läggas det ägobelopp, som tillkommer

samma ägolott.

Finnes det för lämplig skiftesläggning av synnerlig vikt att till ägolott

lägges visst av fastighets- eller andra ägogränser, vägar, större diken eller

varaktiga naturliga skillnader inneslutet område, må dock, utan hinder därav

att detta område ensamt eller tillsammans med andra till ifrågavarande ägolott

vid skiftet lagda ägor icke jämt svarar mot vad den enligt delningsgrund

har att bekomma, området tilldelas ägolotten, därest det kan ske utan någon

delägares förfång och den därigenom uppkomna avvikelsen från det lotten

tillkommande ägobelopp icke överstiger två procent av sistnämnda belopp.

Där fråga är om delning av område, som vid lantmäteriförrättning undantagits

för gemensamt ändamål eller eljest lämnats oskiftat, må för fastighet,

som i området tager del, avvikelsen utgöra högst två procent av det ägobelopp,

som motsvaras av uppskattningsinnehållet av fastighetens andel efter delningsgrund

i det skiftade området sammanlagt med det fastigheten vid tidigare

laga delning tillagda uppskattade ägobelopp.

Gottgörelse för den minskning i ägovälde, delägare efter vad ovan sägs

kan få vidkännas, skall utgå i penningar och beräknas med ledning av vär
dering,

varom i 11 kap. 2 § andra stycket förmäles.

3 §.

Till varje ägolott skall läggas behörig andel enligt delningsgrund av olika

ägoslag, så i inrösnings- som avrösningsjorden, med i möjligaste mån jämn blandning

mellan de olika ägolotterna av bättre och sämre mark, förrättningsmännen

emellertid obetaget att, där sådant med hänsyn till särskilda förhållanden

prövas lämpligt, härutinnan vidtaga skälig jämkning i den mån det kan

ske utan någon delägares förfång. Särskilt skall, i den mån det med hänsyn

till vid skiftet tillämpad delningsgrund låter sig göra, vid ägotilldelningen

iakttagas, att icke någon ägolott, för vilken ägor utlagts vid tidigare delningsförrättning

eller sämjevis, vid skiftet erhåller sådan sammansättning, att den

mindre än före skiftet ägnar sig för den art av hushållning, vartill ägolotten

användes.

4 §.

Skiftesläggningen skall verkställas så, att varje ägolott erhåller en för ägornas

ändamålsenliga brukande lämplig ägoanordning.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

5 §.

Skiftena böra göras formliga samt i övrigt bekväma att bruka och hägna.

De böra så anordnas, att gränserna så långt möjligt är utgöras av vägar,

större diken och varaktiga naturliga skillnader. I den mån detta ej kan ske,

böra gränserna göras i möjligaste mån räta.

Särskilt skall vid delning av skogsmark tillses, att däri ej utläggas skiften,

som genom belägenhet eller form varda olämpliga att skötas för sig.

6 §.

Skiftas vattentäckt område, och är stranden förut skiftad, skall till en var

delägare läggas det område, som är beläget vid hans strand, så vitt det kan

ske utan någon delägares förfång.

7 §•

Ägolott skall utläggas i allenast ett skifte, om skifteslagets ägor äro så belägna

och av det jämförliga förhållande till varandra, att det kan ske med

iakttagande av alla delägares rätt och utan avsevärt lidande för någon. I

annat fall vare två skiften tillåtna.

Skulle i något fall oundgängligen fordras undantag från vad sålunda stadgats,

då må till ägolott läggas tre eller flera skiften, efter vad med hänsyn

till ägornas beskaffenhet och belägenhet fordras.

8 §.

Vid skiftesläggningen skall tillses att varje ägolott kommer att äga rätt till

nödiga vägar.

9 §.

Är skifteslag eller del därav föremål för sådant servitut, som i 1 kap. 22 §

sägs, och möter hinder för servitutets utbrytande, då böra, i den mån så

lämpligen kan ske, föreskrifter meddelas om servitutets utövande på sådant

sätt, att fastighetsägaren ej lider större intrång än av servitutets art och

omfattning betingas. Jämväl må för vinnande av lämpligt skifte servitut,

som vilar å visst område, förflyttas till annat område, som är jämngott för

ändamålet och icke avsevärt svårare att begagna.

10 §.

Är område för viss tid eller för livstid avsöndrat från fastighet, som ingår

i laga skifte, och kan lämpligt skifte ej vinnas utan att området frångår

innehavaren, då skall till denne utläggas annat jämngott område av de ägor,

som vid skiftet läggas till stamfastigheten.

Är sådan lägenhet avsöndrad från skifteslaget i dess helhet eller från flera

ägolotter, och kan den ej utan men för innehavaren utläggas med viss del å

varje ägolott efter dess delaktighet i ägolotten, då skall jämngott område

utläggas å en eller flera av ägolotterna, med rätt för delägare, som tillsläpper

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 31 höft. (Nr 38.) 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

mera mark än på honom belöper, att av övriga delägare antingen genom

jämkning i skifte, gällande för berörda tid, åtnjuta vederlag i jord eller, där

så icke lämpligen kan ske, bekomma ersättning i penningar. Om beloppet

av i penningar utgående ersättning äga vederbörande delägare, där de äro

ense, att träffa förening.

11 §.

Anmäler ägare av flera fastigheter inom skifteslaget, vilka enligt lag må

sammanläggas till en fastighet, sin avsikt att göra framställning om dyliksammanläggning,

förelägge lantmätaren honom viss tid, inom vilken framställningen

skall göras; och må med skiftets fortgång, i vad det är beroende

på sammanläggningen, anstå till dess beslut om sammanläggningen meddelats,

så vida ej skiftet därav oskäligt uppehälles.

12 §.

För varje särskilt jordregisternummer utlägges en ägolott, i den mån ej

nedan annorlunda stadgas.

Innehar delägare på grund av olika fång särskilda i jordregistret icke redovisade

andelar av under visst jordregisternummer upptagen fastighet, utläggas

dessa andelar i en ägolott.

Finnas två eller flera delägare i en under ett och samma jordregisternummer

upptagen fastighet, utlägges för varje delägares andel en ägolott, utan så

är att jämlikt föreskrift eller medgivande, som enligt denna lag lämnats, å

särskilda delägare belöpande andelar skola utläggas i gemensam ägolott.

Åberopar delägare åtkomsthandling, som, vare sig hemmantal eller annat

skattetal däri angivits eller icke, finnes böra så förstås, att genom åtkomstshandlingen

upplåtits visst till gränserna bestämt område inom skifteslaget,

och begär han att på grund av samma handling erhålla ägolott åt sig utlagd,

må det ske, dock allenast under förutsättning att mot områdets avskiljande

hinder icke finnes möta i vad i denna lag stadgas angående avstyckning.

13 §.

Skiftas ägor, vilka utgöra samfällighet för vid en och samma laga delningsförrättning

utbrutna ägolotter, skall skiftet ske i anslutning till den vid berörda

förrättning tillkomna indelning.

Har någon av ägolotterna själv undergått laga delning, skall vad av ägorna

belöper å sagda ägolott utskiftas mellan de ägolotter, i vilka ägolotten vid

nämnda förrättning uppdelats, där ej antingen samtliga delägare enas om att

lämna sagda andel oskiftad och det prövas kunna ske utan någons förfång,

eller ock förrättningsmännen på grund av stadgande i 1 kap. i denna lag

finna hinder mot skiftet möta.

Vad sålunda i nästföregående stycke stadgats skall äga motsvarande tilllämpning

jämväl i övriga fall, där samfällda ägor skiftas mellan skifteslag,

av vilka något eller några självt undergått laga delning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38. lol

14 §.

Har jämlikt i 1 och 4 kapitlen givna stadganden bestämts, att å flera delägare

belöpande andelar i fastighet skola utläggas i gemensam ägolott, lände

det till efterrättelse, i den mån ej tillämpning av föreskriften i 4 kap. 8 §

andra stycket annat föranleder.

Begära flera delägare i under visst registernummer upptagen fastighet att

erhålla sina ägor i gemensam ägolott, skall det ske. Är fråga om skifteslag,

varom i 1 kap. 2 § under 3 sägs, må jämväl å flera jordregisternummer

belöpande andelar på vederbörande delägares begäran utläggas i gemensam

ägolott, så vida lämpligt skifte för övriga delägare därav ej hindras.

15 §.

Innehar delägare i skifteslaget ägor under flera jordregisternummer, vare

han berättigad att få de särskilda ägolotterna lagda intill varandra, om lämpligt

skifte för övriga delägare därav ej hindras. Är fråga om skifteslag,

varom i 1 kap. 2 § under 3 sägs, skall vad i 14 § andra stycket sista

punkten stadgas äga motsvarande tillämpning.

16 §•

Fordras för åstadkommande av förmånlig ägoanordning, i vilket hänseende

särskilt bör beaktas den i 7 § givna föreskrift om antalet skiften, att en

eller flera delägare utflytta, och prövas de fördelar, som av utflyttningen

vinnas, med hänsyn till brukningsförhållandena inom skifteslaget vara av

större betydelse än de med nämnda åtgärd förenade kostnader och olägenheter,

då skall utflyttning ske i den utsträckning sådan prövas nödig.

17 §•

Vid avgörande av frågan om vilka delägare skola utflytta skall tillses, att

lämpligt skifte så långt sig göra låter befordras utan att utflyttningskostnaden

uppgår till oskäligt högt belopp.

Prövas med hänsyn till vad sålunda stadgats förhållandena ställa sig lika

för flera delägare, och träffa de ej överenskommelse om vilken eller vilka av

dem skola utflytta, skall frågan härom avgöras genom lottning dem emellan.

Ej må delägare förpliktas utflytta, där utflyttningen prövas för honom medföra

hinder i hans näring eller eljest lända honom till förfång.

18 §.

Utflyttande delägares ägolott skall utläggas så, att därå finnas lämplig

byggnadsplats och tillgång till gott vatten.

19 §.

Vad om utflyttning nu är sagt gälle såväl flyttning av alla byggnader och

andra nyttiga anläggningar å en ägolott som ock i tillämpliga delar flyttning

av vissa byggnader och anläggningar eller delar av dem.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

20 §.

Med iakttagande av de för skiftesläggningen stadgade grunder hava förrättningsmännen

att efter överläggning med delägarna upprätta provisionel! plan

till skiftet och utvisa denna såväl å kartan som ock, där det begäres eller

eljest anses erforderligt, å marken.

I anledning av de anmärkningar, som därvid må förekomma, eller om skäl

eljest föreligger, må skiftesplanen jämkas i de delar, där det erfordras förberedande

av rättvist och lämpligt skifte.

I protokollet skall redogörelse lämnas för de förhållanden, som utövat

huvudsakligt inflytande vid skiftesplanens utarbetande.

Sedan skiftesplanen utvisats för delägarna samt möjligen beslutade jämkningar

företagits, skall planen av förrättningsmannen insändas till överlantmätaren.

Denne har att så fort ske kan granska skiftesplanen samt därefter

återställa planen till förrättningsmannen; meddele ock förrättningsmannen de

erinringar mot skiftesplanen, vartill den verkställda granskningen må hava

föranlett.

21 §.

Kan en enligt skiftesplanen utlagd ägolott med lika bekvämlighet och till

lika fördel för lämplig skiftesanordning läggas till flera delägare, och kunna

de ej enas om vem lotten skall tilläggas, skall frågan avgöras genom lottning.

22 §.

Sedan grunderna för skiftets verkställande blivit bestämda, skall lantmätaren

uträkna och å kartan utmärka ägolotterna samt upprätta noggrann och fullständig

delningsbeskrivning, däri redigt angives, vilka ägor undantagits för

gemensamt eller enskilt behov, vilka servitut vila å skifteslaget i dess helhet,

vilka ägor tilldelats varje ägolott, i vilka skiften fördelningen skett, i

vad mån med ägolott följer delaktighet i mark, som avsatts till gemensamhetsskog

eller eljest undantagits från skiftet, samt vilka ägolotten särskilt

rörande servitut vid skiftet bestämts eller eljest efter skiftet äro gällande.

Har jämlikt bestämmelse i denna lag till ägolott i stället för jord utgått ersättning

i penningar, varde det ock i delningsbeskrivningen anmärkt.

Närmare föreskrifter angående delningsbeskrivning meddelas av lantmäteristyrelsen.

23 §.

När skiftesläggningen fullständigt utförts, skall lantmätaren å sammanträde

med delägarna å kartan utvisa deras ägolotter och därefter å tid, som tillkännagivits

för delägarna, i noggrann överensstämmelse med kartan å marken

utmärka gränserna mellan lotterna på sätt särskilt är stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

138

24 §.

Ingå i skifte ägor, hörande till olika socknar eller andra förvaltningsområden,

och innebär planen för skiftesläggningen överflyttande av äga från ett

förvaltningsområde till annat sådant område, skall vad i 8 kap. 7 § är stadgat

angående ägoutbyte äga'' motsvarande tillämpning.

14 KAP.

Om ersättningar mellan skiftesdelägare.

1 §-

Kostnaderna för utflyttning i följd av laga skifte skola utgöras av samtliga

skiftesdelägare efter det uppskattade ägobelopp en var bekommit, eller, där

så prövas skäligt, i förhållande till den nytta varje delägare vinner av utflyttningen.

2 §.

Till utflvttningskostnad hänföres kostnad för flyttning av byggnader, planteringar

och andra nyttiga anläggningar samt för anordnande av brunnar och

vattenledningar, där sådana erfordras, ävensom för iordningställande av såväl

de gamla som de nya byggnadsplatserna.

3 §.

Förrättningsmännen hava att värdera kostnaden för verkställande av vid

skiftet föreskriven utflyttning till belopp, vartill utgifterna för utflyttningen

prövas uppgå. Föreligger vederhäftigt anbud att inlösa byggnad till visst

pris, och prövas byggnadens avyttrande till sådant pris och uppförande av

ny jämngod byggnad i dess ställe medföra mindre kostnad för skifteslaget

än byggnadens flyttning, beräknas ersättningen efter kostnaden för uppförande

av ny byggnad med avdrag av det bjudna priset. Är byggnad så gammal

eller eljest bristfällig, att ombyggnad eller bättrande av brister ändå varit

av nöden, varde den beräknade utflyttningskostnaden därefter jämkad. 4

4 §.

Tillhöra byggnader eller anläggningar gemensamt flera delägare, och kunna

de med eller utan mellangift i penningar lämpligen fördelas mellan dessa

delägare och flyttas till de skilda ägolotterna eller, där den gamla byggnadsplatsen

tilldelats någon av delägarna, helt eller delvis kvarbliva därå, söke

förrättningsmännen åvägabringa överenskommelse mellan delägarna om fördelning

eller inlösen av byggnaderna eller anläggningarna. Kunna ej delägarna

enas härom, skola förrättningsmännen bestämma i frågan, dock att icke någon

delägare må åläggas lösa flera eller större byggnader eller anläggningar än

för ägolottens bruk tarvas.

Äro förhållandena sådana att gemensamma byggnader eller anläggningar ej

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

lämpa sig för fördelning eller inlösen, efter vad nu sagts, hänvise förrättningsmännen

delägarna för mellanhavandets ordnande till föreskrifterna i lagen om

samäganderätt.

5 §.

Vid skiftet skall bestämmas, inom vilken tid beslutad utflyttning skall vara

slutförd.

Har delägare förpliktats att flytta byggnad, plantering eller annan anläggning,

som ej lämpligen kan flyttas inom sådan tid, att flyttningen är fullgjord,

då de nya lotterna tillträdas, må han i vissa år bibehållas vid samma byggnad,

plantering eller anläggning mot skälig ersättning till den, vars ägolott

därav besväras.

Angående beloppet av ersättningen bestämme förrättningsmännen, där delägarna

ej enas därom.

6 §■

Där vid laga skifte äga i åker eller äng, vilken äga delägare innehaft enligt

laga delning eller sämjedelning, frångår denne, vare han berättigad till

ersättning för odling och hävd, i den mån han ej erhåller vederlag i lika

väl odlade och hävdade ägor.

Erhåller delägare mot odlad jord ouppodlad, sämre odlad eller vanhävdad

jord, eller bliver hans ägovälde sammansatt av ägor, som med hänsyn till

föregående användning ej kunna omedelbart läggas i sedvanligt bruk, skall

ersättning tillerkännas honom jämväl för minskad avkastning under den tid

som åtgår, till dess jorden kan försättas i behörigt skick.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning i fråga om samfälld äga

i åker och äng.

Närmare föreskrifter angående beräknande av ersättningar, som i denna

paragraf avses, meddelas av Konungen.

" §•

De ersättningar, som skola utgå enligt 1—6 §§, skola bestämmas i penningar. 8

8 §.

Frångår vid laga skifte ståndskog, växtlig ungskog eller plantering eller

mark, varå företagits skogskulturåtgärder, delägare, eller erhåller han vid

skifte av samfälld mark mindre växande skog eller mindre av mark, varå

gemensamt utförts kulturåtgärder, som nyss sagts, än på hans lott belöper,

skall ersättning därför tilläggas honom.

Lag samma vare, där delägare före skiftet hävdat vissa ägor i skogsmark,

som avsättes till gemensamhetsskog, och ej varje delägare avträder mark

med skog, som i förhållande till skogsbeståndet i dess helhet i värde motsvarar

den andel i gemensamhetsskogen, som jämlikt 10 kap. 5 § första

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

135

stycket tillkommer honom, eller ock den av olika delägare avträdda mark

icke befinner sig i samma kulturtillstånd.

Vad nu sagts galle i tillämpliga delar även om torvmosse.

9 §.

Ersättning, varom i 8 § sägs, bör efter av förrättningsmännen företagen

besiktning och uppskattning bestämmas att utgå i penningar att betalas

antingen på en gång eller genom avbetalningar under viss tid, högst tio år,

efter vad beslutas därom vid bestämmande av grunderna för ersättningen.

Anses detta för visst fall medföra avsevärd olägenhet, må dock ersättningen

bestämmas att delvis eller i sin helhet utgå i skogsförnödenheter eller, där

torvmosse avståtts, i förnödenheter, som från sådan kunna erhållas, att

uttagas inom viss tid, högst tio år, vad skogsförnödenheter angår, i den mån

avverkningen jämlikt för orten gällande lag angående skogens vård må äga

rum; och skall ersättningen ändå av förrättningsmännen uppskattas i penningar.

'' Gälla för skogens nyttjande sådana föreskrifter, att delägare må

avverka skog till avsalu allenast efter utsyning eller tillstånd, skall ersättning,

som bestämts att utgå i skogsförnödenheter, utgöras på det sätt, att mot

beräknade penningvärdet svarande belopp i skogsförnödenheter uttages i den

ordning, som är stadgad för skogens nyttjande. Kan beloppet icke enligt

gällande föreskrifter i sin helhet uttagas inom tio år eller, där före skiftet

upplåten avverkningsrätt till skogen äger giltighet utöver nämnda tid, inom

tiden för avverkningsrättens bestånd, då skall återstoden utgöras i penningar

på sätt ovan sägs.

10 §.

Med bestämmande av ersättningar, om vilka här ovan i 6 och 8 §§ förmälas,

må anstå till dess skiftet i övrigt blivit genom laga kraftägande beslut

fastställt. Om sådant anstånd beslutas, har lantmätaren att, så snart det efter

skiftets fastställande kan ske, företaga för ändamålet erforderlig förrättning

och till denna utfärda kungörelse och kallelser på sätt i 3 kap. 1 och 2 §§ sägs.

11 §.

Mister delägare äga, som han innehaft enligt laga delning och som undergått

särskild uppskattning enligt 11 kap. 3 §, njute han ersättning i penningar

enligt den verkställda särskilda uppskattningen.

Lag samma vare, där han innehaft ägan på grund av sämjedelning samt

innehavet enligt sämjedelningen skall så vitt honom angår utgöra delningsgrund

vid skiftet.

Skall innehavet enligt sämjedelningen icke utgöra delningsgrund, men får

delägaren vare sig på grund av stadgandet i 10 kap. 3 § eller eljest behålla

ägan, är han pliktig att för vad av ägan överstiger den på hans ägolott

belöpande andelen gälda ersättning till övriga delägare enligt uppskattning,

varom i första stycket sägs.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Vad i första stycket stadgats skall äga motsvarande tillämpning där delägare

av samfälld äga av nu ifrågavarande beskaffenhet bekommer mindre

än på hans ägolott belöper.

12 §.

Har ersättning jämlikt detta kapitel bestämts att utgå för äga hörande till

lägenhet, som avsöndrats för viss tid eller livstid, skall särskilt bestämmas,

i vad mån sådan ersättning skall fördelas mellan lägenhetsinnehavaren och

stamfastighetens ägare.

13 §•

Träffa delägare i och för beräkning av ersättningsbelopp förening därom

att vissa tjänstbarheter eller materialier eller dylikt skola värderas till visst

pris eller sluta de förening om att viss ersättning skall utgå med överenskommet

belopp i penningar eller om kvittande av ersättningar, lände sådan

förening till efterrättelse, därest det finnes uppenbart, att rätt, som tillkommer

innehavare av fordran, varför säkerhet åtnjutes på grund av inteckning

eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken, icke äventyras genom föreningen.

14 §•

Sedan vid skiftet mellan delägarna förekommande utflyttnings-, odlingsoch

hävdeersättningar, ersättningar för minskad avkastning samt ersättningar

enligt 1 kap. 19 § andra stycket, 8 kap. 2 och 3 §§, 13 kap. 2 och 10 §§,

14 kap. 11 § och 16 kap. 6 § blivit bestämda, skall lantmätaren upprätta

vidräkning mellan samtliga ägolotter, utvisande vad ägaren av en var av dem

har att emottaga och utgiva samt vad, efter verkställd avräkning av det ena

mot det andra, för varje ägolott återstår att uppbära eller erlägga.

För vad enligt denna avräkning skall gäldas skall utsättas viss förfallodag

eller, om det anses nödigt att betalningsskyldigheten fördelas på längre tid,

härefter lämpade förfallodagar.

Uppgår viss ägolott tillkommande ersättning till så stort belopp i förhållande

till ägolottens uppskattade värde, att beloppet enligt vad i 15 § stadgas må

allenast under särskilda villkor utbetalas, meddele lantmätaren underrättelse

därom i vidräkningshandlingen.

15 §.

Häftar fastighet på grund av inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken

för fordran och överstiger ersättningsbelopp, som ägaren jämlikt 14 §

har att uppbära, en femtedel av det, på sätt i 11 kap. 2 § andra stycket

sägs, i penningar uppskattade värdet av de ägor, som vid skiftet tillagts

fastigheten, må ersättningsbeloppet eller del därav icke utan fordringsägarens

medgivande utbetalas till fastighetsägaren med mindre denne antingen avlämnar

intyg av två nämndemän eller skiftesgodemän eller av lantmätare eller

lantbruksingenjör, utvisande att å den honom tillskiftade ägolott utförts förbättringsarbeten

till motsvarande värde, eller ock ställer pant eller borgen,

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

137

som godkännes av utmätningsmannen i orten, för beloppets återbäring, därest

icke inom sex månader från ersättningens förfallodag avlämnats intyg som

nyss sagts.

Sedan den tid, som nyss nämnts, förflutit, skall ett exemplar av vidräkningshandlingen

eller utdrag av samma handling genom lantmätarens försorg

överlämnas till överexekutor, vilken det åligger att hos den ersättningsskvldige

genast uttaga belopp, som icke, i enlighet med vad i första stycket stadgats,

utgivits till ersättningstagaren, eller som återburits. Har belopp icke återburits,

ehuru sådant bort ske, föranstalte överexekutor om dess uttagande

hos ersättningstagaren eller hans borgensmän. Härefter läte överexekutor

emellan fastighetsägaren och fordringsägare, som i första stycket sägs, lagligen

fördela beloppet; åliggande det överexekutor att, sedan fördelningen godkänts

eller vunnit laga kraft, därom göra anmälan hos domhavanden i orten och

tillika insända fördelningslängden.

Innehaves fastighet, till vilken ersättning utgår, såsom fideikommiss, skall,

utan avseende å ersättningsbeloppets storlek, beloppet nedsättas hos överexekutor,

som, i den mån fideikommissinnehavaren icke visar att å den honom

tillskiftade ägolott utförts förbättringsarbeten till motsvarande värde, har

att hålla den fideikommissinnehavaren tillkommande ersättning inne, till dess

Konungen förordnat, huru därmed skall förfaras; och vare om sådana medels

insättande i bankinrättning lag som i 160 § utsökningslagen sägs.

16 §.

Delägare, som fått sig ålagt utgiva belopp, varå enligt underrättelse i vidräkningshandlingen

bestämmelserna i 15 § första och andra stycket äga tilllämpning,

må nedsätta ersättningsbeloppet hos utmätningsmannen i orten,

som har att efter ty i nämnda lagrum sägs tillhandahålla det fastighetsägaren

eller nedsätta samma eller återburet belopp hos överexekutor.

Om verkställd nedsättning skall delägare underrätta fastighetsägaren.

IV §■

Om beräkning och fördelning av den ersättning, boställshavare i anledning

av förrättat skifte kan erhålla eller få vidkännas, är särskilt stadgat.

15 KAP.

Om tillträde av ägolotterna.

1 §■

Delägarna äga överenskomma angående tiden för tillträdet av de nya ägolotterna,

dock att med tillträdet icke må dröjas längre än ett år från det

skiftet blivit genom laga kraft ägande beslut fastställt.

Träffas ej sådan överenskommelse, skall, där klander mot skiftet ej anföres,

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

tillträdet ske, så snart skiftet blivit fastställt. Har klander anförts, har ägo

delningsrätten att bestämma tiden för tillträdet.

2 §•

Finnes å ägolott, då tillträde sker, på åkern växande gröda, äge avträdaren

avbärga den, om ej annorlunda åsämjes.

3 §•

Finnes å ägolott annan än tillträdaren tillhörigt upplag av gödsel, virke,

ved eller dylikt, som icke ingått i likvid mellan delägarna, vare avträdaren

skyldig att bortflytta upplaget inom ett år från det ägolotten tillträtts.

4 §.

Vägras någon delägare att tillträda sin ägolott å föreskriven tid, äge han

av utmätningsmannen i orten erhålla nödig handräckning till att komma i

besittning av ägolotten.

16 KAP.

Om skiftes avslutande samt om utförande av föreskriven ändring i

verkställt skifte. 1 2

1 §•

Sedan gränserna mellan ägolotterna blivit på sätt särskilt är föreskrivet

utmärkta samt alla till skiftet hörande frågor blivit avgjorda med undantag

av sådan ersättningsfråga, som jämlikt 14 kap. 10 § må hava uppskjutits,

skall lantmätaren å sammanträde med delägarna för dem tillkännagiva, att

förrättningen är slutad, samt meddela underrättelse om vad skall iakttagas

för fullföljd av talan emot skiftet i de delar, i vilka icke underställning skolat

äga rum eller särskild talan enligt 21 kap. 20 § skolat föras.

2 §•

Vid avslutningssammanträdet eller inom femton dagar därefter skall ett

exemplar av alla skifteshandlingarna mot bevis, som bifogas koncepthandlingarna,

överlämnas till den skiftesdelägare, som delägarna därtill utse eller,

där dessa ej kunna om valet enas, lantmätaren vid skiftets avslutande

bestämmer. Hos den utsedde äge en var skiftesdelägare rätt att granska

handlingarna och taga avskrift av dem.

Då skifteshandlingarna utgivas efter avslutningssammanträdet, må de med

posten eller genom utmätningsmannen i orten tillställas den delägare, som

utsetts att förvara dem.

Yppas behov av annan vårdare av skifteshandlingarna och kunna delägarna

ej enas, ankomme på ägodelningsdomaren att på anmälan av delägare utse

sådan vårdare.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

139

3 §•

Vad i 1 och 2 §§ är sagt om skifte skall äga motsvarande tillämpning i

avseende å ägoutbyte ävensom å förrättning, som för det i 14 kap. 10 §

omförmälda ändamål hålles efter det skifte fastställts.

4 §.

Har lantmätare ej till delägare utlämnat karta, och har delägare senast å

det sammanträde, då den slutliga skiftesläggningen jämlikt 13 kap. 23 §

utvisas, begärt att skifteskartan vid skiftets avslutande viss tid hålles tillgänglig

för delägarna, vare lantmätaren skyldig att efter förrättningens avslutande

och i sammanhang därmed å förrättaingsstället tillhandahålla delägarna

kartan ävensom skifteshandlingarna, där dessa ej utlämnas å slutsammanträdet,

under sålunda angiven tid, dock högst sex dagar.

Vad nu sagts iige ej tillämpning, där skifte avslutas å det sammanträde,

då den slutliga skiftesläggningen utvisats.

5 §■

Har laga skifte helt eller delvis blivit upphävt genom laga kraft ägande

utslag, skall lantmätaren, i den mån ej stadgandet i 6 § andra stycket annat

föranleder, skyndsamt utsätta ny förrättningsdag på sätt i 3 kap. t och 2 §§

sägs samt ändra och rätta skiftet med ledning av utslagets innehåll. Därefter

skall förrättningen ånyo avslutas på sätt i 1 och 2 §§ föreskrives.

6 §.

Har vid prövning av laga skifte befunnits, att delägare obehörigen fått

mindre ägobelopp än honom tillkommit, och understiger det honom tillagda

belopp ej med mera än två procent vad enligt delningsgrund bort läggas till

hans lott, må, där jämkning i skiftet skulle medföra avsevärd kostnad utan

motsvarande fördel, sådan rättelse verkställas på det sätt, att ersättning för

vad som brister tillerkännes delägaren enligt uppskattning i penningar, varom

i It kap. 2 § andra stycket sägs, att gäldas av den eller de delägare, som

erhållit större ägobelopp än dem tillkommit.

Skall rättelse äga rum därigenom, att ersättning i penningar tillerkännes

delägare, må ägodelningsrätten, där så prövas lämpligt, själv låta verkställa

sådan rättelse samt förty meddela lantmätaren föreskrift om införande i skifteshandlingarna

av nödiga tillägg och ändringar, varefter, och sedan nämnda

föreskrift blivit fullgjord, ägodelningsrätten har att med ärendet vidare förfara

efter lag och sakens beskaffenhet.

7 §■

Lantmätaren vare skyldig att emot stadgad lösen till delägarna utlämna

ett exemplar av skifteskartan inom ett år eller, där skifte avser skifteslag

enligt 1 kap. 2 § under 2 eller 3, inom sex månader från den dag, då

beslut meddelats om skiftets fastställelse eller, i händelse talan mot beslutet

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

får fullföljas, beslutet vunnit laga kraft eller blivit genom slutligt utslag

fastställt; skolande i fråga om utlämnandet vad i 2 § stadgas för det fall att

skifteshandlingarna ej utlämnas vid avslutningssammanträdet äga motsvarande

tillämpning.

17 KAP.

Om delägares och förrättningsmäns rätt att besluta i skiftesfrågor.

1 §•

I de frågor, som omtalas i 5, 10 och 15 kapitlen av denna lag, äge närvarande

delägare efter överläggning med förrättningsmännen besluta, där ej

annat är särskilt föreskrivet. Äro alla närvarande delägare ense om sådant

beslut, och är beslutet i enlighet med föreskrifterna i lag, lände det till

efterrättelse.

Äro ej alla närvarande delägare ense i fråga, som enligt första stycket

utgör föremål för delägarnas beslutanderätt, eller finna förrättningsmännen

delägarnas i sådan fråga meddelade beslut vara stridande mot lag, skola

förrättningsmännen besluta i frågan, där ej annat är särskilt stadgat.

2 §.

Skiftesfrågor, som icke avses i föregående paragraf, skola, där icke i denna

lag annorlunda föreskrives, avgöras av förrättningsmännen efter rådplägning

med delägarna.

3 §.

Stanna lantmätare och gode män i stridiga meningar, då de enligt denna

lag skola meddela beslut eller utlåtande, gånge efter vad de flesta säga. Har

var sin särskilda mening, gälle lantmätarens. Äro eljest rösterna för särskilda

meningar lika många, gälle den mening lantmätaren biträder.

Beslut i anledning av framställt yrkande skall meddelas delägarna med

tillkännagivande tillika om vad den med beslutet missnöjde har att iakttaga

för fullföljd av talan däremot.

18 KAP.

Om fördelning av skifteskostnader.

1 §•

Kostnaderna för laga skifte, vari inbegripas arvode till förrättningsmän

och sakkunniga ävensom resekostnadsersättning, i den mån sådan kostnad ej

gäldas av statsmedel, lösen för kartor och handlingar samt utgifter för hant
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

141

langning, skola utgöras av alla delägarna i förhållande till det uppskattade

ägobelopp var och en av dem vid skiftet erhållit.

Har laga skifte förrättats på yrkande av ägare till sådan jord, som omförmäles

i 1 kap. 10 § andra stycket, skall dock vid skifteskostnadernas fördelning

mellan delägarna jämkning äga rum med hänsyn till den nytta en

var av dem haft av skiftet.

Har jämlikt 1 kap. 21 § delägare förklarats icke vara skyldig att ingå i

skifte annat än i den mån där sägs, skall hans deltagande i kostnaderna för

skiftet därefter lämpas.

Rågrannar ock andra, som utan att vara skiftesdelägare haft del i förrättningen,

vare skyldiga att deltaga i kostnaderna därför i den omfattning, som

prövas skälig med hänsyn till den nytta de haft av förrättningen.

Vad om fördelning av kostnader för laga skifte sägs skall äga motsvarande

tillämpning jämväl i fråga om kostnad för förrättning, som i 14 kap. 10 §

omförmäles.

2 §.

Angående sättet för utgörande av skifteskostnader, i vad de belöpa på boställe,

och deras fördelning mellan boställshavare är särskilt stadgat.

II AVD.

Om avstyckning.

19 KAP.

1 §•

Har ägare av fastighet till annan överlåtit del därav med viss till gränserna

bestämd ägovidd för att ägas såsom en fastighet för sig eller sammanläggas

med annan fastighet, eller vill han sammanlägga sådan fastighetsdel med

annan honom tillhörig fastighet, må den ägovidd i den ordning och under de

villkor i detta kapitel omförmälas avskiljas genom avstyckning, dock att, där

ägovidd, som nu sagts, är avsedd att sammanläggas med annan fastighet,

för avstyckningen tillika erfordras, att sådan sammanläggning efter vad därom

är särskilt stadgat kan äga rum.

Vill ägare av fastighet därifrån avskilja mark för bildande av flera för

bostadsändamål eller mindre jordbruk avsedda fastigheter eller andra smärre

lägenheter; föreligger för fastighetsbildningen inom det till avskiljande ifrågasatta

området en av lantmätare upprättad, av Konungens befallningshavande

godkänd plan, då må den omständigheten, att överlåtelse av samma mark

icke ägt rum, icke utgöra hinder mot avstycknings verkställande i överensstämmelse

med berörda plan.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

2 §.

Avstyckning vare tillåten såväl av mark, som genom laga delning utbrutits

för viss fastighet, som ock av mark, som är samfälld för flera fastigheter.

Mark, som tillkommit fastighet genom sämjedelning, må ej avstyckas, med

mindre sämjedelningen kommit till stånd före denna lags ikraftträdande; i

ty fall må genom avstyckning avskiljas högst en femtedel av den mark, som

enligt sämjedelningen tillagts den fastighet, från vilken avstyckningen är avsedd

att äga rum.

Vad enligt detta kapitel gäller om stamfastighet skall, där avstyckningen

avser mark, som är samfälld för flera fastigheter, såvitt ej annorlunda stadgas,

i tillämpliga delar gälla beträffande dessa fastigheter.

3 §.

Ägovidd, som avstyckas, skall till omfång och belägenhet vara så beskaffad,

att den lämpligen kan antingen för sig utgöra sådan fastighet, som med avstyckningen

avses att bilda, eller ock, där den är avsedd att sammanläggas

med annan fastighet, bilda en fastighet gemensamt med denna.

Avstyckning må ej ske sålunda, att stamfastigheten ej lämpligen kan bestå

såsom särskild fastighet.

Från jordbruksfastighet inom Stockholms, Uppsala, Värmlands, Örebro,

Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län må ej avstyckas inägojord till den omfattning, att

fastighetens jordbruk därigenom märkligen försvagas. Har ägare av jordbruksfastighet

inom något av nämnda län förvärvat all den till annan fastighet

hörande inägojord, och vill han för sammanläggning med förstnämnda fastighet

avstycka berörda jord; finnes laga hinder mot sammanläggningen ej möta,

då skall vad i nästföregående punkt stadgas icke utgöra hinder mot avstyckningen

av inägojorden.

Hör till fastighet, varifrån avstyckning skall ske, skogsmark, som på grund

av sin belägenhet och med hänsyn till förhållandena i övrigt i orten lämpligen

kan nyttjas för husbehovsändamål, må avstyckningen ej ske på sådant sätt,

att icke i mån av tillgång såväl stamfastigheten som avstyckad del, envar så

framt däri ingå åker, äng eller därtill odlingsbar mark av den omfattning,

att fastigheten varder tjänlig till jordbruk, erhåller för dess nyttjande för

sådant ändamål erforderlig skog; skolande, då fråga är om avstyckning av

mark för sammanläggning med annan fastighet, vid beräkningen av behovet

av skog tagas hänsyn även till skogstillgången å den fastighet, varmed den

avstyckade delen är avsedd att sammanläggas. I ort med ringa skogstillgång

må dock, där det för skogens bestånd prövas angeläget eller eljest synnerliga

skäl därtill äro, avstyckning så verkställas, att skogsmarken i sin helhet tillfaller

jordbruksfastighet, som beröres av förrättningen.

Vad i tredje stycket första punkten och fjärde stycket stadgas skall ej utgöra

hinder för avstyckning av mark för tillgodoseende av behov av mindre

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

143

lägenheter eller för beredande av plats för industriell anläggning eller därmed

jämförligt ändamål.

4 §.

Avstyckning av område, som vid lantmäteriförrättning undantagits för gemensamt

ändamål, må ej äga rum, där dess avskiljande skulle komma att medföra

väsentligt men för någon av de fastigheter, för vilkas behov området

undantagits.

5 §.

De för laga skifte i 2, 3, 6 och 7 kap. samt 17 kap. 3 § första stycket

meddelade föreskrifter skola vid avstyckning i tillämpliga delar lända till efterrättelse,

såvitt icke i detta kapitel är annorlunda stadgat.

Skall avstyckning äga rum inom samhälle, där den för städerna gällande

ordning för bebyggande skall iakttagas, har lantmätaren att minst åtta dagar

förut bevisligen underrätta byggnadsnämnden om tid och ställe för förrättningen.

6 §.

Rätt att påkalla avstyckningsförrättning tillkommer fastighetens ägare samt,

då område, som skall avstyckas, blivit till annan överlåtet, jämväl sådant

områdes ägare.

Avstyckning må efter av sakägare skriftligen gjord ansökning av lantmätare

företagas utan att förordnande till förrättningen meddelats.

Det åligger förrättningsmannen att skyndsamt företaga förrättningen samt,

där så ske kan, i ett sammanhang bringa den till slut.

7 §•

Har ägovidd, som skall avstyckas, blivit till annan överlåten, skall den

därom upprättade avhandling införas i förrättningsprotokollet eller i styrkt

avskrift biläggas detta. År ägovidd, som avstyckas, avsedd att sammanläggas

med annan fastighet, skall sådant i protokollet särskilt angivas.

8 §•

Utan hinder av att kungörande och kallelse ej verkställts på det sätt, som

är stadgat i 3 kap., må avstyckningsförrättning företagas, därest ägaren av

stamfastigheten samt i fall, då ägovidd, som skall avstyckas, blivit överlåten

till annan, jämväl denne infinna sig eller av lantmätaren blivit minst åtta

dagar förut bevisligen kallade till förrättningen samt fråga ej är om bestämmande

av gräns mot fastighet, som ej ingår i förrättningen. 9

9 §•

Avstyckning må verkställas utan biträde av gode män, såvitt icke lantmätaren

eller sakägare finner biträde av gode män erforderligt.

Bestämmes under förrättningens gång, att gode män skola tillkallas, må

det ej verka rubbning av åtgärd, som vidtagits därförinnan.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

10 §.

Bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i avstyckningsförrättningen,

skall vid förrättningen ej äga rum, där det ej påfordras å någondera

sidan eller av lantmätaren aktas nödigt.

11 §•

Till fastighet, som bildas genom avstyckning, må läggas högst tre skiften

eller, där till stamfastigheten vid laga skifte utlagts liera än tre skiften, lika

många skiften som tillhöra stamfastigheten. Ej må till fastighet, som genom

avstyckning skall bildas, läggas flera än tre skiften, där avstyckningen avser

mark, som är samfälld för flera fastigheter. Åt område, som avstyckas, skall,

i den mån ägornas läge och beskaffenhet det medgiva, givas regelbunden och

för dess nyttjande lämplig form.

Då fråga är om avstyckning av mark för sammanläggning med annan fastighet,

skall tillses att antalet skiften, vari den mark utlägges, och deras form

ej må medföra hinder för sammanläggning efter vad därom är stadgat.

12 §.

Avstyckning skall så verkställas, atl såväl stamfastigheten som fastighet,

som genom avstyckningen skall bildas, kommer att äga rätt till nödiga vägar.

Vid avstyckning skall bestämmas, om och i vad mån med avstyckad ägovidd

skall följa rätt till delaktighet i område, som vid lantmäteriförrättning

avsatts för gemensamt ändamål, i äga, som är samfälld med annan fastighet,

eller i särskilda rättigheter och förmåner, som tillkomma stamfastigheten;

och må, i den mån sådant är tillåtet vid laga skifte, jord eller lägenhet undantagas

för gemensamt ändamål samt servitut till förmån för fastighet, som

beröres av förrättningen, läggas å annan sådan fastighet.

Avsättande av mark till gemensamhetsskog må äga rum i sammanhang

med avstyckning, där sådant bestämmes av fastighetens ägare, eller, där ägovidd,

som skall avstyckas, blivit till annan överlåten, delägarna därom träffa

förening.

Vid uppgörande av plan, varom i 1 § andra stycket sägs, skall iakttagas,

att möjlighet beredes till anordnande ej mindre av lämpliga trafikleder samt

öppna platser inom och utfartsvägar från det till avskiljande avsedda området,

än även, i den mån så prövas erforderligt, av ledningar för belysning, för

tillförsel av vatten och för avlopp.

13 §.

Inom område, som ingår i tomtindelning, må avstyckning ej äga rum.

Avstyckning inom område, för vilket finnes fastställd stadsplan, må ej så

verkställas, att stadsplanens genomförande eller kvarterens lämpliga indelning

i tomter därigenom försvåras.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-ts proposition Nr 38.

145

Inom område, för vilket Konungen jämlikt 1 kap. 42 § fjärde stycket av

lagen om fastighetsbildning i stad eller jämlikt 1 kap. 46 § andra stycket

samma lag eller motsvarande äldre bestämmelser förordnat, att särskilda föreskrifter

skola tillämpas med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande,

må avstyckning ej så verkställas, att tillämpningen av sådan föreskrift motverkas.

Ej må inom samhälle, där den för städerna gällande ordning för bebyggande

skall iakttagas, eller inom område, för vilket jämlikt 1 kap. 42 § fjärde

stycket av lagen om fastighetsbildning i stad meddelats särskilda föreskrifter

med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande, i något fall avstyckning

så verkställas, att markens ändamålsenliga bebyggande försvåras.

14 §.

Har överlåtelse av den ägovidd, som skall avstyckas, icke ägt ruin, ankomme

på fastighetens ägare att, med iakttagande av vad i detta kapitel föreskrives,

bestämma, huru avstyckningen skall verkställas.

Kunna, då fastigheten äges av flera gemensamt, dessa ej förena sig om

sättet för avstyckningens verkställande, varde beslut meddelat att avstyckningen

ej kan äga rum.

15 §.

tiar ägovidd, som är avsedd att avstyckas, blivit till annan överlåten, skall

den om upplåtelsen upprättade avhandling läggas till grund för avstyckningsförrättningen.

Träffa sakägarna utöver vad avhandlingen innehåller överenskommelse i

ämne, som angår förrättningen, såsom att med avstyckad ägovidd skall följa

andel i område, som vid lantmäteriförrättning avsatts för gemensamt ändamål,

i tiga, som är samfälld med annan fastighet, eller i särskilda rättigheter och

förmåner, som tillkomma stamfastigheten, att jord eller lägenhet skall undan

tagas för gemensamt ändamål eller att servitut till förmån för en av styckningen

berörd fastighet skall läggas å annan sådan fastighet, skall därom

upprättas skriftlig förening.

Uppkommer mellan sakägarna tvist om den rätt, som enligt avhandlingen

eller träffad förening tillkommer envar av dem, skall frågan underställas ägodelningsrättens

prövning, och vile emellertid förrättningen.

16 §.

Har ej, enligt vad i 14 § andra stycket sägs, beslut meddelats, att förrättningen

icke kan äga rum, skall med ledning av de i övrigt i detta kapitel

givna bestämmelser avgöras, huruvida tillstånd till den ifrågasatta avstyckningen

må meddelas.

Det åligger förrättningsmännen att verkställa utredning rörande de omständigheter,

vilka äro av beskaffenhet att inverka på frågans avgörande, att över

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 31 höft. (Nr 38.) 10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

vad vid utredningen förekommit upprätta skriftlig redogörelse, som bilägges

protokollet, att där ej sådant fall, varom i 19 § andra stycket sägs, föreligger,

å karta utmärka, huru avstyckningen är avsedd att verkställas, samt att därefter

avgiva utlåtande i frågan. Utlåtandet skall innehålla besked huruvida

tillstånd till avstyckningen meddelas eller icke.

I fall, varom i 1 § andra stycket sägs, må, efter det avstyckningsplan av

Konungens befallningshavande godkänts, förhållande, som omförmäles i 3 §

första och andra stycket, 11 § första stycket, 12 § första stycket och 13 §,

icke vidare komma under omprövning utom i den mån föreskrifterna i 18 §

andra stycket därtill föranleda. •

17 §•

Där sakägare det yrkar eller förrättningsmännen på skäl, som i ty fall skola

i protokollet särskilt angivas, så finna erforderligt, skall utlåtande, varom i

16 § sägs, underställas ägodelningsrättens prövning.

Beträffande sådan underställning skall vad i 4 kap. 4 § sista stycket stadgas

äga motsvarande tillämpning.

18 §.

I fråga om utlåtande, som i detta kapitel avses, skall vad i 4 kap. 8 §

första och tredje stycket föreskrives äga motsvarande tillämpning.

Ej må den omständigheten att, i det i 1 § andra stycket omförmälda fall,

avstyckningsplan blivit av Konungens befallningshavande godkänd eller att

eljest tillstånd meddelats till avstycknings utförande enligt viss plan utgöra

hinder att vid avstyckningens verkställande företaga sådana mindre jämkningar

i avstyckningsplanen, vilka icke innebära något stridande emot de i

detta kapitel stadgade förutsättningar för avstyckning. Påfordras av fastighetens

ägare eller av sakägarna jämkning i avstyckningsplan utöver vad nu

är sagt, vare lag som i 14 § andra stycket sägs.

19 §.

Lantmätaren åligger att utmärka avstyckningen å karta. Därest ej sakägare

påfordrar upprättande av fullständig karta eller äldre karta, på sätt i 6 kap.

1 § är föreskrivet, skall användas vid förrättningen, skall kartan upptaga

allenast vad som finnes nödigt för att tydligt utmärka gränserna för avstyckat

område, för mark, som undantagits för gemensamt ändamål, samt för den

fastighet, från vilken avstyckningen sker, gränserna mellan sådana i sistnämnda

fastighet ingående ägoslag, som redovisas i jordregistret, samt byggnader,

vägar, vattendrag och dylikt.

Avstyckas mark, som är samfälld för flera fastigheter, eller utgör, då fråga

är om mark, som hör till viss fastighet, vad som avstyckas högst hälften av

fastighetens ägovidd, andelar i samfälld mark oberäknade, skall dock, där ej

annat av sakägare påyrkas, å kartan upptagas allenast avstyckat område

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 38.

147

jämte den mark, som undantages för gemensamt ändamål, ävensom sådana

fasta punkter och mätningsuppgifter, att varje kartlagt områdes läge i förhållande

till stamfastigheten bliver fullt bestämt.

Å kartan skall tecknas beskrivning, som under hänvisning till varje å kartan

upptaget område lämnar uppgift om arealen av varje däri ingående ägoslag

ävensom i vad mån med avstyckad ägovidd följer rätt till delaktighet i

mark, som vid lantmäteriförrättning avsatts för gemensamt ändamål, i äga,

som är samfälld för stamfastigheten och annan fastighet, eller i särskilda

rättigheter och förmåner, som tillkomma stamfastigheten, så ock angående

servitut, som till förmån för av avstyckningen berörd fastighet må hava lagts å

annan sådan fastighet. Kan beskrivningen ej lämpligen införas å avstvckningskartan,

har lantmätaren att upprätta särskild beskrivning, huru avstyckningen

blivit verkställd.

Ägomätning må vid avstyckning äga rum endast i den mån sådan linnes

oundgängligen nödvändig för upprättande av karta och beskrivning på sätt i

detta kapitel är föreskrivet.

20 §.

Lantmätaren skall å marken utstaka samt, på sätt särskilt är föreskrivet,

utmärka genom avstyckningen tillkomna gränser ävensom upprätta fullständig

och noggrann beskrivning över gränserna och utsatta gränsmärken. Beskrivningen

tecknas å kartan eller införes i särskild handling, allt efter som i

varje fall prövas lämpligt.

Har vid förrättningen gräns bestämts på sätt i 7 kap. sägs, må beskrivningen

av sådan gräns tecknas å kartan, där det finnes lämpligt.

21 §.

Sedan gräns mellan stamfastigheten och avstyckat område ävensom rågångar

och andra gränslinjer, som vid avstyckningen må hava bestämts, blivit

utstakade och utmärkta samt alla till förrättningen hörande frågor i övrigt

blivit avgjorda, skall förrättningen avslutas, och meddele lantmätaren underrättelse

om vad skall iakttagas för fullföljd av talan mot förrättningen.

Inom femton dagar från det förrättningen, på sätt ovan sägs, blivit avslutad,

skall ett exemplar av förrättningshandlingarna emot bevis, som bifogas konceptakten,

överlämnas till sökanden eller annan, som utses av sakägarna.

Där förrättningshandlingarna icke utgivas å sammanträde, skola de tillställas

vederbörande med posten eller genom utmätningsmannen i orten.

22 §.

Lantmätaren vare skyldig att emot stadgad lösen till vederbörande sakägare

utlämna ett exemplar av kartan inom trettio dagar från det beslut om fastställelse

av förrättningen meddelats, eller, i händelse talan mot beslutet om

fastställelse får fullföljas, från den dag beslutet vunnit laga kraft eller blivit

genom slutligt utslag fastställt; skolande i fråga om utlämnandet gälla vad i

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

21 § stadgas för det fall, att förrättningshandlingarna ej utlämnas å sammanträde.

23 §.

Den omständighet att fastställelse meddelas å avstyckning medför icke för

ägaren vidsträcktare rätt att förfoga över fastigheten än lag och författningar

eljest medgiva.

24 §.

Häftar fastighet, varifrån avstyckning ägt rum i enlighet med bestämmelserna

i detta kapitel, för tionde, ränta eller annan sådan avgäld eller eljest

för allmänna utskylder och besvär, i vilkas utgörande det avstyckade området

icke omedelbart deltager, eller för lån, som av allmänna medel lämnats för

beredande av odlingsföretag, eller för förskott av dylika medel för avlösning

av frälseränta eller eljest för belopp, varför säkerhet på annan grund än inteckning

eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken åtnjutes, och utgör det avstyckade

området ensamt eller tillsammans med vad redan må vara från

fastigheten avsöndrat eller avstyckat mera än en femtedel av fastighetens ägovidd,

skall i fråga om det avstyckade områdets ansvar för sådant åliggande

vad i 37 § 3 mom. av förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning

är stadgat om avsöndrad lägenhets ansvar för intecknad gäld äga motsvarande

tillämpning.

25 §.

Vad i detta kapitel är stadgat om ägare avser jämväl den, som innehar

fastighet under ständig besittningsrätt eller såsom fideikommiss.

26 §.

Område, som varit anslaget till ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp,

må avstyckas till särskild fastighet utan hinder därav att avstyckningen icke

överensstämmer med vad i 3 § andra, tredje och fjärde styckena är för avstyckning

i allmänhet stadgat. I avseende å avstyckning av sådant område

skola bestämmelserna i 4 och 11 samt 16—18 §§ icke heller tillämpas.

27 §.

Kostnaderna för avstyckningsförrättning, vari flera hava del, skola fördelas

efter vad i varje fall prövas skäligt.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

149

III AVD.

Om andra lantmäteriförrättningar.

20 KAP.

1 §•

Bestämmande och utmärkande av rågång eller annan fastighetsgräns ävensom

ägoutbyte må verkställas utan sammanhang med annan jorddelningsförrättning.

Ägoutbyte, varom nu är sagt, må ock äga rum för utbyte av äga, som inom

skifteslag undantagits för delägares gemensamma behov, mot annan jord

inom skifteslaget, där sådant av delägare yrkas samt det prövas medföra

övervägande nytta och kunna ske utan någon delägares förfång.

2 §■

Har lantmätare jämlikt 1 § att företaga förrättning för bestämmande av

rågång eller annan fastighetsgräns medför detta behörighet för honom att

handlägga i sammanhang med nämnda förrättning uppkommande fråga om

ägoutbyte.

3 §.

Besväras fastighet av servitut, bestående i rättighet till skogsfång och mulbete

eller endera av dessa rättigheter, må på yrkande av fastighetens ägare

servitutet utan sammanhang med skifte utbrytas, där det finnes medföra

nytta och kunna ske utan någons förfång.

Sätt att erhålla utbrytning tillkomme ock ägaren av den fastighet till vars

förmån sådant servitut, som i första stycket sägs, gäller, där det visas att

servitutet äventyras.

Besväras flera fastigheter inom ett skifteslag av servitutet, må vid dess utbrytande

vederlagsjorden uttagas från en eller flera av fastigheterna och ersättning

beredas dessa genom jämkning i skiftet på sätt i 7 § sägs. 4 5

4 §.

Avsättande av visst område till gemensamhetsskog må ske såsom särskild

förrättning, där ägaren så begär eller, där flera ägare finnas, dessa äro ense

därom.

5 §.

Har skifteslag undergått laga delning, och varder jord frånvunnen viss ägolott

av anledning att jorden hör till annat skifteslag, eller varder ord, hörande

till viss ägolott, utbruten till vederlag för servitut, som besvärar jämväl

övriga ägolotter inom skifteslaget eller vissa av dem, åligge ägaren till

förstnämnda ägolott, vid talans förlust, att sist inom ett år från det jorden

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

frångick ägolotten påkalla förrättning för fastställande av det vederlag, som

i följd härav må tillkomma honom från skifteslaget i övrigt eller vissa ägolotter

inom skifteslaget. Har jorden frångått ägolotten innan den dag, då

denna lag trädde i kraft, skall berörda tid av ett år räknas från sistnämnda

dag.

6 §•

fråga om förrättningar, som i 1, 3, 4 och 5 §§ sägs, skola de 2, 3

16 och 18 kap. beträffande laga skifte givna föreskrifter i tillämpliga delar

gälla. I övrigt skola förrättningar, om vilka i förstnämnda tre paragrafer förmäles,

verkställas på sätt föreskrivet är om dylika förrättningar, som äga

rum i samband med laga skifte.

7 §•

Där område, som, på sätt i 3 § tredje stycket och 5 § sägs, frångår ägolott,

icke uppgår till mera än två procent av uppskattningsinnehållet av ägolotten,

skall vederlaget bestämmas i penningar att av de övriga ägolotterna

utgå efter den vid skiftet tillämpade delningsgrund. Sådant vederlag skall,

utom ersättning för det naturliga jordvärdet, beräknad efter ty i It kap. 2 §

andra stycket sägs, jämväl innefatta gottgörelse, varom i 14 kap. 6, 8 och

It §§ förmäles. Utgör det frångångna området större andel av ägolotten, än

ovan är sagt, ankomme på förrättningsmännen att avgöra, huruvida och på

vad sätt motsvarande mark av skifteslagets ägovälde bör utbrytas för att

läggas till den lott, från vilken jorden utbrutits eller vunnits, samt skiftet

därefter i erforderliga delar jämkas, eller huruvida ersättningen må utgöras

i penningar. Vid avgörande av denna fråga skall hänsyn tagas å ena sidan

till det utbrutna eller frånvunna områdets större eller mindre betydelse för

brukningen av ägolotten och å den andra sidan till kostnaden för utbrytning

av vederlag i jord och därav föranledd jämkning i skiftet.

Med ersättning i penningar, varom i första stycket förmäles, förfares efter

ty i 14 kap. 15 § sägs.

Utgår vederlaget i jord, skola i sammanhang med vederlagets utbrytande

och jämkningen i skiftet verkställas de likvider, vartill förhållandena föranleda,

och skola för sådana likvider de i 14 kap. givna föreskrifter äga motsvarande

tillämpning. 8

8 §.

Har vid skifte av vattentäckt område fisket därå undantagits från delningen,

eller utgör fiske särskild fastighet, må delning därav äga rum, så framt det

kan ske utan någon delägares förfång. För sådan delning skall uppskattning

av fiskeområdet ske efter de olika delarnas godhet med hänsyn till fisket

samt i övrigt i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat om laga skifte.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

151

9 §.

Talan mot förrättning, varom i 1, 3, 4 och 5 §§ sägs, tillhör ägodelningsrätte

upptagande på sätt i 21 kap. närmare bestämmes.

10 §.

På begäran av den, som äger eller under fideikommissrätt eller ständig besittningsrätt

innehar jord, må Konungens befallningshavande förordna lantmätare

eller annan person, behörig att innehava befattning såsom mätningsman

i stad, att verkställa avmätning av jorden.

Sådant förordnande må ock meddelas på framställning av samhälle, där

den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, beträffande

mark, som hör till samhället.

Med avseende å förrättning, som i denna paragraf avses, skola bestämmelserna

i 2 kap. 12 § och 6 kap. 3 § äga motsvarande tillämpning.

11 §■

Angående förrättning av lantmätare för andra än här ovan omförmälda

ändamål gälle vad därom är särskilt stadgat.

IV AVD.

Om domstolar och rättegång i jorddelningsmål, så ock om

fastställelse av jorddelnlngsförrättning samt om rättelse i

fastställt skifte.

21 KAP.

A. Allmänna bestämmelser.

1 §•

Första domstol i jorddelningsmål å landet vare ägodelningsrätt, en för varje

domsaga.

Där mål, varom i första stycket sägs, rör jord inom flera ägodelningsrätters

områden, skall det tillhöra den ägodelningsrätt, inom vars område största

delen av jorden finnes.

2 §.

Ägodelningsrätt består av en ägodelningsdomare såsom ordförande samt

tre ägodelningsnämndemän.

Ägodelningsdomare skall vara ordinarie domaren i domsagan, därest icke

Konungen av särskild anledning finner gott att för två eller flera domsagor

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

därtill utse annan lagkunnig, i domarevärv erfaren person. Vid förfall för

ägodelningsdomaren förordnar vederbörande hovrätt till hans ställföreträdare

person med de egenskaper, som nyss nämnts.

Ägodelningsnämndemännen, som böra vara allmänt betrodda, med sin orts

förhållanden väl förtrogna män, skola vara kunniga i lanthushållning samt

under minst två år hava innehaft befattning som god man vid skiftesförrättningar

och må ej hava uppnått sextiofem års ålder.

3 §.

Ägodelningsnämndemän utses för sex år, i domsaga, som består av allenast

ett tingslag, sex och i övriga domsagor tre för varje tingslag. Valet äger rum

å tingsstället inför häradsrätten. Består domsaga av två eller flera tingslag,

förrättas valet av ägodelningsnämndemän inför den av domsagans häradsrätter,

som domhavanden bestämmer.

Valet verkställes genom valmän, som på föranstaltande av ägodelningsdomaren

utses å kommunalstämma av de i kommunens allmänna angelägenheter

röstberättigade, som där äga eller innehava jordbruksfastighet. I köping,

som utgör egen kommun, tillkomme rösträtt en var i kommunens allmänna

angelägenheter röstberättigad.

Vid utseende av valmän äge varje i valet deltagande en röst.

För kommun med 1,000 invånare och därunder utses 1 valman,

» » » över 1,000 t. o. m. 3,000 invånare 2 valmän,

» » » » 3,000 » 6,000 » 3 »

■ i> "» » » 6,000 » 9,000 » 4 »

o. s. v. efter samma beräkning för överskjutande folkmängd.

För varje kommun utses suppleanter till lika antal som valmän.

Höra delar av kommun till skilda tingslag, utses för vardera delen valmän

och suppleanter för det tingslag den tillhör.

4 §.

Vid val av ledamot .i ägodelningsrätt äge varje valman en röst. Omröstningen

skall verkställas med slutna sedlar. Varje valsedel skall innehålla

lika många namn som antalet av de ledamöter, som skola väljas. Vid första

omröstningen vare den vald, som erhållit mera än hälften av de avgivna

rösterna. Har ej hela det antal ledamöter, som skall väljas, blivit utsett vid

första omröstningen, upprätte valförrättare!! en förteckning, varå upptagas,

därest icke någon blivit utsedd vid första omröstningen, de, som erhållit de

flesta rösterna, men eljest de, som näst efter den eller de vid berörda omröstning

utsedda erhållit högsta röstetal. Förteckningen upptage två gånger

så många namn som ledamöter då återstå att välja. Den omröstning, som

därpå företages, må icke avse andra än de i förteckningen uppförda personer,

och äro de valda, som då erhållit de flesta rösterna. Emellan lika röstetal

avgöres genom lottning.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

153

Sedan val av ägodelningsnämndemän avslutats, utses på enahanda sätt

suppleanter till lika antal som de valda ägodelningsnämndemännen.

Klagan över valet föres genom besvär enligt vad i 27 kap. rättegångsbalken

stadgas. Över bovrättens utslag må klagan ej föras.

Om valets utgång skall domhavanden, så fort ske kan, insända uppgift till

Konungens befallningshavande i länet, som har att ofördröjligen införa uppgiften

i länskungörelserna. Är domhavanden icke själv ägodelningsdomare,

skall han ofördröjligen meddela jämväl denne skriftlig underrättelse om valets

utgång.

5 §.

Finner ägodelningsdomaren, att ägodelningsnämndemän upphört att vara

valbar, eller har ägodelningsnämndemän hos ägodelningsdomaren lagligen avsagt

sig uppdraget, föranstalte ägodelningsdomaren om nytt val.

Om skyldighet att åtaga sig uppdrag som ägodelningsnämndemän och att

kvarstå i uppdraget så ock att efter avgång fortfarande bestrida befattningen,

intill dess annan blivit utsedd, skall vad som finnes stadgat beträffande

nämndeman i häradsrätt äga motsvarande tillämpning.

6 §.

Av de till ägodelningsnämndemän valda skola i ägodelningsrätten tjänstgöra

de tre, som av ägodelningsdomaren kallas därtill. Till tjänstgöring böra, i

den mån med hänsyn ej mindre till måls eller ärendes beskaffenhet än även

till önskvärdheten av besparing av kostnader så prövas lämpligt, kallas nämndemän

från den ort, där i mål eller ärende ifrågavarande jord ligger. Hålles

ägodelningsrättens sammanträde vid syn på stället, böra företrädesvis de

närmast boende nämndemännen kallas att tjänstgöra.

7 §•

Uteblir ägodelningsnämndemän från sammanträde eller uppstår för honom

jäv eller annat laga förfall, kalle ägodelningsdomaren till tjänstgöring annan

ägodelningsnämndemän eller ock någon av de till suppleanter för ägodelningsnämndemän

valda.

8 §.

Mot ordförande och ledamot i ägodelningsrätt gälle de jäv, som enligt

rättegångsbalken gälla mot domare. Ägodelningsnämndemän må icke i ägodelningsrätten

deltaga i handläggningen av ärende angående förrättning, med

vilken han tagit befattning som god man. 9

9 §.

IJF _ .

Ledamot i ägodelningsrätt skall, om han ej förut avlagt domared, innan

han inträder i tjänstgöring avlägga sådan ed inför ägodelningsrätten eller

ägodelningsdomaren.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

10 §.

Angående utsatt sammanträde med ägodelningsrätt samt de ärenden, som

därvid skola förekomma, har ägodelningsdomaren att utfärda kungörelse, som

skall uppläsas i kyrkan på sätt i 3 kap. 1 § sägs sist fjorton dagar före

sammanträdet; kalle ock inom samma tid rättens ledamöter, allmänna

ombud och, där så prövas erforderligt, förrättningslantmätaren till sammanträdet.

11 §•

Är till ägodelningsrätten inkommet ärende av den beskaffenhet, att det

kan prövas utan att rätten sammanträder till syn på stället, må sammanträde

hållas å tingsställe eller eljest å ort inom domsagan, som av ägodelningsdomaren

bestämmes med hänsyn till att minsta kostnader uppstå, och

må i sådan händelse, där saken icke fordrar mera skyndsamhet än att därmed

till nästinfallande lagtima ting eller sammanträde med tremansnämnd inom

domsagan kan anstå, ägodelningsrättens sammanträde utsättas till ting eller

sammanträde, varom nu är sagt, så vida sakägare ej annorlunda begär. I

annat fall skall ägodelningsrätten sammanträda å förrättningsstället eller i

dess omedelbara närhet.

För sina sammanträden vare ägodelningsrätt berättigad att disponera över

nödiga lokaler i tingshus, allmän skola eller annan allmän byggnad, som icke

är för tillfället upptagen för sitt huvudsakliga ändamål eller utgöres av gudstjänstlokal.

Vållas särskilda utgifter för uppvärmning, belysning, städning eller dylikt,

skola de ersättas av sakägarna.

12 §.

För resa till och från det ställe, där ägodelningsrätten sammanträder, så

ock för uppehållet vid rätten njute ägodelningsdomaren och ägodelningsnämndemännen

ersättning enligt gällande resereglemente i den mån ej nedan

annat stadgas.

Till ägodelningsdomaren gäldas denna ersättning av allmänna medel, till

ägodelningsnämndemännen av sakägarna.

Lag samma vare angående av ägodelningsrätten beslutad syn.

Förekomma vid ett sammanträde flera ärenden, värde den å sakägarna belöpande

kostnaden å alla ärendena fördelad efter som skäligt prövas.

Hålles sammanträde med ägodelningsrätt å lagtima ting eller sammanträde

med tremansnämnd, och är den tjänstförrättande domaren även ägodelningsdomare,

eller är ägodelningsnämndeman tillika tjänstgörande nämndeman,

njute dessa ingen, utan blott de övriga ledamöterna ersättning.

Finner i fall, varom i 4 kap. 4 § sista stycket sägs, ägodelningsrätten laga

förfall icke hava förelegat, skola, där ej särskilda omständigheter annat föranleda,

utgifterna för ägodelningsrättens sammanträde ersättas av sökanden.

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

13 §•

Att biträda ägodelningsrätten kalle ägodelningsdomaren, där så finnes erforderligt,

vederbörande överlantmätare.

Förekommer vid ägodelningsrätt fråga, för vars bedömande fordras särskilda

fackkunskaper, som icke annorledes äro tillgängliga för rätten, må

såsom biträde tillkallas i sådant ämne sakkunnig person.

14 §.

Där enligt denna lag föreskrives, att besvär i jorddelningsmål skola till

ägodelningsdomare eller överlantmätare ingivas, stånde klaganden jämväl

öppet att på eget äventyr i betalt brev med allmänna posten till ägodelningsdomaren

eller överlantmätaren insända besvären så tidigt, att de komma

ägodelningsdomaren eller överlantmätaren tillhanda inom utgången av den

för talans fullföljande för varje särskilt fall stadgade tid.

B. Om vad till jorddeluingsmål är att hänföra.

15 §.

Till jorddelningsmål hänföras:

•1. Skiftesmål.

2. Avstyckningsmål.

3. Mål om rågång eller annan fastighetsgräns eller om ägoutbyte, ändå att

det icke jämlikt 17 § 2 är att anse såsom skiftesmål.

4. Sådan tvist om äganderätt eller ständig besittningsrätt till jord eller om

innehav av äga, som enligt 3 kap. 12 § skall underställas ägodelningsrätts

prövning.

5. I sammanhang med avstyckningsförrättning uppkommande tvist, varom i

19 kap. 15 § sista stycket förmäles.

6. Tvist, som i samband med jorddelningsförrättning yppas angående beståndet

och omfånget av rättighet till skogsfång, mulbete eller annat å fastighet,

som ingår i förrättningen, vilande servitut.

7. Mål om beloppet eller fördelningen av kostnader för jorddelningsförrättning,

som i denna lag avses.

8. Mål, som enligt stadgande i avd. III i denna lag eller eljest enligt lag eller

författning skall av ägodelningsrätt upptagas.

16 §.

Fråga, som i sammanhang med jorddelningsförrättning uppkommer,

om viss äga utgör fastighet för sig eller hör till annan fastighet,

om äga är att anse såsom samfälld,

om delägare har del i skifteslag efter andelstal eller inom vissa gränser,

om äga hör till en eller annan ägolott,

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 38,

om äga skall anses såsom odaläga och i sådan egenskap tillhöra viss ägolott

utöver dess ägobelopp enligt delningsgrunden,

skall, iindå att den icke jämlikt 15 § 4 må vara att till jorddelningsmål

hänföra, räknas såsom sadant mål och förty tillhöra ägodelningsrätts upptagande.

Fråga, som i sammanhang med jorddelningsförrättning uppkommer om

skyldighet för lantmätare att på egen bekostnad helt eller delvis omgöra förrättning

eller att gälda kostnaden för ägodelningsrättens sammanträde, skall

ock såsom jorddelningsmål anses.

17 §.

Till skiftesmål hänföras:

1. Mål om tillstånd till laga skifte.

2. Annat underställnings- eller besvärsmål, i vilket under laga skifte vidtagen

åtgärd eller meddelat beslut jämlikt denna lag dragés under ägodelningsrättens

prövning.

3. Mål om fastställelse av laga skifte.

4. Mål om rättelse i fastställt skifte.

5. Mål rörande talan emot eller fastställelse av sådan förrättning, som jämlikt

stadgandet i 14''kap. 10 § hållits efter det laga skifte blivit fastställt.

18 §.

Till avstyckningsmål hänföras:

1. Mål om tillstånd till avstyckning.

2. Besvärsmål, däri av förrättningsmän jämlikt 19 kap. 14 § andra stycket

eller 18 § andra stycket sista punkten meddelat beslut, att avstyckning

icke kan äga rum, dragits under ägodelningsrättens prövning.

3. Mål, avseende besvär över avslutad avstyckningsförrättning.

4. Mål om fastställelse av avstyckning.

C. Om talans fullföljande lios ägodelningsrätten.

19 §.

Om de fall, i vilka beslut eller åtgärd under jorddelningsförrättning skall

underställas ägodelningsrättens prövning, därom är förut i denna lag stadgat.

20 §.

Är delägare missnöjd med beslut i fråga, varom i 3 kap. 10 § sägs, eller

med under laga skifte vidtagen åtgärd eller meddelat beslut angående jäv

mot förrättningsmän, där beslutet ej innebär gillande av framställd jävsanmärkning,

delägares yrkande att hans ägor jämlikt 1 kap. 21 § icke skola

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts propo&iiio-i Nr 38.

157

ingå i skifte, nyttjande under skiftet av skog eller torvmosse, bestämmande

av rågång eller annan fastighetsgräns, ägoutbyte, delningsgrund, undantag av

mark från skifte, ägors gradering, därunder inbegripet åsättande av sådant

jämförelsetal eller uppskattningsvärde, varom i 11 kap. 2 § andra stycket

sägs, eller angående hävdeförteckning, då innehavet är delningsgrund eller

eljest kan inverka på ägotilldelningen, och skall frågan ej genom underställning

dragas under ägodelningsrättens prövning, har han att inom trettio dagar

från det beslutet avkunnades eller ägobeskrivningen eller hävdeförteckningen

behandlades å sammanträde till överlantmätaren i länet ingiva till vederbörande

ägodelningsrätt ställda besvär.

Vad nu sagts äge ej tillämpning, där skifte avser skifteslag enligt 1 kap.

2 § under 2 eller 3, utom så vitt angår beslut i fråga om bestämmande av

rågång eller annan fastighetsgräns.

21 §.

Mot beslut eller åtgärd under laga skifte i andra fall, än där enligt 20 §

särskild talan äger rum, må talan fullföljas på enahanda sätt, som där sägs,

inom fyrtiofem dagar från det sammanträde, då skiftet förklarats avslutat.

22 §.

Har delägare icke närvarit, då beslut i ärende, som enligt 20 § är föremål

för särskild talan, meddelades, eller då ägobeskrivning eller hävdeförteckning

behandlades å sammanträde, och kan han styrka, att han då haft

laga förfall och ej kunnat ställa ombud för sig, då må han mot det beslut

eller den åtgärd anföra besvär sist inom trettio dagar från förfallets upphörande,

där ej tid för klagan mot skiftet då är ute.

23 §.

Är någon missnöjd med beslut, varigenom jämlikt 19 kap. 14 § andra stycket

eller 18 § andra stycket sista punkten avstyckningsförrättning förklarats icke

kunna äga rum, eller eljest med beslut eller åtgärd under avstyckningsförrättning,

och skall frågan ej genom underställning dragas under ägodelningsrättens

prövning, har han att till överlantmätaren ingiva sina till ägodelningsrätten

ställda besvär i första fallet inom trettio dagar från den dag, beslutet gavs,

men eljest inom trettio dagar från den dag, då förrättningen, på sätt i

19 kap. 21 § sägs, blivit avslutad.

Har avstyckning vid förrättningens avslutande blivit av samtliga sakägare

medelst påskrift å protokollet godkänd, må talan mot förrättningen sedermera

icke föras.

24 §.

Mot åtgärd eller beslut under jorddelningsförrättning, som i denna lag avses,

i andra fall, än nu är sagt, må talan föras genom besvär, som, ställda till

ägodelningsrätten, skola ingivas till överlantmätaren i länet inom trettio dagar

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

från den dag, då den förrättning, under vilken åtgärden vidtagits eller beslutet

meddelats, blivit avslutad.

Under jorddelningsförrättning inbegripes jämväl förrättning, som jämlikt 14

kap. 10 § hålles efter det laga skifte blivit fastställt.

D. Om förfarandet hos ägodelningsdomaren och vid ägodelningsrätten.

25 §.

1 de fall, då uppkommen fråga skall underställas ägodelningsrättens prövning,

insände lantmätaren, där frågan ej rör tvist, varom i 3 kap. 12 § förmäles,

skyndsamt till överlantmätaren i länet handlingarna i målet eller utdrag av

dem i vad de angå underställda frågan. Är fråga om tvist, varom nyss sagts,

skola handlingarna insändas till vederbörande ägodelningsdomare.

I fall, som i 4 kap. 4 § sista stycket sista punkten avses, åligger det överlantmätaren

att efter anmodan av ägodelningsdomaren från lantmätaren infordra

handlingarna i ärendet.

26 §.

Åvse besvär klagan över att jäv mot förrättningsman ogillats, översände

överlantmätaren genast besvären till vederbörande ägodelningsdomare. I andra

fall förelägge han, där ej på grund av stadgande i denna lag handlingarna

i målet ändå skola till överlantmätaren insändas, förrättningslantmätaren att

inom viss tid insända nämnda handlingar.

Där för besvärs prövning erfordras tillgång till karta, skall denna insändas

jämte handlingarna. Att, där besvär röra avslutad förrättning, lantmätaren

har att till överlantmätaren insända karta och handlingar, därom är nedan i

41 § stadgat.

27 §.

Sedan i mål, som i 25 § första stycket första punkten samt andra stycket

ävensom i andra punkten av första stycket och andra stycket av 26 § avses,,

handlingar och karta inkommit till överlantmätaren samt, såvitt fråga är om

besvärsmål, tiden för talans fullföljande gått till ända, överlämne överlantmätaren

så fort ske kan samtliga handlingar jämte eget yttrande ävensom

det yttrande, han må hava infordrat från förrättningslantmätaren, till vederbörande

ägodelningsdomare.

Gälla besvär avslutat skifte eller annan förrättning skall yttrande av överlantmätaren

jämväl innefatta redogörelse för verkställd teknisk granskning av

förrättningen.

28 §.

Finner ägodelningsdomaren inkommet mål icke tillhöra ägodelningsrättens

upptagande, teckne han beslut därom å handlingarna eller besvärsskriften

och underrätte ofördröjligen vederbörande att beslut meddelats. Mot sådant

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

159

beslut må besvär anföras på sätt i 53 § föreskrives, och skall underrättelse

härom tecknas vid beslutet.

Avse besvär klagan över ogillande av jäv mot förrättningsman, meddele

ägodelningsdomaren skyndsamt beslut över besvären.

I andra fall än dem, om vilka ovan i denna paragraf sagts, utsätte ägodelningsdomaren,

så snart lämpligen kan ske, tid och ort för målets handläggning

vid ägodelningsrätten och läte kungörelse därom och kallelser till sammanträdet

ske på sätt i 10 § sägs.

29 §.

Sedan behörig kungörelse och kallelse ägt rum, skall till ägodelningsrätten

inkommet mål företagas till handläggning och avgörande å utsatt tid utan

hinder av delägares, allmänt ombuds eller förrättningslantmätarens utevaro.

30 §.

Över invändning, som göres av part, meddele ägodelningsrätten särskilt

beslut, där invändningen är av den beskaffenhet att sådant erfordras. Innefattar

beslutet ej avvisande av målet, skall med handläggningen av målet

fortgå, och må talan mot beslutet fullföljas i sammanhang med besvär i

huvudsaken.

31 §.

Syn skall förrättas av ägodelningsrätten, där ej med synen avses allenast

utredande av teknisk fråga. I sådant fall må syn efter förordnande av rätten

eller ägodelningsdomaren förrättas av överlantmätaren ensam eller med biträde

av två ägodelningsnämndemän.

Om syn, som ej förrättas vid rättens sammanträde, underrätte överlantmätaren,

på sätt kan finnas lämpligt, delägare och allmänna ombud.

32 §.

Finner ägodelningsrätten vid prövning av inkommet mål, att förrättning

bör avbrytas eller att förrättning, som avbrutits, bör oberoende av anförda

besvär fortgå, meddele föreskrift därom till förrättningslantmätaren. Anser

ägodelningsdomaren i anledning av inkommet mål skäl förefinnas för förrättnings

avbrytande, utställe så snart ske kan ärendet till ägodelningsrättens

avgörande.

Sådan föreskrift, som i denna paragraf sägs, träde genast i kraft och gälle

till dess annorlunda förordnats.

33 §.

Mål böra av ägodelningsrätten företagas i den ordning de inkommit; dock

att mål, som omförmäles i 20, 25 eller 32 §, i allmänhet bör företagas framför

andra.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

34 §.

Utan hinder av vad i 33 § är stadgat, må senare inkommet mål företagas

framför ett tidigare inkommet, när besparing i kostnad kan vinnas därmed

eller arbetets jämna gång därigenom befordras.

35 §.

Ägodelningsdomaren före protokoll vid ägodelningsrättens sammanträden

och underskrive protokollet å rättens vägnar. Han skall ock föranstalta därom

att anteckning om sådant till ägodelningsrätten inkommet jorddelningsmål,

som avses i 15 § under 4, 5 och 6 samt 16 § första stycket, ofördröjligen

verkställes i vederbörande häradsrätts lagfartsprotokoll.

Ägodelningsdomaren skall föra dagbok över till rättens eller ägodelningsdomarens

åtgärd inkomna mål samt inom en månad efter varje års slut insända

dagboken till justitiekanslersämbetet vid bot av en krona femtio öre

för var dag han uteblir. Formulär till dagbok fastställes av Konungen.

36 §.

Yppas, då beslut skall av ägodelningsrätt meddelas, skiljaktiga meningar,

vare lag som i rättegångsbalken stadgas beträffande andra domstolar än

häradsrätt.

Vid omröstning säge ägodelningsdomaren sin mening först.

37 §.

Ägodelningsrättens utslag skall avkunnas offentligt och underrättelse däri

meddelas om vad den, som vill söka ändring i huvudsaken eller i det,

som förefallit under ärendets handläggning, har att iakttaga för fullföljd av

sin talan.

Det åligger ägodelningsdomaren att tillställa förrättningslantmätaren ett

exemplar av utslaget ävensom, där så finnes nödigt, av rättens protokoll i

ärendet eller vissa delar därav.

38 §.

I allt övrigt, varom ej i detta kapitel finnes särskilt stadgat, skall beträffande

ägodelningsrätt och rättegången därstädes i tillämpliga delar gälla vad

i lag är föreskrivet för häradsrätt.

39 §.

Åtal mot ledamot i ägodelningsrätt för fel eller försummelse i ämbetet skall

upptagas av vederbörande hovrätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38. 161

E. Om fastställelse av jorddelningsförrättning.

40 §.!

Då klagan fullföljts mot avslutad jorddelningsförrättning, varom i denna

lag sägs, skall ägodelningsrätten pröva förrättningen till alla delar, även om

anmärkning blott i viss del framställts mot förrättningen.

Finnes i förrättningen fel av beskaffenhet att inverka på förrättningen i dess

helhet, skall förrättningen undanröjas. Hava fel förelupit, vilka inverka allenast

på vissa åtgärder under förrättningen, har ägodelningsrätten att, med

undanröjande av dessa åtgärder, meddela erforderliga föreskrifter för åstadkommande

av rättelse. Finnes förrättningen lagligen beskaffad, meddele ägodelningsrätten

fastställelse å förrättningen.

Har laga skifte eller avstyckning ägt rum inom samhälle, där den för städerna

gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, skall, där vid förrättningen

sådant påyrkats eller ägodelningsrätten eller ägodelningsdomaren eljest

så prövar nödigt, innan ärendet avgöres yttrande däri inhämtas från byggnadsnämnden.

Är fråga om avstyckning av mark för sammanläggning med annan fastighet,

må fastställelse ej meddelas med mindre tillika gives förordnande om

sammanläggningen.

41 §.

Sedan jorddelningsförrättning, som i denna lag avses, blivit avslutad, åligger

det lantmätaren, vare sig besvär i anledning av förrättningen anföras eller

icke, att inom den för besvärs anförande för varje fall stadgade tid till överlantmätaren

i länet insända till förrättningen hörande karta, där sådan finnes,

ävensom handlingarna angående förrättningen. I fall, varom i 26 § andra

stycket sägs, har lantmätaren att till överlantmätaren insända kartan och

handlingarna angående förrättningen inom femton dagar från det förrättningen

blivit avslutad.

Hava besvär icke inom stadgad tid anförts, överlämne överlantmätaren,

där ej stadgandet här nedan i tredje stycket annat föranleder, kartan och

handlingarna till vederbörande ägodelningsdomare, bifoge ock eget yttrande

ävensom den förklaring över gjorda anmärkningar, han må hava infordrat

från förrättningslantmätaren. I fråga om yttrande, varom nu är sagt, skall

vad i 27 § andra stycket sägs äga motsvarande tillämpning. Sedan karta och

handlingar sålunda inkommit till ägodelningsdomaren, företage denne förrättningen

till prövning, dock att vad i 40 § tredje stycket sägs härvid skall

äga tillämpning. Där anledning ej förekommer till annat än att förrättningen

är lagligen beskaffad, samt, såvitt angår avstyckning av mark för sammanläggning

med annan fastighet, hinder icke möter till följd av stadgandet i

40 § fjärde stycket, meddele ägodelningsdomaren fastställelse å förrättningen,

men eljest hänskjute han frågan till ägodelningsrätten samt utsätte på sätt i

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 31 käft. (hr 38). 11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

28 § tredje stycket stadgas tid och ort för ärendets behandling vid nämnda

domstol; skolande för ifrågavarande fall vad i 40 § andra stycket sägs äga

motsvarande tillämpning.

Utgöres förrättning av avstyckning, med vilken avses bildande av särskild

fastighet, och hava besvär mot förrättningen icke blivit inom föreskriven tid

anförda, äge överlantmätaren, med iakttagande av vad i 40 § tredje stycket

stadgas, företaga förrättningen till prövning samt meddela fastställelse å förrättningen.

Har förrättningen, på sätt i 23 § andra stycket sägs, blivit av samtliga

sakägare medelst påskrift å protokollet godkänd, äge överlantmätaren

genast företaga förrättningen till prövning och fastställelse. Förekommer vid

prövning, varom i detta stycke är sagt, anledning att förrättning icke är lagligen

beskaffad, hänskjuta överlantmätaren frågan till ägodelningsrätten, skolande

för sådant fall de här ovan i andra stycket första och andra punkterna meddelade

föreskrifter äga tillämpning.

42 §.

Befinnes vid prövning av jorddelningsförrättning, att i densamma förekommer

fel av större betydenhet, insände ägodelningsdomaren kartan och handlingarna

ävensom ett exemplar av ägodelningsrättens protokoll och utslag i

ärendet till lantmäteristyrelsen.

43 §.

Sedan beslut om fastställelse meddelats eller, där talan mot detsamma får

fullföljas, vunnit laga kraft eller blivit genom slutligt utslag fastställt, teckne

ägodelningsdomaren, i den mån ej föreskriften här nedan i tredje stycket

annat föranleder, bevis om fastställelsen å kartan, därest sådan finnes, ävensom,

där fråga är om annan förrättning än avstyckning, å förrättningshandlingarna,

allt i enlighet med av Konungen utfärdade närmare föreskrifter.

Lag samma vare där Konungen, med ändring av ägodelningsrätts utslag,

varigenom jorddelningsförrättning upphävts eller rättelse däri föreskrivits, godkänt

förrättningen.

Har i fall, som i 41 § tredje stycket avses, överlantmätare meddelat fastställelse

å avstyckningsförrättning, skall vad ovan i första stycket stadgas om

ägodelningsdomaren i tillämpliga delar gälla beträffande överlantmätaren.

44 §.

Ägodelningsdomaren åligger att föra protokoll över av honom jämlikt föreskrifterna

i detta kapitel handlagda mål och meddelade fastställelse^

Där överlantmätaren jämlikt 41 § tredje stycket handlagt avstyckningsmål,

skall vad ovan i första stycket sägs om ägodelningsdomaren äga motsvarande

tillämpning beträffande överlantmätaren.

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

45 §.

Har vid jorddelningsförrättning blivit bestämt, att ersättning skall från ägolott

utgå, åligge det ägodelningsdomaren, efter det fastställelse å förrättningen

meddelats eller, där talan mot beslutet om fastställelse må föras, beslutet

vunnit laga kraft eller blivit genom slutligt utslag fastställt, att föranstalta

därom, att angående beloppet samt de tider, å vilka ersättningen skall betalas,

anteckning varder gjord såväl i inteckningsprotokollet å nästa rättegångsdag

under lagtima ting som ock i inteckningsboken.

46 §.

Har vare sig i sammanhang med laga skifte eller såsom särskild förrättning

verkställts utbrytning av mark i vederlag för servitut, eller har vid

laga skifte redan bestående servitut bibehållits eller vid jorddelningsförrättning

nytt servitut bildats, åligge det ägodelningsdomaren, efter det fastställelse

å förrättningen meddelats eller, där talan mot beslutet om fastställelse må

föras, beslutet vunnit laga kraft eller blivit genom slutligt utslag fastställt,

att föranstalta därom, att anteckning om förhållandet varder gjord i inteckningsprotokollet

å nästa rättegångsdag under lagtima ting ävensom i inteckningsboken;

skolande i förstberörda fall anteckningen jämväl innefatta upplysning

därom att servitutet upphört att gälla.

Har i fall, varom i 41 § tredje stycket sägs, överlantmätaren meddelat fastställelse

å avstyckningsförrättning, skall vad ovan i första stycket stadgas om

ägodelningsdomaren äga motsvarande tillämpning beträffande överlantmätaren.

F. Om rättelse i fastställt skifte.

47 §.

Har, sedan laga skifte blivit genom laga kraftägande beslut fastställt, utrönts,

att vid skiftet förelupit fel i uträkningen eller mätningen, äge den

delägare, som därigenom erhållit mindre ägobelopp än honom skolat tillkomma,

att hos ägodelningsrätten söka rättelse inom ett år från det kartan

utlämnats till delägarna på sätt i 16 kap. 7 § sägs.

Beträffande ansökan om sådan rättelse skall vad som är stadgat om besvär

över jorddelningsförrättning äga motsvarande tillämpning.

48 §.

Sådan rättelse, som i 47 § sägs, skall verkställas genom jämkning i skiftet

på det sätt, att minsta rubbning av skiftet sker. Dock må under de villkor,

som i 16 kap. 6 § stadgas, rättelse ske genom bestämmande av vederlag i

penningar, och skall beträffande verkställande av dylik rättelse vad i nyssnämnda

paragrafs sista stycke stadgas äga motsvarande tillämpning.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition, Nr 38.

Kostnaden för rättelsen så ock för förfarandet vid ägodelningsrätten skall,

där ej särskilda omständigheter annat föranleda, gäldas av den lantmätare,

som förrättat skiftet.

49 §.

I fråga om utsättande och avslutande av sådan förrättning, som avses i

48 §, så ock om fullföljd av talan emot och om fastställelse av förrättningen

skall vad om laga skifte är stadgat äga motsvarande tillämpning.

G. Om fullföljd från ägodelningsrätt av talan i jorddelningsmål.

50 §.

Över beslut, som ägodelningsdomare meddelat i anledning av jäv mot förrättningsman

eller varigenom ägodelningsdomare eller överlantmätare meddelat

fastställelse å jorddelningsförrättning, må klagan ej föras.

Ej heller må klagan föras över utslag av ägodelningsrätt i fråga om ägors

gradering, utan så är att graderingen verkställts med tillämpning av stadgandet

i 11 kap. 2 § tredje stycket, eller om åsättande av sådant jämförelsetal

eller uppskattningsvärde, varom i 11 kap. 2 § andra stycket förmäles, ej

heller emot sådant utslag av ägodelningsrätt, varigenom ägodelningsrätten,

efter det ägodelningsdomare eller överlantmätare jämlikt stadgandet i 41 §

andra eller tredje stycket hänskjuta fråga om fastställelse å jorddelningsförrättning

till ägodelningsrätten, meddelat fastställelse å förrättningen.

51 §.

Mot ägodelningsrätts utslag i andra frågor, än i 50 § andra stycket sägs,

må talan fullföljas hos Konungen.

Mot utslag, varigenom ägodelningsrätt, efter det besvär anförts i anledning''

av avslutad förrättning, meddelat fastställelse å förrättningen, må talan fullföljas

allenast av den, vars besvär genom utslaget lämnats utan bifall, och i

den mån, honom därigenom emot gått.

52 §.

Har fastställelse vägrats å jorddelningsförrättning, mot vilken besvär icke

blivit anförda, må klagan över utslaget fullföljas jämväl av förrättningslantmätaren.

Innefattar eljest ägodelningsrätts beslut förpliktande för förrättningslantmätaren

att utan särskild ersättning omgöra förrättning eller del därav eller

att gälda kostnad för ägodelningsrättens sammanträde, då må han föra klagan

mot beslutet härutinnan.

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

53 §.

Talan, varom i 51 § första stycket sägs, föres genom besvär, vilka i två

exemplar och åtföljda av ägodelningsrättens protokoll skola ingivas till ägodelningsdomaren

inom trettio dagar från utslagets dag, denna oräknad.

Har klaganden underlåtit att till ägodelningsdomaren inkomma med ägodelningsrättens

protokoll, och är ej detta av annan part ingivet, förelägge

ägodelningsdomaren klaganden viss tid att inkomma därmed, vid äventyr att,

där det ej är hos Konungen tillgängligt, då målet företages till avgörande,

klaganden skall hava förlorat sin talan.

54 §.

Då besvär sålunda inkommit, läte ägodelningsdomaren genast översända

ena exemplaret av inlagan till den delägare, som enligt 16 kap. 2 § blivit

utsedd att förvara förrättningshandlingarna, eller, om denne är klagande eller

icke någon blivit utsedd att förvara förrättningshandlingarna eller hinder eljest

möter, till annan delägare, och förelägge genom kungörelse i kyrkan, på sätt

i 3 kap. 1 § sägs, de icke klagande delägarna att inom trettio dagar från

kungörandet till ägodelningsdomaren ingiva eller med posten insända till

Konungen ställd skriftlig förklaring över besvären, vid påföljd att icke vidare

varda i ärendet hörda. Kungörelse, varom ovan sägs, skall innehålla uppgift

å den person, till vilken besvärsinlagan blivit översänd.

55 §.

Yrkas i besvär, att ersättningsskyldighet eller skyldighet att utföra arbete

på egen bekostnad må åläggas förrättningslantmätaren, eller erfordras eljest

förklaring av denne, skola besvärshandlingarna tillställas honom med föreläggande

att med återställande av handlingarna förklara sig inom trettio dagar

från föreläggandets dag, vid påföljd att icke vidare varda i ärendet hörd.

56 §.

Sedan infordrade förklaringar inkommit eller den förelagda tiden tilländagått

utan att förklaring avgivits, skall ägodelningsdomaren insända handlingarna

i målet till Konungens nedre justitierevision.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Förslag

till

LAG

om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om

delning av jord å landet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Den nu antagna lagen om delning av jord å landet skall äga giltighet för

rikets landsbygd, dock att beträffande vissa jorddelningsförrättningar inom

samhälle å landet, för vilket skall föras fastighetsregister enligt de för stad

meddelade bestämmelser, fortfarande skola gälla 5 och 6 kap. i lagen om

fastighetsbildning i stad. Vad i IV avd. i nya lagen stadgas skall i tillämpliga

delar och i den mån ej annorlunda särskilt är föreskrivet äga motsvarande

tillämpning jämväl beträffande stad ävensom i fråga om ovan

avsedda förrättningar inom samhälle, varom nyss är sagt. Då i berörda avdelning

stadgas, att handling skall ingivas till eller infordras av vederbörande

överlantmätare eller att fastställelse å avstyckning må meddelas av

överlantmätaren, skall dock vad sålunda om överlantmätaren föreskrives i stad,

som ej lyder under landsrätt, hava avseende å ägodelningsrätten eller dess

ordförande. Den nya lagen jämte vad här nedan stadgas skall lända till efterrättelse

från och med den dag, Konungen bestämmer, och skall, där så ske

kan, tillämpas jämväl å frågor, som därefter förekomma vid handläggning

av förut påbörjade förrättningar. Val av ägodelningnämndemän så ock de

åtgärder, som för inrättande av ägodelningsrätter enligt den nya lagen eljest

erfordras, må efter ty Konungen bestämmer kunna äga rum innan den nya

lagen i övrigt trätt i kraft. 2

2 §.

Genom nya lagen upphävas:

12 kap. 5 och 6 §§ samt 13 kap. jordabalken;

1 kap. samt 19 kap. 4 § byggningabalken;

stadgan den 9 november 1866 om skiftesverket i riket;

lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring;
kungl.

cirkuläret den 15 juli 1766 om länsgränssynerätt;

§ 8 i kungl. förordningen den 1 augusti 1805 om skogarna i riket i vad

den innehåller föreskrifter om villkor för delning av sockenallmänning samt

om Konungens befallningshavandes befattning med frågor om delning av

sådan allmänning;

kungl. brevet den 19 mars 1839 angående vissa föreskrifter rörande laga

s. 167 Kontrollera mot PDF

Eungl. Maj:ts proposition Nr 38.

167

skifte i Gävleborgs län; samt, i den mån ej i 7 § annat sägs, kungl. kungörelsen

den 18 februari 1859 om förändrade föreskrifter i avseende å besuttenhets-

och skiftesväsendet i Kopparbergs län;

tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring eller förklaring

av vad sålunda upphävda lagrum innehålla eller tillägg därtill, där

ej här nedan annorlunda stadgas;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot

nya lagens bestämmelser.

3 §■

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,

som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall sådan bestämmelse i

stället tillämpas.

Vad i lag eller författning stadgas i avseende å ledamot i ägodelningsrätt

skall gälla om ägodelningsnämndeman.

4 §.

Mål, som innan nya lagen träder i kraft inkommit till ägodelningsrätt eller

sådan rätts ordförande men ännu icke undergått behandling, skall för handläggning

överlämnas till vederbörande enligt nya lagen inrättade ägodelningsrätt

eller denna rätts ordförande.

Mål, som vid nämnda tid handlagts men icke slutligt avgjorts av ägodelningsrätten

eller dess ordförande, skall slutligt handläggas av samma rätt

eller dess ordförande.

Mål, som i denna paragraf avses, skall, i den mån ej nu annorlunda sagts,

behandlas enligt äldre lag.

5 §■

Vad i äldre lag är stadgat om ordning för anförande av besvär över skifte

skall fortfarande gälla i fråga om skiftesåtgärd, som vidtagits innan nya lagen

trätt i kraft.

6 §.

Jämkning på grund av fel i uträkning i skifte, som fastställts innan nya

lagen trätt i kraft, må sökas inom förut stadgad tid. 7 8

7 §.

I fråga om laga skifte till rubbning av storskifte, som inom Kopparbergs

län blivit verkställt på bekostnad eller med understöd av staten, skall vad i

kungl. kungörelsen den 18 februari 1859 finnes stadgat om skiftesvitsord fortfarande

lända till efterrättelse.

8 §.

Vad om förbud mot avsöndring från lotshemman av krono- eller skattenatur

är i nådiga brevet den 19 augusti 1823 samt förordningen den 9 juli

1862 stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om avstyckning.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

9 §•

Genom nya lagen göres ej ändring i de genom lagen den 5 juni 1909

stadgade särskilda bestämmelser angående laga skiften i Jukkasjärvi och

Karesuando socknar av Norrbottens län. Lagen den 5 juni 1909 om uteslutande

tills vidare av rätten att erhålla laga skifte inom vissa områden skall

jämväl fortfarande äga giltighet, dock allenast i vad den innefattar hinder

mot skiftande av samfälld husbehovsskog.

10 §.

Vad i lagen den 22 juni 1921 huru förhållas bör med ströängar vid ägostyckning

inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmark ävensom i lagen

av samma dag om förbud mot avsöndring av ströängar inom nämnda lappmark

stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om avstyckning.

11 §■

Har upplåtelse av andel för viss fastighet i oskift mark ägt rum före den

1 januari 1897 och har lagfart därå meddelats innan den nya lagen trätt i

kraft, skall den behörighet att påkalla skifte av denna mark, som, där upplåtelsen

ej skett, kunnat tillkomma fastighetens ägare, i stället tillkomma

ägaren av den upplåtna andelen.

12 §.

Har, innan den nya lagen trätt i kraft, av hemman eller av sådan under

särskilt nummer i jordeboken upptagen lägenhet, som ej tillkommit genom

avsöndring, överlåtits viss till gränserna bestämd ägovidd, och skulle enligt

äldre lag utbrytning av samma ägovidd ske genom ägostyckning, skall i avseende

å utbrytningen därav den äldre lagen tillämpas, vederbörande delägare

dock obetaget att, där de så önska samt laga hinder icke möter, göra

den överlåtna ägovidden till föremål för avstyckning.

13 §.

I fråga om avsöndring, som skett innan den nya lagen trätt i kraft, skall

vad i äldre lag stadgas fortfarande äga tillämpning, vederbörande emellertid

obetaget att, där icke fastställelse å avsöndringen meddelats eller laga hinder

eljest möter, göra det upplåtna området till föremål för avstyckning.

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Förslag

till

LAG

om ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr

269) om fastighetsbildning i stad.

Härigenom förordnas, att 5 kap. 2, 3, 4, 10, 13, 14, 15, 20, 21 och 22 §§

samt 6 kap. 5, 6 och 11 §§ i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning

i stad skola erhålla följande ändrade lydelse, samt att 6 kap. 3, 12 och

13 §§ skola utgå.

5 KAP.

2 §•

Avstyckning skall verkställas av i stadens tjänst anställd mätningsman eller,

där sådan ej finnes, av till sådan befattning behörig person, som på förslag

av byggnadsnämnden förordnas av Konungens befallningshavande att tills vidare

förrätta avstyckningar i staden. Finnes uppdraget ej kunna anförtros

föreslagen person, förordne Konungens befallningshavande som skäligt prövas.

Avstyckning företages efter skriftlig ansökan av fastighetens ägare hos

byggnadsnämnden, som överlämnar ansökningen till förrättningsmannen. I fall,

då område, som skall avstyckas, blivit till annan överlåtet, äge ock han rätt

göra framställning, som nu sagts.

Förrättningsmannen har att skyndsamt företaga förrättningen samt, där så

ske kan, i ett sammanhang bringa den till slut.

Om tid och ställe för förrättningen skall förrättningsmannen minst åtta

dagar förut underrätta byggnadsnämnden.

Vid förrättningen skola föreskrifterna i 2, 3, 6 och 7 kap., 17 kap. 3 §

första stycket samt 19 kap. 27 § i lagen om delning av jord å landet äga

motsvarande tillämpning, så vitt icke i detta kapitel är annorlunda stadgat.

Är förrättningsman av jäv hindrad företaga förrättning, anmäle ofördröjligen

förhållandet hos byggnadsnämnden, som, där ej annan efter ty i första

stycket sägs behörig förrättningsman är att tillgå, har att hos Konungens beallningshavande

utverka förordnande för särskild förrättningsman. 3

3 §.

Utan hinder av att kungörande och kallelse ej verkställts i den ordning,

som i 3 kap. 1 och 2 §§ av lagen om delning av jord å landet sägs, må

avstyckningsförrättning företagas, därest ägaren av stamfastigheten och i fall,

då område, som skall avstyckas, blivit överlåtet till annan, jämväl denne infinna

sig eller av förrättningsmannen blivi) minst åtta dagar förut bevisligen

kallade till förrättningen, samt fråga ej är om bestämmande av gräns mot

fastighet, som ej ingår i förrättningen.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition År 38.

4 §.

Avstyckning må verkställas utan biträde av gode män, så vitt icke förrättningsmannen

eller sakägare finner biträde av gode män erforderligt.

Bestämmes under förrättningens gång, att gode män skola tillkallas, må

det ej verka rubbning av åtgärd, som vidtagits därförinnan.

10 §.

Har det område, som skall avstyckas, blivit till annan överlåtet, lände den

därom upprättade avhandling till efterrättelse.

Träffa sakägarna utöver vad avhandlingen innehåller överenskommelse i

ämne, som angår förrättningen, såsom att servitut till förmån för en av

styckningen berörd fastighet skall läggas å annan sådan fastighet eller med

avstyckat område följa rätt till delaktighet i område, som vid mätningsförrättning

avsatts för gemensamt behov, skall därom upprättas skriftlig förening,

som underskrives av sakägarna och bestyrkes av gode männen eller, där

sådana ej biträda vid förrättningen, av förrättningsmannen samt bilägges

protokollet.

Uppkommer mellan sakägarna tvist om den rätt, som enligt avhandlingen

eller träffad förening tillkommer en var av dem, skall frågan underställas

ägodelningsrättens prövning, och vile emellertid förrättningen.

Förekommer ej sådan tvist eller har den blivit avgjord genom laga kraft

ägande beslut, undersöke förrättningsmannen eller, där han biträdes av gode

män, förrättningsmännen, huruvida vad av sakägarna kan vara avtalat eller

bestämt eller vad berörda beslut innehåller utgör hinder för avstycknings

verkställande i enlighet med föreskrifterna i detta kapitel, samt meddele, där

sådant hinder finnes föreligga, beslut att avstyckningen icke kan äga rum.

13 §.

Sedan skillnadslinjerna mellan stamfastigheten och det avstyckade området

ävensom övriga gränser, som vid avstyckningen må hava bestämts, blivit utstakade

och utmärkta samt alla till förrättningen hörande frågor i övrigt blivit

avgjorda, skall förrättningsmannen å sammanträde med vederbörande

sakägare till sökanden eller annan, som utses av sakägarna, utgiva ett exemplar

av samtliga förrättningshandlingar emot bevis, som bilägges konceptakten,

ävensom tillkännagiva att förrättningen är avslutad; meddele ock underrättelse

om vad som skall iakttagas för fullföljd av talan emot förrättningen.

14 §.

Rådhusrätt, där sådan finnes, vare ägodelningsrätt i stad.

Stad, som lyder under landsrätt, lyde under ägodelningsrätten i den domsaga,

staden i judiciellt hänseende tillhör.

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

15 §.

Vad enligt 21 kap. i lagen om delning av jord å landet ankommer på

ägodelningsdomaren skall i stad med magistrat fullgöras av ordföranden i

ägodelningsrätten.

20 §.

Förrättningsmannen vare skyldig att emot stadgad lösen till vederbörande

sakägare utlämna ett exemplar av kartan inom trettio dagar från det beslut

om fastställelse av förrättningen meddelats eller, i händelse talan emot beslutet

får fullföljas, från den dag, beslutet vunnit laga kraft eller blivit genom

slutligt utslag fastställt.

21 §.

Bestämmelserna i detta kapitel skola i tillämpliga delar gälla även för samhälle

å landet, för vilket skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade

bestämmelser.

22 §.

Den omständighet, att fastställelse meddelats å avstyckning, medför icke

för ägaren vidsträcktare rätt att förfoga över fastigheten än lag och författningar

eljest medgiva.

6 KAP.

5 §.

Utan hinder av att kungörande och kallelse ej verkställts i den ordning,

som 3 kap. 1 och 2 §§ av lagen om delning av jord å landet sägs, må laga

skifte å stadsjord företagas, där samtliga delägare infinna sig eller av förrättningsmannen

blivit minst åtta dagar förut bevisligen kallade till förrättningen

samt fråga ej är om bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i

förrättningen.

6 §.

Laga skifte å stadsjord må verkställas utan biträde av gode män, så vitt

icke är fråga om gränsbestämning, som i 5 § sägs, eller ock förrättningsmannen

eller delägare finner biträde av gode män erforderligt.

Bestämmes under förrättningens gång att gode män skola tillkallas, må det

ej verka rubbning av åtgärd, som vidtagits därförinnan.

11 §•

1 mom. Vad enligt detta kapitel gäller om gränsbestämning och ägoutbyte

i sammanhang med laga skifte gälle ock, då sådan förrättning eljest förekommer.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Besväras fastighet eller område av servitut, bestående av rättighet till skogsfång

och mulbete eller endera av dessa rättigheter, må på yrkande av fastighetens

ägare servitutet utan sammanhang med skifte utbrytas, där det finnes

medföra nytta och kunna ske utan någons förfång.

Rätt att erhålla utbrytning av servitut, som nu sagts, tillkomme ock ägaren

av den fastighet, till vars förmån servitutet gäller, där det visas att servitutet

äventyras.

1 avseende å förrättning, som i nästföregående två stycken avses, äge vad

i 20 kap. 6 och 9 §§ av lagen om delning av jord å landet stadgas motsvarande

tillämpning.

2 mom. Utan hinder av vad i 1 mom. första stycket sägs äger Konungen

medgiva att inom visst område, som är uppdelat i ett flertal fastigheter,

gränsbestämning må äga rum med tillämpning av föreskrifterna i 2 kap. Vid

framställning om medgivande, som nu sagts, skall fogas karta i två exemplar,

noga angivande det område, framställningen avser.

Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet

träder i kraft, och skall, där så ske kan, tillämpas jämväl å frågor, som därefter

förekomma vid handläggning av förut påbörjade förrättningar, dock att

vad i 5 och 6 §§ i lagen om vad iakttagas skall i avseende å införande av

lagen om delning av jord å landet sägs skall äga motsvarande tillämpning.

Tvist, som jämlikt 5 kap. 10 § enligt dess tidigare lydelse före lagens

ikraftträdande hänvisats till domstol, skall i sådan ordning fullföljas.

Mål, som innan nya lagen träder i kraft, inkommit till magistrat i dess

egenskap av ägodelningsrätt men ännu icke undergått behandling, skall för

handläggning överlämnas till rådhusrätten i dess berörda egenskap eller till

nämnda rätts ordförande.

Mål, som vid tiden för nya lagens kraftträdande handlagts men icke slutligt

avgjorts av magistrat såsom ägodelningsrätt, skall slutligt handläggas av

magistraten.

Mål, som i närmast föregående två stycken avses, skall i den mån nu ej

annorlunda sagts, behandlas enligt äldre lag.

Avstyckningsärende, som vid lagens ikraftträdande är hos magistrat eller

Konungens befallningshavande anhängigt men ännu icke upptagits till behandling,

skall för handläggning och avgörande överlämnas till vederbörande ägodelningsrätt

eller ägodelningsdomare eller överlantmätare. Har sådant ärende

å nämnda tid hos magistrat eller Konungens befallningshavande handlagts

men ännu icke avgjorts, skall det av samma myndighet behandlas och avgöras;

och må klagan över magistratens eller Konungens befallningshavandes

beslut i ärendet fullföljas enligt 5 kap. 22 § enligt dess lydelse före denna

lags ikraftträdande.

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 16 juni 1875

(nr 42) angående lagfart å fång till fast egendom.

Härigenom förordnas, att 6 § i förordningen den 16 juni 1875 angående

lagfart å fång till fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

1 mom. Sökes lagfart på grund av överlåtelse från annan, må ansökningen

ej beviljas, med mindre det upplyses, att förre ägaren ej var gift, eller

det visas, att samtycke eller tillåtelse till överlåtelsen givits, efter ty i 6

kap. 4 eller 6 § giftermålsbalken sägs, eller att överlåtelsen ändock är

gällande.

2 mom. Är lagfart sökt på grund av testamente, dom eller annan handling,

som ej vunnit laga kraft, må ansökningen icke bifallas förr än det visas,

att handlingen blivit ståndande.

3 mom. Har ägare av fastighet därav till annan överlåtit visst till gränserna

bestämt område, och ingår det område ej i tomtindelning, må lagfart

å fånget ej beviljas förrän fastställelse meddelats å lantmäteri- eller mätningsförrättning,

varigenom det överlåtna området lagligen utbrutits, eller, där talan

mot beslutet om fastställelse må föras, detsamma vunnit laga kraft eller blivit

genom slutligt utslag fastställt.

Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å lande

träder i kraft. Utan hinder av vad i 3 mom. stadgas skall äldre lag tillämpas,

där överlåtelse av område ägt rum före sagda dag samt området utbrutits

genom jordavsöndring.

Förslag

till

LAG

om ändring i vissa delar av förordningen den 16 juni 1875

(nr 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 24, 36 och 37 §§ i förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom skola erhålla följande ändrade

lydelse:

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

24 §.

1 mom. Har i enlighet med gällande bestämmelser om expropriation eller

om ändring eller utrivning av vattenverk eller enligt vattenlagen fast egendom

blivit avträdd samt ersättningen å behörig ort nedsatts, eller, där fråga

är om strömfall, för vilket enligt sistnämnda lag ersättningen bestämts att

utgå medelst kraftöverföring, denna i föreskriven ordning påbörjats, skall vad

sålunda avträtts ej vidare häfta för inteckning, som meddelats i egendomen;

skolande därom, sedan till rälten eller domaren inkommit anmälan om förhållandet,

göras anteckning i inteckningsprotokollet såsom i 23 § sägs.

Har egendom blivit avträdd jämlikt lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, skall, sedan

områdets inlösen fullbordats, vad i föregående stycke stadgats äga tillämpning.

Köpes egendom åter enligt lagen om återköpsrätt till fast egendom, skall

densamma, sedan rättens utslag vunnit laga kraft och löseskilling, där så skall

ske, blivit hos vederbörande myndighet nedsatt, ej vidare häfta för andra inteckningar

än dem, som påvila egendomen med rätt framför återköpsrätten.

Anteckning därom skall, såsom i 23 § sägs, göras i inteckningsprotokollet,

sedan till rätten eller domaren inkommit anmälan, att löseskillingen nedsatts,

eller, där nedsättning ej skall ske, rättens utslag visats hava vunnit laga kraft.

2 mom. Kommer vid fördelning av ersättning enligt vattenlagen för förlorad

vattenkraft eller av ersättning, som enligt nämnda lag eller lagen om

dikning och annan avledning av vatten eller lagen om flottning i allmän

flottled tillkommer jord- eller vattenverksägare för skada eller intrång, eller

av lösen för mark, som jämlikt bestämmelserna i gruvestadgan avträtts till

gruvägare, betalning att utfalla å huvudstolen av inteckning i egendomen,

eller utfaller vid fördelning av medel, som jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen

skola fördelas mellan rättsägare i fast egendom ändå att försäljning

av egendomen ej skett, betalning å huvudstolen av intecknad fordran, för

vars gäldande försäljningen skolat ske, eller utfaller vid fördelning av ersättningsbelopp,

på sätt i 14 kap. 15 § i lagen om delning av jord å landet

sägs, betalning å huvudstol av inteckning, för vilken fastighet häftar, vare

inteckningen till motsvarande belopp utan verkan; och varde därom, sedan

fördelningen visats vara godkänd eller hava vunnit laga kraft, anteckning

gjord i inteckningsprotokollet som nyss sagts.

Vad sålunda stadgats skall jämväl tillämpas, där enligt gällande bestämmelser

om expropriation intecknad egendom tages i besittning av den exproprierande

före expropriationens fullbordande eller allenast till en del varder

till honom avträdd eller ock nyttjanderätt eller servitutsrätt till intecknad

egendom upplåtes samt i något av de fall nu sagda äro vid ersättnings fördelning

betalning utfaller å huvudstol av inteckning, så ock där enligt vattenlagen

intecknad egendom varder avträdd, innan ersättningen blivit slutligen

bestämd, eller enligt sagda lag eller gällande bestämmelser om ändring eller

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

175

utrivning av vattenverk eller om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att

inlösa under nyttjanderätt upplåtet område allenast en del av intecknad egendom

avträdes och vid fördelning av ersättningen betalning utfaller å intecknings

huvudstol.

36 §.

1 mom. Har egendom, som gemensamt med annan häftar för inteckning,

blivit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, skall egendomen, sedan

auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts, icke vidare häfta

för större del av intecknade beloppet än köparen enligt 131 § utsökningslagen

kan hava fått avräkna å köpeskillingen eller som enligt 117 § 1 mom.

samma lag skall innestå i egendomen; och varde därom, efter ty i 23 § sägs,

anteckning gjord i inteckningsprotokollet.

Varda av gemensamt intecknade egendomar en eller flera utmätningsvis

sålda, skola de övriga ej vidare häfta för vad av inteckningen kunnat utgå

ur köpeskillingen för de egendomar, som sålts; skolande därom, när det

visas, huru köpeskillingen fördelats och att fördelningen blivit godkänd eller

vunnit laga kraft, göras anteckning i inteckningsprotokollet.

2 mom. Ej heller skola i det fall, att enligt gällande bestämmelser om expropriation

en eller flera av gemensamt intecknade egendomar helt eller delvis

avträdas till den exproprierande eller av honom före expropriationens

fullbordande tagas i besittning eller ock nyttjanderätt eller servitutsrätt till

en eller flera av gemensamt intecknade egendomar upplåtes, eller att enligt

vattenlagen eller gällande bestämmelser om ändring eller utrivning av vattenverk

eller lagen om flottning i allmän flottled en eller flera av gemensamt

intecknade egendomar varda helt eller delvis avträdda eller åtgärd vidtages,

som medför skada eller intrång å en eller flera av gemensamt intecknade

egendomar, eller att egendom, som gemensamt med annan häftar för inteckning,

återköpes enligt lagen om återköpsrätt till fast egendom eller delvis

avträdes enligt lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa

under nyttjanderätt upplåtet område, eller att frälseränta, som gemensamt

med annan fast egendom häftar för inteckning, varder inlöst för statsverkets

räkning eller avlöst, eller att vid fördelning av ersättningsbelopp, på sätt

i 14 kap. 15 § i lagen om delning av jord å landet sägs, betalning utfaller

å huvudstol av inteckning, för vilken fastighet gemensamt med annan

fast egendom häftar, de övriga egendomarna häfta för intecknat belopp, varför

betalning utfallit vid ersättnings fördelning; skolande jämväl därom göras

anteckning i inteckningsprotokollet enligt vad i 1 mom. andra stycket sägs.

37 §.

1 mom. Vad i 32—36 §§ är stadgat skall äga motsvarande tillämpning,

där flera samfällt, en var till viss lott, äro ägare av intecknad egendom.

2 mom. Har egendom, sedan inteckning däri beviljades, blivit delad, skall,

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

såvitt ej nedan i denna paragraf annorlunda stadgas, i fråga om de särskilda

delarnas ansvarighet för intecknade beloppet tillämpas vad om flera egendomar

ovan är sagt.

3 mom. Skedde delningen genom jordavsöndring, svare stamfastigheten för

hela intecknade beloppet och lägenheten allenast för vad därav icke kan utgå

ur köpeskillingen för stamfastigheten; dock att inteckningshavaren äger att

på en gång söka betalning ur stam fastigheten och lägenheten. Äro från stamfastigheten

flera lägenheter avsöndrade, gånge lägenhet, varå lagfart senare

är sökt, i betalning före den, varå lagfart sökts tidigare; har å samma dag

lagfart sökts å flera lägenheter, eller är fråga om lägenheter, varå lagfart ej

blivit sökt, gånge den, som senare överlåtits, förr i betalning; äro lägen

heterna överlåtna samma dag, vare ansvarigheten dem emellan fördelad efter

de grunder, som i 32 § äro stadgade.

Skall på begäran av någon, som äger lika eller bättre rätt än inteckningshavaren,

någon av egendomarna utmätningsvis säljas, äge inteckningshavaren,

efter ty i 35 § sägs, äska försäljning jämväl av lägenhet, som för inteckningen

ansvarar först efter den egendom, vars särskilda försäljning blivit

begärd.

4 mom. Inteckning, som avses i 3 mom., må, såvitt den besvärar lägenheten,

dödas, ändå att lägenhetens ägare icke visas hava samtyckt till åtgärden.

För dödande, varom nu är sagt, må inteckningshandlingen uppvisas vid

annan underrätt än den, varunder lägenheten lyder. Den rätt läte, då sådant

sker, i sitt inteckningsprotokoll göra anteckning om ansökningen samt korteligen

angiva vad inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då den

utgavs, av vilken rätt inteckningen är beviljad, när och under vilken paragraf

i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades, nedsattes eller

annorledes förändrades, om det skett; teckne ock bevis å handlingen om uppvisandet

och ändamålet därmed. Sedan må protokollet i ärendet ingivas till

rätten i den ort, där lägenheten ligger; och vare det så gild, som hade inteckningshandlingen

dit ingivits.

5 mom. Vad enligt 3 och 4 mom. gäller om avsöndrad lägenhet skall ock

gälla om område, som avstyckats till särskild fastighet enligt 19 kap. av lagen

om delning av jord å landet eller 5 kap. av lagen om fastighetsbildning i

stad, dock icke där stamfastigheten och det avstyckade området ännu äro i

samme ägares hand.

6 mom. Huru i vissa fall avsöndrat eller avstyckat område, som förut tillhört

ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, må befrias från ansvarighet för inteckningar

i stamfastigheten, därom är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet

träder i kraft.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 6 § i lagen den 18 oktober 1907

(nr 83) angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps

befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar

i stamfastigheten.

Härigenom förordnas, att 6 § i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-

soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar

i stamfastigheten skall erhålla följande ändrade lydelse:

Vad i denna lag är föreskrivet om avsöndrad lägenhet skall äga motsvarande

tillämpning beträffande område, som avstyckats till särskild fastighet

enligt 19 kap. i lagen om delning av jord å landet eller 5 kap. i lagen om

fastighetsbildning i stad, dock icke där stamfastigheten och det avstyckade

området ännu äro i samme ägares hand.

Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet

träder i kraft.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 10 juli 1899 (nr 58

om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada,

som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman.

Härigenom förordnas, att 5 § i lagen den 10 juli 1899 om ersättning av

allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller

tjänsteman, skall erhålla följande ändrade lydelse:

Vad förut i denna lag är stadgat skall äga tillämpning jämväl där ämbetseller

tjänsteman, varom i 1 § sägs, tillgriper och förskingrar

vad han fått om händer enligt lagen om införsel i avlöning, pension eller

livränta,

Bihang till riksdagms protokoll 1926. 1 samt. 31 käft. (Nr 38.)

12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition Nr ,38.

gods, penningar eller annat, som vid handräckning enligt lagen om avbetalningsköp

av honom tagits om händer,

ersättningsbelopp, som enligt 14 kap. 16 § i lagen om delning av jord å

landet blivit hos honom nedsatt,

vad han fått om händer enligt särskilda stadganden om utmätning för kommunalutskylder,

allmänna avgifter med mera,

influtna bötesandelar, vilka ej tillkomma kronan, eller

vad för fullföljd av talan blivit nedsatt och å tjänstens vägnar av honom

tagits om händer;

så ock där landsfiskal tillgriper och förskingrar andra medel, som av honom

å tjänstens vägnar till redovisning emottagits.

I fall, som i denna paragraf sagda äro, skall dock ersättning av allmänna

medel ej utgå för vad ledamot i magistrat eller stadsfogde tillgriper och förskingrar

av stadens medel.

Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet

träder i kraft.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 30 september 1904

(nr 48) om samäganderätt.

Härigenom förordnas, att 7 § i lagen den 30 september 1904 om samäganderätt

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Är samfälld fastighet sådan, att tillämpning av föreskrifterna om laga skifte

kan ifrågakomma, och har delägare i fastigheten gjort ansökan om fastighetens

försäljning; vill annan delägare att gemenskapen skall upplösas genom

laga skifte, give det tillkänna innan ansökningen varder av första domstol

avgjord. Upplyses att laga skifte blivit i laga ordning sökt, läte rätten frågan

om försäljning vila till dess sig visat, huruvida på den ansökan laga skifte

kommer till stånd; är ej ansökan om laga skifte gjord, give rätten nödig tid

därtill. Kommer någon i högre rätt och visar att laga skifte blivit sökt, må

fastigheten ändock gå till försäljning, evad skiftet kommer till stånd eller

icke. _

Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet

träder i kraft.

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kung!. Maj:ts proposition Nr 38.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 16 och 34 §§ i lagen den 5 juli 1907

(nr 48) om enskilda vägar på landet.

Härigenom förordnas, att 16 och 34 §§ i lagen den 5 juli 1907 om enskilda

vägar på landet skola erhålla följande ändrade lydelse:

16 §.

I fråga om förrättningen lände i tillämpliga delar till efterrättelse, vad i

lagen om delning av jord å landet är stadgat om kallelse till samt kungörelse

och underrättelse om laga skifte så ock om jäv mot förrättningsmän,

om uppskov och om protokoll vid förrättning; och skall vad enligt lagen om

delning av jord å landet i anförda avseenden gäller om lantmätare beträffande

förrättning, varom i denna lag stadgas, lämpas till förrättningsmän.

År lantmätare förrättningsmän, må därav ej föranledas vidsträcktare tilllämpning

av lagen om delning av jord å landet än nu är sagt.

34 §.

Om byggande och underhåll av väg i anledning av laga skifte så ock om

inmutares och gruvägares rätt till väg är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet

träder i kraft.

Förslag

till

LAG

om säkerhet för utbekommande av vissa ersättningar i

anledning av laga skifte.

Härigenom förordnas som följer:

Har vid laga skifte blivit bestämt, att utflyttnings-, ståndskogs-, odlingseller

hävdeersättning eller ersättning för minskad avkastning eller annan ersättning

enligt föreskrift i lagen om delning av jord å landet skall gäldas av

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

ägare av jord, som i skiftet ingått, då äge den, som har sådan fordran, där

den ej stått inne längre än ett år efter förfallodagen, att ur jorden, ändå

att den kommit i annans hand, njuta betalning med enahanda förmånsrätt,

som enligt 17 kap. 6 § handelsbalken tillkommer enskild ränteägare för avgäld

av fast egendom.

Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet

träder i kraft, då ock lagen den 1 maj 1885 (nr 16 s. 5) angående säkerhet

för utbekommande av utflyttningsbidrag med mera i anledning av laga

skifte skall upphöra att gälla.

Förslag

till

LAG

om sammanläggning i vissa fall av fastigheter å landet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Fastigheter å landet, som äro i en ägares hand, må efter ty här nedan

sägs sammanläggas till en fastighet,

1. om en var av fastigheterna utgör by, enstaka hemman eller lägenhet,

som har sitt område genom rågång skilt från andra ägor;

2. om fastigheterna utgöra skilda jordeboksenheter och gemensamt ingå i

ett skifteslag, vilket icke delats genom lantmäteriförrättning, som fastställts

eller eljest är lagligen gällande;

3. om fastigheterna utgöras av genom sådan lantmäteriförrättning, som under

2 sägs, utbrutna ägolotter, samt tillika ingå i samma skifteslag av beskaffenhet,

som under 1 avses.

Vidare må med fastigheter, som här ovan omförmälas, sammanläggas genom

avsöndring för alltid eller genom avstyckning bildade fastigheter ävensom

fastigheter av sistberörda slag sammanläggas med varandra, allt under förutsättning

att fastigheterna äro belägna inom samma skifteslag av sådan beskaffenhet,

som under 1 sägs.

Fastighet, som efter vad nu sagts kan sammanläggas med annan fastighet,

må ock sammanläggas med del därav, som i den ordning särskilt är stadgad

för ändamålet avstyckas. Vad i denna lag sägs om fastighet skall, där ej

annorlunda stadgas, i tillämpliga delar gälla om sådan fastighetsdel.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

181

Fastigheter, vilka ingå i ett och samma under laga skifte varande skifteslag,

må, oberoende av vad här ovan sägs, sammanläggas, där sammanläggningen,

på sätt i 13 kap. 11 § i lagen om delning av jord å landet förmäles,

kan ske under skiftet samt laga hinder mot sammanläggningen icke, efter

ty nedan i denna lag stadgas, finnes äga rum.

2 §•

Vad i 1 § sägs om fastighet, som bildats genom avsöndring eller avstyckning,

gälle ock om område, som utbrutits för servitut samt icke i överensstämmelse

med föreskriften i 1 kap. 22 § fjärde stycket av lagen om delning

av jord å landet tillagts den fastighet, till vars förmån servitutet gällt,

såsom del av fastigheten, och om mark, som enligt äldre bestämmelser om

avledning av vatten utbrutits från fastighet på grund därav att ägaren avsagt

sig den båtnad, som genom dylikt företag beretts fastigheten, eller som enligt

lag om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område avskilts från fastighet. Lag samma vare beträffande område,

som avskilts från fastighet i enlighet med bestämmelserna om expropriation

eller äldre bestämmelser om ändring eller utrivning av vattenverk

eller enligt vattenlagen, dock att, där återlösningsrätt äger rum, sådant område

må sammanläggas allenast med den fastighet, från vilken det blivit

avskilt.

3 §■

Fastighet må ej ingå i sammanläggning enligt denna lag innan fastigheten

blivit upptagen i jordregistret. Vad sålunda stadgats gälle dock ej beträffande

fastighetsdel, vilken för sammanläggning med annan fastighet avstyckats från

fastighet, som är upptagen i jordregistret, ej heller i fråga om fastigheter,

vilka ingå i ett och samma under laga skifte varande skifteslag och vilka

under skiftet skola göras till föremål för sammanläggning på sätt i 13 kap.

11 § i lagen om delning av jord å landet stadgas.

4 §.

Område, som ingår i tomtindelning, må ej ingå i sammanläggning enligt

denna lag.

5 §•

Sammanläggning enligt bestämmelserna i denna lag vare icke tillåten, om

fastigheterna icke innehavas med samma rätt eller om de höra till skilda län

eller kommuner.

6 §■

Fastigheter, vilkas områden icke förut tillhopa bildat sådant skifteslag, som

i lagen om delning av jord å landet 1 kap. 2 § under 1 eller 2 sägs, må

icke sammanläggas, så framt ej det sammanlagda ägoväldet i fråga om ägor
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

nas sammansättning samt skiftenas antal och form kommer att uppfylla de

fordringar, som enligt sagda lag därutinnan gälla i avseende å ägolott, vilken

utlägges vid laga skifte.

Sökes sammanläggning i sammanhang med laga skifte, må ansökningen

bifallas, allenast där de till sammanläggning avsedda fastigheterna prövas

kunna utläggas såsom ägolott, vilken överensstämmer med vad i 1 kap. 9 §

första stycket samt i 13 kap. stadgas.

7 §■

Ansökning om sammanläggning göres hos ägodelningsdomaren i den domsaga,

där fastigheterna äro belägna. Vid ansökningen foge sökanden utdrag

av jordeboken samt äganderätts- och gravationsbevis rörande de fastigheter,

varom fråga är, ävensom utdrag av jordregistret rörande däri upptagen fastighet.

Vad angår fastighetsdel, som för sammanläggningen skall avstyckas från

annan fastighet, skola utdrag och bevis, varom ovan sagts, avse den fastighet,

varifrån avstyckningen skall ske.

Där ej de fastigheter, ansökningen avser, äro av beskaffenhet, som i 1 §

under 2 sägs, eller ock förut tillhopa bildat ett skifteslag, skall sökanden

jämväl ingiva av lantmätare upprättad karta och beskrivning över fastigheterna

i den mån desamma utgöras av bestämda områden å marken. Kartan

skall jämte fastigheternas gränser upptaga vad som finnes nödigt för att

tydligt utmärka skillnaderna mellan sådana i fastigheterna ingående ägoslag,

som redovisas i jordregistret, samt byggnader, vägar, vattendrag och dylikt.

Beskrivning, varom ovan sägs, skall för en var av fastigheterna innefatta

uppgift om dess ägovidd och dennas fördelning i särskilda ägoslag samt utredning,

i vad mån till varje särskild fastighet hör andel i område, som vid

lantmäteriförrättning undantagits för gemensamt ändamål eller eljest är samfällt,

eller i särskilda rättigheter och förmåner.

I fall, varom i 10 § sägs, skola karta och beskrivning, som här ovan omförmälas,

alltid ingivas.

8 §■

Ansökning om sammanläggning av avsöndrad lägenhet med annan fastighet,

som icke själv utgöres av sådan lägenhet, må ej bifallas, där avgäld från

lägenheten skall utgå till fastighet, som icke ingår i sammanläggningen. 9

9 §•

Häftar fastighet, varom fråga är, för frälseränta eller för lån, som av allmänna

medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för förskott av

dylika medel för avlösning av frälseränta eller för ersättning, varom förmäles

i lagen om säkerhet för utbekommande av vissa ersättningar i anledning av

laga skifte, eller för avgäld från till skatte försålt halländskt kyrkohemman,

och vilar ej ansvar för samma ränta, lån, förskott, ersättning eller

s. 183 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

183

avgäld jämväl å de övriga fastigheterna, då må sammanläggning icke äga

rum, så framt icke den, som på grund av inteckning eller jämlikt 11 kap.

2 § jordabalken i annan av fastigheterna äger säkerhet för fordran eller

annan rättighet, medgivit sammanläggningen.

10 §.

Är fastighet, som ifrågasättes skola ingå i sammanläggningen, sådan att

lagen angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland, Dalarne och Värmland

därå äger tillämpning, må ansökningen om sammanläggning ej bifallas, i händelse

anledning prövas vara för handen att antaga, att sammanläggningen

medför minskning i de självständiga jordbrukens antal.

Innan ärendet prövas, må ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten, där

så finnes lämpligt, höra nämnd eller myndighet, som kan äga kännedom om

förhållandena, såsom jordbrukskommission eller hushållningssällskaps förvaltningsutskott

eller kommunalnämnd eller kronobetjäningen i orten.

11 §•

I sammanläggningsärende skall överlantmätarens yttrande alltid inhämtas.

I fall, varom i 6 § andra stycket sägs, skall tillika infordras yttrande från

vederbörande förrättningslantmätare.

Finnes den utredning, som det efter vad ovan sagts åligger sökanden att

förebringa, i ett eller annat hänseende ofullständig, förelägge ägodelningsdomaren

sökanden lämpligt rådrum att inkomma med den ytterligare utredning,

som anses erforderlig, vid äventyr, om det försummas, att ärendet ändå företages

till avgörande.

12 §.

Möter för bifall till ansökningen ej hinder i något av de hänseenden, varom

ovan förmälts, skall ägodelningsdomaren, i händelse han icke jämväl är

domare i vederbörande domsaga, med överlämnande av handlingarna i ärendet

inhämta yttrande av sistnämnde domare, huruvida med hänsyn till de i

13 och 14 • §§ stadgade villkor för sammanläggning hinder för den sökta

sammanläggningen föreligger.

Där efter det domaren i orten avgivit yttrande i ärendet men innan underrättelse

på sätt i 19 § sägs meddelats honom om ärendets utgång förändring

inträffar i något av de förhållanden, varom domaren haft att yttra sig, skall

han så fort ske kan om den inträffade förändringen underrätta ägodelningsdomaren.

13 §■

'' Finnes i lagfartsprotokollet antecknat, att klander blivit instämt å fång till

fastighet, eller finnes eljest rätten till fastighet tvistig, eller är fastighet utmätt

eller beslut meddelat om dess försäljning i den ordning, som om utmätt

fast egendom är stadgad, då må fastigheten ej sammanläggas med annan

fastighet.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

14 §.

Ej må fastigheter sammanläggas, med mindre sökanden å dem erhållit lagfart;

dock att, där någon av fastigheterna förvärvats genom fång, varmed på

grund av äldre lag ägaren ej varit skyldig lagfara, lagfart å den fastighet ej

är erforderlig, där sökandens åtkomst annorledes styrkes. Ej heller må sammanläggning

ske, utan så är att icke mera än en av fastigheterna är besvärad

av beviljad eller sökt inteckning eller ock, där flera av fastigheterna äro

sålunda besvärade, icke någon av dem häftar för andra inteckningar än sådana,

som äro i samma inbördes ordning gällande jämväl i en var av de

andra, dock vare den omständigheten, att i en av fastigheterna tillika finnes

inteckning med sämre rätt, ej hinder för sammanläggningen, så framt innehavare

av sådan inteckning medgivit sammanläggningen; skolande vad nu sagts

om inteckning tillämpas jämväl beträffande fordran eller annan rättighet, som

avses i 11 kap. 2 § jordabalken.

Är fråga om sammanläggning med fastighet av ägovidd, som är avsedd att

för sammanläggningen avstyckas från annan fastighet, skall, såvitt angår

den ägovidd, vad ovan sägs om lagfart gälla beträffande den fastighet, varifrån

avstyckningen skall ske, eller, där ägovidden överlåtits för sammanläggning

med sökanden tillhörig fastighet, i stället för beviljad lagfart fordras

att sökanden om lagfart å den ägovidd gjort ansökan, vilken förklarats vilande

i avbidan på sammanläggningsfrågans avgörande. Besväras sådan ägovidd

av inteckning, vare det ej i något fall hinder för sammanläggning, där

inteckningshavaren för inteckningens dödande i vad angår sagda ägovidd avlämnat

inteckningshandlingen till domstolen eller domaren i orten eller ock

till landsfogde eller landsfiskal.

Kan ägovidd, som överlåtits i ändamål att avstyckas för sammanläggning

med förvärvaren tillhörig fastighet, jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens

av stamfastigheten hand häfta för fordran eller rättighet, må sammanläggning

icke äga rum.

Är fastighet föremål för återköpsrätt, må den fastighet eller del därav icke

i något fall med annan fastighet sammanläggas, med mindre återköpsrättens

innehavare lämnat medgivande till sammanläggningen.

15 §.

Sedan överlantmätarens yttrande inkommit samt ärendet i övrigt kommit i

sådant skick, att det lagligen kan bliva föremål för prövning, företage ägodelningsdomaren

ärendet till vidare handläggning. Finner ägodelningsdomaren

laga hinder mot bifall till ansökningen icke möta, meddele han förordnande

om sammanläggningen.

Har sökanden icke fullgjort föreläggande, varom i denna lag sägs, eller

finnes eljest hinder möta för bifall till ansökningen, hänskjute ägodelningsdomaren

ärendet till ägodelningsrättens prövning.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

185

Huruledes, då fråga är om sammanläggning med fastighet av ägovidd, som

för ändamålet skall avstyckas från annan fastighet, beslut i ärendet, där ansökningen

bifalles, skall meddelas i sammanhang med fastställelse å avstyckningen,

därom skils i lagen om delning av jord å landet.

Angående meddelat förordnande om sammanläggning skall bevis tecknas å

karta och beskrivning, som må hava företetts i ärendet.

Ägodelningsdomaren åligger att föra protokoll över av honom handlagda

ärenden angående sammanläggning.

16 §.

Varder ansökning om sammanläggning av fastigheter bifallen, och är i en

eller flera av dem beviljad inteckning, som icke gäller i den eller de andra,

skall inteckningen därefter gälla i hela den sålunda bildade fastigheten. Varder

efter sammanläggningen, men på grund av tidigare rätt till fastighet,

varmed annan fastighet sammanlagts, ansökan om inteckning gjord eller fullföljd,

skall den inteckning, där ansökningen bifalles, fastställas att gälla i hela

den nybildade fastigheten.

17 §.

Bifalles ansökning om sammanläggning av fastigheter enligt bestämmelserna

i denna lag, och häftar någon av dem för tionde, ränta eller annan

sådan avgäld eller eljest för allmänna utskylder och besvär eller för lån,

som av allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för

förskott av dylika medel för avlösning av frälseränta eller eljest för belopp,

varför säkerhet åtnjutes på annan grund än inteckning, svare hela den nybildade

fastigheten för vad sålunda ålegat fastighet, som ingått i sammanläggningen.

18 §.

Har någon av de fastigheter, varom fråga är, andel i samfällighet eller

annan särskild rättighet eller förmån, som ej tillkommer övriga fastigheter,

medför sammanläggningen ej för den nybildade fastigheten vidsträcktare rätt

därutinnan än som förut tillkommit förstnämnda fastighet.

19 §.

Om utgången av sammanläggningsärende lämne ägodelningsdomaren ofördröjligen

vederbörande överlantmätare skriftlig underrättelse.

Är ägodelningsdomaren icke själv domare i domsagan skall han, så snart

ansökning om sammanläggning inkommit, därom lämna sistnämnde domare

meddelande; underrätte ock ofördröjligen, sedan ärendet avgjorts, domaren

om beslutet däri.

20 §.

Om ansökning, som i denna lag sägs, så ock om beslutet däröver, skall

anteckning göras i lagfartsprotokollet och lagfartsboken.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Skall, enligt vad i 16 § sägs, inteckning gälla jämväl i annan fastighet än

den, vari den beviljats, skall anteckning därom ofördröjligen göras i inteckningsprotokollet

och inteckningsboken.

21 §.

Talan mot ägodelningsdomarens eller ägodelningsrättens beslut i ärende

angående sammanläggning fullföljes på sätt i 21 kap. av lagen om delning

av jord å landet stadgas; skolande vad därstädes sägs om talan mot ägodelningsrättens

beslut äga motsvarande tillämpning i fråga om beslut om sammanläggning,

som jämlikt denna lag meddelas av ägodelningsdomaren.

Denna lag skall träda i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet

träder i kraft.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 11 kap. 2 § jordabalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 2 § jordabalken skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Nu haver den, som sålde, icke uppburit fulla penningar, ändock han i

köpebrevet tillstått, att han köpeskillingen till fullo bekommit; njute sin säkerhet

i det, som sålt är, framför andra köparens borgenärer. Söker han ej inteckning

för sin fordran, i stad inom tre månader, och å landet sist vid det

ting, som infaller näst efter sex månader sedan lagfart för köparen beviljades,

äge därefter ej bättre rätt än de andra.

Vad nu är stadgat gälle ej, där någon i stad eller ort på landet, varest

finnes tomtindelning såsom i stad, sålt viss till gränserna bestämd del av

tomt att med annat område till en tomt sammanläggas, eller där å landet

ägare av fastighet till annan överlåtit del därav med viss till gränserna bestämd

ägovidd för att sammanläggas med annan fastighet, och ej heller där

frälseränta säljes.

Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet

träder i kraft.

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Eungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Förslag

till

LAG

om insändande till hovrätt av ägodelningsrätts protokoll så

ock av protokoll i mål eller ärende, som handlagts av

ägodelningsdomare eller annan ordförande i

ägodelningsrätt eller av överlantmätare.

Härigenom förordnas som följer:

Vad om insändande till hovrätt av underrätts dombok är i lag stadgat

skall ock gälla om ägodelningsrätts protokoll, så ock om protokoll i mål

eller ärende, som handlagts av ägodelningsdomare eller annan ordförande i

ägodelningsrätt eller, jämlikt 21 kap. 41 § tredje stycket i lagen om delning

av jord å landet, av överlantmätare.

Denna lag träder i kraft den dag,, då lagen om delning av jord å landet

träder i kraft.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 2 § U:o) i lagen den 26 maj 1909

(nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § ll:o) i lagen den 26 maj 1909 om Kungl.

Maj:ts regeringsrätt skall erhålla följande ändrade lydelse:

ll:o) mål om avgäld från avsöndrad lägenhet, om fördelning av mantal

eller utskylder mellan stamfastighet och avsöndrad lägenhet;

mål om tomtmätning;

mål, huruvida fastighet är av beskaffenhet att den må förvärvas av bolag

eller förening;

mål om undantag från tillämpningen av de med avseende å arrende av viss

jord å landet inom Norrland och Dalarne gällande särskilda bestämmelser;

mål om naturminnesmärkens fredande.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet

träder i kraft. Där i mål om avsöndring från fastighet under enskild äganderätt

eller stadgad åborätt eller om avstyckning av område, som ej ingår i

tomtindelning, eller om tillstånd till ägostyckning talan jämlikt äldre lag fullföljes

hos Konungen i statsdepartement, skall utan hinder av nya lagens

ikraftträdande det tillkomma regeringsrätten att upptaga och avgöra besvären.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Eungl. Maj:ts proposition Nr 38.

189

P. M.

ang. inom justitiedepartementet utarbetade författningsförslag, avseende

ny lagstiftning om delning av jord å landet m. m.

De föreliggande förslagen, vilka utgöra resultatet av inom departementet

verkställd överarbetning av de av den s. k. jordstyckningskommissionen med

betänkande den 16 oktober 1920 avlämnade lagförslag, äro:

1) lag om delning av jord å landet:

2) lag om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om delning

av jord å landet;

3) lag om ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning

i stad;

4) lag om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 16 juni 1875 angående

lagfart å fång till fast egendom;

5) lag om ändring i vissa delar av förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom;

6) lag om ändrad lydelse av 6 § i lagen den 18 oktober 1907 angående

ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar

i stamfastigheten;

7) lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 10 juni 1899 om ersättning

av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller

tjänsteman;

8) lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 30 september 1904 om samäganderätt;
9)

lag om ändrad lydelse av 16 och 34 §§ i lagen den 5 juli 1907 om

enskilda vägar på landet;

10) lag om säkerhet för utbekommande av vissa ersättningar i anledning

av laga skifte;

11) lag om sammanläggning i vissa fall av fastigheter å landet;

12) lag om ändrad lydelse av 11 kap. 2 § jordabalken;

13) lag om insändande till hovrätt av ägodelningsrätts protokoll så ock av

protokoll i mål eller ärende, som handlagts av ägodelningsdomare eller annan

ordförande i ägodelningsrätt eller av överlantmätare; samt

14) lag om ändrad lydelse av 2 § ll:o) i lagen den 26 maj 1909 om Kungl.

Maj:ts regeringsrätt.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Vid förslagens utarbetande, som verkställts i enlighet med av chefen för

justitiedepartementet närmare angivna riktlinjer, hava varit tillgängliga bl. a.

lagrådets den 4 oktober 1922 över jordstyckningskommissionens förslag, så

vitt anginge dessa förslags huvudgrunder, avgivna utlåtande ävensom av lantmäteristyrelsen

den 28 april 1924 avgivet yttrande över det inom justitiedepartementet

utarbetade förslaget till lag om delning av jord å landet, sådant

samma förslag i ett preliminärt utkast förelegat.

Den omarbetning av vissa delar av gällande lagstiftning om rätt i vissa

fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område,

som föranledes av förslaget till lag om delning av jord å landet, har ansetts

böra äga rum i sammanhang med förestående mera omfattande revision av

nämnda lagstiftning.

Förslag

till

LAG

om delning av jord å landet.

Från jordstyckningskommissionens förslag skiljer sig det föreliggande förslaget

huvudsakligen i nedan angivna hänseenden:

Föreskrifterna rörande de materiella förutsättningarna för skifte av oskiftad

jord samt avstyckning av mark från fastighet hava förenklats samt gjorts

mindre rigorösa, bland annat därigenom att särskilda villkor beträffande

skifte av jordbruksfastighet icke uppställts. I fråga om nytt skifte å skifteslag,

som tillförene undergått laga skifte eller med dylikt skifte för närvarande i

avseende å orubblighet jämnställd form av delning, har återupptagits fordran

på viss opinion bland delägarna för det ifrågasatta skiftet såsom en av förutsättningarna

för detsammas genomförande. Proceduren vid prövning av fråga

om tillstånd till skifte och avstyckning har förenklats.

Meddelande av förordnande för lantmätare till sådan jorddelningsförrättning,

för vars företagande förordnande kräves, har uppdragits åt vederbörande

överlantmätare. För verkställande av avstyckningsförrättning skall enligt förslaget

förordnande icke erfordras.

Föreskrifterna rörande bildande av s. k. gemensamhetsskog i förening med

laga skifte hava jämkats i syfte bland annat att, såvitt angår skogsmark, som

vid tiden för skiftet icke är samfälld, tillägga viss majoritet bland delägarna

bestämmanderätt i fråga om bildande av dylik skog.

Beträffande ägors uppskattning har föreskrivits åsättande av gradtal i stället

för uppskattning i penningar, dock att för vissa ändamål dylik uppskattning

jämväl skall äga rum.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Eungl. Maj:ts proposition Nr 38.

191

I fråga om odlings- och hävdelikvid har någon viss metod för likvidbeloppens

beräkning icke i lagförslaget fastslagits, utan har det överlämnats åt

Konungen att härutinnan meddela närmare föreskrifter.

Vidkommande skiftesdomstolarna har föreslagits att för varje domsaga skall

finnas en ägodelningsrätt med i regeln ordinarie domhavanden såsom ordförande,

och hava tillika föreslagits processuella bestämmelser i syfte bland

annat att sammansmälta besvärs- och fastställelseprocedurerna vid prövning

av jorddelningsförrättningar. Prövning och fastställelse av avstyckningsförrättning

har i ej ringa utsträckning anförtrotts åt vederbörande överlantmätare

Vidare hava i ej få detaljer sakliga ändringar företagits i 1920 års förslag,

varjämte sistnämnda förslag jämväl i redaktionellt avseende i åtskilliga delar

undergått överarbetning. Redogörelse för sålunda vidtagna ändringar skall

lämnas vid behandlingen av de särskilda paragraferna i föreliggande förslag.

1 KAP.

Om vad med laga skifte och skifteslag förstås, så ock om »äldre delnings

bestånd.

Beträffande rubriken är endast att anmärka, att densamma erhållit en avfattning,

som i jämförelse med rubriken till 1 kap. av 1920 års förslag utvisar

en betydlig förenkling men likväl synes med tillräcklig tydlighet angiva

det väsentliga av kapitlets innehåll. 1 2

1 §•

Denna paragraf motsvarar 1 § i gällande skiftesstadga samt 1 kap. 1 § i

1920 års förslag. Vidkommande utbytet av uttrycket »utan någons förfång»

i 1920 års förslag mot uttrycket »utan någon delägares förfång», liksom ock

beträffande omredigeringen av andra stycket i paragrafen hänvisas till lagrådets

yttrande. Vid formuleringen av nämnda stycke har observerats, att i

vissa fall en minskning av fastighets värde genom åtgärd vid skifte är enligt

förslaget medgiven, låt vara inom snävt utmätta gränser, så exempelvis enligt

1 kap. 19 § andra stycket, 8 kap. 2 §, samt 13 kap. 2 § andra stycket.

Sista stycket har upptagits från 1918 års förslag. Det synes ej olämpligt,

att i lagen direkt gives uttryck åt det ringa värde, som ur jorddelningssvnpunkt

i regel tillkommer sämjedelning.

2 §■

Denna paragraf saknar direkt motsvarighet i gällande jorddelningslagstiftning,

om än, på sätt i motiven till 1918 års förslag, sid. 156, påpekas, flerstädes

föreskrifter finnas för bestämmande av vad som utgör skifteslag ävensom

av skifteslags omfång. I 1920 års förslag motsvaras förevarande paragraf

av 2 § i 1 kap.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Ändringarna i sistnämnda förslag äro av redaktionell beskaffenhet. Dock

har i första stycket försök gjorts att lämna en allmän bestämning av begreppet

skifteslag; en dylik saknas i de föregående förslagen. Sedan denna

— nödvändigtvis synnerligen allmänt hållna — bestämning givits, lämnas i det

följande en del exempel på olika slag av skifteslag.

Andra stycket utgör en i förtydligande syfte verkställd omarbetning av

andra stycket i motsvarande paragraf i 1920 års förslag. Att samfällda ägor,

varom i sistnämnda stycke talas, är skifteslag, är redan utsagt under 1., som

bl. a. har avseende å dylika samfälligheter, ex. skogelag, värnelag etc.

De två sista styckena i förevarande paragraf äro nya. Någon saklig skillnad

från vad i 1920 års förslag varit avsett innebära de icke. Med hänsyn till

den stora frihet i avseende å sammanläggning av fastigheter, som enligt förslaget

till lagstiftning i ämnet är avsedd att äga rum, har ansetts lämpligt att

direkt utsäga, att fastighet, bildad genom dylik sammanläggning, skall utgöra

skifteslag, där de särskilda fastigheterna själva utgöra skifteslag. Vid avfattningen

av sista stycket har hänsyn tagits till lantmäteristyrelsens senaste utlåtande.

Vid jämförelse med gällande rätt torde förevarande paragraf icke innebära

några egentliga nyheter utöver upptagandet såsom skifteslag av fastigheter,

bildade genom sammanläggning enligt vad därom särskilt stadgas.

I ett avseende lärer emellertid i viss mån en olikhet förefinnas, nämligen

i fråga om behandlingen av avsöndrad lägenhet vid skifte, som omfattar

större skifteslag. För närvarande gäller, att frågan om behandlingen av

dylik inom skifteslagets gränser förefintlig lägenhet löses uteslutande med

hänsyn till skiftesläggningen. Därest sådant för vinnande av lämplig skiftesläggning

erfordras, intages lägenheten i skiftet, i annat fall lämnas

den oberörd och redovisas stundom ej ens i skifteshandlingarna. Förslaget

innebär, att, där avsöndrad lägenhet ej såsom sidoordnat skifteslag faller utom

det skifteslag, vars delning är i fråga, densamma skall, liksom övriga i skifteslaget

ingående fastigheter, i skiftet intagas och redovisas, låt vara att jämlikt

stadgandet i 1 kap. 2D§ lägenheten kan komma att i realiteten lämnas helt

oberörd av förrättningen. I vilka fall avsöndrad lägenhet och därmed likställd

fastighet vid skifte å annat skifteslag skall anses tillhöra detsamma, lärer

icke kunna generellt i lagen angivas, utan torde få avgöras för varje särskilt

fall. Att vid skifte av hel by därinom förefintliga avsöndrade lägenheter skola

tillhöra skifteslaget, lärer vara uppenbart; så torde likaledes bliva fallet där

exempelvis två personer till hälften vardera äga en hemmansdel om Vt mantal

och den ene av dem, efter sämjedelning, från sitt Vs mantal för alltid

upplåter en avsöndrad lägenhet, samt klyvning av berörda Vt mantal därefter

kommer till stånd. Upplåta båda ägarna lägenheten från hela Vt mantal,

torde däremot vid sedermera inträffande klyvning av hemmansdelen lägenheten

såsom självständigt skifteslag böra stå helt och hållet utom förrättningen.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

193

3 §■

Paragrafen, vilken saknar motsvarighet i gällande skiftesstadga, återgiver

3 § i 1 kap. av 1920 års förslag.

4 §.

Denna paragraf, vilken i viss mån motsvarar 83 § skiftesstadgan, återgiver

med en obetydlig redaktionell jämkning 4 § i 1 kap. i 1920 års förslag.

Berörda jämkning har företagits i ändamål att vinna överensstämmelse i uttryckssätt

med lagberedningens förslag till jordabalk 2 kap. 8 §.

Beträffande skiljaktighet från gällande rätt är att märka, att behandlingen

vid skiftet av de i paragrafen avsedda ägor väl i huvudsak är en fråga berörande

skiftesläggningen, men att desamma dock i alla händelser torde höra

i skifteshandlingarna redovisas.

5 §•

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande rätt, återgiver utan

skiljaktighet i sak 5 § i 1 kap. av 1920 års förslag. Beträffande vidtagna

jämkningar må anmärkas, att då enligt förslaget skiftesvitsord i nuvarande

mening över huvud taget icke förefinnes, det synts lämpligt att i stället för

vitsord till skifte använda ett uttryck, som återgiver vad enligt förslaget så

att säga återstår av skiftesvitsordet, nämligen behörighet att påkalla skifte.

I övrigt hänvisas beträffande uttrycket »utan någon delägares förfång» till

lagrådets utlåtande samt rörande uteslutandet av orden »som samtidigt skola

skiftas» till lantmäteristyrelsens senaste yttrande. Dock bör fasthållas, att de

under 2 och 3 omförmälda åtgärderna icke få vidtagas, med mindre det är

avgjort, att skifte å vart och ett av de särskilda skifteslagen skall komma

till stånd. Att ej heller gällande rätt alldeles saknar föreskrifter om särskild

sammansättning av skifteslag, se 1918 års förslag sid. 168.

6 §■

Denna paragraf motsvarar 78 §, ingressen, samt 85 § första punkten i

gällande skiftesstadga ävensom 6 § i 1 kap. av 1920 års förslag. Från gällande

rätt skiljer sig paragrafen därutinnan, att de i 78 § skiftesstadgan medgivna

undantagen från den allmänna regeln icke bibehållits ehuru givetvis

genom tillämpning av 5 § i kap. härvidlag ersättning kan vinnas. Någon

skillnad i sakligt hänseende från motsvarande stadgande i 1920 års förslag

föreligger icke. Paragrafens andra punkt har insatts i enlighet med inom lagrådet

uttalad mening.

Då det lärer falla av sig självt, att den, som vid skifte får sig med äganderätt

tilldelad viss del av vattentäckt område, jämväl äger att på sätt i lag är

medgivet nyttja vattnet å den honom sålunda tillskiftade delen av området,

torde härom intet behöva särskilt utsägas. Jämför 1 kap. 1 § vattenlagen.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 31 käft. (Nr 38.) 13

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Det i N. J. A. 1924 sid. 45 refererade rättsfall torde icke innebära något

mot nämnda grundsats stridande. Emellertid må anmärkas att, i överensstämmelse

med inom lagrådet uttalad mening, i 10 kap. 6 § av förslaget intagits

föreskrift, enligt vilken fisket å vattentäckt område, som är för delägarna samfällt,

må vid skifte av området undantagas såsom för dem gemensamt.

7 §•

Denna paragraf saknar motsvarighet i gällande skiftesstadga, dock må med

tredje stycket jämföras 84 § skiftesstadgan. Andra och tredje styckena torde

i förhållande till gällande rätt innefatta nyheter. I förhållande till motsvarande

föreskrift i 1920 års förslag, 7 § i 1 kap., föreligga vissa skiljaktigheter, vilka

emellertid äro av allenast redaktionell natur.

8 §•

Denna paragraf motsvarar 3 § 3 mom. första punkten av gällande skiftesstadga

samt 16 § första stycket i 1 kap. av 1920 års förslag. Då paragrafen

innefattar föreskrift om bildande av särskilt skifteslag, har dess plats bestämts

med hänsyn härtill.

Någon nyhet i förhållande till vare sig gällande rätt eller 1920 års förslag

innefattar paragrafen icke.

I 17 § i kapitlet lämnas föreskrifter rörande de materiella förutsättningarna

för skifte å sådant skifteslag, varom ovan talats, samt om behörighet att påkalla

dylikt skifte.

9 §.

Paragrafen motsvarar 2 § första stycket skiftesstadgan samt 9 § i 1 kap.

av 1920 års förslag. Beträffande skiljaktigheter från gällande rätt är att märka,

dels att den fria rätten till laga skifte å oskiftad jord icke bibehållits, dels

ock att under vissa förhållanden skifteslag, som i sin helhet är i en ägares

hand, kan göras till föremål för laga skifte. Från motsvarande stadgande i

1920 års förslag skiljer sig förslaget därutinnan, att särskilda villkor för skifte

av fastighet, som användes eller är ägnad till jordbruk, icke uppställts, att

i vissa fall förutsättes utläggande av gemensam ägolott för flera delägare jämväl

utan att dessa därom framställa begäran eller t. o. m. emot deras vilja,

samt att möjligheten till skifte av jord i en ägares hand i väsentlig mån in

skränkts.

Kravet, att ägolott skall kunna lämpligen bestå såsom särskild fastighet,

avser allenast, att densamma skall kunna användas för sådan hushållning,

som för densamma förnuftigtvis kan komma i fråga, såsom självständig jordbruksfastighet,

småbruk, byggnadstomt, upplagsplats etc. Huruvida fordringarna

i varje särskilt fall kunna anses uppfyllda, måste naturligtvis bedömas med

hänsyn till en mängd faktorer, såsom skifteslagets läge, andelarnas storlek,

ortens näringsförhållanden och utvecklingsmöjligheter m. m. En ägoandel, som

representeras av ett obetydligt mantalsbråk, kan måhända såsom utbruten

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

195

med stor fördel bestå såsom särskild fastighet i närheten av t. ex. ett stationssamhälle,

under det att det vore orimligt att tänka sig densamma utlagd

såsom särskild fastighet borta i en avlägsen skogstrakt. Emellertid innefattar

den kategori av skifteslag, som i förevarande paragraf omhandlas, även sådana,

vilka vid delning icke giva upphov till särskilda fastigheter, nämligen

vissa samfälligheter gemensamma för två eller flera primära skifteslag. För

delning av dylika samfälligheter synes man icke böra uppställa annan fordran

än att de ägolotter, vilka vid skiftet utläggas, skola vara för hushållning

ändamålsenliga. Huruvida denna fordran kan anses uppfylld, lärer väl ofta

nog komma att bero i första hand på det till skifte ifrågasatta skifteslagets

storlek och beskaffenhet i övrigt; jfr i fråga härom de bestämmelser, som för

närvarande gälla i fråga om delning av sockenallmänning.

Därest nu exempelvis ett skogelag skiftas mellan flera byar, vilka själva

såsom särskilda skifteslag undergått laga skifte, uppställer sig frågan huru

de särskilda byarnas andelar skola behandlas. Svaret härå lämnas i 13 kap.

13 § sista stycket av förslaget. I regel skall varje bys andel av samfälligheten

utskiftas på de särskilda delägarna i byn, dessa delägare emellertid obetaget

att låta sagda andel bestå såsom en samfällighet för byn. Enas de ej härom,

hava förrättningsmännen att avgöra, huruvida med hänsyn till bestämmelserna

i förevarande paragraf skifte av andelen kan äga rum eller icke, därvid enahanda

grunder, som tillämpats vid prövning av frågan om skifte av skogelaget i

dess helhet, bliva för beslutet avgörande. Emellertid är att märka, att skiftet

formellt sett först måste ske mellan de olika jordeboksenheter, av vilka byn

består, och att intet hinder föreligger, att exempelvis n:r 1 behåller sin andel

såsom för delägarna i nämnda nummer samfälld, under det att n:r 2, 3 och

4 låta utskifta sina andelar mellan delägare, vilkas lotter utbrutits vid i sammanhang

med laga skiftet eller sedermera förrättade klyvningar å de särskilda

hemmansnumren.

Fall kunna tänkas, då en eller flera delägares andelar i oskiftat skifteslag

med fördel kunna göras till föremål för utbrytning, under det att de övrigas

lotter vid utbrytning icke kunna anses fylla de krav, lagstiftningen funnit

böra ställas i fråga om ägolotter, vilka må utläggas vid skifte. Att för dylika

fall hindra utbrytningen av de så att säga godkännbara ägolotterna torde icke

vara riktigt; utbrytning lärer böra medgivas för nämnda lotter, under det att

å övriga delägare belöpande andelar utläggas i en gemensam ägolott, vilken

fyller de av lagen uppställda fordringar. De delägare, vilka sålunda icke få

särskilda lotter åt sig utlagda, bliva tydligen efter skiftet delägare i en mindre

samfällighet än förut; detta lärer väl emellertid i allmänhet icke för dem

föranleda olägenhet.

Vidkommande dels uteslutandet av specialbestämmelser i fråga om skifte

av oskiftad jordbruksfastighet dels ock inskränkning av rätt till skifte av jord

i en ägares hand hänvisas till lagrådets yttrande ävensom, vad angår sist

berörda ämne, till lantmäteristyrelsens senaste utlåtande.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Ifrågavarande paragraf har, såsom av dess lydelse framgår, avseende å

skifteslag, som ej förut genom lantmäteriförrättning delats. Då enligt förslaget

avstyckning konstruerats såsom lantmäteriförrättning, kunde fråga uppstå,

huruvida föreskrifterna i paragrafen skola gälla för det fall, att inom by,

som ej undergått någon form av skifte, avstyckning ägt rum från hemman

eller hemmansdel, eller att inom lagligen utbruten hemmansdel, vilken sämjedelats,

avstyckning från sämjelott skett. Enligt 19 kap. 2 § i förslaget föreligger

möjlighet till avstyckning av mark i nu omnämnda fall. För att undanröja

missförstånd härutinnan har tredje stycket insatts.|

Sista stycket i paragrafen har upptagits från 8 § i 1918 års förslag. Angående

innebörden härav se nämnda förslag sid. 175.

10 §.

Denna paragrafs första stycke motsvarar föreskrifter i 2 § första stycket

och 7 § skiftesstadgan samt 13 § i 1 kap. av 1920 års förslag.

Andra stycket motsvarar andra och tredje styckena av sistberörda paragraf.

I gällande rätt saknas motsvarighet till detsamma.

Behörighet att påkalla skifte har ansetts icke böra i det i 9 § av 1 kap.

omförmälda fall tillerkännas ägare av genom avstyckning tillkommen fastighet.

Behov för ägare av dylik fastighet att genom skifte vinna förbättrad

ägoanordning har nämligen med hänsyn till de bestämmelser rörande avstyckningsinstitutet,

som i 19 kap. föreslagits, ansetts icke tänkbart. I detta sammanhang

må anmärkas, att skifte mellan allenast avsöndrad lägenhet och

stamfastighet svårligen torde kunna komma i fråga. Med de bestämmelser,

förslaget innehåller om skifteslag, torde nämligen avsöndrad lägenhet och

dess stamfastighet icke kunna anses tillhopa bilda skifteslag. Det lärer

nämligen böra observeras, att förhållandet mellan en stamfastighet och en

eller flera därifrån avsöndrade lägenheter inbördes icke är analogt med

förhållandet mellan två eller flera ägolotter, uppkomna vid klyvning av en

större samfällighet. Nämnda ägolotter bilda fortfarande tillhopa skifteslag,

samfälligheten dem emellan är ej oåterkalleligen försvunnen genom den skedda

klyvningen, låt vara att enligt gällande rätt omskifte ej kan äga rum utan

allas samtycke. De utlagda lotterna utgöra det yttre uttrycket för delägarnas

andelsrätt i den högre enheten. På uppfattningen om denna bestående samfällighet

vilar stadgande i 20 kap. 5 § i förslaget liksom ock 72 § i gällande

skiftesstadga. Härjämte äga de utlagda lotterna i allmänhet gemensamt del

i samfällda undantag etc. Mellan en stamfastighet och avsöndrad lägenhet tagna

för sig föreligger däremot icke någon gemenskap utöver den, som kan representeras

t. ex. av ett ägaren av lägenheten tillkommande servitut; ett dylikt

innebär i själva verket i viss mån en nämnde ägares delägarskap i stamfastigheten.

Själva lägenheten utgör däremot ingalunda det yttre uttrycket för någon ideell

andel i en enhet, i vilken lägenheten och stamfastigheten gemensamt ingå.

I den mån lägenheten avsöndrats från en lagligen utbruten fastighet, utgöra

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

197

lägenheter! och stamfastigheten helt skilda sidoordnade skifteslag; i den mån

lägenheten avsöndrats från icke lagligen utbruten lott, är stamfastigheten varken

ensam eller i förening med lägenheten att anse såsom skifteslag.

För att utröna, huruvida behörighet att påkalla laga skifte tillkommer ägare

av avsöndrad lägenhet eller därmed jämställd fastighet, kräves givetvis en

undersökning från förrättningsmännens sida, vilken emellertid icke lärer behöva

bliva av vidlyftig beskaffenhet. Även om förrättningsmännen komma till

det resultat, att behörighet icke tillkommer sökanden, behöver detta icke nödvändigtvis

medföra, att förrättningen går om intet. Om någon, vilken äger

dylik behörighet, genast biträder yrkandet om skifte, går förrättningen vidare

på vanligt sätt. Stadgande härom har intagits i 3 kap. 10 §.

För den händelse skifte sökts av därtill behörig ägare till fastighet, varom

i näst föregående stycke talats, och skiftet bestrides, uppställer förslaget i

näst sista punkten ett särskilt krav för bifall till yrkandet. Förslaget står

härutinnan i överensstämmelse med de tidigare förslagen.

I åtskilliga fall torde inträffa, att de avsöndrad lägenhet tillhörande ägor

ur brukningssynpunkt finnas vara i stort behov av sammandragning ävensom

att en förbättrad ägoanordning prövas kunna komma till stånd utan olägenhet

för övriga jordägare samt att det emellertid tillika befmnes, att förbättrad

ägoanordning låter sig verkställa genom en mindre ingripande åtgärd än laga

skifte, nämligen ägoutbyte. I sådant fall bör givetvis denna enklare utväg tillgripas.

Om vitsord till dylikt ägoutbyte är stadgat i 8 kap. 1 § tredje stycket

i förslaget.

11 §.

Denna paragraf motsvarar såvitt angår dess första stycke 3 § 1 mom. samt

89 § första stycket i gällande skiftesstadga ävensom föreskrift i 10 § första

stycket i 1 kap. av 1920 års förslag. Från gällande rätt skiljer sig paragrafen

därigenom, att jämväl där tegskifte eller klyvning enligt 94 § första stycket

sista punkten skiftesstadgan förekommit, den gamla delningen efter yrkande av

delägare kan varda beståndande. I sådant fall, d. v. s. om tillstånd till skiftet

vägras, tager den gamla delningen åt sig samma grad av orubblighet, som tillkommer

laga skifte. Uttryckligt stadgande härom har ej upptagits i förslaget,

men praxis har intagit denna ståndpunkt beträffande storskiften, vilka förklarats

icke böra rubbas; att praxis efter den nya lagstiftningens införande

skulle i förevarande hänseende intaga en ändrad ståndpunkt, synes föga antagligt.

När exempelvis en vid storskifte utlagd lott genom provisorisk klyvning

jämlikt 94 § skiftesstadgan uppdelats mellan liera delägare, torde ofta nog

inträffa, att de flesta delägarna se sig bäst betjänta med att den indelning,

ägorna vid klyvningen erhållit, får bestå, och genom stadgandet i förevarande

paragraf har såsom ovan nämnts möjlighet härtill blivit beredd. En annan

sak är att sådan delning naturligtvis icke får ligga i vägen för laga skifte å

det större skifteslag, vartill den kluvna storskifteslotten hör, för den händelse

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

sådant skifte anses böra äga rum. Detta följer indirekt av stadgandet i 20 §

av förevarande kapitel. Delägares intresse av att ej i onödan rubbas från innehavande

ägor är tillgodosett genom föreskriften i 21 § i kapitlet.

Därest intet yrkande från delägares sida om beståndet av sådan äldre delning,

som i paragrafen avses, varder framställt, meddelas utan vidare tillstånd

till det sökta skiftet. Att märka är emellertid, att såvitt i samband med

skiftet klyvning ifrägakommer av vid den äldre delningen utlagda lotter, för

sådan klyvning gälla de allmänna föreskrifterna om skifte av oskiftad jord.

Erinran härom har intagits i 16 § i kapitlet.

Under föreskrifterna i 3 § 1 mom. skiftesstadgan har ej ansetts inbegripen

utmark, som varit gemensam för flera byar. Att däremot förevarande paragraf

i förslaget har avseende jämväl å dylik mark, lärer vara uppenbart.

Beträffande proceduren för prövning, huruvida skifte å skifteslag, som i nu

behandlade paragraf avses, må komma till stånd, givas föreskrifter i 4 kap.

Från 1920 års förslag skiljer sig förslaget därigenom, att underställning till

ägodelningsrätt icke är obligatorisk, där ej särskilda omständigheter föreligga.

Från gällande rätt skiljer sig förslaget därutinnan, att förrättningsmännen

kunna själva, oberoende av delägarnes åtgöranden, föranstalta om underställning.

Sista stycket av förevarande paragraf motsvarar 3 § 5 mom. i gällande

skiftesstadga. I 1920 års förslag saknades av naturliga skäl motsvarighet till

ifrågavarande föreskrift.

I fråga om rätt till skifte av jord i en ägares hand innehåller förevarande

paragraf icke några inskränkande föreskrifter. Härutinnan står förslaget i

överensstämmelse med 1918 och 1911 års förslag. Det synes rimligt att, där jordägare

önskar att för en honom tillhörig ägokomplex genom anlitande av en

bättre form av skifte, än som tidigare kommit till användning, vinna förmånligare

arrondering av de särskilda ägolotterna, t. ex. för utarrendering eller

försäljning, sådant ock må stå honom öppet.

Frågan om behörighet att framställa yrkande om laga skifte å skifteslag,

varom i förevarande paragraf talas, behandlas i 13 §.

12 §.

Paragrafen motsvarar 3 § 2 mom. samt 6 mom. skiftesstadgan ävensom föreskrifter

i 10 § i 1920 års förslag. Föreskrifterna i paragrafen innefatta en

återgång närmast till 1911 års förslag. Det har ansetts rådligast att endast

i de fall, där en verkligt stark opinion bland ägarna av jordbruksegendom

inom skifteslaget kräver nytt skifte, tillåta brytandet av delning, som enligt

gällande rätt praktiskt taget är orubblig eller som ansetts böra med dylik

delning jämställas. Se härom även lagrådets yttrande.

Andra stycket innefattar i sak ett fasthållande av 1920 års förslag. Det

tillhör förrättningsmännen att avgöra, huruvida skifte bör få ske eller icke.

Särskilt numera, då lantmätarna ej blott långt mer än förut intaga ställningen

av statsfunktionärer utan även vid skiften erhålla reseersättning och dag
-

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

199

traktamente av statsmedel, är det av vikt att tillse, att deras tid och arbetskraft

ej upptagas av förrättningar, som vid ett objektivt sakkunnigt bedömande

finnas ej böra komma till stånd.

13 §.

Denna paragraf motsvarar föreskrift i 3 § 1 mom. skiftesstadgan samt i

13 § i 1920 års förslag. I sådana skifteslag, om vilka i paragrafen talas,

tillkommer initiativrätt således samtliga ägare av jordbruksfastighet, ägare av

avsöndrad lägenhet och därmed jämställd fastighet dock allenast under viss

förutsättning. I fråga om sålunda föreslagna bestämmelser jfr i lagrådet uttalad

mening.

14 §.

Denna paragraf motsvarar första stycket i 3 § 4 mom. skiftesstadgan. Paragrafen

motsvaras i 1920 års förslag av 1 kap. 11 § första stycket första

punkten samt sista stycket. I förhållande till gällande rätt innebär stadgandet

i paragrafens första stycke en skärpning av villkoren för skifte av sådant

skifteslag, som i paragrafen avses, under det ändringen i förhållande till

1920 års förslag är allenast redaktionell.

Andra stycket innebär en återgång till de tidigare förslagen.

Att, på sätt lantmäteristyrelsen ifrågasatt, tillerkänna Konungen befogenhet

att medgiva skifte av gemensamhetsskog, ändå att alla delägare ej äro ense

om skiftet, är knappast tillrådligt; snarare borde kanske, därest dylik befogenhet

anses böra införas, densamma läggas i ägodelningsrättens hand. Vad nu

anförts torde måhända jämväl gälla sådan skog, som avses i 9 § av förslaget

till promulgationslag. Förslag angående rätt till skifte av dylik skog har

emellertid icke ansetts böra för närvarande framläggas.

15 §.

Denna paragraf motsvarar 29 § 1 mom. andra stycket i 1896 års lag om

hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring samt 12 § i 1 kap. av

1920 års förslag. Jämfört med gällande rätt innebär förslaget snarast en

skärpning av fordningarna för tillstånd till skifte av sådan fastighet, som i

paragrafen avses.

Ofta kan inträffa, att lägenhet av ovan omförmält slag icke utgör fastighet

i teknisk mening; den kan utgöras exempelvis av vid jorddelningsförrättning

för gemensamt behov undantaget område. För sådant fall synes

emellertid föreskriften i 14 § första stycket erbjuda tillräcklig trygghet mot

förhastade delningsåtgärder.

16 §.

Paragrafen, vilken saknar motsvarighet i gällande rätt, motsvarar föreskrift

i 10 § första stycket i 1 kap. av 1920 års förslag. Givetvis behöver särskilt

yrkande ej framställas för att klyvning av oskiftad, flera delägare tillhörig

lott skall företagas vid omskifte å större redan delat skifteslag, tvärtom

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

erfordras, på sätt av 13 kap. 14 § andra stycket framgår, särskild begäran

för att sådan klyvning må underlåtas, där ej förrättningsmännen finna delning

av lotten ej kunna äga rum. Paragrafen innefattar allenast påpekande

av en regel, vilken jämväl utan särskild föreskrift skulle gälla.

17 §■

Denna paragraf motsvarar föreskrift i 3 § 3 mom. skiftesstadgan samt

16 § i 1 kap. av 1920 års förslag. I sakligt hänseende torde paragrafen icke

innebära någon skiljaktighet vare sig i förhållande till gällande rätt eller till

1920 års förslag, utom så vitt angår andra stycket, där givetvis en avvikelse

från skiftesstadgans ståndpunkt föreligger.

18 §.

Denna paragraf motsvarar 7 och 8 §§ skiftesstadgan samt 14 och 15 §§

i 1 kap. av 1920 års förslag. I fråga om skiljaktigheter från gällande rätt

märkes först och främst, att den boställshavare för närvarande tillkommande

ovillkorliga rätt att söka skifte icke bibehållits. Förslaget står härutinnan i

överensstämmelse med 1918 och 1920 års förslag. Bestämmelsen att jämväl

ägare av avgärda lägenhet äger rätt att påkalla skifte lärer i förhållande till

gällande rätt innefatta en nyhet.

Enligt förslaget kan delägare, då fråga är om ny delning av exempelvis

storskiftat skifteslag, genom att påfordra storskiftets bestånd förorsaka, att

frågan om det nya skiftet blir föremål för särskild utredning. Så är ju även

förhållandet enligt gällande rätt. Givetvis bör den, som har rätt att framställa

yrkande om laga skifte, också hava rätt att med laga verkan påfordra den

äldre delningens bestånd. Paragrafen har redigerats med hänsyn härtill.

• Enligt andra stycket har rätt att med laga verkan påfordra den äldre delningens

bestånd tillagts arrendator av publikt hemman, även om han icke

därtill erhållit särskilt tillstånd av vederbörande myndighet. Enligt gällande

rätt torde sådan arrendator svårligen kunna anses berättigad att med dylik

verkan framställa yrkande om beståndet av storskifte; honom tillkommer icke

någon talerätt utom i det fall, att han själv erhållit tillstånd att begära laga

skifte, och även i sådant fall är det nog tveksamt, i vad mån talerätt vid

själva skiftet tillkommer honom, jfr N. T. 1878: 103. Med hänsyn till den

synnerligen djupgående inverkan å dylik arrendators intresse, som en skiftesförrättning

nödvändigtvis måste utöva, synes det emellertid kunna försvaras

att tillerkänna honom självständig talerätt, då det gäller bestridande

av nytt skifte. Härav lärer emellertid följa, att, där fråga är om brytande av

laga skifte eller därmed jämnställd delningsform, samt yrkande om nytt skifte

biträdes av vederbörande allmänna ombud men bestrides av arrendator^ den

utarrenderade publika fastigheten icke kan medräknas å sökandesidan vid

avgörandet huruvida den enligt 12 § första stycket erforderliga opinionen för

skifte inom skifteslaget föreligger. Huruvida enligt gällande rätt arrendator

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

201

av publikt hemman är i stånd att genom sin protest hindra brytande av ett

fastställt laga skifte, framgår ej uttryckligen av skiftesstadgan, men då enligt

nämnda stadga nyttjanderättshavare över huvud taget icke äger talerätt vid laga

skifte, samt arrendator av enskild person tillhörig fastighet säkerligen icke äger

rätt att med laga verkan motsätta sig omskifte, lärer det möta svårighet att

utan stöd av direkt stadgande för gällande rätts del tillmäta arrendator av

publikt hemman någon särställning i förevarande avseende.

Att, där arrendator av publikt hemman erhållit tillstånd att söka laga

skifte, skiftet skulle komma att av vederbörande allmänna ombud bestridas,

lärer väl svårligen kunna komma i fråga.

19 §.

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande rätt, motsvarar föreskrifter

i 11 § i 1 kap. av 1920 års förslag.

Skiljaktigheten från 1920 års förslag är av redaktionell natur. Att märka

är visserligen, att, under det ägobelopp enligt de tidigare förslagen uttryckes

med viss penningsumma, resultatet av en i penningar verkställd uppskattning,

ägobeloppet enligt förevarande förslag utgöres av visst i ytmått angivet

uppskattningsinnehåll. Någon skillnad i sakligt hänseende föranledes emellertid

icke härav. För den händelse den enligt andra stycket givna möjligheten

att till viss delägare i stället för jord lämna penningar, kommer till användning,

skall naturligtvis dylik ersättning dels utgöra gottgörelse för själva

jorden, beräknad genom åsättande av penningvärde för bästa jord på sätt i

11 kap. 2 § andra stycket sista punkten sägs, dels ock innefatta likvider,

om vilka förmäles i 14 kap. 6, 8 och 11 §§ av förslaget, i den mån dylika

kunna komma ifråga.

20 §.

Paragrafen motsvarar stadgande i 94 § första stycket sista punkten skiftesstadgan.

I 1920 års förslag finnes icke någon motsvarighet till förevarande

paragraf; däremot innehåller 1918 års förslag i 12 § av 1 kap. ett stadgande

av enahanda beskaffenhet som det förevarande. Innebörden av detsamma

synes icke behöva närmare utvecklas.

1918 års förslag innehåller i 20 kap. 7 § andra stycket föreskrift därom,

att bevis om fastställelse av skifte, varom i berörda 12 § förmäldes, skulle

innehålla erinran därom, att fastställelsen icke utgjorde hinder för skifte å

det större skifteslaget i dess helhet. Motsvarande stadgande återfinnes icke i

förevarande förslag. Enligt 21 kap. 43 § av förslaget förutsättes emellertid,

att Konungen meddelar vissa administrativa föreskrifter rörande tecknande

av fastställelsebevis å kartor och handlingar i j orddelningsmål. Bestämmelse

av ovan antytt slag synes lämpligen hava sin plats bland dylika föreskrifter.

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

21 §.

Denna paragraf motsvarar andra stycket av 85 § i gällande skiftesstadga

samt 10 § andra stycket i 1 kap. av 1920 års förslag. I förhållande till

gällande rätt innebär förslaget utvidgning av möjligheterna för delägare

att få behålla sina ägor orubbade; särskilt märkes härutinnan upptagande av

klyvning enligt 94 § första stycket sista punkten skiftesstadgan samt tegskifte

bland de privilegierade delningsformerna. Att så kunnat ske, står i samband

med de i 9 kap. föreslagna bestämmelser angående delningsgrund. Angående

gällande rätts ställning till behandlingen vid skifte av lägenhet, bildad genom

jordavsöndring, har förut talats.

22 §.

Denna paragraf motsvarar 6 § i gällande skiftesstadga. Med paragrafen må

även jämföras 76, 77 och 81 §§ i nämnda stadga. I 1920 års förslag motsvaras

paragrafen av 17 § i 1 kap.

Avvikelse från gällande rätt föreligger först och främst härutinnan, att

ägare av den härskande fastigheten enligt förslaget icke äger vitsord att påfordra

utbrytande av sådant servitut, varom i tredje stycket'' sägs; förslaget

står härutinnan i överensstämmelse med de tidigare förslagen, jfr 1918 års

förslag sid. 189. Det i anledning av hemställan från lantmäteristyrelsen i

första stycket införda stadgande, att för utbrytande av skogsfångs- och mulbetesservitut

kräves yrkande av den härskande eller den tjänande fastighetens

ägare, lärer innefatta en nyhet i förhållande till gällande rätt, jfr N. J. A.

1910: 163.

Fjärde stycket torde ej innebära någon nyhet, ehuru något direkt stadgande

i ämnet icke föreligger. Jfr 1911 års förslag sid. 114 samt 18 § i förordningen

om jordregister.

Sista stycket är i förhållande till gällande rätt en nyhet.

I förhållande till 1920 års förslag innefattar föreliggande paragraf, bortsett

från berörda i första stycket upptagna stadgande, allenast oväsentliga redaktionella

jämkningar.

En av lantmäteristyrelsen i yttrande över 1911 års förslag uttalad mening,

att rätt till utbrytning av sådant servitut, som omförmäles i tredje stycket,

borde finnas för ägaren av tjänande fastighet jämväl utan samband med laga

skifte, har ej upptagits i något av de senare förslagen. Jfr 7 § i 1907 års

lag om servitut.

Beträffande utbrytning av skogsfångs- och mulbetesservitut utan sammanhang

med laga skifte äro föreskrifter meddelade i 20 kap. 3 § i förslaget.

Jfr lagen om fastighetsbildning i stad 6 kap. 11 § andra stycket.

Om delningsgrund vid utbrytning av servitut äro bestämmelser givna i

förslagets 9 kap.

s. 203 Kontrollera mot PDF

Eungl. Maj:ts proposition Nr 88.

203

23 §.

Paragrafen motsvarar 94 § andra stycket i gällande skiftesstadga samt 18 §

i 1 kap. av 1920 års förslag. Ingen nyhet föreligger i förhållande till vare

sig gällande rätt eller 1920 års förslag.

24 §.

Denna paragraf motsvarar 9 § skiftesstadgan samt återgiver 20 § i 1 kap.

av 1920 års förslag. Ingen ändring i sak föreligger i förhållande till gällande

rätt.

25 §.

Denna paragraf, som återgiver 21 § i 1 kap. av 1920 års förslag utan förändring,

motsvarar 2 § andra stycket samt 83 § andra stycket i gällande

skiftesstadga. Jfr 6 kap. 10 § i lagen om fastighetsbildning i stad.

2 KAP.

Om förrättningsmän vid laga skifte.

1 §■

Denna paragraf motsvarar 13 och 18 §§ i gällande skiftesstadga samt 2

kap. 1 § i 1918 års förslag.

I förhållande till gällande rätt innehåller paragrafen först och främst den betydelsefulla

nyheten, att biträde av gode män vid laga skifte ej nödvändigtvis

erfordras annat än så vitt angår undersökning, huruvida tillstånd till skiftet må

meddelas, samt gränsbestämning och gradering ävensom vissa andra uppskattningsåtgärder.

I förhållande till 1920 års förslag föreligger den skiljaktighet,

att å ena sidan gode män obligatoriskt måste närvara vid graderingen och

nämnda uppskattningsåtgärder å andra sidan begränsning av gode mäns biträde

till ovan angivna delar av förrättningen må äga rum ej blott, såsom

enligt sistnämnda förslag, vid skifte å sekundära skifteslag utan jämväl vid

skifte av primära dylika. I fråga härom hänvisas till lagrådets yttrande. Jfr

6 kap. 6 § i lagen om fastighetsbildning i stad.

Främmande för såväl gällande rätt som tidigare förslag är stadgandet, att

lantmäteristyrelsen i vissa fall må medgiva att flera än två gode män biträda

vid skiftesförrättning. I fråga om nämnda stadgande hänvisas till vad styrelsen

anfört i ämnet. Av stadgandet har föranletts en kompletterande föreskrift i

17 kap. 3 § första stycket av förslaget. 2

2 §•

Paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande skiftesstadga, återgiver 2 §

i 2 kap. av 1920 års förslag med ett tillägg, beträffande vilket hänvisas till

lantmäteristyrelsens senaste utlåtande.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Enligt praxis tillkallas jämväl för närvarande ofta vid delning av fiske

statens fiskeri tjänsteman att biträda, jfr Schutz, Om skifte av jord i Sverige,

sid. 129.

3 §•

Denna paragraf motsvarar 13 § skiftesstadgan samt 3 § i 2 kap. av 1920

års förslag. Från gällande rätt ävensom från 1920 års förslag avviker förslaget

först och främst därutinnan att enligt detsamma förordnande för lantmätare

att förrätta laga skifte skall utfärdas av vederbörande överlantmätare.

Stadgandet härstammar ursprungligen från skifteslagstiftningskommitténs 1911

avgivna förslag. Se sistnämnda förslag ävensom lantmäteristyrelsens senaste

yttrande. En ytterligare avvikelse från vad för närvarande gäller föreligger

däri att uppgift å servitutsinnehavare bör i sammanhang med ansökningen

lämnas.

Från 1920 års förslag skiljer sig förslaget vidare därutinnan, att andra

stycket i motsvarande paragraf av förstnämnda förslag uteslutits. Detta står

i samband med den ståndpunkt, nu förevarande förslag intager beträffande

omskifte av jord, som delats genom laga skifte eller därmed jämnställd delning.

Härjämte hava fjärde och femte styckena av berörda paragraf i 1920 års

förslag uteslutits. Erforderliga föreskrifter rörande vilken lantmätare i olika

fall skall förordnas, synas hava sin plats i lantmäteriinstruktionen. Jfr nu

gällande instruktion 47 § ävensom 87 och 88 §§.

4 §.

Paragrafen motsvarar 16 § i gällande skiftesstadga samt 4 § i 2 kap. av

1920 års förslag. Närmare redogörelse för förefintliga skiljaktigheter i förhållande

till gällande bestämmelser samt nämnda förslag torde ej erfordras.

5 §•

Paragrafen motsvarar föreskrift i 15 § skiftesstadgan samt första punkten

i första stycket av 5 § i 2 kap. av 1920 års förslag. Bestämmelser angående

åtgärd mot lantmätare, vilken åsidosätter vad i paragrafen stadgats, synas

icke hava sin plats i förevarande lagstiftning. 6

6 §■

Denna paragraf, som saknar direkt motsvarighet i gällande skiftesstadga,

motsvarar 6 § i 2 kap. av 1920 års förslag. Givetvis förekommer emellertid

även för närvarande, att en del förrättningsgöromål av rent teknisk natur utföras

av lantmätaren utan biträde av gode män.

I yttrande över 1920 års förslag har lantmäteristyrelsen förklarat sig anse

att föreskrift om vilka göromål som vore att anse såsom av uteslutande teknisk

art borde meddelas i lagen. Då emellertid en dylik bestämmelse synes

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

205

vara av företrädesvis instruktionell natur men däremot sakna egentlig civilrättslig

betydelse, har stadgande i ämnet icke ansetts böra inflyta i förslaget.

Däremot bär det lämnats öppet, huruvida sådant stadgande bör intagas i lantmäteriinstruktionen

eller meddelas i annan form.

7 §■

Denna paragraf motsvarar föreskrift i 18 § samt 19 § i gällande skiftesstadga

och 7 § i 2 kap. av 1920 års förslag. Från gällande rätt skiljer sig

förslaget därutinnan, att fordran på praktisk erfarenhet i jordbruk eftergivits,

samt att däremot krav uppställts därpå, att vederbörande skall fylla vad som

fordras för valbarhet till nämndeman. Se härom 1918 års förslag sid. 203.

Även bestämmelsen om viss maximiålder för den, som må väljas till god

man, är ny. I fråga om densamma hänvisas till lantmäteristyrelsens senaste

utlåtande. Vidare är att märka, att rösträtt vid val av gode män enligt förslaget

tillkommer även ägare och innehavare av genom jordavsöndring eller

avstyckning bildad fastighet, dock endast där densamma är att hänföra till

jordbruksfastighet. För valbarhet kräves enligt förslaget, i olikhet mot vad

som gäller enligt skiftesstadgan, att vara boende i vederbörande kommun.

Nytt i förhållande till såväl gällande rätt som 1920 års förslag är det i

paragrafen intagna stadgande, varmed åsyftas att i viss mån begränsa det

antal gode män, som för varje kommun må utses. Stadgandet har föranletts

av vissa av t. f. chefen för lantmäteristyrelsen gjorda iakttagelser, vilka bragts

till chefens för justitiedepartementet kännedom.

I förhållande till 1920 års förslag har företagits en redaktionell jämkning,

avseende att klargöra, att rösträtt, i olikhet mot vad för närvarande torde

gälla, enligt förslaget tillkommer endast inom kommunen mantalsskrivna

personer, jfr §§ 8 och 10 i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse

på landet.

B §•

Denna paragraf motsvarar 20 § skiftesstadgan samt 8 § i 2 kap. av 1920

års förslag. Från gällande rätt skiljer sig förslaget därutinnan att, i överensstämmelse

med tidigare förslag, omsorgen om föranstaltande av erforderliga

val av gode män överflyttats å vederbörande distriktslantmätare, ävensom att

föreskrift meddelats om publicering av valresultatet i länskungörelserna.

9 §■

Paragrafen motsvarar utan ändring i sak 21 § skiftesstadgan samt 9 §

2 kap. av 1920 års förslag.

10 §.

Paragrafen motsvarar 31 § skiftesstadgan samt 10 § i 2 kap. av 1920 års

förslag. Någon ändring i förhållande till gällande rätt föreligger allenast så

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

till vida, att, i överensstämmelse med vad i 13 kap. 1 § rättegångsbalken

stadgas, för jävaktighet fordras, att lantmätare eller god man eller deras

vederbörande skyldemän kunna av förrättningen vänta synnerlig nytta eller

skada.

11 §■

Denna paragraf motsvarar 41 § skiftesstadgan samt 11 § i 2 kap. av 1920

års förslag. I förhållande till gällande rätt torde icke föreligga någon ändring

i sak; missbruk av rätt att äska hantlangning kan givetvis för lantmätare

föranleda ansvar för tjänstefel, ehuru särskilt stadgande härom icke upptagits

i förevarande paragraf.

I förhållande till 1920 års förslag torde ej heller föreligga annan saklig

olikhet än som innefattas i den på föranledande av lantmäteristyrelsen tilllagda

tredje punkten av paragrafen; genom tilläggande av fjärde punkten har

allenast verkställts en redaktionell jämkning i förtydligande syfte.

Om fördelning av kostnad för hantlangning meddelas föreskrift i 18 kap. av

förslaget.

12 §.

Denna paragraf motsvarar 42 § skiftesstadgan samt 12 § i 2 kap. av 1920

års förslag. Någon skillnad i sak från vad för närvarande lärer få anses gälla

torde icke föreligga.

Med plantering avses givetvis, såsom ock av stadgandet lärer framgå, i förevarande

sammanhang allenast sådan av parkliknande karaktär eller som för

prydnads- och trevnadsändamål verkställts i närheten av boningshus eller

annan byggnad.

3 KAP.

Om laga skiftes kungörande och fortgång.

Beträffande rubriken må allenast anmärkas, att densamma i förhållandetill

tidigare förslag avsevärt förenklats. 1

1 §•

Denna paragraf motsvarar 22 och 23 §§ skiftesstadgan samt 3 kap. 1 § i

1920 års förslag. Skiljaktighet från gällande rätt föreligger, liksom i de tidigare

förslagen i föreskriften om skyldighet för lantmätaren att genom tjänsteskrivelser

kalla samtliga delägare samt servitutsinnehavare till förrättningen.

Emellertid har den i de tidigare förslagen intagna bestämmelsen om dylik

skrivelses försändande under rekommendation till utom den kommun, där

skifteslaget är beläget, boende delägare synts utan skada kunna bortfalla. Med

anledning av upprepade framställningar från lantmäteristyrelsens .sida om

ändring i tidigare förslag, i och för beredande av lättnad för lantmätaren*i

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

207

kallelsebesväret, då fråga är om skifteslag med större antal delägare, har

stadgande i sådan riktning införts i andra stycket av förevarande paragraf.

Med stadgandet må jämföras föreskrift i 3 § i bysamfällighetslagen. Då innehavare

av nyttjanderätt icke äger rätt att vid skiftet föra talan, har det icke

ansetts böra åläggas lantmätaren att tillsända dylik rättsägare kallelsebrev,

jfr lagrådets utlåtande. Föreskriften om lantmätares skyldighet att eventuellt

kungöra tid och ort för första sammanträdet i tidning — en nyhet i förhållande

till gällande rätt — har erhållit en i förhållande till 1920 års förslag

ändrad formulering; ändringen torde i sak få anses innebära en viss skärpning

av nämnda föreskrift.

Tredje stycket, vilket stycke saknar motsvarighet i gällande skiftesstadga,

utvisar i förhållande till 1920 års förslag en skiljaktighet, som emellertid är

allenast av redaktionell art. Ändringen har föranletts av införandet av lagen

den 27 juni 1924 om förmynderskap.

Att i kallelser och kungörelse, varom i paragrafen är fråga, ej ansetts böra,

såsom enligt tidigare förslag, inflyta anmaning att till skiftessammanträde

förete handlingar angående nyttjanderätt, lärer ej behöva särskilt motiveras.

I detta sammanhang må anmärkas, att förrättningsmännen givetvis icke

böra uraktlåta att, där nyttj anderättshavare är vid förrättningen tillstädes,

bereda honom tillfälle att meddela sådana upplysningar om i skiftet ingående

jord, som kunna vara av betydelse för förrättningen och nyttjanderättshavaren

är i tillfälle att lämna. Men det bör betonas, att det endast är för nyssnämnda

ändamål nyttjanderättshavare kan tillåtas uppträda vid skiftesförrättning,

någon ställning såsom part vid förrättningen tillkommer honom icke. Att sistberörda

regel i vissa hänseenden enligt förslaget är underkastad jämkning, då

fråga är om lägenheter, avsöndrade för viss tid eller livstid, skall i annat

sammanhang anmärkas.

2 §.

Denna paragraf motsvarar 26 § skiftesstadgan samt 2 § i 3 kap. av 1920

års förslag. Föreskriften i förstnämnda lagrum om befallningshavandens underrättande

minst en månad i förväg har i förslaget liksom i de föregående uteslutits,

så ock vad samma lagrum innehåller om lantmätarens rätt att erhålla

utdrag av jordebok och mantalslängd. Lantmätaren äger givetvis att, därest

han är i behov av dylika expeditioner, utbekomma dem jämlikt 13 § i förordningen

om expeditionslösen. Jfr vidare 28 § i förordningen om jordregister.

Skiftesstadgans föreskrift om skyldighet för lantmätaren att i vissa fall hos

befallningshavanden göra anmälan om förekomst av ödeshemman inom skifteslaget

har såsom numera saknande praktisk betydelse icke upptagits i förevarande

förslag liksom ej heller i de tidigare.

Sista punkten i andra stycket saknar motsvarighet i de tidigare förslagen.

Med densamma bör jämföras stadgandet i 6 kap. 3 § i lagen om fastighetsbildning

i stad. Det torde vara lämpligt, att byggnadsnämnd vid skifte inom

samhälle, varom i punkten är fråga, i den mån sådan förrättning kan tänkas

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

därstädes äga rum, erhåller tillfälle att framföra de erinringar, vilka ur de

synpunkter, nämnden har att företräda, finnas kräva beaktande. Emellertid

avses icke, att nämnden skall intaga någon ställning som sakägare; nämnden

äger sålunda icke i egentlig mening föra talan vid förrättningen eller överklaga

åtgärd eller beslut under densamma. I sammanhang härmed må nämnas

att enligt jämväl utarbetat förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen

om fastighetsbildning i stad den byggnadsnämnd för närvarande tillerkända

rätt att klaga över beslut om fastställelse av laga skifte å stadsjord ansetts

böra bortfalla.

3 §■

Denna paragraf motsvarar 25 § skiftesstadgan samt 4 § i 3 kap. av 1920

års förslag. Den i sistnämnda förslag upptagna tidsbestämmelse, minst åtta

dagar före sammanträde, har i överensstämmelse med lantmäteristyrelsens

hemställan utbytts mot minst fjorton dagar.

I föreliggande förslag återfinnes icke den bestämmelse, som upptagits i 3 §

av 3 kap. i 1920 års förslag. Det torde ofta nog vara förenat med betydande

svårigheter att med säkerhet avgöra, huruvida verkligen alla, vilkas rätt beröres

av delningsförrättning, låt vara å sekundärt skiftelag, kommit tillstädes

eller blivit kallade. Då vidare med hänsyn till bestämmelserna i 7 kap. 1 §

kungörelse i kyrkan i alla händelser måste ske, när sammanträde med rågrannarna

skall äga rum, samt vid de allra enklaste hemmansklyvningarna,

för vilka undantagsbestämmelsen egentligen skulle kunna tänkas äga betydelse,

frågan om bestämmande av skifteslagets gränser i många fall med fördel lärer

kunna företagas på första sammanträdet, synes omförmälda i 1920 års förslag

upptagna bestämmelse utan olägenhet kunna undvaras. 4

4 §•

Denna paragraf motsvarar 28 § samt föreskrift i 29 § i gällande skiftesstadga

ävensom 5 § i 3 kap. av 1920 års förslag. Första delen av fjärde

stycket motsvarar 34 § skiftesstadgan.

Från gällande rätt skiljer sig förslaget därutinnan, att väntetiden för vid

sammanträdet tillstädeskomna personer, i överensstämmelse med vad lantmäteristyrelsen

i sitt senaste utlåtande förordat, begränsats till tre timmar.

Regeln i sista stycket torde ock i viss mån innebära en nyhet i förhållande

till vad för närvarande må anses gälla. Inställes förrättningen, har lantmätaren

att i kostnadsräkningen påföra sökanden uppkomna kostnader. Tvist i

fråga härom, vare sig densamma angår beloppet eller vederbörandes skyldighet

att betala eller båda delarna, tillhör ägodelningsrättens upptagande, se 21

kap. 15 § 7 i förevarande förslag.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 38.

209

5 §•

Denna paragraf motsvarar föreskrift i 29 § skiftesstadgan samt 6 § i 3

kap. av 1920 års förslag. Ändring i förhållande till vare sig gällande rätt

eller tidigare förslag föreligger icke.

6 §■

Denna paragraf motsvarar 114 §, föreskrift i 54 § samt, för visst fall, 48

§ i gällande skiftesstadga ävensom 7 § i 1920 års förslag. Den i gällande

rätt givna föreskriften om delägarnas underskrift å protokollet har i förevarande

förslag i olikhet mot vad fallet är i de tidigare i viss utsträckning

bibehållits; beträffande föreskrifterna härutinnan hänvisas till lantmäteristyrelsens

senaste yttrande. Tiden för justeringen har i överensstämmelse med

vad gällande skiftestadga därom innehåller, men i olikhet med vad i 1918

och 1920 års förslag föreskrivits, satts till senast åtta dagar efter sammanträdet.

Denna tidsbestämmelse har av lantmäteristyrelsen i dess senast avgivna

utlåtande förordats, och med hänsyn bland annat till bestämmelserna

i 7 kap. har en återgång till nu gällande föreskrifter i förevarande avseende

synts lämplig.

Andra stycket av förevarande paragraf, vilken i viss mån jämväl motsvarar

49 § skiftesstadgan, har så till vida undergått förändring i förhållande till

tidigare förslag, att däri jämte boställshavare och allmänt ombud namnes

arrendator av publikt hemman eller lägenhet. Härav framgår, att enligt förslaget

talerätt vid skiftet tillerkännes dylik arrendator, dock endast i den

mån sådan arrendator i enlighet med honom meddelat tillstånd uppträtt

såsom skiftessökande. Där sådan arrendator icke uppträtt såsom sökande

till förrättning, synes ingen anledning föreligga att i avseende å densamma

tillerkänna honom annan ställning än den, som tillkommer nvttjanderättshavare

i allmänhet.

Därest vederbörande på förhand skulle hava anskaffat behörig myndighets

godkännande av eventuell förening av visst innehåll, samt dylik förening därpå

kommer till stånd, varder givetvis den i förevarande paragraf omförmälda

procedur överflödig.

I överensstämmelse med av lantmäteristyrelsen gjord hemställan har i näst

sista raden av andra stycket inskjutits ordet »ofördröjligen». 7 8

7 §•

Paragrafen, vilken motsvarar 30 § skiftesstadgan, återgiver 8 § i 3 kap.

av 1920 års förslag.

8 §•

Denna paragraf motsvarar 32 § första stycket i gällande skiftesstadga samt

9^ § i 3 kap. av 1920 års förslag.

Ändring i gällande rätt har ej företagits; med uttrycket »inställa sig»

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 31 haft. (Nr 38.) 14

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

måste nämligen givetvis här avses jämväl inställelse genom ombud. Genom

den i första punkten i förhållande till 1920 års förslag företagna jämkningen

har hänsyn tagits till att ett sammanträde kan pågå flera dagar.

9 §■

Denna paragraf motsvarar andra, tredje och fjärde styckena i 32 § skiftesstadgan

samt 10 i 3 kap. av 1920 års förslag.

Från gällande rätt skiljer sig förslaget bortsett från de av ändringarna i

2 kap. 3 och 4 §§ föranledda jämkningarna i tredje stycket, därutinnan, att

beslut, varigenom jävsanmärkning ogillas, icke kommer under ägodelningsrättens

prövning, med mindre besvär anföres på sätt i 21 kap. sägs; från förrättningsmännens

sida kommer således underställning icke i fråga. Vid skifte

å sekundärt skifteslag får talan mot beslutet fullföljas först sedan skiftet

avslutats; förslaget står härutinnan i överensstämmelse med gällande rätt.

Från 1920 års förslag skiljer sig förevarande paragraf, utom såvitt angår

berörda jämkningar i tredje stycket, endast i redaktionelt avseende. Ett beslut

över framställd jävsanmärkning bör givetvis meddelas, även om beslutets

innehåll allenast bliver att anmärkningen, såsom ej i behörig tid framställd,

icke upptages till prövning.

Vid skifte å primärt skifteslag lärer väl oftast vara lämpligt, att den slutliga

utgången av jävsfrågan avvaktas, innan vidare åtgärder under skiftet vidtagas,

dock väl att märka allenast så framt ej den framställda jävsanmärkningen

uppenbarligen saknar fog. Besvär i jävsfråga prövas och avgöres av

ägodelningsdomaren. Mot hans beslut må talan icke föras. Se 21 kap. 28

och 50 §§ i förslaget.

10 §.

Förevarande paragraf saknar direkt motsvarighet i gällande skiftesstadga,

utom så till vida att andra punkten i första stycket i viss mån motsvaras av

12 § i nämnda stadga. I 1920 års förslag har paragrafen motsvarighet i

11 § av 3 kap. De i första stycket av sistnämnda paragraf intagna bestämmelser

synas emellertid, på sätt lantmäteristyrelsen jämväl framhållit, vara av

instruktionell natur, varför desamma icke ansetts böra inflyta i förevarande

förslag.

För den händelse hinder mot skiftet finnes möta därutinnan, att den jord,

vars delning är i fråga, lagligen icke kan bliva föremål för skiftesförrättning,

eller det finnes klart, att vederbörande skiftessökande saknar behörighet att

framställa yrkande om skiftet, är det tydligen onödigt att företaga vidare åtgärd

i saken. Beslut bör då endast meddelas att skiftet icke kan äga rum.

Så är exempelvis fallet för den händelse den jord, som avses skola skiftas,

utgöres av skatteköpt lotshemman, eller skiftessökanden befinnes vara ägare

allenast till en avsöndrad lägenhet, vars ägor ligga i ett skifte. Om i senare

fallet yrkandet om skifte upptages av ägare till hemmansdel inom skifteslaget,

synes emellertid skiftesfrågan icke böra falla enbart på grund av bristande

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

211

behörighet hos den ursprunglige sökanden, utan torde i sådant fall ärendet

böra prövas på vanligt sätt.

Då vid första sammanträdets början skifteslagets omfång icke är bestämt,

kan givetvis inträffa, att skiftet visar sig röra andra och flera rättsägare än

från början antagits. I detta förmodligen ganska sällsynta fall kan med

skiftet ingenting vidare åtgöras förrän dessa behörigen kallats. Den närmaste

åtgärden, sedan anteckning skett om delägare i det av sökanden till skifte

ifrågasatta området samt om tillstädeskomna parter, blir därför att bestämma

skifteslagets omfång, d. v. s. fastställa vilka ägor vid laga delning av det av

sökanden till delning ifrågasatta området lagligen skola i skiftet ingå och

sålunda utgöra skifteslaget, samt att, då detta är klart, avgöra, huruvida med

hänsyn till de i 1 kap. för olika fall stadgade förutsättningarna för laga skifte,

tillstånd till skifte å det sålunda bestämda skifteslaget kan meddelas.

11 §■

Denna paragraf motsvarar 35 och 27 §§ i gällande skiftesstadga samt 12 §

i 3 kap. av 1920 års förslag.

Första stycket utsäger allenast vad redan lärer få anses gälla, jfr. 1918

års förslag sid. 208.

Från gällande rätt skiljer sig förslaget genom stadgandet att, för den händelse

lantmätaren ej kan med delägarna träffa överenskommelse om huru tid

för nästa sammanträde skall tillkännagivas, han är förpliktad att genom tjänsteskrivelser

kalla vederbörande till sammanträdet. Skall på sammanträdet förekomma

fråga om bestämmande av skifteslagets gränser eller om ägoutbyte,

måste tillika kungörelse i kyrkan om sammanträdet uppläsas. Jämväl den i

andra stycket upptagna bestämmelse innefattar så till vida avvikelse från

gällande rätt, som för närvarande ingenting finnes stadgat om uppehåll i skiftet

i avbidan på avgörande av preliminärfråga, utom vad som innehålles i 45

och 125 §§ skiftesstadgan, jfr emellertid även Schtitz a. a. sid. 163.

12 §.

Denna paragraf motsvarar 33 § skiftesstadgan samt 13 § i 3 kap. av 1920

års förslag. Skiljaktighet från gällande rätt torde föreligga allenast därutinnan

att, där avgörandet av tvist, varom i paragrafen är fråga, är av betydelse för

skiftets behöriga verkställande, enligt förslaget underställning skall ske till

ägodelningsrätten, under det att för närvarande vederbörande parter lära

böra hänvisas till allmän domstol.

Tvist allenast om innehavet av viss äga kan vara av vikt för skiftets verkställande.

I händelse det till exempel av innehavaren av en sämjevis utlagd

lott påstås, att till lotten hävdas viss äga, under det att annan delägare bestrider

detta under förklaring, att ägan hävdas av honom själv, kan givetvis

tvistens avgörande äga betydelse för likvidfrågornas bedömande.

Från 1920 års förslag skiljer sig föreliggande paragraf allenast däri, att i

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

andra stycket såsom förutsättning för underställning jämväl upptagits att tvist,

varom i paragrafen är fråga, yppats efter skiftets början. Endast i detta fall

lärer det nämligen finnas skäl att lägga tvist av nu förevarande beskaffenhet

under ägodelningsrättens domvärjo. Jfr förslagets 21 kap. 15 §. I de allra

flesta fall torde för övrigt tvister, varom nu talats, komma ti stånd just i

sammanhang med skiftesförrättning.

13 §.

Paragrafen motsvarar föreskrift i 33 § i gällande skiftesstadga samt återgiver

14 § i 3 kap. i 1920 års förslag.

14 §.

Denna paragraf motsvarar 53 § samt föreskrift i 54 § i gällande skiftesstadga

ävensom 15 § i 3 kap. i 1920 års förslag. Från gällande rätt skiljer

sig förslaget därutinnan, att enligt detsamma frågan om delningsgrund i regel

skall behandlas, så snart skifteslagets gränser blivit slutligen bestämda, d. v. s.

sedan ej blott rågångsfrågan utan även frågan om ägoutbyte avgjorts, samt

frågor om servituts utbrytning behandlats, och således före frågan om

ägograderingen samt upprättandet av hävdeförteckning. Då spörsmålet om

delningsgrund givetvis bör avgöras helt och hållet oberoende av såväl ägograderingen

som hävdeförhållandena inom skifteslaget, synes förslagets ståndpunkt

härutinnan vara riktig; vad lantmäteristyrelsen i såväl utlåtande över

1920 års förslag, med vilket förslaget i förevarande hänseende överensstämmer,

som senast angivna yttrande i ämnet anmärkt har således icke föranlett

ändring. För det fall, att inom skifteslaget föreligger en äldre sämjedelning,

samt fråga uppstår om att antaga innehavet enligt densamma till delningsgrund

(se förslagets 9 kap. 3 §) kan ju, om så anses lämpligt, ändring av

föredragningsordningen äga rum.

Med hänsyn till den i förhållande till 1920 års förslag ändrade rubriken

till 11 kap. i förslaget har ändring jämväl vidtagits beträffande förevarande

paragraf. Bland föredragningsfrågor har i enlighet med lantmäteristyrelsens

hemställan upptagits fråga om utbrytning av servitut. Beträffande sammanläggning

av fastigheter i samband med skifte synes lämpligast att exempelvis

genom cirkulär lantmätarnes uppmärksamhet fästee på det önskvärda i att

vederbörande skiftesman vid skiftesförrättning för delägarna framhåller förefintliga

möjligheter till sammanläggning samt med dylik åtgärd förenade fördelar.

15 §.

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande skiftesstadga, motsvarar

16 § i 3 kap. av 1920 års förslag. Från 1920 års förslag föreligger

den skiljaktighet, att enligt föreliggande förslag för val av syssloman fordras

samtycke av flertalet å sammanträde, där frågan behandlas, närvarande del
-

s. 213 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

213

ägare. I fråga om nämnda föreskrift hänvisas till det av lantmäteristyrelsen

senast avgivna utlåtande.

4 KAP.

Om bestämmande av skifteslagets omfång samt om tillstånd till skifte.

1 §•

Denna paragraf, till vilken någon direkt motsvarighet icke finnes i gällande

skiftesstadga, motsvarar 1 § i 4 kap. av 1920 års förslag. De i andra stycket

av sistnämnda paragraf upptagna bestämmelser hava, såsom varande av instruktionell

natur, i överensstämmelse med lantmäteristyrelsens hemställan ansetts

icke böra inflyta i förevarande förslag.

I allmänhet lärer det, då upplysning vunnits om det område, vars delning

sättes i fråga, erbjuda föga svårighet att bestämma vad som i det föreliggande

fallet skall i delningen intagas och sålunda utgöra skifteslaget. I vissa fall

däremot, då särskild åtgärd för skifteslagets bildande skall äga rum, exempelvis

de i 1 kap. 5 och 8 §§ avsedda, kan saken givetvis ställa sig betydligt

svårare; särskilt där uppdelning eller sammanslagning av skifteslag eller hopförande

av delar av olika skifteslag till gemensamt skifte kommer i fråga,

torde bestämmandet av skifteslagets omfång ej sällan komma att ställa ganska

stora krav på förrättningsmännens omdöme och praktiska blick. För ovan

omnämnda fall har, såsom av 4 § i detta kapitel framgår, föreslagits, att det

utlåtande, i vilket förrättningsmännen yttra sig i fråga om tillstånd till det

sökta skiftet, obligatoriskt skall underställas ägodelningsrättens prövning; i

fall, varom i t kap. 5 § i förslaget sägs, är denna regel dock ej alldeles undantagslös,

på sätt nedan närmare skall förmälas. 2

2 §.

Denna paragraf, vilken motsvarar 2 § i 4 kap. av 1920 års förslag, saknar

motsvarighet i gällande skiftesstadga, om man ej såsom motsvarighet vill räkna

föreskrift i 89 § i nämnda författning.

I likhet med vad för närvarande gäller skall enligt förslaget i det fall, att

skifteslaget förut delats genom storskifte, vars bestånd icke påyrkas, skiftet

utan vidare gå för sig, d. v. s. tillstånd meddelas utan att särskild utredning

påfordras. Så blir ock förhållandet, där skifteslaget delats genom tegskifte

eller provisorisk hemmansklyvning enligt 94 § skiftesstadgan, samt yrkande ej

framställes att vid den äldre delningen skall förbliva. Skulle emellertid i samband

med omgörandet av den äldre delningen komma ifråga uppdelning av

vid nämnda delning utlagd ägolott, måste utredning verkställas till vinnande

av klarhet, huruvida dylik uppdelning, vilken innebär skifte å sådant skifteslag,

som i 1 kap. 9 § avses, kan tillåtas. Att omgörande enbart av den äldre

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:is proposition Nr 38.

delningen ansetts, där det nya skiftet ej bestrides, kunna utan vidare tillåtas,

har sin förklaring däri, att dels det nya skiftet, i den män det allenast träder

i stället för den äldre delningen, icke innebär någon ny fastighetsbildning, dels

ock den omständigheten, att ingen påyrkar den äldre delningens bestånd, får

anses innebära presumtion för att nämnda delnings ersättande med laga skifte

motsvarar ett verkligt behov och följaktligen bör komma till stånd.

3 §.

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande skiftesstadga, motsvarar

3 § i 4 kap. av 1920 års förslag. Från sistnämnda förslag skiljer sig

paragrafen sakligt allenast däruti, att föreskrift lämnas om angivande i vad

mån i vissa fall ägor för två eller flera delägare skola jämväl utan delägares

begäran utläggas i för dem gemensam ägolott. Sådant utläggande kunde enligt

1920 års förslag äga rum allenast efter av delägare framställd anhållan och

då under vissa förutsättningar.

4 §.

Denna paragraf, vilken jämväl saknar motsvarighet i skiftesstadgan, motsvaras

i 1920 års förslag av 4 § i 4 kap. Beträffande bortfallandet av föreskriften

om utlåtandes obligatoriska underställning i samtliga fall under ägodelningsrättens

prövning hänvisas till av lagrådets majoritet uttalad mening.

Obligatorisk underställning till ägodelningsrätt av frågan om tillstånd till

skifte har emellertid i förslaget för vissa fall bibehållits. Då fråga är om

brytande av laga skifte eller därmed i fråga om orubblighet jämnställd form

av delning, har sålunda fordran på obligatorisk underställning av ärendet ansetts

icke kunna eftergivas, och detta vare sig förättningsmännens utlåtande

innebär bifall till eller avslag å ansökningen om nytt skifte. Likaså kräves

underställning då fråga är om ny delning av torrlagda ägor enligt 1 kap. 8 §

i förslaget. En sådan delning innebär dels bildande av ett särskilt skifteslag,

vilket förut icke finnes till, dels ock brytande av den inom det sålunda bildade

skifteslaget föreliggande ägoindelningen, vilken väl i de flesta fall torde hava

tillkommit vid laga skifte eller därmed jämnställd delningsform. Att fordra

underställning till ägodelningsrätt av fråga om verkställande av delning,

varom i föregående punkt förmäles, synes vara naturligt och det i vilken

riktning utlåtandet än går. Sant är, att enligt gällande rätt underställning i

nu avsedda fall fordras, allenast där det sökta skiftet av delägare bestrides

eller tvist uppstår rörande omfånget av den mark, som skall ingå i skiftet,

men med det vidgade inflytande på jorddelningen från det allmännas sida,

som föreliggande förslag i jämförelse med gällande jorddelningslagstiftning

givetvis innebär, torde krav på obligatorisk underställning till ägodelningsrätt

i samtliga fall, då skifte varom nu talats är i fråga, vara väl förenligt.

Att utlåtande, i vilket bestämmelse meddelas om avsättande av mark till

gemensamhetsskog, bör underställas ägodelningsrättens prövning lärer vara

s. 215 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

215

givet. Likaså torde åtgärd, varigenom på något av de i 5 § i 1 kap. av förslaget

angivna sätt ändring av den naturliga skifteslagsindelningen vidtages,

böra bliva föremål för obligatorisk granskning av ägodelningsrätten, där ej

åtgärden innebär ett enkelt och naturligt återställande av tidigare i skiftesagshänseende

rådande förhållanden. För sådana fall synes det icke motiverat

att låta åtgärd av nu omförmält slag i och för sig föranleda obligatorisk

underställning till ägodelningsrätten.

Förslaget lämnar varje delägare möjlighet att genom yrkande föranleda, att

frågan om tillstånd till skifte underställningsvis dragés under ägodelningsrättens

prövning. Även förrättningsmännen kunna, där spörsmålet om det ifrågasatta

skiftets tillåtlighet synes dem av mera invecklad natur, genom beslut föranleda

ärendets underställning. För att förhindra att förrättningsmännen allt för lätt

falla offer för en eventuell benägenhet att på ägodelningsrätten överflytta ansvaret

för tillståndsfrågans avgörande, upptager förslaget föreskrift därom att.

där förrättningsmännen besluta underställning av utlåtande, skälen till beslutet

skola särskilt angivas i protokollet. Beträffande nu omförmälda föreskrifter

hänvisas till lagrådets yttrande.

Understundom kan utlåtandes underställning i allenast viss eller vissa delar

finnas lämplig. Så kan t. ex. vara förhållandet där förrättningsmännen vid

avgivande av utlåtande om tillstånd till laga skifte å genom storskifte eller

provisorisk hemmansklyvning delat skifteslag yttrat sig rörande fråga, varom

i 1 kap. 21 § förmäles, eller rörande utläggande av gemensam ägolott för

vissa delägare. I så fall bör underställningen kunna begränsas att avse allenast

berörda fråga. Dock torde en dylik inskränkning icke böra betaga ägodelningsrätten

befogenhet att, där den därtill finner anledning, upptaga jämväl

frågan om tillstånd till skiftet till bedömande. Föreskriften i 8 § tredje stycket

av förevarande kapitel lärer uppenbarligen motivera en dylik befogenhet för

ägodelningsrätten.

Tydligen kan ett yrkande om underställning av utlåtande eller ett beslut av

förrättningsmännen om sådan underställning icke få framställas eller meddelas

när som helst efter det utlåtandet avgivits. Praktiska skäl torde göra det nödvändigt

att fordra, att yrkandet framställes eller beslutet meddelas å det sammanträde,

då utlåtandet avgives. I fråga om beslut om underställning, som

meddelas av förrättningsmännen, synes ett dylikt stadgande icke ägnat att

väcka betänkligheter. Däremot kan det måhända förefalla väl strängt att begära,

att delägare skall så gott som omedelbart efter det utlåtandet avgivits

vara färdig med sitt beslut, huruvida han skall yrka på underställning eller

icke. I allmänhet torde emellertid de fall, i vilka varken obligatorisk underställning

skall ske eller förrättningsmännen själva besluta om dylik åtgärd,

vara av den enkla beskaffenhet, att det icke erbjuder större svårighet för

delägare att utan längre betänketid bestämma sig för huruvida han vill påfordra

det avgivna utlåtandets underställning till ägodelningsrätten eller icke.

Har delägare på grund av laga förfall varit urståndsatt att vare sig själv

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

eller genom ombud komma tillstädes vid det sammanträde, då utlåtandet avgavs,

lärer det emellertid böra för honom öppnas möjlighet att inom någon

kortare tid efter sammanträdet åvägabringa utlåtandets underställning. Förslaget

stadgar i sådant syfte en frist av trettio dagar från nämnda sammanträde,

inom vilken tid delägaren har att hos ägodelningsdomaren skriftligen

söka, att ägodelningsrätten måtte upptaga utlåtandet till prövning. Givetvis

bör han vid sin ansökan foga de intyg eller den övriga bevisning, han önskar

åberopa till styrkande av förfallet. Emellertid föranleder en eventuell uraktlåtenhet

att vid ansökningen foga bevis om förfallet tydligen icke, att densamma

av ägodelningsdomaren icke upptages; det tillkommer ju ägodelningsrätten

att avgöra, huruvida laga förfall förelegat eller icke. Ägodelningsdomaren

har att, sedan ansökningen inkommit, utsätta tid och ort för målets handläggning

vid ägodelningsrätten enligt vad i 28 § tredje stycket i 21 kap. av

förslaget sägs. Det kan då uppenbarligen ej förmenas sökanden att inför

ägodelningsrätten söka styrka, att förfall förelegat, samt därvid jämväl använda

bevismedel, vilka icke bifogats ansökningen, lika litet som eventuellt

tillstädeskomna andra delägare äro förhindrade att, där de så önska, härutinnan

förebringa motbevisning.

I ändamål att förebygga, att delägare missbrukar den i sista stycket av

förevarande paragraf öppnade möjlighet att åvägabringa utlåtandes underställning,

har i 21 kap. 12 § införts föreskrift därom att, därest ägodelningsrätten

finner laga förfall icke hava förelegat och följaktligen icke upptager

utlåtandet till prövning, sökanden, där ej särskilda omständigheter annat

föranleda, skall ersätta kostnaderna för ägodelningsrättens sammanträde. 5

5 §•

Denna paragraf saknar motsvarighet såväl i gällande skiftesstadga som i

1920 års förslag. Ofta nog torde ett yrkande av delägare, att med sina ägor

få kvarbliva i förutvarande läge, kunna prövas i samband med frågan om

tillstånd till det sökta skiftet. Så kan exempelvis tänkas bliva fallet, då delägare

har sina ägor samlade vid skifteslagets gräns, eller då flera avsöndrade

eller avstyckade områden ligga samlade i något hörn av skifteslaget. I sådant

fall bör yrkandet, där det framställts innan utlåtande rörande tillståndsfrågan

avgivits, i detta utlåtande besvaras. I händelse av missnöje med beslutet.

äger delägare jämlikt 4 § i förevarande kapitel bringa frågan underställningsvis

under ägodelningsrättens prövning. Kan yrkande, varom nu är

sagt, ej i utlåtandet besvaras, vare sig av den anledning, att yrkandet framkommit

för sent, eller att förrättningsmännen ej ansett sig kunna taga ställning

till detsamma vid den tidpunkt, då frågan om tillstånd till skiftet förevar,

bör prövning av yrkandet äga rum snarast möjligt samt, för det fall att detsamma

finnes kunna besvaras tidigare än då den provisionella planen till skiftet

enligt 13 kap. 20 § i förslaget upprättas, beslut i frågan meddelas; det är

därefter delägare, i händelse av missnöje, tillåtet att, i den mån 21 kap.

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

217

20 § det medger, genom besvär över beslutet påkalla ägodelningsrättens prövning

av detsamma. I många fall torde förrättningsmännen emellertid finna det

omöjligt att tidigare än i samband med skiftesläggningen avgöra, huruvida

delägares önskan att slippa ingå i skiftet kan vinna beaktande. I händelse så

är förhållandet, hava förrättningsmännen att meddela besked härom. Denne

har då att avvakta framläggandet av den provisionella planen till skiftet, då

han får erfara, huruvida hans önskan kunnat vinna avseende eller icke.

Något formligt beslut över hans yrkande kommer i nu omförmälda fall icke

att meddelas, och har således delägare, vilken är missnöjd med förrättningsmännens

åtgörande i ärendet att, sedan skiftet avslutats, genom besvär fullfölja

sin talan hos ägodelningsrätten, och detta även om skifteslaget är av

sådan beskaffenhet, som avses i 21 kap. 20 § första stycket.

6 §•

Denna paragraf, vilken motsvarar andra och tredje styckena i 5 § av 4

kap. i 1920 års förslag, saknar direkt motsvarighet i gällande rätt. Emellertid

måste givetvis ägolott, vilken enligt 85 § andra stycket skiftesstadgan fritages

från att ingå i skifte, redovisas i skifteshandlingarna, då den ju tillhör skifteslaget.

I detta sammanhang må anmärkas, att enligt förslaget liksom enligt

praxis gradering av dylik ägolott allenast erfordras i den mån sådant prövas

nödigt för skiftets behöriga verkställande, d. v. s. i den mån någon del av

dylik ägolott vid skiftet skall gå i utbyte mot annan jord, samt att ägarens

skyldighet att med övriga delägare deltaga i kostnaderna för skiftet bestämmes

efter annan grund än den vanliga, se 11 kap. 2 § sista stycket samt 18 kap.

1 § tredje stycket.

Huru redovisning av mark, varom i förevarande paragraf är fråga, skall

verkställas, kan givetvis tänkas bliva föremål för närmare föreskrifter av lantmäteristyrelsen.

V §•

Denna paragraf, vilken saknar direkt motsvarighet i skiftesstadgan, motsvaras

i 1920 års förslag av andra stycket av 4 § i 4 kap. I förevarande

förslag har observerats, att vid laga skifte rese- och traktamentsersättning till

lantmätare numera gäldas av allmänna medel. (Se förordning den 31 december

1920, n:r 909).

Att mål rörande beloppet eller fördelningen av kostnad, varom i förevarande

paragraf är fråga, tillhör ägodelningsrätts upptagande, framgår av

21 kap. 15 § 7 i förslaget. 8

8 §■

Denna paragraf saknar motsvarighet såväl i gällande rätt som i 1920 års

förslag. Genom densamma utsäges till en början att, i den mån ej underställning

av förrättningsmäns utlåtande i tillståndsfrågan äger rum, detta ut
-

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

låtande varder gällande samt således bildar utgångspunkten för vidare åtgärder

under förrättningen. Det är sålunda klart först och främst att förrättningen

tills vidare verkligen kommer att äga rum och föras till slut, såvida

ej genom delägarnas enhälliga beslut densamma varder inställd. Emellertid

är det icke givet, att, i händelse utlåtandet innehåller bestämmelse om utläggande

av gemensam ägolott för två eller flera delägare (1 kap. 9 §), detsamma

härutinnan nödvändigtvis kommer att lända till efterrättelse. Förhållandena

kunna vid tiden för skiftesläggningen hava förändrat sig därhän att

någon av nämnda delägare förvärvat ytterligare andel i skifteslaget, vilken

tillsammans med hans ursprungliga ägoandel lämpligen kan utläggas såsom

en ägolott, eller dylikt. För sådana fall är det medgivet, att avvikelse äger

rum från i utlåtandet given föreskrift i förenämnda hänseende. Även om i

enlighet med i förrättningsmännens utlåtande lämnat tillstånd laga skifte äger

rum och avslutas, är vederbörande ägodelningsdomare, därest han vid granskning

av skiftet för fastställelse finner, att detsamma icke bort tillåtas, oförhindrad

att hänskjuta frågan till ägodelningsrättens prövning, varefter denna

domstol, i händelse densamma delar ägodelningsdomarens mening, har att

vägra fastställelse å förrättningen med den motivering, att tillstånd till skiftet

lagligen icke bort meddelas.

5 KAP.

Om inskränkning i rätten att nyttja skifteslagets ägor under laga skifte.

1 §■

Paragrafen motsvarar 14 § i gällande skiftesstadga samt 1 § i 5 kap. av

1920 års förslag. Från gällande rätt skiljer sig förslaget därigenom att förbudet

mot vissa speciella former av missbruk av jorden ersatts med föreskrift

av mera allmänt innehåll. 2

2 §.

Paragrafen, vilken motsvarar föreskrift i 4 § i 5 kap. av 1920 års förslag,

saknar motsvarighet i gällande skiftesstadga. Då enligt 14 § i sistnämnda författning

nyttjande av skog till avsalu eller svedjande eller bränntorvmosse

annorlunda än till husbehov skall förbjudas, men i övrigt särskilda inskränkningar

beträffande delägarnes begagnande av nämnda nyttigheter icke stadgas,

saknas i själva verket utrymme för särskilda föreskrifter om någon delägarnas

beslutanderätt beträffande brukandet av skog eller bränntorvmosse under

skiftet, om än i praktiken vissa överenskommelser delägarna emellan på förevarande

område icke äro alldeles okända. Enligt såväl förevarande förslag

som de tidigare förslagen är emellertid en väsentligen större frihet i fråga

om utnyttjande under skifte av skog eller bränntorvmosse medgiven än för

närvarande är fallet och samtliga förslagen förutsätta i anslutning härtill till
-

s. 219 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

219

lika, att närmare bestämmelser rörande det sätt, på vilket denna större frihet

skall begagnas, komma till stånd, i första hand genom förening delägarna

emellan. Att märka är vidare att enligt förevarande förslag regleringen omfattar

bruket under skifte av torvmosse i allmänhet, således icke blott av

bränntorvmosse. Jämför 14 kap. 8 § sista stycket av förslaget.

Enligt förslaget skall, så snart förrättningsmännen genom utlåtande meddelat

tillstånd till skiftet, frågan om nyttjande under skiftet av skog och torvmosse,

där sådan inom skifteslaget finnes, av delägarna företagas till överläggning

och avgörande, och detta oberoende av huruvida utlåtandet skall

underställas ägodelningsrättens prövning eller icke. Att för frågans upptagande

avvakta den tidpunkt, då det definitivt avgjorts, att skiftet skall komma till

stånd, skulle i många fall kunna medföra alltför långt dröjsmål, vilket med

hänsyn till de i 3 § föreslagna föreskrifterna vore ägnat att åstadkomma allvarliga

olägenheter. Förslaget skiljer sig i denna punkt från 1920 års förslag.

Men även om enligt förrättningsmännens utlåtande tillstånd till skiftet

vägras, synes, för det fall att utlåtandet skall underställas ägodelningsrättens

prövning, det ej böra vara delägarna betaget att bringa till stånd bestämmelser

av ovan antydd art. Det är ju icke säkert, att icke skiftet oaktat utlåtandets

negativa innehåll ändock kommer att äga rum, och det kan måhända stundom

finnas lämpligt att, i avbidan på frågans definitiva avgörande, delägarna

ena sig om vissa bestämmelser till inskränkande tills vidare i viss mån av

det fria bruket av skog eller mosse. Emellertid torde i nu omförmält fall

frågan icke böra såsom en delägarnas gemensamma angelägenhet upptagas

till behandling, med mindre sådant av någon delägare yrkas. Har yrkande

framställts, och biträda övriga delägare detsamma, är saken avgjord; kan

enighet ej åstadkommas, äga förrättningsmännen att fatta beslut. (Jfr lantmäteristyrelsens

senaste utlåtande.) Har beslut kommit till stånd, att frågan

skall till behandling upptagas, men kan förening emellan delägarna angående

innehållet av bestämmelser i ämnet icke träffas, hava liksom i övriga liknande

fall förrättningsmännen att avgöra frågan.

Skulle den för delägarne öppnade möjligheten att, oaktat tillstånd till skifte

enligt förrättningsmännens utlåtande vägrats, upptaga förevarande fråga till

behandling, icke komma till användning, varda tydligen under den tid, tillståndsfrågan

väntar på sitt definitiva avgörande, särskilda regler om inskränkning

i rätten att nyttja skog eller torvmosse icke gällande. Därest emellertid

utlåtandet icke vinner godkännande i högre instans utan därstädes tillstånd

till skiftet meddelas, måste tydligen frågan företagas till behandling så snart

det är avgjort, att skiftet skall äga rum, d. v. s. sedan antingen ägodelningsrättens

utslag vunnit laga kraft eller Kungl. Maj:t meddelat utslag i målet.

3 §.

Denna paragraf motsvarar föreskrift i 14 § i gällande skiftesstadga samt

2 § i 5 kap. av 1920 års förslag. Från gällande rätt skiljer sig såsom redan

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

nämnts föreliggande förslag liksom de tidigare därutinnan, att förbudet mot

nyttjande av skog till avsalu bortfallit. Ej heller i fråga om torvmosse har

begränsningen till husbehovsnyttjande upprätthållits. Från 1920 års förslag

skiljer sig det föreliggande till en början så till vida, att under en viss period

av skiftet all avverkning av samfälld skog inom skifteslaget enligt förslaget

förbjudes. Från det laga skifte blivit börjat, d. v. s. från och med det första

sammanträdet, och intill dess antingen utlåtande, varigenom tillstånd till skiftet

vägras, blivit avgivet eller ock där tillstånd lämnas, beslut om användande

under skiftet av skog och torvmosse kommit till stånd, är detta förbud avsett

att gälla. Vägras tillstånd till skiftet, men upptages genom delägarnas beslut

frågan om reglerande tills vidare av bruket av skog eller mosse, är avverkning

av samfälld skog givetvis likaledes förbjuden intill dess föreskrifter i

omförmälda ämne kommit till stånd. Någon avsevärd tid torde ej komma att

förflyta från första sammanträdet till dess utlåtande angående tillstånd till

skiftet avgives. Går detta i den riktning, att tillstånd till skiftet meddelas,

böra bestämmelser om skogs eller torvmosses utnyttjande under skiftet i allmänhet

kunna komma till stånd så gott som omedelbart. Ofta nog torde utlåtande,

varom ovan sägs, kunna meddelas redan å första sammanträdet. För

sämjan mellan delägarna liksom ock för skogshushållningen torde det vara

fördelaktigt att under den ovan angivna osäkerhetsperioden avverkning å samfälld

skog icke äger rum, och någon avsevärd olägenhet för delägarna lärer

svårligen kunna följa av en föreskrift i den sålunda förordade riktningen.

Att märka är att det föreslagna stadgandet gäller allenast samfälld skog, således

icke oskiftad skog, som varit föremål för sämjedelning. Då enligt de

tidigare förslagen all avverkning skulle vara förbjuden intill dess bestämmelser

om skogsnyttningen kommit till stånd eller, såvitt angår 1920 års förslag,

det blivit avgjort att skiftet icke skulle komma till stånd, innebär föreliggande

förslag i förevarande hänseende mindre stränga bestämmelser, så till vida

som nyttjande av icke samfälld skog ävensom av torvmosse till husbehov

må äga rum jämväl under ovan omförmälda mellantid. Någon egentlig olägenhet

härav synes knappast kunna påvisas.

Andra stycket av förevarande paragraf erbjuder i förhållande till 1920 års

förslag vissa ej allenast redaktionella olikheter. I fråga om dessa avvikelser

hänvisas till lantmäteristyrelsens senaste utlåtande.

I tredje stycket av förevarande paragraf hava upptagits föreskrifter angående

giltighetstiden för olika fall av bestämmelser, vilka jämlikt samma paragraf

kommit till stånd. Närmare redogörelse för nämnda föreskrifter synes

icke erforderlig.

4 §.

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande skiftesstadga, motsvarar

3 § i 5 kap. av 1920 års förslag. Från 1920 års förslag skiljer sig

föreliggande förslag allenast därutinnan, att även bestämmelserna i första

s. 221 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

221

stycket gjorts tillämpliga å torvmosse. Beträffande i förevarande paragraf upptagna

stadganden se 1918 års förslag sid. 219.

5 §.

Paragrafen motsvarar föreskrift i 14 § av gällande skiftesstadga samt 5 §

i 5 kap. av 1920 års förslag. Att likställa överträdelse av föreskrift rörande

inskränkning i rätt att nyttja skifteslags ägor under laga skifte med missbruk

av rätt i samfälld skog och mark står i överensstämmelse med såväl gällande

rätt som de tidigare förslagen. I förhållande till 1920 års förslag föreligga

allenast redaktionella skiljaktigheter.

6 §.

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i gällande skiftesstadga, motsvarar

6 § i 1920 års förslag. Då, på sätt i 1911 års förslag sid. 190 framhålles.

avverkning av skog å intecknad fastighet kan äga rum, utan att inteckningshavare

kan göra anspråk på det avverkade virket eller dess värde, hava de

rörande hushållning med skogen meddelade föreskrifter där all skifteslagets

jord är i en ägares hand, icke ansetts böra vinna tillämpning, ändå att särskilda

delar av jorden i olika mån häfta för fordran eller annan rättighet

Ehuru jämväl torvmosse torde kunna bliva föremål för rovbruk, utan att

annat medel för inteckningshavaren att tillvarataga sina intressen står till

buds än förfarande jämlikt 31 § inteckningsförordningen, synes dock dylikmosse

i högre grad än ståndskog kunna, åtminstone såvitt angår det allmänna

föreställningssättet, anses utgöra pant för intecknad fordran, och har paragrafens

innehåll därefter lämpats. Emellertid må medgivas, att stadgandet

icke står i god överensstämmelse med föreskrifterna i 14 kap. 14 och 15 §§

i förslaget.

7 §•

Denna paragraf motsvarar föreskrift i 14 § av gällande skiftesstadga, ävensom,

utan förändring i sak, 7 § i 5 kap. av 1920 års förslag. 6

6 KAP.

Om upprättande av ägokarta.

1 §•

Denna paragraf motsvarar 38 § skiftesstadgan samt 1 § i 6 kap. av 1920

års förslag. Första stycket innehåller föreskrifter i viss mån avvikande från

gällande rätt. I förhållande till 1920 års förslag har någon saklig ändring

icke företagits. Enligt förslaget fordras yrkande från delägares sida, för att

äldre karta skall komma i fråga till användning. Enligt skiftesstadgan skall,

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

där delägarna förhålla sig passiva eller åtminstone ej enhälligt ogilla den

gamla kartan, undersökning om dess användbarhet äga rum. I praktiken

torde resultatet av de olika föreskrifterna bliva detsamma.

Beträffande förefintliga avvikelser i redaktionellt avseende från 1920 års

förslag såväl i förevarande som i nästföljande paragraf hänvisas till lantmäteristyrelsens

senaste utlåtande.

Med andra stycket bör jämföras fjärde stycket i 2 § av 7 kap. i förslaget.

Å skifteslag, varom i 1 kap. 2 § under 2 eller 3 sägs, kan såvitt angår utmarken

såväl kartans jämförande med marken som undersökning av rågångarna

under vissa betingelser undvikas. Vore kartans jämförande med marken

städse obligatorisk, vore föga vunnet med ett medgivande att uraktlåta undersökning

av rågångarna, och å andra sidan, därest undersökning av rågångarna

undantagslöst föreskreves, saknades tillräcklig anledning att ej jämväl påbjuda

kartans jämförande med marken. Dessa båda föreskrifter torde således böra

stå i inbördes överensstämmelse.

Enligt 1920 års förslag kunde undersökning av rågångarna, såvitt angick

utmarken, uraktlåtas såväl i fråga - om primära som sekundära skifteslag,

under det att från kartans jämförande med marken kunde dispenseras allenast

beträffande utmarken till sekundärt skifteslag. Ändring häri har, på sätt

av det ovanstående framgår, nu vidtagits.

2 §.

Denna paragraf motsvarar 39 § skiftesstadgan samt 2 § i 6 kap. av 1920

års förslag. Första stycket av paragrafen återgiver gällande rätt. Andra stycket

innebär i förhållande till gällande rätt en nyhet, men står i överensstämmelse

med 1920 års förslag.

Om skala finnas bestämmelser i mätningsförordningen av den 17 december

1920 § 36. (Sv. förf. samling nr 850).

Därest delägarna enhälligt yrka, att ny karta skall upprättas, torde de

givetvis vara berättigade att erhålla sådan. Enligt första stycket av 1 §

fordras ju, för att äldre karta skall användas, först och främst att någon

yrkar på dess användande. Framställes intet yrkande härom, lärer således

nymätning böra äga rum. 3

3 §.

Paragrafen, som motsvarar 40 § skiftesstadgan samt 3 § i 1920 års förslag,

syftar på förenämnda mätningsförordning.

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

223

7 KAP.

Om bestämmande av gränserna kring skifteslagets ägor.

Med anledning av vad lantmäteristyrelsen i sitt senaste utlåtande erinrat

beträffande förevarande kapitel må anmärkas följande. Ett stadgande, enligt

vilket delägare i primärt skifteslag skulle äga att, så snart bestämning av

gräns inom skifteslaget ägde rum, påkalla förrättning för bestämmande av

läget av samtliga skifteslinjer därinom, synes icke böra meddelas, helst det

givetvis redan med gällande föreskrifter — liksom ock enligt förslaget —

står varje delägare fritt att, när han så önskar, begära förordnande för lantmätare

att företaga förrättning för bestämmande av gränserna kring hans

ägolott. För att bliva verkligt effektivt torde ett stadgande i ovan antydd riktning

böra innefatta tvång till bestämmande av samtliga skifteslinjer inom primärt

skifteslag, så snart över huvud taget skifteslinje berörande förrättning

för gränsbestämning inom skifteslaget ägde rum. På en dylik föreskrift synes

man emellertid av nära till hands liggande skäl helst icke böra inlåta sig.

Åtskilligt talar däremot för att, där ej inom viss tid efter skifte anmärkning

mot utstakad skifteslinjes läge på marken blivit framförd, rätta sträckningen

för linjen skulle för framtiden bestämmas icke med ledning allenast av kartan

och handlingarna rörande skiftet, utan först och främst efter de utsatta

gränsmärken, vilkas läge kunde konstateras och vilka befunnes icke hava

varit utsatta för rubbning, eller med andra ord, läget av skifteslinjer skulle,

där förhållandena därtill gåve möjlighet, avgöras enligt de grunder, som gälla

beträffande rågångar i egentlig mening och som torde böra tillämpas jämväl

beträffande gränser för ägostyckningslotter och avsöndrade lägenheter, i den

mån dylika fastigheter icke varit indragna i laga skifte. Nu omförmälda spörsmål

lärer emellertid böra upptagas till behandling i sammanhang med frågan

om lagstiftning rörande ägogränser i allmänhet; vikten av detta lagstiftningsärendes

återupptagande har av lantmäteristyrelsen framhållits och synes böra

ytterligare betonas.

1

Denna paragraf saknar direkt motsvarighet i gällande skiftesstadga, men

motsvarar utan förändring 1 § i 7 kap. av 1920 års förslag. Från gällande

rätt föreligger enligt förslaget, vilket därutinnan står i överensstämmelse med

samtliga tidigare, den betydelsefulla skiljaktigheten, att sammanträde med

rågrannarna städse skall äga rum. Härigenom förebygges, att, på sätt vid

vissa tillfällen till följd av oriktig tillämpning vid skifte av 44 § skiftesstadgan

hänt, oaktat fastställelse å skiftesförrättning meddelats, den vid skiftet antagna

rågången sedermera befinnes icke vara mot rågrannarna gällande. 2

2 §.

Denna paragraf motsvarar närmast 44 § i gällande skiftesstadga, från vars

bestämmelser föreliggande förslag emellertid, såsom ovan nämnts, skiljer sig

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Majits proposition Nr 38.

först och främst härutinnan, att sammanträde med rågrannarna icke kan

undvikas. Med 1920 års förslag står paragrafen i fullständig överensstämmelse,

utom så till vida att beträffande fjärde stycket ändring, på sätt förut

nämnts, blivit gjord för vinnande av överensstämmelse med stadgandet i

6 kap. 1 § andra stycket.

Då, såsom i förevarande paragraf förutsattes, bestämmande av rågång sker

i samband med laga skifte, upptages rågången givetvis å den i anledning av

förrättningen upprättade eller följda konceptkartan. Det förfarande, varom

i denna paragraf är fråga, innefattar tydligen, oaktat osäkerhet angående

rågångens sträckning icke föreligger, förrättning för rågångens bestämmande,

d. v. s. en art av jorddelningsförrättning. Detta är av vikt att fasthålla med

hänsyn till föreskrifterna i 21 kap. 40 och 41 §§ uti förslaget. Med hänsyn

till stadgandet i 3 kap. 11 § tredje stycket torde emellertid något uppskov

med t. ex. fråga om ägoutbyte i allmänhet icke behöva äga rum.

3 §.

Denna paragraf motsvarar 47 § skiftesstadgan samt 3 § i 7 kap. av 1920

års förslag. Från gällande rätt skiljer sig förslaget i två viktiga hänseenden.

Först och främst tillåter förslaget att inom vissa gränser mellan rågrannarna

träffas förening beträffande sträckningen av rågång, vilken är i laga ordning

bestämd. Vidare hava förrättningsmännen att, där ej förening kommer till

stånd, meddela formligt beslut om rätta sträckningen av rågången. Utgivande

av karta och protokoll över förrättningen verkställes på sätt i 5 § sägs, och

den av sakägarna, som icke åtnöjes med beslutet, har att i den ordning,

varom i 21 kap. av förslaget stadgas, däröver hos ägodelningsrätten anföra

besvär. Jämlikt 21 kap. 41 § har, på sätt ovan antytts, lantmätaren i varje

fall att för fastställelse insända karta och handlingar till ägodelningsdomaren.

I förhållande till 1920 års förslag föreligger såvitt förevarande paragraf angår

icke någon saklig skiljaktighet. Däremot upptager nämnda förslag icke någon

fastställelseprocedur vid rågångsförrättningar, ej heller stadgas skyldighet

för lantmätaren att till sakägarna utgiva karta och handlingar. 4

4 §•

Denna paragraf motsvarar 46 och 48 §§ skiftesstadgan samt 4 § i 7 kap.

av 1920 års förslag. Från gällande rätt skiljer sig förslaget härutinnan, att

jämväl i förevarande fall beslut skall av förrättningsmännen meddelas i

rågångsfrågan, där tvist om rågångens rätta sträckning förekommer och förening

mellan sakägarna icke kan komma till stånd. Givetvis är det icke tilllåtet

för sakägarna att genom förening godtyckligt bestämma sträckningen av

rågången, utan de måste hålla sig till någon av de linjer, som enligt den

förebragta utredningen kan beteckna den rätta rågången eller till någon linje,

vars sträckning kan sägas falla mellan dessa. Är rågångens rätta sträckning

ostridig, skall, sådant oaktat, till framtida säkerhet densamma, sådan den

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

225

kartlagts, beskrivits och eventuellt utstakats, av delägarna godkännas genom

förening. I förhållande till 1920 års förslag föreligger icke någon saklig skillnad

vad beträffar nu ifrågavarande paragraf, men har åt densamma i förtydligande

syfte givits en i viss mån ändrad formulering.

5 §.

Denna paragraf, vilken motsvaras av föreskrifter i 46 och 47 §§ skiftesstadgan,

saknar motsvarighet i de tidigare förslagen. I fråga om anledningen

till densammas insättande i förevarande förslag hänvisas till lantmäteristyrelsens

senaste utlåtande. I de fall, där förening om sträckningen av tvistig

rågång icke kommit till stånd, utan rågångsfrågan avgjorts genom beslut av

förrättningsmännen, är det givetvis för sakägare, vilken har för avsikt att fullfölja

talan mot beslutet, av vikt att äga tillgång till kartan över rågången

samt förrättningsmännens i ärendet förda protokoll, och även för sakägare,

vilken icke bestämt sig för fullföljande av talan i rågångsfrågan, kan det

vara av betydelse att genom studium av kartan och protokollet vinna en

noggrannare uppfattning av beslutet i nämnda fråga och skälen för detsamma,

än den han vid själva sammanträdet varit i tillfälle att bilda sig.

6 §•

Denna paragraf motsvarar 52 § i gällande skiftesstadga samt 5 § i 1920

års förslag. Vad gällande rätt innehåller angående rågångsbeskrivning har

icke upptagits i något av förslagen. Sträckningen av den genom förening

eller beslut bestämda rågången bör med tillräcklig tydlighet framgå av protokollet

med bilagor samt av kartan. Föreskrifter, varom i andra stycket av

förevarande paragraf sägs, hava meddelats i ovan omförmälda mätningsförordning.

7 §•

Paragrafen, vilken visserligen ej har någon motsvarighet i skiftesstadgan

men i sak icke innehåller annat än vad som torde få anses för närvarande

gälla, återgiver utan förändring 6 § i 7 kap. av 1920 års förslag. Jämför

5 kap. 5 § samt 6 kap. 1 § i lagen om fastighetsbildning i stad. 8

8 KAP.

Om ägoutbyte.

1 §•

Denna paragraf motsvarar 56 § och föreskrift i 57 4? i gällande skiftesstadga

samt 1 § i 8 kap. av 1920 års förslag. Från gällande rätt skiljer sig förslaget först

och främst därutinnan, att bestämmelserna rörande de materiella förutsättningarna

för sådant ägoutbyte, som i paragrafen avses, (tvångsiigoutbyte), hava erhållit

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 31 käft. (Nr 38.) 15

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38

en avfattning, vilken torde utvidga möjligheterna till dylikt ägoutbytes verkställande.

Så snart ägoutbytet prövas medföra lämpligare sträckning av gränsen

och möjlighet till bekvämare ägoanordning, åligger det förrättningsmännen

att besluta om ägoutbyte i så stor omfattning som är nödigt och utan någon

delägares förfång kan ske. Med delägare förstås i detta sammanhang naturligtvis

jämväl ägare av fastighet eller delägare i skifteslag, med vilken eller

vilket ägoutbyte är avsett att äga rum. Vidare stadgas i överensstämmelse

med de tidigare förslagen men i motsats mot gällande rätt, att frågan om

ägoutbyte skall, där förutsättningar för sådant prövas föreligga, upptagas av

förrättningsmännen ex officio och sålunda oberoende av huruvida yrkande

därom å någondera sidan framställes. Härjämte skall enligt förslaget ägoutbyte,

där de materiella förutsättningarna föreligga, äga rum, utan hinder av att

därigenom rubbning sker i exempelvis vid laga skifte bestämda gränser;

tvångsägoutbyte kan således äga rum i samband med delning av genom

hemmansklyvning utbruten lott i gränsen mot annan dylik lott inom samma

primära skifteslag. Likaledes kan tvångsägoutbyte ske i samband med klyvning

av lott, utbruten genom storskifte eller provisorisk hemmansklyvning.

I andra stycket har, i olikhet mot i de tidigare förslagen, influtit föreskrift

till möjliggörande i vissa fall av utbyte av andelar i gemensamt undantag,

vilka tillhöra delägare i annat skifteslag, mot annan mark. Beträffande

nämnda föreskrift, vilken givetvis saknar motsvarighet i gällande rätt, hänvisas

till lantmäteristyrelsens senaste utlåtande. De i fjärde och femte styckena

upptagna bestämmelser innebära jämväl nyheter i förhållande till gällande

rätt. Vad beträffar föreskrifterna i tredje stycket av förevarande paragraf

sakna desamma motsvarighet i 1920 års förslag, varemot såvitt avses

ägoutbvte för ändamål, varom i 1 kap. 17 § av förslaget form nies, stadgandet

äger motsvarighet i 58 § andra stycket av gällande skiftesstadga.

I övrigt innebära emellertid berörda föreskrifter nyheter jämväl i förhållande

till gällande rätt.

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i skiftesstadgan, motsvaras av

2 § i 8 kap. av 1920 års förslag. I förhållande till 1920 års förslag utvisar

paragrafen allenast de skiljaktigheter, vilka betingas därav att föreliggande

förslag icke ansluter sig till 1920 års förslags ståndpunkt i fråga om den

nuvarande graderingens ersättande medelst uppskattning i penningar. Såsom

exempel på stadgandets i andra stycket tillämpning kan anföras: Ägoutbyte

skall äga rum mellan ägolotterna A och B, av vilka A har ett uppskattningsinnehåll

av 100 hektar. A lämnar B vid ägoutbytet en äga, som vid den för

ägoutbytet verkställda graderingen uppskattas till 10 hektar, och erhåller i

utbyte från B en äga, vilken uppskattas till 8 hektar. Skillnaden, 2 hektar,

utgör jämnt 2 procent av A:s uppskattningsinnehåll, och ägoutbytet kan

således äga ruin, därvid ersättning för felande 2 uppskattade hektar skall,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38. 227

eventuella likvider oberäknade, lämnas enligt det värde i penningar, som

åsatts viss ytenhet av bästa jorden.

Uttrycket i andra stycket »fastighet eller annat skifteslag» syftar därpå, att

ägoutbyte givetvis kan äga rum emellan exempelvis område, som utgör samfällighet

för flera fastigheter, samt angränsande mark. Att det vid ägoutbyte

stundom kan vara erforderligt att bestämma jämförelsetal mellan gradtal för

bästa inrösnings- och avrösningsjord är tydligt.

fl §.

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande skiftesstadga, motsvarar

utan förändring 3 § i 1920 års förslag.

* §•

Denna paragraf motsvarar 58 § i gällande skiftesstadga samt 4 § i 8 kap.

av 1920 års förslag. I förhållande till gällande rätt innefattar föreskriften i

andra stycket en nyhet. Vidare skiljer sig föreskriften att utbyte av ägor,

vilka befinna sig i en ägares hand må äga rum, från vad för närvarande

gäller. Nytt i förhållande till gällande rätt är ock stadgandet, att de till ututbyte

ifrågasatta ägorna icke behöva vara av fullständigt samma uppskattningsinnehåll.

Anmärkas må vidare att ägoutbyte, varom i paragrafen sägs,

givetvis kan äga rum, även där skifteslaget utgöres av ägolott, som utbrutits

allenast genom storskifte eller vid klyvning jämlikt 94 § första stycket sista

punkten skiftesstadgan.

Tredje stycket av 4 § i 8 kap. av 1920 års förslag återfinnes icke i förevarande

förslag, då detsamma med hänsyn till stadgandet i 3 kap. 6 § andra

stycket sista punkten ansetts överflödigt.

5 §•

Paragrafen motsvaras av stadgande i 56 § skiftesstadgan samt 5 § i 8 kap,

av 1920 års förslag. Likvid enligt 14 kap. 11 § i förslaget förekommer icke

enligt gällande rätt.

6 §.

Denna paragraf motsvarar 59 § andra stycket i gällande skiftesstadga samt

6 § i 8 kap. av 1920 års förslag. 7

7 §.

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande skiftesstadga, motsvarar

7 § i 1920 års förslag.

Kungörelsen den 27 juni 1919 med vissa bestämmelser för undanröjande

av genom ägoutbyte av jord inom särskilda förvaltningsområden uppkommen

hinderlig oregelbundenhet i administrativ indelning utgår tydligen därifrån,

att, där fastighetsgränserna äro bestämmande för förvaltningsområdes gräns,

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

en förändring i fastighetens gräns genom ägoutbyte jämväl innebär en förändring

av gränsen för förvaltningsområdet, samt att det fastigheten genom

ägoutbytet tillagda resp. frångångna området utan vidare överföres till det

förvaltningsområde, under vilket den fastighet lyder, vilken området genom

ägoutbytet tillagts. I sista punkten av 7 § i 8 kap. av 1920 års förslag har

upptagits en föreskrift av nu antytt innehåll. Då emellertid en dylik föreskrift,

därest den över huvud kan anses erforderlig, knappast synes hava sin

rätta plats i skifteslagstiftningen, har berörda föreskrift icke upptagits i förevarande

förslag.

9 RÅD.

Om delningsgrund.

1 §•

Denna paragraf saknar direkt motsvarighet i gällande skiftesstadga, såvitt

man ej såsom sådan motsvarighet vill räkna första punkten i 69 § i nämnda

författning. I 1920 års förslag motsvaras paragrafen av 1 § i 9 kap. Skiljaktighet

från gällande rätt torde icke föreligga, om man i likhet med lagkommittén

år 1826 samt regeringsrådet Thulin (Historisk utveckling av den

svenska skifteslagstiftningen) antager de i särskilda författningar tid efter annan

givna bestämmelser om delningsgrund hava avseende å förhållandet mellan

skilda jordeboksenheter.

I förhållande till 1920 års förslag hava i förtydligande syfte vidtagits vissa

redaktionella jämkningar, varjämte i första stycket gjorts en av de i 3 § i

förevarande förslag intagna stadganden betingad reservation.

I fråga om i tredje stycket tidigare inskjutna orden »med stöd av äldre

lag» har anmärkning av lantmäteristyrelsen framställts i dess senast avgivna

utlåtande. Vad av styrelsen anförts synes visserligen icke vara av beskaffenhet

att föranleda uteslutande av de nämnda orden, men då jämväl enligt

förevarande förslag bestämmelse i vissa fall lärer vid lantmäteriförrättning

kunna meddelas om delaktighet i vid dylik förrättning för gemensamt behov

undantaget område, se 19 kap. 12 § andra stycket i förslaget, hava de anförda

orden ansetts böra utgå.

■2 §•

Denna paragraf motsvarar föreskrift i 69 § skiftesstadgan samt 2 och 3

§§ i 1920 års förslag. Från gällande rätt föreligger den ur praktisk synpunkt

tämligen betydelselösa skillnaden, att enligt förslaget innehav enligt tegskifte

i viss utsträckning fastställes såsom delningsgrund. Jfr 1918 års förslag sid.

265. Sammanförandet under förevarande paragraf av de stadganden, vilka i

1920 års förslag upptages under 2 och 3 §§ i 9 kap., har företagits med

anledning därav att enligt den i nu förevarande förslag använda terminolo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr HS. 229

gien tegskifte måste anses ingå under begreppet lantmäteriförrättning. Jfr 1

kap. 9 § av förslaget.

Att vid skifte ägolott ansetts böra utläggas för delägare, vilken till stöd för

sin äganderätt åberopat avhandling, avseende upplåtelse av ägor inom vissa

gränser, framgår av rättsfall, för vilket redogöres i N. J. A. 1920 sid. 554.

Från 1920 års förslag skiljer sig föreliggande förslag därutinnan, att förevarande

paragraf, såvitt angår dylik delägare, endast meddelar bestämmelse om

delningsgrund, samt att i övrigt hänvisning lämnas till föreskrift i 13 kap.

rörande de förutsättningar, under vilka ägolott, varom ovan sägs, må utläggas

vid laga skifte.

Beträffande begreppet odaläga, se Thulin a. a. sid. 252.

3 §.

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande skiftesstadga, såvitt

man ej såsom sådan vill räkna föreskrift i 54 §, motsvarar 14 § i 1920 års

förslag till lag om vad iakttagas skall i avseende å införandet av lagen om

delning av jord å landet. Från gällande rätt sådan densamma kommit till

uttryck i praxis (jfr N. J. A. 1910: 276) skiljer sig förslaget därutinnan att

rättigheten att vid skifte åtnjuta ägor enligt sämjedelningsinnehav väsentligen

inskränkts. I fråga om placeringen av de föreslagna bestämmelserna samt

vidtagna ändringar i förhållande till 1920 års förslag hänvisas till lagrådets

utlåtande.

4 §.

Denna paragraf motsvarar 71 § första punkten av gällande skiftesstadga

samt 4 § i 9 kap. av 1920 års förslag. Från gällande rätt föreligger den

skillnad, att enligt förslaget förrättningsmännen äga fatta beslut om delningsgrund,

under det att enligt förenämnda paragraf i skiftesstadgan sådant tillkommer

ägodelningsrätten. I förhållande till 1920 års förslag har någon ändring

icke företagits.

^ §•

Paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande skiftesstadga, motsvarar

utan förändring i sak 5 § i 9 kap. av 1920 års förslag. 6

6 §.

Denna paragraf motsvarar 74 § skiftesstadgan samt 6 § i 9 kap. av 1920

års förslag. Från gällande rätt skiljer sig förslaget i likhet med de tidigare

först och främst därutinnan, att odling av oskiftat kärr, mosse eller annan

oländig mark skall vara verkställd före den nya lagens ikraftträdande för att

delägare skall erhålla den särskilda förmån, varom i paragrafen talas. Vidare

uppställes icke någon särskild rätt för delägare att, därest han eljest

efter erhållet lov uppodlat oskiftad mark, således icke kärr etc., behålla densamma;

hans rätt med avseende å dylik mark begränsas till att han, i hän
-

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

delse densamma vid skiftet frångår honom, utan att han erhåller gottgörelse

i lika väl odlad och hävdad jord, åtnjuter vanlig odlings- och hävdeersättning.

I förhållande till 1920 års förslag utvisar paragrafen en omredigering i

förtydligande syfte.

7 §■

Denna paragraf motsvarar 76 och 77 §§ skiftesstadgan samt 7 § i 9 kap.

av 1920 års förslag. Från gällande rätt skiljer sig paragrafen därigenom, att

den i förstnämnda lagrum föreskrivna normen för ägotilldelning vid utbrytning

av skogsfångs- och mulbetesservitut icke bibehållits, något som emellertid

med hänsyn till stadgandet i nästföljande paragraf i kapitlet torde vara

av ringa praktisk betydelse. Vidare hava enligt förslaget förrättningsmännen

att i första hand bestämma delningsgrunden vid servitutsutbrytning, under

det att enligt gällande skiftesstadga denna uppgift, där ej förening träffas,

tillkommer ägodelningsrätten.

I förhållande till 1920 års förslag föreligger icke någon olikhet.

8 8.

Denna paragraf motsvarar 19 kap. 4 § byggningabalk^! samt återgiver

utan förändring 8 § i 9 kap. av 1920 års förslag.

10 kap.

Om undantag: av mark från skifte samt om bildande av servitut

vid skifte. 1

1 8-

Denna paragraf motsvarar 66 § skiftesstadgan samt 1 § ävensom föreskrift

i 3 § i 1920 års förslag. Från såväl gällande rätt som nämnda förslag föreligger

den skillnad, att enligt paragrafen undantag av mark för tillgodoseende

av de behov, varom i första stycket talas, får äga rum allenast där bildande

av servitut för behovets tillfredsställande icke lämpligen kan äga rum. Till

en början skall således konstateras, att bildande av servitut icke bör komma

i fråga; först sedan så skett, må beslut fattas om undantag av mark. Stadgandet,

vilket lärer giva uttryck åt en uppfattning, avvikande från den, vilken

hittills på förevarande område i lagstiftningen kommit till synes, har tillkommit

i anledning av lantmäteristyrelsens senaste utlåtande.

Att undantag av mark, där sådant förekommer, icke må göras vidlyftigare

än behovet för varje fall kräver, lärer med förslagets ovan angivna ståndpunkt

ligga i sakens natur. Skulle så anses lämpligt, torde erinran i ämnet genom

cirkulär från lantmäteristyrelsen kunna meddelas vederbörande förrättningsmän.

I den mån de intressen, vilka 66 § skiftesstadgan avser att tillgodose, icke

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr S8. 231

skyddas genom förevarande paragraf, torde stadgandena i 2 § erbjuda tillräcklig

säkerhet.

1 tredje stycket av 1 § lämnas föreskrift om undantag av samfällt strömfall.

I materiellt hänseende torde denna föreskrift icke innebära någon nyhet

i förhållande till gällande rätt; strömfall ingår givetvis under uttrycket »andra

lägenheter» i 66 § andra punkten skiftesstadgan. I 1920 års förslag återfinnes

motsvarande föreskrift i 3 § av 10 kap.

Denna paragraf saknar direkt motsvarighet i gällande rätt, men motsvaras

j 1920 års förslag av 2 § i 10 kap. Från gällande rätt skiljer sig förslaget

härutinnan, att frihet lämnats delägarna att i allmänhet för gemensamt behov

avsätta mark av oskifto, dock att — och häri avviker förslaget från de tidigare

— sådant är medgivet allenast under förutsättning att behovet ej lämpligen

kan tillgodoses genom bildande av servitut. Beträffande förslagets sålunda

intagna ståndpunkt hänvisas till lantmäteristyrelsens senaste utlåtande.

Vad ovan anförts därom att undantag av mark ej må tilltagas vidlyftigare

än behovet kräver, gäller givetvis jämväl om undantag för ändamål, som i

förevarande paragraf avses. Även åligger det förrättningsmännen att tillse att

ändamål, för vilket undantag av mark kommer i fråga, verkligen representerar

ett delägarnas — och inga andras —- gemensamma intresse. Angående

delägarnas beslutanderätt, se 17 kap. 1 § första stycket i förslaget. Andra

punkten av första stycket av paragrafen innefattar en nyhet i förhållande

till de tidigare förslagen, men torde däremot icke innebära något för gällande

rätt främmande, jfr N. J. A. 1914: 483. Beträffande innehållet i nämnda

punkt hänvisas till lantmäteristyrelsens senaste utlåtande. Vad beträffar paragrafens

andra stycke synes närmare redogörelse för dess innehåll ej erfordras.

I fråga om en i förhållande till 1920 års förslag företagen ändring hänvisas

till berörda yttrande.

3 §.

Denna paragraf motsvarar 68 ävensom 82 §§ i gällande skiftesstadga samt

3 § i 10 kap. i 1920 års förslag. Gällande rätts ställning till de frågor, som

beröras i förevarande paragraf av förslaget, torde kunna vara föremål för

olika meningar. Så mycket torde emellertid kunna sägas beträffande innebörden

av ovan omnämnda två paragrafer i skiftesstadgan att, där å ägolott,

som utlagts genom någon form av laga delning, finnes eller till densamma

lyder »lägenhet» av det slag, som i paragraferna omnämnes, vare sig

lägenheten utgöres av naturtillgång i orört skick eller jämväl av anläggning för

dess utnyttjande, lägenheten icke får genom skiftesläggningen avhändas ägolotten,

utom under de i 82 § skiftesstadgan angivna förutsättningar. Bibehålies anläggningen

åt ägolotten — från skiftesstadgans ståndpunkt det normala förhållandet

— då skall, där ej skiftesläggningen så anordnas, att lägenheten

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

faller inom ägolottens gränser, ägaren vara berättigad att såsom särskilt undantag

erhålla utmål till densamma, därvid han emellertid givetvis är pliktig

att för utmålet vidkännas avdrag å ägolottens övriga tilldelning. Det markområde,

som sålunda tillägges honom såsom utmål, inräknas icke i det antal

skiften, som utläggas för hans ägolott och graderas på vanligt sätt, d. v. s.

utan hänsyn till den särskilda naturtillgång, vilken giver lägenheten dess

värde. Självklart är, att ovan omförmälda föreskrifter i skiftesstadgan icke

hava avseende å det fall, att »lägenhet» av förut omnämnt slag utgör särskild

fastighet; för sådant fall lärer någon svårighet icke uppkomma, enär

dylik lägenhet uppenbarligen i regel icke kan indragas i skiftet och i varje

fall skall utläggas såsom särskild ägolott.

Huru förhåller det sig emellertid med »lägenhet» av det slag, som i 68 och

82 §§ skiftesstadgan säges, och belägen å vid sämjedelning utlagd lott? Årdylik

lägenhet att betrakta såsom innehavaren enskilt tillhörig, så att övriga

skiftesdelägare däri ingen lott äga? Rörande praxis ställning till denna fråga

må hänvisas till rättsfall i N. J. A. 1909 sid. 210. Emellertid torde ett

för alla förhållanden giltigt svar på förenämnda spörsmål svårligen kunna

givas; hänsyn lärer böra tagas till omständigheterna i varje särskilt fall.

Vad förslagets ställning beträffar, skiljer den sig först och främst så till

vida från gällande rätt, som ovillkorlig rätt för delägare alt behålla sådan

»särskild lägenhet», som ovan avses, föreligger allenast i det fall, att densamma

på något sätt tagits i bruk. Endast i sådan händelse är delägare berättigad

att, där lägenheten icke enligt skiftesläggningen faller inom hans

ägolott, såsom enskilt undantag erhålla för lägenheten erforderligt utmål av

mark. Har den särskilda nyttighet, som giver lägenheten dess värde, icke

tagits i bruk, är ägaren emellertid lika fullt skyddad mot förlust; hans rätt

tryggas av stadgandena i It kap. 3 § samt 14 kap. 11 § i förslaget. En särställning

intager emellertid delägare enskilt tillhörigt strömfall; detta skall åt

honom bibehållas även om han icke vidtagit åtgärd för detsammas utnyttjande.

För den allmänna uppfattningen torde även ett outbyggt strömfall

framstå såsom en nyttighet av särskilt slag, vilken icke kan i skiftesväg frånhändas

ägaren, låt vara att full gottgörelse lämnas för dess värde.

Beträffande frågan, huruvida ej blott laga delning utan iiven sämjedelning

grundar rätt för delägare att betrakta inom lotten befintlig »särskild lägenhet»

såsom sin enskilda tillhörighet, intager förslaget den ståndpunkt, att så är

förhållandet i fråga om sådan sämjedelning, vilken kommit till stånd innan

den nya lagen trätt i kraft. Att detta ståndpunktstagande i frågan om sämjedelnings

betydelse i viss mån innebär en nyhet i förhållande till gällande

rätt, torde vara sannolikt. I förhållande till 1920 års förslag, vars ställning

till föreliggande fråga emellertid icke kommit till fullt tydligt uttryck, innefattar

förslaget jämväl en förändring, då av föreskriften i 14 kap. 11 § av

berörda förslag lärer framgå, att enligt sistnämnda förslag varje sämjedelning

medförde rätt för innehavaren att anse inom lotten befintliga naturtillgån
-

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38. 233

gar eller eljest i särskilt avseende värdefulla ägor såsom sin enskilda tillhörighet.

I övrigt torde förevarande paragraf i förhållande till 1920 års förslag innehålla

allenast redaktionella olikheter. Hörande innehållet av paragrafen hänvisas

till i lagrådet avgivna yttranden.

Att under vissa förhållanden den i förevarande paragraf stadgade rätt för

innehavare av sämjevis utlagd lott att behålla därå befintlig, i bruk tagen

naturtillgång kan vara förenad med skyldighet för honom att gälda viss

ersättning till övriga delägare, framgår av 14 kap. 11 § tredje stycket av

förslaget.

1 §■

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande skiftesstadga, motsvarar

4 § i 10 kap. av 1920 års förslag. I fråga om paragrafens innehåll

hänvisas till lagrådets yttrande.

Beträffande paragrafens 1 mom. må anmärkas, att fall torde kunna förekomma,

då det visserligen låter sig göra, att för samtliga delägare i samfälld

skog utlägga i skiftestekniskt avseende tillfredställande lotter, men där det

likväl ur allmänt ekonomisk synpunkt och vid bedömande på längre sikt

framstår såsom för vederbörande fastigheters intresse tjänligast, att skogen

bibehålies såsom gemensam. För sådana fall har emellertid bildande av gemensamhetsskog

icke ansetts böra mot bestridande kunna genom skiftesmyndighets

beslut framtvingas. Vad angår stadgandet i tredje stycket av 1 mom.

må allenast anmärkas, att där beträffande samfälld skogsmark skiftesmyndigheten

icke ansett sig böra föreskriva bildande av gemensamhetsskog, det knappast

synes böra tillkomma en majoritet av delägare att med för minoriteten

bindande verkan genomdriva beslut därom. 5

5 §■

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande rätt, motsvarar 5 §

i 10 kap. av 1920 års förslag. I det fall att till ägolott, vilken avstått mark

till gemensamhetsskog, vid skiftet lägges ytterligare skogsmark, som icke ingår

i nämnda skog, bör tydligen avverkningsrätt, vilken må besvära ägolotten,

i första hand utövas å nyssnämnda ägolotten tilldelade skogsmark; i

händelse densamma räcker till för tillgodoseende av avverkningsrättsinnehavarens

rätt, erfordras tydligen icke, att mark å gemensamhetsskogen avsättes

för avverkningsrättens utövande. Från ägolotten A har exempelvis upplåtits

rätt till avverkning å det till densamma hörande skogsskiftet a; avverkningsrätten

omfattar däremot icke det A likaledes tillhöriga skogsskiftet b. Vid

skifte å det skifteslag, till vilket A hör, beslutas att gemensamhetsskog skall

bildas, och i densamma ingå A:s gamla skogsskiften a och b, men för A

utlägges utom dess andel i gemensamhetsskogen ett enskilt skogskifte c, vilket

tillfullo motsvarar det förra skogsskiftet a. A har med andra ord till ge
-

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

mensamhetsskogen avstått skogsmark, motsvarande skogsskiftet b, och har

vid skiftesläggningen i stället för a erhållit ett annat skogsskifte. Vid nu omnämnda

förhållanden är avverkningsrättsinnehavaren givetvis pliktig att utöva

sin avverkningsrätt å det skogsskifte, som utlagts för den ägolott, från vilken

avverkningsrätten upplåtits, och något bestämmande av område å gemensamhetsskogen

för rättighetens utövande lärer icke vara av nöden. Någon rätt

att avverka just å den mark, som förut utgjort skogsskiftet a, tillkommer

honom icke, lika litet som han skulle varit därtill berättigad i händelse marken

lagts till annan ägolott. Med hänsyn till vad nu anförts har i andra stycket

av förevarande paragraf inskjutits orden »där sådant för behörigt tillgodoseende

av vederbörandes rätt prövas nödigt».

6 §•

Denna paragraf, vilken saknar direkt motsvarighet i gällande rätt, har icke

heller någon motsvarighet i 1920 års förslag. Emellertid har ej sällan förekommit,

att vid skifte fiske undantagits såsom gemensamt, varför stadgandet

i förhållande till gällande rätt ej torde innebära någon nyhet. Angående detsammas

tillkomst hänvisas till vid behandlingen av 1920 års förslag inom

lagrådet uttalade meningar.

7 §•

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande skiftesstadga, motsvarar

6 § i 10 kap. av 1920 års förslag, vari allenast företagits en oväsentlig

redaktionell jämkning i och för vinnande av överensstämmelse med uttryckssättet

i 11 kap. 2 § sista stycket. 8 9

8 §•

Paragrafen, vilken visserligen saknar motsvarighet i skiftesstadgan men icke

innebär någon nyhet i förhållande till gällande rätt, motsvarar 7 § i 10 kap.

av 1920 års förslag. I fråga om innehållet av paragrafen hänvisas till vad

vid 1 och 2 §§ anförts.

9 §.

I gällande rätt motsvaras förevarande paragraf av förordningen den 29

januari 1850 angående vägbyggnadsskyldigheten i vissa fall efter verkställda

laga skiften samt, såvitt sista stycket angår, av 67 § i gällande skiftesstadga.

I 1920 års förslag motsvaras paragrafen av 8 § i 10 kap.

Från gällande rätt skiljer sig förslaget i förevarande del först och främst

däri, att i detsamma principiellt fastslås att delägarna skola deltaga i kostnaderna

för vägbyggnad efter tv de vid skiftet ägolott njutit. Av förenämnda förordning

lärer framgå att för närvarande dylika kostnader principiellt sett

skola drabba den eller de delägare, vilkas behov vägen egentligen tillgodoser,

där ej kostnaderna uppgå till alldeles särskilt högt belopp. Vidare hava

förrättningsmännen enligt förslaget att fördela ej blott anläggningskostnaden

s. 235 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr HS.

235

utan även kostnaden för framtida underhållet av vägen, under det att enligt

nyssnämnda förordning deltagandet i underhållskostnaden regleras efter vad

i allmänhet gäller beträffande underhåll av väg.

Då bidrag av allmänna medel till vid laga skifte beslutad väganläggning

erhålles, allenast i händelse kostnaden för väganläggning blivit av förrättningsmännen

uppskattad, torde man kunna utgå från att begäran om kostnadsförslags

upprättande i de flesta fal! framställes. Se kungörelsen den 8 juni

1823 (nr 238).

Från 1920 års förslag skiljer sig föreliggande paragraf därutinnan, att det

ej kräves enhällighet mellan delägarna, för att förrättningsmännen skola vara

skyldiga att upprätta plan och kostnadsförslag, varom ovan är talat. Fn vav

delägare synes böra äga rätt att föranleda dylik åtgärd.

Vad angår tredje stycket må hänvisas till 1918 års förslag sid. 274-,

Arbete, som avses i tredje stycket, ingår bland dem, vilka behandlas i 7

kap. av gällande vattenlag. Enligt 36 § i nämnda kapitel skall, där två eller

flera skola med skilda andelar taga del i dikningsföretag samt överenskommelse

ej träffas, huru och under vilka villkor arbetet må göras, därom inhämtas

besked vid syneförrättning, varom i 10 kap. av berörda lag stadgas.

Visshet föreligger icke, att lantmätare innehar kompetens såsom förrättningsman

vid dylik syn. Det lärer således icke höra komma i fråga att ovillkorligen

föreskriva, att i samband med skiftet möjligen föreliggande dikningsfråga

skall i sin helhet utredas; i begränsad utsträckning synes emellertid

utredning böra under vissa förutsättningar komma till stånd. Uppdrag för

lantmätaren att upprätta plan och kostnadsförslag för dikningsarbetes utförande

innebär givetvis icke beslut om arbetets ovillkorliga utförande i enlighet

med planen och förslaget; åt en var delägare har ju tillerkänts möjlighet

att genom sitt yrkande föranleda dylikt uppdrag för lantmätaren. Planen

och förslaget iiro väl snarare avsedda att bilda underlaget för en delägarnes

överenskommelse i frågan. Kommer dylik överenskommelse icke till

stånd, torde planen och förslaget hava förlorat sin betydelse, och delägarna

hava att för dikningsfr&gans behandling anlita den utväg, som anvisas avvattenlagen.

I sammanhang härmed må framhållas, att det tydligen icke tillkommer

ägodelningsrätten att exempelvis i anledning av besvär taga någon

befattning med plan eller kostnadsförslag, varom nu talats.

Att, där andra än skiftesdelägarna kunna komma i fråga att deltaga i dikningsarbete,

lantmätaren icke bör befatta sig med upprättande av plan eller

kostnadsförslag till arbetet, lärer vara tydligt.

10 g.

Paragrafen, vilken saknar motsvarighet i gällande skiftesstadga samt utan

förändring återgiver 9 § i 1920 års förslag, syftar på föreskriften i 6 § i

förordningen den 29 november 1867 angående forntida minnesmärkens fredande

och bevarande.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kung!,. Maj:t,s proposition Nr 38.

11 KAP.

Om vad såsom inrösnings- och avrösningsjord räknas och om ägors

gradering m. m.

Beträffande rubriken å förevarande kapitel är endast att anmärka, att då

förslaget i huvudsak upptagit gällande skiftesstadgas system för ägors uppskattning,

nämnda rubrik erhållit en därmed överensstämmande formulering.

1 §■

Denna paragraf motsvarar 60 § skiftesstadgan samt 1 § i 11 kap. av 1920

års förslag. Från gällande rätt skiljer sig förslaget i sak allenast därigenom,

att begreppet impediment icke i förslaget upptagits, utan ersatts genom föreskriften

i 10 kap. 7 §; i förhållande till 1920 års förslag utvisar förslaget

allenast en oväsentlig redaktionell olikhet.

2 §•

Denna paragraf motsvarar 64 § skiftesstadgan samt 2 § i 11 kap. av 1920

års förslag. Från gällande rätt skiljer sig förslaget genom föreskrifterna om

bestämmande i vissa fall av jämförelsetal mellan gradtalen för bästa inrösnings-

och bästa avrösningsjord, vilken föreskrift emellertid i sak knappast

innebär något annat än den i 79 § omförinälda särskilda uppskattning, samt

om värdesättning i penningar i vissa fall av viss ytenhet av bästa inrösningsoch

bästa avrösningsjord. Likaså innebär det i tredje stycket upptagna stadgande

en nyhet i förhållande till gällande rätt.

Vad angår stadgandet i sista stycket praktiseras även för närvarande, ehuru

utan direkt stöd i lag, att ägor, vilka jämlikt 85 § andra stycket skiftesstadgan

icke ingå i skifte, ävensom vid äldre delning för gemensamt behov

undantagen mark, vilken vid omskifte fortfarande bibehålies såsom gemensamt

undantag, icke göres till föremål för gradering.

Beträffande frångåendet av det i 1920 års förslag liksom i de tidigare förslagen

upptagna system för ägors uppskattning hänvisas till lagrådets utlåtande.

Åsättande av jämförelsetal, angivande inbördes förhållandet mellan gradtal,

vilka åsatts den bästa inrösnings- och den bästa avrösningsjorden, eiffordras,

där ägolott, i den mån sådant jämlikt 13 kap. 3 § i förslaget må anses tillstöt,

tillägges avrösningsjord i stället för inrösningsjord eller tvärtom. Sådant

byte av inrösningsjord mot avrösningsjord kan tydligen jämväl komma i fråga

vid ägoutbyte, ehuru det även där endast kan anses tillåtet i synnerligen

begränsad omfattning. Har jämförelsetal, på sätt nu nämnts, blivit bestämt, och

erfordras för ändamål, varom exempelvis i 13 kap. 2 § andra stycket sägs,

att bestämmande av värde i penningar för ytenhet av bästa jord äger rum,

s. 237 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

237

kräves det naturligtvis allenast, att ytenhet av bästa inrösningsjord åsättes

dylikt värde, då ju med användande av berörda jämförelsetal värdet å motsvarande

ytenhet bästa avrösningsjord omedelbart erhålles.

Vad angår tredje stycket av förevarande paragraf har i detsamma ej upptagits

den i 1920 års förslag förefintliga bestämmelsen att även i det fall att

skifteslagets ägor visserligen ej i sin helhet men dock till huvudsaklig del

hava värde i avseende, varom i 3 § förmäles, vid graderingen hänsyn skall

tagas jämväl till sådant värde. Oavsett vanskligheten att avgöra, i vilka fall

sådant värde skulle anses finnas hos »huvudsaklig del» av ägorna, skulle

ifrågavarande stadgande föranleda åtskilliga svårigheter vid tillämpningen;

särskilt lärer, där innehavet icke skall utgöra delningsgrund, ett dylikt stadgande

vara ägnat att väsentligen försvåra en rättvis och lämplig skiftesläggning.

Sista stycket i 2 § i 11 kap. av 1920 års förslag har icke upptagits i förevarande

förslag. I de fall, då gradering av mark, som i berörda stycke omförmäles,

kräves för skiftets behöriga verkställande, torde nämnda mark rätteligen

komma att tillhöra skifteslaget och sålunda utan vidare bliva föremål för

gradering.

3 §.

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande skiftesstadga, återgiver

med några oväsentliga redaktionella jämkningar 3 § i 11 kap. av 1920

års förslag.

Enligt stadgandet i 21 kap. 20 § i förslaget utgör beslut om ägors gradering

föremål för särskild talan i den mån fråga är om delning av s. k. primärt

skifteslag; goda skäl torde ock tala för ett stadgande i sådan riktning.

Visserligen kunna samma skäl ej åberopas såsom stöd för föreskrift om rätt

till särskild talan mot beslut i fråga om uppskattning av värde, varom i förevarande

paragraf sägs; det är ju här fråga om uppskattning icke för ägotilldelning

utan för likvid. Då emellertid uppskattning av dylikt värde ofta torde

komma att företagas i samband med graderingen och för den allmänna uppfattningen

i viss mån te sig såsom ett led i densamma, samt det synes vara

fördelaktigt att frågan om nu avsedda uppskattning så tidigt som möjligt

kommer till slutligt avgörande, har i fråga om rätten till särskild talan beslut

rörande uppskattning av särskilt värde, varom nu är sagt, jämnställts med

beslut rörande gradering. Däremot har beträffande rätt till fullföljd av talan

mot ägodelningsrätts beslut uppskattning, varom nu är sagt, icke synts böra

jämnställas med gradering, såsom framgår av stadgandet i 21 kap. 50 § av

förevarande förslag.

4 §.

Denna paragraf motsvarar föreskrift i sista punkten av 64 § skiftesstadgan

samt 4 § i 11 kap. av 1920 års förslag. Förefintliga olikheter i förhållande

till såväl gällande rätt som 1920 års förslag äro allenast sådana, vilka hava

sin grund i nyinförda eller förändrade uppskattningsformer.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts proposition Nr :iti.

5 §.

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande skiftesstadga, motsvarar

utan ändring i sak 5 § i 11 kap. av 1920 års förslag. Ehuru utan

stöd i skiftesstadgan förfar man vid hemmansklyvningar icke sft sällan så,

att tidigare vid laga" skifte verkställd gradering användes, men ett beslut

härom måste, för att kunna anses lagligen grundat, föregås av noggrann undersökning

av ägorna i och för fastställande av den äldre graderingens fortfarande

användbarhet.

6 §

Denna paragraf motsvarar 43 § första stycket i gällande skiftesstadga samt

6 § i 11 kap. av 1920 års förslag. Från gällande rätt skiljer sig förslaget

allenast däri, att utförliga bestämmelser angående ägobeskrivning icke ansetts

böra införas i själva lagen.

'' §•

Denna paragraf, till vilken motsvarighet saknas i skiftestadgan, återgiver

utan förändring 7 § i 11 kap. av 1920 års förslag. Givetvis är det närmast

allenast gradtalet å de särskilda ägofigurerna, som för delägarna är av intresse,

icke ägofigurernas uppskattningsinnehåll.

8 §■

Denna paragraf, till vilken direkt motsvarighet i skiftesstadgan icke finnes,

återgiver utan förändring 8 § i It kap. av 1920.

12 KAP.

Om liävdeförteckning.

1 §•

Denna paragraf motsvarar 43 § andra stycket i gällande skiftesstadga samt

1 § i 12 kap. av 1920 års förslag. Från gällande rätt skiljer sig förslaget

därutinnan, att, ehuruväl delägarnas underskrift å hävdeförteckningen är önskvärd,

enbart den omständigheten, att delägare vägrar sin underskrift, icke i

något fall är av beskaffenhet att föranleda hävdeförteckningens underställning

till ägodelningsrätt. Om emellertid osäkerhet förefinnes i fråga om vilken delägare

hävdar viss äga, torde ofta nog jämlikt 3 kap. 12 § i förslaget spörsmålets

underställning till ägodelningsrätt icke kunna undgås, bl. a. enär frågan om

hävden kan inverka på likvidfrågornas bedömande. Då enligt gällande rätt

underställning av hävdeförteckning till ägodelningsrätt i allmänhet måste äga

rum, där delägare vägrar sin underskrift å sådan förteckning, samt sådan

vägran väl ofta har sin grund i tvist rörande hävden, skiljer sig förslaget i

förevarande del i sak föga från skiftesstadgans ståndpunkt. Se i övrigt 1911

års betänkande sid 168.

s. 239 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

239

Från 1920 års förslag skiljer sig förslaget dels däri, att föreskriften om

angivande i hävdeförteckningen om nyttjanderätt uteslutits, vilket emellertid

icke bör så förstås, att ej anteckning bör göras angående inom skifteslaget

förefintliga, för viss tid eller för livstid avsöndrade lägenheter; dels ock däri

att, i överensstämmelse med av lantmäteristyrelsen gjord hemställan, föreskrift

meddelats om införskaffande av delägarnas underskrift å hävdeförteckningen.

13 KAP.

Om skiftcsläggning och utflyttning.

1 §•

Denna paragraf, vilken saknar direkt motsvarighet i gällande skiftesstadga,

motsvarar 1 § i 13 kap. av 1920 års förslag, vari allenast en oväsentlig redaktionell

jämkning vidtagits. Se 1911 års betänkande sid. 169.

2 §.

Paragrafen återgiver med oväsentliga redaktionella jämkningar 2 § i 13

kap. av 1920 års förslag. I gällande skiftesstadga saknas motsvarighet till

paragrafen, utom såvitt angår dess första stycke, vilket motsvarar föreskrift

i 79 § i berörda stadga.

Beträffande förhållandet mellan föreskriften i 1 kap. 19 § första stycket

samt sista punkten i andra stycket av förevarande paragraf, må anmärkas,

att det enligt förstnämnda föreskrift är medgivet, att från delaktighet i område,

som med föreskriften avses, mot vederlag utesluta delägare, som i området

äger andel, under det att i förevarande paragraf regleras huruledes

fastighet, vilken vid skifte av dylikt område faktiskt erhåller del däri sig tilllagd,

kan mot vederlag få vidkännas minskning i vad fastigheten rätteligen

tillkommer.

Förfarande enligt andra stycket av nu behandlade paragraf förhindras icke

därav att vid ägoutbyte tillämpning ägt rum av 8 kap. 2 § i förslaget.

Delägare, som på sätt i förevarande paragraf sägs erhåller mindre ägobelopp

än vad honom tillkommer, är givetvis även berättigad till gottgörelse i

de hänseenden, varom i 14 kap. av förslaget förmäles. Detta lärer emellertid

framgå av föreskrifterna i nämnda kapitel. 3

3 §.

Denna paragraf motsvarar 79 § i gällande skiftesstadga samt 3 § i 13 kap.

av 1920 års förslag. I förhållande till gällande rätt föreligger knappast någon

egentlig ändring i sak utom så till vida, som förslaget väl får anses erbjuda

något större frihet vid ägotilldelningen än vad berörda paragraf i skiftesstadgan

åtminstone från början avsett att medgiva. I förhållande till 1920 års

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

förslag utvisar förslaget en i förtydligande syfte företagen redaktionell jämkning.

Det önskvärda däri, att jämväl en förut allenast sämjevis utlagd ägolott

vid skiftet icke erhåller sådan sammansättning, att den mindre än förut ägnar

sig för den art av hushållning, vartill den användes, får givetvis, i den män

innehavet enligt sämjedelningen icke utgör delningsgrund vid skiftet, ej hindra

att ägolotten beträffande de olika ägoslagen får vidkännas den minskning

i förhållande till dess förutvarande innehav, vartill den vid skiftet använda

delningsgrunden samt hänsynen till rättvis och lämplig skiftesläggning föranleda.

I anledning av utav lantmäteristyrelsen i dess senaste utlåtande gjord erinran

har åt paragrafen givits en formulering, varigenom berörda regel kommit

till uttryck.

4 §.

Denna paragraf motsvarar för förslagets del i viss mån de detaljerade föreskrifterna

i 80 § skiftesstagdan samt återgiver utan förändring 4 § i 18 kap.

i 1920 års förslag.

5 §.

Denna paragraf, vilken har motsvarighet i 91 § skiftesstadgen, återgiver

med oväsentliga redaktionella jämkningar 5 § i 13 kap. av 1920 års förslag.

Jämför vidare lantmäteristyrelsens cirkulärskrivelse den 8 december 1922.

6 §.

Denna paragraf, till vilken direkt motsvarighet icke finnes i gällande skiftesstadga,

återgiver med en oväsentlig redaktionell jämkning 6 § i 13 kap.

av 1920 års förslag. Med paragrafen må jämföras sista stycket av 7 § i första

kapitlet av förevarande förslag ävensom 84 § skiftesstadgan.

7 §.

Denna paragraf motsvarar 87 och 88 §§ i gällande skiftesstadga samt återgiver

med en mindre jämkning av enbart redaktionel art de två första styckena

av 7 § i 13 kap. av 1920 års förslag. Från gällande rätt skiljer sig

förslaget i likhet med de tidigare därutinnan, att underställning till ägodelningsrätten

icke erfordras, även om antalet skiften enligt skiftesplanen överstiger

det för normala fall tillåtna. Se härutinnan 1911 års betänkande sid.

172. Tredje stycket av 7 § i 13 kap. av 1920 års förslag bar icke upptagits

i förevarande förslag. I stället har i 20 § införts bestämmelse om angivande

i protokollet av de förhållanden, vilka utövat huvudsakligt inflytande vid

skiftesplanens utarbetande. Beträffande den sålunda vidtaga ändringen hänvisas

till lantmäteristyrelsens senast avgivna utlåtande. 8

8 §.

Denna paragraf, vilken saknar direkt motsvarighet i gällande skiftesstadga,

återgiver 8 § i 13 kap. av 1920 års förslag. I förhållande till gällande rätt

s. 241 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

241

torde föreskriften i förevarande paragraf i viss mån innefatta en nyhet; angående

rättspraxis ställning i frågan må hänvisas till rättsfall, refererade i

N. J. A. 1922, sid. 35, samt N. J. A. 1921, sid. 63.

9 §.

Denna paragraf motsvarar 81 § i gällande skiftesstadga samt 9 § i 13 kap.

av 1920 års förslag. Från skiftesstadgans bestämmelser skiljer sig paragrafen

genom föreskriften om meddelande av bestämmelser till skydd mot onödigt

intrång å den tjänande fastigheten. Med detta stadgande må jämföras 4 § i

lagen den 14 juni 1907 om servitut.

Från 1920 års förslag skiljer sig förevarande paragraf därutinnan, att enligt

det senare bestämmelser, varom ovan sägs, icke obligatoriskt skola vid skiftet

givas; de skola meddelas allenast i den mån så lämpligen kan ske. Därest,

såsom ofta nog torde vara fallet, hinder av ett eller annat slag möter mot

att meddela dylika föreskrifter, är den tjänande fastighetens intresse i allt fall

skyddat genom förenämnda stadgande i lagen om servitut.

10 §.

Denna paragraf motsvarar föreskrift i 83 § i gällande skiftesstadga samt

10 § i 13 kap. av 1920 års förslag. Vad beträffar paragrafens första stycke,

torde detsamma icke innebära någon nyhet i förhållande till gällande skiftesstadga

(jämför 1918 års förslag sid. 287). Andra stycket saknar däremot motsvarighet

i gällande rätt.

I förhållande till 1920 års förslag utvisar förevarande paragraf, bortsett från

sista punkten av andra stycket, skiljaktigheter av allenast redaktionell natur.

Beträffande nämnda punkt torde, med hänsyn till föreskrifterna i 17 kap. 2 §,

ett uttryckligt stadgande om rätt för delägarna att träffa förening vara på

sin plats.

11 §■

Denna paragraf, vilken givetvis saknar motsvarighet i gällande rätt, återgiver

11 § i 13 kap. av 1920 års förslag.

Då enligt 11 § i förslaget till lag om sammanläggning i vissa fall av fastigheter

å landet yttrande i sammanläggningsärende, där sammanläggning avses

skola ske i samband med laga skifte, skall infordras från vederbörande förrättningslantmätare,

är det givetvis lämpligt att vid anmälan, varom i förevarande

paragraf är fråga, sökanden tillhandahåller förrättningslantmätaren

den utredning i sammanläggningsärendet, sökanden kan åstadkomma, på det

att förrättningslantmätaren må kunna bedöma först och främst huruvida ärendet

synes kunna avgöras inom något så när kort tid och sammanläggningen

sålunda ske i samband med skiftet, samt vidare om ur synpunkten av de

intressen, lantmätaren har att företräda, hinder mot sammanläggningen synes

möta. Kan lantmätarens yttrande åtfölja ansökningen till ägodelningsdomaren,

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 31 käft. (Nr 38.) 16

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

behöver givetvis i allmänhet infordrande av vidare yttrande från förrättningslantmätaren

icke ske, där ej särskilda förhållanden annat föranleda.

12 §.

Denna paragraf motsvaras i gällande skiftesstadga närmast av 86 § men

saknar direkt motsvarighet i 1920 års förslag. I sak torde emellertid de i

paragrafen upptagna föreskrifterna överensstämma med vad enligt sistnämnda

förslag är avsett att gälla.

Från gällande rätt skiljer sig förevarande förslag i likhet med de tidigare

först och främst därigenom, att enligt detsamma delningen vid skifte skall

ske mellan de särskilda jordregisternumren. Det är alltså enligt förslaget icke

tillåtet att, såsom för närvarande torde kunna ske, för delägare, vilken inom

ett och samma hemmansnummer innehar två eller flera under särskilda jordregisternummer

upptagna, vid skifte utbrutna fastigheter eller delar av sådana,

utlägga en enda ägolott, utan så är att sammanläggning, på sätt nyss omförmälts,

kommer till stånd i samband med skiftet.

Inom varje särskilt jordregisternummer skall i regel för var delägare utläggas

en lott. För närvarande torde principiellt gälla, att inom varje hemmansnummer,

vilket ju ock utgör ett jordregisternummer, en ägolott för varje delägare utlägges;

denna regel tillämpas emellertid icke i den utsträckning, att utläggande

av gemensam ägolott för exempelvis en hemmansdel och en för alltid avsöndrad

lägenhet inom samma hemmansnummer anses medgivet. Ej heller

orde komma i fråga att, därest skifte äger rum å ett skifteslag, inom vilket

vissa förut utbrutna ägor delats genom ägostyckning och andra genom hemmansklyvning,

utlägga gemensam ägolott för delägare, vilken innehar dels en

ägostyckningslott och dels en hemmansklyvningslott eller en icke utbruten del

av en sådan, låt vara att samtliga ägor tillhöra ett och samma hemmansnummer.

Men om däremot någon innehar exempelvis två genom hemmansklyvning

eller storskifte utbrutna lotter inom samma hemmansnummer, torde

han vid ett skifte, i vilket dessa ägor ingå, för desamma få allenast en ägolott

åt sig utlagd. Förslagets ståndpunkt att till grund för skiftet lägga indelningen

i jordregisternummer lärer få anses mera konsekvent samt mera betryggande

för ordning och reda i fastighetsförhållandena och därigenom även

för åtskilliga rättsägares, exempelvis inteckningshavares, intressen.

I sista stycket angivas de förutsättningar, under vilka delägare, som innehar

visst till läge och gränser bestämt, men ej lagligen utbrutet område, kan

få detsamma utbrutet direkt vid laga skiftesförrättning. Det synes givet, att,

då utbrytning av sådant område strängt taget skulle ske medelst avstyckning,

utläggande av detsamma eller av enligt uppskattning däremot svarande ägor

endast kan ske, så vida det befmnes att laga hinder mot dess utbrytande

genom avstyckning icke skulle hava mött. Förrättningsmännen hava alltså att

taga i övervägande, huruvida områdets avskiljande från stamfastigheten står

i överensstämmelse med vad i 19 kap. angående avstyckning sägs, därvid

s. 243 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 38.

243

särskilt föreskrifterna i 2 och 3 §§ lära komma i betraktande. Först om det

befinnes att avstyckning av området från vederbörande stamfastighet lagligen

kunnat ske, samt området således kunde hava gått in i skiftet såsom eu

genom avstyckning bildad fastighet eller möjligen i berörda egenskap ställts

utanför skiftet, hava förrättningsmännen att medgiva områdets utläggande såsom

särskild ägolott vid skiftet. Givetvis är det emellertid ingalunda säkert

att just de ägor, fångeshandlingen avser, komma att för ägaren utläggas;

huruvida så sker eller icke blir en skiftesläggningsfråga, men enligt stadgandet

i 9 kap. 2 § andra stycket skall för området i varje fall utläggas vad emot

detsamma enligt uppskattning svarar.

Enligt 12 och 13 §§ i förslaget till lag om vad iakttagas skall i avseende

å införande av lagen om delning av jord å landet är det tänkbart, att ägaren

av jordområde, varom nu är sagt, kunnat vara berättigad att för dess utbrytande

anlita ägostycknings- eller jordavsöndringsinstitutet. Härtill synes

emellertid i förevarande sammanhang icke böra tagas hänsyn; har ägaren

valt att med anlitande av nya lagen söka få sitt område direkt utlagt vid

laga skifte, bör han få underkasta sig att hans anspråk på att få området

utbrutet till särskild fastighet därvid bedömes enligt den nya lagens stadganden.

Därest hans ansökning avslås, är han givetvis oförhindrad att utan

sammanhang med skiftet vidtaga de åtgärder för realiserande av sitt ägokrav,

vartill fog må förefinnas.

I övrigt hänvisas beträffande innehållet av förevarande paragraf till inom

lagrådet angivna yttranden.

13 §.

Denna paragraf, till vilken någon direkt motsvarighet icke finnes i gällande

skiftesstadga, motsvarar 12 § i 13 kap. av 1920 års förslag. Paragrafen innehåller

i förhållande till gällande rätt icke någon nyhet, se rättsfall, refererade

i N. J. A. 1906 sid. 314 samt 1908 sid. 416. I förhållande till 1920 års förslag

utvisar paragrafen endast redaktionella förändringar, verkställda i förtydligande

syfte.

Första stycket syftar närmast på det fall, att ägor, vilka vid skiftes- eller

styckningsförrättning avsatts såsom för delägarna gemensamma eller eljest

bilda samfällighet för sekundära skifteslag, undergå skifte. Ägorna skola

då i första hand fördelas mellan de ägolotter, som utbrutits samtidigt med

att ägorna avsatts, eller eljest i första hand ingått såsom delägare i samfälligheten.

Om emellertid — och härom handlar paragrafens andra stycke —

någon eller några av dessa ägolotter i sin tur undergått laga delning, skall

skiftet å samfälligheten föras djupare, så att en var av de fastigheter, vilka

vid den senare laga delningen uppkommit, erhåller på densamma belöpande

andel i de samfällda ägorna utbruten. Denna sista uppdelning är emellertid

icke obligatorisk. Dels kan det nämligen medgivas ägarna av de fastigheter,

i vilka den ursprungliga ägolotten uppdelats, att behålla på sagda ägolott

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

belöpande andel i de samfällda ägorna såsom för sig gemensam, nämligen

om de alla därom äro ense, dels kan det tänkas att utskiftning av andelen

möter hinder i någon av de i 1 kap. av förslaget intagna föreskrifterna. Det

lärer nämligen kunna tänkas att skiftesmännen jämlikt grunderna för första

stycket av 14 § ävensom 15 § i berörda kapitel finna dylik utskiftning icke

böra äga rum, samt förty vägra tillstånd till densamma. I dylikt fall skall

givetvis, där delägare är missnöjd med nämnda vägran, frågan behandlas i

den i 4 kap. av förslaget föreskrivna ordning.

Tredje stycket syftar på de fall, då samfällda ägor skiftas mellan primära

skifteslag, t. ex. då samfälld skogsmark skiftas mellan flera byar, vilka tillsammans

utgöra ett skogelag. Varje by såsom delägare skall erhålla vad på

densamma efter delningsgrund och uppskattning belöper, och andelen för den

by, som undergått laga delning, skall utskiftas så djupt, som den eller de

delningar, för vilka byägorna varit föremål, sträcka sig, i den mån ej förening

eller förrättningsmännens beslut träda hindrande i vägen. Vid fråga om skifte

av å by belöpande andel i skogsmark kan givetvis ofta stadgandet i 10 kap.

4 § 1. komma i betraktande; i andra fall lärer fråga om skiftets djup få avgöras

med tillämpning av 1 kap. 9 eller möjligen 15 § i förslaget. Självfallet

kan inom de olika hemmansnumren delningen av ägor, varom nu är fråga,

komma att sträcka sig olika djupt, allt efter som vederbörande jordeboksenhet

själv varit föremål för laga delningsförrättningar.

Det är icke sällsynt, att andelar för byar, hemman eller hemmansdelar i

oskiftad skogsmark blivit föremål för försäljning och sålunda i äganderättshänseende

icke följa vederbörande stamfastigheter åt, vilket förhållande observerats

i 11 § av förslaget till promulgationslag. Även där dylik överlåtelse

ägt rum, skall vid skifte å skogsmarken ovanberörda regel följas. En person,

vilken förvärvat å tre hemmansnummer i en by belöpande andelar i oskiftad

skogsmark, har således icke rätt att vid skifte å skogsmarken erhålla vad å

dessa andelar av skogsmarken belöper utlagt i en ägolott.

Har varje särskilt hemmansnummer efter överlåtelsen undergått klyvning,

lärer det dock ej vara behövligt att vid skiftet å skogsandelen gå ända därhän

att utlägga de andelar, som skolat belöpa å de vid klyvningen uppkomna

lotterna, för sig. Till dessa lotter såsom sådana har ju icke hört någon andel

i skogsmarken; därest upplåtelsen av hemmansnumrets andel lagfarits, har

denna andel registrerats såsom en från hemmansnumret avsöndrad lägenhet.

I den mån lägenheter av nu antytt slag förekomma, skall vid skiftet å skogsmarken

regeln om utläggande av ägolott för jordregisternummer iakttagas. I

övrigt lära icke lagfarna upplåtelser av nu antytt slag, vilka således icke givit

upphov till särskilda registernummer, böra behandlas sålunda, att för vederbörande

fastighet utlägges den tillkommande ägovidd, vilken därefter får utbrytas

till särskild fastighet genom jordavsöndring eller avstyckning.

s. 245 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 38.

245

14 §.

Denna paragraf, vilken saknar direkt motsvarighet i gällande skiftesstadga,

motsvarar 14 § i 13 kap. av 1920 års förslag. I förhållande till gällande rätt

innefattar paragrafens första stycke givetvis en nyhet. Vad beträffar andra

stycket torde detsamma jämväl i viss mån skilja sig från vad för närvarande

får anses gälla. Därest ägolott eller skattetal gemensamt äges av flera personer,

utan att någon uppdelning efter andelstal å de särskilda delägarna ägt

rum, torde intet hinder möta mot utläggande för delägarna av gemensam ägolott,

varemot då varje delägare för sig äger visst skatte- eller annat andelstal

utläggande för en var av dem av särskild ägolott lärer böra äga rum. Med

andra ord: tre personer, vilka gemensamt äga 72 mantal, kunna erhålla gemensam

ägolott åt sig utlagd, varemot, om en var av dem äger Ve mantal,

var och en bör erhålla sin andel utbruten såsom särskild fastighet. Förslaget

giver däremot jämväl i sistnämnda fall delägarna rätt att på begäran erhålla

gemensam ägolott åt sig utlagd, dock under förutsättning att ägorna höra under ett

och samma jordregisternummer. Skulle förhållandet vara sådant att exem

pelvis två särskilda jordregisternummer ägas av tre personer gemensamt, och

fråga uppstår om skifte av en för, bland andra, dessa jordregisternummer

såsom samfälld avsatt torvmosse, möter enligt förslaget icke heller hinder att

utlägga de å dessa jordregisternummer belöpande andelar i mossen i gemensam

ägolott om blott lämpligt skifte för övriga delägare därigenom ej hindras;

det bildas med andra ord en mindre samfällighet, i vilken allenast

dessa nummer äga del. Fn dylik åtgärd lärer icke enligt gällande rätt vara

tillåten.

Åtgärd, varom i sista punkten av föregående stycke sägs, kan synas stå i

motsättning till föreskrifterna i 13 § i förevarande kapitel. Denna motsättningär

dock endast skenbar; det krav på reda i jordredovisningen, vilket ligger

bakom berörda föreskrifter, har ingalunda eftergivits genom det i sista punkten

av andra stycket i 14 § gjorda medgivandet. Skiftet av det samfällda undantaget

skall ske i anslutning till förefintlig fastighetsindelning inom stamskifteslaget,

ehuru det tillätes, att två eller flera av fastigheterna icke erhålla sina

andelar utbrutna; här föreligger således ett medgivande av i viss mån samma

slag som det i andra stycket av 13 § förefintliga. Nämnda stycke föranleder

exempelvis, att om en vid laga delning, varvid utlagts ägolotterna A, B, C

och D, såsom samfälld undantagen torvmosse skall undergå skifte, samt D

numera är kluven i lotterna Da, Db och De, den på D belöpande andel, om

delägarna så önska, kan utläggas oskiftad såsom en enda lott; enligt sista

punkten av 14 § andra stycket medgives, att för A och B utlägges gemensam

ägolott, därvid naturligtvis av skifteshandlingarna skall tydligt framgå,

att med de å A och B belöpande andelarna sålunda förfarits; likaledes kan

med användande av samma bestämmelse de å Da och Db belöpande

delarna i mossen utläggas gemensamt, under det att De erhåller sin andel

utbruten.

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Beträffande 1920 års förslag medgavs i 14 § i 13 kap. utläggande av gemensam

ägolott för flera delägare allenast där sådan åtgärd äskades för särskilt

ändamål såsom gemensam försäljning eller dylikt. Emellertid tilläts utläggande

av gemensam ägolott jämväl för flera registernummer, dock att, där fråga

ej var om vid lantmäteriförrättning såsom samfälld undantagen mark eller

därmed likställd, å kartan och i delningsbeskrivningen skulle utmärkas, vad

av ägolotten belöpte å de särskilda registernumren; stadgandet rörde således

i själva verket utläggande av flera ägolotter intill varandra, d. v. s. det fall,

varom 15 § i förevarande kapitel och föreskrift i 86 § skiftesstadgan handlar.

Beträffande förslagets förhållande till 1920 års förslag i denna del häHlvisas

till lagrådets yttrande.

15 §.

Denna paragraf motsvarar 86 § skiftesstadgan samt 13 § i 13 kap. av 1920

års förslag. Från gällande rätt skiljer sig förslaget först och främst härutinnan,

att den i förevarande paragraf delägare medgivna rätt icke är beroende

av huruvida de under särskilda jordregisternummer redovisade ägorna tillhöra

ett och samma hemmansnummer. I övrigt föreligger i själva verket föga skillnad

från innehållet i 86 § skiftesstadgan, om man bortser från att systemet

med den kamerala indelningen såsom grundläggande för skiftet icke bibehållits.

Att märka är att de särskilda jordregisternumren eller andelarna i dem

icke få vid skiftesläggningen betraktas såsom tillsammans utgörande én enhet,

utan för varje jordregisternummer eller andel i sådant skall utläggas en

ägolott, vilken för sig uppfyller de allmänna fordringarna i fråga om arrondering

och ägosammansättning; vad som är medgivet är allenast, att de en

och samma ägare tillhöriga ägolotterna såvitt möjligt läggas intill varandra.

Endast i det fall, att skifteslaget utgöres av samfällt undantag eller därmed

likställt område, är det medgivet, att andelar, vilka belöpa å särskilda jordregisternummer,

utläggas såsom en gemensam ägolott, vilket medgivande väl

får anses innebära allenast en naturlig konsekvens av föreskriften i 14 §

andra stycket sista punkten.

16 §.

Denna paragraf motsvarar 95 § skiftesstadgan samt 15 § i 13 kap. av 1920

års förslag. Paragrafen innebär i förhållande till såväl gällande rätt som 1920 års

förslag ett mildrande av utflyttningstvånget. Det är sålunda icke utan vidare nödvändigt

att, där man finner antalet skiften kunna för samtliga ägolotter nedbringas

till det normala allenast i händelse utflyttning äger rum, sådan åtgärd skall

tillgripas; olika skäl för och emot skola vägas mot varandra, därvid visserligen

skiftesläggningsintresset spelar en synnerligen viktig, men dock ej avgörande

roll. Endast där omständigheterna befinnas vara sådana, att för skifteslaget i

allmänhet fördelarna av utflyttnings verkställande i erforderlig omfattning äro

av större betydelse än därav uppkommande utgifter och övriga olägenheter

såsom minskad trevnad och dylikt, bör beslut om utflyttning fattas. Uppen
-

s. 247 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

247

barligen kunna förhållandena härutinnan ställa sig olika allt eftersom skifteslaget

helt eller till övervägande del består av verkliga jordbruksfastigheter,

bondehemman, eller flertalet fastigheter utgöres av smålägenheter, vilkas ägare

huvudsakligen söka sin utkomst såsom hantverkare eller arbetare av ett eller

annat slag. Vid beräkning av kostnaden lärer hänsyn böra tagas till kostnaden

i dess helhet, ej allenast till den del därav, som delägarna kunna

ensamma få vidkännas. Totalvinsten av utflyttningen bör sålunda vägas mot

totalkostnaden.

IV §■

Denna paragraf motsvarar 96 § i gällande skiftesstadga samt 16 § i 13 kap.

av 1920 års förslag. Från gällande rätt liksom från 1920 års förslag kan

måhända synas föreligga den skillnad, att vid utflyttningsskyldighetens bestämmande

enligt förevarande förslag hänsynen till lämpligt skifte ej tillmätes avgörande

betydelse. Sedan avgjort är, att utflyttning skall äga rum, skall frågan

om vilka delägare skola utflytta avgöras med hänsyn ej blott till befordrande

av lämpligt skifte utan ock till uppkommande kostnader. Det är sålunda

enligt förslaget möjligt att delägaren A kommer att förklaras skyldig att utflytta,

ehuru utflyttande av delägaren B ur skiftessynpunkt varit att föredraga;

så bör nämligen ske om B:s utflyttning skulle förorsaka väsentligen större

kostnader samt även med A:s utflyttning ett tillfredsställande skifte står att

vinna. I själva verket torde en dylik ståndpunkt i hög grad närma sig gällande

skiftesstadgas, liksom den ej heller lärer avvika från vad i sak avses

enligt 1920 års förslag. Emellertid må i detta sammanhang anmärkas att

varken förevarande förslag eller de tidigare innehålla stadgande om sådan

byggnadsbeskrivning, som i 96 § skiftesstadgan omtalas. Se härom 1911 års

betänkande sid. 176. Finner lantmätaren nödigt att upprätta uppskattningsinstrument

i en eller annan form över byggnader å ägolott, är det naturligtvis

honom obetaget att vidtaga dylik åtgärd.

Andra stycket i förevarande paragraf står i överensstämmelse med såväl

gällande rätt som 1920 års förslag. Sista stycket av 16 § i 13 kap. av sistnämnda

förslag återfinnes i 14 kap. 5 § av det förevarande.

Tredje stycket, vilket icke har motsvarighet i 1920 års förslag, torde i sak

icke innebära någon nyhet i förhållande till vare sig gällande rätt eller sistnämnda

förslag. Dess insättande har föranletts av lantmäteristyrelsen, därvid

emellertid föreskriften erhållit en avfattning, i viss mån avvikande från den

av styrelsen föreslagna.

18 §.

Paragrafen, vilken motsvarar föreskrift i 98 § skiftesstadgan samt 17 § i

13 kap. av 1920 års förslag, står i överensstämmelse med såväl gällande

rätt som 1920 års förslag.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

19 §.

Paragrafen, till vilken direkt motsvarighet icke finnes i skiftesstadgan, återgiver

utan förändring 18 § i 13 kap. av 1920 års förslag.

Någon nyhet lärer paragrafen icke innehålla, jämför 1911 års förslag sid. 176.

20 §.

Paragrafen motsvarar 92 § i gällande skiftesstadga och 19 § i 13 kap. av

1920 års förslag.

Vad angår de två första styckena i paragrafen föreligger icke någon avvikelse

från vare sig gällande rätt eller 1920 års förslag. Beträffande tredje

stycket hänvisas till vad vid 7 § anförts. Redogörelse, som i detta stycke

omtalas, lämnas i själva verket ofta nog redan för närvarande.

Vidkommande fjärde stycket innefattar detsamma en nyhet i förhållande

till såväl gällande rätt som de tidigare förslagen. Lantmäteristyrelsen har i

sitt utlåtande föreslagit i vissa fall obligatorisk, i andra fall fakultativ underställning

av skiftesplan till ägodelningsrätten. Då det emellertid kan befaras,

att ett stadgande av sådan innebörd skulle i ej få fall onödigtvis vålla betänklig

tidsutdrägt, samt behovet av en föreskrift av så genomgripande natur och

jämväl delvis vittgående konsekvenser knappast kan anses hava blivit till

fullo ådagalagt, har den föreslagna bestämmelsen icke ansetts böra upptagas

i förevarande förslag. I stället har stadgats, att den provisionella planen, efter

det densamma behandlats å sammanträde och eventuellt kompletterats eller

jämkats, av förrättningsmannen skall insändas till vederbörande överlantmätare

för att av honom granskas. Det är ej avsett, att överlantmätaren skall företaga

någon undersökning inom skifteslaget, utan allenast att han med tillgång

till konceptkarta, tilldelningslängd och delningsbeskrivning — att de nämnda

handlingarna icke behöva vara renskrivna är givet, delningsbeskrivningen

t. ex. är ju ännu icke definitiv —- skall å tjänsterummet granska skiftesplanen

samt undersöka huruvida densamma beträffande det antal skiften, som

tilldelats de särskilda delägarna, skiftenas läge och form, gemensamma undantag

etc. överensstämmer med lagens stadganden och delägarnas intresse. De

erinringar, vartill överlantmätaren finner anledning, bär han att bringa till

lantmätarens kännedom samtidigt med återsändandet av planen. Förrättningslantmätaren

är emellertid icke skyldig att ställa sig dylika erinringar till efterrättelse,

och i sista hand varder det, där förrättningsmannen lämnat erinringarna

utan avseende, ägodelningsdomaren resp. ägodelningsrätten som vid

prövning för fastställelse eller av besvär får taga ställning till frågan. Emellertid

kan givetvis tänkas inträffa, att fastställelsemyndigheten vid prövning

för fastställelse väl anser framställda erinringar i och för sig befogade men

dock ej finner den omständigheten, att de icke iakttagits, föranleda att fastställelse

må vägras å förrättning, mot vilken talan ej fullföljts och som i och

för sig icke kan anses vara annat än lagligen beskaffad.

s. 249 Kontrollera mot PDF

Eungl. Maj:ts proposition Nr 38.

249

21 §.

Paragrafen, vilken utan skiljaktighet i sak motsvarar 93 § i gällande skiftesstadga,

återgiver 20 § i 13 kap. av 1920 års förslag.

22 §.

Denna paragraf motsvarar 103 § i gällande skiftesstadga samt 21 § i

13 kap. av 1920 års förslag. I förhållande till gällande bestämmelser utvisar

paragrafen allenast oväsentliga skiljaktigheter. Delningsbeskrivning enligt förslaget

varder sålunda i viss mån utförligare, än vad skiftesstadgans föreskrifter

föranleda. Det praktiskt lämpliga i att delningsbeskrivningen upptager uppgifter

om servitut samt om delaktighet i från delningen undantagna ägor lärer

emellertid vara tydligt.

I förhållande till 1920 års förslag innebär den kompletterande föreskriften

i sista punkten av första stycket en nyhet, för vilken närmare redogörelse

emellertid icke torde vara av behovet påkallad.

23 §.

Paragrafen motsvarar 104 § i gällande skiftesstadga samt återgiver 22 § i

13 kap. av 1920 års förslag. Från gällande rätt skiljer sig förslaget liksom

de tidigare därutinnan, att upprättande av särskild beskrivning över gränsmärkena

icke är föreskriven. Föreskrifter om sättet för utmärkande av gränserna

mellan ägolotterna äro meddelade i ovan förut omförmälda mätningsförordning.

24 §.

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande skiftesstadga, återgiver

23 § i 13 kap. av 1920 års förslag. I förhållande till gällande rätt torde

paragrafen innehålla en nyhet. Stadgandet torde vara av betydelse såväl i de

fall, då mellan förvaltningsområden förefinnes bestämd, av fastighetsgränserna

oberoende gräns, som då gränsen för förvaltningsområdet sammanfaller med

och beror av fastighetsgräns, d. v. s. då sådant område utgöres av vissa

fastigheter.

14 KAP.

Om ersättningar mellan skiftesdelägare.

1 §■

Denna paragraf motsvarar stadgande i 97 § i gällande skiftesstadga samt

1 § i 14 kap. av 1920 års förslag. Paragrafen innehåller icke några förändringar

i förhållande till vare sig gällande rätt eller sistnämnda förslag. Jämför

1911 års betänkande sid. 178.

Angående understöd av allmänna medel till utflyttningar äro stadganden

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

meddelade i kungörelsen den 8 juni 1923 angående villkor för erhållande av

statsbidrag till lantmäteriförrättningar.

2 §.

Paragrafen, till vilken någon direkt motsvarighet icke förefinnes i gällande

skiftesstadga, om man ej såsom sådan vill räkna andra punkten av 98 § i

denna stadga, återgiver utan förändring 2 § i 14 kap. av 1920 års förslag.

Paragrafen torde icke innefatta någon nyhet i förhållande till gällande rätt.

Jfr 1911 års betänkande sid. 179.

3 §.

Denna paragraf motsvarar föreskrifter i 97 § skiftesstadgan samt 3 § i

14 kap. av 1920 års förslag. I förhållande till gällande rätt föreligger knappast

någon nyhet, liksom ej heller någon ändring i sak vidtagits beträffande

1920 års förslag.

4 §.

Denna paragraf, till vilken motsvarighet saknas i gällande skiftesstadga,

motsvarar 4 § i 14 kap. i 1920 års förslag. Andra punkten i första stycket

torde innefatta en nyhet i förhållande till gällande rätt. Jfr 1911 års betänkande

sid. 179.

5 §•

Denna paragraf motsvarar 99 § i gällande skiftesstadga samt sista stycket

av 16 § i 13 kap. ävensom 5 § i 14 kap. av 1920 års förslag. Förrättningsmännen

äga enligt förslaget att bestämma tid, inom vilken beslutad flyttning

skall vara slutförd. Särskild betydelse får ett dylikt bestämmande för den

händelse delägare åliggande utflyttningsskyldighet icke behöver fullgöras till

den tidpunkt, då de nya lotterna skola tillträdas. I dylikt fall lärer annan

delägare nämligen under viss tid få vidkännas intrång å någon del av sin

ägolott. Givetvis bör man i allmänhet söka ordna så, att utflyttningen i sin

helhet är fullgjord till den tid, då tillträde av de nya lotterna äger rum. För

det fall, att detta emellertid med avseende å vissa byggnader eller anläggningar

icke låter sig göra, har den delägare, vilken sålunda får vidkännas

intrång, i enlighet med av lantmäteristyrelsen gjord hemställan, förklarats

berättigad till ersättning för tiden från och med tillträdet av lotterna. Enligt

de tidigare förslagen skulle ersättning utgå allenast i händelse den för fullgörande

av flyttningen i allmänhet bestämda tid måste överskridas. 6

6 §■

Denna paragraf motsvarar 100 § i gällande skiftesstadga samt 6 § i 14 kap.

av 1920 års förslag.

Från såväl gällande rätt som de tidigare förslagen skiljer sig föreliggande

förslag därutinnan, att i paragrafen allenast utsäges, att under vissa förutsätt
-

s. 251 Kontrollera mot PDF

Nungl. Maj:ts proposition Nr 38.

251

ningar ersättning i de i paragrafen angivna hänseenden skall utgå. Paragrafen

stadgar nämligen, att de närmare föreskrifterna angående ersättningarnas beräknande

skola meddelas i administrativ ordning. Förslaget står i förevarande

avseende i överensstämmelse med den nya finska skifteslagstiftningen. I övrigt

hänvisas till av en ledamot av lagrådet uttalad mening.

Förslaget lämnar oavgjort i vad mån den ersättning, varom i första stycket

av paragrafen sägs, skall utgöra gottgörelse för det värde i odling och hävd,

som frångår delägare, eller för arbete och kostnad, som delägare nödgas nedlägga

på uppodling av odlingsmark, vilken skall träda i stället för av honom

frånträdd åker eller äng, eller på bättrande av jord i bristfälligt hävdetillstånd.

Det första alternativet inträder givetvis, där delägare frånträder

hävdade ägor utan att vederlag i jord tillfullo kommer honom till del,

vilket inträffar exempelvis vid sådant förfarande, om vilket i 13 kap.

2 § andra stycket i förslaget sägs, ävensom i fall, som i 9 kap. 6 § andra

stycket avses. Så till vida är emellertid förslagets ställning bestämd, att i

odlingslikvid icke skall intagas annan odlingsmark än den, vilken vid skiftet

går i utbyte mot åker eller äng. Härutinnan torde förslaget stå i överensstämmelse

med gällande skiftesstadga, jämför 1911 års betänkande sid. 181.

Att vid gradering av inrösningsjorden taga hänsyn till odlingsmarkens mer

eller mindre svårbrutna beskaffenhet torde icke stå i strid med praktiska

uppskattningsprinciper och lärer ej heller medföra kollision med föreskrifterna

i 11 kap. 2 § i förslaget. Därest vidare iakttages, att allt för svårbruten

mark över huvud taget icke intages bland inrösningsjorden, samt noggrant

beaktande skänkes föreskrifterna i 13 kap. 3 § av förslaget, torde rättsförluster

för delägarna icke vara att befara därav, att odlingsmark ej i större

utsträckning än ovan nämnts intages i likvid; att genom den antydda begränsningen

så långt ske kan förebygges att delägare erhåller ersättning för odling,

som han måhända icke någonsin verkställer, må i detta sammanhang även

erinras.

1 paragrafen behandlas jämväl den ersättning, som omtalas i sista punkten

av 107 § skiftesstadgan.

7 §•

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i skiftesstadgan, återgiver 7 §

i 14 kap. av 1920 års förslag. Jfr 1911 års betänkande sid. 183. 8

8 §•

Denna paragraf motsvarar 101 § i gällande skiftesstadga samt 8 § i 14 kap.

av 1920 års förslag. Andra stycket av paragrafen innehåller givetvis en nyhet

i förhållande till gällande rätt. I förhållande till 1920 års förslag utvisar sagda

stycke allenast redaktionella jämkningar.

Vad tredje stycket angår må anmärkas, att i skiftesstadgan på motsvarande

ställe talas allenast om bränntorvmosse.

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj:is proposition Nr 38.

9 §•

Denna paragraf motsvarar 101 § skiftesstadgan samt 9 § i 14 kap. av

1920 års förslag. Beträffande skiljaktighet från gällande rätt märkes, att skiftesstadgan

icke innehåller något stadgande angående maximitid för skogslikvids

gäldande i penningar. Maximitid för gäldande av likvid, som utgår i penningar,

har i enlighet med av lantmäteristyrelsen i dess senaste utlåtande gjord hemställan

satts till tio år. Vad angår maximitid för gäldande av likvid in natura, har

ändring ej vidtagits i förhållande till vare sig gällande rätt eller 1920 års förslag.

I anledning av vad lantmäteristyrelsen anfört angående likvidtagares anspråk

på ränta må anmärkas, att i den mån sådan rätteligen finnes böra tillkomma

honom, hänsyn härtill synes böra tagas vid ersättningens bestämmande. Därest

delägare avträder skog till värde av 2,000 kronor samt tillträder skog till

värde av 1,000 kronor, uppkommer för honom en ersättningsfordran å 1,000

kronor. Kan denna icke bestämmas att utgå omedelbart vid tillträdet av de

nya lotterna eller, där likviden ägt rum vid särskild förrättning, så snart

denna förrättning blivit slutligen fastställd, har likvidtagaren ett ränteanspråk

väl så befogat som det, vilket må tillkomma exempelvis likvidtagare in natura,

åt vilken kunnat omedelbart utmärkas likvidträd till ett värde, motsvarande

allenast halva likvidbeloppet. Att ränteanspråk, varom nu talats, vid likviden

tillgodoses, synes naturligt och lärer ej heller praktiskt sett erbjuda någon

svårighet; särskilt stadgande härom i lagen synes emellertid icke erfordras.

Vad beträffar föreskriften i andra styckets andra punkt synes det väl ej

heller enligt gällande rätt böra anses medgivet att i strid mot gällande bestämmelser

angående nyttjande av skog uttaga ståndskogslikvid, som skall

utgå in natura. Jfr rättsfall, refererat i N. J. A. 1915 sid. 93.

10 §.

Denna paragraf motsvarar föreskrift i tredje stycket av 101 § i gällande

skiftesstadga samt 10 § i 14 kap. av 1920 års förslag. I förhållande till gällande

rätt innefattar förslaget en utsträckning av rätten att till särskild förrättning

hänvisa bestämmandet av ersättningsfrågor.

I förhållande till 1920 års förslag utvisar paragrafen, förutom en mindre jämkning

av redaktionell natur, den avvikelse, att likvid i anledning av delning av

mosse jämväl må anstå till särskild förrättning ävensom att andra stycket av motsvarande

paragraf i berörda förslag icke upptagits i det förevarande. Ändringarna

hava företagits i anledning av hemställan från lantmäteristyrelsens sida.

I fråga om kostnad för förrättning, varom i förevarande paragraf sägs, om

dess avslutande, om fullföljd av talan däremot samt om fastställande av dylik

förrättning meddelas föreskrifter i 18 kap. 1 § sista stycket, 16 kap. 3 §,

21 kap. 24 § samt sistnämnda kapitel 40 och 41 §§ av förslaget.

s. 253 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

253

11 §■

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande rätt, motsvarar 11 §

i 14 kap. av 1920 års förslag. Beträffande i sistnämnda förslag vidtagna ändringar

hänvisas till inom lagrådet gjorda uttalanden.

Stadgandet i andra stycket torde i vissa fall vara ägnat att minska benägenheten

hos delägarna att begagna sig av den enligt stadgande i 9 kap. 3 § i

förslaget dem medgivna rätten att, där äldre sämjedelning förefinnes, genom

förening antaga innehavet enligt sämjedelningen till delningsgrund. Häremot

torde emellertid knappast ur rättslig synpunkt vara något att anmärka.

12 §.

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i gällande skiftesstadga, återgiver

12 § i 14 kap. av 1920 års förslag. Föreskriften innebär emellertid icke

någon nyhet i förhållande till gällande rätt så till vida, som ersättning för

närvarande givetvis skall utgå till innehavare av lägenhet, varom i paragrafen

är fråga, ehuru denne icke är berättigad att vid skiftet föra talan, utan talan

för lägenheten enligt 83 § skiftesstadgan skall föras av jordägaren. Det nya

i det förevarande stadgandet ligger däri, att fördelning av den till lägenheten

utgående ersättningen emellan jordägaren och lägenhetsinnehavaren äger rum

såsom en åtgärd vid skiftet; för närvarande torde dylik fördelning bliva en

sak emellan de båda intressenterna, och eventuell tvist dem emellan lärer få

avgöras av allmän domstol. Enligt förslaget torde tvist i frågan komma att

upptagas av ägodelningsrätt i anledning av besvär över förrättningsmännens

beslut.

13 §.

Paragrafen motsvarar bestämmelse i 54 § i gällande skiftesstadga samt

13 § i 14 kap. av 1920 års förslag. I förhållande till gällande rätt torde

förevarande paragraf innebära en inskränkning i den beslutanderätt, vilken

ansetts tillkomma delägarna; särskilt innefattar det i paragrafen intagna förbehåll

uppenbarligen en för närvarande icke förefintlig begränsning av delägarnas

beslutanderätt i fråga om likviderna. Den viktigaste skillnaden i

förhållande till gällande rätt är emellertid den att det enligt förslaget icke är

delägarna medgivet att besluta om grunderna för odlings- och hävdelikvider,

vilken beslutanderätt i åtskilliga fall, på sätt i de tidigare förslagen omnämnts,

visat sig leda till mindre tillfredsställande resultat. Vidare är det enligt förslaget

icke delägarna medgivet att t. ex. fatta beslut om ståndskogslikvids

utgörande in natura. I förhållande till 1920 års förslag innebär den delägarna

tillerkända rätt att förena sig om vissa pris å tjänstbarheter eller materialier

eller dylikt en utvidgning av deras beslutanderätt, vilken torde böra anses

lämplig, då delägarna på förevarande område torde besitta en ganska väsentlig

sakkunskap, liksom de ock böra vara väl i stånd att överblicka följderna av

ett beslut i förevarande frågor.

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

14 §.

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande rätt, återgiver 14 4?

i 14 kap. av 1920 års förslag med allenast den jämkning, att bland ersättningar,

vilka skola medtagas i den i paragrafen omförmälda vidräkning,

upptagits jämväl ersättning enligt 8 kap. 3 § i förslaget. För denna jämkning

synes särskild motivering icke erfordras.

15 §.

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande skiftesstadga, motsvarar

15 § i 14 kap. av 1920 års förslag. I fråga om förefintliga skiljaktigheter

mot sistnämnda förslag hänvisas till lagrådets yttrande.

Enligt föreliggande förslag gestaltar sig gången av förfarandet på följande

sätt: Lantmätaren konstaterar med hjälp av gravationsbevis, huruvida ägolott,

till vilken ersättningsbelopp enligt vidräkningens saldo skall utgå, vid tiden för

vidräkningens uppgörande är besvärad av inteckning samt efterser, där så är

fallet, huruvida ägolottens fordran överstiger en femtedel av ägolottens uppskattningsvärde

i penningar. Undersökning rörande inteckningsförhållandena

är visserligen icke enligt paragrafen ålagd förrättningsmannen såsom en skyldighet,

men bör dock företagas, helst lantmätaren eljest icke kan veta, huruvida

avlämnande av ett exemplar av vidräkningshandlingen eller utdrag därav

till överexekutor varder erforderligt ej heller vad eventuellt utdrag av vidräkningshandlingen

bör omfatta. Avlämnandet skall ske sedan sex månader

förflutit från ersättningens förfallodag. Sedan denna tid förflutit, kan nämligen

definitivt bestämmas, vilka rättsägare ersättningsbeloppen böra tillkomma.

Skall belopp gäldas genom avbetalningar i flera terminer, vilket framgår av

vidräkningshandlingen, sker avlämnandet då sex månader förflutit från första

förfallodagen.

Sedan överexekutor erhållit vidräkningshandlingen eller erforderligt utdrag

av densamma, har överexekutor att skaffa sig kännedom om vilka belopp

utbetalats till vederbörande ersättningstagare eller fortfarande innestå hos den

ersättningsskyldige eller eventuellt till honom återburits. Praktiskt taget torde

överexekutor nödgas framställa krav hos samtliga ifrågavarande ersättningsskyldiga,

därvid, då utbetalning redan ägt rum, den ersättningsskyldige har

att till sitt fredande uppvisa intyg, varom i paragrafen talats, eller ock, där

sådant intyg saknas och beloppet ej återburits, lämna anvisning på pant eller

borgen, som ställts för beloppets återbäring. Överexekutor uttager hos vederbörande

ersättningsskyldige de belopp, vilka antingen icke utbetalats till ersättningstagaren

eller som av denne återburits. Därest den ersättningsskyldige

utbetalt beloppet, men icke erhållit intyg, varom ovan sägs, och

har ej heller beloppet återburits, har överexekutor att uttaga detsamma av

ersättningstagaren, därvid givetvis först och främst bör anlitas av honom eventuellt

ställd pant, eller av hans borgensmän. Skulle den ersättningsskyldige i

strid mot lagens bestämmelse hava utbetalt ersättningsbeloppet utan att intyg

s. 255 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

255

om förbättringsarbeten avlämnats eller pant eller borgen ställts för dess återbäring,

lärer betalningen vara att anse såsom icke behörigen fullgjord, varför

beloppet torde kunna utan vidare uttagas hos honom.

Uttagandet av ersättningsbelopp bör givetvis icke onödigtvis ske genom

exekutiv åtgärd; skriftlig anmaning att till överexekutor inbetala beloppet bör

första hand tillställas den betalningsskyldige.

Att den betalningsskyldige genom att hos vederbörande utmätningsman

nedsätta belopp, som icke utan vidare må till ersättningstagaren utbetalas,

kan göra sig fri från vidare besvär med ärendet, framgår av 16 § i förevarande

kapitel.

16 §.

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande rätt, motsvarar 16 §

i 14 kap. av 1920 års förslag. Vidtagna jämkningar äro av redaktionell natur.

17 §•

Denna paragraf motsvarar föreskrift i 102 § i gällande skiftesstadga samt

17 § i 14 kap. av 1920 års förslag.

De stadganden, som åsyftas, återfinnas i kungörelsen den 4 maj 1827, i

vissa delar ändrad genom kungörelsen den 31 oktober 1879. Med hänsyn till

de ersättningar, vilka enligt förevarande förslag tillkomma, och till vilka

gällande skifteslagstiftning saknar motsvarighet, torde ovan först omförmälda

författning, därest förevarande förslag upphöjes till lag, böra undergå viss

omarbetning.

15 KAP.

Om tillträde av ägolotterna.

1 §■

Denna paragraf motsvarar 107 § skiftesstadgan samt 1 § i 15 kap. av

1920 års förslag. Från gällande rätt skiljer sig förslaget dels genom föreskriften

att, där överenskommelse om tillträdet ej kommit till stånd samt

klander å skiftet ej anförts, tillträdet skall ske först sedan skiftet fastställts,

dels ock genom stadgandet att, där klander av skiftet anföres, ägodelningsrätten

har att bestämma tiden för tillträdet. Se härom 1911 års betänkande

sid. 193. Först berörda föreskrift innefattar avvikelse jämväl från 1920 års

förslag; i fråga om densamma hänvisas till lantmäteristyrelsens senast avgivna

utlåtande. Den i sista punkten av andra stycket föreliggande skiljaktigheten

från 1920 års förslag är av allenast redaktionell betydelse.

2 §.

Denna paragraf motsvarar föreskrift i 107 § av gällande skiftesstadga samt

2 § i 15 kap. av 1920 års förslag. Paragrafen innefattar icke någon ändring

i förhållande till vare sig gällande rätt eller till 1920 års förslag.

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38

3 §■

Denna paragraf, till vilken motsvarighet icke finnes i gällande skiftesstadga,

återgiver utan förändring 3 § i 15 kap. av 1920 års förslag.

4 §.

Denna paragraf motsvarar 108 § i gällande skiftesstadga samt återgiver

utan ändring 4 § i 15 kap. av 1920 års förslag. Ändring av gällande rätt är

icke avsedd; avtal i strid mot föreskrifterna om tid för tillträde skall således

fortfarande vara utan rättslig betydelse. Vägran av tillträde av ägolott föreligger

naturligtvis icke i det fall att delägare på grund av bestämmelserna

om tid för fullgörande av utflyttning eller anstånd därmed å annan delägares

ägolott under någon tid efter tillträdet har kvar byggnad eller anläggning.

16 KAP.

Om skiftes avslutande samt om utförande av föreskriven ändring i

verkställt skifte.

1 §•

Denna paragraf motsvarar föreskrifter i 105 § i gällande skiftesstadga

samt 1 § i 16 kap. av 1920 års förslag. Skiljaktighet föreligger icke från

vare sig gällande rätt eller det tidigare förslaget. Bestämmelser om utmärkande

av gränserna mellan ägolotterna finnas meddelade i gällande mätningsförordning.

2 §•

Denna paragraf motsvarar föreskrifter i 105 § skiftesstadgan samt återgiver

2 § i 16 kap. av 1920 års förslag med den ändring, att fristen för lantmätaren

att avlämna ett exemplar av skifteshandlingarna satts till femton dagar

efter slutsammanträdet. Se härom lantmäteristyrelsens senast avgivna utlåtande.

Från gällande rätt skiljer sig förslaget därutinnan, att enligt detsamma handlingarna

icke nödvändigtvis behöva utgivas å avslutningssammanträdet, samt

att lantmätaren, där delägarna icke kunna enas i val av mottagare av skifteshandlingarna,

har att härutinnan träffa avgörande. Sista stycket representerar

jämväl en nyhet i förhållande till gällande rätt. Jfr 1911 års betänkande

sid. 194 samt 1918 års förslag sid. 308. 3

3 §•

Denna paragraf motsvaras av föreskrift i andra stycket av 105 § i gällande

skiftesstadga samt återgiver utan förändring i sak 3 § i 16 kap. av 1920 års

förslag. Paragrafen skiljer sig från gällande rätt så till vida, som enligt förslaget

likvidförrättningar kunna i större utsträckning än för närvarande är

medgivet äga rum efter skiftets fastställande. Beträffande ägoutbyte utan

samband med laga skifte m. m. se förslaget 20 kap. 6 §.

s. 257 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

257

4 §.

Paragrafen, vilken saknar motsvarighet i gällande rätt, återgiver 4 § i 16

kap. av 1920 års förslag. Jfr 1911 års betänkande sid. 195 samt 1918 års

förslag sid. 309.

5 §•

Denna paragraf motsvarar första punkten av 106 § skiftesstadgan samt 5 §

i 16 kap. av 1920 års förslag. Från gällande föreskrifter skiljer sig paragrafen

därigenom att den fixerade tidsbestämmelsen i skiftesstadgan i förslaget

utbytts mot ordet skyndsamt. Från 1920 års förslag avviker förslaget allenast

genom det förbehåll, som föranledes av andra stycket i 6 § i kapitlet.

6 §•

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt, dock att andra stycket i

viss mån motsvarar sista punkten av 106 § skiftesstadgan. I 1920 års förslag

motsvaras paragrafen av 6 § i 16 kap. Från gällande rätt skilja sig föreskrifterna

i paragrafen genom att möjlighet öppnats att i viss utsträckning

ersätta brist i jord med penningar, ävensom därigenom, att den ägodelningsrätten

i gällande skiftesstadga tillagda befogenhet att under vissa förhållanden

låta omedelbart verkställa påbjuden rättelse i skifte inskränkts att gälla de

fall, då rättelse skall äga rum medelst ersättning i penningar. Från 1920 års

förslag skiljer sig paragrafen därigenom, att i första stycket insatts ordet

»obehörigen» för att markera, att delägare rätteligen, exempelvis genom tilllämpning

av 13 kap. 2 § andra stycket i förslaget, kan hava erhållit mindre

ägobelopp än honom enligt delningsgrund tillkommit, ävensom genom tillsättandet

av andra stycket. I sammanhang härmed må anmärkas, att då

tillämpning av förberörda stadgande, så långt lagligen kan ske, ägt rum, möjlighet

att enligt nu förevarande paragraf verkställa rättelse medelst ersättning i

penningar icke torde föreligga.

Då ägodelningsrätten lärer begagna den i andra stycket antydda utvägen

allenast, där den konstaterade bristen i tilldelning till någon eller några delägare

befunnits vara den enda felaktigheten i skiftet, lärer ägodelningsrätten

i regel, sedan rättelsen verkställts, finna sig oförhindrad att fastställa förrättningen.

Då ägodelningsrätten genom meddelande av föreskrift om rättelses

verkställande, på sätt ovan sägs, antingen ger beslut i anledning av besvär

eller vägrar fastställelse å ej överklagat skifte i oförändrat skick, kan mot

beslutet givetvis fullföljas talan enligt 21 kap. 51 § första stycket.

V §•

Denna paragraf motsvarar 115 § i gällande skiftesstadga samt 7 § i 16 kap.

av 1920 års förslag. Från gällande rätt skiljer sig förslaget genom den kortare

frist, som för utlämnande av karta fastställts så vitt angår skifte å

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 31 höft. (Nr 38.) 17

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

sekundärt skifteslag, samt från 1920 års förslag därigenom, att berörda frist,

i anseende till framställda anmärkningar, satts till sex i stället för tre månader.

Vid paragrafens avfattande har iakttagits att, på sätt av föreskrift i

21 kap. av förslaget framgår, beslut om fastställelse av skifte i vissa fall

kan göras till föremål för besvär.

17 KAP.

Om delägares och förrättningsmäns rätt att besluta i skiftesfrägor.

1 §■

Denna paragraf motsvarar 54 § i gällande skiftesstadga samt 1 § ävensom

andra stycket av 2 § i 17 kap. av 1920 års förslag. Från gällande rätt skiljer

sig förevarande stadgande genom de inskränkningar, vilka vidtagits beträffande

delägarnas beslutanderätt. Delägarnas inflytande i fråga om tvångsägoutbyte

har, såsom förut nämnts, minskats genom att fråga därom skall

av förrättningsmännen på eget initiativ upptagas; delägarna kunna enligt

förslaget icke genom att besluta att ej yrka på ägoutbyte avskära möjligheten

därtill. Vidare — och detta är det viktigaste — har frågan om bestämmande

av delningsgrunden så gott som helt och hållet undandragits delägarnas

beslutanderätt. Delägarnas rätt att träffa förening rörande likvider har

även väsentligen inskränkts.

I förhållande till 1920 års förslag erbjuder förevarande förslag icke någon

skiljaktighet i sak; en omredigering har emellertid verkställts i förtydligande

syfte. Paragrafen har avseende allenast på de skiftesfrågor, vilka behandlas

i 5, 10 och 15 kapitlen av förslaget. Såsom exempel på frågor, rörande vilka

särskilda regler för beslutanderätten meddelats, må nämnas de frågor, som

beröras i 10 kap. 4 § 2 samt 15 kap. 1 § andra stycket.

2 §■

Denna paragraf motsvaras liksom den föregående av föreskrifter i 54 § i

gällande skiftesstadga; den har jämväl motsvarighet i första stycket av 2 §

i 1920 års förslag. Paragrafen ger uttryck åt samma princip, som ligger till

grund såväl för gällande rätt som för 1920 års förslag. I paragrafen behandlas

skiftesfrågor, vilka icke avhandlas i 5, 10 och 15 kapitlen av förslaget,

och rörande dessa frågor utsäges, att, där ej genom särskild bestämmelse

beslutanderätten i dylik fråga reglerats på annat sätt, nämnda rätt tillkommer

förrättningsmännen. Såsom exempel på dylika särskilda föreskrifter kunna

anföras bestämmelserna i 8 kap. 4 § samt stadgande i 9 kap. 3 §. 3

3 §.

Denna paragraf motsvarar 55 § i gällande skiftesstadga samt återgiver

med allenast ett av föreskriften i 2 kap. 1 § första stycket betingat tillägg

s. 259 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition Nr 38.

259

de två sista styckena i 2 § i 17 kap. av 1920 års förslag. Skiljaktighet från

gällande rätt föreligger — bortsett från berörda tillägg — allenast så till vida,

som föreskriften i andra stycket av paragrafen saknar direkt motsvarighet i

gällande skiftesstadga. Emellertid torde skiftesman icke uraktlåta att meddela

delägarna underrättelse huruledes talan mot beslut, som ej underställningsvis

bringas under ägodelningsrättens prövning, må fullföljas.

18 KAP.

Om fördelning av skifteskostnader.

1 §•

Denna paragraf motsvarar 110 § samt föreskrift i 41 § i gällande skiftes

stadga ävensom 1 § i 18 kap. av 1920 års förslag. Skiljaktighet från gällande

rätt föreligger genom den möjlighet att för vissa fall vid kostnadernas fördelning

verkställa viss jämkning, som öppnats genom föreskriften i andra

stycket av paragrafen. Jämför 1911 års betänkande sid. 202. Ägare av jord,

som avses i berörda stycke, torde i följd av nämnda stadgande aldrig kunna

få vidkännas mindre men väl större del av kostnaderna, än vad enligt första

stycket skulle fallit på hans lott. Den del av kostnaderna, som bör gäldas

av i tredje och fjärde styckena omnämnda intressenter, lärer först böra uppskattas

och avräknas, varefter återstoden fördelas å de egentliga delägarna.

I det belopp, som sålunda avräknas, ingå kostnaderna för i samband med

skiftet verkställda rågångsregleringar och ägoutbyten, i den mån de icke falla

på skiftesdelägarna. Lämpligen böra väl över dessa kostnader särskilda räkningar

uppsättas. Enligt förordning den 31 december 1920 gäldas lantmätare

tillkommande resekostnads- och traktamentsersättning av statsmedel. Angående

bidrag av allmänna medel till skiften och hemmansklyvningar, se kungörelsen

den 8 juni 1923 angående villkor för erhållande av statsbidrag till lantmäteriförrättnin

gar.

Från 1920 års förslag skiljer sig förevarande paragraf genom att sista stycket

tillagts samt vissa mindre jämkningar av allenast redaktionell betydelse

verkställts.

2 §•

Paragrafen motsvarar 111 § i gällande skiftesstadga samt återgiver utan

förändring 2 § i 18 kap. av 1920 års förslag. I paragrafen åsyftade stadganden

återfinnas i 3 § i kungörelsen den 4 maj 1827 samt 3 § i lantmäteritaxan

den 22 juni 1920.

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

AVD.

Om avstyckning.

19 KAP.

1 §•

Denna paragraf motsvarar 2 §, 20 § 1 mom. 22 och 23 §§ i 1896 års lag

om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring, bestämmelser i 29 §

1 och 2 mom. i samma lag, 5 kap. 1 § i 1917 års lag om fastighetsbildning

i stad samt 22 kap. 1 § i 1920 års förslag.

Från 1896 års lag skiljer sig förslaget, förutom däri att de nuvarande ägostycknings-

och jordavsöndringsinstituten liksom enligt 1918 och 1920 års

förslag ersatts av ett nytt jorddelningsinstitut, avstyckning, därigenom, att den

frihet, att genom ägostyckning uppdela en fastighet i på marken bestämda

delar, som enligt gällande rätt är medgiven oberoende av huruvida avtal om

överlåtelse av de särskilda lotterna eller några av dem föreligger, icke bibe

hållits beträffande avstyckning. Å andra sidan fordras icke, såsom vid jordavsöndring,

ovillkorligen överlåtelseavtal. Överensstämmelse mellan ägostycknings-

och jordavsöndringsinstituten å ena, samt det föreslagna avstyckningsinstitutet,

å andra sidan, föreligger däri, att genom samtliga institut kommer

till stånd avskiljande av på marken bestämd ägovidd. Med ägostyckningsinstitutet

överensstämmer avstyckningen därutinnan, att densamma konstruerats

såsom en lantmäteriförrättning, vilken göres till föremål för prövning och

fastställelse av skiftesmyndighet; med jordavsöndring erbjuder avstyckningen

likhet så till vida, som efter avstyckningen en stamfastighet kvarstår såsom

bärare av mantalet; någon begränsning av rätten till avstyckning att avse

högst viss del av fastighets ägovidd har emellertid icke föreslagits utom så

vitt angår visst undantagsfall. Fullständigt nytt i förhållande till gällande rätt

är givetvis stadgandet om avstyckning av ägovidd för sammanläggning med

annan fastighet. Med upptagande av detta institut, vilket första gången föreligger

i 1920 års förslag, har särskilt avsetts att tillgodose vissa för de nordliga

delarna av riket speciella intressen, ehuru institutet givetvis torde kunna

få betydelse även för övriga delar av landet. Se 1920 års betänkande sid.

288 o. ff.

Från 1920 års förslag skiljer sig förslaget genom den större frihet att avstycka

jord jämväl utan att upplåtelseavtal föreligger, vilken förevarande förslag

medgiver.

Ett verkligt och fullt legitimt intresse för vederbörande jordägare att även

utan stöd av upplåtelseavtal erhålla avstyckning synes föreligga, då han avser

att på en gång avskilja mark till ett flertal nya fastigheter. Genom sådan

avstyckning vinnes besparing i kostnad och möjlighet öppnas att utföra för
-

s. 261 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

261

rättningen efter viss plan. Det är visserligen sant, att ingenting hindrar jordägaren

att först låta uppgöra plan för fastighetsindelningen inom ett bestämt

område och sedan, i den mån de planerade fastigheterna försäljas, ombesörja

avstyckning av desamma eller överlämna detta åt köparen, men kostnaderna

torde vid ett sådant förfaringssätt ställa sig högre, än om avstyckning i

ett sammanhang av samtliga fastigheter äger rum. Det synes knappast förefinnas

något skäl att ej lämna jordägaren fritt val mellan dessa förfaringssätt,

allenast man tillser att den plan, efter vilken avstyckningen sker, är av sådan

beskaffenhet att berättigade fordringar från det allmännas sida genom

densamma varda tillgodosedda. Vad dessa fordringar beträffar har man att

observera, att jorddelningsförrättning av styckningskaraktär för bildande på

en gång av ett antal särskilda fastigheter ofta är inledning till samhällesbildning

i större eller mindre skala, samt att, även bortsett härifrån, ett behörigt

tillgodoseende av de nybildade fastigheternas intressen i vissa speciella hänseenden

ur social och hygienisk synpunkt måste anses vara av den vikt, att

lagstiftningen härutinnan bör ingripa reglerande. I detta sammanhang må

erinras om stadsplanelagstiftningskommitténs år 1920 avgivna betänkande,

vari upptages, bland annat, förslag till ändring i lagen den 12 maj 1917 om

tillägg till 1896 års lag om hemmansklyvning m. m. ävensom om det av

byggnadsstyrelsen över 1920 års förslag till jorddelningslag avgivna yttrande.

På nu angivna synpunkter äro andra stycket av förevarande paragraf samt

12 § sista stycket i 19 kap. av förslaget grundade.

Då i berörda stycke av nu behandlade paragraf talas om för mindre jordbruk

avsedda fastigheter har detta sin förklaring däri att, såsom ock av sammanhanget

lärer framgå, härmed avses fastigheter, till vilka visserligen hör ett

mindre, för jordbruk i liten skala utnyttjat ägoområde, men vilka i övrigt

stå fastigheter för bostadsändamål synnerligen nära och väl kunna tänkas

jämte dylika fastigheter ingå i samhälle med tätare bebyggelse.

Att i fall, där jordägare icke väljer att söka avstyckning i ett sammanhang

av ett flertal ägovidder, skapa trygghet mot att sådan jorddelning, som utgör

början till eller led i samhällsbildning, utföres på ett ur det blivande samhällets

synpunkt olämpligt sätt torde knappast tillkomma den egentliga jorddelningslagstiftningen,

utan synes böra ske genom att på ett tidigt stadium i

administrativ ordning för det större eller mindre område, inom vilket fastighetsbildning

för tätare bebyggande synes komma att äga rum, fastställes stadsplan

eller därmed jämförlig plan för områdets indelning och bebyggande, jfr bestämmelserna

i 1 kap. 42 § av 1917 års lag om fastighetsbildning i stad

sådant detta lagrum numera lyder. Se även härom ovan angivna kommittébetänkande.

Den utvidgning i rätten att oberoende av upplåtelseavtal genom avstyckning

avskilja jord till särskild fastighet, som förevarande paragraf i förhållande

till 1920 års förslag innebär, synes icke vara ägnad att väcka betänkligheter.

Tvånget att för avstycknings utförande låta genom lantmätare utarbeta en

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

plan samt utverka Konungens befallningshavandes godkännande av densamma

torde förhindra, att jordägare i oträngt mål låter verkställa avstyckningsförrättning,

för vilken avtal om överlåtelse av jord icke ligger till grund.

Lantmäteristyrelsen har erinrat om bristen på föreskrifter rörande den

jorddelning, som sker genom expropriationsförfarande och med stöd av vattenlagen.

I anledning härav må anmärkas, att de bestämmelser, vilka härutinnan

må erfordras, synas böra gå ut därpå, att inlöst område noggrant kartlägges

och beskrives samt att karta och beskrivning redovisas till vederbörande

lantmäterikontor, ävensom, i den mån bestämmelserna i 32 § i förordningen

ang. jordregister kunna befinnas icke vara tillfyllest, att sådant område behörigen

registreras. Eventuellt erforderliga föreskrifter, varom nu nämnts, synas

emellertid, så vitt de röra områdes kartläggning och beskrivning (jfr 4 m. fl. §§

i lagen om expropriation) böra inarbetas i lagen om expropriation samt i

vattenlagen; frågan torde böra så snart ske kan upptagas till behandling.

Jämväl lärer i detta sammanhang böra undersökas huruvida kompletterande

bestämmelser böra införas i förordningen ang. jordregister samt eventuellt i

förordningen ang. lagfart å fång till fast egendom.

2 §•

Denna paragraf motsvarar föreskrifter i 2 och 20 §§ i 1896 års lag, 5 kap.

1 § i fastighetsbildningslagen samt 2 och 14 §§ i 22 kap. av 1920 års förslag.

Från vad gällande rätt innehåller om ägostyckning skiljer sig stadgandet

därigenom, att avstyckning är tillåten såväl av mark, som är samfälld

för flera fastigheter som ock, i viss utsträckning, av mark, som tillagts fastighet

genom sämjedelning. Från vad för närvarande gäller om jordavsöndring

skilja sig föreskrifterna i förevarande paragraf därigenom att begränsning

av avstyckningsrätten att avse högst viss del av stamfastighetens ägovidd

enligt paragrafen förekommer endast i ett särskilt fall, nämligen då avstyckning

äger rum av mark, som tillagts fastighet genom sämjedelning. Från vad

för närvarande torde gälla beträffande rätt att verkställa avsöndring av dylik

mark, skiljer sig förslaget bortsett därifrån att avstyckning av sådan mark

icke alltid är enligt detsamma medgiven, på sätt framgår av nedanstående

exempel. Från fastigheten Vs mantal A, utbruten genom laga delning och

innehållande en ägovidd av 100 hektar, avsöndras en lägenhet om 10 hektar.

Därpå säljer ägaren 7ie mantal och sämjedelning äger rum mellan säljaren

och köparen, därvid av återstående 90 hektar vardera erhåller 45 hektar.

Enligt gällande rätt lärer av de från 1/s mantal avsöndrade 10 hektar 5 hektar

böra räknas på vardera sämjelotten, varför utan tillstånd får från vardera

lotten avsöndras ytterligare högst 5 hektar. Enligt förslaget skulle däremot

vara tillåtet att från sämjelotten avstycka 9 hektar, oberoende av vad som

före sämjedelningen från det odelade hemmanet avsöndrats eller avstyckats.

Beträffande skäl för begränsning av rätten till avstyckning i förevarande fall

s. 263 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38. 263

till viss del av ägovidden hänvisas till 1918 års förslag, sid. 342 samt 1920

års förslag sid. 269.

Från 1920 års förslag skiljer sig förevarande paragraf därutinnan, att avstyckning

från mark, som tillagts fastighet genom sämjedelning, är tillåten

endast i händelse sämjedelningen ägt rum innan nya lagen trätt i kraft. I fråga

om berörda stadgande hänvisas till lagrådets yttrande.

3 §•

Denna paragraf har i gällande rätt motsvarighet såvitt angår ägostyckning

i lagen den 25 juni 1909 om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning

samt så vitt angår jordavsöndring i föreskrift i 20 § 1 mom. i 1896 års lag.

I 1920 års förslag motsvaras paragrafen av 3 § i 22 kap.

Från vad för närvarande gäller om ägostyckning skilja sig bestämmelserna i

förevarande paragraf dels därigenom att de fordringar, som ur fastighetsbildningssynpunkt

uppställas i fråga om ägotilldelningen, icke inskränkts att gälla allenast

vissa delar av riket, dels ock genom beskaffenheten av de krav, som i

allmänhet uppställas för fastighetsbildning genom avstyckning. I sistnämnda

hänseende liksom ock i vad som stadgas rörande tilldelning vid avstyckning

av särskilda ägoslag avviker förslaget jämväl från vad för närvarande gäller

om jordavsöndring; det särskilda medgivandet för vissa fall i fråga om avstyckning

av inägojord från jordbruksfastighet, som innehålles i tredje stycket

av paragrafen, saknar givetvis jämväl motsvarighet i fråga om avsöndring.

Vad angår skälet för nämnda medgivande hänvisas till 1920 års betänkande

sid. 288 o. ff.

Det torde icke föreligga någon fara för att frihet att i de i tredje stycket

av paragrafen angivna delarna av riket avsöndra all till fastighet hörande

inägojord för sammanläggning med jordbruksfastighet skall giva upphov till

olämplig latifundiebildning. För de större jordägarna åtminstone i de norra

delarna av riket äro skogen och skogsmarken i regel det enda begärliga, varemot

inägojorden i allmänhet för dem är av ringa intresse. I stället torde ett

medgivande i den avsedda riktningen kunna verka till väsentligt stärkande av

sådana fastigheter, vilkas ägare äro jordbrukare i verklig mening. Det är

tämligen säkert, att det i största utsträckning bleve bolag och av skogsdrift

intresserade enskilda, som komme att begagna sig av en eventuell möjlighet

att från fastighet avstycka inägojorden, och att köparna skulle komma att

räknas bland den jordbrukande befolkningen; att jordbrukets intressen härav

icke skulle lida men, torde kunna antagas. På sätt i 1920 års betänkande

framhållits lärer emellertid den norrländska uppsiktslagen i ej ringa mån

verka till hinder för en utveckling i ovan antydd riktning.

Från 1920 års förslag skiljer sig förevarande paragraf därigenom, att de i

berörda förslag intagna särskilda bestämmelserna om avstyckning från jordbruksfastighet

strukits; beträffande anledningen härtill hänvisas till lagrådets

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. May.ts proposition Nr 38.

yttrande. I fråga om en beträffande sista stycket av paragrafen vidtagen jämkning

hänvisas till lantmäteristyrelsens senast avgivna utlåtande.

4 §.

Paragrafen, vilken saknar motsvarighet i gällande rätt, återgiver utan förändring

4 § i 22 kap. av 1920 års förslag. Prövning, huruvida avstyckning må

ske, skall i förevarande fall liksom eljest verkställas av förrättningsmännen,

eventuellt ägodelningsrätten.

5 §•

Paragrafen motsvarar 4 § i 1896 års lag, fjärde och femte styckena i 2 §

av 5 kap. i fastighetsbildningslagen samt 6 § i 22 kap. av 1920 års förslag.

Någon närmare utläggning av paragrafens innehåll torde icke erfordras.

Andra stycket av paragrafen saknar motsvarighet i 1920 års förslag. Givetvis

är endast fråga om samhälle, som i registreringshänseende tillhör landsbygden.

Med föreskriften bör jämföras stadgandet i 13 § sista stycket av

förevarande kapitel.

6 §■

Denna paragraf motsvarar föreskrifter i 2 och 3 §§ i 1896 års lag, i 2 §

i 5 kap. av fastighetsbildningslagen samt 6 § i 22 kap. av 1920 års förslag.

Beträffande andra stycket hänvisas till lantmäteristyrelsens senaste utlåtande.

Tredje stycket lärer med hänsyn till föreskriften i 5 § jämförd med 2 kap.

5 § samt 3 kap. 11 § andra stycket vara onödigt, men har insatts för att hos

vederbörande förrättningsmän ytterligare inskärpa vikten av avstyckningsförrättningars

skyndsamma företagande och slutförande. Jämför fastighetsbildningslagen

5 kap. 1 § tredje stycket.

7 §•

Paragrafen motsvarar 7 § i 5 kap. fastighetsbildningslagen. I gällande lagstiftning

finnes eljest ej direkt motsvarighet till föreskriften, men i administrativ

ordning har av lantmäteristyrelsen utfärdats bestämmelse av likartat

innehåll. Se 1918 års förslag sid. 356.

En i förhållande till 1920 års förslag företagen jämkning är allenast redaktionell.

Att protokoll vid avstyckningsförrättning skall föras, framgår av 5 §

första stycket jämförd med 3 kap. 6 § första stycket i förslaget.

8 §.

Denna paragraf motsvarar 3 § i 5 kap. fastighetsbildningslagen samt återgiver

8 § i 22 kap. av 1920 års förslag. I 1896 års lag finnes icke någon

motsvarighet till nu ifrågavarande stadgande.

s. 265 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

265

9 §.

Denna paragraf motsvarar 5 § samt föreskrift i 6 § av 1896 års lag ävensom

4 § i 5 kap. av fastighetsbildningslagen samt 9 § i 22 kap. av 1920

års förslag. Från vad gällande rätt innehåller i fråga om ägostyckning samt

avstyckning i stad föreligger avvikelse därutinnan att fordran på biträde av

gode män vid bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i förrättningen,

enligt förslaget eftergivits. Liknande ändring har föreslagits i fråga

om berörda paragraf i 5 kap. av fastighetsbildningslagen. Beträffande omförmälda

ändringsförslag hänvisas till lantmäteristyrelsens senast avgivna utlåtande.

10 §.

Paragrafen motsvarar andra punkten i 5 § av 5 kap. i fastighetsbildningslagen

samt återgiver 10 § i 22 kap. av 1920 års förslag. I fråga om gällande

rätts ståndpunkt beträffande ägostyckning må erinras, att jämlikt 6 §

i 1896 års lag sammanträde med rågrannarna icke erfordras, därest styckningsfastighetens

gränser blivit i laga ordning bestämda samt tvetydighet beträffande

gränsernas sträckning icke föreligger.

11 §•

Denna paragraf motsvarar 8 § i 1896 års lag samt återgiver utan saklig förändring

11 § i 1920 års förslag. Praktiskt taget föreligger icke någon avvikelse

från vad om ägostyckning gäller; beträffande jordavsöndring saknas

föreskrift i förevarande fråga. I stad eller därmed i registreringshänseende

likställt samhälle skall avstyckning avse allenast sammanhängande område,

ehuru uttryckligt stadgande därom icke finnes.

12 §.

Denna paragraf motsvarar, såvitt första och andra styckena beträffar, 6 §

i 5 kap. fastighetsbildningslagen samt 9 och 10 ävensom 11 och 12 §§ i

1896 års lag. I 1920 års förslag motsvaras paragrafen av 12 § i 22 kap.

E''rån vad om avsöndring gäller ävensom från föreskrifterna beträffande avstyckning

i stad avviker paragrafen därigenom att möjlighet över huvud taget

gives att tillägga område, som avstyckas, andel i samfälligheter eller i särskilda

rättigheter och förmåner; från vad om ägostyckning är stadgat skiljer sig förslaget

genom den så gott som fullständiga frihet i fråga om förfarandet i förevarande

avseende, detsamma medgiver. Allenast i förmån, vilken är knuten

vid mantalet, kan delaktighet icke tilläggas avstyckningslott. A andra sidan

kan avstyckningslott helt uteslutas från andel i vare sig särskilda rättigheter

och förmåner eller i samfällighet, däri stamfastigheten äger del.

Från 1920 års förslag skiljer sig paragrafen därigenom att sista stycket

erhållit annat innehåll. De intressen, vilka motsvarande föreskrift i 1920 års

förslag avsåg att tillgodose, torde emellertid i de fall, där omsorg om dessa

intressen är av nöden, bliva minst lika väl skyddade genom det nu föreslagna

stadgandet, därest detsamma varder upphöjt till lag.

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

13 §.

Paragrafen motsvarar 29 § 3 mom. i 1896 års lag, lag den 12 maj 1917

om tillägg till berörda lag, 21 § fjärde stycket av 1896 års lag, 5 kap. 8 § i

fastighetsbildningslagen samt 13 § i 22 kap. av 1920 års förslag. Paragrafen

föreskriver i fråga om avstyckning vad enligt gällande rätt är stadgat beträffande

ägostyckning, jordavsöndring samt avstyckning i stad.

Skillnad i förhållande till 1920 års förslag föreligger beträffande andra

och tredje styckena av paragrafen. Redogörelse härför lärer icke erfordras.

Se lagar den 23 maj 1924, nr 142, 143 och 144.

Förevarande förslag upptager icke någon motsvarighet till 15 § i 22 kap.

av 1920 års förslag. I fråga om anledningen härtill hänvisas till lantmäteristyrelsens

senast avgivna utlåtande.

14 §.

Paragrafen motsvarar 14 § i 1896 års lag och 9 § i 5 kap. i fastighetsbildningslagen

samt återgiver med en redaktionell jämkning 16 § i 22 kap. av

1920 års förslag.

Fastighetens ägare har först och främst möjlighet att inverka på beskaffenheten

av den plan, som enligt 1 § andra stycket skall upprättas och föreläggas

Konungens befallningshavande till prövning och godkännande. Vidare

kan fastighetsägaren vid avstyckningens utförande föranleda vissa mindre

jämkningar i planen enligt vad i 18 § andra stycket av detta kapitel sägs.

Andra stycket har avseende allenast å det förhållande att, sedan plan blivit

godkänd, mellan delägarna väckes fråga om jämkning i planen på sätt i nyssnämnda

paragraf omförmäles, samt enighet härutinnan icke kan uppnås. Där

delägarna icke kunna förena sig om själva avstyckningsplanen, d. v. s. den,

som skall föreläggas befallningshavanden till godkännande, uppkommer över

huvud taget icke något avstyckningsärende. Upprättandet av dylik plan är

nämligen en sak mellan jordägaren och lantmätaren och ingår icke som led i

själva avstyckningsförrättningen.

15 §.

Denna paragraf motsvarar 15 § i 1896 års lag, 10 § i 5 kap. fastighetsbildningslagen

samt 17 § i 22 kap. av 1920 års förslag.

Från vad om ägostyckning samt avstyckning i stad gäller skiljer sig förslaget

därutinnan, att tvist, varom i paragrafen stadgas, skall underställas

ägodelningsrättens prövning.

Paragrafen innehåller icke någon motsvarighet till sista stycket i ovan omnämnda

paragrafer i 1896 års lag, fastighetsbildningslagen samt 1920 års förslag.

Det är nämligen avsett, att avhandlingens innehåll, resp. innehållet av

förening eller beslut i tvist, skall av förrättningsmännen tagas i övervägande

vid meddelande av det utlåtande rörande frågan om tillstånd till avstyckningen,

s. 267 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

267

som det enligt 16 § i förevarande kapitel åligger dem att avgiva. Skulle beslut

i tvist, varom ovan talats, gå ut därpå, att avhandling rörande förvärv

av till avstyckning avsett område frånkännes laga verkan, hava förrättningsmännen

naturligtvis att förklara frågan om avstyckning av området hava förfallit.

Särskilt stadgande härom synes icke vara erforderligt. I övrigt hänvisas

till föreskriften i 18 § andra stycket sista punkten.

Beträffande första stycket i nu förevarande paragraf må anmärkas, att uppenbarligen

ingenting hindrar att, där avhandling finnes hava sådant innehåll, att

tillstånd till avstyckning i enlighet med densamma synes lagligen icke kunna

meddelas, delägarna, eventuellt på grund av påpekande från förrättningsmännens

sida, genom förening åvägabringa erforderlig jämkning i densamma.

16 §.

Denna paragraf saknar motsvarighet i gällande rätt; i 1920 års förslag motsvaras

densamma av 18 och 19 §§ i 22 kap. Från sistnämnda förslag skiljer

sig det förevarande först och främst härutinnan, att obligatorisk underställning

till ägodelningsrätten av frågan om tillstånd till avstyckningsfömattning

icke i något fall föreskrivits. Beträffande skälen till den sålunda vidtagna

ändringen hänvisas till lagrådets yttrande.

Avser avstyckning mark, som är samfälld för flera fastigheter, eller uppgår

till avstyckning ifrågasatt ägovidd till högst hälften av stamfastighetens område,

har det av kostnadsskäl icke ansetts böra föreskrivas, att å karta, som

i anledning av avstyckningen upprättas, skall upptagas annat än den ägovidd,

som avstyckas, jämte sådana fasta punkter och mätningsuppgifter, som erfordras

för bestämmande av ägoviddens läge. Det kan då ej heller komma i

fråga att beträffande nu omförmälda fall föreskriva, att förrättningsmännen

vid sin utredning av tillståndsfrågan skola å karta utmärka, huru avstyckningen

är avsedd att verkställas. En enkel skiss, som bifogas den skriftliga

redogörelsen, torde emellertid i många fall å ena sidan med ringa möda

kunna åstadkommas och å andra sidan verka ej obetydligt klargörande vid

ärendets prövning.

Därest avstyckning verkställes enligt plan, varom i 1 § andra stycket i förevarande

kapitel sägs, böra förrättningsmännen vara fritagna från att ingå i

prövning av sådana på tillståndsfrågan eljest inverkande omständigheter, vilka

i sista stycket av förevarande paragraf angivits. Skulle emellertid, med stöd

av 18 § andra stycket i kapitlet, sakägare påfordra jämkning i den fastställda

planen, inträder för förrättningsmännen givetvis skyldighet att undersöka,

huruvida vad sålunda ifrågasatts överensstämmer med vad som lagligen gäller

såsom förutsättning för avstyckning, samt att, därest så prövas icke vara fallet

och sakägaren likväl vidhåller sitt yrkande, meddela beslut, att avstyckningen

icke kan äga rum.

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

17 §.

Denna paragraf saknar motsvarighet såväl i gällande rätt som i 1920 års

förslag. I fråga om de i paragrafen upptagna föreskrifter hänvisas till lagrådets

yttrande. Delägare, vilken på grund av laga förfall utevarit från sammanträde,

då tillståndsfrågan behandlades, och ej heller kunnat låta sig representera

genom ombud, har ansetts böra erhålla tillfälle att, där han så

önskar, få frågan om tillstånd till avstyckningen dragen under ägodelningsrättens

prövning, på sätt för motsvarande fall är stadgat beträffande laga

skifte.

18 §.

Denna paragraf saknar motsvarighet i gällande rätt. I 1920 års förslag motsvaras

paragrafens andra stycke av andra stycket av 20 § i 22 kap. Närmare

redogörelse för paragrafens innehåll torde icke vara av nöden.

19 §.

Denna paragraf motsvarar 16 § samt 21 § första stycket i 1896 års lag,

11 § i 5 kap. fastighetsbildningslagen samt 21 § i 22 kap. av 1920 års

förslag.

Från vad som gäller om upprättande av karta vid ägostyckning skiljer sig

förslaget dels därutinnan, att karta skall omfatta hela styckningsfastigheten

allenast för det fall, att vad som skall avstyckas uppgår till mer än hälften

av fastighetens ägovidd, dels ock därigenom, att något större krav på fullständighet

hos den upprättade kartan uppställes, än vad fallet är beträffande

ägostyckningskarta. Från föreskrifterna beträffande karta vid avstyckning i

stad samt karta i anledning av jordavsöndring avviker förslaget dels därigenom,

att i vissa fall karta skall omfatta hela styckningsfastigheten, dels ock

genom den större fullständighet, som enligt förslaget kräves av avstyckningskarta.

Från 1920 års förslag skiljer sig det förevarande därutinnan att, i anledning

av hemställan från lantmäteristyrelsen, krav på karta över hela styckningsfastigheten

uppställts endast där vad som skall avstyckas överstiger

hälften av stamfastighetens ägovidd, under det att enligt 1920 års förslag

dylik karta skulle upprättas, så snart den till avstyckning avsedda ägovidden

översteg femtedelen av stamfastighetens areal. Härjämte hava, i anslutning

till vad lantmäteristyrelsen i sitt senaste utlåtande anfört, i förtydligande syfte

i paragrafen gjorts ett par jämkningar av redaktionell natur.

Då det stora flertalet avstyckningsförrättningar med all säkerhet torde komma

att avse mindre områden, d. v. s. motsvara de nuvarande jordavsöndringarna,

samt för sådana fall tecknande av beskrivning å kartan lärer finnas ändamålsenligt,

har 1920 års förslag i denna del ansetts böra bibehållas oförändrat.

Vad det från 1920 års förslag hämtade sista stycket av paragrafen angår,

avser detsamma endast att inskärpa, att ägomätning vid avstyckning bör äga

rum så sparsamt som möjligt och i varje fall ej.i större omfattning, än nöd
-

s. 269 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

269

vändigtvis kräves. Anledning att, på sätt lantmäteristyrelsen hemställt, låta

detsamma utgå, synes icke förefinnas.

20 §.

Denna paragraf motsvarar 17 § i 1896 års lag, 12 § i 5 kap. fastighetsbildningslagen

samt 22 § i 22 kap. av 1920 års förslag. Från vad beträffande

ägostyckning gäller skiljer sig förslaget allenast genom föreskrifterna i andra

punkten av första stycket samt andra stycket.

21 §.

Denna paragraf motsvarar föreskrift i 19 § i 1896 års lag, 13 § i 5 kap.

fastighetsbildningslagen samt föreskrifter i 23 § uti 22 kap. av 1920 års förslag.

Från vad om ägostyckning samt om avstyckning i stad är stadgat skiljer

sig förslaget därutinnan, att — i enlighet med vad av lantmäteristyrelsen

hemställts — förrättningen ej nödvändigtvis behöver formligen avslutas å sammanträde

samt följaktligen ej heller handlingarna behöva å sådant sammanträde

utlämnas. Att emellertid i förrättningsprotokollet viss dag måste angivas

såsom avslutningsdag, är givet och varder av betydelse särskilt med hänsyn

till stadgandet i 21 kap. 23 §.

Från 1920 års förslag skiljer sig det förevarande därigenom, att allt, som

rör talans fullföljande mot avstyckningsförrättning samt rättegång i avstyckningsmål

överförts till en särskild avdelning av förslaget, avd. IV, varest

frågorna härom behandlas tillsammans med de processuella föreskrifterna beträffande

jorddelningsmål i allmänhet.

Något stadgande, motsvarande 24 § i 1920 års förslag, återfinnes icke i

förevarande förslag. I fråga om anledningen härtill hänvisas till lagrådets

yttrande.

Icke heller upptager förevarande kapitel någon föreskrift, motsvarande 25

och 26 §§ i 1920 års förslag. Föreskrifter om fastställelse å avstyckningsförrättning

återfinnas tillsammans med stadganden rörande fastställelse av övriga

jorddelningsförrättningar i avd. IV i föreliggande förslag.

22 §.

Denna paragraf motsvarar stadgande i 19 § i 1896 års lag samt 13 §

5 kap. fastighetsbildningslagen ävensom 27 § i 22 kap. av 1920 års förslag.

Under det att vid ägostyckning lantmätaren är skyldig att inom ett år efter

ägostyckningens fastställande utlämna karta till delägarna, har enligt förslaget

fristen vid avstyckning bestämts till endast trettio dagar från det beslut om

fastställelsen meddelats eller, där talan mot beslutet får fullföljas, från den

dag, då detsamma vunnit laga kraft eller blivit genom slutligt utslag fast
-

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

ställt. Vid avstyckning i stad skall karta utlämnas samtidigt med handlingarna

vid avslutningssammanträdet. Förslag föreligger emellertid till ändring av detta

stadgande därhän, att utlämnande av karta skall ske inom trettio dagar från

den dag, beslut om fastställelsen meddelats eller, där beslutet får överklagas,

detsamma vunnit laga kraft eller blivit genom slutligt utslag fastställt. Den

nuvarande bestämmelsen medför nämligen den olägenhet, att säkerhet icke

förefinnes att till delägarna utlämnad karta över fastställd avstyckning varder

försedd med avskrift av det å konceptkartan tecknade beviset om fastställelse.

23 §.

Paragrafen motsvarar sista stycket av 14 § i 5 kap. av fastighetsbildningslagen

samt sista stycket av 25 § i 22 kap. av 1920 års förslag.

24 §.

Paragrafen motsvarar 16 § i 5 kap. av fastighetsbildningslagen samt 29 §

i 22 kap. av 1920 års förslag. Se 1918 års förslag sid. 360. Då avstyckat

område utan särskilt stadgande icke torde vara ansvarigt för belastningar,

varom i paragrafen talas — naturligtvis med undantag för fordran, varför

säkerhet i stamfastigheten åtnjutes på grund av 11 kap. 2 § jordabalken

— har det ansetts erforderligt att föreskriva, att i de fall, då avstyckningen

innebär minskning av stamfastigheten över en viss gräns, en femtedel

av dess ägovidd, dylikt ansvar skall inträda, dock att ansvaret skall vara

allenast subsidiärt i förhållande till stamfastighetens. Därest berörda stadgande

såsom enligt 1920 års förslag — utan inskränkning skulle gälla

belopp, varför säkerhet i fastigheten på annan grund än inteckning åtnjötes,

komme stadgandet efter orden att avse även fordran, för vilken fastigheten

jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken utgör säkerhet. Detta skulle medföra den

egendomlighet, att under det avstyckat område, då berörda femtedelsgräns

ännu icke vore uppnådd, lika med stamfastigheten, primärt, svarade för dylik

fordran, områdets ansvar, där genom avstyckningen berörda gräns överskridits,

bleve allenast subsidiärt. För att undvika en dylik misstolkning hava orden

»eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken» inskjutits. I fråga om 16 § i 5 kap.

fastighetsbildningslagen föreligger intet motsvarande behov; avstyckade områden,

hur små eller stora de må vara och hur mycket från stamfastigheten

må vara avstyckat, svara efter omständigheterna primärt eller subsidiärt för

i paragrafen omförmälda fordringar. Stadsäga är icke i mantal satt jord och

någon skillnad i kameralt hänseende förefinnes icke mellan sådan äga och

område, vilket därifrån avstyckas; detta område varder i och med avstyckningens

fastställande självt stadsäga.

25 §.

Denna paragraf motsvarar 20 § 3 och 4 mom. i 1896 års lag samt 30 §

i 1920 års förslag. Med paragrafen bör jämföras föreskriften i 28 § i före
-

s. 271 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

271

varande kapitel av förslaget. Å hemman, som innehaves under stadgad åborätt,

kan ägostyckning icke äga rum; å hemman, som innehaves under fideikommissrätt,

lärer dylik förrättning kunna ske likaväl som å hemman, vilket

innehaves under äganderätt, ehuru naturligtvis överlåtelse av lott ej får äga

rum utan vederbörligt tillstånd.

26 §.

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande rätt, återgiver utan

förändring i sak 31 § i 1920 års förslag. Se nämnda förslag sid. 281.

27 §.

Denna paragraf motsvarar stadgande i 110 § sista punkten i skiftesstadgan

samt 2 § femte stycket i 5 kap. av lagen om fastighetsbildning i stad. I

1920 års förslag motsvaras densamma av 28 § i 22 kap. Något behov av

föreskrift om kostnadernas fördelning vid avstyckningsförrättning torde i själva

verket knappast föreligga; emellertid har, efter av lantmäteristyrelsen i dess

senast avgivna utlåtande gjord erinran, föreskrift i ämnet i förslaget intagits

Motsvarande tillägg har gjorts i förslaget till ändrad lydelse av förberörda

paragraf i fastighetsbildningslagen.

Då förslag ännu icke föreligger till ändring av lagstiftningen om rätt i

vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område

har i förevarande förslag icke upptagits motsvarighet till 32 § i 22 kap.

av 1920 års förslag.

III AVD.

Om andra lantmäteriförrättningar.

20 KAP.

1 §•

Första stycket av denna paragraf motsvarar första stycket av 51 § ävensom

första stycket av 59 § i gällande skiftesstadga, samt återgiver med allenast

en redaktionell förändring 1 § i 23 kap. av 1920 års förslag. Någon olikhet

i förhållande till gällande rätt föreligger icke.

I detta sammanhang må erinras, att ägoutbyte mellan äga i stad och jord

å landet givetvis är avsett att kunna äga rum enligt nya lagen lika väl som

enligt gällande rätt. Jämlikt 6 kap. 1 § första stycket fastighetsbildningslagen

ävensom 11 § 1 mom. första stycket i samma kapitel av nämnda lag gälla

för ägoutbyte i stad enahanda regler som för ägoutbyte å landet. Svårighet

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

uppstår således icke att avgöra vilka bestämmelser skola tillämpas, där stadsjord

möter jord å landet och fråga uppstår om ägoutbyte.

Beträffande andra stycket, vartill motsvarighet saknas i såväl gällande rätt

som 1920 års förslag, hänvisas till lantmäteristyrelsens senaste utlåtande.

2 §•

Paragrafen, vilken saknar motsvarighet i gällande rätt, motsvarar 2 § i

23 kap. av 1920 års förslag. I förhållande till gällande rätt lärer stadgandet

innefatta en nyhet. Hädanefter som hittills torde väl utan särskilt stadgande

uppdrag att förrätta ägoutbyte få anses innefatta bemyndigande att handlägga

i sammanhang därmed uppkommande fråga om bestämmande av gränsen

mellan de fastigheter, vilka skola i ägoutbytet ingå.

3 §•

Denna paragraf motsvarar, så vitt angår dess första stycke, andra stycket

av 11 § i 5 kap. fastighetsbildningslagen, samt återgiver utan förändring 3 §

i 23 kap. av 1920 års förslag.

Första stycket innebär, såvitt angår landsbygden, en nyhet i förhållande till

gällande rätt. Se härom 1911 års förslag sid. 251.

Andra stycket innebär likaledes en nyhet i förhållande till gällande rätt.

Se härom 1918 års förslag sid. 376.

Jämväl tredje stycket av paragrafen innefattar i förhållande till gällande

rätt en nyhet. Se 1911 års förslag sid. 252. Att jämkning kan verkställas

med penningar, därom stadgas i 7 § i förevarande kapitel. Att ägaren till

den ägolott, som lämnat vederlag jämväl för andra ägolotter, måste inom

viss tid påkalla förrättning för bestämmande av den honom tillkommande

ersättning, framgår av föreskrift i 5 §.

4 §.

Paragrafen, vilken saknar motsvarighet i gällande rätt, återgiver utan förändring

4 § i 23 kap. av 1920 års förslag. I förrättning för avsättande av

mark till gemensamhetsskog utan sammanhang med laga skifte ingår givetvis

först och främst ett noga bestämmande av det område, vilket till dylik skog

avsättes, urskiljande av odlingsmark, samt, där flera ägare finnas och skogsmarken

icke varit dem emellan oskiftad, eventuellt gradering för utrönande

av huru stor del av skogsmarken envar avstått. Finnes äldre uppskattning,

som prövas vara tillförlitlig, kan denna givetvis användas. Eventuellt kommer

i förrättningen jämväl att ingå ståndskogslikvid. Föreskrifter i nu angivna

hänseenden hava influtit i 6 § av förevarande kapitel.

5 §.

Paragrafen, vilken saknar motsvarighet i gällande rätt, motsvarar 5 § i

23 kap. av 1920 års förslag. Sista punkten har tillkommit i förevarande

s. 273 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

273

förslag. Stadgandet om vederlag för jord, som frånvinnes ägolott av

den anledning, att jorden befinnes höra till annat skifteslag, lärer äga betydelse

i första hand beträffande primära skifteslag. Emellertid kan jämväl

tänkas, att, efter det klyvning ägt rum av en vid laga skifte utlagd ägolott,

det befinnes, att gränsen för sagda ägolott rätteligen har ett annat läge än

vid klyvningen antogs, samt att i följd härav ägolotten skall avstå viss jordrymd.

Denna förlust bör då fördelas proportionellt på samtliga klvvningslofter.

Med den noggranna gränsbestämning, som enligt förslaget skall äga

rum vid skifte, torde emellertid för framtiden möjlighet till rubbningar av

gräns för skifteslag av nu avsedd anledning endast undantagsvis kunna uppkomma,

då ju den gräns, som vid skiftet följes, varder mot rågrannarna

gällande. Beträffande gällande rätts ståndpunkt i själva rättsfrågan, jfr rättsfall,

refererat i N. J. A. 1904 sid. 575.

Huru förfaras skall, då gränsförändringen drabbar en för alltid avsöndrad

lägenhet, kan vara tvivelaktigt. Emellertid lärer vara tydligt, att ägaren till

sådan lägenhet icke har rätt att fordra att vad honom frångår skall ersättas

av hela skifteslaget. För honom torde endast finnas möjlighet att vända sig

mot ägaren av stamfastigheten med krav på gottgörelse. Vilken rätt honom

härvidlag tillkommer, är emellertid icke föremål för reglering i lagstiftningen om

delning av jord. Stamfastighetens ägare lärer däremot måhända äga anspråk på

att skifteslaget i övrigt skall lämna vederlag för vad som frångått lägenheten

såsom del av berörda fastighet, naturligtvis dock endast i den mån förlusten

ej skall belöpa å fastigheten själv.

Där fråga uppkommer om uttagande av vederlag för servitut från allenast

en bland flera av servitutet besvärade ägolotter inom skifteslag, kan givetvis

ofta vara av betydelse i vad mån de besvärade lotterna undergått klyvning.

Nämnda förhållande kan tydligen, enligt de i 7 § uppställda regler, i

hög grad inverka på möjligheten att låta ersättningen för för mycket uttagen

mark utgå i penningar, liksom ock vidlyftigheten och svårigheten av eventuellt

erforderliga skiftesjämkningar därav påverkas.

6 §.

Denna paragraf motsvarar föreskrifter i 51 och 59 §§ i gällande skiftesstadga

ävensom 6 § i 23 kap. av 1920 års förslag. Vad angår förrättning,

avseende gränsbestämning eller ägoutbyte, märkes, att gode män alltid böra

närvara, vid ägoutbyte dock allenast såvitt angår gränsbestämning och gradering.

För övriga i paragrafen avsedda förrättningar erfordras gode mäns biträde

endast i den mån berörda två åtgärder förekomma. I övrigt torde

någon redogörelse för paragrafens innehåll icke vara av nöden.

7 §.

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande rätt, motsvarar 7 § i

23 kap. av 1920 års förslag. De ändringar, vilka i förhållande till berörda

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 31 höft. (Nr 38J 18

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

förslag företagits, äro av allenast redaktionell natur. Paragrafen avser att

så vitt möjligt för de däri avhandlade fall förekomma jämkning i skifte och

i stället åvägabringa ersättning i penningar. Närvaro av gode män vid ersättningens

bestämmande, vare sig densamma utgår i penningar eller icke,

är, enligt vad av den i 6 § upptagna hänvisningen till föreskrifterna i 2 kap.

av förslaget framgår, obligatorisk, då gradering eller åtminstone åsättande

av värde i penningar, varom i 11 kap. 2 § andra stycket sägs, nödvändigtvis

ingår i förrättningen. I sakens natur lärer ligga att även vid övriga uppskattningsfrågor

gode mäns biträde ofta nog torde påkallas.

Att, där vederlag för servitut, som besvärar allenast vissa lotter inom

skifteslag, i sin helhet uttages från en av dessa, ersättning, som utgår i jord,

får uttagas endast av de övriga av servitutet besvärade lotterna, ligger i

sakens natur; uttrycket »skifteslagets ägovälde» i tredje punkten av paragrafens

första stycke måste för nu berörda fall fattas såsom »den del av

skifteslagets ägovälde, som belöper å de av servitutet besvärade lotterna».

Endast för så vitt dessa lotter angår, kan jämkning av skiftet komma i fråga.

Möjlighet att i jämkningen av skiftet indraga av servitutet icke besvärade

ägolotter finnes icke.

Andra stycket avser att trygga inteckningshavares intresse. Där penningersättning,

varom i paragrafen är fråga, överstiger en femtedel av det i penningar

uppskattade värdet av den fastighet, till vilken beloppet skall utgå,

skola de i 14 kap. 15 § av förslaget för motsvarande fall föreskrivna bestämmelser

äga tillämpning. Såsom paragrafen avfattats, kommer jämväl ersättning

för ståndskog att i förevarande fall komma inteckningshavare till

godo, vilket kan synas inkonsekvent och föga överensstämmande med de i

14 kap. av förslaget givna föreskrifter, vilka skola tillämpas, där vederlag

utgår i jord samt likvid i vanlig ordning äger rum. Då emellertid ersättning,

vilken utgår i penningar, må anses såsom löseskilling för avträtt område, och

vid sådant förhållande invändning svårligen kan göras mot att inteckningshavare

tillerkännes rätt jämväl till den del av löseskillingen, som belöper å

skogen, har den föreslagna anordningen ansetts kunna försvaras.

Sista stycket av paragrafen innebär allenast en erinran därom att till förrättning,

varom i paragrafen är fråga och vid vilken vederlag till ägolott för

mistad eller avträdd mark bestämmes i jord samt jämkning i skifte äger rum,

kunna höra likvider, varom i 14 kap. av förslaget talas. Om en ägolott till

följd av dom i rågångstvist gått miste om jord med högt tomtvärde eller av

odlad eller med sparad skog bevuxen jord, och dess ägare såsom gottgörelse

för vad å honom icke belöper av förlusten erhåller mark utan dylikt värde

eller odlingsmark eller kalhuggen skogsmark, är han tydligen ej tillfullo ersatt;

han är berättigad fordra att övriga skiftesdelägare skola bära sin del

av förlusten jämväl i vad densamma går utöver det naturliga markvärdet,

och realiserandet av detta anspråk nödvändiggör en likvidförrättning. Där

förrättning, varom i förevarande paragraf är fråga, föranletts därav, att veder
-

s. 275 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

275

lag för ett flera ägolotter besvärande skogsfångs- och mulbetesservitut tagits

från allenast en av de tjänande ägolotterna, torde likvid i anledning av ersättningens

uttagande mera sällan behöva förekomma, åtminstone såvitt angår

annan likvid än ståndskogslikvid.

I förlust, som drabbar skifteslaget därigenom, att jord frånvinnes detsamma,

eller i vederlag för servitut, som utbrytes, lära vederbörande ägolotter böra

taga del efter ty de vid skiftet ägolott njutit.

8 §•

Denna paragraf, vilken äger motsvarighet i 4 § skiftesstadgan, motsvarar

8 § i 23 kap. av 1920 års förslag. De i sistnämnda förslag intagna bestämmelser

rörande möjlighet att begränsa skiftets giltighet till viss tid m. in.

hava ansetts böra uteslutas såsom ej överensstämmande med laga skiftets

innebörd och ändamål.

Förslaget upptager icke någon motsvarighet till 9 och 10 §§ i 23 kap. av

1920 års förslag. Beträffande förstnämnda paragraf hänvisas till inom lagrådet

gjorda uttalanden. Först sedan i nyttjanderättslagen vidtagits inom lagrådet

ifrågasatta ändringar, synes till besvarande böra upptagas frågan i vad

mån föreskrifter om lantmäteriförrättning av i paragrafen avsedd art böra

meddelas. Att, där nyttjanderättshavare finnes berättigad att å område, som

vid laga skifte tilldelats ägolott, erhålla område för nyttjanderättens utövande

utlagt, bestämmande av sådant område genom lantmäteriförrättning kan ske,

är utan vidare klart. Jfr i 1918 års förslag å sid. 378 anmärkt rättsfall,

refererat i N. J. A. 1916 sid. 542.

Vidkommande uteslutandet av 10 § i 23 kap. av 1920 års förslag hänvisas

till lagrådets yttrande sid. 118.

Förslaget innehåller icke heller föreskrift, motsvarande 11 § i 23 kap. av

1920 års förslag. I lagrådets utlåtande återfinnes icke något yttrande rörande

nämnda paragraf. Inom lagrådet uttalades emellertid vid föredragningen

av paragrafen preliminärt den mening, att de däri upptagna bestämmelser

om möjligt hellre borde i administrativ ordning utfärdas, och från lantmäteristyrelsens

sida har i maj 1923 hos Kungl. Maj:t gjorts hemställan om

utfärdande av kungörelse med föreskrifter i ämnet, varjämte förslag till

kungörelse av styrelsen utarbetats. Sådan kungörelse, i vilken emellertid

allenast behandlas de fall, då i anledning av ändring i administrativ indelning

område skall uteslutas ur jordeboken, har utfärdats den 25 april 1924.

9 §•

Paragrafen saknar motsvarighet såväl i gällande skiftesstadga som i 1920

års förslag. Från gällande rätt avviker den i paragrafen upptagna föreskrift

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

så till vida, som talan mot rågångsförrättning för närvarande tillhör allmän

domstols upptagande. Ändamålet med paragrafen är allenast att fastslå, att

mål, som uppkommer till följd av klagan över i paragrafen omförmäld förrättning,

är att anse såsom jorddelningsmål och skall såsom sådant handläggas,

jfr stadgandet i 15 § under 8 i 21 kap. av förslaget. Utan nu avsedda

föreskrift vore detta icke klart, såvitt angår förrättning för utbrytande

av servitut eller sådan förrättning, som avses i 4 och 5 §§ av förevarande

kapitel.

10 §.

Paragrafen motsvarar 11 § i gällande skiftesstadga samt 12 § i 23 kap.

av 1920 års förslag. Se sid. 437 i 1918 års förslag. Som förevarande lagförslag

har avseende endast å rikets landsbygd, har vad 1920 års förslag

innehåller om förordnande av förrättningsman på begäran av stad för avmätning

av till staden hörande jord uteslutits. Då till förrättning, om vilken

i förevarande paragraf är fråga, jämväl annan än lantmätare kan ifrågakomma

såsom förrättningsman, har förordnande till dylik förrättning ansetts böra

meddelas av Konungens befallningshavande.

11 §■

Paragrafen återgiver utan ändring 13 § i 23 kap. av 1920 års förslag.

Såsom exempel på förrättning, som i paragrafen avses, må nämnas lantmäteriförrättning,

varom talas i lagstiftningen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område.

IV AVD.

Om domstolar och rättegång 1 jorddelningsmål, så ock om

fastställelse av jorddelningsförrättning samt om rättelse i

fastställt skifte.

21 KAP.

A. Allmänna bestämmelser.

1 §•

Denna paragraf motsvarar 117 § i gällande skiftesstadga* samt 1 § i 19

kap. av 1920 års förslag. Från gällande rätt skiljer sig förslaget därutinnan,

att domsagan, ej häradet eller tingslaget, gjorts till domkrets för ägodelningsrätten.

Rent praktiska hänsyn hava härför varit avgörande. Det låter exempelvis

under nuvarande förhållanden lätt tänka sig att, där ägodelningsrätten

skall sammanträda inom skifteslaget, en alldeles i närheten och inom dom
-

s. 277 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

277

sagan bosatt ägodelningsrättsledamot icke kan anlitas, enär han är boende

på andra sidan om härads- eller tingslagsgränsen och tillhör ägodelningsrätten

för det angränsande häradet eller tingslaget. Då inom domsagan ägodelningsrättens

ordförande i allt fall är en och samme person, synes det vara eu

fördel att kunna något friare än vad nu är fallet förfoga över inom domsagan

tjänstgörande ägodelningsrättsledamöter; en följd av den föreslagna

anordningen lärer emelleidid bliva att antalet av de personer inom domkretsen,

vilka skola innehava befattning som ledamot i ägodelningsrätt, sättes högre

än vad för närvarande är fallet. Strängt taget gäller vad nu sagts endast om

domsagor, vilka innefatta mer än ett tingslag, men har dock ansetts böra

stadgas även för de övriga. Bestämmelse om antalet ägodelningsrättsledamöter

har införts i 3 § i förevarande kapitel.

Andra stycket av paragrafen lagfäster allenast vad enligt rättspraxis för

närvarande torde gälla.

Vad angår de i fråga om domstolsorganisationen i förhållande till 1920

års förslag vidtagna ändringar hänvisas till av processkommissionen avgivet

yttrande ävensom till vad vid berörda förslags behandling i lagrådet förekommit.

Det i sista stycket av 1 § i 1920 års förslag upptagna stadgande har ansetts

kunna utgå, då de allmänna bestämmelserna om forum vid tvist om

ägogräns synas giva tillräcklig ledning, jämför rättegångsbalken 10 kap. 14 §.

Föreskriften i andra stycket i 1 § av 1920 års förslag återfinnes i 15 § i

förevarande kapitel.

2 §•

Denna paragraf motsvarar föreskrifter i 117 § i gällande skiftesstadga samt

4 § i 19 kap. av 1920 års förslag. Från gällande rätt skiljer sig förslaget

genom kravet att ägodelningsnämndeman skall hava under minst två år innehaft

befattning som god man vid lantmäteriförrättningar ävensom genom bestämmelsen

att han icke får hava uppnått 65 års ålder. Sistnämnda stadgande

innebär givetvis skyldighet för ägodelningsnämndeman att, då han uppnått

nämnda ålder, avgå från befattningen. Detta framgår ock direkt av stadgandet

i 5 § första stycket.

Med den organisation av ägodelningsrätterna, vilken förevarande förslag

upptager, har det icke ansetts böra komma i fråga att föreslå överlantmätaren

i länet såsom självskriven ledamot i ägodelningsrätten.

3 §•

Denna paragraf motsvarar föreskrift i 117 § skiftesstadgan samt 5 § i 19

kap. i 1920 års förslag. Från gällande rätt avviker förslaget i åtskilliga väsentliga

punkter. För närvarande väljas ledamöterna i ägodelningsrätten icke

för någon viss tid, och skyldighet för dem att vid uppnådd viss ålder avgå

förefinnes icke. Beträffande själva valet och rösträtten därvid är att märka,

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

att, sedan å kommunalstämma val av ombud ägt ruin, dessa inför häradsrätten

förrätta själva valet, därvid varje ombud äger så många röster som

inom den socken, för vilken han valts, finnas förmedlade mantal. Då i fråga

om val av sockenombud 10 § 2 mom. av förordningen om kommunalstyrelse

å landet torde få anses tillämplig, är vid nämnda val rösträtten begränsad

till ägare och innehavare av i mantal satt jord. Enligt förslaget väljes ledamot

av ägodelningsrätt likaledes av å kommunalstämma utsedda valmän, men

rösträtt tillkommer en var ägare eller innehavare av jordbruksfastighet.

Ägare och innehavare av genom jordavsöndring eller genom avstyckning

bildade fastigheter äro således röstberättigade, i den mån deras fastigheter

äro att anse såsom jordbruksfastigheter. Vid valet av ledamot i ägodelningsrätten

tillkommer varje valman en röst. I fråga om köping, som utgör

egen kommun, hava särskilda bestämmelser angående rösträtten ansetts

böra meddelas.

Med de föreslagna bestämmelserna om val av ägodelningsnämndeman

torde böra jämföras föreskrift i 4 § i 11 kap. vattenlagen.

För varje domsaga skall enligt förslaget finnas minst sex ägodelningsnämndemän.

I domsaga, som består av allenast ett tingslag, innebär detta en ökning

av antalet i förhållande till det nu förefintliga. Det bör emellertid ihågkommas,

att enligt förslaget ägodelningsrättens uppgifter väsentligen utvidgats,

vadan tjänstgöringen såsom ledamot i ägodelningsrätt med all säkerhet kommer

att, där förslaget upphöjes till lag, ställa sig avsevärt mera påkostande

än vad för närvarande är fallet. Det kunde vid nu anmärkta förhållande

sättas i fråga, huruvida icke antalet ledamöter för tingslag borde i domsaga,

som består av mer än ett tingslag, sättas något högre än vad som föreslagits,

exempelvis till fyra; med hänsyn till den stora vikt, som måste läggas därå

att ägodelningsnämndemännen förvärva största möjliga erfarenhet och förtrogenhet

med jorddelningsmål och deras bedömande, har förhöjning av antalet

emellertid icke ansetts böra äga rum.

4 §.

Denna paragraf motsvarar stadganden i 117 § skiftesstadgan samt 6 § i

19 kap. av 1920 års förslag. Föreskrifterna angående val av ägodelningsnämndemän

äro konstruerade i enlighet med äldre bestämmelser angående

val av landstingsmän. Nytt i förhållande till gällande rätt är stadgandet om

val av suppleanter för ägodelningsnämndemän.

Gällande skiftesstadga upptager icke någon bestämmelse om klagan över val av

ledamot av ägodelningsrätt. Då valet äger rum inför häradsrätt, synes emellertid

stadgandet i 25 kap. 2 § rättegångsbalken vara i fråga om sådan klagan tilllämpligt.

I förevarande förslag har uttryckligen utsagts, att klagan över val

av ägodelningsnämndeman skall föras genom besvär i enlighet med föreskrifterna

i 27 kap. av nämnda balk. Härutinnan avviker förslaget från de i de

tidigare förslagen upptagna bestämmelser, enligt vilka klagan över val av

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

ägodelningsnämndeman skulle föras hos Konungens befallningshavande. Då själva

valmyndigheten utgöres av häradsrätten, synes det emellertid riktigare att

besvär över valet upptagas av hovrätt; härigenom vinnes även bättre överensstämmelse

med vad gäller angående val av nämndemän i häradsrätt;

klagan över sådant val fullföljes först hos häradsrätt och sedermera hos vanliga

överinstanser. Emellertid har det synts möjligt att i fråga om val av ägodelningsnämndeman

begränsa rätten till fullföljd så till vida, att klagan över

hovrätts beslut i förevarande fråga icke må föras. Det torde vara föga sannolikt,

att de besvärsmål rörande dylikt val, vilka kunna komma i fråga, varda

av den invecklade natur, att ett fullföljande av målet till högsta instans kan

vara motiverat.

För sista stycket av paragrafen, vilket innehåller nyheter i förhållande till

gällande rätt, synes någon redogörelse icke erfordras. Detsamma avviker från

1920 års förslag allenast i den utsträckning, de ändrade bestämmelserna om

ägodelningsrätternas organisation sådant föranleda.

5 §.

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i gällande skiftesstadga, motsvarar

andra och tredje styckena av 11 kap. 4 § vattenlagen samt återgiver

utan förändring 7 § i 19 kap. av 1920 års förslag.

ö §•

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande skiftesstadga, motsvarar

första och andra styckena av 5 § i 11 kap. vattenlagen ävensom andra

stycket av 8 § i 19 kap. av 1920 års förslag. Beträffande paragrafens innebörd

må anmärkas, att, även om beskaffenheten av till handläggning förekommande

mål icke föranlett ägodelningsrätten att sammanträda inom skifteslaget,

det uppenbarligen likafullt kan vara av värde att i sammanträdet deltager

nämndeman från den ort, där i mål eller ärende i fråga varande jord

ligger, samt att det på grund härav stundom kan finnas nödigt att tillkalla

från sammanträdesorten avlägset boende nämndeman i trots av de med hans

deltagande i sammanträdet förenade drygare kostnader. Agodelningsdomaren

lärer då finna sig föranlåten att med hänsyn till det eller de mål, i fråga

om vilkas bedömande särskild lokalkännedom synes erforderlig, kalla till

exempel en eller två nämndemän, vilka besitta dylik kännedom, under det

att han i övrigt kallar den eller de nämndemän, med vilkas deltagande i sammanträdet

minsta kostnaden är förenad. Sista punkten av paragrafen, beträffande

vilken punkt närmare redogörelse icke lärer vara av nöden, är av

samma innehåll som andra stycket av förenämnda paragraf i vattenlagen.

7 §''

Denna paragraf motsvarar föreskrift i 117 § skiftesstadgan, andra stycket av

6 § i 11 kap. vattenlagen samt 9 § i 19 kap. av 1920 års förslag. Närmare

redogörelse för paragrafens innehåll torde icke erfordras.

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

8 §•

Paragrafen motsvarar föreskrift i 117 § skiftesstadgan, andra stycket av

7 § i 11 kap. vattenlagen samt 10 § i 19 kap. av 1920 års förslag. Yad i

första punkten sägs skulle givetvis gälla jämväl utan särskilt stadgande.

9 §.

Denna paragraf motsvarar andra stycket av 117 § skiftesstadgan, första

stycket av 7 § i 11 kap. vattenlagen ävensom 11 § i 19 kap. av 1920 års

förslag.

10 §.

Denna paragraf motsvarar 126 och 130 §§ skiftesstadgan samt 12 § i

19 kap. av 1920 års förslag. Från gällande rätt skiljer sig paragrafen därutinnan,

att bestämmelsen därom, att ägodelningsrättens ordförande har att

inom åtta dagar utsätta sammanträde med rätten, icke bibehållits, ävensom

att kallelse av förrättningsmannen till sammanträdet icke föreskrivits såsom

obligatorisk. Att märka är emellertid, att förenämnda paragrafer i skiftestadgan

närmast hava avseende å besvärs- och underställningsmål och således

icke röra de fall, då ägodelningsrätt håller sammanträde allenast för prövning

av inkomna ansökningar om fastställelse å avslutade förrättningar; till

dylikt sammanträde, då ägodelningsrätten fungerar såsom administrativ myndighet,

anses icke skiftesmannen behöva kallas, ehuruväl, där anledning finnes

att antaga, att fastställelse kommer att vägras, förrättningslantmätaren ofta

nog lämpligen synes böra anmanas att komma tillstädes. Förevarande paragraf

har emellertid avseende å utsättande av sammanträde med ägodelningsrätt

i allmänhet, oberoende av vilket eller vilka mål eller ärenden vid sammanträdet

skola handläggas.

11 §■

Första stycket av förevarande paragraf motsvarar 119 § skiftesstadgan.

Vid avfattandet av nämnda stycke har iakttagits, att det stundom kan för

minskning av kostnad vara ändamålsenligt att utsätta sammanträde med ägodelningsrätt,

att hållas i samband med sammanträde med tremansnämnd enligt

lagen den 7 maj 1918.

I 1920 års förslag motsvaras paragrafen av 14 § i 19 kap. Andra och

tredje styckena av paragrafen motsvara 11 § i 11 kap. vattenlagen.

12 §.

Denna paragraf motsvarar 122 § skiftesstadgan samt 15 § i 19 kap. av

1920 års förslag. Såsom ett led i strävandena att nedbringa delägarnas kostnader

för skiftesväsendet har den i sistnämnda förslag influtna, ursprungligen

från 1911 års förslag härstammande föreskriften därom, att ersättning till

ägodelningsdomaren skall utgå av statsmedel, bibehållits.

s. 281 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

281

I anledning av från lantmäteristyrelsens sida i dess senast avgivna utlåtande

gjord erinran beträffande förevarande paragraf må anmärkas, att det

givetvis måste anses önskvärt, att kostnaderna för skiftesdomstolarnas verksamhet

helt övertagas av staten, helst då mål, vilka för närvarande tillhöra

allmän domstols upptagande, i ej obetydlig utsträckning äro avsedda att överflyttas

till ägodelningsrätterna. Under nu rådande förhållanden synes det emellertid

knappast tillrådligt att i förevarande avseende gå längre iin enligt förslaget

är avsett.

Förutom i nyssnämnda hänseende skiljer sig förslaget så till vida från gällande

rätt, som den i 122 § skiftesstadgan upptagna hänvisningen till vad

lag föreskriver rörande betalning för häradssyn icke bibehållits. I sak torde

emellertid någon egentlig skillnad icke härav föranledas, tv då tappande part

vid ägodelningsrätten väl i allmänhet lärer kännas skyldig att gottgöra vinnande

part dennes kostnader å målet, synes, med tillämpning av 21 kap. 3 §

rättegångsbalken, därav följa, att den tappande förpliktas gottgöra vederparten

vad denne visar sig hava erlagt till bestridande av kostnad för ägodelningsrättens

sammanträde. I ett specialfall, varom i sista stycket av paragrafen

talas, skall den delägare, som påkallat ägodelningsrättens sammanträde, i

regel själv gälda kostnaderna för detsamma, d. v. s. han skall förpliktas dels

att ensam vidkännas ersättning till ägodelningsnämndemännen jämte kostnader

för lokal m. m. dels ock att gottgöra statsverket vad av allmänna medel utgivits

såsom ersättning till ägodelningsdomaren. Sökanden synes böra undgå

denna vidsträckta ersättningsskyldighet endast i den händelse att, ehuruväl

rätten funnit laga förfall för honom icke hava förelegat, sådana omständigheter

äro för handen att sökandens motsatta uppfattning måste anses från

hans synpunkt naturlig samt grundad på omsorgsfull prövning av föreliggande

fakta.

13 §.

Paragrafens första stycke motsvarar föreskrift i 130 § i gällande skiftesstadga.

Andra stycket saknar motsvarighet i gällande rätt. Att för närvarande

överlantmätaren företrädesvis bör anlitas såsom lantmäteritekniskt biträde

framgår av cirkulär den 25 januari 1909.

I anledning av vad lantmäteristyrelsen i sitt senast avgivna utlåtande anfört

beträffande förevarande paragraf må anmärkas följande: Enligt 35 § i

gällande lantmäteriinstruktion åligger det överlantmätare att på kallelse såsom

sakkunnig biträda ägodelningsrätt. Vid sådant förhållande torde resa, som

han i sådant ändamål företager, vara att betrakta såsom tjänsteresa, för vilken

han äger att av statsmedel åtnjuta dagtraktamente och resekostnadsersättning

enligt resereglementet. På ägodelningsrätten torde ankomma att avgöra,

huruvida statsverkets berörda utgift skall av sakägare ersättas. Vad angår

förrättningslantmätare stadgas i 16 § i förordningen den 31 december 1920

angående distriktslantmätare m. fl. tillkommande resekostnads- och trakta
-

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

mentsersättning att, där förrättningslantmätare i sådan egenskap kommer

tillstädes vid domstol, det ankommer på domstolen att bestämma om ersättning

åt honom. Det torde härigenom vara lagt i domstolens hand att besluta,

huruvida den ersättning, som må finnas böra utgå till förrättningslantmätaren,

skall gäldas av delägarna eller stanna å statsverket. Ersättning till annat

sakkunnigt biträde än överlantmätare lärer höra gäldas av delägarna. Behov

av sådant biträde torde emellertid ej synnerligen ofta komma i fråga. Jämför

föreskrift i 97 § av 11 kap. vattenlagen.

14 §.

Denna paragraf saknar motsvarighet i gällande rätt samt motsvarar föreskrifter

i 17, 18 och 36 §§ i 1920 års förslag.

Föreskriften medför icke, att besvär, varom talas i 15 § i lagen om rätt i

vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område

må med posten insändas. Vid förrättning, varom i nämnda paragraf är

fråga, prövas i regel, huruvida nyttjanderättshavare äger rätt att inlösa av

honom besuttet område, och förrättningsmännens beslut är till sin natur ett

avgörande av en rättstvist. Närmast högre instans är ägodelningsrätten. Det

synes vid nu anmärkta förhållande vara lämpligast att den nuvarande ordningen

beträffande klagan över dylik förrättning bibehålies.

Däremot innebär stadgandet jämfört med föreskrifterna i 51 § första stycket

och 53 § första stycket i förevarande kapitel att, då talan föres mot ägodelningsrätts

utslag i vad mål som helst, således även i mål rörande lösningsrätt,

varom nyss sagts, besvären må med posten insändas till ägodelningsdomaren.

Denne fungerar i samtliga nu avsedda fall såsom ett slags

kommissionär för parterna och reglerna beträffande det sätt, varpå besvärshandlingar

skola tillställas honom, synas icke böra innehålla några särbestämmelser

för vissa mål eller grupper av mål.

Att paragrafen över huvud taget medgiver besvärshandlingars insändande

med posten innebär en eftergift för vederbörande klagandes anspråk på bekvämlighet,

vilken emellertid synes kunna utan större våda göras. Mot regeln

att besvär över förrättningsmäns beslut i fråga om rågång eller annan fastighetsgräns

må insändas med posten, kan uppenbarligen göras enahanda invändning,

som här ovan framställts i fråga om besvär över förrättningsmäns

beslut rörande lösningsrätt; att uppställa särskilda regler beträffande fullföljd

av talan mot förrättningsmäns beslut i gränsfråga torde dock knappast vara

tillrådligt; hellre kunde då genom utbytande av orden i förevarande paragraf

»enligt denna lag» mot »i lag» rätten att med posten insända besvär i jorddelningsmål

erhålla ytterligare utsträckning. Med anledning därav att besvär

jorddelningsmål enligt förslaget i stor utsträckning skola, ställda till ägodel

ningsrätten, ingivas till vederbörande överlantmätare, har paragrafen erhållit

en häremot svarande avfattning.

s. 283 Kontrollera mot PDF

283

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

B. Om vad till jorddelningsmål är att hänföra.

15 §.

Denna paragraf motsvarar 124 § i gällande skiftesstadga samt 2 § i 19 kap.

av 1920 års förslag.

Från gällande rätt innebära paragrafens stadganden avvikelse i flera hänseenden.

Om till en början bortses därifrån att begreppet skiftesmål, på sätt

av 17 § i kapitlet framgår, har en annan innebörd än vad fallet är enligt

skiftesstadgan, ity att under skiftesmål falla jämväl i sammanhang med laga

skifte uppkommande gränstvister, samt att avstyckningsmål, så vitt angår förhållandena

på den egentliga landsbygden, för närvarande icke förekomma,

märkes, att samtliga under 3—6 i paragrafen upptagna mål för närvarande

skola av allmän domstol upptagas, utom så vitt angår mål om ägoutbyte

samt, beträffande under 4 avsedda mål, tvist huruvida äga är att anse såsom

odaläga och i denna egenskap ägolott tillhörig utöver dess andel enligt delningsgrunden.

Från 1920 års förslag skiljer sig paragrafen icke i sakligt hänsseende.

Beträffande paragrafens innehåll i övrigt må anmärkas: Mål om rågång eller

annan fastighetsgräns, varom under 3 sägs, tillhör ägodelningsrätts upptagande

vare sig det anhängiggöres genom stämning eller genom besvär över förrättning

för gränsbestämning. Vad angår mål under 4 märkes, att sådant mål hör

under ägodelningsrätts prövning allenast om det yppas efter skiftes början,

d. v. s. i vanliga fall om tvisten uppkommer vid själva skiftet såsom en konflikt

mellan personer, vilka äro eller göra anspråk på att vara intressenter i

förrättningen. Förrättningsmännen hava då att konstatera att tvist föreligger

samt att dess avgörande är av betydelse för skiftets behöriga verkställande.

Skulle till synes oberoende av skiftet och utan att vid skiftessammanträde tvist

yppat sig, delägare till allmän underrätt instämma annan delägare med påstående

exempelvis att viss äga utgör honom tillkommande fastighet eller ingåi

i honom tillhörig ägolott, så bör, därest stämningen delgivits efter det första

sammanträdet under skifte, i vilket ägan ingår, kommit till stånd, den allmänna

domstolen visa målet från sig samt hänvisa parterna till ägodelningsrätten,

väl ej på grund av stadgandet i 15 § 4 men med åberopande av 16

§ i kapitlet. Uttrycket »i sammanhang med jorddelningsförrättning» torde nämligen,

med hänsyn till det praktiska ändamålet med föreskriften i sistnämnda

paragraf, böra tolkas tämligen vidsträckt och betyda ungefär detsamma som

»sedan jorddelningsförrättning, varav ägan beröres, påbörjats»; det år givetvis

icke möjligt att med absolut säkerhet avgöra, huruvida den omständigheten,

att skiftesförrättningen kommit till stånd, föranlett käranden att börja rättegång,

eller om han måhända, även om nämnda omständighet icke förelegat,

skulle vidtagit sådan åtgärd. Den svårighet yppar sig obestridligen, att det

icke med säkerhet kan förutsättas vara för den allmänna domstolen känt, att

skiftesförrättning, av vilken den ifrågavarande ägan beröres, påbörjats, samt

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Kungi. Maj:ts proposition Nr 38.

att domstolen följaktligen icke varder i tillfälle att, på sätt densamma enligt

10 kap. 29 § rättegångsbalken åligger, avvisa målet; saken torde emellertid

kunna ordnas därigenom att vederbörande lantmätare efter mottagande av

förordnande att förrätta jorddelningsförrättning av skiftes natur tillställer vederbörande

domhavande dels meddelande om förordnandet samt om dagen för

första sammanträdet dels ock avskrift av den uppgift om de till delning ifrågasatta

ägorna, varom i 2 kap. 3 § av förslaget sägs. Föreskrift härom lärer

emellertid lämpligen böra utfärdas i administrativ ordning. J övrigt torde de

fall, da rättegång av nu ifrågavarande slag inledes genom stämning, bliva

ganska sällsynta, tvister, som ovan avses, torde i det vida övervägande antalet

fall uppkomma vid själva skiftesförrättningen och följaktligen utan vidare varda

föremål för underställning till ägodelningsrätt.

Mal, varom under 5 sägs, äro sadana, vilka uppkomma under själva avstyckningsförrättningen

och bringas följaktligen genom underställning under

ägodelningsrättens prövning. Att spörsmål, varom i 16 § sägs, skulle uppkomma

i samband med avstyckningsförrättning eller eljest vid annan jorddelningsförrättning

än dylik av skiftes natur, torde få anses praktiskt taget så

gott som uteslutet. Skulle så emellertid ske, äger vad ovan anförts beträffande

tvist i samband med skiftesförrättning motsvarande tillämpning; det synes

dock knappast av nöden att lantmätare ålägges att till domhavande lämna

uppgift om mottagande av uppdrag att verkställa annan förrättning än skifte.

Mål, om vilka under 6 sägs, böra anses falla under ägodelningsrätts domvärjo,

då tvisten uppkommer sedan skifte, varav den tjänande fastigheten beröres,

blivit börjat. I allmänhet uppkommer väl tvisten i samband med spörsmål

om servituts utbrytning eller förflyttning eller senast vid hävdeförteckningens

föredragning. Förrättningsmännen torde, där det ej finnes uppenbart, att påstående

exempelvis om servituts tillvaro eller förnekande därav fullkomligt

saknar grund, böra hänvisa vederbörande att efter stämning utföra sin talan

vid ägodelningsrätten. Skulle förrättningsmännen underlåta att lämna dylik

hänvisning, är det naturligtvis vederbörande ändock obetaget att i rättegångsväg

framkalla tvistens avgörande.

Mal varom under 7 sägs inledes genom stämning. Avses klander av lantmätares

räkning i den mening, att densamma enligt kärandens mening lyder

a för högt totalbelopp, riktas talan mot lantmätaren; anser vederbörande fördelningen

av kostnaderna oriktig, bör talan riktas mot den eller de delägare,

som enligt kärandens mening pa hans bekostnad obehörigen gynnats.

Såsom exempel på mål, varom under 8 sägs, må nämnas klagan över förrättning,

om vilken i lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att

inlösa under nyttjanderätt upplåtet område förmäles.

16 §.

Denna paragraf, vilken äger viss motsvarighet i föreskrift i 125 § skiftesstadgan,

motsvaras av stadganden i 2 § i 19 kap. av 1920 års förslag. I

s. 285 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

285

allmänhet torde de i första stycket av paragrafen upptagna frågor falla under

4 i föregående paragraf samt följaktligen genom underställning bringas under

ägodelningsrättens prövning. Fråga, huruvida äga utgör fastighet för sig eller

hör till annan fastighet, innefattar givetvis i allmänhet spörsmål om äganderätt;

skulle undantagsvis så ej vara fallet, går väl frågan ut på huruvida ägan

skall utläggas såsom särskild ägolott eller icke, d. v. s. spörsmål om tillämpning

av 13 kap. 12 § i förslaget. Fråga, huruvida äga är att anse såsom

samfälld, innebär väl oftast tvist om äganderätt emellan viss delägare ä ena,

samt övriga delägare, å andra sidan; fråga huruvida delägare har del i skifteslaget

efter andelstal eller inom vissa gränser är givetvis att anse såsom sådan

tvist om äganderätt, som är av betydelse för skiftets behöriga verkställande;

först och främst kan ju avgörandet av densamma äga betydelse

för frågan huruvida vederbörande är behörig att påkalla skifte.

Andra stycket av paragrafen står i överensstämmelse med gällande rätt

ävensom med 1920 års förslag. Åtal mot lantmätare för tjänstefel tillhör

däremot varken enligt förslaget eller enligt gällande rätt ägodelningsrätts

upptagande.

17 §.

Denna paragraf saknar motsvarighet såväl i gällande rätt som i 1920 års

förslag. Med densamma avses att inom den mera omfattande kategori av mål,

som betecknas med begreppet jorddelningsmål, urskilja de egentliga skiftesmålen.

Först och främst falla härunder de mål, i vilka, på sätt i 4 kap. 4 §

stadgas, fråga om tillstånd till laga skifte underställningsvis eller, för visst

fall, efter delägares ansökan komma under ägodelningsrättens prövning. Vidare

höra till skiftesmål samtliga de mål, där genom underställning eller besvär

åtgärd eller beslut under laga skifte dragés under ägodelningsrättens

prövning, således exempelvis mål om avsättande av samfälld skogsmark till

gemensamhetsskog, eller mål rörande besvär i preliminära frågor ävensom

mål, vilka uppkomma genom att talan mot beslut eller åtgärd under skifte

fullföljes sedan skiftet avslutats. Vidare höra till skiftesmål frågor om fastställelse

av laga skifte. Dylik fråga kan föreligga till bedömande i samtliga

fall, där klagan föres mot avslutat skifte eller, riktigare, mot beslut eller åtgärd

under sådant skifte; enligt förslaget skall nämligen, därest den fullföljda

talan finnes icke lagligen grundad, ägodelningsrätten undersöka huruvida fastställelse

av förrättningen skall meddelas eller om måhända på grund av någon

i den fullföljda talan ej åberopad grund hinder däremot möter. Särskilt avses

emellertid under 3 i förevarande paragraf sådan fråga om fastställelse

av skifte, som föreligger till prövning, där skiftet lämnats oklandrat. I dylikt

fall tillkommer det emellertid enligt föreskrifterna i 41 § andra stycket i förevarande

kapitel ägodelningsdomaren att, där anledning ej förekommer till

annat än att förrättningen är lagligen beskaffad, meddela fastställelse å densamma;

allenast om han finner sig därtill förhindrad samt förty hänskjuter

frågan till ägodelningsrätten uppkommer ett skiftesmål i egentlig mening. Vad

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

nu är sagt äger motsvarande tillämpning jämväl å mål, varom förmäles under

5 i förevarande paragraf. Till skiftesmål räknas slutligen mål om rättelse i

fastställt skifte, varom under F. i detta kapitel sägs. Beträffande dylika mål

är att märka, att, sedan rättelse i skiftet föreskrivits och ägt rum, förrättningen

skall i vanlig ordning avslutas, varefter densamma kan bliva föremål

för talan; vidare skall den prövas och fastställas på sätt om laga skifte är

stadgat. Mål, som vid tillämpning av dessa föreskrifter uppkommer, är givetvis

ock att anse såsom skiftesmål.

IB §.

Denna paragraf bestämmer närmare en annan inom jorddelningsmålens

kategori fallande grupp av mål nämligen avstyckningsmålen. Hit höra först

och främst mål om tillstånd till avstyckning, i vilka av lantmätare eller förrättningsmän

jämlikt 19 kap. 16 § avgivet utlåtande dragés under ägodelningsrättens

prövning. Vidare höra till avstyckningsmål sådana mål, däri lantmätare

eller förrättningsmäns åtgärd att med tillämpning av föreskrifterna i

19 kap. 14 § andra stycket eller 18 § andra stycket sista punkten förklara avstyckningsförrättning

icke kunna äga rum gjorts till föremål för besvär hos ägodelningsrätten.

Slutligen räknas till avstyckningsmål sådana mål, som röra besvär

över avslutad avstyckningsförrättning eller fastställelse av sådan förrättning,

beträffande vilka senare mål vad ovan anförts rörande mål om fastställelse

av laga skifte äger motsvarande tillämpning.

C. Om talans fullföljande hos ägodelningsrätten.

19 §.

Denna paragraf saknar motsvarighet såväl i skiftesstadgan som i 1920

års förslag. Närmare redogörelse för paragrafens innehåll torde icke erfordras.

20 §.

Denna paragraf motsvarar föreskrifter i 54 § ävensom 125 § skiftesstadgan

samt 17 § i 19 kap. av 1920 års förslag. Från gällande rätt skiljer sig förslaget

dels därutinnan, att såsom form för fullföljande av talan föreskrivits

anförande av besvär, dels ock däri att antalet av frågor, vilka vid skifte skola

behandlas såsom preliminära, ökats. Dock är att märka, att förslaget, till

skillnad från gällande rätt, i avseende å rätt till särskild talan mot beslut

eller åtgärd under laga skifte gör en skarp åtskillnad mellan skiften å primära

och sekundära skifteslag. Beträffande preliminärfrågor vid skifte märkes

särskilt, att den mycket omstridda frågan, huruvida gradering bör få göras

till föremål för särskild talan, enligt förevarande förslag liksom enligt de

tidigare besvarats i positiv riktning, se härom 1911 års betänkande sid. 206.

Vidare har spörsmålet om nyttjande under skiftet av skog eller torvmosse

gjorts till preliminärfråga; att så ej skett enligt skiftesstadgan har sin natur
-

s. 287 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

287

liga förklaring i det sätt, varpå frågan om nyttjande under skifte av berörda

naturtillgångar enligt gällande rätt reglerats. Enligt förslaget är beslut om

ägoutbvte föremål för särskilda besvär; så är som bekant, frånsett ett specialfall,

enligt skiftesstadgan icke förhållandet, där fråga är om tvångsägoutbyte

och beslut kommit till stånd, att ägoutbyte skall äga rum. Enligt förslagets

får liksom enligt skiftesstadgan talan mot själva ägoutbytet jämväl särskilt

föras; det stadgande, som reglerar denna rätt, återfinnes emellertid i 24 §.

Ägoutbytet är nämligen, oavsett att det äger rum i samband med laga skifte,

att anse såsom en särskild förrättning. Uttrycket »då innehavet---

kan inverka på ägotilldelningen» syftar på det fall, som regleras i förslaget

9 kap. 5 §. Bestämmelsen att beslut över delägares yrkande, att hans ägor

jämlikt 1 kap. 21 § icke skola ingå i skifte, skall utgöra föremål för särskild

talan, har genom de utsträckta möjligheter till sådan befrielse, vilka

förslaget öppnar, fått i viss mån annan innebörd än enligt gällande skiftesstadga;

observeras bör emellertid, att frågan om dylik befrielse för delägare

ofta nog kommer att underställningsvis dragas under ägodelningsrättens prövning.

Beträffande hävdeförteckning lärer för närvarande gälla, att, där den ej

av samtliga delägarna underskrives, underställning av densamma till ägodelningsrätten

i regel skall äga rum; se stadgandet i 53 § skiftesstadgan under 3.

Jfr emellertid N. J. A. 1883: 151.

Från 1920 års förslag skiljer sig förevarande paragraf först och främst

genom vissa tillägg, föranledda dels av i 3 kap. 9 och 10 §§ vidtagna jämkningar,

dels ock av förslagets ståndpunkt i fråga om metoden för ägors uppskattning.

Vidare har i andra stycket införts ett tillägg, föranlett därav att

enligt förslaget förrättning för bestämmande av rågång eller annan fastighetsgräns

är föremål för fastställelse.

För undvikande av omgång vid inhämtande av utlåtande från överlantmätare

över besvär, varom i paragrafen förmäles — att dylikt utlåtande

kommer ägodelningsrätten till hända torde få anses synnerligen önskvärt och

utgör en relativt god ersättning för anordningen med överlantmätaren såsom

ledamot av nämnda domstol — har föreskrivits att besvären, ställda till ägodelningsrätten,

skola ingivas till överlantmätaren i länet. Skulle förrättningen

avse ägor inom flera län, skola besvären uppenbarligen ingivas till överlantmätaren

i det län, där den ägodelningsrätt, vilken jämlikt stadgandet i 1 § i

förevarande kapitel har att pröva besvären, har sin domkrets. Vidare stadganden

angående behandlingen av besvärsmål äro intagna under D i förevarande

kapitel.

21 §.

Denna paragraf motsvarar 129 § skiftesstadgan samt 18 § i 19 kap. av

1920 års förslag. Från gällande rätt skiljer sig förslaget genom den kortare

besvärstid, som blivit delägarna tillerkänd. Enligt 16 kap. 2 § i förslaget

kan förrättningsmannen dröja med handlingarnas avlämnande till femton

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38

dagar efter avslutningssammanträdet; enligt gällande rätt åtnjuta delägarna

en besvärstid av sextio dagar från det handlingarna utlämnats. Den i förslaget

bestämda klagotid av fyrtiofem dagar, räknade från den dag, då skiftet

avslutades, synes emellertid vara fullt tillräcklig, helst lantmätaren ju icke

kan antagas alltid till det yttersta utnyttja fristen med handlingarnas avlämnande.

22 §.

Denna paragraf motsvarar 128 § skiftesstadgan samt 19 § i 19 kap. av

1920 års förslag. Har fråga, varom i 20 § sägs, avgjorts genom delägares

förening, där så kan ske, är det tydligen icke tillåtet för delägare, som närvarit

vid det sammanträde, där föreningen kom till stånd, att fullfölja talan

emot beslutet, jämför rättsfall refererat i N. J. A. 1881 sid. 341. Delägare,

vilken på grund av laga förfall varit frånvarande från sammanträdet, kan

däremot med fog anföra, att han, där han kunnat infinna sig, skulle hava

motsatt sig det avgörande, som genom föreningen kommit till uttryck; i sådant

fall hade förrättningsmännen fått avgöra frågan, och deras beslut hade

måhända utfallit helt annorlunda. Delägaren kan följaktligen hava grundat

anspråk på att ej utan vidare vara oåterkalleligen bunden av den träffade

föreningen; dock gäller detta endast i det fall att han varit urståndsatt ej

allenast att personligen infinna sig vid sammanträdet utan ock att låta sig

företrädas av ombud. Har beslut i fråga fattats av förrättningsmännen, kan

delägare, som befunnit sig i nyss nämnda belägenhet, göra gällande,

att han icke varit i tillfälle att framhålla sina synpunkter på frågan. Sådan

lagstiftningen för närvarande är beskaffad, kan han tillika beträffande beslut

i preliminärfråga andraga, att han i allt fall icke varit i tillfälle att, genom

att vägra sitt godkännande av beslutet, föranleda att detsamma bleve underställt

ägodelningsrättens prövning. Så länge förfallet varar, är emellertid delägaren

måhända icke ens i tillfälle att förskaffa sig kännedom om vad på

sammanträdet förekommit. Honom bör således tillerkännas en extra besvärstid,

vars utgångspunkt lämpligen bör sättas till tiden för förfallets upphörande

Att dylik besvärstid dock ej lämpligen kan sträcka sig ut över den tid, som

gäller för klander av skiftet i allmänhet, synes givet. I enlighet med det ovan

anförda äro bestämmelserna i 128 § skiftesstadgan avfattade, och förevarande

paragraf gör därifrån icke annan avvikelse i sak än att delägare, vilken utan

laga förfall uteblivit från sammanträde, givetvis måste anses vara behörig att

inom vanlig besvärstid fullfölja talan mot av förrättningsmännen å sammanträdet

meddelat beslut. Har fråga avgjorts genom förening, lärer utan laga

förfall utebliven delägare visserligen vara formellt oförhindrad att inom vanlig

besvärstid föra talan mot det beslut, som genom föreningen kommit till uttryck,

men där han ej kan visa, att föreningen olagligen tillkommit, att den

exempelvis avser ett ämne, som ej är föremål för delägarnas beslutanderätt,

eller ej biträtts av samtliga närvarande delägare, torde hans talan böra läm
-

s. 289 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

289

nas utan avseende. Självfallet betyder »beslut» i paragrafens första rad såväl

beslut, vilket fått sitt uttryck i delägarnas förening, som avgörande, vilket

träffats av förrättningsmännen. Så till vida torde emellertid förevarande

paragraf till innehållet ytterligare skilja sig från gällande rätt — bortsett

därifrån att graderingen enligt skiftesstadgan icke kan göras till föremål för

särskild talan som hävdeförteckning enligt skiftesstadgan svårligen kan

tänkas bliva föremål för talan, varom i 128 § i nämnda stadga sägs, något

som ock framgår av hänvisningen till 125 §. Förhållandet torde nämligen

vara att, där ej samtliga delägares underskrift å hävdeförteckningen erhålles,

densamma icke kan anses hava kommit i fullständigt skick; förteckningen

ärer i dylikt fall, såsom ovan nämnts, i allmänhet böra underställas ägodelningsrättens

prövning, något som givetvis är nödvändigt, där förteckningen är

av betydelse med hänsyn till i 125 § skiftesstadgan berörd fråga.

23 §.

I denna paragraf, vilken såvitt angår ägostyckning motsvaras av 19 § i

1896 års lag och, vad beträffar avstyckning i stad, av 13 § i 5 kap. fastighetsbildningslagen,

lämnas regler angående talan emot dels avstvckningsförrättning

dels ock vissa beslut, som vid dylik förrättning kunna förekomma.

Paragrafen motsvaras i 1920 års förslag av föreskrifter i 23 § av 22 kap.

Beträffande stadgandet om besvärs ingivande till vederbörande överlantmätare

hänvisas till vad ovan anförts.

Vid ägostyckning är besvärstiden densamma som vid laga skifte, vid avstyckning

i stad eller samhälle a landet, för vilket föres fastighetsregister

enligt de för stad meddelade bestämmelser, utgör besvärstiden tjugu dagar

från avslutningssammanträdet. Enligt stadgande i 1 § av förslaget till lag om

vad iakttagas skall i avseende a införande av lagen om delning av jord å

landet skola emellertid föreskrifterna om besvärstid vid avstyckning å landet

gälla jämväl beträffande avstyckning i stad eller samhälle å landet, varom

nyss är sagt.

Andra stycket utgör ett uttryckligt lagfästande av förutsättningen för stadgandet

i andra punkten av sista stycket av 41 § i förevarande kapitel.

24 §.

I denna paragraf, vilken saknar egentlig motsvarighet i gällande rätt, såvitt

man ej såsom sådan vill räkna föreskrifter i 129 § andra stycket skiftesstadgan,

givas bestämmelser beträffande fullföljd.av talan mot andra jorddelningsförrättningar

än dem, i fråga om vilka sådana föreskrifter meddelats i

de föregående paragraferna. Till dylika i paragrafen avsedda förrättningar

höra förrättningar, varom i 20 kap. 1, 3, 4 och 5 §§ sägs, ävensom likvidförrättning,

vilken äger rum efter det skifte blivit fastställt. Att märka är

emellertid, att paragrafen syftar allenast på jorddelningsförrättning, som avses

i lagen om delning av jord å landet, således icke på förrättning, varom i

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 31 häft. (Nr 38.) 19

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område. Andra stycket är av betydelse med hänsyn bland annat

till föreskrifterna i 40 och 41 §§ i förevarande kapitel.

Beträffande föreskriften om besvärs ingivande till vederbörande överlantmätare

hänvisas till vad ovan anförts.

D. Om förfarandet hos ägodelningsdomaren och vid ägodelningsrätten.

25 §.

Denna paragraf motsvarar föreskrift i 54 § skiftesstadgan samt 16 § i 19

kap. av 1920 års förslag. Från gällande rätt liksom från de tidigare förslagen

föreligger den skillnad, att enligt förslaget lantmätaren, förutom i visst angivet

fall, har att insända handlingarna eller utdrag av dem till vederbörande

överlantmätare. Beträffande skälet till nämnda föreskrift hänvisas till vad ovan

anförts. Skulle vare sig överlantmätaren eller sedermera ägodelningsdomaren

eller ägodelningsrätten i fall, där lantmätaren insänt allenast utdrag av handlingarna,

finna att tillgång erfordras till handlingarna i deras helhet, är det

givetvis vederbörande obetaget att infordra dem. Andra stycket i 16 § i 19

kap. av 1920 års förslag har uteslutits såsom obehövligt. Vad beträffar hörande

av förrättningslantmätaren kan sådant ske i den ordning, varom i 27 §

sägs; i övrigt torde, där hans hörande finnes erforderligt, domaren icke underlåta

att kalla honom till ägodelningsrättens sammanträde. Vad delägarna

angår synes man i de i paragrafen avsedda fall svårligen kunna göra mer än

lämna dem tillfälle att yttra sig inför ägodelningsrätten.

Vidkommande andra stycket av förevarande paragraf synes någon närmare

redogörelse för detsammas innehåll icke erforderlig. Emellertid må anmärkas,

att åtgärd för infordrande av handlingarna skall äga rum först efter det ägodelningsrätten

funnit laga förfall för sökanden förefinnas. Skulle i något undantagsfall

tillgång till handlingarna erfordras för prövning av förfallsfrågan,

ankommer det på ägodelningsrätten att fatta beslut om handlingarnas infordrande,

såvida ej, såsom väl får antagas i allmänhet bliva fallet, ägodelningsdomaren

på förhand ombestyrt deras införskaffande.

26 §.

Denna paragraf saknar motsvarighet i gällande rätt. I besvärsmål, varom

i första punkten av första stycket av paragrafen sägs, erfordras givetvis icke

något yttrande av överlantmätaren. Särskild ordning för ingivande av besvär

i jävsfråga har emellertid icke ansetts böra föreskrivas. I 1920 års förslagmotsvaras

paragrafen av 21 § i 19 kap. Da i samtliga fall, där besvär röra

avslutad förrättning, handlingarna jämlikt föreskrift i 41 § första stycket i

förevarande kapitel skola ex officio av lantmätaren insändas till överlantmätaren,

har avfattningen av den nu behandlade paragrafen därefter lämpats.

Berörda föreskrift äger sammanhang med förslagets ståndpunkt att så långt

s. 291 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

291

sig göra låter sammansmälta förfarandet i besvärsmål med proceduren i mål

om fastställelse av jorddelningsförrättning.

27 §.

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande rätt, motsvarar 22 §

i 19 kap. i 1920 års förslag. Någon saklig skillnad från sistnämnda förslag

föreligger endast så till vida, som överlantmätaren ålagts att verkställa teknisk

granskning ej blott av avslutat skifte utan även av varje annan avslutad

jorddelningsförrättning, vilken blivit föremål för besvär. Paragrafen avser att

tillförsäkra ägodelningsrätten, i vilken, då dess domkrets bestämmes till

domsagan, överlantmätaren ansetts icke lämpligen kunna föreslås till självskriven

ledamot, verksamt biträde av denne tjänsteman vid jorddelningsfrågors

prövning.

Beträffande den överlantmätaren ålagda tekniska granskningen av jorddelningsförrättningar

må erinras följande. Då besvär anföras över förrättning för

bestämmande av rågång eller annan fastighetsgräns eller över ägoutbyte, skall,

där förrättningen ägt rum utan sammanhang med annan jorddelningsförrättning,

överlantmätaren uppenbarligen underkasta densamma teknisk granskning.

Detta åligger honom emellertid likaledes för den händelse förrättningen ägt

rum i samband med annan jorddelningsförrättning. Förrättning för gränsbestämning

eller ägoutbyte är, med eller utan samband med annan jorddelningsförrättning,

att betrakta såsom en förrättning för sig, vilket bäst framgår

därav att intressenterna icke äro desamma vid exempelvis ett laga skifte som

vid en i samband med sistnämnda förrättning verkställd rågångsbestämning.

Således kommer i alla de fall, där besvär anföras över rågångsförrättning

eller ägoutbyte, förrättningen att varda underkastad teknisk granskning av

överlantmätare. Beträffande de fall, då besvär icke anföras över rågångsförrättning

eller ägoutbyte, sker teknisk granskning av sådan förrättning liksom

av övriga i förevarande förslag avsedda jorddelningsförrättningar i samband

med fastställelseförfarandet, varom bestämmelser meddelas i 41 § av förslaget.

Vad angår utbrytning av servitut, som äger rum i samband med laga skifte,

är denna ett led i själva skiftet, ej någon särskild förrättning, och varder

följaktligen föremål för granskning i samband med detta. Annorlunda ställer

sig saken då utbrytning av skogsfångs- och mulbetesservitut äger rum utan

samband med skifte; i dylikt fall är utbrytningen att anse såsom en särskild

jorddelningsförrättning, närmast av laga skiftes natur, och kommer att tekniskt

granskas antingen i samband med prövning av besvär över förrättningen

eller vid den särskilda fastställelseprövningen.

Likvidförrättning varder likaledes städse föremål för teknisk granskning,

antingen i samband med huvudförrättningen eller såsom självständig förrättning.

Detsamma gäller förrättning, varigenom skogsmark avsättes till gemensamhetsskog.

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

28 §.

Denna paragraf motsvarar 120 och 130 §§ i gällande skiftesstadga samt föreskrifter

i 20, 21 och 23 §§ i 19 kap. av 1920 års förslag. Andra stycket

innefattar i förhållande till gällande rätt en nyhet. Lantmätare har ansetts

behörig överklaga beslut, varigenom ordförande i ägodelningsrätt avvisat inkommet

ärende, se N. J. A. 1904: 144.

29 §.

Denna paragraf motsvarar 132 § i gällande skiftesstadga samt 24 § i 19

kap. av 1920 års förslag. Någon skiljaktighet i förhållande till vare sig gällande

rätt eller sistnämnda förslag föreligger icke.

30 §.

Denna paragraf motsvarar första stycket av 133 § i gällande skiftesstadga

samt 26 § i 19 kap. av 1920 års förslag. Skiljaktighet i förhållande till vare

sig gällande rätt eller sistnämnda förslag förefinnes icke. Med hänsyn därtill,

att det enligt förslaget i stor utsträckning tillkommer ägodelningsrätt att upptaga

och avgöra mål, vilka enligt för närvarande gällande föreskrifter tillhöra

allmän domstols handläggning, kunde ifrågasättas, huruvida ej denna paragraf

borde utgå och följaktligen reglerna i 16 kap. 3 § rättegångsbalken göras

tillämpliga jämväl i fråga om proceduren vid ägodelningsrätt. Emellertid har

med hänsyn därtill, att dels invändningar om jäv mot domaren eller om

o mstolens behörighet i de mål, som vid ägodelningsrätt skola upptagas,

kunna förväntas bliva ganska sällsynta, dels ock fullföljd från ägodelningsrätten

sker omedelbart till högsta instans, ifrågavarande stadgande ansetts

böra bibehållas.

31 §.

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande rätt, återgiver med

en mindre jämkning, beträffande vilken hänvisas till lantmäteristyrelsens senast

avgivna utlåtande, 27 § i 19 kap. av 1920 års förslag. Med paragrafen bör

jämföras föreskriften i 6 § i 2 kap. av förevarande förslag.

32 §.

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande rätt, motsvarar 28

§ i 19 kap. av 1920 års förslag. Med paragrafen bör jämföras föreskriften i

3 kap. 11 § sista stycket av förslaget. Närmare redogörelse för paragrafens

innehåll synes icke erfordras.

33 §.

Denna paragraf, till vilken motsvarighet i gällande rätt icke finnes, återgiver

utan förändring i sak 29 § i 19 kap, av 1920 års förslag.

s. 293 Kontrollera mot PDF

293

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

34 §.

Paragrafen, vilken saknar motsvarighet i gällande rätt, återgiver 30 § i

19 kap. av 1920 års förslag.

35 §.

Denna paragraf motsvarar 121 och 137 §§ i gällande skiftesstadga samt

föreskrift i 3 § ävensom 13 § i 19 kap. av 1920 års förslag. Nya i förhållande

till gällande rätt äro dels bestämmelsen att ägodelningsdomaren ensam

underskriver protokollet å rättens vägnar, dels ock föreskriften om vissa

måls antecknande i lagfartsprotokollet. De mål, om vilka fråga är, angå

samtliga rätt till fast egendom, och tillhöra för närvarande med ett enda

undantag allmän domstols upptagande. Jfr lagfartsförordningen 13 §. Beträffande

underskrift av domstolens protokoll jämför 11 kap. 73 § vattenlagen.

36 §.

Denna paragraf motsvarar 118 § i gällande skiftesstadga, 11 kap. 12 §

vattenlagen samt 32 § i 19 kap. av 1920 års förslag. Ingen skillnad i sak

föreligger från vare sig gällande rätt eller tidigare förslag.

37 §.

Denna paragrafs första stycke motsvarar första stycket av 134 § i gällande

skiftesstadga samt 33 § i 19 kap. av 1920 års förslag. Andra stycket

av paragrafen motsvaras i viss mån av föreskrifter i kungörelsen den 10

maj 1867, vilka föreskrifter dock endast hava avseende å ägodelningsrättens

utslag beträffande preliminärfrågor vid laga skifte samt beslut, varigenom fastställelse

å förrättning vägrats.

38 §.

Denna paragraf motsvarar 139 § skiftesstadgan samt 34 § i 19 kap. av

1920 års förslag. Av föreskriften lärer följa, bland annat, att 3 § första och

andra styckena i 11 kap. rättegångsbalken skola äga motsvarande tillämpning

i fråga om stämning till ägodelningsrätt.

39 §.

Denna paragraf motsvarar föreskrift i 138 § i gällande skiftesstadga samt

13 § i 11 kap. vattenlagen. I fråga om ägodelningsdomare lärer 8 kap. 2 §

7 rättegångsbalken äga tillämpning.

E. Om fastställelse av jorddelningsförrättning.

40 §.

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande rätt utom så till

vida, som tredje stycket äger motsvarighet i föreskrift uti 14 § av 5 kap.

samt 13. § i 6 kap. fastighetsbildningslagen, motsvaras av föreskrifter i 31 §

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

i 19 kap., 2 § i 20 kap. samt 25 § i 22 kap., allt av 1920 års förslag. Vidkommande

den sammansmältning av besvärs- och fastställelseprocedurerna,

som paragrafen innefattar, hänvisas till lagrådets utlåtande.

Föremål för fastställelse av skiftesmyndighet är enligt gällande rätt laga

skifte, varunder jämväl inbegripes hemmansklyvning, ägostyckning och ägoutbyte.

Vad angår ägoutbyte, som ägt rum i sammanhang med laga skifte,

är det icke alldeles ovanligt, att lantmätaren, där besvär över ägoutbvtet icke

anförts, underställer ägoutbytet ägodelningsrättens prövning för fastställelse

först i sammanhang med att han vidtager sådan åtgärd med det fullbordade

laga skiftet.

Enligt förslaget skola samtliga i detsamma avsedda jorddelningsförrättningar

göras till föremål för prövning och fastställelse av skiftesmyndighet. Det har

nämligen i fråga om dessa förrättningar ansetts, att en av offentlig myndighet

utövad granskning är på sin plats, även där vederbörande intressenter

lämnat förrättningen oklandrad. Denna uppfattning har erhållit uttryck i paragrafens

första stycke samt i 41 § i förevarande kapitel.

41 §.

Denna paragraf motsvarar 136 § skiftesstadgan, föreskrifter i 19 och 20 §§

i 1896 års lag samt 1 och 2 §§ i 20 kap. av 1920 års förslag. Från gällande

rätt innefattar förslaget betydande skiljaktigheter. Först och främst må

erinras, hurusom enligt förslaget jorddelningsförrättningar äro avsedda att i

större omfattning än för närvarande göras till föremål för fastställelse, ävensom

att lantmätaren enligt förslaget har att inom den för besvärs anförande

i varje fall stadgade tid till vederbörande överlantmätare insända karta och

handlingar angående förrättningen. Sistnämnda föreskrift, vilken för övrigt i

viss mån äger motsvarighet i vad som för närvarande gäller beträffande avstyckning

i stad, se 13 § tredje stycket i 5 kap. fastighetsbildningslagen, utgör

ett led i den sammansmältning av besvärs- och fastställelseprocedurerna,

vilken förslaget avser att genomföra. Att enligt förslaget handlingarna skola

insändas till vederbörande överlantmätare, lärer med hänsyn till vad som

föreskrivits beträffande sättet för anförande av besvär över jorddelningsförrättning

få anses naturligt. Där besvär över förrättning icke anföras,

har överlantmätaren, så framt det ej på sätt nedan omförmäles, tillkommer

honom själv att företaga förrättningen till prövning och fastställelse,

att snarast möjligt med eget utlåtande till ägodelningsdomaren översända

kartan och handlingarna. Givetvis bör utlåtandet innefatta resultatet av verkställd

teknisk granskning; i do flesta fall kommer tydligen denna del av utlåtandet

att bilda dess huvudsakliga innehåll. Det har ock förutsatts, att

överlantmätaren stundom kan finna sig föranlåten att från förrättningslantmätaren

infordra förklaring över anmärkning, vilken överlantmätaren ansett

sig böra framställa. Inkommen förklaring skall naturligtvis jämte övriga

handlingar översändas till ägodelningsdomaren. Det nu beskrivna förfarandet

s. 295 Kontrollera mot PDF

295

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

synes ägnat att så mycket som möjligt avstyra onödig omgång i samarbetet

mellan ägodelningsdomare och överlantmätare. Beträffande mot dylikt förfarande,

vilket innefattar en nyhet i förhållande till samtliga tidigare förslag,

föreliggande betänkligheter hänvisas till 1911 års förslag sid. 214. Av lantmäteristyrelsen

har förfarandet förordats.

Den väsentligaste nyheten såväl i förhållande till gällande rätt som till

tidigare förslag innefattas emellertid i den i förevarande förslag upptagna

föreskrift att avstyckningsförrättning, som avser bildande av särskild fastighet

och mot vilken besvär icke anförts, må av överlantmätaren företagas till

prövning och fastställelse. I fråga om denna föreskrift hänvisas till lantmäteristyrelsens

senaste utlåtande. Att åt ägodelningsdomare tillerkänts befogenhet

att meddela fastställelse å laga skifte innefattar en nyhet i förhållande

till gällande rätt men överensstämmer med 1920 års förslag.

Andra punkten av tredje stycket av förevarande paragraf motsvarar i viss

mån stadgande i 15 § i 5 kap. fastighetsbildningslagen. I 1920 års förslag

motsvaras stadgandet av 26 § i 22 kap. Sistnämnda förslag innehöll jämväl

föreskrift, enligt vilken laga skifte å sekundärt skifteslag kunde av samtliga

sakägare genom påskrift å protokollet godkännas med den verkan, att ägodelningsdomaren

ägde utan att avvakta besvärstidens utgång företaga förrättningen

till prövning och fastställelse. Med hänsyn därtill att sekundära

skiften kunna vara av högst olika omfattning samt att ej sällan svårighet

torde yppa sig att avgöra, huruvida alla, vilka äro att anse såsom sakägare

vid förrättningen, godkänt densamma, har förevarande bestämmelse ansetts

böra utgå.

42 §.

Denna paragraf motsvaras av föreskrift i 136 § skiftesstadgan samt 3 § i

20 kap. av 1920 års förslag. Enligt gällande bestämmelser insändas i de

i paragrafen berörda fall karta och handlingar till Konungens befallningshavande.

43 §.

Denna paragraf motsvarar föreskrift i 136 § skiftesstadgan samt 7 och 9

§§ i 20 kap. av 1920 års förslag. Nytt i förhållande till gällande rätt är

stadgandet, att bevis om fastställelse skall tecknas jämväl å förrättningshandling.

Se härom 1911 års betänkande sid. 215. De närmare föreskrifterna

rörande dels vilka handlingar vid de särskilda förrättningarna böra förses med

dylikt bevis dels ock innehållet i visst fall av beviset (vid skifte å sådant skifteslag,

som omförmäles i 1 kap. 20 § av förslaget) synas lämpligen böra utfärdas

i administrativ ordning. Då dessa föreskrifter skola tillämpas av judiciell

myndighet, har det ansetts icke böra tillkomma någon annan än Konungen

att utfärda desamma.

Den sammansmältning av besvärs- och fastställelseprocedurerna,

förevarande förslag ägt rum, har medfört, att beslut om fastställelse i \Dsa

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

fall måste få göras till föremål för överklagande. Härom lämnas föreskrift i

51 § andra stycket i förevarande kapitel. Nytt i förhållande till 1920 års

förslag är tredje stycket, beträffande vars innehåll särskild redogörelse emellertid

icke synes erforderlig.

44 §.

Paragrafen motsvaras av föreskrift i 19 § i 1896 års lag samt i sista stycket

av 1 § i 20 kap. av 1920 års förslag. Närmare redogörelse för paragrafens

innehåll synes icke erfordras. Allenast må beträffande det i förhållande

till 1920 års förslag nya andra stycket anmärkas, att protokoll av

överlantmätaren skall föras ej allenast då han meddelar fastställelse å avstyckningsförrättning

utan jämväl då han hänskjuter frågan om fastställelse

till vederbörande ägodelningsrätt.

45 §.

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande rätt, motsvaras av

11 § i 20 kap. av 1920 års förslag. En viss motsvarighet till paragrafens

föreskrifter kan emellertid måhända anses förefinnas i tredje stycket av 136

§ skiftesstadgan. Med föreskrifterna i förevarande paragraf åsyftas, att den

omständigheten, att från ägolott skall utgå i förslaget omförmäld ersättning,

måtte komma till synes i gravationsbevis. Med hänsyn därtill att enligt ett

särskilt utarbetat lagförslag dylik ersättning skall utgå med förmånsrätt

enligt 17 kap. 6 § handelsbalken och således före intecknad gäld, lärer det

befinnas särdeles önskvärt, att gravationsbevis lämnar upplysning rörande

belastning, varom nu är sagt. Jfr lagberedningens förslag till ändrad lydelse

av, bland annat, 136 § skiftesstadgan, intaget i förslaget till jordabalk

II, jämte motivering.

46 §.

Denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i gällande rätt, motsvarar 12

§ i 20 kap. av 1920 års förslag. Förändringarna i 1920 års förslag bestå,

bortsett från det nytillkomna andra stycket, för vars innehåll särskild redogörelse

icke lärer vara av nöden, dels däri, att anteckning skall ske jämväl

därom att förut bestående servitut bibehållits, dels ock däri att, där vederlag

för servitut utbrutits, anteckning om nämnda förhållande jämväl skall innehålla

uppgift att servitut upphört att gälla. Med sistnämnda bestämmelse avses

att undanröja varje svårighet för den tjänande fastighetens ägare att jämlikt

45 och 55 §§ inteckningsförordningen låta döda för servitutet till äventyrs

beviljad inteckning. En måhända viktigare förändring i 1920 års förslag utgör

emellertid stadgandet, att anteckning om utbrytning av vederlag för servitut

skall äga rum, även där inteckning för servitutet icke är gällande eller

ens någonsin beviljats. Med föreskrifterna i paragrafen åsyftas, att så vitt

möjligt fullständig upplysning om fastighets servitutsförhållanden må komma att

i gravationsbevis rörande fastigheten återfinnas. Det bör emellertid ihågkommas,

s. 297 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

297

att full trygghet därom att gravationsbevis upptager samtliga fastighet besvärande

servitut med berörda föreskrifter icke står att vinna; för att anteckning

om servitut, på sätt i paragrafen stadgas, skall hava ägt rum, fordras,

att fastigheten varit indragen i skifte, som verkställts efter den nya lagens

regler, och vidare föreligger alltid möjlighet, att den utredning beträffande

servitut inom skifteslaget, som i sammanhang med skiftet sker, är i ett eller

annat avseende ofullständig.

F. Om rättelse i fastställt skifte.

47 §.

Denna paragraf motsvarar 109 § skiftesstadgan samt 1 § i 21 kap. av 1920

års förslag. Från gällande rätt föreligger skillnad i avseende å den tid, inom

vilken rättelse skall sökas; ändringen lärer i allmänhet innebära en förkortning

av berörda tid från skiftets fastställelse räknat. Se 1911 års betänkande

sid. 217. Beträffande i 1920 års förslag vidtagna jämkningar hänvisas till

inom lagrådet avgivna yttranden.

48 §.

Denna paragraf har, såvitt angår dess andra stycke, motsvarighet i föreskrift

i 109 § skiftesstadgan, men saknar i övrigt motsvarighet i gällande rätt.

I 1920 års förslag motsvaras paragrafen av 2 § i 21 kap. I fråga om jämkning

med penningar har i förslaget, i och för undvikande såvitt möjligt av

särskild lantmäteriförrättning med därav föranledda kostnader och tidutdräkt,

givits rum för enahanda förfarande, som enligt 16 kap. 6 § i förslaget kan

förekomma, d. v. s. att ägodelningsrätten själv låter verkställa rättelsen eller

med andra ord föreskriver att visst belopp skall av en eller flera delägare

till sökanden utgivas. Finner den, som sökt rättelsen, sig otillfredsställd med

resultatet, är det honom givetvis obetaget att över beslutet anföra besvär i

vad honom emot gått. Övriga av beslutet berörda delägare äro naturligtvis

berättigade att föra talan mot beslutet i vad därigenom rättelse i skiftet

medgivits eller i fråga om utdömda belopps storlek. Tydligen bör den äldre

skiftesakten förses med anteckning att rättelse i skiftet ägt rum. Bestämmelse

härom ävensom angående sättet härför lärer emellertid böra meddelas

administrativ ordning.

49 §.

Denna paragraf, vilken saknar direkt motsvarighet i gällande rätt, motsvarar

3 § i 21 kap. av 1920 års förslag. I sak torde paragrafen icke innefatta

ändring vare sig i gällande rätt eller sistnämnda förslag.

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

G. Om fullföljd från ägodelningsrätt av talan i jorddelningsmål.

50 §.

Denna paragraf motsvaras, såvitt angår stadgande i dess första stycke, av

sista stycket i 32 § skiftesstadgan. I övrigt saknar paragrafen direkt motsvarighet

i gällande rätt, dock att vad i paragrafen föreskrives angående förbud

i viss utsträckning mot klagan över beslut, varigenom fastställelse å jorddelningsförrättning

meddelats, torde överensstämma med vad för närvarande

gäller. I 1920 års förslag motsvaras paragrafen av 35 § i 19 kap. samt 5 §

i 20 kap. Från sistnämnda förslag skiljer sig förevarande paragraf därigenom,

att talan mot ägodelningsrätts beslut rörande gradering tillätes, där vid graderingen

hänsyn tagits jämväl till sådant särskilt värde, varom i 11 kap. 3 §

av förslaget sägs. I dylikt fall torde nämligen anledning icke föreligga att

tillmäta den av ägodelningsrätten verkställda uppskattningen så avgörande

auktoritet, att ej ytterligare prövning av ärendet kan böra komma i fråga.

Vad angår frågor om fastställelse av förrättning, har paragrafen avseende

allenast å sådana fall, där fastställelsebeslutet icke innefattat avvisande av

i anledning av förrättningen anförda besvär. För dylika fall bör givetvis, lika

litet som för närvarande i allmänhet är fallet, fullföljd av talan mot beslutet

tillåtas. Den rätt till talan mot beslut om fastställelse å ägostyckning eller

jordavsöndring, som enligt 1 § i lagen den 12 maj 1917 om tillägg till 1896

års lag samt 21 § fjärde stycket i sistnämnda lag förefinnes för byggnadsnämnd,

saknar motsvarighet i förslaget.

51 §.

Denna paragrafs första stycke motsvarar bestämmelse i 134 § i gällande

skiftesstadga samt 36 § första stycket i 19 kap. och 6 § första stycket av

20 kap. i 1920 års förslag. Andra stycket saknar motsvarighet såväl i gällande

rätt som i 1920 års förslag. Närmare redogörelse för paragrafens innehåll

synes icke erforderlig. Allenast må erinras, att den rätt till klagan över

fastställelsebeslut, som i andra slycket stadgats, står i samband med den

företagna sammansmältningen av besvärs- och fastställelseförfarandet.

52 §.

Denna paragraf saknar direkt motsvarighet i gällande rätt, men står till

sitt innehåll i överensstämmelse med praxis; i förhållande till 1920 års förslag

innebär däremot föreskriften i nämnda stycke en avvikelse, i fråga om

vilken hänvisas till lantmäteristyrelsens senaste utlåtande. Vad angår andra

stycket lärer redogörelse för dess innehåll ej erfordras.

s. 299 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

299

53 §.

Denna paragraf motsvarar föreskrift i 134 § skiftesstadgan samt andra,

tredje och fjärde styckena av 36 § i 19 kap. av 1920 års förslag. Från gällande

rätt skiljer sig förslaget därutinnan att, på sätt förut anmärkts, klagande

tillätes att till ägodelningsdomaren insända besvärshandlingarna med

posten, att däremot rätten att ingiva desamma till Konungens befallningshavande

bortfallit samt att ägodelningsdomaren ålagts meddela föreläggande om

ingivande av felande protokoll. Från 1920 års förslag föreligger icke någon

avvikelse.

54 §.

Denna paragraf motsvarar 135 § i gällande skiftesstadga samt återgiver

utan förändring i sak 37 § i 19 kap. av 1920 års förslag. Att sista st\ eket

av 135 § skiftesstadgan ansetts kunna lämnas utan motsvarighet i förslaget,

innebär givetvis icke någon förändring i sak.

55 §.

Denna paragraf motsvaras av föreskrift i första stycket av 135 § skiftesstadgan

samt 38 § i 19 kap. av 1929 års förslag. Avvikelse föreligger icke

från vare sig gällande rätt eller sistnämnda förslag.

56 §.

Denna paragraf motsvaras av föreskrift i första stycket av 135 § i gällande

skiftesstadga ävensom av 39 § i 19 kap. av 1920 års förslag. Skiljaktighet

föreligger icke från vare sig gällande rätt eller 1920 års förslag.

Förslag

till

LAG

om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen

om delning av jord å landet.

1 §•

Denna paragraf motsvarar 1 § i 1920 års förslag till promulgationslag

Förslaget skiljer sig i vissa hänseenden från 1920 års förslag.

I förtydligande syfte har införts bestämmelse om fastighetsbildningslagens

tillämpning i fråga om skifte och avstyckning inom sådant samhälle å landsbygden,

för vilket fastighetsregister föres enligt för stad meddelade bestämmelser.

Vidare har föreskrift meddelats därom att stadgandena i avd. IV av

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

jorddelningslagen i tillämpliga delar och i den mån ej annorlunda särskilt

stadgas skola äga motsvarande tillämpning i avseende å stad ävensom, vilket

väl även utan särskild föreskrift skulle anses gälla, å berörda förrättningar

inom samhälle, varom ovan är sagt. De föreskrifter i avd. IV, 21 kap., av

jorddelningslagen, om vilka här är fråga, äro, i stort sett, vissa bestämmelser

i 11, 12, 13 och 14 §§, underavdelningarna B, C och D i deras helhet med

undantag av 38 § samt underavdelningarna E, F och G. Dock är att märka

att vad i 21 kap. i förslaget till jorddelningslag stadgas om handlingars ingivande

till över lantmätare samt skyldighet för denne tjänsteman att avgiva

utlåtande i jorddelningsmål och verkställa teknisk granskning av jorddelningsförrättningar

icke ansetts böra tillämpas i stad, som icke lyder under landsrätt,

lika litet som den i förenämnda kapitel intagna föreskrift om befogenhet

för överlantmätare att i vissa fall företaga avstyckningsförrättning till prövning

och fastställelse synts böra i fråga om dylik stad vinna tillämpning.

Beträffande stad under landsrätt ävensom samhälle å landet, för vilket

föres fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser, har avvikelse

från den i 21 kap. av jorddelningslagen stadgade proceduren icke ansetts

kunna föreslås; för den händelse att överlantmätaren icke komme att i

fådana städer och samhällen övertaga befattningen med prövning och fastställelse

av vissa avstyckningsförrättningar, kan med skäl antagas, att eu

väsentlig ökning av vederbörande domhavandes arbetsbörda icke skulle kunna

undvikas, vilken ökning i många fall skulle nödvändiggöra anställande av

biträdande domare.

Enligt^ 1920 års förslag skulle den nya lagen, där så ske kunde, tillämpas

jämväl å frågor, som därefter förekomme vid handläggning av förut, d. v. s.

före dess ikraftträdande, påbörjade förrättningar. Mot denna föreskrift framställdes

erinran inom lagrådet. Lantmäteristyrelsen å sin sida har däremot i

sitt senast avgivna utlåtande förordat bibehållandet av nämnda föreskrift. Betydelsen

av de inom lagrådet framförda erinringar kan visserligen icke förnekas,

men det synes likväl föga tilltalande att låta varje förrättning, vilken

börjat före nya lagens trädande i kraft helt handläggas enligt äldre rätt.

Omförmälda föreskrift har därför bibehållits i förevarande förslag. Beträffande

densammas innebörd må anföras följande. Har första sammanträdet ännu icke

kommit till stånd då nya lagen träder i kraft, har ju skiftet ännu icke blivit

börjat och det möter efter vad det vill synas i så fall intet hinder att

helt tillämpa nya lagen å förrättningen. Det av vederbörande länsstyrelse vid

meddelande av förordnande för lantmätaren utfärdade förbud mot att efter

verkställd gradering flåhacka jorden in. in., ävensom att nyttja skog m. in.

annorledes än till husbehov, torde väl då få anses satt ur kraft samt böra

ersättas av bestämmelser, som enligt 5 kap. i nya lagen gälla eller skola

meddelas. Har återigen första sammanträdet redan kommit till stånd vid tiden

för nya lagens trädande i kraft, lärer först och främst någon tillståndsprövning

enligt föreskrifterna i nämnda lag icke böra förekomma, ej heller synes,

s. 301 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majsts proposition Nr 38.

301

där skiftet kommit över det första stadiet, så att t. ex. karta och gränsfrågor

äro klara, det böra komma i fråga att låta 5 kap. av nya lagen komma till

användning. I övrigt synas de särskilda till skiftesberedningen hörande frågor

vilka icke behandlats vid tiden för nya lagens ikraftträdande, kunna vinna

handläggning enligt nya lagen utan att sådant varder ägnat att förorsaka vare

sig svårigheter i proceduren eller fara för rättsförluster för delägarna. Emellertid

må erinras att vid fastställelseprövning hänsyn icke synes böra tagas

därtill, att, där prövning enligt nya lagen förekommit för meddelande av

tillstånd till förrättningen, sådant tillstånd måhända icke skulle hava meddelats.

Vad beträffar utläggande oberoende av delägarnas vilja av gemensamhetsskog,

kan tvekan råda, huruvida sådan åtgärd må vidtagas vid skifte, som

påbörjats före nya lagens ikraftträdande. Då emellertid bestämmelsen att förrättningsmännen

skola behandla denna fråga i samband med tillståndsfrågan

icke är av tvingande natur, synes hinder icke nödvändigtvis möta att spörsmålet

upptages i samband med frågan om undantag av mark från skiftet.

Vad angår utläggande tvångsvis av gemensam ägolott för två eller flera delägare,

lärer däremot sådant knappast böra äga rum, där skiftet påbörjats

före nya lagens trädande i kraft, utom såvitt åtgärden innefattar vägran av

under skiftet ifrågasatt vidare klyvning. Vidkommande föreskrifterna i 1 kap.

21 § av nya lagen är att märka, att dessa föreskrifter, såsom berörande

skiftesläggningen, synas böra komma till tillämpning där ej skiftet vid nya

lagens ikraftträdande hunnit därhän att provisionel! skiftesplan uppgjorts och

blivit föremål för behandling enligt 92 § skiftesstadgan.

De i förevarande paragraf upptagna föreskrifterna innebära, med hänsyn

till vad som stadgats rörande tillämpningen av 21 kap. i jorddelningslagen,

vissa ändringar i gällande regler om behandlingen av jorddelningsärenden i

stad och med stad i registreringshänseende likställt samhälle å landet. Såsom

redan nämnts föreligger förslag till ändring i vissa delar av 5 och 6

kap. i lagen om fastighetsbildning i stad, för vilket förslag redogörelse skall

lämnas i det följande.

2 §•

Denna paragraf återgiver med en förtydligande jämkning 2 § i 1920 års

förslag. Vidkommande det föreslagna upphävandet av 12 kap. 5 och 6 §§

jordabalken hänvisas till 1920 års betänkande sid. 284. Anledningen till att

deras upphävande föreslogs i sistberörda förslag var emellertid närmast den,

att enligt det på sin tid riksdagen förelagda förslaget till lag om ägogränser

3, 4 och 7 §§ i nämnda kapitel voro avsedda att försvinna, varför det ansågs

lämpligt, att de i och för sig icke erforderliga 5 och 6 §§ i kapitlet

jämväl finge upphöra att gälla. Vad 13 kap. jordabalken angår, äro 2, 3 och

4 §§ givetvis att anse såsom redan upphävda och 1 § har länge sedan förlorat

all betydelse. Genom upphävandet av 1 kap. byggningabalken försvinna

de sedan länge föråldrade bestämmelserna om tegskifte ur lagstiftningen; att

ej berörda kapitel tidigare även formellt upphävts torde hava sin förklaring

opaginerad Kontrollera mot PDF

802

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

däri, att 1827 och 1866 års skiftesstadgor utfärdades av Kungl. Maj:t utan

riksdagens medverkan. Föreskriften i 9 kap. 8 § av förslaget har ersatt 19

kap. 4 § i byggningabalken utan saklig ändring. Kungl. cirkuläret den 15

juni 1766 har, såsom i 1918 års betänkande visats, avseende allenast å sådan

tvist om länsgräns, som äger civilrättslig innebörd; i den mån dylik tvist

fortfarande kan tänkas förekomma, tillhör den enligt förslaget ägodelningsrätts

upptagande, jämför 1918 års betänkande sid. 432. I fråga om det partiella

upphävandet av 8 § i 1805 års skogsordning hänvisas till 1920 års

betänkande sid. 229. Ingen ändring har gjorts i föreskriften rörande delaktighet

i sockenallmänning, ej heller i stadgandet om rätt för andra delägare

än skiftessökanden att behålla sina andelar i samfällighet, om de så önska.

I övrigt torde vid skifte av allmänning, varom nu är sagt, föreskrifterna i

13 kap. 13 § sista stycket av förslaget till lag om delning av jord å landet

böra vinna tillämpning.

Vad beträffar upphävandet av brevet den 19 mars 1839 angående vissa

föreskrifter rörande laga skifte i Gävleborgs län, hava 2 och 3 mom. uppenbarligen

icke någon uppgift att fylla, sedan nya lagen trätt i kraft. Vad angår

1 mom. torde med hänsyn till den frihet med avseende å indelning i

skifteslag, som öppnas genom stadgandet i 5 § i 1 kap. av förslaget till jorddelningslag,

nämnda moment kunna utan avsaknad upphävas. Invändning häremot

har ej heller från något håll försports. Vidkommande kungörelsen den

18 februari 1859 har numera allenast föreskriften om vitsord till rubbning av

storskifte praktisk betydelse, om man undantager bestämmelsen under 2 mom.

b om tillåtet antal skiften m. m.; den förra föreskriften skall fortfarande äga

giltighet enligt 7 § i förevarande förslag, och att det senare stadgandet hör

bortfalla lärer vara tydligt.

Beträffande särskilda ej uppräknade författningar, vilka genom nya lagen

varda upphävda, må nämnas förordningen den 29 januari 1850 angående

vägbyggnadsskyldigheten i vissa fall efter verkställda laga skiften ävensom

kungörelsen den 10 maj 1867 angående viss tid, inom vilken kartor och

skifteshandlingar skola av ordförande i ägodelningsrätt till lantmätare återställas.

Sistnämnda kungörelse torde, sedan nya lagen trätt i kraft, böra ersättas

genom annan i administrativ ordning utfärdad författning.

3 §.

Denna paragraf återgiver 3 § i 1920 års förslag. Närmare redogörelse för

paragrafens innehåll torde icke erfordras.

4 §.

Denna paragraf motsvarar utan ändring 4 § i 1920 års förslag. För att

mål skall anses hava undergått behandling, lärer böra fordras något mer än

en blott diarieföring; någon åtgärd i och för detsammas beredning synes böra

hava vidtagits för att behandling skall kunna sägas hava förekommit. Om

s. 303 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

303

den nya lagen tänkes tråda i kraft exempelvis den 1 januari 1927 samt ordförande

i ägodelningsrätt den 1 december 1926 överlämnat skifteshandlingar

till överlantmätaren för teknisk granskning eller hänskjuta frågan om fastställelse

av ägostyckning till ägodelningsrätten, skall sålunda prövning av

skiftet och ägostyckningen tillkomma den gamla ägodelningsrätten. Har ordföranden

däremot ännu den 1 januari 1927 icke vidtagit annan åtgärd med

skiftet eller ägostyckningen än att han diariefört dem såsom inkomna ärenden,

tillkommer det honom att med desamma taga befattning i egenskap av

ägodelnings dom are i domsagan, att överföra dem till nyupplagt diarium samt

att, där skäl finnes, hänskjuta prövningen av förrättningarna till domsagans

nyinrättade ägodelningsrätt.

5 §.

Denna paragraf motsvarar utan ändring 5 § i 1920 års förslag. Där t. ex.

gradering skett före nya lagens ikraftträdande, skall klagan över densamma,

även där förrättningen avsett primärt skifteslag, föras genom besvär efter

skiftets avslutande.

6 §.

Denna paragraf motsvarar utan förändring 6 § i 1920 års förslag. Särskild

utläggning av paragrafens innehåll synes ej erforderlig.

V §•

Beträffande denna paragraf hänvisas till statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

den 4 mars 1921.

8 §.

Genom brevet den 19 augusti 1823 har Kungl. Maj:t medgivit åbor å kronolotshemman

att under vissa villkor till skatte inköpa dylika hemman, men

samtidigt föreskrivit, att ifrågavarande hemman och lägenheter icke få efter

försäljningen till skatte klyvas eller mindre delar och tillhörigheter därifrån

avsöndras. Genom förordningen den 9 juli 1862 har i 6 punkten enahanda

föreskrift meddelats beträffande kronolotshemman, vilka icke varda till

skatte försålda. Avstyckning från nu omförmälda slags hemman är följaktligen

icke tillåten.

9 §.

Denna paragraf motsvarar 9 § i 1920 års förslag. Beträffande i förhållande

till berörda förslag förefintlig avvikelse hänvisas till lantmäteristyrelsens senast

avgivna utlåtande ävensom till vad vid 1 kap. 14 § av förslaget till lag

om delning av jord å landet anförts.

10 §.

Denna paragraf motsvarar 10 § i 1920 års förslag. Vid avstyckning

får följaktligen, därest stamfastigheten eller någon avstyckningslott är att

anse såsom tjänlig till jordbruk, i lagen avsedd ströäng icke utläggas så
-

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38,

som särskild lott, utan skall sådan äng tilläggas till jordbruk tjänlig fastighet,

antingen stamfastigheten eller fastighet, som genom avstyckningen bildas. Vill

man utlägga ströäng såsom särskild avstyckningslott, må detta ske endast

under de förutsättningar, som omnämnas beträffande avsöndring i la^en den

22 juni 1921.

11 §•

Denna paragraf motsvarar 11 § i 1920 års förslag. Ändring i förhållande

till sistnämnda förslag har vidtagits med anledning av det av lantmäteristyrelsen

över förslaget avgivna yttrande. Se i övrigt 1920 års betänkande sid

285.

12 §•

Denna paragraf motsvarar 12 § i 1920 års förslag. I paragrafen har lämnats

medgivande att låta verkställa utbrytningen av försålt område genom

avstyckning. Hinder emot sistnämnda jorddelningsinstituts användande kan

emellertid tänkas föreligga bland annat i överlåtelseavtalets innehåll.

13 §.

Denna paragraf motsvarar 13 § i 1920 års förslag; vidtagna ändringar

avse vinnande av större tydlighet och fullständighet.

Förevarande förslag innehåller icke någon motsvarighet till 14 och 15 §§

i 1920 års förslag. Vad 14 § angår har densamma ersatts av 3 § i 9 kap.

av förevarande förslag till jorddelningslag; vad 15 § vidkommer har den

blivit överflödig till följd av bestämmelsen i 1 § rörande jorddelningslagens

tillämpningsområde.

Förslag

till

LAG

om ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 269)

om fastighetsbildning i stad.

5 KAP.

2 §•

I denna paragraf har vidtagits allenast den ändring, att hänvisningen i

femte stycket till föreskrifterna rörande annan lantmäteriförrättning än laga

skifte utbytts mot hänvisning till vissa delar av lagen om delning av jord å landet.

s. 305 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition Nr 38.

305

3 §•

I denna paragraf har vidtagits allenast den ändring, att hänvisningen till

vissa paragrafer i skiftesstadgan utbytts mot hänvisning till motsvarande föreskrifter

i lagen om delning av jord å landet.

4 §.

1 denna paragraf har företagits den ändring, som erfordras för uppnående

av överensstämmelse med föreskrifterna i 19 kap. 9 § i förslaget till lag om

delning av jord å landet.

10 §.

I denna paragraf har beträffande tredje stycket vidtagits den ändring, som

erfordras dels med hänsyn därtill, att mål, varom i stycket är fråga, skola

tillhöra ägodelningsrätts upptagande, dels ock för vinnande av överensstämmelse

med motsvarande föreskrift rörande avstyckningsförrättning å landet.

13 §.

Första stycket av paragrafen i dess nuvarande lydelse har med viss jämkning,

som nedan skall beröras, bibehållits och till detsamma har fogats föreskrift

om meddelande av besvärshänvisning. Övriga delar av paragrafen, sådan

den för närvarande lyder, hava ansetts böra utgå, med hänsyn därtill

att bestämmelserna i 21 kap. 23 och 26 §§ samt 41 § första stycket

i lagen om delning av jord å landet till följd av stadgande i 1 § av

förslaget till promulgationslag skola äga motsvarande tillämpning jämväl i

stad. Att i det fall, varom i 10 § sista stycket i förevarande kapitel sägs

och vartill i 19 kap. av jorddelningslagen direkt motsvarighet icke förefinnes,

besvärstiden skall utgöra trettio dagar från den dag, det överklagade beslutet

gavs, torde med hänsyn till ovanberörda stadgande i 1 § av förslaget till

promulgationslag samt 21 kap. 23 § i förslaget till jorddelningslag icke kunna

vara föremål för tvivel. Detsamma gäller uppenbarligen även i fråga om

det av de i andra stycket av 9 § i förevarande kapitel behandlade fall,

vartill närmaste motsvarigheten är att finna i sista stycket av 18 § i 19 kap.

av förslaget till delning av jord å landet. Att där besvär i nu avsedda fall

äga rum, ägodelningsrättens ordförande i stad, som ej lyder under landsrätt,

har att från förrättningsmannen infordra handlingarna rörande förrättningen,

framgår av stadgande i förslaget till promulgationslag jämfört med

26 § första stycket i 21 kap. av förslaget till jorddelningslag.

I sakligt hänseende innebär förevarande förslag en förlängning av besvärstiden

vid avstyckningsförrättning i stad från tjugu till trettio dagar, något

som emellertid knappast lärer vara ägnat att väcka betänkligheter.

Ytterligare en ändring i förhållande till gällande rätt innefattas däri, att

stadgandet om skyldighet för förrättningsman att jämte handlingarna till

vederbörande sakägare utgiva ett exemplar av kartan — för närvarande

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 31 käft. (Nr 38.) 20

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

upptaget i paragrafens första stycke -— utgått. I stället bär i 20 § föreskrivits

skyldighet för förrätta]''ngsmannen att inom trettio dagar från det beslutet

om fastställelse meddelats eller, i händelse talan mot beslutet får fullföljas,

från den dag, detsamma vunnit laga kraft eller blivit genom slutligt utslag

fastställt, till vederbörande sakägare utlämna ett exemplar av kartan. Härmed

här man velat försäkra sig om att det exemplar av kartan, som till sakägarna

utlämnas, städse kommer att vara försett med avskrift av det bevis om fastställelse,

som, i överensstämmelse med vad därom är stadgat, tecknats å

konceptkartan. Trygghet i förevarande avseende föreligger nämligen, på sätt

förut framhållits, icke, då det, såsom för närvarande är fallet, är beroende

på sakägares initiativ huruvida avskrift, varom nyss är sagt, varder tecknad

å utlämnat exemplar av kartan.

14 §.

Den nuvarande 14 § har ansetts kunna till större delen helt och hållet

utgå, då i fråga om fastställelse av avstyckningsförrättning i stad föreskrifterna

i 40 och 41 §§ i 21 kap. av förslaget till lagen om delning av jord å

landet skola äga motsvarande tillämpning. Emellertid må erinras om de

särskilda föreskrifter, 1 § i förslaget till promulagationslag innehåller beträffande

stad, som icke lyder under landsrätt.

Sista stycket av 14 §, sådan den för närvarande lyder, har ersatts genom

22 § i förevarande förslag. Föreskriften om åsättande av särskilt namn å

avstyckat område saknar däremot motsvarighet i förevarande förslag; en

bestämmelse av nämnda innehåll synes emellertid, i händelse sådan anses

nödig, lämpligen kunna införas i förordningen med närmare föreskrifter om

fastighetsregister för stad, varest i 8 § redan upptagits stadgande av liknande

innebörd.

Vad angår 14 §, sådan den lyder i förslaget, må framhållas att stadgande

om ägodelningsrätt i stad ansetts böra meddelas i 5 kapitlet, vadan följaktligen

föreskriften härom från 6 kap., sådant detta för närvarande lyder, överflyttats

till förstnämnda kapitel, varest den upptagits under nu förevarande

paragraf. I sakligt hänseende har den ändring vidtagits i förhållande! till

gällande rätt, att rådhusrätt i stället för magistrat erhållit uppgiften att tjänstgöra

såsom ägodelningsrätt i stad. Beträffande denna ändring hänvisas till

lagrådets utlåtande. I stad, där rådhusrätten arbetar på flera avdelningar, är

det således en av dessa, som har att fullgöra de ägodelningsrätten åliggande

uppgifter. Vad beträffar ägodelningsdomarens göromål skola dessa enligt föreskrift

i 15 § omhänderhavas av rådhusrättens ordförande, i mindre städer

således av borgmästaren, i större av ordföranden å den avdelning av -rådhusrätten,

vilken fungerar såsom ägodelningsrätt. Att den sålunda föreslagna

anordningen i praktiskt hänseende innebär åtskilliga fördelar, särskilt för de

större städernas del, torde vara tydligt. Stad, som lyder under landsrätt,

sorterar givetvis under ägodelningsrätten i den domsaga, staden i judiciellt

s. 307 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

307

hänseende tillhör. Valmän för utseende av ägodelningsnämndemän väljas av

staden såsom kommun enligt reglerna i 3 § i 21 kap. av förslaget till lag

om delning av jord å landet, ehuru givetvis valmännen utses av allmänna

rådstugan eller, där stadsfullmäktige finnas, av dessa. Någon begränsning av

rösträtten till dem, som äga eller innehava jordbruksfastighet, kan naturligtvis

icke komma i fråga. Detta lärer utan vidare följa av föreskrift i 1 § i förslaget

till promulgationslag samt i 21 kap. 3 § andra stycket av förslaget

till jorddelningslag.

15 §.

Denna paragraf i dess nuvarande lydelse har ersatts av föreskrifter i 41 §

av 21 kap. i förslaget till jorddelningslag, vilka föreskrifter givetvis äro

tillämpliga jämväl i fråga om avstyckning i stad. Beträffande paragrafen,

sådan den lyder enligt förevarande förslag, hänvisas till det föregående.

20 §.

Paragrafen, sådan denna för närvarande lyder, har ersatts genom 21 §,

vilken upptager samma bestämmelser. I 20 § hava i stället intagits föreskrifter

om förrättningsmans skyldighet att till sakägare avlämna karta, beträffande

vilka föreskrifter hänvisas till vad i det föregående anförts.

21 §.

Denna paragraf, sådan den för närvarande lyder, har tydligen förlorat sin

betydelse i och med överflyttandet till ägodelningsdomaren, resp. ägodelningsrätten

av befattningen med avstyckningsärenden. I stället för dess nuvarande

innehåll hava i paragrafen enligt förslaget oförändrade upptagits de föreskrifter,

vilka för närvarande återfinnas under 20 § i kapitlet.

22 §.

Denna paragraf, sådan den för närvarande lyder, har givetvis, så vitt angår

dess första stycke, ersatts genom bestämmelserna angående överklagande av

ägodelningsrätts beslut i avstyckningsmål. Vad återigen beträffar dess andra

stycke, innebär förslaget, att den för närvarande förefintliga rätten för byggnadsnämnd

att överklaga fastställelsemyndighetens beslut i avstyckningsmål

bortfaller. Borttagande av byggnadsnämnds berörda befogenhet föreslogs redan

i 1918 års betänkande, se detta sid. 441. Vad därstädes anförts äger fortfarande

giltighet beträffande de fall — till antalet säkerligen de vida övervägande

— då fastställelse meddelas å avstyckningsförrättning utan att besvär

över förrättningen anförts, d. v. s. då beslutet om fastställelse icke tillika

innebär avvisande av talan mot förrättningen. Jämväl i övrigt vill det synas

som om klagorätt för byggnadsnämnd i mål, varom nu är fråga, utan skada

kan undvaras. Det saknas ej tillfälle för byggnadsnämnden att såväl vid

själva förrättningen som ock vid den prövning, vilken skall föregå beslut om

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

fastställelse, framföra de synpunkter, vilka byggnadsnämnden anser böra i

ärendet beaktas, och det förefaller som om detta kunde vara tillräckligt.

Att utöver det inflytande, vilket sålunda beretts byggnadsnämnd i avstyckningsärende,

tillerkänna nämnden den rätt, vilken eljest tillkommer allenast

sakägare i egentlig mening, nämligen att överklaga prövningsmyndighetens

beslut, synes vara att gå väl långt. Det är ej troligt, att de erinringar, nämnden

under avstyckningsärendes fortgång kan göra, icke varda, i den mån de

äro befogade, föremål för tillbörligt beaktande, och klagorätt för nämnden

torde vid sådant förhållande utan avsaknad kunna undvaras.

Beträffande förevarande paragraf, sådan den lyder enligt förslaget, innehåller

den, såsom förut nämnts, de för närvarande i sista stycket av 14 § i

5 kapitlet upptagna bestämmelser.

Då förslag ej föreligger till ändring av lagstiftningen om rätt i vissa fall

för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, har

i förevarande förslag icke upptagits någon motsvarighet till den i 1920 års

förslag intagen 24 § i 5 kap. fastighetsbildningslagen.

6 KAP.

Såsom i inledningen till förslaget nämnes, har 3 § i detta kapitel ansetts böra

utgå. Med hänsyn till föreskriften i 1 § första stycket av kapitlet jämförd med

stadgandet i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten av förslaget till lag

om delning av jord å landet, har nämligen förstnämnda paragraf synts vara

överflödig.

5 §•

I denna paragraf har allenast gjorts den ändring, att hänvisningen till vissa

paragrafer i skiftesstadgan utbytts mot hänvisning till motsvarande paragrafer

i förslaget till lag om delning av jord å landet.

6 §■

I denna paragraf hava orden »eller om ägoutbyte mellan stadsjord och jord

å landet» uteslutits. Beträffande den sålunda föreslagna ändringen hänvisas

till 1918 års betänkande sid. 443. Emellertid må anmärkas, att vid den del

av ägoutbytesförrättning, som utgöres av ägornas gradering, gode män städse

skola närvara enligt vad som föreskrives i 2 kap. 1 § andra stycket i förslaget

till lag om delning av jord å landet, vilken föreskrift givetvis skall tilllämpas

å ägoutbyte, varom ovan sägs.

11 §•

I 1 mom. av denna paragraf hava insatts två nya stycken, det tredje och

det fjärde. Tredje stycket har tillkommit i ändamål att ernå överensstämmelse

s. 309 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 38.

309

med föreskriften i 20 kap. 3 § andra stycket i förslaget till lag om delning

av jord å landet. Fjärde stycket tjänar samma ändamål. Att i fråga om talan

emot samt fastställelse av förrättning för utbrytande av servitut, varom i förevarande

paragraf är fråga, 21 kap. i förslaget till lag om delning av jord å

landet skall äga tillämpning, följer av stadgande i 1 § i förslaget till promulgationslagen.

I detta sammanhang må anmärkas, att föreskriften i 3 § sista stycket samt

i 5 § av 20 kap. i förslaget till jorddelningslag icke erhållit motsvarighet i

fastighetsbildningslagen. Med hänsyn till den innebörd, begreppet skifteslag

äger i fråga om jord i stad, lärer nämnda förhållande icke vara ägnat att

förvåna. Att göra de för landsbygden föreslagna bestämmelserna om bildande

av gemensamhetsskog utan sammanhang med laga skifte tillämpliga för stad

har ej heller ansetts böra komma i fråga, helst som bildande av dylik skog

i sammanhang med skifte i stad svårligen kan tänkas förekomma.

Föreskriften i 12 §, sådan densamma för närvarande lyder, har enligt förslaget

ersatts med stadgande i 14 § av 5 kapitlet. Förstnämnda paragraf

har således ansetts kunna utgå. Detsamma är förhållandet med 13 §, vilken

lärer hava blivit överflödig med hänsyn till föreskrifterna i 21 kap. 40 §

tredje stycket och 41 § andra stycket tredje punkten av förslaget till lag om

delning av jord å landet ävensom i 1 § av förslaget till promulgationslag.

I fråga om upphävandet av byggnadsnämnds klagorätt hänvisas till vad förut

anförts beträffande avstyckning.

Beträffande promulgationsbestämmelserna hänvisas till vad i fråga om

motsvarande föreskrifter till förslaget till lag om delning av jord å landet

blivit anfört.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 16 juni 1875

(nr 42) angående lagfart å fång till fast egendom.

Ändxäng har föreslagits beträffande 3 mom. i omförmälda paragraf. Ändringsförslaget

står i sammanhang med vad i 13 kap. 12 § sista stycket av

förevarande förslag föreskrivits rörande rätt i vissa fall för delägare, att, på

grund av åtkomsthandling, avseende upplåtelse av visst till gränserna bestämt

område, erhålla ägolott åt sig utlagd; lagfart å fång, varom nu är sagt, synes

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Kungl. Maj:ts proposition Nr H8.

där på grund av fånget ägolott utlägges vid laga skifte, böra meddelas

först sedan fastställelse av skiftet ägt rum. Att för de fall, där talan mot

beslut om fastställelse av jorddelningsförrättning må föras, lagfart å fång till

jord, som genom förrättningen utbrutits till särskild fastighet, bör beviljas

först sedan beslutet vunnit laga kraft eller blivit genom slutligt utslag fastställt,

lärer vara uppenbart.

Givetvis bör vad sålunda stadgats icke äga tillämpning, där överlåtelse av

område ägt rum före den dag, då nya lagen träder i kraft, samt med avseende

å utbrytning av området jordavsöndringsinstitutet kommer till användning.

Hänsyn härtill har tagits vid avfattandet av promulgationsbestämmelserna.

Förslag

till

LAG

om ändring i vissa delar av förordningen den 16 juni 1875

nr 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom.

24 §.

I första stycket av 2 mom. av förevarande paragraf hava insatts orden

»eller utfaller--— fastighet häftar». Det sålunda gjorda tillägget har för
anletts

av föreskrifterna i 14 kap. 15 § andra stycket i förslaget till delning

av jord å landet, enligt vilket ersättningsbelopp, som i anledning av laga

skifte tillkommer delägare, i vissa fall skall fördelas mellan vederbörande

inteckningsinnehavare.

36 §.

1 2 mom. av paragrafen hava insatts orden »eller att vid fördelning —

— — egendom häftar». Beträffande anledningen till det sålunda gjorda

tillägget hänvisas till vad ovan anförts.

37 §.

I 5 mom. har vidtagits den ändring, som betingas av avstyckningsinstitutets

införande å landet såsom ersättning för bl. a. jordavsöndringsinstitutet.

s. 311 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

311

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 6 § i lagen den 18 oktober 1907

(nr 83) angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande

i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten.

16 § har vidtagits den ändring, som betingas av avstyckningsinstitutets

införande å landsbygden såsom ersättning för bl. a. jordavsöndringsinstitutet.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse! av 5 § i lagen den lO juli 1899 (nr 58)

om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada,

som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman.

I 5 § av nämnda lag hava insatts orden »ersättningsbelopp---ned
satt».

Beträffande anledningen till det sålunda gjorda tillägget hänvisas till

191.8 års betänkande sid. 306.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 30 september 1904

(nr 48) om samäganderätt.

I omförmälda paragraf har vidtagits allenast den ändring, att uttrycken

»hemmansklyvning» och »klyvning» utbytts mot »laga skifte».

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 1 6 och 34 §§ i lagen den 5 juli 1907

(n:r 48) om enskilda vägar på landet.

16 §.

I denna paragraf har vidtagits den ändring, att hänvisningen till vissa bestämmelser

i skiftesstadgan utbytts mot hänvisning till motsvarande föreskrifter

i förslaget till lag om delning av jord å landet.

34 §.

I denna paragraf hava insatts orden »och underhåll». Tillägget har föranletts

av föreskrifterna i 9 § första stycket i 10 kap. av förslaget till lag om

delning av jord å landet.

Förslag

till

LAG

om säkerhet för utbekommande av vissa ersättningar i

anledning av laga skifte.

Detta förslag är avsett att utsträcka de i lagen den 1 maj 1885 angående

säkerhet för utflyttningsbidrag m. m. i anledning av laga skifte givna bestämmelser

att gälla samtliga de ersättningar, vilka enligt förslaget till lag

om delning av jord å landet kunna komma i fråga att gäldas av ägare av

jord, som ingått i laga skifte. Särskild motivering för en dylik utsträckning

synes icke vara av nöden. I formellt avseende har ansetts lämpligast, att

berörda lag den 1 maj 1885 upphör att gälla samt ersättes av en ny lag,

upptagande de sålunda föreslagna bestämmelserna.

s. 313 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

313

Förslag

till

LAG

om sammanläggning i vissa fall av fastigheter å landet.

1 §•

Denna paragraf motsvarar 1 § i 1920 års förslag samt 1 § i 1918 års

förslag. Enligt 1918 års förslag tilläts sammanläggning av genom laga delning

utbrutna ägolotter endast i det fall, att ägolotterna utbrutits vid samma

förrättning, eller, med andra ord, gången av sammanläggningen måste vara

motsatt gången av uppdelningen. Jämför 1918 års betänkande sid. 467.

Denna inskränkning bortföll i 1920 års förslag; utbrutna ägolotter kunde

med varandra sammanläggas oberoende av uppdelningens gång, dock att

ägolotterna måste tillhöra ett och samma primära skifteslag. Mot den sålunda

föreslagna utsträckningen av rätten till sammanläggning gjordes erinran av

lagrådet i dess över sistberörda förslag avgivna yttrande, därvid lagrådet, på

sätt jämväl tidigare i förevarande lagstiftningsärende framhållits, påpekade

att en dylik frihet vid sammanläggningsförfarandet kunde tänkas åstadkomma

viss oreda i skifteslagsförhållandena. Se härom lagrådets yttrande. Det torde

ej heller kunna förnekas att nämnda menliga påföljd kan i vissa fall inträda,

därest förslag innefattande dylik större frihet till sammanläggning av utbrutna

ägolotter varder upphöjt till lag. Å andra sidan synas praktiska hänsyn tala

för en mindre snäv begränsning av rätten till sammanläggning i förevarande

fall; de fördelar, vilka man genom sammanläggningsförfarandet avser att

vinna, torde knappast i önskvärd utsträckning komma att inträda där ej

rätten till sammanläggning göres i möjligaste mån fri. Jämför skrivelse av

kolonisationskommittén, införd i 1920 års betänkande, sid. 349, jämte promemoria.

De befarade olägenheterna i skifteslagshänseende, varom ovan talats,

torde huvudsakligen göra sig gällande vid omdelningar, avseende sekundära

skifteslag; det kan emellertid anses såsom föga sannolikt, att dylika omdelningar

i större utsträckning komma att äga rum. I anslutning till vad ovan

framhållits har vid utarbetandet av förevarande förslag synts riktigast att i

nu omförmälda hänseende bibehålla 1920 års förslag i sakligt hänseende

oförändrat.

Enligt sistberörda förslag tillätes sammanläggning av, bland annat, delar

av skilda jordeboksenheter, vilka ingå i ett skifteslag, som icke undergått

laga delning. Motsvarande föreskrift har, bortsett från det medgivande till

dylik sammanläggning, som stadgandet i sista stycket i paragrafen innefattar,

icke upptagits i förevarande förslag; beträffande skälet härtill hänvisas till

lagrådets yttrande. Sista stycket av paragrafen saknar motsvarighet i de

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

tidigare förslagen; i fråga om dess innehåll hänvisas till lagrådets utlåtande.

Jämväl beträffande den omredigering, för vilken vissa delar av första paragrafen

i 1920 års förslag vid överarbetningen gjorts till föremål, hänvisas till

lagrådets yttrande. Att märka är, att enligt förslaget sammanläggning av

fastighet, som bildats genom avsöndring eller avstyckning, med stamfastigheten

icke är tillåten, med mindre stamfastighetens ägor utlagts genom laga

delning. Undantag från denna regel äger rum allenast där stamfastigheten

utgöres av hel jordeboksenhet samt i det fall, varom i sista stycket av

förevarande paragraf sägs. Nu omnämnda regel framgår även av 3 § i

förslaget.

2 §■

Denna paragraf motsvarar 2 § i 1920 års förslag samt 2 § i 1918 års

förslag. De i förhållande till 1920 års förslag vidtagna ändringar äro av

redaktionell natur. Liksom i 1920 års förslag saknas i förevarande förslag

motsvarighet till sista stycket i 2 § av 1918 års förslag. Den i berörda stycke

upptagna regel har ansetts icke stå väl tillsammans med den frihet i avseende

å sammanläggning av fastigheter, som enligt förevarande förslag

äger rum.

3 §.

Denna paragraf motsvarar 3 § i 1920 års förslag ävensom föreskrift i

första stycket av promulgationsbestämmelserna till lagen om fastighetsbildning

i stad. Beträffande i 1920 års förslag vidtagna jämkningar hänvisas till

lagrådets yttrande.

4 §.

Denna paragraf återgiver 4 § i 1920 års förslag och 4 § i 1918 års förslag

samt motsvarar föreskrift i 4 kap. 1 § andra stycket, sista punkten i

lagen om fastighetsbildning i stad.

5 §.

Denna paragraf motsvarar 5 § i 1920 års förslag, föreskrift i 5 § av 1918

års förslag, ävensom föreskrift i 4 kap. 1 § andra stycket av lagen om

fastighetsbildning i stad.

6 §.

Första stycket av denna paragraf motsvarar 6 § i 1920 års förslag, föreskrift

i 5 § av 1918 års förslag ävensom föreskrift i 4 kap. 1 § andra stycket

av lagen om fastighetsbildning i stad. Ett i förhållande till 1920 års

förslag gjort tillägg är av redaktionell natur. Jämför 1920 års förslag sid. 299.

Andra stycket i paragrafen saknar motsvarighet i de tidigare förslagen.

Med det i nämnda stycke upptagna stadgande må jämföras föreskriften i 11

§ första stycket andra punkten av förevarande förslag. I regel torde väl i

nu avsedda fall yttrande av förrättningslantmätare komma att bifogas ansökningen.

s. 315 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

315

7 §•

Denna paragraf motsvarar 7 § i 1920 års förslag, första stycket av 6 § i

1918 års förslag samt 4 kap. 2 § första stycket av lagen om fastighetsbildning

i stad. Beträffande sammanläggningsärendenas förläggande till skiftesdomstol,

se 1920 års förslag sid. 297 och 300. Vid paragrafens avfattning

har iakttagits, att jämväl fastighet, vilken icke motsvaras av bestämt område

å marken, i vissa fall kan utgöra föremål för sammanläggning.

Sista stycket av paragrafen, vilket saknar motsvarighet i de tidigare förslagen,

har insatts på grund därav, att den prövning av frågan om medgivande

till sammanläggning av fastigheter, som med hänsyn till den s. k.

norrländska uppsiktslagen i vissa fall varder erforderlig, enligt förevarande

förslag förlagts till skiftesdomstolen eller dess ordförande.

8 §.

Denna paragraf motsvarar 8 § i 1920 års förslag ävensom 8 § i 1918

års förslag. I anslutning till vidtagna jämkningar må anmärkas, att sammanläggning

av en avsöndrad lägenhet A, från vilken avgäld skall utgå till

stamhemmanet, med en fastighet B tydligen icke bör hindras av den omständighet,

att avgäld från A skall utgå, såvida nämligen fastigheten B jämväl

utgör avsöndrad lägenhet. Jämför 1918 års betänkande sid. 473.

9 §.

Donna paragraf motsvarar 9 § i 1920 års förslag, 10 § i 1918 års förslag

samt 4 kap. 3 § av lagen om fastighetsbildning i stad; närmare redogörelser

för paragrafens innehåll synes icke erfordras.

Förevarande förslag upptager icke någon motsvarighet till stadgandet i 10

§ av 1920 års förslag. Att ålägga ägodelningsdomaren såsom tjänsteplikt införskaffande

av utredning i ett av enskild part anhängiggjort ansökningsärende

synes icke lämpligen böra ifrågakomma.

10 §.

Denna paragraf motsvarar 11 § i 1920 års förslag. Beträffande vidtagna

ändringar hänvisas till av lagrådets majoritet avgivet yttrande.

11 §•

Denna paragraf motsvarar 12 § i 1920 års förslag samt 6 § andra stycket

i 1918 års förslag. Beträffande infordrande av yttrande från förrättningslantmätare,

där sammanläggning sökes i sammanhang med laga skifte, må

anmärkas, att där ansökningen, på sätt väl oftast torde komma att ske, åtföljes

av dylikt yttrande, nytt utlåtande givetvis icke skall infordras, därest ej

särskilda omständigheter sådant föranleda.

s. 316 Kontrollera mot PDF

316 Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

12 §.

Denna paragraf motsvarar 13 § i 1920 års förslag. Särskild redogörelse

för paragrafens innehåll synes icke erforderlig.

13 §.

Denna paragraf motsvarar 14 § i 1920 års förslag, 7 § i 1918 års förslag,

föreskrift i 4 kap. 2 § andra stycket av lagen om fastighetsbildning i stad

samt 2 § första stycket i lagen den 8 november 1912 om sammanläggning

av frälseränta med den fastighet, varav räntan utgår.

14 §.

Första stycket av denna paragraf motsvarar första stycket av 15 § i 1920

års förslag, 9 § i 1918 års förslag, föreskrift i 4 kap. 2 § andra stycket av

lagen om fastighetsbildning i stad samt 2 § andra och tredje styckena av

berörda lag den 8 november 1912.

Andra stycket av förevarande paragraf återgiver andra stycket av 15 §

i 1920 års förslag. Jämför 1920 års betänkande sid. 301.

Med näst sista stycket av förevarande paragraf må jämföras sista punkten

av 24 § andra stycket i 22 kap. av 1920 års förslag. Av 40 § fjärde stycket

samt stadgande i 41 § andra stycket i 21 kap. i förslaget till lag om delning

av jord å landet framgår, att fastställelse å avstyckningen i förevarande

fall icke må meddelas.

Sista stycket av paragrafen har föranletts av den nya lagstiftningen om

återköpsrätt till fast egendom. I fastighetsbildningslagen motsvaras detsamma

av 3 kap. 3 § sista stycket.

År hel fastighet föremål för återköpsrätt, är det givet, att den fastighet ej

bör få ingå i sammanläggning utan medgivande av återköpsrättens innehavare.

Har del av fastighet överlåtits för att sammanläggas med annan fastighet,

måste givetvis säljaren anses hava i och med överlåtelsen medgivit, att

den försålda ägovidden sammanlägges med köparens fastighet. För detta fall

behövas således icke några särskilda bestämmelser. Emellertid kan enligt 19

kap. 1 § i förslaget till lag om delning av jord å landet ägare av fastighet

låta avstycka viss del av fastigheten för att sammanläggas med annan honom

tillhörig fastighet. För den händelse den fastighet, från vilken avstyckningen

sker, är föremål för återköpsrätt, bör sammanläggning av det avstyckade området

med den andra fastigheten tydligen icke få ske, med mindre medgivande

till sammanläggningen lämnas av återköpsrättens innehavare. I anslutning till

vad ovan anförts har sista stycket av 14 § i förslaget avfattats.

15 §.

Denna paragraf motsvarar 16 § i 1920 års förslag. De i nämnda förslag

företagna jämkningar äro av huvudsakligen redaktionell natur. De sammanhänga

med de i förslaget till lag om delning av jord å landet intagna bestämmelser

rörande ägodelningsrätternas organisation.

s. 317 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

317

Stadgandet i sista stycket saknar annan motsvarighet i 1920 års förslag

än föreskrifterna i 17 §. Särskild motivering för detsamma synes icke erforderlig.

16 §.

Denna paragraf motsvarar 18 § i 1920 års förslag, 12 § i 1918 års förslag

stadgande i 4 kap. 2 § andra stycket i lagen om fastighetsbildning i

stad ävensom 8 § i ovannämnda lag den 8 november 1912.

17 §.

Denna paragraf återgiver utan förändring i sak 19 § i 1920 års förslag

13 § i 1918 års förslag samt motsvarar föreskrift i 4 kap. 2 § andra stycket

i lagen om fastighetsbildning i stad.

18 §.

Denna paragraf motsvarar 20 § i 1920 års förslag, 14 § i 1918 års förslag

samt föreskrift i 4 kap. 2 § andra stycket av lagen om fastighetsbildning

i stad.

19 §.

Denna paragraf motsvarar 15 § andra stycket i 1918 års förslag samt så

vitt angår andra stycket föreskrift i 21 § i 1920 års förslag.

Att överlantmätaren såsom förare av jordregistret måste erhålla kännedom

om utgången av sammanläggningsärende, där förordnande om sammanläggning

av fastigheter meddelats, är uppenbart. Då han avgivit utlåtande i ärendet,

synes underrättelse om ärendets utgång böra lämnas honom, även där

ansökningen icke bifallits.

Föreskriften i andra stycket av paragrafen må jämföras med 20 § i förevarande

förslag.

20 §.

Denna paragraf motsvarar föreskrifter i 21 § i 1920 års förslag, i 15 §

av 1918 års förslag, i 4 kap. 2 § andra stycket i lagen om fastighetsbildning

i stad ävensom 9 § i ovannämnda lag den 8 november 1912.

21 §.

Denna paragraf saknar motsvarighet i de tidigare förslagen. Beträffande

gällande rätts ståndpunkt i den i paragrafen behandlade fråga, lärer vara uppenbart

att talan mot underrätts beslut i sammanläggningsärende får fullföljas

i vanlig ordning. Att den, vars rätt beröres av ägodelningsdomares eller

ägodelningsrätts beslut i sammanläggningsärende, bör äga rätt att fullfölja

talan mot beslutet, synes givet. I fall, varom i 10 § i förevarande förslag

sägs, torde talerätt mot beslutet icke kunna förmenas jordbrukskommission.

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 11 kap. 2 § jordabalken.

Förevarande förslag innebär, att i andra stycket av 2 § i 11 kap. jordabalken

insattes orden »eller där å landet--------annan

fastighet». Om således ägaren av fastigheten B till ägaren av fastigheten A

säljer visst område av B för att sammanläggas med A, skall enligt förslaget

ägaren av B icke åtnjuta säkerhet för köpeskillingen i det sålda området.

Närmare motivering för förslaget lärer icke vara erforderlig.

Förslag

till

LAG

om insändande till hovrätt av ägodel ni ngsrätts protokoll,

så ock av protokoll i mål eller ärende, som handlagts av

ägodelningsdomare eller annan ordförande i ägodelningsrätt

eller av överlantmätare.

Förevarande förslag motsvarar 138 § skiftesstadgan, första punkten. Lagen

den 26 mars 1915 innefattande vissa bestämmelser om insändande till hovrätt

av underrätts dombok skall således tillämpas i fråga om ägodelningsrätts

protokoll, så ock i fråga om protokoll i mål eller ärende, som handlagts

av ägodelningsdomare eller ordförande i ägodelningsrätt i stad eller,

jämlikt 21 kap. 41 § tredje stycket i lagen om delning av jord å landet, av

överlantmätare. Härvidlag är att märka, att mål angående fastställelse av laga

skifte eller avstyckning givetvis böra, vare sig besvär över skiftet eller avstyckningen

anförts eller icke, anses såsom mål angående delning av jord

samt följaktligen upptagas i det exemplar av skiftesmyndighetens dombok

eller protokoll, som skall insändas till vederbörande hovrätt. Detsamma gäller

protokoll över förrättningar, om vilka i 20 kap. 1, 3, 5 och 8 §§ i förslaget

till lag om delning av jord å landet sägs. Dombok och protokoll, varom nu

är fråga, lärer böra i sin helhet till hovrätten insändas.

s. 319 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

319

Förslag

till

LAG

om ändrad lydelse av 2 § ll:o i lagen den 26 maj 1909

(nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts reger ngsrätt.

Förslaget innebär, att från de i 2 § ll:o i lagen den 26 maj 1909 om

Kungl. Maj:ts regeringsrätt uppräknade mål bortfalla mål om avsöndring från

fastighet under enskild äganderätt eller stadgad åborätt, mål om avstyckning

av område, som ej ingår i tomtindelning, samt mål om tillstånd till ägostyckning.

För den händelse, jämlikt äldre lagbestämmelse, talan i mål, om

vilket nu är sagt, fullföljes hos Konungen i statsdepartement, skall det emellertid

givetvis tillkomma regeringsrätten att handlägga målet. Stadgande härom

har meddelats i övergångsbestämmelserna.

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 4 januari 1926.

Närvarande: Justitierådet Svedelius, regeringsrådet Palmgren, justitierådet

Christiansson, justitierådet Högstedt.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 21 augusti

1924, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

§ 87 regeringsformen avsedda ändamål inhämtas över upprättade förslag till

1) lag om delning av jord å landet;

2) lag om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om delning

av jord å landet;

3) lag om ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning

i stad;

4) lag om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 16 juni 1875 angående

lagfart å fång till fast egendom;

5) lag om ändring i vissa delar av förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom;

6) lag om ändrad lydelse av 6 § i lagen den 18 oktober 1907 angående

ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar

i stamfastigheten;

7) lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 10 juni 1899 om ersättning

av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller

tjänsteman;

8) lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 30 september 1904 om samäganderätt;
9)

lag om ändrad lydelse av 16 och 34 §§ i lagen den 5 juli 1907 om enskilda

vägar på landet;

10) lag om säkerhet för utbekommande av vissa ersättningar i anledning

av laga skifte;

11) lag om sammanläggning i vissa fall av fastigheter å landet;

12) lag om ändrad lydelse av 11 kap. 2 § jordabalken;

13) lag om insändande till hovrätt av ägodelningsrätts protokoll så ock av

protokoll i mål eller ärende, som handlagts av ägodelningsdomare eller annan

ordförande i ägodelningsrätt eller av överlantmätare; samt

14) lag om ändrad lydelse av 2 § ll:o) i lagen den 26 maj 1909 om Kungl.

Maj:ts regeringsrätt.

s. 321 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 38.

321

Genom särskilda Kungl. Maj:ts på föredragning av chefen för justitiedepartementet

nedannämnda dagar fattade beslut hade följande framställningar blivit

till lagrådet överlämnade för att tagas i övervägande vid avgivande av det

genom remissen den 21 augusti 1924 infordrade utlåtandet, nämligen

den 5 december 1924: en av Lars Olsson i Kinsta m. fl. jordägare i Söderala

socken till chefen för justitiedepartementet ingiven skrivelse den 1 december

1924, däri de hemställt, att i ny skifteslagstiftning måtte införas vissa bestämmelser

rörande skiftesvitsord;

den 13 februari 1925: en av lantmäteristyrelsen med underdånig skrivelse

den 30 januari 1925 överlämnad utredning angående beräknande vid skiftesförrättningar

av ersättning mellan delägare för odling, hävd och minskad avkastning

in. in.;

den 18 juni 1925: en av lantmäteristyrelsen till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse

den 8 juni 1925, däri styrelsen hemställt om vissa ändringar i ovannämnda

förslag till lag om delning av jord å landet;

den 20 juli 1925: en från länsarkitekten i Stockholms län Edvin Stenfors

till justitiedepartementet inkommen skrivelse med förslag till vissa ändringar i

gällande bestämmelser angående ägostyckning m. m. jämte däröver av lantmäteristyrelsen,

överståthållarämbetet och länsstyrelserna avgivna underdåniga

utlåtanden;

den 13 november 1925: en av lantmäteristyrelsen till Kungl. Maj:t ingiven

framställning den 7 februari 1924, däri styrelsen hemställt om vissa ändringar

i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad, ävensom däröver av

byggnadsstyrelsen och fastighetsregisterkommissionen avgivna underdåniga

utlåtanden; samt

den 21 november 1925: en av ordföranden hos de inom justitiedepartementet

tillkallade sakkunniga för revision av gällande lagstiftning om stadsplan

och tomtindelning m. m. re v i sionssek r e t e r a r e n Michael Ehrenborg avgiven

promemoria angående ovan omförmälda förslag till lag om delning av

jord å landet, såvitt rörde städerna och de stadsliknande samhällena.

Ifrågavarande lagförslag, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av hovrättsrådet Bertil Wieselgren, med undantag av förslagen

till lag om sammanläggning i vissa fall av fastigheter å landet och

till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 2 § jordabalken, vilka föredragits av

generaldirektören Gustaf Grefberg.

I anledning av förslagen avgåvos följande yttranden av lagrådet och dess

särskilda ledamöter.

Lagrådet:

Sedan de av den s. k. jordstyckningskommissionen ar 1920 avgivna förslagen

till lag om delning av jord å landet in. fl. därmed sammanhängande

författningar granskats av lagrådet, som den 4 oktober 1922 avgav utlåtande.

Bihang till riksdagens ''protokoll 1926. 1 samt. 31 höft. (Nr 38.) 21

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

såvitt angick förslagens huvudgrunder, hava dessa förslag inom justitiedepartementet

undergått överarbetning. Vid denna överarbetning — därvid till en

början upprättades ett preliminärt utkast till lagförslag i ämnet, över vilket

utkast lantmäteristyrelsens yttrande inhämtades, — hava de erinringar, lagrådet

eller dess flesta ledamöter i berörda utlåtande framställt, i regel iakttagits.

I vilka huvudsakliga hänseenden de överarbetade förslagen i det skick,

samma förslag den 21 augusti 1924 remitterades till lagrådet, skilja sig från

jordstyckningskommissionens motsvarande förslag, framgår av departementschefens

yttrande till statsrådsprotokollet samma dag jämte den vid protokollet

fogade promemorian.

Det granskningsarbete, som i anledning av nämnda remiss av lagrådet i

dess nuvarande sammansättning företagits, har omfattat de remitterade lagförslagens

såväl huvudgrunder som detaljer. På sätt här nedan avgivna yttranden

utvisa, har lagrådet funnit sig böra hemställa om åtskilliga ändringar

i och tillägg till de föreslagna stadgandena. I vissa avseenden, som icke i

nämnda yttranden närmare berörts, har lagrådet funnit det tveksamt, huruvida

den ståndpunkt, de remitterade förslagen därutinnan intaga, borde godkännas.

Detta gäller i synnerhet den nu likasom i förslagen av år 1918 och

1920 föreslagna sammanslagningen av de nuvarande jorddelningsformerna

ägostyckning och jordavsöndring till ett gemensamt institut, avstyckning, ävensom

den likaledes från de tidigare förslagen upptagna bestämmelsen om överflyttande

från de allmänna domstolarna till ägodelningsrätterna av rågångstvister

och vissa andra mål, vilka äga sammanhang med laga skifte eller

annan jorddelningsförrättning. Med hänsyn särskilt därtill, att stadgandena

härutinnan blivit principiellt godkända i utlåtandet den 4 oktober 1922, har

lagrådet emellertid funnit sig böra lämna förslagen i dessa delar utan erinran.

Förslaget till lag om delning av jord å landet.

1 kap.

Kubriken.

Lagrådet:

Genom orden »om äldre delnings bestånd» har angivits, att i kapitlet meddelas

bestämmelser om villkoren för rätt alt erhålla laga skifte å ägor, som

tidigare varit föremål för delning. Däremot lämnas här ingen antydan, att

jämväl frågan om rätt till skifte å förut odelad jord behandlas i kapitlet.

Denna ofullständighet skulle försvinna, om — med anslutning till ordalagen

i motsvarande kapitelöverskrift i gällande skiftesstadga •— i senare delen av

rubriken i stället angåves, att kapitlet handlar om rätt att söka och erhålla

laga skifte. En dylik allmän formulering täcker samtliga stadganden om skiftesvitsord,

evad den jord, varom fråga är, blivit förut delad eller icke, och gör

s. 323 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

323

överflödig en särskild erinran i rubriken därom, alt i kapitlet behandlas frågan

om äldre delnings bestånd.

1 §.

Lagrådet:

Mot den i första stycket givna definitionen å laga skifte har av lantmäteri''

styrelsen anmärkts, att orden »på mätning och uppskattning grundad» icke

på ett uttömmande sätt återgiva förfaringssättet i lantmäteritekniskt avseende.

I anledning härav och då nämnda ord icke torde vara erforderliga för ett

tydligt utmärkande av vad med laga skifte förstås, synas de böra uteslutas.

Vid formuleringen av den i andra stycket lämnade förklaringen av uttrycket

förfång såsom liktydigt med minskning i värde å fastighet utöver vad för

varje särskilt fall må vara medgivet synes av ordalagen att döma uppmärksamheten

närmast hava varit riktad å de stadganden i förslaget, där i fråga

om vissa åtgärder, vilka ingå såsom moment i ett laga skifte eller understundom

kunna företagas utan samband med sådant, föreskrives, att de få

vidtagas allenast om det kan ske utan att medföra förfång. Detta bestyrkes

ock av den vid remissprotokollet fogade promemorian, i det de exempel,

som däri anföras på fall, där dylik värdeminskning är medgiven (1 kap. 19 §

andra stycket, 8 kap. 2 § och 13 kap. 2 § andra stycket), alla hänföra sig

till särskilda åtgärder av omförmälda slag.

Uttrycket förfång förekommer emellertid även i definitionen å laga skifte

i paragrafens första stycke. Jämväl då uttrycket, såsom där är fallet, hänför

sig till resultatet av ett laga skifte i dess helhet, synes den i andra stycket

givna förklaringen kunna äga tillämplighet. Då det stadgas, att laga skifte

skall ske utan någon delägares förfång, torde detta innebära, att varje ägolott

skall — för att begagna ett av lagrådet i utlåtandet den 4 oktober 1922 använt

uttryckssätt — »utgå ur skiftet med lika värde som den hade vid dess

intagande i skiftet» eller med andra ord utan minskning i värde. Härvid må

dock beaktas, att detta värde icke nödvändigtvis måste ligga i fastigheten

såsom sådan utan i vissa i lagen särskilt angivna hänseenden kan redovisas

med tillgodohavanden av annat slag, nämligen fordringar, som enligt verkställd

likvid tillkomma fastigheten i ersättning för utflyttning, odling o. d.

Även i avseende härå må man vara berättigad tala om en av lagen för särskilda

fall medgiven minskning i fastighets värde, vilken icke är att beteckna

som förfång.

Skall i detta sammanhang givas en förklaring av uttrycket förfång, synes

med hänsyn till vad nu anförts densamma böra avse detta uttryck i såväl

ena som andra sammanställningen. För att bestämmelsen otvetydigt må erhålla

sådan allmän karaktär, bör en omredigering ske, därvid åt bestämmelsen

torde kunna givas ungefärligen den avfattning, att skifte sker utan någon delägares

förfång, då skiftet för fastighet, som ingår däri, icke länder till minskning

i värde utöver vad i vissa avseenden föranledes av särskilda stadganden

s. 824 Kontrollera mot PDF

824

Knngl. Maj:ts Proposition Nr DS.

i förevarande lag, och att, därest eljest i lagen såsom villkor för viss åtgärd

är stadgat, att åtgärden kan ske utan förfång, därmed avses, att åtgärden

icke medför dylik påföljd för fastighet, som beröres av åtgärden. I senare

punkten lärer förfånget icke böra hänföras allenast till delägare. Såsom framgår

exempelvis av 1 kap. 22 §, kan det nämligen stundom gälla prövning

av fråga om förfång för fastighet, som ej tillhör skifteslaget och vars ägare

således icke i egentlig mening kan betecknas som delägare däri.

Den föreslagna avfattningen av tredje stycket synes kunna giva anledning

till den missuppfattningen, att sämjevis delad jord ej enligt förslaget skulle

vara direkt hänförlig till oskiftad jord. Anses av praktiska skäl ett stadgande

av här avsedda innehåll böra bibehållas, torde därför en omredigering

böra ske.

2 §.

Lagrådet:

Vid klyvning av hemman eller hemmansdel har ofta uppstått fråga, om

och i vad mån stadgandet i 78 § skiftesstadgan, att all skifteslagets mark

skall i skiftet ingå, innebär, att i förrättningen skall intagas jämväl hemmanets

eller hemmansdelens andel i samfällighet, däri även andra äga del, och att

för sådant ändamål först skall föranstaltas om skifte å denna samfällighet

mellan delägarna däri. Såsom allmän regel torde kunna anses gälla, att sådan

lott måste utbrytas och ingå i klyvningen, för att fastställelse å denna skall

kunna erhållas, förutsatt dock att samfälligheten ej är att hänföra till undantag

för delägarnas gemensamma behov, i vilket fall uppdelning därav i dylikt

sammanhang skulle sakna fog.

Att någon ändring i vad sålunda vunnit tillämpning skulle vara åsyftad

genom remitterade förslaget, har man så mycket mindre skid att antaga,

som motsatsen tydligt uttalas i motiven till 1918 års förslag (s. 158) och

något härifrån avvikande uttalande icke gjorts i motiven till de senare förslagen.

Det kan dock befaras, att en annan slutsats skulle kunna dragas avvissa

uttryck i de nu föreslagna stadgandena, särskilt den i 2 § förekommande

definitionen å skifteslag såsom varande område, vilket lagligen ensamt

för sig kan göras till föremål för laga skifte, sammanställd med att under 2

i samma paragraf till skifteslag hänföres ägolott, vilken vid lagligen gällande

lantmäteriförrättning utlagts inom ursprungligt skifteslag. Till undvikande av

dylikt befarat missförstånd hemställes om sådan ändring av 2 § att, i huvudsaklig

överensstämmelse med vad i tidigare förslag varit fallet, första stycket

inledes med orden »Laga skifte förrättas å skifteslag. Till skifteslag äro att

hänföra».

Tillika kan ifrågasättas, om ej genom ett direkt stadgande uttryck borde

givas åt den regel, som, på sätt ovan angivits, får anses vara i förslaget

godtagen att gälla i förevarande hänseende. Härvid bör beaktas, att med

undantag för gemensamt ändamål synes i detta hänseende böra jämnställas

s. 825 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr SH.

825

sådant avskilt vattenområde, varom förmäles i 7 § första stycket. Stadgandet

kunde måhända lämpligen åstadkommas medelst ett tillägg till 6 § av innehåll

att, där skifteslag, som i 2 § under 2 avses, äger andel i samfällighet,

vilken icke är att hänföra till undantag för gemensamt ändamål och icke

utgör jämlikt 7 § första stycket avskilt vattenområde, skall, innan laga skifte

å skifteslaget verkställes, dess andel i samfälligheten, där så lagligen kan ske,

utbrytas för att tillsammans med skifteslagets övriga ägor i skiftet ingå.

Vilken ställning eu genom avsöndring tillkommen fastighet rätteligen intager

vid laga skifte å stamfastigheten, ensam eller i förening med andra fastigheter,

är ej i skiftesstadgan tydligt utsagt, något som ock i praxis lett till

viss osäkerhet. Ej heller i remitterade förslaget återfinnes någon allmän bestämmelse

i detta ämne beträffande fastigheter, tillkomna genom avsöndring

eller avstyckning. Särskilda regler äro visserligen givna rörande bland annat

rätt för dylika fastigheters ägare att påkalla eller medverka till laga skifte å

skifteslag, däri fastigheterna ingå, men i vilka fall de skola anses ingå i ett

skifteslag, är ingenstädes i lagtexten direkt uttalat. En uttrycklig regel härutinnan

till ledning vid lagtillämpningen synes dock synnerligen önskvärd,

helst fastigheter av ifrågavarande slag enligt förslaget i {lera avseenden erhållit

en annan och mera självständig ställning vid dem berörande skiftesförrättningar

än hittills varit fallet.

Genom avsöndring och avstyckning torde vara avsett att, såvitt rörer kontrahenterna

d. v. s. ägarna av stamhemmanet och lägenheten inbördes, erhålla

en för framtiden bestående reglering av ägoförhållandena. Det synes icke

böra förutsättas, att å någondera sidan finnes tanke på eller intresse av

en ny eller förändrad ägoanordning kontrahenternas fastigheter emellan med

ty åtföljande rubbning av läge eller gränser. Någon förändring härutinnnan

bör icke heller kunna föranledas därav att sedermera ifrågakommer

delning av stamhemmanet, lika litet som en delning av lägenheten bör

hava någon inverkan i detta hänseende. Fastigheterna böra således för framtiden

vara att betrakta som skilda skifteslag, och anledning saknas att indraga

den avsöndrade eller avstyckade lägenheten i ett å stamhemmanet företaget

skifte. Därvid torde dock av andra skäl få från nu antagna regel göras

undantag för det fall, att avsöndringen eller avstyckningen skett från hel by

eller annat ursprungligt skifteslag av dess samfällda mark. Vid ett blivande

laga skifte å skifteslaget i dess helhet torde den sålunda tillkomna fastigheten

ej kunna betraktas som helt utomstående utan böra, såsom dock belägen

inom skifteslagets rågång, i likhet med all annan sådan jord ingå i skifteslaget,

låt vara att med tillämpning av särskilda därom givna föreskrifter

något rubbande av lägenheten ej behöver förekomma.

Ovan angivna huvudregel bör emellertid gälla endast det fall, att skifte ifrågakommer

å stamfastigheten ensam för sig. Skulle däremot laga skifte företagas

å ett större skifteslag, däri stamfastigheten ingår blott som en del, ställer

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

sig saken annorlunda. Då är nämligen ej längre fråga allenast om de ursprungliga

kontrahenternas intressen emot varandra, utan det har tillkommit

anspråk från utomstående rättsägares sida — övriga skiftesdelägares — vilka

anspråk ej böra lida intrång i följd av den skedda avsöndrings- eller avstyckningsåtgärden,

däri de ej tagit del, lika litet som en föregående klyvning

av stamfastigheten skulle öva inverkan å deras rätt vid skiftet. Gent emot

berörda anspråk bör tydligen den genom avsöndring eller avstyckning tillkomna

fastigheten ej hava en mera tryggad ställning än stamfastigheten själv

och måste därför liksom denna ingå i skiftet.

Därest man nu vill i lagtexten giva uttryck åt de regler, som ovan antytts

och vilka lära överensstämma med det remitterade förslagets innebörd i denna

del, synes så kunna ske genom ett tillägg till 2 § av innehåll att fastighet,

som bildats genom avsöndring eller avstyckning, skall, där stamfastigheten

utgör skifteslag, som under 2 eller 3 sägs, anses icke ingå i detta skifteslag.

Huvudregeln i sista stycket andra punkten rörande arten av det skifteslag,

som uppstår genom sammanläggning av fastigheter, vilka själva utgöra

skifteslag, lärer innebära, att den genom sammanläggningen uppkomna fastigheten

skall anses såsom skifteslag tillhörande den av de i första stycket

under 1 och 2 angivna grupper, till vilken de i sammanläggningen ingående

fastigheterna äro att hänföra. Då denna mening icke med erforderlig tydlighet

framgår av de använda ordalagen, bör eu omredigering vidtagas.

4 §.

Lagrådet:

Den plats ifrågavarande stadgande erhållit i förslaget synes kunna föranleda

den uppfattningen, att här avsedda ägor, vilka i kameralt avseende höra

till hemman i annat skifteslag än det, inom vilket de äro belägna, icke heller

i skifteslagshänseende äro att betrakta såsom del av sistnämnda skifteslag,

ehuru de under vissa förutsättningar skola intagas i skifte, som övergår detsamma.

Innebörden i stadgandet skulle då vara, att ett särskilt skifteslag

bildas genom sammanförande av främmande ägor med det skifteslag, som i

första hand avses med skiftet. Ett visst stöd för riktigheten av denna uppfattning

synes också kunna hämtas av den omständigheten att i laga skifte,

som omfattar fastighet, till vilken äga av här avsett slag i kameralt avseende

hör, jämväl den särskilda inom annat skifteslag belägna ägan måste intagas.

Av 10 och 13 §§ i förevarande kapitel framgår emellertid, att ägare till vissa

av de ägor, varom i 4 § är fråga, nämligen utjordar och urfjällar, under där

angivna förutsättningar kunna påfordra laga skifte å det skifteslag, där ägorna

äro belägna. Det torde ligga i sakens natur, att vitsord till skifte icke tillkommer

annan än delägare i skifteslaget. Förslagets mening måste därför

antagas vara, att ägare av dylika utjordar och urfjällar i denna sin egenskap

äro skiftesdelägare och att ifrågavarande ägor i skifteslagshänseende ingå i

s. 327 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

327

det skifteslag, inom vilket de ligga. Men är detta förhållandet, följer av regeln

i 6 §, att de vid skifte å detta skifteslag skola ingå i förrättningen, såvitt ej

särskilt undantag göres för dem. Vad som bör stadgas angående de i 4 §

omförmälda ägorna är således, att de icke skola intagas i skiftet annat än

i den mån sådant erfordras för beredande av lämplig ägoanordning och detta

syfte ej kan vinnas genom ägoutbvte. Ett dylikt stadgande bör emellertid

icke hava sin plats före 6 §. Den naturliga platsen för detsamma synes vara

i eller invid 21 §, enligt vilken vissa andra delägare under angivna förutsättningar

kunna på enahanda sätt befrias från skyldigheten att med sin

mark ingå i skiftet.

I enlighet med det nu anförda hemställes om ändring i förslaget.

5 §.

Lagrådet:

Stadgandet i denna paragraf skiljer sig från de tidigare förslagen härutinnan,

att såsom villkor för sammanförande av flera skifteslag eller områden av olika

sådana till ett skifteslag icke uttryckligen upptagits, att de skifteslag, varom fråga

är, skola samtidigt skiftas. Av den remissprotokollet bifogade promemorian

framgår emellertid, att någon saklig ändring icke avsetts; i promemorian betonas

tvärtom, att sammanföringsåtgärderna icke få vidtagas, med mindre det är avgjort,

att skifte å vart och ett av de särskilda skifteslagen skall komma till

stånd. Att så bör vara förhållandet följer också av den princip, som ligger till

grund för såväl nuvarande skifteslagstiftning som förslaget, nämligen att skifte

ifrågakommer allenast om yrkande därom framställts av behörig delägare i skifteslaget.

Till undvikande av missförstånd bör dock uttrycklig bestämmelse om villkoret

för lagrummets tillämplighet i förevarande fall icke saknas. Med hänsyn

till den av lantmäteristyrelsen gjorda anmärkning, som föranlett uteslutandet

av de äldre förslagens stadgande härutinnan, torde emellertid bestämmelsen,

som erfordras både i punkt 2 och i punkt 3, kunna inskränkas till en erinran

att de skifteslag, varom fråga är, skola skiftas.

6 §.

Lagrådet:

l anledning av en av lagrådets flesta ledamöter vid granskningen av motsvarande

paragraf i 1920 års förslag gjord hemställan har i det remitterade

förslaget inrymts en bestämmelse (10 kap. G §), varigenom möjliggjorts att

vid skifte av vattentäckt område, som är för delägarna samfällt, undantaga

fisket såsom gemensamt. Till frågan, huruvida rätten att sålunda utesluta fiske

från delning bör begränsas till det fall, att det vattentäckta området är för

delägarna samfällt, vill lagrådet återkomma under sistnämnda lagrum. Förslagets

mening är emellertid att, då undantagande av fisket icke sker, skifte

av vattentäckt område skall inbegripa delning av rätten att fiska därå. Väl

må det, såsom i promemorian framhållits, kunna anses ligga i sakens natur

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

att den, som vid skifte får sig med äganderätt tilldelad viss del av vattentäckt

område, jämväl skall äga på sätt i lag är medgivet nyttja vattnet å den

honom sålunda tillskiftade delen av området. Med hänsyn till den i förevarande

avseende i fråga om rätten till fiske hittills hos oss rådande rättsuppfattningen

synes dock förslagets mening i denna del, såvitt angår fisket,

höra tydligt utsägas. Detta synes lämpligen kunna ske genom ett tillägg till

förevarande paragraf.

Angående ifrågasatt ytterligare tillägg till paragrafen hänvisas till vad avlagrådet

under 2 § här ovan yttrats.

7 g.

Lagrådet:

Bestämmelsen i första styckets första punkt synes innebära, att därest vid

skifte två eller flera i skifteslaget ingående vattentäckta områden lämnats

oskiftade eller — vad därmed i detta sammanhang jämnställts — med stöd

av äldre lag skiftats endast i avseende å områdenas nyttjande till fiske, dessa

områden skola icke vart för sig utan allenast tillsammans bilda ett skifteslag.

Bestämmelsen innefattar således i själva verket ett undantag från vad eljest

enligt stadgandet i 2 § under 3 gäller eller att varje särskilt område, som

vid lantmäteriförrättning undantagits för gemensamt ändamål eller eljest

lämnats oskiftat, han utgöra ett skifteslag för sig. Åt innebörden av stadgandet,

sådan den ovan angivits, synes böra givas ett direkt uttryck i lagtexten.

Härvid bör iakttagas, att bestämmelsen icke behöver innehålla någon föreskrift

därom, att de oskiftade vattentäckta områdena samtliga skola ingå i

det tilltänkta skiftet; detta följer nämligen direkt av innehållet i 6 §.

Vad i denna första punkt stadgats bör uppenbarligen gälla, även om det

skifte, vid vilket skifteslagets vattentäckta områden lämnats oskiftade, varit

av annat slag än laga skifte. Den begränsning i stadgandets giltighetsområde,

som gjorts därigenom att i stadgandets början talas endast om sådant skifte,

bör följaktligen bortfalla.

Då i andra punkten av samma stycke föreskrives, att visst vattentäckl

område må under angivna förutsättningar uteslutas från skiftet, lärer härmed

icke vara avsett, att området undantages för gemensamt ändamål, utan

meningen i stället vara, att området avskiljes från skifteslaget och skiftet

således kommer att omfatta allenast övriga oskiftade vattenområden. För detta

sätt att ordna saken tala onekligen vissa praktiska skäl, och mot detsamma

synes i och för sig intet vara att erinra. Med hänsyn därtill att på annat

ställe i förslaget (10 kap. 7 §) uttrycket »uteslutas från delningen» begagnas

i en annan betydelse än den ovan angivna, synes emellertid en omredigering

av nu förevarande stadgande till mera tydligt utmärkande av den åsyftade

innebörden vara att förorda.

s. 329 Kontrollera mot PDF

Kungl. 2faj:ts Proposition Nr 38. 329

8 §.

Lagrådet:

De uttryck, som i förevarande paragraf begagnats för angivande av företag,

varigenom sänka eller vattentäckta ägor blivit torrlagda, hava, såsom motiven

till 1920 års förslag giva vid handen, valts med hänsyn till den i vattenlagen

använda terminologien i fråga om marks torrläggning. Att märka är emellertid,

att i vattenlagen ordet vattenreglering betecknar dels företag, som samtidigt

avser beredande av ökad möjlighet att utnyttja vattenkraft och torrläggning

av mark, och dels reglering av vattnets avrinning ur sjö eller

annan vattensamling eller i vattendrag uteslutande i förstnämnda syfte, samt

att regleringsföretag, varmed åsyftas endast marks torrläggning, i vattenlagen

går under benämningen vattenavledning. Ehuruväl en vattenreglering i vattenlagens

mening i regel lärer vara ett relativt stort företag, är det ingalunda

säkert, att en reglering, även om densamma delvis har till syfte torrläggning

av mark, beträffande verkningarna i detta avseende kan jämnställas med en

större vattenavledning. Att i förevarande sammanhang tala om ett med vattenreglering

jämförligt större vattenavledningsföretag synes därför vara i viss

mån oegentligt. Då i vattenlagen likasom förut i dikningslagen såsom ett

särskilt slag av vattenavledning omnämnes sänkning eller uttappning av sjö,

torde det bäst stämma överens såväl med den bestämmelse i skiftesstadgan,

som ifrågavarande paragraf i förslaget avser att ersätta, som med vattenlagens

terminologi, om här begagnas uttrycket sjösänkning eller annat företag,

avseende torrläggning av mark i större omfattning. Ett särskilt omnämnande

av vattenreglering och invallning erfordras då icke.

Justitierådet Högstedt:

I 3 § 3 mom. skiftesstadgan talas om, att hinder för där avsedda torrlagda

ägors ändamålsenliga brukande har sin grund däri, att vid förut verkställt

enskifte eller laga skifte ägorna erhållit en för deras hävdande såsom åker

olämplig indelning eller delvis lämnats oskiftade. Då nu i förslagets 8 § omnämnes

allenast det hinder för brukningen, som föranledes av den vid tidigare

delning åt ägorna givna indelningen, men däremot icke det hinder, som uppkommit

därigenom, att en del av ägorna icke medtagits i den förra delningen,

torde detta bero därpå, att jämväl de ägor, som lämnats oskiftade, kunna

betraktas så till vida indelade som de, uttryckligen eller tyst, avsatts såsom

en för delägarna gemensam ägolott. Även om det ej kan sägas innebära en

oegentlighet att i detta sammanhang giva uttrycket indelning eu dylik mera

vittomfattande betydelse, är det emellertid, med hänsyn därtill att med förevarande

stadgande avses att reglera omfattningen av det skifteslag, som till

följd av torrläggningen må underkastas laga skifte, av vikt att stadgandet

oförtydbart giver vid handen, att i skifteslaget må intagas jämväl den del

av de torrlagda ägorna, som icke förut skiftats. På grund härav hemställer

jag, att stadgandet i anmärkta avseendet avfattas i överensstämmelse med

skiftesstadgans ovannämnda bestämmelse.

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 88.

9 §.

Lagrådet:

Att en begränsning av den hittills fria rätten att erhålla skifte å förut

oskiftade ägor är av behovet påkallad, därom torde numera enighet råda.

Olika meningar hava däremot gjort sig gällande, huru långt man i detta

avseende bör gå. I sitt yttrande den 4 oktober 1922 förordade lagrådet, att

rätten till skifte i detta fall gjordes beroende allenast av det allmänna villkor,

att varje fastighet, som uppkommer vid jorddelningen, skall vara ägnad att

användas för det ändamål, vartill den är avsedd. Det remitterade förslaget

torde vara avsett att härutinnan huvudsakligen överensstämma med den

sålunda uttalade meningen, mot vilken i princip intet synes vara att erinra.

Den formulering, som valts för villkorets angivande, kan emellertid knappast

anses så tydlig som önskvärt vore. Varje ägolott, som vid skiftet utlägges,

skall enligt förslaget kunna lämpligen bestå såsom särskild fastighet eller

eljest varda för hushållning ändamålsenlig. Särskilt innebörden av sistnämnda

uttryck synes dunkel. Av de motiv, som innehållas i den remissprotokollet

bifogade promemorian, framgår, att med förslaget härutinnan avses att giva

en särskild föreskrift för det fall, att fråga är om delning av en för två eller

flera primära skifteslag gemensam samfällighet. De ägolotter, som vid sådan

delning utläggas, bliva nämligen icke självständiga fastigheter, utan införlivas

med de resp. skifteslagen, vilket särskilt utsagts i andra stycket av 2 §.

Innebörden av bestämmelsen i denna del synes vid sådant förhållande vara

den, att ägolotten kan på varaktigt sätt erhålla ändamålsenlig användning

tillsammans med den fastighet, till vilken den lägges. Motsvarande formulering

torde till vinnande av större tydlighet kunna begagnas även i förra delen av

bestämmelsen. Då, såsom av promemorian jämväl framgår, andra omständigheter

än ägolottens egen storlek och beskaffenhet, nämligen skifteslagets

belägenhet, ortens näringsförhållanden och utvecklingsmöjligheter m. m., skola

hava inflytande på prövningen, huruvida ägolotten är sådan, som med bestämmelsen

avses, bör en erinran härom givas i lagtexten. Med iakttagande av

vad nu anmärkts synes villkoret lämpligen kunna formuleras ungefär sålunda,

att för en var delägare kan utläggas ägolott, som med avseende å storlek

och beskaffenhet samt med hänsyn jämväl till övriga föreliggande förhållanden

prövas kunna på varaktigt sätt erhålla ändamålsenlig användning såsom särskild

fastighet eller, där skifteslaget utgör samfällighet för två eller flera

ursprungliga skifteslag, tillsammans med den fastighet, till vilken den lägges.

Förutsättningen för att ett skifte skall komma till stånd är givetvis, att

yrkande därom framställes, men det synes mindre lämpligt att, på sätt här

skett, jämnställa denna självfallna förutsättning med det materiella villkoret för

skiftet. Fm jämkning i avfattningen torde därför böra vidtagas. Motsvarande

jämkning bör ske även i vissa efterföljande paragrafer.

I andra stycket bar såsom villkor för skifte i där avsedda fall stadgats,

s. 331 Kontrollera mot PDF

331

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 38.

att hinder icke möter i följd av grunderna för bestämmelserna i första stycket.

Åt den åsyftade meningen, eller att nämnda bestämmelser skola även här

äga tillämplighet, bör givas ett tydligare uttryck.

10 §■

Lagrådet:

I 10 § första stycket är beträffande utjord, som icke lyder under hemman,

tillagt »och med skifteslaget har sammanblandade ägor». Innebörden av detta

uttryck synes ej vara fullt klar. Orden torde vara direkt hämtade från 7 § i

gällande skiftesstadga. Enligt dennas 1 § förstås med laga skifte »oskiftade

eller ock redan skiftade men sammanblandade ägors utbrytning» etc. Sammanblandade

ägor nämnas där såsom ett slag av redan skiftade ägor i motsats

till oskiftade. Då vidare i 3 § 1 mom. såsom förutsättning för erhållande av

laga skifte å skifteslag, som förut undergått teg- eller storskifte, stadgas, att

jorden därigenom blivit lagd i flera skiften, torde därmed just vara angivet

vad i skiftesstadgan avses med uttrycket sammanblandade ägor.

Nu är att märka att, medan 7 § skiftesstadgan avser jämväl och i främsta

rummet sådana skifteslag, som undergått teg- eller storskifte, föreliggande

paragraf i förslaget hänför sig allenast till skifteslag, som ej förut genom

lantmäteriförrättning delats, d. v. s. där ägorna äro samfällda eller helt eller

delvis sämjedelade. Och för detta fall torde förutsättningen att ägorna äro

sammanblandade i den mening ovan angivits icke äga tillämplighet. Det bör

ock uppmärksammas, att förslaget i 13 §, som innehåller stadgande om behörighet

att påkalla laga skifte å redan delat skifteslag, icke uppställer något

motsvarande villkor beträffande utjord av ovan angivet slag, ehuru sådant

där snarare kunde tänkas få praktisk betydelse, ävensom att i intet av de tre

äldre förslagen anmärkta uttrycket återfinnes.

Lagrådet hemställer fördenskull, att orden »och med skifteslaget har sammanblandade

ägor» måtte, såsom obehövliga och möjligen även vilseledande,

här utgå.

I andra stycket av förevarande paragraf tillerkännes under viss förutsättningägare

av för alltid avsöndrad lägenhet ävensom ägare av utjord eller urfjäll,

som lyder under hemman, rätt att, såframt det skifteslag, inom vilket lägenheten,

utjorden eller urfjällen ligger, ej förut blivit genom lantmäteriförrättning

delat, framställa yrkande om laga skifte å skifteslaget. Enligt 13 § har under

antydda förutsättning ägare av sådan jord, därest den är att hänföra till jordbruksfastighet,

enahanda rätt, även om skifteslaget förut varit föremål förlaga

delning. Ehuru ordalagen närmast häntyda på den geografiska belägenheten

inom skifteslaget såsom medförande denna behörighet, torde likväl

meningen böra antagas vara, att lägenheten, utjorden eller urfjällen i skifteslagshänseende

ingår i, utgör en del av skifteslaget. Endast i detta fall är

ägaren att anse såsom delägare i skifteslaget och blott såsom sådan bör han

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

Kungl. Maj.is Proposition Nr 38.

hava rätt att påkalla skifte därå. En jämkning av redaktionen till närmare

överensstämmelse med den antagna innebörden synes vara att förorda.

Mot inrymmande av skiftesvitsord åt ägare av avsöndrad lägenhet har

med rätta anmärkts, att det vore principiellt oriktigt, om den, som genom

avtal fått visst område å marken åt sig upplåtet, skulle genom att påkalla

skifte å stamfastigheten kunna gent emot upplåtaren eller dennes rättsinnehavare

åstadkomma en rubbning av det slutna avtalet och förvärva andra

ägor än dem, som genom avtalet upplåtits. Denna anmärkning torde emellertid,

åtminstone till största delen, förlora sin betydelse, om genom uttryckligt lagbud

förklaras, att i det fall, då stamfastigheten bildar ett särskilt skifteslag,

avsöndringen betraktas såsom icke tillhörande detta skifteslag, och rätten för

avsöndringens ägare att begära skifte således icke kan begagnas allenast för

omgörande av den genom upplåtelsen skedda jorddelningen. Att en begäran

från avsöndringsägarens sida om skifte å ett överordnat skifteslag, i vilket

stamfastigheten och avsöndringen utgöra så att säga sidoordnade delar, möjligen

kan medföra, att han bekommer andra ägor än de ursprungligen åt

honom upplåtna, är icke i samma mån ägnat att väcka betänkligheter.

Frågan om hans rätt att erhålla eller skyldighet att mottaga annan än den

upplåtna jorden bedömes i detta fall icke uteslutande med hänsyn till hans

och upplåtarens intressen gent emot varandra; intressenter härvidlag äro alla

de, som äga del i det överordnade skifteslaget.

Under 2 § i detta kapitel har lagrådet hemställt om införande av en

bestämmelse i ovan angivna riktning, en bestämmelse som dock ansetts böra

inskränkas att gälla endast då det av stamfastigheten bildade skifteslaget är

sådant, som under 2 eller 3 i sistnämnda paragraf omtalas. Därest denna

lagrådets hemställan efterkommes, synes förslaget om rätt för ägare av avsöndrad

lägenhet att under de inskränkande villkor, som angivas i 10 och 13 §§

påkalla laga skifte å skifteslag, i vilket lägenheten ingår, böra godtagas,

såvitt fråga är om lägenhet, vars stamfastighet ej utgör ursprungligt skifteslag.

Ett bifall till förslaget även för det fall, att lägenheten avsöndrats från

helt sådant skifteslag, som nyss nämnts, skulle, vid det förhållande att den

av lagrådet ifrågasatta nya bestämmelsen icke avser detta fall, komma att

medföra den ovan såsom principiellt oriktig angivna följden, att ett ensidigt

hävande av upplåtelseavtalet kunde av avsöndringsägaren åstadkommas genom

begäran om skifte. Då de skäl, som tala för förslaget, näppeligen kunna

anses motivera ett dylikt avsteg från det principiellt riktiga, kan det sättas i

fråga, om icke i 10 §:s stadgande om skiflesvitsord för avsöndringsägare

undantag bör göras för nu nämnda fall. Ett motsvarande undantag i 13 §

torde däremot icke vara av behovet påkallat.

Mot den ägare av osjälvständig utjord eller urfjäll medgivna rätten att

begära laga skifte å det skifteslag, i vilket jorden ingår, synes intet annat

vara att erinra än att den praktiska betydelsen av denna rätt kan antagas

s. 333 Kontrollera mot PDF

333

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

bliva skäligen ringa. Då del emellertid bär uppenbarligen är fråga endast om

sådan utjord eller urfjäll, som lyder under hemman i annat skifteslag, torde,

i likhet med vad fallet är i det uti förslagets 4 § upptagna stadgandet, detta

böra särskilt angivas. Tillägg i nu nämnda hänseende bör göras även i 13 §.

11 §.

Lagrådet:

1 89 § skiftesstadgan föreskrives, att där laga skifte sökes a skifteslag,

som förut undergått storskifte, men det vid företagen undersökning befinnes.

att nytt skifte ej i allmänhet skulle bliva förmånligare än det förra, vid storskiftet

oförändrat skall förbliva och det sökta skiftet inställas. Denna bestämmelse

har ansetts innebära, att storskiftet därefter erhållit samma orubblighet

och verkan som ett laga skifte. Likaledes har, då med stöd av bestämmelserna

i 78 § skiftesstadgan laga skifte verkställts å allenast vissa av ett

skifteslags ägor, skogsmarken eller inägorna, medan övriga, förut storskiftade

ägor från skiftet uteslutits, storskiftet i den del det sålunda blivit beståndande

jämväl ansetts erhålla egenskap av laga skifte, så att skifteslaget för framtiden

allenast i dess helhet och under de för laga skifte gällande villkor

kunnat bliva föremål för förnyad delning. Denna regel har vunnit tillämpning

även i fall, då vid laga skifte å en del av ägoområdet, såvitt förrättningshandlingarna

visa, intet uttryckligt avgörande träffats angående övriga ägorna

utan dessa allenast lämnats å sido.

Det torde ingalunda vara avsett att genom remitterade förslaget åstadkomma

en ändring i vad sålunda ansetts gälla. Ett särskilt uttalande härom

i lagtexten vore måhända ock överflödigt. Det torde därförutan vara tydligt,

att skifteslag, som varit- föremål för skiftesförrättningar av ovan angivna

beskaffenhet, icke äro att hänföra under nu förevarande paragraf i förslaget

utan likställda med de i 12 § omförmälda skifteslag, som delats genom laga

skifte.

Enligt vad som framgår av promemorian, är det emellertid förslagets mening,

att motsvarande regler skola gälla även för liknande förhållanden, som

kunna uppkomma vid tillämpning av stadgandet i 11 §. Därest nämligen laga

skifte ä skifteslag, vilket förut undergått tegskifte, storskifte eller klyvning,

i enlighet med där givna bestämmelser avslagits, skulle sedermera laga skifte

å skifteslaget icke kunna åvägabringas under andra villkor än dem, som

stadgas i 12 § av förslaget. Ett dylikt stadgande fanns för visst där avsett

fall upptaget i 1911 och 1918 års förslag, men har i remitterade förslaget ej

införts i lagtexten. Då emellertid härvidlag är fråga om rättsverkningarna av

en jämlikt förslagets stadganden företagen åtgärd, synes man ej böra inskränka

sig till att förutsätta en analogisk tillämpning av vad på grund av äldre lag

anses gälla beträffande redan uppkomna förhållanden, utan hellre giva ett

direkt uttalande i själva lagtexten. Sådant synes lämpligen kunna införas i

s. 334 Kontrollera mot PDF

334 Kungi. Maj:ts Proposition Nr 88.

denna paragraf, avfattat i huvudsaklig överensstämmelse med vad som skett i

1911 års förslag (8 §).

12 §.

Lagrådet:

Enligt gällande skiftestadga få ägor, som varit föremål för laga skifte eller

enskifte, underkastas nytt skifte endast i det fall att alla, vilkas rätt är av

frågan beroende, äro ense därom. De nämnda skiftesformerna hava härigenom

i själva verket erhållit karaktären av orubblighet. Även om till följd

av det sätt, på vilket den föregående delningen utförts, eller efter densamma

inträffade förändringar behov av ny ägoreglering förelinnes, äro för närvarande

utsikterna att få ett omskifte till stånd synnerligen små. Redan skifteslagstiftningskommittén

ansåg nämnda villkor för rätten att i förevarande fall erhålla

nytt skifte vara för strängt samt föreslog nya bestämmelser, som, på samma

gång de beredde ökad möjlighet att bryta laga skiften och därmed likställda

delningar, voro avsedda att skapa garantier för att omskifte skulle

komma till stånd allenast då verkligt behov därav kunde anses föreligga. På

den väg, varå kommittén sålunda inslagit, hava de kommissioner, som fullföljt

arbetet på en ny jorddelningslag, sedermera fortgått; varken i 1918 eller

i 1920 års förslag har kravet på enhällighet för att få nytt skifte till stånd

upprätthållits. Samma ståndpunkt har också intagits av jordkommissionen i

dess yttrande över 1918 års förslag, och de för denna ståndpunkt anförda

skälen synas övertygande.

Olika meningar hava emellertid yppats, var gränsen skall sättas, då det

gäller att fastställa mindre stränga villkor för rätt att erhålla omskifte. Förslagen

skilja sig härutinnan åt. Enligt 1911 års förslag får frågan om nytt

skifte icke upptagas, med mindre i yrkande därom ena sig jordägare, vilka

innehava mera än hälften av skifteslagets ägovälde enligt den uppskattning,

som verkställts vid den delning, vars rubbande ifrågasättes, samt tillika enligt

senast upprättade mantalslängd till antalet utgöra minst hälften av skifteslagets

jordägare. Även 1918 års förslag uppställer fordran på viss anslutning

från delägarnas sida eller rättare från en viss grupp av dessa; de, som önska

det nya skiftet, skola nämligen inom skifteslaget äga jordbruksfastighet, vars

sammanlagda värde enligt den senast till grund för allmänna bevillningens

utgörande verkställda uppskattningen motsvarar mera än en fjärdedel av taxeringsvärdet

å all jordbruksegendom inom skifteslaget. Förslaget innehåller

däremot ej någon föreskrift, att de, som förena sig om skiftet, skola utgöra

visst antal av delägarna i skifteslaget. Enligt båda de nämnda förslagen förutsattes

därjämte, att det nya skiftet prövas för delägarna i allmänhet medföra

fördelar, som överväga de av skiftet följande kostnader och olägenheter.

1911 års förslag anförtror denna prövning åt förrättningsmännen, under det

att enligt 1918 års förslag det av förrättningsmännen meddelade utlåtandet i

frågan skall underställas ägodelningsrätten, som således har avgörandet i sin

s. 335 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

335

hand. 1 1920 års förslag har fordran på kvalificerat vitsord uppgivits; nytt

skifte kan enligt detta förslag komma till stånd på initiativ av allenast en

jordägare inom skifteslaget. Garantien för att rätten till rubbning av laga

skifte blir rätt använd ligger här uteslutande i den åt ägodelningsrätten överlämnade

prövningen, huruvida förhållandena äro sådana, att det nya skiftet

bör komma till stånd. I sitt yttrande den 4 oktober 1922 över sistnämnda

förslag har lagrådet förordat en återgång till de tidigare förslagens fordran

på viss anslutning bland delägarna inom skifteslaget, därvid lagrådet emellertid

ej i vidare mån inlåtit sig å frågan, vilka särskilda fordringar härutinnan

borde uppställas, än att i enlighet med 1918 års förslag hänsyn borde tagas

allenast till ägare av jordbruksfastighet. I anslutning till den av lagrådet sålunda

gjorda hemställan har i det remitterade förslaget såsom villkor för nytt

skifte uppställts, att de delägare, vilka önska detsamma, skola äga majoritet

beträffande jordbruksfastigheternas ägovälde, beräknat efter taxeringsvärdet,

samt dessutom utgöra minst halva antalet ägare av jordbruksfastighet inom

skifteslaget. De sålunda uppställda villkoren överensstämma i allo med vad

jordkommissionen i sitt omförmälda yttrande föreslagit.

Lantmäteristyrelsen uttalade i sitt yttrande över 1911 års förslag den meningen,

att kvalificerat vitsord i förevarande avseende icke vore erforderligt

samt att, därest detsamma likväl ansåges ofrånkomligt, fordringarna icke borde

ställas högre än till en fjärdedel eller allra högst en tredjedel av skifteslagets

ägovälde enligt uppskattningen vid den tidigare delningen. I sitt utlåtande

av år 1924 har styrelsen hemställt om avsevärd lättnad i fråga om fordringarna

för vitsord till nytt skifte, enär eljest sådant endast i undantagsfall kunde

tänkas komma till stånd, något som för de orter, särskilt norrländska kustlandet

och vissa andra trakter i Norrland, där verkligt behov av nya ägoregleringar

funnes, vore att beklaga.

Den sålunda av styrelsen gjorda hemställan synes vara i hög grad beaktansvärd.

På de skäl, som anförts i en vid 1920 års förslag fogad reservation

och av lagrådet i dess ovannämnda yttrande understrukits, bör det visserligen

ieke komma i fråga att helt släppa kravet på att bland skifteslagets

jordbrukare skall förefinnas en tämligen stark opinion för det nya skiftet.

Men fråga är, huruvida icke det remitterade förslaget i detta avseende får

anses hava gått alltför långt. Om för väckande av fråga om nytt skifte

fordras både majoritet i ägoväldet och halva antalet delägare, visserligen med

hänsyn tagen endast till jordbruksfastigheterna, synes det med skäl kunna

befaras, att den möjlighet till omskifte, som stadgandet avser att bereda, blir

i det stora hela tämligen illusorisk. Särskilt villkoret att minst hälften av de

delägare, till vilka enligt förslaget skall tagas hänsyn, skola vara ense om

det nya skiftets företagande är ägnat att i detta avseende väcka betänkligheter.

Enligt förslaget skola exempelvis ägare av för alltid avsöndrade lägenheter

eller genom ägostyckning utlagda lotter, förutsatt att områdena äro

att betrakta såsom jordbruksfastigheter, medräknas, då det gäller att avgöra,

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Kungl. Maj.ts Proposition AV 38.

om den fordrade anslutningen till yrkande om nytt skifte föreligger. I regel

torde i dessa delägares intresse ligga att ej bliva indragna i nytt skifte. Detta

deras intresse tillgodoses emellertid i förslaget genom stadgandet i 21 §. Men

det torde kunna tagas för givet, att de vid omröstningen rörande det ifrågasatta

nya skiftet skola uttala sig mot detsamma, även om förhållandena äro

sådana, att de på grund av nyssnämnda stadgande i verkligheten icke äro

direkt beroende av om skiftet kommer till stånd eller icke. Genom medräknandet

av deras röster kan dock, trots det att de jaröslande äga majoritet

beträffande ägoväldet, frågan falla. Om, för att taga ett exempel, i ett skifteslag,

som förut undergått laga skifte, delägarna utgöras av två hemmansägare

jämte tre ägare av smärre jordbrukslägenheter och hemmansägarna,

vilka äga 90 procent av all skifteslagets jord, önska omskifte, får sådant

icke mot de övriga delägarnas bestridande komma till stånd. Detta förefaller

orimligt. Det bör i detta sammanhang erinras, att den föreskrivna anslutningen

till det ifrågasatta skiftet endast är första förutsättningen för att detta

må ske. Huvudvikten ligger å den prövning, som, även i det fall att samtliga

delägare äro eniga om det nya skiftets företagande, skall äga rum till

utredning, huruvida skiftet är ändamålsenligt och för delägarna i allmänhet

kommer att medföra fördelar, som väsentligen överväga kostnader och olägenheter.

Och då det utlåtande, förrättningsmännen efter verkställd undersökning

i detta avseende skola meddela, enligt 4 kap. 4 § i förslaget alltid skall

underställas ägodelningsrättens prövning, ligger ju häri en stark garanti för

att frågan blir på ett betryggande sätt behandlad.

På grund av det nu anförda hemställer lagrådet, att bestämmelsen därom,

att de delägare, vilka ena sig i yrkandet om nytt skifte, skola till antalet utgöra

minst hälften av ägarna till jordbruksfastighet inom skifteslaget, måtto

uteslutas. Vad angår det andra villkoret eller att de skiftessökande och de,

som förena sig med dem, skola äga jordbruksfastighet, vars sammanlagda

taxeringsvärde motsvarar mera än hälften av taxeringsvärdet ä alla skifteslagets

jordbruksfastigheter, synes det visserligen kunna ifrågasättas, om ej en

något mindre anslutning kunde vara för ändamålet tillräcklig. Men uteslutes

det förra villkoret, torde det måhända med hänsyn till den nyhet i förhållande

till gällande rätt förslaget innebär och den försiktighet, som härav påkallas,

vara rådligast att godtaga förslagets ståndpunkt i denna del.

Skulle det emellertid anses erforderligt att bibehålla villkoret om viss

majoritet jämväl efter antalet räknat, vill lagrådet framhålla, att vid tillämpningen

av den föreslagna bestämmelsen härutinnan vissa svårigheter synas

kunna uppstå. Enligt förslaget är det senast upprättade mantalslängd, som

skall ligga till grund för antalsberäkningen. Den omständigheten att en fastighet

enligt längden äges av två eller flera tillsammans bör givetvis icke medföra,

att dessa samägare vid omröstningen tillerkännes mera än en röst. Även

om detta får antagas vara förslagets mening, kan denna mening ingalunda

anses vara av de använda ordalagen självklar. Än mer tvivelaktig synes för
-

s. 337 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

337

slagets ställning vara till det fall, att flera fastigheter inom skifteslaget äro

i samma ägares hand. Då det icke torde vara personantalet utan antalet ägolotter,

som skall tillmätas betydelse, bör en ägare av flera jordbruksfastigheter

tillerkännas en röst för varje fastighet. Slutligen kan den frågan uppkastas,

hur stadgandet skall tillämpas, om efter mantalslängdens upprättande

viss fastighet, som i längden upptagits såsom tillhörande en person, blivit till

särskilda delar försåld till olika personer, nämligen huruvida i detta fall

hänsyn skall tagas till ökningen i ägareanfalet eller de nya ägarna betraktas

som en enhet. Om detta senare är avsett, kan man fråga sig, huru rösträtten

för fastigheten skall utövas, för den händelse ägarna icke äro ense. Förslaget

lämnar i detta avseende ingen upplysning. Under ovan angivna förutsättningsynes

följaktligen bestämmelsen i fråga böra fullständigas och förtydligas.

Stadgandet i paragrafens första stycke synes i övrigt giva anledning till

följande erinringar. Vid en stundande reform av den direkta beskattningen

lärer med all sannolikhet den allmänna bevillningen komma att upphöra.

Med hänsyn härtill och då emellertid taxering av fast egendom med uppdelning

av fastigheterna i jordbruksfastighet och annan fastighet säkerligen fortfarande

kommer att äga rum för beskattningsändamål, synes den å fastighetsvärdena

grundade omröstningen böra hänföras till den senast verkställda

fastighetstaxeringen. I detta sammanhang må påpekas, att det under den del

av året, som förflyter från det taxeringsnämnden avslutat sitt arbete, till dess

prövningsnämndens granskning av taxeringen ägt rum, möjligen kan bliva

föremål för tvekan, huruvida med senast verkställda taxering avses den av

årets taxeringsnämnd gjorda men ännu ej av prövningsnämnden granskade

taxeringen eller den av föregående års prövningsnämnd fastställda. Det förra

torde vara det rätta. Skulle med bestämmelsen avses det senare av nyss

uppställda alternativ, synes det vara mer konsekvent att alltid, i likhet med

vad fallet är enligt stämpellagstiftningen, lägga nästföregående års taxering

till grund.

Till undvikande av eventuell missuppfattning bör i stället för uttrycket

jordbruksegendom begagnas det tekniska uttrycket jordbruksfastighet.

13 §.

Lagrådet:

På sätt redan under 10 § framhållits, synes önskvärt, att i lagtexten i

förevarande paragraf utmärkes, att utjord och urfjäll, varom här är fråga,

lyder under hemman i annat skifteslag.

Justitierådet Högstedt:

I den vid remissprotokollet fogade promemorian har under 10 § i detta

kapitel framhållits, att med hänsyn till de bestämmelser rörande avstyekningsinstitutet,

som i 19 kap. föreslagits, behov för ägare av en genom avstyckning

tillkommen fastighet att genom skifte vinna förbättrad ägoanordning icke

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 31 käft. (Nr 38). 22

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

vore tänkbart. Detta uttalande synes äga sin fulla giltighet såväl då fråga är

om nytt skifte å förut delat skifteslag som beträffande skifte å jord, vilken

ej förut varit föremål för delning. I förstnämnda fall synes emellertid vid

förslagets utarbetande en annan åskådning hava gjort sig gällande. I nu

förevarande paragraf är nämligen behörighet att framställa yrkande om laga

skifte å skifteslag, som avses i 11 eller 12 §, tillerkänd den, som inom skifteslaget

äger jordbruksfastighet, utan att undantag göres för ägare till en genom

avstyckning tillkommen jordbruksfastighet. Den inkonsekvens, som sålunda

framträder i förslaget, är så mycket mer anmärkningsvärd som det särskilda

villkor, som i paragrafen uppställts för avsöndringsägares rätt att begära

skifte, icke förklarats gälla jämväl i fråga om enahanda rätt för ägaren av

en genom avstyckning bildad fastighet.

Då några särskilda skäl icke synas föreligga att beträffande omskifte giva

ägaren av en avstyckningsfastighet bättre rätt än då fråga är om skifte av

förut oskiftad jord, hemställes, att i förevarande paragraf undantag göres för

sådan jordbruksfastighet, som bildats genom avstyckning.

14 §.

Lagrådet:

Villkoret att skiftet prövas medföra övervägande nytta är, såsom lantmäteristyrelsen

anmärkt i sitt yttrande över 1911 års förslag, där samma uttryck

förekom, till sin innebörd svävande. I 10 kap. 4 § återfinnes samma uttryck,

dock med tillägg »för delägarna i allmänhet». Detta tillägg, som torde få anses

liktydigt med »åtminstone för flertalet delägare», förekommer även i sammanhang

med den i viss mån likartade villkorsbestämmelsen i 11 §. I förevarande

paragraf, där dylikt tillägg saknas, torde man fördenskull icke få i villkoret

inlägga något krav på nytta för delägarna mera allmänt, ehuruväl motiven

till motsvarande stadgande i 1918 års förslag giva uttryck för en motsatt

uppfattning. Det synes icke böra vara något hinder för tillämpning av denna

paragraf i exempelvis ett sådant fall, att delning av en samfällighet skulle

för en delägare vara till synnerligen stor nytta, medan för de övriga delningen,

utan att lända dem till förfång, dock icke bereder någon egentlig

fördel. Förutsättningen för skifte i föreliggande fall synes böra vara, att den

sökta delningen prövas medföra fördelar, som överväga olägenheterna av

skifte och de med förrättningen förenade kostnaderna. Ett förtydligande av

stadgandet i denna riktning torde därför böra ske.

Justitieråden Svedelius och Högstedt:

Enligt bestämmelsen i andra stycket av denna paragraf kan laga skifte å

till gemensamhetsskog avsatt område komma till stånd endast under förutsättning

att alla delägarna äro ense härom. Detta innebär en avvikelse från

1920 års förslag, enligt vilket även mot bestridande skifte kunde komma till

stånd, i fall nämligen skiftet uppenbarligen icke kunde lända till förfång för

s. 339 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

339

den, som motsatte sig detsamma. Väl må avsikten med bildandet av en dylik

skog vara den, att området skall såsom gemensamhetsskog bibehållas för

framtiden. Men i undantagsfall synes dock tänkbart, alt genom inträffade

ändrade förhållanden en delning kunde bliva önskvärd. Att i ett sådant fall

en enda tredskande delägare skulle äga makt att motsätta sig de övrigas

begäran om skifte, synes näppeligen befogat. En återgång till 1920 års förslags

ståndpunkt i denna del synes därför vara att förorda. Detta kunde ske

genom ett tillägg av innehåll, att skifte må äga rum även om det av någon

delägare bestrides, såframt det befinnes uppenbart, att skiftet icke länder

honom till förfång.

16 ■§.

Lagrådet:

Enligt den vid remissprotokollet fogade promemorian innefattar denna paragraf

allenast påpekande av en regel, vilken jämväl utan särskild föreskrift

.skulle gälla, något som i lagtexten torde vara avsett att uttryckas med orden

»skall iakttagas». I paragrafen är emellertid icke såsom i 9 och 15 §§ fråga

om en av delägare påkallad delning utan om en åtgärd, som förrättningsmännen

hava skyldighet att i samband med skiftet företaga, därest ej annat

föranledes av delägares begäran eller enligt särskilt lagstadgande hinder däremot

möter. Med hänsyn härtill och, vad beträffar tillämpningen av 15 §, jämväl

till dess från motsvarande stadgande i 1911 och 1918 års förslag avvikande

lydelse synes tvivelaktigt, om 9 och 15 §§ kunna anses direkt tillämpliga på

fall, som avses i förevarande paragraf. Ett stadgande i ämnet synes i varje

fall av praktiska skäl till förekommande av missuppfattning vara erforderligt.

Med hänsyn till det ovan sagda torde dock någon jämkning av redaktionen

böra ske.

17 §.

Lagrådet:

Den här givna regeln att laga skifte må äga rum, där åtgärd för åstadkommande

av förbättrade brukningsmöjligheter finnes böra genom lantmäteriförrättning

vidtagas, lämnar föga vägledning rörande de grunder, efter vilka

denna prövning skall verkställas. Det remitterade förslaget avviker härutinnan

från de tidigare förslagen, enligt vilka prövningen skulle ske med hänsyn till

den verkan ett nytt skifte kunde antagas komma att medföra. Vid beskrivningen

å den verkan, som för tillstånd till nytt skifte förutsättes, användes i

1911 och 1918 års förslag i huvudsak samma ordalag, som i det remitterade

förslaget förekomma i 11 §. Då förutsättningarna härutinnan torde böra vara

i stort sett desamma i nu förevarande fall som i det i sistnämnda paragraf

avsedda, hemställer lagrådet, att till stadgandets förtydligande det nu upptagna

villkoret utbytes mot en hänvisning till 11 § liknande den, som förekommer

i 12 §. Att villkoren för tillämpning av 17 § härigenom skulle bliva

för stränga, synes desto mindre vara att befara, som de angivna förutsättnin
-

s. 340 Kontrollera mot PDF

340 Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 38.

garna uppenbarligen kunna förväntas oftare vara för handen i detta fall än i

det, som avses i 11 §.

19 §.

Lagrådet:

Till förekommande av den missuppfattningen, att här avsåges jämkning av

lotter, utlagda vid någon föregående delning av det område, varå skiftet försiggår,

torde ordalagen böra så ändras, att därav tydligt framgår, att jämkningen

skall ske mellan de ägolotter, för vilka det nu delade skifteslaget

utgör samfällighet.

20 §.

Lagrådet:

I 1918 års förslag heter det i motsvarande paragraf: »Har laga skifte eller

klyvning övergått jord» etc. Med klyvning avses där tydligen sådan klyvning,

• som omförmäles i 94 § första stycket sista punkten av gällande skiftesstadga.

I förevarande förslag har ordet klyvning uteslutits, men, såsom framgår av

promemorian, avses härmed icke att åstadkomma någon ändring i sak, utan

har det ansetts följa indirekt av stadgandet i denna paragraf, att en dylik

klyvning ej kan ligga i vägen för laga skifte å det större skifteslag, varav en

del varit föremål för klyvningsåtgärden.

Det torde ock vara naturligt, att en klyvningsförrättning, som enligt nu

gällande rätt ej kan vinna fastställelse, icke i förevarande hänseende bör äga

större betydelse än ett i enlighet med förslagets stadgande!! utfört laga skifte,

ej ens om densamma i anledning av ifrågasatt skifte enligt förslagets 11 §

befunnits böra fortfarande äga bestånd. Då emellertid ett direkt stadgande i

ämnet synes vara att föredraga, torde ordet klyvning böra ånyo införas i

lagtexten. I sammanhang härmed torde en viss omredigering av paragrafen

även i övrigt böra vidtagas.

22 §.

Lagrådet:

I motiven till motsvarande stadgande i 1918 års förslag framhålles, att om

exempelvis rätt till mulbete förefinnes å kronomark, utbrytning av servitutet,

med hänsyn till den genom utbrytningen skeende minskningen av kronomarken,

icke torde kunna äga rum utan särskilt medgivande, och att saknaden av

sådant medgivande måste anses utgöra laga hinder mot utbrytningen. Att

döma av detta uttalande har det, åtminstone i första hand, varit det i § 77

regeringsformen meddelade förbudet mot avhändelse utan riksdagens samtycke

av kronan tillhörig fast egendom, som föranlett bestämmelsen att utbrytning

av servitut, bestående i rätt till skogsfång eller mulbete, får ske allenast om

laga hinder däremot icke möter. Omförmälda grundlagsstadgande torde emellertid

näppeligen äga tillämplighet i fråga om utbrytning av servitut, varav en

kronans fastighet besväras. Det är väl sant, att genom utbrytningen åstadkommes

en minskning av den servitutsbelastade fastighetens areal. Men å

andra sidan må ihågkommas, att denna minskning motsvaras av befrielse från

s. 341 Kontrollera mot PDF

341

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

servitutet; den areal, som efter utbrytningen återstår för fastigheten, skall

hava samma värde som den ursprungliga arealen med det å fastigheten vilande

servitutet. Någon minskning i fastighetens värde föranledes således icke

av utbrytningen. Det lärer vid sådant förhållande icke kunna sägas, att en

avhändelse av kronans egendom härigenom sker. Åtgärden synes böra i nu

förevarande avseende likställas med ett ägoutbyte, vilket visserligen medför

en äganderättsförändring, men allmänt ansetts ej vara av beskaffenhet att.

då fråga är om kronojord, för dess giltighet kräves godkännande av Kungl.

Maj:t och riksdagen.

Till förebyggande av missuppfattning av vad nu sagts må framhållas, att

för tillämpning av det förevarande stadgandet i förslaget likasom av de föreslagna

bestämmelserna i 20 kap. 3 § angående utbrytning av servitut utan sammanhang

med laga skifte tydligtvis förutsättes, att ett verkligt servitutsförhållande

föreligger. De skogsfångs- och mulbetesrättigheter å kronans mark, vilka i enlighet

med äldre skogsförfattningar »av gunst och nåd» tillerkänts viss menighet

eller enskilda hemmansägare, lära icke kunna betraktas såsom servitut i

civilrättslig mening. En utbrytning av dylika rättigheter på grund av jorddelningslagstiftningen

kan därför icke ifrågakomma. Men om, för att taga ett

exempel, en enskild fastighet, som av kronan inköpes för att utläggas till

kronopark, vid förvärvet är besvärad av en ägaren till annan fastighet för all

framtid tillkommande rätt till skogsfång eller mulbete å dess område, utgör

helt visst den omständigheten att förstnämnda fastighet övergått i kronans ägo

icke hinder för att det sålunda förefintliga servitutet utbrytes, där i övrigt

förutsättningarna för sådan åtgärd föreligga.

På grund av det förestående och då annat laga hinder mot här avsedd

åtgärd än sådant, som består i saknaden av någon av de allmänna förutsättningarna

därför, icke synes komma i fråga, hemställes, att det i första

stycket gjorda förbehållet om frånvaron av laga hinder får därur utgå.

Då för utbrytning av sådant servitut, som omförmäles i tredje stycket,

stadgas det villkoret att utbrytningen kan ske utan större olägenhet, lärer

härmed, såsom motiven till motsvarande stadgande i 1920 års förslag giva

vid handen, avsetts att bereda den servitutsberättigade ett kraftigare skydd

än om här, i likhet med vad fallet är i första stycket, föreskrivits att åtgärden

icke får lända honom till förfång. Det har ansetts tydligt, att om utbrytningen

ej får medföra olägenhet annat än i ringa mån, något förfång i den

mening 1 § angiver eller minskning i värdet å den härskande fastigheten

ännu mindre får ifrågakomma. Häremot kan emellertid anmärkas, att med

hänsyn till beskaffenheten av de rättigheter, varom här är fråga, en av utbrytningen

föranledd olägenhet i allmänhet torde innebära jämväl förfång. Vid

sådant förhållande och då användandet av olika uttryck i första och tredje

styckena kan befaras komma att medföra en viss osäkerhet i rättstillämpningen,

synes ett utbyte av orden större olägenhet i tredje stycket mot förfång

vara att förorda.

s. 342 Kontrollera mot PDF

342

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

2 kap.

1 §■

Lagrådet:

Stadgandet att liera än två gode män kunna efter medgivande av lantmäteristyrelsen

biträda vid laga skifte, vilket stadgande icke förefinnes i de

tidigare förslagen, synes hava tillkommit i anledning av lantmäteristyrelsens

hemställan i dess år 1913, 1921 och 1924 avgivna utlåtanden. Att döma av

de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, skulle syftet allenast

vara att möjliggöra, att under en förrättning av större omfattning arbete

samtidigt utföres av den såsom förrättningsman förordnade lantmätaren och

annan av honom såsom medhjälpare anlitad lantmätare. Tillstånd att begagna

sig av dylik medhjälpare för utförande av vissa åtgärder vid skifte, även

sådana som kräva biträde av gode män, kan enligt gällande lantmäteriinstruktion

erhållas. Men uppenbarligen utgör den omständigheten att blott två gode

män kunna anlitas för varje förrättning ett bestämt hinder mot, att dylikt

arbete samtidigt utföres inom olika områden av ett skifteslag eller beträffande

skilda delar av förrättningen, även där sådant eljest lämpligen skulle kunna

äga rum. Såvitt detta är det uteslutande syftet med förslaget i denna del,

bör detsamma ej kunna väcka några större betänkligheter. Men skulle meningen

tillika vara den, att liera än två gode män på en gång skulle kunna

deltaga i behandlingen av en och samma fråga, vilken sålunda komme atavgöras

av flera än tre förrättningsmän, synes förslaget ej böra understödjas.

Sådant skulle dels vara ändamålslöst dels ock förrycka hittills gällande regler

för avgörandet av skiftesfrågor. Av de i 17 kap. 3 § föreslagna bestämmelserna

angående omröstning framgår emellertid, att man förutsatt möjligheten

att liera än två gode män deltaga i samma omröstning.

För att förebygga sådan tillämpning hemställes om det tillägg till förevarande

paragraf, att icke i något fall flera än två gode män må biträda vid

handläggningen av en och samma under skiftet förekommande fråga. Därest så

stadgas, blir den åsyftade regeln för röstberäkning i 17 kap. 3 § första styckets

sista punkt överflödig.

■I det fall, då flera än två gode män biträda vid laga skifte, bör givetvis

av förrättningsprotokollet framgå, i vilka frågors behandling den ena eller

den andra gruppen gode män deltagit. En erinran härom bör lämpligen intagas

i lantmäteriinstruktionen.

Stadgandet i andra stycket skulle vinna i tydlighet, om de nuvarande

inledningsorden ersattes med en föreskrift att gode män ovillkorligen skola

närvara vid handläggningen av de frågor, som enligt 3 kap. förekomma till

behandling vid skiftets börjande, ävensom av frågorna om bestämmande av

skifteslagets omfång och tillstånd till skifte. Innehållet av stycket skulle här
-

s. 343 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

343

igenom bliva ett angivande av samtliga de fall, då biträde av gode män är

obligatoriskt. Härav skulle föranledas viss jämkning av ordalagen även i

tredje stycket angående de fall, då biträdet endast är fakultativt.

Att en enda delägare skulle, mot lantmätarens och övriga delägares åsikt

att biträde av gode män icke erfordras, äga att med laga verkan besluta om

godo männens tillkallande, synes mindre lämpligt. För ett sådant tillkallande

bör förutsättas en viss opinion bland delägarna. Dock torde man icke böra

gå så långt som att ovillkorligen fordra majoritet för tillkallandet, utan torde

det kunna vara tillfyllest, att i yrkande därom enar sig förslagsvis en fjärdedel

av de tillstädesvarande delägarna efter antalet räknat.

Vid den omarbetning av förevarande paragraf, som ett bifall till lagrådets

ovan gjorda erinringar föranleder, bör beaktas vad under 6 § anmärkes

angående bestämmelsen att gode männen icke skola biträda vid göromål av

uteslutande teknisk art.

2 §•

Lagrådet:

Med hänsyn till innehållet i andra stycket torde det få antagas vara avsett,

att lantmätaren får tillkalla sakkunnigt biträde först sedan han meddelat

delägarna sitt beslut härutinnan och det därvid visat sig, att ingen delägare

anmäler missnöje med beslutet, eller, om så sker, beslutet gillats av lantrnäteristyrelsen.

Förfar lantmätaren på annat sätt och delas hans uppfattning om

behovet av den sakkunniges tillkallande icke av styrelsen, lärer han själv fä

svara för den utgift, som föranledes av den sakkunniges anlitande. Till förebyggande

av annan tillämpning av stadgandet i första stycket än den, som sålunda

får anses vara avsedd, synes redaktionen av paragrafen böra jämkas, så att

därav tydligt framgår, att lantmätaren äger anlita biträde av sakkunnig person,

sedan han vid sammanträde med delägarna meddelat sitt beslut om den sakkunniges

tillkallande.

Angående ersättning åt sakkunnigt biträde innehåller förslaget icke föreskrift

i vidare mån än att enligt 18 kap. 1 § sådan ersättning hiinföres till

kostnaderna för laga skifte och skall fördelas på samma sätt som annan

dylik kostnad. Vem det tillkommer att bestämma ersättningens belopp, framgår

däremot icke av förslaget. Bestämmanderätten härutinnan torde — likasom

då fråga är om ersättning åt syssloman enligt 3 kap. 15 § — böra

ligga hos förrättningsmännen, vilka dock, för den händelse den sakkunnige

är en statens tjänsteman, tydligtvis hava att grunda sitt beslut å de särskilda

föreskrifter, som må vara gällande beträffande ersättning åt dylik befattningshavare

och med avseende å uppdraget äga tillämplighet. Att det är förrättningsmännen,

som besluta angående beloppet av den ersättning, vilken tillkommer

enligt denna paragraf tillkallat sakkunnigt biträde, synes böra utsägas

genom en till paragrafen fogad bestämmelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

844

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

Då det helt naturligt icke kan vara lämpligt, att den, som tillkallats såsom

sakkunnigt biträde vid skiftesförrättning, skall för utfående av honom tillkommande

gottgörelse nödgas vända sig mot var och en särskild av skiftesdelägarna,

vilket för övrigt icke skulle låta sig göra, förrän frågan om grunderna

för skifteskostnadernas fördelning blivit avgjord, synes ett stadgande

vara av nöden, varigenom möjlighet beredes den sakkunnige att omedelbart

komma i åtnjutande av ersättningen. Den lämpligaste utvägen härvid synes

vara, att det, i överensstämmelse med vad för motsvarande fall finnes föreskrivet

i vattenlagen, ålägges förrättningssökanden att förskjuta ersättningen

åt den sakkunnige. Äro sökandena flera, böra de vara solidariskt ansvariga

för förskottet.

3 §•

Lagrådet:

Enligt promemorian avser förslaget att överflytta befattningen med förordnande

av lantmätare att förrätta laga skifte från Konungens befallningshavande

till överlantmätaren. Emot en sådan anordning synes icke vara något att

erinra. I lagtexten, däri angives, att ansökning om förordnande skall göras

hos överlantmätaren, har emellertid icke kommit till direkt uttryck, att det

är överlantmätaren, som också skall meddela förordnandet. Bestämmelse därom

synes icke böra här saknas, då det är genom förordnandet, som lantmätaren

styrker sin behörighet inför delägarna och denna behörighet icke bör vara

grundad uteslutande å föreskrifter av instruktionell natur. Första punkten

torde därför böra erhålla den ändrade avfattning, att förordnande för lantmätare

att förrätta laga skifte meddelas av vederbörande överlantmätare.

Ett sådant stadgande skulle också utan vidare innebära, att det ankommer

på överlantmätaren jämväl att förordna annan lantmätare till förrättningsman.

om den tidigare förordnade befinnes vara av jäv hindrad att utföra förrättningen,

avgår från tjänsten eller dylikt. Att ansökning om förordnande skall

göras skriftligen, kan lämpligen upptagas i andra punkten i sammanhang med

föreskriften om de uppgifter, som skola åtfölja ansökningen.

Uppenbarligen i syfte att underlätta lantmätarens kallelsebesvär stadgas här

skyldighet för sökanden att låta ansökningen åtföljas av uppgift å delägares,

eventuellt även servitutshavares, namn och adresser. Såsom framgår av 7 kap.

1 § innebär förslaget, att för bestämmande av rågångarna kring skifteslaget

sammanträde med rågrannarna å ömse sidor alltid skall hållas och kallelse

till sådant sammanträde ske på samma sätt som till första sammanträdet.

Vid sadant förhållande skulle det tydligen vara till fördel för lantmätaren,

om han från sökanden erhölle uppgift jämväl å dem, vilkas ägor angränsa

skifteslaget, och deras adresser. Då fullgörandet av en sålunda utvidgad

uppgiftsskyldighet ej synes kunna för sökanden erbjuda nämnvärd

svårighet, hemställes, att stadgandet om do uppgifter som skola åtfölja ansökningen

måtte fullständigas i nu angiven riktning.

s. 345 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

4 och 5 §§.

345

Justitierådet Svedelius, regeringsrådet Palmgren och justitierådet Christiansson:

De bestämmelser, som dessa paragrafer innehålla, synas vara av allenast

instruktionell beskaffenhet. Att de fått inflyta i förevarande likasom i de förut

avgivna förslagen till jorddelningslag torde hava sin grund däri, att i huvudsak

motsvarande föreskrifter återfinnas i skiftesstadgan. Med avseende å

nämnda stadgas legislativ^ natur är det förklarligt, att dylika bestämmelser

däri upptagits, men i denna lag lära de knappast hava sin plats. Det hemställes

därför, att förevarande paragrafer må utgå ur förslaget.

6 §.

Justitierådet Svedelius, regeringsrådet Palmgren och justitierådet Christiansson:

Om innehållet i denna paragraf synes delvis gälla detsamma, som ovan

anförts angående 4 och 5 §§. Att gode männen skola vara tillstädes vid alla

tillfällen, då sådana frågor förekomma, i vilkas handläggning de enligt bestämmelserna

i 1 § hava att taga del, torde ligga i sakens natur och ej

behöva särskilt påpekas. Bestämmelsen att gode männen icke äro skyldiga

biträda vid förrättningsgöromål av uteslutande teknisk art bör däremot bibehållas

men synes hava sin naturliga plats i 1 §.

Justitierådet Högstedt:

Jag instämmer i vad lagrådets övriga ledamöter anfört om obehövligheten

av stadgandet i första delen av förevarande paragraf samt om rätta platsen

för bestämmelsen att gode männen icke skola biträda vid förrättningsgöromål

av uteslutande teknisk art.

7 §.

Lagrådet:

Skiftesstadgans uttryck att gode män skola vara »i jordbruk kunniga och

erfarne» har i förslaget ersatts med »i lanthushållning kunniga». Enligt promemorian

skulle detta innebära, att fordran på praktisk erfarenhet i jordbruk

eftergivits. Detta må nu ingalunda vara så att förstå, som skulle sådan

praktisk erfarenhet vara likgiltig, då det gäller valbarhet till god man, utan

avsikten torde vara allenast att möjliggöra val till gode män även av personer,

vilka äga god kännedom i olika grenar av lanthushållning, ehuru de

icke idka jordbruk. Praktisk erfarenhet i jordbruk torde emellertid fortfarande

såsom hittills vara den egenskap, som vid val av god man bör tillmätas den

största betydelsen. Under nu angiva förutsättningar synes det föreslagna uttrycket

kunna godtagas.

I denna paragraf har införts bestämmelse om en maximiålder för valbarhet

till god man. Detta har skett på hemställan av lantmäteristvrelsen, som i sitt

utlåtande av den 28 april 1924 anförde, att det med hänsyn till det kropps
-

s. 346 Kontrollera mot PDF

346

Kung!,. Maj:t,s Proposition Nr 38.

ligen ansträngande arbete, som för god man kunde förekomma, syntes önskvärt,

att åldern för valbarhet bestämdes till femtiofem eller högst sextio år. I förslaget

har valts det förra alternativet eller femtiofem år. Denna föreskrift

skulle uppenbarligen få sin huvudsakliga betydelse i fråga om återval av

avgående god man. Att en person, som visat sig lämplig för utövande av

godmanskapet, redan vid femtiofem års ålder skulle under alla förhållanden

avstängas från möjligheten till återval, torde dock ingalunda vara av omständigheterna

påkallat. Enligt lagrådets mening skulle åldersgränsen utan

fara kunna framflyttas till sextio år.

Andra stycket i paragrafen torde kunna utgå.

10 §.

Lagrådet:

Bestämmelsen att den är jävig, vilken såsom domare deltagit i åtgärd eller

beslut, som rör saken, skulle möjligen kunna föranleda därtill, att god man

ansåges hindrad biträda vid ett laga skifte, därest han tidigare såsom ledamot

i häradsnämnd deltagit i handläggning av en äganderättstvist av beskaffenhet

att inverka på avgörandet av någon skiftesfråga, exempelvis frågan om rätt

att påkalla skifte. Sådant torde visserligen för framtiden mera sällan förekomma,

därest i enlighet med förslaget under skifte yppade ägotvister lämnas

till ägodelningsrättens avgörande, men särskilt under övergångstiden kan dylikt

lätt inträffa. I expropriationslagen och skiljemannalagen har motsvarande

jävsbestämmelse uttryckligen förklarats icke avse tjänstgöring som nämndeman,

f förevarande fall synes samma syfte kunna nås genom att utbyta uttrycket

»såsom domare» mot »såsom ledamot i ägodelningsrätt». Det torde nämligen

ej vara erforderligt att längre utsträcka detta jäv; i gällande skiftesstadga

har ock detta ansetts tillfyllest.

I likhet med vad som föreskrivits i vattenlagen, torde mot såsom sakkunnigt

biträde tillkallad person böra gälla samma jäv som mot förrättningsman.

Ett tillägg av detta innehåll synes därför böra göras till paragrafen.

3 kap.

1 §■

Justitierådet Högstedt:

Enligt de tidigare förslagen skulle kallelse till första sammmanträdet tillsändas

varje särskild delägare i skifteslaget. I det remitterade förslaget har

däremot, för det fall att delägarna äro flera än tio, föreskrivits, att kallelse

må i rekommenderat brev tillställas en av dem för att hos honom vara för

dem alla tillgänglig, i vilket fall dock den kungörelse om sammanträdet, som

skall uppläsas i kyrkan och införas i en eller flera av ortens tidningar, skall

innehålla underrättelse om att nämnda kallelsesätt använts jämte uppgift om

vilken delägare kallelsen tillställts. Den lättnad i förhållande till de äldre

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 38. 34 7

förslagen, som sålunda medgivits i avseende å kallelseproceduren, angives i

promemorian vara föranledd av 1 antaläteristyrelsens framställningar. I visst

hänseende går emellertid förslaget längre än lantmäteristvrelsen torde hava

avsett. Beträffande delägare, som äro bosatta inom den kommun, där skifteslaget

är beläget, har styrelsen tidigare uttalat sig för ett kallelsesätt ungefärligen

sådant som det nu föreslagna och i utlåtandet den 28 april 1924 förklarat

sig anse kallelser överhuvud taget obehövliga. Vad däremot angår

utom kommunen boende delägare, har styrelsen hemställt om särskilda, under

rekommendation avsända kallelser. Styrelsens hemställan i sistnämnda avseende

har emellertid icke i förslaget beaktats; bestämmelsen om kallelse till

allenast en representant för delägarna, där dessa äro ett större antal, gäller

oavsett om någon delägare är bosatt utom kommunen. Detta synes mindre

tillfredsställande och innebär en alltför långt gående ändring av vad som för

närvarande gäller. I regel torde det vara högst osannolikt att, om en på

annan ort boende delägare ej genom kungörelsens införande i tidning möjligen

fått sin uppmärksamhet fäst på skiftet, den gemensamma, till allenast en

delägare utgående kallelsen skulle komma till hans kännedom.

På grund av det anförda hemställes, att andra stycket av förevarande

paragraf omarbetas så, att särskilda kallelsebrev till sådana delägare, som bo

utom den eller de kommuner, där skifteslaget är beläget, föreskrivas även

för det fall, att den föreslagna, mindre omständliga kallelseproceduren kommit

till användning beträffande de inom nämnda kommuner boende delägarna.

Huruvida kallelsebrevet härvid skall sändas under rekommendation eller

icke, synes tämligen likgiltigt.

För den händelse till skifteslaget hörande fastighet äges av två eller flera

personer såsom samägare, bör det vara tillräckligt, att kallelse tillsändes

allenast en av dem.

Justitierådet Svedelius, med vilken regeringsrådet Palmgren instämde:

Mot den anordning, som innehölls i de tidigare förslagen, att samtliga

delägare skulle, oavsett deras antal, om tid och ställe för första sammanträdet

underrättas genom personliga kallelsebrev, har invänts, att densamma

skulle för lantmätarna kunna bliva alltför betungande. På de skäl, som i

motiven till 1918 års förslag (s. 205) anförts till bemötande av denna invändning,

anser jag mig böra tillstyrka återgång till de tidigare förslagens ståndpunkt

i omförmälda hänseende. Härigenom skulle vinnas fördelen av ett under

alla förhållanden enhetligt kallelseförfarande.

Bibehålies den i det remitterade förslaget upptagna anordningen med olika

kallelsesätt, allt eftersom delägarnas antal överstiger tio eller icke, biträder

jag den av justitierådet Högstedt här ovan gjorda hemställan om viss ändring

av förslaget i denna del.

Lagrådet:

Enligt motiven till 1911 års förslag skall det ankomma på lantmätaren

s. 348 Kontrollera mot PDF

348

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

att själv förskaffa sig det utdrag ur mantalslängden, som erfordras för vinnande

av säkrare upplysning om delägarna än den, som kan grundas enbart

å den vid ansökningen fogade uppgiften. Sökanden skall alltså icke hava

någon skyldighet att tillhandahålla dylikt utdrag. Även om det icke må vara

nödvändigt, att föreskrift om lantmätarens skyldighet härutinnan införes i

lagen, synes en sådan föreskrift icke böra saknas i vederbörlig instruktion.

2 §•

Lagrådet:

Med den i andra stycket förekommande hänvisningen till 1 § andra stycket

torde avses den i förra delen av sistnämnda stycke givna föreskriften om

personlig kallelse genom tjänsteskrivelse. Däremot lärer icke vara åsyftat, att

den där stadgade tiden — minst fjorton dagar före sammanträdet — ovillkorligen

skall iakttagas även i här avsedda fall. Det är ju tänkbart, att lantmätaren

erhåller underrättelse om allmänt ombuds förordnande så sent, att

nämnda tid redan börjat löpa. Men då tiden räcker till, bör uppenbarligen

dylikt ombud kunna påräkna att få meddelande om tid och ställe för första

sammanträdet inom samma tid som delägarna och övriga, som skola kallas.

Hänvisningen till 1 § torde därför böra uteslutas och åt stadgandet i stället

givas det innehåll, att under här angiven förutsättning det skall åligga lantmätaren

att om tid och ställe för första sammanträdet genom tjänsteskrivelse

underrätta ombudet snarast möjligt och, där så ske kan, minst fjorton dagar

före sammanträdet.

Det synes anmärkningsvärt, att i det i andra styckets andra punkt behandlade

fallet det fordras bevislig underrättelse om företagande av laga skifte.

Sådan fordran har eljest icke uppställts, om man bortser från det speciella

fall enligt 1 §, då rekommenderat kallelsebrev är föreskrivet. Icke heller i

6 kap. 3 § i lagen om fastighetsbildning i stad, vilket stadgande utgjort förebild

för ifrågavarande bestämmelse, uppställes sådan fordran.

4 §.

Regeringsrådet Palmgren och justitierådet Christiansson:

Då i andra stycket av denna paragraf stadgas, att under där angiven förutsättning

lantmätaren skall till nytt sammanträde kalla delägare genom

tjänsteskrivelser, synes därmed av ordalagen att döma avses allenast sådana

till envar delägare med posten avsända kallelser, som omförmälas i 1 §,

men däremot icke kallelse genom rekommenderad tjänsteskrivelse tillställd

en av delägarna, på sätt enligt samma paragraf är medgivet för det fall att

delägarna äro flera än tio. Ett annat innehåll torde icke heller böra givas

åt ifrågavarande stadgande. Då i 4 §:s fall kungörelse ej är föreskriven,

skulle nämligen tillfälle här icke beredas delägarna att på sådant sätt erhålla

kännedom om, hos vem de hade att inhämta upplysning om blivande sam
-

s. 349 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 38.

349

manträde. Om ock beträffande nu nämnda fall ledning skulle kunna vara

att hämta ur den en gång utfärdade kungörelsen, kan detta ej anses vara

förhållandet, då fråga är om ett senare förrättningssammanträde, vid vars

utsättande enligt hänvisning i 11 § föreskrifterna i 4 § andra stycket skola,

där ej vid föregående sammanträde annat överenskommits, äga motsvarande

tillämpning.

Därest emellertid lantmätaren i ett skifteslag med stort antal delägare

skulle vilja även för annat sammanträde än det först utsatta begagna sig av

tillvägagångssättet att med posten utsända kallelse till en av delägarna för

deras gemensamma räkning, synes detta stå honom öppet, under förutsättning

dock att han därvid iakttager allt vad i 1 § för sådant fall föreskrives jämväl

beträffande tiden för kungörelse och kallelses utfärdande.

Justitierådet Högstedt:

Om, såsom det lärer få antagas, stadgandena i förevarande paragraf i främsta

rummet avse det första sammanträdet under ett laga skifte, synes det sätt,

på vilket enligt andra stycket underrättelse om nytt sammanträde skall bringas

till vederbörande sakägares kännedom, för den händelse sådan underrättelse

ej lämnas, medan de till det inställda sammanträdet tillstädeskomna ännu äro

samlade, knappast innebära full trygghet för att alla, vilkas rätt är av förrättningen

beroende, få del av underrättelsen. Innan något sammanträde med

delägarna ännu hållits, lärer lantmätaren icke varit i tillfälle att kontrollera

riktigheten av den uppgift å delägare och servitutshavare, vilken enligt 2 kap.

3 § skall åtfölja ansökningen. Det är således icke säkert, att alla sakägare

och deras adresser äro för lantmätaren kända. Det synes vid sådant förhållande

innebära större säkerhet för att underrättelsen om det nya sammanträdet

kommer till alla sakägares kännedom, om kungörelse angående

detsamma offentliggöres i enahanda ordning, som är föreskriven beträffande

första sammanträdet. Förfares så, torde däremot kallelsebrev till sakägarna,

vare sig till envar av dem särskilt eller till dem alla gemensamt, i allmänhet

icke erfordras. Genom de kallelser, som utgått till första sammanträdet,

hava sakägarna fått sin uppmärksamhet fäst på det sökta skiftet, och det synes

ej för mycket begärt, att de sedermera själva förskaffa sig kännedom om sådan

sammanträdeskungörelse, som uppläses i kyrka och införes i tidning. Endast

i det fall att kallelse till första sammanträdet tillsänts varje särskild sakägare

samt lantmätaren sedermera erhållit vetskap därom att andra sakägare finnas

än de, vilka sålunda kallats, eller att utsänd kallelse försetts med annan adress

än den rätta, bör till sådan sakägare sändas särskild kallelse i fråga om det

nya sammanträdet. En dylik komplettering av kallelseproceduren bör för

övrigt ske även då underrättelse om det nya sammanträdet lämnats muntligen

vid det inhiberade sammanträdet. Därest skiftesdelägarna utgöra endast

ett fåtal och ingen ovisshet råder om vilka som äro sakägare av den beskaffenhet,

att enligt 1 § kallelse skall tillsändas dem, torde emellertid ett nytt

s. 350 Kontrollera mot PDF

350 Kung!. Majds Proposition Nr 38.

kungörelseförfarande kunna undvaras, om blott samtliga bevisligen kallas till

det nya sammanträdet.

I enlighet med det förestående synes andra stycket i förevarande paragraf

böra omarbetas. Ett godkännande av denna hemställan medför, att de föreslagna

reglerna bliva tillämpliga jämväl för det fall, då efter hållet sammanträde

förrättningen uppskjutes, såframt ej samtidigt tiden för det nya sammanträdet

bestämmes eller överenskommelse träffas om särskild ordning för

tillkännagivande av tid och ställe för förrättningens fortsättande. Enligt 11 §

skall nämligen i sådant fall vad i 4 § andra stycket stadgats äga motsvarande

tillämpning. I 11 § bör dock intagas särskild föreskrift om sådan komplettering

av kallelseproceduren, som ovan angivits, för den händelse på grund

av nyssnämnda omständigheter en tillämpning av stadgandet i 4 § andra stycket

icke kommer i fråga och den eller de sakägare, till vilka nya kallelser

böra sändas, ej redan inställt sig vid förrättningen.

6 §.

Lagrådet:

Bestämmelserna angående protokollsjustering synas lida av någon oklarhet.

Förslagets mening härutinnan lärer vara, att protokollet skall inom åtta dagar

efter sammanträdet å därvid tillkännagiven tid och plats uppläsas för delägarna,

samt att detsamma skall undertecknas av de delägare, som varit tillstädes

vid sammanträdet, eller, där dessa varit flera än tio, av två personer,

som å sammanträdet närvarande delägare därtill utsett. Då de använda ordalagen

emellertid kunna lämna rum för den uppfattningen, att här avses de

vid justeringstillfället närvarande, torde någon jämkning i redaktionen böra

vidtagas. Därvid synes även kunna ifrågasättas, om det icke lämpligen bör

lämnas öppet för delägarna att utse två justeringsmän jämväl i det fall, att

närvarande delägare icke äro flera än tio.

9 §•

Lagrådet:

Då fråga är om laga skifte å primärt skifteslag, äger enligt stadgande i

förslagets 21 kap. 20 § delägare, som är missnöjd därmed att mot förrättningsman

framställt jäv ogillats, genom särskilda besvär fullfölja talan mot

beslutet, och enligt 11 § tredje stycket i förevarande kapitel skall i sådant

fall likasom eljest, när enligt medgivande i förstnämnda lagrum särskild klagan

må föras, skiftet i de delar, som äro beroende av frågans slutliga utgång,

regelmässigt vila. Förslaget skiljer sig i detta hänseende från gällande skiftesstadga.

Enligt denna får nämligen den, mot vilken vid laga skifte en genom

förrättningsmännens beslut ogillad jävsanmärkning framställts, alltid fortfara

med sin befattning, intill dess annorlunda förordnas. Grunden till skiftesstadgans

bestämmelse härutinnan torde vara att söka däri, att jävsfrågor ansetts

vara av den relativt enkla beskaffenhet, att en ändring av förrättnings
-

s. 351 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 38.

351

männens beslut mera sällan vore att förvänta, och att det därför vore olämpligt

att i avvaktan på frågans slutliga prövning avbryta den redan igångsatta

förrättningen. Genom särskild föreskrift har också sörjts för, att jävsfråga.

som dragits under ägodelningsrättens prövning, så skyndsamt som möjligt

blir avgjord.

Det synes knappast vara skäl att frångå den ståndpunkt skiftesstadgan

sålunda intager, synnerligast som den föreslagna ordningen för prövning av

besvär i jävsfrågor, i det att denna anförtros åt ägodelningsdomaren ensam,

torde än ytterligare påskynda avgörandet. Även om i undantagsfall detta avgörande

skulle i strid mot förrättningsmännens beslut innebära ett gillande

av det framställda jävet, torde det därför endast bliva någon mindre del av

förrättningen, som behöver bliva föremål för ny handläggning. Enligt lagrådets

mening bör alltså förslaget sålunda ändras, att vad som stadgas i It §

tredje stycket icke kommer att gälla det fall, då förrättningsmännen ogillat

en framställd jävsanmärkning. På vilket sätt lagrådet tänkt sig denna ändring

böra göras, skall närmare angivas vid granskningen av 21 kap. 20 §. Därest

lagrådets hemställan i nämnda avseende kommer att godkännas, bör den i

andra stycket av nu förevarande paragraf gjorda hänvisningen till 11 § tredje

stycket utgå.

10 §.

Lagrådet:

I samtliga de tidigare förslagen förekom i denna paragraf en bestämmelse

om skyldighet för lantmätaren att med ledning av företedda handlingar och

eljest tillgängliga upplysningar utreda och i protokollet anteckna, vilka som

iiro delägare i skifteslaget och den andel envar av dem innehar, ävensom

att i protokollet anmärka envar delägares tillgängliga åtkomsthandlingar till

beskaffenhet och utgivningsdag, vilka sakägare personligen tillstädeskommit.

och vilka på grund av målsmanskap, fullmakt, förordnande eller annat bemyndigande

företräda sakägare. Efter anmärkning av lantmäteristyrelsen i dess

utlåtande den 28 april 1924, att nämnda stadgande syntes hava sin rätta plats

i instruktion eller av lantmäteristyrelsen meddelade föreskrifter, har stadgandet

i det remitterade förslaget uteslutits. Så vitt angår den i och för sig självklara

skyldigheten för lantmätaren att i protokollet anteckna vilka som vid

förrättningen tillstädeskommit, måste otvivelaktigt anmärkningen anses fullt

befogad. Beträffande åter frågan om skyldighet för lantmätaren att verkställa

utredning rörande äganderättsförhållandena inom skifteslaget och till protokollet

anteckna resultatet av denna utredning synes det knappast lämpligt

att låta eu dylik utredningsskyldighet grundas uteslutande å föreskrift av

instruktionell natur. För jämförelses skull kan i detta avseende hänvisas Bil

4 kap. 1 och 2 §§, i vilka lagrum intagits föreskrift om skyldighet för förrättningsmännen

att verkställa vissa utredningar, som måste föregå avgörandet

av de i nämnda kapitel behandlade frågor. Lagrådet hemställer förty, att det

uteslutna stadgandet måtte med ovan angiven begränsning åter här intagas.

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

Härvid synes stadgandet i de delar, som skulle bibehållas, böra erhålla

ungefärligen den avfattning liksom även den plats i paragrafen, som det hade

i det ovan omförmälda preliminära utkastet.

11 §■

Justitierådet Svedelius, regeringsrådet Palmgren och justitierådet Christiansson:

De föreskrifter, som äro upptagna i de två första punkterna av andra

stycket, äro av samma art som stadgandet i 2 kap. 5 §. Om i enlighet med

gjord hemställan sistnämnda paragraf utgår ur förslaget, böra därför ifrågavarande

föreskrifter även bortfalla. Därest det anses nödigt att i lagen inskärpa

lantmätarens eljest självklara skyldighet att, om så låter sig göra, på en gång

fullborda förrättningen, skulle åt andra stycket kunna givas det innehållet,

att om skiftet icke kan utan uppskov bringas till slut, dag för skiftets vidare

handläggning skall om möjligt tillkännagivas för delägarna, innan sammanträdet

upplöses, samt att, om hinder härför möter och vid sammanträdet ej

träffas överenskommelse beträffande tillkännagivandet av tid och ställe för

skiftets fortsättande, de i andra stycket angivna lagrummen skola äga tillämpning.

4 kap.

1-3 §§.

Lagrådet:

Såsom de första styckena i 1 och 2 §§ avfattats, är innehållet av de här

givna stadgandena endast det i och för sig självklara, att vissa redan i det

föregående givna föreskrifter skola tillämpas. Först i efterföljande stycken

tillkommer något nytt, i främsta rummet vad där stadgas om skyldighet för

förrättningsmännen att verkställa vissa utredningar, som måste föregå avgörandet

av frågorna om skifteslagets omfång samt om tillstånd till det sökta

skiftet. En omredigering synes böra vidtagas, varigenom innehållet i de första

styckena närmare anknytes till bestämmelserna om den utredningsskyldighet, som

sålunda skulle åligga förrättningsmännen. Härvid torde åt 1 § kunna givas

den avfattning, att skifteslagets omfång bestämmes av förrättningsmännen

efter utredning, i enlighet med därom meddelade närmare föreskrifter, rörande

äldre delningar och andra förhållanden, som jämlikt de i 1 kap. angivna

grunder äro av betydelse för frågan eller eljest därmed äga samband. I 2 §

torde första och andra styckena böra ersättas med ett stadgande av innehåll,

att frågan huruvida tillstånd till det sökta skiftet må lämnas skall avgöras av

förrättningsmännen efter utredning angående de omständigheter, vilka enligt

de i 1 kap. för varje särskilt fall meddelade bestämmelser äro av beskaffenhet

att inverka å nämnda fråga.

Föreskriften i 1 § att i protokollet skall antecknas vad av den där åsyftade

utredningen framgått synes överflödig med hänsyn till innehållet i första stycket

första punkten av 3 kap. 6 §. Detsamma måste anses gälla även föreskriften

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

853

2 §:s andra stycke, att över vad vid utredningen förekommit skall upprättas

skriftlig redogörelse, som bilägges protokollet. Genom dylikt biläggande uppfylles

nämligen nyssnämnda stadgande i 3 kap. lika väl som om utredningens

resultat direkt införts i protokollet. Ifrågavarande föreskrifter torde därför

såsom obehövliga kunna utgå. Anses emellertid av praktiska skäl lämpligt att

här bibehålla en erinran om lantmätarens skyldigheter i avseende å protokollsföringen,

lärer den böra göras gemensam för 1 och 2 §§ samt innehålla, att

över vad som förekommit vid utredning, varom i nämnda paragrafer sägs,

upprättas skriftlig redogörelse, som bilägges protokollet. En sådan bestämmelse

kunde måhända lämpligen upptagas såsom ett första stycke i 3 §.

Det utlåtande, varom talas i 2 §, skall enligt 3 § innehålla besked, huruvida

tillstånd till skiftet meddelas eller icke. Delägare, som med utlåtandet ej

åtnöjes, har att genom begäran om underställning, på sätt i 4 § angives,

bringa frågan under ägodelningsrättens prövning. Huru förrättningsmännens

yttrande rörande skifteslagets omfång skall meddelas och på vad sätt beslutet

härutinnan skall kunna överklagas, är däremot icke i förslaget direkt uttalat.

Innan prövning kan ske av frågan, huruvida tillstånd till skiftet må meddelas

eller icke, är det tydligen nödvändigt, att klarhet föreligger, å vilket område

skiftet, därest det kommer till stånd, skall äga rum. Vid sådant förhållande

och då frågan om skifteslagets omfång ej i 21 kap. 20 § upptages bland de

frågor, vari delägare äga hos ägodelningsrätten anföra särskilda besvär, måste

det antagas vara förslagets mening, att frågan om skifteslagets omfång skall

kunna underställas ägodelningsrättens prövning på samma sätt som frågan

om tillstånd till skiftet och att om båda dessa frågor följaktligen skola i förevarande

hänseende gälla enahanda bestämmelser. För att denna mening må

komma till tydligt uttryck, bör vad i 2 § förekommer om det utlåtande, som

förrättningsmännen hava att meddela, där utgå samt första punkten i 3 §:s

första stycke ändras till en föreskrift, att förrättningsmännen på grund av

utredningen skola meddela utlåtande, innefattande yttrande om skifteslagets

omfång samt besked, huruvida tillstånd till det sökta skiftet lämnas eller icke.

Mot en dylik anordning synes någon betänklighet desto mindre böra möta

som, om också beslutet i frågan om skifteslagets omfång principiellt bör föregå

beslutet i frågan om tillstånd till skiftet, i verkligheten beträffande dessa frågor

avgörandet liksom även den föregående utredningen i frågorna ofta nog torde

komma att sammanfalla.

Erhåller första punkten i 3 §:s nuvarande första stycke sålunda föreslagen

lydelse, synes stadgandet i första punkten andra stycket av samma paragraf

såsom avseende en fråga om skifteslagets omfång böra framflyttas närmast

efter förstberörda punkt. Däremot synes andra punkten i andra stycket kunna

bortfalla. Att där skifteslaget är sådant, som i 1 kap. 8 § avses, i utlåtandet

skall angivas den mark, som bör ingå i skiftet, följer direkt av första punkten

i första stycket jämförd med 1 §, därest nämnda lagrum erhålla av lagrådet

nu föreslagen ändrad avfattning.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 31 käft. (Nr 38.)

23

s. 354 Kontrollera mot PDF

354 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

4 §.

Lagrådet:

Enligt denna paragraf skall förrättningsmännens utlåtande rörande tillstånd

till sökt laga skifte alltid underställas ägodelningsrättens prövning, då fråga

är om skifteslag, som avses i 1 kap. 8 eller 12 §. Starka skäl tala också

onekligen för att så bör vara förhållandet, då genom utlåtandet tillstånd till

skiftet lämnas. Stadgandet har emellertid avfattats så, att underställning skall

ske även i det fall, att utlåtandet innebär avslag å skiftesansökningen, och i

promemorian bekräftas, att detta är meningen. Obligatorisk underställning i

sistnämnda fall synes emellertid knappast behövlig eller ens lämplig. Enligt

andra stycket i paragrafen äger delägare, som är missnöjd med utlåtandet,

genom anmälan därom påkalla ägodelningsrättens prövning av den fråga, som

avgjorts genom detsamma. Begagnar sig den, som önskat skiftet, icke av

denna rätt, utan finner han sig i avslaget, visar detta, att han genom den av

förrättningsmännen verkställda utredningen övertygats om olämpligheten av

skiftet eller i allt fall därom att inga utsikter finnas att få detsamma till stånd.

Skulle frågan vara tveksam, lärer •— för den händelse förrättningsmännen icke

ex officio föreskriva underställning — skiftessökanden icke underlåta att begära

sådan. Att låta ägodelningsrätten, utan att begäran därom framställes,

upptaga frågan till prövning kan försvaras, endast om från nationalekonomisk

eller annan allmän synpunkt skäl därför kunna anföras. Några dylika skäl

torde dock icke föreligga. Det bör för övrigt icke förbises, att en underställning

alltid i någon mån åsamkar skiftesdelägarna kostnader och för ägodelningsrätten

medför ett besvär, som sannolikt i de flesta fall resulterar i ett

godkännande av utlåtandet.

På grund av det nu anförda finner sig lagrådet böra hemställa, att underställning

av förrättningsmännens utlåtande i fråga om sökt laga skifte å

skifteslag, som avses i 1 kap. 8 eller 12 §, skall vara obligatorisk allenast

om i utlåtandet tillstånd till skiftet lämnats.

Från regeln att obligatorisk underställning skall äga rum, då utlåtandet

innefattar bestämmelse om tillämpning av 1 kap. 5 §, göres undantag bland

annat för det fall, då fråga är om sammanförande till ett skifteslag av ägolotter,

vilka vid samma lantmäteriförrättning utlagts inom ett och samma

skifteslag. Av den omförmälda promemorian framgår, att i detta likasom

övriga fall, vilka upptagits såsom undantag från nyssnämnda regel, sammanföringsåtgärden

ansetts innebära ett enkelt och naturligt återställande av tidigare

i skifteslagshänseende rådande förhållanden. Så torde dock här vara

fallet endast under förutsättning att samtliga de ägolotter, som vid förrättningen

utlagts inom ett skifteslag, sammanföras. Skall stadgandet bibehållas, bör det

därför förtydligas. Då emellertid ett dylikt sammanförande lätt kan tänkas

lända till ett kringgående av bestämmelserna om särskilda villkor för omskifte,

synes detsamma icke böra få ske utan prövning av ägodelningsrätten. Lagrådet

hemställer förty om uteslutande av berörda undantag.

s. 355 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

355

För att åt fjärde stycket av denna paragraf ej må vid tillämpningen givas

en strängare tolkning än den enligt promemorian avsedda, synes uttrycket

»med styrkande av förfallet» böra utbytas mot »med anmälan om förfallet».

6 §.

Lagrådet:

Lagrådet har vid 1 kap. 4 § hemställt, att i stället för det där upptagna

stadgandet måtte i eller invid 21 § i samma kapitel insättas en föreskrift,

att urfjällar och vissa andra därmed jämförliga ägor icke skola intagas i skifte

annat än i den mån sådant erfordras för beredande av lämplig ägoanordning.

Då dylika ägor icke ingå i skiftet, torde även om dem vad i förevarande

paragrafs första stycke sägs böra äga tillämpning. Därest en föreskrift av

ovan angivet innehåll intages i 1 kap. 21 §, skulle detta syfte omedelbart

vinnas; i annat fall synes ett tillägg till förevarande paragraf vara för ändamålet

erforderligt.

5 kap.

2 §.

Lagrådet:

Enligt det preliminära utkastet till förslag till lag om delning av jord å

landet förutsattes för tillämpning av bestämmelsen i andra stycket, att alla

delägare vore ense härom. I sitt utlåtande över nämnda utkast ifrågasatte

lantmäteristyrelsen, huruvida icke den stadgade enigheten bland delägarna i

här avsedda fall borde utbytas mot en bestämmelse att yrkande framställts

och förrättningsmännen funne skäl för tillmötesgående föreligga. I anledning

av denna anmärkning har i det remitterade förslaget villkoret om enighet

uppgivits och för frågans upptagande till behandling allenast uppställts den

förutsättningen, att sådant av någon delägare yrkas. Har så skett och kan

enighet mellan delägarna ej uppnås, skall det enligt förslaget ankomma på

förrättningsmännen att avgöra såväl frågan, huruvida bestämmelser i ämnet

överhuvud taget skola meddelas, som även vad dessa bestämmelser i sådant

fall lämpligen böra innehålla.

Visserligen må det vara riktigt, att fordran på fullständig enighet mellan

delägarna icke bör i detta fall uppställas. Under sådan förutsättning skulle

antagligen bestämmelser i ämnet endast i sällsynta undantagsfall komma till

stånd. Men att på grund av blott en enda delägares yrkande låta frågan gå

till avgörande av förrättningsmännen eller — vilket med hänsyn till innehållet

i 2 kap. 1 § synes möjligt — av lantmätaren ensam, torde vara att gå

för långt i motsatt riktning. Det synes därför kunna ifrågasättas, om ej för

frågans upptagande borde stadgas det villkor, att i yrkande härom förenar

sig hälften eller åtminstone fjärdedelen av de vid sammanträdet närvarande

delägarna.

s. 356 Kontrollera mot PDF

356

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

3 §.

Lagrådet:

Den i första stycket stadgade inskränkningen i rätten till avverkning av

skog och nyttjande av torvmosse upphör enligt paragrafens lydelse att gälla,

då utlåtande avgivits, varigenom tillstånd till skifte vägrats. Därest sådant

utlåtande sedermera av ägodelningsrätten ändras därhän, att skiftet förklaras

skola äga rum, eller ärendet återförvisas till förrättningsmännen, bör — förutsatt

att icke enligt 2 § andra stycket bestämmelser i frågan meddelats —

nämnda legala inskränkning åter träda i tillämpning och bliva gällande, till

dess antingen ägodelningsrättens beslut blivit av Kungl. Maj:t upphävt eller

med tillämpning av första eller tredje stycket i 2 § bestämmelser i ämnet

kommit till stånd eller ock efter återförvisning till förrättningsmännen dessa

i nytt utlåtande fortfarande vägrat tillstånd till skiftet. Detta torde ock vara

förslagets mening, men synes för undvikande av missförstånd böra direkt utsägas

i lagtexten.

Då föreskriften i andra stycket avser innehållet i de bestämmelser, som

meddelas jämlikt 2 §, synes den böra intagas såsom ett särskilt stycke i

nämnda paragraf. Den avsedda innebörden i föreskriften torde komma till

ett tydligare uttryck, om däri utsäges, att de bestämmelser, som meddelas,

ej må strida mot vad i lag eller särskild författning finnes föreskrivet angående

skogens vård och icke innefatta medgivande till nyttjande av torvmosse

till avsalu annat än i den mån sådant kan ske utan delägares förfång.

Även tredje stycket, som lämnar föreskrifter rörande giltighetstiden för bestämmelser,

meddelade enligt 2 §, torde böra överflyttas till nämnda paragraf.

Härvid synes åt dessa föreskrifter kunna givas en i viss mån förenklad avfattning,

förslagsvis sålunda, att om laga skifte kommer till stånd, bestämmelser,

som jämlikt 2 § meddelats, skola upphöra att gälla, då de nya lotterna

tillträtts, där ej vad i 7 § stadgas annat föranleder, samt att, därest det genom

domstols beslut eller eljest varder avgjort, att skiftet icke skall äga rum, bestämmelserna

omedelbart skola upphöra att gälla.

4 §.

Lagrådet:

I anledning av vad lantmäteristyrelsen anfört beträffande stadgandet i senare

punkten av första stycket synes till stadgandet böra göras ett tillägg av innehåll,

att delägaren skall, innan han verkställer avverkning å område, som

tillagts annan delägare, underrätta denne om den tillämnade avverkningen.

Den senare delägaren, som genom stadgandet tillförsäkrats rätt till ersättning

för vad efter uppskattningens verkställande blivit i enlighet med de rörande

skogens nyttjande gällande bestämmelserna avverkat, får härigenom tillfälle

att hålla kontroll över avverkningens omfattning. Försummelse att meddela

s. 357 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 38.

357

sådan underrättelse komme att innebära överträdelse av vad som i fråga om

skogens nyttjande skall lända till efterrättelse och skulle följaktligen enligt

5 § medföra ansvarspåföljd.

6 §.

Lagrådet:

Där all skifteslagets jord är i en ägares hand, hava enligt de tidigare förslagen

bestämmelserna om inskränkning under skifte i rätten att nyttja

skifteslagets ägor begränsats till sådant fall, då särskilda delar av jorden på

grund av inteckning eller eljest i olika mån häfta för fordran eller annan

rättighet. För dylikt fall hava däremot nämnda bestämmelser även såvitt

angår avverkning av skog förklarats skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

I nu förevarande förslag åter hava på grunder, som angivas i promemorian,

de rörande hushållning med skogen meddelade föreskrifterna ansetts icke

böra vinna tillämpning inom dylikt, en ägare tillhörigt skifteslag, oavsett huru

jorden därinom må häfta för fordran eller annan rättighet. Detta synes ock

innebära en följdriktig tillämpning av den ställning, som förslaget intager

beträffande dylika rättigheter och vilken fått sitt uttryck särskilt i 14 kap:s

bestämmelser, varigenom inteckningshavare väl beretts möjlighet att erhålla

andel i vissa den intecknade fastigheten tillkommande likvidbelopp men däribland

icke likvid för mistad ståndskog.

Då enligt förslaget torvmosse i likvidavseende är helt likställd med ståndskog,

synes samma behandling jämväl i förevarande avseende böra för båda

stadgas, därest ej särskilda skäl annat påkalla. Sådana synas dock ej föreligga,

ity att risken för en inteckningshavare att bliva lidande genom överdriven

avverkning av torvmosse ej torde väsentligt ökas genom att skifte

kommer till stånd å det skifteslag, däri den intecknade fastigheten tillika med

annan samma ägare tillhörig jord ingår.

Likaså lärer faran för matjords bortförande eller jordens försämring genom

vanhävd efter verkställd gradering av ägorna hava ringa praktisk betydelse

för innehavare av intecknad fordran eller annan dylik rättighet. I motsats

till de tidigare förslagen har ock det nu förevarande i detta hänseende gjort

förbudets tillämpning å skifteslag i en ägares hand oberoende av de rättigheter,

för vilka jorden sålunda må häfta. Syftemålet skulle då i detta fall,

liksom då delägarna i skifteslag äro flera, allenast vara att förebygga åtgärder,

ägnade att rubba det inbördes värde de särskilda ägolotterna beräknats

erhålla genom skiftet. I fråga om skifteslag, tillhörigt en ägare, synas emellertid

särskilda lagbestämmelser härutinnan icke vara av något praktiskt

behov påkallade.

Lagrådet hemställer fördenskull, att 6 § måtte få allenast det innehåll, att

vad i 5 kap. är stadgat ej skall äga tillämpning, då all skifteslagets jord är

i en ägares hand.

s. 358 Kontrollera mot PDF

358

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

Skulle denna hemställan ej vinna beaktande, lärer i allt fall någon omredigering

av paragrafen erfordras, ity att det stadgande i 3 §, vartill hänvisning

skett, uppställer såsom villkor för torvmosses nyttjande till avsalu, att

det kan ske utan delägares förfång, men detta uttryck ej väl låter sig lämpas

till det i 6 § avsedda fall, att blott en delägare i skifteslaget finnes.

7 §■

Lagrådet:

Där beslut skall fattas om nyttjande av skifteslagets ägor under skiftet,

tillkommer enligt förslaget beslutanderätten delägarna, om de äro ense, men

eljest förrättningsmännen. Orden »av delägarna», som vid formuleringen av

denna paragraf kommit att inflyta framför »lagligen beslutas», böra därför

utgå.

6 kap.

1 §•

Justitierådet Svedelius, regeringsrådet Palmgren och justitierådet Christians

son:

Uppstår fråga om tillämpning av bestämmelsen i andra stycket och framställes

därvid anmärkning mot kartan, lärer regelmässigt sådan tillämpning

icke böra ifrågakomma utan lantmätaren äga skyldighet att jämföra den förefintliga

kartan med marken. Endast i fall anmärkningen uppenbarligen saknar

fog, synes lantmätaren böra vara berättigad att lämna densamma utan

avseende. Denna mening, som även lärer vara den med förslaget åsyftade,

kan emellertid icke anses av stadgandet i dess nu föreslagna avfattning med

tydlighet framgå. En omformulering i angiven riktning synes därför böra ske.

Justitierådet Högstedt:

Enligt bestämmelsen i andra stycket har, då fråga är om sekundärt

skifteslag, den undersökning rörande äldre kartas överensstämmelse med

marken, varom i första stycket meddelas föreskrift, under vissa villkor förklarats

icke vara erforderlig, såvitt angår annan mark än inägor. Med denna

bestämmelse bör, såsom i promemorian framhållits, jämföras stadgandet i

fjärde stycket av 7 kap. 2 § om obehövligheten i visst fall av undersökning

på marken angående rågång, som är i laga ordning bestämd. Båda dessa

stadganden, som tillkommit i anledning av erinringar mot 1911 års förslag,

hava uppenbarligen sin grund i en önskan att såvitt möjligt begränsa skifteskostnaderna.

Att kostnadssynpunkten är av icke ringa betydelse kan givetvis

ej förnekas. Men av ännu större vikt är, att ett tillförlitligt resultat vinnes

genom ett laga skifte. Om av kravet härpå något eftergives, är fara värt, att

ändamålet med skiftesväsendet förfelas; i stäliet för att ordnade förhållanden

åstadkommas, uppstår en viss rättsosäkerhet, som förr eller senare giver

s. 359 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

359

anledning till tvister och rättegångar, vilka genom ett i avseende å resultatets

tillförlitlighet fullt betryggande skifte skulle förebyggts. Det torde visserligen

få antagas, att de ovannämnda stadgandena äro avsedda att endast

i undantagsfall komma till tillämpning, och möjligt är ju, att med en försiktig

användning av desamma några större olägenheter icke skulle bliva

följden därav att eljest föreskriven undersökning icke företoges. Men det

synes, såsom lantmäteristyrelsen särskilt i fråga om stadgandet i fjärde stycket

av 7 kap. 2 § anmärkt, icke utan skäl kunna befaras, att med stöd av

de ifrågavarande bestämmelserna undersökning alltför ofta skulle komma att

underlåtas.

I sitt utlåtande av år 1913 har lantmäteristyrelsen uppgivit, att hittills ofta

undersökning av karta och erforderlig mätning för dess komplettering samt

undersökning av rågångar och gradering skett i ett sammanhang. Då, såsom

styrelsen jämväl framhållit, något hinder för ordnande av arbetet för framtiden

på samma sätt icke torde förefinnas, synes den ökning av kostnaderna,

som föranledes av kartans jämförande med marken och rågångarnas undersökning,

icke behöva bliva så synnerligen stor.

På grund av det nu anförda anser jag mig böra, i likhet med lantmäteristyrelsen

i dess senaste utlåtande, hemställa om uteslutande av båda de omförmälda

stadgandena.

Därest denna hemställan icke efterkommes, instämmer jag med lagrådets

övriga ledamöter angående önskvärdheten av viss omformulering av stadgandena.

7 kap.

1 §■

Justitieråden Christiansson och Högstedt:

Då här föreskrives, att lantmätaren skall på sätt i 3 kap. 1 § sägs kalla

rågrannarna å ömse sidor till sammanträde för rågångarnas bestämmande,

avses uppenbarligen — om än detta icke kan sägas med tydlighet framgå av

den föreslagna lagtexten — att dels kungörelse angående sammanträdet skall

utfärdas, vilken kungörelse skall införas i en eller flera ortstidningar och

uppläsas i kyrkan för den eller de församlingar, där någon av de fastigheter,

vilka beröras av rågångsförrättningen, är belägen, dels ock kallelsebrev skola

tillsändas såväl delägarna i det skifteslag, som skall skiftas, som ägarna av

angränsande fastigheter, allt i enlighet med bestämmelserna i nämnda paragraf.

Huru härvid föreskriften om en gemensam kallelse, för den händelse delägarna

äro flera än tio, bör tillämpas, är icke alldeles tydligt. Med hänsyn därtill att

rågångarnas bestämmande i förslaget behandlas såsom en i viss mån fristående

förrättning, i det att särskild fastställelse därå skall meddelas även då rågångsförrättningen

äger rum i sammanhang med laga skifte, lärer emellertid

åt nämnda föreskrift, tillämpad i nu förevarande fall, böra givas den tolkningen

att, därest skiftesdelägarna tillsammans med ägarna av fastigheter,

s. 360 Kontrollera mot PDF

360

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

som gränsa intill skifteslaget, eller således, enligt den i förevarande paragraf

begagnade terminologien, rågrannarna å ömse sidor äro derå än tio, det

erfordras allenast en kallelse, som i rekommenderad tjänsteskri velse tillställes

en av rågrannarna (i detta ords nyssnämnda betydelse), därvid dock kungörelsen

skall innehålla uppgift, hos vem kallelsen finnes tillgänglig.

Det synes kunna ifrågasättas, om med angivna tillämpning av föreskriften

om gemensam kallelse det är på ett tillfredsställande sätt sörjt för att de rågrannar,

som äga jord inom annat skifteslag än det, vilket är föremål för

skifte, verkligen erhålla underrättelse om sammanträdet. Större säkerhet för

att så bleve förhållandet skulle måhända vinnas, om i förevarande fall nämnda

föreskrift utbyttes mot en bestämmelse av exempelvis det innehållet, att särskild

kallelse skall för varje angränsande skifteslag av det slag, som avses i

1 kap. 2 § under 1, tillsändas en av de delägare, vilkas jord gränsar intill

det skifteslag, som skall skiftas. Anses emellertid tillräckliga skäl för en sådan

ändring icke föreligga, torde dock på grund av vad ovan anförts redaktionen

av förevarande paragraf böra jämkas så, att innebörden av hänvisningen till

3 kap. 1 § blir mera tydlig.

Justitierådet Svedelius, med vilken regeringsrådet Palmgren instämde:

Jag delar den av justitieråden Högstedt och Christiansson uttalade uppfattningen

rörande innebörden av den här gjorda hänvisningen till 3 kap. 1 § och

anser ävenledes ett förtydligande av stadgandet önskvärt. Ett dylikt förtydligande

skulle, om ock i mindre mån, påkallas även i händelse den av mig

under sistnämnda lagrum gjorda hemställan bifalles.

2 §.

Lagrådet:

Med föreskriften i tredje stycket åsyftas enligt motiven till 1918 års förslag

allenast, att icke varje — om än så obefogad — anmärkning beträffande rågången

skall medföra tillämpning av 3 §. Det beslut, förrättningsmännen enligt

ovannämnda föreskrift skulle hava att meddela i anledning av anmärkningen,

skulle således aldrig kunna innebära annat än att anmärkningen lämnas utan

avseende. Det åsyftade ändamålet synes lämpligare vinnas, om, med uteslutande

av ifrågavarande stycke, till första stycket göres ett tillägg, varigenom såsom

alternativ till den där uppställda förutsättningen, att rågången förklaras av

samtliga rågrannar ostridig, upptages det fall att beträffande rågången framställd

anmärkning befinnes uppenbarligen sakna fog.

Godtages lagrådets under 6 kap. 1 § gjorda hemställan rörande viss omformulering

av andra stycket i nämnda lagrum, bör uppenbarligen en motsvarande

omformulering vidtagas beträffande fjärde stycket i förevarande

paragraf.

Justitierådet Högstedt hänvisade till vad han anfört vid 6 kap. 1 §.

s. 361 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

6 §.

361

Lagrådet:

Rågång skall enligt denna paragraf på varaktigt sätt utmärkas å marken,

sedan den blivit bestämd. Då rågångsförrättning enligt stadgande i 21 kap.

skall efter dess fullbordande prövas och fastställas av vederbörande ägodelningsdomare

eller ägodelningsrätt, kan, innan laga kraftägande fastställelsebeslut

föreligger, rågång ej anses slutligen bestämd, och bör den följaktligen först

därefter definitivt utmärkas på marken. Detta är ock uppenbarligen förslagets

mening, men åt denna mening synes böra givas ett klarare uttryck än i

paragrafen skett.

Lagrådet:

I sin ovan omförmälda skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 juni 1925 har

lantmäteristyrelsen föreslagit, att till förevarande kapitel måtte fogas en ny

paragraf av innehåll att, där vid förrättning, vid vilken förekommer bestämmande

av ägogräns, som i 7 § avses, å marken företagen undersökning giver

anledning till antagande att ett flertal ägogränser inom samma skifteslag icke

hävdas i överensstämmelse med tillgängliga kartor och handlingar eller att

osäkerhet råder angående deras rätta sträckning, gränsbestämning skall, i den

omfattning överlantmätaren efter företagen undersökning äger föreskriva, verkställas

inom skifteslaget.

Styrelsens ifrågavarande framställning ansluter sig till vad styrelsen i tidigare

avgivna utlåtanden — dels över lagberedningens förslag år 1909 till ny

jordabalk, i vad det innefattade bestämmelser om ägogränser, dels över 1911

års förslag till lag om skifte av jord och dels över det förut omförmälda

preliminära utkastet av år 1923 till lag om delning av jord å landet — anfört

om den otillfredsställande behandling, som vid äldre skiftesförrättningar

ägnats frågan om ägogränser och som medfört, att en stor del, kanske flertalet

av de vid dylika förrättningar tillkomna ägogränserna, sådana de på

marken hävdades, mer eller mindre avveke från den sträckning, de enligt

kartor och handlingar borde hava. Redan i nämnda tidigare utlåtanden har

styrelsen uttalat sig för nödvändigheten av att åtgärder vidtagas för att bringa

reda i dessa förhållanden, och styrelsen har därvid bland annat ifrågasatt

rätt för ägare av vid skifte utbruten ägolott att påkalla undersökning av alla

ägogränser inom skifteslaget på delägarnas gemensamma bekostnad.

I omförmälda skrivelse har styrelsen nu ytterligare understrukit behovet

av en allmän gränsrevision, men så till vida modifierat sin härutinnan tididare

gjorda framställning, att företagandet av en dylik gränsrevision ansetts

böra bero på en i varje särskilt fall av överlantmätaren verkställd prövning.

Någon utredning beträffande de kostnader, den sålunda föreslagna utvägen

till avhjälpande av ifrågavarande missförhållanden skulle medföra, föreligger

icke. Styrelsen har allenast framhållit, att då kostnaderna för genomförande

s. 362 Kontrollera mot PDF

362

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 38.

av en dylik gränsrevision ofta skulle bliva i hög grad betungande för delägarna,

det enligt styrelsens mening förelåge särskild anledning för staten

att träda emellan. Något förslag i sistnämnda hänseende har styrelsen dock

icke ansett sig böra för närvarande framlägga i vidare mån än att kostnaderna

för den undersökning, som överlantmätaren skulle hava att utföra,

borde i viss mån bestridas av allmänna medel.

Att det i talrika fall skulle vara synnerligen fördelaktigt, om i sammanhang

med skifte å en vid tidigare delning utbruten ägolott kunde åvägabringas en

fullständig gränsrevision beträffande hela det äldre skifteslag, varifrån ägolotten

utbrutits, har under fortgången av ifrågavarande lagstiftningsarbete till

fullo erkänts. Att bestämmelse i denna riktning icke upptagits i något av de

hittills framlagda lagförslagen torde i väsentlig mån hava berott just av hänsyn

till kostnadsfrågan; man har funnit det betänkligt att mot delägarnas önskan

påtvinga dem en dylik förrättning. Då kostnadsfrågan icke genom lantmäteristyrelsens

nu gjorda framställning kommit i förändrat läge och samma fråga

undandrager sig lagrådets bedömande, har lagrådet icke ansett sig kunna

i ärendets nuvarande skick tillstyrka ändring av det remitterade förslaget i

den av styrelsen föreslagna riktningen.

8 kap.

1 §■

Lagrådet:

Hänvisningen i sista stycket till 3 kap. 1 och 2 §§ torde i likhet med motsvarande

hänvisning i 7 kap. 1 § innebära, att vad i förstberörda lagrum

stadgas angående kungörelse om sammanträde samt kallelse därtill skall äga

motsvarande tillämpning. En jämkning av ordalagen för tydliggörande av det

åsyftade innehållet synes även här önskvärd.

Av förslagets uppställning kunde möjligen vid jämförelse mellan omförmälda

stadgande i 7 kap. och förevarande stycke dragas den slutsatsen, att

rågångsförrättning och förrättning för verkställande av ägoutbyte ovillkorligen

skola förekomma å skilda sammanträden efter särskilda för vardera förrättningen

utfärdade kungörelser och kallelser. En sådan tolkning kan emellertid

icke anses riktig. Visserligen måste rågångsfrågan vara klar, innan uppkommen

fråga om ägoutbyte kan slutligen avgöras, men laga hinder för att dessa

båda frågor företagas till behandling vid ett och samma sammanträde föreligger

uppenbarligen icke. Där förhållandena medgiva sådan samtidig behandling,

vilket ofta nog lärer vara fallet, torde endast en kungörelse, omfattande

båda förrättningarna, liksom även gemensamma kallelsebrev till undvikande

av onödig kostnad och omgång höra utfärdas. Gällande bestämmelser i ämnet

lära också i allmänhet så tillämpas, att där sammanträde med rågrannarna

skall hållas för rågångens bestämmande, såsom förhandlingsämne vid sam
-

s. 363 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

363

manträdet i kungörelsen angives icke allenast rågångsfrågan utan även eventuellt

förekommande frågor om ägoutbyte. Detta förefaller ju ock naturligt

med hänsyn till frågornas inbördes sammanhang och då intressenterna i sistnämnda

frågor i varje fall måste kallas för behandlingen av rågångsfrågan.

Under förutsättning att förslaget icke avser att i denna del avvika från gängse

praxis, har lagrådet mot de föreslagna bestämmelserna härutinnan ur nu angiven

synpunkt icke något att erinra.

2 §.

Lagrådet:

Enligt promemorian avses med uttrycket »eller annat skifteslag» i andra

stycket område, vilket utgör samfällighet för flera fastigheter och som ingår

såsom ena parten i ett ägoutbyte. Då detta ej med erforderlig tydlighet framgår

av lagtexten, torde nämnda uttryck böra utbytas mot orden »eller för

flera ägolotter samfällt område».

4 §.

Lagrådet:

Att en åtgärd under skifte kan ske utan förfång anses enligt 1 kap. 1 §

i förslaget innebära, att åtgärden icke länder till minskning i värde för fastighet,

som därav beröres. Varje minskning i fastighets värde lärer dock ej äga

betydelse i det hänseende, varom i andra stycket av förevarande paragraf är

fråga, eller för innehavare av fordran eller rättighet, varför fastigheten på

grund av inteckning eller eljest häftar. Sådan betydelse tillkommer uppenbarligen

endast värdeminskning av den storlek, att fordringsägarens säkerhet i

fastigheten därigenom äventyras. På grund härav hemställes, att det här stadgade

villkoret måtte erhålla den avfattning, att ägoutbytet icke kan lända

nämnda rättsägare till skada.

9 kap.

1 §•

Lagrådet:

De bestämmelser om delningsgrund, som meddelas i andra stycket av denna

paragraf, lära innebära bland annat, att innehavet skall vara delningsgrund

jordeboksenheter emellan, för den händelse sådan regel gäller på grund av

särskild föreskrift för orten eller sedvänja i orten (jfr lagrådets uttalande den

4 oktober 1922 under 9 kap. 1 och 2 §§). Denna mening synes emellertid

knappast, åtminstone ej med erforderlig tydlighet, framgå av de använda

ordalagen. Det med anslutning till innehållet i första stycket här begagnade

uttrycket, att såsom andelstal sJcall anses vad enligt föreskrift för orten eller

sedvänja i orten användes såsom jämförelsegrund för delaktighet i by, lämpar

sig visserligen för de fall, då jämförelsegrunden utgöres av visst jordatal.

Däremot synes innehavet svårligen kunna inbegripas under beteckningen andels
-

s. 364 Kontrollera mot PDF

364

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 38.

tal. En omredigering, varigenom användandet av denna beteckning här undvikes,

synes därför önskvärd. Förslagsvis kunde åt stadgandet givas den avfattning,

att om skifteslaget utgöres av två eller flera jordeboksenheter, skall,

såvitt angår förhållandet mellan dessa enheter inbördes, vad enligt särskild

föreskrift för orten eller sedvänja i orten användes såsom jämförelsegrund för

delaktighet i by eller, där sådan jämförelsegrund ej finnes, oförmedlade mantalet

utgöra delningsgrund.

I sammanhang med en omredigering av andra stycket i sådan riktning torde

dels genom ett tillägg till första stycket böra utmärkas, att den där givna

regeln lider inskränkning jämväl genom vad i förevarande paragraf i övrigt

stadgas, dels ock någon jämkning böra vidtagas av ordalagen i tredje stycket,

så att även här användandet av ordet andelstal kunde undvikas.

2 §.

Lagrådet:

Under det att 1 § innehåller bestämmelse om delningsgrund vid skifte av

förut oskiftad jord, lämnas i första stycket av 2 § föreskrift i sådant avseende

beträffande jord, som tidigare varit föremål för lagligen gällande delningsförrättning.

I samma stycke föreskrives emellertid därjämte, att för delägare,

som på grund av dom eller avsöndring eller såsom odaläga innehar visst

område, innehavet skall utgöra delningsgrund vid skifte av det skifteslag, däri

området ingår. Sistnämnda föreskrift äger uppenbarligen tillämpning, evad skifteslaget

förut delats eller icke. Till tydligare utmärkande härav torde en omredigering

av stadgandet böra vidtagas. En sådan omredigering synes önskvärd

även ur en annan synpunkt. Då här stadgas, att delägare, som på grund av

fastställd eller eljest lagligen gällande lantmäteriförrättning innehar visst område,

skall vid skiftet erhålla vad enligt uppskattning svarar mot nämnda

område, lärer detta innebära, att det är mellan de vid den föregående delningen

utlagda lotterna som innehavet enligt samma delning skall utgöra delningsgrund,

och denna regel torde gälla, oavsett om någon av dessa lotter efter den

tidigare förrättningen kommit i flera ägares händer och dem emellan sämjedelats.

Justitierådet Svedelius:

I likhet med lantmäteristyrelsen i dess utlåtande den 11 augusti 1913, lagrådets

flesta ledamöter i utlåtandet den 4 oktober 1922 samt en vid avgivandet

av lantmäteristyrelsens utlåtande den 28 april 1924 uttalad skiljaktig

mening anser jag övervägande skäl tala för uteslutande ur förslaget av den

bestämmelse, som innehålles i senare delen av andra stycket i förevarande

paragraf. Om så sker, föranledes härav, att även tredje stycket likasom 13

kap. 12 § sista stycket böra ur förslaget utgå.

6 §.

Lagrådet:

I andra stycket likställes med uppodling efter erhållet lov uppodling, som

skett utan någon delägares bestridande. Gällande skiftesstadga upptager endast

s. 365 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

365

det förra fallet. Tillägget torde innebära, att med uttryckligt samtycke skall

likställas det fall, att övriga delägare med kännedom om odlingsarbetet låtit

detsamma fortgå utan att däremot framställa någon anmärkning, varigenom

de måste anses hava lämnat ett, låt vara tyst samtycke till uppodlingen. Mot

förslagets ståndpunkt i denna del synes icke vara något att erinra. Det må

emellertid påpekas, att genom det föreslagna tillägget odlaren torde komma

att försättas i en, såvitt förarbetena utmärka, åtminstone ej direkt åsyftad,

gynnsammare ställning i bevisningshänseende än förut. Medan det för närvarande

otvivelaktigt åligger odlaren att styrka, att han till odlingen haft lov,

synes det nämligen för framtiden böra ankomma på de övriga delägarna, om

de motsätta sig anspråket på odlingsersättning, att visa, antingen att odlingsarbetet

skett utan deras vetskap eller att det mött bestridande från någon

delägares sida.

lO kap.

1 och 2 §§.

Lagrådet:

I nu föreliggande förslag har, i olikhet mot gällande rätt och de tidigare

förslagen, den principen tillämpats, att undantag av mark för gemensamt

behov får äga rum allenast då behovet ej lämpligen kan tillgodoses genom

att till förmån för en ägolott lägga servitut på annan lott eller sådant skulle

medföra större olägenhet än undantag av mark för behovets fyllande. Åt

denna regel har därtill givits legalt tvingande innebörd. Enligt 17 kap. 1 §

äga visserligen närvarande delägare, då de alla äro ense, besluta i hithörande

frågor, men för att beslutet skall lända till efterrättelse förutsättes, att förrättningsmännen

ej finna detsamma vara stridande mot lag. I motsatt fall

övergår bestämmanderätten till förrättningsmännen. Detta innebär tydligen,

att förrättningsmännen, därest de finna det behov, som delägarna enhälligt

beslutat fylla genom undantag av mark, lämpligare eller lika väl kunna tillgodoses

genom bildande av ett servitut, måste förklara delägarnas beslut

olagligt och själva avgöra sakfrågan i enlighet med sin nämnda uppfattning.

På sådant sätt skulle mot samstämmig önskan hos vederbörande delägare

ett servitutsförhållande kunna påtvingas dem. Förrättningsmännens beslut är

ej av beskaffenhet att enligt förslaget kunna underställas ägodelningsrättens

prövning och kan särskilt överklagas endast om skiftet avser ursprungligt

skifteslag. För övrigt skulle ägodelningsrätten äga tillmötesgå delägarnas önskan

endast om ägodelningsrätten funne, att det föreliggande behovet kunde tillgodoses

genom undantag av mark med mindre olägenhet än genom servitutsbildning.

Då enligt 1 kap. 22 § tredje stycket i förslaget vid skifte å den tjänande

fastigheten dennas ägare kan, där det kan ske »utan större olägenhet» (enligt

lagrådets förslag »utan förfång») för den berättigade, erhålla utbrytning av

opaginerad Kontrollera mot PDF

3(>6 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

vissa sådana servitut, om vilkas bildande här är fråga, synes det kunna inträffa,

att vid ett nytt skifte ett vid det föregående tillkommet servitut bringas

att upphöra, utan att sådant kan förekommas av förrättningsmännen eller

ägodelningsrätten. Härvid lärer emellertid en oegentlighet framträda, i det

den tjänande fastigheten för att vinna befrielse från sin förpliktelse har att

avstå mark till beräknat motsvarande värde, under det att, såvitt förslaget

angiver, vid servitutets tillkomst icke någon ersättning i vare sig ägor eller

penningar kan beredas den lott, som lider intrång genom servitutet. Vid undantag

av mark för viss delägares räkning åter får denne omedelbart vidkännas

motsvarande avräkning å sin ägolott till förmån för de övriga. Den olikhet,

som i detta hänseende enligt förslaget råder mellan bildande av servitut och

undantag av mark, även då enahanda ändamål åsyftas, synes böra vid tilllämpningen

uppmärksammas, oavsett huru frågan om dessa åtgärders inbördes

företräde anses lämpligen böra ordnas.

På grund av det ovan anförda hemställes, att åt förevarande stadganden

gives det innehåll, att i stället för undantag av mark väl må anlitas den i

8 § anvisade utvägen med bildande av servitut men utan lagstadgat företräde

för någondera åtgärden. Detta kunde förslagsvis ske genom att i de i förevarande

paragrafer använda ordalagen »ej lämpligen kan tillgodoses på sätt

i 8 § sägs» orden »lämpligen kan» uteslötes. Motsvarande jämkning skulle i

sådant fall vidtagas även i 8 §. En sådan anordning skulle, med bibehållande

av bestämmelserna i 17 kap. 1 §, medföra, att närvarande delägare, då de

äro ense, äga själva avgöra, vilkendera åtgärden skall komma till användning.

Därest denna hemställan icke bifalles, utan en sådan anordning anses vara

att föredraga, varigenom legalt företräde tillerkännes endera av de två utvägar,

som i förevarande fall stå till buds, torde den i gällande rätt liksom

i de tidigare förslagen tillämpade principen, att undantag av mark skall i

främsta rummet ifrågakomma, vara att föredraga framför den härutinnan motsatta

ståndpunkt, som intagits i förslaget. I detta avseende må särskilt beaktas

den fara för ökade tvister grannar emellan, som systemet med bildande

av servitut otvivelaktigt innebär. Under nu angiven förutsättning torde därför

i uttrycket »ej lämpligen kan tillgodoses på sätt i 8 § sägs» ordet »lämpligen»

böra utbytas mot »lämpligare», i sammanhang varmed 8 § skulle

underkastas en häremot svarande omredigering.

Det är uppenbarligen förslagets mening, att i det i 2 § andra stycket avsedda

fall avräkning å vederbörande ägolotter skall ske, motsvarande vad av

den undantagna marken å dem var för sig belöper. Detta synes till förekommande

av missförstånd böra utsägas i lagtexten, så mycket hellre som så

skett i 3 § beträffande där omförmälda likartade fall.

Stadgandena i dessa två paragrafer skulle vinna i tydlighet, om 1 §:s tredje

stycke och senare punkten i 2 §:s första stycke, vilka båda innehålla bestäm
-

s. 367 Kontrollera mot PDF

367

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

melser om undantag av samfällt vattenområde, avskildes och sammanfördes

till en ny 3 §. Härigenom skulle gent emot de allmänna stadgandena i 1 och

2 §§ skarpare framstå de avvikelser nämnda bestämmelser innebära, nämligen

å ena sidan att samfällt strömfall med utmål skall undantagas för gemensam

räkning, så snart det kan ske utan förfång, och å andra sidan att avsättande

av annat samfällt vattentäckt område kan ske, utan att sådant betingas

av något särskilt gemensamt behov.

3 §.

Lagrådet:

För att bättre åskådliggöra vad i denna paragraf avses med orden »särskild

lägenhet» synas, i likhet med vad som skett i de häremot svarande 68

och 82 §§ i gällande skiftesstadga, här lämpligen böra uppräknas vissa sådana

lägenheter, exempelvis strömfall, fiske, torvmosse och stenbrott med

tillägg av orden »eller annan sådan särskild lägenhet». Det i förslaget jämsides

med lägenhet använda ordet »anläggning» lärer, sammanställt med avfattningen

av sista punkten, avse att utmärka, att lägenheten skall vara av

ägaren tagen i bruk, något som däremot ej skulle erfordras i fråga om strömfall.

Denna mening skulle vinna ett tydligare uttryck, därest i paragrafen

stadgades, att annan lägenhet än strömfall må såsom särskilt undantag behållas

endast om ägaren vidtagit åtgärd för lägenhetens tillgodogörande.

4 §.

Lagrådet:

I denna paragraf kan man särskilja tre olika vägar för bildande av gemensamhetsskog

i samband med skifte, nämligen genom förrättningsmännens ex

officio meddelade föreskrift (1 mom.), genom beslut av en viss majoritet bland

delägarna (2 mom. första stycket) och genom förening mellan vissa delägare

beträffande deras lotter tillkommande skogsmark (1 mom. tredje stycket och

2 mom. andra stycket). Då, såsom framgår av paragrafens avfattning, 1 mom.

endast avser samfälld skogsmark jämte sådan oskiftad skogsmark, som efter

lagens trädande i kraft blivit sämjedelad, 2 mom. åter annan skogsmark, är stadgandets

innebörd tydligen den, att förrättningsmännens avgörande icke kan

gälla annan än samfälld eller efter nämnda tidpunkt sämjedelad skogsmark, delägarnas

majoritetsbeslut allenast mark, som förut blivit delad antingen genom

laga förrättning eller genom äldre sämjedelning, förening mellan delägare åter

vilken skogsmark som helst, oavsett om den är samfälld eller förut delad.

Beträffande gemensamhetsskog, bildad genom delägarnas majoritetsbeslut,

göres i förslaget det förbehåll, att delägare, som icke instämt i beslutet, är

berättigad att erhålla sin andel i skogsmarken utbruten och sålunda bliva

oberörd av beslutet, under förutsättning dels att denna andel prövas kunna

utläggas i lämplig anordning och dels att utbrytandet finnes kunna ske utan

övriga delägares förfång. Det första av dessa villkor torde, då, såsom här är

s. 368 Kontrollera mot PDF

368

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 38.

förhållandet, andelen redan blivit vid tidigare delning för sig utlagd, i flertalet

fall befinnas vara uppfyllt. Särskilt lärer hinder i detta hänseende för

utbrytning av de större ägolotternas andelar icke komma att möta. Med hänsyn

bland annat till den användning av gemensamhetsskogens blivande avkastning

för delägarnas allmänna behov, som på grund av därom gällande

bestämmelser kan antagas bliva den vanliga, lärer ock just bland de större

jordägarna kunna förväntas en strävan att få sin skogsmark utbruten. Den

senare förutsättningen för rätten till dylik utbrytning — att den kan ske utan

övriga delägares förfång — synes till sin innebörd mindre klar. Med övriga

delägare torde här avses de, vilkas andelar skola ingå i gemensamhetsskogen;

men finnes den särskilda andelen kunna utläggas i lämplig anordning, lärer

väl detta regelmässigt vara fallet även med gemensamhetsskogen, vilken är

att behandla såsom en ägolott. Måhända skulle förfång för övriga delägare

kunna sägas föreligga, om genom utbrytning av vissa andelar anslutningen

till gemensamhetsskogen bleve mindre än majoriteten förväntat och skogen

därigenom tilläventyrs av allt för ringa omfattning i förhållande till blivande

förvaltningskostnad. En dylik tolkning av denna förutsättning synes emellertid

icke kunna godtagas såsom i själva verket ledande till upphävande av rätten

till utbrytning. Det bör ock beaktas, att lagrådet, vars yttrande den 4 oktober

1922 lagts till grund för förslaget i denna del, ej upptagit något annat villkor

för skogsskiftes utbrytande än att detta kan göras formligt, välbeläget och för

skötseln av skogen förmånligt.

Resultatet av ett majoritetsbeslut om bildande av gemensamhetsskog synes

således i regel ej bliva annat än att de, som däri instämt, med sina andelar

komma att ingå i den avsatta skogen. Samma mål uppnås dock enklare

genom den av förslaget anvisade utvägen, att de delägare, som så önska, för

sin del träffa förening om avsättande av sina andelar till gemensamhetsskog.

Denna utväg är, som redan påpekats, ej heller såsom den förra begränsad

till förut delad skogsmark, utan kan användas även då marken är samfälld,

för vilket fall förevarande paragraf i praxis torde få sin egentliga tillämpning.

Starka skäl synas därför tala för att ur förslaget helt och hållet utesluta

stadgandet om rätt att genom majoritetsbeslut bilda gemensamhetsskog.

Skulle emellertid paragrafen anses böra bibehållas vid sitt innehåll enligt

förslaget, hemställes om sådan omredigering därav, att de tre sätt för bildande

av gemensamhetsskog, som däri anvisas, tydligare särskiljas med angivande

av de för ett vart gällande förutsättningarna, särskilt att majoritetsbeslut kan

ifrågakomma endast beträffande förut delad skogsmark eller med andra ord

endast i fråga om sådan mark, som i förevarande hänseende ej kan göras

till föremål för förrättningsmännens avgörande.

Oavsett huruvida innehållet i paragrafen begränsas på sätt lagrådet ovan

hemställt eller icke, torde första punkten i 1 mom., i den mån den lämnar

en för de olika fallen gemensam föreskrift, efter viss omredigering lämpligen

böra utbrytas såsom ett särskilt stycke och först därefter under skilda moment

s. 369 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

369

behandlas de olika sätten för bildande av gemensamhetsskog. Innehållet i

nuvarande 3 mom. torde i så fall lämpligen böra inarbetas i det nu föreslagna

begynnelsestycket.

I övrigt synes vid denna paragraf vara att anmärka följande. Enligt 1 mom.

andra stycket skola förrättningsmännen, om så ske kan, redan i det utlåtande,

de jämlikt 4 kap. 2 § hava att avgiva angående tillstånd till skiftet, jämväl

yttra sig rörande bildande av gemensamhetsskog, där sådan kan ifrågakomma.

Denna hänvisning bör, därest i enlighet med lagrådets hemställan berörda

utlåtande kommer att omtalas först i 3 § av 4 kap., i stället avse sistnämnda

lagrum. Enligt 4 kap. 4 § skall dylikt utlåtande i fråga om gemensamhetsskog

ovillkorligen underställas ägodelningsrättens prövning, då det innefattar bestämmelse

om avsättande av mark till sådan skog, men i annat fall underställning

äga rum endast på delägares yrkande eller då förrättningsmännen

av särskilda skäl finna det erforderligt. I förevarande paragraf åter stadgas,

att där frågan om bildande av gemensamhetsskog måste anstå för att avgöras

genom särskilt utlåtande först i sammanhang med skiftesläggningen, underställning

till ägodelningsrätten i varje fall skall ske. Då anledning torde

saknas att i detta hänseende avvika från den i 4 kap. 4 § stadgade regeln,

hemställes om vidtagande av erforderlig ändring i förevarande paragraf till

vinnande av överensstämmelse härutinnan.

5 §.

Lagrådet:

Det lärer ej i varje fall bliva erforderligt att låta den mark, som avsättes

till gemensamhetsskog, vid skiftet undergå gradering. Sådan kräves exempelvis

icke, då till gemensamhetsskog avsättes ett samfällt område i dess helhet

utan utbrytning av någon delägares andel däri och utan utläggande därav av

husbehovsskog åt någon ägolott. Delägarna hava i sådant fall avstått mark

till gemensamhetsskogen i samma proportion, vari de efter den vid skiftet

tillämpade delningsgrunden för samfälld mark fått ägor sig tilldelade, och envar

delägares andel i gemensamhetsskogen följer således omedelbart av delningsgrunden.

Då det icke lärer vara avsett, att mark, ämnad till gemensamhetsskog,

skall graderas enbart för utrönande av det uppskattningsinnehåll, som

å envar delägare därav belöper, synas orden »efter gradering» i paragrafens

första stycke böra utgå.

Såsom i promemorian påpekas, erfordras ej under alla förhållanden, att å

gemensamhetsskogen område avsättes för utövande av sådan avverkningsrätt

eller annan nyttjanderätt, som tidigare blivit å den till gemensamhetsskog

avsedda marken upplåten från någon eller några av de däri delaktiga ägolotterna.

Därför har ock i paragrafens andra stycke såsom förutsättning för

dylik avsättning tillagts: »där sådant för behörigt tillgodoseende av vederbörandes

rätt prövas nödigt». Emellertid skulle man av dessa ordalag må
Bihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 Sami. 31 höft. (Nr 38.) 24

s. 370 Kontrollera mot PDF

370

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

\

hända kunna få den uppfattningen, att det tillkommer förrättningsmännen att

i detta sammanhang träffa avgörande, på vad sätt och i vilken omfattning en

rättighet av omförmälda slag för framtiden skulle få utövas, d. v. s. ett avgörande

av civilrättslig innebörd, som skulle bliva bindande, därest det ej i

anvisad ordning bragtes under skiftesdomstolens prövning. Detta är tydligen

icke förslagets avsikt, utan bestämmelsens innebörd synes allenast vara den,

att där det är uppenbart, att för den upplåtna rättens tillgodonjutande den

till gemensamhetsskog avsatta marken måste för framtiden eller till någon

tid anlitas, förrättningsmännen hava att bestämma och utmärka ett område å

skogen, inom vilket rätten må utövas. Frågan om detta områdes belägenhet

och utsträckning lärer, i motsats till ovan antydda spörsmål om själva rättighetens

innebörd och omfattning, vara av natur att tillhöra skiftesmyndigheternas

avgörande. Faran för missförstånd härutinnan synes kunna förringas

genom att ovan citerade uttryck i paragrafen utbytes mot orden »där sådant

finnes nödigt».

Enligt motsvarande stadgande i 1911 års förslag skulle, sedan dylik främmande

rättighet å gemensamhetsskog upphört, verkställas uppskattning av

skogen för bestämmande av ståndskogsersättning, d. v. s. en ståndskogslikvid

i eljest föreskriven ordning äga rum. I enlighet med en av lantmäteristyrelsen

gjord hemställan har i de senare förslagen åt stadgandet givits den ändrade

lydelse, sista punkten i förevarande paragraf utvisar. Därmed torde ock detsamma

hava erhållit en annan innebörd än den ovan angivna. Med den vidräkning,

som där omförmäles, avses tydligen icke en ståndskogslikvid, verkställd

av förrättningsmän i skiftesordning, utan en på föranstaltande av delägarna

själva och i den ordning de anse tjänligast företagen utjämning av

det ekonomiska mellanvarande, vilket uppstått genom den olikhet dem emellan

med avseende å tillgodogörandet av gemensamhetsskogens avkastning, som

till följd av upplåtelsen dittills ägt rum. Kan enighet vid sådan uppgörelse

ej vinnas, äro således delägarna hänvisade att för frågans avgörande vända

sig till allmän domstol.

Då nu detta får anses vara stadgandets innebörd, berör detsamma i själva

verket icke en skiftesfråga och kunde följdriktigt anses böra utgå ur förslaget.

Men av praktiska skäl torde det dock vara lämpligt att bibehålla detsamma

med någon omredigering till tydligare utmärkande av att det är delägarna

själva, som äga låta verkställa den erforderliga vidräkningen. I saknad av

varje stadgande kunde måhända den missuppfattningen göra sig gällande, att

den i samband med skiftet verkställda ståndskogslikviden borde på ett eller

annat sätt omfatta även denna framtida uppgörelse eller ock att ny laga ståndskogslikvid

måste äga rum för att alla vederbörande skulle komma till sin rätt.

En annan sak är, att den här åsyftade särskilda vidräkningen i många fall

torde kunna undgås genom att, på sätt även eljest medgives, med hela

ståndskogslikviden får anstå till dess skiftet blivit fastställt.

s. 371 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Proposition Nr 38. 371

6 §.

Lagrådet:

Som förutsättning för att vid skifte av vattentäckt område fisket må kunna

undantagas såsom för delägarna gemensamt stadgas i denna paragraf, att

området förut är samfällt. Det kan med skäl ifrågasättas, om ej härigenom

rätten att bibehålla fisket oskiftat blivit för snävt begränsad. Då enligt gällande

rättspraxis vattenområde anses hava, där annat ej utsagts eller eljest

framgår av skifteshandlingarna, ingått i skifte tillsammans med stranden, men

fisket däremot under enahanda förutsättning anses vara fortfarande samfällt,

bleve med paragrafens nuvarande lydelse dess tillämpning i många fall utesluten,

ehuru delägarna själva måhända betraktat såväl vattenområdet som

fisket såsom samfällt. Det hemställes fördenskull, att orden »som är för delägarna

samfällt» måtte utgå.

Däremot torde enligt förslagets mening — som emellertid i denna del bör

genom någon omredigering bringas till klarare uttryck — stadgandet kunna

vinna tillämpning endast där fisket förut är för delägarna samfällt. Någon

ändring härutinnan lärer ej heller böra vidtagas. Väl synes utväg böra förefinnas

att vid skiftes företagande undgå ny delning av redan förut delat fiske,

men detta syfte torde kunna nås på annat sätt såsom genom tillämpning av

5 eller 7 § i 1 kap. eller av 2 eller 7 § i detta kapitel (se uttalande i motiven

till 1918 års förslag s. 273).

8 §.

Lagrådet:

I de tidigare förslagen stadgas såsom ett villkor för bildande av servitut

vid skifte, att servitutet ej är till avsevärt men för den fastighet, som därav

besväras. Någon motsvarande bestämmelse återfinnes däremot icke i förevarande

paragraf. Det torde dock ej få anses vara det remitterade förslagets

mening att lämna den tjänande fastighetens intresse obeaktat. Sådant skulle

ej heller gärna låta sig förena med förslagets allmänna princip, att genom

laga skifte förfång ej får tillskyndas någon delägare. Även om man — mot

vad lagrådet förut hemställt — bibehåller den i detta förslag upptagna regeln,

varigenom vid skifte servitut skulle erhålla en vidgad användning och däråt

givas företräde framför undantag av mark, synes fördenskull det villkoret ej

kunna eftergivas, att den fastighet, som skulle bliva besvärad med servitutet,

ej därigenom komme att lida värdeminskning. Ett uttalande härom synes ep

böra saknas i lagtexten. Lämpligen kunde detta ske genom att såsom ytterligare

förutsättning för bildande av servitut stadgades, att servitutet ej länder

till förfång för den fastighet, varå det lägges.

I olikhet mot de tidigare förslagen upptages här bland de servitut, som

kunna vid laga skifte bildas, även sådant angående avloppsdike. Detta lärer

hava skett för att vinna full motsvarighet till bestämmelserna i 1 § om undantag

av utmål till bland annat avloppsdiken. Emellertid synes behovet av av
-

s. 372 Kontrollera mot PDF

372

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

loppsdiken ej lämpligen höra tillgodoses genom bildande av servitut, vilket

säkerligen skulle medföra svårigheter och tvister särskilt i fråga om deras

underhåll. Att icke alla de behov, som omförmälas i 1 §, kunna tillgodoses

på sätt i 8 § sägs, synes ej heller innebära någon motsägelse eller erfordra

särskilt påpekande i lagtexten.

9 §.

Lagrådet:

Det synes med skäl kunna ifrågasättas, om det är lämpligt, att frågan om

framtida underhållet av en i samband med skifte tillkommen väg upptages

till behandling vid skiftet. Det är ingalunda säkert, att den beräkning och

fördelning av underhållskostnaden, som därvid kan göras, framdeles visar sig

vara den rätta, och någon form för erhållande av ändring däri kan svårligen

här anvisas. Lantmäteristyrelsen har ock i sitt senaste utlåtande avstyrkt förslaget

i denna punkt.

• Även ur en annan synpunkt lämnar förslaget i denna del anledning till erinran.

Att kostnaden för vägarbetets utförande i regel skall fördelas mellan

delägarna, efter ty de njutit ägolott vid skiftet, må väl vara med rättvisa och

billighet överensstämmande. Men vid fördelning av det framtida underhållet

synes ett rättvisare resultat i allmänhet ernås genom den i enskilda väglagen

uppställda regeln att underhållet bekostas av den eller de delägare, som använda

vägen.

Enligt lagrådets åsikt bör frågan om vägunderhållet fortfarande såsom hittills

i mån av behov ordnas med tillämpning av nyssnämnda lag, och hemställer

lagrådet förty, att vad i denna paragraf stadgas om vägunderhåll måtte

ur förslaget utgå. Bifalles denna hemställan, bör tydligen förslaget till ändring

i 34 § av enskilda väglagen förfalla.

Tillämpning av bestämmelsen om åliggande för förrättningsmännen att upprätta

plan och kostnadsförslag är enligt stadgandet i andra stycket utesluten,

.så snart det ifrågasättes, att andra än skiftesdelägarna skola deltaga i vägens

^byggande. För sådant fall måste av lätt insedda skäl i stället för skifteslagstiftningen

lagen om enskilda vägar på landet härutinnan lända till efterrättelse.

Emellertid synes detta förhållande kunna medföra en av omständigheterna

icke betingad olikhet i fördelningen skiftesdelägarna emellan av kostnaderna

för vägens anläggning mot vad eljest skulle blivit fallet. Enligt nyssnämnda

lag skall nämligen skyldigheten att bygga väg fördelas efter den omfattning,

vari de särskilda fastigheterna beräknas komma att begagna sig av

vägen, och den nytta fastighet genom vägen beredes. Möjlighet saknas därvid

att åt den skiftesdelägare, för vilkens räkning vägen närmast är avsedd, be
reda

den lättnad, som eljest genom fördelning av kostnaden å samtliga skiftesdelägare

skolat tillkomma honom. Detta syfte synes dock kunna vinnas

genom ett stadgande av innehåll att i den kostnad, som vid förrättning enligt

lagen om enskilda vägar på landet kan komma att åläggas en delägare i

s. 373 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 38.

373

skifteslaget för byggande av sådan väg, varom här är fråga, samtliga

skiftesdelägarna skola taga del efter ty i första stycket av denna paragraf

sägs. En föreskrift av detta innehåll synes lämpligen kunna införas i paragrafens

andra stycke.

I samband härmed torde någon omredigering lämpligen böra ske även av

första stycket till förebyggande av den möjliga missuppfattningen, att den där

i sista punkten meddelade regeln för deltagande i vägbyggnadskostnaden skulle

gälla allenast i fall, då förrättningsmännen upprättat kostnadsförslag och fördelat

kostnaden. i

It kap.

1 §•

Lagrådet:

I sin den 30 januari 1925 avgivna framställning i fråga om beräknande

vid skiftesförrättningar av ersättning mellan delägare för odling, hävd och

minskad avkastning m. m. har lantmäteristyrelsen föreslagit en i viss mån

ändrad lydelse av förevarande paragraf. Ändringen består däri, att orden »att

dess odlande kan ifrågakomma» utbytts mot »att dess odlande anses kunna

ske med fördel och ifrågakomma inom överskådlig tid». Syftet med styrelsens

förslag i denna del är att giva ett tydligare uttryck åt den helt visst även. i

det remitterade förslaget omfattade meningen, att till odlingsmark bör hänföras

allenast sådan jord, vars uppodling kan anses ekonomiskt fördelaktig

och kan förväntas komma till stånd inom en icke alltför avlägsen framtid.

Emot ett dylikt förtydligande synes intet vara att erinra. Emellertid torde

jämväl andra omständigheter än markens egen beskaffenhet, läge och omfång,

såsom exempelvis skifteslagets belägenhet, kommunikationsförhållandena, befolkningens

allmänna ekonomiska ställning, hava betydelse för frågan, om

odlingen må. anses kunna ske med fördel och ifrågakomma inom en överskådlig

framtid. En antydan härom genom ett tillägg till styrelsens förslag

synes lämplig.

2 §.

Lagrådet:

I sin ovanberörda framställning har lantmäteristyrelsen även beträffande

förevarande paragraf hemställt om i viss mån annan lydelse än den, som

innehålles i det remitterade förslaget. Bortsett från en viss olikhet i tredje

stycket, avser styrelsens ändringsförslag endast paragrafens andra stycke.

Under det att det remitterade förslaget i tredje punkten av detta stycke innehåller,

att, där ej annorlunda stadgas, vid gradtals åsättande hänsyn må tagas

allenast till ägornas naturliga beskaffenhet ur brukningssynpunkt, heter det i

styrelsens förslag, att hänsyn icke må tagas till tillfälliga omständigheter utan

allenast till ägornas förhandenvarande naturliga beskaffenhet ur brukningssynpunkt

och den behållna avkastning, som på grund härav med ändamåls
-

s. 374 Kontrollera mot PDF

374

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 38.

enlig skötsel och, vad odlingsmarken angår, efter dess uppodling vanligen

kan erhållas. Utom såvitt angår den speciella föreskriften i fråga om gradering

av odlingsmark torde styrelsens förslag i nyssnämnda punkt få anses

innebära blott en törhända icke obehövlig närmare förklaring av innebörden

i det remitterade förslaget. Vidkommande däremot bestämmelsen att vid gradering

av odlingsmark hänsyn skall tagas till dess avkastning, sedan den

blivit odlad, utmärka visserligen det remitterade förslagets ordalag icke något

däremot stridande, men att döma av vad som anföres under 14 kap. 6 § i

promemorian synes meningen hava varit, att vid gradering av odlingsmark

hänsyn skall tagas till kostnaden för dess uppodling, något som däremot

uppenbarligen icke skall ske, därest styrelsens ifrågavarande förslag godkännes.

Lagrådet delar den av lantmäteristyrelsen uttalade uppfattningen rörande de

grunder, som vid odlingsmarkens gradering böra tillämpas, och anser lika

med styrelsen, att olikhet i avseende å odlingskostnaderna bör regleras genom

odlingslikvid. På grund av det sålunda anförda finner lagrådet sig böra hemställa

om godkännande i huvudsak av styrelsens förslag till lydelse av tredje

punkten i förevarande stycke. Endast i två hänseenden vill lagrådet föreslå

en viss jämkning i de av styrelsen använda ordalagen. Uttrycket »brukningssynpunkt»,

vilket uttryck styrelsen upptagit från det remitterade förslaget, torde

hava valts för att därigenom skulle tydligare än genom det i 1918 och 1920

års förslag å motsvarande ställe använda uttrycket »jordbrukssynpunkt»

framgå, att vid gradering av skogsmark graderingen skall ske ur skogsbrukssynpunkt.

Emellertid torde något tvivel icke kunna råda därom, att jordbruk

i vidsträckt bemärkelse inbegriper bland annat skogsbruk. I denna bemärkelse

användes ordet jordbruk tydligen i 3 §. För vinnande av önskvärd

överensstämmelse mellan ifrågavarande paragrafer hemställer därför lagrådet

om återinförande av det tidigare använda uttrycket. Den andra anmärkningen

hänför sig till de av styrelsen föreslagna slutorden i förevarande punkt »vanligen

kan erhållas». Den åsyftade meningen synes komma till bättre uttryck,

om dessa ord utbyttes mot »under vanliga förhållanden kan påräknas».

Enligt styrelsens förslag skulle fjärde och femte punkterna i förevarande

andra stycke erhålla följande ändrade lydelse: »Där graderingen verkställes

särskilt för inrösnings- och särskilt för avrösningsjorden, bör, där så prövas

erforderligt, bestämmmas ett jämförelsetal, angivande inbördes förhållandet

emellan uppskattad enhet av inrösnings- och avrösningsjorden. Tillika bör

uppskattad enhet av jorden eller, där inrösnings- och avrösningsjorden graderats

var för sig, sådan enhet såväl av inrösnings- som avrösningsjorden

åsättas värde i penningar, beräknat enligt den vid gradtalets bestämmande

tillämpade grund.»

Styrelsens förslag i denna del innebär, i motsats mot det remitterade förslaget,

att valfrihet skall finnas mellan serie- och separatgradering. Skälen

för den ståndpunkt, styrelsen i denna fråga sålunda intagit, finnas närmare

utvecklade i en vid styrelsens framställning såsom bilaga A fogad, av till
-

s. 375 Kontrollera mot PDF

375

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

kallade sakkunniga den 25 november 1924 avgiven redogörelse för av dem

på uppdrag av styrelsen verkställd undersökning beträffande de ämnen, som

i framställningen avses. Då de av de sakkunniga anförda skälen synas övertygande,

torde intet vara att erinra mot styrelsens förslag härutinnan. Denna

nya grundsatss att båda graderingsmetoderna skola vara tillåtna vilken

grundsats lärer innebära, att i det särskilda fallet den metod skall komma

till användning, som därvid befinnes lämpligast — synes emellertid höra erhålla

ett mera direkt uttryck i själva lagtexten än som skett i styrelsens

förslag. Detta kunde lämpligen ske genom inskjutande framför fjärde punkten

i styrelsens förslag av en ny punkt av innehåll, att gradering skall verkställas

för alla ägor i ett sammanhang eller särskilt för inrösnings- och särskilt

för avrösningsjorden, allt eftersom i varje fall befinnes lämpligast.

Då styrelsens förslag i övrigt beträffande fjärde och femte punkterna i

andra stycket icke innebär någon saklig olikhet mot det remitterade förslaget,

men ur formell synpunkt synes vara att föredraga, hemställes om detsammas

godkännande även i denna del.

Beträffande tredje stycket i förevarande paragraf hänvisas till vad som anföres

under 3 §.

Då i fjärde stycket stadgas, att vattentäckt område skall graderas efter

den nytta, som kan dragas av grunden och vattnet, innebär detta tydligen,

att i vanliga fall hänsyn därvid även skall tagas till fisket. Men självfallet

lärer å andra sidan vara, att därest vid skiftet med tillämpning av 10 kap.

6 § inom visst vattenområde fisket undantagits såsom fortfarande gemensamt,

man vid graderingen av detta område har att bortse från värdet av själva

fisket.

3 §.

Lagrådet:

Då här säges, att äga har värde huvudsakligen därutinnan att den lämpar

sig för visst särskilt ändamål, som ej har samband med ägans tjänlighet för

jordbruk, torde härmed avses, att det värde, ägan i sådant hänseende har,

är högre än dess värde ur jordbrukssynpunkt. Endast under denna förutsättning

lärer anledning föreligga till sådan särskild värdeuppskattning, varom

i denna paragraf stadgas. Ägans värde i olika avseenden kan nämligen icke

samtidigt tillgodogöras, åtminstone ej till fullo. Här föreskrivna värdering bör

fördenskull avse endast övervärdet eller det belopp, varmed ägans värde,

exempelvis som tomtplats, må överskjuta dess jordbruksvärde, sådant detta vid

graderingen beräknats.

Det är tydligt, att även stadgandet i 2 § tredje stycket måste tolkas i överensstämmelse

med vad nu angivits. Endast om envar av skifteslagets ägor i

något av de i 3 § omförmälda avseenden har ett värde, som överstiger samma

ägas jordbruksvärde, skall således vid graderingen förstnämnda värde läggas

till grund. Hava endast vissa bland ägorna dylikt övervärde, under det beträffande

de övriga jordbruksvärdet är övervägande, blir tydligen 3 § tillämplig.

s. 376 Kontrollera mot PDF

376

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

Att, där graderingen sker efter befintligt särskilt värde, icke jordbruksvärdet

tillilccL skall tagas i betraktande, följer av vad ovan påpekats. Gradvärdet

måste nämligen alltid hänföra sig till ett visst tänkt användningssätt för ägan,

och endast till sådana egenskaper hos denna, som därvid kunna bliva av

något värde, bör därför hänsyn tagas vid graderingen. En värdesättning samtidigt

syftande å skilda, sins emellan oförenliga användningssätt skulle svårligen

kunna leda till ett rättvist resultat, vilken än användningen framdeles bleve.

En samtidig tillämpning av stadgandena i 2 § tredje stycket och 3 § synes

emellertid kunna ifrågakomma, i det att, även där graderingen ägt rum på

sätt i 2 § tredje stycket sägs, viss äga kan befinnas hava ett särskilt övervärde

gent emot de övriga i ett annat hänseende än det, som vid graderingen varit

bestämmande. Så kan t. ex. skifteslaget i dess helhet såsom grustäkt äga ett

värde överstigande jordbruksvärdet, men dessutom en viss ägofigur på grund

av sitt läge vara än mera värd som byggnadsplats.

Med hänsyn till vad nu erinrats synes en omredigering önskvärd såväl av

2 § tredje stycket som av 3 §.

4 §.

Lagrådet:

I framställningen den 30 januari 1925 har lantmäteristyrelsen föreslagit

sådan ändring av denna paragraf, att den underrättelse, varom här stadgas,

skulle lämnas delägarna genom lantmätaren i stället för, såsom paragrafen

nu innehåller, genom förrättningsmännen samt omfatta jämväl urskiljande av

inrösnings- och avrösningsjorden. Detta ändringsförslag synes vara värt beaktande.

Stadgandet torde lämpligen kunna erhålla den avfattningen, att

det åligger lantmätaren att under fortgången av de åtgärder, som om förmälas

i 1—3 §§, underrätta delägarna om innebörden av de vidtagna åtgärderna.

7 §.

Lagrådet:

I 1911 års förslag innehöll motsvarande stadgande (120 §) en föreskrift att,

sedan ägobeskrivning i angiven omfattning upprättats, lantmätaren skulle föredraga

densamma å sammanträde med delägarna. Då det visade sig, att denna

föreskrift å lantmätarhåll missuppfattades såsom innebärande ett påbud om

fullständig uppläsning av ägobeskrivningen — något som dock tydligen icke

var avsett — gavs åt stadgandet dess nuvarande lydelse. Det synes emellertid

kunna ifrågasättas, om ej stadgandet genom den nya avfattningen erhållit

en efter ordalagen mera begränsad innebörd än uppenbarligen åsyftats. Avsikten

med stadgandet torde komma till bättre uttryck, om lantmätarens skyldighet

i förevarande avseende bestämmes ungefär sålunda, att det skall åligga

honom att å sammanträde med delägarna anmäla beskrivningen och hålla

densamma för dem tillgänglig samt rörande innehållet i beskrivningen lämna

de upplysningar, som av delägare påkallas.

s. 377 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

377

8 §.

Lagrådet:

I framställningen den 30 januari 1925 har lantmäteristyrelsen anmärkt såsom

en oegentlighet, att urskiljande av inrösnings- och avrösningsjorden här

utelämnats, samt föreslagit ett tillägg, varigenom styrelsens befogenhet att

meddela närmare föreskrifter skulle komma att omfatta jämväl berörda åtgärd.

Ehuru det synes tvivelaktigt, om ett sådant tillägg skulle bliva av någon

egentlig praktisk betydelse, vill lagrådet emellertid icke motsätta sig styrelsens

ifrågavarande förslag.

12 kap.

1 §•

''Lagrådet:

I de tidigare förslagen innehöll bestämmelsen i tredje stycket en föreskrift,

att förutom servitut jämväl nyttjanderätt, varom upplysning vunnits, skulle

angivas i hävdeförteckningen. Efter lagrådets granskning av jordstyckningskommissionens

förslag blev i det sedermera inom justitiedepartementet utarbetade

preliminära utkastet nämnda föreskrift begränsad att avse allenast

servitut. I denna lydelse har bestämmelsen bibehållits i det remitterade förslaget.

Enligt uttalande i omförmälda promemoria skall emellertid uteslutandet

av föreskriften om nyttjanderätts angivande i hävdeförteckningen icke så förstås,

att ej anteckning bör göras angående inom skifteslaget förefintliga, för

viss tid eller för livstid avsöndrade lägenheter. Med hänsyn särskilt till stadgandena

i 13 kap. 10 § och 14 kap. 12 § vill lagrådet ifrågasätta, om ej åt

den sålunda åsyftade innebörden av stadgandet bör genom ett tillägg givas

direkt uttryck i lagtexten.

13 kap.

2 §.

Regeringsrådet Palmgren samt justitieråden Christiansson och Högstedt:

Stadgandet i paragrafens andra stycke första punkten torde få anses innebära,

att ägolott, till vilken lägges område, som icke ensamt eller tillsammans

med andra lotten tillagda ägor jämnt svarar mot dess rätta ägobelopp, härigenom

varken får ökas eller minskas med mera än två procent. Den sålunda

beträffande nämnda ägolott givna regeln synes böra godkännas. Det kunde

visserligen ifrågasättas att låta begränsningen gälla allenast minskning i ägobeloppet,

men med hänsyn till den i vissa fall säkerligen betungande skyldighet

att utgiva penningersättning, som vid en ökning utöver två procent

kunde komma att åvila en lott utan att vara föranledd av något dess egna

s. 378 Kontrollera mot PDF

378

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

intresse, lärer begränsningen böra avse även ökning. Å andra sidan torde

däremot tillämplighetsområdet för den här givna regeln böra vara i viss mån

vidare än lagtexten direkt angiver. I stadgandet talas ej om den inverkan å

övriga lotters ägotilldelning, som av det omförmälda förfarandet må bliva en

följd. Även beträffande dessa lotter synes emellertid ovanberörda regel böra

gälla och genom stadgandets omarbetning komma till uttryck.

Justitierådet Svedelius:

Sedan i första stycket lämnats grundregeln vid skiftesläggning eller att till

varje ägolott genom skiftet skall läggas det ägobelopp, som tillkommer densamma,

medgives i andra stycket visst undantag från denna regel. Under där

angivna förutsättningar är en avvikelse intill högst två procent av det lotten

tillkommande ägobelopp tillåten, och det fall man enligt den föreslagna lagtexten

härvid haft för ögonen är, att sådan avvikelse uppstår därigenom, att

det för lämplig skiftesläggning finnes av synnerlig vikt, att till ägolotten i

fråga lägges ett sådant på särskilt sätt avgränsat område, som i stadgandet

angives. De här använda ordalagen lämna i och för sig ingen avgörande

vägledning för bedömande av frågan, om begränsningen i den medgivna avvikelsen

är avsedd att gälla såväl uppåt som nedåt. En jämförelse med tredje

stycket synes emellertid giva vid handen, att endast sådan avvikelse här åsyftas,

som innebär, att ägolotten lider minskning i det densamma tillkommande

ägovälde, och denna tolkning vinner stöd även av vissa uttalanden under

förarbetena. Den ståndpunkt, förslaget sålunda i detta avseende får anses

intaga, synes ock i huvudsak riktig. Mot det förhållande att en ägolott genom

skiftesläggningen tillökas i ägovälde, även om ökningen skulle i någon mån

överstiga två procent, synes i allmänhet icke något vara att erinra, därest

genom en sådan anordning ingen annan ägolott får vidkännas minskning

överstigande nämnda mått. Det senare är väl möjligt exempelvis i ett sådant

fall, att visserligen det avgränsade område, som anses böra tilläggas en viss

ägolott — ensamt eller tillsammans med andra samma ägolott vid skiftet

tillagda ägor — med något mera än två procent överstiger vad ägolotten rätteligen

tillkommer, men den härigenom uppkomna bristen i delningsmassan icke

är större, än att den kan fördelas på två eller flera andra delägare, så att

ingen av dem lider minskning i ägovälde utöver två procent. Ett förtydligande

av andra stycket synes önskvärt, varigenom å ena sidan klarlägges, att endast

minskning i ägovälde utöver nyssnämnda gräns är ovillkorligen förbjuden,

samt å andra sidan stadgandets tillämplighet icke begränsas till det fall, att

minskningen uppstår genom att en viss ägolott anses böra tilldelas ett på

särskilt sätt avgränsat område, som är mindre än ägolotten rätteligen tillkommer.

Då emellertid det möjligen kunde befaras, att den skyldighet att utgiva

penningersättning, som skulle åvila ägolott, vars ägovälde genom skiftesläggningen

ökas, i något fall skulle bliva alltför betungande, i händelse sådan

s. 379 Kontrollera mot PDF

379

Kungl. May.ts Proposition Nr 38.

ökning finge under alla förhållanden även mot ägarens önskan utsträckas

utöver två procent, synes genom ett tillägg kunna föreskrivas, att ökning

över nämnda gräns ej får utan ägarens medgivande äga rum.

9 §•

Lagrådet:

Servitut, varom i 1 kap. 22 § sägs, kan utbrytas allenast på yrkande av

därtill behörig delägare. Denne har emellertid ingen ovillkorlig rätt att få sitt

yrkande om utbrytning bifallet; för bifall förutsättes, att i nämnda paragraf

angivna hinder häremot icke möta. Då nu i förevarande paragraf såsom en

förutsättning för det här givna stadgandets tillämplighet upptages, att hinder

möter för servitutets utbrytande, synes den tolkningen ligga närmast till hands,

att nämnda uttryck åsyftar samma hinder, vilka avses i 1 kap. 22 §, och

endast dessa. Meningen lärer emellertid vara, att hinder här skall äga en vidsträcktare

betydelse, så att därunder skall inbegripas jämväl frånvaron av den

första förutsättningen för utbrytning eller att yrkande härom från vederbörligt

håll framställts. Till undvikande av missförstånd synes önskvärt, att genom

någon jämkning av ordalagen den sålunda åsyftade meningen bringas till

klart uttryck.

12 §.

Justitierådet Svedelius hänvisade i fråga om sista stycket av förevarande

paragraf till sin ovan beträffande senare delen av 9 kap. 2 § andra stycket

gjorda hemställan.

14 §.

Lagrådet:

Första stycket av denna paragraf torde utan större olägenhet kunna uteslutas

såsom i själva verket endast innefattande en erinran till förrättningsmännen

att vid skiftesläggningen tillse, att vissa förut i lagen meddelade

föreskrifter därvid bliva iakttagna.

17 §.

Lagrådet:

Det torde ligga i sakens natur, att när i paragrafens tredje stycke talas

om hinder i näring, där avses annat näringsfång än det, som får betraktas

såsom det för delägare i ett skifteslag normala, eller jordbruk. Vidare lärer

för stadgandets tillämplighet förutsättas, att fråga är om delägarens egentliga

näring, den varav han har sitt huvudsakliga uppehälle, så att icke varje yrkesutövning,

som vid sidan av jordbruket kan bedrivas av en delägare eller måhända

av hans hustru, bör tillmätas väsentlig betydelse vid prövning av

utflyttningsfrågan. Slutligen måste det hinder i näringen, som en utflyttning

s. 380 Kontrollera mot PDF

380

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

befaras kunna medföra, för att hänsyn därtill må tagas vara av viss betydenhet

och ej blott rent tillfälligt eller hänförligt allenast till sådana olägenheter, som

mer eller mindre äro förenade med varje flyttning. För att tydligare utmärka

denna stadgandets innebörd synes detsamma böra erhålla en något ändrad

avfattning, förslagsvis sålunda att delägare ej må förpliktas utflytta, där utflyttningen

prövas lända honom till förfång eller medföra avsevärt hinder i

särskild näring, varav han har sin huvudsakliga utkomst.

Man torde ej behöva befara, att stadgandet härigenom skulle bliva alltför

kringskuret för att kunna fylla sitt syfte. Å ena sidan lärer man nämligen,

på sätt ock under förarbetena till förslaget framhållits, kunna utgå ifrån, att

utflyttning icke ifragasättes för sadana fastigheter, där det väsentliga värdet

ligger i den bebyggda tomten, vilket torde vara det vanliga, då ägaren ägnar

sig åt något särskilt näringsfång. Vinsten ur skiftessynpunkt av en utflyttning

vore i dylikt fall ringa och kunde i ingen mån uppväga den därmed förenade

kostnaden. Å andra sidan må beaktas, att ett skifte åsyftar att åstadkomma

gynnsammare brukningsförhållanden av bestående art och att man fördenskull

ej kan låta tillfälliga omständigheter, som endast hänföra sig till viss delägare

Personligen, i alltför hög grad bliva bestämmande vid skiftet till motverkande

av dess egentliga syfte. I samband härmed må erinras, att då här talas om

förfång för delägare, därmed såsom eljest i lagförslaget naturligtvis måste

avses endast minskning i värde för hans fastighet.

20 §.

Justitieråden Svedelius, Christiansson och Högstedt:

Det kan måhända anses självfallet, att delägarna, likasom de haft tillfälle

att såväl under ärendets föregående handläggning framställa sina önskemål

med avseende å skiftesläggningen som ock efter den provisionella skiftesplanens

upprättande göra de anmärkningar däremot, till vilka de funnit sig

befogade, skola efter överlantmätarens granskning av denna plan och innan

den definitiva skiftesplanen med därtill hörande delningsbeskrivning varder av

förrättningsmännen uppgjord, erhålla del av de erinringar, som överlantmätaren

må hava framställt, och således även få möjlighet sig beredd att

däröver avgiva de yttranden, vartill de finna anledning. Emellertid torde det

vara lämpligt, att delägarnas rätt härutinnan bliver genom uttrycklig föreskrift

tryggad. Det hemställes därför, att till förevarande paragraf måtte fogas ett

nytt stycke av innehåll, att delägarna skola å sammanträde erhålla del av

gjorda erinringar.

Regeringsrådet Palmgren:

I sitt utlåtande den 9 juni 1921 över jordstyckningskommissionens förslag

förklarade lantmäteristyrelsen sig anse, att av tre överlantmätare i avgivna

yttranden framställda tankar om en granskning av skiftet, sedan definitiv

s. 381 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

381

eller provisionel! plan förelåge, vore värda beaktande, såvitt anginge skifte

å primärt skifteslag. Av vem och med vilken verkan en sådan granskning

skulle verkställas, blev emellertid icke utfört. Då styrelsen den 28 april 1924

avgav utlåtande över det upprättade utkastet till jorddelningslag, i vilket berörda

uppslag icke vunnit beaktande, erinrade styrelsen om att den understött

tanken på en förberedande granskning av skiftesplanen och förmälde sig icke

hava anledning att ändra ståndpunkt i denna fråga. Tvärtom ville styrelsen

understryka vikten av att en granskning ägde rum, och styrelsen uttalade nu,

att skiftesplanen borde för sådant ändamål underställas ägodelnipgsrättens

prövning och godkännande. Följden av en sådan underställning bleve givetvis,

att överlantmätaren såsom ägodelningsrättens biträde komme att granska

skiftet i utförda delar och att granskningen före fastställelsen komme att avse

endast detaljerna av skiftestilldelningen samt efterföljande åtgärder. Styrelsen

föreslog nu därjämte, att underställning av skiftesplanen skulle ske även i

fråga om sekundärt skifteslag, dock endast om delägare därom framställde

yrkande. Vidare anförde styrelsen, vilken syntes fästa större vikt vid den

granskning, som överlantmätaren i egenskap av rättens biträde skulle verkställa,

än vid ägodelningsrättens prövning, att underställningen borde utmynna

i föreskrift antingen att skiftesplanen skulle ändras före utstakningen .eller

ock att den utan vidtagande av ändringar finge utstakas, samt att den föreslagna

anordningen skulle medföra en stor fördel, därigenom att de fel, som

kunde framgå av överlantmätarens granskning, lättare kunde rättas. Den omständigheten,

att skiftesplanen sålunda underställts ägodelningsrätten, skulle

emellertid icke utesluta klagorätt efter skiftets avslutande i fråga om skiftesplanen.

Att vad sålunda av lantmäteristyrelsen ifrågasatts icke blivit upptaget i det

remitterade förslaget, synes mig obetingat höra gillas. Det skulle, såvitt jag

kan finna, innebära en alltför betänklig rubbning i vedertagen och riktig

processordning, att en fråga, i vilken ägodelningsrätten på grund av underställning

redan avgivit yttrande, skulle få genom besvär ånyo dragas under

samma rätts prövning. Om man ville begagna det av styrelsen givna uppslaget,

torde sannolikt den rätta lösningen vara att söka i en anordning, varigenom

frågan om skiftesplanen gjordes till preliminärfråga, som genom underställning

och eventuellt i sammanhang därmed anförda besvär bragtes under vederbörande

domstols prövning och därmed finge sitt slutliga avgörande. Emellertid

lärer det icke vara av omständigheterna påkallat eller eljest lämpligt att, sedan

skiftesförrättningen fortskridit så långt som till uppgörande av skiftesplan,

avbryta förrättningen för att få frågan om denna plan för sig prövad och

avgjord.

I stället har i det remitterade förslaget upptagits en annan anordning, vilken

väl till sin syftning synes vara att återföra till lantmäteristyrelsens yttrande

men som eljest icke veterligen bragts å bane och vilken icke i sitt föreliggande

skick varit föremål för speciellt lantmäterisakkunnigas bedömande. Det föreslås

s. 382 Kontrollera mot PDF

382

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 38.

nämligen, att den provisionel^ skiftesplanen, sedan den utvisats för delägarna

och möjligen beslutade jämkningar företagits, skall av lantmätaren insändas

till överlantmätaren. Denne skall så fort ske kan granska skiftesplanen samt

därefter med återställande av handlingarna meddela lantmätaren de erinringar

mot planen, vartill den verkställda granskningen må hava föranlett. Någon

inskränkning till primära skifteslag har icke gjorts, utan förslaget avser undantagslöst

samtliga laga skiften. Om innebörden och verkan av överlantmätarens

granskning innehåller förslaget i övrigt icke någon bestämmelse. Däremot,

uttalas i. promemorian bland annat, att överlantmätaren icke skall företaga

någon undersökning inom skifteslaget utan allenast å tjänsterummet med tillgång

till handlingarna granska skiftesplanen och undersöka, huruvida densamma

beträffande antalet skiften, skiftenas läge och form, gemensamma

undantag m. m. överensstämmer med lagens stadganden och delägarnas intresse,

att förrättningsmännen icke äro skyldiga att ställa sig överlantmätarens

erinringar till efterrättelse, vadan det, där erinringarna lämnats utan avseende,

skall bliva ägodelningsdomaren resp. ägodelningsrätten, som vid prövning för

fastställelse eller av besvär får taga ställning till frågan, samt att det givetvis

kan tänkas inträffa, att fastställelsemyndigheten vid prövning för fastställelse

ej finner den omständigheten att framställda erinringar icke iakttagits föranleda,

att fastställelse må vägras å förrättning, mot vilken talan ej fullföljts.

För min del måste jag finna även detta förslag behäftat med alltför stora

brister för att böra komma i tillämpning. Det synes innefatta en inkompetensförklaring

för hela distriktslantmätarkåren, vartill, såvitt till min kännedom

kommit, anledning icke torde föreligga. I det stora flertalet fall skulle granskningen

säkerligen visa sig obehövlig samt således endast medföra omgång

och tidsutdräkt. I mera invecklade fall torde det visa sig synnerligen svårt

eller rent av omöjligt att utan undersökning på marken verkställa granskningen,

åtminstone såvitt det blir fråga om att anvisa förändringar i skiftesplanen.

Ej heller synes det överensstämmande med överlantmätarens tjänsteställning,

att de erinringar, som av honom framställdes, skulle kunna av förrättningsmännen

lämnas utan avseende. Lika litet synes det förenligt med

hans uppdrag såsom ägdodelningsrättens resp. ägodelningsdomarens biträde

vid behandling av besvärs- och fastställelsefrågor (21 kap. 13, 27 och 41 §§),

att han skulle på förhand taga ställning till och således binda sig vid en viss

ståndpunkt i en fråga, som genom besvär eller för fastställelse kan eller bör

komma under behandling vid ägodelningsrätten resp. av ägodelningsdomaren.

Granskningens verkställande skulle tilläventyrs också till den grad öka hans

arbetsbörda, att densamma icke kunde av honom fullgöras, och att överlämna

granskningen till hans biträden skulle knappast låta förena sig med det som

måste vara grundtanken i hela anordningen eller att just hos överlantmätaren

skulle vara till finnandes den större erfarenhet och sakkunskap, som i frågan

borde utnyttjas. Valdes ändock sistnämnda utväg, skulle möjligen i vissa

fall uppkomma behov av ökad personal å lantmäterikontoren. I allt fall

s. 383 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

383

synes mig, om anordningen anses böra tillämpas, densamma höra inskränkas

till mera omfattande förrättningar, exempelvis laga skiften å primära skifteslag.

Att varje klyvning, hur ringa den än vore, obligatoriskt skulle i förevarande

avseende på förhand granskas av överlantmätaren, förefaller orimligt.

Det borde beträffande smärre förrättningar vara tillräckligt, såsom lantmäteristyrelsen

även ansett, om granskningen ägde rum endast då sådant av någon

skiftesdelägare yrkades.

För den händelse det föreslagna stadgandet varder bibehållet, anser även

jag, i likhet med lagrådets övriga ledamöter, det vara lämpligt, att det

uttryckligen föreskrives, att delägarna skola å sammanträde erhålla del av

överlantmätarens erinringar.

14 kap.

1 §•

Justitieråden Svedelius, Christiansson och Högstedt:

Enligt 97 § i gällande skiftesstadga skola kvarboende delägarna med de

utflyttande deltaga i utflyttningskostnaden »efter vars och ens ägoandel och

med i övrigt fästat avseende å den nytta, de av utflyttningen vinna». I förslaget

angives såsom norm för utflyttningskostnadernas fördelning i första

hand det uppskattade ägobelopp, envar av delägarna vid skiftet bekommit,

och såsom alternativ härtill — att tillämpas där så prövas skäligt — den

nytta, varje delägare vinner av utflyttningen. Den föreslagna nya avfattningen

torde, frånsett den olikhet, som må kunna följa därav, att skiftesstadgan i

detta sammanhang endast talar om kvarboende delägare, icke innebära någon

ändring i sak av den i skiftesstadgan givna regeln. För ernående av det

resultat, vartill således förslaget i likhet med skiftesstadgan får anses syfta,

torde man för kostnadernas fördelning i främsta rummet hava att undersöka

utflyttningens inverkan å de olika ägolotterna. Skulle därvid icke för någon

av delägarna kunna påvisas större förmån av utflyttningen än för någon av

de övriga, skola kostnaderna fördelas efter ägobelopp. Skulle däremot —

vilket väl icke sällan torde inträffa — en eller flera delägare befinnas hava

större eller mindre förmån av utflyttningen än annan, skall för envar delägare

nyttan av utflyttningen särskilt uppskattas, en uppskattning, som emellertid

för somliga delägare torde resultera däri, att för dem inbördes nyttan beräknas

svara emot ägobeloppet.

Att ett sådant förfarande i förslaget åsyftas, skulle tydligare framgå, därest,

sedan i en första punkt stadgats, att utflyttningskostnaderna skola utgöras av

samtliga skiftesdelägarna i förhållande till den nytta, varje delägare vinner

av utflyttningen, i en andra punkt föreskreves, att, där ej särskilda förhållanden

annat föranleda, nyttan skall beräknas svara emot det uppskattade

ägobelopp envar vid skiftet bekommit.

s. 384 Kontrollera mot PDF

384

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

6 §.

Lagrådet:

Det remitterade förslaget innehåller i motsats till de tidigare icke några

detaljerade föreskrifter om beräknande av sådana ersättningar skiftesdelägare

emellan, som behandlas i denna paragraf, utan hänvisar i detta avseende till

närmare bestämmelser, vilka meddelas av Konungen. Den sålunda vidtagna

förändringen torde väsentligen hava föranletts av uttalanden, som vid granskningen

i lagrådet av 1920 års förslag gjorts därom att vidare sakkunnig utredning

rörande denna likvidfråga syntes erforderlig, innan ett definitivt avgörande

träffades om sättet för likvidernas anordnande. I anslutning till dessa

uttalanden uppdrog emellertid Kungl. Maj:t den 30 maj 1924 åt lantmäteristyrelsen

att med biträde av tillkallade sakkunniga verkställa utredning i

ämnet. Denna utredning föreligger nu, innefattad i lantmäteristyrelsens ovan

omförmälda framställning den 30 januari 1925. Härigenom synes frågan hava

bragts i ett i viss mån ändrat läge; det skäl att ej ingå i en närmare prövning

av sättet för likvidernas verkställande, som förut åberopats, kan ej längre

anses föreligga, i det man torde få utgå ifrån att någon ytterligare utredning

i frågan för närvarande icke står att vinna och att de resultat som nåtts äro

att anse som uttryck för den tekniska sakkunskapens nuvarande, på praktisk

erfarenhet grundade ståndpunkt. Vid sådant förhållande lärer det knappast

vidare finnas fog för att, såsom i remitterade förslaget skett, hänvisa bestämmelserna

om beräknandet av ifrågavarande ersättningar helt och hållet till

den administrativa lagstiftningens område, helst desamma i många fall kunna

vara av stor och ingripande betydelse för skiftesdelägarna. Lantmäteristyrelsen

har ock upprättat förslag till ny lydelse av förevarande paragraf, vilken lydelse

skiljer sig från det remitterade förslagets bland annat genom upptagande av

vissa direkta anvisningar rörande beräkningssättet och förfarandet vid likvidernas

verkställande.* 1

1 I styrelsens förslag lyder 6 § sålunda:

Har delägare vid laga skifte i inrösningsjorden tilldelats äga, som i fråga om odling och

hävd icke befinner sig i det skick, att den omedelbart kan giva en mot dess gradvärde svarande

behållen avkastning, vare han berättigad till ersättning för de kostnader, som måste

nedläggas för ägans försättande i skick, som svarar mot dess gradvärde. En var delägare skall

härvid påföras kostnaden för iståndsättande av ägor till den omfattning, att dessa tillika

med hans förutvarande innehav i fullständigt odlad jord fri från vanhävd motsvara hans andel

enligt delningsgrunden i inrösningsjorden.

Frångår delägare äga i odlad jord, som han innehaft utöver vad enligt delningsgrunden i

inrösningsjorden tillkommer honom, vare han berättigad till ersättning för ägans odlingsvärde,

och skall en var delägare bidraga till denna ersättning efter ty i första stycket sägs om ersättning

för odling.

Har delägare vid laga skifte tilldelats äga, vari finnes tillfälligt hävdevärde, till vilket jämlikt

bestämmelserna i 11 kap. 2 § hänsyn icke tagits vid graderingen, vare tillträdaren skyldig

att härför lämna avträdaren ersättning.

I fall, som i första stycket avses, skall ersättning utgå jämväl för minskad avkastning under

den tid, som åtgår, till dess jorden försatts i skick, som svarar mot dess gradvärde, och skall

sådan ersättning gäldas efter samma grund, som där sägs. Enahanda ersättning må kunna utgå

även i det fall, att ägovälde blir sammansatt av ägor, som med hänsyn till föregående användning

ej kunna omedelbart läggas i sedvanligt bruk. Dylik ersättning skall, där ej omständigheterna

annat föranleda, påföras delägarna efter delningsgrunden i inrösningsjorden.

Innehavare av äga i inrösningsjorden, varå verkställts odling, grundförbättring eller dylikt,

s. 385 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 38.

385

Den metod, som lagts till grund för lantmäteristyrelsens förslag, är den

s. k. norrbottensmetoden. Denna metod kan, i korthet uttryckt, sägas avse

att tillförsäkra delägare ersättning motsvarande kostnaden för att i fullt odlat

skick försätta all den odlingsmark han vid skiftet bekommer, detta i motsats

till den s. k. västerbottensmetoden, vars innebörd kan angivas vara att bereda

envar delägare ersättning för odling och hävd å mark, som vid skiftet

frångår honom. En tillämpning av den senare metoden lärer, av ordalagen

att döma, närmast vara avsedd i remitterade förslaget. Detta sistnämnda förhållande

har ock av lantmäteristyrelsen åberopats såsom ett skäl, varför

ändring i den föreslagna lagtexten kräves.

Det är uppenbart, att det för den icke tekniskt sakkunnige eller på området

praktiskt förfarne är förenat med betydande svårighet att fälla något

slutgiltigt omdöme, huruvida någon viss och i så fall vilken metod bör uppställas

såsom den rätta och således läggas till grund för alla likvider av förevarande

slag. Att ingendera av de nämnda metoderna kan fritagas från befogade

anmärkningar och att de båda vid en ensidig tillämpning jämväl kunna

leda till föga önskvärda resultat, lärer framgå av utredningen. Vad norrbottensmetoden

beträffar må i detta avseende hänvisas till den skiljaktiga mening,

som enligt vid lantmäteristyrelsens framställning fogat protokollsutdrag vid

ärendets slutbehandling uttalats inom styrelsen. Då likväl den s. k. västerbottensmetoden

befunnits såväl från teoretisk som från praktisk synpunkt än

mindre tillfredsställande samt den av lantmäteristyrelsen förordade anordningen

innebär åtskilliga jämkningar och undantag, avsedda att undvika olämpliga

konsekvenser vid tillämpning av den antagna huvudregeln, finner sig

lagrådet böra tillstyrka, att saken ordnas på sätt lantmäteristyrelsen hemställt

och att alltså ifrågavarande paragraf erhåller en lydelse i huvudsaklig överensstämmelse

med den av lantmäteristyrelsen föreslagna.

Det kan likvisst icke förbises, att de sålunda föreslagna bestämmelserna i

åtskilliga delar äro föga lättfattliga och säkerligen i många fall måste bereda

svårigheter och tvekan, då det gäller att bringa dem i tillämpning under olikartade

förhållanden. Då emellertid inom förevarande område lagbestämmelserna,

huru de än formuleras, på grund av ämnets beskaffenhet svårligen

skulle kunna erhålla en så enkel och för envar lättbegriplig avfattning, att

det för den enskilde delägaren läte sig göra att med ledning av desamma

åstadkomma egna beräkningar och utöva verksam kontroll över förrättningsmännens

åtgärder, utan tillämpningen av desamma måste så gott som helt

anförtros åt den sakkunniga lantmätaren, torde man kunna åtnöja sig med

att givna föreskrifter äro sådana, att de lämna denne tillräcklig ledning; och

som genom skiftet kommer annan till godo, vare berättigad till ersättning därför, i den mån

han ej erhåller sådan till följd av ovan i denna paragraf meddelade bestämmelser. Ersättning,

som här avses, skall av delägarna gäldas efter delningsgrunden i inrösningsjorden.

Närmare föreskrifter angående beräknande av ersättningar, som i denna paragraf avses, meddelas

av lantmäteristyrelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 31 höft. (Nr 68).

25

s. 386 Kontrollera mot PDF

386

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

det lärer kunna förväntas, att de nu föreslagna lagstadgandena i samband

med de tillämpningsföreskrifter, som lantmäteristyrelsen jämlikt paragrafens

sista stycke har att meddela och för vilkas utarbetande förberedelser redan

lära vidtagits, skola visa sig kunna fylla denna uppgift.

Vid nu angivna förhållande finner sig lagrådet beträffande de särskilda

bestämmelserna i lantmäteristyrelsens förslag allenast böra framställa följande

erinringar.

Då i paragrafens första stycke stadgas, att envar delägare skall påföras

kostnaden för iståndsättande av ägor till den omfattning, att dessa, tillika

med hans förutvarande innehav i fullständigt odlad jord fri från vanhävd,

motsvara hans andel enligt delningsgrunden i inrösningsjorden, lärer detta,

för det fall att innehavet är delningsgrund, innebära, att delägare skall påföras

kostnaden för iståndsättande av just den del av den icke fullständigt

odlade eller vanhävdade jorden, som av honom själv innehafts, och således

icke en viss andel av beräknade kostnaden för iståndsättande av all dylik

jord inom skifteslaget. Detta överensstämmer ock med vad lantmäteristyrelsen

uttryckligen uttalat, och då lagtexten icke innehåller något häremot stridande,

torde ett påpekande av den riktiga tolkningen vara tillfyllest.

Stadgandet i paragrafens femte stycke, vilket även för de fall, då sådant

ej följer av paragrafens bestämmelser i övrigt, tillförsäkrar innehavare av äga

i inrösningsjorden ersättning för därå verkställd odling, grundförbättring eller

dylikt, som genom skiftet kommer annan till godo, lärer bland annat avse

fall, då arbete i odlingssyfte nedlagts på en äga, utan att arbetet dock fortskridit

så långt, att ägan är att hänföra till fullständigt odlad jord. Efter

ordalagen skulle härunder möjligen kunna komma även fall, då å oskiftad mark

dylikt odlingsarbete skett utan lov, bevisligt eller presumerat, men en sådan

tillämpning, vilken skulle stå i bestämd strid mot vad i 9 kap. 6 § andra

stycket är stadgat beträffande verkställd uppodling, synes icke behöva befaras.

Det synes tvivelaktigt, om den här givna regeln, att ersättning av nu omförmälda

slag skall gäldas av delägarna efter delningsgrunden i inrösningsjorden,

i varje fall leder till ett rättvist resultat. Att så blir förhållandet vid

ersättning för verkställd grundförbättring, torde väl, på sätt lantmäteristyrelsen

framhållit, vara sant. En dylik åtgärd medför höjning av ägans gradvärde,

ökar sålunda inrösningsjordens totala uppskattningsinnehåll och kommer

därigenom skifteslaget i dess helhet till godo, så snart delningsgrunden

är annan än innehavet. Är åter innehavet delningsgrund, kommer grundförbättringen

i och med det höjda gradvärdet den eljest ersättningsberättigade

innehavaren själv omedelbart till godo, och någon tillämpning av stadgandet

inträder icke. Då det däremot är fråga om ett påbörjat odlingsarbete, som

dock ej fortskridit längre än att ägan vid skiftet upptages som odlingsmark,

torde saken ställa sig annorlunda. Ett sådant odlingsarbetes betydelse vid

odlingslikviden är uppenbarligen den, att för ägan utgående odlingsersättning

och därmed likvidbeloppet i dess helhet minskas till gagn för envar, som har

s. 387 Kontrollera mot PDF

387

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

att bidraga till gäldande av samma belopp och sålunda får sin ersättningsskyldighet

i detta hänseende lindrad. Det synes fördenskull följdriktigt, att

även det redan verkställda odlingsarbetet ersättes av dessa samma delägare

och efter enahanda fördelningsgrund dem emellan, som förut i paragrafens

första stycke stadgats för själva odlingsersättningen. Att eljest icke full rättvisa

skulle ernås, inses lätt, särskilt för det fall att en delägare före skiftet

innehaft odlad jord till fullo motsvarande hans andel i inrösningsjorden enligt

delningsgrunden. Enligt regeln i första stycket skall någon kostnad för odlingsmarkens

iståndsättande till åker då icke påföras honom, men han skulle

icke desto mindre utan motsvarande fördel få vidkännas kostnad för det av

annan delägare redan utförda arbetet eller, om detta verkställts av honom

själv, endast delvis erhålla gottgörelse för detsamma. Det må erinras, att även

då det gäller ett påbörjat odlingsarbete, stadgandet saknar tillämplighet, där

innehavet är delningsgrund. Enligt vad ovan framhållits, skall nämligen i

sådant fall envar delägare svara för kostnaden just för den av honom innehavda

markens uppodling, varvid uppenbarligen det tidigare verkställda arbetet

redan på grund av denna regel i sin helhet kommer innehavaren omedelbart

till godo.

Lagrådet hemställer, att sista punkten i femte stycket av styrelsens förslag

måtte avfattas i enlighet med vad nu angivits.

9 §.

Lagrådet:

För avverkning av skog i anledning av bestämmelse vid laga skifte om

skogslikvids utgående helt eller delvis i skogsförnödenheter gäller enligt andra

stycket första punkten av denna paragraf det förbehåll, att avverkningen —

för vilken viss tid ej överstigande tio år alltid skall fastställas får äga rum

allenast i den mån densamma är förenlig med de föreskrifter rörande skogens

vård, som må vara för orten gällande. Då härefter i andra punkten stadgas,

att därest för skogens nyttjande sådana föreskrifter gälla, att delägare må

avverka skog till avsalu allenast efter utsyning eller tillstånd, skogslikvid, som

bestämts att utgå i skogsförnödenheter, skall utgöras på det sätt, att mot beräknade

penningvärdet svarande belopp i dylika förnödenheter uttages i den

ordning, som är stadgad för skogens nyttjande, torde detta icke innebära

annat än som följer redan av den allmänna regeln i första punkten. Att

sålunda göra detta, låt vara praktiskt taget viktiga specialfall till föremål för

en formellt fristående regel, som dock i sak icke innehåller något nytt, synes

emellertid obehövligt och möjligen vilseledande. Det kunde visserligen ifrågasättas

att i allt fall bibehålla detta stadgande, därest det erfordrades såsom

utgångspunkt för regeln i tredje punkten om återgång från skogslikvid in

natura till likvid i penningar. En jämförelse med de tidigare förslagen utvisar

ock, att ursprungligen nämnda regel anknutits allenast till det fall, som

s. 388 Kontrollera mot PDF

388

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 38.

behandlas i andra punkten. Men då regeln i tredje punkten både kan och

bör äga tillämplighet, även om mot likvidskogens avverkning möter annat i

lag grundat hinder än villkor om utsyning eller tillstånd, lärer härifrån icke

kunna hämtas något stöd för stadgandets bibehållande. Det hemställes därför,

att andra punkten i förevarande stycke måtte utgå, i sammanhang varmed

orden »i den mån» i första punkten möjligen kunde till innehållets förtydligande

utbytas mot det något fullständigare uttrycket »på det sätt och i

den mån».

Stadgandet i tredje punkten, att då i gällande föreskrifter hinder möter att

in natura till fullo uttaga likvidbelopp, som bestämts att utgå i denna ordning,

återstoden skall utgöras i penningar enligt den verkställda uppskattningen,

giver i två särskilda hänseenden anledning till erinran, nämligen dels i fråga

om den utsatta tidsbestämmelsen »inom tio år» och dels i fråga om den för

visst fall medgivna förlängningen av denna tid.

Vad först angår nämnda tidsbestämmelse, synes avfattningen av densamma

möjligen kunna föranleda den tolkningen av det här givna stadgandet, att om

med tillämpning av huvudregeln i första punkten en tid av exempelvis fem år

bestämts för likvidskogens uttagande, men laga hinder för avverkningens slutförande

inom denna tid möter, rätten att uttaga skogslikviden in natura skulle

i mån av behov så att säga automatiskt förlängas under ytterligare högst fem

år och först i händelse avverkningen icke ens inom loppet av tio år hunne

slutföras övergången till penningersättning inträda. I saknad av varje direkt

uttalande i denna riktning under förarbetena och då något bärande skäl för

att på sådant sätt utsträcka avverkningstiden utöver vad vid förrättningen

bestämts näppeligen torde kunna påvisas, synes man ej vara berättigad godtaga

en dylik tolkning. Sannolikare förefaller det, att man vid bestämmelsens

avfattning haft för ögonen endast det fall, att avverkningstiden från början

bestämts till tio år, och att man således utgått ifrån, att kortare tid komme

att fastställas allenast då förhållandena äro så enkla och överskådliga, att

möjligheten att under den bestämda tiden slutföra avverkningen anses otvivelaktig.

Då det emellertid icke synes uteslutet, att, exempelvis till följd av

felaktiga beräkningar eller ändrad lagstiftning, jämväl en på nämnda grund

beräknad kortare avverkningstid understundom kan komma att visa sig otillräcklig

och en direkt föreskrift om övergång till penningersättning icke bör

för detta fall saknas, synes den ändringen böra i förevarande punkt vidtagas,

att orden »inom tio år» utbytas mot »inom den bestämda tiden» eller något

motsvarande uttryck. I sammanhang härmed torde även slutorden i förevarande

punkt böra i viss mån omredigeras till förebyggande av en eventuell

missuppfattning, att den återstående, i penningar förvandlade ersättningen icke

ovillkorligen måste i sin helhet erläggas vid den utsatta tidens slut, utan

att jämväl i detta fall möjlighet till avbetalningar under viss tidsperiod skulle

stå öppen.

Där en före skiftet upplåten avverkningsrätt till skogen äger giltighet utöver

s. 389 Kontrollera mot PDF

389

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

tio år, skulle enligt ifrågavarande stadgande avverkning av likvidskog få fortgå,

så länge avverkningsrätten äger bestånd, och först efter denna tids utgång

tilläventyrs ännu befintlig återstod av likviden i stället för in natura utgöras

i penningar. Denna föreskrift leder sitt ursprung från ett av skifteslagstiftningskommittén

den 22 maj 1908 avgivet särskilt utlåtande med förslag till

ändrad lydelse av 101 § skiftesstadgan, vilket förslag sedermera upptogs i

kommitténs slutliga förslag. Kommittén motiverade sitt förslag i denna del

huvudsakligen därmed, att för den överskjutande avverkningstiden hemmansägaren

i allt fall vore utestängd från att bruka skogen till avsalu och således

ej kunde anses lida någon inskränkning i förfogandet över sin fastighet därigenom

att likvidförhållandet i form av likvidbeloppets utgörande i skogsförnödenheter

fortfore. Under hänvisning till lagstiftningen angående tiden för

avverkningsrätts bestånd erinrade kommittén, att anledning att tillämpa ett

dylikt undantagsstadgande icke skulle fortfara synnerligen länge; enligt inhämtade

upplysningar förefunnes emellertid sådana äldre avverkningsavtal, vilkas

giltighet vore utsträckt någon längre tid över tio år efter tiden för avgivande

av kommitténs ifrågavarande utlåtande, i tämligen stort antal i vissa västerbottenssocknar.

Sedan detta utlåtande avgavs, hava sjutton år förflutit. Med utgången av

år 1924 måste samtliga med tillämpning av lagen den 25 april 1889 upprättade

tjuguåriga avverkningskontrakt hava upphört att gälla. De enda avverkningsrätter,

som ännu kunna i förevarande avseende äga någon betydelse,

äro de, som grunda sig å före den 1 januari 1890, då lagen den 25 april

1889 trädde i kraft, verkställda upplåtelser på femtio år; sådana upplåtelser

kunna ju äga bestånd till och med utgången av år 1939. Besinnar man emellertid,

att den nya jorddelningslagstiftningen tidigast torde kunna komma att

träda i kraft under loppet av år 1927, och att under en därefter följande

period av tio år avverkning av likvidskog på grund av vid laga skifte träffad

bestämmelse kan ske, skulle föreskriften i fråga kunna få praktisk betydelse

endast under loppet av ett eller annat år. Det synes vid sådant förhållande

varken behövligt eller lämpligt att bibehålla denna föreskrift, som i varje fall

är ägnad att i viss mån försvåra överskådligheten av stadgandena i andra

stycket av denna paragraf.

Lantmäteristyrelsen har i sitt utlåtande den 28 april 1924 väckt fråga om

rätt för delägare, som för mistad skog skall bekomma ersättning i skogsförnödenheter,

att åtnjuta ränta å ersättningsbeloppet, då likvidskogens utstämpling

på grund av gällande skogsvårdsbestämmelser ej kan ske annorledes än

successivt. I promemorian har i anledning därav givits uttryck åt den meningen,

att likvidtagares ränteanspråk vore befogat, så snart likvidens fullgörande

bleve fördröjt, vare sig likviden utginge kontant eller i skogsförnödenheter,

men att det syntes så naturligt, att ett dylikt ränteanspråk vid likviden till-- godosåges, att särskilt stadgande i lagen härom icke kunde anses erforderligt.

s. 390 Kontrollera mot PDF

390

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

Frånsett att frågan om räntas beräknande vid skifteslikvid icke torde

kunna begränsas till allenast skogslikviden utan, där den skulle upptagas

till behandling, lärer böra utsträckas att avse alla de olika slag av ersättningar,

som i anledning av ett skifte kunna komma att utgå, synes med

skäl kunna ifrågasättas, om i själva verket tillräcklig anledning förefinnes att

tillförsäkra den ersättningsberättigade ränta å ersättningsbelopp av nu förevarande

slag.

Vad den likvidberättigade förlorat genom skiftet och således bör få ersatt

är en viss del av hans skogskapital eller, för att hålla sig till det vanliga

och praktiskt sett mest betydelsefulla fallet, en viss del av ståndskogen å

hans fastighet. För denna förlust bör han erhålla en gottgörelse, som försätter

honom i såvitt möjligt samma ekonomiska läge som före skiftet. Den mistade

ståndskogen skulle han under normala förhållanden icke vid denna tidpunkt

hava på en gång avverkat, utan sannolikt skulle densamma fått kvarstå någon

tid och tillväxa. Genom att berövas skogen går han emellertid miste om

denna tillväxt, försåvitt han ej omedelbart får annan skog i stället. Så är

förhållandet, då likvidskogen genast vid likvidförrättningen åt honom utmärkes.

Men om detta helt eller delvis kan ske först längre fram, går ersättningstagaren

under mellantiden miste om motsvarande del av tillväxten. På enahanda

sätt lärer ock saken ställa sig, om honom tillerkännes kontant likvid,

som helt eller delvis förfaller till betalning först vid en senare tidpunkt. Det

kontanta belopp, som vid likvidförrättningen bestämmes, får anses motsvara

det dåvarande värdet av den förlorade ståndskogen och skulle således, i den

mån det först sedermera förfaller, icke inbegripa den värdeökning, den mistade

skogen genom tillväxt vid denna tid vunnit. Å andra sidan må dock ej heller

förbises, att den kvarstående likvidskogen för sin tillväxt hämtar näring ur

och upptar utrymme å den likvidpliktiga fastighetens mark och således i sin

mån hindrar dess ägare att, såsom eljest kunnat ske, för egen produktion tillgodogöra

sig skogsmarkens alstringsförmåga, under det att samtidigt den

likvidberättigade är oförhindrad att i sådant syfte utnyttja sitt ägoområde.

En konsekvens härav torde vara, att den, som genast utfår sin ståndskogslikvid

i skog eller i kontanta penningar, kan sägas göra en vinst, som eljest

icke varit att påräkna. Emellertid torde det överhuvud icke låta sig göra

att på förhand bedöma, om det för en delägare är förenat med vinst eller

förlust att erhålla ståndskogslikvid. Skogens värde å skilda platser och vid

olika tider är allt för mycket beroende av konjunkturer och andra förhållanden

för att kunna med någon säkerhet beräknas annat än för den närmaste

tiden. Man synes fördenskull hava föga utsikt att komma det Tätta närmare

genom föreskrifter rörande beräkning av ränta eller ersättning för skogstillväxt.

Att likvidtagares rätt till ränta i förevarande fall skulle vara så självfallen,

att den skulle gälla även utan särskild föreskrift, är ett betraktelsesätt, som

lagrådet icke kan biträda.

s. 391 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

391

14 § tredje stycket samt 15 och 16 §§.

Lagrådet:

Stadgandena i 15 och 16 §§ innefatta en nyhet i förhållande till nu gällande

rätt. Om deras behövlighet och lämplighet hava av hörda myndigheter, särskilt

lantmäteristyrelsen, uttalats starka tvivel. Det vill ock synas, som om

den ifrågasatta inskränkningen i ägarens rätt att förfoga över ersättningsbeloppen

icke skulle vara ofrånkomlig. Det är visserligen sant, att ersättning

i penningar enligt förslaget, i motsats till vad nu gäller, skulle kunna utgå

även för en bestående minskning i själva fastighetens värde, såsom förlorad

areal eller mistade ägor med särskilt god belägenhet. Men att vad sålunda

förvandlas i penningar skulle jämfört med fastigheten i övrigt vara av den

betydenhet, att fordringsägares rätt i fastigheten därigenom skulle lida intrång,

synes man näppeligen behöva befara. Den för en inteckningshavare mest betydelsefulla

delen av likvidbeloppet är otvivelaktigt utflyttningsersättningen, som

ju i viss mån motsvarar värdet å fastighetens åbyggnader. Den risk, inteckningshavare

kan löpa genom att denna ersättning ej användes för därmed avsett

ändamål, föreligger emellertid redan nu, och fall, där inteckningshavare lidit

förlust till följd av utflyttning vid skifte, hava icke, såvitt lagrådet har sig bekant,

förekommit.

Läte sig förslaget i denna del genomföras utan särskilda svårigheter, hade

man dock föga skäl att motsätta sig detsamma. Att beaktansvärda olägenheter

äro därmed förbundna, har emellertid framhållits redan av skifteslagstiftningskommittén,

vars förslag i ämnet ligger till grund för stadgandena i förevarande

paragrafer. Man kan nämligen därvid svårligen undgå att i någon mån åsidosätta

såväl den ersättningsberättigades intftsse att utan omgång och penningutlägg

utbekomma de medel, som äro beräknade att för honom möjliggöra

den nya ägolottens försättande i skick och uppbringande till full avkastningsförmåga,

som ock det berättigade anspråket hos den likvidpliktige delägaren

att kunna verkställa utbetalning utan risk att ånyo bliva krävd på beloppet,

därest någon förutsättning för rätten att lyfta detta skulle befinnas ouppfylld.

De bestämmelser, som funnits erforderliga, synas jämväl vara av väl invecklad

beskaffenhet för att, såsom meningen är, tillämpas direkt av delägarna inbördes,

men det torde å andra sidan svårligen låta sig göra att med en enklare

anordning vinna syftet att bereda fordringsägare rätt till eventuell andel i

likvidbeloppet. Det må för övrigt dragas i tvivelsmål, om inteckningshavarna

själva skulle anse sig väl betjänta med en dylik rättighet, eller om det ej

snarare skulle av dem — enkannerligen av hypoteksföreningar och dylika

kreditanstalter — betraktas som en olägenhet att få emottaga en opåkallad

avbetalning med en mindre del av fordringsbeloppet. Bestämmelsen skulle ock,

såsom närmare framgår av föreslagen, därav föranledd ändring i inteckningsförordningen,

medföra, att särskilda anteckningar måste göras i inteckningsprotokoll

och inteckningsbok utöver alla dylika, som redan för närvarande

s. 392 Kontrollera mot PDF

392

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

tynga dessa handlingar till föga fromma för deras överskådlighet och användbarhet

för vad som kan anses vara deras väsentliga syfte.

Med hänsyn särskilt till de olägenheter, vilka således med förslaget i denna

del synas oskiljaktigt förbundna, hemställes, att 15 och 16 §§ samt till följd

därav även sista stycket i 14 § måtte utgå ur förslaget. Ett bifall till denna

hemställan skulle ock medföra, att andra stycket i 20 kap. 7 § bör bortfalla.

Skulle emellertid 15 och 16 §§ anses böra i huvudsak bibehållas, föranleder

förslaget härutinnan följande erinringar.

Hinder för ersättningsbeloppets omedelbara utbetalande enligt 15 § första

stycket föreligger icke i annat fall, än då den ersättningsberättigade fastigheten

häftar för fordran på grund av inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 §

jordabalken. Den underrättelse, lantmätaren enligt sista stycket i 14 § har

att meddela i vidräkninghandlingen, bör tydligen avse just de ersättningsbelopp,

vilka få utbetalas allenast under de i 15 § stadgade villkor. För att

kunna meddela sådan underrättelse har lantmätaren att söka utreda, om de

ägolotter, för vilka ersättningsbeloppet överstiger en femtedel av hela värdet,

äro graverade av dylika fordringar eller icke, i första hand genom anskaffande

av gravationsbevis. Då emellertid den föreslagna avfattningen av 14 §

sista stycket icke synes utesluta möjligheten av den tolkningen, att lantmätaren

utan dylik utredning skulle hava att meddela underrättelse, varom där sägs,

i varje fall, då ersättningsbeloppet befinnes överstiga en femtedel av ägolottens

värde, hemställes, att detta stycke i förtydligande syfte måtte omredigeras.

På sätt lantmäteristyrelsen framhållit, synes den i 15 § första stycket stadgade

tiden av sex månader från ersättningens förfallodag vara allt för knapp

för utförande av de förbättringsarbeten å tillskiftad ägolott, vilka utgöra en

förutsättning för att ägaren i här avsedda fall må få lyfta ersättningsbeloppet.

Med hänsyn bland annat till nödvändigheten att för vissa arbeten avvakta

lämplig årstid synes tiden böra utsträckas till åtminstone ett år.

Regeringsrådet Palmgren:

För den händelse den i 15 § upptagna regeln anses böra bibehållas, är

enligt min mening ytterligare en jämkning i de föreslagna stadgandena utöver

vad inom lagrådet redan förordats av behovet påkallad. Förslaget vilar på

den uppfattningen, att de ifrågavarande ersättningarna, därest de icke överstiga

en femtedel av ägolottens uppskattade värde, kunna utan risk för vederbörande

fordringsägare anförtros åt fastighetsägaren, men att fordringsägarnas

intressen sättas i fara, om ersättningarna överstiga nämnda belopp och utan

vidare överlämnas till fastighetsägaren. Denna utgångspunkt har i förslaget

föranlett den anordningen, att fastighetsägaren, om ersättningarna icke utgöra

mera än en femtedel av ägolottens värde, får uppbära hela ersättningsbeloppet

men, om de överstiga en femtedel, icke får uppbära någonting alls utan måste

s. 393 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Proposition Nr 38.

393

avstå hela beloppet, under förutsättning givetvis att fastigheten häftar för motsvarande

fordringar. Så vitt jag kan finna, bör den antagna ståndpunkten

konsekvent leda till att, även i det fall att ersättningarna utgöra mera än en

femtedel av fastighetsvärdet, ett belopp motsvarande en femtedel får utan

vidare uppbäras av fastighetsägaren och allenast överskottet därutöver ställes

till fordringsägarnas förfogande. Det synes böra fasthållas, att, såsom i ett

av de avgivna kommittéutlåtandena anförts, ersättningarna vanligen äro för

jordägaren alldeles oumbärliga för att han må kunna utföra de arbeten, för

vilka dessa ersättningar i huvudsak äro avsedda, samt att de meddelade föreskrifterna

icke må verka till förfång för jordägarnas intressen i större omfattning

än de skydda fordringsägarnas. Förslaget anvisar visserligen åt jordägaren

den utvägen att utföra förbättringsarbeten till motsvarande värde, men,

oavsett att han, då han icke fått uppbära ersättningsbeloppet, ofta lärer sakna

medel därtill, blir den för ändamålet anslagna tiden, även om densamma,

såsom lagrådet förordat, avsevärt förlänges, dock säkerligen i regel för knappt

tillmätt för att arbetena kunna inom densamma verkställas. Vidare kan han

enligt förslaget få lyfta ersättningsbeloppet mot att han ställer pant eller

borgen, men det lärer endast behöva påpekas, att detta mången gång står

utom vederbörandes förmåga. Den lösning, som således enligt min åsikt eventuellt

bör föredragas, innebär givetvis den olägenheten, att i många, kanske

de flesta fall överexekutor kommer att besväras med fördelning av endast ett

obetydligt belopp. Häremot kan dock erinras, att även på andra områden

överexekutor har att taga befattning med fördelning mellan inteckningshavare

av allenast smärre belopp. Måhända bör emellertid den omständigheten, att

jämväl ett följdriktigt utförande av den föreslagna anordningen är förenat

med olägenhet, utan att i regel erbjuda avsevärd fördel, anses utgöra ett

ytterligare skäl för att hela anordningen bör förfalla.

16 kap.

4 §.

Lagrådet:

Det är onekligt, att stora olägenheter såväl i fråga om planläggningen av

lantmätarens arbete som i kostnadsavseende kunna vara förenade med det

tillhandahållande åt delägarna av konceptkartan med handlingar, varom i

denna paragraf stadgas. Men då å andra sidan, såsom jämväl från skilda

håll vitsordats, det måste anses vara av vikt för delägarna att omedelbart

efter förrättningens avslutande hava tillgång till skifteskartan, synes förslaget

i denna del dock ej böra avstyrkas. För att i någon mån minska de befarade

olägenheterna torde emellertid, såsom i 1911 års förslag var fallet, tiden för

tillhandahållandet kunna begränsas till tre dagar, vilken tid i allmänhet får

anses vara för ändamålet tillräcklig.

s. 394 Kontrollera mot PDF

394

Kungl. Maj ds Proposition Nr 38.

5 och 6 §§.

Lagrådet:

Det ligger i sakens natur, att därest vid prövning av verkställt laga skifte

detta finnes i ett eller annat avseende felaktigt, skiftet i regel måste i erforderliga

delar återförvisas till vederbörande lantmätare. Stundom kunna emellertid

förhållandena vara sådana, att ägodelningsrätten bör kunna utan återförvisning

själv verkställa den behövliga rättelsen. Där så kan ske, innebär

det givetvis en fördel för delägarna, i det att kostnaderna för ny handläggning

av skiftesfrågan därigenom inbesparas. I 6 § andra stycket har angivits

ett fall, då ett dylikt förfarande må komma i fråga. Åven andra fall kunna

dock tänkas, där rättelse bör kunna göras utan återförvisning, t. ex. då ägodelningsrätten

finner ett vid skiftet å viss ägolott till förmån för annan lott

lagt servitut icke vara behövligt eller då en mindre ändring anses böra göras

beträffande någon av de vid skiftet bestämda ersättningarna. Det synes böra

överlämnas åt ägodelningsrätten att själv avgöra, i vilka fall rättelse må

kunna ske utan återförvisning. Något särskilt stadgande, innefattande bemyndigande

för ägodelningsrätten att, där det prövas lämpligt, så förfara, torde

näppeligen erfordras. Under alla förhållanden bör ett dylikt stadgande ej

hava sin plats här utan i 21 kap. Däremot bör i förevarande kapitel intagas

en bestämmelse om skyldighet för lantmätaren att, sedan laga kraft åkommit

beslut, varigenom ägodelningsrätten utan återförvisning föreskrivit viss rättelse

i skiftet, efter förordnande av rätten i skifteshandlingarna införa de tillägg

och ändringar, som av beslutet föranledas. Bestämmelse härom synes lämpligen

böra intagas såsom ett andra stycke i 5 §, i sammanhang varmed förslagets

stadgande i samma paragraf bör förtydligas sålunda, att lantmätarens

skyldighet att utsätta ny förrättningsdag för verkställande av de ändringar

och rättelser, som föranledas av meddelat utslag, förklaras gälla allenast då

återförvisning av skiftet ägt rum. Ett dylikt förtydligande påkallas för övrigt

även därav att, för den händelse underställning av frågan om tillstånd till

skiftet icke ägt rum, ägodelningsrätten kan tänkas komma att finna sådant

tillstånd icke böra lämnas, i vilket fall någon ny handläggning av skiftesfrågan

icke skall ske.

Ett bifall till vad nu hemställts medför tydligen, att andra stycket i 6 §

skall utgå. Det kan emellertid ifrågasättas, om ej bestämmelse bör givas

därom att, sedan lantmätaren i enlighet med ägodelningsrättens beslut i skifteshandlingarna

infört nödiga tillägg och ändringar samt därefter återställt

handlingarna till ägodelningsrätten, denna har att i vanlig ordning företaga

frågan om fastställelse av skiftet. Anses en sådan bestämmelse nödig, torde

den hava sin rätta plats bland föreskrifterna i 21 kap. om fastställelse av

jorddelningsförrättningar.

s. 395 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

395

17 kap.

3 §.

Lagrådet:

Därest icke i anledning av vad lagrådet vid 2 kap. 1 § hemställt tredje

punkten av första stycket i förevarande paragraf skulle utgå, torde en omredigering

av nämnda punkt vara erforderlig för att mera tydligt utmärka den

åsyftade innebörden eller att, där icke för någon mening äro flera röster än

för envar av de andra, den av lantmätaren omfattade meningen alltid skall

gälla, således även i det fall, då av fem förrättningsmän två gode män förena

sig om en mening, två gode män om en annan mening och lantmätaren är

ensam om sin mening.

Den väsentliga innebörden av paragrafens andra stycke torde vara stadgandet

att i sammanhang med besluts meddelande skall tillkännagivas vad

den med beslutet missnöjde har att iakttaga för fullföljd av sin talan. Att

dylik hänvisning alltid skall givas vid skiftets avslutande är utsagt i 16 kap.

1 §. Här kan således endast vara fråga om beslut, som dessförinnan under

skiftets fortgång meddelas. Beträffande dessa beslut synes emellertid hänvisning

vara erforderlig allenast i de fall, då delägare endast genom påkallande

av underställning kan bringa förrättningsmännens beslut under ägodelningsrättens

prövning, eller då jämlikt 21 kap. 20 § talan skall särskilt fullföljas

genom besvär hos ägodelningsrätten. Å andra sidan bör i dessa fall tillkännagivande

om fullföljdssättet ske oberoende av, huruvida beslutet föranletts av

framställt yrkande eller icke. I enlighet härmed förordas en omarbetning av

stadgandet i förevarande stycke.

18 kap.

1 §•

Lagrådet:

Vem som äger att besluta om skifteskostnadernas fördelning och i vilken

ordning sådant beslut skall meddelas, finnes ej utsagt vare sig i förevarande

kapitel eller eljest i förslaget. Av ordningsföljden mellan detta kapitel, som

fastställer grunderna för kostnadsfördelningen, och 17 kap. med däri givna

regler angående beslutanderätten i skiftesfrågor torde man få draga den slutsatsen,

att fördelningsfrågan icke ansetts vara hänförlig till skiftesfrågor. Det

lärer ock vara förslagets mening, att kostnadsfördelningen skall åligga lantmätaren,

visserligen å tjänstens vägnar, men såsom en utanför skiftesförrättningen

fallande åtgärd. Erforderliga bestämmelser därom torde vara avsedda

att givas i administrativ väg genom deras intagande i lantmäteritaxan och

därför ansetts kunna helt umbäras i lagen. Emellertid synes skäl ej förefinnas

att undantaga frågan om kostnadsfördelningen från att behandlas i likhet med

skiftesfrågor i allmänhet och således avgöras av lantmätaren och gode männen,

där sådana tillkallats. I detta hänseende må erinras om stadgandet i 4 kap.

s. 396 Kontrollera mot PDF

396

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

7 § av förslaget, enligt vilket, då tillstånd till sökt skifte vägras, förrättningsmännens

utlåtande jämväl skall innefatta yttrande rörande fördelningen av

de uppkomma förrättningskostnaderna. Den meningen att fördelningsfrågan

bör vara én skiftesfråga synes omfattas jämväl av lantmäteristyrelsen, som i

sitt utlåtande den 28 april 1924 anmärkt, att 17 och 18 (»16 och 17») kap.

borde byta plats, enär eljest tvekan kunde uppstå, vem beslutanderätten i

frågan tillkomme. Genom en sådan anordning skulle ock all tvekan härutinnan

bliva undanröjd och skifteskostnadernas fördelning tydligen bliva att hänföra

till sådana skiftesfrågor, som enligt 17 kap. 2 § skola avgöras av förättningsmännen

efter rådplägning med delägarna.

I detta sammanhang torde jämväl böra beaktas de konsekvenser med avseende

å fullföljd av talan mot beslut rörande kostnadsfördelningen, som

de olika anordningarna kunna medföra. I avseende härå må till en början

erinras, att olika meningar yppats, huruvida enligt gällande rätt fråga om

skifteskostnadernas fördelning tillhör allmän domstol eller skall såsom skiftesmål

genom besvär dragas under ägodelningsrättens prövning, men att i praxis

den senare meningen synes hava vunnit godkännande. I 21 kap. 15 § av

förslaget upptagas mål om fördelning av kostnader för jorddelningsförrättning

bland jorddelningsmål, och såsom sådana tillhöra dessa mål enligt 1 § i

samma kapitel ägodelningsrätts handläggning. I övrigt meddelas ej i förslaget

särskilda bestämmelser rörande förfarandet i dylika mål, men enligt uttalande

i promemorian har den delägare, som anser fördelningen av kostnaderna

oriktig, att genom stämning till ägodelningsrätten anhänggigöra talan mot den

eller de delägare, som förmenas hava obehörigen gynnats på hans bekostnad.

Därest nu, på sätt ovan förordats, frågan om kostnadsfördelningen hänföres

till skiftesfrågor, lärer därav följa, att talan mot beslut angående grunderna

för fördelningen skall fullföljas genom besvär till ägodelningsrätten efter förrättningens

avslutande, på sätt i 21 kap. 21 § närmare stadgas. En sådan

anordning synes ock i och för sig lämpligare än ett stämningsförfarande.

Några olägenheter torde ej heller behöva vara därmed förbundna. Visserligen

skulle, därest besvär efter avslutat skifte anföras allenast beträffande kostnadsfördelningeif,

ett eljest icke påkallat uppskov med skiftets fastställande kunna

vållas, men sådant synes kunna förebyggas genom särskilt lagstadgande.

Till frågan om de bestämmelser, som i sistnämnda hänseende må finnas

erforderliga, återkommer lagrådet vid behandlingen av 21 kap. I detta sammanhang

hemställes allenast, att 18 kap. i förslaget måtte uppflyttas närmast

framför 17 kap.

19 kap.

1 §•

Lagrådet:

Den frihet beträffande uppdelning av fastighet, som det nuvarande ägostyckningsinstitutet

i stort sett medför, har, såsom särskilt i jordstyckningskommissionens

betänkande med styrka framhållits, lett till åtskilliga missför
-

s. 397 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

397

hållanden. Vid utbildandet av ny jorddelningslagstiftning är det en angelägen

uppgift att söka för framtiden förebygga dylika missförhållanden. I det remitterade

förslaget — som sammanfört ägostyckning och jordavsöndring till ett

nytt institut, avstyckning — har garanti mot olämplig styckning av en fastighet

huvudsakligen sökts i föreskrifter, syftande till att såväl de avstyckade områdena

som den del av styckningsfastigheten, vilken återstår såsom stamfastighet,

bliva sådana, att de väl ägna sig till användning för avsett ändamål.

Huru dessa föreskrifter, vilkas tillämpning enligt förslaget anförtros åt förrättningsmännen

samt ägodelningsrätten eller under vissa förutsättningar överlantmätaren,

böra för vinnande av det åsyftade målet lämpligen avfattas,

skall vid 3 § upptagas till närmare behandling. Redan bestämmelserna i 1 §

innehålla emellertid en väsentlig inskränkning i styckningsrätten i förhållande

till vad nu gäller om ägostyckning. Här stadgas nämligen såsom huvudregel,

att avstyckning av mark må äga rum först efter föregången överlåtelse...Undantag

är medgivet — förutom då det avstyckade området är ämnat att sammanläggas

med annan fastighet — allenast då ägaren vill avskilja mark »för

bildande av flera för bostadsändamål eller mindre jordbruk avsedda fastigheter

eller andra smärre lägenheter» och detta endast under_viUkor att plan

för fastighetsbildningen blivit av Konungens befallningshavande godkänd. Härigenom

skulle, i motsats till vad nu är förhållandet, bliva helt och hållet

omöjliggjort för ägaren av en jordbruksfastighet att i och för en tillämnad

försäljning på förhand i ett sammanhang få fastigheten uppdelad i flera, så

snart ej dessa kunde anses hänförliga till »smärre lägenheter». En dylik uppdelning

torde dock mången gång vara lämplig och jämväl från det allmännas

synpunkt önskvärd. Exempelvis har det under senare tid ej sällan förekommit,

att en större jordegendom styckats och därefter försålts i skilda lotter, avsedda

att var för sig bilda en för drivande av jordbruk lämpad större eller

mindre gård. Bland annat har ett dylikt förfaringssätt kommit till användning

vid försäljning av fideikommissegendomar, då ofta arrendatorerna i första

hand erbjudits inköpa av dem innehavda jordbruk. Det är visserligen sant,

att i dessa fall intet hinder enligt förslaget skulle förefinnas att efter skedd

försäljning få varje särskilt ägoområde avstyckat, men, oavsett att det frän

kostnadssynpunkt måste ställa sig ogynnsamt att sålunda göra egendomen till

föremål för flera skilda förrättningar i stället för en enda mera omfattande,

är det för en köpare ingalunda likgiltigt att redan vid köpet hava jordstyckningsfrågan

klar och således dels kunna vara förvissad om, att intet hinder

i sådant hänseende möter för förvärvet i enlighet med avtalet, dels ock omedelbart

kunna erhålla lagfart å fånget, något som eljest icke kan ske, men för

honom är av stor vikt icke minst för erhållande av lån mot inteckning i den

köpta fastigheten.

Om genom en lämplig avfattning av de förut omförmälda föreskrifterna det

blir sörjt för, att allenast sådan avstyckning får komma till stånd, vilken med

hänsyn både till de särskilda styckningslotterna och till stamfastigheten kan anses

s. 398 Kontrollera mot PDF

398

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

ändamålsenlig, torde några skadliga påföljder för det allmänna i form av en

olämplig söndersplittring av fastigheter utan motsvarande behov eller nytta

icke vara att befara, därest, i enlighet med vad bland andra lantmäteristyrelsen

förordat, bestämmelsen om föregående överlåtelse såsom allmän förutsättning

för avstyckning får utgå. Lagrådet vill fördenskull hemställa om sådan omarbetning

av paragrafens första stycke, att berörda villkor bortfaller.

Genom bifall till den av lagrådet sålunda gjorda hemställan skulle uppenbarligen

stadgandet i andra stycket i förevarande paragraf förlora sitt berättigande

i nuvarande form. Ett fullständigt uteslutande av samma stadgande

torde dock icke böra ifrågakomma; där en samhällsbildning är att förvänta,

synes en kontrollföreskrift i huvudsaklig överensstämmelse med vad härutinnan

i detta stycke föreslagits vara påkallad till förekommande av en ur omförmälda

synpunkt bristfällig eller olämplig planläggning. Sådan föreskrift bör

emellertid äga tillämpning oberoende av huruvida, då avstyckning begäres,

överlåtelse redan ägt rum eller icke; skulle föreskriften begränsas till det fall,

då överlåtelse ännu icke skett, bleve den otvivelaktigt i många fall verkningslös.

Villkor om en, på sätt i detta stycke sägs, upprättad och godkänd

styckningsplan bör alltså gälla, så snart fråga är om avstyckning i ett sammanhang

av ett flertal smärre lägenheter för bostadsändamål eller för beredande

av plats för industriella anläggningar eller i annat liknande syfte.

Då de tillämnade fastigheterna äro avsedda för verkligt jordbruk, synes

däremot anledning icke föreligga att till Konungens befallningshavandes avgörande

hänskjuta frågan om styckningsplanens lämplighet; de omständigheter,

som i fråga om jordbruksfastigheter böra komma i betraktande, äro just

sådana, till vilka förrättningsmännen och ägodelningsrätten enligt förslagets

bestämmelser hava att taga hänsyn vid bedömande om avstyckning må äga

rum eller icke, och med avseende varå de måste anses besitta mera ingående

sakkunskap än Konungens befallningshavande. Vad nu sagts om lägenheter,

avsedda för jordbruk, torde äga giltighet oberoende av jordbrukets omfattning

och således gälla även s. k. mindre jordbruk. Vid den omredigering av andra

stycket, som ett godtagande av lagrådets förslag skulle föranleda, lärer därför

nämnda uttryck böra ur den där förekommande uppräkningen utgå. Till undvikande

av missuppfattning må emellertid i detta sammanhang framhållas,

att den omständigheten att tillämnade bostadslägenheter äro förenade med

någon till odling tjänlig jord naturligtvis icke innebär, att lägenheterna därför

skola anses vara avsedda för jordbruk och kravet på en av Konungens befallningshavande

godkänd plan för avstyckningen sålunda vara uppgivet.

Lagrådet:

I samband med de i förevarande paragraf föreslagna bestämmelserna har

lagrådet haft att taga under övervägande en av länsarkitekten Stenfors i ovannämnda

skrivelse till chefen för justitiedepartementet gjord framställning om

s. 399 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

399

vidtagande av vissa lagstiftningsåtgärder beträffande begynnande eller fortgående

samhällsbildningar å landet ävensom de yttranden, som över nämnda

framställning avgivits av lantmäteristyrelsen jämte ett flertal andra myndigheter.

Framställningen går ut på, att samhällsbildning måtte på tidigaste stadium

ställas under kontroll, vilket synts Stenfors lämpligast kunna ske därigenom

att varje jordstyckning, som kan antagas utgöra led i en begynnande

eller fortgående samhällsbildning, göres beroende av tillstånd utav Konungens

befallningshavande, som därvid har att tillse, att styckningen verkställes på

sådant sätt, att det blivande samhällets intressen varda tillgodosedda. De lagförslag,

Stenfors bifogat sin framställning, ansluta sig till och utgöra en påbyggnad

å gällande lagstiftning angående ägostyckning och jordavsöndring.

Under erinran att så nyligen som år 1924 vissa lagändringar kommit till

i syfte att förekomma olämplig fastighetsbildning vid tätare bebyggande och

att erfarenhet ännu icke vunnits om verkningarna av dessa lagändringar samt

med framhållande att de ytterligare bestämmelser, som i samma syfte kunde

erfordras, folie dels under skifteslagstiftningen och dels under lagstiftningen

rörande stadsbyggnadsväsendet, har lantmäteristyrelsen i första hand uttalat

sig för, att ifrågavarande lagstiftningsspörsmål måtte anstå och upptagas i

sammanhang med revision av stadsbyggnadslagstiftningen, även om därvid

vissa ändringar skulle visa sig behövliga i den nya jorddelningslagen. Skulle

det emellertid anses lämpligt, att redan i det föreliggande förslaget ändringar

vidtagas i det med Stenfors’ framställning avsedda syftet, hemställer styrelsen,

att däri måtte införas bestämmelser av innehåll, att där i någon ort avstyckning

för bostadsändamål eller för bildande av andra smärre lägenheter förekommer

i större utsträckning eller sådan uppdelning är att förvänta, Konungen

skall äga att på framställning av Konungens befallningshavande förordna,

att inom den socken, varom fråga är, eller visst område därav avstyckning

ej må ske utan tillstånd av Konungens befallningshavande, som före tillståndets

beviljande kan fordra, att plan upprättas över det till uppdelning ifrågasatta

området; att om lantmätare, hos vilken ansökning gjorts om verkställande

av avstyckning, finner sådant förhållande vara för handen, att förordnande,

som nyss nämnts, bör meddelas, anmälan därom skall av honom göras

hos Konungens befallningshavande och i sådant fall förrättningen vila i avvaktan

på ärendets avgörande; samt att där Konungens befallningshavande

gjort framställning om dylikt förordnande, avstyckning inom det med framställningen

avsedda området ej må ske utan Konungens befallningshavandes

tillstånd.

I sitt yttrande här ovan har lagrådet förordat en bestämmelse av innehåll

att avstyckning i ett sammanhang av ett flertal smärre lägenheter för bostadsändamål

eller för beredande av plats för industriella anläggningar eller i annat

liknande syfte må ske allenast i enlighet med av lantmätare upprättad och

av Konungens befallningshavande godkänd plan för fastighetsbildningen inom

det till avskiljande ifrågasatta området. Förslagets 12 § innehåller i sista

s. 400 Kontrollera mot PDF

400

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

stycket föreskrift om vad som särskilt skall iakttagas vid uppgörande av dylik

plan. Såsom förut framhållits, bör förstnämnda bestämmelse äga tillämpning

både då ägaren av en fastighet vill utan föregående överlåtelse avstycka smärre

lägenheter för sådant ändamål, som ovan omförmäles, och då avstyckning

begäres först efter det överlåtelse av lägenheterna redan skett. Förutsättning

för stadgandets tillämplighet måste dock i såväl det ena som det andra fallet

vara, att avstyckning sker i ett sammanhang av ett flertal lägenheter. Avstyckas

allenast en eller ett par lägenheter i sänder, blir stadgandet icke tilllämpligt.

Tydligt är visserligen, att även avstyckning på sistnämnda sätt kan

utgöra inledningen till ett samhälles bildande, men att i sådant fall uppställa

fordran på en av Konungens befallningshavande prövad och godkänd plan

torde näppeligen gå för sig, då man icke från början vet, huruvida det kan

bliva fråga om en samhällsbildning. Otänkbart vore ju icke, att man för dylikt

fall begagnade sig av den utav lantmäteristyrelsen ifrågasatta utvägen.

Att märka är emellertid, att enligt det år 1924 gjorda tillägget till 1 kap. 42 §

fastighetsbildningslagen det står Konungens befallningshavande öppet att, så

snart förhållandena därtill giva anledning, föranstalta om meddelande av särskilda

föreskrifter med avseende å byggnadsverksamhetens ordnande inom

det område, där samhällsbildning börjat giva sig tillkänna; och då, enligt

vad i 13 § i detta kapitel föreskrives, avstyckning ej må verkställas så, att

tillämpningen av byggnadsföreskrifterna motverkas, eller överhuvud så, att

markens ändamålsenliga bebyggande försvåras inom det område, som avses

med desamma, har Konungens befallningshavande möjlighet att på denna väg

sörja för, att samhällsbildningen icke sker på olämpligt sätt. Då det framhållits,

att Konungens befallningshavande mången gång icke tillräckligt tidigt

erhåller kännedom om den samhällsbildning, som till en början sker mera

omärkligt, synes föreskrift i administrativ ordning möjligen böra meddelas

om skyldighet för lantmätare att till Konungens befallningshavande göra anmälan,

så snart han vid avstyckningsförrättning finner anledning antaga förhållandena

vara sådana, att särskilda föreskrifter för ordnande av byggnadsverksamheten

inom visst område kunna anses erforderliga. För att giva Konungens

befallningshavande tillfälle att även själv eller genom sina underordnade

organ vaka över behovet av byggnadsföreskrifter, kunde det måhända även

åläggas lantmätare att hos Konungens befallningshavande göra anmälan om

varje avstyckning, som hos honom begäres.

Att till kontroll å begynnande eller fortgående samhällsbildning andra bestämmelser

än de ovan angivna nu intagas i förslaget till jorddelningslag, anser

sig lagrådet icke böra förorda.

3 §.

Justitieråden Svedelius, Christiansson och Högstedt:

Vid prövning, huruvida en till avstyckning ifrågasatt ägo vidd är av beskaffenhet

att avstyckningen må tillåtas, böra givetvis även andra omständigheter

s. 401 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 38.

401

än ägoviddens omfång och belägenhet komma i betraktande. Skall det avstyckade

området användas till jordbruk, bör det tillses, att området erhåller

sådan sammansättning av olika ägoslag, att det varder tjänligt för jordbruk;

endast i fall så är förhållandet, lärer avstyckningen kunna medgivas. Vid

bedömande av vad som är lämplig sammansättning av ägoslag liksom överhuvud

vid avgörande, om en genom avstyckning bildad fastighet är ägnad

att användas för avsett ändamål, måste hänsyn tagas till omständigheterna i

varje särskilt fall, ej minst orts förhållandena med därav följande, ofta nog

väsentligt olikartade betingelser. Ehuru det får antagas, att den avsedda innebörden

i paragrafens första stycke är den här angivna, synes dock en omredigering

i förtydligande syfte vara att förorda.

Beträffande stamfastigheten eller den del, som efter avstyckningen finnes

kvar av fastighet, från vilken avstyckning äger rum, uppställes i andra

stycket det villkoret, att densamma lämpligen skall kunna bestå såsom särskild

fastighet, vilket villkor torde innebära, att den skall kunna såsom fastighet

för sig på varaktigt sätt användas för det ändamål, vartill den för framtiden

är avsedd. Utöver denna allmänna fordran innehöll 1920 års av jordstyckningskommissionen

framlagda förslag, att från jordbruksfastighet ej finge

ske avstyckning på sådant sätt, att fastighetens jordbruk därigenom märkligen

försvagades, varjämte förslaget upptog visst stadgande i fråga om åbyggnader

å sådan fastighet. Med föreskriften att fastighetens jordbruk icke finge märkligen

försvagas avsågs enligt uttalande i motiven, att vid styckningen av en

jordbruksegendom borde bildas en restgård av sådan storlek i förhållande

till den ostyckade fastigheten, att restgården vore i väsentligen samma mån

som den ostyckade fastigheten lämplig för jordbruk. Av motiven framgick

även, att med bestämmelsen härutinnan åsyftades att förhindra, att jordbruksjordens

fördelning i storbruk, bondebruk och småbruk genom egendomsstyckningar

rubbades. I det yttrande över nämnda förslags huvudgrunder, vilket

lagrådet avgav år 1922, framhölls bland annat, att ehuru det, såsom i motiven

uttalats, icke kunde vara för det allmänna likgiltigt, om jordbruksjorden

användes för storbruk, för bondebruk eller för småbruk, det likväl knappast

kunde anses motiverat att principiellt fastslå den nuvarande uppdelningen

såsom i huvudsak och för landets samtliga delar med deras i detta avseende

olikartade förhållanden för framtiden beståndande. I anledning av vad lagrådet

sålunda och i övrigt anfört i fråga om nämnda i 1920 års förslag upptagna

bestämmelse har denna i nu föreliggande förslag uteslutits såsom generell regel.

I dess ställe hava emellertid, med tillämpning å avstyckningar, intagits de

stadganden i nu gällande lag om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring,

vilka, med anledning därav att desamma från början avsågo huvudsakligen

endast de norrländska länen, pläga benämnas den norrländska jordavsöndringslagen.

Huvudinnebörden i denna, sådan den kommit till uttryck i

förslaget, är att från jordbruksfastighet inom Stockholms, Uppsala, Värmlands,

Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 31 käft. (Nr 38.) 26

s. 402 Kontrollera mot PDF

402

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

Västerbottens och Norrbottens län ej får avstyckas inägojord till den omfattning,

att fastighetens jordbruk därigenom märkligen försvagas. Här användas

således i huvudsak samma ordalag som i den ovannämnda bestämmelsen i

1920 års förslag, endast tillämpningsområdet är ett annat. Att sålunda ett

stadgande, som icke ansetts lämpligt att i generell form upptagas i förslaget,

likväl skulle komma att gälla beträffande en stor del -— eller rättare största

delen — av landet, är givetvis ägnat att väcka betänkligheter. Vad förut anmärkts

mot detsamma, då begränsning av dess giltighetsområde till viss del

av landet icke avsågs, torde med huvudsakligen lika stort fog kunna anföras

mot dess tillämpning beträffande allenast vissa län, såvitt nämligen stadgandets

innebörd får anses vara den av jordstyckningskommissionen, enligt vad

ovan sagts, åsyftade och således genom stadgandet avses att omöjliggöra uppdelningen

av ett större jordbruk i två eller flera mindre, som visserligen vart

för sig kunna anses fullt bärkraftiga men dock icke äro av den storlek, att

jordbruket å någon av lotterna kan hänföras till samma klass, till vilken det

ostyckade jordbruket var att räkna. Beträffande stora delar av Norrland, där

jordbruksnäringen har mindre gynnsamma villkor för sin existens och där

det icke lärer kunna bliva tal om storbruk i samma mening som i landets

sydligare delar, böra visserligen de befintliga jordbruken såvitt möjligt bevaras

i deras nuvarande skick och således uppdelning av desamma i mindre

lotter i regel icke medgivas, men att i övrigt för de delar av landet, som

med stadgandet avses, uppställa ett allmänt hinder för ett större jordbruks

ersättande med flera mindre synes näppeligen befogat. Avstyckningar, som

ur både allmän och enskild synpunkt måste anses vara till gagn, skulle därigenom

mången gång förhindras. Särskilt bör det beaktas, att en uppdelning

medelst avstyckning av en större jordbruksegendom i de särskilda arrendegårdar,

varav densamma består, för försäljning till arrendatorerna skulle bliva

omöjlig, därest ingen av styckningslotterna är av den storlek, som ovan

nämnts. En sådan påföljd av stadgandet torde helt säkert icke vara åsyftad

och lärer icke heller vara önskvärd. Med hänsyn till den av jordstyckningskommissionen

givna förklaringen av vad förbudet mot ett märkligt försvagande

av styckningsfastighetens jordbruk skulle innebära och då promemorian ej

angivit annan tolkning därav såsom numera avsedd, synes emellertid nämnda

menliga påföljd icke kunna undgås. Finge man åt stadgandet giva den tolkningen,

att jordbruket å samtliga lotterna sammanlagt icke får bliva sämre,

mindre avkomstgivande än den ostyckade egendomens jordbruk, skulle —

bortsett från vad här nedan framhålles om det olämpliga i bibehållandet av

särskilda föreskrifter beträffande vissa delar av landet — intet vara att säga

om stadgandet, men jordstyckningskommissionens motiv torde lägga hinder i

vägen för en dylik tolkning.

De av jordstyckningskommissionen föreslagna allmänna förutsättningarna

för avstyckning voro avsedda att äga generell giltighet. Särskild lagstiftning

härutinnan för vissa delar av riket syntes icke lämplig. Den ståndpunkt kom
-

s. 403 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 38.

403

missionen sålunda intagit torde vara den riktiga. Ett försök att uppställa särskilda,

endast för vissa landsändar gällande föreskrifter borde med hänsyn

till förhållandenas växling i varandra ganska närliggande orter konsekvent

leda till en snart sagt oändlig variation i bestämmelserna, vilka därigenom

komme att sakna överskädlighet. Därest i stället allmängiltiga regler med en

väl genomtänkt avfattning givas, lära, såsom kommissionen framhållit, inom

ramen av dessa de för särskilda orter säregna intressena i fråga om fastighetsbildning

kunna i varje särskilt fall tillgodoses.

Med hänsyn till vad nu anförts synes det i första punkten av tredje stycket

intagna stadgandet icke böra godkännas. Att borttaga detsamma utan att sätta

något annat i stället kan dock icke förordas, synnerligast som det däri givna

förbudet, såsom ovan nämnts, redan finnes såvitt angår jordavsöndring. En

särskild bestämmelse i syfte att förebygga olämpliga styckningar av jordbruksfastigheter

lärer icke böra saknas, men av vad ovan sagts framgår, att den

icke bör till sin giltighet vara begränsad till allenast vissa delar av riket.

Bestämmelsen torde böra avfattas så, att möjlighet beredes att vid prövningen

av en ifrågasatt avstycknings tillåtlighet anlägga de synpunkter av skilda slag,

som allt efter förhållandena i varje särskilt fall böra göras gällande. Såsom

allmän regel synes böra gälla, att avstyckning från en jordbruksfastighet ej

får ske på sådant sätt, att därigenom fastighetens totala produktionsförmåga

blir i nämnvärd mån nedsatt; med andra ord: de jordbrukslotter, som genom

avstyckningen bildas (stamfastigheten häri inbegripen), skola kunna beräknas

såsom självständiga brukningsenheter lämna en avkastning, som för dem alla

tillsammans ungefärligen motsvarar avkastningen av det ostyckade jordbruket.

Uppdelningen i flera lotter bör icke heller få medföra någon avsevärd ökning

av produktionskostnaderna. Särskild uppmärksamhet synes härvid böra ägnas

åt, att avstyckningen icke verkställes så, att å fastigheten befintliga ekonomibyggnader

bliva onyttiga eller komma att stå i alltför stort missförhållande

till storleken av den lott, de vid styckningen tillfalla. En ovillkorlig regel i

sistnämnda hänseende, sådan den 1920 års förslag härutinnan innehöll, bör

visserligen icke uppställas, men att i viss mån hänsyn tages till dessa förhållanden

torde vara fullt befogat. Slutligen synes det icke böra vara uteslutet,

att vid avgörandet om avstyckning må medgivas det tages i övervägande,

huruvida — oaktat någon produktionsminskning eller ökning av produktionskostnaderna

icke är att befara — från allmän synpunkt en splittring av ett

befintligt jordbruk må befinnas mindre önskvärd.

Att finna en sådan formulering för den bestämmelse, varmed stadgandet i

tredje styckets första punkt skulle ersättas, att däri inrymmes möjlighet att

taga hänsyn till nyss angivna omständigheter, är helt visst förenat med svårigheter.

Om man emellertid beaktar, att det gäller att förekomma en skada

ej blott för det enskilda jordbruket utan för jordbruket i allmänhet, dock

med begränsning till den ort, där fastighet, varifrån avstyckning sättes i fråga,

är belägen, synes syftet med bestämmelsen måhända lämpligen kunna vinnas,

s. 404 Kontrollera mot PDF

404

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

därest åt densamma gives ungefärligen den avfattningen, att avstyckning från

jordbruksfastighet icke må ske på sådant sätt, att därigenom jordbruksnäringen

i orten kan antagas lida skada.

Ett stadgande av nämnda innehåll skulle göra bestämmelsen i tredje styckets

andra punkt överflödig. Undantagsbestämmelsen i sista stycket torde

däremot böra bibehållas, dock med den begränsning att den ej bör tillämpas

i avseende å sådana smärre lägenheter, som äro avsedda för jordbruk.

Regeringsrådet Palmgren:

Beträffande den i tredje stycket upptagna bestämmelsen, att från jordbruksfastighet

inom angivna län inägojord ej må avstyckas till den omfattning, att

fastighetens jordbruk därigenom märkligen försvagas, kan den omständigheten,

att denna bestämmelse är lika lydande med en av jordstyckningskommissionen

föreslagen allmän regel, föranleda till att densamma anses hava enahanda

innebörd som enligt kommissionens motivering dess berörda förslag har eller

att vid styckning av en jordbruksegendom bör bildas en restgård av sådan

storlek i förhållande till den ostyckade fastigheten, att restgården är i väsentligen

samma mån som den ostyckade fastigheten lämplig för jordbruk. Att

en dylik tolkning av det remitterade förslaget icke är åsyftad, torde emellertid

framgå därav att i promemorian uttalas, att kommissionens ståndpunkt icke

bibehållits och att detta skett på grund av vad lagrådet år 1922 anfört, vilket

innebar ett avstyrkande av kommissionens förslag i denna del. Den ifrågavarande,

i det remitterade förslaget intagna bestämmelsen synes i stället vara

hämtad från 20 § i ägostyckningslagen, såsom denna paragraf är lydande

enligt lagen den 31 augusti 1907 med däri sedermera gjorda ändringar, och

åt bestämmelsen lärer därför böra givas samma innebörd som den har i

nämnda lagrum. Satsen att fastighetens jordbruk icke må genom åsyftade åtgärder

försvagas, vilken sats då för första gången begagnades i hithörande

lagstiftning, infördes i det inom justitiedepartementet upprättade förslaget. Att

döma av departementschefens yttrande den 23 november 1906, vilket icke

under den vidare behandlingen synes hava blivit motsagt, har därmed avsetts

endast att förekomma sådan avsöndring, som innebure ett kringgående av de

för de norrländska länen antagna ägostvckningsbestämmelserna, och däri

finnes ingen tanke på uppehållande i varje fall av en restgård av väsentligen

samma betydenhet i jordbruksavseende som den ostyckade fastigheten. Omsatt

i det föreliggande förslaget torde stadgandet kunna anses betyda, att jordbruket

å de genom avstyckningen uppkomna delarna tillsammans icke må

bliva svagare än vad det varit å den ostyckade fastigheten. En omarbetning

av stadgandet därhän, att dess sålunda antagna innebörd erhåller ett tydligare

uttryck, synes vara att förorda (jfr kammarkollegii utlåtande den 12 augusti

1921). Men om denna innebörd blir fastslagen, lärer i frågans nuvarande sammanhang

anledning ‘icke föreligga att inskränka bestämmelsens tillämplighet

till vissa delar av landet, utan synes den böra gälla såsom en allmän regel.

s. 405 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 38.

5 §.

405

Lagrådet:

I avseende å den i andra stycket meddelade bestämmelsen om skyldighet

för lantmätaren att bevisligen underrätta vederbörande byggnadsnämnd om

tid och ställe för förrättningen hänvisas till vad lagrådet anfört vid motsvarande

stadgande i 3 kap. 2 §.

6 §.

Justitieråd^ Svedelius, regeringsrådet Palmgren och justitierådet Christiansson:

Av enahanda skäl, som anförts till stöd för ovan gjord hemställan, att

2 kap. 5 § och de två första punkterna av andra stycket i 3 kap. 11 § måtte

ur förslaget utgå, torde jämväl sista stycket av förevarande paragraf höra

bortfalla. Men även om nämnda bestämmelser i 2 och 3 kap. bibehållas,

synes anledning saknas att låta ifrågavarande stycke kvarstå, då detsamma,

på sätt i promemorian framhållits, ej innehåller annat än vad som under nu

angivna förutsättning i allt fall skulle gälla på grund av hänvisningen i 5 §

till bland andra föreskrifterna i 2 och 3 kap.

Justitierådet Högstedt:

I likhet med lagrådets övriga ledamöter anser jag, att då vad i sista stycket

av paragrafen föreskrives följer redan av den i 5 § gjorda hänvisningen till

2 och 3 kap., nämnda stycke bör utgå.

9 §•

Justitieråden Svedelius, Christiansson och Högstedt:

Enahanda skäl, som föranlett, att vid laga skifte lantmätare skall biträdas

av gode män vid handläggning av fråga om bestämmande av gränserna kring

skifteslagets ägor (2 kap. 1 §) och att detsamma skall vara förhållandet, då

fastighetsgräns skall bestämmas utan sammanhang med annan jorddelningsförrättning

(20 kap. 6 §), torde tala för att även då vid avstyckningsförrättning

gräns skall bestämmas mot fastighet, som ej ingår i förrättningen, gode

män skola biträda. Med hänsyn härtill och då gode männens uteslutande i

sistnämnda fall icke synes tillräckligt motiverat av vad lantmäteristyrelsen

till stöd därför anfört, förordas återgång till det preliminära utkastet, såvitt

angår första stycket i förevarande paragraf.

Lagrådet:

Stadgandet i andra stycket innehåller ej annat än vad som följer av den

i 5 § gjorda hänvisningen till 2 kap. och synes därför böra utgå.

12 §.

Lagrådet:

Bestämmelsen i andra stycket att vid avstyckning jord eller lägenhet må

undantagas för gemensamt ändamål samt servitut till förmån för fastighet,

s. 406 Kontrollera mot PDF

406

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

som ingår i förrättningen, läggas å annan dylik fastighet, allt i den mån

sådant är tillåtet vid laga skifte, överensstämmer till sin ordalydelse ganska

nära med stadgandet i 10 § i 1896 års lag om hemmansklyvning, ägostyckning

och jordavsöndring. Det bör emellertid uppmärksammas, att därest stadgandena

i förslagets 10 kap. om undantag av mark och bildande av servitut

vid laga skifte godkännas med det i förslaget upptagna innehållet, hänvisningen

till vad som är tillåtet vid skifte får en annan innebörd än i nu gällande

lag. Enligt nyssnämnda stadganden i förslaget får nämligen, i motsats

till vad nu gäller, undantag av mark för gemensamt behov äga rum allenast

i den mån behovet ej lämpligen kan tillgodoses genom att lägga servitut å en

ägolott till förmån för annan dylik. Huruvida detsamma avsetts att gälla även

vid avstyckning, framgår ej av promemorian, men att så till följd av berörda

hänvisning blir förhållandet, torde vara ofrånkomligt.

Lagrådet har vid 10 kap. uttalat sig mot lämpligheten av att på nämnda

sätt i fråga om tillgodoseende av skiftesdelägares gemensamma behov stadga

företräde för servitutsbildande framför undantagande av mark och i första

hand hemställt om sådan omarbetning av de därutinnan föreslagna bestämmelserna,

att båda de angivna utvägarna medgivas utan lagstadgat företräde

för någondera. Skulle emellertid denna hemställan icke bifallas, vill lagrådet

här framhålla, hurusom en tillämpning av de ifrågasatta reglerna beträffande

undantag av mark och bildande av servitut vid avstyckning skulle leda till

synnerligen otillfredsställande resultat. Om till grund för avstyckningen ligger

en överlåtelse och sakägarna i överlåtelsehandlingen avtalat eller vid förrättningen

träffa överenskommelse om undantag av mark för gemensamt ändamål,

men förrättningsmännen finna bildande av servitut vara en lämpligare eller

lika god utväg för ändamålets tillgodoseende, måste förrättningsmännen vägra

att tillämpa avtalet härutinnan och, för den händelse sakägarna ej kunna

förmås att antingen avstå från avtalet i denna del eller ändra detsamma så,

att det gemensamma behovet i stället kommer att tillgodoses genom servitut,

förklara hinder möta mot avstyckningen. Enahanda blir tydligen förhållandet,

om avstyckning utan föregående överlåtelse begärts och förrättningsmännen,

mot fastighetsägarens önskan om avsättande av gemensamt undantag, finna

det därmed avsedda syftet lika väl kunna vinnas genom bildande av servitut.

Då den inskränkning, som sålunda skulle göras i sakägarnas hittillsvarande

bestämmanderätt, icke synes vara ur vare sig allmän eller enskild synpunkt

behövlig, torde, i fall lagrådets ovannämnda hemställan icke föranleder ändring

av förslaget, tillämpning av reglerna om servituts företräde framför undantag

av mark i allt fall böra uttryckligen uteslutas vid avstyckning. I

I fjärde stycket meddelas föreskrift angående sådan plan för fastighetsbildningen

inom till avskiljande ifrågasatt område, som omförmäles i 1 § andra

stycket, i syfte att trygga tillgång till vägar och öppna platser samt bereda

möjlighet till anordnande av vissa ledningar. Upprättandet av dylik plan är

s. 407 Kontrollera mot PDF

407

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

tydligen, såsom jämväl i promemorian framhållits, en sak emellan jordägaren

och lantmätaren och ingår icke som ett led i själva avstyckningsförrättningen.

Vid sådant förhållande skulle med skäl kunna göras gällande, att föreskriften

icke har sin plats i denna lag. I allt fall synes det påtagligt, att densamma

icke står i det sammanhang med de bestämmelser om vad som skall iakttagas

vid själva avstyckningsförfarandet, vilka i övrigt meddelas i 12 §, att

dess infogande i denna paragraf kan anses försvarat. Lagrådet hemställer

därför, att ifrågavarande föreskrift uteslutes ur 12 §. Om av praktiska hänsyn

stadgandet anses böra inflyta i avstyckningskapitlet, bör det måhanda lämpligast

upptagas såsom ett tredje stycke i 1 §.

13 §.

Lagrådet:

Bland de i denna paragraf upptagna fall, som kräva särskilt beaktande,

där fråga om avstyckning uppkommit, återfinnes icke såsom i nu gällande

motsvarande bestämmelser i 21 § av lagen om hemmansklyvning, ägostyckning

och jordavsöndring och i 2 § av lagen den 12 maj 1917 om tillägg till

nämnda lag — det fall, då Konungen jämlikt 1 kap. 42 § första stycket i

lagen om fastighetsbildning i stad eller motsvarande äldre bestämmelser för

visst område å landet förordnat, att stadsplan skall upprättas, utan att dock

sådan ännu kommit till stånd. Då det torde vara förslagets mening, att ej

heller i dylikt fall avstyckning må så verkställas, att markens blivande ändamålsenliga

bebyggande försvåras, hemställes, att jämväl nu omförmälda

fall uttryckligen angives bland de i paragrafens fjärde stycke upptagna.

14 §.

Lagrådet:

I denna paragraf likasom i. den däremot svarande 15 § fastslås principen

om jordägarens resp. sakägarnas rätt att bestämma, huru avstyckning skall

verkställas; i motsats mot vid laga skifte hava vid avstyckning förrättningsmännen

endast att undersöka, om lagens föreskrifter äro iakttagna, och att,

allt efter resultatet av denna prövning, meddela eller vägra tillstånd till den

sökta förrättningen. Med förslagets ståndpunkt att såsom regel avstyckning

medgives endast efter föregången överlåtelse blir tydligen tillämplighetsområdet

för stadgandet i 14 § tämligen begränsat. Det skall emellertid aga tillämpning,

då fastighetsägaren söker avstyckning i syfte att sammanlägga det avstyckade

området med annan honom tillhörig fastighet, och även i det fall,

som avses i 1 § andra stycket, förefinnes visst utrymme för fastighetsägarens

bestämmanderätt, t. ex. i sådana av den av Konungens befallnmgshavande

godkända planen icke berörda frågor, som behandlas i 12 § andra stycket.

Slutligen kan fastighetsägaren föranleda vissa mindre jämkningar i såväl dylik

plan som annan avstyckningsplan, enligt vilken tillstånd meddelats till avstickningens

utförande, allt i enlighet med vad i 18 § närmare bestämmes.

s. 408 Kontrollera mot PDF

408

Kuvgl. Maj:ts Proposition Nr 38.

Lagrådet har föranletts till dessa uttalanden i anledning av den, såvitt det

vill synas, häremot i viss mån avvikande uppfattning rörande betydelsen av

denna paragraf, som kommit till uttryck i promemorian. Klart är, att i händelse

den av lagrådet ovan under 1 § gjorda hemställan bifalles, 14 § komme

att erhålla väsentligen ökad tillämpning.

r o, 16 §•

Lagrådet:

Innehållet i första stycket av denna paragraf torde böra begränsas till en

föreskrift att med ledning av de i detta kapitel givna bestämmelser skall avgöras,

huruvida tillstånd till den ifrågasatta avstyckningen må meddelas. Ett

uteslutande av de nuvarande inledningsorden synes i hög grad önskvärt, då

vad där säges, såsom hänförande sig allenast till 14 § andra stycket och således

^ endast avseende ett sällsynt undantagsfall, uppenbarligen föga lämpar

sig såsom allmän förutsättning för tillämpligheten av förevarande paragraf.

Även utan dessa inledningsord är klart, att om enligt 14 § andra stycket

beslut meddelats, att avstyckning ej må äga rum, något utlåtande i själva

saken icke kan ifrågakomma. Detta skulle för övrigt bliva förhållandet även

eljest, då någon formell brist t. ex. med avseende å uppgiven sakägares behörighet

befinnes föreligga.

Stadgandet i tredje stycket av denna paragraf vilar tydligen å den förutsättningen,

att där omförmälda förhållanden i sammanhang med avstyckningsplanens

godkännande blivit av Konungens befallningshavande prövade, och

denna prövning måste hava ankommit å Konungens befallningshavande icke

blott som en befogenhet att inlåta sig å dessa frågor utan som en skyldighet

att ägna desamma lika beaktande, som i annat fall skulle ålegat förrättningsmännen.

Vid närmare granskning av de här angivna lagrummen uppkommer

emellertid den frågan, huruvida icke den Konungens befallningshavande sålunda

ålagda prövningsskyldigheten i vissa avseenden utsträckts längre än

som kan anses förenligt med det egentliga syftet med densamma. Sålunda

synes det varken vara av omständigheterna påkallat eller ens lämpligt, att

Konungens befallningshavande, i samband med godkännande av plan för

fastighetsbildning inom ett till avstyckning avsett område, även skulle hava

att inlåta sig å frågan, om stamfastigheten efter avstyckningen lämpligen kan

bestå såsom särskild fastighet. Av enahanda skäl synes det ej heller böra

ankomma på Konungens befallningshavande att iakttaga avstyckningens inverkan

å stamfastighetens vägförhållanden. Men det synes jämväl kunna ifrågasättas,

om hänvisningen till 12 § första stycket ens i vad stadgandet angår

de fastigheter, som genom avstyckningen bildas, bör bibehållas. Rätt till vägs

begagnande kan ej på ett betryggande sätt tillförsäkras de särskilda lotterna

annorledes än genom bestämmelser vid avstyckningsförrättningen. Konungens

befallningshavande torde i detta avseende endast kunna ingå i bedömande av

s. 409 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

409

den frågan, huruvida den upprättade planen bereder säkerhet för att avstyckningslotternas

behov av vägar skall kunna tillgodoses, och att denna fråga

skall tillhöra Konungens befallningshavandes prövningsrätt synes följa av den

i 12 § sista stycket meddelade bestämmelsen om vad som skall iakttagas vid

uppgörande av avstyckningsplan, varom i 1 § andra stycket sägs. Med anledning

av vad sålunda anförts hemställes, att ur den i förevarande lagrum

förekommande uppräkningen såväl 3 § andra stycket som 12 § första stycket

måtte utgå.

17 §•

Justitierådet Högstedt:

Enligt 1920 års förslag skulle i vissa fall frågan om tillstånd till avstyckning

underställas ägodelningsrättens prövning. Vid granskningen av nämnda

förslag framhöllo lagrådets flesta ledamöter, hurusom å ena sidan den sålunda

ifrågasatta förprövningen av ägodelningsrätten, vilken anordning givetvis verkade

tyngande på förfarandet och medförde avsevärd tidsförlust, i många fall

vore överflödig, emedan det vore uppenbart, att hinder mot den sökta förrättningen

ej mötte, under det å andra sidan stundom även beträffande enklare

avstyckningar, för vilka förprövning icke föreslagits, kunde vara tveksamt

om de lagligen kunde genomföras, och fördenskull önskvärt, att besked härom

på förhand kunde erhållas av ägodelningsrätten. I enlighet med vad lagrådets

flesta ledamöter i anslutning till dessa anmärkningar förordade, har i det nu

föreliggande förslaget obligatorisk underställning av förrättningsmännens utlåtande

rörande tillstånd till ifrågasatt avstyckning icke för något fall bibehållits.

Endast om sakägare yrkar det eller förrättningsmännen finna det

erforderligt, skall dylik underställning till ägodelningsrätten äga rum.

Emot den sålunda i förhållande till 1920 års förslag vidtagna ändringen

skulle icke varit något att erinra, därest för sådana fall, då underställning

icke komme att ske, kontrollen från ägodelningsrättens sida ej bortfallit utan

allenast uppskjutits, vilket skulle blivit förhållandet, om fastställelseprövningen

efter förrättningens avslutande tillkommit ägodelningsrätten eller dess ordförande.

På sätt framgår av 21 kap. 41 § tredje stycket i det remitterade

förslaget, har emellertid nämnda prövning, då fråga är om en av sakägarna

icke överklagad avstyckning för bildande av särskild fastighet, i första hand

anförtrotts åt överlantmätaren. Genom denna anordning skulle visserligen den

fördelen vinnas, att ägodelningsdomaren till gagn för de mångahanda andra

tjänstegöromål, som åligga honom i främsta rummet såsom domhavande, befrias

från granskningen av säkerligen ej så få förrättningar. Att prövningen

skulle av överlantmätaren utövas med samvetsgrannhet finnes ej heller anledning

att betvivla. Det lärer dock icke kunna förnekas, att den åsyftade

kontrollen till förebyggande av mindre lämpliga avstyckningar skulle bliva

i icke ringa mån försvagad, därest frågan om tillåtligheten av sådan jorddelning

icke bleve föremål för avgörande av ägodelningsrätten i andra fall än

då sakägare begärde eller förrättningsmännen beslutade underställning eller

s. 410 Kontrollera mot PDF

410

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

ock överlantmätaren vid fastställelseprövningen funne anledning förekomma,

att förrättningen icke vore lagligen beskaffad.

Vill man godkänna anordningen att åt överlantmätaren i ovan angivna fall

uppdraga fastställelseprövningen beträffande avstyckningar, synes man med

hänsyn till det nyss anförda icke kunna undgå att ånyo upptaga tanken på

en obligatorisk underställning av frågan om tillstånd till sökt avstyckning.

Mest konsekvent vore visserligen att föreskriva dylik obligatorisk underställning

beträffande alla avstyckningar, men med hänsyn till den därmed förenade

tidsförlusten och kostnadsökningen torde begränsning böra göras till de fall,

där kontroll från ägodelningsrättens sida synes mest påkallad. Därest, i enlighet

med vad lagrådet förordat, avstyckning utan föregående överlåtelse tilllåtes

i större utsträckning än vad fallet är i det remitterade förslaget, synes

nämnda kontroll särskilt erforderlig, då fråga är om dylik avstyckning, dock

endast såframt ej enligt andra stycket i 1 § såsom förutsättning för avstyckningen

gäller, att plan för densamma blivit av Konungens befallningsbavande

godkänd. Tillståndsfrågans överlämnande till ägodelningsrätten torde vidare

böra föreskrivas för det fall, att genom avstyckningen skulle komma att från

en fastighet avskiljas område, som ensamt eller tillsammans med vad förut

må vara från fastigheten avsöndrat eller avstyckat utgör mer än en femtedel

av fastighetens ursprungliga ägovidd. Att i andra än de nu nämnda fallen

föreskriva obligatorisk underställning av utlåtande, varigenom förrättningsmännen

förklarat hinder mot sökt avstyckning icke möta, torde ej vara behövligt.

Därest i annat fall frågan om avstyckningens tillåtlighet synes tveksam,

lärer det kunna förväntas, att förrättningsmännen i enlighet med den åt dem

i förevarande paragraf lämnade befogenheten skola besluta underställning till

ägodelningsrätten.

20 §.

Lagrådet:

Vad i denna paragraf stadgas angående beskrivning över gränser och gränsmärken

överensstämmer med de allmänna föreskrifter, som därutinnan meddelas

i 47 § 2 mom. andra stycket av gällande mätningsförordning och vilka,

där ej i lag särskilt stadgande i ämnet meddelas, bliva att tillämpa även vid

avstyckningsförrättning. Med hänsyn härtill och då varken i 7 kap. eller

eljest i förslaget meddelas föreskrifter om gränsbeskrivning, synas omförmälda

bestämmelser böra ur förevarande paragraf utgå.

21 §.

Justitieråden Svedelius och Högstedt:

Stadgandet i denna paragraf har i förhållande till 1920 års förslag ävensom

det preliminära utkastet underkastats viss omredigering i syfte att möjliggöra

avstyckningsförrättnings avslutande, utan att sammanträde med sakägarna

därvid hålles. Ehuru de skäl lantmäteristyrelsen, på vars förslag denna

s. 411 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

411

ändring vidtagits, till stöd härför anfört icke sakna ett visst fog, måste man

dock ställa sig betänksam mot densamma. Följden av den genom nya lydelsen

medgivna anordningen skulle nämligen bliva, att sakägarna först då förrättningshandlingarna

tillställas dem bliva i tillfälle att erhålla kännedom om

förrättningens avslutande och att sålunda besvärstiden, vilken räknas från

avslutningsdagen, i själva verket blir för dem avsevärt förkortad. Med hänsyn

härtill torde stadgandet med dess nu föreslagna innehåll icke böra godkännas.

Fn återgång till omförmälda utkast synes i stället vara att förorda.

22 §.

Lagrådet:

Den tid av trettio dagar från förrättningens fastställande, inom vilken lantmätaren

skall vara skyldig utlämna ett exemplar av kartan till sakägarna,

torde vara för knappt tilltagen. Man får icke beräkna, att lantmätaren kan

återfå förrättningshandlingarna med konceptkartan tidigare än vad för närvarande

är föreskrivet eller inom fjorton dagar från fastställelsen. Då kartan

därefter skall kopieras, synes, särskilt om ett flertal förrättningar samtidigt

förevarit till fastställelse, svårighet kunna möta för lantmätaren att medhinna

kartornas kopiering och expedierande under återstående sexton dagar. En

förlängning av tiden till åtminstone fyrtiofem dagar förordas.

23 §.

Lagrådet:

Vad slags förfoganderätt över fastighet här åsyftas synes ej fullt klart. Att

döma av ett uttalande i motiven till 1918 års förslag (vid 25 § i 22 kap),

är i själva verket icke fråga om fastighet, som innehaves med äganderätt,

utan om sådan, vartill innehavaren har allenast en viss begränsad rätt. Då

stadgandena i förevarande kapitel icke gälla stad eller samhälle på landet,

för vilket skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser,

och ej heller få tillämpas inom område, som ingår i tomtindelning, synes

här icke kunna bliva fråga om annan dylik rätt än stadgad åborätt eller

fideikommissrätt. Men om paragrafens mening är den sålunda antydda eller

att genom avstyckning från åborättshemman eller fideikommissfastighet ingen

förändring inträder beträffande den innehavaren tillkommande rätten till de

avstyckade delarna, synes stadgandet — därest det överhuvud kan anses

erforderligt — lämpligen böra efter viss omredigering sammanföras med det

i 25 § upptagna såsom ett andra stycke av sistnämnda paragraf.

27 §.

Lagrådet:

Rörande fördelningen av kostnaderna för ägostyckningsförrättning liksom

för jordavsöndring torde i de flesta fall överenskommelse träffas mellan

intressenterna. Detsamma lärer med all säkerhet kunna antagas bliva fallet

s. 412 Kontrollera mot PDF

412

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 38.

i fråga om avstyckningsförrättning. Det synes fördenskull lämpligt, att i

denna paragraf angives, att för kostnadsfördelningen i första rummet skall

gälla vad sakägarna därutinnan överenskommit. Endast där sådan överenskommelse

ej träffats, bör fördelningen ske efter vad i varje fall prövas skäligt.

Prövningen i detta avseende torde — i enlighet med vad lagrådet uttalat

beträffande fördelningen av kostnaderna vid laga skifte — böra till

höra förrättningsmännen.

20 kap.

3 och 5 §§.

Lagrådet:

Då enligt 3 §:s tredje stycke vederlagsjorden uttages allenast från viss eller

vissa av de ägolotter, som besvärats av servitutet, synes den åtgärd, som

till följd därav blir erforderlig för beredande av ersättning åt ägolott, från

vilken uttagits vederlagsj ord utöver dess andel, både kunna och böra omedelbart

äga rum och således företagas såsom en fortsättning av utbrytningsförrättningen,

utan att särskilt förordnande för lantmätaren behöver utverkas

eller särskilt yrkande därom vid förättningen framställas. Det är visserligen

sant, att det i varje fall främst bör ligga i ägarens eget intresse att tillse,

att hans fastighet icke lider obehörig minskning. Vid delning av jord gäller

emellertid såsom en allmän regel, att varje ägolott skall erhålla det ägobelopp,

som befunnits tillkomma densamma, utan någon befogenhet för delägare att

genom avstående från sin rätt härutinnan verka rubbning. Det synes vara

med denna princip föga förenligt att i ett fall som förevarande, där förlusten

i jord direkt åstadkommes genom en laga förrättning, överlämna åt den enskilde

delägarens initiativ att för förlustens ersättande inom viss preklusionstid

vidtaga särskild åtgärd. Det är ock att märka, att i här ifrågavarande

fall ett anspråk på ersättning för den lidna förlusten alltid är rättsligt befogat

och kan tillgodoses, vilket icke lika visst är händelsen för det fall, som

i övrigt behandlas i 5 §, eller där ägolott av sitt område förlorat en

del såsom rätteligen icke tillhörig skifteslaget. Slutligen må det beaktas, att

kostnaderna böra kunna väsentligt nedbringas genom åtgärdernas sammanförande

till en enda förrättning. Att ett sådant sammanförande i andra, i viss

mån likartade fall enligt förslaget skall äga rum, framgår av stadgandena i

1 kap. 19 § och 8 kap. 3 §, enligt vilka där omförmälda åtgärder, som efter

verkställt skifte eller ägoutbyte erfordras för att utjämna rubbning i ägovälde,

skola företagas omedelbart i sammanhang med den förrättning, varigenom

rubbningen åstadkommits.

På grund av det anförda hemställes om sådan ändring i förslaget, att dels

i 3 §:s tredje stycke stadgas, att där avsedd, i 7 § närmare omförmäld åtgärd

för beredande av ersättning åt ägolott, från vilken utbrutits vederlagsjord

utöver den å ägolotten belöpande andelen, skall företagas i sammanhang med

s. 413 Kontrollera mot PDF

413

Eungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

utbrytningen, dels ock ur 5 § uteslutes vad densamma innehåller beträffande

jord, utbruten till vederlag för servitut.

4 §.

Lagrådet:

Då enligt denna paragraf till gemensamhetsskog även kan avsättas mark,

tillhörig allenast en ägare, synes till förekommande av möjlig missuppfattning

böra i lagtexten givas uttryck åt den naturliga förutsättningen, att mark,

för att gemensamhetsskog därav skall kunna bildas, måste tillhöra två eller

flera skilda fastigheter. Att fastigheterna i fråga skola ingå i samma ursprungliga

skifteslag, torde vara en given följd av skifteslagstiftningens allmänna

principer och ej behöva särskilt uttalas i lagtexten.

6 §.

Lagrådet:

Utom de föreskrifter i föregående kapitel av förslaget, som i denna paragraf

förklaras skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse i fråga om

förrättningar enligt 1, 3, 4 och 5 §§, torde även åtskilliga stadganden i

15 och 17 kap. böra å dylika förrättningar eller vissa av dem vinna tilllämpning.

Sålunda torde vid ägoutbyte ävensom vid de i 3 och 5 §§ avsedda

förrättningar bestämmelser, motsvarande de i 15 kap. meddelade, särskilt

stadgandet i dess 2 §, kunna befinnas erforderliga, och beträffande förrättning

enligt 5 §, vilken förrättning icke kan förekomma i samband med laga

skifte, skulle utan hänvisning till 17 kap. bestämmelser saknas om beslutanderätten

därvid.

Däremot synes hänvisningen till 18 kap. böra utgå och ersättas med ett

stadgande av innehåll att, där flera hava del i förrättning, som i ovan förstnämnda

paragrafer av 20 kap. avses, kostnaderna för förrättningen skola

fördelas efter vad i varje fall av förrättningsmännen prövas skäligt. Något

utrymme för tillämpning av huvudregeln i 18 kap., att kostnaderna skola av

delägarna utgöras i förhållande till det uppskattade ägobelopp envar av dem

bekommit, lärer nämligen i här avsedda fall ej förefmnas.

8 §.

Justitierådet Högstedt:

Ett godkännande av förevarande stadgande skulle hava till följd, att ehuru

bestämmelserna i 10 kap. icke medgiva, att vid laga skifte å vattentäckt område

fiskeservitut bildas, sådant likväl skulle kunna på en omväg åstadkommas,

i det att vid vattenområdets skiftande fisket jämlikt 10 kap. 6 § undantoges

såsom för delägarna gemensamt och omedelbart därefter skifte begärdes

å det sålunda undantagna fisket. Detta kan icke anses tillfredsställande.

Godtages det här föreslagna stadgandet, lärer konsekvensen bjuda, att sådan

ändring vidtages i 10 kap., att däri inrymmes rätt att redan vid skiftet å det

s. 414 Kontrollera mot PDF

414

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

vattentäckta området lägga fiskeservitot å en ägolott till förmån för annan.

Då emellertid enligt min mening övervägande skäl tala för att söka i allmänhet

hindra uppkomsten av dylika servitut, hemställer jag, att åt stadgandet i

8 § gives den avfattning detsamma hade i det preliminära utkastet och att

således rätten att erhålla skifte å fiske i redan delat vattenområde begränsas

att gälla allenast de fall, då före nya lagens ikraftträdande fisket ej intagits

i delningen av vattenområdet eller ock fisket utgör särskild fastighet.

9 §.

Lagrådet:

Då i 21 kap. 15 § uppräknas de mål, vilka äro att hänföra till jorddelningsmål

och således skola upptagas av ägodelningsrätt, bör där utsägas, att

talan mot här avsedda jorddelningsförrättningar räknas till dylika mål. Stadgandet

i förevarande paragraf synes endast böra innehålla en hänvisning till

21 kap:s bestämmelser om sättet för talans fullföljande, en hänvisning som

dock bör gälla jämväl bestämmelserna angående fastställelse av förrättning,

som här avses.

10 §.

Lagrådet:

Lantmäteristyrelsen har mot avfattningen av första stycket i denna paragraf

anmärkt, att sådant förordnande, som där omförmäles, borde kunna

meddelas även för verkställande av höjdmätning. Detta synes emellertid icke

vara genom den föreslagna avfattningen av paragrafen uteslutet, itv att under

det där använda uttrycket »avmätning» lärer kunna inbegripas såväl höjdmätning

som planmätning, för vilka båda mätningssätt särskilda föreskrifter

äro meddelade i den för lantmäteriförrättningar i allmänhet gällande mätningsförordningen.

21 kap.

1 §•

Lagrådet:

Angående ägodelningsrätternas inbördes behörighet har i kapitlet icke givits

annan regel än den, som innehålles i andra stycket av förevarande paragraf

och som utsäger, att jorddelningsmål rörande jord inom flera ägodelningsrätters

områden skall tillhöra den ägodelningsrätt, inom vars område största

delen av jorden finnes. En allmän forumregel beträffande de mål, ägodelningsrätt

har att upptaga, torde icke heller vara behövlig med hänsyn därtill

att föreskriften i 38 § lärer medföra, att bestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken,

enkannerligen dess 14 §, bliva tillämpliga vid avgörande av

frågan, vilken ägodelningsrätt i varje särskilt fall är behörig. Förslaget intager

i detta avseende enahanda ståndpunkt som gällande skiftesstadga, vilken

s. 415 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds Proposition Nr 38.

415

ej heller har någon dylik regel och i sin 139 § innehåller en hänvisning till

allmän lag och vad för häradsrätt är föreskrivet, motsvarande nyssnämnda

föreskrift. Nu må det visserligen erkännas, att rättegångsbalkens forumregler

ingalunda äro uttömmande och att ovisshet i åtskilliga fall yppats rörande

rätt forum även i jordatvister; att tillämpningen av de allmänna forumreglerna

skulle inom jorddelningslagstiftningens område föranleda större svårigheter

än vad eljest är fallet, synes emellertid icke vara att befara. Vad som

måhända kan brista i direkta lagbestämmelser lärer här liksom eljest lämpligen

kunna ersättas genom rättspraxis.

Vad däremot angår ovannämnda, i andra stycket av förevarande paragraf

givna stadgande, synes visserligen en föreskrift för där avsedda fall icke böra

saknas, men syftet med föreskriften bör icke vara att giva en särskild forumregel

utan allenast att möjliggöra en direkt tillämpning av rättegångsbalkens

bestämmelser härutinnan. Detta torde vinnas, om stadgandet erhåller ungefär

det innehållet, att där till skifteslag hör jord, som är belägen inom två eller

flera domsagor, skifteslaget skall anses lyda under ägodelningsrätten i den

domsaga, inom vilken största delen av jorden ligger.

2 §•

Lagrådet:

Bestämmelserna i tredje stycket av denna paragraf rörande de egenskaper,

som erfordras för valbarhet till ägodelningsnämndeman, äro hämtade delvis

från gällande skiftesstadga och delvis från vattenlagens motsvarande bestämmelser

i fråga om vattenrättsnämndeman. Från skiftesstadgan har upptagits

föreskriften att ledamot i ägodelningsrätt skall vara kunnig i lanthushållning,

varemot villkoret om bofasthet inom ägodelningsrättens område, d. v. s. för

närvarande häradet eller tingslaget, uteslutits. Flertalet övriga här uppställda

villkor äro hämtade från vattenlagen, varifrån emellertid ej upptagits det där

förekommande villkoret om valbarhet till nämndemansbefattning vid häradsrätt

inom orten.

Vad angår den anmärkta olikheten mot skiftesstadgan, må väl vara sannolikt,

att vid val av ägodelningsnämndemän de väljande sällan eller aldrig

skulle komma att söka sina kandidater utanför kretsen av de inom ägodelningsrättens

nya område, domsagan, boende, men ett uttryckligt stadgande

om bofasthet inom domsagan såsom villkor för valbarhet synes icke böra

saknas. Härvid torde icke böra göras åtskillnad mellan domsaga, som består

av endast ett tingslag, och övriga domsagor, där enligt 3 § valet skall förrättas

tingslagsvis, utan även i senare fallet valbarheten göras beroende av boningsort

inom domsagan och icke nödvändigtvis inom tingslaget.

Av vattenlagens fordran på valbarhet till nämndeman vid häradsrätt följer

bland annat, att till vattenrättsnämndeman ej kan utses och således ej heller

får i befattningen bibehållas den, som står under förmynderskap eller är i

konkurs eller som är i Konungens eller rikets tjänst. Det synes näppeligen

s. 416 Kontrollera mot PDF

416

Kuvgl. Mai ds Proposition Nr 38.

föreligga något skäl, varför man i omförmälda avseenden skulle uppställa

mindre stränga fordringar på en ägodelningsnämndeman än på en vattenrättsnämndeman.

Även villkoret om valbarhet till befattning som nämndeman

vid häradsrätt i orten torde därför böra upptagas bland de egenskaper, som

krävas för valbarhet till ägodelningsnämndeman.

Mot de nu ifrågasatta tilläggen kunde möjligen invändas, att desamma vore

mindre behövliga till följd av bestämmelsen i förslaget, att ägodelningsnämndeman

måste hava minst två år innehaft befattning som god man vid skiftesförrättningar,

vilken bestämmelse saknar motsvarighet i såväl skiftesstadgan

som vattenlagen. Onekligen skulle med hänsyn till de i 2 kap. 7 § stadgade

villkoren för valbarhet till god man de önskemål, som med tilläggen avses,

vara genom berörda bestämmelse tillgodosedda, försåvitt den, som väljes till

ägodelningsnämndeman, därvid är god man. Men någon säkerhet för att så

skulle vara förhållandet även i fall, då godmansuppdraget, måhända för

länge sedan, upphört, förefinnes icke. De ifrågasatta tilläggen synas därför,

om man överhuvud önskar, att lagens innehåll under alla förhållanden skall

i anmärkta delar bliva det ovan angivna, icke kunna undvaras.

De uttalade önskemålen skulle bliva tillgodosedda, om förra delen av ifrågavarande

stycke erhölle ungefärligen den avfattningen, att ägodelningsnämndemännen,

som böra vara allmänt betrodda, i lanthushållning kunniga och med

ortens förhållanden väl förtrogna män, skola vara valbara till nämndemansbefattning

vid häradsrätt i domsagan.

3 §•

Lagrådet:

Bestämmelsen att i domsaga, som består av mera än ett tingslag, tre ägodelningsnämndemän

skola utses för varje tingslag lärer innebära icke blott

en beräkningsgrund för antalet utan även att särskilda nämndemän skola

utses för varje tingslag. Det måste vidare anses åsyftat, om det än icke är

uttryckligen stadgat, att i valet för varje tingslag skola deltaga endast de

valmän, som blivit utsedda för kommuner inom tingslaget, och icke valmännen

för hela domsagan. Föreskriften i sista stycket av 3 § torde eljest sakna

berättigande. Men vid sådant förhållande föreligger uppenbarligen ej skäl att,

såsom i första styckets tredje punkt föreskrives, förlägga valet för båda eller

samtliga tingslagen till en och samma häradsrätt. En sådan anordning skulle

utan någon skönjbar fördel allenast medföra, att valmännen från det eller de

andra tingslagen betungades med en längre resa till valförrättningen än som

varit nödvändigt. Enligt lagrådets åsikt bör därför denna punkt utgå ur förslaget.

4 och 7 §§.

Lagrådet:

I 4 § innehålles bland annat den nyheten i förhållande till gällande rätt,

att för ägodelningsnämndemännen skola utses suppleanter till lika antal som

s. 417 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

417

dessa. Genom denna anordning komme i varje domsaga antalet av de personer,

som skulle stå till förfogande för tjänstgöring såsom ledamöter i ägodelningsrätt,

att utgöra minst tolv; i domsaga med tre eller fyra tingslag

skulle samma antal stiga till resp. aderton och tjugofyra. Enligt 6 § skall

visserligen ordinarie nämndeman alltid i första hand kallas till tjänstgöring,

men om den kallade uteblir eller för honom uppstår laga förfall, skall enligt

7 § i hans ställe inkallas antingen annan ordinarie nämndeman eller en

suppleant, utan att i lag stadgats någon skyldighet för ägodelningsdomaren

att härvid företrädesvis kalla ordinarie nämndeman.

Det synes med skäl kunna dragas i tvivelsmål, om en sådan utökning av

nämndemanskåren, som valet av suppleanter skulle innebära, bör vidtagas.

Att något absolut behov av suppleants inkallande skulle kunna yppas ens i

en domsaga med endast sex ägodelningsnämndemän, synes näppeligen antagligt;

härför skulle förutsättas, att åtminstone fyra av de ordinarie ledamöterna

samtidigt skulle vara av jäv eller annat laga förfall hindrade att tjänstgöra.

Visserligen skulle möjligheten att tillkalla suppleant i vissa fall kunna erbjuda

någon fördel, exempelvis ur kostnadssynpunkt, framför åtgärden att i

stället för utebliven eller av förfall hindrad ordinarie ledamot till tjänstgöring

i hans ställe inkalla annan sådan. Men häremot måste vägas omsorgen att

ledamöterna i ägodelningsrätt bliva i tillfälle att förvärva största möjliga erfarenhet

och förtrogenhet med jorddelningsmål; att detta syfte skulle motverkas

genom alltför stor växling av ledamöter är uppenbart. Med hänsyn

till de väsentligt ökade viktiga och maktpåliggande uppgifter, som enligt den

föreslagna nya lagstiftningen skulle åligga ägodelningsrätterna, synes sistberörda

synpunkt böra tillerkännas avgörande betydelse. Lagrådet vill i anledning

härav hemställa, att i 4 § föreskriften om val av suppleanter och såsom

följd härav vad i 7 § stadgas om suppleants inkallande måtte ur förslaget utgå.

Då emellertid en möjlighet att tillkalla annan ställföreträdare än ordinarie

ägodelningsnämndemän måhända bör för säkerhets skull i lag bibehållas,

kunde, i överensstämmelse med vad i vattenlagen finnes för motsvarande fall

stadgat, genom ett tillägg till 7 § åt ägodelningsdomaren inrymmas befogenhet

att, om under där angiven förutsättning tillkallandet av ägodelningsnämndeman

skulle vålla avsevärd tidsutdräkt, kalla annan till ledamot i ägodelningsrätten

valbar man i stället. Genom en dylik anordning skulle — samtidigt

med att all risk för uppskov till följd av brist å ordinarie ledamöter

vore utesluten — det å andra sidan vara förebyggt, att såsom ledamot i ägodelningsrätt

annat än i mera sällsynta undantagsfall komme att tjänstgöra

någon, som icke vore vald till ägodelningsnämndemän.

5 §.

Regeringsrådet Palmgren:

1 de i första stycket angivna fallen, med vilka givetvis bör jämnställas att

ägodelningsnämndemän avlidit, skall ägodelningsdomaren föranstalta om komBihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 31 käft. (Nr 38.) 27

s. 418 Kontrollera mot PDF

418

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 38.

pletteringsval efter avgången nämndeman, likasom det även måste ankomma

på honom att tillse, att nytt val hålles efter nämndeman, vilkens mandat

utlupit. Det är icke utsagt, men av den i andra stycket gjorda hänvisningen

till vad som finnes stadgat beträffande nämndeman i häradsrätt lärer framgå,

att kompletteringsval skall avse, icke den tid, som återstått för den avgångne,

utan en hel ny period av sex år. Härav måste så småningom bliva följden,

att ägodelningsnämndemännens mandat utlöpa på olika och oregelbundna

tider samt att kommunerna ofta nog måste besväras med sammanträden för

utseende av valmän och de många valmännen med att infinna sig vid häradsrätten

för vals företagande. Successiva val skulle onekligen befrämja

kontinuitet inom nämndemanskåren, men det är å andra sidan uppenbart,

att även vid val av alla nämndemän på en gång någon eller några alltid

skulle komma att återväljas. Det torde böra leda till reda och enkelhet, om

det, i överensstämmelse jämväl med den åsikt, som synes hava omfattats av

lantmäteristyrelsen, stadgas, att va! av ägodelningsnämndeman i stället för

den som avgått, innan den tid, för vilken han blivit utsedd, är till ända,

skall avse den tid, som återstått för den avgångne.

Det lärer icke vara fullt tydligt, huruvida meningen är, att kompletteringsval

skall hållas även efter avgången suppleant. Genom dylika val skulle

kommuner och valmän naturligtvis bliva än mer betungade. Frågan synes

böra klarläggas, för den händelse emot vad lagrådet anfört förslaget om utseende

av suppleanter anses böra vidhållas.

6 §.

Lagrådet:

Stadgandet i andra punkten torde näppeligen vara behövligt, enär det kan

tagas för givet, att även utan särskild föreskrift ägodelningsdomaren, såvitt

det är möjligt samt med hänsyn till kostnader och andra omständigheter

synes lämpligt, till tjänstgöring i ägodelningsrätten för varje gång kallar

nämndemän, som äga nödig ortskännedom med avseende å det eller de mål,

vilka skola vid sammanträdet förekomma till handläggning. Stadgandet synes

å andra sidan kunna föranleda, att till sammanträde, vid vilket (lera mål

skola handläggas, olika nämndemän för de skilda målen kallas, något som

dock bör komma i fråga endast om särskilt vägande skäl därtill föreligga.

Mot stadgandets avfattning kan för övrigt erinras, att det ingalunda är säkert,

att någon av nämndemännen är bosatt i »den ort, där i mål eller ärende i

fråga varande jord ligger». Med hänsyn härtill hemställes om uteslutande av

ifrågavarande stadgande.

8 §.

Lagrådet:

På''grund av den avfattning, stadgandet i andra punkten av denna paragraf

erhållit, är ägodelningsnämndeman, vilken såsom god man tagit befattning

s. 419 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

419

med en lantmäteriförrättning, väl på sådan grund jävig att i ägodelningsrätten

deltaga i handläggning av mål rörande denna förrättning, men skulle däremot

vara ur jävssynpunkt oförhindrad att biträda vid sådan syn för utredande av

teknisk fråga i samma mål, varom stadgas i 31 §. Då denna åtskillnad, vilken

knappast torde vara åsyftad, i varje fall ej synes böra upprätthållas,

hemställes, att orden »i ägodelningsrätten» i nämnda punkt måtte bortfalla.

12 §.

Lagrådet:

Med syn, som omförmäles i paragrafens tredje stycke, avses uppenbarligen

allenast sådan syn, som enligt 31 § förrättas av överlantmätaren med biträde

av ägodelningsnämndemän. Bestämmelse rörande ersättning vid dylik

förrättning synes lämpligen hava sin plats, icke i denna paragraf utan i 31 §.

I det fall, som avses i paragrafens sista stycke, eller då någon under åberopande

av laga förfall söker ändring i beslut, som endast medelst underställning

må dragas under ägodelningsrättens prövning, men icke förmår

styrka det sålunda uppgivna förfallet, skulle enligt förslaget sökanden i regel

hava att gälda samtliga kostnader för ägodelningsrättens sammanträde, i

vilka, enligt vad i promemorian angives, skulle inbegripas bland annat även

statsverkets utgift för ägodelningsdomarens inställelse. Det synes tvivelaktigt,

om tillräckliga skäl förefinnas att för detta säkerligen sällsynta undantagsfall

stadga särskilda strängare regler än för andra fall av ohemul klagan vid

ägodelningsrätten. Det hemställes fördenskull, att även paragrafens sista stycke

får utgå.

13 §.

Lagrådet:

I anledning av lantmäteristyrelsens hemställan om att ersättning till överlantmätare

för inställelse såsom biträde vid ägodelningsrätt skulle utgå av

statsmedel har i promemorian anförts, att då det enligt 35 § i lantmäteriinstruktionen

ålåge överlantmätare att på kallelse såsom sakkunnig biträda ägodelningsrätt,

resa, som han i sådant ändamål företoge, syntes vara att betrakta

såsom tjänsteresa, för vilken han ägde att av statsmedel åtnjuta ersättning

enligt resereglementet, samt att det borde ankomma på ägodelningsrätten att

avgöra, huruvida statsverkets berörda utgift skulle av sakägare ersättas. I

praxis torde den sålunda företrädda tolkningen av det till den 1 augusti 1925

gällande resereglementet åtminstone icke i allmänhet hava vunnit tillämpning,

utan överlantmätarens ersättning guldits av parterna, något som tvivelsutan

berott på den i 122 § skiftesstadgan uttalade grundsatsen att kostnaderna för

ägodelningsrätts sammanträde skola drabba parterna. Enligt lagrådets mening

föreligga dock goda skäl för att rese- och traktamentsersättning till överlantmätare

för ifrågavarande förrättning, som otvivelaktigt avser statens ärende,

bör, där sådan ersättning författningsenligt skall utgå, i överensstämmelse

s. 420 Kontrollera mot PDF

420

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38

med vad i 12 § är stadgat rörande motsvarande ersättning till ägodelningsdomare,

gäldas av statsmedel, och i enlighet med den uppfattning, som ligger

till grund för lagrådets anförande beträffande sista stycket i sistnämnda paragraf,

håller lagrådet före, att ersättningen bör slutligen stanna å statsverket.

Nu gällande resereglemente av den 18 juni 1925 upptager emellertid icke

någon bestämmelse om, i vilka fall ersättning till förrättningsman skall utgå,

utan hänvisar i sådant avseende endast till vad i allmän författning eller

särskild föreskrift är stadgat. Då icke heller eljest finnes meddelad någon

föreskrift, som reglerar överlantmätarens rätt till ersättning i hithörande fall,

torde i förevarande paragraf böra inflyta en bestämmelse, att överlantmätaren

äger att för sin inställelse vid ägodelningsrätt åtnjuta ersättning av statsmedel

enligt gällande resereglemente.

Beträffande ersättning till förrättningslantmätare för dylik inställelse linner

lagrådet sig kunna ansluta sig till vad i promemorian därom anförts.

Vad angår gottgörelse till annat sakkunnigt biträde än överlantmätare, innehåller

promemorian, att densamma lärer böra gäldas av delägarna. I likhet

med lantmäteristvrelsen anser emellertid lagrådet, att även denna fråga bör

genom uttrycklig bestämmelse regleras. Där en statens tjänsteman har till

tjänsteplikt att på kallelse såsom sakkunnig biträda ägodelningsrätt, såsom

förhållandet är t. ex. med fiskeriintendent (instruktion den 12 november

1923 § 3), skulle väl enahanda skäl som i fråga om överlantmätare kunna

synas tala för att ersättning för inställelsen drabbade statsverket. Enligt lagrådets

åsikt bör dock i sådant fall, likasom då annat sakkunnigt biträde

anlitas, ersättningen gäldas av delägarna. Härför talar också det till synes

fullt jämförliga förhållandet beträffande sakkunniga biträden vid vattendomstol.

Även beträffande sakkunnigt biträde vid ägodelningsrätt torde det, likasom

under 2 kap. 2 § anförts i fråga om dylikt biträde vid skiftesförrättning, vara

erforderligt att genom uttryckligt stadgande tillförsäkra den sakkunnige rätt

att omedelbart komma i åtnjutande av tillerkänd ersättning. Då det lärer

kunna antagas, att sakkunnigt biträde kommer att vid ägodelningsrätt anlitas

allenast i besvärsmål, synes det vara för ändamålet tillräckligt att föreskriva,

att det åligger klaganden eller, där klagandena äro flera, dessa solidariskt att

förskjuta den bestämda ersättningen.

Med avseende å sakkunnigt biträde synes icke böra saknas ett stadgande,

att den som därtill anlitas skall vara ojävig. Ett sådant stadgande torde lämpligen

kunna erhålla den avfattning, att mot sakkunnigt biträde gälle samma

jäv som enligt 8 § gälla mot ledamot i ägodelningsrätt. .

15, 17 och 18 §§.

Lagrådet:

Bestämmelserna i förevarande paragrafer skulle vinna i överskådlighet, om

ett sammanförande av desamma ägde rum på sådant sätt, att i 15 § under

de två första grupperna av jorddelningsmål i särskilda, med bokstäver be
-

s. 421 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 38.

421

tecknade punkter angåves de mål, som räknas till skittesmål resp. avstyckningsmål.

Härvid synas nedan angivna ändringar böra vidtagas i de nu i

17 och 18 §§ gjorda uppräkningarna.

De i punkt 2 under 17 § upptagna skiftesmålen torde bättre än i förslaget

skett beskrivas såsom mål, däri genom underställning eller besvär prövning

påkallas av annat under laga skifte meddelat beslut än rörande tillstånd till

skiftet eller av åtgärd, som under laga skifte vidtagits. Att det är ägodelningsrättens

prövning, som påkallas, torde vara varken behövligt eller lämpligt att

utsäga, då det just gäller att angiva mål, vilka det tillkommer ägodelningsrätten

eller i vissa fall dess ordförande att handlägga.

Enligt förslaget skall förrättning för bestämmande av rågång eller annan

fastighetsgräns även i det fall, då den verkställts i sammanhang med laga

skifte, göras till föremål för särskild fastställelse. Med hänsyn därtill att,

såsom av nyssnämnda punkt, jämförd med 20 §, framgår, talan mot dylik,

i samband med skifte verkställd förrättning hänföres till skiftesmål, synes så

böra vara förhållandet även med fastställelse därav. Under den punkt, som

kommer att motsvara förslagets 17 § punkt 3, bör därför upptagas jämväl

mål om sådan fastställelse.

Punkterna 4 och 5 i 17 § torde lämpligen böra byta plats. Då i förstnämnda

punkt upptages mål om rättelse i fastställt skifte, lärer det vara tydligt, att

här avses såväl ansökan om sådan rättelse som talan mot och fastställelse

av förrättning för rättelsens verkställande.

I uppräkningen av avstyckningsmål böra andra och tredje punkterna sammanföras

till en punkt, avfattad efter förebilden av punkt 2 i 17 § enligt

dess ovan föreslagna lydelse. I varje fall bör den i andra punkten förekommande

hänvisningen till vissa lagrum utgå (se under 19 kap. 16 § och 23 §

här nedan).

Därest förslagets ståndpunkt i avseende å fastställelse av avstyckningsförrättning

skulle godkännas, kommer frågan om dylik fastställelse att bliva

föremål för ägodelningsrättens prövning endast för den händelse besvär anförts

mot förrättningen eller ock överlantmätaren funnit sig böra hänskjuta frågan

till ägodelningsrätten. Under angivna förutsättning bör därför punkt 4 i 18 §

erhålla sådan avfattning, att därav framgår, att nämnda fastställelsefråga blir

att betrakta såsom jorddelningsmål allenast där ej fastställelse meddelas av

överlantmätaren. Då av bestämmelserna i 19 kap. framgår, att förrättning för

bestämmande av fastighetsgräns kan förekomma i samband med avstyckningsförrättning,

samt, där så sker, fastställelsen av förstnämnda förrättning följdriktigt

äVen bör räknas till avstyckningsmål, synes tillägg därom böra göras

i ifrågavarande punkt.

Vad därefter angår uppräkningen i 15 § av de mål, som förutom skiftesoch

avstyckningsmålen äro att hänföra till jorddelningsmål, erbjuda de, vilka

angå talan mot och fastställelse av de i 20 kap. 1, 3, 4 och 5 §§ omförmälda

jorddelningsförrättningarna, största likheten med skiftes- och avstycknings
-

s. 422 Kontrollera mot PDF

422

Kungl. May.ts Proposition Nr 38.

målen, och de synas därför höra upptagas närmast efter dessa såsom tredje

gruppen. Detta innebär en framflyttning av förslagets punkt 8. Då, enligt vad

i promemorian under 20 § framhållits, ägoutbyte är att anse såsom en särskild

förrättning, även om det verkställes i samband med laga skifte, torde

talan mot och fastställelse av ägoutbyte jämväl i nämnda fall böra i denna

punkt omnämnas.

I punkt 8 upptager förslaget ävenledes mål, som »eljest enligt lag eller författning

skall av ägodelningsrätt upptagas». Här åsyftade mål lära vara de,

som avses dels i lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa

under nyttjanderätt upplåtet område och dels i förslaget till lag om sammanläggning

i vissa fall av fastigheter å landet. Beteckningen jorddelningsmål

torde mindre väl lämpa sig för ifrågavarande mål; åtminstone är detta fallet

beträffande mål enligt den föreslagna sammanläggningslagen. Men även bortsett

härifrån kan lämpligheten av dessa måls upptagande i den nu förevarande

uppräkningen sättas i fråga. Den egentliga betydelsen av deras omnämnande

här torde vara, att vad i detta kapitel föreskrives om förfarandet vid ägodelningsrätt

ävensom angående fullföljd av talan mot ägodelningsrättens beslut

komme att i tillämpliga delar direkt gälla även i avseende å dem. Huruvida

detta innebär en fördel, synes dock tvivelaktigt. Det skulle lätt kunna tänkas,

att det i fråga om mål, vilka enligt ovannämnda eller eventuellt andra författningar

skola upptagas av ägodelningsrätt, kan befinnas erforderligt att

meddela vissa bestämmelser beträffande rättegången, vilka ej gälla enligt jorddelningslagen,

och målens direkta hänförande till jorddelningsmålen skulle i

sådant fall vara mera till hinder än till gagn. Och även om dylika särbestämmelser

icke skulle behövas, synes det i allt fall lämpligast, att de särskilda

författningarna själva genom hänvisning till jorddelningslagen reglera förfarandet.

Med hänsyn till det nu anförda hemställes om uteslutande av omförmälda

mål ur uppräkningen av jorddelningsmål.

Då förslaget såsom tredje gruppen av jorddelningsmål upptager »mål om

rågång eller annan fastighetsgräns eller om ägoutbyte, ändå att det icke jämlikt

17 § 2 är att anse såsom skiftesmål», lärer härmed avses dels talan mot

och fastställelse av ägoutbyte, evad detta ägt rum i samband med annan

jorddelningsförrättning eller icke, dels talan mot och fastställelse av förrättning

för bestämmande av fastighetsgräns antingen utan sammanhang med

annan jorddelningsförrättning eller ock i samband med avstyckningsförrättning,

dels fastställelse av förrättning för gränsbestämning i samband med laga skifte

och dels slutligen genom stämning anhängiggjord gränstvist. Om emellertid de

här ovan givna anvisningarna för målens uppställning följas, återstår av

ifrågavarande grupp mål endast de instämda gränstvisterna såsom icke redan

i den föregående uppräkningen angivna. I punkt 4 böra därför upptagas

endast »mål om rågång eller annan fastighetsgräns i andra fall än här ovan

avses».

Mot de tre följande punkterna (4—6 i förslaget) synes i sak intet vara att erinra.

s. 423 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

423

Därest i enlighet med vad lagrådet i det föregående hemställt fördelningen

av kostnaderna för laga skifte och annan jorddelningsförrättning, som i förslaget

avses, göres till förrättningsfråga, d. v. s. sådan, däri förrättningsmännen

hava att meddela beslut, följer därav, att mål angående kostnadsfördelningen

bliva enligt den förordade uppställningen att betrakta såsom

skiftes- eller avstyckningsmål eller mål enligt den punkt, som enligt samma

uppställning skulle erhålla ordningsnummer 3 bland jorddelningsmålen. Under

sista punkten i uppräkningen av dessa mål böra i anledning härav endast

upptagas mål om beloppet av kostnader för jorddelningsförrättning, men då

vissa av dessa mål anhängiggöras genom besvär över beslut vid förrättningen

— vilket exempelvis skulle bliva fallet beträffande fråga om ersättning åt

tillkallat sakkunnigt biträde, därest vad lagrådet hemställt angående sådan

ersättnings bestämmande godkännes, — samt målen i sådant fall höra till

någon av de nyssnämnda grupperna, måste här göras ett tillägg av ungefär

denna lydelse: »där ej målet eljest på grund av vad ovan stadgats är att

hänföra till jorddelningsmål».

C. Om talans fullföljande hos ägodelningsrätten.

Lagrådet:

Vissa av de mål, vilka enligt bestämmelserna i 15—18 §§ hänföras till

jorddelningsmål, skola, enligt vad tydligen är avsett, anhängiggöras genom

stämning. Så är förhållandet med tvist om rågång eller annan fastighetsgräns

utan samband med jorddelningsförrättning, tvist angående beståndet och omfånget

av servitut å fastighet, som ingår i jorddelningsförrättning, samt mål

om beloppet av kostnader för dylik förrättning i vissa fall ävensom de i 16 §

första stycket angivna frågorna, i den mån dessa icke på grund av stadgandena

i 3 kap. 12 § underställas ägodelningsrättens prövning. Förslaget

innehåller emellertid icke några som helst bestämmelser härom. Förmodligen

hava sådana ansetts överflödiga med hänsyn till den i 38 § givna allmänna

hänvisningen till de beträffande rättegången vid häradsrätt gällande föreskrifterna.

Även om denna uppfattning i viss mån kan anses berättigad, synes

det dock innebära en oegentlighet att, under det särskilda avdelningar i kapitlet

ägnats åt besvärs- och underställningsmålen, fastställelsemålen och målen

om rättelse i fastställt skifte, icke ett ord nämnes om de mål, som skola

genom stämning anhängiggöras. Denna oegentlighet skulle utan större rubbning

av förslaget kunna avhjälpas därigenom, att rubriken till avdelning C.

ändras till, förslagsvis, »om jorddelningsmåls anhängiggörande» och en ny

paragraf införes efter 24 § av innehåll, att talan i mål, som avses i 15 §

under 4, 7 och 8 (enligt den av lagrådet förordade uppställningen) samt 16 §

första stycket, skall anghängiggöras genom stämning, där ej, såvitt angår i

sistnämnda lagrum avsett fall, tvisten jämlikt 3 kap. 12 § underställes ägodelningsrättens

prövning, och att stämning till ägodelningsrätt gives av ägodelningsdomaren.

För fullständighetens skull bör måhända paragrafen där
-

s. 424 Kontrollera mot PDF

424

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

jämte innehålla en erinran, att stämning ej erfordras för prövning av fråga,

som avses i 16 § andra stycket. Med hänsyn till den ovan föreslagna avdelningsrubriken

torde det dessutom vara behövligt att i en särskild paragraf

hänvisa till de längre fram i kapitlet meddelade bestämmelserna, huru fastställelse

av jorddelningsförrättning så ock rättelse i fastställt skifte påkallas.

I händelse förslaget ändras i enlighet med den av lagrådet ovan uttalade

uppfattningen, bör tydligen 19 § omredigeras sålunda, att däri hänvisas jämväl

till stadgandena angående underställning av tvist, som uppkommit vid jorddelningsförrättning

(3 kap. 12 § och 19 kap. 15 §).

20—24 §§.

Lagrådet:

Bland de beslut, som, där fråga är om primärt skifteslag, enligt 20 § få

särskilt överklagas, upptages beslut i fråga, varom i 3 kap. 10 § sägs, eller

huruvida hinder mot sökt skifte möter antingen däri, att enligt föreskrift i

lag eller särskild författning skifte å fastigheten överhuvud icke är tillåtet,

eller ock däri, att sökanden saknar befogenhet att framställa yrkande om

skiftet. Därest beslutet innefattar förklarande, att dylikt hinder icke föreligger,

äger således den därmed missnöjde fullfölja talan genom särskilda besvär.

Det synes emellertid kunna ifrågasättas, om tillräckliga skäl finnas att för

dylika fall anordna ett särskilt besvärsförfarande. De fall, då fastighetens beskaffenhet

lägger hinder i vägen för skifte, bliva säkerligen på en gång sällsynta

och vid avgörandet föga tveksamma. Om åter ett yrkande om skifte

upptagits, oaktat sökandens behörighet är bestridd och tvivelaktig, torde det

vara ytterst osannolikt, att under de stränga villkor, som enligt förslaget skola

gälla, skiftet skulle, utan att yrkandet vunne understöd av andra delägare,

verkligen kunna bringas till stånd. Någon fara för att ett obehörigen sökt

skifte skulle fortgå och efter fullbordandet bliva av sådan anledning undanröjt

synes därför knappast kunna uppstå.

Skulle förrättningsmännen åter hava funnit hinder för skiftet i något av

angivna hänseenden föreligga, skola, då det gäller primärt skifteslag, besvär

mot beslutet likaledes anföras enligt 20 §, d. v. s. inom trettio dagar. Gäller

skiftet skifteslag av annat slag, äger enligt paragrafens andra stycke stadgandet

ej tillämpning. Den missnöjde synes då vara hänvisad att fullfölja

talan inom den i 21 § bestämda tiden av fyrtiofem dagar, ehuru tiden får

räknas, i stället för från den där stadgade utgångspunkten, från det beslut

meddelats, att skiftet icke kan äga rum. Det synes innebära en oegentlighet,

om sålunda olika besvärstider skulle gälla för dessa båda fall, vilka utom i

avseende å skifteslagets beskaffenhet äro fullkomligt likartade. Något behov

av förkortad besvärstid i det förra fallet synes ej heller gärna kunna tänkas

vara för handen.

I överensstämmelse med vad sålunda erinrats hemställer lagrådet, att i 20 §

orden »beslut i fråga, varom i 3 kap. 10 § sägs, eller» måtte utgå, samt att

s. 425 Kontrollera mot PDF

425

Kun tgl. Maj:ts Proposition Nr 38.

i 21 § måtte tilläggas orden »eller beslut meddelats, att skifte icke kan äga

rum». Till förebyggande av missuppfattning torde i sådant fall även de frågor,

för vilka underställning är stadgad, uttryckligen böra undantagas från 21 §:s

tillämplighetsområde.

Vid 3 kap. 9 § har lagrådet hemställt om sådan ändring av förslaget, att

vad i 11 § tredje stycket av samma kapitel stadgas därom, att skiftesförättning

å primärt skifteslag regelmässigt skall vila i avbidan å utgången av

vissa preliminärfrågor, icke skall gälla det fall, då mot förrättningsman framställt

jäv ogillats. Det sålunda angivna syftet synes lämpligen kunna vinnas

därigenom, att bestämmelsen om fullföljd av talan mot jävsbeslut uteslutes

ur 20 § och upptages såsom ett särskilt stadgande i en ny paragraf närmast

framför denna. Härigenom skulle stadgandet i 3 kap. 11 § tredje stycket,

vilket frånsett underställningsmål hänför sig endast till de fall, där särskild

klagan jämlikt 20 § må föras, icke vidare bliva gällande vid beslut i jävsfråga.

Det kan ifrågasättas, om ej i sammanhang härmed även en annan ändring

bör vidtagas, vilken väl ej är direkt betingad av den nu föreslagna anordningen,

men vid dess genomförande synes komma att framstå såsom naturlig.

Då skiftesförrättningen, därest lagrådets hemställan godtages, i allt fall skulle

fortgå, synes föga skäl finnas att, såvitt angår jävsbeslut, från särskild fullföljd

utesluta de fall, då skiftet avser skifteslag enligt 1 kap. 2 § under 2

eller 3. Något undantag från regelns tillämpning i likhet med det, som innehålles

i andra stycket av 20 §, synes därför ej böra göras i den föreslagna

nya paragrafen.

Enligt uttalande i promemorian är det förslagets avsikt, att i fråga om

talans fullföljande till ägodelningsrätten med gradering skall likställas även

sådan uppskattning i penningar av särskilt värde å äga, varom stadgas i

11 kap. 3 §. En sådan likställighet synes ock vara följdriktig. För vinnande

av detta syfte lärer vara erforderligt, att den i 20 § meddelade föreskriften

rörande gradering fullständigas genom en hänvisning jämväl till 11 kap. 3 §.

Enligt det remitterade förslaget skall utom i ett undantagsfall överlantmätaren

till ägodelningsrätten avgiva utlåtande över alla besvär, som anföras över

jorddelningsförrättning eller därunder meddelat beslut eller vidtagen åtgärd.

Med anledning härav har till undvikande av onödig omgång den anordningen

föreslagits, att de till ägodelningsrätten ställda besvären skola ingivas till

överlantmätaren i länet. Mot lämpligheten av denna anordning synas vissa

erinringar kunna göras. Visserligen har genom stadgandet i 14 § medgivits

klagande part rätt att med posten insända sina besvär, och det torde därför

kunna antagas vara i det stora hela för honom likgiltigt, om han har att

med besvären vända sig till den ena eller andra myndigheten. Med hänsyn

s. 426 Kontrollera mot PDF

426

Kurtgl. Maj:ts Proposition Nr 38.

därtill att besvärens sändande med posten sker på den klagandes egen risk,

kan man dock icke alldeles bortse från att det för en klagande, som bor i

närheten av den ort, där ägodelningsdomaren är bosatt, under det att avståndet

till länets residensstad, varest överlantmätaren har sin tjänstelokal,

kanske är högst betydande, kan innebära en olägenhet, att han ej får ingiva

besvären direkt till ägodelningsdomaren.

Av större vikt lärer det emellertid vara, att misstag i avseende å den myndighet,

till vilken besvären skola ingivas, kan befaras alltför lätt förekomma.

För den, som icke äger ingående kännedom angående lagens stadganden och

måhända icke med tillräcklig uppmärksamhet tager del av meddelad besvärshänvisning,

ligger det uppenbarligen närmast till hands att antaga, att besvären

skola ingivas till den myndighet, vilken har att pröva desamma. Under

de närmaste åren efter den nya lagens ikraftträdande torde också den nuvarande

ordningen, enligt vilken besvär i skiftesfrågor ingivas till ägodelningsrättens

ordförande, komma att bidraga till begåendet av dylika misstag.

Därest besvär, som sålunda av förbiseende ingivas till ägodelningsdomaren,

inkomma så tidigt, att deras översändande till överlantmätaren före besvärstidens

utgång medhinnes, torde det kunna förmodas, att ägodelningsdomaren

därom drager försorg, men om tid till vidtagande av sådan rättelse icke återstår,

lärer det icke kunna undgås, att besvären såsom ingivna till annan myndighet

än den i lag föreskrivna ej varda till prövning upptagna. Detta kan

icke anses tillfredsställande.

En annan erinran, vartill den föreslagna anordningen giver anledning, är

att den i 28 § åt ägodelningsdomaren lämnade befogenheten att avvisa mål,

som han finner icke tillhöra ägodelningsrättens upptagande, skulle komma

att utövas först efter det överlantmätaren avgivit sitt utlåtande. Då detta

under alla förhållanden torde böra innefatta yttrande i sak, skulle, därest

ägodelningsdomaren efter handlingarnas emottagande funne sig böra avvisa

målet, överlantmätarens arbete med målet vara onödigt. Detta skulle tydligen

i än högre grad bliva fallet, i händelse lagrådets under nämnda paragraf här

nedan gjorda hemställan bifalles.

Det kan slutligen anmärkas, att även med bortseende från nyssnämnda fall

yttrande av överlantmätaren över anförda besvär icke alltid är erforderligt.

Såsom lantmäteristyrelsen framhållit, synes det böra inrymmas åt ägodelningsdomaren

att avgöra, om dylikt yttrande behöves eller icke.

På grund av det ovan anförda synes en återgång till den nuvarande ordningen

med besvärens ingivande till ägodelningsdomaren vara att förorda.

Detta bör dock icke medföra, att även förrättningshandlingarna skola insändas

till ägodelningsdomaren. Där fråga är om en avslutad förrättning, böra, såsom

i 41 § föreslagits, handlingarna i och för fastställelseprövningen insändas

till överlantmätaren, vilken, såframt ej prövningen tillkommer honom, efter

verkställd teknisk granskning till ägodelningsdomaren översänder handlingarna

jämte eget yttrande, avseende även anförda besvär, där dessa av ägodelnings
-

s. 427 Kontrollera mot PDF

427

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 38.

domaren remitterats till honom. Då underställning skall ske av utlåtande,

som av förrättningsmännen meddelats, synes enahanda förfarande böra äga

rum. I de fall, då besvär anförts jämlikt 20 §, bör det ankomma på ägodelningsdomaren

att meddela förrättningslantmätaren, huruvida handlingarna

skola insändas till ägodelningsdomaren eller överlantmätaren. Insändande till

den senare skulle naturligtvis ifrågakomma endast då hans yttrande över

besvären ansåges erforderligt.

Ett bifall till den av lagrådet nu gjorda hemställan föranleder tydligen,

att även vissa efterföljande paragrafer måste omarbetas.

Regeringsrådet Palmgren:

Därest emot vad av lagrådet anförts det remitterade förslagets ståndpunkt

i sistberörda fråga vidhålles, bör enligt min mening, i överensstämmelse med

vad som stadgats beträffande besvär hos kammarrätten i beskattningsmål,

till förevarande paragrafer fogas en föreskrift av innehåll, att den omständigheten,

att besvären i stället för till överlantmätaren ingivits till ägodelningsdomaren,

icke må utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest

besvären inkommit till ägodelningsdomaren före utgången av den bestämda

besvärstiden, samt att besvären i sådant fall skola av ägodelningsdomaren,

där så erfordras, omedelbart överlämnas till överlantmätaren för vidare behandling.

Lagrådet:

Den i 23 § gjorda hänvisningen till 19 kap. 14 och 18 §§ synes böra uteslutas,

enär även andra fall än de sålunda särskilt angivna förefinnas, då

genom särskilt beslut avstyckningsförrättning skall förklaras icke kunna äga

rum. Lagrådet får i detta avseende hänvisa till vad av lagrådet ovan under

16 § i nämnda kapitel anförts.

25 §.

Lagrådet:

I första stycket första punkten av denna paragraf har från den där givna

regeln gjorts undantag allenast för det fall att frågan rör tvist, varom i 3

kap. 12 § sägs, men icke för det därmed likställda fall att frågan gäller

sådan tvist, som omförmäles i 19 kap. 15 §. Stadgandet bör fullständigas

genom en hänvisning jämväl till sistnämnda lagrum.

26 och 27 §§.

Lagrådet:

I 26 § första stycket talas liksom i 25 § endast om insändande av handlingarna

i målet. En jämförelse med avfattningen av 26 § andra stycket är

ägnad att ingiva den uppfattningen, att uttrycket handlingarna i förstberörda

båda lagrum icke är avsett att inbegripa jämväl karta. Begynnelseorden

s. 428 Kontrollera mot PDF

428

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

i 27 § föranleda emellertid en motsatt tolkning. Detta är tydligen ur formell

synpunkt otillfredställande.

Intet hinder torde föreligga att låta termen handlingarna såsom beteckning

för samtliga handlingar till en viss förrättning omfatta jämväl karta, naturligtvis

försåvitt förrättningen fortskridit så långt, att sådan finnes upprättad.

Pin annan sak är, att det understundom såsom i 16 kap. kan vara behövligt

att, även där karta finnes, använda uttrycket handlingarna i en mera inskränkt

bemärkelse och jämsides därmed särskilt omnämna kartan. Något sådant fall

synes icke föreligga här. Utan att medföra någon saklig ändring av det åsyftade

innehållet uti ifrågavarande stadganden skulle det enligt lagrådets åsikt

vara ägnat att åstadkomma formell reda och samstämmighet, om första punkten

i andra stycket av 26 § finge utgå samt orden »handlingar och karta» i 27 §

ändrades till »handlingarna». Att någon olägenhet härav skulle följa synes

icke vara att befara; likasom det å ena sidan måste anses självklart, att befintlig

karta skall åtfölja de övriga handlingarna, när sådant erfordras för

prövning av den föreliggande frågan, lika klart torde det också vara, att

kartan icke behöver åtfölja handlingarna, då sådant är uppenbarligen obehövligt,

såsom då den fullföljda talan endast avser ett jäv eller en ersättningsfråga.

Även andra punkten i 26 § andra stycket torde böra utgå, då den där

gjorda hänvisningen synes obehövlig, särskilt om det i första stycket av samma

paragraf förekommande uttrycket »på grund av stadgande i denna lag» utbytes

mot en direkt hänvisning till det lagrum, som här åsyftas.

28 §.

Lagrådet:

Enligt denna paragraf äger ägodelningsdomaren, liksom ägodelningsrättens

ordförande enligt 120 § i skiftesstadgan, avvisa inkommet mål, som han finner

icke tillhöra ägodelningsrättens upptagande. Med den skarpa begränsning, som

för närvarande råder mellan ägodelningsrätts och allmän domstols behörighetsområde,

torde någon tvekan rörande rättens behörighet hittills sällan hava

uppstått. Annorlunda kan förhållandet antagas komma att bliva, därest de

bestämmelser om utvidgning av ägodelningsrätts behörighet, som innehållas i

remitterade förslaget, träda i tillämpning. Med hänsyn härtill synes ägodelningsdomarens

befogenhet att avvisa inkommet mål lämpligen böra begränsas

till sådana fall, där det är uppenbart, att målet icke tillhör ägodelningsrättens

upptagande. Denna befogenhet synes å andra sidan utan olägenhet kunna

utsträckas att omfatta även andra fall, då mål uppenbarligen icke kan av

ägodelningsrätten upptagas till prövning, exempelvis om besvär inkommit efter

fatalietidens utgång eller om någon skulle med åberopande av 4 kap. 4 §

sista stycket göra ansökning om prövning av ett icke underställt utlåtande

utan att dock ens uppgiva laga förfall.

De skilda syften, som lagrådet sålunda anser böra tillgodoses, synas kunna

s. 429 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

429

vinnas genom att i paragrafens första stycke orden »icke tillhöra ägodelningsrättens

upptagande» utbytas mot »uppenbarligen icke kunna av ägodelningsrätten

upptagas till prövning».

29 §.

Lagrådet:

Stadgandet i denna paragraf lärer icke vara avsett att gälla beträffande

mål, vilka genom stämning anhängiggöras vid ägodelningsrätten. Detta synes

emellertid böra i stadgandet komma till fullt tydligt uttryck. I sammanhang

med härav föranledd omredigering torde ordet »skall» böra utbytas mot »må»,

enär ägodelningsrätten givetvis icke bör vara förhindrad att, där så för utrednings

vinnande prövas nödigt, uppskjuta målets avgörande till annat sammanträde.

31 §.

Lagrådet:

Att ägodelningsrätten har att, där så erfordras för ett måls prövning, förrätta

syn på stället, synes vara självfallet såväl med nu gällande lagstiftning

som enligt remitterade förslaget. Att meddela en uttrycklig föreskrift därom

torde därför ej erfordras och heller icke vara förevarande paragrafs egentliga

syfte. Detta lärer däremot vara att meddela föreskrifter rörande en förrättning

av annat slag, vilken visserligen jämväl den betecknats såsom syn men

allenast avser utredande av teknisk fråga och som efter uppdrag av rätten

eller ägodelningsdomaren förrättas av överlantmätaren, ensam eller med biträde

av två ägodelningsnäinndemän. En dylik undersökning, som ofta nog

torde kunna göra syn av ägodelningsrätten obehövlig, bör emellertid icke

förväxlas med sådan syn och därför ej heller betecknas med benämningen

syn. I anledning härav hemställes, att paragrafen måtte erhålla ungefär den

avfattningen att, där för utredande av teknisk fråga så finnes erforderligt,

ägodelningsrätten eller ägodelningsdomaren må uppdraga åt överlantmätaren

att ensam eller med biträde av två ägodelningsnämndemän verkställa undersökning

å marken samt att överlantmätaren skall, på sätt han finner lämpligt,

underrätta delägare och allmänna ombud om tiden för sådan undersökning.

Ersättning till ägodelningsnämndemännen för förrättning av nu omförmält

slag skall enligt ett i 12 § nu intaget stadgande utgå på samma sätt som för

deras inställelse vid ägodelningsrätten. Såsom redan vid sistnämnda paragraf

av lagrådet anmärkts, bör detta stadgande hit överflyttas.

33 §.

Lagrådet:

Hänvisningen till 32 § synes sakna betydelse och därför böra uteslutas.

De mål, som med nämnda hänvisning avses, lära nämligen såsom innefattande

tillstånds- eller andra preliminärfrågor falla under 25 resp. 20 § och

s. 430 Kontrollera mot PDF

430

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 38.

följaktligen redan på sådan grund komma i åtnjutande av den förtursrätt,

varom i förevarande paragraf är fråga.

35 §.

Lagrådet:

I analogi med vad i 45 och 46 §§ finnes för där avsedda fall stadgat,

synes föreskriften i första stycket andra punkten av förevarande paragraf

böra så avfattas, att den kommer att uttryckligen avse anteckning icke blott

i lagfartsprotokollet utan även i lagfartsboken.

38 §.

Lagrådet:

Den här givna bestämmelsen att i allt, varom ej i förevarande kapitel

finnes särskilt stadgat, skall beträffande ägodelningsrätt och rättegången därstädes

i tillämpliga delar gälla vad i lag är föreskrivet för häradsrätt synes,

i överensstämmelse med motsvarande stadgande i avseende å vattendomstol

(vattenlagen 11 kap. 14 §), böra utbytas mot en hänvisning till tillämpliga

delar av föreskrifterna rörande allmän underrätt. Härtill torde så mycket

hellre vara anledning som stadgandena i detta kapitel äro avsedda att i tilllämpliga

delar och i den mån ej annorlunda särskilt är föreskrivet gälla

jämväl beträffande stad samt enligt förslag till vissa ändringar i fastighetsbildningslagen

ägodelningsrätt i stad skall utgöras av rådhusrätten, där sådan

finnes.

40 och 41 §§.

Lagrådet:

De föreskrifter, som meddelas i första stycket av 41 §, äga lika tillämplighet,

evad besvär anförts över avslutad jorddelningsförrättning eller icke.

Vid sådant förhållande måste det framstå som en oegentlighet, att föreskrifterna

intagits i nämnda paragraf, som eljest uteslutande behandlar det. ena

av dessa båda fall eller frågan om fastställelse av en icke överklagad jorddelningsförrättning,

medan frågan om fastställelse av en jorddelningsförrättning,

emot vilken talan fullföljts, behandlas i nästföregående paragraf. Lagrådet

håller före, att ifrågavarande stycke bör utbrytas såsom en särskild

paragraf med plats närmast framför 40 §. Härvid synes även böra tagas

under övervägande, huruvida icke i den sålunda nybildade paragrafen bör

till vinnande av nödig klarhet införas en fullständig uppräkning av samtliga

de förrättningar, som räknas till jorddelningsförrättningar enligt denna lag.

Besvär i anledning av en avslutad jorddelningsförrättning torde — särskilt

om vad lagrådet hemställt vid 2 kap. 2 § och 18 kap. godtages — kunna

komma att avse uteslutande fråga om beloppet eller fördelningen av förrättningskostnader.

I dylika fall torde det icke vara nödvändigt att låta frågan

om fastställelse å förrättningen vara beroende av besvärens avgörande, utan

s. 431 Kontrollera mot PDF

431

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

synes fastställelsefrågan lämpligen höra behandlas på sätt är föreskrivet, för

den händelse besvär ej anförts över förrättningen, och således fastställelse

kunna meddelas av ägodelningsdomaren resp. överlantmätaren samt klagan

över beviljad fastställelse vara utesluten. För nu angivna fall böra därför

enligt lagrådets mening bestämmelserna icke i 40 § utan i 41 § andra och

tredje styckena vinna tillämpning. Ett tillägg härom torde böra införas i första

stycket av 40 §.

Justitierådet Högstedt:

Den i 41 § tredje stycket föreslagna anordningen att åt överlantmätaren

uppdraga fastställelseprövningen beträffande flertalet avstyckningar synes, på

sätt jag vid granskningen av 19 kap. 17 § framhållit, böra godkännas allenast

under förutsättning att för vissa fall obligatorisk underställning till ägodelningsrätten

föreskrives i fråga om förrättningsmännens utlåtande, varigenom

tillstånd till sökt avstyckning meddelas.

42 §.

Lagrådet:

Stadgandet i denna paragraf, att ägodelningsdomaren, om det vid prövning

av jorddelningsförrättning befinnes, att i densamma förekommer fel av större

betydenhet, skall genom handlingarnas översändande göra anmälan därom till

lantmäteristyrelsen, har sin historiska förklaring men måste anses numera

sakna berättigande och därför icke böra i en ny jorddelningslag bibehållas.

I allt fall låter en dylik anordning icke väl förena sig därmed, att ägodelningsdomaren

i regel kan antagas vid eventuellt åtal bliva domare i målet.

För syftet att begångna fel skola komma till lantmäteristyrelsens kännedom

är stadgandet obehövligt, enär därför är sörjt på annat sätt. Då överlantmätaren

har att granska alla utförda jorddelningsförrättningar, måste det

antagas, att fel av förevarande beskaffenhet icke skola undgå hans uppmärksamhet.

Och enligt 35 § i lantmäteriinstruktionen åligger det överlantmätaren

såsom förman för den med lantmäteriverksamheten inom länet sysselsatta

personalen bland annat att övervaka, att de underlydande tjänstemännen på

föreskrivet sätt med noggrannhet och flit fullgöra sina åligganden, samt att,

därest någon av dem gör sig skyldig till tjänsteförseelse, som kommer till

överlantmätarens kännedom, göra anmälan därom hos lantmäteristyrelsen.

44 §.

Regeringsrådet Palmgren:

Enligt andra stycket i denna paragraf skall överlantmätaren föra protokoll

i avstyckningsmål, som han handlägger jämlikt 41 § tredje stycket, eller således

beträffande godkända eller icke överklagade avstyckningsförrättningar,

med vilka avses bildande av särskild fastighet. I promemorian har härom

anmärkts, att protokoll skall av överlantmätaren föras ej allenast då han

s. 432 Kontrollera mot PDF

432

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 38.

meddelar fastställelse å avstyckningsförrättning utan även då han hänskjuter

frågan om fastställelse till vederbörande ägodelningsrätt. Givetvis skall överlantmätaren

därjämte föra dagbok över inkomna avstyckningsärenden, och det

torde sannolikt befinnas lämpligt, att dessa ärenden jämte underställningsoch

besvärsmål i andra jorddelningsfrågor sammanföras i en dagbok, skild

från den diarieföring, som i övrigt åligger honom. I en sådan dagbok skola

uppenbarligen verkställas anteckningar om vidtagna åtgärder, således även om

meddelande av fastställelse eller hänskjutande till ägodelningsrätten, med kort

angivande i sistnämnda fall av de skäl, som föranlett hänskjutandet. Härutöver

synes icke något vara att anmärka till protokollet, utan detta skulle

allenast innehålla en upprepning av vad som redan funnes antecknat i dagboken.

Vid sådant förhållande lärer protokollsföringen komma att innebära

endast ett onödigt mångskriveri. Det är att märka, att eljest någon protokollsföring

icke förekommer hos överlantmätaren. Om det skulle anses erforderligt

att bereda säkerhet för att anteckningar komma att finnas förvarade

hos överlantmätaren, och eventuellt genom renovation hos hovrätten, om vissa

förhållanden med avseende å de avstyckningsmål, som handlagts av överlantmätaren,

kan detta syfte vinnas genom en administrativ föreskrift angående

omfattningen av de anteckningar, som skola intagas i dagboken.

Därest med avseende å vad sålunda anförts andra stycket i förevarande

paragraf får utgå, erfordras även någon ändring av förslaget till lag om insändande

till hovrätt av ägodelningsrätts protokoll m. m.

46 §.

Justitieråden Svedelius och Ghristiansson:

Visserligen skulle det vara i hög grad önskvärt, att tillförlitlig uppgift om

alla de servitutsförpliktelser, varav en fastighet besväras, kunde erhållas ur

inteckningsprotokoll och inteckningsbok. Det är ock tydligen syftet med förevarande

stadgande att söka i möjligaste mån ernå detta resultat, såvitt angår

de vid tiden för avslutandet av ett laga skifte eller annan jorddelningsförrättning

i omförmälda hänseende rådande förhållanden. Emellertid måste den

föreslagna anordningen väcka betänkligheter med hänsyn till svårigheten att

därigenom verkligen nå det åsyftade målet. Mot att ett vid jorddelningsförrättning

nybildat servitut skall anmälas till införande i inteckningsprotokollet

och inteckningsboken lärer intet vara att erinra; härigenom vore ett första

steg taget till vinnande av önskvärd publicitet även beträffande de oberoende

av inteckning gällande servituten. Likaså torde det vara lämpligt, att där ett

äldre servitut, varför inteckning beviljats, vid förrättning utbrytes, upplysning

härom kan vinnas ur inteckningsprotokollet och inteckningsboken. Men då

det är fråga om äldre servitut, för vilka inteckning icke meddelats, men som

det oaktat äro gällande gentemot ny ägare av en fastighet, synes saken

ställa sig annorlunda. Ingen säkerhet lärer nämligen kunna ernås för att alla

s. 433 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 38.

433

verkligen befintliga dylika servitut vid förrättningen komma i dagen och i

samband därmed bliva införda i inteckningsurkunderna. Ett stadgande att så

skall ske skulle emellertid lätt föranleda den uppfattningen hos allmänheten,

att inga andra servitut kunde åligga en fastighet än sådana, om vilka inteckningsprotokoll

och därå grundat gravationsbevis lämnade upplysning. Vidare

skulle det säkerligen i många fall visa sig för vederbörande inteckningsdomare

svårt att vid införing i inteckningsboken fastställa, vilken fastighet i

själva verket besväras av visst servitut, som vid förrättningen förklarats skola

fortbestå eller utbrytas. Följden härav skulle lätt bliva den, att anteckning

om samma servitut måste upptagas i gravationsbevis angående ett flertal fastigheter,

även sådana som i själva verket ej vore därav berörda. En begränsning

av den föreslagna anteckningsskyldigheten till dels nybildade och dels

äldre intecknade servitut, i enlighet med vad 1918 och 1920 års förslag innehöllo,

synes därför vara att förorda.

Vilken omfattning än gives åt stadgandet, synes föreskriften, att anteckning

om verkställd utbrytning jämväl skall innefatta upplysning om att servitutet

upphört att gälla, icke böra bibehållas. Själva inteckningen skulle oaktat en

dylik anteckning fortfarande kvarstå och åtminstone formellt besvära fastigheten,

intill dess densamma på fastighetsägarens begäran bleve dödad. En

dylik begäran vore dock i sådant fall icke utan vidare att förvänta. Ägaren

kunde snarare tänkas finna med sitt intresse förenligt att taga initiativ i detta

syfte, om anteckningen icke innehölle någon slutsats om servitutets fortfarande

bestånd. Det må ock beaktas, att det för inteckningsdomaren ofta skulle

falla sig lättare att fastställa identiteten mellan ett intecknat och ett i skifteshandlingar

omförmält servitut, om frågan därom förekomme till avgörande

först i samband med ansökning om inteckningens dödande, därvid tillfälle till

fastighetsägarens hörande förefunnes.

Justitierådet Högstedt:

I vad justitieråden Svedelius och Christiansson anfört beträffande förevarande

paragraf instämmer jag utom så till vida, att jag anser anteckning i inteckningsprotokoll

och inteckningsbok rörande utbrytning av servitut icke i något

fall böra göras i annan ordning än i samband därmed, att för servitutet gällande

inteckning på grund av utbrytningen dödas. De skäl, som i nämnda

anförande framhållits för uteslutande av föreskriften att anteckning om verkställd

utbrytning skall innehålla upplysning därom, att servitutet upphört att

gälla, synas med huvudsakligen lika giltighet kunna anföras mot att överhuvud

anteckning om utbrytningen göres ex officio. Enligt mitt förmenande bör således

av paragrafens första stycke endast bibehållas vad där föreskrives om

anteckning i inteckningsurkunderna angående servitut, som vid jorddelningsförrättning

nybildats.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 Sami. 31 Haft. (Nr 38.)

28

s. 434 Kontrollera mot PDF

434

Eungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

Regeringsrådet Palmgren:

Såvitt jag kunnat finna, skulle genomförandet av de i denna paragraf föreslagna

stadgandena medföra större olägenhet än gagn. Att mark utbrutits i

vederlag för servitut, synes knappast vara av sådant intresse vare sig för

inteckningshavare eller för tillämnade köpare, att anteckning därom behöver

belasta inteckningsboken; befrielsen från servitutet utgör en ekvivalent för

minskningen i jordtilldelning, och fastighetens värde måste därför i detta avseende

anses oförändrat. Ej heller synes det nödigt att göra anteckning om

att ett servitut, varför inteckning beviljats, bibehållits. Däremot torde det

kunna bliva till gagn, att möjlighet finnes att i denna ordning erhålla kännedom

om gällande äldre servitut, för vilka inteckning icke meddelats, och tilläventyrs

kan detsamma anses vara förhållandet i fråga om vid jorddelningsförrättning

nybildat servitut. Å andra sidan kan visshet icke vinnas om

att nämnda äldre servitut äro fullständigt antecknade, och i fråga om de till

anteckning anmälda dylika servitut kan lätt villrådighet uppstå om vilken

eller vilka fastigheter därav besväras. Sistnämnda förhållande skulle kunna

föranleda till sakligt obehöriga anteckningar. Om anordningen i det hela

skulle gälla, att den komme att över hövan betunga inteckningsboken och

gravationsbevis. En tillämnad köpare, som iakttager försiktighet, lärer i allt

fall känna sig manad att ur skifteshandlingarna inhämta kännedom om de

förhållanden, som med avseende å fastigheten äro rådande. Enligt min uppfattning

bör denna paragraf utgå ur förslaget.

48 §.

Lagrådet:

Enligt andra stycket av förevarande paragraf skall, då rättelse i fastställt

skifte förklarats skola ske, den lantmätare, som förrättat skiftet, gälda bland

annat kostnaden för förfarandet vid ägodelningsrätten. Efter ordalagen synes

detta stadgande inbegripa jämväl sådan kostnad, som enligt förslaget skall

utgå av allmänna medel (12 § andra stycket). Detta lärer emellertid icke

vara förslagets avsikt och skulle ej heller stå i överensstämmelse med vad i

detta hänseende torde böra gälla. Lagrådet hemställer, att det åsyftade innehållet

måtte genom omredigering av stadgandet tydliggöras.

50 §.

Lagrådet:

Enär gradering, även då den verkställes med tillämpning av stadgandet i

11 kap. 2 § tredje stycket, i allt fall innebär en jämförelse av skifteslagets

ägor inbördes och fördenskull, för att med någon säkerhet kunna förväntas

giva ett rättvist resultat, förutsätter tillgång till andra och mera direkta grunder

för uppskattningen än sådana, som kunna hämtas ur förrättningshandlingar,

protokoll och skriftliga intyg, synes föga skäl förefinnas att i fråga

om fullföljdsrätten behandla gradering, då den skett enligt nämnda lagrum,

s. 435 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

435

annorlunda än eljest. Lagrådet hemställer därför, att klagan över ägodelningsrättens

utslag även i detta fall måtte vara utesluten.

55 §.

Lagrådet:

Anledning synes icke föreligga att frångå den ståndpunkt, som intages av

såväl gällande skiftesstadga som 1911 års förslag, att tiden för förklarings

avgivande i här avsedda fall skall räknas från den dag, besvärshandlingarna

blivit förrättningslantmätaren tillställda.

Förslaget till lagom vad iakttagas skall i avseende å införande

av lagen om delning av jord å landet.

1 §•

Lagrådet:

Inledningsorden i förevarande paragraf uttala den i och för sig självklara

satsen, att den nya lagen om delning av jord å landet skall äga giltighet för

rikets landsbygd. Syftet med dessa inledningsord är tydligen endast att därigenom

erhålla en utgångspunkt för de närmast efterföljande stadgandena,

vilka huvudsakligen innehålla dels en begränsning i visst fall av den nya

lagens naturliga tillämpningsområde dels ock en utvidgning av detsamma till

att i vissa avseenden omfatta även stad.

Vad omförmälda begränsning — eller det stadgande, som innefattas i senare

delen av första punkten — angår, synes detta stadgande icke vara fullt

uttömmande. I fråga om bestämmande av tomtgräns inom samhälle å landet,

varest finnes tomtindelning såsom i stad, lära nämligen icke den nya lagens

föreskrifter böra gälla utan vad 2 kap. fastighetsbildningslagen härutinnan

innehåller fortfarande äga tillämpning. Stadgandet synes dessutom icke böra

bibehållas å denna framskjutna plats utan lämpligen upptagas uti en

särskild paragraf, vilken, i händelse lagrådets här nedan framställda förslag

till ändrad paragrafindelning i övrigt godtages, skulle erhålla ordningsnumret

5. I denna nya paragraf kunde i så fall såsom ett första stycke upptagas

det förbehåll rörande gränsbestämning, som enligt vad ovan påpekats synes

erforderligt.

Även de stadganden, som innehållas Vandra och tredje punkterna av förevarande

paragraf och vilka huvudsakligen åsyfta att göra reglerna i avdelningen

IV i nya lagen tillämpliga jämväl beträffande stad, böra enligt lagrådets

åsikt här utgå. Angående skälen härtill får lagrådet hänvisa till vad

här nedan i detta hänseende anföres under förslaget till lag om ändring i

vissa delar av fastighetsbildningslagen.

s. 436 Kontrollera mot PDF

436

Eungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

Slutligen anser lagrådet förevarande paragraf icke heller böra upptaga

någon föreskrift i frågan om gammal eller ny lags tillämplighet å jorddelningsförrättning,

som påbörjats men ännu icke avslutats, då nya lagen träder

i kraft.

Med iakttagande av vad sålunda anförts skulle 1 § kunna begränsas till

en föreskrift rörande tiden för den nya lagens ikraftträdande jämte den bestämmelse,

som innehålles i sista punkten.

Härefter kunde lämpligen i en ny 2 § sammanfattas alla erforderliga bestämmelser

rörande behandlingen av påbörjad jorddelningsförrättning. Efter

ett första stycke, innehållande den huvudregel, som härvidlag skulle gälla,

synes i ett andra stycke, oberoende av den ståndpunkt, som i första stycket

intagits, kunna och böra meddelas en föreskrift av innehåll, att i fråga om

talan emot och fastställelse av sådan förrättning nya lagen skall äga tillämpning,

dock att frågan huruvida talan må efter förrättningens avslutande föras

emot åtgärd, som vidtagits innan nya lagen trätt i kraft, skall bedömas enligt

äldre lag. I sin sista del skulle detta stadgande utan ändring i sak men

med viss i förtydligande syfte vidtagen omredigering återgiva innehållet i förslagets

5 §, som följaktligen skulle utgå.

Justitierådet Christiansson :

Beträffande frågan om det innehåll, huvudregeln i första stycket av den

av lagrådet föreslagna nya 2 § bör erhålla, gillar jag den ståndpunkt, som

kommit till uttryck i 1 § av det remitterade förslaget eller att den nya lagen

bör, där så kan ske, vinna tillämpning jämväl å frågor, som efter nya

lagens ikraftträdande förekomma vid handläggning av förut påbörjade förrättningar.

Justitierådet Svedelius, regeringsrådet Palmgren och justitierådet Högstedt:

I den av justitierådet Christiansson här ovan berörda frågan intog 1920

års förslag enahanda ståndpunkt som det förevarande. Mot denna ståndpunkt

framställdes av lagrådet i utlåtandet den 4 oktober 1922 allvarliga betänkligheter.

I anledning härav vidtogs i det preliminära utkastet den ändring i

promulgation slagens 1 §, att såsom huvudregel uppställdes äldre lags fortsatta

tillämplighet å förrättningar, som påbörjats innan nya lagen trätt i kraft

men icke dessförinnan avslutats. Den nu föreslagna återgången till 1920 års

förslag har skett på hemställan av lantmäteristyrelsen.

De anmärkningar, lagrådet år 1922 framställde mot den ifrågasatta anordningen

att å en och samma förrättning ömsevis tillämpa äldre och ny lags

bestämmelser, synas näppeligen av vad sedermera förekommit vederlagda.

Snarare kan vad härutinnan anförts i promemorian sägas hava än ytterligare

understrukit svårigheten att med en dylik anordning i varje fall träffa

ett riktigt avgörande. Det hemställes därför om sådan ändring av förslaget

i denna del, att i enlighet med det preliminära utkastet huvudregeln i före
-

s. 437 Kontrollera mot PDF

437

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

varande avseende måtte bliva, att äldre lag fortfarande skall tillämpas å

redan påbörjade jorddelningsförrättningar.

Lagrådet:

Efter den föreslagna nya 2 § böra uti en ny 3 § upptagas de regler, som

anses böra gälla beträffande behandlingen av mål, vilka före den nya lagens

ikraftträdande inkommit till ägodelningsrätt eller dess ordförande men icke

dessförinnan slutligen avgjorts, d. v. s. regler motsvarande dem, som återfinnas

i förslagets 4 §. Angående det innehåll, dessa regler enligt lagrådets

åsikt böra hava, hänvisas till vad nedan under 4 § anföres. Såsom ny 4 §

bör [följa förslagets 6 § och efter den ovan föreslagna nya 5 § förslagets 2

och 3 §§, vilka följaktligen skulle erhålla ordningsnummren 6 och 7. Sedermera

skulle förslagets övriga paragrafer följa i inbördes oförändrad ordning.

4 §.

Lagrådet:

Enligt denna paragraf skall mål, som före den nya lagens ikraftträdande

inkommit till ägodelningsrätt eller dess ordförande men vid nämnda tidpunkt

ännu icke undergått behandling, för handläggning överlämnas till den nya

ägodelningsrätten eller dess ordförande, varemot, därest vid sagda tid målets

handläggning påbörjats av den gamla ägodelningsrätten eller dess ordförande,

målet skall där kvarbliva. Senare delen av detta stadgande innebär, att den

ägodelningsrätt, som i och med nya lagens ikraftträdande skall ersättas av

en ny — visserligen i stort sett lika organiserad — skiftesdomstol, skulle

kunna i vissa fall även därefter fungera. En dylik anordning lärer böra förordas

endast för den händelse särskilt behov därav kan anses föreligga.

Detta synes emellertid icke vara förhållandet. Då den nya ägodelningsdomaren,

bortsett från visst undantagsfall, är densamme som den förutvarande

ägodelningsrättens ordförande, torde, även om den före nya lagens ikraftträdande

vidtagna åtgärden skulle hava inneburit något mera än överlämnande

av handlingarna i målet till vederbörande överlantmätare för teknisk

granskning, tillräckligt vara sörjt för kontinuitet i målets behandling.

Med hänsyn till det anförda och då innebörden av bestämmelsen i paragrafens

sista stycke synes böra uttryckas tydligare än i förslaget skett, hemställes,

att paragrafen erhåller det innehållet, att mål, som före nya lagens

ikraftträdande inkommit till ägodelningsrätt eller dess ordförande men icke

dessförinnan av samma rätt eller dess ordförande slutligen avgjorts, skall

jämlikt äldre lag prövas av vederbörande enligt nya lagen inrättade ägodelningsrätt

eller dess ordförande.

9 §.

Lagrådet:

Genom lag den 18 juni 1925 har dels lagen den 5 juni 1909 om uteslu
-

s. 438 Kontrollera mot PDF

438

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

tände tillsvidare av rätten att erhålla laga skifte inom vissa områden förklarats

skola upphöra att gälla dels oclc meddelats vissa bestämmelser med avseende

å upphävandet av sistnämnda lag. Dessa bestämmelser innehållas i

andra och tredje styckena av 1925 års lag. Enligt andra stycket har inom

de områden, där 1909 års lag ägde tillämpning — eller de delar av Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker, beträffande vilka vederbörande

länsstyrelse den 5 juni samma år ännu icke meddelat avvittringsutslag —

åbodelning, som i angiven ordning verkställts, i fråga om rubbning genom

laga skifte likställts med sådana delningar, som omförmälas i 3 § 2 mom.

skiftesstadgan. Denna föreskrift utgör tydligen ett sådant tillägg till skiftesstadgan,

som enligt promulgationslagens 2 § skall anses vara genom den nya

lagen upphävt. Härigenom sker emellertid i sak ingen ändring. Grundsatsen

om likställighet mellan dylik åbodelning och laga skifte är i 1 kap. 12 § i

förslaget till lag om delning av jord å landet uttryckligen fastslagen. En

annan sak är, att efter den nya lagens antagande en ökad möjlighet till omskifte

av fastställd åbodelning skulle inträda, men detsamma skulle ju gälla

laga skifte i allmänhet, och någon anledning att tillerkänna åbodelning större

orubblighet än laga skifte förefinnes uppenbarligen icke.

I tredje stycket av 1925 års lag är stadgat, att därest laga skifte kommer

till stånd inom område, som avses i 1909 års lag, till skifteslaget hörande

samfälld husbehovsskog icke må i delningen intagas, och att laga skifte ej

heller må äga rum å sådan skog såsom särskild förrättning. Enahanda skäl

som föranlett, att uti nu ifrågavarande paragraf i förslaget förbehåll gjorts

om fortsatt giltighet av 1909 års lag, i vad den innefattade hinder mot skiftande

av samfälld husbehovsskog, påkallar tydligen ett motsvarande förbehåll

rörande tredje stycket av 1925 års lag. Andra punkten i förevarande paragraf

bör därför utgå och ersättas med en föreskrift av nyss angivet innehåll.

Enligt lag den 30 april 1925 rörande vissa laga skiften inom de på bekostnad

eller med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs

län må efter medgivande av Konungen laga skifte inom nämnda delar av

länet verkställas på de villkor och i den ordning, som i lagen närmare

stadgas; det i 1 § angivna syftet med sådan delning är vinnande av erfarenhet,

vilka regler för framtiden där böra vinna tillämpning med avseende å

laga skifte. I 2 § av nämnda lag lämnas först tre detaljbestämmelser, som

med avseende å dylikt provskifte skola lända till efterrättelse, varefter stadgas,

att i övrigt skiftet skall verkställas enligt särskilda föreskrifter, som

Konungen äger meddela, eller, i den mån sådana föreskrifter icke meddelats,

med tillämpning av vad lag eller annan författning innehåller rörande laga

skifte. Då det icke synes uteslutet, att provskifte enligt omförmälda lag kan

komma att pågå även efter det den nya skifteslagstiftningen trätt i kraft,

torde i förevarande paragraf även böra göras förbehåll rörande fortsatt giltighet

av nämnda lag.

s. 439 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

439

Förslaget till lag om ändring i vissa delar av lagen den 12

maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad.

Lagrådet:

Såsom redan i det föregående berörts, har i 1 § promulgationslagen till

jorddelningslagen införts ett stadgande av innehåll att avdelningen IV i sistnämnda

lag skall i tillämpliga delar och i den mån ej annorlunda särskilt

är föreskrivet äga motsvarande tillämpning jämväl beträffande stad ävensom

i fråga om därmed likställda samhällen å landet, dock med viss angiven

olikhet. Detta stadgande är till en början avsett att ersätta de i 5 kap. fastighetsbildningslagen

nu förekommande bestämmelser, som angå talans fullföljande

mot avstyckningsförrättning och fastställelse därav och som i förevarande

förslag helt uteslutits. Men vidare torde med stadgandet åsyftas att

fullständiga de regler angående verksamhetsområdet för ägodelningsrätt i stad

och formerna för verksamhetens utövning, som innehållas i fastighetsbildningslagens

6 kap. Enligt 1 § i samma kapitel, vilken paragraf icke beröres

av det nu föreliggande ändringsförslaget, skola vid laga skifte i stad, där ej

annat är stadgat, gällande bestämmelser om laga skifte av jord å landet i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse. Enligt 11 § 1 mom. första stycket, vilket

oförändrat ingått i förslaget, skall vad enligt 6 kap. gäller om gränsbestämning

och ägoutbyte i sammanhang med laga skifte även gälla, då sådan

förrättning eljest förekommer. Slutligen innehåller sistnämnda paragraf även

bestämmelser om utbrytning av servitut, till vilka bestämmelser i förslaget

fogats en föreskrift av innehåll att i avseende å sådan förrättning vad i 20

kap. 6 och 9 §§ av jorddelningslagen stadgas skall äga motsvarande tillämpning.

Härvid må erinras, att nämnda 9 § innefattar en hänvisning just till

21 kap. eller avdelningen IV i jorddelningslagen. Utöver vad nu sagts innehåller

fastighetsbildningslagen enligt förslaget inga ytterligare bestämmelser i

ämnet. Emellertid är tydligt, att ägodelningsrätt i stad skall i allo hava enahanda

befogenhet som ägodelningsrätt å landet, således bland annat befogenhet

att upptaga och avgöra rågångstvister och understundom även vissa andra

tvister rörande fast egendom. Att sådan befogenhet skulle tillkomma ägodelningsrätt

i stad, följer av ovanberörda i promulgationslagen till jorddelningslagen

intagna stadgande.

Mot denna anordning synas välgrundade anmärkningar kunna framställas.

Vad först angår frågan om talans fullföljande emot avstyckningsförrättning

och fastställelse därav, torde det icke blott innebära en formell oegentlighet

utan även kunna medföra villrådighet vid tillämpningen, att de processuella

reglerna för behandling av mål rörande avstyckning i stad skola vara att

söka i en lag avseende delning av jord å landet, utan att detta ens antydes i

motsvarande för stad gällande lag. Och då 6 kap. fastighetsbildningslagen i

s. 440 Kontrollera mot PDF

440

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

allt fall innehåller vissa regler rörande de funktioner, som ankomma å ägodelningsrätt

i stad, synes det oegentligt, att erforderliga kompletterande bestämmelser

icke där införas utan upptagas i omförmälda promulgationslag.

Lagrådet hemställer förty, att med uteslutande av nämnda föreskrift i promulgationslagen

innehållet däri överflyttas till fastighetsbildningslagen.

Det nya stadgande, som härigenom skulle tillkomma i 5 kap., kunde lämpligen

infogas i den föreslagna 15 §. I huvudsaklig överensstämmelse med det

preliminära utkastet kunde denna paragraf förslagsvis erhålla den avfattningen,

att vad i 21 kap. i lagen om delning av jord å landet stadgas beträffande

fullföljd av talan angående avstyckning och förfarandet i mål rörande sådan

talan så ock om fastställelse av avstyckning skall, i den mån ej annat är

särskilt föreskrivet i 5 kap., äga motsvarande tillämpning beträffande avstyckning

i stad, dock att vad enligt nämnda lag ankommer å ägodelningsdomaren

så ock överlantmätarens befattning med fastställelseprövning skall i stad, där

rådhusrätt finnes, fullgöras av ägodelningsrättens ordförande.

Den sålunda föreslagna avfattningen förutsätter, att lagrådets hemställan om

sådan ändring i förslaget till jorddelningslag, att besvär i jorddelningsmål

skola ingivas till ägodelningsdomaren, vinner bifall. Bibehålies förslaget i denna

del oförändrat, betingas härav ett tillägg motsvarande det undantag från reglerna

i 21 kap. jorddelningslagen, som promulgationslagen innehåller i fråga

om handlingars ingivande eller infordrande.

Den bestämmelse, som bör tillkomma i 6 kap., om stadgandet i promulgationslagen

uteslutes, synes böra innehålla, att vad i 21 kap. i lagen om del

ning av jord å landet stadgas skall i tillämpliga delar och i den mån ej annorlunda

är särskilt föreskrivet i fastighetsbildningslagen äga motsvarande

tillämpning beträffande stad även i andra fall än där sådant följer av vad

eljest är i samma lag stadgat. Föreskriften kunde lämpligen intagas i nämnda

kapitel såsom en ny 12 § i stället för den nuvarande, som i förslaget uteslutits.

Iakttages vad lagrådet i sistberörda avseende föreslagit, föranledes därav

viss jämkning av ingressen till nu ifrågavarande lagförslag.

5 kap.

2 §.

Lagrådet:

Bland de i näst sista stycket uppräknade kapitel i förslaget till lag om delning

av jord å landet, vilka äro avsedda att, där ej annorlunda är särskilt

stadgat, vid avstyckningsförrättning enligt förevarande lag äga motsvarande

tillämpning, förekommer jämväl 7 kap. Förslaget överensstämmer härutinnan

med motsvarande uppräkning i 19 kap. 5 § i omförmälda lagförslag. Emellertid

innehåller 5 § i förevarande kapitel av fastighetsbildningslagen —

vilket lagrum nu icke föreslagits någon ändring — ett stadgande, att i fråga

s. 441 Kontrollera mot PDF

441

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

om bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i avstvckningsförrättning,

skall gälla vad som är föreskrivet om rågång vid laga skifte av jord å

landet. Nämnda stadgande, om det får kvarstå, skulle uppenbarligen göra

den i 2 § föreslagna hänvisningen till 7 kap. i nya jorddelningslagen överflödig.

Då emellertid överensstämmelsen med 19 kap. 5 § i sistnämnda lag

synes böra bibehållas, hemställes, att berörda stadgande i 5 kap. 5 § i fastighetsbildningslagen

i stället måtte uteslutas, varefter återstående delen av

samma paragraf lämpligen kunde avfattas i huvudsaklig överensstämmelse

med motsvarande föreskrift i 19 kap. 10 § i förslaget till delning av jord

å landet.

3 §•

Lagrådet:

Beträffande kungörande av och kallelse till förrättning, som här avses, hänvisar

paragrafen i sin nuvarande lydelse till 22 och 23 §§ skiftesstadgan

eller de lagrum, som i förslaget till jorddelningslag motsvaras av 3 kap. 1 §.

Däremot åberopas icke den bestämmelse om allmänt ombuds inkallande, som

i skiftesstadgan upptages i 26 § och i nämnda lagförslag har sin motsvarighet

i 3 kap. 2 §. Då någon anledning ej synes föreligga att i detta hänseende

giva stadgandet en ändrad innebörd och sådant av motiven att döma ej heller

torde vara åsyftat, hemställes, att hänvisningen till sistberörda lagrum här

måtte utgå.

4 §.

Justitieråden Svedelius, Christiansson och Högstedt:

Med åberopande av vad av oss anförts under 19 kap. 9 § i förslaget till

lag om delning av jord å landet förordas, att den här föreslagna ändringen

icke måtte vidtagas utan paragrafens första stycke bibehållas vid sin nuvarande

avfattning.

14 §.

Lagrådet:

Enligt det preliminära utkastet skulle för stad, som lyder under landsrätt,

utses särskilda ägodelningsnämndemän till lika antal som för ett tingslag

inom domsagan. Detta stadgande har i remitterade förslaget uteslutits utan

att ersättas med annat. Av promemorian framgår emellertid, att förslagets

mening nu är, att sådan stad skall i likhet med övriga kommuner genom

utsedda valmän deltaga i val av ägodelningsnämndemän för tingslaget och

att valmännen skola utses av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, avallmänna

rådstugan efter vanliga omröstningsregler eller således närmast i

överensstämmelse med vad i jorddelningslagens 21 kap. 3 § är stadgat för

köping.

Det synes till förekommande av ovisshet i denna del vara önskligt, att i

lagtexten inflyter en föreskrift i överensstämmelse med vad sålunda angivits

s. 442 Kontrollera mot PDF

442

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 38.

skola gälla eller åtminstone en hänvisning till jorddelningslagens berörda

stadgande för köping. Föreskriften synes lämpligen kunna meddelas genom

ett tillägg till förevarande paragraf.

22 §•

Regeringsrådet Palmgren:

Förslaget att beröva byggnadsnämnden dess rätt att anföra besvär mot

beslut i avstyckningsmål kan jag icke biträda.

Detsamma gäller stadgandet i 6 kap. 13 § angående enahanda rätt i mål

om laga skifte och annan i detta kapitel omförmäld förrättning.

6 kap.

5 §•

Lagrådet:

I överensstämmelse med vad av lagrådet anförts vid 5 kap. 3 § bör hänvisningen

till 3 kap. 2 § jorddelningslagen bortfalla.

0 §•

Lagrådet:

Ändringsförslaget innebär beträffande denna paragraf, att föreskriften därom

att gode män ovillkorligen måste vara närvarande vid ägoutbyte mellan stadsjord

och jord å landet skall uteslutas. Förslaget torde sammanhänga därmed

att enligt tidigare förslag till lag om delning av jord å landet gradering skulle

kunna ske utan biträde av gode män. Som emellertid i det nu föreliggande

förslaget till sådan lag gode mäns biträde vid gradering gjorts ovillkorligt

samt gradering regelmässigt skall äga rum vid förrättning för ägoutbyte,

skulle oaktat den nu förslagna ändringen gode män behöva inkallas vid en

del av förrättningen. Vid sådant förhållande synes knappast skäl föreligga

att vidtaga berörda ändring.

Övergångsbestämmelserna.

Justitierådet Svedelius, regeringsrådet Palmgren och justitierådet Högstedt:

Vid 1 § promulgationslagen till jorddelningslagen har på angivna grunder

hemställts beträffande jorddelningsförrättning, som påbörjats men ännu icke

avslutats, då den nya lagen träder i kraft, dels att såsom huvudregel måtte

stadgas, att äldre lag fortfarande skall tillämpas å dylik förrättning, dels ock

att i fråga om talan emot och fastställelse av förrättningen nya lagen skall

äga tillämpning, dock att frågan, huruvida talan må efter förättningens avslutande

föras emot åtgärd, som vidtagits innan nya lagen trätt i kraft, skall

bedömas enligt äldre lag. Då enahanda regler tydligen böra gälla beträffande

s. 443 Kontrollera mot PDF

443

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 38.

förrättning, som avses i nu förevarande lag, hemställes, att ifrågavarande

övergångsbestämmelse måtte erhålla en avfattning motsvarande det av oss i

promulgationslagen såsom 2 § föreslagna stadgandet.

Justitierådet Christiansson:

Jag instämmer i denna del med lagrådets övriga ledamöter utom så till

vida, att jag i överensstämmelse med den av mig i ovan angivna sammanhang

uttalade uppfattningen anser såsom huvudregel böra stadgas, att nya lagen

skall, där så ske kan, tillämpas jämväl i frågor, som efter nya lagens ikraftträdande

förekomma vid handläggning av förut påbörjade förrättningar, vadan

jag alltså gillar förslagets ståndpunkt i omförmälda hänsende.

Lagrådet:

Enligt förslaget skall tvist, som före lagens ikraftträdande blivit jämlikt

5 kap. 10 § fastighetsbildningslagen enligt dess nuvarande lydelse hänvisad

till domstol, i sådan ordning fullföljas. Såvitt härmed avses, att tvisten, även

om den vid tiden för lagens trädande i kraft ännu icke blivit anhängiggjord,

skall anhängiggöras genom stämning, är däremot intet att erinra; den utväg

för tvistens avgörande, som nämnda paragraf enligt sin föreslagna lydelse

anvisar, eller underställning, kan tydligen icke komma till användning i nu

ifrågavarande fall, där förrättningsmännen redan slutbehandlat frågan. Men

därest, såsom lärer vara förhållandet, förslagets mening jämväl är, att tvisten

skall instämmas till den allmänna domstol, som vid hänvisningens meddelande

var behörig upptaga densamma och som mahända åven uttryckligen anghit?

i förrättningsmännens beslut, anser lagrådet ändring höra vidtagas därhän,

att instämmandet i stället skall ske till den ägodelningsrätt, varunder fastigheten

enligt nya lagen lyder. Härigenom skulle uppenbarligen befordras det

med den nya lagstiftningen åsyftade ändamålet att påskynda förrättningens

fullbordande.

Med avseende å den vidare handläggningen av mål, som före nya lagens

ikraftträdande inkommit till magistrat i dess egenskap av ägodelningsrätt men

icke dessförinnan blivit av magistraten avgjort, synes av enahanda skäl, som

anförts vid 4 § i förslaget till omförmälda promulgationslag, anledning ej

förefmnas att bibehålla målet vid denna domstol, utan torde detsamma, vare

sig åtgärd däri redan vidtagits eller icke, böra av den nya ägodelningsrätten

eller dess ordförande prövas jämlikt äldre lag.

De skäl, som ligga till grund för lagrådets framställning i närmast föregående

punkt, synas leda till, att även avstyckningsärende, som före nya

lagens ikraftträdande inkommit till magistrat eller överståthållarämbetet eller,

där prövningen jämlikt 5 kap. 21 § i dess nuvarande lydelse tillhör Konungens

befallningshavande, till nämnda myndighet, alltid skall för handläggning och

avgörande överlämnas till vederbörande ägodelningsrätt, ägodelningsdomare

eller överlantmätare, allt efter ärendets beskaffenhet. Någon anledning att låta

s. 444 Kontrollera mot PDF

444

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 38.

ärendet för avgörande kvarbliva hos den enligt äldre lagen behöriga myndigheten,

för den händelse någon åtgärd i ärendet av densamma redan vidtagits,

synes ej heller här förefinnas, helst sådan åtgärd knappast kunde bestå i

annat än en kommunikation eller remiss för inhämtande av upplysningar i

ärendet. — Om förslaget i denna del vidhålles, bör från stadgandets tillämpning

undantagas avstyckningsärende, som genom besvär jämlikt 5 kap. 22 §

dragits under Konungens befallningshavandes prövning.

Utöver vad enligt lagrådets mening sålunda bör inflyta i övergångsstadgandena

skulle, frånsett den inledande bestämmelsen om tiden för ikraftträdandet,

här endast behöva upptagas ett stadgande motsvarande det som innehålles

6 § av promulgationslagen till jorddelningslagen.

Lagrådet:

För att tagas i övervägande vid avgivandet av utlåtande i anledning av

remissen den 21 augusti 1924 har, såsom av den i inledningen till lagrådets

protokoll lämnade redogörelsen närmare framgår, överlämnats bland annat

en av lantmäteristyrelsen till Kungl. Maj:t. ingiven framställning den 7 februari

1924 rörande vissa ändringar i fastighetsbildningslagen. Då emellertid de

sålunda ifrågasatta ändringarna icke synas i någon mån betingade av innehållet

i de genom nämnda remiss till lagrådet hänskjutna lagförslagen, har

lagrådet i ärendets så befintliga skick funnit sig sakna anledning att i vidare

mån ingå i bedömande av omförmälda ändringsförslag.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 6 § i förordningen

den 16 juni 1875 (nr 42) angående lagfart å fång till fast

egendom.

Regeringsrådet Palmgren samt justitieråden Christiansson och Högstedt:

I lagen den 25 april 1924 om ägostyckning inom vissa delar av Kopparbergs

län stadgas, att ägostyckningsförrättning, som där avses, icke må fastställas,

men att i stället må meddelas bevis att förrättningen prövats vara

lagligen beskaffad. I sammanhang med tillkomsten av nämnda lag gjordes till

3 mom. av nu förevarande paragraf i lagfartsförordningen ett tillägg, varigenom

såsom förutsättning för lagfarts beviljande med fastställelse å ägostyckning

likställdes, att förrättningen vid verkställd prövning befunnits laglig.

Med den avfattning stadgandet i förslaget erhållit kräves åter för lagfarts vinnande

fastställelse å varje förrättning, varigenom överlåtet område utbrutits,

vilket är en naturlig konsekvens därav att enligt förslaget till ny jorddelningslag

dylik förrättning alltid skall göras till föremål för fastställelse. Emellertid

lärer för överlåtelse, som avses i den särskilda lagen om ägostyckning inom

Kopparbergs län och som ägt rum före nya jorddelningslagens trädande i

s. 445 Kontrollera mot PDF

445

Kanyl. Maj:ts Proposition Nr 38.

kraft, erfordras en bestämmelse, varigenom även därefter beredes möjlighet

till lagfarts vinnande å överlåtelsen, detta så mycket mera som omförmälda

särskilda lag, ehuru den upphäves genom den nya jorddelningslagen, dock

enligt 12 § i promulgationslagen till samma lag i likhet med bestämmelserna

om ägostyckning i 1896 års lag fortfarande kan vinna tillämpning å redan

skedd överlåtelse.

Det sålunda angivna syftet synes kunna vinnas därigenom, att till det föreslagna

övergångsstadgandet om äldre lags tillämplighet å ett före lagens trädande

i kraft överlåtet område, utbrutet genom jordavsöndring, göres ett tillägg innefattande

enahanda förbehåll, där området utbrutits genom ägostyckning enligt

lagen den 25 april 1924.

Justitierådet Svedelius:

De ändringar, som genom ifrågavarande lagförslag vidtagits i förhållande

till 1920 års förslag i ämnet, hava, såsom i promemorian framhållits, delvis

betingats av det föreslagna nya stadgandet i 13 kap. 12 § sista stycket av

förslaget till lag om delning av jord å landet. I händelse av bifall till min

under 9 kap. 2 § sistnämnda lag gjorda hemställan rörande bland annat uteslutande

av nämnda stadgande torde anledning saknas att i den utsträckning

sålunda skett frångå 1920 års förslag.

Under förutsättning att omförmälda stadgande bibehålies, instämmer jag i

vad av lagrådets övriga ledamöter här ovan anförts.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar av förordningen

den 16 juni 1875 (nr 42 s. 12) angående inteckning i fast

egendom.

24 och 36 §§.

Lagrådet:

De i dessa paragrafer föreslagna ändringarna äro en följd av föreskrifterna

i 14 kap. 15 § i förslaget till lag om delning av jord å landet. Därest i

enlighet med lagrådets framställning sistnämnda paragraf får utgå, bortfaller

således anledningen till ändring av förevarande paragrafer i inteckningsförordningen.

Bibehålies förslaget i nämnda del, är att iakttaga, att 36 § 2 mom. undergått

någon förändring genom lagen den 18 juni 1925 (nr 335).

37 §.

Lagrådet:

Enahanda ändring, som föreslagits i denna paragraf, synes böra vidtagas i

121 § tredje stycket utsökningslagen.

s. 446 Kontrollera mot PDF

446

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 6 § i lagen den

1 8 oktober 1907 (nr 83) angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps

befriande i vissa fall från ansvar för inteckning i

stamfastigheten.

Lagrådet lämnade detta förslag utan anmärkning.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den

10 juli 1899 (nr 58) om ersättning av allmänna medel i

vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman.

Lagrådet:

Därest i enlighet med lagrådets hemställan 14 kap. 16 § i förslaget till lag

om delning av jord å landet får utgå, förfaller grunden till den här föreslagna

lagändringen.

Bibehålies nämnda stadgande, må erinras, att genom lag den 6 juni 1925

(nr 178) dels rubriken till 1899 års lag erhållit en delvis annan avfattning

dels ock 5 § i samma lag i visst avseende ändrats.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den

30 september 1904 (nr 48) om samäganderätt.

Lagrådet lämnade detta förslag utan anmärkning.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 16 och 34 §§ i lagen

den 5 juli 1907 (nr 48) om enskilda vägar på landet.

Lagrådet:

Därest, på sätt lagrådet hemställt vid 10 kap. 9 § i förslaget till lag om

delning av jord å landet, alla bestämmelser om underhåll av väg få utgå ur

nämnda förslag, förfaller, såsom lagrådet redan i samband därmed erinrat,

anledningen till det föreslagna tillägget till 34 § i förevarande lag.

I detta sammanhang anser sig lagrådet böra erinra, att frågan om ändring

i enskilda väglagen skulle komma i ett delvis annat läge, i händelse före den

nya jorddelningslagens ikraftträdande ny lagstiftning rörande enskilda vägar

varder genomförd i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag härutinnan,

över vilket lagrådet den 14 september 1925 avgivit utlåtande.

s. 447 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

447

Förslaget till lag om säkerhet för utbekommande av vissa

ersättningar i anledning av laga skifte.

Lagrådet:

Då åtminstone vissa av de ersättningar, varom i detta lagförslag är fråga,

kunna förekomma även vid annan jorddelningsförrättning än laga skifte och

den ersättningsberättigade tydligen bör åtnjuta samma säkerhet för utbekommande

av ersättning i det ena fallet som i det andra, hemställes, att det här

föreslagna stadgandet måtte i nu angiven riktning utvidgas. Härav skulle föranledas

någon ändring även i den föreslagna lagens rubrik.

Förslaget till lag om sammanläggning i vissa fall av fastigheter

å landet.

Rubriken.

Lagrådet:

Under förutsättning att lagrådets här nedan gjorda hemställan om visst

tillägg till 4 § bifalles, torde orden »i vissa fall» i rubriken kunna utgå. 1

1 §•

Lagrådet:

Enligt 1920 års förslag, liksom enligt tidigare förslag till lag om sammanläggning

av fastigheter å landet, tilläts sammanläggning jämväl av delar av

jordeboksenheter, som gemensamt inginge i ett skifteslag, vilket icke delats

genom fastställd eller eljest lagligen gällande lantmäteriförrättning. Mot denna

bestämmelse riktade lagrådet år 1922 den erinran, att då här vore fråga om

andelar, som icke på marken utlagts, åtminstone icke genom någon lagligen

gällande förrättning, och som alltså icke upptagits i jordregistret, stadgandet

i denna del stode i strid med bestämmelserna i 3 §, att något verkligt praktiskt

behov av sammanläggning i dessa fall ej påvisats, och att anledning

därför icke syntes föreligga att i detta hänseende göra avsteg från huvudprincipen

i sistnämnda paragraf. I anledning av denna erinran har i det

remitterade förslaget icke upptagits rätt att i sammanläggning intaga delar av

jordeboksenheter, som ingå i oskiftat skifteslag. Efter vad lagrådet erfarit,

förekommer emellertid, särskilt vid enskiften, att gemensam ägolott innefattande

delar av skilda jordeboksenheter utlagts, och har detta förhållande

vunnit beaktande i 13 § jordregisterförordningen. I nu nämnda fall är varje

del av jordeboksenhet upptagen under särskilt nummer i jordregistret men

med gemensam ägovidd med övriga i ägolotten ingående sådana delar (se

Åby 32 och 42 i de vid jordregisterförordningen fogade exemplen). Därest det

s. 448 Kontrollera mot PDF

448

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

icke medgives att i sådana fall, som nu avses, sammanlägga del av jordeboksenhet

med del av annan sådan enhet eller med hel jordeboksenhet, varmed

förstberörda del av jordeboksenhet ligger i samfällighet, skulle understundom

en eljest önskvärd sammanläggning förhindras. Det lärer vidare förekomma,

att i skifteslag, som avses under 1 i förevarande paragrafs första

stycke, ingår allenast en del av en jordeboksenhet, under det att återstoden

av samma enhet hör till ett eller flera andra sådana skifteslag. I detta fall

kan inträffa, att denna återstod ingått i jorddelningsförrättningar inom det

eller de andra skifteslagen och alltså är särskilt redovisad i jordregistret. I

varje fall är ju den del av enheten, som tillhör det förstnämnda skifteslaget,

genom rågång skild från återstoden av samma enhet. Även i detta fall skulle

det vara till olägenhet, om icke sådan del av jordeboksenhet finge ingå i

sammanläggning. Lagrådet hemställer förty, att den ifrågavarande punkten

återföres till sin tidigare lydelse. Någon rubbning av den princip, som uttalas

i 3 §, åsyftas härmed icke.

Justitieråden Svedelius och Högstedt:

Enligt 1911 och 1918 års förslag fingo utbrutna ägolotter sammanläggas

med varandra endast i det fall att de utbrutits vid samma förrättning. Denna

inskränkning bortföll i 1920 års förslag, som medgav sammanläggning av

ägolotter utbrutna genom laga förrättning inom samma primära skifteslag,

oavsett att utbrytningen skett vid skilda förrättningar. Lagrådet uttalade i sitt

den 4 oktober 1922 avgivna utlåtande starka betänkligheter häremot särskilt

med hänsyn till den rubbning av sambandet i skifteslagshänseende mellan de

olika ägolotterna, som av en dylik sammanläggning skulle följa, och de svårlösta

frågor, som härigenom vid ifrågakommande omskifte inom någon av de

tidigare delade ägolotterna kunde uppstå. I föreliggande förslag har emellertid

den enligt 1920 års förslag medgivna friheten bibehållits. Enligt promemorian

hava praktiska hänsyn ansetts tala för att möjliggöra sammanläggningsförfarande

i sådan utsträckning, ehuru av lagrådet angivna menliga påföljder

onekligen kunde i vissa fall inträda.

Visserligen komme, såsom utredningen i denna fråga giver vid handen,

genom återupptagande av den tidigare föreslagna begränsningen sammanläggning

att bliva utesluten i åtskilliga fall, då sådan kunde tänkas vara av praktiska

skäl påkallad. Med hänsyn till de betänkligheter lagrådet år 1922 uttalat

och då någon anvisning till övervinnande av de svårigheter, som i följd av

en sammanläggning enligt reglerna i 1920 års och förevarande förslag vid

sedermera förekommande delningsförrättningar kunna yppas, icke givits och

svårligen synes kunna givas, hemställes emellertid, att förslaget i denna del

måtte ändras till överensstämmelse med de äldre förslagen. Härvid synes

dock den i samma förslag åsyftade meningen, att ägolotterna skola hava utbrutits

vid en och samma förrättning, böra genom någon jämkning av ordalagen

bringas till tydligare uttryck.

s. 449 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

449

Vad angår fastighet, som bildats genom avsöndring för alltid eller genom

avstyckning, medgavs i 1918 års förslag sammanläggning allenast med dess

stamfastighet eller lagligen utbruten del av denna eller med annan från

samma stamfastighet för alltid avsöndrad eller avstyckad fastighet. Jämväl i

denna del innehöll 1920 års förslag, med vilket det nu föreliggande förslaget

härutinnan i sak överensstämmer, en väsentlig utvidgning av sammanläggningsmöjligheten,

i det att denna begränsades endast av villkoret därom, att de

fastigheter av nämnda slag, vilka skulle sammanläggas, tillhörde samma primära

skifteslag. Uppenbart är, att de anmärkningar, som framställts mot den

relativt obegränsade rätten till sammanläggning av utbrutna ägolotter, hava

giltighet även då fråga är om sammanläggning av fastigheter, tillkomna genom

avsöndring eller avstyckning, antingen med varandra eller med fastigheter av

annat slag. Till undvikande av rubbning i skifteslagsförhållandena måste enligt

vårt förmenande även här göras en inskränkning i sammanläggningsrätten.

Därvid torde dock 1918 års förslags ståndpunkt icke böra i allo vidhållas.

Vid granskningen av 1 kap. i förslaget till lag om delning av jord å

landet har lagrådet här ovan hemställt om införande av stadgande därom,

att fastighet, som bildats genom avsöndring eller avstyckning, skall, för den

händelse stamfastigheten utgör särskilt skifteslag, som ej är av primär art,

anses icke ingå i detta skifteslag. Ett lagfästande av denna regel, som innebär,

att stamfastigheten och dess avsöndringar resp. avstyckningar bliva att

betrakta såsom sidoordnade delar i det närmast överordnade skifteslag, till

vilket stam fastigheten hör, synes böra föranleda en viss utvidgning av den i

1918 års förslag medgivna sammanläggningsrätten beträffande genom avsöndring

eller avstyckning uppkomna fastigheter. Utöver vad där medgivits torde nämligen

dylik fastighet böra få sammanläggas med ägolott, som lagligen utbrutits

genom samma förrättning som stamfastigheten, med lagligen utbruten del av

sådan ägolott eller med en därifrån för alltid avsöndrad eller avstyckad fastighet.

I intet av dessa fall synes någon menlig inverkan i skifteslagshänseende

vara att befara.

I enlighet med det anförda synes förslaget i denna del böra omarbetas.

Regeringsrådet Palmgren och justitierådet Christiansson:

Under punkt 1 i paragrafens första stycke är uppenbarligen icke att hänföra

skifteslag inom Gotlands län, varest skifteslagens omfång i följd av Kungl.

Maj:ts beslut bestämts genom särskild indelning. Då emellertid i punkt 3 i

första stycket liksom i andra stycket av paragrafen såsom villkor för sammanläggning

av där avsedda fastigheter stadgas, att dessa skola ingå i samma

skifteslag av beskaffenhet, som under 1 avses, skulle fastigheter belägna inom

samma skifteslag i Gotlands län vara såsom icke uppfyllande berörda villkor

uteslutna från sammanläggning jämlikt sistnämnda stadganden. Sådant synes

dock ej påkallat och torde ej heller vara med förslaget åsyftat. För att möjliggöra

tillämpning av samma stadganden även inom dylika genom särskild

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 31 käft. (Nr 38.)

s. 450 Kontrollera mot PDF

450

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 38.

indelning tillkomna skifteslag hemställes om tillägg till första stycket punkt

och andra stycket, varigenom med där omförmälda skifteslag likställes sådant

skifteslag, som avses i 1 kap. 3 § i lagen om delning av jord å landet.

Justitieråden Svedelius och Högstedt:

I händelse den av oss här ovan gjorda hemställan icke bifalles, instämma

vi i vad regeringsrådet Palmgren och justitierådet Christiansson nu anfört.

Lagrådet:

I 1918 års förslag intogs, med föranledande av en av lagrådet vid granskning

av ett tidigare förslag gjord anmärkning, i 1 § ett stadgande av innehåll

att den omständigheten, att avsöndring för alltid eller avstyckning ägt

rum från fastighet, icke utgjorde hinder mot fastighetens sammanläggande med

annan fastighet. I 1920 års förslag uteslöts berörda stadgande med den motiveringen,

att detsamma särskilt med hänsyn till föreslagen utvidgning av sammanläggningsinstitutet

ansetts mindre behövligt. Dylikt stadgande har ej heller

upptagits i det remitterade förslaget.

Det torde väl vara sant, att den sålunda angivna regeln även utan uttryckligt

stadgande måste anses gälla, men till förekommande av ovisshet vid tilllämpningen

synes dess återinförande i lagtexten vara att förorda. Därtill finnes

så mycket större fog som i 6 och 7 §§ omnämnas särskilda fall, då det är

av betydelse, att i sammanläggningen ingå samtliga fastigheter inom ett skifteslag

och således även avsöndrade eller avstyckade områden. Stadgandet

synes lämpligen kunna införas i 1 § mellan dess nuvarande andra och tredje

stycken.

2 §.

Lagrådet:

Då sådant för servitut utbrutet område, som här avses, kan hava tillkommit

före den nya jorddelningslagens trädande i kraft, synes det mindre

lämpligt och möjligen även vilseledande att vid angivande av områdets beskaffenhet

hänföra sig till viss bestämmelse i nämnda lag. Berörda hänvisning

torde därför böra uteslutas.

Regeringsrådet Palmgren och justitierådet Christiansson:

I 1918 års förslag upptogs i 2 § ett andra stycke av innehåll att fastighet,

som utgjorde andel för viss fastighet i oskift mark, ej finge sammanläggas

med annan fastighet än den, till vilken andelen hörde. Detta stadgande har

nu liksom i 1920 års förslag uteslutits, enligt promemorian av det skäl att

detsamma ansetts icke stå väl tillsammans med den frihet i avseende å sammanläggning,

som enligt förevarande förslag äger rum.

Någon anledning att återinföra en dylik inskränkning med avseende å sammanläggning

av fastighet av nu angivna slag synes ej heller föreligga. Men

då dylik fastighet ej alltid varit föremål för avsöndring eller eljest direkt är

s. 451 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 38.

451

att hänföra till något av de slag av fastigheter, som omförmälas i 1 §, torde

det vara lämpligt, att sådan fastighet särskilt omnämnes i 2 § till förekommande

av den missuppfattningen att sammanläggningsstadgandena överhuvud

ej skulle därå äga tillämpning. Härigenom skulle ock vinnas bättre överensstämmelse

mellan uppräkningen i förevarande paragraf och motsvarande uppräkning

i 18 § jordregisterförordningen.

Justitieråden Svedelius och Högstedt:

I överensstämmelse med den av oss ovan beträffande 1 § första stycket

tredje punkten och andra stycket uttalade uppfattning och till förebyggande

att vid tillämpning av sammanläggningsreglerna andel för viss fastighet i

oskift mark komme att i allo likställas med avsöndrad lägenhet, anse vi en

bestämmelse av i huvudsak enahanda innehåll, som, enligt vad ovan påpekats,

andra stycket av ifrågavarande paragraf hade enligt sin lydelse i 1918 års

förslag, böra här återinföras. Dock torde begränsningen med avseende å

möjligheten att sammanlägga fastighet av nu åsyftat slag med annan fastighet

icke behöva uppdragas så snävt som i nämnda förslag. Någon oreda i fastighetsförhållandena

synes nämligen knappast vara att befara, i händelse sådan

fastighet får sammanläggas, förutom med stamfastigheten, även med lagligen

utbruten del av stamfastigheten eller med annan fastighet, som jämväl har

andel i samfälligheten.

4 §.

Lagrådet:

Enligt denna paragraf skall lagen icke äga tillämpning å område på landet,

som ingår i tomtindelning. Om sammanläggning inom dylikt område gälla

däremot enligt 3 kap. 9 § i lagen om fastighetsbildning i stad bestämmelserna

i sagda kapitel. Enligt 4 kap. 4 § samma lag skall vad i sistnämnda

kapitel är stadgat om sammanläggning av stadsägor gälla även för samhälle

å landet, för vilket föres fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser.

Utöver det förbehåll, som kan anses ligga i rubrikens avfattning,

har i förslaget från förevarande lags tillämplighetsområde icke gjorts något

motsvarande undantag för sistberörda fall. Att förslaget dock ej är avsett att

tillämpas inom sådant samhälle, framgår av bestämmelserna i 3 och 7 §§,

enligt vilka för sammanläggning i enlighet med förslaget förutsättes, att fastigheterna

äro upptagna i jordregistret. Emellertid synes det vara lämpligt, att

genom ett tillägg till förevarande paragraf direkt utsäges, att lagen icke äger

tillämplighet inom samhälle av nu angivna slag.

5 §.

Lagrådet:

Då i 1920 års förslag likasom i det remitterade den i de tidigare förslagen

upptagna bestämmelsen att sammanläggning icke må äga rum, om fastigheterna

tillhöra skilda socknar, omformulerats att avse skilda kommuner,

s. 452 Kontrollera mot PDF

452

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 38.

torde detta hava skett med tanke på att i några undantagsfall en socken är

uppdelad i två eller flera kommuner. Om emellertid i dylika fall, såsom den

förut begagnade lydelsen medgivit, sammanläggning av fastigheter belägna

inom olika kommuner skulle kunna komma till stånd, synes egentligen icke

något vara att erinra häremot, då bestämmelsen väl huvudsakligen åsyftar

att skydda det kamerala intresset och i de ifrågavarande fallen socknen i sin

helhet utgör en jordebokssocken. Det intresse, som förslaget därutöver kunde

avse att iakttaga, vore fastighetsbeskattningen, men därför lärer bliva sörjt

genom åsättande av särskilda taxeringsvärden å de inom de olika kommunerna

belägna delarna av en sammanlagd fastighet. Å andra sidan inträffar

i enstaka fall, att två jordebokssocknar äro förenade under gemensam kommunalförvaltning;

om i sådant fall båda socknarna anses tillsammans utgöra

en kommun, skulle med den nu föreslagna lydelsen av stadgandet sammanläggning

av fastigheter inom olika jordebokssocknar icke vara förhindrad och

den kamerala indelningen således kunna rubbas. Ur nu anförda synpunkter

synes det vara lämpligast att i denna paragraf använda uttrycket »skilda

socknar eller andra förvaltningsområden», med vilket sistnämnda begrepp då

skulle bär likasom i 8 kap. 7 § och 13 kap. 24 § jorddelningslagen avses

förvaltningsområden av högre ordning än socken.

7 § och 10 § andra stycket.

Lagrådet:

I 7 § lämnas föreskrifter rörande ansökning om sammanläggning och de

handlingar, som skola bifogas sådan ansökning. Även 10 § andra stycket

meddelar föreskrift angående den formella behandlingen av en väckt sammanläggningsfråga.

De mellanliggande 8 och 9 §§ likasom 10 § första stycket

innehålla däremot materiella regler rörande villkor för sammanläggning i

vissa fall och ansluta sig härutinnan direkt till stadgandena i 1—6 §§. Förslaget

skulle vinna i reda och överskådlighet, därest 7 § nedflyttas efter den

nuvarande 10 § och andra stycket i sistnämnda paragraf infogas i 11 §, som

innehåller föreskrifter av i viss mån enahanda innebörd som nämnda stycke.

9 §.

Lagrådet:

Lagrådet vill här erinra om den ändring, varom lagrådet förut hemställt

beträffande rubriken till den i förevarande paragraf om förmälda lagen om

säkerhet för utbekommande av vissa ersättningar i anledning av laga skifte.

10 §.

Ijagrådet:

Då det torde vara självfallet, att i ärende, som här avses, ägodelningsrätten,

om ärendet dit hänskjutes, lika väl som ägodelningsdomaren har rätt att

höra nämnd eller myndighet, som kan äga kännedom om förhållanden, vilka

s. 453 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 38.

453

inverka på ärendets avgörande, synas orden »eller ägodelningsrätten» böra

utgå, så mycket hellre som i 11 § allenast ägodelningsdomaren omnämnes,

ehuru det där givna stadgandet tydligen gäller även ägodelningsrätten.

11 §•

Lagrådet:

Vissa sammanläggningsärenden lära bliva av den jämförelsevis enkla beskaffenhet,

att för deras, avgörande ej erfordras yttrande av överlantmätaren;

så torde exempelvis bliva förhållandet, då fråga är om sammanläggning av

en genom avsöndring för alltid eller avstyckning tillkommen fastighet med

dess stamfastighet. Med hänsyn till önskvärdheten av dylika ärendens snabba

avgörande synes därför bestämmelsen i denna paragrafs första stycke böra

ändras därhän, att det överlämnas åt ägodelningsdomaren att i varje särskilt

fall träffa avgörande, huruvida överlantmätarens yttrande skall inhämtas eller

icke. Vidtages sådan ändring, föranledes därav viss jämkning av inledningsorden

i 15 §.

14 §.

Lagrådet:

Enligt förslaget till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 2 § jordabalken

skall vid överlåtelse från en fastighet av ägovidd för sammanläggning med

annan fastighet huvudregeln i nämnda lagrum icke gälla, och kan således

någon vid den överlåtna ägovidden häftande fordran av där avsedd beskaffenhet

icke därvid uppkomma. Med fordran eller rättighet, som omförmäles

tredje stycket av förevarande paragraf, kan följaktligen ej avses annan än

sådan, som uppstått i samband med en tidigare överlåtelse av stamfastigheten,

vilket ock framgår av orden »i ägarens av stamfastigheten hand häfta».

I 1920 års förslag upptog motsvarande paragraf intet dylikt stadgande.

Däremot innehöll förslaget till lag om delning av jord å landet i 22 kap.

24 § ett allmänt förbud mot fastställelse av avstyckning, därest det avstyckade

området kunde jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens av stamfastigheten

hand häfta för fordran eller rättighet. Denna bestämmelse innefattade en

följdriktig tillämpning av nämnda förslags princip att avstyckat område icke

finge stå i ansvar gemensamt med stamfastigheten för dess inteckningar. Då

i förslaget till jorddelningslag denna förutsättning för avstyckning icke vidhållits,

synes det kunna ifrågasättas, om tillräckliga skäl förefinnas att för nu

ifrågavarande fall av sammanläggning uppställa det hinder, som innefattas i

paragrafens tredje stycke. Det torde nämligen icke vara det nu föreliggande

förslagets mening, att det för sammanläggning avstyckade området ovillkorligen

skall vara eller göras gravationsfritt, oavsett i vad mån annan i sammanläggningen

ingående fastighet är av inteckning besvärad. Med den ändrade

princip, som på sätt nyss nämnts ligger till grund för förslaget, skulle

ej heller ett sådant krav längre vara motiverat. Genom uppställande av en

dylik förutsättning skulle ock i många fall sammanläggning försvåras, utan

s. 454 Kontrollera mot PDF

454 Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 38.

att någon verklig fördel vunnes i fråga om den sammanlagda fastighetens

inteckningsförhållanden.

Enligt paragrafens första stycke skall vid sammanläggning av fastigheter

fordran eller rättighet, som avses i 11 kap. 2 § jordabalken, behandlas lika

med inteckning, och det synes icke böra möta betänklighet att låta samma

regel gälla även i förevarande fall. Härmed skulle vinnas, att det icke i

varje fall bleve nödvändigt att för sammanläggning avvakta utgången av den

i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid efter det lagfart å stamhemmanet

sist beviljades.

Det hemställes fördenskull, att paragrafens tredje stycke måtte utgå.

Då i paragrafens sista stycke talas om del av fastighet, som är föremål för

återköpsrätt, torde därmed avses allenast en i och för sammanläggning med

annan fastighet avstyckad del av förstnämnda fastighet. Där fastigheten eljest

undergått delning, uppstå nämligen omedelbart nya fastigheter, som enligt

5 § i lagen om återköpsrätt till fast egendom äro var för sig i likhet med

den odelade fastigheten föremål för återköpsrätten. Enligt sista punkten i

1 § tredje stycket skall vad i förevarande lag sägs om fastighet, där ej annorlunda

stadgas, i tillämpliga delar gälla om en därifrån för sammanläggning

avstyckad del. Redan på grund av detta stadgande gäller alltså vad i

nu förevarande stycke sägs rörande en med återköpsrätt belastad fastighet

även om sådan del därav, varom här är fråga. Orden »eller del därav» synas

därför såsom överflödiga böra utgå.

Då nu ifrågavarande stycke innefattar en för varje fall gällande allmän

regel av samma räckvidd som de i paragrafens första stycke meddelade,

synes det lända till större reda och överskådlighet, om stadgandet uppflyttas

till första stycket, som innehåller de allmänna villkoren för sammanläggning.

15 §.

Lagrådet:

När ett sammanläggningsärende av ägodelningsdomaren hänskjutits till ägodelningsrättens

prövning, böra uppenbarligen beträffande förfarandet vid nämnda

domstol enahanda regler vinna tillämpning, som gälla vid behandlingen av

jorddelningsmål. I det remitterade förslaget följer detta av den i 21 kap.

15 § jorddelningslagen intagna bestämmelsen att till dylika mål hänföres

bland andra mål, som enligt annan lag eller författning skall upptagas av

ägodelningsrätt. Godtages den av lagrådet under sagda lagrum på formella

skäl grundade hemställan om borttagande därstädes av nämnda bestämmelse,

erfordras alltså ett tillägg till förevarande lagförslag, varigenom jorddelningslagens

föreskrifter i 21 kap. D. angående förfarandet vid ägodelningsrätt i

jorddelningsmål förklaras skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse även

vid ägodelningsrättens handläggning av sammanläggningsärenden.

s. 455 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

21 §.

455

Lagrådet:

Innebörden av det här givna stadgandet synes kunna komma till tydligare

uttryck, om stadgandet erhölle ungefärligen den avfattningen, att vad i 21 kap.

av lagen om delning av jord å landet stadgas om talan mot ägodelningsrätts

beslut skall gälla jämväl beslut i ärende angående sammanläggning och äga

motsvarande tillämpning i fråga om dylikt beslut, meddelat av ägodelningsdomare.

Enligt uttalande i promemorian skulle i fall, varom i 10 § sägs, talerätt

emot ägodelningsdomares och ägodelningsrätts beslut i sammanläggningsärende

icke kunna förmenas jordbrukskommission. Därest det verkligen skulle anses

erforderligt att medgiva jordbrukskommission dylik fullföljdsrätt, lärer det

dock vara nödigt, att uttryckligt stadgande därom införes i lagtexten.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 2 § jordabalken.

Lagrådet lämnade detta förslag utan anmärkning.

Förslaget till lag om insändande till hovrätt av ägodelningsrätts

protokoll så ock av protokoll i mål eller ärende, som

handlagts av ägodelningsdomare eller annan ordförande i

ägodelningsrätt eller av överlantmätare.

Lagrådet lämnade detta förslag utan anmärkning, därvid emellertid regeringsrådet

Palmgren erinrade om vad han anfört under 21 kap. 44 § andra

stycket i förslaget till lag om delning av jord å landet.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 2 § 1 l:o) i lagen den

26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Lagrådet lämnade detta förslag utan anmärkning.

Lagrådet:

Vissa lagar, som tillkommit efter det förevarande lagförslag remitterades

till lagrådet, innehålla bestämmelser, som hänvisa till nu gällande jorddelningsförfattningar

eller eljest hänföra sig till där givna stadganden. Så är fallet

med lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag och förening

att förvärva fast egendom, i vars 4 § första stycket punkt 2 dels omnämnes

ett hemmans avrösningsjord med impedimenter, vilket sistnämnda

s. 456 Kontrollera mot PDF

456

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

slag av mark enligt nya jorddelningslagen icke vidare skall särskiljas från

avrösningsjorden, och dels stadgas, att område, som enligt samma punkt förvärvats,

skall från hemmanet avskiljas genom jordavsöndring, vilken jorddelningsform

enligt nya lagen skall upphöra och ersättas med avstyckning.

Vidare innehåller lagen den 18 juni 1925 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område i 18 § dels hänvisning

till vissa delar av skiftesstadgan, dels bestämmelser anslutande sig

till nu gällande stadganden om jordavsöndring och om avstyckning i stad och

stadsliknande samhälle.

Vid tillkomsten av båda nu omförmälda lagar förutsattes uttryckligen, att

ändring i desamma kunde föranledas av en blivande ny jorddelningslag. Härom

har lagrådet ansett sig böra i detta sammanhang erinra. Ändringarnas

vidtagande synes dock lämpligen kunna anstå, till dess jorddelningslagen antagits,

helst denna i allt fall icke är avsedd att omedelbart träda i kraft.

Ur protokollet:

A. V. StenJcula.

s. 457 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

457

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hatis

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 januari 1926.

Närvarande: Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén,

statsråden Olsson, Nothus, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter,

Larsson, Wig forss, Möller, Levin son.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och jordbruksdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Notion,

lagrådets den 4 januari 1926 avgivna utlåtande över till lagrådet den 21

augusti 1924 remitterade förslag till

1) lag om delning av jord å landet;

2) lag om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om delning

av jord å landet;

3) lag om ändring i vissa delar i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning

i stad;

4) lag om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 16 juni 1875 angående

lagfart å fång till fast egendom;

5) lag om ändring i vissa delar av förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom;

6) lag om ändrad lydelse av 6 § i lagen den 18 oktober 1907 angående

ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar

i stamfastigheten;

7) lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 10 juni 1899 om ersättning

av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller

tjänsteman;

8) lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 30 september 1904 om samäganderätt;
9)

lag om ändrad lydelse av 16 och 34 §§ i lagen den 5 juli 1907 om

enskilda vägar på landet;

10) lag om säkerhet för utbekommande av vissa ersättningar i anledning

av laga skifte;

11) lag om sammanläggning i vissa fall av fastigheter å landet;

12) lag om ändrad lydelse av 11 kap. 2 § jordabalken;

13) lag om insändande till hovrätt av ägodelningsrätts protokoll så ock av

protokoll i mål eller ärende, som handlagts av ägodelningsdomare eller annan

ordförande i ägodelningsrätt eller av överlantmätare; samt

s. 458 Kontrollera mot PDF

458

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 38.

14) lag om ändrad lydelse av 2 § ll:o) i lagen den 26 maj 1909 om

Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Härefter anför chefen för justitiedepartementet:

»Förarbetena till nu nämnda, av lagrådet granskade lagförslag gå tillbaka

till år 1906. Den 5 oktober sagda år tillsatte nämligen Kungl. Maj:t en kommitté

med uppdrag att verkställa en allmän revision av skiftesstadgan och därmed

sammanhörande författningar. Det lärer icke vara erforderligt att i nu

förevarande sammanhang lämna någon fullständig redogörelse för de olika

skedena i det därefter följande lagarbetet; en översikt däröver återfinnes för

övrigt i ett av lagrådet den 4 oktober 1922 avgivet och till trycket befordrat

utlåtande.1 Emellertid må erinras därom att, på sätt vid remissen till lagrådet

den 21 augusti 1924 av nyssnämnda lagförslag anmärktes, Kungl.

Maj:t den 5 november 1920 infordrat lagrådets yttrande över lagförslag, som

i frågan utarbetats av den s. k. jordstyckningskommissionen, vilken den 23

juni 1919 av dåvarande chefen för justitiedepartementet kallats att biträda

inom departementet med överarbetning av vissa förslag i ämnet, samt att

Kungl. Maj:t den 28 augusti 1922 förordnat, att beslutet den 5 november

1920 icke skulle innefatta skyldighet för lagrådet att avgiva utlåtande över

omförmälda förslag ifråga om jorddelningslagstiftningen i vidare mån än såvitt

anginge förslagens huvudgrunder. Sedan i anslutning till lagrådets den 4

oktober 1922 avgivna principutlåtande inom justitiedepartementet utarbetats

ett preliminärt utkast till lag om delning av jord å landet, avgav lantmäteristyrelsen

den 28 april 1924 däröver infordrat underdånigt utlåtande. I min

dåvarande egenskap av t. f. chef för styrelsen deltog jag i ärendets handläggning

inom nämnda ämbetsverk. I sitt utlåtande framhöll lantmäteristyrelsen,

att den granskning, som styrelsen ägnat det då föreliggande förslaget, skett

med utgångspunkt därifrån, att förslaget, vilket redan omarbetats efter lagrådets

anvisningar, borde i dess väsentliga delar läggas till grund för en förnyad

remiss till lagrådet. Vid den i viss mån begränsade granskning, som

sålunda verkställts, hade emellertid lantmäteristyrelsen ansett förslaget tarva

åtskilliga i utlåtandet angivna jämkningar och ändringar. Dessa hava i

mycket blivit tillgodosedda i det förslag till lag om delning av jord å landet,

som den 21 augusti 1924 skjutits under lagrådets granskning. I vissa fall

har emellertid Kungl. Maj:t vid ärendets behandling i konselj sistnämnda dag

ansett lantmäteristyrelsens erinringar icke böra vinna avseende. Kvarstående

skiljaktigheter voro väl ej i allt oväsentliga, men jag anser dock, att en lagstiftning

i huvudsaklig överensstämmelse med det till lagrådet senast överlämnade

förslaget skulle bliva ett verksamt led i strävandena för lantbrukets utveckling

och för främjandet av en ur samhällelig synpunkt lämplig jordbruksnybildning

samt såväl härigenom som på grund av förbättringar i övrigt i gällande författningar

bliva till verkligt och varaktigt gagn för landet. Med hänsyn till den

uppfattning jag sålunda har om förslaget, sett i dess helhet, har jag trott

1 Se Statens offentliga utredningar 1924 : 40.

s. 459 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 38.

459

det vara riktigast att med bortseende från tidigare divergenser i allt väsentligt

lägga endast den av lagrådet verkställda granskningen till grund för det

till lagrådet remitterade förslagets överarbetning. Mot den av mig sålunda

uppställda principen strider givetsvis icke, att jag till den väsentliga del, där

lantmäteristyrelsens återstående erinringar vunnit anslutning från lagrådets

sida eller av ledamöter av detsamma, ånyo upptagit vederbörande spörsmål

till övervägande, liksom jag anser mig oförhindrad att, utan någon hemställan

inom lagrådet, av skäl, för vilka jag senare skall redogöra, i en

särskild specialfråga (21 kap. 20 §) föreslå viss jämkning i remitterade förslaget.

»

Departementschefen redogör härefter för det huvudsakliga innehållet av

lagrådets ovan omförmälda, den 4 januari 1926 givna utlåtande samt de av

vissa ledamöter avgivna särskilda yttranden. Härpå övergår departementschefen

till närmare behandling av de särskilda lagförslagen, därvid början

göres med

Förslaget till lag om delning av jord å landet.

Departementschefen anför:

»I anledning av vad lagrådet erinrat hava i 1 kap. jämkningar vidtagits heträf- l kap

fande kapitlets rubrik samt 1, 2, 5—11, 13, 16, 17, 19, 20 och 22 §§ i det

remitterade förslaget. Vidare har i anslutning till lagrådets hemställan 4 §

uteslutits samt en motsvarande föreskrift i stället insatts såsom ett andra

stycke i den paragraf, som i det sålunda omarbetade förslaget har ordningsnumret

20 (21) i detta kapitel. Härav föranledes en rubbning av paragraferingen

från och med 4 § i det nu omarbetade förslaget.

Frågan vilka fordringar med avseende å opinionen bland delägarna böra ii (12)

i en moderniserad skifteslagstiftning uppställas för att nytt skifte å jord, som

undergått laga skifte eller därmed i avseende å orubblighet jämställd delningsform,

må kunna komma till stånd, är uppenbarligen av synnerligen ömtålig

natur. Det gäller å ena sidan att ej resa praktiskt taget oöverstigliga

hinder mot omskifte, där sådant verkligen är av nöden, och å andra sidan

att förebygga mindre välbetänkta omdelningsförsök, vilka, om de väl också i

allmänhet icke komme att leda till det gamla skiftets brytande, likväl skulle

förorsaka besvär och kostnader samt bos den jordbrukande befolkningen

skapa en känsla av otrygghet i jordbesittningen. De tidigare förslagen hava

förevarande hänseende intagit sinsemellan skiljaktiga ståndpunkter. Under

det skifteslagstiftningskommitténs förslag av år 1911 härutinnan innehöll föreskrifter,

vilka i väsentliga delar återupptagits i det remitterade förslaget,

gingo 1918 och 1920 års förslag avsevärt längre i strävan att underlätta

nya skiftens företagande. Särskilt gäller detta 1920 års förslag, enligt vilket,

sedan fråga om verkställande av omskifte av delägare blivit väckt, bestäm
-

s. 460 Kontrollera mot PDF

460

Kungl. Maj:ts Proposition Nr

manderätten i frågan helt lagts i skiftesmyndigheternas händer; omskifte

kunde således komma till stånd, även om det framställda yrkandet icke stöddes

av någon som helst opinion inom skifteslaget. Fullt så långt gick ej

1918 års förslag; omskifte fick enligt detta förslag ej ske med mindre i framställt

yrkande om nytt skifte enade sig ägare av jordbruksfastighet, vars taxeringsvärde

översteg en fjärdedel av taxeringsvärdet å all jordbruksegendom

inom skifteslaget. Hade nyssnämnda förutsättning uppfyllts, var det skiftesmyndigheternas

sak att avgöra, huruvida skiftet skulle komma till stånd

eller icke.»

Efter att hava erinrat om innehållet i 1 kap. 12 § av det till lagrådet remitterade

förslaget, fortsätter departementschefen:

»I sitt utlåtande över det av mig förut omförmälda preliminära utkastet

till ny jorddelningslag, med vilket utkast det till lagrådet remitterade förslaget

i förevarande hänseende överensstämmer, hemställde lantmäteristyrelsen

på anförda skäl om avsevärd lättnad i fråga om fordringarna för nytt skifte.

Styrelsens uppfattning har så till vida vunnit understöd av lagrådet, som detta

förordat eftergivande av kravet därpå, att de delägare, vilka ena sig i yrkandet

om nytt skifte, skola till antalet utgöra minst hälften av ägarna till jordbruksfastighet

inom skifteslaget. Jämväl i vad angår den uppställda fordran

på anslutning efter ägovälde räknat har lagrådet ansett viss mildring av kravet

kunna ifrågasättas, ehuru lagrådet stannat vid att godtaga förslagets ståndpunkt

i denna del.

För egen del finner jag mig böra förorda, att fordringarna på anslutning

från delägarnas sida till yrkande om nytt skifte ställas lägre än enligt

det remitterade förslaget skett. På sätt under fortgången av det förevarande

lagstiftningsarbetet upprepade gånger framhållits, föreligger otvivelaktigt på

sina håll ett verkligt behov av nya ägoregleringar. Att detta behov allmänt

inses av vederbörande delägare är emellertid icke alltid att förvänta, och

även där insikten om behovet måhända föreligger, kan dock tanken på de

från det nya skiftet oskiljaktiga kostnaderna och olägenheterna verka avskräckande.

Fördelarna av den nya ägoregleringen äro att motse först åtskilligt längre

fram i tiden, och tanken på desamma gör sig måhända därför icke med full

styrka gällande vid det tillfälle, då delägarna hava att fatta sitt beslut. Någon

våda torde icke vara förenad med att i viss mån göra eftergift i kravet

på särskilt stark anslutning från delägarnas sida, då nämligen den bästa

garantien mot förhastade omskiften otvivelaktigt är att söka i den prövning

beträffande ifrågasatt omskiftes behövlighet och lämplighet, som enligt det

remitterade förslaget skall utövas av förrättningsmän och ägodelningsrätt och

som enligt min mening givetvis bör bibehållas.

Vid övervägande av frågan vilken anslutning från delägarnas sida, efter

ägovälde räknat, som lämpligen bör fordras för att nytt skifte må kunna äga

rum, har det synts mig, att den ståndpunkt, skifteslagstiftningskommissionens

år 1918 framlagda förslag härutinnan intog, kunde godkännas. Jag

s. 461 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

461

föreslår, att för nytt skifte å ägor, varom i detta sammanhang är fråga,

i första hand bör fordras, att i det framställda yrkandet om skifte förena

sig jordägare, som inom skifteslaget äga jordbruksfastighet, vars sammanlagda

värde enligt senast verkställda fastighetstaxering motsvarar mera än en fjärdedel

av summan av taxeringsvärdena å skifteslagets samtliga jordbruksfastigheter.

Emellertid anser jag icke, att man beträffande anslutningen bland delägarna

för det nya skiftet bör eftergiva kravet på en viss numerär även efter huvudtal

räknat. En regel, vilken innehölle allenast den ovan uppställda fordran,

skulle otvivelaktigt medföra, att en enda person, vilken ägde jordbruksfastighet

till förenämnda värde, kunde mot övriga delägares vilja framdriva åtminstone

sådan undersökning, vilken enligt förslaget skall företagas för utrönande av

huruvida nytt skifte må ske eller icke. Häremot kunna givetvis vissa erinringar

göras. Visserligen skulle en sådan delägare, därest föreskriften i 4 kap.

7 § av det till lagrådet remitterade förslaget bibehölles, riskera att, där tillstånd

till skiftet vägrades, få ensam betala de å förrättningen uppkomna

kostnaderna i den mån desamma vore av beskaffenhet att böra av delägarna

gäldas, men övriga delägare undginge dock icke att få vidkännas

tidsspillan och besvär, exempelvis för inställelse vid undersökningen, varför

de svårligen kunde påräkna någon ersättning. Det synes enligt min uppfattning

riktigast att för nytt skifte fordra viss anslutning bland delägarna även

efter huvudtalet räknat, ehuruväl, i enlighet med vad jag förut anfört, kravet

härutinnan icke lärer böra göras för strängt. För min del har jag ansett

lämpligast att härutinnan föreslå såsom förutsättning för nytt skifte, att i det

framställda yrkandet förena sig minst två jordägare samt att dessa därjämte

till antalet utgöra minst en fjärdedel av ägarna av jordbruksfastighet inom

skifteslaget.

Det kan måhända, såsom ock under gången av förevarande lagstiftningsarbete

framhållits, vara föremål för tvekan huruvida, vid uppställandet av

krav på anslutning från delägarnas sida såsom förutsättning för nytt skifte,

hänsyn bör tagas endast till ägarna av jordbruksfastighet inom skifteslaget.

Då ett omskifte givetvis först och främst är av betydelse för jordbruksfastigheterna

samt, även om fastigheter av annat slag komma att ingå i skifteslaget,

dessa med tillämpning av föreskrifterna i 20 (21) § torde komma att

ofta nog lämnas tämligen oberörda av det nya skiftet, har jag emellertid

ansett mig kunna godkänna förslagets ståndpunkt härutinnan, mot vilken

anmärkning icke heller framställts av lagrådet.

Vid undersökning, huruvida förut omförmälda anslutning av jordägare till

yrkande om nytt skifte föreligger, har man uppenbarligen att först och främst

anlita uppgifterna i mantalslängden. Emellertid kan givetvis, såsom ock i lagrådets

utlåtande antydes, efter mantalslängdens upprättande förändring hava

inträffat i äganderättsförhållandena, exempelvis därigenom, att viss fastighet

till särskilda delar försålts till olika personer; av fastigheten 7* mantal A

s. 462 Kontrollera mot PDF

462

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

kan sålunda V* mantal hava sålts till X, V» mantal till Y och Vs mantal

till Z. Tydligen får den sålunda inträffade förändringen, där densamma är

känd, vid anslutningsfrågans avgörande icke lämnas därhän; det torde fördenskull

lämpligen böra av lagtexten framgå, att man vid prövning, huruvida

erforderlig anslutning i numerärt avseende föreligger, har att anlita ej allenast

senaste mantalslängd utan jämväl övriga tillgängliga upplysningar.

I överensstämmelse med det nu anförda har förevarande paragraf, 11 §

1 kap. av det nu omarbetade förslaget, formulerats.

I anledning av vad lagrådet yttrat beträffande svårigheten att, där fordran

på numerär anslutning från jordägare uppställes, i vissa fall avgöra efter

vilka grunder röstningen skall ske, må anföras följande. Om exempelvis ett

oskiftat dödsbo äger en jordbruksfastighet, kan tydligen åt dödsboets delägare

tillsammans icke tillerkännas mera än eu röst, då var och en av dem ingalunda

för sig kan betraktas som fastighetsägare; det är ju icke ens säkert,

att åt varje delägare kommer att vid boets delning tillskiftas lott i fastigheten.

Äges jordbruksfastighet av flera personer under sådana omständigheter att

ett verkligt samäganderättsförhållande föreligger, kunna dessa uppenbarligen

icke heller göra anspråk på att envar räknas såsom jordägare med individuell

rösträtt. En motsatt åsikt skulle ej överensstämma med den grundsats, som

kommit till uttryck i föreskriften i 2 § i lagen den 30 september 1904 om

samäganderätt. Kunna samägarna icke enas, blir följden att anslutning till

yrkandet om nyskifte från dessa fastighetsägares sida icke kan förekomma,

vare sig numerärt eller efter ägovälde räknat. Äger en och samma person

flera fastigheter, är han sådant oaktat icke berättigad till mer än en röst, då

anslutningen till skiftesyrkandet skall beräknas efter huvudtalet. Denna ståndpunkt

intages av det remitterade förslaget; i anledning av lagrådets yttrande

har jag dock till undanröjande av anledning till misstolkning infört ett förtydligande

tillägg. I det av mig förut i annat sammanhang anförda exemplet därpå,

att en fastighet till särskilda delar övergått till olika ägare, tillkommer uppenbarligen

en var av de nya ägarna rösträtt för sig; att dessa ägares andelar

skola hava lagligen utbrutits eller ens att sämjedelning ägt rum kan icke härför

vara nödvändigt.

13 (14) §. Andra stycket av 14 § i 1 kap. uti det remitterade förslaget innehåller

föreskrifter beträffande skifte av till gemensamhetsskog avsatt område. Sådant

skifte får enligt förslaget äga rum endast för det fall att samtliga delägare

därom äro ense. Givetvis kräves härutöver för skiftets företagande skiftesmyndighets

tillstånd. Lantmäteristyrelsen anförde i sitt yttrande över förut

omnämnda utkast, vilket upptog enahanda bestämmelse, att åt Kungl. Maj:t

borde inrymmas rätt att på framställning lämna tillstånd till delning av sådant

område även i det fall att alla delägare icke vore ense därom, därvid styrelsen

framhöll, att med hänsyn till ändrade förhållanden, uppkomna exempelvis

i följd av nya kommunikationsleders tillkomst, dylikt områdes utnyttjande

för ett eller annat ändamål, särskilt för odling, kunde anses ur det allmän

s. 463 Kontrollera mot PDF

463

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

nas synpunkt gagneligt. Två av lagrådets ledamöter hava likaledes framhållit,

att genom inträffade ändrade förhållanden en delning kunde bliva

önskvärd samt att det näppeligen syntes befogat att i ett sådant fall en enda

tredskande delägare skulle äga makt att motsätta sig de övrigas begäran

om skifte.

Utan att underskatta vikten därav att de gemensamhetsskogar, som enligt

den föreslagna lagstiftningen, därest den varder genomförd, kunna komma att

bildas, i största möjliga utsträckning bibehållas oskiftade till gagn för skogshushållningen

ocli till delägarnas ekonomiska stöd, har jag i anledning av

vad sålunda förekommit ansett mig böra föreslå, att till andra stycket av

förevarande paragraf, 13 § i 1 kap. av det omarbetade förslaget, fogas ett

stadgande av innehåll att, där särskilda skäl, såsom ändrade förhållanden

med avseende å möjligheterna för utnyttjande av till gemensamhetsskog avsatt

område, därtill föranleda, Kungl. Maj:t, efter framställning av delägare, må

medgiva, att den omständigheten att området avsatts till gemensamhetsskog

icke skall utgöra hinder mot områdets skiftande, där sådan åtgärd eljest

prövas böra äga rum. Har Kungl. Maj:t lämnat medgivande, varom nu är

sagt, är det således skiftesmyndigheternas sak att enligt allmänna regler avgöra,

huruvida tillstånd till det ifrågasatta skiftet må meddelas eller icke.

T första stycket av förevarande paragraf har i anledning av lagrådets hemställan

vidtagits en redaktionell ändring. I

I anledning av vad lagrådet erinrat hava jämkningar av det remitterade

förslaget vidtagits i 1, 3, 7 och 10 §§ i 2 kap. Likaledes har, i överensstämmelse

med av lagrådets samtliga ledamöter omfattad mening, 6 § fått

utgå. Den sålunda uteslutna paragrafen har ersatts med föreskrifter, vilka,

på sätt lagrådet tillstyrkt, influtit i 1 §.

Beträffande 2 § har, i överensstämmelse med vad lagrådet hemställt, densamma

undergått en förtydligande jämkning, varjämte till paragrafen fogats

ett nytt stycke av innehåll att förrättningsmännen hava att besluta angående

ersättning till sakkunnigt biträde, varom i paragrafen förmäles. Föreskriften

har motsvarighet i stadganden i 10 kap. 30 och 79 §§ vattenlagen. Vad

lagrådet hemställt därom, att i överensstämmelse med vad för motsvarande

fall finnes föreskrivet i nämnda lag, förrättningssökanden skulle åläggas att

förskjuta ersättning, varom nu är fråga, synes ägnat att väcka vissa betänkligheter.

Sökande till förrättning enligt 3, 6, 7 eller 8 kap. vattenlagen torde

väl i allmänhet utan större svårighet kunna fullgöra skyldigheten att förskjuta

sakkunnigt biträde tillkommande ersättningsbelopp, men det är ingalunda

säkert eller ens troligt, att så ock skulle bliva fallet med skiftessökande,

därest motsvarande förpliktelse bleve sådan sökande ålagd. Ett laga skifte

av någon betydenhet — och det är naturligtvis vid dylika skiften tillkallande

av sakkunnigt biträde närmast kan tänkas komma ifråga — är även i bästa fall

för såväl sökanden som övriga delägare ett i kostnadshänseende ganska betun
-

s. 464 Kontrollera mot PDF

464

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

gande företag, och man synes vid sådant förhållande böra söka undvika att

pålägga delägare ökade bördor, i den mån sådant icke är oundgängligen

nödvändigt. I förevarande fall synes man kunna nå ett jämförelsevis tillfredsställande

resultat, därest först och främst föreskrives att, i händelse av

missnöje med förrättningsmännens beslut i ersättningsfrågan, talan däremot

skall föras genom särskilda besvär på sätt i 21 kap. stadgas, detta oberoende

av huruvida skiftet hänför sig till primärt eller sekundärt skifteslag.

Stadgande härom bör uppenbarligen inflyta i sistnämnda kapitel. Vidare

torde böra i administrativ ordning meddelas föreskrifter, genom vilka, där

fråga är om förrättning av längre varaktighet, sakkunnigt biträde i avseende

å rätt till uppbärande av ersättning före förrättnings avslutande likställes

med lantmätare, dock att sakkunnigt biträde lärer böra berättigas att på det

tidigare stadiet utfå hela den biträdet tillkommande gottgörelsen, under det

att lantmätare enligt gällande bestämmelser å förskottsräkning äger uppbära

allenast tre fjärdedelar av räkningens belopp.

4 och 5 §§. Lagrådets flesta ledamöter hava hemställt om uteslutande av de i 4 och 5

§§ i 2 kap. upptagna stadganden och såsom skäl härför anfört, att desamma

syntes vara av allenast instruktionell beskaffenhet. Då emellertid de omförmälda

stadgandena måste anses vara av stor betydelse ej allenast för vederbörande

tjänstemän utan ock för den allmänhet, som tager dessa tjänstemäns verksamhet

i anspråk, samt vidare en mot 5 § svarande föreskrift fått inflyta i

10 kap. 5 § vattenlagen, har jag ansett de ifrågavarande föreskrifterna böra

bibehållas.

3 kap. Med anledning av vad lagrådet erinrat beträffande 2, 6, 9 och 10 §§ i

3 kap. av det remitterade förslaget hava dessa paragrafer undergått ändring

i av lagrådet förordad riktning.

l §. Beträffande 1 §, i vilken upptagits föreskrifter om utfärdande av kungörelse

och kallelser till första sammanträdet under laga skifte, har jag i

överensstämmelse med den mening, som omfattats av en av lagrådets ledamöter,

ansett andra stycket av paragrafen böra omarbetas i den riktning,

att särskilda kallelsebrev under alla förhållanden skola tillsändas sådana delägare,

vilka äro bosatta utom den eller de kommuner, varest skifteslaget är

beläget. En föreskrift av sådant innehåll står ock i nära överensstämmelse

med vad av lantmäteristyrelsen i dess yttrande över det preliminära utkastet

förordats. Att därest fastighet äges av flera personer under sådana omständigheter

att samäganderättsförhållande i egentlig mening föreligger, allenast

en av dessa personer behöver särskilt kallas, synes utan särskilt stadgande

kunna anses klart.

4 §. Vidkommande den metod för sammanträdes utlysande, som bör komma

till användning i det i 4 § andra stycket omförmälda fall, hava två av lagrådets

ledamöter gjort ett uttalande, närmast innebärande en tolkning av vad

med den i berörda stycke intagna regel lärer vara avsett. Till den uppfattning

s. 465 Kontrollera mot PDF

465

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

beträffande själva sakfrågan, som i nämnda uttalande kommit till uttryck,

kan jag ansluta mig. Då emellertid vad sålunda bör vara stadgandets innebörd

icke synes mig med erforderlig tydlighet framgå av det remitterade förslagets

lagtext, har ifrågavarande stycke i förtydligande syfte underkastats

viss omarbetning. Vad det föreslagna stadgandets innebörd beträffar är att

märka, att kungörelse i kyrka eller tidning om det nya sammanträdet icke

är obligatorisk. En dylik återupprepad kungörelse torde måhända ock vara

mindre nödvändig, då ju tilläventyrs okända rättsägare redan genom den

första kungörelsen böra hava fått sin uppmärksamhet fästad på det förestående

skiftet. Vid större skiften med stort antal delägare är det emellertid sannolikt

att, där första sammanträdet ej kan hållas på först utsatt tid, skiftesmannen

kommer att för det nya sammanträdets utlysande välja den kungörelseoch

kallelseprocedur, som föreskrives i 1 § av förevarande kapitel. Ny kallelse

till gode män och allmänna ombud ävensom, såvida skiftet rör mark inom

samhälle, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas,

ny underrättelse till byggnadsnämnd äro tydligen alltid av nöden;

förutsättningen för stadgandet är ju, att lantmätaren ej medan de tillstädeskomna

voro samlade låtit tillkännagiva tid för det nya sammanträdet. Att

kallelse och underrättelse, varom senast är sagt, böra meddelas i god tid är

givet men synes dock böra i lagtexten utsägas. Där förhållandena så medgiva,

böra de i 2 och 3 §§ föreskrivna tidsbestämmelser iakttagas.

Med det nu antydda innehållet torde de för nu avsedda fall förordade

föreskrifterna kunna i mån av behov göras tillämpliga jämväl i fråga om

bekantgörande av sammanträde, till vilket laga skiftes vidare handläggning

uppskjutits. Stadgande härom har upptagits i It §.

I anslutning till vad lagrådet erinrat beträffande 6 § har denna paragraf

underkastats vissa jämkningar i den förordade riktningen.

Vad angår 11 § har jag icke ansett mig kunna biträda den av lagrådets

flesta ledamöter gjorda erinran, och torde jag beträffande skälen härtill kunna

inskränka mig till en hänvisning till vad jag anfört i fråga om 2 kap. 4

och 5 §§.

Med anledning av vad lagrådet anfört hava 1—3 §§ i 4 kap. erållit

ändrad uppställning och avfattning.

Vad lagrådet anfört därom, att underställning av förrättningsmäns utlåtande

i fråga om sökt laga skifte å skifteslag, som avses i 1 kap. 7 (8) eller 11

(12) §, bör vara obligatorisk allenast om i utlåtandet tillstånd till skiftet lämnats,

kan jag biträda, och har 4 § undergått omarbetning i överensstämmelse

härmed. Däremot anser jag mig icke böra biträda lagrådets hemställan

om uteslutande av visst i paragrafen föreskrivet undantag från obligatorisk

underställning vid tillämpning av 1 kap. 4 (5) §, nämligen då utlåtande

innefattar bestämmelse om sammanförande till ett skifteslag av ägolotter,

vilka vid samma lantmäteriförrättning utlagts inom ett och samma skiftes
Bihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 31 höft. (Nr 38). 30

6 §.

n §-

4 kap.

4 §■

s. 466 Kontrollera mot PDF

466

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

lag; dock har föreskriften, vilken, på sätt lagrådet anmärkt, torde brista

i tydlighet, i redaktionellt hänseende undergått omarbetning. Rent teoretiskt

sett lärer väl den av lagrådet påpekade möjligheten till kringgående med

stöd av nämnda föreskrift av bestämmelserna om särskilda villkor för omskifte

icke kunna bestridas. I praktiken torde emellertid faran för ett dylikt kringgående

med all säkerhet komma att bliva obetydlig. Där någon delägare

anser sig hava intresse av att frågan om det gamla skifteslagets återuppstående

och omdelning genom de särskilda delarnas sammanförande till

gemensamt skifte underkastas ägodelningsrättens prövning, är det ju honom

obetaget att framställa yrkande om utlåtandets underställning. Vidare kan

det förmodas, att förrättningsmännen själva komma att i mera svårbedömda

fall förordna om underställning av det utlåtande, de meddelat. Av nu anförda

skäl har jag funnit förevarande stadgande kunna i sak bibehållas.

Fjärde stycket av paragrafen har i förtydligande syfte underkastats jämkning

på sätt lagrådet förordat.

o kap. Med anledning av från lagrådets sida framställda erinringar hava i 5 kap.

2—4 gg erhållit ändrad uppställning och avfattning samt ändringar vidtagits

beträffande 6 och 7 §§.

tf kap. I sitt yttrande över det förut omförmälda preliminära utkastet till jorddelningslag

förklarade lantmäteristyrelsen av anförda orsaker sig anse, att övervägande

skäl talade för uteslutande av andra stycket i 1 § i 6 kap. av utkastet.

Stycket bibehölls emellertid i det till lagrådet remitterade förslaget.

En av lagrådets ledamöter har nu hemställt, att stycket måtte utgå.

Jag förbiser icke, att kostnadsskäl kunna tala för bibehållande av det i

stycket upptagna stadgandet. Därest detta emellertid, emot vad med detsamma

avsetts, skulle komma till användning i något större antal fall, vilket,

på sätt också framhållits, ingalunda kan anses uteslutet, lärer sådant svårligen

kunna undgå att utöva ett ogynnsamt inflytande på tillförlitligheten av

det kartmaterial, som vid skiftena kommer till stånd. Att skifteskartor, vilka

från början på grund av ofullständiga markundersökningar brista i noggrannhet

och tillförlitlighet, medföra en betänklig fara för rättssäkerheten, synes

icke behöva närmare utvecklas. Vad kostnadsfrågan angår torde man, såvitt

utgifterna för delägarna beträffar, i detta sammanhang böra ihågkomma, att

särskilt de svagast ställda delägarna i ej ringa grad få sina kostnader minskade

genom till dem utgående understöd av statsmedel.

Jag har följaktligen i överensstämmelse med den av lantmäteristyrelsen

samt förenämnda ledamot av lagrådet uttalade mening ansett ifrågavarande

stadgande böra utgå.

7 kap. Med anledning av vad från lagrådets sida vid 7 kap. erinrats beträffande

2 § tredje stycket, sådant detsamma lyder i det remitterade förslaget, samt

s. 467 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38. 467

6 §, hava ändringar i dessa delar av förslaget vidtagits i av lagrådet antydd

riktning.

Jämväl har 1 § i samma kapitel i enlighet med av vad lagrådets samtliga

ledamöter förordats underkastats omarbetning i förtydligande syfte. Med det

innehåll, 3 kap. 1 § i det omarbetade förslaget erhållit, synes mig en motsvarande

tillämpning vid rågångsförrättning medföra trygghet härutinnan, att

förrättningen varder på tillfyllestgörande sätt bekantgjord. Jag har därför

icke funnit tillräckliga skäl föreligga för vidtagande av den sakliga ändring

i nu förevarande paragraf, som av två av lagrådets ledamöter ifrågasatts.

Vad angår stadgandet i 7 kap. 2 § fjärde stycket, sådant detta lyder i det

till lagrådet remitterade förslaget, har en ledamot av lagrådet ansett detsamma

böra utgå. En lika lydande föreskrift fanns på samma ställe i det preliminära

utkast till jorddelningslag, över vilket utlåtande avgavs av lantmäteristyrelsen.

Styrelsen förordade nämnda föreskrifts borttagande. Även jag anser förevarande

stadgande böra utgå, och torde jag beträffande skälen härtill allenast behöva

hänvisa till vad jag anfört beträffande uteslutandet av föreskriften i 6 kap.

t § andra stycket i det remitterade förslaget, med vilken föreskrift nu förevarande

stadgande uppenbarligen står i synnerligen nära samband, ävensom

till vad lantmäteristyrelsen haft att andraga i frågan.

I detta sammanhang vill jag meddela, att jag med hänsyn till vad lagrådet

i ämnet anfört funnit mig icke böra i detta sammanhang upptaga den av lantmäteristyrelsen

vid flera tillfällen och senast i underdånig framställning den

8 juni 1925 berörda frågan om verkställande i vissa fall av åtgärder för

samtidig bestämning av ett flertal ägogränser inom skifteslag. Att möjlighet

beredes till samtidigt definitivt fastställande av de särskilda ägogränsernas

inbördes läge inom skifteslag synes emellertid i hög grad önskvärt ur rättssäkerhetens

synpunkt, och frågan lärer därför böra upptagas till vidare

övervägande.

I 1, 2 och 4 §§ av 8 kap. ävensom i 1 och 2 §§ av 9 kap. hava vidtagits 8 och 9 kap.

de jämkningar, om vilka lagrådet hemställt. I

I anslutning till vad lagrådet erinrat vid 10 kap. hava ändringar vidtagits 10 kap.

i 4, 5, 6 och 9 §§, sådana dessa lyda i det remitterade förslaget. På sätt

lagrådet förordat hava de tre första paragraferna i kapitlet i det omarbetade

förslaget uppdelats på fyra, i anledning varav paragraferingen i sistnämnda

kapitel förändrats. Jag återkommer i det följande till dessa paragrafer.

Lagrådet har framställt invändning däremot att, på sätt lantmäteristyrelsen l och 2 §§.

förordat, bildande av servitut vid skifte enligt det remitterade förslaget i

princip tillerkänts företräde framför undantag av mark för gemensamt ändamål.

Erfarenheten har emellertid visat, att metoden att, så långt det överhuvud

är tillåtet, för tillgodoseende av det ena eller andra behovet undantaga

mark av oskifto icke varit lämplig. Mark har undantagits i onödigt stor om
-

s. 468 Kontrollera mot PDF

468

Kling!,. Maj:ts Proposition Nr 38.

fattning, läget av undantagen mark har ej sällan visat sig illa valt för det avsedda

ändamålet, i följd varav marken ej kommit till åsyftad användning o. s. v.

På grund av nämnda och likartade förhållanden torde under senare tid den

uppfattningen allt mera hava gjort sig gällande, att det för tillgodoseende av

de behov, om vilka i förevarande sammanhang är fråga, i allmänhet är förmånligare

att, där så ske kan, anlita servitutsformen än att undantaga mark

av oskifto. Enligt det remitterade förslaget skall undantag av mark för gemensamt

ändamål ske i den mån det behov, varom fråga är, ej lämpligen

kan tillgodoses genom bildande av servitut. Avgörandet tillkommer i första

hand delägarna, om de äro ense. Enligt min mening har man knappast an

ledning antaga, att förrättningsmännen, där delägarna efter noggrant övervägande

av frågan enhälligt besluta undantag av mark för visst ändamål,

skola annat än i ganska sällsynta undantagsfall finna anledning att förklara

delägarnes beslut olagligt och i stället föreskriva bildande av servitut. I regel

torde väl, där ej särskilda skäl tala i annan riktning, delägarnas enhälliga

beslut om undantag av mark komma att betraktas såsom ett bevis för servitutsformens

olämplighet i det förevarande fallet. Med hänsyn till nyss nämnda

erfarenheter om de i många fall mindre lyckliga resultaten av undantag

av mark finner jag det emellertid riktigast, att lagstiftningen anmanar

delägarna att under i övrigt lika förhållanden hellre bilda servitut än avsätta

mark för gemensamt ändamål, och jag har därför icke ansett mig böra i anledning

av lagrådets förevarande anmärkning vidtaga ändring i det remitterade

förslaget. Vad angår av lagrådet framställd erinran beträffande möjligheten

av framtida utbrytning av vissa vid skifte tillkomna servitut och följden härav

för den tjänande fastigheten vill jag, under medgivande av det i viss mån befogade

i erinringen, allenast anmärka, att utbrytning av i nyssnämnda ordning

tillkommet servitut väl tämligen sällan torde komma i fråga. Möjlighet till

såväl bildande som utbrytning av sådant servitut, som nu avses, föreligger

redan enligt gällande skiftesrätt ; några olägenheter i den av lagrådet angivna

riktningen hava emellertid veterligen icke uppkommit.

Vad lagrådet i övrigt erinrat beträffande 1 och 2 §§ ävensom vad lagrådet

anmärkt i fråga om 3 § i nu behandlade kapitel av det remitterade förslaget

har föranlett ändringar i av lagrådet förordad riktning. Att de nämnda paragraferna

i det omarbetade förslaget uppdelats på fyra paragrafer, har jag

redan omnämnt.

9 (8) §. Vad angår 8 § i det remitterade, 9 § i det omarbetade förslaget, betingas

dess innehåll i viss mån av den ståndpunkt, förslaget intager i fråga om det

inbördes företrädet mellan bildande av servitut och undantag av mark för

gemensamt ändamål. I övrigt har paragrafen i anledning av vad lagrådet

hemställt underkastats vissa jämkningar, varvid jag, för förebyggande av missförstånd,

återupptagit äldre förslags villkor för inrättande av servitut, att

detsamma ej skall lända till avsevärt men för den fastighet, varå servitutet

lägges.

s. 469 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

469

Lantmäteristyrelsen har, på grund av den 30 maj 1924 utav Kungl. Maj:t 11 kap.

lämnat uppdrag, med biträde av tillkallade sakkunniga verkställt utredning

rörande beräknande vid skiftesförrättningar av ersättningar mellan delägare för

odling, hävd och minskad avkastning jämte därmed sammanhängande frågor.

Med underdånig skrivelse den 30 januari 1925 har styrelsen till Kungl. Maj:t

överlämnat redogörelse för den sålunda verkställda utredningen ävensom förslag

till föreskrifter i de till behandling upptagna ämnena. Då frågorna om

grunderna för å ena sidan beräknande av nämnda ersättningar och å andra

sidan ägornas uppskattning stå i ett nära inbördes sammanhang, innefattar

styrelsens förslag jämväl förslag till bestämmelser om ägograderingen. De av

styrelsen sålunda utarbetade förslagen till ändrade bestämmelser i It och

14 kap. skilja sig i viktiga delar från motsvarande föreskrifter i det till lagrådet

remitterade förslaget till jorddelningslag.»

Departementschefen erinrar härefter om innehållet av sistnämnda föreskrifter

samt redogör för lantmäteristyrelsens omförmälda framställning, vilken

jämte därtill hörande handlingar såsom bilaga finnes fogad vid detta protokoll,

ävensom för lagrådets däröver avgina yttrande, varpå departementschefen

fortsätter:

»Lagrådet har i princip anslutit sig till lantmäteristyrelsens uppfattning i

de förevarande frågorna. Även jag anser de av styrelsen framställda förslagen

böra läggas till huvudsaklig grund för lagstiftning i dessa ämnen.

Vad angår 11 kap. har lagrådet i fråga om den av styrelsen för vissa

paragrafer föreslagna lagtexten framställt smärre erinringar, vilka synas grundade.

Jämväl beträffande andra delar av kapitlet, vilka icke beröras av styrelsens

ändringsförslag, har lagrådet uttalat anmärkningar, vilka torde böra

beaktas. I anslutning till vad sålunda anförts hava 1—4 samt 7 och 8 §§ i

förevarande kapitel undergått erforderlig omarbetning.

Med anledning av de utav lagrådet eller dess flesta ledamöter framställda 12 och 13 k*p.

erinringar hava jämkningar vidtagits beträffande 12 kap. 1 § samt 13 kap.

2, 9, 14 och 20 §§ i det remitterade förslaget.

Då jag anser det kunna befaras, att med den av lagrådet föreslagna formulering

av 13 kap. 17 § tredje stycket det skydd, som man velat bereda mindre

jordägare, vilka med sitt jordbruk förena annan verksamhet, icke skulle bliva

tillräckligt effektivt, har jag trott det vara riktigast att bibehålla detta lagrum

vid oförändrad lydelse. I

I överensstämmelse med av lagrådet eller dess flesta ledamöter gjorda erm- 14 kap.

ringar hava 1 och 9 §§ i 14 kap. av det remitterade förslaget underkastats

vissa jämkningar. Vidare hava på lagrådets hemställan 14 § tredje stycket

samt 15 och 16 §§ i detta kapitel, sådana de lyda enligt det remitterade

förslaget, fått utgå ur det omarbetade förslaget.

s. 470 Kontrollera mot PDF

470

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

6 §■ Såsom jag redan nämnt, har lagrådet i princip anslutit sig till det av lantmäteristyrelsen

framlagda förslag till föreskrifter rörande ersättningar mellan

delägare vid skifte för odling, hävd och minskad avkastning m. m. Jag har

även själv tillkännagivit min anslutning i huvudsak till styrelsens förslag i

ämnet. Mot de av styrelsen sålunda föreslagna föreskrifter, avsedda att inflyta

under 6 § i 14 kap., hava emellertid av lagrådet framställts vissa detaljanmärkningar,

vilka synas mig vara av beskaffenhet att böra beaktas. I

överensstämmelse med vad nu anförts har ifrågavarande paragraf i det

omarbetade förslaget avfattats.

15 kap. 15 kap. har av lagrådet lämnals utan anmärkning.

16 kap. I anslutning till av lagrådet framställda erinringar hava 5 och 6 §§ i 16

kap. undergått omarbetning i av lagrådet förordad riktning.

4 §. Vad angår föreskriften i samma kapitel, 4 § första stycket, sådant detsamma

lyder enligt det remitterade förslaget, har lagrådet föreslagit nedsättning av den

tid, under vilken lantmätaren skulle vara skyldig att i samband med skiftes

avslutande hålla delägarna skifteskartan till hända, till högst tre dagar. Det kan

emellertid svårligen förnekas, att i skifteslag med stort antal delägare en sålunda

begränsad tid kan komma att visa sig väl knapp. Å andra sidan synes

mig en generellt till sex dagar bestämd maximitid vara onödigt högt tilltagen.

En framkomlig utväg att dels vinna det åsyftade målet, beredande för delägarna

av erforderlig tillgång till skifteskartan, dels ock i möjligaste mån

minska de för lantmätaren av en föreskrift i sådant syfte härflytande olägenheterna,

synes mig kunna vinnas på följande sätt. Lantmätaren skall vara

skyldig att å avslutningssammanträdet medföra skifteskartan och hålla densamma

tillgänglig för delägarna. Äro dessa till antalet högst tre, torde de

kunna åtnöjas härmed. Äro de till antalet flera, men överskrider deras antal

icke tio, böra de vara berättigade att fordra kartans tillhandahållande under

ytterligare högst två dagar. I skifteslag med flera än tio delägare synes lantmätarens

skyldighet att tillhandahålla delägarna skifteskartan böra avse högst

fem dagar utöver dagen för avslutningssammanträdet. I enlighet med vad nu

anförts har 4 § första stycket i detta kapitel av det omarbetade förslaget

avfattats.

17 (18) kap. I enlighet med vad lagrådet hemställt har 18 kap. i det remitterade förslaget

— om fördelning av skifteskostnader — i det omarbetade förslaget

insatts såsom 17 kap., varigenom, på sätt lagrådet framhållit, skifteskostnadernas

fördelning tydligen — i motsats mot vad enligt det remitterade förslaget

var avsett — bliver att hänföra till sådana skiftesfrågor, som enligt

nästföljande kapitel skola avgöras av förrättningsmiinnen efter rådplägning

med delägarna.

s. 471 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 38.

471

I anslutning till vad lagrådet hemställt har tredje punkten av första stycket 18 (17) kap.

i 3 § i 17 kap. av det remitterade förslaget fått utgå och saknar således

motsvarighet i 18 kap. av det omarbetade förslaget. Härjämte har andra

stycket av nämnda paragraf, vilken i det omarbetade förslaget motsvaras av

18 kap. 3 §, i sistnämnda förslag erhållit förändrad avfattning i enlighet med

vad av lagrådet förordats.

I 19 kap. har vid förslagets omarbetande 7 § i det remitterade förslaget 19 kap.

nedflyttats efter 8 och 9 §§ i samma förslag och härav föranledd omnumrering

av dessa paragrafer ägt rum. Med anledning av erinringar, som gjorts

av eller inom lagrådet, har 3 § första stycket omredigerats samt ändringar

vidtagits i 5, 6, 9, 12, 13, 16, 20, 22 och 27 §§ i det remitterade förslaget.

På de skäl, som anförts av lagrådet och av lantmäteristyrelsen i dess 1 §■

senaste utlåtande, har jag ansett avstyckning böra få äga rum oberoende av

huruvida avtal om överlåtelse av den ägovidd, som är avsedd att avstyckas,

föreligger eller icke, och har jag därför låtit omarbeta första stycket av 1 §

i nu angiven riktning.

Andra stycket första punkten i 1 § har i det omarbetade förslaget ändrats i

huvudsaklig anslutning till vad av lagrådet förordats. Här har jag dock funnit

en jämkning vara av nöden. Enligt lagrådets förslag skulle sådan plan, som

avses i den förevarande punkten, erfordras vid avstyckning i ett sammanhang av

ett flertal smärre lägenheter för bostadsändamål eller för beredande av plats

för industriella anläggningar eller i annat liknande syfte. Emellertid lärer

kunna inträffa att, ehuru endast är fråga om en eller annan avstyckning,

förhållandena å orten äro sådana, att avstyckning icke bör ske, med mindre

sådan plan, som här avses, föreligger. Jag åsyftar härvid de fall, där redan

tidigare å orten skett en del upplåtelser, som göra ett tätare bebyggande sannolikt,

eller där förhållandena å orten eljest äro sådana, att man har anledning

förmoda en gryende samhällsbildning. Såsom i olika sammanhang framhållits,

måste det anses synnerligen angeläget att, där man har att räkna med en begynnande

samhällsbildning, en ordnande hand lägges på bebyggelsen på så tidigt

stadium som möjligt. Eljest kunna förhållandena i orten lätteligen utveckla sig

därhän, att det möter stora svårigheter eller rent av blir omöjligt att ordna

samhällsbildningen efter rationella grunder. Då jag anser, att uppställande av

fordran på förefmtligheten av en plan för fastighetsbildningen jämväl i de av

mig nyss berörda fallen skulle innebära vissa garantier mot ett olämpligt bebyggande,

har jag i en andra punkt uti det ifrågavarande stycket inryckt

bestämmelse härom. Det i det remitterade förslaget upptagna villkoret, att den

plan, som skall företes, skall vara upprättad av lantmätare, har jag emellertid

icke funnit skäl att bibehålla. De synpunkter, vilka såsom jag nyss nämnt,

böra beaktas i fråga om planläggning för blivande tätare bebyggande, torde

i många fall böra tillgodoses genom anlitande av personer med speciell

fackkunskap. Lämpligast synes vara, att prövningen av plan, varom nu är

s. 472 Kontrollera mot PDF

472 Kung!,. Maj:ts Proposition År 38.

fråga, icke bindes av bestämmelse om att planen skall vara upprättad av viss

befattningshavare.

I enlighet med lagrådets hemställan har såsom ett tredje stycke i paragrafen

införts det stadgande, som återfinnes i 12 § sista stycket i det remitterade

förslaget.

Till vad lagrådets flesta ledamöter anfört beträffande 3 § tredje stycket

kan jag i väsentliga delar ansluta mig. Vad däremot angår den avfattning,

som bör givas åt samma stadgande, hyser jag en i viss mån avvikande

mening. Såvitt jag kan finna är det icke tillfyllest att föreskriva, att avstyckning

från jordbruksfastighet icke må ske på sådant sätt, att därigenom

jordbruksnäringen i orten kunde antagas lida skada. Enligt min mening

skulle vad man vill stadga komma bättre till uttryck, om föreskriften gåves

den innebörd, att avstyckning från jordbruksfastighet får ske allenast under

förutsättning att den fastighetsindelning, som genom avstyckningen kommer

till stånd, är till gagn för jordbruksnäringen i orten. Jag vill något närmare

angiva, vad jag anser skulle vinnas genom denna formulering. Genom användandet

av ordet fastighetsindelning skulle vara utsagt, att man i det speciella

fallet har att taga hänsyn såväl till stamfastigheten som till den avstyckade

eller, där avstyckning sker för sammanläggning, den sammanlagda

fastigheten. Exempelvis torde det kunna anses vara till gagn för jordbruksnäringen

att för sammanläggning från en fastighet avstycka all till fastigheten

hörande inägojord, där denna är av så ringa omfattning, att självständigt

jordbruk därå ej kan bedrivas, men genom densammas sammanläggning

med annan fastighet skulle bildas ett bärkraftigare jordbruk. Så

lärer särskilt bliva fallet, om å denna senare fastighet finnes nödig husbehovsskog

men otillräcklig inägojord. Vidare bör, där jordbruksfastighet är i

behov av förstärkning i inägojord, avstyckning av sådan jord för sammanläggning

få ske från annan fastighet, där så kan äga rum utan men för jordbruket

å sistnämnda fastighet. Det bör också vara tillåtet att genom avstyckning

uppdela en större jordbruksfastighet för att därav bilda två eller flera

dugliga jordbruk. Däremot bör avstyckning icke få äga rum, om därigenom

ett dugligt jordbruk skulle försämras eller förstöras. Givet är att det måste

anses vara till gagn för jordbruksnäringen i orten, när genom avstyckningen

skulle beredas ökade utkomstmöjligheter för ortens jordbrukande befolkning.

Med hänsyn till vikten av denna princip har densamma givits särskilt uttryck

i lagtexten.

I enlighet med det nu anförda har paragrafens tredje stycke omformulerats.

Paragrafens sista stycke har jämkats på sätt lagrådet hemställt. Av detta

stycke framgår, att föreskrifterna i paragrafens tredje stycke — likasom ock

bestämmelserna i dess fjärde stycke — icke skola äga tillämplighet, där avstyckning

sker för tillgodoseende av behov av mindre lägenheter för bostadsändamål

eller för beredande av plats för industriell anläggning eller därmed

jämförligt ändamål.

s. 473 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

473

Då den föreskrift, som finnes i 23 §, lärer få tillämpning även i andra fall än

där fråga är om fastigheter, som innehavas under stadgad åborätt eller såsom

fideikommiss, exempelvis beträffande fastigheter, tillhörande vissa stiftelser,

har jag ansett vad lagrådet erinrat vid paragrafen icke böra föranleda ändring

i det remitterade förslaget.

Vad lagrådet erinrat beträffande 3 och 5 samt 4, 6 och 9 §§ i 20 kap.

har iakttagits i det omarbetade förslaget.

I anledning av att bestämmelserna i 14 kap. 15 § av det till lagrådet remitterade

förslaget på lagrådets hemställan uteslutits, har jämväl utelämnats

andra stycket utav 7 § i 20 kapitlet.

Med anledning av erinringar, som framställts av lagrådet, hava bestämmelserna

i 21 kap. 15, 17 och 18 §§ sammanförts till en paragraf, 15 §. Härvid

tiar omredigering av särskilda punkter och viss omgruppering av desamma ägt

rum, varjämte de i punkt 8 i 15 § av det remitterade förslaget förekommande

orden »eljest enligt lag eller författning skall av ägodelningsrätt upptagas''

uteslutits och i punkt 8 i det omarbetade förslaget upptagits det av lagrådet

förordade tillägget i fråga om vissa mål rörande beloppet av kostnader för jorddelningsförrättning.

Rubriken till avdelningen C har erhållit den av lagrådet

föreslagna lydelsen. I denna avdelning hava i enlighet med vad lagrådet

hemställt införts dels en ny paragraf, 18 §, om klagan över beslut, varigenom

mot förrättningsman framställt jäv ogillats, dels ock två nya paragrafer, 24

och 25 §§, innefattande att vissa mål skola anhängiggöras genom stämning

och att bestämmelserna om hur fastställelse av jorddelningsförrättning och

rättelse i fastställt skifte påkallas äro att söka längre fram i kapitlet. Såsom

en första paragraf under avdelningen E har, såsom lagrådet ansett lämpligt,

i en ny paragraf, 41 §, införts en fullständig uppräkning av samtliga de förrättningar,

som räknas till jorddelningsförrättningar enligt det föreliggande

lagförslaget, ävensom dit överflyttats föreskriften i 41 § av det remitterade förslaget

om skyldighet för lantmätaren att insända handlingarna till avslutad

jorddelningsförrättning till överlantmätaren. Beträffande sistnämnda föreskrift

hänvisas till vad lagrådet anfört i fråga om 20 — 24 §§ i det remitterade

förslaget. Med godkännande av de skäl, som lagrådet anfört för uteslutande

ur lagen av den föreskrift, som upptagits i 42 § i det remitterade förslaget,

har berörda föreskrift icke upptagits i det omarbetade förslaget. Med hänsyn

till vad inom lagrådet anförts beträffande 46 § i det remitterade förslaget,

och då köpare av en fastighet icke torde äga större intresse av att få kännedom

om servitut, som enligt bestämmelse vid laga skifte må beröra fastigheten,

har denna paragraf icke någon motsvarighet i det omarbetade förslaget.

Den omnumrering av kapitlets paragrafer, som blivit en följd av de

nu berörda ändringarna, har verkställts.

I förevarande kapitel hava i enlighet med lagrådets erinringar vidtagits

ändringar i 1, 2, 4 och 7, 6, 8, 12, 17 (19), 20 (21), 22 (23), 26 (25), 27

23 §.

20 kap.

21 kap.

s. 474 Kontrollera mot PDF

474

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

(26) och 28 (27), 29 (28), 30 (29), 32 (31), 34 (33), 36 (35), 39 (38), 42 (40),

48, 50 och 56 (55) §§.

3 §. Med anledning av vad en av lagrådets ledamöter anfört vid 5 § och vad

lantmäteristyrelsen yttrat vid 3 § i sitt utlåtande den 28 april 1924 har jag

i första stycket av sistnämnda paragraf låtit införa föreskrift därom att, om

ägodelningsnämndeman avgår under tjänstgöringstiden, kompletteringsvalet skall

avse endast den tid, som återstått för den avgångne att tjänstgöra. Det torde

i detta sammanhang böra erinras därom, att förhållandena i förevarande

avseende ej äro jämförliga med dem i fråga om val av nämndeman i andra

fall. Ägodelningsnämndemän skola nämligen utses till ett antal av ända till sex

för ett och samma valområde; vid successiv förnyelse skulle i följd härav val

ofta nog komma att äga rum med jämförelsevis korta mellantider, vilket synes

böra undvikas. Genom den av mig tänkta anordningen vinnes ock överensstämmelse

med vad för motsvarande fall gäller beträffande åtskilliga andra val.

På sätt lagrådet förordat har vid paragrafens omarbetande tredje punkten

i första stycket uteslutits.

13 §. I enlighet med vad lagrådet hemställt har 13 § ändrats. Beträffande ersättningen

till sakkunnigt biträde vill jag framhålla följande. Såsom framgår avvad

jag anfört vid 2 kap. 2 §, har jag icke kunnat ansluta mig till lagrådets

mening att ersättning till sakkunnigt biträde, som tillkallades vid laga skifte,

skulle förskjutas av förrättningssökanden. Vad jag såsom skäl härför anfört

hänför sig emellertid till förhållanden vid själva förrättningen. Annorlunda

ligger, såvitt jag kan finna, saken, då det blir fråga om att ålägga

klagande delägare att förskjuta ersättning till ett av ägodelningsrätten anlitat

sakkunnigt biträde. Såsom klagande intager nämligen delägare i förhållande

till övriga skiftesdelägarna en annan ställning än den, en delägare under

själva skiftet har till andra delägare. Den av mig vid 2 kap. 2 § intagna

ståndpunkten bör därför ej medföra, att vad lagrådet vid nu förevarande

paragraf anfört angående ersättning icke beaktas.

19 (20) §. Lagrådet har i fråga om 19 (20) § hemställt, att paragrafens första stycke

måtte ändras så till vida, att särskild talan icke bleve enligt detta stycke medgiven

i fråga, som omförmäles i 3 kap. 10 §. Väl kan det vara sant att de

fall, då det vore ur praktisk synpunkt påkallat att särskilt överklaga beslut,

varom nu är fråga, komma att bliva tämligen sällsynta. Men det skulle dock,

vill det synas mig, i de fall, där det kunde ifrågakomma, vara till olägenhet,

om särskild talan icke vore medgiven. Det kan nämligen icke anses tillfredsställande,

att ett skifte får pågå, som sedermera kanske befinnes icke hava

bort äga rum, utan bör avgörande i detta avseende kunna erhållas så snart

ske kan. De ifrågavarande frågorna äro också sådana, att de väl lämpa sig

att behandlas såsom preliminärfrågor. Jag har därför funnit mig icke böra

vidtaga ändring i det remitterade förslaget på ifrågavarande punkt.

Lagrådet har hemställt om sådan ändring i det remitterade förslaget, att

besvär över jorddelningsförrättning eller därunder meddelat beslut eller vid
-

s. 475 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

475

tagen åtgärd skola ingivas icke till överlantmätaren utan till ägodelningsdomaren.

Till vad lagrådet yttrat till stöd för denna hemställan kan jag ansluta

mig. Av yttrandet framgår, att en anordning, innefattande besvärens

ingivande till överlantmätaren, skulle kunna medföra rättsförlust för delägare

och understundom innefatta onödig omgång. Jag har därför låtit vidtaga sådan

ändring i förslaget, att besvär, varom nu är fråga, skola ingivas till ägodelningsdomaren,

ävensom de övriga jämkningar i förslaget, som påkallas av ändringen.

Jag har förut i detta mitt anförande omförmält, att jag av skäl, för vilka

jag senare skulle redogöra, ansåge mig oförhindrad att, utan någon hemställan

inom lagrådet, i en särskild specialfråga föreslå viss jämkning i remitterade förslaget.

Jag åsyftade härvid spörsmålet om ägograderingen borde vara en

sådan fråga, som, i händelse av missnöje, under skiftet skulle dragas under

ägodelningsrättens prövning eller om klagorätt i detta avseende borde stå

öppen till efter skiftets avslutande. Jag vill nu närmare gå in på denna fråga.

Enligt gällande skiftesstadga är det delägare obetaget att efter skiftets avslutande

föra talan i fråga om ägograderingen. I den motion vid 1906 års

riksdag, som sedermera föranledde tillsättande av skifteslagstiftningskommittén,

angavs såsom en av orsakerna till den i motionen påtalade långsamheten i

skiftesförfarandet den delägare tillkommande rätten att först efter skiftets

fullbordande klandra graderingen samt uttalades, att lagstiftningen i motsats

härtill borde förlägga den definitiva prövningen av sådant klander till skiftets

förberedande stadium. Nämnda kommitté gjorde också i sitt förslag

(205 §) talan å ägograderingen till en preliminärfråga. Såsom motiv till förslaget

anförde kommittén (s. 207) huvudsakligen, att det torde vara obestridligt,

att stora olägenheter följde av medgivandet att överklaga graderingen i

sammanhang med talan mot det avslutade skiftet, att graderingen vore grundläggande

för skiftet, och att större rubbningar i denna kunde vålla att eu

mödosamt och med stor tidsutdräkt utarbetad skiftesplan bleve fullständigt

obrukbar, hur skickligt den än efter den givna graderingen varit utförd,

samt att, då graderingen i regel måste bliva i viss mån subjektiv, det synnerligen

ofta inträffade, att delägare efter skiftesläggningen ansåge sig hava blivit

lidande genom orättvis gradering. Bland de erinringar, som framställts häremot,

må omnämnas att i det utlåtande, som lantmäteristyrelsen den 11

augusti 1913 avgav över kommittéförslaget, styrelsen förklarade, att den utan

att underskatta betydelsen av de skäl, som framhållits för att få graderingen

hänförd till preliminärfråga, emellertid icke kunde underlåta att giva uttryck

åt sin tveksamhet i avseende å spörsmålet. Denna tveksamhet hade väl

i någon mån sin grund i graderingens intima samband med en del likvidfrågor,

vilka samtliga i förslaget icke behandlats såsom preliminärfrågor,

men den väsentliga orsaken till tveksamheten vore att söka däri, att styrelsen

befarade, att jordägarna snart skulle komma att giva sitt missnöje tillkänna,

därest förslaget i denna del bleve antaget. Det borde dock, tilläde

s. 476 Kontrollera mot PDF

476

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

styrelsen, Hven framhållas, att en del av de olägenheter, som vore förbundna

med nuvarande bestämmelser i ämnet, syntes stå att undanröja genom tilllämpning

av de föreslagna bestämmelserna att rättelse i skifte finge i viss

omfattning verkställas medelst ersättning i penningar till delägare, som bort

bekomma större ägobelopp.

I det utlåtande, som lantmäteristyrelsen avgav den 30 januari 1925 angående

beräknande vid skiftesförrättningar av ersättning mellan delägare för

odling, hävd och minskad avkastning m. m. och som av mig förut berörts,

har lantmäteristyrelsen ånyo uttalat sig i den nu förevarande frågan. Styrelsen

anförde härom:

Jämlikt bestämmelse i 21 kap. 20 § av förevarande förslag hade vad anginge

skifteslag, som avsåges i 1 kap. 2 § under 1, ägors gradering, därunder

inbegripet åsättandet av sådant jämförelsetal eller uppskattningsvärde, varom

1 11 kap. 2 § andra stycket sägs, hänförts till frågor, vilka skulle slutligen

avgöras under förrättningens gång. Möjlighet att efter förrättningens avslutande

vinna ändring förelåge alltså icke. Ehuru urskiljandet av inrösningsoch

avrösningsjorden här icke nämnts, torde man med hänsyn till sakens

natur böra utgå ifrån att avsikten vore, att denna åtgärd uti ifrågavarande

avseende skulle följa samma regel som graderingen. Vid de tre tidigare tillfällen

lantmäteristyrelsen yttrat sig rörande den nya skifteslagstiftningen

hade styrelsen framhållit såsom sin mening att jordägarna borde hava klagorätten

rörande graderingen öppen till dess förrättningen avslutats. Styrelsen

ansåge sig hava så mycket större anledning att på nytt upptaga denna

fråga, som man måste räkna med att för framtiden som hittills misstag

kunde begås i fråga om såväl urskiljandet av inrösnings- och avrösningsjorden

som graderingen, och att jordägarna ofta icke vore i tillfälle att bedöma

förhållandena förr än tidigast då skiftesläggningen förelåge. På grund

av vad sålunda anförts funne sig lantmäteristyrelsen böra hemställa, att ur

21 kap. 20 § måtte uteslutas orden ''ägors gradering, därunder inbegripet

åsättande av sådant jämförelsetal eller uppskattningsvärde, varom i 11 ka]).

2 § andra stycket sägs’.

Vid övervägande av det föreliggande spörsmålet har jag icke kunnat känna

mig övertygad om lämpligheten av att göra ägograderingen till en preliminärfråga.

Jag har icke kunnat undgå att finna, att en sådan anordning skulle

kunna för delägare medföra rättsförlust. Man torde ej hava tillräckligt beaktat,

att en delägares rätt är beroende icke blott av de gradtal, som åsatts hans

jordinnehav, utan jämväl av de gradtal, som åsatts den del av skifteslagets

jord, som han vid skiftesläggningen får sig tilldelad. Först då en delägare får

kännedom om vilka ägor han vid skiftet skulle bekomma, kan han bilda sig

en säkrare uppfattning om den verkställda graderingens riktighet. Men då

vore, om graderingen göres till preliminärfråga, möjlighet betagen honom

att beträffande densamma söka ändring. Jag anser därför försiktigheten bjuda

att på förevarande punkt gällande rätts ståndpunkt bibehålies, detta så mycket

s. 477 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is Proposition Nr 88. 477

hellre som genom möjligheten till bestämmande av ersättning i penningar de

olägenheter, vilka föranlett väckandet av förslaget av ägograderingens upptagande

såsom preliminärfråga, till väsentlig del torde vara undanröjda. I

enlighet härmed har jag låtit ändra den nu ifrågavarande paragrafen.

Bland preliminärfrågorna har jag låtit upptaga ersättning till sakkunnigt

biträde vid jorddelningsförrättning, och hänvisar jag beträffande denna fråga

till vad jag anfört vid 2 kap. 2 §.

Genom lagen den 12 maj 1917 om tillägg till lagen den 27 juni 1896 om

hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring har byggnadsnämnd tilllagts

klagorätt i fråga om ägostyckning inom samhälle, där den för städerna

gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, och enahanda rätt tillkommer

byggnadsnämnd enligt föreskrift i 21 § av nämnda lag den 27 juni 1896

beträffande avsöndring inom samhälle som nyss nämnts. Syftet med de nu

av mig berörda bestämmelserna har varit att erhålla en ytterligare garanti

mot att fastigheter tillskapades, vilka icke kunde anses till form, läge och

storlek stå i överensstämmelse med grunderna för ett ändamålsenligt bebyggande

av ett samhälle. Någon föreskrift, motsvarande de nu av mig omförmälda,

återfinnes icke i det till lagrådet remitterade förslaget till jorddelningslag,

och motsvarande bestämmelser i fastighetsbildningslagens 5 och 6 kap.

äro enligt samma förslag avsedda att upphöra att gälla. En ledamot av lagrådet

har emellertid vid förslaget till vissa ändringar i sistnämnda lag erinrat,

att enligt hans mening byggnadsnämnd icke borde berövas sin nu ifrågavarande

rätt. Då enligt min mening rätten för byggnadsnämnd till klagan i fall,

varom nu är fråga, måste befordra en riktig tillämpning av de bestämmelser

i lagförslaget, som avse att förhindra bildandet av fastigheter, vilka ur bebyggelsesynpunkt

skulle bliva olämpliga, anser också jag, att sådan rätt fortfarande

bör tillkomma byggnadsnämnd, och bör rätten enligt min mening avse

icke allenast avstyckningsförrättningar utan, likasom för närvarande är fallet

inom städerna och de andra samhällen, för vilka skall föras fastighetsregister

enligt de för stad meddelade bestämmelserna, jämväl andra jorddelningsförrättningar

inom ifrågavarande samhällen. Att emellertid klagorätt icke bör

tillkomma byggnadsnämnd i andra fall än där fastställelse å förrättning meddelats,

lärer väl få anses uppenbart.

I enlighet med det nu anförda hava bestämmelser upptagits i 52 § av det

förevarande kapitlet samt därav påkallade jämkningar i rubriken till underavdelningen

G samt i 29 (28), 44 (43), 50, 51 och 54 (53) §§ i kapitlet ävensom

omnumrering av kapitlets 52—56 §§ vidtagits.

Vid omarbetningen av det remitterade förslaget hava däri vidtagits åtskilliga

redaktionella jämkningar, för vilka närmare redogörelse icke torde erfordras.»

Departementschefen övergår härefter till övriga lagförslag och anför i fråga

om dessa:

r>2 §.

s. 478 Kontrollera mot PDF

478

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

»Förslaget till lag om vad iakttagas skall i avseende å infö

rande av lagen om delning av jord å landet.

Detta förslag har i enlighet med lagrådets hemställan erhållit en något förändrad

uppställning, och har därav påkallad omnumrering av paragraferna verkställts.

Vid denna omarbetning hava på sätt lagrådet förordat inledningsorden

i 1 § av remitterade förslaget eller att den nya lagen skulle äga tillämpning

för rikets landsbygd ävensom andra och tredje punkterna i samma paragraf

samt den föreskrift, som givits i 5 § av det remitterade förslaget, uteslutits

och åt den nya 5 § samt åt 3 (4) och 10 (9) §§ givits det innehåll, som av

lagrådet föreslagits.

I enlighet med vad lantmäteristyrelsen hemställt i sitt utlåtande den 28

april 1924 har i 1 § av det remitterade förslaget meddelats den föreskrift

att den nya lagen, där så ske kunde, skulle tillämpas jämväl å frågor, som

efter lagens ikraftträdande förekomme vid handläggning av förut påbörjade

förrättningar. Denna förslagets ståndpunkt har gillats av en utav lagrådets

ledamöter under det att tre av lagrådets ledamöter hemställt om sådan ändring

av förslaget i denna del, att äldre lag fortfarande skulle tillämpas å

nyssnämnda förrättningar. Av skäl, som angivas i lantmäteristyrelsens nyss av

mig omförmälda utlåtande, finner jag den ståndpunkt, som i denna del intagits

i det remitterade förslaget, böra vidhållas, och erinrar jag härvid därom,

att det remitterade förslaget härutinnan överensstämmer med innehållet

i såväl 1911 som 1918 och 1920 års förslag. Uti 2 § första stycket har därför

med oförändrat innehåll upptagits den nu ifrågavarande bestämmelsen i det

remitterade förslaget. I andra stycket av samma paragraf hava upptagits av

lagrådet förordade bestämmelser. I förslaget hava några redaktionella jämkningar

vidtagits.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar av lagen den 12

maj 1917 om fastighetsbildning i stad. I

I 1 § av promulgationslagen till jorddelningslagen hava, i enlighet med vad

lagrådet förordat, andra och tredje punkterna fått utgå, och hava i stället,

på sätt lagrådet hemställt, processuella regler för behandling av mål rörande

avstyckning i stad samt rörande laga skifte och vissa andra jorddelningsförrättningar

i stad upptagit i en ny 15 § i 5 kap. och en ny 12 § i 6 kap.

fastighetsbildningslagen. I 5 kap. sistnämnda lag hava med anledning av erinringar

av lagrådet 3 och 14 §§ erhållit ändrad avfattning och 4 § icke

upptagits i det omarbetade förslaget, varjämte i enlighet med lagrådets hemställan

ändrad lydelse föreslagits åt 5 § i samma kapitel. Den nya 21 § återgiver

22 § i det remitterade förslaget, den nya 22 § återgiver 23 § i gällande

s. 479 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 38.

479

lag och den nya 24 § återgiver 21 § i det remitterade förslaget. I 5 kap.

23 § och 6 kap. 13 § hava upptagits bestämmelser om klagorätt för byggnadsnämnden.

Beträffande dessa bestämmelser hänvisar jag till vad jag yttrat

vid 21 kap. 52 § i förslaget till lag om delning av jord å landet. I 6 kap.

fastighetsbildningslagen har i 5 § vidtagits den ändring, som av lagrådet

förordats, och 6 § har såsom lagrådet hemställt fått utgå. Vad övergångsbestämmelserna

angår har här, i överensstämmelse med vad som ägt rum i

jorddelningslagen, föreskrivits, att den nya lagen skall beträffande förrättningar,

som påbörjats innan lagen trätt i kraft, där så ske kan, tillämpas å frågor,

som vid sådan förrättning förekomma till behandling efter lagens ikraftträdande.

I övrigt hava åt övergångsbestämmelserna givits det innehåll, varom

lagrådet hemställt.

Ett par redaktionella jämkningar i lagförslaget hava vid omarbetningen

vidtagits.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 6 § i förordningen

den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom.

I övergångsstadgandet har införts det av lagrådet förordade tillägget. Därämte

hava ett par mindre redaktionella jämkninga r i förslaget vidtagits.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar av förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

Såsom jag anfört vid 14 kap. i förslaget till lag om delning av jord å

landet, har 15 § i samma kapitel uteslutits i det omarbetade förslaget. I följd

härav förfalla, såsom ock lagrådet framhållit, ändringsförslagen beträffande

24 och 36 §§ i förevarande förslag. Förslaget avser härefter allenast ändring

i 5 mom. av 37 § inteckningsförordningen. Det omarbetade förslaget upptager

därför endast detta moment, och har rubriken till förslaget i överensstämmelse

därmed jämkats.

I sammanhang med utarbetandet av detta förslag har i anledning av lagrådets

erinran vid paragrafen uppsatts ett av ändringen i 37 § inteckningsförordningen

påkallat förslag till lag om ändrad lydelse av 121 § utsättning slagen.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 6 § i lagen den 18

oktober 1907 angående ryttare-, soldats- och båtsmanstorps

befriande i vissa fall från ansvar för inteckning i stamfastigheten.

Detta förslag, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, återgiver med en

redaktionell jämkning det remitterade förslaget.

s. 480 Kontrollera mot PDF

480

Kungl. Maj:ts Proposition AV 38.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen den lO

juli 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa fall för

skada, som orsakats av ämbets- eller tjänsteman.

Efter vad jag anfört vid 14 kap. i förslaget till lag om delning av jord å

landet har 16 § i samma kapitel icke upptagits i det omarbetade förslaget. I

följd härav har förevarande lagförslag förfallit.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 30

september 1904 om samäganderätt.

Detta förslag har av lagrådet lämnats utan anmärkning.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 16 och 34 §§ i lagen

den 5 juli 1907 om enskilda vägar på landet.

I anledning av den av mig vidtagna ändringen i 10 kap. 9 § i förslaget

till lag om delning av jord å landet, sådan paragrafen lydde i det remitterade

förslaget, har ändringsförslaget beträffande 84 § i förevarande förslag förfallit.

Detta upptager alltså numera endast 16 §. Härav betingad jämkning

i förslagets rubrik har verkställts.

Jag erinrar därom, att Kungl. Maj:t den 31 december 1925 beslutat att

till riksdagen avlåta proposition (nr 28) med förslag till ny lag om enskilda

vägar.

Förslaget till lag om säkerhet för utbekommande av vissa

ersättningar i anledning av laga skifte.

Detta förslag har omarbetats i enlighet med lagrådets hemställan, varjämte

ett par redaktionella jämkningar vidtagits i förslaget.

Förslaget till lag om sammanläggning i vissa fall av fastigheter

å landet.

I förslagets rubrik hava i enlighet med lagrådets hemställan orden »i vissa

fall» uteslutits. I likhet med lagrådet finner jag, att förslaget skulle vinna i

reda och överskådlighet, därest 7 § i det remitterade förslaget nedflyttades

efter 10 § i samma förslag och andra stycket i sistnämnda paragraf infogades

i 11 §. Sådan ändring har därför vidtagits och därav påkallad omnumrering

av 7—10 §§ verkställts. Lagrådets erinringar beträffande 1, 4, 5, 8

s. 481 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

481

(9), 9 (10), 11, 14, 15 och 21 §§ hava iakttagits i det omarbetade förslaget.

En del redaktionella jämkningar hava vid omarbetningen vidtagits.

I 2 § har i ett andra stycke införts föreskrift om i vilka fall fastighet, som

utgör andel för viss fastighet i samfälld mark, må ingå i sammanläggning.

Angående detta stycke hänvisar jag till vad beträffande denna fråga inom

lagrådet anförts av justitieråden Svedelius och Högstedt.

Enligt 9 (10) § får, där fastighet, som ifrågasättes skola ingå i sammanläggning,

är sådan att lagen angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland,

Dalarne och Värmland därå äger tillämpning, sammanläggning ej ske, i händelse

anledning prövas vara för handen antaga, att sammanläggningen medför

minskning i de självständiga jordbrukens antal; och föreskrives i 11 §

att ägodelningsdomaren, innan sammanläggningsärende, varom nyss sagts,

prövas, däri kan höra jordbrukskommissionen. I promemorian gives uttryck

åt den uppfattningen att talerätt emot ägodelningsdomarens eller ägodelningsrättens

beslut i sådant ärende icke torde kunna förmenas nämnda kommission.

Lagrådet har emellertid i sitt utlåtande uttalat, att, om det skulle anses

erforderligt att medgiva jordbrukskommissionen dylik fullföljdsrätt, det torde

vara av nöden, att uttryckligt stadgande därom infördes i lagtexten. Då i den

ifrågasatta talerätten för jordbrukskommissionen torde ligga en ytterligare

garanti mot att sammanläggningar, som icke stå väl samman med föreskrifterna

i förutnämnda lag, komma till stånd, anser jag sådan talerätt böra

tilläggas jordbrukskommissionen. Den bör dock uppenbarligen avse endast

beslut, varigenom sammanläggning beviljats. För att jordbrukskommissionen

skall bliva bättre i tillfälle att utöva talerätten, lärer det böra stadgas förpliktelse

för ägodelningsdomaren att underrätta kommissionen om sådana

sammanläggningsbeslut, varom nu är fråga. I ett andra stycke av 21 § hava

införts bestämmelser av nu angiven innebörd.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 2 § jordabalken.

I detta förslag, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, har vidtagits en

redaktionell jämkning för att bringa förslagets avfattning i överensstämmelse

med lydelsen av 19 kap. 1 § i lagen om delning av jord å landet.

Förslaget till lag om insändande till hovrätt av ägodelningsrätts

protokoll så ock av protokoll i mål eller ärende, som

handlagts av ägodelnirgsdomare eller annan ordlörande i

ägodelnmgsrätt eller av överlantmätare.

Detta förslag har samma lydelse som det remitterade förslaget.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 31 höft. (Nr 38). 31

s. 482 Kontrollera mot PDF

482

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 88.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 2 § ll:o) i lagen den

26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Detta förslag har av lagrådet lämnats utan anmärkning.»

Föredragande departementschefen uppläser härefter i enlighet med förestående

anförande avfattade förslag till

1) lag om delning av jord å landet;

2) lag om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om delning

av jord å landet;

3) lag om ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning

i stad;

4) lag om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 16 juni 1875 angående

lagfart å fång till fast egendom;

5) lag om ändrad lydelse av 37 § 5 mom. i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom;

6) lag om ändrad lydelse av 121 § utsökningslagen;

7) lag om ändrad lydelse av 6 § i lagen den 18 oktober 1907 angående

ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar

i stamfastigheten;

8) lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 30 september 1904 om samäganderätt;
9)

lag om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 5 juli 1907 om enskilda

vägar på landet;

10) lag om säkerhet för utbekommande av vissa ersättningar i anledning

av laga skifte eller annan jorddelningsförrättning;

11) lag om sammanläggning av fastigheter å landet;

12) lag om ändrad lydelse av 11 kap. 2 § jordabalken;

13) lag om insändande till hovrätt av ägodelningsrätts protokoll så ock av

protokoll i mål eller ärende, som handlagts av ägodelningsdomare eller annan

ordförande i ägodelningsrätt eller av överlantmätare; samt

14) lag om ändrad lydelse av 2 § ll:o) i lagen den 26 maj 1909 om Kungl.

Maj:ts regeringsrätt,

och hemställer departementschefen, att förslagen måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Arvid Torold.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Genom nådigt brev den 30 maj 1924 har Eders Kung!. Maj:t uppdragit åt

lantmäteristyrelsen att verkställa utredning rörande beräknande vid skiftesförrättningar

av ersättningar mellan delägare för odling, hävd och minskad

Nr 165. Lantmäteristyrelsen med utredning angående

beräknande vid skiftesförrättningar av ersättning mellan

delägare för odling, hävd och minskad avkastning m. m.

s. 484 Kontrollera mot PDF

484

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

avkastning jämte därmed sammanhängande frågor samt bemyndigat styrelsen

att tillkalla två distriktslantmätare att biträda vid utredningen.

På grund av detta uppdrag har styrelsen för ändamålet tillkallat distriktslantmätarna

i Järvsö distrikt R. V. Engdahl och i Värends norra distrikt friherre

A. von Otter, varjämte styrelsen uppdragit åt t. f. byråchefen O. Bagger-Jörgensen

att leda ifrågavarande arbete, i vilket även t. f. byråingenjören

K. D. Myrbeck anmodats att deltaga. Enligt styrelsens beslut tog utredningen

sin början den 21 juli 1924, varefter förenämnda med utredningen sysselsatta

personer under tiden den 23 juli till den 9 augusti 1924 verkställde undersökningar

inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län. Härefter avbröts

arbetet. Sedan detsamma återupptagits den 26 augusti 1924, verkställdes

undersökningar inom Älvsborgs, Skaraborgs och Kalmar län under tiden den

2 till den 13 september 1924. Under resorna hava förhållandena i de skilda orterna

studerats i anslutning till verkställda skiftesförrättningar, den i orterna

arbetande personalens uppfattning inhämtats samt material insamlats för vidare

bearbetning i Stockholm. Den 29 september 1924 återupptogs arbetet härstädes

och den 25 november 1924 lämnade undersökningskommissionen till

lantmäteristyrelsen härvid fogad redogörelse för den verkställda undersökningen

(bilaga A). Den 29 november 1924 avlämnade kommissionen vidare en

P. M. rörande den i 1918 års lagförslag intagna motiveringen till 14 kap. 6

§ i förslaget till lag om delning av jord ä landet (bilaga B) ävensom sex

stycken formulär till beräkningar och likvider.

Graderings- Mellan graderingsförfarandet samt likviderna för odling, hävd och minskad

förfarandet. avkastnjng liksom för särskilt värde råder ett synnerligen nära samband.

Nämnda likviders uppgift är nämligen att med penningar utjämna tillfälliga

förskjutningar i värde, vartill hänsyn ej tagits eller kunnat tagas vid graderingen.

Vid den verkställda undersökningen har därför framstått såsom nödvändigt,

att det bleve tydligt bestämt vilka värden, som skola ingå under

graderingsförfarandet, varigenom samtidigt ock bleve klarlagt vilka värden,

som falla utanför detsamma och därför böra regleras genom likvider. Detta

har framträtt desto angelägnare, som vissa fel eller oegentligheter, vilka förekommit

vid verkställda förrättningar, synts hava sin grund uti vacklande

uppfattning i dessa delar. Visserligen bar lantmäteristyrelsen genom 11 kap.

8 § i det nu föreliggande förslaget till lag om delning av jord å landet bemyndigats

att meddela närmare föreskrifter om ägors gradering och uppskattning

samt om ägobeskrivning men — oavsett att urskiljande av inrösningsoch

avrösningsjorden här utelämnats, vilken oegentlighet torde höra undanröjas

— framgår av den verkställda undersökningen, vilken grundläggande

betydelse urskiljandet av inrösnings- och avrösningsjorden jämte graderingen

hava samt angelägenheten av att innebörden av dessa åtgärder i lagtext och

motiv därtill blir bättre klarlagd än vad hittills skett under förarbetena till

den nya lagstiftningen och att hänsyn härvid jämväl tages till en del önskemål,

som förut icke blivit beaktade i tillräcklig mån.

Skiftesstadgekommittén föreslog, att graderingen skulle ske med hänsyn

till den behållna avkastning, som på grund av jordens naturliga beskaffenhet

må kunna erhållas i vanliga år och anses såsom stadigvarande. Uti sitt år

1913 avgivna utlåtande över skiftesstadgekommitténs förslag meddelade lantmäteristyrelsen

(sid. 2C0), att någon ovisshet knappast kunde råda i fråga

om innebörden härav, helst kommittén i motiven upplyst, att jorden skulle

uppskattas efter sin naturliga beskaffenhet och med hänsyn till den behållna

s. 485 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr

485

avkastning den beräknades lämna. Styrelsen utgick därvid ifrån att härmed

avsåges jordens avkastningsförmåga till den del denna vore beroende av naturliga

förutsättningar av varaktig beskaffenhet. Tillfälliga omständigheter såsom befintligheten

av ståndskog eller markens odlade eller hävdade skick skulle enligt kommitténs

uttalande i motiven icke heller tagas i beräkning vid ägornas uppskattning.

Ojämnheter i dessa delar skulle regleras genom likvider; och vidare hade kommittén

framhållit, att här vore fråga endast om ägornas värde i jordbruksavseende.

Härefter fortsatte lantmäteristyrelsen (sid. 200).

»Till naturliga förutsättningar för en ägas avkastningsförmåga räknar lantmäteristyrelsen

främst jordartens naturliga beskaffenhet och sammansättning

samt vidare matjordens djup, läge, större eller mindre lutning samt lutning

emot olika väderstreck, grundvattenytans djup och vattenförhållandena i allmänhet

samt brukningsmöjligheter. Vad särskilt skogsmarken angår tillkomma

härjämte hänsyn till exposition och mottaglighet för föryngring. Det berättigade

uti ovanstående uppfattning torde i allmänhet stå utom tvivel. I vissa delar

torde dock särskild motivering vara erforderlig såsom i fråga om matjordens

djup och vattenförhållandena.

Om jord varit föremål för djupkultur utöver vad i allmänhet är brukligt

inom orten eller särskilt inom det skifteslag, som är i fråga, har detta blivit

en åtminstone i viss mån beståndande egenskap hos jorden. Det är så mycket

större anledning att taga hänsyn till detta förhållande redan vid graderingen,

som förhållandets inordnande under vanhävdslikviden skulle öka beloppet

av denna utöver vad som kan anses lämpligt. I detta sammanhang

må även framhållas, att jordförbättring exempelvis genom sand- eller lerkultur,

varigenom den ursprungliga jordarten förändrats och fått en lämpligare

sammansättning, givetvis i regel måste hänföras till de förhållanden,

vartill hänsyn skall tagas vid graderingen. Vad vattenförhållandena angår

torde det ligga i sakens natur, att hänsynen till dessa, som givetvis är svår

att rätt avväga, företrädesvis faller under graderingsförfarandet. Denna hänsyn

skall bland annat gå ut på ett övervägande av de fördelar, som genom

torrläggning eller annan åtgärd stå att vinna. Kostnaderna för denna åtgärd

däremot falla under vanhävds- eller odlingslikviden.»

Den nu verkställda utredningen har på det hela taget ådagalagt riktigheten

härav men även angelägenheten av att dessa grundläggande principer så vitt

möjligt ytterligare preciseras. Utredningen har givit vid handen, att man utan

att så sker icke har utsikt att råda bot för det godtycke och den brist på

enhetlighet, som synes göra sig gällande på ifrågavarande område.

Till ytterligare klarläggande av vad som skall innefattas under graderingen

och vad som skall ingå under begreppet hävd hava undersökningsmännen framhållit,

att hävd är av två slag eller dels hävd av stadigvarande natur, och dels

hävd av tillfällig art. Den förra uppkommer genom förändring i markens ursprungliga

beskaffenhet antingen genom långvarig brukning eller verkställda

grundförbättringar, under det att den tillfälliga hävden hänför sig till vissa omständigheter,

som tillfälligt antingen öka eller minska en ägas värde. Tillfiillig

ökning i en ägas värde uppkommer exempelvis genom nyligen påförd gödsel och

tillfällig värdeminskning genom vanhävd såsom ogräs, bristande dikning och dylikt.

Dä graderingen avser att utjämna de stadigvarande värdeskillnaderna, skall

givetvis den här ovan såsom stadigvarande betecknade hävden tagas hänsyn till

vid graderingen, under det att den tillfälliga hävden giver upphov till likvid.

Vad beträffar upptagandet av odlingsmark har vid undersökningen försports,

att man inom vissa orter upptager odlingsmark, som icke med fördel kan

s. 486 Kontrollera mot PDF

486

Kurgl. Maj:ts proposition Nr :>8.

odlas. Givet är, att till odlingsmark icke bör hänföras annan jord än den, ä

vilken odling är ekonomiskt fördelaktig. Odlingsmark bör givetvis graderas

med hänsyn till dess värde i odlat skick. Detta värde bör minst motsvara

värdet i oodlat skick med tillägg av odlingskostnaderna. I annat fall är uppodling

icke ekonomiskt lönande eller med andra ord marken kan ej med

fördel odlas. Att man i vissa orter på grund av kommunikations- och andra

förhållanden funnit sig böra i viss omfattning odla mark, vars odling icke är

ekonomiskt lönande, och att man för framtiden även har att räkna med att

så kommer att ske, torde här böra bortses ifrån. Vid bestämmande av

gradtal å odlingsmarken får enligt utredningsmännens av styrelsen biträdda

uppfattning hänsyn icke tagas till odlingssvårigheterna eller odlingskostnaderna.

Dessa skola regleras genom odlingslikviden. Vid undersökningen har

vidare framgått, att i trakter med rikliga odlingstillfällen odlingsmark upptagits

i så stor omfattning att dess uppodlande inom överskådlig tid icke är

tänkbart. Huru önskvärt det än är att utvecklingsmöjligheterna utnyttjas, är

det emellertid givetvis icke meningen, att man skall till odlingsmark upptaga

andra områden än som med någon grad av sannolikhet inom överskådlig tid

kunna antagas bliva föremål för odling.

t I fråga om äng av olika slag anförde lantmäteristyrelsen i 1918 års utlåtande

följande (sid. 201):

»Med avseende å begreppet äng vill lantmäteristyrelsen redan här framhålla,

att den kan vara av två skilda slag eller dels sådan, som med fördel

kan odlas till åker och som därför måhända riktigast borde upptagas underbenämningen

odlingsmark eller såsom förhållandet i äldre handlingar ofta

uttryckes äng till åker, dels sådan, som på grund av sankt läge eller andra

omständigheter, åtminstone icke inom överskådlig framtid kan odlas till åker

eller i allt fall icke utan så stora kostnader, att någon behållen avkastning därav

ej står att ernå. Äng av förra slaget bör givetvis åsättas det gradtal, som dess

odlingsmöjlighet betingar, därest icke dess avkastning såsom äng betingar ett

ännu högre gradvärde, vilket torde tillhöra undantagen. Vad angår äng av

senare slaget betingar den vanligen icke allt för högt värde, dock med högst

betydelsefulla undantag, i avseende å vilka särskilt förtjänar att såsom exempel

nämnas ängarna i och invid Torneå älv. I anslutning härtill vill lantmäteristyrelsen

slutligen erinra om att mark, som kan upptagas till äng, vanligen

benämnes röjningsmark, vadan man alltså även får två slag av odlingsmark

eller sådan, som graderas med hänsyn till beräknad avkastning såsom

åker, och sådan, som värderas med hänsyn till värde såsom äng.»

Emellertid har under senare åren tillkommit ett i visst avseende nytt ägoslag,

som torde böra upptagas såsom inrösningsjord och lämpligen böra hänföras

till ängsklassen. Lantmäteristyrelsen åsyftar här områden, på vilka utförts

beteskultur och vilka ofta gå under benämningen betesvallar.

Uti 1918 års betänkande (sid. 282) anföres såsom motiv för uteslutande

av uttrycket behållen avkastning, att exempelvis mossjord i fråga om behållen

avkastning står lågt men att densamma ur jordbrukssynpunkt får anses

äga stort värde. Lantmäteristyrelsen håller emellertid före, att inga skäl finnas

för uttryckets uteslutande men goda sådana däremot för dess bibehållande.

Ett ingalunda betydelselselöst sådant ligger även i det förhållandet, att

uttrycket finnes upptaget i nu gällande bestämmelse i ämnet.

Skiftesstadgan känner endast separatgradering. Det oaktat har seriegradering

kommit i bruk inom stora delar av landet och även godtagits. Uti 1913

års utlåtande intog lantmäteristyrelsen den ståndpunkt (sid. 201), att separat
-

s. 487 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

487

gradering borde bestämmas såsom regel med rätt dock att använda seriegradering,

då utmarken till omfattning är mindre än inägorna eller då vid

särskild delning av utmark däribland förekommande inägor äro av ringa betydenhet.

De tjänstemän, som deltagit i den nu verkställda undersökningen,

hava ansett, att det borde medgivas att använda den metod, som i varje särskilt

fall funnes vara den lämpligaste, och att, även om detta ej bleve fallet,

det knappast skulle visa sig möjligt, att få separatgradering införd i stora

delar av landet.

Uttrycket att jämförelsetalet mellan inrösnings- och avrösningsjorden skall

angiva inbördes förhållandet mellan de gradtal, som åsatts den bästa inrösnings-

och den bästa avrösningsjorden torde ej vara riktigt för det fall, att

någon inrösnings- eller avrösningsj ord av första graden ej förekommer, vilket

kan inträffa särskilt vid hemmansklyvningar, då äldre gradering användes.

Man torde träffa vad som avses genom bestämmelse, att jämförelsetalet skall

angiva inbördes förhållandet emellan uppskattad enhet av inrösnings- och

avrösningsjorden. Motsvarande ändring torde böra ske beträffande bestämmelsen

om åsättande av värde i penningar.

En viss prövningsrätt torde böra inrymmas åt förrättningsmännen huruvida,

för det fall att skifteslagets ägor i dess helhet hava värde i något av de avseenden,

varom förmäles i 11 kap. 3 §, hänsyn vid graderingen skall tagas

jämväl till sådant värde. Den underrättelse om åsätta gradtal och deras betydelse,

som enligt 4 § 11 kap. skall lämnas delägarna, torde böra ske genom

lantmätaren och ej genom förrättningsmännen. Emellertid torde dylik underrättelse

även böra omfatta urskiljandet av inrösnings- och avrösningsjorden.

På grund av vad sålunda anförts har lantmäteristyrelsen ansett sig höra

förelägga Eders Kungl. Maj:t till nådig prövning härvid fogat förslag (bilaga

C) till ändrad lydelse av 1, 2, 4 och 8 §§ i 11 kap. av ifrågavarande lagförslag.

På grund av den verkställda undersökningen synes det lantmäteristyrelsen

icke möjligt att ansluta blivande bestämmelser rörande odlingsersättning till

principerna för Västerbottensmetoden. Styrelsen har däremot kommit till den

uppfattning, att lösningen bör sökas huvudsakligen enligt de grunder, varpå

Norrbottensmetoden är byggd, varvid emellertid bör tillses, att de oegentligheter

förebyggas, som hittills ofta varit förenade med tillämpningen av denna

metod.

Beträffande sistnämnda metod bar anmärkts, att densamma lett till oskäligt

höga likvidbelopp utan motsvarande fördel för dem, som ålagts att giilda

beloppen. Såsom framgår av den verkställda undersökningen beror detta

främst på att bland odlingskostnaderna, ehuru oriktigt, upptagits även kostnaderna

för begödning av marken, varigenom de utgående ersättningsbeloppen

på det hela taget fördubblats. Sedan detta blivit klarlagt, torde man icke

hava att räkna med att vidare så kommer att ske.

Anledning till de höga likvidbeloppen har man vidare att söka uti det förhållandet

att olämpligt stora områden upptagits till odlingsmark utan hänsyn

till vad som inom överskådlig tid kan antagas kunna bliva föremål för odling

och att till odlingsmark hänförts mark med för lågt gradvärde och vars

beskaffenhet i övrigt varit sådan, att dess odlande icke är ekonomiskt lönande.

Dessa och andra misstag, som lett till otillfredsställande resultat vid

tillämpning av Norrbottensmetoden, äga oskiljaktigt samband med det sätt,

varpå urskiljandet av inrösnings- och avrösningsjorden samt graderingen

Odlings- och

luivdelikviden

samt likvid

för minskad

avkastning.

s. 488 Kontrollera mot PDF

488

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

verkställts. Styrelsen hyser emellertid förhoppning, att upprepande av dessa

misstag skall kunna förebyggas främst genom de ändringar styrelsen föreslagit

i fråga om bestämmelserna rörande ovannämnda båda åtgärder liksom

ock genom de anvisningar styrelsen på grundvalen härav kan bliva i tillfälle

att meddela tjänstemännen. Det bör vidare uppmärksammas, att likviden till

den del densamma avser odlingsmark, som ej går i utbyte mot åker, endast

innebär ett utjämnande av skillnad i odlingskostnader, samt att medtagande av

sådan odlingsmark i likvid i vissa fall nedbringar likvidbeloppen. För att ytterligare

säkra sakägarna mot förluster till följd av olämpliga åtgärder i fråga

om urskiljande av inrösnings- och avrösningsjorden samt graderingen, kommer

lantmäteristyrelsen här nedan att förorda ändring av 21 kap. 20 § uti

ifrågavarande lagförslag.

Med stöd av den verkställda utredningen anser lantmäteristyrelsen det

knappast möjligt att få fram någon enkel och praktisk metod, som inskränker

odlingsersättningen att avse endast sådan odlingsmark, som går i utbyte

mot odlad jord.

Den ståndpunkt lantmäteristyrelsen ovan intagit i fråga om graderingen

föranleder, att delägare, som vid skifte tilldelats äga, vilken i fråga om odling

och hävd icke befinner sig i det skick, att den omedelbart kan giva en

mot dess gradvärde svarande behållen avkastning, härför bär rätt till ersättning

för de kostnader, som måste nedläggas för dessa bristers avhjälpande.

Detta är fallet, om han erhåller icke odlad, ofullständigt odlad eller

vanhävdad jord.

Beträffande icke odlad eller ofullständigt odlad jord, vilka båda här betecknas

såsom odlingsmark, bör regeln enligt lantmäteristyrelsens mening

bliva den, att varje delägare tillgodoräknas kostnaderna för uppodling av

honom vid skiftet tilldelad odlingsmark och föres till last kostnaderna för

uppodling av så stor andel av odlingsmarken, som motsvarar skillnaden mellan

hans andel enligt delningsgrunden i inrösningsjorden och hans innehav i

odlad jord. Finnes icke så stor tillgång på odlingsmark, som motsvarar samma

skillnad, kvarstår dock skyldigheten att svara för odlingskostnaderna för

nämnda skillnad, varigenom den, som på grund av skiftet får avstå odlad

jord, får ersättning för däri befintligt odlingsvärde. Sistnämnda förhållande

kan inträffa endast då jordatalet är delningsgrund. Den först angivna huvudregeln

gäller däremot även för det fall, att laga delning eller sämjedelning

ägt rum och innehavet är delningsgrund, i vilket fall delägare skall föras till

last kostnaderna för uppodling av den odlingsmark han innehaft. Härigenom

undanröjes ett fel av principiell art, som ofta synes hava begåtts vid användning

av Norrbottensmetoden. Nu angiven regel för odlingskostnadernas

fördelning bör gälla även vid förlust på delningsgrund (74 § skst. och 9 kap.

6 § andra stycket i föreliggande förslag).

Vad angår skyldigheten att ersätta förefintlig vanhävd ligger det i sakens

natur, att denna skyldighet åligger avträdaren. Den ifrågavarande skyldigheten

begränsas emellertid av vederbörande delägares andel i inrösningsjorden,

så att vid förlust på delningsgrund skyldigheten kommer att åligga skifteslaget.

Vad i övrigt angår ersättningen för vanhävd tillåter sig lantmäteristyrelsen

hänvisa till vad därom nedan anföres.

Vid behandlingen av graderingen har lantmäteristyrelsen klargjort skillnaden

mellan stadigvarande och tillfällig hävd. Styrelsen har därvid preciserat

s. 489 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

489

sin ståndpunkt därhän, att hänsyn till den stadigvarande hävden skall tagas

vid graderingen, under det att i avseende å den tillfälliga hävden skall verkställas

särskild vidräkning. Resultatet av denna blir hävdelikviden.

Uti redogörelsen för den verkställda undersökningen anföres härom följande:
»Graden

är ett uttryck för en ägas från jordbrukssynpunkt beräknade nettoavkastning

vid rationell skötsel. Då nettoavkastningen är skillnaden emellan

bruttoavkastningen och omkostnaderna, kommer vid en förändring av de

senare nettoavkastningen att bliva så mycket större eller mindre än vad vid

graderingen beräknats, som motsvarar minskningen eller ökningen i omkostnaderna.

Finnes exempelvis naturlig gödsel (egentligen växtkraft beroende på gödseln)

kvar i en åker, som avträdes, blir tydligen tillträdarens nettoavkastning

just så mycket större som motsvarar värdet av den gödselmängd, som finnes

kvar i åkern, eftersom han ju icke behöver påföra denna gödselmängd och

hans omkostnader sålunda minskas med värdet av densamma. Han bör alltså

gälda häremot svarande belopp till avträdaren, som nedlagt samma kostnader

utan att ännu hava fått ersättning för desamma genom av gödseln

betingad skörd. Även andra jordbruksarbeten kunna tillfälligt öka en ägas

nettoavkastning utöver den vid graderingen beräknade och sålunda förorsaka

likvid, bland annat verkställd plöjning, dikesrensning, sådd m. in.

På samma sätt måste, därest vanhävd föreligger exempelvis därigenom att

en avträdd åker är ogräsfylld, den, som tilldelas samma åker, erhålla ersättning,

enär hans omkostnader bliva så mycket större och hans nettoavkastning

lika mycket mindre än vad beräknats vid gradens åsättande, som

motsvarar kostnaden för ogräsets fördrivande. Bland andra förhållanden, som

innebära vanhävd, må nämnas, att avloppsdiken fallit igen, att ängsmark och

betesvallar blivit buskbeväxta och att ängs- och skogsmark blivit ljungbevuxen.

Däremot är, i anslutning till vad ovan sagts, icke att hänföra

till vanhävd det förhållande, att på åker en eller flera grödor tagits efter sista

gödslingen.»

Lantmäteristyrelsen anser sig kunna instämma i dessa uttalanden, och styrelsen

gillar på det hela även vad utredningsmännen anfört i fråga om beräknandet

av likvidbeloppens storlek. Dessa bliva beroende på de kostnader,

som motsvaras av kvarvarande värde eller som erfordras för undanröjande

av förhandenvarande vanhävd.

Vid beräkning av den gödselmängd, som tilläventyrs finnes kvar i en avträdd

åker, måste man taga hänsyn till det år i det använda omloppsbruket.

under vilket åkern kommer att tillträdas. Ju närmare slutet av perioden

åkern befinner sig, desto mindre gödsel finnes givetvis kvar, men minskningen

är icke direkt proportionell mot antalet grödor, som tagits, utan torde

det få anses konstaterat, att de första grödorna borttaga mera än de sista.

Kostnaderna böra beräknas med användande av i orten gängse pris för ökeoch

mansdagsverken, gödsel m. m.

Enligt föreliggande senast upprättade förslag till ny skifteslagstiftning skall

ersättning för minskad avkastning utgå i tre särskilda fall, nämligen då delägare

mot odlad jord erhåller ouppodlad eller sämre odlad jord, då delägare

erhåller vanhävdad jord och då delägares ägovälde blir sammansatt av ägor,

som med hänsyn till föregående användning ej kunna omedelbart läggas i

sedvanligt bruk. Med sämre odlad jord torde här avses ofullständigt odlad jord.

s. 490 Kontrollera mot PDF

490

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Undersökningsmännen hava framhållit, att ersättning för minskad avkastning

är en given följd av ersättning för odling. Härefter anföres följande:

o »Detta torde framstå klart, då man betänker, att odlingsmark graderas och

således ingår i skifte med värde som om den vore odlad. Då den i befintligt

skick icke har detta värde, utgår ersättning för att bringa den i det beräknade

skicket. Åtgärderna härför, alltså odlingsarbetet, kräver emellertid

tid, och därunder lämnar ägan icke den avkastning, som motsvarar det genom

graden uttryckta värdet. Härav följer alltså, att ersättning för minskad avkastning

bör beräknas för all i skiftet ingående odlingsmark, att tilldelas och

erläggas efter samma regler, som ovan angivits för odlingsersättning. Resultatet

av en sådan beräkning blir praktiskt taget, att ersättning kommer att

utgå endast för den odlingsmark, som går i byte mot odlad jord, ty ersättningarna

för den övriga odlingsmarken utjämna i huvudsak varandra. — —

— ---Vad nu sagts om ersättning för minskad avkastning på grund av

erhållen odlingsmark gäller även om sådan ersättning på grund av tilldelad

vanhävdad jord. Vanhävd kan nämligen i viss grad jämställas med bristande

odling, då även vanhävd innebär, att åtgärder måste vidtagas för att

bringa ägan i det skick, som motsvarar gradtalet. Ifrågavarande ersättningskall

tydligen utgå efter samma regler, som gälla för själva vandhävdsersättningen.

Det tredje fallet, då ersättning för minskad avkastning bör utgå, torde avse

det förhållandet, att en delägare erhåller en ägolott, som ej kan omedelbart

användas för sådan produktion, som hans hushållning är inrättad för. I vad

mån sådan ersättning bör utgå, måste givetvis bedömas i varje fall för sig.

I regel torde olägenheter av nu ifrågavarande slag bliva en allmän följd av

skiftet, utan att det kan påvisas, att någon viss delägare erhållit motsvarande

fördel. Ersättningen torde därför, då den ifrågakommer, oftast böra gäldas

efter delningsgrund.»

Lantmäteristyrelsen bar för sin del intet att erinra häremot.

Ovan har lantmäteristyrelsen framhållit, dels att delägare, som vid skifte

tilldelats äga, vilken i fråga om odling och hävd icke befinner sig i det skick,

att den omedelbart kan giva en mot dess gradvärde svarande behållen avkastning,

härför har rätt till den ersättning, som erfordras för dessa bristers

avhjälpande, samt att detta är fallet, om han erhåller icke odlad, ofullständigt

odlad eller vanhävdad jord, dels att varje delägare skall tillgodoräknas

kostnaderna för uppodling av honom vid skiftet tilldelad odlingsmark och

föras till last kostnaderna för uppodling av den andel av odlingsmarken, som

efter delningsgrunden tillkommer honom. Vid behandlingen härav har ofullständigt

odlad jord betecknats och behandlats såsom odlingsmark.

o Om emellertid delägare påbörjat odling på samfälld mark eller sämjedelad

sådan och innehavet ej blir delningsgrund, erhåller han enligt hittills behandlade

regler ingen ersättning för det nedlagda arbetet. Givet är emellertid, att

han bör anses berättigad till sådan.

I detta sammanhang bör även behandlas följande fall.

Den ståndpunkt lantmäteristyrelsen intagit i fråga om gräns mellan gradering

och likvider för med sig, att delägare, som verkställt grundförbättring

på samfälld eller sämjedelad mark, varigenom höjning i gradvärdet åstadkommits,

icke erhåller vederlag härför i fall då jordatalet blir delningsgrund.

I ^ sådant fall kommer värdeökningen skifteslaget till godo. Det har ansetts

påkallat, att ersättning bestämmes i fall, som här avses, särskilt med hänsyn

till det stegrade intresset för myrodlingar. Vid dessa är nämligen påförande

s. 491 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

491

av jordförbättringsmedel i regel nödvändigt för vinnande av ett gott resultat.

Redan på grund av vad ovan anförts lärer framgå, att ifrågavarande ersättning

skall gäldas av skifteslaget, det vill säga av delägarna efter delningsgrunden

i inrösningsjorden. Ersättning, varom här är fråga, bör utgå efter beräknad

kostnad för de vidtagna åtgärderna men får ej överstiga värdehöjningen.

Det har emellertid synts lämpligt att giva stadgandet rörande nu behandlade

båda fall en allmänt supplerande innebörd.

Sedan, så vitt lantmäteristyrelsen kunnat finna, frågan om ersättningar för

odling, hävd och minskad avskastning numera fått en klarläggande utredning,

håller styrelsen före, att det bör kunna uppdragas åt styrelsen att meddela

närmare föreskrifter i ämnet.

Som lydelsen av 6 § 14 kap. i föreliggande förslag till ny skifteslagstiftning

utgår ifrån Västerbottensmetoden för verkställande av odlingslikvid, men

styrelsen stannat inför att i huvudsak förorda Norrbottensmetoden, erfordras,

i händelse styrelsens uppfattning vinner gillande, annan lydelse av sist berörda

författningsrum. Förslag härtill bifogas (bilaga D).

För den händelse lantmäteristyrelsens nu framställda förslag i fråga om Ändring av

urskiljande av inrösnings- och avrösningsjorden, ägors gradering samt i sam-2r kap. 20 §.

band därmed stående likvider vinner gillande, vågar styrelsen hoppas, att

därmed en god grund är lagd för verkställande vid skiftesförrättningar av

dessa åtgärder. Emellertid är det givet, att samma åtgärder och i all synnerhet

urskiljandet av inrösnings- och avrösningsjorden samt graderingen ställa

stora anspråk på förrättningsmännens kunskaper, erfarenhet och omdöme.

Resultatet av sistberörda åtgärder framträder emellertid först genom förslaget

till skiftesläggning, och framträder på detta sätt det oupplösliga sammanhanget

mellan dessa åtgärder.

Jämlikt bestämmelse i 21 kap. 20 § av förevarande förslag har, vad angår

skifteslag som avses i 1 kap. 2 § under 1, ägors gradering, därunder

inbegripet åsättandet av sådant jämförelsetal eller uppskattningsvärde, varom

i 11 kap. 2 § andra stycket sägs, hänförts till frågor, vilka skola slutligen

avgöras under förrättningens gång. Möjlighet att efter förrättningens avslutande

vinna ändring föreligger alltså icke. Ehuru urskiljandet av inrösningsoch

avrösningsjorden här icke nämnts, torde man med hänsyn till sakens

natur böra utgå ifrån att avsikten är, att denna åtgärd uti ifrågavarande avseende

skall följa samma regel som graderingen.

Vid de tre tidigare tillfällen lantmäteristyrelsen yttrat sig rörande den nya

skifteslagstiftningen har styrelsen framhållit såsom sin mening, att jordägarna

böra hava klagorätten rörande graderingen öppen till dess förrättningen avslutats.

Styrelsen anser sig hava så mycket större anledning att på nytt

upptaga denna fråga, som man måste räkna med att för framtiden som hittills

misstag kunna begås i fråga om såväl urskiljandet av inrösnings- och

avrösningsjorden som graderingen och att jordägarna ofta icke äro i tillfälle

att bedöma förhållandena förr än tidigast då skiftesläggningen föreligger.

På grund av vad sålunda anförts finner sig lantmäteristyrelsen böra hemställa,

att ur 21 kap. 20 § måtte uteslutas orden »ägors gradering, därunder

inbegripet åsättande av sådant jämförelsetal eller uppskattningsvärde, varom

i 11 kap. 2 § andra stycket sägs».

s. 492 Kontrollera mot PDF

492

Eungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Undersökningsmännen hava i sitt utlåtande framhållit, att ersättning bör

utgå i fråga om kulturarbeten, genom vilka en delägare höjt avrösningsjordens

markvärde. Frågan om ersättning, som nu sagts, torde vara beaktad i

14 kap. 8 § av det nu föreliggande förslaget till lag om delning av jord å

landet.

Med anledning av vad undersökningsmännen anfört om behovet av ett

likvidförfarande vid rågångsförrättningar vill lantmäteristyrelsen under hänvisning

till vad lagberedningen anfört å sid. 237 i förslaget till jordabalk III

endast framhålla, att utrymme för likvidförfarande vid nu ifrågavarande slag

av förrättningar knappast torde förefinnas.

Vad slutligen angår undersökningsmännens uttalande att frågor om ersättning

för eller fördelning eller utbyte av befintliga hägnader i vissa fall kunna

vara av beskaffenhet att böra avgöras i samband med förrättning, vill det

synas lantmäteristyrelsen, som om bestämmelserna i 14 kap. 2 och 4 §§ i det

föreliggande lagförslaget vore i sådana fall tillämpliga.

Uti handläggningen av detta ärende hava förutom undertecknade deltagit

byråchefen Grubbström och t. f. byråchefen Bagger-Jörgensen.

Protokollsutdrag, innehållande vid ärendets föredragning av byråchefen

Grubbström uttalad särskild mening, överlämnas.

Underdånigst

G. GREFBERG.

Joh. Hamrin.

Stockholm den 30 januari 1925.

s. 493 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

493

Bilaga A.

Redogörelse för den undersökning, undertecknade på uppdrag av lantmäteristyrelsen

verkställt beträffande beräknande vid skiftesförrättningar

av ersättningar mellan delägare för odling, hävd och

minskad avkastning m. m.

Genom nådigt brev den 30 maj 1924 uppdrog Kungl. Maj:t åt lantmäteristyrelsen

att verkställa utredning rörande beräknande vid skiftesförrättningar

av ersättningar mellan delägare för odling, hävd och minskad avkastning

jämte därmed sammanhängande frågor, och bemyndigades styrelsen att tillkalla

tvenne distriktslantmätare att biträda vid utredningen.

På grund av detta uppdrag har styrelsen för ändamålet tillkallat undertecknade

Engdahl och von Otter, varjämte styrelsen uppdragit åt undertecknad

Bagger-Jörgensen att leda ifrågavarande arbete, vid vilket även undertecknad

Myrbeck skulle deltaga. Enligt styrelsens beslut tog utredningen sin början

den 21 juli, varefter under tiden den 23 juli till den 9 augusti verkställdes

undersökningar inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län. Härefter

avbröts utredningsarbetet. Sedan detsamma återupptagits den 26 augusti, verkställdes

undersökningar inom Älvsborgs, Skaraborgs och Kalmar län under

tiden den 2 till 13 september. Därefter upptogs arbetet åter den 29 september

och har sedan fortgått till denna dag. Under de angivna resorna hava förhållandena

i de skilda orterna studerats, särskilt i anslutning till verkställda

skiftesförrättningar, tjänstgörande lantmätarnas uppfattning i ämnet inhämtats

och material insamlats för vidare bearbetning i Stockholm.

Vid skifte av jord eftersträvas en jämn och rättvis fördelning av skifteslagets

tillgångar. Varje delägare bör sålunda i möjligaste mån erhålla vad på

honom belöper icke endast av olika ägoslag utan även av bättre och^ sämre

jord, exempelvis jord med olika naturlig beskaffenhet, brukningssvårighet,

odlingskostnad o. s. v.

Då emellertid syftet med ett skifte framför allt är befrämjande av jordens

rationella skötsel genom sammandragning av spridda ägoområden och ägolotternas

utläggande i lämpliga skiften, kunna förenämnda önskemål om en

jämn fördelning i allmänhet icke helt förverkligas, ty för att uppnå en formlig

skiftesläggning måste oftast utbyten göras mellan jord av olika slag och

värde. Härvid är det dock viktigt tillse, dels att varje delägare beredes möjlighet

att efter skiftet bedriva samma hushållning som förut, dels ock att

delägarnas ekonomiska ställning med hänsyn till förhandenvarande förhållanden

och framtida möjligheter ej mera än nödigt rubbas.

Då vid berörda byten endast de stadigvarande värdeskillnaderna utjämnas

s. 494 Kontrollera mot PDF

494

Kungl. Maj:ts proposition Nr

Ersättning

för odling.

genom graderingen, måste alltså för att sistnämnda önskemål skall förverkligas

de omständigheter, som tillfälligt inverka på värdet, utjämnas genom

särskilda ersättningar mellan delägarna. På detta sätt uppkomma frågor om

ersättning för odling, hävd och minskad avkastning m. m.

Då frågan om ersättning för odling måhända bör anses som det viktigaste

bland ifrågavarande spörsmål, och en tillfredsställande lösning av densamma

hittills synes hava berett de största svårigheterna, torde denna fråga först

höra upptagas till behandling. Det sätt, varpå denna ersättningsfråga löses,

blir jämväl av betydelse för ordnandet av övriga ersättningsfrågor.

Vid skifte av jord uppstår fråga om ersättning för odling eller odlingslikvid,

när inom skifteslaget finnes ouppodlad jord, vars odlande till åker

eller äng kan ifrågakomma, och hänsyn till detta förhållande anses böra tagas

vid skiftet. Sådan ouppodlad men odlingsbar jord, odlingsmark, bör icke graderas,

det vill säga åsättas värde, med hänsyn till dess avkastning i befintligt

skick utan uppskattas efter dess av odlingsmöjligheten betingade högre värde.

Om vid skifte odlingsmark går i utbyte mot odlad jord, det vill säga om

delägare i vederlag för åker eller äng erhåller odlingsmark, måste han verkställa

uppodling av denna senare för att på sin ägolott kunna bedriva samma

hushållning som före skiftet. För odlingskostnaderna måste utgå ersättning,

vilken kan tänkas antingen i penningar eller i jord. Om ersättningen skulle

utgå i jord, måste ägotilldelningen vid skiftet ökas så mycket, att ökningens

värde motsvarar odlingskostnaderna. För delägare, som tilläventyrs saknade

medel att bestrida kostnaderna för erforderliga odlingen, vore emellertid denna

form för ersättning icke tillfredsställande. Man har därför ansett riktigast, att

då odlingsmark går i utbyte mot odlad jord, ersättning för odlingskostnaderna

utgår i penningar.

Ersättning för odling kan ifrågakomma även på grund av ett annat förhållande.

Odlingsmarks av odlingsmöjligheten betingade värde står nämligen

icke alltid i förhållande till kostnaderna för uppodlingen. Tvenne områden

inom odlingsmarken kunna vara av sådan beskaffenhet, att de anses få samma

värde i odlat skick. Det ena av de båda områdena kan emellertid draga

väsentligt högre odlingskostnader än det andra. Om då de båda områdena

tillfalla olika delägare, kommer tydligen den, som erhållit det förra området,

i sämre ställning än den, som erhållit det senare. Ersättningen i detta fall

kan tänkas utgå antingen i penningar eller i jord. I

I fråga om nu gällande bestämmelser och tillämpade metoder i avseende

på odlingslikvid må följande framhållas.

Skiftesstadgan föreskriver i 100 §: »Skall i skiftet bland inrösningsjorden

ouppodlad mark mot odlad jord intagas, då bör noga mätas och utstakas,

huru ersättning eller odlingskostnad av en delägare till annan givas må»;

och skall enligt samma lagrum härvid bestämmas, »huru de delägare, som

av den odlade jorden komma att undfå tillökning, skola, efter fullgod jord

beräknat, odlingsersättning utgiva».

Regeln är alltså, att den, som genom skiftet erhåller odlingsmark i stället

för odlad jord, skall bekomma ersättning av den, som erhållit tillökning i

odlad jord, allt^ efter fullgod jord räknat, det vill säga i förhållande till uppskattningsinnehållet

(den med användning av gradtalen reducerade arealen)

av den i utbyte erhållna odlingsmarken eller bekomna tillökningen i odlad

jord. Efter vilken grund i övrigt denna odlingsersättning skall beräknas, an
-

s. 495 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

495

gives emellertid icke, och har detta förhållande föranlett, att åtskilliga olika

sätt tillämpats. Bland dessa sätt eller metoder hava egentligen blott två —

visserligen med större eller mindre modifikationer — kommit till vidsträcktare

användning, och hava desamma efter de län, där de företrädesvis i praktiken

utformats, blivit benämnda Västerbottensmetoden och Norrbottensmetoden.

Västerbottensmetoden, vilken så gott som uteslutande användes i Västerbottens,

Jämtlands och Västernorrlands län samt delvis även i Norrbottens län.

utgår ifrån att ersättning skall beredas den delägare, som avstått odlad jord,

i förhållande till det odlingsvärde, som finnes hos jorden i fråga. Da detta

odlingsvärde i regel varit svårt att direkt bestämma, har vad åkern beträffar

till ledning härför beräknats medelodlingskostnaden för all i skiftet ingående

odlingsmark, varefter denna medelodlingskostnad ofta nog använts såsom odlingsvärde

hos åkern. I de flesta fall, särskilt på senare tid, har ersättningen

beräknats efter areal och detta lika för all mark, som gått i utbyte, dock

med nedsättning för ofullständigt odlad åker. Delägarna hava efter nu angivna

grunder räknats tillgodo odlingsvärdet hos den åker de innehaft före skiftet

men avstått vid detsamma, samt förts till last odlingsvärdet hos den åker de

erhållit av annan delägare. Skillnaden emellan vad som sålunda förts till

godo och till last, har utgjort ersättningsbeloppen.

Förfaringssättet är enkelt, men leder endast vid synnerligen lyckliga kombinationer

av omständigheter till riktigt och rättvist resultat. Då ersättningen

utgår efter areal, bliva nämligen de delägare lidande, som vid skiftet mista

åker med högt gradvärde och sålunda relativt liten areal och i stället erhålla

åker med lågt gradvärde och alltså relativt stor areal, i det att de få betala

för odlingsvärdet i arealskillnaden utan att erhålla motsvarande fördel. Vid

den verkställda undersökningen hava till och med påträffats flera fall, dä

delägare, som vid skifte fått mindre åker i uppskattning än han förut innehade,

likväl fått betala odlingsersättning, enär den åker han lämnat varit

mindre till arealen än den han mottagit.

I en del fall har skiftesförrättaren insett denna orättvisa och därför på

olika sätt sökt jämka metoden för att få fram riktigare resultat.

Ett sätt har varit följande. Då åker med lågt gradtal i regel utgöres axsand-

eller mulljordar och dessa oftast dragit lägre odlingskostnader än övrig

åker, har man för dessa jordar bestämt särskilda lägre odlingsvärden för

arealenhet. Tydligt är emellertid, att icke heller detta sätt med säkerhet

lämnar rättvist resultat, utan att sakägare även därvid kan komma att fä

gälda odlingsersättning vid utbyte av samma uppskattningsbelopp åker.

Ett annat sätt har varit att bestämma odlingsvärdet för all åker efter

medelodlingskostnaden för uppskattad enhet av den i skiftet ingående odlingsmarken

samt låta likviden bliva beroende på skillnaden emellan uppskattningsinnehållet

i åker före och efter skiftet. Detta sätt uppfyller skiftesstadgans

föreskrift, att ersättningen skall utgivas efter »fullgod jord beräknat»

och lämnar beträffande åkern rättvist resultat. Emellertid har denna metod

i tillämpningen blivit förvanskad därigenom att oftast olika odlingsvärden

åsatts olika slag av åker, varav följt likvid vid utbyte av olika jordslag med

samma uppskattningsinnehåll. Då dessa ägor emellertid graderats i serie med

varandra och ett visst uppskattningsinnehåll av ett jordslag sålunda giver

samma nettoavkastning som samma uppskattningsinnehåll av ett annat jordslag,

är det givetvis felaktigt, att likvid utgår vid sådant utbyte. Av samma

anledning blir det felaktigt, att, som vid metodens användning vanligen sker.

åsätta åker och äng olika odlingsvärden för uppskattad enhet.

s. 496 Kontrollera mot PDF

496

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Västerbottensmetoden lider ytterligare av en svaghet, som i de flesta fall

orsakar, att de utförda skiftena icke bliva rättvisa. Hänsyn tages nämligen i

allmänhet icke till huruvida delägarna erhålla (med samma uppskattningsinnehåll)

odlingsmark, dragande större eller mindre odlingskostnader. Denna

graderas efter den nettoavkastning den beräknas giva i odlat skick, men

denna avkastning erhålles ej, förrän odlingen av samma mark verkställts,

varför den delägare blir lidande, som för att nå det beräknade resultatet

(visst uppskattningsinnehåll i odlad jord) fått vidkännas större odlingskostnader

än andra delägare. Kostnaderna äro nämligen beroende av odlingssvårigheten

och arealen, vilka kunna variera ganska väsentligt för samma

uppskattningsinnehåll.

Där man kommit till insikt om detta missförhållande, har man försökt vidtaga

rättelse genom att vid graderingen av odlingsmarken låta odlingskostnaderna

inverka på gradtalen, så att mark med större odlingskostnader än

medelodlingskostnaden för den i skiftet ingående odlingsmarken åsatts lägre

grad än som betingats av dess naturliga beskaffenhet. Genom detta förfaringssätt

skulle den större odlingssvårigheten kompenseras genom större marktilldelning.

Nedsättningen i gradtalen synes dock hava skett mera slumpvis och

utan att några beräkningar legat till grund för densamma, varför ifrågavarande

tillvägagångssätt blott varit en ganska otillfredsställande närmemetod.

Att resultatet icke blivit tillfredsställande har även berott därpå, att för odlingsmark

med lägre odlingskostnad än medelodlingskostnaden någon höjning

av graden icke kunnat företagas. På grund härav har man i några fall gått

ännu längre, i det att odlingsmark, som varit mera lättodlad än odlingsmarken

i medeltal, påförts ett visst odlingsvärde att gäldas av den, som fått

sig samma mark tilldelad.

Nu angivna jämkningar och variationer vid användning av Västerbottensmetoden

visa, att densamma är grundad på ohållbara principer.

Följande fel, som vidlåder Västerbottensmetoden, bör särskilt framhållas.

Om utbyte av inrösnings- och avrösningsjord sker så, att avrösningsjord går

i byte mot odlad jord, utgår odlingsersättning för den avträdda odlade jorden,

under det att, om avrösningsjorden bytes mot odlingsmark, ingen odlingsersättning

utgår. Förhållandet bör tydligen vara det motsatta. Den odlade jorden

ger nämligen samma nettoavkastning som den i byte gående avrösningsjorden,

varför utgivande av ersättning skulle försätta den, som emottoge den

odlade jorden, i sämre ställning. Den återigen, som erhölle odlingsmark, finge

ej den beräknade nettoavkastningen, förrän odlingen verkställts, varför han

givetvis också måste erhålla däremot svarande odlingsersättning.

Norrbottensmetoden, som tillämpas inom vissa delar av Norrbottens län, utgår

från den principen, att odlingsersättningen skall beräknas i förhållande

till de kostnader, som varje delägare får vidkännas för uppodling av den

odlingsmark han bekommit vid skiftet. Har han alltså erhållit odlingsmark i

stället för odlad jord, får han ersättning härför med just det penningbelopp,

som erfordras för uppodling å den nya ägolotten av ett mot den mistade

odlade jorden svarande uppskattningsbelopp odlingsmark, och vid delning

eller byte av odlingsmark utgår ersättning till den delägare, som för uppskattad

ytenhet erhållit mera svårbruten eller större areal odlingsmark än

andra.

Metoden grundar sig på Kungl. Maj:ts utslag den 10 april 1835 i anledning

av besvär över vid laga skifte å Gäddviks by i Neder-Luleå socken av

Norrbottens län uppgjord odlingslikvid, det s. k. Gäddviksprejudikatet.

s. 497 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

497

Tillvägagångssättet vid denna likvidmetod, vilket sammanfaller med det

förfaringssätt, som angives i lantmäteristyrelsens cirkulär nr 28 den 5 februari

1868, form. 18, är följande. För varje odlingsmarksfigur beräknas (helst redan

vid graderingen) odlingskostnaderna pr ytenhet. Med utgående härifrån uträknas

kostnaderna för uppodling av den odlingsmark, som vid skiftet

tilldelats varje särskild delägare. Dessa för varje delägare angivna belopp

räknas delägaren till godo. Härefter uträknas skillnaden i uppskattningsinnehåll

emellan varje delägare vid skiftet tilldelad inrösningsjord och hans innehav

före skiftet i odlad jord, vilken skillnad utgör ett mått för den andel i

odlingsmarken, som med bibehållet innehav i odlad jord kan anses tillkomma

varje delägare. Därpå föres en var till last kostnaden för uppodlandet av

denna skillnad efter medelodlingskostnaden för uppskattad ytenhet av all i

skiftet intagen odlingsmark.

Metoden ger rättvist resultat under förutsättning dock att all odlingsmark

varit samfälld före skiftet. Där så icke är förhållandet bör, för det fall att

innehavet blir delningsgrund, den delägare, som före skiftet innehaft lättodlad

odlingsmark men genom skiftet mistat densamma och fått mera svårodlad i

stället, äga att tillgodoräkna sig den fördel, det mervärde han haft. Metoden

medför emellertid icke rättvisa i detta hänseende. Felet framträder tydligt,

där delägare vid skiftet återfår alldeles samma inlösningsjord och alltså även

samma odlingsmark, som han innehaft före skiftet. Han föres nämligen till

last kostnaden för uppodlandet av den egna odlingsmarken, räknat efter medelodlingskostnad

för all odlingsmark inom skifteslaget, men räknas till godo

de verkliga kostnaderna för samma odlingsmarks uppodling, varför, om dessa

summor icke bliva lika, odlingslikvid uppkommer, och detta oaktat delägaren

beträffande inrösningsjorden är i fullkomligt samma situation efter skiftet

som före detsamma.

Emellertid har metoden, sådan den kommit till uttryck i förenämnda utslag

och sedermera tillämpats, ytterligare ett synnerligen betänkligt fel. I odlingskostnaderna

inräknas nämligen kostnaderna för en första begödning av odlingsmarken.

Verkställda undersökningar hava givit vid handen, att dessa kostnader

motsvara omkring hälften av de utgående ersättningsbeloppen. Såsom

vid utredningen om ersättning för hävd närmare kommer att påvisas, är det

emellertid oriktigt anse, att odlad jord icke kan gå i byte efter åsätta gradtal

annat än i fullgödslat tillstånd. Att bestämma ersättning för första begödning

av odlingsmark leder alltså till oriktigt resultat. Är åter meningen, att genom

begödningen söka bringa den nyodlade marken till full jämförelse med gammal

åker, som genom långvarig brukning och begödning fått högre värde, så

är detta omöjligt att ernå genom en enda, om än mycket kraftig begödning.

Värdeskillnader av ifrågavarande slag utjämnas, på sätt längre fram kommer

att påvisas, genom graderingen.

I den mot Norrbottensmetoden framställda kritiken har framhållits, att densamma

leder till allt för betungande likvider. Verkställda undersökningar hava

bekräftat detta men även utvisat, att anledningen härtill är, utom ovan angivna

eller att gödselersättningen medtagits, att såsom odlingsmark upptagits

mark antingen med allt för lågt gradvärde eller betingande för stora odlingskostnader

pr ytenhet, båda delarna orsakande att odlingskostnaderna för uppskattad

ytenhet bliva så stora, att odlandet icke blir ekonomiskt lönande.

Detta förhållande är emellertid icke ett fel hos metoden utan i tillämpningen

av densamma.

Mot metoden har vidare framställts den anmärkning, att ersättning för odlan
Bihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 31 käft. (Nr 38). 32

s. 498 Kontrollera mot PDF

498

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 38.

det av odlingsmark, som ej gått i utbyte mot odlad jord, erhålles i förskott,

under det att densamma icke borde utgå förrän i mån av verkställt odlingsarbete.

Denna anmärkning är obefogad, ty delägare har icke vid skifte bekommit

sin rätt med mindre han för odlingsmarken, som vid skiftestillfället

icke befinner sig i det tillstånd att den motsvarar densamma åsatt gradtal,

erhållit mot kostnaderna för dess uppodling svarande ersättning. Den fastighet,

som fått odlingsmark, dragande större odlingskostnader, har på denna

grund ett lägre värde än den, som fått mera lättodlad, och det är just denna

värdeskillnad, som skall ersättas.

Undersökning har verkställts av ett antal förrättningar, vid vilka odlingsersättning

förekommit, bland andra följande.

Hemmansklyvning’ å V10 mtl litt. C Gumboda nr 1 i Nysiitra socken och Västerbottens

län; verkställd åren 1921—1922.

Före klyvningen har fastigheten varit sämjedelad, varjämte från fastigheten

i dess helhet avsöndrats tvenne lägenheter. Vid klyvningen, vid vilken lägenheterna

utlades såsom särskilda ägolotter, litt. Ce och Cd, med oförändrade

lägen och gränser, uppdelades hemmansdelen i två hemmanslotter, litt. Ca

om s/o4 mtl och litt. Cb om 1/u mtl. Delningsgrunden utgjorde skattetalet.

Odlingsersättningen beräknades enligt Västerbottensmetoden. För odling och

hävd skulle betalas för en ar åker eller linda i full hävd 6 kronor för hävd

och 4 kronor för brytning. För sämre hävdad eller bruten åker skulle ersättningen

utgå efter förrättningsmännens värdering. För ängarna skulle ej lämnas

ersättning.

Den verkställda odlings- och hävdelikviden gav i avseende å odlingsersättningen

följande resultat. Då litt. Ca, efter areal räknat,

före skiftet innehaft................8.7140 hektar åker

och vid skiftet tilldelats ............. • 9.2403 » »

samt sålunda erhållit ökning med.......... 0.5263 » »

och litt. Cb, efter areal räknat, före skiftet innehaft . . 3.1110 » »

och vid skiftet tilldelats . ■............ . 2.5847 » »

samt sålunda erhåltit minskning med......... 0.6263 » » ,

så kom, då all i byte gående åker var fullt bruten, litt. Ca att betala till litt.

Cb 0.6263x400 kr. = 210 Tcronor 52 öre.

Här antecknas till en början, att ersättning för mistad äng icke givits, ehuru

sådan gått i byte.

Undersöker man vidare, huruvida litt. Cb för den bekomna odlingsersättningen

kan på den nya ägolotten uppodla åker och äng med samma uppskattningsinnehåll,

som ägolotten förlorat genom skiftet, finner man följande.

Då litt. Cb av odlad jord före skiftet

innehade............... 2.6061 uppsk. hektar,

vid skiftet tilldelats........... 1.7200 » »

och sålunda mist

0.8861 ;> »

och då medelodlingskostnaden pr uppskattad hektar för ägolotten vid skiftet

tilldelad odlingsmark, 2.8965 uppskattade hektar, som drager en total odlings
kostnad

av 2,986.65 kronor, utgör = 1,031.1238 kronor, så hade ägo
^.

OUOÖ

s. 499 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

499

lotten behövt en odlingsersättning av 0.8861x 1,031.1238 = 913 kronor 68 öre.

Skillnaden mellan detta ersättningsbelopp och det vid förrättningen bestämda

beror dels på att vid utbyte av åker ersättningen beräknats efter areal, dels

på att ersättningen för mistad åker bekommits i jämförelsevis låggradig odlingsmark,

som har större areal och drager högre odlingskostnader.

Då den odlingsmark, som delats emellan litt. Ca och litt. Cb, nämligen

9.6720 uppskattade hektar, har en total odlingskostnad av 8,487.15 kronor och

8 487 15

således en medelodlingskostnad av -jr—— = 877.4969 kronor pr uppskattad

o 9.6720 r

hektar, har ytterligare litt. Cb beträffande den del av odlingsmarken, som icke

gått i byte mot odlad jord, kommit i sämre ställning än litt. Ca, vars medelodlingskostnad

för 6.7755 uppskattade hektar odlingsmark med en total odlingskostnad

av 5,500.60 kronor blott uppgår till 811.8220 kronor pr uppskattad

hektar. På grund härav borde rättvisligen litt. Cb ytterligare hava ersättning med

(2.8966 —0.8861) X (1,031.1238 — 877.4969) = 2.0104 X 153.6269 = 308 kr. 85 öre.

Lägges härtill odlingskostnaden, som bort utgå för mistad åker, 913 » 68 »

erhålles det likvidbelopp, som rätteligen bort utgå, eller . . 1,222 kr. 53 öre.

För utförande av förestående undersökning hava vid besiktning å marken

odlingskostnaderna uppskattats för varje odlingsmarksfigur. Med ledning härav

hava beräknats kostnaderna för uppodling av den varje delägare tilldelade

odlingsmarken. Arealen å odlingsmarken utgör 22.7970 hektar med en total

odlingskostnad av 8,487.15 kronor eller 372.29 kronor pr hektar, sålunda något

mindre än den som angivits i delägarnas förening.

Hemmansklyvning'' å ss/566 mtl litt. H‘a Harads nr 8 i Edefors socken och >’orrl»ottens

län; verkställd åren IDIG—1917.

Fastigheten, vilken före klyvningen brukades samfällt, uppdelades vid denna

i tvenne ägolotter litt. iPaa om 17/256 mtl och litt. H’ab om Vis mtl.

Enligt delägarnas förening bestämdes, dels att såsom delningsgrund skulle

antagas skattetalet, dels att odlings- och hävdeersättning för åker eller linda

i bästa hävd skulle utgå med 600 kronor pr arealhektar, varav 300 kronor

för brytningen, och för övrig åker i förhållande därtill enligt förrättningsmännens

värdering, samt för äng med 300 kronor för uppskattad hektar.

Några mindre odlingsmarksområden ansågos vara redan i viss mån odlade

och skulle alltså härför odlingsersättning utgå.

Den verkställda odlings- och hävdelikviden gav i avseende å odlingslikviden

följande resultat.

Vid klyvningen hade tilldelats

litt. H1 aa: 6.0460 hektar åker

å 300 kr. hektar

1,813.80 kr.

0.0250 » odlingsmark

å 150

»

3.75 »

O.0230 » »

å 120

»

2.76 »

1.009180 uppsk. hektar äng

ä 300

»

302.75 » 2.123.06 kr.

litt. tFab: 7.2058 hektar åker

å 300

»

2,161.74 2

O.0070 » odlingsmark

å 150

»

1.05 »

0.831 iso uppsk. hektar äng

å 300

. »

249.35 2 2,412.14 kr.

Summa 4,535.20 kr.

Av denna summa belöper på litt. EPaa för 17/a56 mtl..... 2,336.32 kr.

och på litt EPab för 1/ie mtl ............... 2,198.88 »

s. 500 Kontrollera mot PDF

500

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Litt. H*aa föres sålunda till last 2,123.06 kr.

räknas till godo 2,336.82 »

och har sålunda fordran . ■ ■ 213.26 »

Litt. FLab föres sålunda till last 2,412.14 »

räknas » godo 2,198.88 »

och har sålunda skuld..... 213.26 »

Undersökes nu i vad mån odlad jord gått i utbyte mot odlingsmark, finner

man, att litt. H7aa vid skiftet tilldelats i

tomt, åker och äng.......... 5.654070 uppsk. hektar,

varav dock odlingsbar tomt utgör .... 0.027400 » »

vadan odlad jord utgör.....• . . 5.626670 » »

litt. H1ab vid skiftet tilldelats i odlad jord 5.961920 » »

Summa 11.588590 » »

Härav skulle enligt delningsgrund belöpa på

litt. H7aa för 17/a56 mtl........ 5.969880 » »

litt. H1ab » Vi6 » 5.618710 » »

litt. Hxaa har sålunda fått....... 0.343210 » »

mindre och litt. H1ab lika mycket mera än vad på dem belöper av odlad

jord enligt delningsgrund.

Jämlikt vid besiktning å marken åsätta värden hava odlingskostnaderna

för den odlingsmark, som tilldelats

litt. Hlaa, 4,186140 uppsk. hektar, beräknats till . . 3,805.39 kr.

litt. H1ab, 3.273770 » » , » » ._2,836.41 »

Summa 7.469910 » » , » » . . 6,641.80 kr.

Medelodlingskostnaden är alltså för

all i skiftet ingående odlingsmark . 890,3325 kr. för uppsk. hektar

litt. Hxaa tilldelad » . 909.0451 » » » »

litt. Hxab » » . 866.4048 » » » »

För att å sin nya ägolott uppodla, vad som brister i odlad jord, måste

sålunda litt. Hxaa vidkännas en kostnad av 0.343210 x 909.0451 = 311 kronor

99 öre. Men härjämte har denna ägolott fått odlingsmark, vars medelodlingskostnad

är större än medelodlingskostnaden för all i skiftet ingående odlingsmark

och bör därför hava ytterligare ersättning för den värdeförlust fastigheten

därigenom lidit med ett belopp motsvarande vad å den odlingsmark,

som icke gått i byte mot odlad jord, belöper av merodlingskostnaden eller

(4.186140 — 0.343210) (909.0451 —890.3325) = 71 kr. 91 öre.

Det belopp, som bort utgå som odlingsersättning, utgör sålunda 311 kronor

99 öre + 71 kronor 91 öre = 383 kronor 90 öre.

Hemmansklyvningr å Vis mtl Selet nr 1 i Lövångers socken och Västerbottens län;

verkställd år 1923.

Fastigheten, vilken före klyvningen brukades samfällt, uppdelades med

skatten som delningsgrund i fyra ägolotter, litt. Aa, Ab, Ac och Ad, vardera

om 7/<h mtl.

Enligt delägarnas förening skulle för : odling och hävd betalas för en ar

åker eller linda i full hävd 10 kronor för hävd och 5 kronor för brytning.

s. 501 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

501

För sämre hävdad eller bruten åker skulle utgå ersättning efter förrättningsmännens

bedömande. För äng skulle ersättning icke utgå. En del odlingsområden

ansågos vara redan i viss mån odlade, och skulle alltså härför

odlingsersättning utgå.

Vid klyvningen hade i odlingsvärden tilldelats

litt. Aa 3.4900 hektar åker......å 500 kr. eller 1,745.00

0.0690

»

odlingsmark . .

å 150 »

» 6.90 U51.90 kr

Ab 3.8860

»

åker......

å 500 *

» 1,943.00

0.8260

»

odlingsmark . •

å 125 »

» 103.13

0.6660

»

» . .

å 100 »

» 66.50 2,112.63 »

Ac 1.8650

»

åker.....

å 500 »

» 927.50

3.2170

»

odlingsmark . .

å 125 »

» 402.13

0.0790

»

»

ä 100 »

» 7.90 1,337.63 »

Ad 4.4090

»

åker.....

å 500 »

» 2,204.50

0.2000

»

odlingsmark . .

å 100 »

» 20.oo 2,224.50 »

Summa 7,426.56 kr.

Av denna summa belöper på envar av delägarna för Ver mtl

Litt. Aa föres sålunda till last..............

räknas till godo..............

och har sålunda en fordran av..............

Litt. Ab föres till last.................

räknas till godo................

och har sålunda en skuld av..............

Litt. Ac föres till last..................

räknas till godo ................

och har sålunda’ en fordran av .............

Litt. Ad föres till last.................

räknas till godo................

och har sålunda en skuld av..............

Då emellertid medelgraden för den litt. Ac tilldelade odlingsmarken är 2.3,

borde denna ägolott efter ovan angivna odlingskostnad, 500 kronor för arealhektar,

erhålla i odlingsersättning 1,150 kr. för uppskattad hektar eller för

1.3097 hektar, som ägolotten erhållit för litet, ett belopp av 1,506 kr. 16 öre.

Litt. Aa, som fått för mycket odlad jord, har likväl erhållit odlingsersättning.

. 1,856.64

kr.

»

. 1,856.64

»

. 104.74

kr.

. 2,112.63

»

. 1.856.64

»

255.99

kr.

. 1,337.53

. 1,856.64

»

.

kr.

»

. 1,856.64

»

. 367.86

kr.

Heinmaiisklyvning’ å 6/1G mtl litt. Ya Antis nr 2 i Pajala socken och Norrbottens lån;

verkställd åren 1920—1921.

Fastigheten, som före klyvningen varit sämjedelad, har vid densamma uppdelats

i tre hemmanslotter, litt. Yaa1 om 5/w mtl, litt. Yaa2 om 5/cr mtl och

litt. Yab om 6/ss mtl.

Enligt delägarnas förening skulle dels mantalet utgöra delningsgrund, dels

till full begödsling av en arealhektar odlingsmark eller i full vanhävd varande

åker åtgå 200 kbm god ladugårdsgödsel å 4 kronor å fastmark samt 100

kbm å 4 kronor å torvjord, dels ett mansdagsverke vara värt 8 kronor och

ett ökedagsverke 16 kronor.

s. 502 Kontrollera mot PDF

502

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Med ledning av dessa värden hade beräknats kostnaderna för uppodling

av den odlingsmark de olika fastigheterna fått sig tilldelad, varvid odlingskostnaderna

för

litt. Yaa1 beräknats till . 4,201.25 kr., varav i gödselkostnad . 1,811.20 kr.

litt. Yaa2 » » . 5,095.38 » , » » » . 2,254.80 »

litt. Yab » » . 13,650.37 » , » » » . 6,242.80 »

Summa 22,947.00 » , » » » 10,308.80 kr.

Den efter Norrbottensmetoden verkställda odlingslikviden har utfallit så, att

litt. Yaa1 fått betala............. 1,137,43 kronor

litt. Yaa2 » » . ............ 161.96 »

litt. Yab erhållit.............. 1,299.39 »

Hade icke gödselkostnaden inräknats i odlingskostnaden, vilket såsom förut

angivits icke bort ske, hade odlingslikviden utfallit så, att

litt. Yaa1 fått betala............. 553.02 kronor

litt. Yaa2 » » 58.10 »

litt Yab erhållit............... 611.12 »

Likviden hade sålunda rätteligen icke bort uppgå till fullt hälften av den

som vid skiftet utgått.

Beträffande ökning eller minskning i odlad jord har befunnits, att

litt. Yaa1 fått en ökning av..... 0.680216 uppsk. hektar

litt. Yaa2 » » » »..... 0.072635 » »

litt. Yab » » minskning »..... 0.752850 » ■ »

Medelodlingskostnaden för odlingsmark, som tilldelats

litt. Yaa1, 1.58556 uppsk. hektar, är . . . 1,507.3854 kr./hektar

litt. Yaa2, 2.15896 » »,»... 1.315.7168 »

litt Yab, 5.98521 » »,»... 1,237.6458 »

samtl. ägol., 9.72973 » »,»... 1,298.9261 »

För att på sin nya ägolott kunna uppodla vad som förlorats i odlad jord,

måste litt. Yab sålunda vidkännas en kostnad av

0.75285 X 1,237.6458 ...........= 931 kr. 76 öre,

men denna hemmanslott bar, utöver den odlingsmark,

som gått i byte med odlad jord,

erhållit odlingsmark, vars medelodlingskostnad

är mindre än medelodlingskostnaden för den

i skiftet ingående odlingsmarken i dess helhet,

och bör följaktligen lämna ersättning till

övriga delägare för denna skillnad i medelodlingskostnad,

eller

(5.98521—0.762850) (1,237.6468—1,298.9261) . . =—320 kr. 64 öre

Rest att utgå i likvid 611 kr. 12 öre

I detta fall har sålunda intagandet i likviden av kostnaderna för uppodling

av all odlingsmarken åstadkommit, att utgående ersättningsbeloppet blivit

mindre än om likviden omfattat endast så stor del av odlingsmarken, som

gått i utbyte mot odlad jord.

Anmärkas må, att de höga medelodlingskostnaderna för uppskattad hektar

äro beroende på att såsom odlingsmark upptagits vissa mycket stora områden

med odlingskostnader, uppgående ända till 1,260 kronor för ärealhektar och

s. 503 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

503

2,520 kronor för uppskattad hektar. På stället företagen besiktning har givit

vid handen, att berörda områden såsom varande mycket stenbundna och

alltför kostsamma att odla icke bort upptagas såsom odlingsmark.

Heminansklyvning ä 16/g4 lutt litt. Ea Sattajärvi nr B i Pajala socken och Norrbottens

län; verkställd åren 1920—1021.

Fastigheten var före klyvningen säinjedelad och uppdelades vid densamma

i tre ägolotter, litt. Eaa om 7%02<t mtl, litt. Eab om 135/io2a mtl och litt. Eac

om 85/io24 mtl.

Jämlikt delägarnas förening skulle dels mantalet vara delningsgrund, dels

till full begödning av en arealhektar odlingsmark eller i full vanhävd varande

åkerjord beräknas åtgå 200 kbm gödsel å 4 kronor, men å torvjord gödselvärdet

beräknas till 400 kronor, dels ett mansdagsverke vara värt 8 kronor

och ett ökedagsverke 16 kronor.

Med ledning av dessa värden hade kostnaderna för uppodling av den odlingsmark

de olika fastigheterna fått sig tilldelad beräknats

för litt. Eaa till . . 1,048.97 kr., varav i gödselkostnad 369.20 kr.

» litt. Eab » . . . 4,090.36 » , » » » 1,490.40 »

» litt. Eac » . . . 2,251.88 » , » » » 665.60 »

samtliga fastigheter till 7,391.21 » , » » » 2,525.20 »

Den efter Norrbottensmetoden verkställda odlingslikviden utföll så, att

litt. Eaa fick betala......... 1,007.24 kronor

litt. Eab erhöll . . .......... 232.27 »

litt. Eac » 774.97 »

Hade såsom sig bort gödselkostnaden icke inräknats i odlingskostnaden.

hade likviden utfallit så, att

litt. Eaa fått betala......... 673.94 kronor

litt. Eab erhållit.......... 59.98 »

litt. Eac » 613.96 »

eller omkring 30 % mindre än vad som utgått.

Vid undersökning har befunnits, att

litt. Eaa fått en ökning av 0.33791 uppsk. hektar odlad jord

litt. Eab » » minskning » 0.16780 » » » »

litt. Eac » » » » 0.18011 »

Medelodlingskostnaden för den odlingsmark, som tilldelats

litt. Eaa,....... 0.36633 uppsk. hektar, är . . . 1,913.0667 kr. hektar

litt. Eab,....... 1.46853 » »,»... 1,782.5893 »

litt. Eac,....... 0.67804 » »,»... 2,339.5080 »

samtliga ägolotter, . . . 2.49190 » »,»... 1,952.7308

För att på sina nya ägolotter kunna uppodla vad som frångått dem i odlad

jord, måste sålunda

s. 504 Kontrollera mot PDF

504

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

litt. Eab vidkännas en kostnad av . . 0.16780x 1,782.5893 = 281 kr. 29 öre

litt. Eac » » » » . .0.18011 x2,339.5080 = 421 » 37 »

Härjämte skola ägolotterna, i den mån de, utöver den odlingsmark,

som gått i utbyte mot odlad jord, erhållit odlingsmark

med annan medelodlingskostnad än den i skiftet ingående

odlingsmarken i dess helhet, utgiva (erhålla) ersättning

för skillnaderna i medelodlingskostnad eller

för litt. Eab(1.46853 —O.16780) x (1,782.5893 —- 1,952.7308) =— 221 kr. 31 öre

» litt. Eac(0.67804 — O.180U) x (2,339.6080 — 1,952.7308) =+ 192 » 59 »

Sammanlagda odlingsersättningen för litt. Eab och Eac utgör

sålunda...................... 673 kr. 94 öre,

varav på litt. Eab belöper. . . . 281.29 kr. — 221.31 kr. = 59 » 98 »

och » » Eac » .... 421.37 » + 192.59 » = 613 » 96 »

Intagande i odlingslikviden av kostnaderna för uppodling av all odlingsmarken

har resulterat i att likvidsumman på det hela taget minskats, i det

att ersättningen till litt, Eab minskats mera än ersättningen till litt. Eac

ökats.

De höga medelodlingskostnaderna och jämförelsevis höga ersättningsbeloppen

äro beroende på att vid klyvningen upptagits odlingsmark, som dragit

en odlingskostnad av ända till 2,680 kronor för arealhektar och 4,020 kronor

för uppskattad hektar. Av oss verkställd besiktning har givit vid handen,

att knappast någon del av den såsom odlingsmark upptagna fastmarken bort

upptagas såsom odlingsmark, då densamma komme att draga allt för stora

odlingskostnader.

Vid bedömande av förestående exempel och den kritik de underkastats,

måste ihågkommas, att jämförelserna bliva missvisande i den mån icke vid

de olika metodernas tillämpning använts enahanda grunder för gradering och

urskiljande av inrösningsjorden.

Vid lösande av frågan om odlingslikvid uppställa sig vissa allmänna önskemål

och principer, vilka om möjligt böra tillgodoses.

De fördelar, som beredas delägarna genom ett skifte, erhållas icke utan

kännbara ekonomiska uppoffringar från deras sida. Man bör därför sträva

efter att nedbringa de penningbelopp, som vid skiftet oundgängligen skola

utgå i likvid, varvid dock måste beaktas, att full rättvisa vederfares varje

delägare och att syftemålet med skiftet förverkligas.

Vidare böra för odlingslikvidens beräknande bestämmas så enkla och lättfattliga

grunder som möjligt, då de böra kunna förstås icke endast av de

befattningshavare, som skola tillämpa dem, utan även av såväl gode män

som delägare. Därjämte torde en enklare metod medföra större utsikter till

en riktig tillämpning än en mera invecklad metod, även om denna senare

måhända i vissa avseenden vore teoretiskt riktigare.

Därjämte torde man böra tillse, att likviden kommer att grundas på förhållanden,

som föreligga eller som sannolikt komma att föreligga inom

överskådlig tid, och icke på omständigheter, som möjligen kunna komma att

göra sig gällande först i en oviss framtid.

s. 505 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

505

Slutligen synes man med avseende på bestämmelser i hithörande ämne

icke böra mera än nödvändigt rubba på de förfaringssätt, som hittills varit

i tillämpning, i den mån desamma befunnits riktiga och ändamålsenliga.

På grund av den redogörelse, som i det föregående lämnats rörande innebörden

och verkningarna av hittills använda metoder för beräkning av odlingsersättning,

synes det icke möjligt att ansluta blivande bestämmelser rörande

ersättning av detta slag till principerna för Västerbottensmetoden, utan

torde man få söka lösningen huvudsakligen enligt de grunder, varpå Norrbottensmetoden

är byggd, varvid emellertid bör tillses, att de oegentligheter

avlägsnas, som hittills varit förenade med tillämpningen av ifrågavarande metod.

Såsom förut framhållits har Norrbottensmetoden ofta medfört betungande

likvider därigenom att till odlingsmark hänförts jord med alltför lågt gradvärde

eller dragande alltför höga odlingskostnader. Till odlingsmark bör tydligen

icke hänföras annan jord än den, å vilken odling är ekonomiskt fördelaktig,

vilket förhållande föreligger endast då jordens värde i odlat skick

kan uppskattas högre än värdet i oodlat skick, beräknat efter den behållna

avkastning jorden därvid lämnar, med tillägg av odlingskostnaderna. Väl torde

hädanefter, liksom hittills i avsevärd utsträckning varit fallet, av olika anledningar

odlingar komma att verkställas, som strängt taget icke äro ekonomiskt

lönande, men denna omständighet kan tydligen icke få inverka vid uppställande

av regeln för odlingsmarks upptagande.

Vid undersökningarna har framkommit, att i trakter med rikliga odlingstillfällen

upptagits odlingsmark till så stor omfattning, att dess uppodlande

inom överskådlig tid icke är tänkbart. Huru riktigt det än är, att utvecklingsmöjligheterna

beaktas vid skifte, är det därför icke nödvändigt, att till

odlingsmark hänföra större areal än som beräknas komma att bliva odlad

inom den tid, för vilken man någorlunda säkert kan överblicka utvecklingen.

De faktorer, som inverka på bedömandet av denna fråga, kunna vara av

många slag och synas särskilt böra skärskådas under överläggning med delägarna,

vilkas uppfattning i saken givetvis bör tillmätas stor betydelse. Vidare

må i detta sammanhang framhållas, att skilda odlingsmarkers värden i

odlat skick, efter vilka grad åsättes och tilldelning sker, sällan stå i samma

förhållande till varandra som samma markers värden i oodlat tillstånd. Den

delägare, som erhåller odlingsmark med lägre värde i oodlat skick, måste

sålunda bliva lidande gentemot annan delägare, som erhåller odlingsmark

med samma uppskattningsinnehåll men med högre värde i oodlat skick.

Denna orättvisa föreligger ända till dess odling verkställes. För att i möjligaste

mån avlägsna denna orättvisa, bör man sålunda åt odlingsmarken icke

giva onödigt stor omfattning, utan beträffande sådan odlingsbar mark, som

icke beräknas bliva odlad inom överskådlig tid, endast räkna med värdet i

oodlat skick och alltså icke hänföra densamma till odlingsmark. Skälig hänsyn

till sådan mark kan tagas vid skiftesläggningen.

Vid gradering av odlingsmark bör iakttagas, att grad åsättes utan hänsyn

till odlingssvårigheten och endast i förhållande till det värde, som marken

beräknas få i uppodlat skick, varemot i likvid skola ingå kostnaderna för

att bringa marken i detta uppodlade skick. Såsom förut framhållits bör i

likviden icke ingå ersättning för en första gödsling utan endast de egentliga

odlingskostnaderna. Graderingen av odlingsmarken bör ske samtidigt med den

undersökning, som erfordras för att avgöra, huruvida marken skall hänföras

till odlingsmark eller ej. Vid graderingen beräknas även odlingskostnaderna

s. 506 Kontrollera mot PDF

506

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

såväl för ett omedelbart avgörande, huruvida odling kan ske med fördel, som

för senare uppgörande av odlingslikvid. Om vid graderingstillfället icke är

avgjort, huru mycket av den med fördel odlingsbara jorden, som kommer

att ingå som odlingsmark, blir man nödsakad åsätta alternativa grader, nämligen

en grad som odlingsmark och en grad efter ägans värde i befintligt

skick.

Såsom i det föregående framhållits, bör odlingsersättning alltid utgå i penningar

till den, som fått mindre odlad jord än på honom belöper och i stället

erhållit odlingsmark. Ersättningen bör utgå med det belopp, som erfordras

för att på den nya ägolotten uppodla så stort område, som i uppskattningsinnehåll

motsvarar minskningen i odlad jord. Denna ersättning bör tydligen

gäldas av de delägare, som på samma sätt erhållit mera odlad jord än

som på dem belöper, och fördelas dem emellan efter tillökningarnas uppskattningsinnehåll.

Beträffande den odlingsmark, som ej går i utbyte mot odlad jord, har förut

framhållits, att eventuella skillnader i odlingskostnaderna kunna tänkas ersatta

antingen med penningar eller genom ökad marktilldelning. Denna senare

form för ersättningen har från skilda håll framställts som ett viktigt

önskemål. Närmast till hands liggande utvägen att ernå en ökad marktilldelning

synes vara, att man redan vid graderingen av den ifrågavarande odlingsmarken

skulle nedsätta gradtalen så mycket, som motsvarar odlingskostnaderna.

Detta är emellertid ogörligt, då man vid graderingen icke kan veta,

hur mycket av odlingsmarken, som ej kommer att gå i utbyte mot odlad jord

och således skulle bliva föremål för sådan nedsättning.

Undersökning har emellertid gjorts beträffande andra möjligheter till frågans

lösning, och hava följande tre vägar befunnits framkomliga.

Ett sätt är, att all odlingsmark graderas med bortseende från odlingskostnaderna

och efter det värde, som marken beräknas få i odlat skick. Principen

för odlingslikviden blir, att varje delägare tillgodoräknas kostnaderna

för uppodling av honom tilldelad odlingsmark och föres till last kostnaderna

för uppodling av den andel av odlingsmarken, som efter delningsgrunden tillkommer

honom. När vid delningsarbetet en ägolott utlagts, undersökes, huru

stor odlingsersättning, som efter ovan angiven grund kommer att utgå för

denna ägolott, och huru stor del därav, som är beroende av utbyte av odlad

jord mot odlingsmark. Deri återstående odlingsersättningen låter man därefter

utgå i jord genom att flytta skifteslinjerna så mycket, att överflyttade arealens

värde motsvarar ersättningsbeloppet. Markvärdet erhålles med användande

av priset på bästa inrösningsjord. Denna metod giver matematiskt riktiga

resultat. Den vållar emellertid ett i väsentlig grad ökat delningsarbete

särskilt vid ett flertal ägolotter samt skulle även i vissa fall bliva ganska

svårförståelig och även medföra andra olägenheter.

Ett annat sätt är följande. Inom odlingsmarken låter man odlingskostnaderna

inverka på graden, för varje ägofigur efter dess odlingskostnader. Sedan

varje figur åsatts ett gradtal efter det värde den beräknas få i uppodlat

skick, nedsättes samma värde och till följd därav även gradtalet så mycket,

som motsvarar de samtidigt beräknade odlingskostnaderna, vilken nedsättning

sker med användning av det för bästa inrösningsjord bestämda priset. För

odlingsmarken införas på sådant sätt reducerade gradtal i ägobeskrivningen,

varigenom uppskattningsinnehållet kommer att angiva värdet i odlat skick

med fråndragning av odlingskostnaderna. Om inrösningsjorden bestode av

uteslutande odlingsmark, så komme vid tilldelning efter nämnda grader någon

s. 507 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

507

odlingslikvid tydligen icke att behövas. Bestode inrösningsjorden av såväl odlad

jord som odlingsmark och verkställdes delningen även därvid efter de

uti ägobeskrivningen införda graderna, bleve icke heller vid utbyte av odlad

jord mot odlingsmark någon likvid erforderlig. Detta .senare vore emellertid

icke tillfredsställande, emedan den delägare, som i stället för odlad jord erhölle

odlingsmark, visserligen finge ökad marktilldelning men icke någon ersättning

i penningar för att kunna verkställa uppodling av den odlingsmark,

som motsvarade den avstådda odlade jorden. Härtill kommer också, att förfaringssättet

givetvis måste föra med sig olämpliga förskjutningar beträffande

marktilldelningen. Berörda missförhållanden undanröjas på följande sätt. All

inrösningsjord betraktas såsom odlingsmark, varvid den odlade jordens värde

tänkes uppdelat i ett värde som odlingsmark och ett värde, som uppkommit

genom den utförda odlingen. Vid marktilldelningen medtages av den odlade

jorden endast dess värde som odlingsmark. Av återstående värde bos den

odlade jorden skall tydligen varje delägare erhålla vad på honom belöper

efter delningsgrunden. I den mån delägare ej erhåller vad som sålunda angivits,

uppkommer likvid i penningar, vilken likvid således utgör ersättning för

odlad jord, som gått i utbyte mot odlingsmark. Förenämnda uppdelning av

den odlade jordens värde uppnås genom en nedsättning av dess uppskattningsinnehåll

i förhållande till de beräknade odlingskostnaderna och med användning

av det för bästa inrösningsjord bestämda priset. Odlingskostnaderna

beräknas som medelodlingskostnaden för uppskattad hektar av den odlade

jorden.

Även denna metod har vid verkställda undersökningar visat sig giva riktiga

resultat och vara fullt användbar för alla fall. Mot densamma må emellertid

framhållas, att marktilldelningen kan bliva ganska olika vid även jämförelsevis

små ändringar i de oreducerade gradtalen och i storleken av odlingskostnaderna.

Därjämte kan metoden bliva mindre lätt att förstå i avseende

på såväl innebörden som sättet för dess tillämpning. Någon ökning i

delningsarbetet uppstår även, vilken dock uppväges genom mindre arbete med

ikviden.

Ett tredje sätt innebär, att odlingsmarken graderas på samma sätt som vid

föregående metod, således med efter odlingskostnaderna reducerade grader. Om

sedan vid tilldelningen vissa delägare komrne att erhålla mindre odlad jord

än på dem belöper, och sålunda av dem tilldelad odlingsmark måste uppodlas

så mycket som motsvarar ifrågavarande minskning, skulle det följaktligen

åligga dem, som fått ökning i odlad jord, att erlägga kostnaderna för odlingen.

Då delningen i och för sig var rättvis, skulle i gengäld av dem, som

fått odlingsersättning, mark avstås till värde, som motsvarar erhållen odlingsersättning.

Denna metod, som är en kombination av de båda föregående metoderna,

lider emellertid också av bådas svagheter.

Mot samtliga tre förfaringssätten erinras för övrigt, att de vila på en princip,

som icke fullt överensstämmer med de för skiftesförfarandet ledande

grundsatserna. Väl medföra de en rättvis fördelning av de värden, som man

vid skiftestillfället räknat med, men marktilldelningen, som i viss mån göres

beroende av odlingskostnaderna, kan till följd härav bliva ojämn i förhållande

till delningsgrunden, i vilket hänseende betänkliga skillnader kunna visa sig i

framtiden, sedan odlingsmarken blivit uppodlad.

Det synes sålunda knappast möjligt att få fram någon enkel och praktisk

metod, som inskränker odlingsersättningen att avse endast sådan odlingsmark,

som går i byte mot odlad jord. Vid sådant förhållande torde man icke hava

s. 508 Kontrollera mot PDF

508

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

annan utväg än att låta även den odlingsersättning, som avser odlingsmark,

vilken ej går i utbyte mot odlad jord, utgå i penningar. Då härav beroende

likvider endast komma att avse ett utjämnande av skillnader i odlingskostnader,

torde man med tillämpning av förut angivna regler för odlingsmarkens

avskiljande och med lämplig skiftesläggning i allmänhet icke behöva riskera,

att ersättningsbeloppen bliva alltför betungande. Därest vid tillämpningen för

visst fall olägenheter skulle yppa sig, torde dessa kunna undanröjas genom

efter förhållandena lämpade betalningsterminer.

Då sålunda all odlingsersättning bör utgå i penningar, blir grundregeln för

odlingslikvid den, att varje delägare tillgodoräknas kostnaderna för uppodling

av honom tilldelad odlingsmark och föres till last kostnaderna för uppodling

av den andel av odlingsmarken, som efter delningsgrunden tillkommer

honom. Om laga delning eller sämjedelning förut verkställts och innehavet

blir delningsgrund, skall följaktligen varje delägare föras till last kostnaderna

för uppodling av den odlingsmark han enskilt innehaft samt, där även samfälld

odlingsmark finnes, så stor andel av kostnaderna för dennas uppodling,

som motsvarar honom tillkommande andel i samma odlingsmark. Såsom förut

vid redogörelsen för Norrbottensmetoden framhållits, bör nämligen varje delägare,

när innehavet blir delningsgrund, svara för odlingskostnaderna å den

odlingsmark, som han före delningen enskilt innehaft.

De angivna reglerna för beräkning av odlingsersättning hava tillämpats på

förut som exempel anförda hemmansklyvning å Vis mantal litt. C Gumboda

nr 1 i Nysätra socken och Västerbottens län, varvid odlingskostnaderna

beträffande varje odlingsmarksfigur hava uppskattats vid besiktning å marken.

Om man bortser från tvenne från fastigheten avsöndrade lägenheter, vilka

vid skiftet återbekomma sina forna innehav, utgör all skifteslagets inrösningsjord

i uppskattning...............18.4610 hektar

Härav belöper på 3/6i mtl litt. Ca......... 13.8445 »

» Ver » » Cb......... 4.6165 »

Å Ca:s föregående innehav voro redan odlade .... 6.1829 uppsk. hektar

För Ca återstår alltså skyldighet att odla...... 7.6616 » »

Å Cb:s föregående innehav voro redan odlade .... 2.6061 » »

För Cb återstår alltså skyldighet att odla...... 2.0104 » »

Totala odlingskostnaderna för litt. Ca och Cb tilldelad

odlingsmark utgöra.............. 8,487.15 kr.

Därav belöper alltså på Ca

På Cb

7.6616 x 8,487.15

9.6720

6,723.03

2.0104 x 8,487.15

9,6720

1,764.12

S:ma 8,487.15

Ca skall sålunda föras till last.......... 6,723.03 kr.

till godo föras kostnaderna för odling av erhållen odlingsmark

................... 5,500.60 »

Ca skall alltså betala.............. 1,222.53 kr.

s. 509 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

509

Cb skall föras till last.............. 1,764.12 kr.

till godo föras kostnaderna för odling av erhållen odlingsmark

................... 2,986.65 >■

Cb erhåller alltså................ 1,222.53 kr.

I förestående fall hade ersättningen blivit påfallande hög, enär bland odlingsmarken

ingår mark med så lågt gradvärde som 4 med till följd härav

en odlingskostnad av 1,800 kronor för uppskattad hektar, vilken mark tydligen

icke bort upptagas som odlingsmark.

Fråga om ersättning av detta slag kan uppkomma, då vid skifte innehavet Ersättning

icke blir delningsgrund. Å ägolott kan nämligen hava före skiftet verkställts

odlingsarbete, som genom skiftet kommer även andra delägare än innehava- som kommer

ren till godo, och torde det i sådant fall vara rättvist att denne därför bere- annan tillåsa

ersättning. Sådan ersättning finnes föreskriven i 74 § av gällande skit- godo.

tesstadga, och har stadgande härom bibehållits i senaste lagförslags 9 kap.

6 §. Här avses det fall, att odling verkställts på oskiftad mark. Ersättning

synes emellertid böra ifrågakomma även där odlingen skett på sämjedelad

mark och innehavet icke blir delningsgrund. Dylik ersättning bör jämväl utgå

i fråga om kulturarbeten, genom vilka åstadkommits stadigvarande förbättring

av odlade ägor. På enahanda sätt kan en delägare hava höjt även avrösningsjordens

markvärde. Den allmänna regeln blir sålunda, att delägare bör beredas

ersättning för vidtagna åtgärder, varigenom åstadkommits förhöjning i

markvärde, som kommit annan till godo, och att denna ersättning bör erläggas

av dem, som draga fördel av åtgärderna. I överensstämmelse med den

ställning, som senast upprättade lagförslaget intager till sämjedelningar, synes

sådan ersättning böra utgå, städse beträffande sämjedelning, som tillkommit

före lagens ikraftträdande, men, ifråga om senare tillkommen sämjedelning,

endast såvitt det visas, att odlingen eller förbättringen verkställts efter sämjedelningens

tillkomst. Ersättningen bör utgå efter beräknad kostnad för de

vidtagna åtgärderna, men får ej överstiga värdeförhöjningen.

Vid de verkställda undersökningarna har framkommit, att likvidresultaten i Ersättning

stor utsträckning blivit felaktiga, även till följd av det sätt, varpå frågan om for Mrdhävd

behandlats. Felen hava berott på att man icke gjort klart för sig varken

vad hävd egentligen innebär eller att densamma är av två slag, den

stadigvarande och den tillfälliga, vilka båda begrepp sammanblandats. Den

stadigvarande hävden uppkommer genom förändring i markens ursprungliga

beskaffenhet, antingen genom långvarig brukning eller verkställda grundförbättringar.

Den tillfälliga hävden hänför sig till vissa omständigheter, som

tillfälligt antingen öka eller minska ägans värde. Tillfällig ökning i en ägas

värde uppkommer exempelvis genom nyligen påförd gödsel och tillfällig värdesänkning

genom vanhävd såsom ogräs, bristande dikning och dylikt.

Då, såsom förut framhållits, vid skifte av jord graderingen avser att utjämna

de stadigvarande värdeskillnaderna, under det att tillfälliga omständigheter,

som inverka på värdet, utjämnas genom direkta ersättningar mellan

delägarna, kommer således den stadigvarande hävden att inverka på graden,

under det att den tillfälliga hävden ger upphov till likvid mellan delägarna.

I avseende på sådan likvid för tillfällig hävd må anföras följande.

Graden är ett uttryck för en ägas från jordbrukssynpunkt beräknade netto
-

s. 510 Kontrollera mot PDF

510

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 38.

avkastning vid rationell skötsel. Då nettoavkastningen är skillnaden emellan

bruttoavkastningen och omkostnaderna, kommer vid en förändring av de senare

nettoavkastningen att bliva så mycket större eller mindre än vad vid

graderingen beräknats, som motsvarar minskningen eller ökningen i omkostnaderna.

Finnes exempelvis naturlig gödsel (egentligen växtkraft beroende på gödseln)

kvar i en åker, som avträdes, blir tydligen tillträdarens nettoavkastning

just så mycket större som motsvarar värdet av den gödselmängd, som finnes

kvar i åkern, eftersom han ju icke behöver påföra denna gödselmängd och

hans omkostnader sålunda minskas med värdet av densamma. Han bör alltså

gälda häremot svarande belopp till avträdaren, som nedlagt samma kostnader

utan att ännu hava fått ersättning för desamma genom av gödseln betingad

skörd.

Även andra jordbruksarbeten kunna tillfälligt öka en ägas nettoavkastning

utöver den vid graderingen beräknade och sålunda förorsaka likvid, bland

annat verkställd plöjning, dikesrensning, sådd m. m.

På samma sätt måste, därest vanhävd föreligger, exempelvis därigenom att

en avträdd åker är ogräsfylld, den, som tilldelas samma åker, erhålla ersättning,

enär hans omkostnader bliva så mycket större och hans nettoavkastning

lika mycket mindre än vad beräknats vid gradens åsättande, som motsvarar

kostnaden för ogräsets fördrivande.

Bland andra förhållanden, som innebära vanhävd, må nämnas, att avloppsdiken

fallit igen, att ängsmark och betesvallar blivit buskbeväxta, och att

ängs- och skogsmark blivit ljungbevuxen. Däremot är, i anslutning till vad

ovan sagts, icke att hänföra till vanhävd det förhållande, att på åker en eller

flera grödor tagits efter sista gödslingen.

Likvidbeloppens storlek blir givetvis beroende på de kostnader, som nedlagts

vid fråga om befintligt överskott i den tillfälliga hävden, eller som erfordras

vid fråga om befintlig brist i densamma.

Vid beräkning av den gödselmängd, som tilläventyrs finnes kvar i en avträdd

åker, måste man taga hänsyn till det år i det använda omloppsbruket,

under vilket åkern tillträdes. Ju närmare slutet av perioden åkern befinner

sig, desto mindre gödsel finnes givetvis kvar, men minskningen är icke direkt

proportionell mot antalet grödor, som borttagits, utan torde det få anses

konstaterat, att de första grödorna borttaga mera än de sista.

I fråga om nu rådande förhållanden i avseende på likvid för hävd må anföras

följande.

Skiftesstadgans bestämmelser om gradering torde åsyfta, att den stadigvarande

hävden skall inverka på gradtalet och icke bliva föremål för likvid.

För tillfällig hävd nämner skiftesstadgan likvid endast för det fall, att den

är negativ, det vill säga då vanhävd föreligger. Att skiftesstadgan icke upptagit

bestämmelser om likvid för positiv tillfällig hävd, således för det fall

att jorden har tillfälligt högre värde än det genom graderingen uttryckta, kan

möjligen bero därpå, att det sätt, varpå jordbruket bedrevs vid tiden för

skiftesstadgans tillkomst, icke gav anledning till sådan likvid.

I avseende på tillämpningen hava mycket växlande metoder kommit till

användning. I vissa delar av landet har man ansett, att åker kunde gå i byte

endast i fullt gödslat skick, och därför genom likvid utjämnat bristen i full

begödning. På andra ställen har man låtit jordens tillfälliga gödselförråd in
-

s. 511 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

511

verka på graden och därigenom undvikit penninglikvid. Man har även i vissa

fall sökt beräkna värdet av påförd gödsel och på grund därav uppgjort likvid.

Vanhävd har i vissa fall fått inverka på graden och i andra ersatts med

penningar. I de trakter, där Västerbottensmetoden tillämpats vid odlingslikvider,

har även en särskild metod för hävdelikvid kommit till användning. Den har

följt samma regler, som gällt för odlingsersättningen, och således gått ut på

att varje delägare skall erhålla ersättning för hävdevärdet i avträdda ägor, i

den mån han ej erhåller ersättning genom hävdevärde i tillträdda ägor. Denna

metod, som är principiellt riktig, har dock icke alltid tillämpats på ett riktigt

sätt. Man har nämligen låtit den stadigvarande hävden delvis inverka på

graden och delvis ingå i likvid. Några bestämda regler därvid kunna icke

påvisas, olika förrättningsmän hava förfarit på olika sätt, och metoden synes

även hava jämkats efter förhållandena i varje särskilt fall. Metoden, vid vilken

odlings- och hävdeersättning vanligen sammanslås, har ofta medfört, att hävdeersättningar

utgått till mycket höga belopp, beroende på att den stadigvarande

hävden ingått i likvid.

Såsom exempel på hävdelikvid enligt Västerbottensmetoden må anföras den

som exempel på odlingslikvid använda hemmansklyvningen å 7/ig mantal

Selet nr 1 i Lövångers socken och Västerbottens län.

Före klyvningen brukades hemmanet gemensamt av delägarna, och vid densamma

tilldelades i odlad jord

Vid förrättningen, som verkställdes år 1923, var undertecknad Myrbeck närvarande

och företog med hjälp av förrättningsmännen sådana värderingar och

beräkningar, som erfordrades för att uppgöra likvid för tillfällig hävd enligt

ovan angivna regler. Förhållandena gåvo icke anledning till likvid för annat

än värdet av i åkern för omloppsperioden nedlagda men icke tillgodogjorda

kostnader. Den sålunda uppgjorda likviden för tillfällig hävd utföll så, att

litt. Aa fick betala..............kronor 193.00

» Ab » » » 41.90

» Ac » mottaga............. * 146.05

» Ad » » ............. a 88.85.

Förut har emellertid framhållits, att vid tillämpning av Västerbottensmetoden

den stadigvarande hävden får delvis ingå i gradvärdet och delvis inverka

på hävdevärdet och således till en del ingå i likviden, vilket även vid

denna förrättning var förhållandet. I anledning härav verkställde undertecknad

Myrbeck med tillhjälp av förrättningsmännen särskild gradering på sådant

sätt, att den stadigvarande hävden endast fick inverka på gradvärdet. Genom

denna gradering förändrades tilldelningen i inrösningsjord

litt. Aa 0.5168 uppsk. hektar för mycket

» Ab 0.2056 » » »

» Ac 1.3097 » » litet

» Ad 0.5872 » » mycket.

I hävdeersättning fick

litt. Aa utgiva

» Ab »

» Ac mottaga .

» Ad »

kr. 718.60

» 51.70

» 596.50

» 173.80.

s. 512 Kontrollera mot PDF

512

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 38.

för litt. Aa, som erhållit 3.0723 uppsk. hektar

» » Ab,

»

» 3.3867 »

» » Ac,

»

» 3.6003 »

» » Ad,

»

» 3.2239 »

Summa 13.2882 »

att i stället bliva

för litt.

Aa

3.0074 uppsk.-hektar

» »

Ab

3.0075 »

» »

Ac

3.0073 »

» »

Ad

3.0075 »

Summa

12.0297 »

Att summan uppskattningsinnehåll i senare fallet blivit lägre, då man kunnat

vänta, att den i stället skulle blivit högre, beror på att graderingen i senare

fallet grundats på vissa avkastningsberäkningar, som visat, att graderna borde

avsevärt sänkas på den sämre jorden.

Med den nya graderingen och den därigenom ändrade tilldelningen utföll

odlingsersättningen, beräknad enligt ovan föreslagna grunder och efter å marken

beräknade kostnader för odlingsmarkens uppodling, så, att

litt. Aa skulle utgiva.............kronor 610.60

» Ab » » » 91.65

» Ac » erhålla............ » 1,274.85

» Ad » utgiva............. » 572.60.

Likviden för tillfällig hävd utföll så, att

litt. Aa skulle utgiva.............kronor 195.98

» Ab » » » 92.32

» Ac » erhålla............. » 196.42

»Ad » » ............. » 91.88.

sättning

minskad

tastning.

I avseende på ersättning för minskad avkastning föreskriver skiftesstadgan

i 100 §, att delägare, som i stället för odlad jord erhåller vanhävdad eller

ouppodlad, skall erhålla den ersättning, vartill han »skäligen kan anses berättigad

för minskad avkastning av dess nya ägolott, intill dess den hinner

komma i det skick, att den kan påräknad avkastning ifrån sig giva». Detta

stadgande utgår tydligen ifrån att vid graderingen vanhävdad jord åsatts värde

som om vanhävden vore avlägsnad och odlingsmarken vore odlad. Delägare,

som bekommer vanhävdad jord eller odlingsmark, måste alltså erhålla ersättning

för minskad avkastning för att icke bliva lidande. Ersättning av detta

slag har skiftesstadgan således fullt riktigt angivit som en given följd av ersättning

för vanhävd och ersättning för uppodling av odlingsmark.

Vid tillämpning av skiftesstadgans bestämmelser synes man i de flesta fall

hava låtit ersättningen för minskad avkastning ingå i de för odling och hävd

beräknade beloppen. Ofta har detta uttryckligen utsagts, men lika ofta har

ingenting nämnts om ersättning för minskad avkastning eller ock har bestämts,

att sådan ersättning icke skulle utgå. I allmänhet synes väl liten

uppmärksamhet hava ägnats denna ersättningsfråga, som dock ofta kan vara

av ej ringa betydelse.

I skiftesstadgans 107 § föreskrives vidare, att ersättning skall beredas den

s. 513 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr S8.

513

delägare, som »icke erhåller så mycken åker till utsäde, som ä honom rätteligen

belöpa bör». Där denna ersättning förekommit, vilket åtminstone på

senare tider varit ganska sällsynt, har vanligen ett visst avrundat belopp

bestämts eller ock tillträdet av nya ägolotterna uppskjutits i avseende på

viss åker.

Enligt senast upprättade lagförslaget skall ersättning för minskad avkastning

utgå i tre särskilda fall, nämligen då delägare mot odlad jord erhåller

ouppodlad eller sämre odlad jord, då delägare mot odlad jord erhåller vanhävdad

jord och då delägares ägovälde bliver sammansatt av ägor, som med

hänsyn till föregående användning ej kunna omedelbart läggas i sedvanligt

bruk.

Ovan har framhållits, att ersättning för minskad avkastning är en given

följd av ersättning för uppodling av odlingsmark. Detta torde framstå klart,

då man betänker, att odlingsmark graderas och således ingår i skifte med

värde som om den vore odlad. Då den i befintligt skick icke har detta

värde, utgår ersättning för att bringa den i det beräknade skicket. Åtgärderna

härför, alltså odlingsarbetet, kräver emellertid tid, och därunder lämnar ägan

icke den avkastning, som motsvarar det genom graden uttryckta värdet. Härav

följer alltså, att ersättning för minskad avkastning bör beräknas för all i

skiftet ingående odlingsmark, att tilldelas och erläggas efter samma regler,

som ovan angivits för odlingsersättning. Resultatet av en sådan beräkning

blir praktiskt taget, att ersättning kommer att utgå endast för den odlingsmark,

som går i byte mot odlad jord, tv ersättningarna för den övriga odlingsmarken

utjämna i huvudsak varandra. Den delägare, som erhåller mera

odlingsmark än på honom belöper, får således ersättning och den, som på

samma sätt erhåller mindre odlingsmark, betalar ersättning för minskad avkastning.

Vad nu sagts om ersättning för minskad avkastning på grund av erhållen

odlingsmark gäller även om sådan ersättning på grund av tilldelad vanhävdad

jord. Vanhävd kan nämligen i viss grad jämställas med bristande odling, da

även vanhävd innebär, att åtgärder måste vidtagas för att bringa ägan i det

skick, som motsvarar gradtalet. Ifrågavarande ersättning skall tydligen utgå

efter samma regler, som gälla för själva vanhävdsersättningen.

Det tredje fallet, då ersättning för minskad avkastning bör utgå, torde avse

det förhållandet, att en delägare erhåller en ägolott, som ej kan omedelbart

användas för sådan produktion, som hans hushållning är inrättad för. I

vad mån sådan ersättning bör utgå, måste givetvis bedömas i varje fall för

sig. I regel torde olägenheter av nu ifrågavarande slag bliva en allmän följd

av skiftet, utan att det kan påvisas, att någon viss delägare erhållit motsvarande

fördel. Ersättningen torde därför, då den ifrågakommer, oftast böra

gäldas efter delningsgrund.

I anslutning till vad sålunda anförts, må beträffande lagförslagets lydelse i

denna del anmärkas, att det måste anses felaktigt att i detta sammanhang

ställa odlad jord i motsats till å ena sidan ouppodlad och å andra sidan

vanhävdad jord.

Vid behandling av frågan om ersättning för uppodling av odlingsmark

har framhållits, att vissa skillnader kunna förefinnas i fråga om den avkastning,

som olika odlingsmarker lämna i oodlat skick. Även med den begränsning

av odlingsmarkens omfattning, som ovan föreslagits, kan av dessa

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 61 haft. (Nr SS). 3.3

Särskild ersättnings

fråga.

s. 514 Kontrollera mot PDF

514

Kungl. May.ts proposition Nr :18.

Ågograde

ring.

Likvid för

annat värde

än jordbruks

värde.

skillnader uppkommande orättvisa bliva av betydelse, särskilt då längre tid

förflyter tills uppodlingen sker och skillnaderna äro avsevärda. I sådant fall

synes fråga om ersättning böra göras till föremål för särskild prövning.

I det föregående bär ofta framhållits sambandet mellan de ersättningsfrågor,

som utredningen avsett, och ägograderingen. Det torde därför vara av vikt,

att lagförslagets bestämmelser om gradering avfattas så, att därav klart framgår,

vilket värde hos jorden, som man avser att låta gradtalet uttrycka. I

förslagets 11 kap. 2 § tredje stycket finnes följande bestämmelse: »Vid gradtals

åsättande må, där ej nedan annorlunda stadgas, hänsyn tagas allenast

till ägornas naturliga beskaffenhet ur brukningssvnpunkt». Då detta stadgande

torde kunna tolkas på flera siitt och giva upphov till väsentligt olika

grunder för gradering, synes föreskriften böra ändras därhän, att graderingen

bör grunda sig på jordens förefintliga naturliga beskaffenhet utan avseende

på tillfälliga omständigheter ävensom den behållna avkastning, som på grund

därav och med ändamålsenlig skötsel vanligen kan erhållas.

Den verkställda utredningen har även ådagalagt det olämpliga i att, såsom

senaste lagförslaget, föreskriva att endast separatgradering får användas.

Visserligen upptager gällande skiftesstadga endast bestämmelser om separatgradering,

men icke desto mindre har seriegradering alltid haft och även

tillåtits hava en vidsträckt användning. För närvarande användes separatgradering

i nämnvärd utsträckning endast, i sådana län, som inrymma stora

skogsvidder med inrösnings- och avrösningsjorden endast, i obetydlig mån

blandade om varandra. Att utvecklingen tagit denna riktning är tydligen

icke någon tillfällighet, utan beror därpå, att det praktiska lantmäteriet använt

sig av den metod, som i det särskilda fallet visat sig vara mest ändamålsenlig.

Det torde vara svårt, att finna motiv för eu lagbestämmelse till ändring

av nu tillämpad praxis, vilken icke visat sig vara förenad med några

olägenheter. Däremot skulle en föreskrift om enbart användande av endera

metoden i en mängd fall onödigt tynga och försvåra arbetet. Sålunda skulle

separatgradering i södra och mellersta Sverige medföra försvårat graderingsarbete,

enär man där vanligen icke kan gradera avrösningsjorden för sig

och inrösningsjorden för sig utan måste gradera ägofigurer av olika ägoslag

som de ligga blandade om varandra. Det måste därvid tydligen vara vanskligt

att ständigt byta om jämförelsegrund. Därjämte uppkommer vid delningsarbetet.

och likvidberäkningarna m. m. ökat arbete ävensom anledningtill

felräkning på grund av de ständiga utbytena mellan inrösnings- och avrösningsjorden.

På samma sätt skulle i trakter med stora skogsvidder och

jämförelsevis små, för sig liggande inägor, där delning av inrösningsjord och

avrösningsjord i huvudsak verkställas var för sig, olägenheter uppstå genom

användande av seriegradering. Det synes sålunda, som om lagens bestämmelser

borde så avfattas, afl såväl seriegradering som separatgradering bliva

tillåtna.

Under utredningsarbetet har iakttagits, att senaste lagförslaget i avseende

på likvid för annat värde än jordbruksvärde upptager för visst fall en bestämmelse,

som icke upptagits i föregående förslag. Sålunda stadgas i 14

kap. 11 § tredje stycket, att, om innehav enligt sämjedelning icke skall utgöra

delningsgrund, men delägare får behålla äga med dylikt värde, han är

pliktig att för vad av ägan överstiger den på hans ägolott belöpande andelen

gälda ersättning till övriga delägare enligt den verkställda särskilda uppskatt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Öl 5

ningen. Då härmed torde avses, att varje delägare skall anses äga del efter

dejningsgrunden i det särskilda värdet samt att ersättning skall utgå i den

mån delägare icke erhåller den andel, som tillkommer honom, ifrågasättes,

om icke bestämmelsen borde givas denna form. Emellertid kan även ifrågasättas,

om bestämmelsen, som tillkommit på grund av ett inom lagrådet

framställt yrkande, alltid kommer att giva rättvist resultat. Från en sämjelott

kan nämligen dess ägare för närvarande avsöndra tomtmark och således

ensam tillgodogöra sig mervärdet. Han har hittills ansett sig vara ensam

ägare till sämjelotten och måhända förvärvat densamma för ett pris, som

bestämts med hänsyn till mervärdet. Det synes då oegentligt, att han genom

den nya lagen skulle frånkännas en del av detta mervärde. Även enligt lagförslaget

skulle avstyckning kunna ske från sämjelott, som tillkommit före

lagens ikraftträdande, och således även hädanefter ägaren av sämjelotten

kunna genom försäljningar ensam tillgodogöra sig mervärdet. Det kan därför

ifrågasättas, om lagen i dessa hänseenden bör innehålla föreskrifter att

gälla för alla fall.

Vidare har under utredningen uppmärksammats, att vid förrättningar, som Likvider vid

röra rågångar eller andra ägogränser, ersättningar mellan sakägarna enligt rdgångsför14

kap. i vissa fall kunna anses skäliga. Det torde emellertid knappast vara rättnin9armöjligt

att bestämma, när sådana ersättningar böra förekomma, utan torde

frågan böra bedömas i varje särskilt fall för sig.

Vid skiftesförrättningar uppkomma ofta frågor rörande ersättning för eller Likvid röran

fördelning och utbyte av befintliga hägnader. I många fall torde sådana de hägnader.

frågor vara ganska enkla och icke behöva behandlas av förrättningsmännen

utan överlämnas till avgörande av antingen delägarna själva eller någon av

dem utsedd förtroendeman, i vissa fall kunna de emellertid vara av beskaffenhet

att höra avgöras i samband med förrättningen.

Då möjligen även andra ersättningsfrågor än de två senast omnämnda

kunna uppkomma vid skiftesförrättningar, kan det ifrågasättas, om icke lagen

bör inrymma en möjlighet till sådana frågors upptagande till behandling av

f förr ättningsm ännen.

Stockholm den 25 november 1924.

O. Bagger-Jävgensen.

Axel von Otter.

Bagnar Engdahl.

Karl David Myrbeck.

opaginerad Kontrollera mot PDF

51 ti

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Bilaga B.

P. M.

rörande den i 1918 års lagförslag intagna motiveringen till 14 kap. (>§.

Yttrandet, att bestämmelsen i 100 § skiftesstadgan borde ändras sålunda,

att odlings- och vanhävdsersättningarna borde beräknas i enlighet med det

sätt, som användes vid skiftesförrättningar i Västerbottens och delvis Norrbottens

län, vittnar om den oklarhet, som rått i hithörande frågor. Västerbottensmetoden

avser nämligen att bereda ersättning för de värden, som genom

odling och hävd tillförts jorden. I sådant fall borde emellertid graderingen

vara ett uttryck endast för skillnaden mellan värdet i odlat skick ä

ena sidan och odlings- och hävdevärdena å den andra. Ty om en skiftesdelägare

erhåller en äga, vars gradtal direkt uttrycker ägans förhandenvarande

värde, är det orimligt att tänka sig, att han skall betala ersättning för ägans

odling. Felet härvidlag framträder särskilt tydligt, om man, i enlighet med

lagförslaget, använder penninggradering. Om sålunda eu åker åsatts ett värde

av 2,000 kronor, skulle därav framgå, att den giver ett netto pr år av 100

kronor (efter en räntefot av 5 %). Om nu en delägare får denna åker, men

måste betala för odlingsvärdet däri, blir den behållna avkastningen därav

icke längre 100 kronor utan denna summa minskad med räntan på vad som

erlagts för odling. Visserligen har avsikten varit, att denna ersättning skulle

utgå som kompensation till den som erhåller odlingsmark (med värde åsatt

med hänsyn till odlat skick), sålunda för odling av odlingsmark, som går i

utbyte mot åkern. Det är emellertid fullkomligt felaktigt att vid beräkning av

likvider utgå från dylika premisser. Det är ju icke sagt, att åkern går i utbyte

mot odlingsmark, och ej heller är det säkert, att om så blir fallet de

åsätta odlingsvärdena komma att bliva lika med odlingskostnaderna.

Förfarandet vid Västerbottensmetoden att grunda odlingsersättningen på ett

genomsnittligt kostnadsbelopp pr ytenhet för odlingsmarkens uppodling är

visserligen mycket enkelt, men just det förhållandet att man sålunda förenklat

förfarandet är orsaken till att metoden mera sällan i verkligheten

kominer att lämna det avsedda resultatet, nämligen att till delägare utgående

ersättning motsvarar kostnaderna för uppodling av honom i utbyte mot avstådd

odlad jord tilldelad odlingsmark. Det torde icke vara nog att en metod

är enkel, man bör även fordra ett någorlunda rättvist resultat. Även med

användning av Västerbottensmetoden torde emellertid eu beräkning av kostnaderna

för uppodling av de olika områdena inom odlingsmarken erfordras,

nämligen dels för avgörande, huruvida marken skulle i odlat skick få högre

värde än summan av värdet i oodlat skick och odlingskostnaderna samt odlingsarbetet

således bliva lönande, dels för att kunna bestämma medelodlingskostnaden

någorlunda rättvist.

s. 517 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

517

Mot det anförda exemplet på hävdeersättning är ingenting att erinra. Att

resultatet enligt Norrbottensmetoden blivit orättvist, beror emellertid endast

på den oegentligheten vid tillämpningen av Norrbottensmetoden, att åker anses

kunna gå i byte endast i fullt gödslat tillstånd.

Då det mot Norrbottensmetoden framställts den anmärkningen, att man

riskerade komma till orimligt höga likvidbelopp genom framtvingande av en

kontant förskottsersättning, motsvarande framtida odlingskostnad, må erinras,

att metoden innebär ett utjämnande av allenast skillnader i odlingskostnader

och på grund därav ingalunda behöver medföra betungande likvidbelopp.

Det anförda laga skiftet i Hakkas skifteslag i Gällivare socken utgör ett

typiskt exempel, huru Norrbottensmetoden icke bör tillämpas.

Till belysande härav må anföras följande.

Hemmanet Nedre Hakkas litt. R har vid skiftet fått 4.086 hektar åker och

18.64 hektar odlingsmark till åker, varför, då blott föga åker gått i byte mot

odlingsmark, åkerarealen avsetts att mera än femdubblas. Såsom odlingsmark

synes sålunda upptagits långt mera mark än som kunde tänkas bliva odlad

under överskådlig tid.

Bland odlingskostnaderna har upptagits ersättning för första begödning av

odlingsmarken med 1,732 kronor 37 öre, varav 1,389 kronor 30 öre för odlingsmark

till åker och 343 kronor 7 öre för odlingsmark till äng, vilket

såsom felaktigt icke bort ske.

Skiftesläggningen bar utförts sä, att litt. B mist 4.656174 uppsk. hektar äng

eller ungefär 21 % av sitt ängsinnehav. varför, då medelodlingskostnaden

för röjningslandet uppgår till 1,107 kronor 64 öre för uppsk. hektar, litt. R

för mistad äng bort erhålla 5,157 kronor 20 öre. Hade ersättningen för begödning

av viss odlingsmark till äng icke intagits i likviden, hade av odiingsersättningen

för äng, 5,599 kronor 19 öre, återstått 5,256 kronor 12 öre, och

sålunda kostnaden för den större svårigheten vid uppodlandet av det litt. R

tilldelade röjningslandet blott uppgått till 98 kronor 92 öre. Det är sålunda

fullkomligt oriktigt att såsom i utlåtandet påstå, att anledningen till det stora

likvidbeloppet för äng är att söka däri, att allt röjningslandet upptagits i likvid.

Såsom odlingsmark bar synbarligen upptagits mark med alltför höga odlingskostnader,

uppgående ända till 1,600 kronor pr arealhektar och över

5,000 kronor pr uppsk. hektar. Medelodlingskostnaden pr uppsk. hektar av

den litt. R tilldelade odlingsmarken till åker uppgår på grund härav till ej

mindre än 3,334 kronor 88 öre eller ett belopp, som icke under några omständigheter

kan förräntas genom avkastningen från samma mark.

Anledningen till den stora likvid litt. R tillerkänts är sålunda beroende på

följande omständigheter.

Odlingsmark har upptagits till alltför stor omfattning.

Till odlingsmark bär hänförts mark med alltför höga odlingskostnader.

I odlingsersättningen har inräknats en första begödning av odlingsmarken.

Skiftesläggningen har utförts så, att litt. R mist oproportionerligt mycket

äng och i stället erhållit röjningsland.

Den utgående likviden........... 10,620.65 kr.

innebär ersättning för första begödning med .... 1,732.37 kr.

» » » mistad åker........ 288.94 »

» » :> » äng........ 5,157.20 »

Summa 7,178.51 kr.

vadan återstoden eller............. 3.442.14 »

s. 518 Kontrollera mot PDF

518

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

utgör ersättning för att litt. R erhållit odlingsmark med högre odlingskostnader

än övriga delägare. Denna skillnad i medelodlingskostnad, som uppgår

till ej mindre än 700 kronor för uppsk. hektar, är alldeles orimligt stor och

hade därför bort utjämnas genom lämpligare skiftesläggning.

Vid skiftet bestämdes, att ersättning för minskad avkastning skulle utgå

med 200 kronor pr uppskattad hektar. Då denna ersättning skulle gäldas

med Vs årligen under tre år, är den grundad på en årlig nettoavkastning av

minst 100 kronor pr uppskattad hektar och således bestämd till ett tydligen

alldeles för högt belopp.

På grund av vad ytterligare framhållits må erinras följande.

Såsom ovan visats medföra båda de anförda metoderna, därest ett någorlunda

rättvist resultat skall kunna uppnås, en värdering av kostnaderna för

uppodling av odlingsmarken, varför svårigheten att få till stånd en exakt

värdering blir lika stor, vilken metod man än tillämpar.

Att det skulle föreligga större fara för oriktiga likvider ju mera mark, som

intages i värderingen, är svårt att förstå. Tvärtom är det anledning antaga,

att i sådant fall eventuella fel i värderingen skulle utjämna varandra.

Stockholm den 29 november 1924.

O. Bagger-Jörgemen.

Axel von Otter.

ilagnar Engdahl.

Karl David Myrbeck.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

5iy

Bilaga C.

11 KAP.

Om vad såsom inrösnings- och avrösningsjord räknas och om ägors

gradering in. in.

1 §•

Såsom inrösningsjord räknas duglig åker och äng ävensom därtill odlingsbar

mark av beskaffenhet, läge och omfång, att dess odlande anses kunna

ske med fördel och ifrågakomma inom överskådlig tid; all annan mark räknas

.såsom avrösningsjord.

2 §•

Innan lotternas läge bestämmes, skall verkställas gradering av skifteslagets

ägor.

Härvid skola förrättningsmännen besiktiga och undersöka marken samt

åsätta varje ägostycke visst gradtal, allt efter de särskilda ägostyckenas olika

godhet. Gradtalen skola så bestämmas, att genom deras åsättande en bestämd

och tillförlitlig grund vinnes, enligt vilken till godheten olika ägor

kunna med varandra jämföras och genom en därefter lämpad tillökning i

areal för sämre jord gå i utbyte. Vid gradtals åsättande må hänsyn icke

tagas till tillfälliga omständigheter utan allenast till ägornas förhandenvarande

naturliga beskaffenhet ur brukningssynpunkt och den behållna avkastning,

som på grund härav med ändamålsenlig skötsel och, vad odlingsmarken angår,

efter dess uppodling vanligen kan erhållas. Där graderingen verkställes

särskilt för inrösnings- och särskilt för avrösningsjorden, bör, där så prövas

erforderligt, bestämmas ett jämförelsetal, angivande inbördes förhållandet emellan

uppskattad enhet av inrösnings- och avrösningsjorden. Tillika bör uppskattad

enhet av jorden eller, där inrösnings- och avrösningsjorden graderats

var för sig, sådan enhet av såväl inrösnings- som avrösningsjorden åsättas

värde i penningar, beräknat enligt den vid gradtalets bestämmande tillämpade

grund.

Hava skifteslagets ägor i sin helhet värde i något av de avseenden, varom

i 3 § förmäles, må vid graderingen hänsyn tagas jämväl till sådant värde,

och skall, där så skett, i protokollet meddelas upplysning härom.

Vattentäckt område skall graderas efter den nytta, som kan dragas axgrunden

och vattnet.

Med avseende å mark, som uteslutits från delningen eller förklarats ej skola

ingå i skiftet eller avsatts för gemensamt ändamål, vare gradering ej erforderlig

i vidare mån än som kräves för skiftets riktiga verkställande.

s. 520 Kontrollera mot PDF

520

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

■i §•

Det åligger lantmätaren att vid verkställandet av de åtgärder, som omförmälas

i 1—3 §§, underrätta delägarna om de beslut, som fattas, och deras

innebörd.

8 §.

Närmare föreskrifter om vad såsom inrösnings- och avrösningsjord bör

räknas, om ägors gradering och uppskattning samt om ägobeskrivning meddelas

av lantmäteristyrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Ö21

Bilaga B.

U KAP.

Om ersättningar mellan skiftesdelägare.

ö §.

Har delägare vid laga skifte i inrösningsjorden tilldelats äga, som i fråga

om odling och hävd icke befinner sig i det skick, att den omedelbart kan

giva en mot dess gradvärde svarande behållen avkastning, vare han berättigad

till ersättning för de kostnader, som måste nedläggas för ägans försättande i

skick, som svarar mot dess gradvärde. En var delägare skall härvid påföras

kostnaden för iståndsättande av ägor till den omfattning, att dessa tillika

med hans förutvarande innehav i fullständigt odlad jord fri från vanhävd

motsvara hans andel enligt delningsgrunden i inrösningsjorden.

Frångår delägare äga i odlad jord, som han innehaft utöver vad enligt delningsgrunden

i inrösningsjorden tillkommer honom, vare han berättigad till

ersättning för ägans odlingsvärde, och skall en var delägare bidraga till denna

ersättning efter ty i första stycket sägs om ersättning för odling.

Har delägare vid laga skifte tilldelats äga, vari finnes tillfälligt hävdevärde,

till vilket jämlikt bestämmelserna i It kap. 2 § hänsyn icke tagits vid graderingen,

vare tillträdaren skyldig att härför lämna avträdaren ersättning.

I fall, som i första stycket avses, skall ersättning utgå jämväl för minskad

avkastning under den tid, som åtgår, till dess jorden försatts i skick, som

svarar mot dess gradvärde, och skall sådan ersättning gäldas efter samma

grund, som där sägs. Enahanda ersättning må kunna utgå även i det fall, att

ägovälde blir sammansatt av ägor, som med hänsyn till föregående användning

ej kunna omedelbart läggas i sedvanligt bruk. Dylik ersättning skall,

där ej omständigheterna annat föranleda, påföras delägarna efter delningsgrunden

i inrösningsjorden.

Innehavare av äga i inrösningsjorden, vara verkställts odling, grundförbättring

eller dylikt, som genom skiftet kommer annan till godo, vare berättigad

till ersättning därför, i den mån han ej erhåller sådan till följd av

ovan i denna paragraf meddelade bestämmelser. Ersättning, som här avses,

skall av delägarna gäldas efter delningsgrunden i inrösningsjorden.

Närmare föreskrifter angående beräknande av ersättningar, som i denna

paragraf avses, meddelas av lantmäteristyrelsen.

s. 522 Kontrollera mot PDF

522

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

Utdrag ur Kungl. lantmäteristyrelsens protokoll för år 1925.

Fredagen den 30 januari 1925.

Närvarande: Generaldirektören Grefberg, byråcheferna Harnrin och Grubbström

samt t. f. byråchefen Bagger-Jörgensen.

§ 15.

Företogs till slutlig behandling frågan om den lantmäteristyrelsen genom

nådigt brev den 80 maj 1924 uppdragna utredningen rörande beräknande vid

skiftesförrättningar av ersättningar mellan delägare för odling, hävd och

minskad avkastning jämte därmed sammanhängande frågor, och beslöts underdånig

framställning av det innehåll styrelsens expedition nr 165 denna dag

utvisar.

I anledning härav anmälde byråchefen Grubbström avvikande mening och

anförde:

»Lantmäteristyrelsens förslag upptager så gott som oförändrade de riktlinjer

för likvidförfarandet vid laga skiften, som blivit resultatet av en under

föregående år av utsedda sakkunniga verkställd utredning. I en till styrelsen

avlämnad promemoria har jag närmare angivit skälen, varför den skedda

undersökningen synts mig i vissa delar hava bort leda till andra förslag. De

av mig anförda synpunkterna hava icke vunnit gehör, men då jag funnit mig

böra vidhålla desamma, torde jag därvid få åberopa vad jag anfört i förenämnda

promemoria, som var av följande innehåll:

''Den undersökning rörande beräknande vid skiftesförrättningar av ersättningar

för odling och hävd med mera, som verkställts av den därför tillsatta

kommissionen, har lett till förslag, i vilka jag till väsentlig del instämmer.

Framförallt syftar jag då på den allmännast förekommande likviden, nämligen

den, som rör hävdeersättning. Till sådan likvid finnes anledning snart sagt

vid varje skiftesförrättning landet runt. Behovet av eu vidräkning mellan delägarna

i detta avseende har dock hittills ofta förbisetts, och när ett likvidförfarande

ägt rum, har metoden därför i många fall varit felaktig. Såsom

synnerligen betänkligt måste betecknas det i vissa delar av landet använda

system, därvid man, såsom kommissionen omnämner, »ansett att åker kunde

gå i byte endast i fullt gödslat skick och därför genom likvid utjämnat bristen

i full begödsling». Dess bättre har numera enighet uppnåtts om att hävdelikviden

skall gå ut på att bestämma ersättning för skillnader i det befintliga

hävdevärdet.

Emellertid anser jag mig böra avråda den utvidgning av hävdebegreppet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj'':ts proposition Nr 38.

528

som ligger i att benämningen »stadigvarande hävd» givits åt en genom grundförbättringar

åstadkommen omvandling av markens beskaffenhet. En sådan

varaktig förändring av åkerbruks jorden t. ex. genom islagning, märgling

eller sandkörning o. s. v. utgör, såsom kommissionen framhåller, en av de

faktorer, som skola beaktas vid ägograderingen. Genom att undvika benämningen

hävd å dylika grundförbättringar vinnes större klarhet och minskas

den eljest nära till hands liggande anledningen till förväxling och misstag vid

gradering och likvider.

Efter detta uttalande om det av de föreliggande viktigare förslagen, som

jag i huvudsak biträder, övergår jag till frågan om odlingslikvider. För sådan

likvid finnes vid flertalet jorddelningsförrättningar icke förutsättning. 1 vidsträckta

delar av landet hava jordägarna icke tillgång på odlingsvärd men

ouppodlad jord eller måste reservera sina sparsamt förekommande odlingsmarker

för kreatursbete eller för skogsbörd. Det är företrädesvis i de tre

nordligaste länen, som vårt land ännu har kvar större outnyttjade odlingsvärda

marker. Här är emellertid frågan om rätta sättet för odlingslikvider av

djupt ingripande betydelse.

Om det endast gällt att finna den lämpliga formen för odlingslikvid i de

fall, då skiftesdelägare i stället för frånträdd åker får ersättning i ouppodlad

men odlingsbar mark, skulle jag icke hava gjort erinran mot ett likvidförfarande

enligt de grunder kommissionen förordat. Men kommissionens förslag

stannar icke hiirvid, utan uppställer ett system, varvid odlingskostnaderna för

all i skiftet intagen odlingsmark beräknas och efter enhetliga grunder göras

till föremål för penninglikvid delägarna emellan, även om odlingsmark är urskild

i långt större omfattning än nyss är nämnt. I lelt har kommissionen

dock icke kunnat bortse från faran för alltför höga likvider, men håller före.

att med tillämpning av vissa regler för odlingsmarkens avskiljande — upptagande

endast av den odlingsmark, som kan bliva tagen i bruk inom överskådlig

tid och vars odling är ekonomiskt fördelaktig — samt med en lämplig

skiftesläggning, man i allmännhet icke torde behöva riskera att ersättningsbeloppen

bliva alltför betungande. Härtill har kommissionen fogat det uttalande

att, därest vid tillämpningen för visst fall olägenheter skulle yppa sig.

dessa torde kunna undanröjas genom efter förhållandena lämpade betalningsterminer.

Beträffande det nu nämnda systemet må först betonas, att det innebär en

avvikelse från gällande lag. Skiftesstadgan påbjuder nämligen odlingsersättning

endast i fråga om den odlingsmark, som går i utbyte emot odlad jord.

Då jag anser det föreslagna nya systemet vara i hög grad äventyrligt för

jordägarna i de bygder, där vidsträckta odlingsmarkstillgångar ännu äro outnyttjade.

nödgas jag något utförligare ingå på frågan och utveckla min uppfattning

om hur denna fråga bör lösas.

Till en början torde det tillåtas mig att, så att säga i förbigående, kritiskt

granska de benämningar å olika likvidmetoder, som förekomma i kommissionens

redogörelse. Dessa benämningar, västerbottensmetoden och norrbottensmetoden,

äro oegentliga. Vad som avses med den förra är i huvudsak samma

metod som tillämpats överallt i riket före tillkomsten av 1835 års prejudikat

(gäddviksprejudikatet) och även därefter utom i vissa undantagsfall. Med norrbottensmetoden

åsyftas tillämpningen av gäddviksprejudikatet och lantmäteristyrelsens

därpå grundade ena formuläralternativ i ett cirkulär av år 1868.

Denna metod, som liar sitt mest framträdande särdrag i att i odlingslikvid

medtagas kostnaderna icke blott för odlingsmarkens brytning utan även för

s. 524 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr lss.

524

dess försättande i fullgödslat skick, har veterligt försökts i liera län, dock

med åtskilliga variationer, men har frångåtts utom av en del av lantmätarna

i Norrbottens län. Det i allmänhet och även av många norrbottenslantmätare

tillämpade förstnämnda systemet finnes det icke tillräckligt skäl att benämna

vare sig efter Västerbottens eller efter något annat län. Det enhetliga för

detta system är, att odlingsersättning författningsenligt utgår endast för minskning

i odlad jord. Eljest äro förfaringssätten, såsom även framgår av kommissionens

undersökningar, i detaljer så växlande, att man nära nog kan säga,

att varje lantmätare haft sin egen metod.

Om benämningen västerbottensmetod skulle vara motiverad, vore det möjligen

på hävdelikvidens område, enär det i kommittéförslagen upptagna och

nu även av kommissionen förordade sättet för hävdelikvid ansluter sig till

vad som måhända varit mera brukligt i Västerbottens än inom andra län.

Del likvidsystem, som nu föreslås, är enligt motiveringen byggt pa den

s. k. norrbottensmetodens (Gäddvik) grunder, varvid man emellertid velat avlägsna

de oegentligheter, som hittills varit förenade med tillämpningen av

denna metod.

Den huvudsakligaste av dessa oegentligheter är att i odlingskostnaderna inräknats

även gödsUngskostnad. Genom att rätta denna länge påtalade oegentlighet

tages ett högst betydelsefullt steg i rätt riktning: ej mindre än omkring

hälften av ersättningarna enligt den s. k. norrbottensmetoden bortfaller i medeltal,

ofta än mera. Vissa andra förhållanden, som bidragit till otillfredsställande

resultat vid likvider enligt samma metod, skulle även på sätt förut antytts

kunna rättas, varigenom likviderna anses icke behöva bliva alltför betungande.

Jag medgiver gärna, att detta i allmänhet icke blir fallet, men

undantagen måste bliva talrik! förekommande. Häri ligger en fara, som icke

bör underskattas. Det torde nämligen fä anses framförallt vara av vikt, att

man icke antager ett likvidsystem, som kan leda till oskäligt höga ersättningar.

Systemet att i likvid intaga all vid ett skifte urskild odlingsmark stöder

kommissionen principiellt därpå, att sådan mark icke motsvarar åsatt gradtal

med mindre tillträdaren även tillerkännes det penningbelopp, som odlingen

beräknas kosta. Kommissionen håller före, att skillnaderna i odiingskostnader

leda till motsvarande skillnad i respektive fastigheters förhandenvarande värden.

Denna princip, som enligt kommissionens förslag anses lösa hela problemet,

kan vid hastigt betraktande förefalla riktig, men den bottnar i ett ensidigt

hänsynstagande till markens brukningsmöjligheter under åsidosättande av frågan

om betingelserna för jordägarna att kunna taga marken i bruk (jfr överdirektörsämbetets

vid lantmäteriet utlåtande i gäddviksfallet, svensk lantmäteritidskrift

år 1924 häftet 2, sid. 40, 41). Metoden håller icke streck annat än i

fråga om den odlingsmark, som går i utbyte mot. avträdd åker och således

omedelbart skall tagas i bruk. Då det åter gäller framtida odlingsmöjligheter,

har den större eller mindre odlingskostnaden relativt ringa betydelse vid tiden

för skiftet. Om eu ersättning uträknas med utgående från de kostnader uppodlingen

framdeles kommer att betinga, fordras nödvändigtvis en reduktion

(rabattering), om ersättningen skall utbetalas omedelbart eller låt vara inom

en kort följd av år. Denna reduktion måste göras ganska kraftig, sä snart

det gäller odlingsmöjligheter, som icke äro aktuella under de närmaste åren

efter skiftet. Skulle odlingen ej behöva ske förrän efter 25 år — en i dylikt

fall ofta hellre låg än hög siffra — vore en kontant ersättning av endast

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr :i8.

ö2f>

c:a SO % av den uträknade odlingskostnaden tillräcklig såsom likvid, (jfr

tabell 1 vid K. förordn. den 28 okt. 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt).

Utan fara för misstag kan man påstå, att odlingsersättningen enligt kommissionens

förslag ofta bleve mer än dubbelt högre än som vore skäligt.

Lättast inser man principens ohållbarhet, om man söker göra reda för sig.

varifrån den likvidgivande parten skall taga de för likviden erforderliga

medlen. lian kan icke påräkna någon omedelbar inkomst från odlingsmarken,

ty så länge denna icke kan tagas i bruk, ger den som sådan ingen avkastning.

Ofta torde nog ingen annan utväg för skuldens betalande finnas än att

söka anlita lånevägen, men även detta kan möta svårigheter, då knappast

någon kreditgivare torde vara benägen att i relativt billiga framtida odlingskostnader

se ett hypotiseringsmässigt mervärde. Att variationerna i odlingskostnader

skulle direkt återspeglas i fastighetsvärdena har näppeligen någon

grund i verkligheten. En sådan uppfattning torde få anses vara företrädesvis

teoretisk.

Utgår man vidare från den likvidfordrande partens behov av odlingsersättning,

är den förenämnda principen lika irrationell. Nämnda behov framträder

i regel endast sä småningom och ofta först efter en längre tid. Det är många

anledningar som göra, att ett jordbruk sällan kan sa snabbt utvidgas. Det

kan vara tillräckligt stort som det är för innehavaren, som måhända icke har

arbetskrafter och ej heller tillräckliga ekonomibyggnader för en utökning av

den odlade jorden. Dåliga avsiittningsförhållanden, tryckta konjunkturer o. s. v.

kunna hindra en hastigare utveckling av jordbruksdriften.

För en mycket stor grupp av fastigheter, nämligen trävarubolagens hemman,

ecklesiastika boställen och andra dylika fastigheter, som äro i opersonlig

besittning, sker odlingsmarkens tillgodogörande synnerligen långsamt

och kommer i många fall aldrig till stånd. Sådana fastigheter ligga emellertid

i regel blandade med bondejorden, och man skulle därför vara nödsakad att

tillämpa samma likvidprincip även för dem. Här skulle dock odlingsersättningar

utan reduktion leda till särskilt olämpliga likvidresultat.

Många andra erinringar kunna göras. .lag skall endast antyda, att nagla

sammanhänga med vanskligheten att avgöra vad som är odlingsvärt. med de

förändringar i odlingsmöjligheterna, som uppstå genom tillkomsten av nya

kommunikationsleder, samt med de på frågan inverkande men oberäkneliga

faktorer, som ligga i att odlingsunderstöd (premielån), dikningsbidrag samt

billiga nyodlingslån i ökad utsträckning beredas jordägarna.

Kommissionen förordar, att man för nedbringande av likviderna bör inskränka

urskiljandet av odlingsmark samt såsom sådan icke upptaga svaruppodlad

jord. Detta är ett farligt råd, som kan leda till att fastigheterna fa

ojämna utvecklingsmöjligheter eller med andra ord, att delningen icke blir

rättvis, och till att förutsättningarna för att åstadkomma god skiftesläggning

hli alltför kringskurna. Varnande exempel finnas i mängd från äldre skiften,

som misslyckats uteslutande på grund av att man försummat att i tillräcklig

omfattning urskilja och fördela odlingsmark, ehuru tillgång funnits därå.

Här bör jag kanske även beröra vad som anförts om att likviden till den

del densamma avser odlingsmark, som ej går i utbyte mot åker, endast innebär

ett utjämnande av skillnader i odlingskostnader, samt att medtagande av

odlingsmark i likvid i vissa fall nedbringar likvidbeloppen. Detta är ju alldeles

riktigt, och ingen bestrider, att det kan finnas fall, da värdena utjämna

varandra och då likviden ej behöver springa upp till oskälig höjd. Men da

odlingskostnaderna för ytenhet pläga vara betydligt varierande, kan redan eu

s. 526 Kontrollera mot PDF

526

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

mindre ändring av odlingsmarkens omfattning leda till avsevärd omkastning

av likvidbeloppen, ej blott till en betungande kontantlikvid utan även till en

på det hela alltför knapp ersättning för att ens förslå till odling av vad som

motsvarar frånträdd åker.

Då det såsom i det förevarande ämnet gäller att komma till skälig ersättning

för varje konkret fall. kan man ej heller åtnöja sig med en sannolikhetskalkyl,

att resultaten ofta bli tillfredsställande.

För att belysa det nu av mig berörda spörsmålet tillåter jag mig anföra

ett tänkt exempel, som valts så, att det icke torde kunna betecknas såsom

något särdeles extremt fall.

Vid utbrytning av två lika stora ägolotter fördelas ett samfällt odlingsmarksöverskott

utöver vad som går i utbyte mot odlad jord. Därvid erhåller den

ena lotten 6 hektar i graden 1,2 och den andre i) hektar i graden 1,8 med

odlingskostnad i förra fallet av 300 kronor och i andra fallet 700 kronor för

hektar. Odlingslikviden leder då, vad denna odlingsmark angår, enligt kommissionens

förslag till en skuld för den förra ägolottens innehavare av 2,250

kronor. Lotternas åkerareal jämte övrig likviderad odlingsmark förutsättes vara

tillräcklig för en mansålder. En skälig odlingsersättning hade då ej bort sättas

kontant till mera än eu obetydlig bråkdel av förenämnda belopp.

Det kan invändas, att man bör jämnare fördela svåruppodlad mark, än som

här förutsatts, men mången gång och särskilt inom större skifteslag kan detta

vara alldeles ogörligt utan att slå in på otillåtliga tegskiftesmetoder.

För att komma till riktigare resultat — fullt riktiga äro självfallet i de

bedömningsfrågor det här gäller ouppnåeliga — måste man enligt min meningtaga

bestämt avstånd från kommissionens förut berörda princip om ett nödvändigt,

rent siffermässigt samband mellan gradering och likvid. Gradsiffran

får icke anses återgiva ett befintligt värde, utan den är endast ett jämförelsetal,

som angiver olika ägors relativa avkastning smöjligheter vid normal användning.

Varje delägare skall vid skiftet tilldelas mark, som antingen redan ger eller

ock kan bringas till samma avkastning, som den jord har, vilken han frånträder

eller som eljest å honom enligt delningsgrund belöper. Likvidförfarandet

avser enligt skiftesstadgan att bereda ersättning åt den, som icke utan

arbete eller kostnad från sin nya ägolott får samma avkastning som han haft

utav frånträdda ägor. Det är tydligen därför, som författningen begränsar

odlingslikvid till de fall, då ouppodlad mark går i skifte emot odlad jord. Givet

är dock, att full rättvisa icke skapas enbart genom de föreskrivna likviderna.

Men genom bestämmelsen om fördelning i någorlunda jämn blandning av

bättre och sämre mark har lagstiftaren velat sörja för att varje delägares intressen

även i övrigt skola bli behörigt tillgodosedda.

Om man, såsom jag föreslår, i huvudsak bibehåller den nämnda, nu gällande

principen för gradering såväl som för odlingsersättning, undgår man faran för

att odlingslikviderna kunna springa upp till oskäliga belopp. I någon mån torde

dock gällande skiftesstadgas likvidsystem böra fullständigas. Det kan ofta

linnas fall, då odlingsmarksöverskottet icke låter sig fullt rättvis! fördelas

genom skiftesläggningen, och för sådana fall torde möjlighet böra beredas till

en på skälighetsprövning grundad ersättning till den, som erhåller för mycket

svåruppodlad mark. Skifteslagstiftningskommittén hade ännu i det andra tryckta

korrekturet av sitt lagförslag eu formulering till en bestämmelse i sådan riktning,

ehuru den senare kom att uteslutas. Den utredning, som kommissionen

nu verkställt, har dock givit skäl för, att frågan icke bör förbigås och ej

s. 527 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 38.

527

heller, såsom man tidigare tänkt sig, lämpligen kan regleras dels genom skiftesläggningen

och dels genom att låta odlingskostnaderna i någon mindre mån

direkt inverka på gradsättningen.

Vid den föreslagna begränsningen av odlingslikviden uppställer sig frågan

huru lämpligen bör förfaras vid beräkning av odlingskostnaderna i de fall, då

inom en ägolott linnes mera odlingsmark än som motsvarar innehavarens

frånträdda odlade jord. Enklaste utvägen är att med utgående från medelodlingskostnaden

för all inom lotten befintlig odlingsmark uträkna kostnaden

för uppodling av så stor kvotdel, som efter uppskattning motsvarar den frånträdda

odlade jorden. Ett annat sätt, som torde vara att föredraga, är att låta

förrättningsmännen bestämma vilket område å marken, som skall anses utgöra

vederlag och vars odlingskostnad skall beräknas. Härigenom beredes tillfälle

att taga hänsyn såväl till vad som för fastigheten är förmånligast som även till

den likvidgivande partens intresse av att ersättningen genom lämpligt val av

mark icke blir högre än nödvändigt. Vidare torde det ofta vara av fördel för

jordägaren att erhålla förrättningsmännens biträde för uppgörande av odlingsplan,

vilket enligt det senare alternativet även lämpligen bör ske.

Med vitgående från nu av mig anförda synpunkter har jag uppsatt följande

utkast till lagtext.

Utkast till ändrad lydelse av 14 kap. <> § i 1924 års förslag till lag om

delning av jord ä landet.

1. Erhåller delägare i vederlag för odlad jord ouppodlad eller ofullständigt

odlad, äge han bekomma ersättning motsvarande den kostnad, som erfordras

för att försätta den erhållna jorden i samma odlade skick som den avträdda.

Är till följd därav, att vid skiftet urskilts odlingsmark utöver vad som går

i utbyte mot odlad jord, vederlagets läge icke bestämt, hava förrättningsmännen

att avgöra vilket mot den avträdda jorden efter uppskattning svarande

område, som skall betraktas såsom vederlag och ingå i beräkning vid

bestämmande av odlingskostnaderna.

Ersättningar, som i detta moment avses, gäldas av dem, som vid skiftet

erhålla tillökning i odlad jord.

2. Ingår i skifte odlingsmark utöver den, som utgör vederlag för frånträdd

odlad jord, och prövas någon delägare hava tilldelats väsentligt mera svåruppodlad

mark än å honom belöper enligt delningsgrunden, äge han erhålla

skälig ersättning utav den eller de delägare, som njutit motsvarande fördel

genom att bliva tilldelade lättare odlingsbar mark. Vid bestämmande av denna

ersättning skola förrättningsmännen taga behörig hänsyn till den tid, som kan

beräknas åtgå, innan odlingsmarken behöver tagas i bruk, och till därav påkallad

begränsning av ersättningsbeloppen.

B. Avträder delägare odlad jord, som han innehaft enligt sämjedelning eller

ock efter erhållet lov eller utan någons bestridande uppodlat å oskiftad mark.

och överskjuter denna odlade jord vad delägaren enligt delningsgrund äger

vid skiftet erhålla uti inrösningsjord, vare delägaren berättigad att av dem,

som vid skiftet fått tillökning i odlad jord, för överskottet åtnjuta odlingsersättning

efter vad förrättningsmännen pröva skäligt.

4. Delägare, som avträder odlad jord, för vilken han erhåller annan odlad

jord eller odlingsersättning, vare ock berättigad till ersättning av tillträdaren

s. 528 Kontrollera mot PDF

528

Kungl. Maj:ts proposition Nr 38.

för den frånträdda jordens hävd eller begödsling i den man han ej erhåller

vederlag i lika väl hävdad jord.

5. Erhåller delägare mot odlad jord sämre odlad eller hävdad eller oek

ouppodlad jord, eller bliver hans ägovälde sammansatt av ägor, som med

hänsyn till föregående användning ej kunna omedelbart läggas i sedvanligt

bruk, skall ersättning tillerkännas honom jämväl för minskad avkastning under

den tid, som åtgår, till dess jorden kan försättas i behörigt skick. Sådan ersättning

gäldas av dem, som vid skiftet åtnjutit motsvarande fördel.

6. Närmare föreskrifter angående beräknande av ersättningar, som i denna

paragraf avses, meddelas av Konungen.’

Vad angar lantmäteristyrelsens förslag i övrigt är det endast i en fråga

som jag ansett mig höra anmäla en avvikande mening, nämligen beträffande

den föreslagna ändringen av 21 kap. 20 § i lagförslaget. Denna ändring måsta

jag avstyrka, därvid hänvisande till vad som anförts å sid. 206—208 i skifteslagstiftningskommitténs

år 1911 avgivna betänkande och till de talrika erfarenheterna

om huru skiften fördröjts och fördyrats genom besvär över gradering,

vilka — även då de varit befogade — sällan medfört några så betydande

ändringar i ägotilldelningen, att detta kunnat anses uppväga de kostnader och

olägenheter, som orsakats av den förlängda skiftesproceduren.»

Som ovan

Oscar Sohlberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLL

Sid.

Förslag till

Lag om delning av jord å landet .................. 3

Lag om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om delning av

jord å landet.........................T 3

Lag om ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning

i stad..........................76

Lag om ändrad lydelse av 6 § i förordningen den 16 juni 1875 angående

lagfart å fång till fast egendom.................80

Lag om ändrad lydelse av 37 § 5 mom. i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom................81

Lag om ändrad lydelse av 121 § utsökningslagen...........81

Lag om ändrad lydelse av 6 § i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-,

soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar

i stamfastigheten ....................82

Lag om ändrad lydelse av 7 § i lagen den 30 september 1904 om samäganderätt

..........................82

Lag om ändrad lydelse av 16 § i lagen den 5 juli 1907 om enskilda vägar

på landet...........................83

Lag om säkerhet för utbekommande av vissa ersättningar i anledning av laga

skifte eller annan jorddelningsförrättning..............83

Lag om sammanläggning av fastigheter å landet............84

Lag om ändrad lydelse av 11 kap. 2 § jordabalken..........90

Lag om insändande till hovrätt av ägodelningsrätts protokoll så ock av protokoll

i mål eller ärende, som handlagts av ägodelningsdomare eller annan

ordförande i ägodelningsrätt eller av överlantmätare.........91

Lag om ändrad lydelse av 2 § ll:o) i lagen den 26 maj 1909 om Kungl.

Maj:ts regeringsrätt.......................91

Protokoll över justitiedepartementsärenden den 21 augusti 1924 ....... 93

Lagförslag, bilagor till statsrådsprotokollet » » » » .......96

Promemoria, bilaga » » » » » » .......189

Lagrådets utlåtande den 4 januari 1926 ................. 320

Protokoll över justitiedepartementsärenden den 22 januari 1926 ....... 457

Lantmäteristyrelsens utredning och förslag angående beräknande vid skiftesförrättningar

av ersättning mellan delägare för odling, hävd och minskad avkastning

m. m.......... 483

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 31 käft. (Nr 38). 34

s. 530 Kontrollera mot PDF

530

Förslaget till lag om delning ay jord å landet.

Kung].

Majt:s

förslag

I Avd. Om laga skifte.

1 Kap. Om vad med laga skifte och skifteslag förstås,

så ock om rätt att söka och erhålla laga skifte 3

2 » Om förrättningsmän vid laga skifte .... 11

3 » Om laga skiftes kungörande och fortgång . . 14

4 » Om bestämmande av skifteslagets omfång samt

om tillstånd till skifte.......... 19

5 s> Om inskränkning i rätten att nyttja skiftes
lagets

ägor under laga skifte....... 22

6 » Om upprättande av ägokarta....... 23

7 » Om bestämmande av gränserna kring skiftes
lagets

ägor.............. 24

8 » Om ägoutbyte............. 26

9 » Om delningsgrund........... 28

10 » Om undantag av mark från skifte samt om

bildande av servitut vid skifte.......30

11 » Om vad såsom inrösnings- och avrösningsjord

räknas och om ägors gradering...... 34

12 » Om hävdeförteckning.......... 35

13 » Om skiftesläggning och utflyttning .... 36

14 * Om ersättningar mellan skiftesdelägare ... 41

15 » Om tillträde av ägolotterna ....... 46

16 » Om skiftes avslutande samt om utförande av

föreskriven ändring i verkställt skifte ... 46

17 » Om fördelning av skifteskostnader..... 48

18 k Om delägares och förrättningsmäns rätt att

besluta i skiftesfrågor.......... 49

II Avd. Om avstyckning. 19 Kap......... 49

III » Om andra lantmäteriör rättning ar. 20 Kap. . 56

IV » Om domstolar och rättegång i jorddelnings
mål,

så ock om fastställelse av jorddelningsförrättning

samt om rättelse i fastställt skifte.

21 Kap................. 59

Lagrådets

utlåtande

sid.

322

342

346

352

355

358

359

362

363

365

373

377

377

383

393

395

395

396

412

414

Statsrådsprotokollet

den 22.jan.

1926

sid.

459

463

464

465

466

466

466

467

467

467

469

469

469

469

470

470

470

471

471

473

473

Stockholm 1020. P. Palmquists Aktiebolag

246061

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:331 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om delning av jord å landet m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. 1SärU 1926:1 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om dalning av jord å landet m. m. dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten