Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av mellan Sverige samt Norge, Danmark och Finland undertecknade konventioner angående fredligt avgörande av tvister

1926-01-14 · 27 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:62, Angående godkännande av mellan Sverige samt Norge, Danmark och Finland undertecknade konventioner angående fredligt avgörande av tvister

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

1

Nr 62.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av

mellan Sverige samt Norge, Danmark och Finland undertecknade

konventioner angående fredligt avgörande

av tvister; given Stockholms slott den 2 februari 1926.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

för denna dag samt med överlämnande av texterna till de

konventioner angående fredligt avgörande av tvister, vilka under förbehåll om

riksdagens godkännande undertecknats den 25 november 1925 i Oslo med Norge,

den 14 januari 1926 i Stockholm med Danmark och den 29 januari 1926 i

Helsingfors med Finland, vill Kungl. Maj:t härmed äska riksdagens godkännande

av nämnda konventioner jämte tillhörande protokoll.

GUSTAF.

Osten Undén.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 2 februari 1926.

N ärvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss, Levinson.

Ministern för utrikes ärendena anför:

I enlighet med av Kungl. Maj:t givna bemyndiganden hava konventioner

angående fredligt avgörande av tvister undertecknats den 25 november 1925

i Oslo med Norge, den 14 januari 1926 i Stockholm med Danmark och den

29 samma månad i Helsingfors med Finland. De äro samtliga avslutade under

förbehåll om ratifikation, från svensk sida med angivande av att därvid

förutsattes riksdagens samtycke.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 51 käft. (Nr 62.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

Då frågan om undertecknandet av nu angivna konvention med Norge den

24- november 1925 var föremål för Kungl. Maj:ts prövning, anförde jag bland

annat följande:

»Genom den mellan Sverige och Norge den 27 juni 1924 avslutade konventionen

angående tvisters hänskjutande till en fast undersöknings- och förlikningsnämnd

hava enhetliga regler givits angående förlikningsförfarande i tvister,

som kunna uppkomma de båda länderna emellan.

Någon motsvarande enhetlig reglering av skiljedomsförfarandet mellan Sverige

och Norge finnes för närvarande icke. Härvid gällande regler återfinnas

i skilda överenskommelser. I sådant avseende vill jag erinra om att jämlikt

konventionen den 26 oktober 1905 tvister, som icke beröra respektive länders

oavhängighet, integritet eller vitala intressen, skola hänskjutas till den genom

konventionen den 29 juli 1899 upprättade permanenta skiljedomstolen i Haag.

Vidare hava emellertid de båda länderna genom under år 1921 avgivna, tillsvidare

för fem år gällande förklaringar enligt art. 36, andra stycket, av stadgan

för den fasta mellanfolkliga domstolen, när det gäller tvister av i artikeln

angivna kategorier av rättslig natur, åtagit sig längre gående förpliktelser än

de, som gälla enligt 1905 års skiljedomskonvention. Slutligen har i enlighet

med av Kungl. Maj:t den 23 oktober 1925 lämnat bemyndigande genom noteväxling

samma dag dels fastslagits, att, då någon uppsägning ej mellankommit,

1905 års skiljedomskonvention skall efter utgången av löpande tioårsperiod

förbliva gällande under ytterligare tio år, dels också förklarats, att därvid skall

iakttagas, att tvister tillhörande nyss nämnda kategorier skola hänskjutas till

den fasta domstolen och icke till det i konventionen avsedda skiljedomsförfarandet.

I de utväxlade noterna framhålles emellertid samtidigt, att man å

såväl svensk som norsk sida vore beredd att omedelbart upptaga förhandlingar

om avslutande av en ny allmän skiljedomskonvention mellan de båda länderna.»

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 18 december 1925 och den 7 januari

1926 av frågorna om undertecknande av skiljedomskonventioner med Danmark

och Finland har framhållits, att de skäl, som talat för ett utbyggande av''

skiljedomsinstitutet i förhållande till Norge, också måste anses gälla beträffande

Danmark och Finland. I fråga om skiljedomsavtalet med Danmark

vore särskilt att märka, att den mellan Sverige och Danmark bestående skiljedomskonventionen

av äldre typ, avslutad den 17 juli 1908, gällde såväl i förhållande

till Danmark som till Island, men att med hänsyn till Islands nuvarande

statsrättsliga ställning den föreslagna nya konventionen, som vore avsedd

att träda i stället för 1908 års skiljedomskonvention, icke vore tillämplig för

Islands del. I anslutning härtill framhölls att, då Island i varje fall icke f. n.

ansett tiden inne att ingå sådana förlikningsavtal av den nordiska avtalstypen,

vilka bilda grundvalen för skiljedomsavtal av nu förevarande art, det icke vore

avsett, att den nya skiljedomskonventionen skulle äga tillämpning i fråga om

Island, och att i anledning härav åt konventionen med Danmark givits en avfattning,

varav framginge, att i förhållandet mellan Sverige och Island 1908

års konvention förbleve gällande.

Jag anhåller nu att få lämna en översikt av de viktigare bestämmelserna i de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t$ proposition nr 62.

o

förevarande konventionerna. Dessa äro med varandra i allt väsentligt överensstämmande.

De smärre skiljaktigheter, som förekomma, skall jag i den mån

de synas mig förtjäna särskilt beaktande i det följande omnämna.

De grundläggande föreskrifterna återfinnas i de två inledande artiklarna,

vilka angiva omfattningen av det i konventionerna fastställda skiljedomsförfarandet.

Rättstvister vilka äro hänförliga till någon av de kategorier, som angivas

i art. 36, andra stycket, av stadgan för den fasta mellanfolkliga domstolen,

skola enligt art. 1 hänskjutas till nämnda domstol. Detta stadgande innebär

eu bekräftelse av ett redan föreliggande åtagande, med hänsyn till att såväl

Sverige som Norge, Danmark och Finland genom avgivande av sådan förklaring,

som avses i den s. k. fakultativa klausulen i art. 36, erkänt den fasta mellanfolkliga

domstolens behörighet i rättstvister. Det må emellertid framhållas,

att giltighetstiderna för de förklaringar av angiven art, som av de fyra länderna

avgåvos under åren 1920—1922, begränsats till en period av fem år. Visserligen

torde man få räkna med att dessa förklaringar för samtliga ländernas

vidkommande, äro avsedda att förnyas —- vad Danmark beträffar har så redan

skett i december 1925 för en tid av ytterligare tio år — men med hänsyn till

att de nu föreliggande konventionerna ingåtts för en så lång första period som

tjugo år, innefatta de däri givna bestämmelserna rörande rättstvisters lösande

ett längre gående åtagande i förhållandet mellan Sverige och de tre övriga

nordiska länderna än som skulle föreligga enbart genom anslutningen till den

nyss omnämnda fakultativa klausulen.

I det mellan Sverige och Finland undertecknade avtalet har givits uttryck åt

en regel, som även utan särskilt stadgande självfallet, skulle gälla, nämligen att

det står parterna fritt att, om de äro därom ense, innan en rättstvist hänskjutes

till den fasta, mellanfolkliga domstolen, underställa densamma förlikningsförfarande

enligt ovannämnda den 27 juni 1924 avslutade förlikningsavtal.

Beträffande tvister, i fråga om vilka enligt gällande överenskommelser särskilt

förfarande har föreskrivits, skola bestämmelserna i dessa överenskommelser

vara att iakttaga.

Alla andra tvister än de i art. 1 angivna skola, sedan de först varit föremål

för förlikningsförfarande i enlighet med bestämmelserna i 1924 års förlikningskonventioner

mellan de fyra nordiska länderna utan att därigenom hava

vunnit sin lösning, enligt art. 2 hänskjutas till ett i följande artiklar närmare

angivet skiljedomsförfarande, som innebär, att avgörandet tillkommer eu för

varje särskilt fall tillsatt skiljedomstol. Tvister av denna art skola avgöras

enligt grundsatserna för rätt och billighet.

I art. 2 avsedd särskild skiljedomstol skall, om annan överenskommelse ej

träffas mellan parterna, tillsättas i enlighet med bestämmelserna i avdelning

IV, kap. II av Haagkonventionen den 18 oktober 1907 för avgörande på fredlig

väg av internationella tvister. I huvuddrag angiva dessa bestämmelser, att

skiljedomarna skola väljas bland de personer, vilka finnas uppförda å förteckningen

över medlemmar av den permanenta skiljedomstolen i Haag. samt

att, om parterna ej kunna enas om den särskilda skiljedomstolens sammansätt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 6%.

ning, vardera parten utser två skiljedomare och de av parterna sålunda utsedda

skiljedomarna gemensamt välja ordförande.

I fråga om själva skiljedomsförfarandet skola enligt art. 4 bestämmelserna

i avdelning IV, kap. III, av nämnda Haagkonvention lända till efterrättelse,

i den mån parterna ej annorlunda överenskomma. Enligt de åsyftade bestämmelserna

gäller att vid tvist skall upprättas ett särskilt skiljeavtal angivande

tvistens föremål m. m. Om sådant skiljeavtal ej undertecknats inom sex månader

efter det ena parten till den andra framfört yrkande om tvists hänskjutande

till skiljedom, skall skiljeavtal på yrkande av endera parten fastställas i

den ordning, som föreskrives i art. 53 och 54 av Haagkonventionen respektive,

enligt avtalet med Finland, av skiljedomstolen. De hänvisningar till Haagkonventionens

bestämmelser, som finnas intagna i konventionerna angående fredligt

avgörande av tvister, skola vara tillämpliga de fördragsslutande parterna

emellan även för det fall, att Haagkonventionen frånträtts av någondera parten.

Skiljedomstolen skall äga befogenhet att på endera partens yrkande angiva

de förberedande åtgärder, som må vara att vidtaga för skyddande av denna

parts rätt. Erforderliga anvisningar för skiljedomens verkställande skola intagas

i själva utslaget (artiklarna 5 och 6).

Art. 7 föreskriver att beträffande frågor, som enligt lagstiftningen i det

land, mot vilket yrkande framställes, skola avgöras av domstol, vederbörande

part icke kan påfordra, att skiljedomsförfarande kommer till användning förrän

genom sakens behandling vid domstol slutligt utslag avkunnats. Sakens hänskjutande

till dom eller skiljedom skall, sedan utslaget fallit, ske enligt traktaten

med Norge inom sex månader, enligt traktaterna med Danmark och Finland

inom ett år. Denna artikel återgiver, liksom den följande, i de av Sverige

avslutade förliknings- och skiljedomsavtalen gängse bestämmelser.

Parternas skyldigheter med hänsyn till skiljedomsförfarandet behandlas i

art. 9 vari stadgas, att de under tvists handläggning skola undvika varje åtgärd,

som kan motverka verkställandet av dom eller skiljedom, och efter tro

och heder ställa sig domen eller skiljedomen till efterrättelse.

Tvister angående tolkningen eller fullgörandet av dom eller skiljedom skola

enligt art. 10, då ej annorlunda bestämts, avgöras av den domstol, som avkunnat

utslaget.

Konventionerna skola gälla för en tid av tjugo år, räknat från dagen för ratifikationernas

utväxlande. Om de ej uppsagts senast två år före utgången av

angivna period, skola de med två års uppsägning fortfara att gälla för ytterligare

perioder av tjugo år.

I de vid avtalen fogade protokollen vid undertecknandet fastslås, att förlikningskonventionerna

av den 27 juni 1924 skola äga giltighet, så länge de ifrågavarande

konventionerna angående fredligt avgörande av tvister förbliva gällande.

Slutligen må framhållas att, ehuru uttrycklig bestämmelse därom ej upptagits

i texterna, avtalen givetvis äro tillämpliga jämväl i fråga om konflikter,

som hava sitt upphov i omständigheter, tillkomna före avtalens avslutande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 62.

o

De konventioner, för vilkas innehåll jag nu redogjort, innefatta, såsom av

den lämnade översikten framgår, en fullständig och förbehållslös reglering av

alla tvister i förhållandet mellan Sverige samt de tre närliggande nordiska länderna.

Räckvidden av de sålunda träffade bestämmelserna framstår tydligt vid en

återblick på de senare årens utveckling å skiljedomsavtalens område.

De skiljedomsavtal, vilka kommo till stånd i anslutning till Haagkonventionerna

av år 1899 och 1907, innehöllo i regel det förbehållet, att skiljedom ej

skulle tillämpas om invändning framställdes att tvist berörde fördragsslutande

parts oavhängighet, integritet eller vitala intressen. Då det dessutom i allmänhet

tillkom part att själv avgöra, huruvida i det särskilda fallet en tvist

hade dylik karaktär, kunde alltså praktiskt taget endera parten ensidigt undandraga

sig ett från dess sida ej önskat skiljedomsförfarande. Det är uppenbart,

att ett så starkt hävdande av den egna statens suveränitet måste göra

den reella betydelsen av dessa äldre avtal tvivelaktig, och detta särskilt i konflikter

av mera allvarlig art. I skiljedomsavtalen med Norge av 1905 och med

Danmark av 1908 har emellertid stadgats, att vederbörande part visserligen

äger själv avgöra, huruvida tvist berör landets oavhängighet eller integritet,

men att skiljedomstolen bedömer en invändning att tvisten berör ena partens

vitala intressen.

Med upprättandet av den fasta mellanfolkliga domstolen skapades en fast

rättslig instans för avgörande av tvister stater emellan, och genom bestämmelserna

i art. 36 i stadgan för nämnda domstol underlättades utbredningen av

principen om obligatoriskt skiljedomsförfarande i rättstvister. Härmed erhöll

skiljedomsidén ökad praktisk betydelse. I ett stort antal under de senare åren

tillkomna avtal om förliknings- och skiljedomsförfarande har i överensstämmelse

härmed den fasta mellanfolkliga domstolens behörighet i rättstvister uttryckligen

fastslagits, och detta även i avtal ingångna av stater, vilka ännu ej

definitivt anslutit sig till den ifrågavarande s. k. fakultativa klausulen i art.

36 av domstolsstadgan.

I fråga om förfarande i intressetvister kan något fullt enhetligt system ännu

ej sägas föreligga, vilket delvis förklaras av att uppfattningen om den principiella

skillnaden mellan förfarandet i tvister av rättslig art och i intressetvister

först på senare tid vunnit allmännare anslutning. Även i nyare, vittgående avtal

förekommer emellertid att rätts- och intressetvister behandlas likartat. Den

mellan Schweiz och Italien i september 1924 avslutade förliknings- och skiljedomstraktaten

föreskriver sålunda undantagslöst obligatoriskt förfarande inför

den fasta mellanfolkliga domstolen i såväl rättsliga tvister som i intressetvister.

Gränsen mellan dessa båda slag av tvister markeras här, då instansen

är densamma, av bestämmelsen att tvister av icke-juridisk beskaffenhet skola

avgöras enligt billighet (ex aequo et bono). Däremot stadgas i den mellan

Schweiz ocli Polen i mars 1925 avslutade förliknings- och skiljedomstraktaten

att intressetvister skola hänskjutas till avgörande inför en i det särskilda fallet

konstituerad skiljedomstol, tillsatt i enlighet med bestämmelserna i 1907 års

Haagkonvention. Enligt denna traktat kommer emellertid skiljedomsförfaran
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

det ej till användning i fråga om tvister, som enligt internationell rätt höra

under endera statens uteslutande behörighet, varigenom en betydande grupp av

intressetvister äro undandragna skiljedomsförfarande. Vid eventuell meningsskiljaktighet,

huruvida tvist kan anses höra under statens uteslutande behörighet,

skall avgörandet tillkomma den fasta mellanfolkliga domstolen. Ännu

en annan form för reglerandet av intressekonflikter har slutligen anlitats i

de i Locarno avtalade skiljedomsfördragen mellan Tyskland samt Belgien.

Frankrike, Polen och Tjeckoslovakien, vilka fördrag den 1 december 1925

undertecknats i London. I dessa fördrag stadgas, att intressetvister skola behandlas

av en permanent förlikningsnämnd för undersökning och medling.

Skulle de ej därigenom bringas till lösning, kunna de hänskjutas till Nationernas

förbunds råd i och för handläggning enligt art. 15 i förbundsakten.

Det i de föreliggande nordiska avtalen valda systemet har förut kommit till

användning i det mellan Frankrike och Schweiz den 6 april 1925 undertecknade

skiljedomsavtalet.

Frågan om intressetvisters hänskjutande till bindande avgörande genom skiljedom

har bl. a. gjorts till föremål för eu utredning i det betänkande, som

den 21 december 1918 avgavs av den av Kungl. Maj:t tillsatta kommittén bestående

av presidenten Marks von Wurtemberg, friherre Th. Adelswärd och

nuv. envoyén O. Ewerlöf med uppgift att under samarbete med motsvarande

kommittéer, som kunde bliva tillsatta i Norge och Danmark, fullfölja det förberedande

arbetet för tillvaratagandet av de neutrala staternas intressen vid

eller efter världskrigets slut m. m.

I betänkandet jdtras bl. a.:

»Icke alla mellanfolkliga tvister äro av beskaffenhet att kunna lösas på

grundvalen av rättsprinciper. Folkrätten har ännu ej nått den ståndpunkt, att

sådant vore möjligt. Yäl hava i senare tid, framför allt kanske tack vare de

bägge Haag-konferenserna, de folkrättsliga grundsatserna utvecklats och utformats

i beaktansvärd omfattning, och trots de i viss mån nedslående erfarenheter

världskriget lämnat i fråga om helgden av antagna principer på det

internationella området torde det kunna förväntas, att det mesta av vad som en

gång blivit vunnet åt det internationella rättslivet kommer att varaktigt därmed

införlivas, ävensom att den internationella rätten under en närmare framtid

kommer att ytterligare väsentligt utbyggas. Men den fullt genomförda reglering

av den materiella rätten, som äger rum inom kulturstaterna och som gör

det möjligt att inom varje stat framtvinga lösning på rättslig väg av tvister, som

ej annorlunda kunna biläggas, torde ej inom en överskådlig framtid vara att

påräkna på det internationella området och överhuvud knappast vara förenlig

med de suveränitetskrav, som de flesta stater kunna förväntas i det längsta vilja

upprätthålla.

Särskilt bör ihågkommas, att, medan varje inre rättsordning huvudsakligen

avser bevarande av bestående rättsförhållanden, en dylik konservativ princip

icke i samma grad låter sig upprätthållas på det mellanfolkliga området, där

omständigheternas makt oftare kräver förändring eller närmare reglering av

bestående förhållanden. Tvistefrågor, sådana som de särskilt under senaste

tid aktuella, om statsbildningar eller territorialförskjutningar, som påkallas av

nationella strömningar, om invandring av främmande folkelement, om företräde

till kolonisationsområden eller till annat herrelöst land, låta sig ej lösas på

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

grundvalen av erkända folkrättsnormer. Lösningen måste här ofta bero på

överväganden av mer eller mindre politisk art. Vad det gäller är ej att efter

någorlunda allmängiltiga grunder bedöma vad som är rätt, utan att med hänsyn

tagen till föreliggande omständigheter av skiftande art avväga motsatta intressen

och träffa ett avgörande, som från lämplighets- och billighetssynpunkt

-- stundom även från den allmänna politiska situationens synpunkt — kan

anses vara ägnat att bäst lösa tvisten. En dylik uppgift kräver av den eller de

skiljedomare, åt vilka avgörandet skall anförtros, en sällsynt stor auktoritet,

vidsynthet och frihet från ensidiga nationella hänsyn. Det kan knappast påräknas,

att, när det gäller att utse skiljedomare i frågor av denna art, önskvärd

enighet i fråga om personvalet skall kunna uppnås mellan de tvistande parterna,

i brist varav valet måste läggas i tredje mans hand eller ankomma på något

slags lottning. Även bortsett härifrån kan det näppeligen förutsättas, att

staterna mer allmänt skola vara benägna att i här avsedda intressetvister binda

sig vid ett tämligen oberäkneligt avgörande, helst som dessa tvister ofta nog

äro av den allra största betydelse för de tvistande. Betvivlas må ock, huruvida

det vore klokt att ens eftersträva dylika fullt förbehållslösa skiljedomsavtal

mellan en större krets av stater och därmed utsätta sig för den nära till hands

liggande risken av deras brytande, till betänkligt förfång för skiljedomsprincipen

i det hela.

De betänkligheter, som nu gjorts gällande mot undantagslösa skiljedomsavtal,

äga visserligen icke samma giltighet för alla stater. För de mindre, Nalkas

möjlighet att på politisk väg hävda sin ståndpunkt är starkt begränsad, och

särskilt för stater, vilka i likhet med de skandinaviska befinna sig i en situation,

som i det hela motsvarar deras önskningar, kan med skäl ifrågasättas, huruvida

icke, därest ett förbehållslöst avtal om tvisters avgörande på rättslig

väg står till buds, ett sådant erbjuder övervägande fördelar. Vad som enligt

den svenska kommitténs åsikt vore utsiktslöst och måhända även i övrigt mindre

välbetänkt, vore att eftersträva en allmän överenskommelse om rättsligt avgörande

av alla slags mellanfolkliga tvister.»

Redan 1918 års kommitté har alltså funnit, att inbördes förbehållslösa avtal

om tvisters avgörande på rättslig väg skulle för stater i de skandinaviska ländernas

ställning erbjuda övervägande fördelar. Den uppfattning som därmed

uttalas torde endast vinna bekräftelse genom den starka utveckling, som skiljedomsprincipen

under de senaste åren tagit.

De med Norge, Danmark och Finland förda förhandlingarna hava också

bekräftat, att förhållandet mellan Nordens länder nått en sådan stadga och

uppbäres av en så uppriktig samförståndsvilja, att förutsättningarna för avslutande

av förbehållslösa avtal om skiljedomsförfarande dessa länder emellan

föreligga. De nyligen undertecknade avtalen synas stå i bästa överensstämmelse

med de traditioner på folkrättens område, för vilka de nordiska staterna

sökt verka.

I anslutning till vad jag sålunda anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte i proposition äska riksdagens godkännande

av ifrågavarande med Norge, Danmark och Finland

undertecknade konventioner angående fredligt avgörande av

tvister jämte de till konventionerna hörande protokollen vid

undertecknandet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts proposition nr 62.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall till riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

Carl Cederlöf.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

9

Bilaga A.

Konvention mellan Sverige och

Norge angående fredligt avgörande

av tvister.

Hans Majestät Konungen av

Sverige och Hans Majestät Konungen

av Norge, vilka äro besjälade

av önskan att främja strävandena

till avgörande på fredlig

väg av mellanstatliga tvister,

hava i detta syfte överenskommit

att i anslutning till den konvention

angående upprättandet av en

fast undersöknings- och förlikningsnämnd,

som ingåtts mellan

de båda rikena den 27 juni 1924,

avsluta en konvention angående

fredligt avgörande av tvister och

hava till Sina fullmäktige för

avslutandet av en sådan konvention

utsett:

Hans Majestät Konungen av

Sverige:

Sin Envoyé extraordinaire och

Ministre plénipotentiaire i Oslo,

Torvald Magnusson Höjer, och

Hans Majestät Konungen av

Norge:

Sin stats- och utrikesminister

Johan Ludwig Mowinckel;

vilka, därtill vederbörligen bemyndigade,

överenskommit om

följande bestämmelser:

Artikel 1.

Uppstår mellan de fördragsslutande

parterna rättstvist, som

Konvensjon mellem Norge og

Sverige angående fredelig avgjörelse

av tvister.

Hans Majestet Norges Konge

og Hans Majestet Kongen av

Sverige, som er besjelet av önsket

om å fremme bestrebelsene for

avgjörelse av mellemfolkelige

tvister på fredelig måte, er i dette

öiemed blitt enige om, i ^slutning

til den konvensjon angående

oprettelsen av en fast undersökelses-

og forliksnevnd som blev inngått

mellem de to riker den 27.

juni 1924, å avslutte en konvensjon

angående fredelig avgjörelse

av tvister, og har som Sine befullmektigede

ved avsluttelsen av

en sådan konvensjon opnevnt:

Hans Majestet Norges Konge:

Hans Majestets stats- og utenriksminister

Johan Ludwig Mowinckel,

og

Hans Majestet Kongen av Sverige:
Hans

Majestets overordentlige

sendemann og befullmektigede

minister i Oslo Torvald Magnusson

Höjer,

hvilke, behörig befullmektigede,

er kommet overens om fölgende

bestemmelser:

Artikkel 1.

Opstår der mellem de Kontraherende

Parter rettstvist som kan

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

är hänförlig till någon av de i

art. 36 mom. 2 av stadgan för

den fasta mellanfolkliga domstolen

angivna kategorier, och som

icke kunnat lösas på diplomatisk

väg, skall den hänskjutas till avgörande

inför nämnda domstol i

enlighet med bestämmelserna i

sagda stadga.

Tvister, för vilkas lösande de

fördragsslutande parterna genom

andra mellan dem gällande överenskommelser

förbundit sig att

anlita ett särskilt doms- eller

skiljedomsförfarande, skola behandlas

enligt bestämmelserna i

dessa överenskommelser.

Meningsskiljaktighet rörande

tolkningen av förevarande konvention

skall avgöras av den fasta

mellanfolkliga domstolen.

Artikel 2.

De fördragsslutande parterna

förplikta sig att till skiljedomsförfarande

jämlikt nedanstående

bestämmelser hänskjuta alla andra

än de i art. 1 omnämnda

tvister, dock först sedan de underkastats

det i konventionen den

27 juni 1924 angående upprättandet

av en fast undersöknings- och

förlikningsnämnd omhandlade undersöknings-

och förlikningsförfarande

utan att därigenom hava

vunnit sin lösning.

Parterna äro ense om att de

tvister, som avses i förevarande

artikel, skola avgöras efter grundsatserna

för rätt och billighet.

Artikel 3.

Därest parterna ej annorlunda

överenskomma, skall skiljedomstol

för behandling av tvist jämlikt

art. 2 i denna konvention

tillsättas i enlighet med bestäm
-

henföres til nogen av de slags

tvister som er omhandlet i art.

36, 2. ledd i vedtektene for den

Fäste Mellemfolkelige Domstol,

og som ikke har kunnet löses på

diplomatisk vei, skal den henskytes

til avgjörelse av den nevnte

domstol overensstemmende med

forskriftene i de nevnte vedtekter.

Tvister som de Kontraherende

Parter ved andre mellem dem

gjeldende overenskomster har forpliktet

sig til å löse ved en särskilt

doms- eller voldgiftsbeb ändlig,

skal behandles efter bestemmelsene

i disse overenskomster.

Meningsforskjell angående fortolkningen

av nmrvserende konvensjon

skal avgjöres av den

Fäste Mellemfolkelige Domstol.

Artikkel 2.

De Kontraherende Parter förplikter

sig til å henskyte til voldgiftsbehandling

overensstemmende

med de fölgende bestemmelser

alle andre enn de i artikkel 1

nevnte tvister, dog först efter åt

de har vsert underkastet den undersökelses-

og forliksbehandling som

er omhandlet i konvensjonen av

27. juni 1924 angående oprettelse

av en fast undersökelses- og forliksnevnd,

liten derigjennem å ha

opnådd lösning.

Partene er enige om åt de

tvister som omhandles i neervserende

artikkel, skal avgjöres efter

grundsetningene for rett og billighet.

Artikkel 3.

Hvis Partene ikke er kommet

overens om noget annet, skal en

voldgiftsrett til behandling av

tvist efter artikkel 2 i denne

konvensjon sammensettes over
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

11

melserna iHaag-konventionen den

18 oktober 1907 för avgörandet

på fredlig väg av internationella

tvister, avdelning IV, kap. II.

Artikel 4.

I den mån parterna i fråga om

skiljedomsförfarandet ej annorlunda

överenskomma, skola bestämmelserna

i Haag-konventionen

den 18 oktober 1907 för avgörandet

på fredlig väg av internationella

tvister, avdelning

IV, kap. III, därvid lända till

efterrättelse.

Därest sådant skiljeavtal, som

avses i sagda Haag-konvention,

ej undertecknats inom sex månader

efter det ena parten till

den andra framfört yrkande om

tvists hänskjutande till skiljedom,

skall skiljeavtal på yrkande

av endera parten fastställas i den

ordning, som föreskrives i artiklarna

53 och 54 av nämnda Haagkonvention.

I de fall, då förevarande konvention

hänvisar till bestämmelserna

i Haag-konvention en, skola

dessa bestämmelser tillämpas parterna

emellan även för det fall,

att båda eller endera frånträtt

sistnämnda konvention.

Artikel 5.

Skiljedomstolen äger på endera

partens yrkande angiva de förberedande

åtgärder, som böra

vidtagas till skyddande av denna

parts rätt, försåvitt dessa åtgärder

kunna vidtagas på administrativ

väg.

Artikel 6.

Skilj edomen skall, när anledning

därtill förefinnes, innehålla an
-

ensstemmende med regiene i titel

IV, kap. II i Haagkonvensjonen

av 18. oktober 1907 angående avgjörelse

av internasjonale tvister

på fredelig måte.

Artikkel 4.

I den utstrekning Partene ikke

har truffet annen bestemmelse

angående voldgiftsbehandlingen,

skal reglene i titel IV, kap III

i Haagkonvensjonen av 18. oktober

1907 angående avgjörelse av

internasjonale tvister på fredelig

måte komme til anvendelse.

Hvis en sådan voldgiftsavtale

som er omhandlet i den nevnte

Haagkonvensjon, ikke er undertegnet

innen seks måneder efteråt

den ene Part overfor den annen

Part har fremfört anmodning om

åt tvisten hen sky tes til voldgift,

skal voldgiftsavtalen på anmodning

av en av Partene fast settes

på den måte som er foreskrevet

i artiklene 53 o g 54 i den nevnte

Haagkonvensjon.

I de tilfelle nmrvserende konvensjon

henviser til bestemmelsene

i Haagkonvensjonen, skal

disse bestemmelser få anvendelse

mellem Partene også i tilfelle av

åt begge Parter eller en av dem

har fratrått den sistnevnte konvensjon.

Artikkel 5.

Voldgiftsretten skal på begjsering

av en av Partene angi

de forberedende forholdsregler som

bör tas for å beskytte denne Parts

rett, forsåvidt disse forholdsregler

kan tas på administrativ vei.

Artikkel 6.

Voldgiftskjendelsen skal, når

der finnes anledning til det, inne
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

visning rörande sättet för dess

verkställande, särskilt rörande de

tidsfrister, som därvid skola iakttagas.

Artikel 7.

Beträffande frågor, som enligt

lagstiftningen i det land, mot

vilket yrkande framställes, skola

avgöras av domstol, varmed här

avses jämväl förvaltningsdomstol,

kan vederbörande part icke påfordra,

att det i art. 1 eller 2

avsedda förfarande kommer till

användning förrän genom sakens

behandling vid domstol slutligt

utslag avkunnats. I så fall skall

tvistens hänskjutande till dom

eller skiljedom ske senast sex

månader efter sådant utslag.

Artikel 8.

Har i dom eller skiljedom förklarats,

att ett beslut eller en

åtgärd av domstol eller annan

myndighet i ena staten helt eller

delvis står i strid med folkrätten,

och kunna enligt denna stats författning

följderna av beslutet

eller åtgärden icke helt eller delvis

undanröjas, så äro parterna

ense om att den förfördelade parten

i domen eller skiljedomsutslaget

må tillerkännas lämplig

gottgörelse på annat sätt.

Artikel 9.

De fördragsslutande parterna

förbinda sig att under pågående

doms- eller skiljedomsförfarande

i möjligaste mån undvika varje

åtgärd, som kan motverka domens

eller skiljedomens verkställande.

holde anvisning på hvorledes den

skal fullbyrdes, sirlig med hensyn

til de tidsfrister som skal

iakttas.

Artikkel 7.

Med hensyn til spörsmål som,

overensstemmende med lovgivningen

i det land overfor hvilket

en begjajring fremsettes, skal avgjöres

av en domstol, derunder

innbefattet förvaltningsdomstol,

kan vedkommende Part ikke forlange

åt den i artikkel 1 eller 2

omhandlede fremgangsmåte får

anvendelse, för sakens behandling

ved domstol har fört til en endelig

avgjörelse. I så fall skal

tvistens henskytelse til dom eller

voldgift skje senest 6 måneder

efter en sådan avgjörelse.

Artikkel 8.

Blir det i en dom eller voldgiftskj

en delse fastslått åt en avgjörelse

eller en forföining trohet

av en domstol eller annen myndighet

i den ene stat helt eller

delvis står i strid med folkeretten,

og kan fölgene av avgjörelsen

eller forföiningen ifölge

denne stats forfatning ikke helt

eller delvis fjernes, er Partene

enige om åt den forurettede Part

ved dommen eller voldgiftskjendelsen

kan tilkjennes passende

godtgjörelse på annen måte.

Artikkel 9.

De Kontraherende Parter forplikter

sig til under pågående

doms- eller voldgiftsbehandling

såvidt mulig ä undgå enhver föranstaltning

som kan motvirke

fullbyrdelsen av dommen eller

voldgiftskjendelsen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

13

Parterna skola efter tro och

heder ställa sig domen eller skiljedomen

till efterrättelse.

Artikel 10.

Tvister, som må uppstå mellan

parterna angående tolkningen

eller utförandet av dom eller skiljedom,

skola, därest ej annorlunda

bestämts, underkastas avgörande

av den domstol, som avkunnat

domen eller skiljedomen.

Artikel 11.

Denna konvention skall ratificeras,

för Sveriges del av Hans

Majestät Konungen av Sverige

under förutsättning av svenska

riksdagens bifall, och för Norges

del av Hans Majestät Konungen

av Norge under förutsättning av

norska stortingets bifall. Ratifikationerna

skola utväxlas i

Stockholm.

Artikel 12.

Denna konvention träder i kraft

å dagen för ratifikationernas utväxlande

och ersätter därvid skiljedomskonventionen

den 26 oktober

1905. Den gäller för en tid av

tjugo år, räknat från förstnämnda

dag. Därest den ej senast två

år före utgången av nämnda tidrymd

blivit uppsagd, skall den

gälla för ytterligare tjugo år, och

skall den allt framgent anses

förlängd för tidrymder av tjugo

år, om den icke minst två år före

utgången av närmast föregående

tjugoårsperiod blivit uppsagd.

Tvist, som vid utlöpandet av

konventionens giltighetstid är

föremål för doms- eller skiljedomsförfarande

på grund av denna

konvention, skall slutbehandlas i

Partene skal på tro og love

rette sig efter dommen eller voldgiftskjendelsen.

Artikkel 10.

Tvister som måtte opstå mellem

Partene angående fortolkningen

eller fullbyrdelsen av dommen

eller voldgiftskjendelsen skal, i

mangel av annen bestemmelse,

underkastes avgjörelse av den

rett som har avsagt dommen eller

voldgiftskjendelsen.

Artikkel 11.

Denne konvensjon skal ratifiseres,

for Norges vedkommende av

Hans Majestet Norges Konge

under forutsetning av det norske

Stortings samtykke, og for Sveriges

vedkommende av Hans

Majestet Kongen av Sverige under

forutsetning av den svenske Riksdags

samtykke. Ratifikasjonene

skal utveksles i Stockholm.

Artikkel 12.

Denne konvensjon trer i kraft

den dag ratifikasjonene blir utvekslet

og avlöser ved sin ikrafttreden

voldgiftskonvensjonen av

26. oktober 1905. Den gjelder

for en tid av tyve år regnet fra

den förstnevnte dag. Hvis den

ikke blir opsagt senest to år för

utlöpet av dette tidsrum, skal

den gjelde for ytterligere tyve

år, og den skal fremdeles anses

forlenget for perioder på tyve år,

hvis aen ikke blir opsagt minst

to år för utlöpet av den nsermest

föregående tyveårsperiode.

Tvist som ved utlöpet av konvensjonens

gyldighetstid er gjenstand

for doms- eller voldgiftsbehandling

efter denne konvensjon,

skal sluttbehandles o verens
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. *Maj:ts proposition nr 6ä.

enlighet med konventionens be

stämmelser.

Till bekräftelse härav hava de

befullmäktigade ombuden undertecknat

detta avtal och försett det

med sina sigill.

Som skedde i två exemplar i

Oslo den 25 november 1925.

Torvald Höjer.

(L. S)

Protokoll vid undertecknandet.

I samband med undertecknandet

denna dag av en konvention

mellan Sverige och Norge angående

fredligt avgörande av

tvister hava undertecknade, därtill

behörigen befullmäktigade,

överenskommit, att konventionen

av den 27 juni 1924 angående

upprättandet av en fast undersöknings-

och förlikningsnämnd

skall, oavsett bestämmelserna i

sistnämnda konventions artikel

18, äga giltighet så länge som

den i dag undertecknade konventionen

angående fredligt avgörande

av tvister förbliver gällande.

Till bekräftelse härav hava de

befullmäktigade ombuden undertecknat

detta protokoll och försett

det med sina sigill.

Som skedde i två exemplar i

Oslo den 25 november 1925.

Torvald Höjer.

(L. S.)

stemmende med konvensjonens bestemmelser.

Til bekreftelse herav har de

befullmektigede undertegnet denne

konvensjon og försynt den

med sine segl.

Utferdiget i to eksemplarer i

Oslo den 25 november 1925.

Jon. Lddv. Mowinckel.

(L. S.)

Undertegningsprotokoll.

I förbindelse med undertegning

idag av en konvensjon mellem

Norge og Sverige angående Redelig

avgjörelse av tvister, er de

undertegnede, behörig befullmektigede,

kommet overens om åt

konvensjonen av 27. juni 1924

angående oprettelsen av en fast

undersökelses- og forliksnevnd,

uansett bestemmelsene i sistnevnte

konvensjons artikkel 18,

skal gjelde sålenge den idag

undertegnede konvensjon angående

fredelig avgjörelse av tvister

er i kraft.

Til bekreftelse herav har de befullmektigede

undertegnet denne

protokoll og försynt den med sine

segl.

Utferdiget i to eksemplarer i

Oslo den 25 november 1925.

Joh. Ludv. Mowinckel.

(L. S.)

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

15

Bilaga B.

Konvention mellan Sverige och

Danmark angående fredligt avgörande

av tvister.

Hans Majestät Konungen av

Sverige och Hans Majestät Konungen

av Danmark och Island,

vilka äro besjälade av önskan att

främja strävandena till avgörande

på fredlig väg av mellanstatliga

tvister, hava i detta syfte överenskommit

att i anslutning till

den konvention angående upprättandet

av en fast undersökningsoch

förlikningsnämnd, som ingåtts

mellan Sverige och Danmark

den 27 juni 1924, avsluta

en konvention angående fredligt

avgörande av tvister och hava till

Sina fullmäktige för avslutandet

av en sådan konvention utsett:

Hans Majestät Konungen av

Sverige:

Sin Minister för Utrikes Ärendena,

Hans Excellens Bo Östen

Undén, och

Hans Majestät Konungen av

Danmark och Island:

Sin Envoyé extraordinaire och

Ministre plénipotentiaire i Stockholm,

Erik Scavenius,

vilka, därtill vederbörligen bemyndigade,

överenskommit om

följande bestämmelser:

Artikel 1.

Uppstår mellan Sverige och

Danmark rättstvist, som är hän
-

Konvention mellem Danmark og

Sverige angaaende fredelig Afgerelse

af Tvistigheder.

Hans Majestset Kongen af Danmark

og Island og Hans Majestset

Kongen af Sverige, som er

hesjselet af önsket om åt fremme

Bestrsebelserne for Afgorelse ad

fredelig Vej af mellemfolkelige

Tvistigheder, er i dette Öjemed

kommet overens om i Tilslutning

til den Konvention om Oprettelse

af et staaende Undersegelses- og

Forligsnsevn, som blev indgaaet

mellem Danmark og Sverige den

27. Juni 1924, åt afslutte en Konvention

angaaende fredelig Afgörelse

af Tvistigheder og har

til deres Befuldmsegtigede til åt

afslutte en saadan Konvention

udnsevnt:

Hans Majestset Kongen af Danmark

og Island:

Herr Erik Scavenius, Hans

Majestsets overordentlige Gesandt

og befuldmsegtigede Minister i

Stockholm, og

Hans Majestät Kongen af Sverige:
Hans

Excellence Bo Östen Undén,

Hans Majestsets Udenrigsminister,

som med behörig Bemyndigelse

er kommet overens om folgende

Bestemmelser:

Artikel 1.

Ketstvistigbeder, som maatte

opstaa mellem Danmark og Sve
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

förlig till någon av de i art. 36

mom. 2 av stadgan för den fasta

mellanfolkliga domstolen angivna

kategorier, och som icke kunnat

lösas på diplomatisk väg, skall

den hänskjutas till avgörande inför

nämnda domstol i enlighet

med bestämmelserna i sagda

stadga.

Tvister, för vilkas lösande de

fördragsslutande parterna genom

andra mellan dem gällande överenskommelser

förbundit sig att

anlita ett särskilt doms- eller

skiljedomsförfarande, skola behandlas

enligt bestämmelserna i

dessa överenskommelser.

Meningsskiljaktighet rörande

tolkningen av förevarande konvention

skall avgöras av den fasta

mellanfolkliga domstolen.

Artikel 2.

De fördragsslutande parterna

förplikta sig att till skiljedomsförfarande

jämlikt nedanstående

bestämmelser hänskjuta alla

andra än de i art. 1 omnämnda

tvister, dock först sedan de underkastats

det i konventionen den

27 juni 1924 angående upprättandet

av en fast undersöknings- och

förlikningsnämnd omhandlade undersöknings-

och förlikningsförfarande

utan att därigenom hava

vunnit sin lösning.

Parterna äro ense om att de

tvister, som avses i förevarande

artikel, skola avgöras efter grundsatserna

för rätt och billighet.

Artikel 3.

Därest parterna ej annorlunda

överenskomma,skall skiljedomstol

rige, og som kan henföres til nogen

af de i Artikel 36, 2. Stk. i

Statutten for den fäste mellemfolkelige

Domstol nrnvnte Arter,

skal, saafremt de ikke har kunnet

löses ad diplomatisk Yej, henvises

til Afgörelse af nsevnte

Domstol i Henhold til Bestemmelserne

i den omhandlede Statut.

Tvistigheder, som de kontraherende

Parter ved andre mellem

dem greldende Overenskomster

har forpligtet sig til åt löse gennem

Anvendelsen af en sserlig

Behandling ved Domstol eller

Voldgiftsret, skal behandles i

Henhold til Bestemmelserne i

disse Overenskomster.

Meningsforskelligheder vedrörende

Fortolkningen af denne

Overenskomst skal afgöres af den

fäste mellemfolkelige Domstol.

Artikel 2.

De kontraherende Parter forpligter

sig til åt henvise til Yoldgiftsbehandling

ifölge nedenstaaende

Bestemmelser alle andre end

de i Artikel 1 naevnte Tvistigheder,

dog först efter åt de i Medför

af Konventionen af 27. Juni

1924 angaaende Oprettelsen af et

staaende Undersögelses- og Forligsnsevn

er blevet gjort til Genstand

for en Undersögelses- og

Forligsbehandling uden derigennem

åt have fundet deres Lösning.

Parterne er enige om, åt de

Tvistigheder, som omhandles i

denne Artikel, skal afgöres efter

Grundssetningerne for Bet og

Billighed.

Artikel 3.

Forsaavidt Parterne ikke trseffer

anden Overenskomst, skal Yold
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

17

för behandling av tvist jämlikt

art. 2 i denna konvention tillsättas

i enlighet med bestämmelserna

i Haag-konventionen den

18 oktober 1907 för avgörandet

på fredlig väg av internationella

tvister, avdelning IV, kap. II.

Artikel 4.

I den mån parterna i fråga om

skiljedomsförfarandet ej annorlunda

överenskomma, skola bestämmelserna

i Haag-konventionen

den 18 oktober 1907 för avgörandet

på fredlig väg av internationella

tvister, avdelning

IV, kap. III, därvid lända till

efterrättelse.

Därest sådant skiljeavtal, som

avses i sagda Haag-konvention,

ej undertecknats inom sex månader

efter det ena parten till den

andra framfört yrkande om tvists

hänskjutande till skiljedom, skall

skiljeavtal på yrkande av endera

parten fastställas i den ordning,

som föreskrives i artiklarna 53

och 54 av nämnda Haag-konvention.

I de fall, då förevarande konvention

hänvisar till bestämmelserna

i Haag-konventionen, skola

dessa bestämmelser tillämpas parterna

emellan även för det fall,

att båda eller endera frånträtt

sistnämnda konvention.

Artikel 5.

Skiljedomstolen äger på endera

artens yrkande angiva de föreredande

åtgärder, som böra vidtagas

till skyddande av denna

parts rätt, försåvitt dessa åtgär
-

giftsretten til Behandling af Tvistigheder

ifolge Artikel 2 i denne

Overenskomst nedssettes i Overensstemmelse

med Bestemmelserne

i Afsnit IV, Kapitel II i

Haagerkonventionen af 18. Oktober

1907 til Afgorelse ad Redelig

Vej af mellemfolkelige

Tvistigheder.

Artikel 4.

I det Omfång, Parterne ikke

har truffet anden Bestemmelse

angaaende Behandling ved Voldgift,

skal Bestemmelserne i Afsnit

IV, Kapitel III i Haagerkonventionen

af 18. Oktober 1907

til

af mellemfolkelige Tvistigheder

komme til Anvendelse.

Saafremt saadan Voldgiftsaftale

som omhandlet i den nsevnte

Haagerkonvention ikke undertegnes

inden 6 Maaneder, efter

åt den ene Part overfor den anden

har fremsat Bogsering om

Tvistighedens Henvisning til

Voldgift, skal Voldgiftsaftalen

paa Bogsering af enhver af Parterne

fastssettes paa den Maade,

der er foreskrevet i Artiklerne

53 og 54 i den nsevnte Haagerkonvention.

I de Tilfselde, hvor nservserende

Konvention henviser til Bestemmelserne

i Haagerkonventionen,

skal disse Bestemmelser

anvendes niellera Parterne ogsaa

i Til kel de af, åt begge Parter

eller en af dem har fratraadt den

sidstnsevnte Konvention.

Artikel 5.

Voldgiftsretten skal paa Bogsering

af en af Parterne angive

de forelobige Forholdsregler, som

bpr iagttages til Vsern af denne

Parts Retsstilling, forsaavidt dis
-

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 57 käft. (Nr 62.)

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

der kunna vidtagas på administrativ

väg.

Artikel 6.

Skiljedomen skall, när anledning

därtill förefinnes, innehålla

anvisning rörande sättet för dess

verkställande, särskilt rörande de

tidsfrister, som därvid skola iakttagas.

Artikel 7.

Beträffande frågor, som enligt

lagstiftningen i det land, mot

vilket yrkande framställes, skola

avgöras av domstol, varmed här

avses jämväl förvaltningsdomstol,

kan vederbörande part icke påfordra,

att det i art. 1 eller 2 avsedda

förfarande kommer till användning

förrän genom sakens

behandling vid domstol slutligt

utslag avkunnats. I sä fall skall

tvistens hänskjutande till dom

eller skiljedom ske senast ett

år efter sådant utslag.

Artikel 8.

Har i dom eller skiljedom förklarats,

att ett beslut eller en

åtgärd av domstol eller annan

myndighet i ena staten helt eller

delvis står i strid med folkrätten,

och kunna enligt denna stats författning

följderna av beslutet

eller åtgärden icke helt eller delvis

undanröjas, så äro parterna

ense om att den förfördelade parten

i domen eller skiljedomsutslaget

må tillerkännas lämplig

gottgörelse på annat sätt.

se Foranstaltninger kan trreffes

ad administrativ Vej.

Artikel 6.

Voldgiftsdommen skal, naar

der findes Anledning dertil, indeholde

en Tilkendegivelse af,

hvorledes den skal bringes til

Udfbrelse, navnlig vedrprende de

Tidsfrister, som derved skal iagttages.

Artikel 7.

Hvad angaar Sporgsmaal, som

i Medför af Lovgivningen i det

Land, mod hvilket Krav fremsaettes,

skal afgores af Domstolene,

hvorved i denne Förbindelse

ogsaa förstaas Forvaltningsdomstole,

kan vedkommende Part

ikke forlange, åt den i Artikel

1 eller 2 omhand]ede Fremgangsmaade

kommer til Anvendelse,

forinden endelig Afgorelse er truffet

gennem Sägens Behandling

ved Domstolen. I dette Tilfselde

skal Tvistighedens Henvisning

til Dom eller Voldgift ske senest

et Aar efter saadan Afgprelse.

Artikel 8.

Dersom det i en Dom eller

Voldgiftskendelse erklreres, åt en

Besittning eller en Föranstaltning

af en Domstol eller anden

Myndighed i den ene Stat helt

eller delvis er i Strid med Folkeretten,

og kan ifolge denne Stats

Förtagning Folgerne af saadan

Beslutning eller Föranstaltning

ikke helt eller delvis afbodes, er

Parterne enige om, åt der ved

Dommen eller Voldgiftskendelsen

kan tilkendes den forurettede

Part passende Godtgorelse paa

anden Maade.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

19

Artikel 9.

De fördragsslutande parterna

förbinda sig att under pågående

doms- eller skiljedomsförfarande

i möjligaste mån undvika varje

åtgärd, som kan motverka domens

eller skiljedomens verkställande.

Parterna skola efter tro och heder

ställa sig domen eller skiljedomen

till efterrättelse.

Artikel 10.

Tvister, som må uppstå mellan

parterna angående tolkningen eller

utförandet av dom eller skiljedom,

skola, därest ej annorlunda

bestämts, underkastas avgörande

av den domstol, som avkunnat

domen eller skiljedomen.

Artikel 11.

Denna konvention skall ratificeras,

för Sveriges del av Hans

Majestät Konungen av Sverige

under förutsättning av svenska

riksdagens bifall, och för Danmarks

del av Hans Majestät Konungen

av Danmark och Island

under förutsättning av danska

riksdagens bifall. Ratifikationerna

skola utväxlas i Köpenhamn.

Artikel 12.

Denna konvention träder i kraft

å dagen för ratifikationernas utväxlande

och ersätter därvid i

förhållandet mellan Sverige och

Danmark skiljedomskonventionen

den 17 juli 1908. Den gäller för

en tid av tjugo år, räknat från

förstnämnda dag. Därest den ej

senast två år före utgången av

nämnda tidrymd blivit uppsagd,

skall den gälla för ytterligare

Artikel 9.

De kontraherende Parter forpligter

sig til under den stedfindende

Doms- eller Voldgiftsbehandling

i störst muligt Omfång

åt undgaa enhver Föranstaltning,

som kan modvirke Doms- eller

Voldgiftskendelsens Fuldbyrdelse.

Parterne skal efterkomme den

ved Dommen eller Voldgiftskendelsen

trufne Afgorelse paa

Tro og Love.

Artikel 10.

Tvistigheder, som maatte opstaa

mellem Parterne angaaende

Fortolkningen eller Gennemforelsen

af Dommen eller Voldgiftskendelsen

skal i Mangel af anden

Bestemmelse afgores af den Ret,

som har afsagt Dommen eller

Voldgiftsken delsen.

Artikel 11.

Denne Konvention skal ratificeres

for Danmarks Vedkommende

af Hans Majestät Kongen af

Danmark og Island under Forudssetning

af den danske Rigsdags

Samtycke, og for Sveriges Vedkommende

af Hans Majestät

Kongen af Sverige under Forudssetning

af den svenske Rigsdags

Samtykke. Ratifikationerne skal

udveksles i Koben havn.

Artikel 12.

Denne Konvention trseder i

Kraft paa den Dag, Ratifikationerne

udveksles, og aflpser, i Forholdet

mellem Danmark og Sverige,

Voldgiftskonventionen af 17.

Juli 1908. Den grnlder for eu Tid

af 20 Aar regnet fra ovennmvnte

Dag. Saafremt den ikke bliver

opsagt senest 2 Aar för tldgangen

af nsevnte Tidsrum, skal den

geelde for yderligere 20 Aar, og

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

tjugo år, och skall den allt framgent

anses förlängd för tidrymder

av tjugo år, om den icke

minst två år före utgången av

närmast föregående tjugoårsperiod

blivit uppsagd.

Tvist, som vid utlöpandet av

konventionens giltighetstid är

föremål för doms- eller skiljedomsförfarande

på grund av denna

konvention, skall slutbehandlas i

enlighet med konventionens bestämmelser.

Till bekräftelse härav hava de

befullmäktigade ombuden undertecknat

detta avtal och försett

det med sina sigill.

Som skedde i två exemplar i

Stockholm den 14 januari 1926.

Östen Undén.

(L. s.)

Protokoll vid undertecknandet.

I samband med undertecknandet

denna dag av en konvention

mellan Sverige och Danmark angående

fredligt avgörande av tvister

hava undertecknade, därtill

behörigen befullmäktigade, överenskommit,

att konventionen av

den 27 juni 1924 angående upprättandet

av en fast undersöknings-

och förlikningsnämnd skall,

oavsett bestämmelserna i sistnämnda

konventions artikel 18,

äga giltighet så länge som den

i dag undertecknade konventionen

angående fredligt avgörande

av tvister förbliver gällande.

Till bekräftelse härav hava de

befullmäktigade ombuden undertecknat

detta protokoll och försett

det med sina sigill.

Som skedde i två exemplar

i Stockholm den 14 januari 1926.

Östen Undén.

(L. S.)

skal den ogsaa fremtidig anses

forlanget for Tidsrum af 20 Aar,

saafremt den ikke bliver opsagt

mindst 2 Aar för Udgangen af

den nsermest forudgaaende Tyveaarsperiode.

Tvistigheder, som ved Udlpbet

af Konventionens Gyldighedstid

er Genstand for Doms- eller Yoldgiftsbehandling

efter denne Konvention,

skal fmrdigbehandles i

Overensstemmelse med Konventionens

Bestemmelser.

Til Bekräftelse heraf har

de befuldmaegtigede undertegnet

denne Konvention og forsynet den

med deres Segl.

i Udfierdiget i to Eksemplarer

Stockholm den 14 Januar 1926.

Erik Scavenius.

(L. S.)

Undertegnelsesprotokol.

I Förbindelse med Undertegnelsen

i Dag af en Konvention

mellem Danmark og Sverige om

fredelig Bil (eggelse af Tvistigheder

er underteguede behörigt

befuldmsegtigede kommet overens

om, åt Konventionen af 27. Juni

1924 angaande Oprettelsen af et

fast Underspgelses- og Forligsnsevn,

uanset Bestemmelserne i

sidstnaevnte Konventions Artikel

18, skal have Gyldighed, saalsenge

den i Dag underteguede Konvention

angaaende fredelig Bilseggelse

af Tvistigheder förbliver i

Kraft.

Til Bekräftelse heraf har de befuldnuegtigede

undertegnet denne

Protokol og forsynet den med

deres Segl.

Udfierdiget i to Eksemplarer i

Stockholm den 14 Januar 1926.

Erik Scavenius.

(L. s.)

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

21

Bilaga C.

Konvention mellan Sverige och

Finland angående fredligt avgörande

av tvister.1

Hans Majestät Konungen av

Sverige och Republiken Finlands

President, vilka äro besjälade av

önskan att främja strävandena

till avgörande på fredlig väg av

mellanstatliga tvister, hava i detta

syfte överenskommit att i anslutning

till den konvention angående

upprättandet av en fast

undersöknings- och förlikningsnämnd,

som ingåtts mellan de

båda rikena den 27 juni 1924, avsluta

en konvention angående

fredligt avgörande av tvister och

hava till Sina fullmäktige för avslutandet

av en sådan konvention

utsett:

Hans Majestät Konungen av

Sverige:

Sin Envoyé extraordinaire et

Ministre plénipotentiaire i Helsingfors,

friherre C. F. H. Hamilton

af Hageby, och

Republiken Finlands President:
Ministern

för utrikesärendena,

filosofie doktor E. N. Setälä;

vilka, därtill vederbörligen bemyndigade,

överenskommit om

följande bestämmelser:

Convention entre la Suéde et la

Finlande pour le réglement pacifique

des difierends.

Sa Majesté le Roi de Suéde

et le Président de la République

de Finlande, animés du désir de

favoriser les efforts tendant au

réglement par les voies pacifiques

des différends internationaux,

sont convenus ä cet effet de conclure

en complément de la Convention

relative ä l’institution

d’une Commission permanente

d’enquéte et de conciliation, conclue

par les deux Etats le 27 juin

1924, une Convention pour le

réglement pacifique des différends,

et ont nommé pour Leurs

Plénipotentiaires, savoir:

Sa Majesté le Roi de Suéde:

M. le Baron C. F. H. Ha milton

af Hageby, son Envoyé

Extraordinaire et Ministre Plénipotentiaire

å Helsingki (Helsingfors),

et

Le Président de la République

de Finlande:

M. le Dr. E. N. Setälä, Ministre

des Affaires Etrangéres;

lesquels, dument autorisés ä cet

effet, sont convenus des dispositions

suivantes:

Artikel 1.

Uppstår mellan de fördragsslutande

parterna rättstvist, som

är hänförlig till någon av de i art.

Article premier.

S’il s’éléve entre les Parties

Contractantes un différend d''ordre

juridique rentrant dans l''une

Undertecknad på svenska, finska och franska språken. I fråga om tolkning äger den- franska

texten vitsord.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

3G mom. 2 av stadgan för den

fasta mellanfolkliga domstolen

angivna kategorier, och som icke

kunnat lösas på diplomatisk väg,

skall den hänskjutas till avgörande

inför nämnda domstol i enlighet

med bestämmelserna i sagda

stadga.

Dock må tvisten, därest parterna

därom överenskomma, därförinnan

underkastas det i konventionen

den 27 juni 1924 angående

upprättandet av en fast undersöknings-

och förlikningsnämnd

omhandlade undersöknings- och

förlikningsförfarande.

Tvister, för vilkas lösande de

fördragsslutande parterna genom

andra mellan dem gällande överenskommelser

förbundit sig att

anlita ett särskilt domstols- eller

skiljedomsförfarande, skola behandlas

enligt bestämmelserna i

dessa överenskommelser.

Meningsskiljaktighet _ rörande

tolkningen och tillämpningen av

förevarande konvention skall avgöras

av den fasta mellanfolkliga

domstolen.

Artikel 2.

De fördragsslutande parterna

förplikta sig att till skiljedomsförfarande

jämlikt nedanstående

bestämmelser hänskjuta alla andra

än de i art. 1 omnämnda tvister,

dock först sedan de underkastats

det i konventionen den 27

juni 1924 angående upprättandet

av en fast undersöknings- och förlikningsnämnd

omhandlade undersöknings-

och förlikningsförfarande

utan att därigenom hava

des catégories specifiées ä l’article

36, alinéa 2, du Statut de

la Cour permanente de Justice

internationale, et n’ayant pu étre

réglé par la voie diplomatique, il

sera soumis pour jugement ä la

dite Cour, conformément aux dispositions

du susdit statut.

Le différend pourra toutefois

étre soumis, préalablement, d’un

commun accord entre les Parties,

ä la procédure d’enquéte et de

conciliation prévue dans la Convention

du 27 juin 1924, concernant

1’institution d’une Commission

permanente d’enquéte et de

conciliation.

Les différends pour le réglement

desquels les Parties Contractantes

se seront engagées, par

d''autres conventions en vigueur

entre elles, ä recourir ä une procédure

judiciaire ou arbitrale

spéciale, seront traités conformément

aux dispositions des dits

arrangements.

Toute divergence de vues relative

ä 1’interprétation et å

l’application de la présente Convention

sera réglée par la Cour

permanente de Justice internationale.

Article 2.

Les Parties Contractantes s’engagent

ä soumettre ä la procédure

d’arbitrage, conformément

aux dispositions ci-aprés, tous

différends autres que ceux visés

ä 1’article premier, toutefois

seulement apres qu’ils auront été

soumis, sans avoir pu étre réglés

par cette voie, ä la procédure

d’enquéte et de conciliation prévue

dans la Convention du 27

juin 1924 concernant restitution

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

23

vunnit sin lösning.

Parterna äro ense om att de

tvister, som avses i förevarande

artikel, skola avgöras efter grundsatserna

för rätt och billighet.

Artikel 3.

Därest parterna ej annorlunda

överenskomma, skall skiljedomstol

för behandling av tvist jämlikt

art. 2 i denna konvention tillsättas

i enlighet med bestämmelserna

i Haag-konventionen den 18

oktober 1907 för avgörande på

fredlig väg av internationella

tvister, avdelning IV, kap. IT.

Artikel 4.

I den mån parterna i fråga om

skiljedomsförfarandet ej annorlunda

överenskomma, skola bestämmelserna

i Haag-konventionen

den 18 oktober 1907 för avgörande

på fredlig väg av internationella

tvister, avdelning IV,

kap. III, därvid i tillämpliga delar

lända till efterrättelse.

Därest sådant skiljeavtal som

avses i sagda Haag-konvention ej

undertecknats inom sex månader

efter det ena parten till den andra

framfört yrkande om tvists hänskjutande

till skiljedom, skall

skiljeavtal på yrkande av endera

parten fastställas av skiljedomstolen.

I de fall, då förevarande konvention

hänvisar till bestämmelserna

i Haag-konventionen, skola

dessa bestämmelser tillämpas par
-

d’une Commission permanente

d’enquéte et de conciliation.

Les Parties conviennent que

les différends visés au present

article devront étre réglés suivant

les principes du droit et de l’équité.

Article 3.

Sauf accord contraire des Parties,

le tribunal arbitral ä établir

pour 1’examen d’un des différends

visés ä 1’article 2 de la présente

Convention, sera constitué

conformément aux dispositions

du titre IV, chapitre II de la

Convention de La Haye du 18

octobre 1907 pour le réglement

pacifique des conflits internationaux.

Article 4.

En tant que les Parties ne

seront pas convenues du contraire,

relativement ä la procédure

d’arbitrage, les dispositions

du titre IV, chapitre III de la

Convention de La Haye du 18

octobre 1907 pour le réglement

pacifique des conflits internationaux

seront, dans la mesure ou

elles s’y prétent, applicables ä la

dite procédure.

Si, dans un délai de six mois

ä dater du jour ou l’une des

Parties aura adressé ä 1’autre

une dömande tendant ä soumettre

le différend ä Larbitrage, le

compromis vise par la dite Convention

de La Haye n’a pas été

signé, il sera établi, å la demande

de l’une des Parties, par le tribunal

arbitral.

Dans les cas ou la présente

Convention renvoie aux dispositions

de la Convention de La

Haye, les dites dispositions se
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

terna emellan även för det fall,

att båda eller endera frånträtt

sistnämnda konvention.

Artikel 5.

Skiljedomstolen äger på endera

partens yrkande angiva de förberedande

åtgärder, som böra vidtagas

till skyddande av denna

parts rätt, försåvitt dessa åtgärder

kunna vidtagas på administrativ

väg.

Artikel 6.

Skiljedomen skall, när anledning

därtill förefinnes, innehålla

anvisning rörande sättet för dess

verkställande, särskilt rörande de

tidsfrister, som därvid skola iakttagas.

Artikel 7.

Beträffande frågor, som enligt

lagstiftningen i det land, mot

vilket yrkande framställes, skola

avgöras av domstol, varmed här

avses jämväl förvaltningsdomstol,

kan vederbörande part icke

påfordra, att det i art. 1 eller 2

avsedda förfarande kommer till

användning, förrän genom sakens

behandling vid domstol slutligt

utslag avkunnats. I så fall skall

tvistens hänskjutande till domstol

eller skiljedomstol ske senast ett

år efter sådant utslag.

Artikel 8.

Har i dom eller skiljedom förklarats,

att ett beslut eller en åt
-

ront applicables entre les Parties

lors méme que cette derniére Convention

aurait cessé d’étre valable

pour les deux Parties ou pour

l’une d’elles.

Artiole 5.

A la demande de l’une des

Parties, le tribunal arbitral pourra

indiquer les mesures provisoires

ä prendre en vue de sauvegarder

les droits de cette Partie,

pourvu que ees mesures puissent

étre prises par la voie administrative.

Article 6.

La sentence arbitrale formulera,

sfil y a lieu, des indications

relatives au mode d’exécution

de la dite sentence et notamment

aux délais ä observer å

cet égard.

Article 7.

En ce qui concerne les questions

qui, d’aprés la législation

du pays contre lequel une demande

est formée, relévent de la

compétence des tribunaux, y

compris les tribunaux administratifs,

la Partie intéressée ne

pourra pas exiger 1’application

de la procédure prévue å l’article

1 :er ou å 1’article 2 avant

qu’un jugement définitif ait été

rendu par le tribunal compétent.

Dans ce oas, le renvoi du différend

ä la procédure judiciaire

ou arbitrale devra avoir lieu dans

un délai d’une année au plus tard

å compter de la date du jugement

définitif.

Article 8.

Si la sentence judiciaire ou arbitrale

déclarait qu’une décision

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

25

gård av domstol eller annan myndighet

i ena staten helt eller delvis

står i strid med folkrätten,

och kunna enligt denna stats författning

följderna av beslutet eller

åtgärden icke helt eller delvis

undanröjas, äro parterna ense om

att den förfördelade parten i domen

eller skiljedomen må tillerkännas

lämplig gottgörelse på annat

sätt.

Artikel 9.

De fördragsslutande parterna

förbinda sig att under pågående

domstols- eller skiljedomsförfarande

i möjligaste mån undvika

varje åtgärd, som kan motverka

domens eller skiljedomens verkställande.

Parterna skola efter tro och heder

ställa sig domen eller skiljedomen

till efterrättelse.

Artikel 10.

Tvister, som må uppstå mellan

parterna angående tolkningen eller

fullgörandet av dom eller skiljedom,

skola, därest ej annorlunda

bestämts, underkastas avgörande

av den domstol, som avkunnat

domen eller skiljedomen.

Artikel 11.

Denna konvention är avfattad

på svenska, finska och franska

språken, och skall, i fråga om

tolkningen av konventionen, den

franska texten äga vitsord.

ou une mesure prise par une instance

judiciaire ou toute autre

autorité de l’un des deux Etats

se trouve entiérement ou partiellement

en opposition avec le

droit international, et si le droit

constitutionnel du dit Etat ne

permet pas on ne permet qu’en

partie d’effacer les conséquences

de cette décision ou de cette mesure,

les Parties conviennent qu’il

devra étre accordé å la Partie

lésée par la sentence judiciaire ou

arbitrale une satisfaction équitable

d''un autre ordre.

Article 9.

Les Parties Contractantes s’engagent

ä s’abstenir, autant que

possible, durant le cours de la

procédure judiciaire ou arbitrale,

de toute mesure pouvant avoir

une répercussion préjudiciable ä

1’exécution de la sentence judiciaire

ou arbitrale.

Les Parties devront se conformer

de bonne foi å la sentence

judiciaire au arbitrale.

Article 10.

Les contestations qui pourraient

surgir entre les Parties concernant

l’interprétation ou 1’exécution

d une sentence judiciaire au arbiträr

seront soumises, ä moins qu’il

n’en ait été convenu autrement,

ä la décision du tribunal qui a

rendu la sentence.

Article 11.

La présente (konvention est

rédigée en langues suédoise, finnoise

et frangaise. Dans toutes

les questions relatives ä son interpretation,

c’est le texte frangais

qui fera foi.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 6 samt. 51 käft. (Nr 62.)

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 62.

Artikel 12.

Denna konvention skall ratificeras,

för Sveriges del av Hans

Majestät Konungen av Sverige

under förutsättning av svenska

riksdagens bifall.

Ratifikationerna skola utväxlas

i Stockholm.

Artikel 13.

Denna konvention träder i kraft

å dagen för ratifikationernas utväxlande.

Den gäller för en tid

av tjugo år räknat från nämnda

dag. Därest den ej senast två år

före utgången av nämnda tidrymd

blivit uppsagd, skall den gälla för

ytterligare tjugo år, och skall den

allt framgent anses förlängd för

tidrymder av tjugo år, om den

icke minst två år före utgången

av närmast föregående tjugoårsperiod

blivit uppsagd.

Tvist, som vid utlöpandet av

konventionens giltighetstid är föremål

för domstols- eller skiljedomsförfarande

på grund av denna

konvention, skall slutbehandlas

i enlighet med konventionens bestämmelser.

Till bekräftelse härav hava vederbörande

fullmäktige undertecknat

denna konvention och försett

densamma med sina sigill.

Som skedde i Helsingfors, i två

exemplar, den 29 januari 1926.

Article 12.

La présente Convention sera

ratifiée, en ce qui concerne la

Suéde par Sa Majesté le Roi de

Suéde avec 1’approbation du

Riksdag suédois. Les ratifications

seront échangées ä Stockholm.

Article 13;

La présente Convention entrera

en vigueur le jour de

1’échange des ratifications. Elle

aura une durée de vingt années,

ä compter ''du dit jour. Si elle

n’est pas dénoncée deux ans au

plus tard avant 1’expiration de

ce délai, elle demeurera en vigueur

pendant une nouvelle période

de vintgt années et sera

par la suite aussi censée prolongée

chaque fois pour une période

de vingt années, si elle n’est pas

dénoncée deux ans au moins

avant 1’expiration de la derniére

période.

Si, ä 1’expiration de la validité

de la présente Convention, un différend

est pendant devant une instance

judiciaire ou un tribunal

arbitral, en vertu de cette Convention,

la procédure suivra son

cours conformément aux dispositions

de la Convention.

En foi de quoi, les Plénipotentiaires

ont signé la présente

Convention et l’ont munie de leurs

cachets.

Fait en double exemplaire ä

Helsinki (Helsingfors) le 29

janvier 1926.

Hamilton.

(L. S.)

E. N. Setälä.

(L. S.)

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6S.

27

Protokoll vid undertecknandet.1

I samband med undertecknandet

denna dag av en konvention

mellan Sverige och Finland angående

fredligt avgörande av tvister

hava undertecknade, därtill behörigen

befullmäktigade, överenskommit,

att konventionen den 27

juni 1924 angående upprättandet

av en fast undersöknings- och förlikningsnämnd

skall, oavsett bestämmelserna

i sistnämnda konventions

art. 18, äga giltighet så

länge som den i dag undertecknade

konventionen angående fredligt

avgörande av tvister förbliver gällande.

Till bekräftelse härav hava

vederbörande fullmäktige undertecknat

detta protokoll och försett

detsamma med sina sigill.

Som skedde i Helsingfors, i två

exemplar, den 29 januari 1926.

Hamilton.

__(L. S.)

Undertecknat på svenska, finska och franska

[Protoeole de Signature.

Au moment de procéder en

date de ce jour å la signature

d une Convention entre la Suéde

et la Finlande pour le réglement

pacifique des différends,

les soussignés, dument autorisés

ä cet effet, conviennent que la

Convention du 27 juin 1924 concernant

restitution d’une Commission

permanente d’enquéte et

de conciliation restera en vigueur,

nonobstant les dispositions de

1 artide 18 de cette Convention,

aussi longtemps que la Convention

pour le réglement pacifique

des différends signée en

date de ce jour portera ses effets.

En foi de quoi, les Plénipotentiaires

ont signé le présent Protocole,

qu’ils ont revétu de leurs

cachets.

Fait en double exemplaire å

Helsinki (Helsingfors) le 29

janvier 1926.

E.N. Setälä.

(L. S.)

språken.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:56 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts ''proposition angående godkännande av mellan Sverige samt Norge, Danmark och Finland undertecknade konventi a1 i texten
  2. KU 1926:8 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8 s. 1 i texten