Angående höjning av maximivärdet för jordbrukslägenheter vid lån ur egnahem slånefond en
1926-01-29 · 26 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 23 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1926:67, Angående höjning av maximivärdet för jordbrukslägenheter vid lån ur egnahem slånefond en
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.
1
Nr 6?.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående höjning av maximivärdet
för jordbrukslägenheter vid lån ur egnahem slånefond en;
given Stockholms slott den 29 januari 1926.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Sven Linders.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 januari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Under, statsråden
Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss.
Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Linders anför :j
I skrivelse den 27 maj 1925, nr 249, anhöll riksdagen, i anledning av en
inom andra kammaren väckt motion nr 192, om utredning, huruvida och i
vad mån Kungl. Maj:t borde erhålla rätt att medgiva höjning av värdeoch
lånemaximum för erhållande av lån ur egnahemslånefonden för bildande
av jordbrukslägenheter.
Gällande bestämmelser om värde- och lånemaxima vid beviljande av Gällande teegnahemslån
återfinnas i § 8 av kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 483) an- stämmfse^h
gåenda allmänna villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse lånemaxima.
med den ändrade lydelse denna paragrafs mom. 1 erhållit genom kungörelsen
den 26 mars 1920 (nr 127). Ifrågavarande bestämmelser, i vad angår jordbrukslägenheter,
äro av följande innehåll. Egnahemslån får ej utgå, där det
med ledning av uppgjort köpeavtal, värderingsinstrument, brandförsäkringshandlingar,
kostnadsförslag eller andra tillgängliga handlingar av låneförBihang
till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. Sfi höft. (Nr 67—68.)
I
2
Tidigare
värde- och
lånernaxima.
Tidigare förslag
om höjning
av värdemaxima.
Sveriges
allmänna
lantbrukssällskap.
Hushåll,
ningssällskapens
ombud
1922.
Egnahems
inspektören
1923.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.
medlaren beräknade värdet å jorden jämte därå befintliga eller för uppförande
avsedda byggnader överstiger för obebyggd jordbrukslägenhet 15,000
kronor och för bebyggd jordbrukslägenhet 12,000 kronor. Lägenhet, där
en mera omfattande ombyggnad erfordras, får därvid anses såsom obebyggd.
Egnahemslånet skall — förutom i vissa undantagsfall, vilka i detta sammanhang
sakna betydelse — utgå med minst hälften och högst fem sjättedelar
av lägenhetens på nyss angivna sätt beräknade värde.
Såsom av efterföljande tabell framgår hava tidigare lägre värde- och
lånernaxima varit gällande.
Värdemaximum för I Länemaximum för
Tid | obebyggda bebyggda [ obebyggda ; bebyggda
jordbrukslägenlieter (kronor)
1905—“/e 1906 .................................1 5,000 4,166
’/e 1906—,8/n 1910 ...........................i 6,000 5,000
2"/u 1910—1912 .............................. 7,000 5,000
1913—1918....................................... 8,000 * 1 7,000 6,666 5,833 j
1919................................................ 12,000 9,000 10,000 7,500 |
i/,_ro), 1920.................................... 12,000 10,000 10,000 1 8,333 ]
u/, 1920.......................................... 15,000 12,000 12,500 j 10,000
Under senare år hava vid några tillfällen förslag framkommit om höjning
av de från och med våren 1920 gällande värdemaxima.
I en till hushållningssällskapens 1922 församlade ombud riktad framställning
berörde sålunda Sveriges allmänna lantbrukssällskap frågan om åtgärder
för nybildning av bärkraftiga smärre jordbruk samt ifrågasatte därvid,
bland annat, höjning av värdemaximum för obebyggda jordbrukslägenheter
från 15,000 kronor till 20,000 kronor.
Med anledning härav avläto hushållningssällskapens ombud den 27 september
1922 en skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t, vari ombuden för sin
del förklarade, att de synpunkter, som anfördes i lantbrukssällskapets framställning,
vore förtjänta av stort beaktande, varför ombuden hemställde, att
Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder för att lånerätten för egnahemslån
måtte ökas i syfte att skapa självständiga jordbruk av sådan storlek, att
brukaren och hans familj därå kunde erhålla sin fulla bärgning.
I en av egnahemsinspektören i februari 1923 avgiven promemoria, vilken
låg till grund för och tinnes intagen eller återgiven i Kungl. Maj:ts proposition
den 10 mars 1923, nr 144, angående statens verksamhet för egnahemsbildning,
upptog egnahemsinspektören jämväl nu berörda fråga om
värdemaximum till behandling samt anförde därvid följande.
Kanal- Maj:ts proposition Xr 07.
3
Egnaliemsinspektören funne det huvudsyfte, som legat till grund för framställningen
om ytterligare höjning av värdemaxinmm för jordbrukslägenheter,
vara behjärtansvärt. Mot den hittillsvarande egnahemsrörelsen torde
det med ett visst fog kunna riktas den anmärkningen, att den i för liten
omfattning befordrat tillkomsten av jordbruk av den storlek, att ägaren och
dennes familj därå erhölle sin fulla bärgning och sysselsättning. Till stor
del hade detta förhållande haft sin naturliga förklaring genom de åtminstone
i rörelsens början allt för lågt satta värdemaxima, vilka praktiskt taget omöjliggjort
belåning av andra lägenheter än sådana arbetarsmåbruk, där ägaren
i större eller mindre grad varit hänvisad även till arbete och förtjänst utanför
det egna jordbruket. Utan att vilja förneka lämpligheten och önskvärdheten
av att egnahemslån även finge — där förutsättningarna härför vore
gynnsamma — disponeras för dylika arbetarsmåbruk, ansåge egnahemsinspektören
dock det vara av stor vild, att den kraftigare insats till jordbruksnybildning,
varom i promemorian tidigare talats, i huvudsak inriktades
på tillskapandet av jordbrukslägenheter av den typ, att jordområdet bleve
så stort, att fastigheterna färdigodlade och vid normalt lagd drift i regel
gåve sysselsättning åt en normalt stor familjs arbetskraft och åt ett par
dragare. För att detta syfte skulle kunna nås genom egnahemslånerörelsen
vore givetvis eu förutsättning, att värdegränsen för lägenheterna icke vore
satt sa lågt, att lånehjälp i regel icke kunde ifrågakomma. Med nu gällande
värdemaximum för jordbrukslägenheter, 15,000 kronor för obebyggda
och 12,000 kronor för bebyggda lägenheter, torde det emellertid — särskilt
i betraktande av penningvärdets stegring samt prisfallet ä jord och byggnadskostnadernas
nedgång — i flertalet fall icke vara omöjligt att inom dessa
värdegränser få in smärre jordbruk även av den bärkraft och storlek, som
nyss åsyftats. För räntabiliteten hos de nybildade jordbruken vore det
uppenbarligen av den största vikt, att kostnaderna för förvärvet och iordningställandet
hölles nere så mycket som möjligt, och vore man uppe i eu
kostnad — som ju icke borde ligga över det verkliga värdet — av 15,000
kronor för eu lägenhet, som skulle brukas endast av ägaren och hans familj,
så torde man i regel hava kommit så högt, att lämpligheten att med egnahemslån
belåna även dyrare lägenheter starkt måste ifrågasättas. Då det
emellertid i enstaka fall — där t. ex. lägenhetens värde på grund av synnerligen
förstklassig jord, gynnsamt läge och dylikt vore osedvanligt högt
— kunde vara svårt att få in ett eljest för egnahemsbelåning synnerligen
lämpligt jordbruk under nuvarande värdegränser, torde det icke böra vara
helt uteslutet att efter noggrann prövning medgiva undantag från den vanliga
regeln rörande maximivärden. Egnahemsinspektören ansåge, att Kungl.
Maj:t borde tillerkännas rätt att under de villkor, som Kungl. Maj:t funne
nödigt föreskriva utöver eljest gällande egnahemslånevillkor, medgiva låneförmedlare,
som härom ansökte, att utlämna egnahemslån även för jordbrukslägenheter
med ett av låneförmedlaren beräknat värde, som beträffande
obebyggda lägenheter överstege 15,000 kronor men icke 20,000 kronor.
För att i övrigt inom egnahemsrörelsens ram få befrämjat bildandet av
mera bärkraftiga jordbruk av den storlek, varom nyss talats, torde det
väsentliga vara, att frågan uppmärksammades och beaktades vid själva
utläggandet av lägenheterna.
Egnahemsinspektörens framställning i vad densamma avsåg nu berörda
fråga utmynnade i en hemställan om sådan ändring av förenämnda § 8 i
kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 483), att det skulle vara Kungl. Maj:t
4
Kungl. Maj.ts proposition Nr 67.
Departe
mentschefen
1923.
Motion vid
1923 års riksdag.
Jordbruks
utskottet
1923.
Motion vid
1925 års
riksdag.
obetaget att för visst fall eller för särskild ort under viss tid och angivna
förutsättningar medgiva låneförmedlare rätt att under de villkor, som Kungl.
Maj:t funne nödigt föreskriva utöver eljest gällande egnahemslånevillkor,
utlämna egnahemslån för obebyggda jordbrukslägenlieter, vars värde överstege
15,000 kronor men icke 20,000 kronor.
Vid föredragning inför Kungl. Maj:t av det ärende, som föranledde förenämnda
proposition den 10 mars 1923, nr 144, förklarade jag mig anse, att
med ifrågavarande förslag om höjning av lägenhets maximivärde för det
dåvarande borde anstå.
Med anledning av propositionen nr 144 år 1923 — som icke innehöll
något förslag om höjning av värdemaxima — väcktes åtskilliga motioner,
däribland en (nr 204 i första kammaren) av herr Lindhagen, vari hemställdes,
att riksdagen vid behandlingen av sagda proposition måtte såsom
villkor för egnahemslån till jordbrukslägenlieter för främjande av nybildning
av jordbruk ytterligare föreskriva, att i de fall, dä fråga vore om
jordbruksnybildning genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete,
det borde tillrådas och i de fall åter, då fråga vore om
friköpning av torp och arrendeställen eller förvärv av bolagsfastighet eller
annan fastighet, som ej brukades eller beboddes av ägaren själv, det borde
såsom villkor för låns beviljande tillses, att jordbruket erhölle odlad jord
och odlingsmark samt skog, bete och liske till husbehov i erforderlig utsträckning
för att kunna huvudsakligen försörja en medelstor familj.
T sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 39/1923 med anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1923 angående statens verksamhet för
egnahemsbildning och i ämnet väckta motioner- förklarade jordbruksutskottet,
bland annat, sig vara ense med herr Lindhagen om önskvärdheten därav,
att lägenheter, vilka avsåge att bereda innehavaren hans fulla utkomst,
också ägde därför erforderliga förutsättningar. Vidare framhöll utskottet
följande. Denna fråga sammanhängde med spörsmålet rörande maximivärdet
å de lägenheter, för vilka egnahemslån kunde erhållas. En bestämmelse
i det syfte, motionären avsåge, torde sålunda i vissa fall påkalla eu
höjning av berörda maximigräns. Utskottet ansåge emellertid i likhet med
departementschefen att med frågan härom borde tillsvidare anstå.
Vid 1925 års riksdag väcktes i andra kammaren av herr Andersson i
Storegården m. fl. en motion (nr 192) angående ändringar i gällande bestämmelser
för egnahemslåneverksamheten, vari, jämte annat, ifrågasattes
viss jämkning i beläningsgränserna i avsikt att bereda ökade möjligheter
att få till stånd bärkraftiga jordbruk av den storlek, att ägaren och hans
familj därå finge sin fulla bärgning och sysselsättning.
Motionen utmynnade i en hemställan, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om utredning av de i motionen berörda frågor och
framläggande för 1926 års riksdag av förslag till de ändringar i gällande
bestämmelser för egnahemslåneverksamheten, som därav kunde föranledas,
avseende bland annat att Kungl. Maj:t finge erhålla rätt att efter prövning
Kungl. Maj:ts proposition Nr 67. 5
medgiva höjning av nuvarande värdemaximum för erhållande av lån ur
egnahemslånefonden i vad gällde jordbrukslägenheter ävensom eventuellt av
lånemaximum för dylika lägenheter.
I sitt utlåtande i ämnet nr 42/1925 förklarade jordbruksutskottet sig anse,
att vad motionärerna anfört i förevarande fråga vore värt beaktande. Sålunda
anförde utskottet följande.
»Det torde nämligen jämväl enligt utskottets mening vara av vikt att i
vissa fall äga möjlighet till åstadkommande av egna hem av större typ än
den, som gällande bestämmelser för egnahemslån medgiva. Ur angiven
synpunkt synes onekligen vägande skäl tala för en höjning under vissa förhållanden
av maximivärdet för ifrågavarande lägenheter. I saknad av
erforderlig utredning i ärendet har det emellertid icke varit för utskottet
möjligt bedöma, i vilken omfattning behov i förevarande avseende föreligger
eller intill vilken gräns ett medgivande för Kungl. Maj:t av den art,
som i motionen avses, bör lämnas. Utskottet anser därför, att frågan härom
bör göras till föremål för utredning, därvid jämväl spörsmålet om motsvarande
höjning av lånemaximum bör tagas under övervägande, särskilt då
det gäller obebyggda lägenheter. Utskottet anser sig i detta sammanhang
jämväl böra framhålla, att landets starkt tillväxande folkmängd i förening
med såväl minskade emigrationsmöjligheter som industriens begränsade förmåga
att bereda arbetstillfällen utgöra förhållanden, som förtjäna statsmakternas
uppmärksamhet vid övervägande av lämpliga åtgärder för statens
främjande av egnahemsrörelsen.»
Under åberopande härav hemställde jordbruksutskottet, att riksdagen mätte,
i anledning av motionen 11:192, i vad den rörde frågan om höjning i
vissa fall av värde- och lånemaximum för jordbrukslägenheter, i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och i vad mån Kungl.
Maj: t kunde erhålla rätt att medgiva höjning av värde- och lånemaximum
för erhållande av lån ur egnahemslånefonden för bildande av jordbrukslägenheter.
Vid utskottets utlåtande var beträffande nu berörda fråga fogad eu reservation
av herr Carlström i Helgagård, som på anförda skäl förklarade sig
anse, att utskottet bort hemställa, att motionen 11:192 i vad densamma
rörde frågan om höjning i vissa fall av värde- och lånemaximum för jordbrukslägenheter
ej måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Riksdagen biföll utskottets hemställan och anhöll — såsom jag redan
tidigare anmärkt — i skrivelse den 27 maj 1925, nr 249, om den i utskottets
utlåtande omförmälda utredning.
Sedan Kungl. Maj:t den 12 juni 1925 uppdragit åt de jämlikt Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 6 juni 1925 tillkallade sakkunniga för utredning
av frågan om ytterligare åtgärder för främjande av kolonisation å mark i
enskild ägo (1925 års kolonisationssakkunniga) att, bland annat, verkställa
den i riksdagens skrivelse den 27 maj 1925, nr 249, begärda utredning,
hava de sakkunniga den 12 december 1925 till Kungl. Maj:t inkommit med
utredning och förslag i ämnet.
Jag torde nu få redogöra för sakkunnigas utredning och förslag.
Jordbruks
utskottet
1925.
Reservation
inom jordbruksutskottet
1925.
Riksdagen
1925.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.
1925 års
kolonisationssakkunniga.
(i
För att fä föreliggande fråga allsidigt utredd hade de sakkunniga i cirkulärskrivelse
till egnahemslåneförmedlarna i riket anhållit om låneförmedlarnas
yttrande i ämnet. I cirkulärskrivelsen hade anförts bland
annat följande:
1) Önskvärt vore, att läneförmedlarna till eu början redogjorde för sina
erfarenheter rörande verkningarna av de på området nu gällande bestämmelserna,
särskilt med hänsyn till angelägenheten att vid nybildning av
jordbruk eu ändamålsenlig storlek av bruken ernåddes. Av intresse vore,
om några summariska uppgifter i samband därmed kunde meddelas angående
de ungefärliga storlekstyper av jordbrukslägenheter, som inom några
representativa bygder motsvarades dels av nu gällande värdemaximum och
dels av ett med 5,000 kronor förhöjt värdemaximum.
2) Vidare vore det önskvärt att erhålla låneförmedlarnas uttalande, huru
vida
ett bibehållande av nu gällande system med värdesiffra såsom högsta
gräns för beviljande av lån kunde anses vara det lämpligaste, eller huruvida
någon annan, och i sä fall vilken, norm för angivande av den övre
gränsen vore att tillråda. I sistnämnda hänseende framhölles, att vid upplåtelser
av egna hem från kronans jordbruksegendomar såsom gräns gällde,
att jordbrukslägenhet i regel ej finge vara större än att den i uppodlat
skick kunde brukas utan nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft. Vid den
finländska kolonisationen tillämpades såsom övre gräns, att lägenheten ägde
sä mycket odlad och odlingsbar jord, som en medelstor familj huvudsakligen
med egen arbetskraft uppskattades kunna med anlitande av det på orten
brukliga odlingssättet tillbörligt bruka, varjämte 20 hektar dylik jord sattes
såsom maximum. •
3) Skulle låneförmedlaren emellertid anse det vara mest ändamålsenligt,
att värdegräns bibehölles såsom norm, borde vederbörande förmedlare yttra
sig angående de värdebelopp, som lämpligen borde gälla, samt i samband
härmed huruvida olika maximivärden — och i så fall vilka — torde böra
gälla för å ena sidan obebyggda och a andra sidan bebyggda jordbrukslägenheter.
4) Yttrandet borde även omfatta frågan om lånemaximum samt huruvida
anledning 1''örelåge att i denna punkt oförändrat bibehålla nu gällande regler
eller om det vore påkallat, att, i samband med eventuell ändring av bestämmelserna
om värde- och storleksmaxima eller eljest, införa ändrade föreskrifter
dels om lånemaximets höjd och dels angående lånets storlek i förhållande
till lägenhetens värde.
5) Dessutom torde anföras, vad läneförmedlarna till frågans ytterligare
belysning kunde hava att förmäla.
Med anledning härav hade de låneförmedlare, som utlämna egnahemslån
för jordbrukslägenheter, till de sakkunniga avgivit begärda yttranden i
ärendet.
Sakkunniga redogöra därefter i sammandrag för det huvudsakliga innehållet
av berörda yttranden från egnahemslåneförmedlarna.
Till en början återgives därvid, vad läneförmedlarna anfört angående
erfarenheterna av nu gällande bestämmelser om värdemaxima samt angående
frågan om jordbrukslägenheternas lämpligaste storlek; och i samband därmed
meddelas inkomna uppgifter rörande de storlekstyper, som motsvaras av dels
Kungl. Maj:ts proposition Nr 67. 7
nuvarande värdemaximum och dels ett med 5,000 kronor förhöjt maximum.
Sakkunniga hava härvid anmärkt, att yttrandena i dessa frågor i allmänhet
ägde ett mycket stort intresse och på ett synnerligen belysande sätt klarlade
de skiftande förhållandena i olika orter, sådant låneförmedlarna sago läget,
varför sakkunniga funnit det lämpligt att relativt utförligt referera yttrandena
i denna del.
Av låneförmedlarnas yttranden i denna del framginge följande.
A. Hushållningssällskapen.
Stockholms län (egnahemsnämnden). Beträffande jordbrukslägenlieternas
lämpliga storlek torde a) i trakter, där trädgårdsskötsel med fördel kan bedrivas
såsom vid Hesselby, Tungelsta eller på Mälaröarna, eu areal av 2 å
3 hektar vara fullt lämplig, b) i trakter i närheten av Stockholm och de
större samhällena, där tillfälle finnes till biförtjänster, en areal av 4 å 5
hektar odlad jord med tillhörande skogsmark vara fullt tillräcklig samt c)
i trakter åter, där innehavaren och hans familj måste hava sin utkomst
helt från jordbruket, eu areal av minst 8 ä 10 hektar åker samt därtill hörande
skogsmark vara nödvändig.
Mot nuvarande värdemaxima svara lägenheter av högst avsevärd variation.
Inom länet variera värdena a odlad jord från 500 kronor till 0,000
kronor per hektar. Inom nu gällande värdegränser kan man få in bebyggda
jordbrukslägenlieter med eu areal varierande från 15 a 20 hektar odlad jord
och därtill hörande 40 å 50 hektar skogsmark ned till 1 a 2 hektar åker
och lika mycket skogsmark samt obebyggda lägenheter från 15 hektar åker
med därtill hörande 20 hektar skogsmark ned till endast ’ , hektar odlad
jord. Om värdemaxima ökades med 5,000 kronor, torde mot gränssiffran i
medeltal svara 15 å 20 hektar odlad jord med skogsmark i trakter med lågt
jordvärde samt 6 å 10 hektar odlad jord med skogsmark i välbelägna trakter.
Uppsala län (egnahemsnämnden). Jordbruk om 10 upp till 15 hektar
åker, där ekonomiska möjligheter finnas att halla minst två hästar, är den
för jordbruksegnahemmen lämpligaste storleken inom länet med dess svarbrukade
lerjord.
Det har visat sig, att nuvarande maximivärde är tillräckligt för bildande
av ettparsbruk med 10 å 15 hektar åker, dä det varit fråga t. ex. om frånstyckningar
av torplägenheter, där lotterna tillagts i det närmaste kalhuggna
skogsarealer och varit bebyggda med äldre åbyggnader. I sådana fall har
man kunnat räkna med ett pris för jord, skog och hus, motsvarande i allt
840 å 1,100 kronor per hektar. 1 sådana fall åter, där skog på rot innefattas
i köpet eller fullt ändamålsenliga byggnader uppföras, stiga priserna,
så att den areal, som motsvarar värdemaximum, bliver väl liten för hållande
av ett par hästar. Därest värdemaximum höjes med 5,000 kronor,
skulle denna olägenhet bortelimineras.
Södermanlands län (egnahemsnämnden). Med nuvarande värdemaximum
är det möjligt att med egnahemslån förvärva sådana bebyggda jordbrukslägenheter,
att ägaren blir fullt besutten. Under aren 1924 och 1925 hava
35 lån beviljats till här ifrågakommande högsta lånesumma (10,000 kronor),
vilka lägenheter i genomsnitt haft 9.3 hektar åker och ungefär 16.5 hektar
annan mark. Dessa lägenheter äro av den storlek, att låntagaren med familj
har full sysselsättning med ställets skötsel och kan från detsamma erhålla
sin bärgning. I regel torde denna kategori låntagare bestå av arrendatorer,
In och a tlet av
/nia förmedla
rims yttranden.
Erfarenheter
av nuvarande
bestämmelser
>amt frågan
om lägenheternas
lämpliga
storlek.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.
som a förut innehavda jordbruk hopbragt inventarium, ocli uppgavo de sig
vid lånets erhållande äga tillgångar i kontanter och yttre inventarier av i
medeltal ungefär 5,000 kronor.
Beträffande obebyggda jordbrukslägenheter har det jämväl varit möjligt
att inköpa och bebygga jord till acceptabelt pris. Högsta möjliga egnahemslån
har här beviljats under 1924 och 1925 i 31 fall, därvid arealen i genomsnitt
utgjort 9 hektar åker och ungefär lika mycket annan mark. Även
dessa lägenheter hava i allmänhet tillfredsställande åkerareal, och den kategori
låntagare, som önska skaffa sig från början obebyggda lägenheter, har
i allmänhet icke ekonomiska möjligheter att skaffa större lägenheter.
Om värdemaxima höjdes med 5,000 kronor skulle med egnahemslån förvärvas
lägenheter med 13 å 15 hektar åker och i enstaka fall ännu större
lägenheter. I dylika fall erhölles full användning för två dragare, och arbete
och utkomst kunde i större utsträckning beredas barnen vid mera framskriden
ålder. Sådana större lägenheter kunna emellertid ifrågakomma blott
för personer med något högre egna tillgångar.
Östergötlands län (egnahemsnämnden). Gällande bestämmelser hava i
stort sett visat tillfredsställande verkningar, och merendels har det varit
möjligt att inom ramen av nu gällande värdemaxima någorlunda vid tillgodose
de krav, som de skiftande jordbruksförhållandena inom länets olika
bygder och andra omständigheter kunnat betinga rörande en ändamålsenlig
storlek av jordbrukslägenheterna. Härvid är dock att märka, att de beviljade
lånen till övervägande antalet fall hänfört sig till redan förefintliga
jordbruk, vilka i samband med lånet fri lösts eller tillagts odlad eller odlingsbar
mark eller ombyggts e. d.
Sedan 1922 hava 18 lån beviljats för lägenheter, vars värde uppgått till
eller närmat sig nu gällande värdemaximum. Dessa lägenheter hava i
genomsnitt hållit vid obebyggda jordbruk 8.r> hektar åker och 25 hektar
annan mark samt vid bebyggda jordbruk (i hektar åker och 18 hektar
annan mark.
Under verksamhetens första tid utlämnades lånen i första hand för att ej
säga uteslutande för att på landsbygden bosatta hantverkare, jordbruks- och
skogsarbetare, torpare in. fl. skulle kunna förvärva mindre jordbrukslägenheter
eller bostadslägenheter. Dessa jordbrukslägenheter voro då oftast av
den storlek, att de icke på långt när kunde skaffa ägaren full utkomst. På
sitt område har detta bildande av hantverkar- och arbetarsmåbruk varit av
stor betydelse. Genom de tid efter annan vidtagna höjningarna av värdemaximum
hade ökade möjligheter beretts att, vid sidan av hantverks- och
arbetarsmåbruken, i stigande omfattning försträcka egnahemslån för bildande
av självständiga jordbruk av sådan storlek, att lägenhetens skötsel tagit
större delen av innehavarens och familjemedlemmarnas tid i anspråk, men
också samtidigt berett dem möjlighet att av lägenheten i övervägande grad
erhålla sin bärgning. Under de senare åren har det stora flertalet jordbrukslån
gällt just sådana lägenheter.
Sedan en effektiv jordförmedling numera anordnats inom länet, framträder
angelägenheten av att de därvid nybildade jordbrukslägenheterna i allmänhet
tillskapas så, att bärkraftiga småbondebruk bildas av samma eller liknande
typ, som de av ålder förefintliga bondehemmanen hava. En långt
driven parcellering av de sålunda vid jordförmedling utvunna eller eljest
tillgängliga områdena kan icke stå i god övererensstämmelse med det nuvarande
läget, framtidens sannolika krav, samhällets nytta och de blivande
ägarnas bästa.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition År 07.
!l
Jönköpings län (förvaltningsutskottet). Av länets i runt tal 20,000 brukningsdelar
hava endast cirka 18 procent en areal åker av 10 hektar och däröver
— 63 procent bruka mellan 2 och 10 hektar. Egnahemsnämnden har
verkställt en undersökning å 57 nu i marknaden salubjudna bebyggda jordbrukslägenheter
inom ett av länets härad, som i jordbrukshänseende kan anses
representativt för den kargare delen av det småländska höglandet. Samtliga
dessa lägenheter äro utbjudna till 12,000 kronor eller därunder, d. v. s.
enligt nuvarande bestämmelser egnahemslåneberättigade. Medelarealen är 5
hektar åker och 30 hektar ängs-, betes- och skogsmark, vilket torde vara av den
storlekstyp, som på grund av jord- och befolkningsförhållandena är den vanligaste.
Denna typ är resultatet av århundradens idoga strävanden. Det
kan ifrågasättas, om det vore tillrådligt att under tider av abnormt höga
arbetspriser uppmuntra till nybildning av jordbruk av dubbelt större typ.
Även om den teorin har ett visst fog för sig, att brukningsdelarna skola
göras så stora, att skötseln av dem medgiver full användning av en normalt
stor familjs fulla arbetskraft och därå kunna födas två dragare med
cirka 10 hektar åker, så är sådan teori varken genomförbar eller eftersträvansvärd
för Jönköpings län. Endast i enstaka fall står ett val mellan
olika storlekstyper en nybyggare till buds, utan han måste på grund av
jordbruksförhållandena taga vad som står till buds eller ock avstå.
Kronobergs län (förvaltningsutskottet). Inom länets olika delar äro priserna
å mindre jordbrukslägenheter ganska likartade, och torde man kunna
räkna med i genomsnitt 800 kronor per hektar åker och 200 kronor per
hektar skogsmark. Nuvarande värdemaxima motsvaras för obebyggda lägenheter,
sedan de bebyggts för 7,000 kronor, av en areal av cirka 7.5 hektar
åker och 10 hektar skogsmark samt för redan bebyggda av cirka 6
hektar åker jämte skogsmark. Om värdemaxima höjes med 5,000 kronor,
skulle en areal erhållas av respektive 13 och 10 hektar åker jämte annan
mark.
Kalmar läns norra (egnahemsnämnden). I allmänhet har eu ändamålsenlig
storlek av jordbruken kunnat ernås inom nu gällande värdemaximum.
Dock har det förekommit flera fall, i vilka det hade varit synnerligen önskvärt
att kunna bevilja egnahemslån, men har detta icke kunnat ske pa
grund av att köpesumman med ett eller annat tusental kronor överstigit
värdemaximum.
Kalmar läns södra (förvaltningsutskottet). Inom området hava nybildningar
av jordbruk förekommit endast i ringa utsträckning. Vanligtvis
ha torp frånskilts. Förekommande lägenheter variera från de minsta, vara
ett nötkreatur hålles, upp till större med 4 å 5 nötkreatur jämte dragare.
Gotlands läns (förvaltningsutskottet och egnahemsnämnden). 1 allmänhet
hava de jordbrukslägenheter, för vilkas förvärvande egnahemslån sökts,
varit av ett värde, som avsevärt understigit nuvarande maximum. Endast
i ett fall har värdemaximum uppnåtts. För hela verksamhetstiden ligger
jordbrukslägenheternas genomsnittsvärde vid 4,768 kronor, varemot svarat
en storlek av i medeltal 4.2 hektar åker och 4.9 hektar annan mark. Om
värdemaxima höjdes med 5,000 kronor, representerade detta i själva verket
en summa, som en mycket stor del av de gotländska bondgårdarna vid försäljning
betinga.
Blekinge län (sällskapet). I länet är jorden — särkilt i kustbygden och
på öarna — betydligt dyrare än likartad jord i angränsande provinser.
Jordbruket i länet drives i allmänhet intensivt — utan trädesbruk och med
jämförelsevis stor procent av åkerarealen använd till vintersäd och rotfrnk
-
10
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 67.
ter samt i västra delarna potatisodling. Till följd härav erhåller brukaren
och hans familj sysselsättning och utkomst på en jordbrukslägenhet med 4
å 5 hektar odlad jord, jämte nödig betesmark. I den mån jordbruket är
större, behöves i allmänhet lejd arbetskraft. Behovet att förvärva större
jordbrukslägenheter är ej så stort i Blekinge. Hamnstäderna, fabrikerna
och stenindustrien samt på öarna fisket lämna sådana arbetstillfällen utanför
jordbruket, att flertalet, som söker egnahemslån till jordbrukslägenheter
— åtminstone i början ■— önska dela sin arbetskraft mellan jorden och
annan arbetsförtjänst. Verkliga jordbruksegnahem, där man lever uteslutande
av lägenhetens avkastning, anträffas därför mera i skogsbygden,
där jorden är billigare och arbetstillfällena äro svårare att få.
Kristianstads län (sällskapet och egnahemsnämnden). Beroende av en
mängd samverkande omständigheteter äro lägenheterna inom länet av sinsemellan
mycket växlande storlek. Arealen växlar mellan :/L, till 10 hektar
odlad jord och understundom däröver. Bland jordbruksegnahemmen framträda
dock alltmer två typer — arbetarsmåbruken med 1/2 —3 hektar, där
mannen vid sidan om jordbruket antingen bedriver ett yrke eller hantverk
eller har stadigvarande anställning eller utför vanligt grovarbete mot dagslön,
samt de egentliga jordbruken, där mannen har full sysselsättning och
bärgning av sitt jordbruk. Här bero res blott sistnämnda typ. 1 länets
kargare bygder äro i regel 8 — 10 hektar åker med betes- och skogsmark
tillräckliga att ge full sysselsättning åt eu familj. På slättbygden böra
bruken likaledes hava 8—10 hektar odlad jord, enär lämpliga dragare dä
kunna hållas.
Då värdemaximum för obebyggda jordbrukslägenheter för närvarande utgör
15,000 kronor och 6,000 å 7,000 kronor måste reserveras för byggnader,
har jorden fatt kosta 8,000, högst 9,000 kronor. I de kargare trakterna, där
jorden är billigare, hava 8-10 hektar odlad jord kunnat förvärvas jämte
skogs- och betesmark. På slättbygden åter, där jorden i regel är bättre
men dyrare, hava lägenheterna sällan blivit större än 5—7 hektar. För
1922 — 1924 beviljades egnahemslån med högsta tillåtna värdebeloppet i 29
fall, varav 23 lån för jordbrukslägenheter å slättbygden med en genomsnittsareal
av 7.3 5 hektar åker och 6 lån för lägenheter i den så kallade
mellanbygden med i medeltal 15.6 7 hektar åker. För länets skogsbygd bär
värdemaximum icke uppnåtts i något fall.
Malmöhus län (förvaltningsutskottet). Nu gällande värdemaximum samt
ett med 5,000 kronor förhöjt maximum motsvaras i olika bygder inom länet
av lägenheter med nya och tillräckliga hus med i genomsnitt följande
arealer åker, nämligen
15,000 kronors 20,000 kronors
värde värde
(allt i Ilek!ar)
Söderslätt ................................................................ 3.5 5
Ystadstrakten, kuperad, något styvare................ 5 7.5
Ringsjötrakteu, grusjord ........................................ 7.5 11.5
Veberöd—Sjöbo, sandjord....................................... 9 12.5
Höör, skogsbygd .................................................... 11.5 16.5
Luggade, styv lerjord ........................................... 4.5 7
På mera värdefull jord, vilken jämväl i allmänhet är styvare och därför
fordrar större dragkraft, är det i allmänhet ej möjligt att inom nu gällande
maximivärden erhålla tillräcklig areal för två hästar, och för bruk med en
11
Kung!. Muj:ts proposition Nr 67.
häst är jorden i sådant fall i allmänhet för styv. men detta hjälpes i regel
ej genom en höjning med .">,000 kronor, utan härför torde en betydligt större
höjning erfordras.
Hallands län (egnahemsnämnden). Högsta lånebeloppen hava lämnats i
8 fall för obebyggda jordbrukslägenheter med en medelareal av
varav 8.127 hektar åker, samt i 23 fall för bebyggda jordbrukslägenheter med
en medelareal av 29.8 hektar, varav 10 hektar åker. Om värdemaxima höjes
med 5,000 kronor, skulle man vid belåningen få in obebyggda jordbrukslägenheter
med ungefär It hektar odlad jord och bebyggda med 14 ;i 15 hektar
åker samt i båda fallen 27 å 28 hektar annan mark.
Göteborgs och Bohus län (egnahemsnämnden). Nu gällande värdemaxima
har i allmänhet varit tillfyllest för jordbrukslägenheter. 1 två fall har vederbörande
jordbrukskonsulent åsatt ett värde av 15,000 kronor, och var arealen
åker och trädgård i ena fallet 4.2 hektar och i det andra fallet 2.7 hektar. I
båda fallen angavs, att ägarens och familjens fulla arbetskraft krävdes för lägenhetens
skötsel. I ett fall bär förfrågan om lån gjorts för eu lägenhet, avsedd
att bebyggas jämväl med ett växthus (för eu kostnad av 9 a 10.000 kronor),
och då totala värdet för lägenheten i detta fall uppgick till 19 ä 20.000
kronor, kunde låneansökningen ej bifallas.
Älvsborgs läns norra (egnahemsnämnden). Enligt vunnen erfarenhet torde
inom nuvarande värdegränser fastigheter kunna förvärvas, tillräckligt stora
för eu medelstor familjs bärgning. Att i närheten av städer och andra
större samhällen den areal, som kan förvärvas för pris motsvarande maximivärdet,
knappt räcker för familjens bärgning uteslutande av jordbruket,
uppvägos här mer än vid av de rikliga tillfällena till med jordbruket väl
förenliga biförtjänster, som läget medför. Beträffande åkerarealen kan ett
likartat förhållande sägas föreligga i skogstrakterna, men de därmed förbundna
olägenheterna uppvägas där av såväl avkomst av den egna skogen
som möjligheten till biförtjänster av skogsarbeten. För gällande maximipris
torde i jordbruksbygderna ä Dalslandsdelen av området egendomar med akerareal
om 15 å 25 hektar kunna förvärvas och a Västgötadelen om 10 a 15
hektar åker.
Älvsborgs läns södra (förvaltningsutskottet). Jordvärdena växla avsevärt
inom olika delar av hushållningssällskapets område. Eu lämpligt bebyggd
jordbroksliigenhet, motsvarande 12,000 kronors värde, torde i de bördigaste
delarna av Viskadalen omfatta 5 hektar åker och i andra delar av området
8 å 9 hektar åker samt därtill hörande annan mark. Beträffande obebyggda
jordbrukslägenheter har intet fall förekommit, där lägenheten uppnått maximivärdet,
och för åren 1920—1924 hava blott tre lån utlämnats för obebyggda
jordbrukslägenheter, där värdet legat över 11,000 kronor. Beträffande
bebyggda jordbrukslägenheter hava under samma tid 10 lån beviljats,
där värdet överstigit 11,000 kronor. Under dessa år liava blott fem fall
förekommit, där ansökningen om lån måst avslås på grund av högre värde
än det angivna.
Skaraborgs län (egnahemsnämnden). A länets slättbygder, vilka äro utpräglade
jordbruksdistrikt — i regel ytterst fattiga på skogs- och betesmarker
— är priset å odränerad åkerjord utan byggnader 700 å 800 kronor
per hektar. Kostnaderna för nybyggnader uppgå bär i medeltal till 7 å 8,000
kronor vid ett ordinärt småbruk. Med nu gällande maximivärden motsvaras
alltså det högsta värdet för obebyggda jordbrukslägenheter å slättbyggderna
av cirka 10 hektar åker. Denna storlekstyp är för ifrågavarande områden
icke den ändamålsenligaste, tv tillfällen till extra arbetsförtjänster
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.
utom hemmet äro där i regel ytterst få om ens några och innehavaren blir
sålunda för sin och familjens utkomst helt beroende av den avkastning,
lägenheten lämnar. De nya lägenheterna å slättbygderna i länet borde göras
så stora, att innehavarna bleve fullt besuttna, varför tarvades en åkerareal
av cirka 15 hektar, vilket motsvarar ungefär 20,000 kronors värde.
En sådan lägenhet med 15 hektar medelgod åkerjord inom länets utpräglade
jordbruksdistrikt bör eu medelstor familj kunna ordentligt sköta utan nämnvärt
anlitande av lejd arbetskraft och ä andra sidan erbjuda de innehavaren och
familjen arbete året om samt kunna sålunda bidraga till att hålla de uppväxande
barnen kvar vid hemmet och jordbruket. Därjämte giva nu avhandlade
bruk någorlunda jämnt arbete för ett par dragare under hela året
och sist, ehuru icke minst betydelsefullt, de tyngas ej av ett oproportionerligt
stort byggnadskapital.
Vad därefter angår bebyggda jordbrukslägenheter å länets slättbygder,
belånas i allmänhet torp från större egendomar, därvid det är ganska vanligt
att torpets areal ökas genom tillägg av angränsande delar av huvudgärdens
åker, något som ofta erfordras för att innehavaren skall kunna få
sin fulla bärgning av lägenheten, sedan den genom friköpningen förlorat
sitt tidigare stöd från stamfastigheten. Vid dylik utökning kräves ofta, att
ladugården utvidgas. Även i detta fall äro 15 hektar åker det ändamålsenligaste,
en areal som i antydda fall ej heller alltid kan inrymmas under
nuvarande värdemaximum för bebyggda jordbrukslägenheter.
Beträffande slutligen jordbruken i skogsbygderna spelar storleken icke på
långt när samma roll som a slättbygderna. Här står nämligen i de flesta
fall extra arbetsförtjänst till buds för småbrukaren i form av skogsarbete och
virkestransport. En given fördel med dessa arbeten är, att de företrädesvis
inträffa under vintern, då det lilla jordbruket kräver obetydligt arbete. Jordbrukets
uppgift blir i detta fall att förse innehavaren och hans familj med
bostad samt de jordbruksprodukter, som behövas för uppehället, medan erforderliga
kontanter till väsentlig del förtjänas genom arbetet utom hemmet.
Jordbruksföretag av detta slag stå enligt vunnen erfarenhet på relativt säkra
fötter, då de icke i lika hög grad som de rena slättjordbruken äro helt beroende
av årsväxt och jordbrukskonjunkturer.
Värmlands län (förvaltningsutskottet). Inom länet finnes riklig tillgång
pa bebyggda jordbrukslägenheter, beroende till stor del på de stora skogsöre
bruksbolagens frånsäljning av torp och arrendegårdar, av vilka de flesta
äro av den storlek, att på dem en familj kan få sin utkomst.
Mot nuvarande värdemaximum för bebyggda jordbrukslägenheter svarar
ungefär 10 hektar åker jämte annan mark, vara eu familj har sin fulla utkomst.
Skogs- eller dylikt arbete vintertiden torde mannen kunna medhinna
till förbättring av sin ekonomi; dock är en på så sätt ökad inkomst ingalunda
nödvändig vid en omsorgsfull skötsel av lägenheter av nu åsyftat slag.
Vid 15,000 kronors värde för obebyggda jordbruk kan i Vänersbygden,
Fryksdalen och Gillbergsdalen — de egentliga jordbruksbygderna — en
jordbrukslägenhet erhållas med cirka 10 hektar åker (å 500 kronor) och 12.5
hektar skogs- och betesmark (å 200 kronor). En sådan lägenhet föder i
medeltal 1 häst, 4 kor och 2 ungnöt samt giver full utkomst åt en familj.
Om värdegränsen uppflyttas med 5,000 kronor, erhålles i dessa trakter cirka
18 hektar åker med skogs- och betesmark, vilket motsvarar eu lägenhet födande
2 hästar, 7 kor och 3 ungnöt.
För övre Älvdalen och de egentliga skogsbygderna ställer sig värdesätt
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.
13
ningen avsevärt annorlunda, då den öppna jorden, som därstädes förekommer
mycket mera sparsamt, betingar mycket höga pris. Tillgången på skogsbeten
gör dock, att relativt stor kreatursstock kan hållas. Här räknas skogsöda
flottningsarbeten i allmänhet såsom den egentliga inkomstkällan, varav
följden även är den, att under de vintrar, då sådant arbete icke kan erhållas,
familjerna lätt råka i betryckta förhållanden. Några normerande
värdesiffror för dessa bygder torde ej kunna angivas.
Med den stora tillströmning av lånesökande, som nu är för handen, distillera
s i Värmland tillgängligt statslån till fullo av ansökningar inom den
ram, som nu gällande maximivärden giva. Inom dessa värden förekomma
även sådana lägenheter, som motsvara smärre bondgårdar och som giva eu
familj full bärgning, utan att praktiskt taget lejd hjälp behöver anlitas.
Örebro lön (egnahemsnämnden). Att fastslå någon lämplig eller ändamålsenlig
storlekstyp förefaller i hög grad vanskligt, emedan den ena kali
reda sig väl med några få tunnland jord, då den andra icke förmår försörja
sig och sin familj på långt större areal. Saken reglerar sig nästan av sig
själv, om olika storlekar finnas. I länet har nybildning av jordbruk i någon
större omfattning ej ägt rum, enär erfarenheten visat, att svårigheter i ekonomiskt
hänseende under många år uppstått för dem, som nybygga. Emellertid
har det visat sig, att det går väl för sig att inom ramen för nuvarande
värdemaxima skapa självständiga jordbruk av beskaffenhet att brukaren
och hans familj diirå bör kunna erhålla sin fulla bärgning.
Västmanlands län (egnahemsnämnden). För närvarande torde i länets
bättre jordbruksbygder såsom utmed Mälaren och i närheten av städerna eu
obebyggd jordbrukslägenhet, inräknat kostnaderna för uppförande av erforderliga
byggnader, med en areal av 8 å 10 hektar åker och lika mycket
annan mark motsvara värdemaxima. I länets mellersta, östra och nordvästra
delar torde motsvarande areal uppgå till 12 å 14 hektar åker och
lika mycket annan mark. Motsvarande siffror för Bergslagen torde vara
ungefär 14 hektar åker eller något mera samt nästan dubbelt så mycket
annan mark.
Kopparbergs län (egnahemsnämnden). På grund av länets säregna jordförhållanden
kan uppgifter knappast lämnas rörande storleksfrågan. Det
förekommer ej sällan, att en egnahemslånesökande endast kan förete behörig
åtkomst på en jordareal av till och med betydligt under en hektar, vara
han har för avsikt att med egnahemslånet uppföra nödiga byggnader, men
att han därtill är ägare till ytterligare mark, varå lagfart ej kunnat erhållas,
eller också arrenderat jord, oftast bolags jord.
Gävleborgs län. Värdet av belånade jordbrukslägenlieter har i allmänhet
understigit värdemaxima. Mot nuvarande och ett med 5,000 kronor förhöjt
värdemaximum svara följande storlekstyper å jordbrukslägenheter.
Länets sydvästra del
Mellersta Gästrikland.
Mellersta Hälsingland
15,000 kronors värde
‘JO.000 kronors vard''*
åker
7.5 - 10
6.5—9
8.5 — 9.5
skog
(allt
16.5— 22
6.5—23
26.5— 56.
äke i''
i hektar)
11.5 — 13.5
8.5—15
5 10.5 — 11
-ko;
22—36.
9-42
35-75
I allmänhet erfordras, att vid sidan av nybildat jordbruk tillgång linnés
på extra arbeten och inkomster. Om vid långivningen hålles i sikte, att
de nya jordbruksegnahemmen om möjligt äro försedda med odlingstillfällen i
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.
lämplig omfattning, torde inom ramen av gällande värdegräns kunna skapas
jordbruk av lämplig storlek, som småningom kunna upparbetas till den
önskvärda typ, att erforderligt antal dragare kunna hållas och huvudsaklig
bärgning givas åt brukaren.
Västernorr lands län (egnahemsnämnden). Jordbrukslägenheter med ett
maximivärde av 15,000 kronor kunna sägas tillhöra en typ av jordbruk,
som, åtminstone i länet, lämnar brukaren eu anständig bärgning, såvida
allmänna förutsättningar därtill föreligga. Man strävar visserligen efter eu
sådan typ av jordbrukslägenheter, att brukaren därå skulle vinna sin fulla
bärgning, på samma gång lian utan nämnvärd legohjälp skulle hinna sköta
densamma. Någon sådan typ av jordbruk gives emellertid icke i Norrland.
Utan avseende å ekonomisk ställning måste här de långa, i medeltal sex
månader, vintrarna nyttjas till inbringande biförtjänster, där sådana finnas
att tillgå, vilket vanligen också är fallet, t. ex. med skogsarbeten och dylikt.
Bland 1,555 inkomna ansökningar om egnahemslån för jordbrukslägenheter,
vilka behandlats från och med 1919 tills nu, hava blott 12 stycken
måst avslås på grund av för högt värde ä respektive lägenhet. Av eu
verkställd undersökning rörande under 1923 och 1924 beviljade egnahemslån
å jordbrukslägenheter inom 9 representativa socknar framgår, att lägenheternas
genomsnittliga värde stannat vid 6,119 kronor samt att medelarealen
uppgått till 8 å 9 hektar.
Jämtlands län (egnahemsnämnden). Storleken a jordbrukslägenheterna
är ganska växlande, ty jorden på olika platser betingar olika pris allteftersom
läget växlar och beroende på om de ligga centralt vid kommunikationer, om
naturlig god jordman linnes, huru förhållandet är mellan odlad jord och
utmark m. m. Lån hava utlämnats endast i 11 fall, där jordbrukslägenhetens
värde uppgått till eller närmat sig värdemaximum. I dessa 11 fall
har jorden värdesatts till i genomsnitt 6,941 kronor och byggnaderna till
5,172 kronor. Arealen odlad åker har omfattat i medeltal 6.i hektar och
utmarken 30 hektar.
Ehuru förhållandena växla avsevärt, torde möjligen kunna anges, att mot
nuvarande värdemaximum svarar ett jordbruk med ungefär 6 hektar odlad
åker och mot ett med 5,000 kronor förhöjt maximum 10 hektar åker, vartill
då kommer utmark.
Egnahemsnämnden i Jämtlands län framhåller vidare, att i Norrland kan
ingen låntagare enbart på sitt jordbruk föda sin familj och dessutom betala
räntan på lånet. Han är liksom flertalet av de norrländska bönderna och
arrendatorerna hänvisad till biförtjänster de tider, dä jordbruket ej behöver
honom. Ett större jordbruk och eu större skuld är svårare att klara. Det
större jordbruket kräver mera tid, men mera tid pa jordbruket ger minskad
tid för arbetstillfällen, och på så sätt kunna svårigheter yppa sig, när räntorna
skola gäldas. En egnahemslåntagare med större lån än 10,000 kronor
får mycket svårt att slå sig fram.
Västerbottens län (egnahemsnämnden). Under åren 1920—1924 hava
1,044 egnahemslån beviljats för obebyggda jordbrukslägenheter med ett medelvärde
av 6,000 kronor och eu medelareal av 33.5 hektar, varav 2.7 hektar
åker samt 227 lån för bebyggda jordbrukslägenheter med ett medelvärde av
5,240 kronor och en genomsnittlig areal av 48 hektar, varav 3.4 hektar åker
Såsom framgår av följande uppgifter hava arealerna växlat högst betydligt
15
Kungl. Moj:ts proposition Nr 67.
Antal egnahemslån 1920—1924 för
Storleksgrupper
obebyggda bebyggda
jordbrukslägenheter
—5 hektar.....................
.................. 205
13
5—10 » ......................
.................. 141
13
10—20 » ......................
................ 199
34
20 50 »
.................. 286
99
50—100 » .....................
.................. 143
40
över 100 » ...................
................. 70
28
Lägenheterna i den första gruppen, med en areal av intill 5 hektar, äro i
regel belägna vid industrisamhällen eller andra större samhällen och innehavas
av arbetare eller hantverkare, som ha sin huvudsakliga utkomst av
annat arbete än jordbruket. Dessa lägenheter innehålla så gott som uteslutande
åker och sakna oftast skog. Den största gruppen egnahemsjordbruk
är den, där arealen växlar från 20—50 hektar. Lägenheterna i denna grupp
motsvara den vanligaste typen för bondejordbruk i kustsocknarna. Åkern
och odlingsmarken ligga bär vid i medeltal 16 hektar. De största lägenheterna,
d. v. s. storleksgrupperna över 100 hektar, omfatta huvudsakligen jordbruksfastigheter
i skogsbygden, vilka lägenheter innehålla avsevärd areal skogsmark.
Norrbottens län (egnahemsnämnden). Vid beviljandet av jordbrukslån
tillämpas så långt möjligt den principen, att i sådana fall, där låntagaren
med familj av jordbruket skall hava sin fulla bärgning, å fastigheten i
färdigodlat skick bör kunna födas minst 7 å 8 kor jämte för jordens bruk
nödig dragkraft. Denna samma grundsats bär kunnat följas inom ramen
för nuvarande värdemaxima. Ansökningar om jordbrukslån hava ej annat
än i undantagsfall behövt avslås på grund av att fastigheterna varit för stora.
B. Enskilda låneförmedlare.
Aktiebolaget Hem på landet. Förhållandet med avseende a jordpris,
byggnadskostnader, avsättningsförhållanden, klimat, jordens fruktbarhet,
jordbruksbefolkningens utbildningsnivå in. m. äro synnerligen skiftande för
olika trakter av vårt land. I Stockholmstrakten, där bolaget haft sitt huvudsakliga
arbetsfält, torde ett jordpris för odlad jord i god kultur av 800 kronor
per hektar och för hag- och skogsmark med nödig husbehovsskog ett pris av
200 kronor per hektar kunna anses skäligen normalt. Om man utgår från, att
ett småbruk om möjligt bör tilldelas ungefär dubbla arealen hag- och skogsmark
i förhållande till åker, och beräknar byggnadskostnaderna till 8,000
kronor, skulle mot nuvarande värdemaximum för obebyggda jordbruk
svara en lägenhet med 6 hektar åker, och 11 hektar annan mark samt
mot ett värde å 20,000 kronor ungefär 10 hektar åker och 20 hektar annan
mark.
Tvivelaktigt är, huruvida bruk av sist nämnda större typ äro, annat än i
undantagsfall, önskvärda. Enligt bolagets erfarenheter äro de bruk, som
hava 5—7.5 hektar åker, de bäst avvägda, och många småbrukare hava också
svarat, att vad som överstiger 15 tunnland åker är för mycket, om jordbruket
skall kunna skötas intensivt av en man. Med 10 hektar åker bliva
bruken gränsbruk, där dragarfrågan inger bekymmer, ty de äro för stora
för att brukas med en dragare och för små för två dragare. Om avsikten
med ett till 20,000 kronor förhöjt maximivärde är att möjliggöra bildandet
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.
av ordinära bondebruk med ett par dragare, är för de trakter, där jordpris
och byggnadskostnader hålla sig vid de ovan angivna, den ifrågasatta höjningen
i värdet icke till fyllest, enär man för ett dylikt bondebruk måste
räkna med vida högre areal, än som rymmes inom 20,000-kronors gränsen,
nämligen med 15 å 20 hektar odlad jord.
Egna hems lå ne form ed Ungs fö re n ing u. p. a., Motala. Jordbruk av
den storlek, att de kunna föda en medelstor familj, växla avsevärt till areal
beroende på jordens beskaffenhet, läget i skogs- eller slättbygd in. in. Eu
areal av 5 upp till 12 hektar odlad eller odlingsbar jord och dessutom nödig
betes- och skogsmark kan både brukas av och helt föda en medelstor familj,
under förutsättning att vederbörande har god insikt i lantbruk och vad därtill
hör.
Malmöhus läns egnahems för aning u. p. a. Inom de bördigaste trakterna
av länet betinga småbruken i bebyggt skick för närvarande ett pris av
omkring 3,500 kronor upp till 4,000 kronor per hektar. 1 vissa fall är
priset till och med högre. En lägenhet om fem hektar uppgår här till omkring
20,000 kronor. I de trakter, där dylika pris råda, är det därför med nu
gällande värdegränser omöjligt att med hjälp av egnahemslån få till stånd
någon ny lägenhet av sådan storlek, att innehavaren därå kan erhålla sin
fulla utkomst. I regel utlägger föreningen vid sina styckningar så stora
lägenheter, som det är möjligt att åstadkomma inom nu gällande värdegräns.
Under verksamheten har det emellertid vid liera tillfällen visat sig, att det
skulle varit till fördel för de blivande innehavarna, om värdegränsen varit
högre.
Sakkunniga övergå härefter att redogöra för låneförmedlarnas yttranden
rörande frågan om värdesiffra eller annan norm för bestämmande av övre
storleksgränsen å egnahemsjordbruk och anföra i denna del följande.
Värdesiffra »Den framställda frågan, huruvida ett bibehållande av nu gällande system
eller annan mec] värdesiffra såsom högsta gräns för beviljande av egnahemslån vore det
dammande lämpligaste eller huruvida annan norm för angivande av den övre gränsen
av övre stor- vore att tillråda, har av låneförmedlarna så gott som samstämmigt besvarats
leksgränsen å med det uttalandet, att det obetingat vore bäst att bibehålla det nuvarande
egnahems- systemet med värdesiffra.
jordbruk. Till stöd för sagda uttalande hava i huvudsak följande synpunkter framhållits
av skilda låneförmedlare. Det nuvarande systemet med en bestämd
värdesiffra såsom gräns vore så inväxt i. medvetandet och vore för den stora
allmänheten så lättfattligt, att en ändring ej borde företagas med mindre
allvarliga olägenheter av detsamma blivit konstaterade och något bättre kunde
sättas i stället. Inga olägenheter eller svårigheter vid tillämpningen av det
nuvarande systemet hade förmärkts, utan det erbjöde — åtminstone nu sedan
penningvärdet någorlunda stabiliserats — en fast grund att stå på och förhindrade
godtycke samt medförde, att en låneförmedlare, som fastställt och
fasthölle vissa normer för lägenheternas värdering, kunde verkställa belåningen
både enhetligt och rättvist. Det vore svårt att utfinna något system,
som på ett bekvämare och bättre sätt tryggade eu så vitt möjligt ändamålsenlig
och rättvis fördelning av tillgängliga lånemedel. Värdet å jorden vore
visserligen i hög grad växlande, men detta komme bäst till uttryck i det
pris, som betalades, eller det värde, som vid besiktning fastställdes. Värdesiffra
hade också den fördelen, att den vid gränsfallen bidroge att hålla
prisen nere. varjämte det vore lättare att vid köp och belåning nedbringa
17
Kung!. Maj:ts proposition Nr 07.
köpeskillingen. Annat system skulle kunna medföra godtycke och leda till
slitning mellan läneförmedlaren å ena sidan och marksäljare eller lånesökande
ä andra sidan, bland annat av den anledning, att meningarna kunna
vara mycket olika om vad som kunde brukas av eu medelstor familj eller
om den areal, som i olika fall erfordrades för erhållande av full utkomst.
Ititt system med eu mera allmänt hallen formulering skulle också kunna i
tillämpningen åstadkomma ett pressande uppåt av den öv re gränsen, så att
lånerörelsen slutligen skulle taga sa stor omfattning beträffande störa jordbruk,
att lånemöjligheterna för de mindre bruken och mindre bemedlade för
mycket försämrades. För övrigt funnes ingen annan norm än fastställande
av lägenhetens värde, varmed man — med hänsyn till säkerheten för lånen
7- kunde bestämma lånebeloppets storlek, utan låneförmedlaren måste i allt
faU för varje lägenhet uppskatta dess värde. Slutligen betonades, att, i den
man möjlighet bereddes att för olika län eller länsdelar i lämplig ordning
flöja nuvarande värdemaximum, även systemet med värdegräns kunde rymma
allt nödigt hänsynstagande till lägenheternas ändamålsenliga storlek i skilda
trakter.
Emellertid hava tre låneförmedlare, som visserligen förordat ett bibehållande
av nuvarande system med värdesiffra, tillagt, att detta möjligen kunde
på något sätt kompletteras, antingen med en arealsiffra eller med någon bestämmelse
om att lägenheten borde kunna brukas utan nämnvärt anlitande
av legohjälp.
Endast två förmedlare, nämligen Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps
egnahemsnämnd och aktiebolaget Hem på landet, tillstyrka ett övergivande
av nu gällande system för övre gränsens bestämmande.''
Rörande låneförmedlarnas synpunkter på frågan om eventuell höjning av
värdemaximum hava de sakkunniga i huvudsak anfört följande.
Beträffande lrågan om behovet ocli lämpligheten av höjning utav nu gäl- Frigan om
lande värdemaximum för beviljande av egnahemslån för jordbrukslägenheter eventuel!
både meningarna bland låneförmedlarna varit mycket'' växlande. En del ,v
ställde sig bestämt avvisande mot tanken att höja värdegränsen. Andra åter maximum,
vore något tveksamma och ansåge visserligen, att behov av höjning ej förelåge
för det egna länets vidkommande, men ville ej motsätta sig möjligheten
att värdefullare lägenheter i särskilda fall finge belånas. Slutligen
hade en grupp låneförmedlare mer eller mindre obetingat tillstyrkt höjning
av värdemaxima.
Avstyrkande uttalanden både fällts av egnahemsnämnden eller förvaltningsutskottet
hos Stockholms läns, Gotlands läns, Malmöhus läns, Älvsborgs
läns norra, Älvsborgs läns södra, Örebro läns, Gävleborgs läns, Västernorrlands
läns och Jämtlands läns hushållningssällskap, varjämte Norrbottens
läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd förklarat, utan att i övrigt yttra
sig i frågan, att för länets vidkommande torde nuvarande värdemaxima Vara
tillräckligt höga.
I de yttranden, som avgivits från hushållningssällskapen i Östergötlands,
Jönköpings, Blekinge, Hallands, Värmlands, Västmanlands och Västerbottens
län samt från Egna hems låneförmedlingsförening u. p. a. i Motala, intoges
eu mellanställning, i det flertalet av dessa låneförmedlare å ena sidan antingen
vore något tveksamma om lämpligheten av en generell höjning eller
ock icke funne behov härav föreligga för det egna länet samt å andra sidan
Hihanij till riksdagens protokoll 1920. I samt. 50 höft. (Nr Oi - OS.) 2
Låne
maxiznum.
Sakkunniga*
yttrande, och
förslag.
18 Kungl. Maj:ts proposition Nr (17.
ej kunde bestrida, att det i vissa fall vore önskvärt med någon uppflyttning
av värdegränsen.
I yttrandena från hushållningssällskapen i Uppsala län, Södermanlands
län, Kronobergs län, Kalmar läns norra, Kalmar läns södra, Kristianstads
län, Skaraborgs län och Kopparbergs län samt Malmöhus läns egnahemsförening
u. p. a. tillstyrktes en generell höjning av värdemaxima för jordbrukslägenheter.
Sakkunniga redogöra därefter för låneförmedlarnas yttranden rörande lånemaximum.
De låneförmedlare, som avstyrkt förhöjning av värdemaximum, hade
givetvis haft mindre anledning att närmare behandla frågan, huruvida ändring
vore av nöden beträffande nu gällande bestämmelser angående egnahemslånens
storlek i förhållande till lägenheternas respektive värden. Emellertid
hade samtliga dessa låneförmedlare, i den mån de särskilt uppehållit
sig vid frågan, förklarat, att ingen anledning förelåge att ändra de nu gällande
reglerna beträffande lånemaximum.
Vad åter anginge de låneförmedlare, som förordat höjning i ena eller andra
formen av värdemaxima, hade en del av dem bland vilka må nämnas
Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Kronobergs läns
hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Östergötlands läns hushållningssällskaps
egnahemsnämnd samt Malmöhus läns egnahemsförening u. p. a.
uttalat sig för ett bibehållande av nuvarande bestämmelser om lånens högsta
höjd, medan andra — såsom Uppsala läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd,
Blekinge läns hushållningssällskap, Skaraborgs läns hushållningssällskaps
egnahemsnämnd, Kristianstads läns hushållningssällskap samt aktiebolaget
Hem på landet — tillstyrkt sådan ändring, att något större marginal
mellan lägenhetens värde och lånets belopp skulle införas i flaga om de nytillkomna
lägenheterna med särskilt höga värden. Ingen hade ifrågasatt, att
lånets storlek i förhållande till värdet skulle ökas över nuvarande proportion.
För egen del hava de sakkunniga i ämnet anfört följande.
»Föreliggande spörsmål om värde- och lånemaxima vid beviljandet av
egnahemslån för jordbrukslägenheter hava uppenbarligen ett visst samband
med den till sakkunnigas behandling hänskjuta större frågan angående
ytterligare åtgärder för kolonisationens befrämjande över huvud taget. Sålunda
äger frågan om värdemaximum ett omedelbart samband med den
synnerligen viktiga och omdebatterade fragan om de storlekstyper vid jordbruksnybildning,
vilka i olika fall kunna anses vara mest ändamålsenliga,
och vilka följaktligen företrädesvis böra ifrågakomma vid hithörande verksamhet.
Denna fråga lärer givetvis bliva en relativt central angelägenhet
vid sakkunnigas fortsatta utredning av kolonisationsfrågan i hela dess vidd.
I viss mån gäller detsamma om lånemaximum, ty på detta område upprullar
sig det viktiga problemet om storleken av den penninghjälp, som det
allmänna kan och bör lämna jordbruksbildaren såsom lån. Att spörsmålen
om värde- och lånemaxima jämväl hava sammanhang med den till sakkunniga
därjämte hänskjutna frågan om ytterligare åtgärder för underlättande
av frilösning av arrendegårdar, är likaledes uppenbart. Med hänsyn till berörda
sammanhang mellan de olika frågor, vilkas utredning anförti otts åt
opaginerad Kontrollera mot PDF
it»
Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.
de sakkunniga, liava sakkunniga hyst en viss tvekan om lämpligheten att
redan på detta stadium, innan grundlinjerna i sakkunnigas förslag i de större
frågorna kunnat slutligt uppdragas, till behandling upptaga den detalj i
egnahemsarbetet, som representeras av spörsmålet om värde- och lånemaximum.
Då Kungl. Maj:t emellertid givit sakkunniga ett fristående uppdrag på detta
område och då det synes vara möjligt att — utan ett föregripande av den
fortsatta utredningen utav de större frågorna och utan ett djupare ingående
på de rent principiella frågorna om storlekstyper och statens lånehjälp vid
jordbruksnybildning — framställa ett efter läget jämförelsevis begränsat förslag
beträffande viss jämkning av nuvarande bestämmelser om värde- och
lånemaxima, sa liava sakkunniga funnit sig böra redan nu avgiva följande
yttrande och förslag i berörda specialspörsmål. Emellertid vilja sakkunniga
framhålla, att det icke torde vara helt uteslutet, att den fortsatta behandlingen
av den allmänna kolonisationsfrågan kan leda till framläggande av
förslag utav den art, att även grunderna för den statsunderstödda egnahemsverksamheten
över huvud och alltså eventuellt jämväl nu förevarande
detaljer i denna därav kunna beröras.
Den statligt understödda egnahemslåneverksamheten torde hava till huvudsyfte
att bereda mindre bemedlade personer bland den jordlösa befolkningen
tillfälle att pa ett för dem lyckligt sätt förvärva jord och dåra bilda egna
hem och smärre jordbruk. 1 anslutning härtill torde emellertid denna låneverksamhet
höra, i den mån så kan vara görligt, medverka till en ändamålsenlig
uppdelning och användning av den odlade och odlingsbara jorden.
Verksamheten har emellertid sa till vida varit av mera passiv art i sistnämnda
hänseende, som lånerörelsen huvudsakligen byggt och alltjämt bygger
på den enskilde egnahemsbildarens eget initiativ i fråga om val och förvärv
av jordområde. Med hänsyn härtill och då givetvis de naturliga förutsättningarna
för uppnående av nyss nämnda huvudsyfte ävensom förefintliga
betingelser för jordbruksdriftens anordnande äro i högsta grad skiftande för
olika fall och skilda trakter av landet, är det självfallet, att egnahemslånegivningen
omfattat och — om den till sin allmänna läggning bibehålies såsom
eu mera passiv kreditgivningsanordning — alltjämt kommer att omfatta
jordbrukslägenheter av synnerligen skiftande storlekar och typer. Av de i
ämnet; inkomna, här ovan återgivna yttrandena från låneförmediarna i orterna
framgår även på ett mycket belysande sätt. huru förhållandena i detta
hänseende starkt växlat icke blott för olika landsdelar och lön utan jämväl
för skilda bygder inom samma län samt för olika individuella fall, allt beroende
på en mångfald samverkande faktorer såsom jordbrukets läge, jordens
sammansättning och naturliga beskaffenhet i övrigt, klimat, produktions-
och avsättningsförhållanden, beroendet av annat näringsfång än jordbruk,
tillgång till skogs- och hagmark, traktens allmänna näringsekonomiska
struktur, befolkningens ståndpunkt i fråga om jordbrukskunnighet, den enskilde
individens önskningar, fallenhet och förutsättningar m. m. Den naturliga
utvecklingen under tidernas lopp har ju även i själva verket framskapat
en mångfald skilda typer med alla tänkbara variationer av jordbruk.
För övrigt torde egnahemslåneverksamheten icke vara det mest lämpligt
valda instrumentet, då det kan gälla för det allmänna att i vissa syften
leda utvecklingen i önskade banor beträffande jordens uppdelning i parceller
av lämplig storlek. Även om det är uppenbart, att denna lånerörelse även
på detta område kan och i sin mån bör hava en ej oväsentlig betydelse,
torde sagda angelägenhet dock i främsta rummet böra dels regleras genom
jorddelningslagstiftningen och dels på ett alldeles särskilt sätt uppmärksam
-
20
Kandi. Maj:ts proposition Nr 67.
mas vid .jordförmedlingsverksamhet och annat mera aktivt arbete för anskaffande
och tillhandahållande av för .jordbruksnybildning erforderliga .jordområden.
Om sakkunniga alltså förutsätta, att man på egnahemslånegi vningens område
fortfarande bör räkna med, att de fria krafterna och de enskilda egnahemsbildarnas
önskningar få någorlunda fritt svängrum, inom vissa gränser,
i fråga om jordbruksegnahemmens storlek och art, utesluter emellertid detta
icke, att man vid tillämpningen av lånerörelsen hör i görligaste män sträva
efter att a. ena sidan befrämja tillskapandet av .just sådana jordbrynkslägenheter,
som hava en särskilt ändamålsenlig typ, samt å andra sidan söka
förebygga, att egnahemslånesökandena välja lägenheter av olämplig storlek
och art; och om det befinnes, att nuvarande gränser för låns beviljande i
vissa fall äro för snäva, så att mindre jordbruk av i och för sig ändamålsenlig
och önskvärd storlek och art därigenom utestängas från belåningsmöjlighet,
synes all anledning föreligga att undersöka, huruvida icke ramen för länebeviljandet
bör något vidgas.
Emellertid är det givetvis praktiskt taget omöjligt att angiva några allmängiltiga
normer rörande vad som bör förstås med mindre jordbruk av
ändamålsenlig typ och storlek. Förhållandena äro — såsom ovan antytts —
så ytterligt växlande för skilda bygder och olika individuella fall, att vad
som i ena fallet måste anses vara eu särskilt lämplig storlekstyp i ett annat
fall ej kan befinnas vara ändamålsenligt. Den föreliggande frågan avser
emellertid i huvudsak blott sådana jordbrukslägenheter, där innehavaren
på grund av rådande förhållanden måste bliva hänvisad att huvudsakligen
från det egna jordbruket erhålla sin bärgning. I dylika fall är det — enligt
sakkunnigas bestämda mening — eu angelägenhet av den största vikt,
att lägenheten utrustas med erforderlig tillgång på produktiv jord, sa att
vederbörande med familj därpå icke blott få sin lulla sysselsättning utan
framför allt sin fulla utkomst. Men jämväl i fråga om sådana självständiga
jordbruk, avsedda att brukas av eu familj utan nämnvärd legohjälp
och med möjlighet för familjen att a lägenheten bliva besutten, låter det
sig icke göra att angiva några allmängiltiga regler i fråga om storlek. Såsom
känt är och närmare belyses i förenämnda yttranden från rikets egnahemslåneförrnedlare
äro jordbruksförhållandena sa skiftande inom olika trakter,
att sagda mål om besutenhet kan uppnås å mindre jordbruk av sinsemellan
starkt skiftande storleksklasser. Såsom eu tänkbar gränssiffra bär i de olika
yttrandena angivits en åkerareal, växlande för skilda bygder från ungefär
15 hektar eller något däröver ned till 7 a <S hektar och i vissa fall därunder.
Men härtill kommer, att det ur ren driftssynpunkt ävensom ur vissa andra
rent praktiska synpunkter kan vara ändamålsenligt, att jordbruken erhålla
en areal, som i en del fall kanske med ett eller annat hektar överstiger,
vad som oundgängligen skulle erfordras för familjens utkomst.
I detta sammanhang vilja sakkunniga betona, att relativt små jordbrukslägenheter
i många fall kunna vara ändamålsenliga och detta även där
innehavaren med familj är hänvisad att av jordbruket erhålla sin huvudsakliga
utkomst. I fråga om arbetet för jordbruksnybildning erbjuda dessa
mindre småbruk ofta vissa beaktansvärda fördelar. De äro sålunda i regel lättare
åtkomliga för de mindre bemedlade, ty jordens anskaffande, lägenhetens
iordningställande och skötsel kräver ett relativt ringa kapital, och dessa lägenheters
förvärv kan, tack vare egnahemslån och premielån, i många fall genomföras
utan att nybyggaren behöver i företaget själv insätta större eget kapital
eller ikläda sig eu alltför stor skuld. Vidare är det ofta lättare för
Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.
21
nybörjaren, som kanske icke förut på egen hand omliänderliaft alla de bestyr,
som äro förenade med skötseln av ett eget självständigt jordbruk, att
administrera och genomföra företaget och den fortsatta jordbrukshanteringen.
Här föreligga även större möjligheter och ett för övrigt nog så nyttigt
tvång att medelst eu strängt genomförd intensifiering till den yttersta gränsen
tillvarataga det lilla jordbrukets produktionsmöjligheter, vartill kommer,
att de små bruken ej sällan särskilt lämpa sig för tillämpandet av
lönande driftsspecialiseringar.
Å andra sidan kan det ej bestridas, att åtskilliga påtagliga nackdelar äro
förenade med sådana smil självständiga jordbruk av en starkt begränsad
storlek. Uppförandet av de erforderliga byggnaderna kräver ett i förhållande
till jordvärdet avsevärt kapital. Detta i proportion till lägenhetens hela
värde stora byggnadskapital kommer då att i många fall starkt tynga jordbruket
och försvåra förräntningen. Dragarefrågan vållar ofta bekymmer
vid de smärre jordbruken, ty för jordens ändamålsenliga brukning — .särskilt
om åkerjorden är styv — skulle helst påkallas två dragare, men jordbruket är
för litet för hållande av mera än en. Det i dylikt fall praktiserade systemet
med byte grannar emellan av dragare kan — även om det i många
fall leder till gott resultat — medföra besvärligheter.
Många av de olägenheter, som sålunda kunna vara förenade med de smärre
egnahemsjordbruken, bortfalla vid något större och mera bärkraftiga självständiga
jordbruk. Bättre proportion ernås mellan byggnadskapital och
jordvärde, vilket är av betydelse med hänsyn till de stora kostnader, som
i regel äro förbundna med uppförandet av nya åbyggnader a eu jordbrukslott.
Den ökning i byggnadskostnader, som inträder, om jordbruket utlägges
med t. ex. 12 å 15 hektar åker i stället för (i å 7 hektar, är jämförelsevis
ringa, ty i båda fallen kan ungefär samma typ a bostadshuset användas,
och det större uthuset i hirra fallet drager icke i merkostnader sa mycket,
att icke byggnadskapitalet per hektar åker ändock måste bliva avsevärt
lägre vid det större jordbruket. Liknande är förhållandet i fråga om anskaffandet
av döda inventarier, ty vid de större jordbruken förekomma i
huvudsak samma slags jordbruksredskap som vid de något mindre. Där
åkerarealen är något mera omfattande, kan emellertid en del av de i allt
fall erforderliga redskapen lämpligen och utan större prisfördyring tilltagas
av sådan storlek och beskaffenhet, att eu mera rationell jordbruksdrift möjliggöres.
Dragarefrågan kan vidare vid de något större lägenheterna ordnas
på ett ekonomiskt lämpligt sätt. Kommer man upp till den storlek å åkerarealen,
att ett par dragare därå i stort sett kunna sysselsättas och lämpligen
hållas, vinnes den fördel beträffande jordens brukning, som sedan
gammalt är välkänt för de s. k. ettparsbruken. Särskilt i de rena jordbruksbygderna
framstår det som ett önskemål, att vid styckningar sådana
mera bärkraftiga jordbruk må kunna utläggas, något som också väl skulle
överensstämma med den allmänna strukturen av bygdens jordförhållanden.
Jämväl vid friköpning av torp och andra arrendeställen ävensom i fråga
om annan tillåten egnahemsbelåning av bebyggda jordbrukslägenlieter skulle
det i många fall, exempelvis i mellersta Sveriges bruksbygder, vara önskvärt,
om lånerörelsen kunde få omfatta ännu något större jordbruk än vad
för närvarande är fallet.
Emellertid är det klart, att vissa skärpta krav maste ställas pa låntagarens
förutsättningar att genomföra företaget, om detta bliver av större omfattning
än vad som motsvaras av nuvarande övre gräns vid belåningen. De
större och dyrbarare jordbruken torde därför företrädesvis kunna ifråga
-
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.
komma för personer med bättre ekonomiska resurser och verkligt goda
förutsättningar för skötseln av ett dylikt bondebruk.
Emellertid framgår det av de i ämnet inkomna yttrandena, att del redan
nu är möjligt att i ett stort antal fall få in under lånegivningen jämväl
dylika självständiga jordbruk, vara full besuttenhet ernås, och detta i främsta
rummet i fråga om redan bebyggda men även beträffande obebyggda jordbrukslägenheter.
Detta gäller icke blott de övre delarna av riket utan har
också sin tillämpning för åtskilliga andra trakter, särskilt beträffande skogsbygderna.
Men utredningen har också ådagalagt, att det på en del andra
håll för närvarande möter hinder att bevilja egnahemslån för bildande av
sådana verkligt självständiga jordbruk av något större typ. Detta är fallet
huvudsakligen i de genuina jordbruksbygderna, där jorden och läget visserligen
oftast äro bättre men där å andra sidan jorden är dyrare och där
vederbörande måste hänvisas till sitt jordbruk såsom enda förvärvskälla.
Jordbruksnybildningen här har haft vissa svårigheter för uppnående av
ändamålsenlig utveckling, och vid förekommande styckningar hava vederbörande
måst utlägga lotterna under den beräkning, att jorden icke finge
kosta mera än ungefär 7,000 å 8,000 kronor, ty återstående del av maximivärdebeloppet
måste reserveras för byggnader. I sådana fall, där hektarpriset
i orten på åkerjord då överstiger 800 å 1,000 kronor, har det därför
icke gärna varit möjligt att utlägga lotter med större åkerareal än omkring
6 å 7 hektar jämte viss annan mark, och detta har då i vissa fall lett till,
att jordbruken erhållit så snäv marktilldelning, att desamma ur driftsynpunkt
blivit mindre ändamålsenliga. Behov torde sålunda i vissa fall föreligga
för vidgning av nu gällande högsta gräns vid lånebeviljandet.
Under framhållande att sakkunniga — i likhet med det helt övervägande
antalet låneförmedlare — ej finna anledning föreligga för ett utbytande av
det nuvarande systemet med värdesiffra såsom högsta gräns för beviljande
av egnahemslån mot annat system, fä sakkunniga alltså i anslutning till
vad ovan närmare utvecklats framhålla önskvärdheten av sådan jämkning
i nuvarande bestämmelse)- om värdemaxima, att möjligheter öppnas för
beviljande av egnahemslån för lägenheter av den något större typ, varom
sakkunniga ovan talat. Såsom i det föregående framhållits, torde del
emellertid beträffande vissa trakter av vårt land redan nu vara görligt att
undei- egnahemslånegivningen få in lägenheter av önskad storlek, och i dylika
fall lärer alltså behov av höjning utav värdemaxima ej föreligga.
Den ifrågasatta höjningen torde därför böra avse endast sådana län eller
särskilda orter, där ett verkligt behov av höjning förefinnes. För ändamålet
synes därför den väg böra beträdas, som av'' egnaliemsinspektören ifrågasattes
1923, nämligen att Kungl. Maj:t skulle av riksdagen tillerkännas viss
befogenhet att på framställning av vederbörande låneförmedlare, efter prövning,
medgiva höjning av värdemaxima för visst län eller för särskild ort. I
den riksdagsskrivelse, som legat till grund för det åt de sakkunniga nu
givna uppdrag, har icke heller annat ifrågasatts, än att befogenhet tillerkännes
Kungl. Maj:t att i vissa fall kunna medgiva dispens från nu gällande
bestämmelser om värdemaxima.
Beträffande den gräns, vartill maximivärdet bör uppflyttas, synes eu höjning
för obebyggda jordbrukslägenheter med 0,000 kronor, alltså till högst
20,000 kronor, vara tillfyllest för sagda slags lägenheter. Vad angår bebyggda
jordbrukslägenheter, vilka för övrigt ej kunna förekomma till
egnahemsbelåning annat än i vissa fall — såsom dä fråga är om frilösningar
av arrendeställen, förvärv av bolagsjord m. in. — torde eu höjning
23
Kungl. Maj ris proposition Nr 67.
med 4,000 kronor, alltså till högst 16,000 kronors värde, höra förordas.
Härigenom bibehålles samma relation som nu mellan värdemaxima för obebyggda
och bebyggda jordbrukslägenheter, d. v. s. förhållandet 5:4, oeh i
allmänhet torde en sådan bebyggd jordbrukslägenhet, som står att förvärva
för 16,000 kronor, vara av ungefär samma storlek som en sådan obebyggd,
där kostnaden för jordförvärv och bebyggande uppgår till 20,000 kronor.
I fråga om lånebeloppets höjd i förhållande till lägenhetens värde förorda
sakkunniga ett bibehållande av nu gällande regel, att lån ma beviljas
intill fem sjättedelar av värdet. Visserligen hava eu del låneförmedlare
förmenat, att något lägre lånebelopp borde ifrågakomma vid lägenheter,
vilkas värde uppgå till eller närma sig värdemaxima. Emellertid må det
ihågkommas, att även med bibehållen relation mellan låne- och värdemaximum
en låntagare, som förvärvar ett större jordbruk, måste själv bidraga
med en rätt avsevärd kapitalinsats i form av dels den sista sjättedelen
av fastighetens värde och dels eu dyrare inventarieuppsättning. För
övrigt borde man hava anledning antaga, att vederbörande låneförmedlare
— som själv bestämmer lägenhetens värdebelopp och egnahemslanesumman —
kommer att vid utlämnandet av lån för de större lägenheterna i vart fall
noga pröva den sökandes förutsättningar för företagets genomförande.
Därest förenämnda förslag genomföres, torde det näppeligen komma att
påkalla omedelbar ökning av det årliga utlåningsbeloppet från egnahemslånefonden.
Sannolikt bleve det blott ett ganska begränsat antal län eller
områden, som ifrågakomma till erhållande av höjt värdemaximum, och antalet
lån för den nytillkommande typen av jordbruk torde även, åtminstone till
en början, bliva jämförelvis ringa. Detta antagande stödja sakkunniga pa
den omständigheten, att för närvarande beviljas ett relativt begränsat antal
lån till nu gällande värdemaxima. Vad angår obebyggda jordbrukslägenheter
torde åtskilliga av de nytillkommande lägenheterna komma att bildas
genom styckning av jordområden, som även under nuvarande värdemaxima
skulle hava uppdelats i egnahemslägenheter. Området skulle i sa fall —
på grund av att lotternas arealer då bleve mindre men deras antal större
— hava bebyggts med ett större antal hus, vilket i sin tur krävt egnahemslånemedel
till högre belopp än vad fallet kommer att bliva, om samma område
uppdelas i färre lotter med större areal för varje lott. Vad åter angår
redan bebyggda jordbrukslägenheter hava sakkunniga redan förut erinrat
därom, att lån för dylika lägenheter icke kunna ifrågakomma i andra fall,
än då fråga är huvudsakligen om frilösning av arrendejordbruk, förvärv av
bolagsfastighet eller dylikt. Även om det framställda förslaget om förhöjt
värdemaximum för bebyggda jordbrukslägenheter otvivelaktigt kommer att
få särskild betydelse för underlättande av nyss nämnd frilösning, torde
höjning av fondens årliga utlåningsbelopp till en början ej vara erforderlig.»
Under åberopande av det anförda hemställa de sakkunniga, att Kungl.
Maj:t ville föreslå riksdagen godkänna sådan ändring av § 8 av de
utav riksdagen antagna allmänna villkor och bestämmelser för statens
egnahemslånerörelse, att till första stycket av sagda paragraf fogades ett
tillägg av innebörd, att det skulle vara Kungl. Maj:t obetaget att för visst
län eller för särskild ort medgiva låneförmedlare, som därom ansökte, rätt
att utlämna egnahemslån för obebyggda jordbrukslägenheter, där lägenhetens
värde överstege 15,000 kronor men icke 20,000 kronor, ävensom för be
-
Lantbruk#-
styrelsen.
24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 07.
byggda jordbrukslägenheter, där värdet överstege 12,000 kronor men icke
16,000 kronor.
Lantbruksstyrelsen bär i infordrat utlåtande den !) januari 1926 anfört i
huvudsak följande.
Egnahemslånerörelsen liade i vad anginge jordbrukslägenheter ursprungligen
i allmänhet främjat bildningen av sådana lägenheter, där innehavaren
för sin fulla bärgning vore hänvisad till förtjänstarbete även utom hemmet.
Genom den av riksdagen successivt medgivna höjningen av maximivärdet ä
fastighet, vara egnahemslån Unge utlämnas, hade lånerörelsen utsträckts till
långivning för lägenheter av den storlek, att låntagaren finge sin fulla utkomst
från jordbruket. Av de yttranden egnahemsnämnder eller hushållningssällskaps
förvaltningsutskott avgivit i ärendet framginge, att i allmänhet
full besuttenhet kunde ernås med gällande värdemaximibelopp. Endast de
egentliga jordbrukstrakterna i södra och mellersta Sverige syntes utgöra
undantag. För full besuttenhet i dessa delar av landet måste åkerarealen
med hänsyn till jordens i regel tunga beskaffenhet hava den storlek, att ett
par dragare kunde hållas (s. k. ettparsbruk). Med de jämförelsevis höga.
pris å jord, vilka vore rådande i de egentliga jordbrukstrakterna, syntes det
icke alltid vara möjligt att inom nuvarande värdemaximum erhålla lägenheter
av förevarande typ. En höjning av detta belopp med 5,000 kronor, såsom
de sakkunniga föreslagit, kunde alltså för vissa områden anses motiverad.
Beträffande frågan om lånemaximibelopp föresloge de sakkunniga bibehållande
av nuvarande relationen mellan lånemaximum och värdemaximum. Flera
egnahemsnämnder hade uttalat betänkligheter däremot och bland annat föreslagit
relationen :i/, för lån, som beviljades över nuvarande värdemaximigränser.
Styrelsen hölle före, att en medelväg i förevarande hänseende vore
den för närvarande lämpligaste. Någon höjning jämväl av lånemaximum
kunde otvivelaktigt anses befogad, men styrelsen ansåge, att nämnda maximum
borde kunna begränsas till 12,000 kronor för bebyggda och 15,000 kronor för
obebyggda jordbrukslägenheter. Vid bebyggda lägenheter skulle, enligt vad
de sakkunniga anfört, de förhöjda lånen endast komma att utgå till frilösning
av arrenderade jordbruk m. in. Det kunde alltså förutsättas, att låntagaren
redan besutte nödiga yttre och inre inventarier. För säkerställande
av låneförmedlarens risker och med hänsyn till eventuella fluktuationer i
jordpriser syntes det nödvändigt, att även låntagaren själ v bure eu del av
risken. Vad äter anginge de obebyggda lägenheterna måste riskerna för
låneförmedlaren vara ändå större, dä administration och förräntning av ett
så pass stort jordbruk måste ställa stora krav på låntagarens personliga
kvalifikationer och insikter i skötseln av ett jordbruk av denna kategori.
Därest denna icke kunde anses besitta nödiga resurser därför med ett låneunderstöd
av högst 15,000 kronor, funnes ju alltid möjlighet för honom att
å ett billigare jordbruk förvärva nödiga insikter och kapital. Av styrelsen
föreslagen begränsning av lånemaximum torde lämpligen böra givas den
formen, att lån tillmättes intill nuvarande maximum efter samma norm
som för närvarande eller fem sjättedelar av värdet och för överstigande del
efter halva värdet. För bebyggd jordbrukslägenhet om 16,000 kronors värde
skulle således lån utgå med högst av 12,000 kronor och ys av 4,000
kronor eller tillhopa 12,000 kronor. För obebyggd lägenhet av maximivärde
skulle lånet enligt, samma beräkningsgrund utgöra högst r'' G av 15,000 kronor
och 1/i av 5,000 kronor eller sammanlagt 15,000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.
25
Flera egnahemsnämnder hade riktigt nog framhållit, att eu höjning a v
maximibeloppet på sätt de sakkunniga föreslagit komme att inkräkta på
hypotekslånerörelsens område. Mindre jordbruk av sådan storlek, att de
kunde lämna en familj full bärgning och nödig sysselsättning, torde få räknas
till fastigheter tillhörande högsta klassen av låneobjekt. Ifrågavarande fastigheter
borde alltså kunna erhålla den primära fastighetskrediten a den allmänna
lånemarknaden och statens bistånd i stort sett och för vissa kategorier
inskränkas till komplettering av lånebehovet. Därför skulle dock erfordras
vissa ändringar i gällande bestämmelser för egnahemslånerörelsen
ävensom samarbete mellan hypoteksföreningar och egnahemsnämnder. Den
föreslagna höjningen av lånemaximum skulle alltså i avvaktan därpå anses
vara av mera temporär beskaffenhet.
På grund av det anförda tillstyrker lantbruksstyrelsen förevarande förslag
med det tillägg, att egnahemslån å den del av värdet, som i fråga om
bebyggd och obebyggd lägenhet överstiger respektive 12.000 kronor och 15.000
kronor, må utgå endast med 50 procent.
I likhet med de sakkunniga anser jag det vara av vikt, att statens egnahemslånerörelse
mera än hittills inriktar sig pa främjande av tillkomsten
av jordbrukslägenheter av sådan storlek, att ägaren och hans familj därå
kunna få sin fulla bärgning och sysselsättning. Av den förebragta utredningen
framgår, att i vissa delar av landet gällande bestämmelser för egnahemslån
icke medgiva tillkomsten av jordbruksegnahem av denna större typ.
De sakkunnigas förslag har i anslutning härtill utformats så, att det skulle
vara Kungl. Maj:t obetaget, att för visst län eller särskild ort medgiva låneförmedlare,
efter ansökan, rätt att utlämna egnahemslån för obebyggda jordbrukslägenheter
med värde överstigande 15,000 kronor men icke 20,000
kronor samt för bebyggda jordbrukslägenheter med värde överstigande 12,000
kronor men icke 16,000 kronor. Denna form finner jag lämplig. Den på
Kungl. Maj:t ankommande prövning av förutsättningarna i varje särskilt
fall torde lämna nödig garanti för att den ifrågasatta höjningen endast
kommer att tillämpas för län eller ort, där verkligt behov därav förefinnes.
På de av sakkunniga anförda skäl finner jag jämväl av sakkunniga föreslagen
gräns för värdemaximum vara att förorda beträffande såväl obebyggda
som bebyggda lägenheter.
I fråga om lånemaximum innebär sakkunnigas förslag icke någon ändring
i nu gällande regel, att egnahemslånets övre gräns motsvaras av fem sjättedelar
av lägenhetens värde. I denna punkt har lantbruksstyrelsen ifrågasatt
viss jämkning och förordat begränsning av lånemaximum till 15,000 kronor
för obebyggda och 12,000 kronor för bebyggda lägenheter. Jag anser mig
emellertid böra ansluta mig till sakkunnigas uppfattning. Det bör icke
förbises, att gällande bestämmelser möjliggöra för en låneförmedlare att bestämma
lånets belopp inom en så vid marginal som från hälften intill fem
sjättedelar av lägenhetens värde. Man kan med säkerhet utgå ifrån, att
vederbörande låneförmedlare med hänsyn till risken noga prövar lånebeloppets
storlek. Med den av lantbruksstyrelsen föreslagna gräns torde låne
Bihang
till riksdagens protokoll Hk2(>. 1 sand. Öl! höft. t Sr (ii — Gti.i o
Departement
chefen.
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.
möjligheterna bliva allt för snäva. Erfarenheten har visat, att det i många
fall är av vikt att egnahemslånet icke tillmätes för knappt, detta givetvis
under förutsättning, att sökanden befinnes äga för företagets genomförande
erforderliga kvalifikationer. Låntagaren nödgas eljest ofta på annat håll
ikläda sig ytterligare skuld på hårdare villkor. Om lantbruksstyrelsens förslag
genomfördes, måste en låntagare, som förvärvar en obebyggd jordbrukslägenhet
till maximivärde, själv bidraga med minst 5,000 kronor jämte
nödigt kapital för inventarieanskaffning eller tillhopa omkring 10,000 kronor.
Jag anser sådant krav på en egnahemslåntagares egen insats i lägenheten
vara allt för strängt.
Beträffande vad lantbruksstyrelsen yttrat rörande ifrågasatt framtida
samarbete mellan egnahemsnämnder och liypoteksföreningar för tillgodoseende
av egnahemslåntagares primära fastighetskredit vill jag erinra,
att motionen nr 192 i andra kammaren förlidet år, i vad densamma rörde
denna fråga, på jordbruksutskottets hemställan i utlåtande nr 42 icke föranledde
någon riksdagens åtgärd, och anser icke heller jag mig böra förorda
någon åtgärd härutinnan.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kung]. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att godkänna sådan ändring av § 8 av de utav riksdagen antagna allmänna
villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse, att till
mom. 1 av sagda paragraf fogas ett tillägg av innebörd, att det må vara
Kungl. Maj:t obetaget att för visst län eller särskild ort medgiva låneförmedlare,
som därom ansöker, rätt att utlämna egnahemslån för obebyggda
jordbrukslägenheter, där lägenhetens värde överstiger 15,000 kronor men
icke 20,000 kronor, ävensom för bebyggda jordbrukslägenheter, där värdet
överstiger 12,000 kronor men icke 16,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
och förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Joh:s Thygesen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1926:252 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående höjning av maximivärdet för jordbruksläg enheter vid lån ur egnahemslånet onden. s. 1 i texten
- JoU 1926:46 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående höjning av maximivärdet för jordbrukslägenheter vid lån ur egnahemslånefonden jämte en i ämnet väckt s. 1 i texten