Sök i Ratio Lex

Angående höjning av maximivärdet för jordbrukslägenheter vid lån ur egnahem slånefond en

1926-01-29 · 26 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:67, Angående höjning av maximivärdet för jordbrukslägenheter vid lån ur egnahem slånefond en

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

1

Nr 6?.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående höjning av maximivärdet

för jordbrukslägenheter vid lån ur egnahem slånefond en;

given Stockholms slott den 29 januari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 januari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Under, statsråden

Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss.

Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Linders anför :j

I skrivelse den 27 maj 1925, nr 249, anhöll riksdagen, i anledning av en

inom andra kammaren väckt motion nr 192, om utredning, huruvida och i

vad mån Kungl. Maj:t borde erhålla rätt att medgiva höjning av värdeoch

lånemaximum för erhållande av lån ur egnahemslånefonden för bildande

av jordbrukslägenheter.

Gällande bestämmelser om värde- och lånemaxima vid beviljande av Gällande teegnahemslån

återfinnas i § 8 av kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 483) an- stämmfse^h

gåenda allmänna villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse lånemaxima.

med den ändrade lydelse denna paragrafs mom. 1 erhållit genom kungörelsen

den 26 mars 1920 (nr 127). Ifrågavarande bestämmelser, i vad angår jordbrukslägenheter,

äro av följande innehåll. Egnahemslån får ej utgå, där det

med ledning av uppgjort köpeavtal, värderingsinstrument, brandförsäkringshandlingar,

kostnadsförslag eller andra tillgängliga handlingar av låneförBihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. Sfi höft. (Nr 67—68.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tidigare

värde- och

lånernaxima.

Tidigare förslag

om höjning

av värdemaxima.

Sveriges

allmänna

lantbrukssällskap.

Hushåll,

ningssällskapens

ombud

1922.

Egnahems
inspektören
1923.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

medlaren beräknade värdet å jorden jämte därå befintliga eller för uppförande

avsedda byggnader överstiger för obebyggd jordbrukslägenhet 15,000

kronor och för bebyggd jordbrukslägenhet 12,000 kronor. Lägenhet, där

en mera omfattande ombyggnad erfordras, får därvid anses såsom obebyggd.

Egnahemslånet skall — förutom i vissa undantagsfall, vilka i detta sammanhang

sakna betydelse — utgå med minst hälften och högst fem sjättedelar

av lägenhetens på nyss angivna sätt beräknade värde.

Såsom av efterföljande tabell framgår hava tidigare lägre värde- och

lånernaxima varit gällande.

Värdemaximum för I Länemaximum för

Tid | obebyggda bebyggda [ obebyggda ; bebyggda

jordbrukslägenlieter (kronor)

1905—“/e 1906 .................................1 5,000 4,166

’/e 1906—,8/n 1910 ...........................i 6,000 5,000

2"/u 1910—1912 .............................. 7,000 5,000

1913—1918....................................... 8,000 * 1 7,000 6,666 5,833 j

1919................................................ 12,000 9,000 10,000 7,500 |

i/,_ro), 1920.................................... 12,000 10,000 10,000 1 8,333 ]

u/, 1920.......................................... 15,000 12,000 12,500 j 10,000

Under senare år hava vid några tillfällen förslag framkommit om höjning

av de från och med våren 1920 gällande värdemaxima.

I en till hushållningssällskapens 1922 församlade ombud riktad framställning

berörde sålunda Sveriges allmänna lantbrukssällskap frågan om åtgärder

för nybildning av bärkraftiga smärre jordbruk samt ifrågasatte därvid,

bland annat, höjning av värdemaximum för obebyggda jordbrukslägenheter

från 15,000 kronor till 20,000 kronor.

Med anledning härav avläto hushållningssällskapens ombud den 27 september

1922 en skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t, vari ombuden för sin

del förklarade, att de synpunkter, som anfördes i lantbrukssällskapets framställning,

vore förtjänta av stort beaktande, varför ombuden hemställde, att

Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder för att lånerätten för egnahemslån

måtte ökas i syfte att skapa självständiga jordbruk av sådan storlek, att

brukaren och hans familj därå kunde erhålla sin fulla bärgning.

I en av egnahemsinspektören i februari 1923 avgiven promemoria, vilken

låg till grund för och tinnes intagen eller återgiven i Kungl. Maj:ts proposition

den 10 mars 1923, nr 144, angående statens verksamhet för egnahemsbildning,

upptog egnahemsinspektören jämväl nu berörda fråga om

värdemaximum till behandling samt anförde därvid följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kanal- Maj:ts proposition Xr 07.

3

Egnaliemsinspektören funne det huvudsyfte, som legat till grund för framställningen

om ytterligare höjning av värdemaxinmm för jordbrukslägenheter,

vara behjärtansvärt. Mot den hittillsvarande egnahemsrörelsen torde

det med ett visst fog kunna riktas den anmärkningen, att den i för liten

omfattning befordrat tillkomsten av jordbruk av den storlek, att ägaren och

dennes familj därå erhölle sin fulla bärgning och sysselsättning. Till stor

del hade detta förhållande haft sin naturliga förklaring genom de åtminstone

i rörelsens början allt för lågt satta värdemaxima, vilka praktiskt taget omöjliggjort

belåning av andra lägenheter än sådana arbetarsmåbruk, där ägaren

i större eller mindre grad varit hänvisad även till arbete och förtjänst utanför

det egna jordbruket. Utan att vilja förneka lämpligheten och önskvärdheten

av att egnahemslån även finge — där förutsättningarna härför vore

gynnsamma — disponeras för dylika arbetarsmåbruk, ansåge egnahemsinspektören

dock det vara av stor vild, att den kraftigare insats till jordbruksnybildning,

varom i promemorian tidigare talats, i huvudsak inriktades

på tillskapandet av jordbrukslägenheter av den typ, att jordområdet bleve

så stort, att fastigheterna färdigodlade och vid normalt lagd drift i regel

gåve sysselsättning åt en normalt stor familjs arbetskraft och åt ett par

dragare. För att detta syfte skulle kunna nås genom egnahemslånerörelsen

vore givetvis eu förutsättning, att värdegränsen för lägenheterna icke vore

satt sa lågt, att lånehjälp i regel icke kunde ifrågakomma. Med nu gällande

värdemaximum för jordbrukslägenheter, 15,000 kronor för obebyggda

och 12,000 kronor för bebyggda lägenheter, torde det emellertid — särskilt

i betraktande av penningvärdets stegring samt prisfallet ä jord och byggnadskostnadernas

nedgång — i flertalet fall icke vara omöjligt att inom dessa

värdegränser få in smärre jordbruk även av den bärkraft och storlek, som

nyss åsyftats. För räntabiliteten hos de nybildade jordbruken vore det

uppenbarligen av den största vikt, att kostnaderna för förvärvet och iordningställandet

hölles nere så mycket som möjligt, och vore man uppe i eu

kostnad — som ju icke borde ligga över det verkliga värdet — av 15,000

kronor för eu lägenhet, som skulle brukas endast av ägaren och hans familj,

så torde man i regel hava kommit så högt, att lämpligheten att med egnahemslån

belåna även dyrare lägenheter starkt måste ifrågasättas. Då det

emellertid i enstaka fall — där t. ex. lägenhetens värde på grund av synnerligen

förstklassig jord, gynnsamt läge och dylikt vore osedvanligt högt

— kunde vara svårt att få in ett eljest för egnahemsbelåning synnerligen

lämpligt jordbruk under nuvarande värdegränser, torde det icke böra vara

helt uteslutet att efter noggrann prövning medgiva undantag från den vanliga

regeln rörande maximivärden. Egnahemsinspektören ansåge, att Kungl.

Maj:t borde tillerkännas rätt att under de villkor, som Kungl. Maj:t funne

nödigt föreskriva utöver eljest gällande egnahemslånevillkor, medgiva låneförmedlare,

som härom ansökte, att utlämna egnahemslån även för jordbrukslägenheter

med ett av låneförmedlaren beräknat värde, som beträffande

obebyggda lägenheter överstege 15,000 kronor men icke 20,000 kronor.

För att i övrigt inom egnahemsrörelsens ram få befrämjat bildandet av

mera bärkraftiga jordbruk av den storlek, varom nyss talats, torde det

väsentliga vara, att frågan uppmärksammades och beaktades vid själva

utläggandet av lägenheterna.

Egnahemsinspektörens framställning i vad densamma avsåg nu berörda

fråga utmynnade i en hemställan om sådan ändring av förenämnda § 8 i

kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 483), att det skulle vara Kungl. Maj:t

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition Nr 67.

Departe
mentschefen
1923.

Motion vid

1923 års riksdag.

Jordbruks
utskottet
1923.

Motion vid

1925 års

riksdag.

obetaget att för visst fall eller för särskild ort under viss tid och angivna

förutsättningar medgiva låneförmedlare rätt att under de villkor, som Kungl.

Maj:t funne nödigt föreskriva utöver eljest gällande egnahemslånevillkor,

utlämna egnahemslån för obebyggda jordbrukslägenlieter, vars värde överstege

15,000 kronor men icke 20,000 kronor.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t av det ärende, som föranledde förenämnda

proposition den 10 mars 1923, nr 144, förklarade jag mig anse, att

med ifrågavarande förslag om höjning av lägenhets maximivärde för det

dåvarande borde anstå.

Med anledning av propositionen nr 144 år 1923 — som icke innehöll

något förslag om höjning av värdemaxima — väcktes åtskilliga motioner,

däribland en (nr 204 i första kammaren) av herr Lindhagen, vari hemställdes,

att riksdagen vid behandlingen av sagda proposition måtte såsom

villkor för egnahemslån till jordbrukslägenlieter för främjande av nybildning

av jordbruk ytterligare föreskriva, att i de fall, dä fråga vore om

jordbruksnybildning genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete,

det borde tillrådas och i de fall åter, då fråga vore om

friköpning av torp och arrendeställen eller förvärv av bolagsfastighet eller

annan fastighet, som ej brukades eller beboddes av ägaren själv, det borde

såsom villkor för låns beviljande tillses, att jordbruket erhölle odlad jord

och odlingsmark samt skog, bete och liske till husbehov i erforderlig utsträckning

för att kunna huvudsakligen försörja en medelstor familj.

T sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 39/1923 med anledning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 144 år 1923 angående statens verksamhet för

egnahemsbildning och i ämnet väckta motioner- förklarade jordbruksutskottet,

bland annat, sig vara ense med herr Lindhagen om önskvärdheten därav,

att lägenheter, vilka avsåge att bereda innehavaren hans fulla utkomst,

också ägde därför erforderliga förutsättningar. Vidare framhöll utskottet

följande. Denna fråga sammanhängde med spörsmålet rörande maximivärdet

å de lägenheter, för vilka egnahemslån kunde erhållas. En bestämmelse

i det syfte, motionären avsåge, torde sålunda i vissa fall påkalla eu

höjning av berörda maximigräns. Utskottet ansåge emellertid i likhet med

departementschefen att med frågan härom borde tillsvidare anstå.

Vid 1925 års riksdag väcktes i andra kammaren av herr Andersson i

Storegården m. fl. en motion (nr 192) angående ändringar i gällande bestämmelser

för egnahemslåneverksamheten, vari, jämte annat, ifrågasattes

viss jämkning i beläningsgränserna i avsikt att bereda ökade möjligheter

att få till stånd bärkraftiga jordbruk av den storlek, att ägaren och hans

familj därå finge sin fulla bärgning och sysselsättning.

Motionen utmynnade i en hemställan, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla om utredning av de i motionen berörda frågor och

framläggande för 1926 års riksdag av förslag till de ändringar i gällande

bestämmelser för egnahemslåneverksamheten, som därav kunde föranledas,

avseende bland annat att Kungl. Maj:t finge erhålla rätt att efter prövning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67. 5

medgiva höjning av nuvarande värdemaximum för erhållande av lån ur

egnahemslånefonden i vad gällde jordbrukslägenheter ävensom eventuellt av

lånemaximum för dylika lägenheter.

I sitt utlåtande i ämnet nr 42/1925 förklarade jordbruksutskottet sig anse,

att vad motionärerna anfört i förevarande fråga vore värt beaktande. Sålunda

anförde utskottet följande.

»Det torde nämligen jämväl enligt utskottets mening vara av vikt att i

vissa fall äga möjlighet till åstadkommande av egna hem av större typ än

den, som gällande bestämmelser för egnahemslån medgiva. Ur angiven

synpunkt synes onekligen vägande skäl tala för en höjning under vissa förhållanden

av maximivärdet för ifrågavarande lägenheter. I saknad av

erforderlig utredning i ärendet har det emellertid icke varit för utskottet

möjligt bedöma, i vilken omfattning behov i förevarande avseende föreligger

eller intill vilken gräns ett medgivande för Kungl. Maj:t av den art,

som i motionen avses, bör lämnas. Utskottet anser därför, att frågan härom

bör göras till föremål för utredning, därvid jämväl spörsmålet om motsvarande

höjning av lånemaximum bör tagas under övervägande, särskilt då

det gäller obebyggda lägenheter. Utskottet anser sig i detta sammanhang

jämväl böra framhålla, att landets starkt tillväxande folkmängd i förening

med såväl minskade emigrationsmöjligheter som industriens begränsade förmåga

att bereda arbetstillfällen utgöra förhållanden, som förtjäna statsmakternas

uppmärksamhet vid övervägande av lämpliga åtgärder för statens

främjande av egnahemsrörelsen.»

Under åberopande härav hemställde jordbruksutskottet, att riksdagen mätte,

i anledning av motionen 11:192, i vad den rörde frågan om höjning i

vissa fall av värde- och lånemaximum för jordbrukslägenheter, i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och i vad mån Kungl.

Maj: t kunde erhålla rätt att medgiva höjning av värde- och lånemaximum

för erhållande av lån ur egnahemslånefonden för bildande av jordbrukslägenheter.

Vid utskottets utlåtande var beträffande nu berörda fråga fogad eu reservation

av herr Carlström i Helgagård, som på anförda skäl förklarade sig

anse, att utskottet bort hemställa, att motionen 11:192 i vad densamma

rörde frågan om höjning i vissa fall av värde- och lånemaximum för jordbrukslägenheter

ej måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen biföll utskottets hemställan och anhöll — såsom jag redan

tidigare anmärkt — i skrivelse den 27 maj 1925, nr 249, om den i utskottets

utlåtande omförmälda utredning.

Sedan Kungl. Maj:t den 12 juni 1925 uppdragit åt de jämlikt Kungl.

Maj:ts bemyndigande den 6 juni 1925 tillkallade sakkunniga för utredning

av frågan om ytterligare åtgärder för främjande av kolonisation å mark i

enskild ägo (1925 års kolonisationssakkunniga) att, bland annat, verkställa

den i riksdagens skrivelse den 27 maj 1925, nr 249, begärda utredning,

hava de sakkunniga den 12 december 1925 till Kungl. Maj:t inkommit med

utredning och förslag i ämnet.

Jag torde nu få redogöra för sakkunnigas utredning och förslag.

Jordbruks
utskottet
1925.

Reservation

inom jordbruksutskottet

1925.

Riksdagen

1925.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

1925 års

kolonisationssakkunniga.

(i

För att fä föreliggande fråga allsidigt utredd hade de sakkunniga i cirkulärskrivelse

till egnahemslåneförmedlarna i riket anhållit om låneförmedlarnas

yttrande i ämnet. I cirkulärskrivelsen hade anförts bland

annat följande:

1) Önskvärt vore, att läneförmedlarna till eu början redogjorde för sina

erfarenheter rörande verkningarna av de på området nu gällande bestämmelserna,

särskilt med hänsyn till angelägenheten att vid nybildning av

jordbruk eu ändamålsenlig storlek av bruken ernåddes. Av intresse vore,

om några summariska uppgifter i samband därmed kunde meddelas angående

de ungefärliga storlekstyper av jordbrukslägenheter, som inom några

representativa bygder motsvarades dels av nu gällande värdemaximum och

dels av ett med 5,000 kronor förhöjt värdemaximum.

2) Vidare vore det önskvärt att erhålla låneförmedlarnas uttalande, huru
vida

ett bibehållande av nu gällande system med värdesiffra såsom högsta

gräns för beviljande av lån kunde anses vara det lämpligaste, eller huruvida

någon annan, och i sä fall vilken, norm för angivande av den övre

gränsen vore att tillråda. I sistnämnda hänseende framhölles, att vid upplåtelser

av egna hem från kronans jordbruksegendomar såsom gräns gällde,

att jordbrukslägenhet i regel ej finge vara större än att den i uppodlat

skick kunde brukas utan nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft. Vid den

finländska kolonisationen tillämpades såsom övre gräns, att lägenheten ägde

sä mycket odlad och odlingsbar jord, som en medelstor familj huvudsakligen

med egen arbetskraft uppskattades kunna med anlitande av det på orten

brukliga odlingssättet tillbörligt bruka, varjämte 20 hektar dylik jord sattes

såsom maximum. •

3) Skulle låneförmedlaren emellertid anse det vara mest ändamålsenligt,

att värdegräns bibehölles såsom norm, borde vederbörande förmedlare yttra

sig angående de värdebelopp, som lämpligen borde gälla, samt i samband

härmed huruvida olika maximivärden — och i så fall vilka — torde böra

gälla för å ena sidan obebyggda och a andra sidan bebyggda jordbrukslägenheter.

4) Yttrandet borde även omfatta frågan om lånemaximum samt huruvida

anledning 1''örelåge att i denna punkt oförändrat bibehålla nu gällande regler

eller om det vore påkallat, att, i samband med eventuell ändring av bestämmelserna

om värde- och storleksmaxima eller eljest, införa ändrade föreskrifter

dels om lånemaximets höjd och dels angående lånets storlek i förhållande

till lägenhetens värde.

5) Dessutom torde anföras, vad läneförmedlarna till frågans ytterligare

belysning kunde hava att förmäla.

Med anledning härav hade de låneförmedlare, som utlämna egnahemslån

för jordbrukslägenheter, till de sakkunniga avgivit begärda yttranden i

ärendet.

Sakkunniga redogöra därefter i sammandrag för det huvudsakliga innehållet

av berörda yttranden från egnahemslåneförmedlarna.

Till en början återgives därvid, vad läneförmedlarna anfört angående

erfarenheterna av nu gällande bestämmelser om värdemaxima samt angående

frågan om jordbrukslägenheternas lämpligaste storlek; och i samband därmed

meddelas inkomna uppgifter rörande de storlekstyper, som motsvaras av dels

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67. 7

nuvarande värdemaximum och dels ett med 5,000 kronor förhöjt maximum.

Sakkunniga hava härvid anmärkt, att yttrandena i dessa frågor i allmänhet

ägde ett mycket stort intresse och på ett synnerligen belysande sätt klarlade

de skiftande förhållandena i olika orter, sådant låneförmedlarna sago läget,

varför sakkunniga funnit det lämpligt att relativt utförligt referera yttrandena

i denna del.

Av låneförmedlarnas yttranden i denna del framginge följande.

A. Hushållningssällskapen.

Stockholms län (egnahemsnämnden). Beträffande jordbrukslägenlieternas

lämpliga storlek torde a) i trakter, där trädgårdsskötsel med fördel kan bedrivas

såsom vid Hesselby, Tungelsta eller på Mälaröarna, eu areal av 2 å

3 hektar vara fullt lämplig, b) i trakter i närheten av Stockholm och de

större samhällena, där tillfälle finnes till biförtjänster, en areal av 4 å 5

hektar odlad jord med tillhörande skogsmark vara fullt tillräcklig samt c)

i trakter åter, där innehavaren och hans familj måste hava sin utkomst

helt från jordbruket, eu areal av minst 8 ä 10 hektar åker samt därtill hörande

skogsmark vara nödvändig.

Mot nuvarande värdemaxima svara lägenheter av högst avsevärd variation.

Inom länet variera värdena a odlad jord från 500 kronor till 0,000

kronor per hektar. Inom nu gällande värdegränser kan man få in bebyggda

jordbrukslägenlieter med eu areal varierande från 15 a 20 hektar odlad jord

och därtill hörande 40 å 50 hektar skogsmark ned till 1 a 2 hektar åker

och lika mycket skogsmark samt obebyggda lägenheter från 15 hektar åker

med därtill hörande 20 hektar skogsmark ned till endast ’ , hektar odlad

jord. Om värdemaxima ökades med 5,000 kronor, torde mot gränssiffran i

medeltal svara 15 å 20 hektar odlad jord med skogsmark i trakter med lågt

jordvärde samt 6 å 10 hektar odlad jord med skogsmark i välbelägna trakter.

Uppsala län (egnahemsnämnden). Jordbruk om 10 upp till 15 hektar

åker, där ekonomiska möjligheter finnas att halla minst två hästar, är den

för jordbruksegnahemmen lämpligaste storleken inom länet med dess svarbrukade

lerjord.

Det har visat sig, att nuvarande maximivärde är tillräckligt för bildande

av ettparsbruk med 10 å 15 hektar åker, dä det varit fråga t. ex. om frånstyckningar

av torplägenheter, där lotterna tillagts i det närmaste kalhuggna

skogsarealer och varit bebyggda med äldre åbyggnader. I sådana fall har

man kunnat räkna med ett pris för jord, skog och hus, motsvarande i allt

840 å 1,100 kronor per hektar. 1 sådana fall åter, där skog på rot innefattas

i köpet eller fullt ändamålsenliga byggnader uppföras, stiga priserna,

så att den areal, som motsvarar värdemaximum, bliver väl liten för hållande

av ett par hästar. Därest värdemaximum höjes med 5,000 kronor,

skulle denna olägenhet bortelimineras.

Södermanlands län (egnahemsnämnden). Med nuvarande värdemaximum

är det möjligt att med egnahemslån förvärva sådana bebyggda jordbrukslägenheter,

att ägaren blir fullt besutten. Under aren 1924 och 1925 hava

35 lån beviljats till här ifrågakommande högsta lånesumma (10,000 kronor),

vilka lägenheter i genomsnitt haft 9.3 hektar åker och ungefär 16.5 hektar

annan mark. Dessa lägenheter äro av den storlek, att låntagaren med familj

har full sysselsättning med ställets skötsel och kan från detsamma erhålla

sin bärgning. I regel torde denna kategori låntagare bestå av arrendatorer,

In och a tlet av

/nia förmedla

rims yttranden.

Erfarenheter

av nuvarande

bestämmelser

>amt frågan

om lägenheternas

lämpliga

storlek.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

som a förut innehavda jordbruk hopbragt inventarium, ocli uppgavo de sig

vid lånets erhållande äga tillgångar i kontanter och yttre inventarier av i

medeltal ungefär 5,000 kronor.

Beträffande obebyggda jordbrukslägenheter har det jämväl varit möjligt

att inköpa och bebygga jord till acceptabelt pris. Högsta möjliga egnahemslån

har här beviljats under 1924 och 1925 i 31 fall, därvid arealen i genomsnitt

utgjort 9 hektar åker och ungefär lika mycket annan mark. Även

dessa lägenheter hava i allmänhet tillfredsställande åkerareal, och den kategori

låntagare, som önska skaffa sig från början obebyggda lägenheter, har

i allmänhet icke ekonomiska möjligheter att skaffa större lägenheter.

Om värdemaxima höjdes med 5,000 kronor skulle med egnahemslån förvärvas

lägenheter med 13 å 15 hektar åker och i enstaka fall ännu större

lägenheter. I dylika fall erhölles full användning för två dragare, och arbete

och utkomst kunde i större utsträckning beredas barnen vid mera framskriden

ålder. Sådana större lägenheter kunna emellertid ifrågakomma blott

för personer med något högre egna tillgångar.

Östergötlands län (egnahemsnämnden). Gällande bestämmelser hava i

stort sett visat tillfredsställande verkningar, och merendels har det varit

möjligt att inom ramen av nu gällande värdemaxima någorlunda vid tillgodose

de krav, som de skiftande jordbruksförhållandena inom länets olika

bygder och andra omständigheter kunnat betinga rörande en ändamålsenlig

storlek av jordbrukslägenheterna. Härvid är dock att märka, att de beviljade

lånen till övervägande antalet fall hänfört sig till redan förefintliga

jordbruk, vilka i samband med lånet fri lösts eller tillagts odlad eller odlingsbar

mark eller ombyggts e. d.

Sedan 1922 hava 18 lån beviljats för lägenheter, vars värde uppgått till

eller närmat sig nu gällande värdemaximum. Dessa lägenheter hava i

genomsnitt hållit vid obebyggda jordbruk 8.r> hektar åker och 25 hektar

annan mark samt vid bebyggda jordbruk (i hektar åker och 18 hektar

annan mark.

Under verksamhetens första tid utlämnades lånen i första hand för att ej

säga uteslutande för att på landsbygden bosatta hantverkare, jordbruks- och

skogsarbetare, torpare in. fl. skulle kunna förvärva mindre jordbrukslägenheter

eller bostadslägenheter. Dessa jordbrukslägenheter voro då oftast av

den storlek, att de icke på långt när kunde skaffa ägaren full utkomst. På

sitt område har detta bildande av hantverkar- och arbetarsmåbruk varit av

stor betydelse. Genom de tid efter annan vidtagna höjningarna av värdemaximum

hade ökade möjligheter beretts att, vid sidan av hantverks- och

arbetarsmåbruken, i stigande omfattning försträcka egnahemslån för bildande

av självständiga jordbruk av sådan storlek, att lägenhetens skötsel tagit

större delen av innehavarens och familjemedlemmarnas tid i anspråk, men

också samtidigt berett dem möjlighet att av lägenheten i övervägande grad

erhålla sin bärgning. Under de senare åren har det stora flertalet jordbrukslån

gällt just sådana lägenheter.

Sedan en effektiv jordförmedling numera anordnats inom länet, framträder

angelägenheten av att de därvid nybildade jordbrukslägenheterna i allmänhet

tillskapas så, att bärkraftiga småbondebruk bildas av samma eller liknande

typ, som de av ålder förefintliga bondehemmanen hava. En långt

driven parcellering av de sålunda vid jordförmedling utvunna eller eljest

tillgängliga områdena kan icke stå i god övererensstämmelse med det nuvarande

läget, framtidens sannolika krav, samhällets nytta och de blivande

ägarnas bästa.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition År 07.

!l

Jönköpings län (förvaltningsutskottet). Av länets i runt tal 20,000 brukningsdelar

hava endast cirka 18 procent en areal åker av 10 hektar och däröver

— 63 procent bruka mellan 2 och 10 hektar. Egnahemsnämnden har

verkställt en undersökning å 57 nu i marknaden salubjudna bebyggda jordbrukslägenheter

inom ett av länets härad, som i jordbrukshänseende kan anses

representativt för den kargare delen av det småländska höglandet. Samtliga

dessa lägenheter äro utbjudna till 12,000 kronor eller därunder, d. v. s.

enligt nuvarande bestämmelser egnahemslåneberättigade. Medelarealen är 5

hektar åker och 30 hektar ängs-, betes- och skogsmark, vilket torde vara av den

storlekstyp, som på grund av jord- och befolkningsförhållandena är den vanligaste.

Denna typ är resultatet av århundradens idoga strävanden. Det

kan ifrågasättas, om det vore tillrådligt att under tider av abnormt höga

arbetspriser uppmuntra till nybildning av jordbruk av dubbelt större typ.

Även om den teorin har ett visst fog för sig, att brukningsdelarna skola

göras så stora, att skötseln av dem medgiver full användning av en normalt

stor familjs fulla arbetskraft och därå kunna födas två dragare med

cirka 10 hektar åker, så är sådan teori varken genomförbar eller eftersträvansvärd

för Jönköpings län. Endast i enstaka fall står ett val mellan

olika storlekstyper en nybyggare till buds, utan han måste på grund av

jordbruksförhållandena taga vad som står till buds eller ock avstå.

Kronobergs län (förvaltningsutskottet). Inom länets olika delar äro priserna

å mindre jordbrukslägenheter ganska likartade, och torde man kunna

räkna med i genomsnitt 800 kronor per hektar åker och 200 kronor per

hektar skogsmark. Nuvarande värdemaxima motsvaras för obebyggda lägenheter,

sedan de bebyggts för 7,000 kronor, av en areal av cirka 7.5 hektar

åker och 10 hektar skogsmark samt för redan bebyggda av cirka 6

hektar åker jämte skogsmark. Om värdemaxima höjes med 5,000 kronor,

skulle en areal erhållas av respektive 13 och 10 hektar åker jämte annan

mark.

Kalmar läns norra (egnahemsnämnden). I allmänhet har eu ändamålsenlig

storlek av jordbruken kunnat ernås inom nu gällande värdemaximum.

Dock har det förekommit flera fall, i vilka det hade varit synnerligen önskvärt

att kunna bevilja egnahemslån, men har detta icke kunnat ske pa

grund av att köpesumman med ett eller annat tusental kronor överstigit

värdemaximum.

Kalmar läns södra (förvaltningsutskottet). Inom området hava nybildningar

av jordbruk förekommit endast i ringa utsträckning. Vanligtvis

ha torp frånskilts. Förekommande lägenheter variera från de minsta, vara

ett nötkreatur hålles, upp till större med 4 å 5 nötkreatur jämte dragare.

Gotlands läns (förvaltningsutskottet och egnahemsnämnden). 1 allmänhet

hava de jordbrukslägenheter, för vilkas förvärvande egnahemslån sökts,

varit av ett värde, som avsevärt understigit nuvarande maximum. Endast

i ett fall har värdemaximum uppnåtts. För hela verksamhetstiden ligger

jordbrukslägenheternas genomsnittsvärde vid 4,768 kronor, varemot svarat

en storlek av i medeltal 4.2 hektar åker och 4.9 hektar annan mark. Om

värdemaxima höjdes med 5,000 kronor, representerade detta i själva verket

en summa, som en mycket stor del av de gotländska bondgårdarna vid försäljning

betinga.

Blekinge län (sällskapet). I länet är jorden — särkilt i kustbygden och

på öarna — betydligt dyrare än likartad jord i angränsande provinser.

Jordbruket i länet drives i allmänhet intensivt — utan trädesbruk och med

jämförelsevis stor procent av åkerarealen använd till vintersäd och rotfrnk
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 67.

ter samt i västra delarna potatisodling. Till följd härav erhåller brukaren

och hans familj sysselsättning och utkomst på en jordbrukslägenhet med 4

å 5 hektar odlad jord, jämte nödig betesmark. I den mån jordbruket är

större, behöves i allmänhet lejd arbetskraft. Behovet att förvärva större

jordbrukslägenheter är ej så stort i Blekinge. Hamnstäderna, fabrikerna

och stenindustrien samt på öarna fisket lämna sådana arbetstillfällen utanför

jordbruket, att flertalet, som söker egnahemslån till jordbrukslägenheter

— åtminstone i början ■— önska dela sin arbetskraft mellan jorden och

annan arbetsförtjänst. Verkliga jordbruksegnahem, där man lever uteslutande

av lägenhetens avkastning, anträffas därför mera i skogsbygden,

där jorden är billigare och arbetstillfällena äro svårare att få.

Kristianstads län (sällskapet och egnahemsnämnden). Beroende av en

mängd samverkande omständigheteter äro lägenheterna inom länet av sinsemellan

mycket växlande storlek. Arealen växlar mellan :/L, till 10 hektar

odlad jord och understundom däröver. Bland jordbruksegnahemmen framträda

dock alltmer två typer — arbetarsmåbruken med 1/2 —3 hektar, där

mannen vid sidan om jordbruket antingen bedriver ett yrke eller hantverk

eller har stadigvarande anställning eller utför vanligt grovarbete mot dagslön,

samt de egentliga jordbruken, där mannen har full sysselsättning och

bärgning av sitt jordbruk. Här bero res blott sistnämnda typ. 1 länets

kargare bygder äro i regel 8 — 10 hektar åker med betes- och skogsmark

tillräckliga att ge full sysselsättning åt eu familj. På slättbygden böra

bruken likaledes hava 8—10 hektar odlad jord, enär lämpliga dragare dä

kunna hållas.

Då värdemaximum för obebyggda jordbrukslägenheter för närvarande utgör

15,000 kronor och 6,000 å 7,000 kronor måste reserveras för byggnader,

har jorden fatt kosta 8,000, högst 9,000 kronor. I de kargare trakterna, där

jorden är billigare, hava 8-10 hektar odlad jord kunnat förvärvas jämte

skogs- och betesmark. På slättbygden åter, där jorden i regel är bättre

men dyrare, hava lägenheterna sällan blivit större än 5—7 hektar. För

1922 — 1924 beviljades egnahemslån med högsta tillåtna värdebeloppet i 29

fall, varav 23 lån för jordbrukslägenheter å slättbygden med en genomsnittsareal

av 7.3 5 hektar åker och 6 lån för lägenheter i den så kallade

mellanbygden med i medeltal 15.6 7 hektar åker. För länets skogsbygd bär

värdemaximum icke uppnåtts i något fall.

Malmöhus län (förvaltningsutskottet). Nu gällande värdemaximum samt

ett med 5,000 kronor förhöjt maximum motsvaras i olika bygder inom länet

av lägenheter med nya och tillräckliga hus med i genomsnitt följande

arealer åker, nämligen

15,000 kronors 20,000 kronors

värde värde

(allt i Ilek!ar)

Söderslätt ................................................................ 3.5 5

Ystadstrakten, kuperad, något styvare................ 5 7.5

Ringsjötrakteu, grusjord ........................................ 7.5 11.5

Veberöd—Sjöbo, sandjord....................................... 9 12.5

Höör, skogsbygd .................................................... 11.5 16.5

Luggade, styv lerjord ........................................... 4.5 7

På mera värdefull jord, vilken jämväl i allmänhet är styvare och därför

fordrar större dragkraft, är det i allmänhet ej möjligt att inom nu gällande

maximivärden erhålla tillräcklig areal för två hästar, och för bruk med en

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Muj:ts proposition Nr 67.

häst är jorden i sådant fall i allmänhet för styv. men detta hjälpes i regel

ej genom en höjning med .">,000 kronor, utan härför torde en betydligt större

höjning erfordras.

Hallands län (egnahemsnämnden). Högsta lånebeloppen hava lämnats i

8 fall för obebyggda jordbrukslägenheter med en medelareal av

varav 8.127 hektar åker, samt i 23 fall för bebyggda jordbrukslägenheter med

en medelareal av 29.8 hektar, varav 10 hektar åker. Om värdemaxima höjes

med 5,000 kronor, skulle man vid belåningen få in obebyggda jordbrukslägenheter

med ungefär It hektar odlad jord och bebyggda med 14 ;i 15 hektar

åker samt i båda fallen 27 å 28 hektar annan mark.

Göteborgs och Bohus län (egnahemsnämnden). Nu gällande värdemaxima

har i allmänhet varit tillfyllest för jordbrukslägenheter. 1 två fall har vederbörande

jordbrukskonsulent åsatt ett värde av 15,000 kronor, och var arealen

åker och trädgård i ena fallet 4.2 hektar och i det andra fallet 2.7 hektar. I

båda fallen angavs, att ägarens och familjens fulla arbetskraft krävdes för lägenhetens

skötsel. I ett fall bär förfrågan om lån gjorts för eu lägenhet, avsedd

att bebyggas jämväl med ett växthus (för eu kostnad av 9 a 10.000 kronor),

och då totala värdet för lägenheten i detta fall uppgick till 19 ä 20.000

kronor, kunde låneansökningen ej bifallas.

Älvsborgs läns norra (egnahemsnämnden). Enligt vunnen erfarenhet torde

inom nuvarande värdegränser fastigheter kunna förvärvas, tillräckligt stora

för eu medelstor familjs bärgning. Att i närheten av städer och andra

större samhällen den areal, som kan förvärvas för pris motsvarande maximivärdet,

knappt räcker för familjens bärgning uteslutande av jordbruket,

uppvägos här mer än vid av de rikliga tillfällena till med jordbruket väl

förenliga biförtjänster, som läget medför. Beträffande åkerarealen kan ett

likartat förhållande sägas föreligga i skogstrakterna, men de därmed förbundna

olägenheterna uppvägas där av såväl avkomst av den egna skogen

som möjligheten till biförtjänster av skogsarbeten. För gällande maximipris

torde i jordbruksbygderna ä Dalslandsdelen av området egendomar med akerareal

om 15 å 25 hektar kunna förvärvas och a Västgötadelen om 10 a 15

hektar åker.

Älvsborgs läns södra (förvaltningsutskottet). Jordvärdena växla avsevärt

inom olika delar av hushållningssällskapets område. Eu lämpligt bebyggd

jordbroksliigenhet, motsvarande 12,000 kronors värde, torde i de bördigaste

delarna av Viskadalen omfatta 5 hektar åker och i andra delar av området

8 å 9 hektar åker samt därtill hörande annan mark. Beträffande obebyggda

jordbrukslägenheter har intet fall förekommit, där lägenheten uppnått maximivärdet,

och för åren 1920—1924 hava blott tre lån utlämnats för obebyggda

jordbrukslägenheter, där värdet legat över 11,000 kronor. Beträffande

bebyggda jordbrukslägenheter hava under samma tid 10 lån beviljats,

där värdet överstigit 11,000 kronor. Under dessa år liava blott fem fall

förekommit, där ansökningen om lån måst avslås på grund av högre värde

än det angivna.

Skaraborgs län (egnahemsnämnden). A länets slättbygder, vilka äro utpräglade

jordbruksdistrikt — i regel ytterst fattiga på skogs- och betesmarker

— är priset å odränerad åkerjord utan byggnader 700 å 800 kronor

per hektar. Kostnaderna för nybyggnader uppgå bär i medeltal till 7 å 8,000

kronor vid ett ordinärt småbruk. Med nu gällande maximivärden motsvaras

alltså det högsta värdet för obebyggda jordbrukslägenheter å slättbyggderna

av cirka 10 hektar åker. Denna storlekstyp är för ifrågavarande områden

icke den ändamålsenligaste, tv tillfällen till extra arbetsförtjänster

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

utom hemmet äro där i regel ytterst få om ens några och innehavaren blir

sålunda för sin och familjens utkomst helt beroende av den avkastning,

lägenheten lämnar. De nya lägenheterna å slättbygderna i länet borde göras

så stora, att innehavarna bleve fullt besuttna, varför tarvades en åkerareal

av cirka 15 hektar, vilket motsvarar ungefär 20,000 kronors värde.

En sådan lägenhet med 15 hektar medelgod åkerjord inom länets utpräglade

jordbruksdistrikt bör eu medelstor familj kunna ordentligt sköta utan nämnvärt

anlitande av lejd arbetskraft och ä andra sidan erbjuda de innehavaren och

familjen arbete året om samt kunna sålunda bidraga till att hålla de uppväxande

barnen kvar vid hemmet och jordbruket. Därjämte giva nu avhandlade

bruk någorlunda jämnt arbete för ett par dragare under hela året

och sist, ehuru icke minst betydelsefullt, de tyngas ej av ett oproportionerligt

stort byggnadskapital.

Vad därefter angår bebyggda jordbrukslägenheter å länets slättbygder,

belånas i allmänhet torp från större egendomar, därvid det är ganska vanligt

att torpets areal ökas genom tillägg av angränsande delar av huvudgärdens

åker, något som ofta erfordras för att innehavaren skall kunna få

sin fulla bärgning av lägenheten, sedan den genom friköpningen förlorat

sitt tidigare stöd från stamfastigheten. Vid dylik utökning kräves ofta, att

ladugården utvidgas. Även i detta fall äro 15 hektar åker det ändamålsenligaste,

en areal som i antydda fall ej heller alltid kan inrymmas under

nuvarande värdemaximum för bebyggda jordbrukslägenheter.

Beträffande slutligen jordbruken i skogsbygderna spelar storleken icke på

långt när samma roll som a slättbygderna. Här står nämligen i de flesta

fall extra arbetsförtjänst till buds för småbrukaren i form av skogsarbete och

virkestransport. En given fördel med dessa arbeten är, att de företrädesvis

inträffa under vintern, då det lilla jordbruket kräver obetydligt arbete. Jordbrukets

uppgift blir i detta fall att förse innehavaren och hans familj med

bostad samt de jordbruksprodukter, som behövas för uppehället, medan erforderliga

kontanter till väsentlig del förtjänas genom arbetet utom hemmet.

Jordbruksföretag av detta slag stå enligt vunnen erfarenhet på relativt säkra

fötter, då de icke i lika hög grad som de rena slättjordbruken äro helt beroende

av årsväxt och jordbrukskonjunkturer.

Värmlands län (förvaltningsutskottet). Inom länet finnes riklig tillgång

pa bebyggda jordbrukslägenheter, beroende till stor del på de stora skogsöre

bruksbolagens frånsäljning av torp och arrendegårdar, av vilka de flesta

äro av den storlek, att på dem en familj kan få sin utkomst.

Mot nuvarande värdemaximum för bebyggda jordbrukslägenheter svarar

ungefär 10 hektar åker jämte annan mark, vara eu familj har sin fulla utkomst.

Skogs- eller dylikt arbete vintertiden torde mannen kunna medhinna

till förbättring av sin ekonomi; dock är en på så sätt ökad inkomst ingalunda

nödvändig vid en omsorgsfull skötsel av lägenheter av nu åsyftat slag.

Vid 15,000 kronors värde för obebyggda jordbruk kan i Vänersbygden,

Fryksdalen och Gillbergsdalen — de egentliga jordbruksbygderna — en

jordbrukslägenhet erhållas med cirka 10 hektar åker (å 500 kronor) och 12.5

hektar skogs- och betesmark (å 200 kronor). En sådan lägenhet föder i

medeltal 1 häst, 4 kor och 2 ungnöt samt giver full utkomst åt en familj.

Om värdegränsen uppflyttas med 5,000 kronor, erhålles i dessa trakter cirka

18 hektar åker med skogs- och betesmark, vilket motsvarar eu lägenhet födande

2 hästar, 7 kor och 3 ungnöt.

För övre Älvdalen och de egentliga skogsbygderna ställer sig värdesätt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

13

ningen avsevärt annorlunda, då den öppna jorden, som därstädes förekommer

mycket mera sparsamt, betingar mycket höga pris. Tillgången på skogsbeten

gör dock, att relativt stor kreatursstock kan hållas. Här räknas skogsöda

flottningsarbeten i allmänhet såsom den egentliga inkomstkällan, varav

följden även är den, att under de vintrar, då sådant arbete icke kan erhållas,

familjerna lätt råka i betryckta förhållanden. Några normerande

värdesiffror för dessa bygder torde ej kunna angivas.

Med den stora tillströmning av lånesökande, som nu är för handen, distillera

s i Värmland tillgängligt statslån till fullo av ansökningar inom den

ram, som nu gällande maximivärden giva. Inom dessa värden förekomma

även sådana lägenheter, som motsvara smärre bondgårdar och som giva eu

familj full bärgning, utan att praktiskt taget lejd hjälp behöver anlitas.

Örebro lön (egnahemsnämnden). Att fastslå någon lämplig eller ändamålsenlig

storlekstyp förefaller i hög grad vanskligt, emedan den ena kali

reda sig väl med några få tunnland jord, då den andra icke förmår försörja

sig och sin familj på långt större areal. Saken reglerar sig nästan av sig

själv, om olika storlekar finnas. I länet har nybildning av jordbruk i någon

större omfattning ej ägt rum, enär erfarenheten visat, att svårigheter i ekonomiskt

hänseende under många år uppstått för dem, som nybygga. Emellertid

har det visat sig, att det går väl för sig att inom ramen för nuvarande

värdemaxima skapa självständiga jordbruk av beskaffenhet att brukaren

och hans familj diirå bör kunna erhålla sin fulla bärgning.

Västmanlands län (egnahemsnämnden). För närvarande torde i länets

bättre jordbruksbygder såsom utmed Mälaren och i närheten av städerna eu

obebyggd jordbrukslägenhet, inräknat kostnaderna för uppförande av erforderliga

byggnader, med en areal av 8 å 10 hektar åker och lika mycket

annan mark motsvara värdemaxima. I länets mellersta, östra och nordvästra

delar torde motsvarande areal uppgå till 12 å 14 hektar åker och

lika mycket annan mark. Motsvarande siffror för Bergslagen torde vara

ungefär 14 hektar åker eller något mera samt nästan dubbelt så mycket

annan mark.

Kopparbergs län (egnahemsnämnden). På grund av länets säregna jordförhållanden

kan uppgifter knappast lämnas rörande storleksfrågan. Det

förekommer ej sällan, att en egnahemslånesökande endast kan förete behörig

åtkomst på en jordareal av till och med betydligt under en hektar, vara

han har för avsikt att med egnahemslånet uppföra nödiga byggnader, men

att han därtill är ägare till ytterligare mark, varå lagfart ej kunnat erhållas,

eller också arrenderat jord, oftast bolags jord.

Gävleborgs län. Värdet av belånade jordbrukslägenlieter har i allmänhet

understigit värdemaxima. Mot nuvarande och ett med 5,000 kronor förhöjt

värdemaximum svara följande storlekstyper å jordbrukslägenheter.

Länets sydvästra del

Mellersta Gästrikland.

Mellersta Hälsingland

15,000 kronors värde

‘JO.000 kronors vard''*

åker

7.5 - 10

6.5—9

8.5 — 9.5

skog

(allt

16.5— 22

6.5—23

26.5— 56.

äke i''

i hektar)

11.5 — 13.5

8.5—15

5 10.5 — 11

-ko;

22—36.

9-42

35-75

I allmänhet erfordras, att vid sidan av nybildat jordbruk tillgång linnés

på extra arbeten och inkomster. Om vid långivningen hålles i sikte, att

de nya jordbruksegnahemmen om möjligt äro försedda med odlingstillfällen i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

lämplig omfattning, torde inom ramen av gällande värdegräns kunna skapas

jordbruk av lämplig storlek, som småningom kunna upparbetas till den

önskvärda typ, att erforderligt antal dragare kunna hållas och huvudsaklig

bärgning givas åt brukaren.

Västernorr lands län (egnahemsnämnden). Jordbrukslägenheter med ett

maximivärde av 15,000 kronor kunna sägas tillhöra en typ av jordbruk,

som, åtminstone i länet, lämnar brukaren eu anständig bärgning, såvida

allmänna förutsättningar därtill föreligga. Man strävar visserligen efter eu

sådan typ av jordbrukslägenheter, att brukaren därå skulle vinna sin fulla

bärgning, på samma gång lian utan nämnvärd legohjälp skulle hinna sköta

densamma. Någon sådan typ av jordbruk gives emellertid icke i Norrland.

Utan avseende å ekonomisk ställning måste här de långa, i medeltal sex

månader, vintrarna nyttjas till inbringande biförtjänster, där sådana finnas

att tillgå, vilket vanligen också är fallet, t. ex. med skogsarbeten och dylikt.

Bland 1,555 inkomna ansökningar om egnahemslån för jordbrukslägenheter,

vilka behandlats från och med 1919 tills nu, hava blott 12 stycken

måst avslås på grund av för högt värde ä respektive lägenhet. Av eu

verkställd undersökning rörande under 1923 och 1924 beviljade egnahemslån

å jordbrukslägenheter inom 9 representativa socknar framgår, att lägenheternas

genomsnittliga värde stannat vid 6,119 kronor samt att medelarealen

uppgått till 8 å 9 hektar.

Jämtlands län (egnahemsnämnden). Storleken a jordbrukslägenheterna

är ganska växlande, ty jorden på olika platser betingar olika pris allteftersom

läget växlar och beroende på om de ligga centralt vid kommunikationer, om

naturlig god jordman linnes, huru förhållandet är mellan odlad jord och

utmark m. m. Lån hava utlämnats endast i 11 fall, där jordbrukslägenhetens

värde uppgått till eller närmat sig värdemaximum. I dessa 11 fall

har jorden värdesatts till i genomsnitt 6,941 kronor och byggnaderna till

5,172 kronor. Arealen odlad åker har omfattat i medeltal 6.i hektar och

utmarken 30 hektar.

Ehuru förhållandena växla avsevärt, torde möjligen kunna anges, att mot

nuvarande värdemaximum svarar ett jordbruk med ungefär 6 hektar odlad

åker och mot ett med 5,000 kronor förhöjt maximum 10 hektar åker, vartill

då kommer utmark.

Egnahemsnämnden i Jämtlands län framhåller vidare, att i Norrland kan

ingen låntagare enbart på sitt jordbruk föda sin familj och dessutom betala

räntan på lånet. Han är liksom flertalet av de norrländska bönderna och

arrendatorerna hänvisad till biförtjänster de tider, dä jordbruket ej behöver

honom. Ett större jordbruk och eu större skuld är svårare att klara. Det

större jordbruket kräver mera tid, men mera tid pa jordbruket ger minskad

tid för arbetstillfällen, och på så sätt kunna svårigheter yppa sig, när räntorna

skola gäldas. En egnahemslåntagare med större lån än 10,000 kronor

får mycket svårt att slå sig fram.

Västerbottens län (egnahemsnämnden). Under åren 1920—1924 hava

1,044 egnahemslån beviljats för obebyggda jordbrukslägenheter med ett medelvärde

av 6,000 kronor och eu medelareal av 33.5 hektar, varav 2.7 hektar

åker samt 227 lån för bebyggda jordbrukslägenheter med ett medelvärde av

5,240 kronor och en genomsnittlig areal av 48 hektar, varav 3.4 hektar åker

Såsom framgår av följande uppgifter hava arealerna växlat högst betydligt

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Moj:ts proposition Nr 67.

Antal egnahemslån 1920—1924 för

Storleksgrupper

obebyggda bebyggda

jordbrukslägenheter

—5 hektar.....................

.................. 205

13

5—10 » ......................

.................. 141

13

10—20 » ......................

................ 199

34

20 50 »

.................. 286

99

50—100 » .....................

.................. 143

40

över 100 » ...................

................. 70

28

Lägenheterna i den första gruppen, med en areal av intill 5 hektar, äro i

regel belägna vid industrisamhällen eller andra större samhällen och innehavas

av arbetare eller hantverkare, som ha sin huvudsakliga utkomst av

annat arbete än jordbruket. Dessa lägenheter innehålla så gott som uteslutande

åker och sakna oftast skog. Den största gruppen egnahemsjordbruk

är den, där arealen växlar från 20—50 hektar. Lägenheterna i denna grupp

motsvara den vanligaste typen för bondejordbruk i kustsocknarna. Åkern

och odlingsmarken ligga bär vid i medeltal 16 hektar. De största lägenheterna,

d. v. s. storleksgrupperna över 100 hektar, omfatta huvudsakligen jordbruksfastigheter

i skogsbygden, vilka lägenheter innehålla avsevärd areal skogsmark.

Norrbottens län (egnahemsnämnden). Vid beviljandet av jordbrukslån

tillämpas så långt möjligt den principen, att i sådana fall, där låntagaren

med familj av jordbruket skall hava sin fulla bärgning, å fastigheten i

färdigodlat skick bör kunna födas minst 7 å 8 kor jämte för jordens bruk

nödig dragkraft. Denna samma grundsats bär kunnat följas inom ramen

för nuvarande värdemaxima. Ansökningar om jordbrukslån hava ej annat

än i undantagsfall behövt avslås på grund av att fastigheterna varit för stora.

B. Enskilda låneförmedlare.

Aktiebolaget Hem på landet. Förhållandet med avseende a jordpris,

byggnadskostnader, avsättningsförhållanden, klimat, jordens fruktbarhet,

jordbruksbefolkningens utbildningsnivå in. m. äro synnerligen skiftande för

olika trakter av vårt land. I Stockholmstrakten, där bolaget haft sitt huvudsakliga

arbetsfält, torde ett jordpris för odlad jord i god kultur av 800 kronor

per hektar och för hag- och skogsmark med nödig husbehovsskog ett pris av

200 kronor per hektar kunna anses skäligen normalt. Om man utgår från, att

ett småbruk om möjligt bör tilldelas ungefär dubbla arealen hag- och skogsmark

i förhållande till åker, och beräknar byggnadskostnaderna till 8,000

kronor, skulle mot nuvarande värdemaximum för obebyggda jordbruk

svara en lägenhet med 6 hektar åker, och 11 hektar annan mark samt

mot ett värde å 20,000 kronor ungefär 10 hektar åker och 20 hektar annan

mark.

Tvivelaktigt är, huruvida bruk av sist nämnda större typ äro, annat än i

undantagsfall, önskvärda. Enligt bolagets erfarenheter äro de bruk, som

hava 5—7.5 hektar åker, de bäst avvägda, och många småbrukare hava också

svarat, att vad som överstiger 15 tunnland åker är för mycket, om jordbruket

skall kunna skötas intensivt av en man. Med 10 hektar åker bliva

bruken gränsbruk, där dragarfrågan inger bekymmer, ty de äro för stora

för att brukas med en dragare och för små för två dragare. Om avsikten

med ett till 20,000 kronor förhöjt maximivärde är att möjliggöra bildandet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

av ordinära bondebruk med ett par dragare, är för de trakter, där jordpris

och byggnadskostnader hålla sig vid de ovan angivna, den ifrågasatta höjningen

i värdet icke till fyllest, enär man för ett dylikt bondebruk måste

räkna med vida högre areal, än som rymmes inom 20,000-kronors gränsen,

nämligen med 15 å 20 hektar odlad jord.

Egna hems lå ne form ed Ungs fö re n ing u. p. a., Motala. Jordbruk av

den storlek, att de kunna föda en medelstor familj, växla avsevärt till areal

beroende på jordens beskaffenhet, läget i skogs- eller slättbygd in. in. Eu

areal av 5 upp till 12 hektar odlad eller odlingsbar jord och dessutom nödig

betes- och skogsmark kan både brukas av och helt föda en medelstor familj,

under förutsättning att vederbörande har god insikt i lantbruk och vad därtill

hör.

Malmöhus läns egnahems för aning u. p. a. Inom de bördigaste trakterna

av länet betinga småbruken i bebyggt skick för närvarande ett pris av

omkring 3,500 kronor upp till 4,000 kronor per hektar. 1 vissa fall är

priset till och med högre. En lägenhet om fem hektar uppgår här till omkring

20,000 kronor. I de trakter, där dylika pris råda, är det därför med nu

gällande värdegränser omöjligt att med hjälp av egnahemslån få till stånd

någon ny lägenhet av sådan storlek, att innehavaren därå kan erhålla sin

fulla utkomst. I regel utlägger föreningen vid sina styckningar så stora

lägenheter, som det är möjligt att åstadkomma inom nu gällande värdegräns.

Under verksamheten har det emellertid vid liera tillfällen visat sig, att det

skulle varit till fördel för de blivande innehavarna, om värdegränsen varit

högre.

Sakkunniga övergå härefter att redogöra för låneförmedlarnas yttranden

rörande frågan om värdesiffra eller annan norm för bestämmande av övre

storleksgränsen å egnahemsjordbruk och anföra i denna del följande.

Värdesiffra »Den framställda frågan, huruvida ett bibehållande av nu gällande system

eller annan mec] värdesiffra såsom högsta gräns för beviljande av egnahemslån vore det

dammande lämpligaste eller huruvida annan norm för angivande av den övre gränsen

av övre stor- vore att tillråda, har av låneförmedlarna så gott som samstämmigt besvarats

leksgränsen å med det uttalandet, att det obetingat vore bäst att bibehålla det nuvarande

egnahems- systemet med värdesiffra.

jordbruk. Till stöd för sagda uttalande hava i huvudsak följande synpunkter framhållits

av skilda låneförmedlare. Det nuvarande systemet med en bestämd

värdesiffra såsom gräns vore så inväxt i. medvetandet och vore för den stora

allmänheten så lättfattligt, att en ändring ej borde företagas med mindre

allvarliga olägenheter av detsamma blivit konstaterade och något bättre kunde

sättas i stället. Inga olägenheter eller svårigheter vid tillämpningen av det

nuvarande systemet hade förmärkts, utan det erbjöde — åtminstone nu sedan

penningvärdet någorlunda stabiliserats — en fast grund att stå på och förhindrade

godtycke samt medförde, att en låneförmedlare, som fastställt och

fasthölle vissa normer för lägenheternas värdering, kunde verkställa belåningen

både enhetligt och rättvist. Det vore svårt att utfinna något system,

som på ett bekvämare och bättre sätt tryggade eu så vitt möjligt ändamålsenlig

och rättvis fördelning av tillgängliga lånemedel. Värdet å jorden vore

visserligen i hög grad växlande, men detta komme bäst till uttryck i det

pris, som betalades, eller det värde, som vid besiktning fastställdes. Värdesiffra

hade också den fördelen, att den vid gränsfallen bidroge att hålla

prisen nere. varjämte det vore lättare att vid köp och belåning nedbringa

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!. Maj:ts proposition Nr 07.

köpeskillingen. Annat system skulle kunna medföra godtycke och leda till

slitning mellan läneförmedlaren å ena sidan och marksäljare eller lånesökande

ä andra sidan, bland annat av den anledning, att meningarna kunna

vara mycket olika om vad som kunde brukas av eu medelstor familj eller

om den areal, som i olika fall erfordrades för erhållande av full utkomst.

Ititt system med eu mera allmänt hallen formulering skulle också kunna i

tillämpningen åstadkomma ett pressande uppåt av den öv re gränsen, så att

lånerörelsen slutligen skulle taga sa stor omfattning beträffande störa jordbruk,

att lånemöjligheterna för de mindre bruken och mindre bemedlade för

mycket försämrades. För övrigt funnes ingen annan norm än fastställande

av lägenhetens värde, varmed man — med hänsyn till säkerheten för lånen

7- kunde bestämma lånebeloppets storlek, utan låneförmedlaren måste i allt

faU för varje lägenhet uppskatta dess värde. Slutligen betonades, att, i den

man möjlighet bereddes att för olika län eller länsdelar i lämplig ordning

flöja nuvarande värdemaximum, även systemet med värdegräns kunde rymma

allt nödigt hänsynstagande till lägenheternas ändamålsenliga storlek i skilda

trakter.

Emellertid hava tre låneförmedlare, som visserligen förordat ett bibehållande

av nuvarande system med värdesiffra, tillagt, att detta möjligen kunde

på något sätt kompletteras, antingen med en arealsiffra eller med någon bestämmelse

om att lägenheten borde kunna brukas utan nämnvärt anlitande

av legohjälp.

Endast två förmedlare, nämligen Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps

egnahemsnämnd och aktiebolaget Hem på landet, tillstyrka ett övergivande

av nu gällande system för övre gränsens bestämmande.''

Rörande låneförmedlarnas synpunkter på frågan om eventuell höjning av

värdemaximum hava de sakkunniga i huvudsak anfört följande.

Beträffande lrågan om behovet ocli lämpligheten av höjning utav nu gäl- Frigan om

lande värdemaximum för beviljande av egnahemslån för jordbrukslägenheter eventuel!

både meningarna bland låneförmedlarna varit mycket'' växlande. En del ,v

ställde sig bestämt avvisande mot tanken att höja värdegränsen. Andra åter maximum,

vore något tveksamma och ansåge visserligen, att behov av höjning ej förelåge

för det egna länets vidkommande, men ville ej motsätta sig möjligheten

att värdefullare lägenheter i särskilda fall finge belånas. Slutligen

hade en grupp låneförmedlare mer eller mindre obetingat tillstyrkt höjning

av värdemaxima.

Avstyrkande uttalanden både fällts av egnahemsnämnden eller förvaltningsutskottet

hos Stockholms läns, Gotlands läns, Malmöhus läns, Älvsborgs

läns norra, Älvsborgs läns södra, Örebro läns, Gävleborgs läns, Västernorrlands

läns och Jämtlands läns hushållningssällskap, varjämte Norrbottens

läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd förklarat, utan att i övrigt yttra

sig i frågan, att för länets vidkommande torde nuvarande värdemaxima Vara

tillräckligt höga.

I de yttranden, som avgivits från hushållningssällskapen i Östergötlands,

Jönköpings, Blekinge, Hallands, Värmlands, Västmanlands och Västerbottens

län samt från Egna hems låneförmedlingsförening u. p. a. i Motala, intoges

eu mellanställning, i det flertalet av dessa låneförmedlare å ena sidan antingen

vore något tveksamma om lämpligheten av en generell höjning eller

ock icke funne behov härav föreligga för det egna länet samt å andra sidan

Hihanij till riksdagens protokoll 1920. I samt. 50 höft. (Nr Oi - OS.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Låne
maxiznum.

Sakkunniga*

yttrande, och

förslag.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr (17.

ej kunde bestrida, att det i vissa fall vore önskvärt med någon uppflyttning

av värdegränsen.

I yttrandena från hushållningssällskapen i Uppsala län, Södermanlands

län, Kronobergs län, Kalmar läns norra, Kalmar läns södra, Kristianstads

län, Skaraborgs län och Kopparbergs län samt Malmöhus läns egnahemsförening

u. p. a. tillstyrktes en generell höjning av värdemaxima för jordbrukslägenheter.

Sakkunniga redogöra därefter för låneförmedlarnas yttranden rörande lånemaximum.

De låneförmedlare, som avstyrkt förhöjning av värdemaximum, hade

givetvis haft mindre anledning att närmare behandla frågan, huruvida ändring

vore av nöden beträffande nu gällande bestämmelser angående egnahemslånens

storlek i förhållande till lägenheternas respektive värden. Emellertid

hade samtliga dessa låneförmedlare, i den mån de särskilt uppehållit

sig vid frågan, förklarat, att ingen anledning förelåge att ändra de nu gällande

reglerna beträffande lånemaximum.

Vad åter anginge de låneförmedlare, som förordat höjning i ena eller andra

formen av värdemaxima, hade en del av dem bland vilka må nämnas

Jönköpings läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Kronobergs läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Östergötlands läns hushållningssällskaps

egnahemsnämnd samt Malmöhus läns egnahemsförening u. p. a.

uttalat sig för ett bibehållande av nuvarande bestämmelser om lånens högsta

höjd, medan andra — såsom Uppsala läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd,

Blekinge läns hushållningssällskap, Skaraborgs läns hushållningssällskaps

egnahemsnämnd, Kristianstads läns hushållningssällskap samt aktiebolaget

Hem på landet — tillstyrkt sådan ändring, att något större marginal

mellan lägenhetens värde och lånets belopp skulle införas i flaga om de nytillkomna

lägenheterna med särskilt höga värden. Ingen hade ifrågasatt, att

lånets storlek i förhållande till värdet skulle ökas över nuvarande proportion.

För egen del hava de sakkunniga i ämnet anfört följande.

»Föreliggande spörsmål om värde- och lånemaxima vid beviljandet av

egnahemslån för jordbrukslägenheter hava uppenbarligen ett visst samband

med den till sakkunnigas behandling hänskjuta större frågan angående

ytterligare åtgärder för kolonisationens befrämjande över huvud taget. Sålunda

äger frågan om värdemaximum ett omedelbart samband med den

synnerligen viktiga och omdebatterade fragan om de storlekstyper vid jordbruksnybildning,

vilka i olika fall kunna anses vara mest ändamålsenliga,

och vilka följaktligen företrädesvis böra ifrågakomma vid hithörande verksamhet.

Denna fråga lärer givetvis bliva en relativt central angelägenhet

vid sakkunnigas fortsatta utredning av kolonisationsfrågan i hela dess vidd.

I viss mån gäller detsamma om lånemaximum, ty på detta område upprullar

sig det viktiga problemet om storleken av den penninghjälp, som det

allmänna kan och bör lämna jordbruksbildaren såsom lån. Att spörsmålen

om värde- och lånemaxima jämväl hava sammanhang med den till sakkunniga

därjämte hänskjutna frågan om ytterligare åtgärder för underlättande

av frilösning av arrendegårdar, är likaledes uppenbart. Med hänsyn till berörda

sammanhang mellan de olika frågor, vilkas utredning anförti otts åt

opaginerad Kontrollera mot PDF

it»

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

de sakkunniga, liava sakkunniga hyst en viss tvekan om lämpligheten att

redan på detta stadium, innan grundlinjerna i sakkunnigas förslag i de större

frågorna kunnat slutligt uppdragas, till behandling upptaga den detalj i

egnahemsarbetet, som representeras av spörsmålet om värde- och lånemaximum.

Då Kungl. Maj:t emellertid givit sakkunniga ett fristående uppdrag på detta

område och då det synes vara möjligt att — utan ett föregripande av den

fortsatta utredningen utav de större frågorna och utan ett djupare ingående

på de rent principiella frågorna om storlekstyper och statens lånehjälp vid

jordbruksnybildning — framställa ett efter läget jämförelsevis begränsat förslag

beträffande viss jämkning av nuvarande bestämmelser om värde- och

lånemaxima, sa liava sakkunniga funnit sig böra redan nu avgiva följande

yttrande och förslag i berörda specialspörsmål. Emellertid vilja sakkunniga

framhålla, att det icke torde vara helt uteslutet, att den fortsatta behandlingen

av den allmänna kolonisationsfrågan kan leda till framläggande av

förslag utav den art, att även grunderna för den statsunderstödda egnahemsverksamheten

över huvud och alltså eventuellt jämväl nu förevarande

detaljer i denna därav kunna beröras.

Den statligt understödda egnahemslåneverksamheten torde hava till huvudsyfte

att bereda mindre bemedlade personer bland den jordlösa befolkningen

tillfälle att pa ett för dem lyckligt sätt förvärva jord och dåra bilda egna

hem och smärre jordbruk. 1 anslutning härtill torde emellertid denna låneverksamhet

höra, i den mån så kan vara görligt, medverka till en ändamålsenlig

uppdelning och användning av den odlade och odlingsbara jorden.

Verksamheten har emellertid sa till vida varit av mera passiv art i sistnämnda

hänseende, som lånerörelsen huvudsakligen byggt och alltjämt bygger

på den enskilde egnahemsbildarens eget initiativ i fråga om val och förvärv

av jordområde. Med hänsyn härtill och då givetvis de naturliga förutsättningarna

för uppnående av nyss nämnda huvudsyfte ävensom förefintliga

betingelser för jordbruksdriftens anordnande äro i högsta grad skiftande för

olika fall och skilda trakter av landet, är det självfallet, att egnahemslånegivningen

omfattat och — om den till sin allmänna läggning bibehålies såsom

eu mera passiv kreditgivningsanordning — alltjämt kommer att omfatta

jordbrukslägenheter av synnerligen skiftande storlekar och typer. Av de i

ämnet; inkomna, här ovan återgivna yttrandena från låneförmediarna i orterna

framgår även på ett mycket belysande sätt. huru förhållandena i detta

hänseende starkt växlat icke blott för olika landsdelar och lön utan jämväl

för skilda bygder inom samma län samt för olika individuella fall, allt beroende

på en mångfald samverkande faktorer såsom jordbrukets läge, jordens

sammansättning och naturliga beskaffenhet i övrigt, klimat, produktions-

och avsättningsförhållanden, beroendet av annat näringsfång än jordbruk,

tillgång till skogs- och hagmark, traktens allmänna näringsekonomiska

struktur, befolkningens ståndpunkt i fråga om jordbrukskunnighet, den enskilde

individens önskningar, fallenhet och förutsättningar m. m. Den naturliga

utvecklingen under tidernas lopp har ju även i själva verket framskapat

en mångfald skilda typer med alla tänkbara variationer av jordbruk.

För övrigt torde egnahemslåneverksamheten icke vara det mest lämpligt

valda instrumentet, då det kan gälla för det allmänna att i vissa syften

leda utvecklingen i önskade banor beträffande jordens uppdelning i parceller

av lämplig storlek. Även om det är uppenbart, att denna lånerörelse även

på detta område kan och i sin mån bör hava en ej oväsentlig betydelse,

torde sagda angelägenhet dock i främsta rummet böra dels regleras genom

jorddelningslagstiftningen och dels på ett alldeles särskilt sätt uppmärksam
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kandi. Maj:ts proposition Nr 67.

mas vid .jordförmedlingsverksamhet och annat mera aktivt arbete för anskaffande

och tillhandahållande av för .jordbruksnybildning erforderliga .jordområden.

Om sakkunniga alltså förutsätta, att man på egnahemslånegi vningens område

fortfarande bör räkna med, att de fria krafterna och de enskilda egnahemsbildarnas

önskningar få någorlunda fritt svängrum, inom vissa gränser,

i fråga om jordbruksegnahemmens storlek och art, utesluter emellertid detta

icke, att man vid tillämpningen av lånerörelsen hör i görligaste män sträva

efter att a. ena sidan befrämja tillskapandet av .just sådana jordbrynkslägenheter,

som hava en särskilt ändamålsenlig typ, samt å andra sidan söka

förebygga, att egnahemslånesökandena välja lägenheter av olämplig storlek

och art; och om det befinnes, att nuvarande gränser för låns beviljande i

vissa fall äro för snäva, så att mindre jordbruk av i och för sig ändamålsenlig

och önskvärd storlek och art därigenom utestängas från belåningsmöjlighet,

synes all anledning föreligga att undersöka, huruvida icke ramen för länebeviljandet

bör något vidgas.

Emellertid är det givetvis praktiskt taget omöjligt att angiva några allmängiltiga

normer rörande vad som bör förstås med mindre jordbruk av

ändamålsenlig typ och storlek. Förhållandena äro — såsom ovan antytts —

så ytterligt växlande för skilda bygder och olika individuella fall, att vad

som i ena fallet måste anses vara eu särskilt lämplig storlekstyp i ett annat

fall ej kan befinnas vara ändamålsenligt. Den föreliggande frågan avser

emellertid i huvudsak blott sådana jordbrukslägenheter, där innehavaren

på grund av rådande förhållanden måste bliva hänvisad att huvudsakligen

från det egna jordbruket erhålla sin bärgning. I dylika fall är det — enligt

sakkunnigas bestämda mening — eu angelägenhet av den största vikt,

att lägenheten utrustas med erforderlig tillgång på produktiv jord, sa att

vederbörande med familj därpå icke blott få sin lulla sysselsättning utan

framför allt sin fulla utkomst. Men jämväl i fråga om sådana självständiga

jordbruk, avsedda att brukas av eu familj utan nämnvärd legohjälp

och med möjlighet för familjen att a lägenheten bliva besutten, låter det

sig icke göra att angiva några allmängiltiga regler i fråga om storlek. Såsom

känt är och närmare belyses i förenämnda yttranden från rikets egnahemslåneförrnedlare

äro jordbruksförhållandena sa skiftande inom olika trakter,

att sagda mål om besutenhet kan uppnås å mindre jordbruk av sinsemellan

starkt skiftande storleksklasser. Såsom eu tänkbar gränssiffra bär i de olika

yttrandena angivits en åkerareal, växlande för skilda bygder från ungefär

15 hektar eller något däröver ned till 7 a <S hektar och i vissa fall därunder.

Men härtill kommer, att det ur ren driftssynpunkt ävensom ur vissa andra

rent praktiska synpunkter kan vara ändamålsenligt, att jordbruken erhålla

en areal, som i en del fall kanske med ett eller annat hektar överstiger,

vad som oundgängligen skulle erfordras för familjens utkomst.

I detta sammanhang vilja sakkunniga betona, att relativt små jordbrukslägenheter

i många fall kunna vara ändamålsenliga och detta även där

innehavaren med familj är hänvisad att av jordbruket erhålla sin huvudsakliga

utkomst. I fråga om arbetet för jordbruksnybildning erbjuda dessa

mindre småbruk ofta vissa beaktansvärda fördelar. De äro sålunda i regel lättare

åtkomliga för de mindre bemedlade, ty jordens anskaffande, lägenhetens

iordningställande och skötsel kräver ett relativt ringa kapital, och dessa lägenheters

förvärv kan, tack vare egnahemslån och premielån, i många fall genomföras

utan att nybyggaren behöver i företaget själv insätta större eget kapital

eller ikläda sig eu alltför stor skuld. Vidare är det ofta lättare för

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

21

nybörjaren, som kanske icke förut på egen hand omliänderliaft alla de bestyr,

som äro förenade med skötseln av ett eget självständigt jordbruk, att

administrera och genomföra företaget och den fortsatta jordbrukshanteringen.

Här föreligga även större möjligheter och ett för övrigt nog så nyttigt

tvång att medelst eu strängt genomförd intensifiering till den yttersta gränsen

tillvarataga det lilla jordbrukets produktionsmöjligheter, vartill kommer,

att de små bruken ej sällan särskilt lämpa sig för tillämpandet av

lönande driftsspecialiseringar.

Å andra sidan kan det ej bestridas, att åtskilliga påtagliga nackdelar äro

förenade med sådana smil självständiga jordbruk av en starkt begränsad

storlek. Uppförandet av de erforderliga byggnaderna kräver ett i förhållande

till jordvärdet avsevärt kapital. Detta i proportion till lägenhetens hela

värde stora byggnadskapital kommer då att i många fall starkt tynga jordbruket

och försvåra förräntningen. Dragarefrågan vållar ofta bekymmer

vid de smärre jordbruken, ty för jordens ändamålsenliga brukning — .särskilt

om åkerjorden är styv — skulle helst påkallas två dragare, men jordbruket är

för litet för hållande av mera än en. Det i dylikt fall praktiserade systemet

med byte grannar emellan av dragare kan — även om det i många

fall leder till gott resultat — medföra besvärligheter.

Många av de olägenheter, som sålunda kunna vara förenade med de smärre

egnahemsjordbruken, bortfalla vid något större och mera bärkraftiga självständiga

jordbruk. Bättre proportion ernås mellan byggnadskapital och

jordvärde, vilket är av betydelse med hänsyn till de stora kostnader, som

i regel äro förbundna med uppförandet av nya åbyggnader a eu jordbrukslott.

Den ökning i byggnadskostnader, som inträder, om jordbruket utlägges

med t. ex. 12 å 15 hektar åker i stället för (i å 7 hektar, är jämförelsevis

ringa, ty i båda fallen kan ungefär samma typ a bostadshuset användas,

och det större uthuset i hirra fallet drager icke i merkostnader sa mycket,

att icke byggnadskapitalet per hektar åker ändock måste bliva avsevärt

lägre vid det större jordbruket. Liknande är förhållandet i fråga om anskaffandet

av döda inventarier, ty vid de större jordbruken förekomma i

huvudsak samma slags jordbruksredskap som vid de något mindre. Där

åkerarealen är något mera omfattande, kan emellertid en del av de i allt

fall erforderliga redskapen lämpligen och utan större prisfördyring tilltagas

av sådan storlek och beskaffenhet, att eu mera rationell jordbruksdrift möjliggöres.

Dragarefrågan kan vidare vid de något större lägenheterna ordnas

på ett ekonomiskt lämpligt sätt. Kommer man upp till den storlek å åkerarealen,

att ett par dragare därå i stort sett kunna sysselsättas och lämpligen

hållas, vinnes den fördel beträffande jordens brukning, som sedan

gammalt är välkänt för de s. k. ettparsbruken. Särskilt i de rena jordbruksbygderna

framstår det som ett önskemål, att vid styckningar sådana

mera bärkraftiga jordbruk må kunna utläggas, något som också väl skulle

överensstämma med den allmänna strukturen av bygdens jordförhållanden.

Jämväl vid friköpning av torp och andra arrendeställen ävensom i fråga

om annan tillåten egnahemsbelåning av bebyggda jordbrukslägenlieter skulle

det i många fall, exempelvis i mellersta Sveriges bruksbygder, vara önskvärt,

om lånerörelsen kunde få omfatta ännu något större jordbruk än vad

för närvarande är fallet.

Emellertid är det klart, att vissa skärpta krav maste ställas pa låntagarens

förutsättningar att genomföra företaget, om detta bliver av större omfattning

än vad som motsvaras av nuvarande övre gräns vid belåningen. De

större och dyrbarare jordbruken torde därför företrädesvis kunna ifråga
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

komma för personer med bättre ekonomiska resurser och verkligt goda

förutsättningar för skötseln av ett dylikt bondebruk.

Emellertid framgår det av de i ämnet inkomna yttrandena, att del redan

nu är möjligt att i ett stort antal fall få in under lånegivningen jämväl

dylika självständiga jordbruk, vara full besuttenhet ernås, och detta i främsta

rummet i fråga om redan bebyggda men även beträffande obebyggda jordbrukslägenheter.

Detta gäller icke blott de övre delarna av riket utan har

också sin tillämpning för åtskilliga andra trakter, särskilt beträffande skogsbygderna.

Men utredningen har också ådagalagt, att det på en del andra

håll för närvarande möter hinder att bevilja egnahemslån för bildande av

sådana verkligt självständiga jordbruk av något större typ. Detta är fallet

huvudsakligen i de genuina jordbruksbygderna, där jorden och läget visserligen

oftast äro bättre men där å andra sidan jorden är dyrare och där

vederbörande måste hänvisas till sitt jordbruk såsom enda förvärvskälla.

Jordbruksnybildningen här har haft vissa svårigheter för uppnående av

ändamålsenlig utveckling, och vid förekommande styckningar hava vederbörande

måst utlägga lotterna under den beräkning, att jorden icke finge

kosta mera än ungefär 7,000 å 8,000 kronor, ty återstående del av maximivärdebeloppet

måste reserveras för byggnader. I sådana fall, där hektarpriset

i orten på åkerjord då överstiger 800 å 1,000 kronor, har det därför

icke gärna varit möjligt att utlägga lotter med större åkerareal än omkring

6 å 7 hektar jämte viss annan mark, och detta har då i vissa fall lett till,

att jordbruken erhållit så snäv marktilldelning, att desamma ur driftsynpunkt

blivit mindre ändamålsenliga. Behov torde sålunda i vissa fall föreligga

för vidgning av nu gällande högsta gräns vid lånebeviljandet.

Under framhållande att sakkunniga — i likhet med det helt övervägande

antalet låneförmedlare — ej finna anledning föreligga för ett utbytande av

det nuvarande systemet med värdesiffra såsom högsta gräns för beviljande

av egnahemslån mot annat system, fä sakkunniga alltså i anslutning till

vad ovan närmare utvecklats framhålla önskvärdheten av sådan jämkning

i nuvarande bestämmelse)- om värdemaxima, att möjligheter öppnas för

beviljande av egnahemslån för lägenheter av den något större typ, varom

sakkunniga ovan talat. Såsom i det föregående framhållits, torde del

emellertid beträffande vissa trakter av vårt land redan nu vara görligt att

undei- egnahemslånegivningen få in lägenheter av önskad storlek, och i dylika

fall lärer alltså behov av höjning utav värdemaxima ej föreligga.

Den ifrågasatta höjningen torde därför böra avse endast sådana län eller

särskilda orter, där ett verkligt behov av höjning förefinnes. För ändamålet

synes därför den väg böra beträdas, som av'' egnaliemsinspektören ifrågasattes

1923, nämligen att Kungl. Maj:t skulle av riksdagen tillerkännas viss

befogenhet att på framställning av vederbörande låneförmedlare, efter prövning,

medgiva höjning av värdemaxima för visst län eller för särskild ort. I

den riksdagsskrivelse, som legat till grund för det åt de sakkunniga nu

givna uppdrag, har icke heller annat ifrågasatts, än att befogenhet tillerkännes

Kungl. Maj:t att i vissa fall kunna medgiva dispens från nu gällande

bestämmelser om värdemaxima.

Beträffande den gräns, vartill maximivärdet bör uppflyttas, synes eu höjning

för obebyggda jordbrukslägenheter med 0,000 kronor, alltså till högst

20,000 kronor, vara tillfyllest för sagda slags lägenheter. Vad angår bebyggda

jordbrukslägenheter, vilka för övrigt ej kunna förekomma till

egnahemsbelåning annat än i vissa fall — såsom dä fråga är om frilösningar

av arrendeställen, förvärv av bolagsjord m. in. — torde eu höjning

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj ris proposition Nr 67.

med 4,000 kronor, alltså till högst 16,000 kronors värde, höra förordas.

Härigenom bibehålles samma relation som nu mellan värdemaxima för obebyggda

och bebyggda jordbrukslägenheter, d. v. s. förhållandet 5:4, oeh i

allmänhet torde en sådan bebyggd jordbrukslägenhet, som står att förvärva

för 16,000 kronor, vara av ungefär samma storlek som en sådan obebyggd,

där kostnaden för jordförvärv och bebyggande uppgår till 20,000 kronor.

I fråga om lånebeloppets höjd i förhållande till lägenhetens värde förorda

sakkunniga ett bibehållande av nu gällande regel, att lån ma beviljas

intill fem sjättedelar av värdet. Visserligen hava eu del låneförmedlare

förmenat, att något lägre lånebelopp borde ifrågakomma vid lägenheter,

vilkas värde uppgå till eller närma sig värdemaxima. Emellertid må det

ihågkommas, att även med bibehållen relation mellan låne- och värdemaximum

en låntagare, som förvärvar ett större jordbruk, måste själv bidraga

med en rätt avsevärd kapitalinsats i form av dels den sista sjättedelen

av fastighetens värde och dels eu dyrare inventarieuppsättning. För

övrigt borde man hava anledning antaga, att vederbörande låneförmedlare

— som själv bestämmer lägenhetens värdebelopp och egnahemslanesumman —

kommer att vid utlämnandet av lån för de större lägenheterna i vart fall

noga pröva den sökandes förutsättningar för företagets genomförande.

Därest förenämnda förslag genomföres, torde det näppeligen komma att

påkalla omedelbar ökning av det årliga utlåningsbeloppet från egnahemslånefonden.

Sannolikt bleve det blott ett ganska begränsat antal län eller

områden, som ifrågakomma till erhållande av höjt värdemaximum, och antalet

lån för den nytillkommande typen av jordbruk torde även, åtminstone till

en början, bliva jämförelvis ringa. Detta antagande stödja sakkunniga pa

den omständigheten, att för närvarande beviljas ett relativt begränsat antal

lån till nu gällande värdemaxima. Vad angår obebyggda jordbrukslägenheter

torde åtskilliga av de nytillkommande lägenheterna komma att bildas

genom styckning av jordområden, som även under nuvarande värdemaxima

skulle hava uppdelats i egnahemslägenheter. Området skulle i sa fall —

på grund av att lotternas arealer då bleve mindre men deras antal större

— hava bebyggts med ett större antal hus, vilket i sin tur krävt egnahemslånemedel

till högre belopp än vad fallet kommer att bliva, om samma område

uppdelas i färre lotter med större areal för varje lott. Vad åter angår

redan bebyggda jordbrukslägenheter hava sakkunniga redan förut erinrat

därom, att lån för dylika lägenheter icke kunna ifrågakomma i andra fall,

än då fråga är huvudsakligen om frilösning av arrendejordbruk, förvärv av

bolagsfastighet eller dylikt. Även om det framställda förslaget om förhöjt

värdemaximum för bebyggda jordbrukslägenheter otvivelaktigt kommer att

få särskild betydelse för underlättande av nyss nämnd frilösning, torde

höjning av fondens årliga utlåningsbelopp till en början ej vara erforderlig.»

Under åberopande av det anförda hemställa de sakkunniga, att Kungl.

Maj:t ville föreslå riksdagen godkänna sådan ändring av § 8 av de

utav riksdagen antagna allmänna villkor och bestämmelser för statens

egnahemslånerörelse, att till första stycket av sagda paragraf fogades ett

tillägg av innebörd, att det skulle vara Kungl. Maj:t obetaget att för visst

län eller för särskild ort medgiva låneförmedlare, som därom ansökte, rätt

att utlämna egnahemslån för obebyggda jordbrukslägenheter, där lägenhetens

värde överstege 15,000 kronor men icke 20,000 kronor, ävensom för be
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Lantbruk#-

styrelsen.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 07.

byggda jordbrukslägenheter, där värdet överstege 12,000 kronor men icke

16,000 kronor.

Lantbruksstyrelsen bär i infordrat utlåtande den !) januari 1926 anfört i

huvudsak följande.

Egnahemslånerörelsen liade i vad anginge jordbrukslägenheter ursprungligen

i allmänhet främjat bildningen av sådana lägenheter, där innehavaren

för sin fulla bärgning vore hänvisad till förtjänstarbete även utom hemmet.

Genom den av riksdagen successivt medgivna höjningen av maximivärdet ä

fastighet, vara egnahemslån Unge utlämnas, hade lånerörelsen utsträckts till

långivning för lägenheter av den storlek, att låntagaren finge sin fulla utkomst

från jordbruket. Av de yttranden egnahemsnämnder eller hushållningssällskaps

förvaltningsutskott avgivit i ärendet framginge, att i allmänhet

full besuttenhet kunde ernås med gällande värdemaximibelopp. Endast de

egentliga jordbrukstrakterna i södra och mellersta Sverige syntes utgöra

undantag. För full besuttenhet i dessa delar av landet måste åkerarealen

med hänsyn till jordens i regel tunga beskaffenhet hava den storlek, att ett

par dragare kunde hållas (s. k. ettparsbruk). Med de jämförelsevis höga.

pris å jord, vilka vore rådande i de egentliga jordbrukstrakterna, syntes det

icke alltid vara möjligt att inom nuvarande värdemaximum erhålla lägenheter

av förevarande typ. En höjning av detta belopp med 5,000 kronor, såsom

de sakkunniga föreslagit, kunde alltså för vissa områden anses motiverad.

Beträffande frågan om lånemaximibelopp föresloge de sakkunniga bibehållande

av nuvarande relationen mellan lånemaximum och värdemaximum. Flera

egnahemsnämnder hade uttalat betänkligheter däremot och bland annat föreslagit

relationen :i/, för lån, som beviljades över nuvarande värdemaximigränser.

Styrelsen hölle före, att en medelväg i förevarande hänseende vore

den för närvarande lämpligaste. Någon höjning jämväl av lånemaximum

kunde otvivelaktigt anses befogad, men styrelsen ansåge, att nämnda maximum

borde kunna begränsas till 12,000 kronor för bebyggda och 15,000 kronor för

obebyggda jordbrukslägenheter. Vid bebyggda lägenheter skulle, enligt vad

de sakkunniga anfört, de förhöjda lånen endast komma att utgå till frilösning

av arrenderade jordbruk m. in. Det kunde alltså förutsättas, att låntagaren

redan besutte nödiga yttre och inre inventarier. För säkerställande

av låneförmedlarens risker och med hänsyn till eventuella fluktuationer i

jordpriser syntes det nödvändigt, att även låntagaren själ v bure eu del av

risken. Vad äter anginge de obebyggda lägenheterna måste riskerna för

låneförmedlaren vara ändå större, dä administration och förräntning av ett

så pass stort jordbruk måste ställa stora krav på låntagarens personliga

kvalifikationer och insikter i skötseln av ett jordbruk av denna kategori.

Därest denna icke kunde anses besitta nödiga resurser därför med ett låneunderstöd

av högst 15,000 kronor, funnes ju alltid möjlighet för honom att

å ett billigare jordbruk förvärva nödiga insikter och kapital. Av styrelsen

föreslagen begränsning av lånemaximum torde lämpligen böra givas den

formen, att lån tillmättes intill nuvarande maximum efter samma norm

som för närvarande eller fem sjättedelar av värdet och för överstigande del

efter halva värdet. För bebyggd jordbrukslägenhet om 16,000 kronors värde

skulle således lån utgå med högst av 12,000 kronor och ys av 4,000

kronor eller tillhopa 12,000 kronor. För obebyggd lägenhet av maximivärde

skulle lånet enligt, samma beräkningsgrund utgöra högst r'' G av 15,000 kronor

och 1/i av 5,000 kronor eller sammanlagt 15,000 kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

25

Flera egnahemsnämnder hade riktigt nog framhållit, att eu höjning a v

maximibeloppet på sätt de sakkunniga föreslagit komme att inkräkta på

hypotekslånerörelsens område. Mindre jordbruk av sådan storlek, att de

kunde lämna en familj full bärgning och nödig sysselsättning, torde få räknas

till fastigheter tillhörande högsta klassen av låneobjekt. Ifrågavarande fastigheter

borde alltså kunna erhålla den primära fastighetskrediten a den allmänna

lånemarknaden och statens bistånd i stort sett och för vissa kategorier

inskränkas till komplettering av lånebehovet. Därför skulle dock erfordras

vissa ändringar i gällande bestämmelser för egnahemslånerörelsen

ävensom samarbete mellan hypoteksföreningar och egnahemsnämnder. Den

föreslagna höjningen av lånemaximum skulle alltså i avvaktan därpå anses

vara av mera temporär beskaffenhet.

På grund av det anförda tillstyrker lantbruksstyrelsen förevarande förslag

med det tillägg, att egnahemslån å den del av värdet, som i fråga om

bebyggd och obebyggd lägenhet överstiger respektive 12.000 kronor och 15.000

kronor, må utgå endast med 50 procent.

I likhet med de sakkunniga anser jag det vara av vikt, att statens egnahemslånerörelse

mera än hittills inriktar sig pa främjande av tillkomsten

av jordbrukslägenheter av sådan storlek, att ägaren och hans familj därå

kunna få sin fulla bärgning och sysselsättning. Av den förebragta utredningen

framgår, att i vissa delar av landet gällande bestämmelser för egnahemslån

icke medgiva tillkomsten av jordbruksegnahem av denna större typ.

De sakkunnigas förslag har i anslutning härtill utformats så, att det skulle

vara Kungl. Maj:t obetaget, att för visst län eller särskild ort medgiva låneförmedlare,

efter ansökan, rätt att utlämna egnahemslån för obebyggda jordbrukslägenheter

med värde överstigande 15,000 kronor men icke 20,000

kronor samt för bebyggda jordbrukslägenheter med värde överstigande 12,000

kronor men icke 16,000 kronor. Denna form finner jag lämplig. Den på

Kungl. Maj:t ankommande prövning av förutsättningarna i varje särskilt

fall torde lämna nödig garanti för att den ifrågasatta höjningen endast

kommer att tillämpas för län eller ort, där verkligt behov därav förefinnes.

På de av sakkunniga anförda skäl finner jag jämväl av sakkunniga föreslagen

gräns för värdemaximum vara att förorda beträffande såväl obebyggda

som bebyggda lägenheter.

I fråga om lånemaximum innebär sakkunnigas förslag icke någon ändring

i nu gällande regel, att egnahemslånets övre gräns motsvaras av fem sjättedelar

av lägenhetens värde. I denna punkt har lantbruksstyrelsen ifrågasatt

viss jämkning och förordat begränsning av lånemaximum till 15,000 kronor

för obebyggda och 12,000 kronor för bebyggda lägenheter. Jag anser mig

emellertid böra ansluta mig till sakkunnigas uppfattning. Det bör icke

förbises, att gällande bestämmelser möjliggöra för en låneförmedlare att bestämma

lånets belopp inom en så vid marginal som från hälften intill fem

sjättedelar av lägenhetens värde. Man kan med säkerhet utgå ifrån, att

vederbörande låneförmedlare med hänsyn till risken noga prövar lånebeloppets

storlek. Med den av lantbruksstyrelsen föreslagna gräns torde låne
Bihang

till riksdagens protokoll Hk2(>. 1 sand. Öl! höft. t Sr (ii — Gti.i o

Departement

chefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 67.

möjligheterna bliva allt för snäva. Erfarenheten har visat, att det i många

fall är av vikt att egnahemslånet icke tillmätes för knappt, detta givetvis

under förutsättning, att sökanden befinnes äga för företagets genomförande

erforderliga kvalifikationer. Låntagaren nödgas eljest ofta på annat håll

ikläda sig ytterligare skuld på hårdare villkor. Om lantbruksstyrelsens förslag

genomfördes, måste en låntagare, som förvärvar en obebyggd jordbrukslägenhet

till maximivärde, själv bidraga med minst 5,000 kronor jämte

nödigt kapital för inventarieanskaffning eller tillhopa omkring 10,000 kronor.

Jag anser sådant krav på en egnahemslåntagares egen insats i lägenheten

vara allt för strängt.

Beträffande vad lantbruksstyrelsen yttrat rörande ifrågasatt framtida

samarbete mellan egnahemsnämnder och liypoteksföreningar för tillgodoseende

av egnahemslåntagares primära fastighetskredit vill jag erinra,

att motionen nr 192 i andra kammaren förlidet år, i vad densamma rörde

denna fråga, på jordbruksutskottets hemställan i utlåtande nr 42 icke föranledde

någon riksdagens åtgärd, och anser icke heller jag mig böra förorda

någon åtgärd härutinnan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kung]. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att godkänna sådan ändring av § 8 av de utav riksdagen antagna allmänna

villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse, att till

mom. 1 av sagda paragraf fogas ett tillägg av innebörd, att det må vara

Kungl. Maj:t obetaget att för visst län eller särskild ort medgiva låneförmedlare,

som därom ansöker, rätt att utlämna egnahemslån för obebyggda

jordbrukslägenheter, där lägenhetens värde överstiger 15,000 kronor men

icke 20,000 kronor, ävensom för bebyggda jordbrukslägenheter, där värdet

överstiger 12,000 kronor men icke 16,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

och förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Joh:s Thygesen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:252 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående höjning av maximivärdet för jordbruksläg enheter vid lån ur egnahemslånet onden. s. 1 i texten
  2. JoU 1926:46 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående höjning av maximivärdet för jordbrukslägenheter vid lån ur egnahemslånefonden jämte en i ämnet väckt s. 1 i texten