Angående befrielse för A. Forsgren från viss skadestånd sskyldighet
3 sidor
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1926:7, Angående befrielse för A. Forsgren från viss skadestånd sskyldighet
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.
Nr 7.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse för A.
Forsgren från viss skadestånd sskyldighet: given Stockholms
slott den 31 december 1925.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksarrende!! för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Sven Linders.
Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 december 1925.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Olsson, Nothin. Svensson, Hansson, Linders, Schlyter. Larsson,
Wigforss, Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Linders anför:
Med utlåtande den 19 januari 1925 har länsstyrelsen i Västerbottens län
underställt Kungl. Maj:ts prövning en av hemmansägaren Arvid Forsgren
i Kulfors i Degerfors socken gjord framställning att av nåd bliva befriad från
att erlägga det skadestånd på 11,000 kronor, som han enligt Degerfors tingslags
häradsrätts lagakraftvunna utslag den 3 juli 1919 ålagts till kronan
utgiva på grund av att han genom oförsiktighet vållat skogseld å kronoparken
nr 14 Aggberget.
Rörande de närmare omständigheterna vid branden och de skäl, som föranlett
åtals anställande, har dåvarande jägmästaren i Degerfors revir K.
Gran i skrivelse den 14 januari 1925 anfört bland annat följande.
Den 7 juni 1918 utbröt skogsbrand å kronoparken Aggberget i Degerfors
revir. Det av elden härjade området utgjorde omkring 74 hektar, vara
all växande skog dödades. Värdet av skadan hade lågt uppskattats till 150
kronor för hektar eller i runt tal 11,000 kronor. Enligt vad som utrönts.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:ts proposition Nr 7.
var elden .sannolikt orsakad av hemmansägaren Arvid Forsgren i Kulfors
vid uppgörande av eld ute i marken i och för hägnadsarbeten. Då en dylik
förseelse, som så ofta förekomma men så sällan kunde ledas i bevis, vore
av beskaffenhet att ej böra lämnas opåtald, och då utsikter dessutom da
lunnits tor kronan att möjligen kunna erhålla ersättning för den skada å
skog och mark, som branden åstadkommit, hade Gran gjort eu skriftlig
anmälan i saken till vederbörande landsfiskal med anhållan om vidtagande
av de rättsliga åtgärder mot Forsgren, vartill eu utredning kunde föranledadessutom
både han å Kungl. Majrts och kronans vägnar anhållit, att yrkande
om eu skadeersättning av 11,000 kronor måtte under eu eventuell rättegång
iramstciiias.
Sedan åtal, med anledning av denna anmälan, av vederbörande landsfiskal
anhangiggports vid Degerfors häradsrätt, dömde häradsrätten genom
utslag den 3 juli 1919 Forsgren att dels höta 15 kronor ocli dels i skadeersättning
till Kungl. Maj:t och kronan utgiva fordrade 11,000 kronor.
larmed hade dock målets vidare fullföljande avstannat och jägmästaren
både aldrig erhållit del av protokollen i målet och ej heller annan officiell
underrättelse om målets utgång.
Efter muntlig påstötning från Gran har länsstyrelsen den 4 februari 1924
anmodat vederbörande landsfiskal att i laga ordning uttaga och redovisa
ifrågavarande skadeståndsbelopp. 1 anledning härav har landsfiskalen den
17 november 1924 till länsstyrelsen meddelat, att Forsgren, som vore gift
och hade fyra barn, av vilka det äldsta vore 7 år, saknade utmätningsbar lös
egendom samt att eventuell utmätning av hans fastighet, värderad till cirka
3,500 kronor, skulle leda till ekonomisk ruin för Forsgren utan att dock
någon del av skadeståndet komme att gäldas. Fastigheten vore nämligen
intecknad för 3,000 kronor, varjämte förefunnes diverse andra skulder till
belopp av i runt tal 800 kronor.
Under erinran att Forsgren synbarligen befunne sig i synnerligen ömmande
ekonomiska omständigheter, har länsstyrelsen tillstyrkt Forsgrens framställning
om befrielse från den honom ålagda skadeståndsskyldigheten. Ej
heller statskontoret har haft något att erinra mot densamma. Domänstyrelsen,
som ävenledes tillstyrkt ifrågavarande framställning, har, med
anledning av omständigheterna i ärendet och då möjlighet tidigare torde
hava funnits för domänfonden att utbekomma åtminstone en del av den tilldömda
avsevärda skadeersättningen, ifrågasatt, huruvida icke stadgande borde
utfärdas därom, att när i rättegång, som av allmän åklagare å tjänstens
vägnar anhängiggjorts, ersättning tillerkänts kronan eller allmän kassa eller
mild, det skulle åligga åklagaren att insända domstolens beslut till vederbörande
länsstyrelse för ersättningens indrivande.
Justitiekanslersämbetet. som på grund av domänstyrelsens yttrande jämväl
hörts i ärendet, har i utlåtande den 9 oktober 1925 anfört bland annat
följande:
»Vederbörande revirförvaltare lärer icke hava ägt befogenhet att åt landsfiskalen
uppdraga att föra kronans målsägaretalan i det i ärendet omför.
f?,.™- (,)eh enligt landsfiskalsinstruktionen var landsfiskalen icke utan
särskilt förordnande behörig att föra sådan talan. Under sådana förhållanden
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 7. 7
hade häradsrätten icke bort på landsfiskalens yrkande utdöma nu avsedda
skadeersättning.
Därest landsfiskalen haft vederbörligt förordnande att föra skadeståndstalan,
hade skyldighet att redovisa målet ålegat honom jämlikt föreskrifterna
i kungörelsen den 16 maj 1827.
Att nu med anledning av detta något snedvridna fall införa nya föreskrifter
i avseende å allmän åklagare eller underrätt synes justitiekanslersämbetet
knappast motiverat.
Justitiekanslersämbetet bör måhända tillägga att, i den män de i remitterade
ärendet förelupna fel eventuellt skulle kunna tänkas förtjäna åtal,
har preskription redan inträtt.»
För egen del vill jag till en början upplysningsvis nämna, att, enligt vad Departemenissom
meddelats, de utdömda böterna betalats och kontant redovisats i september ehefen''
1919. Med hänsyn till vad justitiekanslersämbetet anfört, finner jag icke
skäl föreligga att nu närmare ingå på det förelupna dröjsmålet med övriga
indrivningsåtgärders vidtagande och den förlust för statskassan, som härigenom
kan hava vållats. Något behov av ytterligare föreskrifter i det av
domänstyrelsen angivna avseende synes ej förefinnas.
I själva saken delar jag myndigheternas uppfattning, att ett eftergivande
av den uppkomna skadeståndsfordran står i överensstämmelse med billighetens
bud.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t mätte föreslå riksdagen medgiva,
att hemmansägaren Arvid Forsgren i Kulfors i Degerfors socken må befrias
från honom enligt Degerfors tingslags häradsrätts utslag den 3 juli 1919 åliggande
skyldighet att till Kungl. Maj:t och kronan i skadestånd utgiva 11,000
kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Sture ldar.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1926:67 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för A. Forsgren från viss skadeståndsskyldighet. a1 i texten
- JoU 1926:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående befrielse för A. Forsgren från viss skadeståndsskyldighet. a1 i texten