Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för A. Forsgren från viss skadestånd sskyldighet

3 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:7, Angående befrielse för A. Forsgren från viss skadestånd sskyldighet

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

Nr 7.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse för A.

Forsgren från viss skadestånd sskyldighet: given Stockholms

slott den 31 december 1925.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksarrende!! för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 december 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin. Svensson, Hansson, Linders, Schlyter. Larsson,

Wigforss, Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Linders anför:

Med utlåtande den 19 januari 1925 har länsstyrelsen i Västerbottens län

underställt Kungl. Maj:ts prövning en av hemmansägaren Arvid Forsgren

i Kulfors i Degerfors socken gjord framställning att av nåd bliva befriad från

att erlägga det skadestånd på 11,000 kronor, som han enligt Degerfors tingslags

häradsrätts lagakraftvunna utslag den 3 juli 1919 ålagts till kronan

utgiva på grund av att han genom oförsiktighet vållat skogseld å kronoparken

nr 14 Aggberget.

Rörande de närmare omständigheterna vid branden och de skäl, som föranlett

åtals anställande, har dåvarande jägmästaren i Degerfors revir K.

Gran i skrivelse den 14 januari 1925 anfört bland annat följande.

Den 7 juni 1918 utbröt skogsbrand å kronoparken Aggberget i Degerfors

revir. Det av elden härjade området utgjorde omkring 74 hektar, vara

all växande skog dödades. Värdet av skadan hade lågt uppskattats till 150

kronor för hektar eller i runt tal 11,000 kronor. Enligt vad som utrönts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 7.

var elden .sannolikt orsakad av hemmansägaren Arvid Forsgren i Kulfors

vid uppgörande av eld ute i marken i och för hägnadsarbeten. Då en dylik

förseelse, som så ofta förekomma men så sällan kunde ledas i bevis, vore

av beskaffenhet att ej böra lämnas opåtald, och då utsikter dessutom da

lunnits tor kronan att möjligen kunna erhålla ersättning för den skada å

skog och mark, som branden åstadkommit, hade Gran gjort eu skriftlig

anmälan i saken till vederbörande landsfiskal med anhållan om vidtagande

av de rättsliga åtgärder mot Forsgren, vartill eu utredning kunde föranledadessutom

både han å Kungl. Majrts och kronans vägnar anhållit, att yrkande

om eu skadeersättning av 11,000 kronor måtte under eu eventuell rättegång

iramstciiias.

Sedan åtal, med anledning av denna anmälan, av vederbörande landsfiskal

anhangiggports vid Degerfors häradsrätt, dömde häradsrätten genom

utslag den 3 juli 1919 Forsgren att dels höta 15 kronor ocli dels i skadeersättning

till Kungl. Maj:t och kronan utgiva fordrade 11,000 kronor.

larmed hade dock målets vidare fullföljande avstannat och jägmästaren

både aldrig erhållit del av protokollen i målet och ej heller annan officiell

underrättelse om målets utgång.

Efter muntlig påstötning från Gran har länsstyrelsen den 4 februari 1924

anmodat vederbörande landsfiskal att i laga ordning uttaga och redovisa

ifrågavarande skadeståndsbelopp. 1 anledning härav har landsfiskalen den

17 november 1924 till länsstyrelsen meddelat, att Forsgren, som vore gift

och hade fyra barn, av vilka det äldsta vore 7 år, saknade utmätningsbar lös

egendom samt att eventuell utmätning av hans fastighet, värderad till cirka

3,500 kronor, skulle leda till ekonomisk ruin för Forsgren utan att dock

någon del av skadeståndet komme att gäldas. Fastigheten vore nämligen

intecknad för 3,000 kronor, varjämte förefunnes diverse andra skulder till

belopp av i runt tal 800 kronor.

Under erinran att Forsgren synbarligen befunne sig i synnerligen ömmande

ekonomiska omständigheter, har länsstyrelsen tillstyrkt Forsgrens framställning

om befrielse från den honom ålagda skadeståndsskyldigheten. Ej

heller statskontoret har haft något att erinra mot densamma. Domänstyrelsen,

som ävenledes tillstyrkt ifrågavarande framställning, har, med

anledning av omständigheterna i ärendet och då möjlighet tidigare torde

hava funnits för domänfonden att utbekomma åtminstone en del av den tilldömda

avsevärda skadeersättningen, ifrågasatt, huruvida icke stadgande borde

utfärdas därom, att när i rättegång, som av allmän åklagare å tjänstens

vägnar anhängiggjorts, ersättning tillerkänts kronan eller allmän kassa eller

mild, det skulle åligga åklagaren att insända domstolens beslut till vederbörande

länsstyrelse för ersättningens indrivande.

Justitiekanslersämbetet. som på grund av domänstyrelsens yttrande jämväl

hörts i ärendet, har i utlåtande den 9 oktober 1925 anfört bland annat

följande:

»Vederbörande revirförvaltare lärer icke hava ägt befogenhet att åt landsfiskalen

uppdraga att föra kronans målsägaretalan i det i ärendet omför.

f?,.™- (,)eh enligt landsfiskalsinstruktionen var landsfiskalen icke utan

särskilt förordnande behörig att föra sådan talan. Under sådana förhållanden

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7. 7

hade häradsrätten icke bort på landsfiskalens yrkande utdöma nu avsedda

skadeersättning.

Därest landsfiskalen haft vederbörligt förordnande att föra skadeståndstalan,

hade skyldighet att redovisa målet ålegat honom jämlikt föreskrifterna

i kungörelsen den 16 maj 1827.

Att nu med anledning av detta något snedvridna fall införa nya föreskrifter

i avseende å allmän åklagare eller underrätt synes justitiekanslersämbetet

knappast motiverat.

Justitiekanslersämbetet bör måhända tillägga att, i den män de i remitterade

ärendet förelupna fel eventuellt skulle kunna tänkas förtjäna åtal,

har preskription redan inträtt.»

För egen del vill jag till en början upplysningsvis nämna, att, enligt vad Departemenissom

meddelats, de utdömda böterna betalats och kontant redovisats i september ehefen''

1919. Med hänsyn till vad justitiekanslersämbetet anfört, finner jag icke

skäl föreligga att nu närmare ingå på det förelupna dröjsmålet med övriga

indrivningsåtgärders vidtagande och den förlust för statskassan, som härigenom

kan hava vållats. Något behov av ytterligare föreskrifter i det av

domänstyrelsen angivna avseende synes ej förefinnas.

I själva saken delar jag myndigheternas uppfattning, att ett eftergivande

av den uppkomna skadeståndsfordran står i överensstämmelse med billighetens

bud.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t mätte föreslå riksdagen medgiva,

att hemmansägaren Arvid Forsgren i Kulfors i Degerfors socken må befrias

från honom enligt Degerfors tingslags häradsrätts utslag den 3 juli 1919 åliggande

skyldighet att till Kungl. Maj:t och kronan i skadestånd utgiva 11,000

kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Sture ldar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:67 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för A. Forsgren från viss skadeståndsskyldighet. a1 i texten
  2. JoU 1926:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående befrielse för A. Forsgren från viss skadeståndsskyldighet. a1 i texten