Sök i Ratio Lex

Angående ändrad lydelse av 19 § i lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 27) om reglering av prästerskapets avlöning

1926-02-12 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:88, Angående ändrad lydelse av 19 § i lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 27) om reglering av prästerskapets avlöning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

1

Nr 88.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrad lydelse

av 19 § i lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 27)

om reglering av prästerskapets avlöning: given Stockholms

slott den 12 februari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

för dess del antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse

av 19 § i lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 27) om reglering av

prästerskapets avlöning.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1926.

72 käft. (Nr 88—89.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj;ts proposition Nr 88.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 19 § i lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 27)

om reglering av prästerskapets avlöning.

Härigenom förordnas, att 19 § i lagen den 9 december 1910 om regleringav

prästerskapets avlöning skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade

lydelse:

19 §.

Till--------------------

4:o) sfiogsförsäljningsmedel från de i 2 mom. avsedda boställen, årligen

utgående ur kyrkofonden med högst det belopp, som beträffande varje boställes

skog beräknats motsvara skogens behållna årliga avkastning och som

för viss tidsperiod fastställts i den ordning, som Konungen bestämmer;

5:o) — —--—---—:--------—- — — — —

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12

februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Lindeks, Schlyter, Wigfokss,

Möllek, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför efter gemensam beredning

med chefen för justitiedepartementet följande:

Vid den utredning, som ägt rum rörande besparingsåtgärder inom Kungl.

Maj:ts kansli, har till behandling upptagits jämväl spörsmålet om lättande

av departementens arbetsbörda genom att till prövning och avgörande av

vederbörande centrala ämbetsverk överlämna vissa grupper av ärenden, vilka

syntes kunna utan olägenhet bliva föremål för en dylik decentralisering.

En till antalet jämförelsevis betydande kategori ärenden av nyssberörd beskaffenhet

utgöres av dem, vilka avse fastställande av det belopp, som enligt

19 § 4:o) i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december

1910 tillkommer ett pastorat såsom behållen avkastning från ecklesiastik

boställsskog, belägen inom pastoratet. Enligt uttrycklig föreskrift i nämnda

lagrum skall ifrågavarande skogsmedelsbelopp fastställas av Kungl. Maj:t.

För att beslutanderätten skall kunna överflyttas till underordnad myndighet,

erfordras följaktligen, enär prästlöneregleringslagen tillkommit under medverkan

av riksdag och kyrkomöte, samstämmigt beslut härom av Kungl.

Maj:t och nämnda båda representationer.

19 § prästlöneregleringslagen lyder i de delar, varom här är fråga, på

följande sätt:

19 §.

Till bestridande av de för kyrkoherde och komminister fastställda löner

jämte ersättning och arvode åt adjunkt, varom i 14 § 3 mom. sägs, skola,

i den mån sådant erfordras, i nedan nämnd ordning användas:

1 :o)--------------------

Andrad lydelse

av 19 §

i lagen den 9

december

1910 om reglering

av

prästerskapets

avlöning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds proposition Nr 88.

4:o) skogsförsäljniugsmedel från de i 2 mom. avsedda boställen1), årligen

utgående ur kyrkofonden med högst det av Konungen beträffande

varje boställes skog fastställda belopp, som för viss tidsperiod beräknats

motsvara skogens behållna årliga avkastning;

5:o)----------------

Inom ecklesiastikdepartementet bar utarbetats dels förslag till lag om

ändrad lydelse av ovanberörda författningsrum, dels ock eu promemoria

angående sättet för fastställande av belopp, varom här är fråga.

Över lagförslaget hava kammarkollegiet och domäustyrelsen den 15 januari

1926 avgivit gemensamt utlåtande samt därvid i viss utsträckning yttrat

sig jämväl rörande innehållet i promemorian.

Nämnda promemoria — vilken innehåller dels eu kortfattad redogörelse för

den nu tillämpade beräkningsmetoden och de erinringar, som kunna göras

mot densamma, dels ock ett summariskt förslag till ny enklare beräkningsmetod,

grundad på domänstyrelsens räkenskaper — är av följande lydelse:

Enligt 19 § 4:o) lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december

1910 skall till bestridande av de löner, som av Kungl. Maj:t fastställts

för prästerskapet i ett nyreglerat pastorat, i den mån sådant erfordras,

användas skogsförsäljningsmedel från inom pastoratet belägna lönebostaden

»årligen utgående ur kyrkofonden med högst det av Konungen beträffande

varje boställes skog fastställda belopp, som för viss tidsperiod beräknats

motsvara skogens behållna årliga avkastning».

Skogsavkastningen överlämnas således icke direkt till pastoratet, utan utbetalningen

förmedlas genom kyrkofonden på det sätt, att skogsförsäljningsmedlen

inlevereras till fonden (3 § 4 mom. lagen om kyrkofond den 9 december

1910), varemot denna på rekvisition av vederbörande kyrkoråd under

september månad varje ecklesiastikår utbetalar, i den mån det visas vara

behövligt för prästerskapets avlönande, ett av Kungl. Maj:t fastställt belopp,

som för viss tidsperiod beräknats motsvara skogens behållna årliga avkastning
Anledningen

till att pastoratet icke ansetts böra få disponera själva de inflytande

skogsförsäljningsmedlen är den, att sagda medel inflyta ytterst

ojämnt. Denna ojämnhet består icke blott i betydande skiljaktigheter i avseende

å beloppet av de under olika år inflytande behållna skogsförsäljningsmedlen

utan även däri, att dylika medel icke alltid inflyta under varje år

utan stundom med flera års mellanrum. För pastoratet måste det ur budgetssynpunkt

givetvis vara önskvärt att kunna påräkna ett årligt, i möjligaste

måtto konstant bidrag, och detta önskemål torde knappast kunna vinnas

på annat sätt än genom att anlita kyrkofonden såsom mellanhand.

Såsom synes framgå av förarbetena till den nya lönelagstiftningen, torde

man vid löneregleringslagens antagande hava utgått ifrån att den tidsperiod,

för vilken skogsmedelsbeloppet skulle fastställas, borde som regel sammanfalla

med skogshushållningsplanens giltighetstid, det vill säga i allmän
*)

I 2 mom. avses de inom vederbörande pastorat belägna löneboställena med vissa

undantag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kung!. Maj.ts proposition Nr 88.

bet utgöra 20 år. På grund av den abnorma stegring av virkesprisen, som

ägde rum under världskriget, såg man sig emellertid snart nödsakad fastställa

skogsmedelsbeloppen för jämförelsevis korta tidsperioder, vanligen 5 år.

Man befarade nämligen, att de belopp, som fastställdes under högkonjunkturen,

skulle, därest ett bakslag inträffade, bliva alldeles för höga, något

som kunde medföra eu ödesdiger belastning å kyrkofonden.

Skogshushållningsplanen utgör utgångspunkt för beräkning av skogsmedelsbeloppet.

Från det i planen upptagna årliga avverkningsbeloppet avdrages

det i medeltal för år erforderliga husbehovsvirket (lönebostället, befattningshavaren

till bränsle, pastoratet till prästgård, församlingen till kyrka).

Försäljningsvärdet å rot av överskottet beräknas. Försäljningsbeloppet minskas

med den beräknade årliga medelutgiften för skogens förvaltning och

vård ävensom skatter in. in. Återstoden anses utgöra skogens årliga nettoavkastning.

På grundval av eu av jägmästaren verkställd utredning, i samtliga ovannämnda

hänseenden, vilken granskats av överjägmästaren, uppgör domänstyrelsen

motiverat förslag till beräkning av det belopp, som skall fastställas

i fråga om en boställsskog. Yttranden över domänstyrelsens förslag avgivas

av vederbörande pastorat, prästerliga befattningshavare, kontraktsprost, domkapitel

och länsstyrelse ävensom av kammarkollegiet. Slutligen fastställes

beloppet av Kungl. Maj:t.

Sammanräknar man det arbete, som bos myndigheter och övriga vederbörande

nedlägges på beredningen av ett dylikt s. k. 19:4 ärende, kommer

man till en högst betydande kvantitet. Man skulle då förmoda, att resultatet

av beräkningen bleve jämförelsevis säkert. Erfarenheten synes dock

giva vid handen, att så ingalunda är fallet. Om än detta nedslående faktum

delvis kan förklaras ur de abnorma förhållandena på trävarumarknaden

under de senaste åren, så torde dock den allmänna meningen bland de

tjänstemän, vilka haft till skyldighet att uppgöra och granska de beräkningar,

som ligga till grund för fastställelsebesluten, vara den, att ett flertal av

de i kalkylen ingående faktorerna äro så osäkra — detta gäller särskilt om

virkespriser, arbetskostnader och skatter — att under alla omständigheter

slutresultatet i ett stort antal fall kan förväntas högst betydligt avvika från

verkligheten. 1 alldeles speciell grad gäller detta, om fastställelsebeslutet

skall sträcka sig utöver de allra närmaste åren.

Den omständigheten, att det beräknade beloppet ofta kommer att avsevärt

avvika från den verkliga årliga medelbehållningen under den period beräkningen

avser, spelar dock lyckligtvis ej så stor roll, som man kunde vänta,

varken för kyrkofonden eller pastoraten. Stadgandena i 19 § löneregleringslagen

angående den ordning, i vilken pastoratens avlöniugstillgångar skola

tagas i anspråk, samt särskilt bestämmelserna i 21 § samma lag angående

ersättning från kyrkofonden till pastoraten för församlingsavgifter, som överskjuta

viss storlek, medföra nämligen, att det i ett mycket stort antal fall

icke är av någon reell betydelse för kyrkofonden eller pastoratet, om det i

19 § 4:o) avsedda beloppet beräknas för högt eller för lågt. En ökning eller

minskning av skogsmedelsbeloppet medför nämligen under vissa förutsättningar

automatiskt motsvarande minskning, respektive ökning av det pastoratet

enligt nyssberörda 21 § tillkommande ersättningsbeloppet från kyrkofonden.

Härtill komma vidare alla de fall, då pastoratet behöver taga i anspråk

endast en del av skogsmedelsbeloppet, och denna del icke bero! es av

felmarginalen. En närmare redogörelse för de fall, då eu rätt beräkning av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

19: 4-beloppet är av betydelse, finnes intagen i kyrkofondskomruitténs den

28 juni 1916 avgivna betänkande angående enhetliga grunder för beräkning

av pastoraten tillkommande avkastning från ecklesiastika boställens skogar,

sid. 8—10.

Ett försök att åstadkomma eu beräkningsmetod, varigenom skillnaden

mellan det verkliga och det beräknade skogsmedelsbeloppet kunde komma

pastoratet, respektive kyrkofonden till godo, gjordes av kyrkofondskommittén

i dess förutnämnda betänkande. Kommittén föreslog nämligen, att man

vid förnyat fastställande av 19:4-belopp skulle begagna sig av eu sammansatt

beräkningsgrund sålunda, att man till underlag för beräkningen lada

dels den uppskattade avkomsten under den kommande perioden, dels ock

skillnadsbeloppet mellan den beräknade och den verkliga avkomsten under

den gångna perioden (reglerande avräkning). Den av kommittén föreslagna

beräkningsmetoden innefattar således ej mindre eu beräkning av den framtida

avkastningen, verkställd i huvudsak på sätt, som hittills ägt rum, än

även en med tillhjälp av domänstyrelsens räkenskaper verkställd undersökning

av den faktiska avkastningen under den förflutna tiden och eu jämförelse

mellan detta belopp och det för motsvarande tid beräknade.

Mot kommitténs förslag gjordes i de över betänkandet avgivna yttrandena

många invändningar både rörande principer och detaljer. Särskilt torde

förtjäna erinras om en till kammarkollegiets och statskontorets gemensamma

utlåtande i ärendet avgiven reservation, däri reservanten — med upptagande

av en av kommittén diskuterad men förkastad beräkningsmetod — föreslog,

att till grund för beräkningen för en ny period skulle, med vissa modifikationer

för det fall att någon avsevärdare del av virkeskapitalet uttagits, läggas

allenast den behållna avkastning, som enligt räkenskapen för skogen

uppkommit under den gångna perioden. Reservanten framhöll, att härigenom

skulle, såväl i jämförelse med nuvarande system som med förfarandet

enligt kommitténs förslag, besparas ett betydande arbete för vederbörande

myndigheter och tjänstemän samt avsevärd kostnad för statsverket, kyrkofonden

och pastoraten.

I ett av kammarkollegiet den 29 mars 1923 till statsrådet och chefen för

finansdepartementet avgivet yttrande angående begränsning i kollegiets arbetsuppgifter

m. m. har kollegiet upptagit tanken i nyssberörda reservation

och ifrågasatt, huruvida icke skogsmedelsbeloppet kunde fastställas enligt

grunder, som i huvudsak sammanfalla med de av reservanten föreslagna.

Med dylika grunder för beloppets beräknande bleve fastställandet allenast

en mekanisk räkneoperation, varför detsamma utan olägenhet syntes kunna

delegeras till domänstyrelsen.

Såsom torde framgå av den förut lämnade redogörelsen, förorsakar fastställandet

av här ifrågavarande skogsmedelsbelopp vederbörande myndigheter

ett högst betungande arbete, vilket i ett flertal fall knappast synes stå

i rimlig relation till ärendenas vikt och betydelse för pastorat och kyrkofond.

Härtill kommer, att resultatet av beräkningen blir, trots all därå nedlagd

möda, mycket osäkert. Det synes därför nödigt att, så långt sig göra

låter, förenkla metoden för beloppets fastställande.

Den effektivaste reformen vore tvivelsutan, att man inskränkte beräkningen

till att fingera, att årliga skogsavkastningen under eu kommande period

skulle bliva lika stor som den i räkenskaperna redovisade årliga medelavkastningen

under föregående period. Härigenom skulle pastoratet komma

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Ma,j:ts proposition Nr 88. 7

att få, i mån av behov, disponera hela deri faktiskt utfallande skogsavkastningen,

ehuru ej omedelbart efter det avkastningen utfallit utan först några

år senare. Hela beräkningen inskränker sig i regel till en enkel sammanställning

av siffror, som utan svårighet kunna utvinnas ur domänstyrelsens

bokföring. Endast i de fall, då någon avsevärdare del av skogens virkeskapital

uttagits under den gångna perioden, torde särskilda beräkningsåtgärder

bliva nödiga för beloppets justering. Då beloppets fastställande således

grundar sig på en rent bokföringsteknisk kalkyl, synes fastställandet

kunna överlämnas till domänstyrelsen. Av samma skäl torde ej vara nödigt

att före fastställelsen inhämta yttranden i saken av några myndigheter

eller andra vederbörande. Rätt att hos Kungi. Maj:t överklaga "domänstyrelsens

beslut bör naturligen tillkomma såväl pastoratet som kyrkofondens

målsman. En förutsättning för att denna nya beräkningsmetod skall kunna

börja tillämpas är, att domänstyrelsens bokföring under alla år, som ingå i

den period, vars avkastning skall läggas till grund för beräkningen, varit

så inrättad, att varje särskild skogs behållna avkastning kan utläsas därur.

Eu annan förutsättning, visserligen icke ovillkorlig men dock synnerligen

önskvärd, är, att konjunkturerna under perioden varit någorlunda normala.

Med hänsyn till sistnämnda förutsättning torde det först om några år vara

möjligt att börja tillämpa metoden i fråga.

Den enda åtgärd i förenklande och arbetsbesparaude syfte, som redan nu

synes kunna vidtagas, torde vara att överflytta beslutanderätten i dessa ärenden

från Kungl. Maj:t till kammarkollegiet. Med hänsyn till ärendenas så

att säga tekniska beskaffenhet torde några betänkligheter mot en dylik delegering

ej förefinnas. Anmärkas kan för övrigt, att Kungl. Maj:t, sedan eu

fast praxis numera utbildat sig, endast i sällsynta undantagsfall brukar avvika

från kammarkollegiets förslag.

I det förslag till lag om ändring av 19 § 4:o) i prästlöneregleringslagen, som,

i syfte att möjliggöra en decentralisering av här ifrågavarande ärenden, utarbetats

inom ecklesiastikdepartementet, föreslås att nämnda författningsrum

skall erhålla följande lydelse:

4:o) skogsförsäljningsmedel från de i 2 mom. avsedda boställen, årligen

utgående ur kyrkofonden med högst det belopp, som beträffande varje boställes

skog för viss tidsperiod beräknats motsvara skogens behållna årliga

avkastning och som fastställts i den ordning, Konungen bestämmer.

I sitt över berörda författningsförslag avgivna yttrande anföra kammarkollegiet

och domänstyrelsen i huvudsak följande:

Den ifrågasatta ändringen i 19 § 4:o) prästlöneregleringslagen avser, att

bestyret med skogsmedelsbeloppets fastställande skulle avlyftas från Kungl.

Maj:t och överflyttas till annan myndighet.

Momentet innehåller ingen bestämmelse om vilken myndighet skulle övertaga

beslutanderätten, utan det är avsett, att föreskrifter härutinnan skulle

efter lagändringens genomförande meddelas av Kungl. Maj:t. I promemorian

angives att uppdraget åtminstone till en början skulle anförtros åt kammarkollegium

och längre fram, då förutsättningarna vunnits för att beloppets

beräknande skulle kunna grundas på en rent bokföringsteknisk kalkyl, åt

domänstyrelsen. Härutinnan hava emellertid ämbetsverken enligt remissens

ordalydelse icke att nu yttra sig.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

Ämbetsverken vilja bekräfta det i promemorian gjorda uttalandet i fråga

om såväl det betydande arbete, som nedlägges på ärenden av ifrågavarande

slag, som de osäkra resultat, vartill beräkningarna leda. Ämbetsverken biträda

tanken på att befria Kungl. Maj:t från handläggningen av ifrågavarande

ärenden och överflytta beslutanderätten på något av de centrala ämbetsverk,

som för närvarande hava att befatta sig med dessa ärenden, kammarkollegium

eller domänstyrelsen, eller på båda gemensamt. Enligt ämbetsverkens

mening är det även önskvärt att genomföra ett förenklat beräkningssätt.

I huvudsak hava ämbetsverken således intet att erinra mot den

ifrågasatta ändringen.

I avseende å avfattningen av momentet synes det ämbetsverken, att eu

mindre jämkning vore lämplig för att ändringen måtte till fullo motsvara

syftet. Uttrycket »det belopp, som för viss tidsperiod beräknats motsvara

skogens behållna årliga avkastning» synes nämligen närmast leda tanken

hän på att beräkningen skulle inriktas på vad skogen kan på grund av da

antagliga förutsättningar komma att giva under en viss tid framåt. I promemorian

hänvisas såsom ett lämpligt förfaringssätt till att man till grund

för beräkningen av avkastningen under eu kommande period skulle lägga

den i räkenskaperna redovisade årliga medelavkastningen under föregående

period. Detta beräkningssätt angives i promemorian innebära en fiktion.

Detta kan med andra ord uttryckas så, att det ifrågasatta beräkningssättet

utgjorde en i viss mån oegentlig tillämpning av momentets bestämmelse.

Denna oegentlighet torde skarpast framträda i de fall, då under den kommande

perioden gäller en annan skogshushållningsplan än under den närmast

föregående. Då nu är fråga om en omformulering av momentet, synes

önskvärt att giva det eu sådan avfattning, att användandet av en beräkningsgrund,

sådan som den ovan angivna, skulle kunna ske i full samklang

med momentets lydelse. Detta synes kunna åstadkommas, om orden för

viss tidsperiod» fogas icke till ordet »beräknats» utan till ordet »fastställts».

Momentets senare del skulle då lyda »det belopp, som beträffande varje

boställes skog beräknats motsvara skogens behållna årliga avkastning och

som för viss tidsperiod fastställts i den ordning, Konungen bestämmer.»

Tillika hava ämbetsverken övervägt, huruvida ej en mindre jämkning av

saklig innebörd lämpligen skulle kunna ifrågakomma.

Beloppet i fråga skall enligt momentets föreslagna liksom enligt dess nuvarande

lydelse fastställas för varje boställe, som avses i 2 mom. (d. v. s.

varje som lokal avlöningstillgång anvisat boställe med undantag av donerat

boställe av den beskaffenhet, som omförmäles i 7 § ifrågavarande lag). Härav

och av den omständigheten, att de i 6 § lagen om kyrkofond omförmälda

skogsförvaltningskostnaderna skola i första hand bestridas av kyrkofonden,

som emellertid får kostnaderna åter, i den mån inflytande skogsförsäljningsmedel

från samma skog därtill förslå, följe]- att kyrkofonden kan komma

att få utan gottgörelse vidkännas uppoffringar för viss eller vissa skogar i

ett givet pastorat, ehuru viss eller vissa andra skogar inom pastoratet lämna

ett överskott, som pastoratet får enligt förevarande 19 § tillgodogöra sig som

bidrag till prästerskapets avlöning. Detta förhållande synes ej rätt överensstämma

med grunderna för samma 19 § och det nuvarande prästerliga lönesystemet

i övrigt. Följdriktigheten synes i stället fordra, att förvaltningskostnaderna

vid alla inom varje särskilt pastorat varande skogar till sådana

ecklesiastika löneboställen, som avses i 2 mom. och som således tjäna ett

och samma ändamål, bäras av skogarnas avkastning, oberoende av den skog,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungi. Maj.ts proposition Nr 88.

varifrån den kommer. Ämbetsverken anse fördenskull anledning föreligga

att orden »beträffande varje boställes skog» utbytas mot orden »beträffande

dessa boställens skogar».

Den sålunda ifrågasatta nya bestämmelsen skulle emellertid, därest de hittills

tillämpade grunderna för beräknandet av den behållna skogsavkastningen

— den sannolika avkastningen viss tid framåt — fortfarande följas,

i ett stort antal fall medföra ett avsevärt ökat arbete, då synnerligen ofta

icke vare sig skogshushållningsplanerna eller de av Kungl. Maj:t bestämda

avkastningsbeloppen för de särskilda skogarna inom varje pastorat äro fastställda

för samma tidsperioder. Därest åter beräkningssättet framdeles så

omlägges, att den behållna skogsavkastningen under en viss tid framåt anses

lika med behållningen under eu gången period, synes den ovan berörda

anordningen att vid ifrågavarande avkastningsbelopps beräknande låta förvaltningskostnaderna

vid varje särskilt pastorats skogar bäras av skogarna

gemensamt icke behöva medföra något ökat arbete. Ämbetsverken anse

därför att med genomförandet av den i nu berörda hänseende ifrågasatta nya

ordningen tillsvidare bör anstå. Fördelaktigt synes dock vara att vid ändring

av förevarande 19 § 4:o) ordalydelsen väljes så, att något hinder icke föreligger

för eu tillämpning av ovan skisserade ordning, så snart och i den

mån sådant lämpligen kan beträffande de särskilda pastoraten äga rum.

Detta mål skulle vinnas, om momentet Unge följande lydelse:

4:o) skogsförsäljningsmedel från de i 2 mom. avsedda boställen, årligen

utgående ur kyrkofonden med högst det belopp, som beträffande dessa boställens

skogar beräknats motsvara skogarnas behållna årliga avkastning och

som för viss tidsperiod fastställts i den ordning, Konungen bestämmer.

Såsom i promemorian framhållits och av de hörda ämbetsverken vitsordats,

nedlägges på här ifrågavarande ärenden ett högst betydande arbete,

utan att de resultat, vartill beräkningarna leda, kunna anses annat än skäligen

osäkra. Härtill kommer, såsom jämväl erinrats i promemorian, att

det i ett stort antal fall icke är av någon reell betydelse vare sig för kyrkofonden

eller vederbörande pastorat, om det i 19 § 4:o) prästlöneregleringslagen

avsedda beloppet beräknats för högt eller för lågt. Då dessa ärenden

kunna förväntas bliva jämförelsevis talrika — under år 1925 uppgingo de

till ett antal av 135 stycken — vore det givetvis önskvärt, om man kunde

finna en enklare beräkningsmetod, som, utan att äventyra pastoratets rätt till

de behållna skogsförsäljningsmedlen, medför mindre arbete för de myndigheter,

vilka äga att taga befattning med ärendena. I promemorian har förslagsvis

skisserats en dylik förenklad metod, och det är min avsikt att, därest

det förslag till ändrad lydelse av nyssnämnda författningsrum. som jag här

efteråt kommer att framlägga, vinner godkännande, hos Kungl. Maj:t hemställa

om vidtagande av åtgärder i syfte att åvägabringa närmare utredning

angående möjligheten att framgå på den i promemorian antydda vägen.

Oberoende av huruvida ändrade grunder komma att fastställas för beräkning

av den behållna skogsavkastningen vid de ecklesiastika boställsskogarna

synes emellertid önskvärt att, såsom i promemorian föreslagits, snarast möjligt

överflytta beslutanderätten i dessa ärenden från Kungl. Maj:t till något

Departe
mentschefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

centralt ämbetsverk. Enär det förslag till skogsmedelsbeloppets beräknande,

som utremitteras till orten, upprättas av domänstyrelsen, lärer ej vara lämpligt

att själva fastställandet anförtros åt denna myndighet, utan synes beslutanderätten

böra överlämnas åt kammarkollegiet, det ämbetsverk som för

närvarande sist plägar yttra sig i dessa ärenden.

Därest, efter verkställd utredning i saken, skulle befinnas möjligt och

lämpligt att övergå till annan beräkningsmetod än den nu tillämpade och

bygga på domänstyrelsens räkenskaper för de ecklesiastika skogarna, synes

fastställelsen böra anförtros åt sistnämnda myndighet.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t såväl att fastställa de grunder,

varefter skogsmedelsbeloppet skall beräknas, som att bestämma, vilken myndighet

som skall äga fastställa beloppet.

Vad härefter beträffar den ändrade avfattning förevarande författningsbestämmelse

nu bör erhålla, synes mig lämpligt att, på sätt ämbetsverken

föreslagit, stadgandet formuleras så, att orden »för viss tidsperiod» hänföras

icke till ordet »beräknats» utan till ordet »fastställts».

Beträffande den av ämbetsverken föreslagna jämkningen av saklig innebörd,

vilken skulle hava till syfte att möjliggöra, att samtliga ecklesiastika

skogar inom ett pastorat behandlades såsom en enhet med avseende å inkomster

och utgifter, förefaller det mig tvivelaktigt, huruvida det kan vara lämpligt

att i nu förevarande sammanhang vidtaga en så pass betydelsefull saklig

ändring i författningsrummet som den av ämbetsverken ifrågasatta. Övervägande

skäl synas tala för att därmed bör anstå, till dess frågan om

en revision av den prästerliga lönelagstiftningen tages upp till behandling.

För den ifrågasatta ändringen av 19 § 4 mom. prästlöneregleringslagen

erfordras icke blott riksdagens utan även kyrkomötets godkännande. Med

hänsyn härtill kan tiden för ändringens trädande i kraft icke sättas tidigare

än till den 1 januari 1927.

Föredraganden uppläser härefter ett i enlighet med ovan angivna

grunder upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 19 § i lagen den 9

december 1910 (nr 111, sid. 27) om reglering av prästerskapets avlöning samt

hemställer, att Kungl. Maj:t ville inhämta riksdagens yttrande, huruvida

riksdagen för sin del antager lagförslaget i fråga.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Ödmann.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 1LU 1926:23 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av 19 § i lagen den 9 december 1910 s. 1 i texten