Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och förklaring uti gjorde fideikommissförfattningar må sökas, samt vad i avseende på fardag av fideikommissegendom kommer att iakttagas

7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:9, Med förslag till lag om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och förklaring uti gjorde fideikommissförfattningar må sökas, samt vad i avseende på fardag av fideikommissegendom kommer att iakttagas

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

9

Nr 9.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes rättelse

och förklaring uti gjorde fideikommissförfattningar

må sökas, samt vad i avseende på fardag av fideikommissegendom

kommer att iakttagas; given Stockholms

slott den 18 december 1925.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ändring i förordningen den 3 april

1810, huruledes rättelse och förklaring uti gjorde fideikommissförfattningar

må sökas, samt vad i avseende på fardag av fideikommissegendom kommer att

iakttagas.

GUSTAF.

Torsten Nothin.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och

förklaring uti gjorde fideikommissförfattningar må sökas, samt vad i

avseende på fardag av fideikommissegendom kommer att iakttagas.

Med upphävande av lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 10) om ändring i förordningen

den 3 april 1810, huruledes rättelse och förklaring uti gjorde fideikommissförfattningar

må sökas, samt vad i avseende på fardag av fideikommissegendom

kommer att iakttagas, och med ändring av vad samma förordning

innehåller häremot stridande förordnas härigenom, att ansökningar, som

avses i förordningen, skola ingivas till justitiedepartementet och prövas av

Konungen i statsrådet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1926.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

11

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 21 november 1925.

Närvarande :

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller,

Le vinson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin, anför:

»Såsom av mig omnämnts vid föredragning förut denna dag av fråga angående

viss ändring i 5 § i lagen den 26 maj 1909 om Kungl, Maj:ts regeringsrätt,

har, i syfte att regeringsrättens arbetsbörda må kunna minskas, av regeringsrättens

ledamöter blivit ifrågasatt, att regeringsrätten skulle befrias från

att avgiva yttrande över ansökningar i fideikommissärenden. Jag anhåller nu

att få till närmare behandling upptaga detta spörsmål.

Uti förordningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och förklaring uti

gjorde fideikommissförfattningar må sökas, samt vad i avseende på fardag

av fideikommissegendom kommer att iakttagas, var stadgat, att i de fall, då

någon innehavare av fideikommissegendom kunde komma i behov att därå mot

inteckning göra lån eller för egendomen anse förmånligt att få göra utbyte av

till fideikommisset hörande jord eller ock finna sig föranlåten att söka hävande

av vissa uti fideikommisstiftelser innehavaren föreskrivna villkor, ansökningar

i dessa eller andra dylika ämnen om fideikommissers råtta mening och bästa

tillämpning och som icke rörde frågor, vilka mellan fideikommissarie! och deras

medarvingar kunde yppas och enligt allmänna rättegångsordningen måste

behandlas, borde hos Kungl. Maj:t i underdånighet anmälas, på det Kungl.

Maj:t med högsta domstolen, i likhet med annan förklaring över allmänna

lagar och författningar, månde därvid, efter sig företeende omständigheter,

kunna förfara. Dessa Kungl. Maj:ts beslut rörande fideikommisser betraktades

alltså som likställda med lagförklaringar enligt § 19 regeringsformen.

När år 1907 högsta domstolens ledamöter hördes över de utkast till grundlagsändringar

m. m., som utarbetats i anledning av det då ifrågasatta inrättandet

av en regeringsrätt, framhölls av flera justitieråd, att högsta domstolen

lämpligen borde befrias från handläggningen av ansökningar om rätt att försälja,

utbyta eller inteckna egendom av fideikommissnatur. De flesta av dessa

justitieråd ansågo dylika ansökningar böra i stället avgöras av Kungl. Maj:t

i statsrådet; ett justitieråd fann dem böra avgöras av regeringsrätten. Av dem,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

som icke uttalade sig för en överflyttning av dessa ärenden, framhöll ett

justitieråd, att enligt hans uppfattning det icke borde ifrågakomma att rubba

den stadgade ordningen för avgivande av lagförklaringar, däri inbegripna

fideikommissärenden.

Uti ett senare utarbetat förslag till lag om ändring i 1810 års förordning

upptogs stadgande, att ansökningar, som avsåges i sagda förordning, skulle

ingivas till justitiedepartementet och, efter regeringsrättens hörande, prövas

av Kungl. Maj:t i statsrådet. Vid remissen till högsta domstolen av detta

förslag anförde föredragande departementschefen, att enligt hans åsikt avgörandet

av fideikommissmålen borde förläggas till Kungl. Maj:t i statsrådet,

då redan den omständigheten, att dessa mål anhängiggjordes genom ansökan,

gjorde departementschefen obenägen att överföra dem till regeringsrätten och

avgörandet i dessa mål onekligen i hög grad hade karaktären av dispens.

Med avseende å de rättsliga synpunkter, som kunde vara att beakta, syntes

det likväl departementschefen lämpligt, att regeringsrätten avgåve utlåtande

i målen. Den sålunda föreslagna ändringen, som av högsta domstolen lämnades

utan anmärkning, infördes genom lag den 26 maj 1909. (Sv. förf.saml.

nr 38 s. 10).

Genom sistnämnda lagstiftningsåtgärd torde hava kommit till utryck, att

ifrågavarande beslut i fideikommissärenden icke anses vara av lagförklarings

natur utan äro att betrakta såsom vanliga dispensärenden, ehuru inhämtande

av regeringsrättens yttrande är obligatoriskt.

Under åren 1923 och 1924 hava i medeltal inkommit 60 dylika ärenden om

året. Då de i regel kräva jämförelsevis lång föredragningstid i regeringsrätten,

skulle regeringsrättens befriande från skyldighet att avgiva yttranden i

dessa ärenden medföra en icke obetydlig minskning i regeringsrättens arbetsbörda.

På grund av den erfarenhet rörande fideikommissärenden, som i justitiedepartementet

vunnits efter det deras avgörande förlagts till Kungl. Maj:t i

statsrådet, har jag kommit till den uppfattning, att det icke kan anses erforderligt.

att regeringsrätten avgiver utlåtande i samtliga dessa ärenden. Om,

på sätt regeringsrättens ledamöter ifrågasatt, utlåtande inhämtas från justitiekanslersämbetet,

torde därmed i regel tillräcklig garanti erhållas för att de

rättsliga synpunkter, som kunna ifrågakomma, skola vinna fullt beaktande.

Kn dylik ändring med avseende a handläggningen av dessa frågor kommer

lifligen icke att medföra hinder för Kungl. Maj :t att inhämta regeringsrättens

yttrande i sådana fideikommissärenden, vilkas beskaffenhet kan anses påkalla

en dylik åtgärd. Då Kungl. Maj :t torde böra äga frihet att i detta hänseende

förfara efter omständigheterna, synes icke i lagen böra ingå någon uttrycklig

bestämmelse om hörande av viss myndighet.

I sammanhang med denna fråga tillåter jag mig erinra, att riksdagen i

skrivelse den 23 maj 1924 anhållit om utredning och förslag rörande lagbestämmelser

i syfte att fastighet, som utgör fideikommiss, skulle kunna, där

ej särskilda skäl talade däremot, för bildande av nya självständiga jordbruk

eller egna hem helt eller delvis säljas mot det att köpeskillingen i stället sattes

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

13

såsom fideikommiss. Med anledning av denna riksdagens hemställan har inom

justitiedepartementet utarbetats ett förslag till lag om försäljning i vissa fall

av fideikommissegendom, över vilket förslag lagrådet den 30 mars 1925 avgivit

utlåtande. Lagrådets samtliga ledamöter hava därvid i särskilda yttranden

framställt vissa erinringar mot förslagets upphöjande till lag.

Med berörda förslag avsågs väsentligen att till främjande av det i riksdagens

skrivelse angivna ändamålet möjliggöra en enklare och i viss mån

mindre formbunden prövning av frågor rörande försäljning av fideikommissjord.

För min del har jag ännu icke tagit slutlig ställning till spörsmålet,

huruvida förslaget bör efter överarbetning i vissa avseenden föreläggas riksdagen

eller om utväg till frågans ordnande bör sökas på annat sätt. Det synes

nämligen icke uteslutet, att det av riksdagen åsyftade ändamålet kan i väsentliga

avseenden uppnås genom vissa administrativa åtgärder. Hur detta övervägande

än kommer att utfalla, torde syftet med riksdagens framställning så

till vida befordras genom regeringsrättens befriande från handläggning av dessa

ärenden, att ett snabbare avgörande därigenom ernås.

I enlighet med de av mig nu angivna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet

utarbeta förslag till lag om ändring i förordningen den 3 april

1810, huruledes rättelse och förklaring uti gjorde fideikommissförfattningar

må sökas, samt vad i avseende på fardag av fideikommissegendom kommer att

iakttagas.-»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag, av den lydelse bilaga1 till

detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets yttrande över förslaget

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom

utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Arvid Torold.

1 Penna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, bär här

uteslutits.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Utdrag av protokollet hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 12 december

1925.

Närvarande:

justitierådefc Svedelics,

regeringsrådet Palmören,

justitierådet Christiansson,

justi tierådet Alexanderson.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 21 november

1925, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag

till lag om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och förklaring

uti gjorde fideikommissförfattningar må sökas, samt vad i avseende

på fardag av fideikommissegendom kommer att iakttagas.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av revisionssekreteraren Harald Waller.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

1»

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 18 december 1925.

N ärvarande:

Statsministern Sandler, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Schlyter, Larsson, Wigforss, Möller, Levinson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin, anmäler lagrådets den

12 i denna månad avgivna utlåtande över det den 21 november 1925 till lagrådet

remitterade förslag till lag om ändring i förordningen den 3 april 1810,

huruledes rättelse och förklaring uti gjorde fideikommissförfaltningar må sökas,

samt vad i avseende på fardag av fideikommissegendom kommer att iakttagas;

därvid föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats

utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition

föreläggas nästkommande års riksdag till antagande.

Med bifall till denna statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Arvid Torold.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:42 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.is proposition med förslag till lag om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och förklar a1 i texten
  2. 1LU 1926:7 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och förklaring uti gjorde s. 1 i texten