Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående anskaffande av fartyg för krigsmaktens ställande på krigsfot (fartygsuttagningslaq)

1926-02-05 · 20 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:90, Med förslag till lag angående anskaffande av fartyg för krigsmaktens ställande på krigsfot (fartygsuttagningslaq)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

1

Nr 90.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till

lag angående anskaffande av fartyg för krigsmaktens

ställande på krigsfot (fartygsuttagningslaq); given

Stockholms slott den 5 februari 1926.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till lag angående anskaffande av fartyg för krigsmaktens

ställande på krigsfot (fartygsuttagningslag).

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 73 höft. (Nr 90.)

564 21 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

Förslag
till
Lag
angående

anskaffande av fartyg för krigsmaktens ställande på krigsfot

(fartygsuttagningslag).

Härigenom för ordnas som följer:

Skyldighet att ställa fartyg till förfogande.

1 §''

Sedan förordnande enligt § 74 regeringsformen meddelats om stallande

på krigsfot av krigsmakten eller del därav, äro, med de undantag varom

i 2 § här nedan stadgas, ägare av till krigsbruk tjänliga fartyg (båtar

och andra farkoster däri inbegripna) skyldiga att, när så erfordras, mot

ersättning ställa fartygen till krigsmaktens förfogande i den ordning, som

i denna lag sägs.

2 §•

Föreskrifterna i denna lag äga icke tillämpning i fråga om:

a) fartyg, som tillhör Konungen eller medlem av det kungliga huset;.

b) fartyg, som är inregistrerat i Sveriges frivilliga motorbåtskår;

c) räddningsbåt, tillhörande svenska livräddningssällskapet för räddning

av skeppsbrutna; samt

d) annat fartyg, vilket Konungen därifrån undantagit.

Uttagning av fartyg i fredstid.

3 §•

Det antal till krigsbruk tjänliga fartyg, som utöver dem, vilka förut

finnas till krigsmaktens förfogande, erfordras för krigsmaktens ställande på

krigsfot, bestämmes av Konungen och uttages, likaledes av Konungen,,

redan under fredstid från rikets olika fartygsinspektionsdistrikt.

Sådan uttagning verkställes vart femte år eller oftare, därest undantagsvisså

erfordras.

Sker övergången till krigsfot endast för del av krigsmakten, bestämmei

Konungen, i vilken omfattning och ordning de särskilda fartygsinspektionsdistrikten

skola bidraga till fyllande av krigsmaktens ifrågavarande behov.

d §•

Förslag till den i 3 § omförmälda uttagning av för krigsmaktens ställande

på krigsfot erforderliga fartyg upprättas av en fartygsuttagningshommission
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 00.

3

5 §•

Fartygsuttagningskommissionen skall bestå av sex ledamöter, vilka jämte

lika antal ställföreträdare för en tid av fyra kalenderår utses av Konungen,

nämligen:

en regementsofficer av marinen, tillika ordförande, efter förslag av chefen

för marinstaben,

en marindirektör eller mariningenjör, efter förslag av marinförvaltningen,

en officer av armén, efter förslag av chefen för generalstaben,

en tjänsteman i kommerskollegium, efter förslag av detta ämbetsverk, samt

två representanter för sjöfartsnäringen.

Av representanterna för sjöfartsnäringen skall den ene företräda dess

intressen i fråga om större ång-, motor- och segelfartyg samt den andre

dess intressen i fråga om mindre ång-, motor- och segelfartyg ävensom

i fråga om pråmfartyg.

6 §•

Fartygsuttagningskommissionen biträdes dels av en sekreterare, vilken

förordnas av Konungen, och dels, i den utsträckning Konungen bestämmer,

av fartygsinspektörerna.

7 §•

Fartygsuttagningskommissionen sammanträder, så ofta göromålen det

fordra, och minst en gång årligen å tid och ställe, som av ordföranden

bestämmas och övriga ledamöter meddelas. År ordföranden av laga förfall

hindrad att deltaga i sammanträde, utser kommissionen en av sina övriga

ledamöter att vid tillfället föra ordet. Kommissionen må ej handlägga

något ärende, där ej, förutom ordföranden eller för tillfället utsedd sådan,

minst två andra ledamöter äro tillstädes; skolande, då fråga är om uttagning

av fartyg för arméns räkning, den officer av armén, som tillhör kom-,

missionen, närvara. Vid lika antal röster för olika meningar inom kommissionen

gäller den mening, som av ordföranden omfattas.

Ordföranden är närmast ansvarig för att kommissionens åligganden behörigen

fullgöras.

8 §•

Fartygsuttagningskommissionen skall låta sig angeläget vara att vinna

noggrann kännedom om till uttagning ifrågakommande fartygs beskaffenhet

och lämplighet för krigsbruk, och äger kommissionen för detta ändamål

rätt att från vederbörande myndigheter erhålla de tillgängliga uppgifter,

som kunna erfordras.

9 §•

Ägare av fartyg är pliktig att angående detsamma lämna de uppgifter,

som fartygsuttagningskommissionen finner nödigt infordra.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

10 §.

Fartygsuttagningskommissionen åligger att föra en fartygsnilla, innehållande

uppgift å de fartyg, som uttagits, samt å deras ägare ävensom i övrigt

erforderliga upplysningar.

11 §•

Det åligger fartygsuttagningskommissionen att tillställa ägare av fartyg,

vilket uttagits för krigsbruk, uttagning sse Ad.

Krigsbesiktning å fartyg.

12 §.

Där så finnes nödigt, må besiktning (krigsbesiktning) verkställas å uttaget

eller till uttagning ifrågasatt fartyg.

Krigsbesiktning förrättas av fartygsuttagningskommissionens ordförande

jämte minst en annan av kommissionens ledamöter, och skall fartyget efter

överenskommelse hållas tillgängligt för besiktningsförrättningen.

Krigsbesiktning skall ordnas så, att icke rubbning i fartygets gång därav

föranledes eller någon förlust eljest därigenom tillskyndas fartygsägaren.

Ägares av uttaget fartyg skyldigheter m. m.

13 §.

Är uttaget fartyg försäkrat, skall dess ägare i och för anteckning i

fartygsrullan till fartygsuttagningskommissionen lämna meddelande härom

ävensom uppgift å försäkringsbeloppet.

14 §.

Ägare av uttaget fartyg åligger att till fartygsuttagningskommissionen insända

i två exemplar upprättad förteckning över alla för fartygets drift

och skötsel samt besättningens inkvartering ombord nödvändiga inventarier,

reservdelar däri inbegripna. Det ena exemplaret av förteckningen

återställes till fartygets ägare, det andra bilägges fartygsrullan.

15 §.

Där uttaget fartyg övergått till annan ägare, upphuggits eller gått förlorat

eller med avseende å skrov eller maskineri uppenbarligen icke är

i sådant skick, att det omedelbart kan användas till krigsbruk, åligger

det ägaren av fartyget att därom snarast möjligt göra anmälan till fartygsuttagningskommissionen

.

16 §.

Ägare av uttaget fartyg åligger att, sedan förordnande meddelats om

ställande på krigsfot av krigsmakten eller del därav, i och för fartygets

överlämnande till vederbörande myndighet inställa detsamma å ort och tid,

varom Konungen meddelar bestämmelser. Med fartyget skola avlämnas de i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

t>

14 § nämnda inventarier ävensom, där så ske kan, proviant för åtta

dagar, beräknad efter den ordinarie besättningens storlek, samt bränsle

och smörjämnen för tre dygns gång.

17 §.

Beträffande för marinen avsett, till krigsbruk uttaget fartyg skall, i de

fall Konungen så förordnar, av en i enlighet med av Konungen meddelade

bestämmelser tillsatt undersökningsnämnd undersökas, huruvida fartyget

vederbörligen överlämnats och befinner sig i för krigsanvändning

tillfredsställande skick. Tillika skall besiktning jämte värdering av fartyget

av nämnden utföras.

Med avseende å annat fartyg, än ovan omförmälts, tillkomma angivna

åligganden den myndighet, till vilken fartyget skall överlämnas.

18 §.

Möter för fartygs inställande dunder, skall ägaren ofördröjligen göra

anmälan därom till såväl fartygsuttagningskommissionen som den myndighet,

till vilken fartyget skall överlämnas.

Finner fartygsuttagningskommissionen, att hindret innefattar laga förfall

för fartygets inställande, skall kommissionen uttaga annat fartyg i dess

ställe.

Uraktlåter ägare utan laga förfall att inställa uttaget fartyg, förfares

enligt § 4 mom. 3 i lagen angående skyldighet för kommuner och enskilda

att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov.

År fartyg vid inställandet icke försett med de inventarier, som jämlikt

16 § skola med fartyget avlämnas, anskaffas det felande genom den mottagande

myndighetens försorg, och är fartygsägaren skyldig ersätta genom

anskaffningen föranledd kostnad.

Inskränkning i förfoganderätten över uttaget fartyg.

19 §.

Från den dag, Konungen förordnat, att rikets krigsmakt eller del därav

skall ställas på krigsfot, och intill dess Konungen annorlunda bestämmer,

må fartyg, som uttagits för krigsbruk, icke avyttras till utlänning, utan att

Konungen därtill givit tillstånd, och må under sagda tid å dylikt fartyg på

dess tjänlighet till krigsbruk menligt inverkande förändringar icke vidtagas,

utan att fartygsuttagningskommissionen lämnat medgivande därtill.

I övrigt sker genom denna lag icke någon inskränkning i ägares rätt

att fritt förfoga över uttaget fartyg.

Ersättning för uttaget fartygs inställande och begagnande.

20 §.

I fråga om ersättning för uttaget fartygs inställande och begagnande

gälla föreskrifterna i lagen angående skyldighet för kommuner och enskilda

att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

Påföljd av uraktlåtenhet att efterleva denna lag.

21 §.

Underlåtenhet att fullgöra i 15 § föreskriven anmälan straffas med

böter från 10 till och med 1,000 kronor.

Underlåter ägare av fartyg eljest att fullgöra vad enligt denna lag under

fredstid på honom ankommer, må, på framställning av fartygsuttagningskommissionen,

Kungl. Maj:ts befallningshavande förelägga honom att vid

vite fullgöra vad honom i sådant avseende åligger.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna

strafflagen.

Särskilda bestämmelser.

22 §.

Genom denna lag sker icke någon inskränkning i skyldigheten att fullgöra

rekvisitioner för krigsmaktens behov.

23 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna lag,

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1927.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kun/fl. Maj:ts proposition nr JO.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 5 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, TV igforss,

Möller, Levinson.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anför

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Hansson följande.

I den till 1925 års riksdag avlåtna propositionen, nr 50, angående försvarsväsendets

ordnande framhöll jag, att fartyg ur handelsflottan torde vid

mobilisering behöva i betydande omfattning tagas i anspråk för försvarets

behov, i främsta rummet för organiserande av minsvepningstjänsten längs

kusten och i skärgårdarna men även för ett flertal andra uppgifter,

förberedande åtgärder för att säkerställa tillgången på för försvaret användbara

och behövliga fartyg ur handelsflottan bleve redan i fredstid nödvändiga.

Åtgärderna borde i huvudsak gå ut på besiktning och utväljande av

lämpliga fartyg, deras fördelande för olika försvarsändamål m. m. Hå dessa

åtgärder icke kunde utföras med stöd av gällande rekvisitionslag, krävdes

särskilda lagfästade bestämmelser, avseende att bana väg för och under

stödja ett samarbete i fredstid mellan marinens myndigheter och handelsflottan.

Jag förklarade, att förslag till lag i sådant syfte i sinom tid borde

framläggas, varvid lagen angående anskaffande av hästar och fordon för

krigsmaktens ställande på krigsfot syntes kunna tagas till förebild.

Jag anhåller att nu få underställa ifrågavarande spörsmål Kungl. Maj:ts

prövning, varvid jag först torde få redogöra för den utredning, som tidigare

^härutinnan ägt rum.

Genom beslut den 16 februari 1917 uppdrog Kungl. Maj:t åt chefen för

marinstaben att i samråd med marinförvaltningen, kommerskollegium och

chefen för generalstaben verkställa utredning om och inkomma med förslag

till erforderliga åtgärder och bestämmelser angående anskaffande av materiel

från handelsflottan för marinens ställande på krigsfot.

I anledning härav överlämnade chefen för marinstaben med skrivelse till

Kungl. Maj:t den 5 december 1918 bland annat förslag till lag angående

anskaffande av fartyg för krigsmaktens ställande på krigsfot (fartygsuttagningslag)

ävensom från marinförvaltningen och kommerskollegium infordrade

Kung!. Maj:ts

beslut den

10 februari

1917.

Chefens

för

förslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kung!,. Maj:ls proposition nr JO.

yttranden i ämnet, varjämte chefen för marinstaben meddelade, att chefen

för generalstaben förklarat sig icke hava något att i huvudsak erinra mot

nämnda förslag.

Uti berörda skrivelse anförde chefen för marinstaben i övrigt bland annat

följande allmänna synpunkter.

De författningar, som berörde och i viss män reglerade hithörande förhållanden,

vore i huvudsak dels lagen av den ‘24 maj 1895 angående skyldig

het för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens

behov (rekvisitionslagen) med däri den 2 juli 1915 och den 11 juli 1911»

gjorda ändringar och dels lagen den 2(5 april 1918 om förfogande over viss

egendom under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden (förfoganderättslagen).

Vid utarbetandet av förslaget till fartygsuttagningslag hade hänsyn

tagits, förutom till ovannämnda författningar, jämväl till lagen den 2

juli 1915 angående anskaffande av hästar och fordon för krigsmaktens ställande

på krigsfot (hästutskrivningslagen). Enligt stadgandena i sagda rekvisitionslag

och förfoganderättslag kunde under för dessa lagars tillämplighet

angivna förutsättningar fartyg och båtar tagas i anspråk för det allmännas

räkning. Dessa förutsättningar vore emellertid beträffande rekvisitionslagen,

att krigsmakten eller någon del därav vore ställd på krigsfot och att ro

kvisitionsrätten inträtt, samt beträffande förfoganderättslagen, att riket befunne

sig i krig eller krigsfara eller att eljest utomordentliga av krig föranledda

förhållanden förelåge. Syftet med ifrågavarande förslag till fartygsuttagningslag

vore därför att supplera den förefintliga allmänna lagstiftningen

i ämnet i sådan riktning att, för tillgodoseende av försvars- och krigsberedskapen,

möjlighet bereddes att redan under tid, då förutsättningarna för

rekvisitions- och förfoganderättens utövande icke vore för handen, kunna, i

likhet med vad gällde beträffande anskaffande för krigsmakten av hästar

och fordon samt automobiler, på förhand träffa sådana anstalter, att vid

blivande mobilisering erforderliga för krigsbruk lämpliga fartyg och båtar

omedelbart kunde tagas i bruk och att å dessa sådana mindre förändringsarbeten

vidtagits, som vore nödvändiga för att göra fartygen användbara

för det krigsändamål, vartill de avsåges. Angelägenheten av att dylika

anstalter vore förberedda och att de erforderliga fartygen utan omgång kunde

ställas till krigsmaktens förfogande enligt en redan under fredstid uppgjord

plan hade tydligt framstått såsom en av de viktigare erfarenheterna från

världskriget och flottans neutralitetsvakt. Sålunda hade t. ex. de i stor

skala anordnade mineringarna icke blott i öppna sjön utan även vid såväl

fiendens kust som i närheten av de neutralas sjöfartsleder föranlett de krig

förande makterna att omedelbart vid krigsutbrottet för minsvepningsarbetens

utförande taga i bruk ett synnerligen stort antal mindre handelsfartyg, av

vilka ett betydligt antal redan dessförinnan varit iordningställda för sitt

krigsändamål. Behovet även för de neutrala av för minsvepning lämpliga

fartyg hade på många håll framstått. Jämväl för bevakningsändamål och för

transportväsendet samt såsom depåfartyg hade handelsfartygen haft stor användning

och viktiga uppgifter att fylla under kriget. Brist å tillgång av

för försvars- och krigsändamål apterade handelsfartyg kunde bliva synnerligen

kännbar, icke blott för själva krigföringen, utan kanske i lika hög grad

för den neutrala sjöfarten. Endast genom en redan under fredstid uppgjord

plan för huru landets handelsfartyg ändamålsenligast borde användas under

krigstid syntes handelsflottan kunna utnyttjas med ett för landet i dess hel

het gynnsamt resultat. Det vore sålunda ett allmänt intresse av stor betydelse

att på ett lämpligt sätt organisera uttagning av handelsfartyg för

krigsbruk.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

Enligt gällande mobiliseringsinstruktion ålåge det chefen för marinstaben

att efter samråd med chefen för generalstaben upprätta namnförteckning å

den fartygsmateriel,.som vid mobilisering skulle anskaffas från handelsflottan,

varefter marinförvaltningen beträffande för marinen avsedd materiel

skulle om möjligt redan i fredstid med vederbörande rederi eller ägare upprätta

kontrakt om förhyrning för kronans räkning av berörda materiel. Beträffande

dessa bestämmelser och deras tillämpning hade marinförvaltningen

i skrivelse till chefen för sjöförsvarsdepartementet den 16 september 1911

bland annat anfört, att enligt vunnen erfarenhet någon avsevärd materiel

från handelsflottan icke syntes kunna erhållas genom förhyrning. Ehuru

underhandlingar med rederier och fartygsägare vid upprepade tillfällen ägt

rum, hade, med hänsyn till de av vederbörande fordrade höga ersättningsbelopp,

för det dåvarande icke något kontrakt om förhyrning av ifrågavarande

materiel kunnat av marinförvaltningen upprättas. Det syntes därför ämbetsverket

vara tvivel underkastat, huruvida genom det i mobiliseringsinstruktionen

angivna sätt för anskaffande, utrustande och bestyckande av hjälpfartyg i

krigstid verkligen kunde i någon nämnvärd grad vinnas den därmed åsyftade

ökningen av marinens försvarskrafter i krig. Härför syntes dessutom

vara erforderligt, att, såsom vid eu del utländska mariner vore fallet, å de

handelsfartyg, som för dylikt ändamål skulle förhyras eller rekvireras, vissa

anordningar redan från början vore vidtagna med hänsyn till de uppgifter,

fartygen vid mobilisering skulle fylla. I fråga om det marinförvaltningen

tillkommande åliggandet att upprätta ovannämnda plan för bestyckning och

utrustning av materiel från handelsflottan vore de andra uppgifter, som

ålåge marinförvaltningen såsom marinens tekniska och ekonomiska överstyrelse,

av så krävande art och så betydande omfattning, att, med hänsyn

till ämbetsverkets organisation och den personal, som därför kunde disponeras,

det ej syntes möjligt för ämbetsverket att på ett tillfredsställande

sätt och inom önskvärd tid slutföra sitt i ifrågavarande mobiliseringsinstruktion

föreskrivna åliggande.

Med åberopande av förberörda uttalande hade marinförvaltningen i skrivelse

till chefen för marinstaben den 24 september 1916 anyo uttalat sina

betänkligheter beträffande ämbetsverkets åliggande att i fredstid upprätta

kontrakt om förhyrning av materiel från handelsflottan samt framhållit, att

ämbetsverkets förstnämnda uttalande i denna fråga ytterligare bestyrkts av

förhållandena under den tid, marinen varit mobiliserad.

Otvivelaktigt både ock erfarenheten givit vid handen, att såväl vid mobiliseringens

början som under dess fortgång stora svårigheter yppats vid

anskaffningen av erforderlig materiel från handelsflottan. Svårigheten att

vid mobiliseringens början anskaffa för marinen erforderligt antal för krigsbruk

tjänliga båtar från handelsflottan kunde blivit ödesdiger nog. Bristen

a sådana fartyg under flottans mobilisering för neutralitetsskydd hade i

flera fall nödvändiggjort användning av stridsfartyg för upprätthållande av

sådan tjänst vid neutralitetsbevakningen, som annars lämpligen kunnat utföras

medels hjälpfartyg. Stridsfartygen, särskilt den jämförelsevis ömtåliga

torpedfartygsmaterielen, hade härigenom avsevärt förslitits och dess stridsvärde

sålunda nedgått, varjämte expeditionskostnaderna blivit väsentligt

högre, än vad fallet skulle varit, därest lämplig materiel från handelsflottan

i vissa fall kunnat disponeras. Orsaken till angivna svårigheter och olägenheter

syntes företrädesvis vara beroende därpå, att det icke funnes genom

lag eller förordning bestämt angående anskaffning av den för marinen erforderliga

materielen från handelsflottan på annat sätt än genom rekvisitionslagen.

Saknaden av dylika genom lag och förordning givna stadganden,

gällande samtliga som berördes av frågan, gjorde, att marinens myndigheter

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr DO.

icke under fredstid kunde planlägga och förbereda anskaffningen med nödig

effektivitet. Följden härav bleve, såsom erfarenheten också givit vid handen,

att, då rekvisitionsrätten skulle användas, oreda och stora svårigheter uppstode

vid klargöringen av materielen.

Om det sålunda finge anses ådagalagt, att lagbestämmelser vore erforderliga

för att på lämpligt siitt tillgodose marinens behov av handelsfartyg vid

mobilisering, hade liknande krav jämväl framkommit i fråga om tillgodoseendet

av materiel för arméns sjötransporter. Sålunda hade chefen för

generalstaben i skrivelse till chefen för marinstaben den 24 juli 1916 dels

påpekat, att omfattande transporter av mobiliserade förband på inre vattenfarleder

vore planlagda, och dels framhållit behovet av armerade fartyg a

de inre vattenvägarna för ordningens upprätthållande vid nämnda militärtransporter

ävensom i vissa fall för spaning och bevakning i samband med

operationerna i land.

Den sedan sistsagda skrivelses avlåtande fortsatta planläggningen av

transporter för arméns räkning vid krigstillfälle hade, enligt vad av generalstaben

meddelats, under arbetet med förevarande utredning givit till resultat,

att för järnvägarnas sparande och transporternas påskyndande landets inre

vattenvägar måste i största möjliga utsträckning begagnas för arméns räkning.

För detta ändamål krävdes i första hand för koncentreringstransporternas

planlagda utförande ett betydande antal passagerar- och lastångare,

bogserbåtar och pråmar. Vidare måste för etapp tjänstens tillgodoseende

regelbunden sjötrafik anordnas å härför lämpligt belägna vattenfarleder.

Slutligen måste för förbindelsen mellan krigsort och hemort i och för

lättande av trafiken å järnvägarna, så långt ske kunde, sjötransportmöjligheter

anvisas. Angivna behov av sjötransporter krävde, att vid mobilisering

sjötransportmateriel i betydande utsträckning även ställdes till arméns förfogande.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden hade i det uppgjorda förslaget

till lag angående anskaffande av materiel för handelsflottan upptagits bestämmelser,

gällande ej blott för marinens, utan även för arméns ställande

på krigsfot. Nödvändigheten av att arbetet med handelsfartygens lämpliga

fördelning, uttagning och eventuella klargöring redan under fredstid organiserades

framstode härigenom än tydligare.

Först genom ett dylikt organiserat arbete kunde såväl handelssjöfartens

som krigsmaktens intressen på ett för landet i dess helhet ändamålsenligt

sätt tillgodoses och de uttagna fartygen lämpligen fördelas mellan marinen

och armén.

I de fall, då de för krigsbruk behövliga fartygen icke vore registerpliktiga,

måste uppgifter angående dylika fartygs lämplighet för krigsbruk inhämtas

och samtliga uttagna fartyg rullföras, varjämte vissa fartyg borde besiktigas

och å en del av dem vidtagas sådana smärre förändringsarbeten, som vore

nödvändiga för att göra dem användbara för det krigsändamål, vartill de

avsåges. Det framstode därför såsom ett angeläget behov att inrätta en

särskild för ändamålet avsedd ständig organisation samt att åt densamma bereda

nödiga förutsättningar för uppgiftens fullföljande. Yad anginge

formerna för nämnda organisation syntes dessa, med hänsyn till det

åsyftade ändamålet och handelsfartygens förekomst samt det relativa fåtalet

för krigsbruk erforderliga fartyg, kunna inskränkas till ett för hela landet

gemensamt organ, lämpligen benämnt fartygsuttagningskommissionen, så

sammansatt att alla parters intressen bleve tillbörligt tillgodosedda.

Eu nödviindig förutsättning för att kommissionen skulle kunna fylla sill

uppgift vore emellertid, att den bereddes möjlighet att förskaffa sig för

uppdragets fullgörande erforderlig noggrann kännedom om landets fartygs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

n

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

materiel, särskilt i de hänseenden, som för det åsyftade ändamålet kunde

vara av betydelse. För detta ändamål förutsattes, att kommissionen skulle

erhålla biträde av fartygsinspektionen, vilken härutinnan finge en

viktig uppgift att fylla. Därjämte förutsattes, att i den mån fartygsregistret

icke vore för ändamålet tillfyllest, fartygsägarna skulle hava skyldighet

att lämna för kommissionens arbeten erforderliga uppgifter.

Vidkommande formerna för själva uttagningen kunde dessa täukas ordnade,

antingen så att fartygsuttagningskommissionen helt bestämde, vilka fartyg

som skulle uttagas, eller ock så att kommissionen avgåve förslag å för uttagning

lämpliga fartyg, vilket förslag sedermera av Kungl. Maj:t fastställdes.

Med hänsyn till de intressen såväl för den enskilde fartygsägaren som för

det allmänna, som härvid borde bevakas och finna ett''fullt opartiskt bedömande,

syntes det önskvärt, att uttagningen skedde med största möjliga

auktoritet, och att den sålunda ytterst lades i Kungl. Maj:ts hand. Genom

ett sådant förfaringssätt erhölles även garantier för att uttagningen erliölle

en allsidig prövning, varjämte förutsättningar gåves för att redan vid nyssnämnda

prövning kunna erhålla beslut i fråga om utförandet av å vissa

fartyg erforderliga förändringsarbeten. En på föreslaget sätt anordnad uttagning

läte sig även lämpligen anpassa till det tillämpade förfaringssättet

vid mobiliseringsplanernas uppgörande.

Beträffande statens förfoganderätt under fredstid över de för uttagning lämpliga

fartygen syntes denna böra inskränkas till att endast omfatta, att fartyg611

i vissa fall skulle kunna underkastas krigsbesiktning och att fartygsägaren

i särskilda fall skulle kunna åläggas skyldighet att

11 fartygen verkställa mindre förändringsarbeten. Ingen av dessa

åtgärder syntes emellertid vara av den art, att ägaren därigenom komme att

behöva tillskyndas någon nämnvärd förlust i den avkastning eller nytta, han

i övrigt hade av fartyget.

Besiktning avsåges förekomma endast i de fall, då kommissionen icke

på annat sätt kunde erhålla fullständiga uppgifter över fartyg eller dessas

beskaffenhet, eller för att kontrollera, att föreskrivna förändringsarbeten blivit

utförda. Genom det biträde, som kommissionen avsåges erhålla genom far

tygsinspektörerna, syntes dock erforderliga uppgifter och kontroll i förevarande

hänseenden i allmänhet kunna erhållas.

De ändringsarbeten, som kunde ifrågakomma att påyrkas, inskränkte

sig till att omfatta endast smärre sådana, vilka på intet sätt kunde inverka

på fartygets ordinarie användning. Härigenom finge ägarens intressen anses

vara tillgodosedda. Otvivelaktigt vore det förmånligast, om ordnandet av

dessa förändringsarbeten kunde ske genom på frivillighetens väg träffad överenskommelse.

Av den erfarenhet, som vunnits från mobiliseringen i fråga

om anskaffande och iordningställande av handelsfartyg för användning vid

neutralitetsskyddet, hade det emellertid framgått, att dylika överenskommelser

vore synnerligen svåra för att icke säga omöjliga att få till stånd.

Det syntes sålunda nödvändigt, att staten försäkrade sig om att de uttagna

fartygen gjordes lämpliga för den krigsanvändning, för vilken de avsåges.

Någon annan inskränkning i ägarens rätt att fritt förfoga över uttaget

fartyg än den, som ovan omförmälts, samt att han icke, efter det Konungen

förordnat att krigsmakten eller någon del därav skulle ställas på krigsfot,

till dess Konungen annorlunda förordnade, finge försälja fartyget till utlänning,

syntes icke erforderlig.

De ersättningsfrågor, som kunde uppkomma genom ifrågavarande förliandsuttagning

och förfogandet över uttagna fartyg, syntes förnämligast komma

att hänföra sig dels till på grund av besiktning eller förändringarbeten å

fartygen föranledd minskning i avkastning eller värde för ägaren, och dels

s. 12 Kontrollera mot PDF

J)epartements
chefen.

Allmänna

riktlinjer.

12 Kungl. Maj ds proposition nr 00.

till deu förlust, som drabbade ägaren genom fartygens tagande i bruk för

krigsändamål samt därav uppkommen skada eller dylikt De av besiktningen

eller förändringsarbetena eventuellt uppkommande ersättningskraven, vilka i

allmänhet måste komma att röra sig om jämförelsevis små belopp, syntes

lämpligast kunna bestämmas genom överenskommelse mellan fartygsuttagningskommissionen

och fartygsägaren. Medel härför borde finnas i stat upptagna,

på det att Kungl. Maj:t efter framställning av fartygsuttagningskommissionen

kunde anvisa erforderliga belopp. Yad beträffade ersättningen för fartygens

tagande i bruk för krigsändamål, borde denna värderas och utgå efter samma

grunder som för rekvirerat fartyg.

Då fartygsägare i allmänhet icke hade något direkt intresse av att fullgöra

de skyldigheter, som redan under fredstid skulle åligga honom, syntes det

vara nödvändigt, att medel funnes att påverka en tredskande ägare att fullgöra

nämnda skyldigheter, på det att det icke huvudsakligen bleve beroende på

hans goda vilja, om bestämmelserna efterlevdes. I annat fall syntes det

kunna befaras, att dessa bleve ineffektiva. Såsom lämplig straffpåföljd syntes

i huvudsak den, som vunnit tillämpning i förfoganderättslagen, böra stadgasjämväl

i förevarande hänseende.

Till de allmänna synpunkter, chefen för marinstaben sålunda lagt till

grund vid utarbetandet av sitt förslag till fartygsuttagningslag, kan jag i det

stora hela ansluta mig. Då emellertid den ledande principen synes mig^

böra vara att icke ålägga den enskilde andra skyldigheter, än som måste

anses oundgängligen erforderliga för vinnandet av det med ifrågavarande

lagstiftning avsedda syftet, finner jag mig, såsom i det följande närmare

skall angivas, böra förorda en icke oväsentlig begränsning i räckvidden av

det utav bemälde chef föreslagna statliga ingripandet i förevarande hänseende.

I fråga om omfattningen av den fartygsmateriel, som må kunna bliva föremal

för uttagning, inrättandet av en för ändamålet avsedd ständig organisation och

formen för denna, anlitandet av fartygsinspektionens biträde samt ersättning till

fartygsägare i anledning av fartygs tagande i anspråk för krigsändamål anser jag

mig böra följa chefens för marinstaben förslag. Beträffande åter sättet för

anordnandet av krig sbesiktning å fartyg innebär chefens för marinstaben förslag,

att fartyget skall, där det befinnes, efter tillsägelse hållas tillgängligt

för verkställandet av besiktningen, vilken skall så ordnas, att minsta möjliga

rubbning i fartygets trafikförhållanden därigenom föranledes, varjämte förutsattes,

att fartygsägaren skall åtnjuta ersättning för honom bevisligen åsamkad

förlust i anledning av besiktningen. Gent emot marinstabscliefens förslag i

förevarande del har jag funnit anledning till den erinran, att, då det synes

mig, att sådan besiktning, som här åsyftas, bör kunna äviigabringas genom

frivillig överenskommelse med fartygsägaren, densamma även bör, utan att

ändamålet eftersättes, kunna så ordnas, att fartygsägaren därigenom icke

åsamkas någon förlust.

Yad vidare angår formerna för själva uttagningen, har bemälde chef —

i likhet med chefen för generalstaben, kommerskollegium och vederbörande

föredragande i marinförvaltningen — förordat, att uttagningen i allmänhet

skulle, på grundval av förslag från fartygsuttagningskommissionen, verkställas

av Kungl. Maj:t. Marinförvaltningens majoritet har däremot ifrågasatt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

att helt förlägga uttagningen till fartygsuttagningskommissionen. Då chefen

för marinstaben uti sin i det föregående återgivna framställning synes mig

hava förebragt starka skäl för sin ståndpunkt härutinnan, finner jag mig böra

biträda denna.

Med avseende därefter å fartygsägares skyldigheter anser jag i likhet

med chefen för marinstaben nödvändigt att ålägga varje ägare av fartyg,

som kan ifrågakomma till uttagning, skyldighet att tillhandagå fartygskom

missionen med de uppgifter, denna finner för sin verksamhet erforderliga,

ävensom ägare av uttaget fartyg bland annat skyldighet att upprätta

och tillställa kommissionen förteckning över till fartyget hörande inventarier

m. m., att, där fartyget gått förlorat, bytt ägare m. in., göra anmälan härom

till kommissionen samt att, då förutsättningarna för fartygets tagande i anspråk

för krigsbruk inträtt, inställa detsamma å ort och tid, som vederbörligen

bestämts.

Däremot synes mig det intrång, som det av chefen för marinstaben

ifrågasatta åläggandet för ägare av uttaget fartyg att redan under fredstid

därå vidtaga vissa mindre förändringar skulle innebära, böra undvikas.

Kommerskollegium har i sitt i ämnet avgivna yttrande ställt

sig betänksamt i fråga om lämpligheten av ett dylikt ingripande. Redan

det att ett fartyg vore på förhand utsett eller uttaget för eventuellt krigsbruk

syntes kollegiet kunna antagas i och för sig komma att verka åtminstone

i viss mån såsom ett fartyget påvilande servitut och därigenom öva

inflytande på fartygets värde, säljbarhet och egenskap att kunna användas

såsom kreditunderlag m. m. Helst förklarade sig kollegiet se, om kravet å

en så vidsträckt befogenhet för kronan kunde uppgivas och det allmännas

intresse i förevarande hänseende kunde tillräckligt verksamt tillgodoses genom

överenskommelser å frivillighetens väg. Skulle emellertid sakens vikt anses

med nödvändighet bjuda, att det allmänna tillädes den ifrågasatta maktbefogenheten,

syntes det kollegium önskvärt, om garantier kunde beredas

för densammas utövande inom ramen av därför angivna gränser. Jag delar

de betänkligheter, kommerskollegium sålunda anfört mot eu bestämmelse av

omförmälda innebörd. Visserligen innehöll förfoganderättslagen föreskrift

om skyldighet för innehavare av vara att låta den undergå viss beredning.

Men dels var ju denna lag av provisorisk natur och betingad av utomordentliga

av krig föranledda förhållanden, och dels gällde sagda skyldighet vara,

som skulle avstås (ej som här endast upplåtas till nyttjande), samt var för

övrigt knuten till den förutsättningen, att ifrågavarande beredning enligt

gängse förfarande med varan och ortens sed skulle hava verkställts av innehavaren,

om varan ej tagits i anspråk för kronans räkning. Här åter äro ju

förutsättningarna helt andra. På grund härav och då i flertalet av de fall,

där smärre förändringsarbeten erfordras å uttaget fartyg, möjlighet torde

kunna förväntas erbjuda sig att ordna saken genom överenskommelse med

fartygets ägare, anser jag mig icke kunna i nu berörda hänseende förorda

någon sådan bestämmelse, som chefen för marinstaben föreslagit. Denna

har därför uteslutits vid den överarbetning, jag låtit bemälde chefs förslag

undergå inom försvarsdepartementet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Special
motivering.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr DO.

Jag torde nu få övergå till en redogörelse för det sålunda (överarbetade

förslagets särskilda bestämmelser.

Skyldighet att ställa fartyg till förfogande.

1 §•

Denna § innehåller det grundläggande stadgandet i ämnet. Enligt detta

stadgande äro ägare av till krigsbruk tjänliga fartyg (båtar och andra farkoster

däri inbegripna) skyldiga att, sedan förordnande enligt § 74 regeringsformen

meddelats om ställande på krigsfot av krigsmakten eller del däravr

när så erfordras, mot ersättning ställa fartygen till krigsmaktens förfogande.

Stadgandet ansluter sig sålunda till motsvarande bestämmelse i hustutskrivningslagen

utom däri, att, medan hästar och automobiler skola avstås, fartyg

avses att endast upplåtas till nyttjande, samt att i förevarande stadgande

uttryckligen utsäges vad som även enligt hästutskrivningslagen torde gälla,

nämligen att här berörd skyldighet inträder jämväl i det fall, att blott eu

del av krigsmakten ställts på krigsfot. Stadgandet har vidare, i överensstämmelse

med däremot korresponderande bestämmelse i rekvisitionslagen,

erhållit sådan omfattning, att fartyg av vad slag som helst må tagas i anspråk

för ändamålet, varigenom ej blott marinens utan även arméns behov

i förevarande avseende kunna tillgodoses.

2 §•

I denna § stadgas vissa undantag från lagens tillämpning. Sålunda har

av lätt insedda skäl undantag därifrån ansetts böra göras för fartyg, tillhörande

Konungen eller medlem av det kungliga huset, liksom för räddningsbåt,

tillhörande svenska livräddningssällskapet för räddning av skeppsbrutna.

Vidare hava de fartyg, som inregistrerats i Sveriges frivilliga motorbåtskår,

undantagits, då desamma ju redan äro disponerade för krigsändamål. Slutligen

har det synts lämpligt att förbehålla Konungen rätt att förordna om

särskilt fartygs undantagande från lagens tillämpning.

Uttagning av fartyg i fredstid.

3 §■

I det föregående har angivits nödvändigheten av att redan i fredstid uttaga

de fartyg, som erfordras för krigsmaktens ställande på krigsfot. Uti

förevarande § stadgas nu, att Konungen skall bestämma antalet för ändamålet

erforderliga fartyg och vart femte år eller oftare, därest undantagsvis

så erfordras, från rikets olika fartygsinspektionsdistrikt verkställa uttagning

av desamma.

^ §•

I denna § stadgas, att eu fartygsuttagningskommission skall upprätta förslag

till fartygsuttagningen. Med avseende härå hänvisas till vad i det föregående

anförts.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

15

5 §■

Denna § innehåller bestämmelse rörande fartygsuttagningskommissionens

sammansättning m. m. Enligt chefens för marinstaben, av kommerskollegium

och chefen för generalstaben biträdda förslag skulle kommissionen bestå av

fem ledamöter, nämligen eu regementsofficer av marinen såsom ordförande,

en officer av armén, eu marindirektör eller mariningenjör, en representant

för sjöfartsnäringen samt överinspektören hos kommerskollegium. Marinförvaltningen

åter hade i sitt till chefen för marinstaben avgivna yttrande

föreslagit antalet ledamöter till sex och därvid avsett, att den sjätte ledamoten

skulle utgöras av chefen för ämbetsverkets nautiska avdelning, vilken

tillika skulle vara kommissionens ordförande. Enligt chefens för marinstaben

åsikt vore det emellertid, frånsett det olämpliga uti att sammankoppla eu

viss ämbetsbefattning med ordförandebefattningen i kommissionen, mindre

lämpligt, att en avdelningschef i marinförvaltningen, vars uppgifter vore av

teknisk-ekonomisk art, ledde arbetet med fartygsuttagningen jämte därtill

hörande göromål, vilka företrädesvis tillhörde det militärt-administrativa

verksamhetsområdet och lämpligast borde utföras i samband med mobiliseringsplanernas

upprättande. Jag delar chefens för marinstaben uppfattning

härutinnan. Med hänsyn till det ingrepp i sjöfartsnäringen, tillämpningen

av den föreslagna lagen kommer att innebära, anser jag det emellertid

angeläget att bereda sagda näring ett, i förhållande till vad chefen

för marinstaben föreslagit, ökat inflytande på handläggningen av hithörande

frågor. Fördenskull och då det dessutom synes mig mindre lämpligt att

anknyta ledamotskap i fartygsuttagningskommissionen till viss bestämd befattning

inom kommerskollegium, finner jag mig böra föreslå, att antalet

ledamöter i kommissionen bestämmes till sex, samt att dessa skola utgöras

av en regementsofficer av marinen såsom ordförande, en officer av armén,

en marindirektör eller mariningenjör, en tjänsteman i kommerskollegium

samt två representanter för sjöfartsnäringen, av vilka sistnämnda en skall

företräda denna närings intressen i fråga om större och en i fråga om

mindre fartyg.

I likhet med vad som gäller i fråga om riksvärderingsnämndens av Konungen

utsedda ledamöter, torde jämväl fartygsuttagningskommissionens ledamöter

böra utses för en tid av fyra år.

6 §•

För insamlande och revidering av uppgifter angående fartygsmaterielen

torde komma att krävas ett ständigt pågående arbete. Med hänsyn härtill

och till den korrespondens, som kan väntas bliva behövlig emellan fartygsuttagningskommissionen

och vederbörande fartygsägare, torde det vara nödvändigt,

att kommissionen erhåller biträde av en sekreterare. Enligt förevarande

§ skall sådan förordnas av Konungen, som dessutom har att bestämma,

i vilken utsträckning fartygsinspektörerna skola lämna kommissionen

i det föregående angivet biträde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Kungl. Maj:t$ proposition nr 90.

7 §•

För att arméns intressen i fråga om uttagning av fartyg för dess räkning

skola kunna vederbörligen tillvaratagas har i denna § bland annat lämnats

föreskrift om att vid handläggning av sådant ärende den kommissionen tillhörande

officeren av armén skall närvara. I övrigt har motsvarande stadgande

i hästutskrivningslagen tagits till förebild vid avfattandet av denna §,

dock att bestämmelse ansetts böra meddelas därom, att vid lika antal röster

för olika meningar inom kommissionen ordförandens mening skall gälla.

. 8 §''

I analogi med vad som stadgas i hästutskrivningslagen, innehåller denna §

föreskrift därom, att fartygsuttagningskommissionen skall förskaffa sig noggrann

kännedom om till uttagning ifrågakommande fartygs beskaffenhet och

lämplighet för krigsbruk. Härutöver stadgas vidare rätt för kommissionen

att från vederbörande myndigheter erhålla de tillgängliga uppgifter, varav

kommissionen finner sig hava behov.

9 §•

Då ej alla de uppgifter, som fartygsuttagningskommissionen kan behöva

angående fartygen, kunna beräknas erhållas hos myndigheterna, har det ansetts

nödigt att i denna § stadga skyldighet för fartygsägarna själva att tillhandagå

kommissionen med dylika uppgifter.

10 §.

Liksom enligt hästutskrivningslagen häst-, anspannsfordons- och automobilrullor

skola upprättas, åligger det enligt denna § fartygsuttagningskommissionen

att föra en fartygsrulla, innehållande erforderliga uppgifter om uttagna

fartyg och deras avsedda användning m. m.

11 §•

I denna § stadgas skyldighet för fartygsuttagningskommissionen att, då

fartyg uttagits, till bevis härom tillställa ägaren en uttagningssedel. Enligt

chefens för marinstaben förslag skulle fartygsägaren samtidigt härmed lämnas

för fartygets behöriga inställande till krigstjänst erforderliga uppgifter.

Bestämmelsen härom synes emellertid hava sin rätta plats i de särskilda

tillämpningsföreskrifter, vilka Konungen, enligt vad i det följande sägs, förutsattes

skola utfärda.

Krigsbesiktning å fartyg.

12 §•

Då det givetvis är av vikt, att endast för krigsändamål lämpliga fartyg

uttagas, och då fartygs användbarhet i sådant avseende icke alltid torde

kunna bedömas uteslutande på grundval av de uppgifter, fartygsuttagningskommissionen

kan förskaffa sig från fartygets ägare och vederbörande myndigheter,

lärer en undersökning av fartygen i vissa fall bliva nödvändig.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90. 17

Aven med avseende å uttaget fartyg torde en liknande undersökning kunna

visa sig behövlig, exempelvis om fråga uppkommer om annan användning

av fartyget vid mobilisering än ursprungligen avsetts. Härav betingade bestämmelser

hava upptagits i förevarande §.

Angående sättet för anordnande av krigsbesiktning å fartyg har jag redan

i det föregående uttalat mig.

Ägares av uttaget fartyg skyldigheter in. in.

13 §.

Då uttaget fartyg är försäkrat, torde försäkringsbeloppet vid eventuellt

förekommande värdering av fartyget i brist på säkrare värderingsgrund kunna

tjäna till ledning. I förevarande § har fördenskull föreskrift meddelats om

skyldighet för sådant fartygs ägare att lämna uppgift å försäkringsbelopp

till fartygsuttagningskommissionen, som har att anteckna detsamma i fartygsrullan.

14 §''

För att fartygen skola bliva fullt användbara för det krigsändamål, varför

de avses, torde sådana inventarier, som erfordras för fartygets drift och

skötsel samt den ordinarie besättningens inkvartering ombord, böra medfölja

fartyget, då det inställes vid mobilisering. För att kunna bedöma, vilken

ytterligare utrustning, som behöver anskaffas genom kronans försorg, synes

det nödvändigt, att inventarieförteckning efter uttagningen tillstädes fartygsuttagningskommissionen.

Förevarande § innehåller föreskrift härom. I chefens

för marinstaben förslag förutsattes, att berörda förteckning skulle av fartygsuttagningskommissionen

granskas och prövas. Med hänsyn till den av mig

föreslagna begränsningen av räckvidden av det statliga ingripandet på förevarande

område anser jag mig emellertid ej böra ifrågasätta något stadgande

i angivna riktning.

15 §.

I denna § stadgas skyldighet för ägare av uttaget fartyg att, då fartyget bytt

ägare, gått förlorat eller undergått sådana förändringar, vilka äro av beskaffenhet

att lägga hinder i vägen för fartygets avsedda användning för krigsändamål,

göra anmälan därom till fartygsuttagningskommissionen. Syftet med dylik

anmälan är givetvis att sätta kommissionen i tillfälle att vidtaga av det

anmälda förhållandet i varje särskilt fall föranledd åtgärd. Enligt chefens

för marinstaben förslag skulle, i händelse sådan åtgärd ginge ut på uttagning

av annat fartyg, denna uttagning verkställas, icke såsom eljest av Konungen,

utan av fartygsuttagningskommissionen. Jag har emellertid ej ansett tillräckliga

skäl föreligga för dylikt undantag från den allmänna regeln rörande sättet för

uttagningen.

10 §•

Denna § innehåller bestämmelse om ägares av uttaget fartyg skyldigheter

vid mobilisering. Frågan om var och när fartyget vid sådant tillfälle skall

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 sand. 73 halt. (Nr 90.) 56i u 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

inställas torde böra regleras i de tillämpningsföreskrifter, Konungen förutsattes

skola utfärda. Rörande skyldigheten att hava fartyget försett med

vissa inventarier hänvisas till vad under 14 ^ anförts. Förutom inventarier

böra ock proviant samt bränsle och smörjämnen i viss omfattning avlämnas

med fartyget, varför stadgande härom jämväl upptagits i förevarande §.

17 §.

Kontrollen över att de uttagna fartygen behörigen inställas och att de.

befinna sig i sådant skick, att de äro användbara för avsett ändamål, torde

i vissa fall böra uppdragas åt en särskild undersökningsnämnd. Sådan nämnd

bör därjämte hava till uppgift att verkställa erforderlig värdering av fartyg,

som skall disponeras av kronan. Nämndens sammansättning torde böra

bestämmas av Konungen och göras beroende av de lokala förhållandena samt

det antal fartyg, som å de särskilda orterna skall inställas. Chefen för marinstaben

har förutsatt, att undersökningsnämnd i allmänhet bör utgöras av

en officer, en mariningenjör samt vederbörande fartygsinspektör och två

ombud för fartygsägarna. Där endast för armén avsedda fartyg skola mottagas,

torde enligt sakens natur särskild undersökningsnämnd ej erfordras,

utan enklare former kunna tillämpas. Detta torde för övrigt i åtskilliga fall

gälla jämväl i fråga om mottagande av till krigsbruk vid marinen uttagna

fartyg. Lämpligast torde därför vara, att Konungen erhåller viss befogenhet

att bestämma, när det ena eller andra förfaringssättet skall komma till användning.

18 §.

I denna § föreskrives till en början, att, om vid mobilisering hinder möter

för uttaget fartygs inställande, ägaren skall göra anmälan därom såväl

till fartygsuttagningskommissionen som till den militära myndighet, till

vilken fartyget skall överlämnas. Att denna myndighet skall underrättas om

hindret sammanhänger givetvis med mobiliseringsarbetet. För fartygsuttagningskommissionen

gäller det att få kännedom om hindret för att kunna

vidtaga i anledning därav erforderlig åtgärd. Sålunda måste, om hindret

kan anses utgöra laga förfall, annat fartyg uttagas i stället. Da skyndsamhet

härvidlag torde vara av nöden, har uttagningen i detta fall synts böra

anförtros åt kommissionen. Anses icke laga förfall föreligga för underlåtenhet

att inställa uttaget fartyg, synes lämpligt att tillämpa samma förfaringssätt,

som rekvisitionslagen för motsvarande fall anvisar. Slutligen innehåller

förevarande § föreskrift för det fall, att uttaget fartyg visserligen inställes

men därvid ej är försett med vederbörliga inventarier. Då en snabb komplettering

av det felande i allmänhet torde vara erforderlig och rekvisitionsrätten

icke alltid förefinnes eller lämpligen kan användas, synes det mest

ändamålsenligt att låta vederbörande myndighet verkställa kompletteringen

på fartygsägarens bekostnad.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

19

Inskränkning i förfoganderätten över uttaget fartyg.

19 §.

Då det givetvis är av synnerlig vikt, att sådana bestämmelser finnas, som

hindra ägare till uttaget fartyg att efter anbefalld mobilisering genom fartygets

avyttring till utlandet frigöra sig från åliggandet att ställa detsamma

till förfogande, innehåller förevarande § bestämmelse därom, att sådan avyttring

ej må ske utan Konungens tillstånd. Erinras må, att i hästutskrivningslagen

stadgas, att häst eller fordon, som uttagits för krigsbruk, efter

anbefalld mobilisering och innan föreskriven mönstring ägt rum, överhuvud

icke må avyttras utan Konungens tillstånd. Mot den sålunda stadgade större

inskränkningen i förfoganderätten till häst eller fordon svarar emellertid

kronans inlösningsskyldighet. Förutom förbud mot uttaget fartygs avyttrande

till utlänning synes det jämväl nödvändigt att införa ett stadgande, enligt

vilket efter anbefalld mobilisering icke må, utan tillstånd av fartygsuttagningskommissionen,

å uttaget fartyg utföras sådana förändringsarbeten, som inverka

menligt å fartygets tjänlighet till krigsbruk. I analogi med vad som

skett i hästutskrivningslagen har slutligen ansetts lämpligt att uttryckligen

angiva, att i övrigt genom förevarande lag icke göres någon inskränkning i

ägares rätt att fritt förfoga över uttaget fartyg.

Ersättning tör uttaget fartygs inställande och begagnande.

20 §.

I fråga om bestämmandet och gäldandet av ersättning för uttaget fartygs

inställande och begagnande efter anbefalld mobilisering hava rekvisitionslagens

stadganden ansetts böra vinna tillämpning.

Påföljd av uraktlåtenhet att efterleva denna lag.

21 §.

9, 12, 13, 14 och 15 §§ ålägga fartygsägare vissa skyldigheter under fredstid.

Då det givetvis för vinnande av det med lagen avsedda syftet är av

vikt, att berörda skyldigheter icke eftersättas, har det ansetts nödvändigt att

belägga underlåtenhet att fullgöra i 15 § föreskriven anmälan med bötespåföljd

samt i övrigt lämna Kungl. Maj:ts befallningshavande befogenhet att

förelägga försumlig fartygsägare vite.

Särskilda bestämmelser.

22 §.

Då fartyg även utgöra föremål för rekvisitioner enligt rekvisitionslagen,

har det synts lämpligt att för undvikande av allt missförstånd uttryckligen

angiva, att förevarande lag icke verkar ändring i fartygsägares skyldigheter

enligt förstnämnda lag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majds proposition nr 90.

23 §.

Såsom i det föregående antytts, erfordras i åtskilliga avseenden närmare

tillämpningsföreskrifter, vilka torde böra utfärdas av Konungen.

Lagen synes lämpligen böra träda i kraft den 1 januari 1927.

I detta sammanhang må nämnas, att chefen för marinstaben i sitt förslag

till fartygsuttagningslag upptagit en bestämmelse om rätt för fartygskommissionens

ledamöter och biträden till resekostnads- och traktamentsersättning

under resor ävensom om särskilt arvode till kommissionens sekreterare.

Ehuru givetvis dylika förmåner böra utgå, synas dock bestämmelserna härom

icke vara av beskaffenhet att böra inflyta i lagen, utan torde desamma böra

meddelas av Kungl. Maj:t. Kostnaderna för berörda förmåner — vilka enligt

verkställd approximativ beräkning torde komma att uppgå till omkring 6,000

kronor för år — synas böra bestridas av anslaget till flottans krigsberedskap

och övningar.

Efter härmed avslutad föredragning av ifrågavarande lagförslag hemställer

departementschefen, att förslaget måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

W. G. O. Montgomery.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:96 Skrivelse till Konungen i anledning av Kunql. Maj\ts proposition med förslag till lag angående anskaffande av fartyg för krigsmaktens ställande på krigsfot s. 6 i texten
  2. 2LU 1926:13 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag angående anskaffande av fartyg för krigsmaktens ställande pa krigsfot a1 i texten