Sök i Ratio Lex

Angående pension åt andre kanslisekreteraren C. H. Sjöböna m. fl

1926-02-12 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:94, Angående pension åt andre kanslisekreteraren C. H. Sjöböna m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 94.

1

Nr 94.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension

åt andre kanslisekreteraren C. H. Sjöböna m. fl.;

given Stockholms slott den 12 februari 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—4:o hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 12 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schltter, Wigforss,

Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Möller, anför:

l:o.

I en till Kungl. Maj:t ingiven ansökning har andre kanslisekreteraren i Ang. pension

Kungl. Maj :ts kansli, amanuensen i socialdepartementet Cornelius Hans Ukf!f$[e

Sjöcrona anhållit att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att han sekreteraren

måtte från och med ingången av budgetåret 1926—1927 erhålla en årlig pen- CHSiöcr0™- sion av statsmedel till belopp av 2,500 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas huvudsakligen följande:

Sjöcrona är född den 21 juli 1881 och avlade juris utriusque kandidatexamen

den 15 september 1909 samt antogs till e. o. notarie i Svea hovrätt den 21 sepBihang

till riksdagens protokoll 1926. 1 saml. 77 käft. (Nr 94.) 214 26 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

tember 1909. Efter tjänstgöring hos Stockholms rådstuvurätt tjänstgjorde han

från och med den 25 april 1910 till och med den 23 januari 1912 å Södertörns

domsaga och förrättade därvid ett lagtima hösteting jämte därunder förekommande

rannsakningar och andra extra förrättningar. Från och med den 24

januari 1911 till utgången av september månad 1916 tjänstgjorde han vid dåvarande

överintendentsämbetet, nuvarande byggnadsstyrelsen, och innehade

därstädes förordnande såsom förste intendent, motsvarande byråchef i byggnadsstyrelsen,

omkring 5 månader samt såsom extra notarie 3V2 månader. Under

tiden januari—maj 1917 tjänstgjorde han i tullverket samt från och med maj

månad 1917 till och med den 31 december 1918 i domänstyrelsen, där han innehade

förordnande å dåvarande första gradens tjänst 6 månader 4 dagar. Från

och med den 1 januari 1919 till och med den 30 juni 1920 tjänstgjorde han i

kammarkollegium. Sjöcrona, som den 10 april 1912 antagits till amanuens i

civildepartementet, tjänstgjorde till och med den 30 juni 1920 i nämnda departement

och innehade därstädes förordnande såsom kanslisekreterare 2 månader

24 dagar samt såsom andre kanslisekreterare 1 år 1 månad 20 dagar. Han utnämndes

den 22 juni 1920 att vara andre kanslisekreterare i Kungl. Maj:ts

kansli. Efter civildepartementets uppdelning har han sedan den 1 juli 1920

varit anställd såsom amanuens i socialdepartementet och därstädes innehaft förordnande

såsom andre kanslisekreterare 10 månader 18 dagar.

Sjöcronas tjänstgöringstid i socialdepartementet har under tiden 1 juli 1920—

31 december 1921 uppgått till sex timmar och därefter till sju timmar per dag.

Under tiden V? 1920—31l 12 1921 uppbar han ett amanuensarvode av 3,000

kronor för år. Under tiden Vi 1922—3% 1924 var han såsom förste amanuens

placerad i 12:e lönegraden och 13:e löneklassen av då gällande löneplan för

extra ordinarie tjänstemän med en avlöning av 4,932 kronor för år. Räknat

från och med den 1 juli 1924 blev han med hänsyn till genom sjukdom minskad

arbetsförmåga placerad i 10:e lönegraden och 10:e löneklassen av

nämnda löneplan med en avlöning av 4,104 kronor per år. Från och med den

1 juli 1925 är han placerad i 13:e lönegraden av numera gällande löneplan för

extra ordinarie tjänstemän med en avlöning av 4,104 kronor per år ( = 14:e

löneklassen).

I ansökningen har Sjöcrona anfört bland annat, att han under större delen

av sin mer än sextonåriga anställning i statens tjänst med obrutna krafter

kunnat ägna sig åt de skiftande och delvis ganska maktpåliggande arbetsuppgifter,

vilka varit honom anförtrodda. Under de senast förflutna åren hade

emellertid hans hälsa alltmer försvagats. Särskilt hade hans nervsystem blivit

i sådan grad angripet, att han knappast mera såge sig i stånd att tillfredsställande

fullgöra honom tillkommande enklare göromål. Med hänsyn till sjukdomen

och därav föranledd oförmåga till arbete syntes det knappast bliva

honom möjligt att längre kvarstanna i tjänst. Han vore för närvarande för sitt

uppehälle helt och hållet beroende av sin amanuensavlöning och skulle efter

erhållet entledigande från amanuenstjänsten utan pension stå blottad på alla

existensmedel.

Vid handlingarna hava fogats intyg av överläkaren vid Lunds hospital och

asyl, professorn Y. Wigert samt hospitalsläkaren vid Stockholms hospital G.

Eländer, vilka under förmälan att de sedan längre tid varit Sjöcronas läkare

intygat, att Sjöcrona sedan flera år lider av nervsjukdom (psychoneuros), som

— sannolikt för all framtid — i mycket hög grad inkräktar på hans arbetsförmåga

och sålunda gör honom oförmögen att fullgöra sina tjänståligganden,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94. 3

ävensom säkerligen gör det omöjligt för honom att på ett nytt verksamhetsområde

finna utkomstmöjligheter.

På grund av remiss har statskontoret avgivit utlåtande i ärendet den 5 Statskontoret,

februari 1926 och därvid anfört följande:

Av åberopade läkarintygen framginge, att sökanden lede av sådan sjukdom,

att han ansåges vara på grund därav för framtiden ur stånd att fullgöra sina

tjänståligganden. Vid sådant förhållande syntes det få antagas, att sökanden

måste inom kort entledigas från sin anställning såsom amanuens i socialdepartementet.

På grund härav och då sökanden alltsedan den 21 september 1909 eller

under mer än 16 år varit i statens tjänst anställd samt sjukdomen enligt läkarintygen

omöjliggjorde för honom att på ett nytt verksamhetsområde finna sin

utkomst, måste billigheten anses bjuda, att han finge åtnjuta någon pension,

när han icke längre kunde bibehållas vid sin befattning i socialdepartementet.

Enligt det förnyade förslag till civil tjänstepensionslag, som av 1921 års

pensionskommitté framlagts i betänkande av den 30 november 1925, skulle pensionsrätt

tillkomma sådana icke-ordinarie befattningshavare, till vilka, sökanden

vore att hänföra; och det ville synas statskontoret lämpligt, att pensionsbeloppet

för sökanden avpassades efter de grunder, som sålunda föreslagits,

dock att, på sätt sökanden hemställt, den omständigheten, att han till följd av

sin sjukdom fått sin avlöning nedsatt, icke skulle vid pensionens avpassande

lända sökanden till men utan den tidigare löneställningen räknas honom tillgodo

i detta avseende. Emellertid syntes man icke kunna, såsom sökanden antagit,

räkna med det årliga avlöningsbelopp av 4,932 kronor, som da tillkommit

honom; utan i detta fall liksom eljest borde pensionsunderlaget anses vara 2/Ä

av avlöningsbeloppet å billigaste ort i vederbörande lönegrads högsta löneklass.

I detta fall skulle man alltså räkna med ett avlöningsbelopp av 3,960 kronor

och ett pensionsunderlag av 2,640 kronor. Då sjukdom föranledde pensionering

i förtid, utginge pensionen i fall, där tjänstårens antal icke föranledde till

högre belopp, med 3/4 av hel pension. Med tillämpning härav skulle pensionsbeloppet

för sökanden utgöra 1,980 kronor. Då detta pensionsbelopp grundats

på nyreglerad avlöning och alltså borde betraktas såsom nyreglerad pension,

kunde icke annan tilläggsförmån än dyrtidstillägg i fråga om denna pension

förekomma.

Åberopande vad sålunda anförts har statskontoret hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att sökanden finge från och med månaden

näst efter den, då han entledigades från sin anställning i socialdepartementet,

under sin återstående livstid uppbära en årlig pension å allmänna indragningsstaten

till belopp av 1,980 kronor.

Riksdagen har tidigare i vissa fall på framställning av Kungl. Maj:t beviljat Departementspension

åt icke-ordinarie befattningshavare i amanuensställning inom den civila chefen,

statsförvaltningen. Sålunda tillerkändes amanuensen i försvarsdepartementet,

kanslisekreteraren i Kungl. Maj:ts kansli friherre O. T. Hermelin genom beslut

av 1922 års riksdag en årlig pension av 1,350 kronor, och 1925 års riksdag har

beviljat amanuensen hos riksarkivet och skolöverstyrelsen L. G. Strömsten eu

pension av 2,004 kronor årligen.

Jag vill vidare i likhet med statskontoret erinra att 1921 års pensionskommitté

i sitt nyligen avgivna betänkande med nytt förslag till civil tjänstepensionslag

föreslagit pensionsrätt för bland andra extra ordinarie tjänstemän vid

statsdepartement och centrala verk. Enligt kommitténs förslag skulle pensio
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Ang. pension

åt överbarnmorskan

vid barnmorskeläroanstalten

i Stockholm

Hildur Riben.

Medicinal
styrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

nen, i anslutning till vad i gällande civila pensionslag stadgas beträffande ordinarie

tjänstinnehavare, vid förtidspensionering på grund av sjukdom bestämmas

till lägst 75 procent av pensionsunderlaget för vederbörande lönegrad, oberoende

av anställningstidens längd.

Med hänsyn till vad nu anförts och då kanslisekreteraren Sjöcrona utom sin

avlöning i socialdepartementet saknar alla tillgångar, anser jag mig i likhet

med statskontoret böra tillstyrka att han erhåller någon pension av statsmedel,

då han på grund av sjukdom måste lämna sin anställning. Mot det av statskontoret

föreslagna pensionsbeloppet, 1,980 kronor, har jag intet att erinra.

Då detta belopp avpassats med utgångspunkt från ett nyreglerat pensionsunderlag,

bör givetvis varken pensionstillägg eller pensionsförhöjning enligt kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa

pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer utgå å

detsamma. Pensionen torde böra beviljas från allmänna indragningsstaten och

utgå från och med månaden näst efter den, varunder Sjöcrona entledigas från

sin anställning. '' :

Under åberopande av ■''.ad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t ville föreslå riksdagen medgiva,

att andre kanslisekreteraren i Kungl. Maj:ts kansli, amanuensen

i socialdepartementet Cornelius Hans Sjöcrona må från och

med månaden näst efter den, vari han lämnar sin anställning i

nämnda departement, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,980 kronor.

2:o.

I skrivelse den 12 augusti 1925 har medicinalstyrelsen gjort framställning

om beredande av pension å allmänna indragningsstaten åt överbarnmorskan

vid barnmorskeläroanstalten i Stockholm Hildur Riben.

Medicinalstyrelsen har därvid omnämnt, att överläraren vid barnmorskeläroanstalten

i Stockholm i skrivelse den 2 juli 1925 till medicinalstyrelsen

meddelat, att överbarnmorskan vid anstalten fröken Hildur Riben, som varit

anställd i sin nämnda tjänst sedan den 1 januari 1912, den 12 september 1926

fyllde 55 år och då vore pensionsmässig, samt hemställt bland annat att styrelsen

måtte vidtaga åtgärder för att henne måtte vid avskedet tilldelas statspension,

förslagsvis med 1,500 kronor för år.

I anledning härav har medicinalstyrelsen anfört följande:

Då fröken Riben anställts vid läroanstalten såsom instruktionsbarnmorska,

såsom det då hette, hade med denna tjänst jämlikt bestämmelserna i kungörelsen

den 18 juni 1910 angående stater för allmänna barnbördshuset och barnmorskeundervisningen

(sv. förf.-saml., bih. nr 47) varit förenat ett årligt

arvode av 1,000 kronor. Hon hade icke varit ordinarie befattningshavare men

haft rätt till semester. Någon pensionsrätt hade icke varit upptagen.

I skrivelse den 29 augusti 1919 hade styrelsen, i samband med frågan om

ändrad organisation för barnmorskeläroanstalterna i riket, föreslagit att in
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Knngl. Maj.ts proposition nr 94.

struktionsbarnmorskebefattningen skulle under benämning av överbarnmorskebefattning

bibehållas men uppföras å ordinarie stat och i huvudsak likställas

med kvinnlig biträdesbefattning av andra graden. Hon skulle då även hava

fått rätt till hel pension vid 55 levnads- och 25 tjänstår.

Då det förväntats, att definitiv lönereglering för barnmorskeläroanstalterna

skulle inom närmaste framtiden genomföras, hade vid omorganisationen av

undervisningsväsendet för barnmorskor icke framlagts något nytt förslag om

överbarnmorskans löneförmåner, utan det förutvarande arvodet å 1,000 kronor

hade upptagits oförändrat. Detta arvode inginge sålunda i den nya staten, som

fastställts genom brev den 27 juni 1921.

Någon pensionsrätt för överbarnmorska hade alltså icke medgivits. Fröken

Riben, som ingått på den nya staten, hade bibehållits vid sitt förutvarande

arvode och därjämte tillerkänts tillfällig löneförbättring med 250 kronor, allt

jämte dyrtidstillägg.

Vid sidan av sin statsanställning hade fröken Riben haft anställning i

Stockholms stads tjänst såsom barnmorska vid Södra barnbördshuset. I denna

sin egenskap hade hon, enligt vad överläraren meddelat i sin förberörda skrivelse,

rätt till pension från Stockholms stad vid 55 års ålder med 1,232 kronor

jämte dyrtidstillägg (för närvarande 24 %).

Enligt vad statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. meddelat,

hade fröken Riben att i egenskap av barnmorska vid Södra barnbördshuset vid

55 års ålder uppbära en pension från nämnda anstalt å ungefär 200 kronor, i

vilket belopp då vore inräknad den pension å 100 kronor, vartill tidigare delägarskap

i barnmorskornas pensionsanstalt berättigade.

Till jämförelse borde nämnas, att f. d. överbarnmorskan vid läroanstalten

i Göteborg Hilda Nilsson, vilken efter 15 års tjänstgöring avgått den 1 augusti

1924, erhölle pension från Göteborgs stad å 1,975 kronor och från statens anstalt

för pensionering av folkskollärare m. fl. å 1,000 kronor jämte dyrtidstillägg.

Av en från sistnämnda anstalt avgiven promemoria inhämtades, att

för Hilda Nilsson erlagts engångsavgift med''5,335 kronor, mot vilken svarade

ett statsbidrag i form av engångsavgift å ungefär 4,900 kronor. I hennes pensionsbelopp

inginge sålunda dels pension å cirka 120 kronor på grund av insättningar

i barnmorskornas pensionsanstalt dels ock av staten bekostad del av

pensionen (förutom statens bidrag till nämnda anstalt) å ungefär 435 kronor.

Fröken Hildur Ribens verksamhet vid barnmorskeläroanstalten i Stockholm

hade varit synnerligen givande och betydelsefull, såväl för elevernas utbildning

i yrket som för deras etik. Det syntes medicinalstyrelsen därför rätt och

billigt, att den omständigheten, att hennes tjänst av förhållande, vartill hon

alls icke givit anledning, blivit lämnad oreglerad, icke komme att lända henne

till förfång vid avgörandet av frågan om beredande av statspension åt henne.

Styrelsen ansåge sålunda, att en statspension borde tilldelas fröken Riben

att utgå oberoende av den pension, som tillerkändes henne från Stockholms stad

och från .statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.

Yad storleken av denna pension beträffar har styrelsen med ledning av den

värdering av överbarnmorsketjänsten styrelsen gjort i sin förberörda skrivelse

av år 1919 och med hänsyn till att överbarnmorskan vid uppnådda 55 år vore

berättigad till eu pension från pensionsanstalten å 200 kronor men endast

kunde åberopa 14 tjänstår såsom överbarnmorska och instruktionsbarnmorska,

föreslagit ett belopp av 800 kronor att såsom förut antytts utgå utan reducering

med hänsyn till annan pension. Beloppet vore sålunda i viss mån valt med

hänsyn till pensionsunderlaget (1,716 kronor) för tjänst i iönegraden B 7 enligt

s. 6 Kontrollera mot PDF

Statskontoret.

Styrelsen för

statens anstalt

för pensionering

av folkskollärare

m. fl.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

gällande löneplan för allmänna civilförvaltningen, i vilken lönegrad de förutvarande

kvinnliga biträdena av andra graden numera vore placerade.

Styrelsen har alltså hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

medgiva, att överbarnmorskan vid barnmorskeläroanstalten i Stockholm Hildur

Riben finge från och med månaden näst efter den, varunder hennes anställning

vid läroanstalten upphörde, dock tidigast från och med den 1 oktober 1926,

under sin återstående livstid uppbära utöver den pension, hon ägde uppbära

från Stockholms stad och statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl., en årlig tilläggspension från allmänna indragningsstaten av 800 kronor.

Till följd av remiss har statskontoret den 21 december 1925 avgivit utlåtande

i ärendet och därvid anfört följande.

Enligt vad statskontoret inhämtat från medicinalstyrelsen vore de av Riben

innehavda befattningarna som överbarnmorska vid barnmorskeläroanstalten

och som barnmorska vid Södra barnbördshuset i Stockholm att anse som två

olika tjänster, förenade hos en person. Av dessa tjänster medförde den senare

rätt till pension från Stockholms stad och från statens anstalt för pensionering

av folkskollärare m. fl. Befattningen vid barnmorskeläroanstalten däremot,

som vore att betrakta som en icke-ordinarie statstjänst, vore icke förenad med

pensionsrätt. Då den emellertid, därest den varit uppförd å ordinarie stat,

medfört rätt till pension enligt civila pensionslagen, ville statskontoret icke

motsätta sig att åt Riben utverkades någon pension från allmänna indragningsstaten

i anledning av hennes nu ifrågavarande anställning.

Vad beträffade beloppet av den ifrågasatta pensionen, syntes intet vara att

erinra mot att man, på sätt medicinalstyrelsen föreslagit, vid beräknandet av

detsamma utginge från pensionsunderlaget för kvinnlig befattningshavare i

lönegraden B 7 av nu gällande löneplan, 1,716 kronor. Sagda belopp borde

emellertid till en början reduceras med en tredjedel i anledning därav att pensionsavgifter

ej blivit erlagda. Vidare vore att märka att Riben vid avgången

från ifrågavarande tjänst komme att kunna räkna endast 14 tjänstår i statens

tjänst, under det att för motsvarande ordinarie befattningshavare fordrades 25

tjänstår för att komma i åtnjutande av hel pension. Denna omständighet syntes

höra i enlighet med civila pensionslagens föreskrifter föranleda ytterligare

minskning av den ifrågasatta pensionen, som sålunda skulle komma att utgöra

2 14

3 25 1’716, e^er’ uträknat, 640 kronor. Från sagda belopp borde emellertid

avdrag äga rum, motsvarande den delvis på bidrag av statsmedel grundade

pensionen från statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., som

enligt uppgift komme att uppgå till 200 kronor, eller, efter nyreglering i

enlighet med föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280), 238

kronor. Fråndroges denna summa, återstode ett belopp av 402 kronor, som,

efter avrundning uppåt till närmast högre med tolv jämnt delbara tal, eller

sålunda till 408 kronor, syntes kunna utgöra skälig pension i förevarande fall.

Vidare har styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl. avgivit infordrat utlåtande i ärendet den 8 januari 1926. Styrelsen har

därvid yttrat följande:

Anstalten finge meddela, att den barnmorsketjänst vid Södra barnbördshuset

i Stockholm, vilken fröken Hildur Riben innehade vid sidan av sin befattning

såsom överbarnmorska vid barnmorskeläroanstalten i Stockholm,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

blivit efter särskild reglering förenad med pensionsrätt i pensionsanstalten,

räknat från 1922 års ingång. Stockholms stad, såsom huvudman för befattningen,

hade emellertid icke erlagt någon retroaktivavgift för befattningens

innehavare, vilken således ägde att för pension räkna tjänstår först från nyssnämnda

tidpunkt. Jämlikt stadgandet i § 67 av pensionsanstaltens reglemente

den 31 december 1919 komme denna pension att beräknas försäkringstekniskt;

och denna pension skulle, i enlighet med andra stycket av mom. 4 i

övergångsstadgandena till Kap. Yl i reglementet, ökas med vad som motsvarade

de avgifter och statsbidrag, som tillgodoräknats Riben enligt reglementet

för barnmorskornas pensionsanstalt. Enligt approximativ beräkning bleve pensionen

tillhopa omkring 200 kronor, vartill komme tillägg av statsmedel dels

med pensionsförhöjning I enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med

bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i

statens tjänst m. fl. pensionärer å 38 kronor, och dels med dyrtidstillägg, för

närvarande 72 kronor, således tillhopa omkring 310 kronor, allt räknat från

och med den 1 oktober 1926.

Mot tilläggspension å allmänna indragningsstaten enligt av statskontoret

föreslagna grunder har anstalten förklarat sig intet hava att erinra.

På grund av vad i ärendet anförts vill jag i likhet med de hörda myndig- Departemenuheterna

tillstyrka att överbarnmorskan Hildur Riben oavsett henne tillkom- chefenmande

pensionsförmåner från Stockholms stad och statens anstalt för pensionering

av folkskollärare m. fl. tillerkännes någon pension av statsmedel med

anledning av hennes anställning i statens tjänst. Beträffande storleken av

denna pension förordar jag statskontorets beräkningsgrunder, enligt vilka pensionsbeloppet

skulle bestämmas till 408 kronor årligen. Då detta belopp avpassats

med utgångspunkt från ett nyreglerat pensionsunderlag, bör givetvis

varken pensionstillägg eller pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni

1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer utgå å detsamma. Pensionen

torde böra beviljas från allmänna indragningsstaten att utgå från och med

månaden näst efter den, vari anställningen upphör, dock tidigast från och med

den 1 oktober 1926.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att överbarnmorskan vid barnmorskeläroanstalten i Stockholm

Hildur Riben må från och med månaden näst efter den, vari

hennes anställning vid nämnda läroanstalt upphör, dock tidigast

från och med den 1 oktober 1926, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 408

kronor.

3:o.

I skrivelse den 13 januari 1926 har länsstyrelsen i Blekinge län gjort framställning

om beredande av pension åt polisuppsyningsmannen å öarna Sturkö

och Tjurkö Anders Pravitz.

Länsstyrelsen har i skrivelsen anfört följande:

Ang. pension

åt polisuppsyningsmannen

A.

Pravitz.

Länsstyrelsen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statskontoret.

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

Till den hittillsvarande extra polisbevakningsorganisationen å länets landsbygd

hade hört befattningarna som polisuppsyningsman dels i Lyckeby och

dels å öarna Sturkö och Tjurkö. Innehavare av sistnämnda tjänst vore polisuppsyningsmannen

Anders Pravitz. Född den (i maj 1846 både Pravitz den

14 september 1868 antagits till e. o. landskanslist, innehaft ordinarie tjänst vid

landsstaten från den 14 mars 1880 tills han den 30 november 1888 avgått utan

rätt till pension, den 30 september 1889 förordnats till polisuppsyningsman i

Lyckeby och i enahanda befattning förflyttats till öarna Sturkö och Tjurkö den 1

maj 1901. Han hade sålunda innehaft polisuppsyningsmansbefattning förenad

med åklagarrätt under mer än 36 år. Dels på grund av förestående omorganisation

av den extra polisbevakningen å länets landsbygd och dels till följd

av Pravitz’ höga ålder syntes han icke kunna kvarstå i sin befattning utöver

år 1926. Han hade under hela sin tjänstetid som polisuppsyningsman förhållit

sig väl och skött sin tjänst till belåtenhet.

Det syntes länsstyrelsen skäligt, att Pravitz bereddes någon pension vid avgång

från tjänsten. Då emellertid i länsstyrelsens av Kungl. Maj:t behandlade

stat för extra polisbevakningen å länets landsbygd icke funnes upptagen någon

utgift för personalens pensionering, hade länsstyrelsen ansett sig böra underställa

frågan Kungl. Maj:ts prövning.

I fråga om pensionens belopp syntes detta icke kunna sättas lägre än 2,100

kronor motsvarande 75 % av till Pravitz nu utgående avlöning, som frånsett

dyrtidstillägg utgjorde för år: arvode 2,200 kronor och ålderstillägg 600

kronor eller sammanlagt 2,800 kronor. Då statsverket bidroge allenast med

hälften till den extra polispersonalens avlöning för närvarande, borde även den

ifrågasatta pensionen utgå allenast med hälften av statsmedel.

På grund härav har länsstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte utverka

av statsmedel pension åt polisuppsyningsmannen Anders Pravitz med 1,050

kronor årligen att utgå till honom från och med månaden näst efter hans avgång

från polisuppsyningsmansbefattningen, under villkor att av landsting,

kommuner eller enskilda för ändamålet beviljades minst enahanda belopp.

Till följd av remiss har statskontoret den 20 januari 1926 avgivit utlåtande

i ärendet och därvid yttrat:

Då den nya organisationen av polisväsendet i riket i enlighet med bestämmelserna

i lagen den 6 juni 1925 ännu icke hunnit genomföras i avseende å den

av Pravitz innehavda befattningen såsom polisuppsyningsman å öarna Sturkö

och Tjurkö, syntes statsverket böra i likhet med vad i åtskilliga likartade fall

tidigare ägt rum — exempelvis beträffande polismannen G. Söderström (prop.

175 till 1925 års riksdag) — lämna sin medverkan för beredande av pension

åt Pravitz, som år 1926 uppnådde 80 års ålder och i mera än 36 år innehaft

förenämnda befattning.

Yad pensionsbeloppet anginge torde vid framställning till riksdagen om beviljande

av pension numera uppmärksammas, hurusom i de bestämmelser om

ny pension, som av 1925 års riksdag godkänts samt till efterrättelse meddelats

i Kungl. Maj:ts kungörelse den 18 juni 1925 (nr 280), förutsattes, att pensioner,

som av riksdagen komme att beviljas efter år 1925, skulle till beloppet så

avpassas att de kunde betraktas såsom nyreglerade och alltså ej berättiga till

annan tilläggsförmån än dyrtidstillägg enligt de för sådant tillägg till tjänstepension

efter den 1 juli 1925 gällande grunder.

I överensstämmelse med hittills tillämpade principer för pensionering av

polispersonal skulle beloppet av den pension, som efter avskedet borde utgå till

Pravitz, bestämmas till 1,600 kronor. Detta belopp syntes därefter böra av
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

9

passas med hänsyn till förenämnda av 1925 års riksdag godkända grunder för

pensionering av f. d. befattningshavare. Till detta belopp syntes alltså böra

läggas dels pensionstillägg, 120 kronor, dels pensionsförhöjning I, 252 kronor,

dels ock slutligen pensionsförhöjning II, 98 kronor. Med hänsyn tagen jämväl

till nämnda belopp skulle pensionen komma att uppgå till 2,070 kronor, vilken

summa emellertid syntes böra avrundas till 2,064 kronor. Av detta belopp

borde hälften eller 1,032 kronor bestridas av statsmedel. I fråga om dyrtidstillägg

å statens andel syntes bestämmelser böra meddelas motsvarande dem,

som föreskrivits i samband med beviljande av pension åt polismannen Söderström.

Statskontoret har alltså hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva dels att polisuppsyningsman^!! A. Pravitz finge från och med månaden

näst efter den, varunder han avginge från sin anställning som polisuppsyningsman,

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension av 1,032 kronor, under villkor att pension till lika

stort belopp utginge från landsting, kommuner eller enskilda, dels ock att å

ifrågavarande pension finge utgå dyrtidstillägg enligt de grunder, som vore

eller kunde varda fastställda för f. d. befattningshavare i statens tjänst, med

iakttagande likväl, att dyrtidstillägget skulle beräknas å det sammanlagda

pensionsbeloppet men av statsmedel bestridas allenast med vad som av det

sålunda beräknade dyrtidstillägget belöpte på den från allmänna indragningsstaten

utgående delen av pensionsbeloppet.

Pravitz har alltsedan den 30 september 1889 eller över 36 år innehaft befattning

som polisuppsyningsman inom Blekinge län. Hans avlöning har under

sista tiden utgjort 2,800 kronor, varav hälften bestritts med statsmedel. Under

sådana förhållanden och med hänsyn till vad som upplysts angående beskaffenheten

av Pravitz’ tjänstgöring finner jag billigt att staten, såsom förut skett i

åtskilliga liknande fall, bidrager till kostnaden för hans pensionering. På sätt

myndigheterna föreslagit lärer emellertid såsom villkor för statspensions erhållande

böra föreskrivas att pension till lika stort belopp utgår från landsting,

kommuner eller enskilda.

Det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet av statsmedel, 1,032 kronor,

har avpassats i enlighet med de grunder, som enligt förutsättningarna för 1925

års riksdags beslut angående ny pension åt f. d. befattningshavare numera

synas böra tillämpas vid beviljande av pensioner av här ifrågavarande art.

Beträffande grunderna för beräkning och utbetalning av dyrtidstillägg å pensionen

överensstämmer statskontorets förslag med tidigare i motsvarande fall

godtagna principer. Jag biträder alltså vad statskontoret i ärendet hemställt.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

dels att polisuppsyningsmannen Anders Pravitz må från och

med månaden näst efter den, varunder han avgår från sin anställning

såsom polisuppsyningsman, under sin återstående livstid

från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 77 höft. (Nr 94.) au 26 ''2

Departements
chefen.

214 26

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Ang. förhöjd

pension åt

poliskonstapeln

G.

G. Thorsell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

1,032 kronor under villkor att pension till lika stort belopp utgår

från landsting, kommuner eller enskilda;

dels ock att å ifrågavarande pension må utgå dyrtidstillägg

enligt de grunder, som äro eller kunna varda fastställda för f. d.

befattningshavare i statens tjänst, med iakttagande likväl att

dyrtidstillägget skall beräknas å det sammanlagda pensionsbeloppet

men av statsmedel bestridas allenast med vad som av

det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper på den från allmänna

indragningsstaten utgående delen av pensionsbeloppet,

4:o.

Länsstyrelsen i Blekinge län har vidare i skrivelse den 13 januari 1926 hemställt

om förhöjd pension åt poliskonstapeln Carl Gustaf Thorsell, vilken tillhör

den i Ronneby stationerade avdelningen av länets ridande poliskår.

Länsstyrelsen har därvid till en början erinrat, att 1919 års lagtima riksdag

med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition nr 107 gjorda hemställan i ämnet

medgivit, att Thorsell finge från och med månaden näst efter den, varunder

hans anställning vid poliskåren upphörde, under sin återstående livstid från

allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension till belopp av 500 kronor

under villkor att pension med lika stort belopp utginge av landsting, kommuner

eller enskilda.

Vidare bär länsstyrelsen omförmält, att Blekinge läns landsting sedermera

genom beslut den 9 september 1919 beviljat Thorsell en årlig pension av 500

kronor att utgå från och med månaden näst efter den, varunder hans anställning

vid poliskåren upphörde.

Länsstyrelsen har härefter anfört följande:

Emellertid hade Thorsell, som vid 1919 års ingång på grund av med läkarbetyg

styrkt sjuklighet beräknats icke kunna vidare utöva sin tjänstebefattning,

efter vunnen förbättring i sitt hälsotillstånd och väl till stor del även till

följd av den vidtagna förändringen i ridande polisens tjänstgöring, att patrulltjänst

verkställdes icke till häst utan med motorfordon, alltjämt kvarstått och

kvarstode även tills vidare under år 1926 i sin tjänstebefattning emot åtnjutande

av därför numera utgående avlöning utgörande för år: arvode 1,750

kronor, ålderstillägg 450 kronor och beklädnadsersättning 500 kronor eller tillsammans

2,700 kronor jämte stadgat dyrtidstillägg, som för sista halvåret 1925

uppgått till 502 kronor. Om också den »ridande polisen» även framdeles komme

att åtminstone i viss utsträckning bibehållas, syntes Thorsell i allt fall till följd

av sin höga ålder — han vore född den 22 januari 1857 — icke kunna få kvarstå

i tjänsten utöver år 1926.

Den pension, Thorsell skulle komma i åtnjutande av eller 1,000 kronor per

år, måste dock numera anses vara allt för otillräcklig. Att beräkna pensionen

till 75 % av arvode och ålderstillägg syntes icke vara för högt, och skulle enligt

en sådan beräkningsgrund pensionen utgå med 1,650 kronor.

Länsstyrelsen har på grund härav hemställt, att Kungl. Maj:t måtte hos

riksdagen utverka en förhöjning med 325 kronor för år i det av riksdagen åt

Thorsell beviljade pensionsbeloppet under villkor att enahanda förhöjning beviljades

jämväl av landsting, kommuner eller enskilda,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 94,

Efter erhållen remiss har statskontoret i ärendet avgivit utlåtande den 20 Statskontoret

januari 1926 och därvid yttrat huvudsakligen följande:

Då den nya organisationen av polisväsendet i riket enligt vad statskontoret

från länsstyrelsen i Blekinge län inhämtat ännu icke hunnit genomföras i avseende

å den av poliskonstapeln C. G. Thorsell innehavda befattningen vid den i

Ronneby stationerade avdelningen av länets ridande poliskår, vilken det efter

organisationens genomförande syntes tillkomma landstinget i Blekinge län att

upprätthålla, syntes statsverket, som redan genom 1919 års riksdags beslut

åtagit sig viss skyldighet beträffande pensionering av Thorsell, böra lämna sin

medverkan till beredande åt Thorsell av den förhöjning i pensionen, som kunde

anses skälig med hänsyn till de principer, som senast tillämpats rörande pensionering

av polispersonal i motsvarande ställning, exempelvis i proposition

175 vid 1925 års riksdag i fråga om pension åt polismannen G. Söderström.

Vad pensionsbeloppet anginge borde av skäl, som statskontoret i yttrande

angående pension åt polisuppsyningsmannen Pravitz angivit (punkt 3:o här

ovan), detta belopp så avpassas, att det kunde betraktas såsom nyreglerat och

alltså ej berättiga till annan tilläggsförmån än dyrtidstillägg enligt de för

sådant tillägg till tjänstepension efter den 1 juli 1925 gällande grunder.

I överensstämmelse med hittills tillämpade principer för pensionering av

polispersonal skulle beloppet av den pension, som efter avskedet borde utgå till

Thorsell, bestämmas till 1,600 kronor. Till detta belopp syntes böra läggas dels

pensionstillägg, 120 kronor, dels pensionsförhöjning I, 252 kronor, dels ock

slutligen pensionsförhöjning IT, 98 kronor. Med hänsyn tagen jämväl till

nämnda belopp skulle pensionen komma att uppgå till 2,070 kronor, vilken

summa emellertid syntes böra avrundas till 2,064 kronor. Av detta belopp

syntes hälften eller 1,032 kronor böra bestridas av statsmedel. I fråga om dyrtidstillägg

å statens andel borde bestämmelser meddelas motsvarande dem, som

föreskrivits i samband med beviljande av pension åt polismannen Söderström.

Statskontoret har alltså hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att, med ändring av sitt tidigare i ärendet meddelade beslut, medgiva dels att

polismannen C. G. Thorsell finge från och med månaden näst efter den, varunder

han avginge från sin anställning som polisman, under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av 1,032

kronor, under villkor att pension till lika stort belopp utginge från landsting,

kommuner eller enskilda, dels ock att å ifrågavarande pension finge utgå dyrtidstillägg

enligt de grunder, som vore eller kunde varda fastställda för f. d.

befattningshavare i statens tjänst, med iakttagande likväl, att dyrtidstillägget

skulle beräknas å det sammanlagda pensionsbeloppet men av statsmedél bestridas

allenast med vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöpte på

den från allmänna indragningsstaten utgående delen av pensionsbeloppet.

Av de handlingar, som förelågo då frågan om pension åt poliskonstapeln DepartementsThorsell

behandlades vid 1919 års lagtima riksdag, framgick att Thorsell, som chefen,

är född den 22 januari 1857 och tidigare varit anställd som artillerist vid

Yendes artilleriregemente från november 1873 till november 1882, tillhört Blekinge

läns ridande poliskår alltsedan våren 1896. Han har sålunda numera

tjänstgjort såsom polisman i omkring 30 år.

Då Thorsell icke tillträtt den pension, som år 1919 beviljats honom, utan

alltjämt kvarstår i tjänst, synes det mig vara billigt att statsmakterna vid

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

hans förestående avgång från tjänsten tillerkänna honom pension till belopp,

som numera anses utgöra skälig pension för polisman. Jag vill i detta sammanhang

erinra, att riksdagen tidigare i vissa fall (t. ex. år 1924 i fråga om

vaktmästaren K. O. Asplund; se proposition nr 85, punkt 8:o) medgivit förhöjning

av beviljad pension under liknande förhållanden.

Vad statskontoret i fråga om pensionsbeloppet och i övrigt föreslagit vill

jag, under hänvisning till vad jag under nästföregående punkt anfört, biträda.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att poliskonstapeln Carl Gustaf Thorsell må från och med

månaden näst efter den, varunder han avgår från sin anställning

såsom poliskonstapel, under sin återstående livstid från allmänna

indragningsstaten uppbära — i stället för honom av 1919 års

lagtima riksdag tillerkänt pensionsbelopp av 500 kronor — en

årlig pension av 1,032 kronor under villkor att pension till lika

stort belopp utgår från landsting, kommuner eller enskilda;

dels och att å ifrågavarande pension må utgå dyrtidstillägg

enligt de grunder, som äro eller kunna varda fastställda för f. d.

befattningshavare i statens tjänst, med iakttagande likväl att

dyrtidstillägget skall beräknas å det sammanlagda pensionsbeloppet

men av statsmedel bestridas allenast med vad som av det

sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper på den från allmänna

indragningsstaten utgående delen av pensionsbeloppet.

Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad föredragande departementschefen

hemställt i de under l:o—4:o här ovan antecknade ärendena.

Hans Maj:t Konungen behagar härtill lämna bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.