Med förslag till lag om skyldighet för vissa näringsidkare att biträda vid arbetet med industriens krigsorganisation m. m
12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1926:98, Med förslag till lag om skyldighet för vissa näringsidkare att biträda vid arbetet med industriens krigsorganisation m. m
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 98.
I
Nr 98.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
lag om skyldighet för vissa näringsidkare att biträda
vid arbetet med industriens krigsorganisation m. m.;
given Stockholms slott den 5 februari 1926.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag om skyldighet för vissa näringsidkare att biträda
vid arbetet med industriens krigsorganisation m. m.
GUSTAF.
P. Albin Hansson.
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. SO höft. (Nr 98.)
252 Sfi 1
2
Kungl. Maj:ts, proposition nr 98.
Förslag
till ■ . V '' ''
Lag
om skyldighet för vissa näringsidkare att biträda vid arbetet med
industriens krigsorganisation in. m.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
1 mom. Det åligger varje ägare eller innehavare av industriell anläggning
här i riket samt envar annan, vilken här äger eller innehar företag eller
bedriver verksamhet, som kan vid mobilisering av krigsmakten bliva av
betydelse för densamma, att på anfordran beträffande anläggningen, företaget
eller verksamheten lämna central förvaltningsmyndighet vid försvarsväsendet
de uppgifter rörande personal, maskinpark, tillverkningsförmåga
och dylikt, vilka myndigheten anser erforderliga för organisationen av landets
industriella krigsberedskap, ävensom i övrigt biträda vid planläggandet
av industriens krigsorganisation. Medför dylikt biträde arbete av sådan
beskaffenhet eller omfattning, att näringsidkaren anser sig böra påfordra
ersättning härför, och kan överenskommelse härom ej träffas med vederbörande
myndighet, skall frågan hänskjutas till en enligt lagen om skiljemän
den 28 oktober 1887 (nr 83 sid. 1) tillsatt skiljenämnd, vilken äger
dels avgöra, huruvida ersättning bör utgå, dels ock bestämma ersättningsbeloppets
storlek.
2 mom. Likaledes åligger det statliga och kommunala verk, styrelser och
inrättningar, bankaktiebolag och solidariska bankbolag ävensom näringsidkare,
utöver i 1 mom. avsedda, att på anfordran av myndighet, som
Konungen bestämmer, lämna uppgift angående den för dem under krig
erforderliga personalorganisationen.
3 mom. Hos ovannämnda verk, styrelser, inrättningar, banker och
näringsidkare anställd värnpliktig personal, som av vederbörande myndighet
prövas oundgängligen erforderlig för deras personalorganisation i händelse
av krig, ställes till förfogande på sätt Konungen närmare bestämmer.
2 §.
Det åligger myndighet, som har att taga befattning med arbetet med
industriens krigsorganisation, att tillse, att därvid vunnen upplysning angående
näringsidkares verksamhet ej kommer till annan näringsidkares eller
eljest till utomståendes kännedom.
Kungl, Maj;ts proposition nr 98.
3
3 §•
Den, som underlåter att lämna jämlikt 1 § infordrad uppgift eller
som mot bättre vetande avgiver oriktig sådan eller som underlåter att på
anfordran fullständiga uppgift, som befunnits vara ofullständig, vare, därest
han är offentlig tjänsteman,, underkastad ansvar såsom för annat tjänstefel,
men straffes eljest med böter från och med 50 till och med 5,000
kronor.
Den, som underlåter att lämna jämlikt 1 § i övrigt påfordrat biträde
vid planläggandet av industriens krigsorganisation, straffes likaledes med
böter från och med 50 till och med 5,000 kronor.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas de efter allmän
strafflag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli'' 1926.
4
Kungi. Maj:ts proposition nr 98.
Framställning
av arméförvaltningens
artilleri-,
fortifikationsoch
intendentsdepartement
samt sjukvårdsstyrelse
ävensom marinforvaltningen.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 5 februari 1926.
Närvarande:
Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss,
Möller, Levinson.
Departementschefen, statsrådet Hansson anför:
I skrivelse den 9 februari 1925 hava arméförvaltningens artilleri-,
fortifikations- och intendentsdepartement samt sjukvårdsstyrelse ävensom
marinförvaltningen gjort framställning om utfärdande av lagbestämmelser
angående skyldighet för vissa näringsidkare att biträda vid arbetet med
industriens krigsorganisation m. m. samt därvid anfört följande.
För ifrågavarande organisationsarbete erfordrades ett intimt samarbete .
med och biträde från olika privata näringsidkare. Detta biträde vore
emellertid beroende på frivilligt åtagande från vederbörande näringsidkares
sida, och ehuru detsamma i många fall beredvilligt lämnats, hade på en
del håll svårigheter gjorts eller biträde vägrats. Härigenom bleve det
avsedda organisationsarbetet resultatlöst. Med hänsyn till den stora och
grundläggande betydelse, som här avsett arbete hade för landets krigsberedskap,
vore det av yttersta vikt, att detsamma vilade på en säker
grund. Detta vore ej fallet, då såsom hittills erforderligt biträde från
näringslivet vore beroende av vederbörandes goda vilja, utan krävdes härför,
att dylik biträdesskyldighet ålades näringsidkarna i form av lagstadgade
bestämmelser. Ju längre bär avsett organisationsarbete framskridit,
desto starkare hade detta krav framträtt.
Det arbete, som näringsidkarna för detta ändamål i allmänhet hade att
utföra, bestode i lämnande av vissa uppgifter dels angående maskinpark
och tillverkningskapacitet m. m. dylikt, dels angående personalförhållanden
(vilka senare uppgifter avsåge att möjliggöra säkerställandet av företagets
personalbehov vid mobilisering) ävensom att, då så erfordrades, biträda
med uppgörande av krigsleveranskontrakt och dylikt. Den avgörande betydelse,
som näringsidkarnas medverkan vid detta arbete ägde för landets
krigsberedskap, syntes, trots de därmed förenade kostnaderna, vilka som
regel vore obetydliga, väl motivera, att denna medverkan ålades dem såsom
en lagstadgad skyldighet, vilken närmast kunde betraktas som ett
slags »administrativ värnplikt».
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 98.
i)
Olägenheterna för näringslivet med en dylik »administrativ värnplikt»
kompenserades emellertid till fullo av de fördelar, som eu planerad krigsorganisation
medförde för de i organisationen medtagna företagen. Dessa
företag finge nämligen i händelse av mobilisering behålla eu stor del av
sin anställda personal och finge fortsätta sin ordinarie drift eller upptaga
annan för deras förhållanden lämplig krigstillverkning i största möjliga
utsträckning. Ifrågavarande kostnad kunde därför betraktas såsom ett
slags krigsriskpremie, som i händelse av krig gåve eu riklig ersättning.
Till förberedelsearbetena för den industriella krigsberedskapen hörde
även bland annat planer för utvidgning i stor skala av befintliga industrier
ävensom skapandet av nya sådana m. in. Vid utförandet av dylika större
arbeten, som ofta nog droge stora kostnader, syntes ersättning böra utgå
från förvaltningsmyndigheterna enligt för varje särskilt fall träffad överenskommelse.
Ovan berörda förhållanden avsåge huvudsakligen den rent militära
krigsberedskapen. I samband med här ifrågasatta lagbestämmelser syntes
emellertid även böra upptagas föreskrifter angående skyldighet för ämbetsverk,
kommunala styrelser och banker m. fi. ävensom i den förut avsedda
krigsorganisationen ej ingående näringsidkare, vilkas fortsatta verksamhet
vore av vikt för landets allmänna krigsberedskap, att lämna uppgifter angående
den personalorganisation, som för deras fortsatta verksamhet under
krig kunde vara erforderlig. Dylika uppgifter — vilkas insändande hittills
reglerats genom kungörelsen den 21 januari 1916 (nr 20) angående
uppskov med och frikallelse från inställelse till tjänstgöring vid mobilisering
för vissa värnpliktiga — bearbetades för närvarande av inom försvarsdepartementet
tillkallade sakkunniga. Dessa sakkunniga hade emellertid
enligt under hand lämnat meddelande framhållit önskvärdheten av, att
lagbestämmelser i sistnämnda hänseende bleve utfärdade, ävensom lämpligheten
av, att dessa lagbestämmelser upjffoges i samband med förut nämnda
lagbestämmelser angående näringsidkares skyldighet att biträda vid arbetet
med industriens krigsorganisation.
Sedan Sveriges industriförbund förklarat sig icke hava något att invända
mot att de avsedda bestämmelserna upphöjdes till lag, under förutsättning
likväl att vissa av förbundet angivna synpunkter beaktades vid lagförslagets
utformning, hade ett utkast till lagbestämmelser i ämnet utarbetats inom
arméförvaltningen, därvid industriförbundets synpunkter vunnit beaktande;
och hemställde arméförvaltningens artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartement
samt sjukvårdsstyrelse ävensom marinförvaltningen — med
understrykande av frågans vitala betydelse i krigsberedskapshänseende —
att proposition måtte i angivet syfte avlåtas till riksdagen.
Över förevarande framställning med tillhörande lagutkast hava yttranden
infordrats dels från cheferna för generalstaben och marinstaben, dels och
från ingenjörsvetenskapsakademien och kommerskollegium.
6
Kungl. Majds proposition nr 98.
Chefens för
generalstaben
yttrande.
Chefens för
marinstaben
yttrande.
Ingenjörs
vetenskaps
akademiens
yttrande.
Kommers
kollegii
yttrande.
Departements
chefen.
Chefen för generalstaben har framhållit, att lagbestämmelser i före*
varande ämne ur krigsberedskapssynpunkt måste tillmätas stor betydelse,
ävensom anfört, att i stort sett intet vore att från generalstabens sida
erinra mot det framlagda utkastet till bestämmelser i ämnet. Yissa formella,
mindre ändringar syntes emellertid böra vidtagas, varjämte bestämmelser
om straff (böter från och med 50 till och med 5,000 kronor)
borde införas — förutom, såsom i utkastet ifrågasatts, för underlåtenhet
att lämna föreskrivna uppgifter eller att biträda vid arbetet med industriens
krigsorganisation — jämväl för lämnande av felaktiga eller ofullständiga
uppgifter.
Chefen för marinstaben har förklarat sig icke hava något att erinra mot
det framlagda författningsförslaget med de av chefen för generalstaben
däri föreslagna ändringarna.
Ingenjörsvetenskapsakademien har för sin del icke funnit anledning till
erinran i sak mot det framlagda förslaget med de av chefen för generalstaben
förordade ändringar och tillägg. I fråga om författningens formulering
har akademien framhållit, att det borde komma till klart uttryck,
att bestämmelsen om skyldighet att lämna uppgifter och i övrigt biträda
vid planläggandet av krigstillverkningen avsåge varje ägare eller innehavare
av industriell anläggning i Sverige samt envar annan, som ägde eller innehade
företag eller bedreve verksamhet, som kunde under krig bliva av
betydelse för krigsmakten.
Yad slutligen angår kommerskollegium, har nämnda ämbetsverk förklarat
sig icke hava något att erinra mot innebörden av det framlagda lagförslaget,
därest de förtydligande tillägg infördes, som förordats av chefen för generalstaben
och ingenjörsvetenskapsakademien. Kollegium har tillika anfört,
att kollegium givetvis utginge från den förutsättningen, att de uppgifter
in. m., som industriföretagen skulle åläggas avlämna, inskränktes till strängt
nödvändiga, samt att respektive frågoformulär erliölle en möjligast förenklad
uppställning.
Av den lämnade redogörelsen i ämnet framgår, att, med stöd av i
administrativ väg utfärdade bestämmelser, vissa åtgärder redan nu företagas
för organiserandet av den industriella krigsberedskapen, ävensom i
syfte att vid inträffande mobilisering sådana statliga, kommunala och enskilda
inrättningar och företag, vilkas fortsatta verksamhet är oundgängligen
nödvändig för att trygga statslivets jämna gång eller är för det allmänna
av synnerlig vikt, tillförsäkras den för ändamålet behövliga personalen.
Ifrågavarande beredskapsarbete har hittills helt och hållet varit
beroende på frivilligt åtagande och intresse för saken från vederbörande
verks och industriföretags sida. Vad armé- och marinförvaltningarna i sin
förut omförmälda skrivelse anfört synes mig emellertid hava ådagalagt
Kungl. Maj:ts proposition nr 98. 7
nödvändigheten av lagstadgad skyldighet för näringsidkare m. fl. att medverka
vid detta arbete.
Såsom förut nämnts, hava armé- och marinförvaltningarna, med beaktande
av de utav Sveriges industriförbund i infordrat yttrande (se bilaga vid
detta protokoll) framförda synpunkterna, uppgjort förslag till lagbestämmelser
i ämnet. Mot detta förslag, med av chefen för generalstaben samt
ingenjörsvetenskapsakademien därutinnan ifrågasatta mindre jämkningar,
har jag icke funnit någon väsentlig erinran. Jag har emellertid låtit förslaget
inom försvarsdepartementet undergå eu huvudsakligen formell överarbetning.
För denna torde jag icke behöva här närmare redogöra, utom
såvitt avser bestämmelsen angående myndigheternas tystnadsplikt i fråga
om upplysning, som vid arbetet med industriens krigsorganisation vunnits
rörande näringsidkares verksamhet. Med hänsyn till sammanhanget med
mobiliseringsväsendet torde, på sätt ock i 1916 års ovannämnda kungörelse
för där avsett fall förutsatts, de uppgifter, som enligt det föreliggande
lagförslaget skulle komma att avgivas till myndigheterna, böra anses vara
av hemlig natur. I anslutning härtill har avfattningen av förslaget i denna
<3el jämkats.
I likhet med kommerskollegium utgår jag ifrån att de uppgifter m. m.,
som industriföretagen åläggas att lämna, inskränkas till vad som kan anses
för ändamålet oundgängligen nödvändigt. Under sådan förutsättning torde
ifrågavarande uppgiftsskyldighet icke för den enskilde näringsidkaren bliva
alltför betungande och endast i enstaka undantagsfall föranleda ersättning
från statens sida. I sådana fall, då det gäller att utarbeta detaljerade
planer för utvidgning i större skala av befintliga industrier eller tillskapandet
av nya sådana, torde man däremot få såsom regel räkna med att
ersättning bör utgå. Uppstår tvist om huruvida ersättning skall utgå,
eller beträffande ersättningens belopp, torde frågan böra hänskjutas till
skiljemän. Ifrågakommande kostnader för dylik ersättning avses att bestridas
av medel, som må komma att ställas till vederbörande myndigheters
förfogande för åtgärder beträffande industriens krigsorganisation.
Tidpunkten för lagens ikraftträdande svnes böra bestämmas till den 1
juli 1926.
I detta sammanhang anhåller jag att få med några ord beröra frågau
om den allmänna ekonomiska krigsberedskapen.
I anslutning till ett av den s. k. krigsmaterielkommissionen före dess
upplösning avgivet förslag och efter vederbörande myndigheters hörande
tillsatte Kungl. Maj:t genom beslut den 31 december 1924 en kommission
för industriens krigsberedskap (industriberedskapskommissionen), bestående
-av cheferna för arméförvaltningens artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartement
samt sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen, generalstaben,
marinstaben och kommerskollegium ävensom verkställande direktörerna för
ingenjöi-svetenskapsakademien och Sveriges industriförbund. Enligt för kom
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 98.
missionen utfärdad instruktion har densamma till allmän uppgift att verka
för säkerställandet av den inhemska industriens förmåga att tillgodose de
krav, som i krigstid komma att ställas på densamma nr såväl militär som
allmän synpunkt. Kommissionen skall till befrämjande av detta syftemål
åvägabringa och understödja det härför erforderliga, planmässiga samarbetet
mellan de militära förvaltningsmyndigheterna och centralorganen för
det industriella näringslivet, dess tekniskt vetenskapliga institutioner och
den privata industriens sammanslutningar.
Uti den för nästlidet års riksdag framlagda propositionen, nr 50, angående
försvarsväsendets ordnande framhöll jag emellertid, att den materiella
och ekonomiska krigsberedskapen icke borde inskränkas allenast till
ett tillgodoseende av den industriella beredskapen; det gällde nämligen
att förbereda en anpassning i förevarande avseende av hela det ekonomiska
livet. Jag fann mig i sådant hänseende kunna i stort sett ansluta
mig till ett av den s. k. krigsberedskapskommissionen på sin tid uppgjort
förslag om inrättande av ett särskilt organ för den materiella och ekonomiska
krigsberedskapen, som lämpligen borde benämnas rikskommissionen
för den ekonomiska krigsberedskapen, och under vilken industriberedskapskommissionen
i framtiden syntes böra på visst sätt inordnas. Givetvis
borde icke allt, som sammanhängde med den ekonomiska beredskapen,
koncentreras hos rikskommissionen. Denna borde visserligen, i vad som
tillhörde dess verksamhetsområde, utgöra den sammanhållande och förmedlande
länken, men de i egentlig mening förvaltande uppgifterna borde
ligga hos de vanliga myndigheterna, även i den mån dessa uppgifter helt
och hållet tillhörde krigsberedskapen. De årliga kostnaderna för rikskommissionen
beräknades vid genomförd organisation uppgå till 120,000
kronor. Under övergången till den nya försvarsorganisationen, då viss
militär personal å övergångsstat syntes kunna tagas i anspråk för arbete
i kommissionen, kunde emellertid de årliga kostnaderna begränsas till
omkring 90,000 kronor. Framställning till riksdagen om anvisande av
medel för ifrågavarande ändamål syntes böra ske framdeles.
Första särskilda utskottet vid 1925 års riksdag anslöt sig till det i
Kungl. Maj:ts proposition angivna syftet med inrättandet av en rikskommission
för den ekonomiska krigsberedskapen, men ansåg dock, att Kungl.
Maj:t vid avlåtandet av framställning om anslag för ifrågavarande ändamål
borde taga under omprövning, huruvida kostnaderna icke kunde avsevärt
nedbringas antingen genom eu beskärning av den tänkta organisationen
eller genom dennas ersättande med andra åtgärder.
Industriberedskapskommissionen har nu i skrivelse den 25 november
1925 dels framhållit betydelsen av att förut omförmälda lagbestämmelser
angående skyldighet för vissa näringsidkare att biträda vid arbetet med
industriens krigsorganisation m. m. snarast möjligt utfärdades, dels ock
avgivit förslag till vissa åtgärder för den ekonomiska krigsberedskapen.
Kommissionen har härvid erinrat om att utredningar angående behovet av
9
Kungl. Maj:ta proposition nr 98.
fristående organ för den allmänna ekonomiska krigsberedskapen blivit verkställda
av såväl krigsberedskapskommissionen som krigsmaterielkommissionen.
Båda dessa utredningar hade emellertid utförts, innan erfarenheterna
från världskriget varit tillräckligt kända och bearbetade, och utvecklingen
hade på här ifrågavarande område sedan dess fortskridit synnerligen
hastigt. En förnyad allsidig utredning vore därför nödvändig, vilken
att döma efter de nuvarande förhållandena exempelvis i England, Frankrike
och Amerika torde komma att visa, att fredsförberedelserna numera
måste få en vida större omfattning än vad i nyssberörda utredningar förutsatts.
Industriberedskapskommissionens förslag innebär i huvudsak, att till
riksdagen skulle avlåtas framställning om anvisande för budgetåret 1926
—1927 av dels 30,000 kronor för inrättande av ett sekretariat för industriberedskapskommissionen
— varigenom denna kommission skulle bliva
i stånd att bättre fylla sin uppgift och att i samband därmed omedelbart
upptaga till behandling frågan om industriens råvaruförsörjning — dels oek
125,000 kronor för inrättande av en rikskommission för den ekonomiska
krigsberedskapen. Bikskommissionens första uppgift skulle bliva att efter
en enhetlig och allsidig, på tillgängliga erfarenheter från in- och utlandet
grundad utredning och efter samråd med vederbörande myndigheter m. fl.
avgiva förslag till plan för den allmänna krigsberedskapens organisation,
omfattande, bland annat, dels förslag till vissa arbetens fördelning på befintliga
civila myndigheter och dessas organisation härför, dels förslag
rörande definitiv sammansättning av och arbetsuppgift för kommissionen
för industriens krigsorganisation ävensom ytterligare eu särskild kommission,
avsedd för behandling av frågor angående landets livsmedelsförsörjning,
dels förslag rörande rikskommissionens egen definitiva sammansättning
och arbetsuppgift, sedan nyssnämnda organisationsfrågor blivit lösta,
dels förslag till föreskrifter beträffande de särskilda myndigheternas och
kommissionernas förhållande inbördes i avseende å krigsberedskapsarbetet,
dels slutligen — i den mån detta ej lämpligen borde åläggas vederbörande
ordinarie myndigheter — förslag till lagstiftningsåtgärder för finans-,
kredit- och försäkringsväsendet samt för arbetsmarknadens organisation
m. m. Sedan dessa grundläggande åtgärder blivit verkställda, skulle
rikskommissionens uppgift för framtiden vara att i detalj utarbeta de
mobiliseringsplaner, som folie inom kommissionens eget verksamhetsområde,
samt att övervaka och genom allmänna direktiv befrämja enhetligheten i
de olika myndigheternas och kommissionernas arbeten med den ekonomiska
krigsberedskapen i hela dess omfattning.
Såsom redan nämnts, ansåg jag mig nästlidet år vid framläggandet av
försvarspropositionen kunna i stort sett ansluta mig till det av krigsberedskapskommissionen
efter verkställd utredning avgivna förslaget om inrättande
av en rikskommission för den ekonomiska krigsberedskapen. Industriberedskapskommissionen
har emellertid, som ovan nämnts, gjort
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 80 höft. (Nr 98.) 25220 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 98.
gällande, att den utredning, på vilken förslaget om organiserandet av denna
rikskommission grundats, i betraktande av de erfarenheter, som sedermera
vunnits på förevarande område, icke kan anses tillfyllestgörande,
utan att en förnyad allsidig utredning bör verkställas angående behovet
av fristående organ för den allmänna ekonomiska krigsberedskapen. Jag
vill icke motsätta mig, att en plan för den allmänna ekonomiska krigsberedskapens
organisation utarbetas av sakkunniga, under beaktande av
under de senare åren vunna erfarenheter. Däremot kan jag, särskilt med
hänsyn till den ståndpunkt, som från riksdagens sida intagits i denna
fråga, icke biträda industriberedskapskommissionens förslag, att en rikskommission,
huvudsakligen organiserad på grundval av den tidigare utredningens
resultat, nu skulle inrättas och i främsta rummet få till uppgift
att åvägabringa den ifrågasatta förnyade utredningen i ämnet. Denna
synes mig nämligen kunna äga rum under enklare former, och torde kostnaderna
för densamma kunna åtminstone tillsvidare bestridas av till Kungl.
Maj:ts förfogande stående medel, vadan något särskilt anslag för sådant
ändamål nu icke torde böra av riksdagen äskas. Vad det enligt min mening
här gäller att undersöka är dels frågan om vilka uppgifter på hithörande
områden, som kunna och lämpligen böra tilldelas redan befintliga
myndigheter och institutioner, ävensom vilka organisationsändringar
inom dessa, som härav betingas, dels ock frågan om den lämpligaste
sammansättningen av det eller de särskilda organ, som kunna befinnas
erforderliga för vissa grenar av här ifrågavarande verksamhet samt för arbetets
ledning och sammanhållning. Givetvis bör härvid iakttagas, att,
för begränsning av kostnaderna, organisationen icke erhåller större omfattning
än som är oundgängligen nödvändig. Angående utredningens
igångsättande har jag för avsikt att framdeles i annat sammanhang avgiva
förslag.
Föredraganden uppläser härefter ett i enlighet med vad förut anförts
uppgjort förslag till lag om skyldighet för vissa näringsidkare att biträda
vid arbetet med industriens krigsorganisation m. m. samt hemställer, att förslaget
måtte föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
i
W. G. O. Montgomery.
SVERIGES
INDUSTRIFÖRBUND.
Kungl. Maj:ts proposition nr 98.
11
Bil.
Till Kungl. arméförvaltningens artilleridepartement.
I skrivelse den 23 sistlidne januari har Kungl. arméförvaltningens artilleridepartement
anhållit om Sveriges Industriförbunds yttrande rörande ett
översänt utkast till lagbestämmelser angående skyldighet för industriidkare
m. fl. att biträda vid arbetet med industriens krigsorganisation. I anledning
härav får Industriförbundet, vars styrelse å sammanträde den 29 sistlidne
månad förehaft ärendet till prövning, äran anföra följande.
Sista punkten i 1 mom. av § 1 lyder enligt förslaget: »Medför dylikt Inträde
arbete av sådan beskaffenhet eller omfattning, att ersättning därför bör
utgå, men överenskommelse om ersättningens belopp ej kan träffas, skall frågan
härom hänskjutas till avgörande av skiljemän enligt lagen om skiljemän den
28 oktober 1887». Med den avfattning, som givits förslaget i denna del,
kommer ett hänskjutande till skiljenämnd i realiteten endast att kunna ske.
för det fall att statsmyndigheten och näringsidkaren äro ense om, att ersättning
bör utgå, men ej kunna enas om ersättningsbeloppets storlek. Enligt
förbundets mening bör det emellertid även kunna överlämnas till skiljenämnden,
att, i händelse av tvist mellan parterna, avgöra huruvida ersättning
över huvud taget hör utgå. I annat fall kunde nämligen ersättningsbestämmelserna
göras fullständigt illusoriska, därigenom att statsmyndigheten
helt och hållet underkänner ett av näringsidkaren framställt ersättningskrav.
Enligt förbundets mening bör bestämmelsen för den skull givas
exempelvis följande formulering: »Medför dylikt biträde arbete av sådan beskaffenhet
eller omfattning, att näringsidkaren anser sig böra påfordra ersättning
härför, men överenskommelse härom ej kan träffas, skall frågan
hänskjutas till en jämlikt lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 tillsatt
skiljenämnd, vilken äger dels avgöra, huruvida ersättning bör utgå, dels
även bestämma ersättningsbeloppets storlek».
Enligt § 2 i lagförslaget skall det åligga vederbörande myndighet att
tillse, att vissa uppgifter och upplysningar, som kommit till myndighetens
kännedom, icke »utlämnas». Industriförbundet kan icke finna eu sådan
formulering vara tillfyllest för tryggande av industriidkarnas berättigade
krav på sekretess i fråga om tillverkningsmetoder och fabriksorganisation
m. in. — Körande denna fråga vill förbundet fästa uppmärksamheten därpå,
att det för månget industriföretag kan rent av vara en livsbetingelse, att vissa av
de tekniska och organisatoriska förhållanden, varunder verksamheten bedrives,
icke komma till konkurrenters kännedom. Det är fördenskull av utomordentlig
vikt, att sådana lagbestämmelser utfärdas i fråga om arbetet med
industriens krigsorganisation, att icke blott ett direkt utlämnande av införskaffade
uppgifter om näringsidkarna förbjudes, utan även myndigheterna
särskilt åläggas att vaka över sekretessen under arbetets utförande. Industriförbundet
har därvid närmast i sikte nödvändigheten av att de officerare,
som besöka industriföretagen för uppgörandet av erforderliga krigsberedskapsplaner,
få sådana förhållningsorder och instruktioner, att största möjliga
garanti vinnes, att icke upplysningar av förbiseende eller obetänksamhet
lämnas till det ena företaget rörande även till synes ganska likgiltiga
förhållanden vid det andra. — På grund av det anförda föreslår förbundet,
att § 2 gives följande, något utförligare formulering: »Det åligger här av
sedda
myndigheter att tillse, icke blott att de uppgifter angående näringsidkares
verksamhet, som införskaffats jämlikt § 1, ej utlämnas, utan även
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 98.
att i övrigt inga vid arbetet med industriens krigsorganisation vunna upplysningar
rörande dylik verksamhet komma till annan näringsidkares kännedom».
Förutom i ovannämnda hänseende har Industriförbundet — som givetvis
icke ansett sig böra ingå på någon granskning av de föreslagna bestämmelserna
ur rent formell synpunkt — icke någon erinran att framställa mot
förslaget och har för sin del ingenting att invända emot, att detsamma upphö
jes till lag, för så vitt tillfyllestgörande ändringar i ovanberördä båda
punkter bliva genomförda.
Stockholm den 2 februari 1925.
Sveriges Industriförbund.
Axel Hultlcrantz.
Gustaf Settergren.
Stockholm, K. L. Beckman» Boktryckeri, 1926-
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1926:94 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skyldighet för vissa näringsidkare att biträda vid arbetet med industri a1 i texten
- 2LU 1926:11 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skyldighet för vissa näringsidkare att biträda vid arbetet med industriens krigsorgan s. 1 i texten