Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om skyldighet för vissa näringsidkare att biträda vid arbetet med industriens krigsorganisation m. m

12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1926:98, Med förslag till lag om skyldighet för vissa näringsidkare att biträda vid arbetet med industriens krigsorganisation m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

I

Nr 98.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om skyldighet för vissa näringsidkare att biträda

vid arbetet med industriens krigsorganisation m. m.;

given Stockholms slott den 5 februari 1926.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om skyldighet för vissa näringsidkare att biträda

vid arbetet med industriens krigsorganisation m. m.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. SO höft. (Nr 98.)

252 Sfi 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts, proposition nr 98.

Förslag

till ■ . V '' ''

Lag

om skyldighet för vissa näringsidkare att biträda vid arbetet med

industriens krigsorganisation in. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

1 mom. Det åligger varje ägare eller innehavare av industriell anläggning

här i riket samt envar annan, vilken här äger eller innehar företag eller

bedriver verksamhet, som kan vid mobilisering av krigsmakten bliva av

betydelse för densamma, att på anfordran beträffande anläggningen, företaget

eller verksamheten lämna central förvaltningsmyndighet vid försvarsväsendet

de uppgifter rörande personal, maskinpark, tillverkningsförmåga

och dylikt, vilka myndigheten anser erforderliga för organisationen av landets

industriella krigsberedskap, ävensom i övrigt biträda vid planläggandet

av industriens krigsorganisation. Medför dylikt biträde arbete av sådan

beskaffenhet eller omfattning, att näringsidkaren anser sig böra påfordra

ersättning härför, och kan överenskommelse härom ej träffas med vederbörande

myndighet, skall frågan hänskjutas till en enligt lagen om skiljemän

den 28 oktober 1887 (nr 83 sid. 1) tillsatt skiljenämnd, vilken äger

dels avgöra, huruvida ersättning bör utgå, dels ock bestämma ersättningsbeloppets

storlek.

2 mom. Likaledes åligger det statliga och kommunala verk, styrelser och

inrättningar, bankaktiebolag och solidariska bankbolag ävensom näringsidkare,

utöver i 1 mom. avsedda, att på anfordran av myndighet, som

Konungen bestämmer, lämna uppgift angående den för dem under krig

erforderliga personalorganisationen.

3 mom. Hos ovannämnda verk, styrelser, inrättningar, banker och

näringsidkare anställd värnpliktig personal, som av vederbörande myndighet

prövas oundgängligen erforderlig för deras personalorganisation i händelse

av krig, ställes till förfogande på sätt Konungen närmare bestämmer.

2 §.

Det åligger myndighet, som har att taga befattning med arbetet med

industriens krigsorganisation, att tillse, att därvid vunnen upplysning angående

näringsidkares verksamhet ej kommer till annan näringsidkares eller

eljest till utomståendes kännedom.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj;ts proposition nr 98.

3

3 §•

Den, som underlåter att lämna jämlikt 1 § infordrad uppgift eller

som mot bättre vetande avgiver oriktig sådan eller som underlåter att på

anfordran fullständiga uppgift, som befunnits vara ofullständig, vare, därest

han är offentlig tjänsteman,, underkastad ansvar såsom för annat tjänstefel,

men straffes eljest med böter från och med 50 till och med 5,000

kronor.

Den, som underlåter att lämna jämlikt 1 § i övrigt påfordrat biträde

vid planläggandet av industriens krigsorganisation, straffes likaledes med

böter från och med 50 till och med 5,000 kronor.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas de efter allmän

strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli'' 1926.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 98.

Framställning

av arméförvaltningens

artilleri-,

fortifikationsoch

intendentsdepartement

samt sjukvårdsstyrelse

ävensom marinforvaltningen.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 5 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss,

Möller, Levinson.

Departementschefen, statsrådet Hansson anför:

I skrivelse den 9 februari 1925 hava arméförvaltningens artilleri-,

fortifikations- och intendentsdepartement samt sjukvårdsstyrelse ävensom

marinförvaltningen gjort framställning om utfärdande av lagbestämmelser

angående skyldighet för vissa näringsidkare att biträda vid arbetet med

industriens krigsorganisation m. m. samt därvid anfört följande.

För ifrågavarande organisationsarbete erfordrades ett intimt samarbete .

med och biträde från olika privata näringsidkare. Detta biträde vore

emellertid beroende på frivilligt åtagande från vederbörande näringsidkares

sida, och ehuru detsamma i många fall beredvilligt lämnats, hade på en

del håll svårigheter gjorts eller biträde vägrats. Härigenom bleve det

avsedda organisationsarbetet resultatlöst. Med hänsyn till den stora och

grundläggande betydelse, som här avsett arbete hade för landets krigsberedskap,

vore det av yttersta vikt, att detsamma vilade på en säker

grund. Detta vore ej fallet, då såsom hittills erforderligt biträde från

näringslivet vore beroende av vederbörandes goda vilja, utan krävdes härför,

att dylik biträdesskyldighet ålades näringsidkarna i form av lagstadgade

bestämmelser. Ju längre bär avsett organisationsarbete framskridit,

desto starkare hade detta krav framträtt.

Det arbete, som näringsidkarna för detta ändamål i allmänhet hade att

utföra, bestode i lämnande av vissa uppgifter dels angående maskinpark

och tillverkningskapacitet m. m. dylikt, dels angående personalförhållanden

(vilka senare uppgifter avsåge att möjliggöra säkerställandet av företagets

personalbehov vid mobilisering) ävensom att, då så erfordrades, biträda

med uppgörande av krigsleveranskontrakt och dylikt. Den avgörande betydelse,

som näringsidkarnas medverkan vid detta arbete ägde för landets

krigsberedskap, syntes, trots de därmed förenade kostnaderna, vilka som

regel vore obetydliga, väl motivera, att denna medverkan ålades dem såsom

en lagstadgad skyldighet, vilken närmast kunde betraktas som ett

slags »administrativ värnplikt».

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

i)

Olägenheterna för näringslivet med en dylik »administrativ värnplikt»

kompenserades emellertid till fullo av de fördelar, som eu planerad krigsorganisation

medförde för de i organisationen medtagna företagen. Dessa

företag finge nämligen i händelse av mobilisering behålla eu stor del av

sin anställda personal och finge fortsätta sin ordinarie drift eller upptaga

annan för deras förhållanden lämplig krigstillverkning i största möjliga

utsträckning. Ifrågavarande kostnad kunde därför betraktas såsom ett

slags krigsriskpremie, som i händelse av krig gåve eu riklig ersättning.

Till förberedelsearbetena för den industriella krigsberedskapen hörde

även bland annat planer för utvidgning i stor skala av befintliga industrier

ävensom skapandet av nya sådana m. in. Vid utförandet av dylika större

arbeten, som ofta nog droge stora kostnader, syntes ersättning böra utgå

från förvaltningsmyndigheterna enligt för varje särskilt fall träffad överenskommelse.

Ovan berörda förhållanden avsåge huvudsakligen den rent militära

krigsberedskapen. I samband med här ifrågasatta lagbestämmelser syntes

emellertid även böra upptagas föreskrifter angående skyldighet för ämbetsverk,

kommunala styrelser och banker m. fi. ävensom i den förut avsedda

krigsorganisationen ej ingående näringsidkare, vilkas fortsatta verksamhet

vore av vikt för landets allmänna krigsberedskap, att lämna uppgifter angående

den personalorganisation, som för deras fortsatta verksamhet under

krig kunde vara erforderlig. Dylika uppgifter — vilkas insändande hittills

reglerats genom kungörelsen den 21 januari 1916 (nr 20) angående

uppskov med och frikallelse från inställelse till tjänstgöring vid mobilisering

för vissa värnpliktiga — bearbetades för närvarande av inom försvarsdepartementet

tillkallade sakkunniga. Dessa sakkunniga hade emellertid

enligt under hand lämnat meddelande framhållit önskvärdheten av, att

lagbestämmelser i sistnämnda hänseende bleve utfärdade, ävensom lämpligheten

av, att dessa lagbestämmelser upjffoges i samband med förut nämnda

lagbestämmelser angående näringsidkares skyldighet att biträda vid arbetet

med industriens krigsorganisation.

Sedan Sveriges industriförbund förklarat sig icke hava något att invända

mot att de avsedda bestämmelserna upphöjdes till lag, under förutsättning

likväl att vissa av förbundet angivna synpunkter beaktades vid lagförslagets

utformning, hade ett utkast till lagbestämmelser i ämnet utarbetats inom

arméförvaltningen, därvid industriförbundets synpunkter vunnit beaktande;

och hemställde arméförvaltningens artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartement

samt sjukvårdsstyrelse ävensom marinförvaltningen — med

understrykande av frågans vitala betydelse i krigsberedskapshänseende —

att proposition måtte i angivet syfte avlåtas till riksdagen.

Över förevarande framställning med tillhörande lagutkast hava yttranden

infordrats dels från cheferna för generalstaben och marinstaben, dels och

från ingenjörsvetenskapsakademien och kommerskollegium.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majds proposition nr 98.

Chefens för

generalstaben

yttrande.

Chefens för

marinstaben

yttrande.

Ingenjörs
vetenskaps
akademiens
yttrande.

Kommers
kollegii
yttrande.

Departements
chefen.

Chefen för generalstaben har framhållit, att lagbestämmelser i före*

varande ämne ur krigsberedskapssynpunkt måste tillmätas stor betydelse,

ävensom anfört, att i stort sett intet vore att från generalstabens sida

erinra mot det framlagda utkastet till bestämmelser i ämnet. Yissa formella,

mindre ändringar syntes emellertid böra vidtagas, varjämte bestämmelser

om straff (böter från och med 50 till och med 5,000 kronor)

borde införas — förutom, såsom i utkastet ifrågasatts, för underlåtenhet

att lämna föreskrivna uppgifter eller att biträda vid arbetet med industriens

krigsorganisation — jämväl för lämnande av felaktiga eller ofullständiga

uppgifter.

Chefen för marinstaben har förklarat sig icke hava något att erinra mot

det framlagda författningsförslaget med de av chefen för generalstaben

däri föreslagna ändringarna.

Ingenjörsvetenskapsakademien har för sin del icke funnit anledning till

erinran i sak mot det framlagda förslaget med de av chefen för generalstaben

förordade ändringar och tillägg. I fråga om författningens formulering

har akademien framhållit, att det borde komma till klart uttryck,

att bestämmelsen om skyldighet att lämna uppgifter och i övrigt biträda

vid planläggandet av krigstillverkningen avsåge varje ägare eller innehavare

av industriell anläggning i Sverige samt envar annan, som ägde eller innehade

företag eller bedreve verksamhet, som kunde under krig bliva av

betydelse för krigsmakten.

Yad slutligen angår kommerskollegium, har nämnda ämbetsverk förklarat

sig icke hava något att erinra mot innebörden av det framlagda lagförslaget,

därest de förtydligande tillägg infördes, som förordats av chefen för generalstaben

och ingenjörsvetenskapsakademien. Kollegium har tillika anfört,

att kollegium givetvis utginge från den förutsättningen, att de uppgifter

in. m., som industriföretagen skulle åläggas avlämna, inskränktes till strängt

nödvändiga, samt att respektive frågoformulär erliölle en möjligast förenklad

uppställning.

Av den lämnade redogörelsen i ämnet framgår, att, med stöd av i

administrativ väg utfärdade bestämmelser, vissa åtgärder redan nu företagas

för organiserandet av den industriella krigsberedskapen, ävensom i

syfte att vid inträffande mobilisering sådana statliga, kommunala och enskilda

inrättningar och företag, vilkas fortsatta verksamhet är oundgängligen

nödvändig för att trygga statslivets jämna gång eller är för det allmänna

av synnerlig vikt, tillförsäkras den för ändamålet behövliga personalen.

Ifrågavarande beredskapsarbete har hittills helt och hållet varit

beroende på frivilligt åtagande och intresse för saken från vederbörande

verks och industriföretags sida. Vad armé- och marinförvaltningarna i sin

förut omförmälda skrivelse anfört synes mig emellertid hava ådagalagt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98. 7

nödvändigheten av lagstadgad skyldighet för näringsidkare m. fl. att medverka

vid detta arbete.

Såsom förut nämnts, hava armé- och marinförvaltningarna, med beaktande

av de utav Sveriges industriförbund i infordrat yttrande (se bilaga vid

detta protokoll) framförda synpunkterna, uppgjort förslag till lagbestämmelser

i ämnet. Mot detta förslag, med av chefen för generalstaben samt

ingenjörsvetenskapsakademien därutinnan ifrågasatta mindre jämkningar,

har jag icke funnit någon väsentlig erinran. Jag har emellertid låtit förslaget

inom försvarsdepartementet undergå eu huvudsakligen formell överarbetning.

För denna torde jag icke behöva här närmare redogöra, utom

såvitt avser bestämmelsen angående myndigheternas tystnadsplikt i fråga

om upplysning, som vid arbetet med industriens krigsorganisation vunnits

rörande näringsidkares verksamhet. Med hänsyn till sammanhanget med

mobiliseringsväsendet torde, på sätt ock i 1916 års ovannämnda kungörelse

för där avsett fall förutsatts, de uppgifter, som enligt det föreliggande

lagförslaget skulle komma att avgivas till myndigheterna, böra anses vara

av hemlig natur. I anslutning härtill har avfattningen av förslaget i denna

<3el jämkats.

I likhet med kommerskollegium utgår jag ifrån att de uppgifter m. m.,

som industriföretagen åläggas att lämna, inskränkas till vad som kan anses

för ändamålet oundgängligen nödvändigt. Under sådan förutsättning torde

ifrågavarande uppgiftsskyldighet icke för den enskilde näringsidkaren bliva

alltför betungande och endast i enstaka undantagsfall föranleda ersättning

från statens sida. I sådana fall, då det gäller att utarbeta detaljerade

planer för utvidgning i större skala av befintliga industrier eller tillskapandet

av nya sådana, torde man däremot få såsom regel räkna med att

ersättning bör utgå. Uppstår tvist om huruvida ersättning skall utgå,

eller beträffande ersättningens belopp, torde frågan böra hänskjutas till

skiljemän. Ifrågakommande kostnader för dylik ersättning avses att bestridas

av medel, som må komma att ställas till vederbörande myndigheters

förfogande för åtgärder beträffande industriens krigsorganisation.

Tidpunkten för lagens ikraftträdande svnes böra bestämmas till den 1

juli 1926.

I detta sammanhang anhåller jag att få med några ord beröra frågau

om den allmänna ekonomiska krigsberedskapen.

I anslutning till ett av den s. k. krigsmaterielkommissionen före dess

upplösning avgivet förslag och efter vederbörande myndigheters hörande

tillsatte Kungl. Maj:t genom beslut den 31 december 1924 en kommission

för industriens krigsberedskap (industriberedskapskommissionen), bestående

-av cheferna för arméförvaltningens artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartement

samt sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen, generalstaben,

marinstaben och kommerskollegium ävensom verkställande direktörerna för

ingenjöi-svetenskapsakademien och Sveriges industriförbund. Enligt för kom
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

missionen utfärdad instruktion har densamma till allmän uppgift att verka

för säkerställandet av den inhemska industriens förmåga att tillgodose de

krav, som i krigstid komma att ställas på densamma nr såväl militär som

allmän synpunkt. Kommissionen skall till befrämjande av detta syftemål

åvägabringa och understödja det härför erforderliga, planmässiga samarbetet

mellan de militära förvaltningsmyndigheterna och centralorganen för

det industriella näringslivet, dess tekniskt vetenskapliga institutioner och

den privata industriens sammanslutningar.

Uti den för nästlidet års riksdag framlagda propositionen, nr 50, angående

försvarsväsendets ordnande framhöll jag emellertid, att den materiella

och ekonomiska krigsberedskapen icke borde inskränkas allenast till

ett tillgodoseende av den industriella beredskapen; det gällde nämligen

att förbereda en anpassning i förevarande avseende av hela det ekonomiska

livet. Jag fann mig i sådant hänseende kunna i stort sett ansluta

mig till ett av den s. k. krigsberedskapskommissionen på sin tid uppgjort

förslag om inrättande av ett särskilt organ för den materiella och ekonomiska

krigsberedskapen, som lämpligen borde benämnas rikskommissionen

för den ekonomiska krigsberedskapen, och under vilken industriberedskapskommissionen

i framtiden syntes böra på visst sätt inordnas. Givetvis

borde icke allt, som sammanhängde med den ekonomiska beredskapen,

koncentreras hos rikskommissionen. Denna borde visserligen, i vad som

tillhörde dess verksamhetsområde, utgöra den sammanhållande och förmedlande

länken, men de i egentlig mening förvaltande uppgifterna borde

ligga hos de vanliga myndigheterna, även i den mån dessa uppgifter helt

och hållet tillhörde krigsberedskapen. De årliga kostnaderna för rikskommissionen

beräknades vid genomförd organisation uppgå till 120,000

kronor. Under övergången till den nya försvarsorganisationen, då viss

militär personal å övergångsstat syntes kunna tagas i anspråk för arbete

i kommissionen, kunde emellertid de årliga kostnaderna begränsas till

omkring 90,000 kronor. Framställning till riksdagen om anvisande av

medel för ifrågavarande ändamål syntes böra ske framdeles.

Första särskilda utskottet vid 1925 års riksdag anslöt sig till det i

Kungl. Maj:ts proposition angivna syftet med inrättandet av en rikskommission

för den ekonomiska krigsberedskapen, men ansåg dock, att Kungl.

Maj:t vid avlåtandet av framställning om anslag för ifrågavarande ändamål

borde taga under omprövning, huruvida kostnaderna icke kunde avsevärt

nedbringas antingen genom eu beskärning av den tänkta organisationen

eller genom dennas ersättande med andra åtgärder.

Industriberedskapskommissionen har nu i skrivelse den 25 november

1925 dels framhållit betydelsen av att förut omförmälda lagbestämmelser

angående skyldighet för vissa näringsidkare att biträda vid arbetet med

industriens krigsorganisation m. m. snarast möjligt utfärdades, dels ock

avgivit förslag till vissa åtgärder för den ekonomiska krigsberedskapen.

Kommissionen har härvid erinrat om att utredningar angående behovet av

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ta proposition nr 98.

fristående organ för den allmänna ekonomiska krigsberedskapen blivit verkställda

av såväl krigsberedskapskommissionen som krigsmaterielkommissionen.

Båda dessa utredningar hade emellertid utförts, innan erfarenheterna

från världskriget varit tillräckligt kända och bearbetade, och utvecklingen

hade på här ifrågavarande område sedan dess fortskridit synnerligen

hastigt. En förnyad allsidig utredning vore därför nödvändig, vilken

att döma efter de nuvarande förhållandena exempelvis i England, Frankrike

och Amerika torde komma att visa, att fredsförberedelserna numera

måste få en vida större omfattning än vad i nyssberörda utredningar förutsatts.

Industriberedskapskommissionens förslag innebär i huvudsak, att till

riksdagen skulle avlåtas framställning om anvisande för budgetåret 1926

—1927 av dels 30,000 kronor för inrättande av ett sekretariat för industriberedskapskommissionen

— varigenom denna kommission skulle bliva

i stånd att bättre fylla sin uppgift och att i samband därmed omedelbart

upptaga till behandling frågan om industriens råvaruförsörjning — dels oek

125,000 kronor för inrättande av en rikskommission för den ekonomiska

krigsberedskapen. Bikskommissionens första uppgift skulle bliva att efter

en enhetlig och allsidig, på tillgängliga erfarenheter från in- och utlandet

grundad utredning och efter samråd med vederbörande myndigheter m. fl.

avgiva förslag till plan för den allmänna krigsberedskapens organisation,

omfattande, bland annat, dels förslag till vissa arbetens fördelning på befintliga

civila myndigheter och dessas organisation härför, dels förslag

rörande definitiv sammansättning av och arbetsuppgift för kommissionen

för industriens krigsorganisation ävensom ytterligare eu särskild kommission,

avsedd för behandling av frågor angående landets livsmedelsförsörjning,

dels förslag rörande rikskommissionens egen definitiva sammansättning

och arbetsuppgift, sedan nyssnämnda organisationsfrågor blivit lösta,

dels förslag till föreskrifter beträffande de särskilda myndigheternas och

kommissionernas förhållande inbördes i avseende å krigsberedskapsarbetet,

dels slutligen — i den mån detta ej lämpligen borde åläggas vederbörande

ordinarie myndigheter — förslag till lagstiftningsåtgärder för finans-,

kredit- och försäkringsväsendet samt för arbetsmarknadens organisation

m. m. Sedan dessa grundläggande åtgärder blivit verkställda, skulle

rikskommissionens uppgift för framtiden vara att i detalj utarbeta de

mobiliseringsplaner, som folie inom kommissionens eget verksamhetsområde,

samt att övervaka och genom allmänna direktiv befrämja enhetligheten i

de olika myndigheternas och kommissionernas arbeten med den ekonomiska

krigsberedskapen i hela dess omfattning.

Såsom redan nämnts, ansåg jag mig nästlidet år vid framläggandet av

försvarspropositionen kunna i stort sett ansluta mig till det av krigsberedskapskommissionen

efter verkställd utredning avgivna förslaget om inrättande

av en rikskommission för den ekonomiska krigsberedskapen. Industriberedskapskommissionen

har emellertid, som ovan nämnts, gjort

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 80 höft. (Nr 98.) 25220 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

gällande, att den utredning, på vilken förslaget om organiserandet av denna

rikskommission grundats, i betraktande av de erfarenheter, som sedermera

vunnits på förevarande område, icke kan anses tillfyllestgörande,

utan att en förnyad allsidig utredning bör verkställas angående behovet

av fristående organ för den allmänna ekonomiska krigsberedskapen. Jag

vill icke motsätta mig, att en plan för den allmänna ekonomiska krigsberedskapens

organisation utarbetas av sakkunniga, under beaktande av

under de senare åren vunna erfarenheter. Däremot kan jag, särskilt med

hänsyn till den ståndpunkt, som från riksdagens sida intagits i denna

fråga, icke biträda industriberedskapskommissionens förslag, att en rikskommission,

huvudsakligen organiserad på grundval av den tidigare utredningens

resultat, nu skulle inrättas och i främsta rummet få till uppgift

att åvägabringa den ifrågasatta förnyade utredningen i ämnet. Denna

synes mig nämligen kunna äga rum under enklare former, och torde kostnaderna

för densamma kunna åtminstone tillsvidare bestridas av till Kungl.

Maj:ts förfogande stående medel, vadan något särskilt anslag för sådant

ändamål nu icke torde böra av riksdagen äskas. Vad det enligt min mening

här gäller att undersöka är dels frågan om vilka uppgifter på hithörande

områden, som kunna och lämpligen böra tilldelas redan befintliga

myndigheter och institutioner, ävensom vilka organisationsändringar

inom dessa, som härav betingas, dels ock frågan om den lämpligaste

sammansättningen av det eller de särskilda organ, som kunna befinnas

erforderliga för vissa grenar av här ifrågavarande verksamhet samt för arbetets

ledning och sammanhållning. Givetvis bör härvid iakttagas, att,

för begränsning av kostnaderna, organisationen icke erhåller större omfattning

än som är oundgängligen nödvändig. Angående utredningens

igångsättande har jag för avsikt att framdeles i annat sammanhang avgiva

förslag.

Föredraganden uppläser härefter ett i enlighet med vad förut anförts

uppgjort förslag till lag om skyldighet för vissa näringsidkare att biträda

vid arbetet med industriens krigsorganisation m. m. samt hemställer, att förslaget

måtte föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

i

W. G. O. Montgomery.

s. 11 Kontrollera mot PDF

SVERIGES

INDUSTRIFÖRBUND.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

11

Bil.

Till Kungl. arméförvaltningens artilleridepartement.

I skrivelse den 23 sistlidne januari har Kungl. arméförvaltningens artilleridepartement

anhållit om Sveriges Industriförbunds yttrande rörande ett

översänt utkast till lagbestämmelser angående skyldighet för industriidkare

m. fl. att biträda vid arbetet med industriens krigsorganisation. I anledning

härav får Industriförbundet, vars styrelse å sammanträde den 29 sistlidne

månad förehaft ärendet till prövning, äran anföra följande.

Sista punkten i 1 mom. av § 1 lyder enligt förslaget: »Medför dylikt Inträde

arbete av sådan beskaffenhet eller omfattning, att ersättning därför bör

utgå, men överenskommelse om ersättningens belopp ej kan träffas, skall frågan

härom hänskjutas till avgörande av skiljemän enligt lagen om skiljemän den

28 oktober 1887». Med den avfattning, som givits förslaget i denna del,

kommer ett hänskjutande till skiljenämnd i realiteten endast att kunna ske.

för det fall att statsmyndigheten och näringsidkaren äro ense om, att ersättning

bör utgå, men ej kunna enas om ersättningsbeloppets storlek. Enligt

förbundets mening bör det emellertid även kunna överlämnas till skiljenämnden,

att, i händelse av tvist mellan parterna, avgöra huruvida ersättning

över huvud taget hör utgå. I annat fall kunde nämligen ersättningsbestämmelserna

göras fullständigt illusoriska, därigenom att statsmyndigheten

helt och hållet underkänner ett av näringsidkaren framställt ersättningskrav.

Enligt förbundets mening bör bestämmelsen för den skull givas

exempelvis följande formulering: »Medför dylikt biträde arbete av sådan beskaffenhet

eller omfattning, att näringsidkaren anser sig böra påfordra ersättning

härför, men överenskommelse härom ej kan träffas, skall frågan

hänskjutas till en jämlikt lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 tillsatt

skiljenämnd, vilken äger dels avgöra, huruvida ersättning bör utgå, dels

även bestämma ersättningsbeloppets storlek».

Enligt § 2 i lagförslaget skall det åligga vederbörande myndighet att

tillse, att vissa uppgifter och upplysningar, som kommit till myndighetens

kännedom, icke »utlämnas». Industriförbundet kan icke finna eu sådan

formulering vara tillfyllest för tryggande av industriidkarnas berättigade

krav på sekretess i fråga om tillverkningsmetoder och fabriksorganisation

m. in. — Körande denna fråga vill förbundet fästa uppmärksamheten därpå,

att det för månget industriföretag kan rent av vara en livsbetingelse, att vissa av

de tekniska och organisatoriska förhållanden, varunder verksamheten bedrives,

icke komma till konkurrenters kännedom. Det är fördenskull av utomordentlig

vikt, att sådana lagbestämmelser utfärdas i fråga om arbetet med

industriens krigsorganisation, att icke blott ett direkt utlämnande av införskaffade

uppgifter om näringsidkarna förbjudes, utan även myndigheterna

särskilt åläggas att vaka över sekretessen under arbetets utförande. Industriförbundet

har därvid närmast i sikte nödvändigheten av att de officerare,

som besöka industriföretagen för uppgörandet av erforderliga krigsberedskapsplaner,

få sådana förhållningsorder och instruktioner, att största möjliga

garanti vinnes, att icke upplysningar av förbiseende eller obetänksamhet

lämnas till det ena företaget rörande även till synes ganska likgiltiga

förhållanden vid det andra. — På grund av det anförda föreslår förbundet,

att § 2 gives följande, något utförligare formulering: »Det åligger här av
sedda

myndigheter att tillse, icke blott att de uppgifter angående näringsidkares

verksamhet, som införskaffats jämlikt § 1, ej utlämnas, utan även

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 98.

att i övrigt inga vid arbetet med industriens krigsorganisation vunna upplysningar

rörande dylik verksamhet komma till annan näringsidkares kännedom».

Förutom i ovannämnda hänseende har Industriförbundet — som givetvis

icke ansett sig böra ingå på någon granskning av de föreslagna bestämmelserna

ur rent formell synpunkt — icke någon erinran att framställa mot

förslaget och har för sin del ingenting att invända emot, att detsamma upphö

jes till lag, för så vitt tillfyllestgörande ändringar i ovanberördä båda

punkter bliva genomförda.

Stockholm den 2 februari 1925.

Sveriges Industriförbund.

Axel Hultlcrantz.

Gustaf Settergren.

Stockholm, K. L. Beckman» Boktryckeri, 1926-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1926:94 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skyldighet för vissa näringsidkare att biträda vid arbetet med industri a1 i texten
  2. 2LU 1926:11 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skyldighet för vissa näringsidkare att biträda vid arbetet med industriens krigsorgan s. 1 i texten