Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i den vid förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor fogade tulltaxa

1927-02-11 · 15 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:101, Angående vissa ändringar i den vid förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor fogade tulltaxa

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

1

Nr 101.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående vissa ändringar i

den vid förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för

inkommande varor fogade tulltaxa; given Stockholms slott

den 11 februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Lyberg.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majd

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin,

Almkvist, Lyberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för handelsdepartementet förslag till vissa ändringar

i gällande tulltaxa och anför:

Tullsatsen för färska jordgubbar utgjorde före ikraftträdandet den 1 decein- Jordgubbar,

ber 1911 av nuvarande tulltaxa 10 öre för kilogram. Från och med nämnda

dag höjdes tullsatsen till 50 öre för kilogram, vilken tullsats kvarstod till

den 6 juni 1921, då den ytterligare förhöjdes till 1 krona för kilogram.

Sistnämnda tullsats är ännu gällande.

I en till Kungl. Maj:t ställd .skrift har nu aktiebolaget Th. Winborg & C:o

i Stockholm anhållit, att tullen på jordgubbar måtte nedsättas till 10 öre

för kilogram eller, om detta skulle skada odlarnas intressen, att jordgubbar

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. Sfi höft. (Nr 101J 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

måtte få åtminstone under tiden 1 september—31 mars förtullas efter nämnda

tullsats. Till stöd för sin anhållan har bolaget åberopat huvudsakligen

följande omständigheter.

För sin tillverkning av bärsafter, sylter och marmelader in. in. behövde

bolaget stora kvantiteter jordgubbar. Dessa kunde visserligen under normala

år anskaffas inom landet, men under år, då landets skörd av jordgubbar

bleve mindre god, konsumerades hela skörden av hushållen till priser, som

ej tilläte inköp för fabrikation. Enär jordgubbar ej kunde importeras på

annat sätt än konserverade i fat eller bleckburkar, ifrågakomme icke under

år av missväxt någon konkurrens från utlandets sida om hushållens

konsumtion av nämnda vara. Ett tillmötesgående av bolagets anhållan

skulle ej skada andras intressen, då fruktförädling i stor skala vore relativt

ny inom landet och tillgodosåge ett inhemskt behov, som förut täckts genom

import. För övrigt tullbehandlades sylt och kompotter in. m. av jordgubbar,

då varorna infördes i hermetiskt tillslutna kärl, såsom konserver med en

tullsats av 50 öre för kilogram.

I ärendet hava lantbruksstyrelsen den 1 december 1926 samt kommerskollegium

och generaltullstyrelsen den 15 januari 1927 avgivit infordrade

utlåtanden. Därjämte hava Sveriges kemiska industrikontor och vissa handelskamrar

på begäran av kommerskollegium yttrat sig i frågan.

Lantbruksstyrelsen har omförmält, att skörden av jordgubbar enstaka ar

kunde bliva sådan, att mycket billiga utbud av stora partier icke förekomme.

Enligt styrelsens förmenande vore det emellertid mindre välbetänkt

att sänka tullen till 10 öre för kilogram, motsvarande ungefär 5 öre för

liter färska bär. Om så skedde, kunde nämligen konservfabrikerna väntas

upphöra med sina inköp av bär å den inhemska marknaden, varigenom det

prisreglerande inflytande, deras köp hittills utövat, skulle under tider med

riklig bärtillgång upphöra. Dessutom skulle, därest tullen sänktes, de

under de senaste åren tillkomna jämförelsevis stora företag, som vore

sysselsatta med tidig drivning av jordgubbar, utan tvivel vara dömda till

undergång. Redan i början av april månad fördes de första i växthus

odlade svenska jordgubbarna i marknaden. Dylika drivna jordgubbar kunde

emellertid i Danmark produceras till billigare pris än i Sverige. Då dessa

tidigt färdiga bär Unge betraktas uteslutande såsom en lyxvara, som icke

behövde särskilt förbilligas, syntes det styrelsen som om gällande tullsats

allt framgent borde bibehållas åtminstone under viss tid av året.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava gemensamt anfört i

huvudsak följande. Gällande tullsats å jordgubbar hade väsentligen varit

avsedd såsom lyxtull, drabbande importen under de delar av året, då odling

endast i ringa omfattning och ej på öppet land kunde bedrivas inom Sverige.

Men därjämte syntes den senaste tullförhöjningen hava på ett egentligen

icke avsett vis kommit att verka såsom ett kraftigt skydd för den inhemska

odlingen, icke blott den som ägde rum under våren i drivhus och varmbänk

utan även sommarodlingen å öppet land, d. v. s. den odling, som

ensam kunde frambringa råvara av tillräcklig prisbillighet för konserveringsindustrien.

I förhållande till sommarpriset å jordgubbar och särskilt vad

beträffade industriens behov av råvara syntes nu gällande tullsats i själva

verket hava karaktären av importförbud. Införseln av jordgubbar under

åren 1925 och 1926 hade enligt en inom generaltullstyrelsens statistiska

avdelning gjord undersökning uppgått till respektive 831 och 985 kilogram,

fördelade på allenast månaderna februari—september sålunda:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 101. 3

19*25

192G

1925

1926

februari .....

........... 3

—

juni......................

. 112

107

mars.............

........... (i

9

juli ......................

11

18

april ............

........... 157

249

augusti ..............

13

9

maj .............

........... 529

590

september .........

—

3

Vid jämförelse

med andra

numera

fastställda tullsatser å

frukter

och

bär — exempelvis

vindruvor,

å vilka

tullen utgjorde

endast

35 öre

för

kilogram — kunde uppenbarligen starkt ifrågasättas en nedsättning av tullen

å jordgubbar under hela den period, då desamma här vore föremål för

odling å öppet land. Då emellertid den i ansökningen ifrågasatta nedsättningen

närmast skulle avse att underlätta konserveringsindustriens förseende

med råvara, för vilket ändamål en tullnedsättning under nämnda tid ej

ansågs vara erforderlig, ville ämbetsverken på bland andra de av lantbruksstyrelsen

anförda skäl ej nu ifrågasätta en dylik åtgärd. I själva verket

syntes det vara tillräckligt för industriens behov, om tullnedsättningen

komme att gälla jordgubbar, vilka infördes till landet under tiden 1 september—31

december. Under denna tid torde nämligen någon lyximport av

färska jordgubbar icke förekomma, vilket däremot, om än i mindre omfattning,

syntes vara fallet under tiden januari—mars. Då en tullnedsättning

till ursprungligt belopp, 10 öre, måhända i någon mån kunde verka menligt

på avsättningen av inhemska jordgubbar, finge ämbetsverken föreslå,

att tullsatsen under tiden 1 september—31 december sattes till 25 öre för

kilogram.

I sitt utlåtande hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen jämväl

hänvisat till de av Sveriges kemiska industrikontors samt handelskamrarna

avgivna yttrandena. Sveriges kemiska industrikontor har, med åberopande

av angelägenheten ej minst för odlarna själva, att fruktkonserveringsindustriens

kontinuitet uppehälles, tillstyrkt en nedsättning av tullen för jordgubbar

under tiden september—mars (eventuellt september—december) till

10 öre för kilogram. Av handelskamrarna har Stockholms handelskammare,

med lämnande av den upplysning, att förutnämnda bolags verkställande

direktör ansett en sänkning av tullen å färska jordgubbar till 25 öre för

kilogram och endast under tiden 1 september—31 december vara tillfyllest,

förklarat sig tillstyrka en dylik tulländring, vilken syntes handelskammaren

icke skada de inhemska odlarnas intressen. Göteborgs handelskammare kalif

rågasatt en väsentlig nedsättning av tullen å jordgubbar under hela den

period, då dessa inom riket vore föremål för odling å öppet land, men bibehållande

i övrigt av nuvarande tullen å jordgubbar. Skånes handelskammare

har avstyrkt varje förändring i den hittillsvarande tullsatsen för varan.

Den föreliggande utredningen synes ge vid handen, att nuvarande tullsats

å jordgubbar, som införas för att tjäna såsom råmaterial för bärföriullingsindustrien,

är alltför hög. En sänkning av tullsatsen lärer därför

behöva företagas. Sänkningen torde emellertid böra så avpassas, att förädlingsindustrien

ej finner fördelaktigt att i allmänhet, med förbigående av

den inhemska marknaden, anskaffa sitt råmaterial från utlandet. Dessutom

bör hänsyn tagas till varans karaktär av lyxartikel under viss del av året.

Dessa förhållanden synas hava vid beaktats i det av kommerskollegium

och generaltullstyrelsen avgivna förslaget till ändring i tulltaxan, enligt vilket

Departementschefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition Nr 101.

tullen för färska och i tulltaxan därmed jämställda jordgubbar skulle bestämmas

till 25 öre för kilogram, i fall då varan inkommer under tiden 1

september—31 december, men bibehållas vid 1 krona för kilogram i annat

fall. Jag tillstyrker därför, efter samråd jämväl med chefen för jordbruksdepartementet,

att föreskrifter i enlighet med detta förslag intagas i tulltaxan

och att nuvarande rubrik för färska jordgubbar m. m. (106 b) ersättes

med två rubriker (106 b och 106 c), innefattande berörda föreskrifter.

Pälsverk. Enligt § 3 i instruktionen för generaltullstyrelsen den 22 december 1922

åligger det styrelsen att vid behov taga initiativ till ändringar i tulltaxan.

På grund därav har styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 november

1926 framhållit önskvärdheten av att tulltaxan erhölle förändrad lydelse i

vissa avseenden, däribland beträffande pälsverk.

I överensstämmelse med beslut av 1926 års riksdag (skrivelse nr 277) vidtogos

enligt kungörelse den 13 juli 1926 (nr 373) åtskilliga ändringar i

tulltaxan, vilka föranletts av den senast avslutade handelstraktaten med

Tyska riket. Genom ändringarna, som trädde i kraft den 1 augusti 1926,

blevo bland annat pälsverk av persian och av sibiriskt lamm (rubrikerna

222 b, 224 b, 226 b, 228 d och 228 e) likställda i tullbehandlingshänsende.

Pälsverk av får skulle däremot fortfarande hänföras till särskild, lägre tullbeskattad

grupp (rubrikerna 222 a, 223, 226 a och 228 a). Såsom pälsverk

av får anses numera enligt ett utslag av Kungl. Maj:t i regeringsrätten den

23 april 1926 även vissa persian närstående skinn, vilka i handeln gå under

benämningen halvpersian. Tidigare hava dylika skinn tullbehandlats såsom

pälsverk av sibiriskt lamm.

Beträffande de tekniska benämningarna ä och den närmare beskaffenheten

av här ifrågakommande olika slag av pälsverk må återgivas följande från

sakkunnig inhämtade upplysningar.

Det för pälshandeln viktigaste lammskinnet härstammar från de centralasiatiska

fettsvansfåren (Ovis platyura) och utmärkes genom sin på grund

av fettavlagring tjocka, till formen triangulära och vid basen cirka 1 decimeter

breda svansflik. Den på detta sätt formade svansfliken framträder

särskilt tydligt hos de värdefullaste lammskinnen, nämligen de från persianlammet.

Den äkta persianen härstammar emellertid icke från Persien utan

från Bokhara i Centralasien. Här benämnes pälsverket liksom i Ryssland

karakul efter Karakuldistriktet i närheten av Bokhara. Lammen hava under

de första dagarna efter födelsen de för persian kännetecknande hårt slutna

och glänsande, svarta lockarna. Då dessa redan efter tio dagar öppna sig,

pläga lammen slaktas mellan tredje och tionde levnadsdagen. Sedan gammalt

försändes dylikt pälsverk till marknaden i Nischnij-Novgorod, där det

uppköpes av tyska och ryska pälsvaruhandlare. Upphandling sker även på

produktionsorten genom köpare från pälsvaruhus i Leipzig, där förgången

av skinnen mestadels försiggår. Härvid erhålla de sin vackra silkesglans

och sorteras därefter för olika länder allt efter kvalitet och å respektive

orter gällande smakriktningar. Enligt uppgift skall det äkta Bokharalammskinnet

numera framställas i endast några tiotusental exemplar årligen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1<>1- ■>

De flesta persianskimi, som nu förekomma i handeln, härstamma från

djur, som utgöra korsningar mellan äkta får från Bokliara och får i närliggande

distrikt och länder. Dylika skinn, vilka produceras till ett antal

av ett par miljoner årligen, äro dock ej så regelbundet krusiga och ej^ heller

av så utmärkt kvalitet som Bokharaskinnen. De äro i allmänhet 50—60

centimer långa och hålla i vikt omkring 200 gram per stycke. Priset varierar

allt efter sorteringen. Medelvärdet torde emellertid kunna uppskattas

till 20 å 25 kronor per stycke i färdigberett skick.

Skinn av helt nyfödda persianlamm (s. k. »ofödd» persian), Breitschivanz,

Broadtail, äro knappt hälften så stora som de vanliga persianskinnen. De

hava inga lockar utan ett kort, glatt hår samt en mycket vacker moaréartad

teckning. Färgen är svart som på övrig persian. Den vackra glansen

erhålles genom färgning, varvid även teckningen framträder tydligare. Trots

sin ringa storlek betalas de lika högt som eller till och med högre än övrig

persian och förekomma i handeln i långt mindi e antal.

Såsom pälsverk av sibiriskt lamm hava bland annat ansetts schiras, s. k.

Salzfelle, kriminel’ och ukrajrer, vilka pälsverk samtliga härröra från djur

tillhörande fettsvansfårets ras. Även astrakanlammet har hittills betraktats

som ett sibiriskt lamm. Benämningen »sibiriskt lamm» har emellertid numera

alldeles kommit ur bruk. I stället användes uttrycket »halvpersian», varmed

man åtminstone från början egentligen torde hava avsett huvudsakligen

skinn av ovannämnda i Persien, Syrien och Syd-Ryssland hemmahörande

fettsvansfår. Sedermera torde benämningen emellertid, såsom sedan

närmare skall omnämnas, hava kommit att omfatta även pälsverk av med

Bokhara- eller andra fettsvansfår korsade får med annan hemort samt persianliknande

skinn i allmänhet, oavsett härstamning.

Pälsverk av det egentliga persiska lammet förekommer i handeln under

namnet schiras, så benämnt efter staden Schiras i sydvästra Persien. Skinnet

är något mindre än persian, och lockarna äro mestadels något öppna.

Färgen är vanligen svart, svansfliken kort och tjock samt halvcirkelformig.

Arliga produktionen är ganska omfattande och torde uppgå till några hundratusen

skinn. Medelpriset torde vara 9 å 10 kronor per stycke.

Av ett annat fettsvansfår, som likaledes hålles i Persien och aven finnes

i Nordarabien och Syrien, erhållas s. k. Salzfelle, som äro fiiga krusiga och

något sämre i kvalitet än schirasskinnen. Salzfelle, vilka hava sitt namn

därav, att lammskinnen för bättre hållbarhets skull saltas före torkningen,

pläga utskeppas över Bagdad eller Basra och utbjudas på Londonmarknaden,

där de årligen förekomma i mycket stort antal. Priset torde ställa SLg ungefär

hälften så högt som å schiras.

Från Krim härstammar pälsverket kriminel'', som likaledes erhålles av eu

fettsvansfår. Färgen är merendels grå i motsats till vad förhållandet ar

beträffande övriga här behandlade lammskinn, som alla vanligen äio svarta.

Ytan har oftast jämna, glänsande och mer eller mindre slutna smalockar.

Utseende och kvalitet av kriminel- växlar emellertid i sfi hög grad, att vissa

dylika skinn kunna vara lika värdefulla som persian, under det att andra

stil på en prisnivå, som är något lägre än för schiras. Den årligen utbjudna

kvantiteten av dessa skinn uppgives vara relativt liten.

1 större antal förekommer däremot ukrajner, så benämnt efter ursprungslandet,

Ukrajna. Detta ävenledes från ett fettsvansfår erhållna pälsverk

karaktäriseras ofta av en jämn knottrig yta och torde i prishänseende närmast

vara att jämställa med schiras. ......

Astrakan, är ett skinn, som i rått tillstånd benämnes treibel och hamn

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

av eu farras, som lever i Syd Ryssland. Skinnet är betydligt mindre än

hos föregående arter, varförutom färgen ej är enhetlig, i det att vita, bruna,

svärta och brokiga skinn förekomma. Även dessa skinn erhållas av lamm.

som slaktas unga. Skinn av nyfödda dylika lamm benämnas galjaks och

Påminna om »Breitschwanz» men äro mycket mindre värdefulla än dessa.

Dock förekomma i handeln mest skinn av äldre djur med glänsande men

öppna och oregelbundna lockar. Astrakan torde emellertid på grund av sitt

utseende vanligen ej räknas till s. k. halvpersian, med vilket det eljest med

avseende på pris och användning närmast synes kunna jämställas.

En del pälsverk, vilkas ursprung ej kan direkt härledas till fettsvansfåret,

hava genom fårrasernas förädling och tekniska framsteg vid skinnberedningen

kommit att i stor utsträckning ersätta persian. De betraktas såsom

jämställda med de ovan behandlade pälsverken och utgivas även i

handeln såsom s. k. halvpersian, i flera fall sannolikt till och med såsom

persian. Beaktansvärda förädlingsresultat hava sålunda ernåtts av tyskarna

såväl i hemlandet som i de förutvarande kolonierna i Sydvästafrika. Man

har dock ej lyckats erhålla samma kvalitet på skinnen som på den äkta

persianen, troligen mest beroende på den omständigheten, att persianfåret

för sin rätta trevnad kräver salthaltig näring av det slag, som gräset å de

asiatiska stepperna erbjuder.

I Bessarabien och Rumänien, som nr näringssynpunkt möjligen erbjuda

bättre förhållanden, synes man även bedriva en omfattande produktion av

persianliknande skinn. Lockarna a dylika skinn äro ofta vackert knutna

och glänsande och kunna i kvalitet och utseende gott tävla med äkta persian,

åtminstone sådan av medelgod beskaffenhet. Å andra sidan synes sorteringen

vara ganska ojämn. Skinnen äro dock avsevärt mjuka och tänjbara.

Priset håller sig omkring 5 till 7 kronor, längden uppgår till 40 å

45 centimeter och vikten är cirka 150 gram, allt per stycke.

Hos dessa sistnämnda skinn och även hos eu del andra lammskinn av

liknande utseende saknas emellertid den för fettsvansfåret karakteristiska

tjocka och triangulärt formade svansen med bred bas. Svansfliken är i

stället tunn och jämnsmal (3—5.5 centimeter bred).

Generaltullstyrelsen har nu i sin skrivelse den 3 november 1926 upplyst,

att enligt grunderna för omförmälda regeringsrättsutslag lammskinn, som

saknat den för fettsvansfåret karakteristiska tjocka och triangulärt formade

svansen med bred bas, numera icke kunnat i tullbehandlingskänseende få

hänföras vare sig till persian eller till sibiriskt lamm samt att följden därav

blivit, att skinnen, vilka i sådant hänseende förut ansetts såsom sibiriska

lammskinn och inom körsnärskretsar på grund av utseende och kvalitet betraktades

såsom halvpersian av i det föregående omnämnda typer, med vilka

de överensstämde jämväl med avseende å priset, måste tullbehandlas efter

samma tullsats som de i allmänhet grova och ur pälsverkssynpunkt mindre

värdefulla vanliga fårskinnen, vilkas pris i medeltal syntes uppgå till endast

omkring en femtedel av priset för motsvarande storlekar i halvpersian.

Till dessa upplysningar har styrelsen fogat följande uttalanden om särskilda

olägenheter ur väsentligen tullteknisk synpunkt av ett bibehållande av de

nu rådande förhållandena i förevarande avseende.

»Därest såsom nu är förhållandet tullbehandlingen göres beroende av svansflikens

bredd, skulle man kunna tänka sig, att mindre nogräknade impor
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 101. 7

törer begagnade sig av möjligheten att vid beredningen i utlandet av äkta

persianskinn bibringa svansfliken sådan form, att pälsverket kunde hit införas

som vanligt får. , . ...

Bedömandet av lösa pälsverk måste under dessa förhållanden dels föranleda

ojämnheter i tullbehandlingen dels ock utfalla på ett sätt, som icke

överensstämmer med den handelstekniska uppfattningen av de olika äril

larnas karaktär och ej heller varit av lagstiftarna avsett. ,

Uppstå sålunda betydande svårigheter och olägenheter redan vid tullbehandlingen

av de lösa skinnen, bliva dessa svårigheter nära nog oöverstigliga,

då fråga blir om bedömande av delvis bearbetade persedlar, såsom

foder, eller fullfärdiga persedlar, t. ex. kappor, tillverkade av persianliknande

skinn. Då den för tullbehandlingen av de lösa skinnen utslagsgivande

formen å svansfliken givetvis icke framträder å de färdiga persedlarna, maste

beträffande sådana till grund för tullbehandlingen läggas skinnens allmänna

utseende samt hårlockarnas täthet, fasthet och glans. Från sakkunnigt hall

har uppgivits, att de bästa skinnen av halvpersian stundom i berörda avseenden

äro så lika vissa kvaliteter av äkta persianskmn, att det knappast

ens för fackmän alltid är möjligt att med bestämdhet avgöra, av vilket slags

skinn ett visst plagg är tillverkat.

Vid sådant förhållande torde det näppeligen kunna undvikas, att enahanda

vara, vilken, införd såsom lösa skinn, tullbehandlas såsom pälsverk av far,

i många fall kommer att karakteriseras såsom pälsverk av pension, da den

använts såsom material för framställning av färdiga persedlar. Fransett

■den ur allmänhetens synpunkt beklagliga ovissheten rörande tullens höjd

uppstår i dylika fall en ingalunda önskvärd relation mellan tullbeloppet a

råvaran och å de färdiga artiklarna.»

I anslutning till vad generaltullstyrelsen sålunda anfört har styrelsen hemställt,

dels att med hänsyn till de olägenheter i tullbeskattningshänseende,

aom uppstode genom det i tulltaxan förekommande uttrycket sibiriskt lamm,

och då ifrågavarande uttryck dessutom numera kommit ur bruk, detsamma

måtte få utgå ur tulltaxan samt ersättas med benämningen s. k. halvpersian,

dels ock att astrakan, som fortfarande borde i beskattningshänseende likställas

med skinn, vilka ginge under nyss angivna benämning, måtte särskilt

omnämnas i respektive tulltaxerubriker. Härtill har styrelsen uttalat,

att enligt dess mening närmare förklaring och exemplifiering av uttrycken

persian och s. k. halvpersian till förebyggande av misstolkning av dessa

icke vore erforderlig, enär innebörden av dessa uttryck vore avsedd att

överensstämma med gängse handelspraxis och således skinnens härstamning

ej finge vara avgörande för tullbehandlingen, men att styrelsen givetvis

komme att, om dess förslag i ämnet bifölles, lämna erforderliga anvisningar

för tullbehandlingen av varorna.

De av generaltullstyrelsen sålunda ifrågasätta ändringarna i tulltaxan

hava tillstyrkts av kommerskollegium i utlåtande den 18 december 1926

samt av en av Sveriges körsnärsmästareförening och Sveriges pälsvaruarbetsgivareförening

tillsatt kommitté.

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

DeP7heZe,nU'' Det Syn6S mig önskligt> att beträffande tulltaxebestämmelserna för pälsverk

ändringar vidtagas i den omfattning, generaltullstyrelsen nu ifrågasatt.

Jag tillstyrker alltså, att rubrikerna 222 b, 224 b och 226 b ävensom överskriften

till rubrikerna 228 d och 228 e omformuleras sålunda, att orden

»sibiriskt lamm» utbytas mot »s. k. halvpersian» ocli att ordet »astrakan»

införes omedelbart framför ordet »persian». Av de i nämnda rubriker upptagna

varuslagen äro endast pälsverk av persian och persedlar av persian

berörda av gällande överenskommelser med främmande makter. Något hinder

med hänsyn till sådana överenskommelser synes därför ej mota för verkställande

av de tillstyrkta ändringarna.

"Är* 1 tU.Utaxan. är° under rubl''iknummer 298 upptagna pärlor, infattade i

annat ämne än guld, silver eller platina, arm- och halsband samt kedjor härunder

inbegiipna, med en tullsats av 10 kronor för kilogram. Under rubriknummer

1301 återfinnas däremot bijouterivaror, alla slag, av annat ämne

än guld, silver eller platina, med en tullsats av allenast 5 kronor för kilogram.

Sistnämnda tullsats blev genom förutnämnda kungörelse den 13 juli

1926 (nr 373) fastställd i enlighet med traktatsöverenskommelse med Tyska riket.

Olikheten i tullsatserna vid de båda taxerubrikerna, vilka tidigare upptagit

lika tullsats, har påvisats av generaltullstyrelsen i skrivelsen den 3

november 1926. Förhållandet innebure enligt styrelsens förmenande eu

oformlighet ur beskattningssynpunkt och vore dessutom ägnat att vålla svårigheter

vid tullbehandlingen. Under åberopande härav har styrelsen föreslagit,

att tullsatsen för de till rubriken 298 hänförliga varorna måtte sänkas från

10 till 5 kronor för kilogram, varvid den till rubriken hörande anmärkningen,

innehållande bestämmelse om tullförhöjning i visst fäll vid varornas

förtullning från frihamn eller frilager, borde bringas i överensstämmelse

med motsvarande anmärkning till rubriken 1301 genom förändring av tullförhöjningsbeloppet

från 5 kronor till 2 kronor 50 öre för kilogram.

Ändringsförslagen hava tillstyrkts av kommerskollegium den 18 december

1926 samt av Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund.

Departements- b)e ifrågasätta ändringarna synas mig vara av beskaffenhet att böra genomehefen.

föras, varför jag förordar de därför erforderliga omredigeringarna av tulltaxerubriken

298 samt av dithörande anmärkning rörande tullförhöjning i

vissa fall vid förtullning från frihamn eller frilager.

Glykol. Glykol (etylenglykol) tullbehandlas för närvarande enligt tulltaxerubriken

1259 såsom kemiskt-tekniska preparat, i tulltaxan ej särskilt nämnda, och

drager följaktligen tull av 15 procent å värdet. Glycerin, rå eller renad,

är däremot enligt tulltaxerubriken 1112 åsatt tull av 4 öre för kilogram.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift av den 6 december 1926 har Nitro
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

glycerin aktiebolaget i Stockholm gjort framställning om sådan ändring i

tulltaxan, att glykol måtte bliva tullfritt.

Till stöd därför har åberopats, att någon inhemsk tillverkning av glykol,

vilket inom tekniken användes såsom ersättningsmedel för glycerin dels

inom sprängämnesindustrien, dels inom automobiltekniken (såsom kylvätska),

varken förekomma för närvarande eller ägde ekonomiska förutsättningar

men att på grund av vissa tekniska fördelar, som användning av glykol i

stället för glycerin erbjöde, det vore önskvärt, att en ökad användning av

glykol komme till stånd, något varför emellertid hinder förelåge däri, att

tullen å glykol vore väsentligt högre än tullen å glycerin. Med gällande

pris å glykol kunde nämligen tullsatsen 15 procent å värdet sägas motsvara

tull av 26 kronor 25 öre för 100 kilogram.

Över framställningen hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen den

27 december 1926 gemensamt avgivit utlåtande. Med utlåtandet hava ämbetsverken

översänt ett yttrande i ämnet frän Sveriges kemiska industrikontor,

som vitsordat, att glykol syntes icke kunna med fördel tillverkas

inom Sverige, men framhållit, att varan på grund av sin kaiaktör av ersättningsmedel

för glycerin borde åsättas samma tull som denna senare vara,

vilket lämpligen kunde ske genom införande av glykol i tulltaxerubriken 1112.

För egen del hava ämbetsverken anfört i huvudsak följande:

»Värdet ä oförtullad glykol är, enligt vad ämbetsverken inhämtat, i allmänhet

ungefär detsamma som å renad glycerin av den kvalitet, som användes

till dynamitframställning (s. k. dynamitglycerin) eller för närvarande

omkring 2 kronor för kilogram. Inom landet föreligger alltså en skillnad

i pris till förmån för glycerin, lika med skillnaden i tull eller 26 öre för

Enligt ämbetsverkens uppfattning är eu taxesänkning i föreliggande fall

fullt motiverad av omständigheterna, men i likhet med kemiska industrikontoret

finna ämbetsverken, att denna sänkning icke bör gå ända till tullfrihet,

utan att tull för varan bör utgå med samma belopp som för glycerin

eller 4 öre för kilogram. Det kan nämligen icke anses skäligt att, under

det tull utgår för glycerin, som är eu även i Sverige i väsentlig omfattning

tillverkad fabriksprodukt, samtidigt medgiva import av ett ersättningsmedel

för glycerin till lägre tull eller tullfritt. Ämbetsverken biträda därför för

sin del Sveriges kemiska industrikontors förslag att i taxerubrik 1112 införa

glykol. Dock synes till undvikande av förväxling endast den specifika kemiska

föreningen etylenglykol där böra upptagas.»

Tullfrihet för etylenglykol synes mig icke böra medgivas, sa länge glycerin

är inom landet föremål för tillverkning i väsentlig omfattning och

belagd med tull. En nedsättning av tullen å etylenglykol anser jag dock

hava fog för sig. 1 fråga om huru långt nedsättningen bör sträcka sig

biträder jag vad därom anförts i de avgivna yttrandena över förevarande

framställning, eller att tullen bör bestämmas lika med tullsatsen för glycerin,

således till 4 öre för kilogram. Föreskrift om den förändrade tullsatsen

torde böra meddelas genom att till nuvarande texten i tulltaxerubriken 1112

(»glycerin, rå eller renad») läggas orden »ävensom etylenglykol».

De partet nents*

chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kresolfosfor

syra.

B* Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

Det kemiskt-tekniska preparatet phospho-cresylic adel (kresol- eller kresylfosforsyra),

som ej finnes upptaget i tulltaxan, hänföres till tulltaxerubriken

1259 (»kemiskt-tekniska preparat, ej särskilt nämnda»), för vilken gäller en

tullsats av 15 procent å värdet.

'' Bearbetningen av förut värdelösa sulMmalmer, hållande bly, zink och

koppar, har numera möjliggjorts genom användning av vissa utländska

kemiskt-tekniska preparat (flotationsreagenser). I de flesta av nämnda sulfidmaimer

förekommer svavelkis, vilken är att anse såsom en skadlig förorening

i de säljbara bly-, zink- och kopparkoncentraten. Till förhindrande att vid

annkningsproceduren svavelkisen medföljer de värdefulla sulfiderna användes

preparatet phospho-cresylic acid. Enligt uppgift är priset å detta preparat för

näi varande omkring 1 krona 30 öre för kilogram eif svensk hamn.

I en den 27 januari 1927 dagtecknad skrift har nu aktiebolaget Zinkgiuvor

i Ealun anhållit, att Kungl. Maj:t ville till 1927 års riksdag avlåta

proposition om tullfrihet för ifrågavarande preparat. Sedermera har bolaget

i en den 3 februari 1927 avgiven promemoria närmare utvecklat skälen för

sin anhållan. Sålunda har bolaget framhållit, att ifrågavarande preparat,

som bolaget använde vid anrikning av zink- och blymalmer, icke, såvitt

känt, tillverkades inom landet samt att det vore av vikt för utvecklingen

av bolagets verksamhet och dess produkters konkurrensduglighet, att bolaget

finge tillgodogöra sig alla förbättringar i fråga om flotationsreagenser utan

att betungas med högre pris å reagenserna än andra liknande företag utomlands,

där dessa reagenser tillverkades.

I anledning av remiss hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen den

9 februari 1927 gemensamt avgivit utlåtande i ämnet. Vid utlåtandet har

fogats ett från Sveriges kemiska industri kontor införskaffat yttrande av den

-4 februari 1927, däri kontoret förklarat sig med hänsyn därtill, att omhandlade

preparat icke tillverkades och troligen icke komme att bliva föremål

för tillverkning i Sverige, ej hava något att anmärka mot bifall till

den gjorda anhållan. För egen del hava ämbetsverken anfört i huvudsak

följande:

»På grund av en framställning från bolaget ändrades tulltaxan genom

beslut av 1926 års riksdag (kungl. proposition nr 203 år 1926) i avseende å

vissa då aktuella flotationsreagenser, nämligen kaliumxantogenat, som upptagits

i tulltaxerubrik 1143, med tull av 2 kronor 50 öre för 100 kilogram,

samt tiokarbanilid, toluidin och xylidin, vilka upptagits i rubrik 1197, fria

från tull.

Nu ifrågavarande framställning gäller det nya från Amerika inköpta

preparatet phospho-cresylic acid, vilket ämne enligt svensk kemisk terminologi

torde få benämnas kresol- eller kresylfosforsyra, varav bolaget inom

närmaste aren beräknar komma att importera 20,000—30,000 kilogram per

år — — —.

Ehuru kresolfosforsyra icke är föremål för tillverkning inom landet, torde

ändock tullfrihet för densamma icke böra tillstyrkas, enär den ena av dess

båda beståndsdelar, nämligen fosforsyran, är belagd med en tull av 1 krona

50 öre för 100 kilogram (rubrik 1135). Den andra beståndsdelen, kresol, är

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

däremot tullfri (rubrik 1176). Å andra sidan synes intet skäl föreligga att

åsätta preparatet en högre tullsats än 1 krona 50 öre för 100 kilogram,

vilken tullsats i varje fall betydligt understiger den, som nu utgår för

varan såsom kemiskt-tekniskt preparat, ej särskilt nämnt, motsvarande omkring

19 kronor 50 öre per 100 kilogram. Skulle tullen för ifrågavarande

preparat fastställas till 1 krona 50 öre för 100 kilogram, torde varan lämpligen

böra införas i tulltaxan under rubrik 1135.»

I likhet med kommerskollegium och generaltullstyrelsen anser jag, att J)epa^^nts''

tullfrihet icke bör medgivas för det ifrågavarande preparatet men att en

tullnedsättning från beräknade 19 kronor 50 öre för 100 kilogram (15 procent

å värdet) till 1 krona 50 öre för 100 kilogram är att tillstyrka. Tullnedsättningen

synes lämpligen kunna astadkommas sålunda, att bland de i tull—

taxerubriken 1135 hittills upptagna ämnen (»fosforsyra; ävensom ammonium-,

kalium- och natriumfosfat»), för vilka sist angivna tullsats är stadgad, intages

preparatet kresolfosforsyra (kresylfosforsyra).

Litiumföreningar, däribland litiumhydrat och litiumoxid, finnas ej säl- Liti»in^

skilt upptagna i gällande tulltaxa. Till följd härav och då dessa föreningar

äro att anse såsom kemiskt-tekniska preparat, tullbehandlas de med undantag

av ett fåtal sådana, som äro hänförliga till apoteksvaror, enligt tulltaxerubriken

1259 såsom kemiskt-tekniska preparat, i tulltaxan ej särskilt

nämnda, samt draga således tull av 15 procent å värdet.

I en till Kungl. Maj:t ställd, till kommerskollegium inkommen skrift av

den 3 januari 1927 har Svenska ackumulator aktiebolaget Jungner i Stockholm

gjort framställning om borttagande av tullen å litiumhydrat och

litiumoxid. vilka kemiska föreningar bolaget använde vid tillverkning av

ackumulatorer. Till stöd för framställningen har bolaget anfört, att någon

inhemsk industri för framställning av litiumföreningar icke existerade och

att det vore tvivel underkastat, om dylika föreningar med fördel skulle

kunna framställas inom landet, ävensom att, då bolagets ackumulatorer exporterades

i stor utsträckning, tull på detta råmaterial vore betungande.

Sedermera liar firman Birger Carlson & Co. i en till Kungl. Maj:t ställd

skrift av den 27 januari 1927 i anslutning till nämnda framställning ifrågasatt

tullfrihet jämväl för övriga litiumföreningar, vilka användes för tdlveläkning

av apoteksvaror, källsalter, hälsovatten och andra medel mot reumatiska

åkommor.

Över förstnämnda framställning hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen

den 26 januari 1927 avgivit gemensamt utlåtande. Därvid hava ämbetsverken

överlämnat ett från Sveriges kemiska industrikontor i Stockholm

infordrat yttrande, däri kontoret under hänvisning till det förhållandet, att

icke några litiumföreningar vore och knappast heller syntes bliva föremål

för tillverkning i Sverige, förklarat sig icke hava något att anmärka mot

att samtliga litiumföreningar utlirötes ur tulltaxerubriken 12a9 och gjordes

tullfria. För egen del hava ämbetsverken anfört följande:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

»Bland litiumföreningar, hänförliga till rubrik 1259, har litiumhydrat,

som här i landet användes vid tillverkning av vissa slag av ackumulatorer,

för närvarande den största betydelsen. Enligt vad som meddelats beräknar

sökandebolaget att under innevarande år för sin tillverkning av ackumulatorer

använda omkring 4,000 kilogram av hydratet med ett inköpsvärde av

cirka 60,000 kronor.

För den inhemska kemiska industrien torde nu gällande tullbeskattning

å litiumföreningar sakna betydelse, enär någon tillverkning därav inom

landet icke lärer förekomma. Med hänsyn såväl härtill som till vad Sveriges

kemiska industrikontor anfört i sitt förenämnda utlåtande få ämbetsverken

föreslå tullfrihet för samtliga litiumföreningar, vilka sålunda höra

särskilt upptagas i tulltaxan.

Karbonatet är i kemiskt hänseende närmast att jämställa med kaliurnoch

natriumkarbonat, båda fria från tull, och torde därför böra införas i

tulltaxerubriken 1153, till vilken rubrik även övriga litiumföreningar lämpligen

böra hänföras.

De litiumföreningar, som äro att anse som apoteksvaror, komma givetvis

på grund av anmärkning 1 till rubrik 125S i gällande tulltaxa att fortfarande

falla under sistnämnda rubrik.»

''DePy£f£>enlS Lika med kommerskollegium och generaltullstyrelsen anser jag tullfrihet

kunna medgivas för icke blott litiumhydrat och litiumoxid utan även andra

litiumföreningar. Beträffande formen för införande i tulltaxan av bestämmelser

om sådan tullfrihet tillstyrker jag ett av ämbetsverken avfattat förslag

till omredigering av tulltaxerubriken 1153 sålunda, att till nämnda

rubrik, vilken omfattar de tullfria varorna pottaska (kaliumkarbonat) samt

soda (natriumkarbonat), kristalliserad eller kalcinerad, och natriumbikarbonat,

anknytas orden »ävensom litiumkarbonat, litiumhydrat och andra litiumföreningar».

swivelar0sed „ Naturlig arsenik tullbehandlas för närvarande enligt tulltaxerubriken 21

»it. såsom mineralier, i tulltaxan ej särskilt nämnda, och åtnjuter sålunda tullfrihet,

S. k. konstgjord, röd arsenik tullbehandlas däremot enligt tulltaxerubriken

1259 såsom kemiskt-tekniska preparat, i tulltaxan ej särskilt nämnda,

och drager i enlighet därmed tull av 15 procent å värdet.

Enligt av kommerskollegium införskaffade uppgifter framställes den under

beteckningen »röd arsenik» i handeln förekommande varan, vilken användes

till avhårning av hudar inom garverier, genom upphettning av en blandning

av arsenikkis och svavelkis. Därvid sublimerar arsenik och svavel under

bildning av svavelarsenik, huvudsakligen röd arsenikdisulfid. Den mot

formeln As2 Sa svarande teoretiska svavelhalten är ungefär 30 procent. Produkten

är emellertid i allmänhet svavelfattig och vanfärgad, varför den omsmältes

under tillsats av svavel och då erhåller en rubinröd färg. Massan,

som är kristallinisk, närmar sig till sin sammansättning mineralet realgar

men torde på grund av framställningssättet oftast vara en blandning av

arsenikdisulfid och svavel, som lämpligen kunde benämnas röd svavelarsenik.

Den närmast högre svavelföreningen av arsenik, arseniktrisulfid, gul

svavelarsenik (auripigment), som har en mot formeln As2 S3 svarande teoretisk

svavelhalt av ungefär 39 procent, användes på samma sätt som röd

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

svavelarsenik till avhårning av hudar inom garverier. Därvid blandas svavelarseniken

med kalkmjölk till en lut, innehållande arsenat, sulfoarsenat och

sulfhydrat av kalcium.

I sin skrivelse den 3 november 1926 har generaltullstyrelsen meddelat, att

önskemål framförts om tullfrihet för s. k. konstgjord, röd arsenik. Därvid

har styrelsen tillstyrkt, att berörda, för garveriindustrien oumbärliga vara,

vilken ej vore föremål för tillverkning inom landet, måtte få införas till

riket tullfritt i likhet med den naturliga arseniken, vilken varan med sin

förhållandevis obetydliga svaveltillsats stode mycket nära på grund av utseende,

egenskaper och användningssätt. Genomförandet av en sådan ändring

syntes styrelsen lämpligen böra ske genom införande i tulltaxerubriken 1160

bland där förtecknade tullfria varor (»arseniksyrlighet samt arseniksyrligt

kali och arseniksyrligt natron''; ävensom kräkvinsten och andra antimonföreningar,

ej till färger hänförliga») av jämväl varan »s. k. konstgjord, röd

jlTSPTl 1 K )).

Kommerskollegium, som den 18 december 1926 häröver avgivit infordrat

utlåtande, har däri förklarat sig icke hava något att erinra mot generaltullstyrelsens

förslag till tulltaxering av s. k. konstgjord, röd arsenik men

tillika framhållit, att, då röd och gul svavelarsenik hade likartad användning

och den röda modifikationen av svavelarsenik kunde representera

åtskilliga övergångsformer mellan disulfid och trisulfid, det icke kunde anses

lämpligt att i tulltaxan skilja mellan dessa båda varuslag. I enlighet därmed

har kollegium föreslagit, att det avsedda tillägget till tulltaxerubriken

1160 borde förtydligas till att innefatta »konstgjord svavelarsenik, röd eller gul».

Sveriges kemiska industrikontor och svenska garveriidkareföreningen hava

i yttranden till kommerskollegium tillstyrkt generaltullstyrelsens förslag.

Den förebragta utredningen har övertygat mig om lämpligheten av att Bepariernerdstullfrihet

beredes jämväl för konstgjord svavelarsenik. Generaltullstyrelsens

förslag, att sådan tullfrihet bör fastställas genom införande av visst tillägg

till rubriken 1160, synes mig riktigt. Beträffande detta tillägg förordar jag,

att avfattningen sker i överensstämmelse med vad kommerskollegium ifrågasatt.

Med åberopande av vad jag sålunda beträffande de olika varuslagen an- Departefört

hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen hemställa*.

dels besluta, att den vid förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa

för inkommande varor fogade tulltaxa skall i nedan angivna delar eihålla

följande ändrade lydelse:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

—-

i Kvantitet

iör tullbe- räkningen.

Tullsats.

Frukter (av träd) och bär:

färska eller enbart kokade, även krossade eller

på annat sätt sönderdelade:

106 b

106 c

jordgubbar:

inkommande under tiden 1 september_

31 december.............................................

andra ................................

1 kg.

1 kg.

Pälsverk:

oberedda:

222 b

av astrakan, persian, s. k. halvpersian, tibet,;

hamster, murmel, nutria eller bisam .........| 1 kg.

beredda, lösa:

IKronor öre

-25

1—1

150

224 b

226 b

1228 d

228 el

av astrakan, persian, s. k. halvpersian, tibet,

hamster, murmel, nutria eller bisam ......... 1 kg.

beredda, hopsydda skinn samt delvis bearbetade

persedlar, såsom foder:

av astrakan, persian, s. k. halvpersian, tibet,

hamster, murmel, nutria eller bisam;ävensom

konstgjorda svansar........................... 1 jjgt

fullfärdiga persedlar med pälsverk till övertyg I

eller foder, såsom mössor, muffar, boor, pälsar,

kappor och fotsackar:

av astrakan, persian, s. k. halvpersian, tibet,

hamster, murmel, nutria eller bisam:

med övertyg eller foder av hel- eller

halvsiden .........................................

andra ........................................

1 kg.

1 kg.

Pärlor:

550

ii|—

91—I

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 101.

15

1

1

Kvantitet

för tnllbe- räkningen.

|

Tullsats. !

1

Jronorjörei

infattade:

298 !

i annat ämne än guld, silver eller platina,

arm- och halsband samt kedjor härunder

inbegripna ..................................................... 1 kg.

5 —

Anm. Vid förtullning från frihamn eller frilager av

i

varor, hänförliga till denna rubrik, skall, om va- rorna äro oemballerade eller endast försedda med

pappersomslag, tullavgiften förhöjas med 2 kronor

50 öre för varje kilogram; dock att, därest till <

denna rubrik hänförlig vara eljest vanligen införes

oemballerad eller endast i pappersomslag, berörda

förhöjning icke skall utgå.

Anm. till n:r 296—298. Avdrag i--— för

kartor.

1112

Glycerin, rå eller renad; ävensom etylenglykol... 1 kg.

— 04

1135

Fosforsyra samt ammonium-, kalium- och na-

triumf osfat; ävensom kresolfosforsyra (kresyl-|

fosforsyra) ...........................................................j 100 kg.

1 50

1153

i Pottaska (kaliumkarbonat) samt soda (natrium- j

karbonat), kristalliserad eller kalcinerad, och

natriumbikarbonat; ävensom litiumkarbonat,

litiumhydrat och andra litiumföreningar ........ j —

fria.

1160

i Arseniksyrlighet, arseniksyrligt kali och arsenik- I

syrligt natron samt konstgjord svavelarsenik,

röd eller gul; ävensom kräkvinsten och andra

antimonföreningar, ej till färger hänförliga ... | —

fria.

dels ock förklara, att ändringarna skola träda i kraft å dag, som Konungen

bestämmer.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bil. litt. vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olga Gjörloff.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BevU 1927:56 Bevillningsutskottets memorial Nr 56 s. 1 i texten
  2. Rskr. 1927:93 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i den vid förordningen den 9 juni 1911 a1 i texten
  3. BevU 1927:32 Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående vissa ändringar i den vid förordningen den 9 juni 1911 s. 21 i texten