Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om skogsaecis

1927-02-22 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:105, Med förslag till lag om skogsaecis

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kun gli Maj:ts proposition Nr 105.

1

Nr 105.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

skogsaecis; given Stockholms slott den 22 februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om skogsaecis.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Lyberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand.

90 höft. (Nr 10:,./

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:is proposition Nr 105.

Förslag

till

lag om skogsaccis.

Härigenom förordnas som följer:

1 kap.

Skogsaccis till kommuner.

Skattepliktigt virke.

1 §•

Vid avverkning av skog skall, evad avverkningen skett för husbehov

eller för annat ändamål, till den kommun, inom vilken skogen är belägen,

för det avverkade virket utgöras skogsaccis att utgå i förhållande till

virkets genom taxering fastställda rotvärde.

Om taxeringsår och beskattningsår gäller vad i 3 § kommunalskattelagen

stadgas.

Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till skogsaccis

stadgas i gällande taxeringsförordning.

2 §.

Till virke hänföras i denna lag jämväl vindfälld skog, toppar och

annat avfallsvirke, men ej stubbar, kvist och ris, löv, näver och lös

bark.

3 §.

I fråga om utgörande av skogsaccis anses virke vara avverkat, då det

blivit så tillrett och upplagt, att uppmätning av detsamma kan ske på i

orten vanligt sätt. Kolvirke räknas som avverkat, då det blivit rest eller

lagt till kolning eller förts från skogen för att annorstädes kolas. Har

virke, sedan det fällts men innan med detsamma vidtagits sådan åtgärd,

som nu sagts, avyttrats eller använts, skall det anses såsom avverkat,

när det avyttrades eller användes.

Taxerat rotvärde.

4 §.

Taxering till skogsaccis skall avse rotvärdet å det virke, som, efter ty

i 3 § sägs, är att anse som avverkat under beskattningsåret.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 105.

5 §.

3

Rotvärdet skall beräknas efter ortens pris vid den tid, då virket enligt

3 § är att anse som avverkat.

Taxerat rotvärde utgör för envar skattskyldig det sålunda beräknade

rotvärdet med avdrag av etthundra kronor.

Taxerat rotvärde skall upptagas i jämna tiotal kronor, så att överskjutande

belopp, som icke uppgår till fullt tiotal, bortfaller.

(Se vidare anvisningen.)

6

Ingår i kommun mer än en församling eller mer än ett skoldistrikt,

eller finnes inom kommun municipalsamhälle, skall i förekommande fall

vid taxeringen särskilt för varje sådant administrativt område angivas,

huru stor del av det taxerade rotvärdet som för varje skattskyldig belöper

å området. De sålunda angivna delvärdena skola utföras i fulla tiotal

kronor, och skall härför erforderlig jämkning ske med iakttagande av

att delvärden, som belöpa på de olika områdena, skola sammanlagt motsvara

hela rotvärdet.

Skattskyldighet.

7 $.

Skogsaccis skall erläggas av avverkaren.

Med avverkare förstås den, som vid tid, då virket enligt 3 § är att

anse som avverkat, äger förfoga över virket, dock att, där annan äger

rätt till avfallsvirket, denne skall anses såsom avverkare i fråga om sådant

virke. Beträffande husbehovsvirke, som ägare eller arrendator av

fastighet upplåtit till annan, som innehar visst icke för sig taxerat område

av fastigheten, anses fastighetens ägare eller arrendator som avverkare.

Avlider skattskyldig, skall för det beskattningsår, under vilket dödsfallet

inträffade, oskift dödsbo efter honom taxeras i den avlidnes ställe.

Beräkning av skogsaccis och dess användning.

8 §.

Skogsaccis till kommunen skall utgå å det taxerade rotvärdet efter en

skattesats, vilken för etthundra kronor utgör en tredjedel av det belopp,

som på en skattekrona i medeltal under de senast förflutna fem åren

utdebiterats inom kommunen, skolande nämnda skattesats jämkas till närmast

högre femtal ören.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 105.

Skattesatsen fastställes på landet av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige

finnas, av dessa, samt i stad av stadsfullmäktige eller,

där sådana ej finnas, av allmän rådstuga.

9

1 mom. Skogsaccismedel, som inflyta till stad eller köping med egen

kommunalförvaltning, äro i fråga om användningen likställda med andra

kommunens skattemedel.

2 mom. Skogsaccismedel, som inflyta till landskommun, skola avsättas

till en skogsaccisfond, från vilken kommunen äger anvisa medel såsom tillskott

till täckande av sådana utgifter för kommunen, till vilka enligt gällande

författningar medel eljest skulle beredas genom utdebitering å samtliga

skattskyldiga. Såsom sådant tillskott må under taxeringsåret anvisas till

användning för påföljande år högst så stort belopp, som motsvarar en

tredjedel av fondens behållning den 1 september förstnämnda år och en

tredjedel av den skogsaccis, som debiteras på grund av samma års taxering

till skogsaccis.

Tillskott, varom nu sagts, skall upptagas såsom inkomst i kommunens stat.

10 §.

Har skogsaccisfond så nedgått, att densamma jämte den skogsaccis, som

skall utgå på grund av årets taxering, ej skulle förslå till beredande av

nedsättning i den eljest för täckande av kommunens skattebehov erforderliga

utdebiteringen inom kommunen med fem öre på en skattekrona, må

fonden och skogsaccismedlen för året upptagas som inkomst i kommunens

stat för påföljande år.

11 §.

Skogsaccisfonden skall särskilt förvaltas och redovisas. Till densamma

skall föras jämväl ränta å fondens medel.

Eftertaxering m. m.

12 $.

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning

vid taxering till skogsaccis, lämnat oriktigt meddelande, eller har han,

ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning,

och har därav föranletts, att virke icke blivit inom vederbörande

kommun taxerat till skogsaccis, skall det virke, som genom berörda förfarande

undgått taxering eller blivit för lågt taxerat, där eftertaxeras och accis

påföras den skattskyldige med belopp, som genom berörda förfarande

undandragits.

Eftertaxering må icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen

rätteligen bort äga rum. Har den skattskyldige avlidit, åsättes taxeringen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 105.

o

hans dödsbo; dock att sådan taxering icke må ske senare än två år efter

utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom

blivit ingiven för registrering.

13 i

För skogsaccis, som påförts avliden person eller på grund av stadgandena

i 7 § tredje stycket eller 12 §> andra stycket oskift dödsbo efter honom,

svare dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat, svare

bodelägare icke för mera än vad av skatten å hans lott belöper och icke

i något fall med mera än hans lott i boet utgör.

2 kap.

Skogsaccis till församlingar, skoldistrikt, landsting m. fl.

14 §.

Skogsaccis skall på grundval av taxering enligt denna lag utgå jämväl

till församling, skoldistrikt, munieipalsamhälle, fattigvårdssamhälle,

som avses i 6 § lagen om fattigvården, ävensom landsting.

Vid påförande av skogsaccis skola härvid de i 8 § meddelade bestämmelser

äga motsvarande tillämpning. Dock skall skattesatsen för

skogsaccis till landsting för etthundra kronor av det taxerade rotvärdet

utgöra en sjättedel av det belopp, som på en skattekrona i medeltal

under de senast förflutna fem åren utdebiterats inom landstingsområdet,

jämkad till närmast högre femtal ören. Har eftertaxering till skogsaccis

skett, skall vid påförandet av skogsaccis vad i 12 § stadgas äga motsvarande

tillämpning.

Beträffande skogsaccismedel, som inflyta till munieipalsamhälle, till

landsting eller till sådan församling eller sådant skoldistrikt, som sammanfaller

med eller utgör del av stad, skall stadgandet i 9 § 1 mom.

äga motsvarande tillämpning. I andra fall skall beträffande skogsaccis,

som avses i denna paragraf, motsvarande tillämpning ske av bestämmelserna

i 9 § 2 inom. samt 10 och It §§.

Vad i 8 § andra stycket stadgats om kommunalstämma, kommunalfullmäktige,

stadsfullmäktige och allmän rådstuga skall i fråga om församling

och skoldistrikt gälla vederbörande kyrkostämma eller, där kyrkofullmäktige

finnas, dessa, i fråga om munieipalsamhälle municipalstämma

eller, där municipalfullmäktige finnas, dessa, i fråga om särskilt fattigvårdssamhälle

fattigvårdsstämma eller, där fattigvårdsfullmäktige finnas,

dessa samt i fråga om landstingsområde landstinget.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 105.

3 kap.

Debitering, uppbörd m. m.

15 §.

1 mom. Beträffande debitering, uppbörd, indrivning och redovisning

av skogsaccis till landsting skall vad om landstingsskatt är stadgat äga

motsvarande tillämpning.

2 mom. Debitering av skogsaccis i andra fall än som avses i 1 mom.

verkställes i municipalsamhälle av municipalnämnd men eljest på landet

av kommunalnämnd, i stad utom Stockholm av drätselkammare och i

Stockholm av överståthållarämbetet, och skall därvid iakttagas följande:

Det åligger debiteringsförrättaren att uträkna och i skogsaccislängden

införa skogsaccis samt utfärda debetsedlar å skogsaccis och låta tillställa

de accisskyldiga desamma minst fjorton dagar före uppbördsstämman.

Debetsedel skall för varje accisskyldig upptaga taxerat rotvärde och den

skogsaccis, som därå belöper, skolande, om i kommun ingår mer än en

församling eller mer än ett skoldistrikt, särskilt angivas det rotvärde, som

belöper på vartdera området, samt därå belöpande skogsaccis.

Uppbördsstämma hålles efter utgången av oktober månad.

Därest uppbörd av skogsaccis äger rum i sammanhang med uppbörden

av de allmänna kommunalutskylderna, skall skogsaccis påföras å debetsedel

för allmänna kommunalutskylder med iakttagande av vad som nyss

om särskild debetsedel för skogsaccis stadgats.

Har vid skogsaccisens uträknande eller debetsedels utskrivande fel förelupit,

göres anmälan därom till debiteringsförrättaren, som utfärdar behörigen

rättad debetsedel, varjämte i skogsaccislängden införes erforderlig

rättelse.

Vad i övrigt stadgas i kommunallagarna om uppbörd, indrivning och

redovisning av allmänna kommunalutskylder gälle i tillämpliga delar jämväl

angående skogsaccis.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1928.

Genom denna lag upphäves lagen den 11 oktober 1912 om skogsaccis

och om virkestaxering, dock att sistnämnda lag skall äga tillämpning

även efter den nya lagens ikraftträdande i de hänseenden, som nedan

angivas.

Vid den nya lagens tillämpning skall iakttagas följande:

1. Den äldre lagen skall fortfarande lända till efterrättelse beträffande

eftertaxering till skogsaccis, som enligt nämnda lag skolat utgöras.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 105.

2. Vid beräkning av den skattesats, efter vilken skogsaccis skall utgå,

skall beträffande tiden före denna lags ikraftträdande vad däri stadgas om

utdebitering på en skattekrona gälla utdebitering på etthundra kronor till

bevillning beskattningsbar inkomst.

3. Av de skogsaccismedel, som inom landskommun, församling eller

skoldistrikt, som ej sammanfaller med eller utgör del av stad, eller

ock fattigvårdssamhälle, som avses i 6 § lagen om fattigvården, utdebiteras

på grund av taxering under det första, andra och tredje året, sedan

denna lag trätt i kraft, må på sätt och i den ordning, som i 9 § 2 mom.

stadgas, till användning för påföljande år anvisas:

under första taxeringsåret: två tredjedelar av det på grund av taxeringen

samma år utdebiterade beloppet;

under andra taxeringsåret: hälften av den behållning, som den 1 september

samma år finnes i den enligt denna lag avsatta skogsaccisfonden,

samt hälften av det på grund av taxeringen under året utdebiterade beloppet;

och

under tredje taxeringsåret: fyra tiondelar av den i skogsaccisfonden

den 1 september samma år förefintliga behållningen samt fyra tiondelar

av det på grund av taxeringen under året utdebiterade beloppet.

4. Pinnas, då den nya lagen träder i kraft, i skogsaccisfond, som avsatts

enligt äldre lag, medel, vilka ej skola tagas till användning under

första året av den nya lagens giltighetstid, skall i fråga om sådana medel

gälla vad i äldre lag är därom stadgat.

Till skogsaccisfond, som nu sagts, är jämväl att räkna medel, som

inflyta efter den nya lagens ikraftträdande och som bero på taxering

enligt äldre lag.

Anvisning till 5 §.

Avverkat virkes rotvärde skall bestämmas med hänsyn till virkesprisen

å avverkningsorten. Har det avverkade virket sålts å rot, och har avverkningen

ägt rum i omedelbar anslutning till försäljningen, bör det härvid

åsätta priset kunna ligga till grund för prissättningen vid taxeringen,

såvida ej särskilda omständigheter föranlett, att det åsätta priset skilt sig

från det å orten normala. Har virket ej sålts å rot, eller är virket att enligt

3 § anse såsom avverkat först så lång tid efter försäljningen, att ändring i

prisförhållandena därefter ägt rum, eller hava särskilda omständigheter föranlett,

att det åsätta priset skilt sig från det å orten normala, skall rotvärdet

beräknas efter det pris, som liknande virke i liknande avsättningsläge, köpt

eller sålt å rot, skäligen bort betinga vid den tid, då det är att anse som avverkat.

Härvid bör märkas, att under en och samma avverkningsperiod

prisen kunna vara varierande. Emellertid kan det inträffa, att representativa

försäljningar av virke å rot icke förekomma å avverkningsorten. I sådant

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 105.

fall kap en grund för uppskattning av rotvärdet vinnas genom att utgå från

försäljningspriset för sådana virkessortiinent, varom är fråga, å det närmast

belägna ställe (vattendrag, järnvägsstation eller dylikt), dit virket föres och

där virkespris sättes eller eljest bestämda pris å virke betalas, varefter från

nämnda försäljningspris avdragas kostnaderna för stämpling, fällning, tillredning,

utforsling och inmätning av samma sortiment, allt under förutsättning,

att nämnda pris och kostnader kunna anses vara för liknande förhållanden

representativa. Härvid är dock att märka, att vid en sådan

beräkning allenast sådana avverknings- och transportkostnader, som direkt

sammanhänga med avverkningen, få avdragas men däremot icke av avverkningens

storlek oberoende kostnader för förvaltning, skogsvård, bevakning

med flera dylika allmänna omkostnader.

Stundom kan det inträffa, att avverkning sker under sådana förhållanden,

att svårighet möter att fastställa ett på virkets försäljningspris grundat

rotvärde. Om exempelvis husbehovsvirke avverkas å skog, som är så belägen,

att liknande virke ej kan med fördel forslas till lämplig avsättningsplats,

och försäljningar av virke ej heller å orten förekomma i någon nämnvard

omfattning, får det avverkade husbehovsvirket icke därför räknas som

värdelöst utan skall upptagas till det värde, som det kan antagas, att avverkaren

skulle fått betala för virket, därest han varit nödsakad att köpa

detsamma å rot av annan skogsägare å orten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 105.

9

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans KungL

Höghet Kronprinsen-Hegenten i statsrådet å Stockholms slott

den 22 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, ecklesiastik- och

jordbruksdepartementen anför chefen för finansdepartementet, statsrådet

Lyberg:

I den allmänna motiveringen för förslaget till kommunalskattelag

har jag förut i dag framlagt de skäl, som tala för införandet av en ny

skogsaccis, avsedd att såsom eu utbruten del av den kommunala fastighetsskatten

för växande skog uttagas vid skogens avverkning, samt för

avskaffande av den nuvarande skogsaccisen. Av vad jag där anfört framgår,

att jag anser, dels att skogsaccisen bör vila å avverkaren, dels att

den hör omfatta även husbehovsvirke, dels att skogsaccis bör utgå jämväl

till landsting. Av den motivering, som chefen för kommunikationsdepartementet

i vederbörligt sammanhang kommer att meddela, framgår däremot,

att skogsaccis ej anses böra utgå till vägdistrikt. Likaså framgår av vad

jag senare kommer att anföra, att utdebitering av skogsaccis ej torde böra

ske till tingslag. I den allmänna motiveringen till förslaget till kommunalskattelag

har jag även berört de repartitionstal, efter vilka skogsaccisen

torde böra utgå. Slutligen har jag även utvecklat de skäl, som synas mig

böra föranleda, att bestämmelserna om skogsaccisen ej, på sätt kommunalskattekommittén

föreslagit beträffande den av kommittén förordade särskilda

skogsskatten, infogas som ett kapitel i kommunalskattelagen utan få sin

plats i en särskild lag.

I detta sammanhang vill jag omnämna, att jag i samband med frågan

om en förändrad taxeringsorganisation ämnar förorda förslag, att taxering

till skogsaccis skall verkställas av taxeringsnämnderna, ej såsom nu av

kommunalnämnder och drätselkammare. Alla bestämmelser om taxeringen

böra följaktligen införas i den allmänna taxeringsförordningen och böra

ej såsom nu vara intagna i skogsaccislagen.

Slutligen vill jag även framhålla, att bestämmelserna om skogsvårdsavgift

röna inverkan av vad som stadgas i fråga om skogsaccisen.

Den ändring, som i förevarande sammanhang erfordras beträffande-skogsvårdsavgifter,

kommer att anmälas av chefen för jordbruksdepartementet.

Den lag om skogsaccis, som i det följande behandlas, är avsedd att innehålla

fullständiga bestämmelser om grunderna för taxering till skogsaccis,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 105.

om uttagande av sådan accis samt om rätt att disponera skogsaccismedel,

under det att i fråga om taxeringsförfarandet hänvisas till taxeringsförordningen.

Lagen är vidare avsedd att upptaga bestämmelser ej allenast

om den borgerliga primärkommunens rätt att uttaga skogsaccis utan även

om skogsaccis till de övriga kommuner, till vilka skogsaccis skall utgå,

däri inbegripna landstingen.

Lagen är så uppställd, att dess första paragrafer avse fastställande av

det normala beskattningsunderlaget. De fem första paragraferna äro avfattade

närmast med tanke på den borgerliga primärkommunen, medan

6 § avser att göra samma underlag tillämpligt även för övriga kommuner.

Av de följande paragraferna behandlar 7 § skattskyldigheten, 8—11 §§

avse den borgerliga primärkommunens rätt att uttaga och använda skogsaccis,

12 och 13 §§ eftertaxering och efterdebitering av skogsaccis m. m. och

14 § övriga kommuners rätt att uttaga och använda skogsaccis, medan 15 §>

slutligen innehåller bestämmelser för alla slagen av kommuner rörande debitering,

uppbörd m. m.

I den allmänna motiveringen rörande skogsbeskattningen bar jag berört

de skäl, som synas mig böra föranleda, att den här ifrågavarande

beskattningsformen benämnes »skogsaccis» i stället för, såsom kommittén

föreslagit, »skogsskatt».

1-4

1—4 §§ överensstämma i huvudsak med 76—79 §§ i kommunalskattekommitténs

förslag till kommunalskattelag.

I motsats till kommittén anser jag det ej lämpligt att inskränka accisen

allenast till skog å jordbruksfastighet. En dylik bestämmelse, vilken

motiveras därav, att träd å annan fastighet ingå i dennas taxeringsvärde

efter samma repartitionstal som fastigheten i övrigt, synes mig nämligen

uppdraga en gräns, som stundom kan föranleda tvistigheter. Även å jordbruksfastighet

kan för övrigt avverkning tänkas förekomma, vilken rent

principiellt ej borde träffas av accis, då den mark, därå träden växa, ej

taxerats såsom skogsmark och följaktligen de växande trädens värde ej

ingått i skogsvärde utan i jordbruksvärde. Å andra sidan inträffar ej

sällan, att mark, som tidigare taxerats såsom skogsmark, erhåller karaktär

av annan fastighet, och då är accisen även för därå avverkad skog logiskt

motiverad. Den fråga, det här gäller att reglera, är för övrigt av så ringa

betydelse, att ett avsteg från det som kunde synas principiellt riktigt ej

bör möta några betänkligheter. Frågans betydelse minskas än mer genom

bestämmelsen om avdrag vid beräkning av rotvärde med 100 kronor för

varje skattskyldig.

Här torde böra anmärkas, att den av kommunalskattekommittén föreslagna

och jämväl i föreliggande förslag upptagna omläggningen av beskattningsåret

från kalenderår till det vid inkomstbeskattningen gällande

beskattningsåret innebär en rätt betydelsefull ändring. Vid övergången

från gammal till ny ordning kommer omläggningen att medföra för vissa

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. MaHds proposition Nr 105.

skattskyldiga, att beskattningsåret för skogsaccistaxeringen första gången

blir kortare än 12 månader och för andra skattskyldiga att till beskattning

första året av den nya lagens tillämpningstid tages även virke, som är att

anse såsom avverkat under tiden från nästföregående kalenderårs utgång

till ingången av det beskattningsår, inkomsttaxeringen avser.

5

Avfattningen av 5 § — som motsvarar 80 § i förslaget till kommunalskattelag

— och den därtill fogade anvisningen är av synnerlig vikt med

hänsyn till den ökade betydelse skogsaccisen enligt det föreliggande förslaget

kommer att erhålla för kommunernas ekonomi. Då accisen avser

beskattning av en sparad tillgång, är det särskilt angeläget, att aecisdeklarationerna

upptaga ett vid förhandenvarande omständigheter normalt

pris och ej ett pris, som av ett eller annat skäl understiger det normala.

Första stycket i 80 § kommittéförslaget synes mig icke giva ett klart

uttryck åt vad kommittén avsett. Det synes böra ersättas med ett

mera summariskt stadgande, under det frågan i stället erhåller en utförligare

behandling i anvisningarna. Fn bestämmelse, att rotvärdet skall

beräknas efter ortens pris vid avverkningstillfället, motsvarar nu gällande

bestämmelse och torde innebära ett sammanfattande uttryck för de olika

specialfall, som nu finnas i kommittéförslagets 80 § och anvisningarna till

densamma.

Någon närmare motivering till anvisningen i dess nya avfattning synes

0-j erforderlig. Det torde dock böra framhallas, att det virkespris,

vilket man vid den nya accisen skall söka finna, är, på sätt framgår av

kommitténs motivering, ett annat och något högre än det pris, vartill

aceistaxering sker enligt gällande lagstiftning, i det för närvarande vissa

s. k. allmänna omkostnader få avdragas, vilket däremot ej far ske enligt

föreliggande förslag.

6 §.

6 § har ingen motsvarighet i kommittéförslaget. Den betingas därav,

att, av skäl som senare komma att angivas, församlingar, skoldistrikt

m. fl. skola äga själva utdebitera skogsaccis.

7 §.

7 § första och andra styckena äro lika lydande med kommittéförslagets

81 §. Tredje stycket har sin motsvarighet i kommittéförslagets 98 § i vad

detta avser särskild skogsskatt.

8 och 9 §§.

8 och 9 §§ motsvara kommittéförslagets 82—84 §§ men innebära rätt

väsentliga ändringar i förhållande till nämnda förslag.

Kommunalskattekommittén har tänkt sig, att skogsskatten alltid skulle

utdebiteras av den borgerliga kommunen och ingå till en gemensam fond,

från vilken emellertid församlingar, skoldistrikt otc., som sammanfalla

med kommunen eller utgöra del av densamma, skulle erhålla tillskott för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 105.

täckande av sina utgifter. Delaktigheten i för året disponerade skogsskatternedel

skulle bestämmas i proportion till respektive kommuners, församlingars

och skoldistrikts skattebehov. Huru det skulle tillgå att konstatera,

vilken del av fonden vardera skulle få använda, framgår ej fullt klart

av författningstexten eller anvisningarna. Det skulle dock alltid ankomma

på kommunalstämman eller kommunalfullmäktige att besluta, huru

mycket de olika slagen av kommuner tillsammans skulle få använda

av fonden. I motiveringen angivas emellertid vissa riktlinjer för huru

kommittén tänkt sig förfarandet i övrigt. Kommunalnämnden skulle

infordra även respektive församlingars och skoldistrikts statförslag och

uppgöra förslag till fördelning av det tillgängliga beloppet. Därefter

skulle de olika staterna fastställas i vanlig ordning. Någon definitiv

fördelning av skogsaccismedlen skulle ej äga rum, förrän detta skett;

denna fördelning skulle ske av kommunalnämnden. Om resultatet av

fördelningen bleve andra accismedelsbelopp än de i staten beräknade, så

skulle detta betraktas på samma sätt som då eljest överskott eller brist å

en inkomsttitel uppstode. Angående sättet för utförande av själva räkneoperationerna

meddelas i anvisningarna ett par exempel.

Den i 82 § av kommittéförslaget omhandlade frågan om den särskilda

skogsskattens belopp har berörts i den allmänna motiveringen.

I avgivna yttranden hava nu förevarande paragrafer i stort sett lämnats

utan anmärkning. Man har dock från några håll påpekat, att paragraferna

till sitt innehåll vore rätt invecklade.

Kammarrätten har erinrat, att kommittén i motiven (sid. 476) lämnat viss

vägledning för den praktiska tillämpningen av 83 och 84 §§, och att det

säkerligen skulle bliva till gagn, om vad sålunda i motiven påpekats utöver

vad lagtext och anvisningar innehölle finge plats i dessa senare.

Såvitt jag kan finna, är kommunalskattekommitténs förslag angående

ordningen för utdebitering av skogsskatt och om olika slags kommuners

rätt att taga dylik i anspråk ej ägnat att läggas till grund för lagstiftning.

Kommittéförslaget skulle till en början förutsätta, att den borgerliga kommunens

stat alltid fastställdes före den kyrkliga kommunens (eventuellt

även särskilt skoldistrikts), vilket åter skulle förutsätta, att kyrkostämma

för statens fastställande alltid ägde rum efter kommunalstämma respektive

kommunalfullmäktiges sammanträde. Eu dylik anordning torde påkalla

en uttrycklig författningsbestämmelse, om vars lämplighet ur övriga synpunkter

jag ej är övertygad och om vilken förslag i detta sammanhang

ej synes böra framläggas. Om det också ordnades så, att kommunalstämma

respektive sammanträde med kommunalfullmäktige hölles först, skulle anordningen

i alla händelser bli otillfredsställande i de mycket vanliga fall, då

enligt kyrkostämmans beslut församlingens skattebehov fixeras till ett

annat belopp än det, med vilken kommunalstämman respektive fullmäktige

räknat för den kyrkliga kommunens del. Ty i dessa fall komme

alltid den kyrkliga kommunens stat att upptaga skogsaccismedel med

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 105.

13

felaktigt belopp. Ett system, som innebär, att i vissa fall resultatet icke kan

bliva riktigt, synes ej ägnat att befordra en sund kommunal hushållning.

Men kommittéförslaget skulle även medföra direkta orättvisor i alla de fall,

där ej den borgerliga kommunen samt församling och eventuellt särskilt skoldistrikt

sammanfalla. Detta framgår av följande exempel. Två församlingar,

A och B, utgöra en gemensam kommun AB. I församlingen A finnes stor

skogstillgång, i B ingen sådan. Kommunen AB uppbär skogsaccis från

församlingen A, vilken skogsaccis med rätta kommer till användning för

hela kommunen AB:s behov. Men därjämte skola båda församlingarna A

och B var för sig få del av skogsaccisen i förhållande till storleken av

sin utdebitering. Följaktligen får även församlingen B, där ingen skog

finns och därifrån ingen accis betalts, tilldelning av skogsaccismedel från

skogsägaren i församlingen A. Detta innebär påtagligen ett frångående

av principen, att varje kommun för sig utgör ett särskilt beskattningsområde,

inom vilket ingen främmande kommun får upptaga skatt, ett

missförhållande icke blott av stor principiell räckvidd utan även av så stor

praktisk betydelse, att det knappast skulle kunna undgå att väcka förargelse.

I det anförda exemplet skulle församlingen A:s medlemmar ej utan fog

kunna undra över att de överhuvudtaget skulle betala skatt till församlingen

B, men än större undran skulle det väl väcka, att ju större utgifter

församlingen B beslöte, dess större tilldelning skulle den också erhålla

av skogsaccismedlen och dess mindre skulle komma pa A:s lott •—

och mindre ju större sparsamhet församlingen A ådagalade. Ytterligare

kan förtjäna framhållas, att församlingen B aldrig kunde hava lidit den

av det låga repartitionstalet å skogsvärde föranledda minskning i sin årliga

fastighetsbeskattning,som motsvarar den särskilda skogsskatten,skogsaccisen.

Om den borgerliga och den ecklesiastika indelningen korsa varandra,

ett ej alldeles ovanligt fall, synes en lösning efter kommittéförslagets

linjer icke möjlig i den form, att allenast en del av den borgerliga kommunen,

tillika utgörande allenast del av församling, skulle komma i åtnjutande

av den på församlingen belöpande skogsaccisen. Detta skulle nämligen

innebära, att olika utdebiteringsprocent för de allmänna utskylderna skulle

fastställas för olika delar av samma församling, något som enligt gällande

kommunallagar ej går för sig. I stället finge väl skogsaccisen ingå som

andra medel i vederbörande församlings stat, vilket skulle ställa de förut

berörda olägenheterna av kommittéförslaget i ännu bjärtare belysning.

Till yttermera visso måste man ställa sig undrande, huruvida ej kommittéförslaget

i tilliimpningen skulle visa sig svårhanterligt — redan de exempel,

som återfinnas i anvisningarna till förevarande paragrafer, verka rätt

skrämmande, när man betänker, att de skulle tillämpas av de mindre

skolade krafter, som mångenstädes handhava kommunernas ekonomi.

De felaktigheter, som en tillämpning av kommittéförslaget skulle föra

med sig, skulle ej framträda i de vanligaste fallen eller dä den borgerliga

indelningen och den ecklesiastika sammanfalla. Det kunde under

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 105.

dylika förhållanden synas vara skäl att överväga, huruvida ej kommitténs

i och för sig mycket tilltalande tanke att låta kommunalnämnden handhava

skogsaccisfonden skulle kunna genomföras för nämnda fall. Även detta uppslag

synes emellertid stranda på den förut framhållna omöjligheten att

med gällande kommunallagstiftning finna en lämplig anordning för fastställande

av de belopp, kommunen och församlingen var för sig borde erhålla.

Det sätt för lösande av berörda spörsmål, som jag för min del förordar,

ligger mycket nära till hands; det innebär ett tillämpande på detta område

av samma regler, som gälla beträffande kommunalntskylder i allmänhet,

nämligen att varje kommunal bildning får själv besluta om sin

egen utdebitering av skogsaccis, själv handhava sin accisfond och själv besluta

om den omfattning, vari denna skall tagas i anspråk. Det kan ej bestridas,

att detta system icke innebär uteslutande fördelar i förhållande till kommittéförslaget.

Men det är otvivelaktigt rättvist, påtagligt enkelt och lättfattligt

och innebär upprätthållande av den grundsatsen, att varje kommunal

bildning skall handhava sin egen ekonomi. Det författningsmässiga uttrycket

för den av mig förordade principen förefaller betydligt mera tilltalande

än kommittéförslagets invecklade bestämmelser.

En följd av den ståndpunkt, jag sålunda intager, blir den, att förevarande

paragrafer lämpligen böra behandla endast den borgerliga primärkommunens

sätt att utdebitera och använda skogsaccis. Frågan om övriga

kommunbildningars rätt i motsvarande avseende behandlas i 14 §.

Beträffande utdebiteringsprocentens fastställande hade det kunnat ifrågasättas

att lägga denna uppgift på kommunalnämnden, då det här gäller

en ren uträkning. Emellertid har det synts lämpligare att låta kommunalstämma

respektive andra motsvarande representationer fatta beslut. Ty eu

felräkning kan ske, och i dylikt fall synes det vara av vikt, att laga

kraft vinnes åt den uträknade siffran på grundval av ett verkligt beslut.

Det kan visa sig praktiskt att fastställa utdebiteringssiffran redan tidigare

än å hösten, t. ex. å ordinarie vår stämman, på det att laga kraft så tidigt

som möjligt må vinnas åt siffran. Lagen lägger med sin formulering

ej hinder i vägen för en dylik åtgärd.

Vid utdebiteringssiffrans fastställande bör av praktiska skäl jämkning

till jämna femtal ören ske.

De av kommittén föreslagna bestämmelserna rörande rätt att använda

fondens medel finner jag väl avvägda och innebärande så stor trygghet

för kommunernas stadigvarande tillgång till skogsaccismedel, som det

praktiskt taget torde vara möjligt att åstadkomma.

10 §.

10 § motsvarar 85 § i kommittéförslaget och innebär ingen annan saklig

ändring i detta än dels den, som beror därpå, att reglerna för församlingar

m. fl. kommuner utbrutits, och dels den, att den i 85 § förekommande siffran

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 105.

15

10 öre utbytts mot 5 öre, därför att paragrafen inskränkts att avse allenast

den borgerliga primärkommunen.

11 §.

Denna paragraf motsvarar kommittéförslagets 86 §.

12 och 13

12 och 13 §§ hava sin motsvarighet i kommittéförslagets 87 och 99 §§ och

innehålla i sak detsamma som dessa, den sistnämnda i vad den avser särskild

skogsskatt. Dock har det ansetts böra utsägas, att vid eftertaxering

accis skall påföras den skattskyldige med belopp, som genom underlåtenheten

att i rätt ordning deklarera undandragits. Utdebiteringsprocenten för

skogsaccis under det år eftertaxeringen sker skall alltså icke vara avgörande.

14

14 § upptager bestämmelser om rätt för andra än den borgerliga primärkommunen

att upptaga skogsaccis. Med hänsyn till denna skatts karaktär

att utgöra en ersättning för en utbruten del av fastighetsskatten är det

klart, att den rätteligen borde förekomma i alla de fall, där fastighetsskatt

med minskat belopp uttages. På sätt jag förut omnämnt torde dock

någon utdebitering av skogsaccis ej böra ske för tingslag, och beträffandelandstingen

synes den böra ske med något minskat belopp.

Förevarande paragraf'' har delvis sin motsvarighet i 83 § kommittéförslaget.

Enligt nämnda förslag kan det emellertid ej förekomma, att andra

än landskommuner fondera skogsskattemedel — skogsaccis upptages ju

enligt kommittéförslaget överhuvudtaget blott i borgerliga kommuner. När

nu skogsaccis enligt föreliggande förslag skall upptagas även i andra

kommuner, synes även för dessa fondering böra ske, dock med undantag

för municipalsamhällen samt församling eller skoldistrikt, som sammanfaller

med stad eller helt faller inom stads område. Någon fondering av

skogsaccis till landsting ifrågasättes heller icke. Tvekan, huru i detta avseende

bör förfaras, torde kunna råda även för församlingar eller skoldistrikt,

som delvis sammanfalla med städer. Bestämmelse i syfte att

behandla dessa lika med städer har emellertid ansetts mindre lämplig. Om

i dylikt fall allenast mycket ringa skogsaccis förekommer, så torde på

grund av tillämpning av regeln i 10 § fondering ej behöva ifrågakomma.

15 %.

Bestämmelser om debitering etc. av skogsskatt skulle enligt kommittéförslaget

intagas i kommunallagarna. Men därest föreskrifter om skogsaccis

på nu ifrågasatt sätt upptagas i särskild lag, synas nämnda bestämmelser

närmast hava sin plats i denna.

I fråga om debitering etc. av skogsaccis till landsting torde de bestämmelser,

som gälla för landstingsskatt i allmänhet, böra tillämpas. För

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kangl. Maj:ts proposition Nr 105.

övrigt synas de nu för skogsaccis gällande bestämmelserna i huvudsak

kunna tillämpas även i framtiden. Denna debitering etc. torde alltid böra

ankomma på den borgerliga kommunen, d. v. s. kommunal-, respektive

municipalnämnd samt drätselkammare, i Stockholm överståthållarämbetet.

Uppbördsstämma synes med hänsyn till att prövningsnämnden stundom

rätt sent avslutar sina arbeten, ej böra äga rum före den 1 november.

Övergångsbestämmelser.

Av kommittéförslagets övergångsbestämmelser till kommunalskattelagen

avse vissa punkter skogsaccis enligt äldre lag. Motsvarighet till dessa

synes böra bär införas.

I punkt 3 av kommittéförslagets övergångsbestämmelser stadgas, att,

om enligt den nya lagen skattepliktigt virke, som enligt äldre lag ej

skolat taxeras till skogsaccis, vid tiden för den nya lagens ikraftträdande

finnes upplagt, detsamma skall deklareras och taxeras till skogsskatt under

det första året av lagens giltighetstid. Denna bestämmelse torde hava sin

betydelse allenast för husbehovsvirke, som enligt äldre lag varit skattefritt

men enligt den nya lagen skulle bliva skattepliktigt. En dylik bestämmelse

synes överflödig. Har virket avverkats under det beskattningsår,

som ligger till grund vid taxeringen år 1928, torde skatteplikt utan

vidare föreligga. I fråga om virke, som avverkats tidigare, synes det

vara riktigast att icke uttaga accis; accisplikt för dylikt virke skulle

dessutom vara av ringa ekonomisk betydelse.

Övriga övergångsbestämmelser innehålla i huvudsak detsamma som

kommittéförslagets motsvarande stadganden.

Departementschefen uppläser härefter ett inom finansdepartementet utarbetat

förslag till lag om skogsaccis samt hemställer, att detta förslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla, och skall till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

E. Regnér.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:304 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till kommunalskattelag m. m. jämte i ärendet väckta motioner. s. 1 i texten