Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med vissa till strafflagen för krigsmakten och lagen om krig sdomstolar och rättegången därstädes anslutna bestämmelser angående flygvapnet

21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:11, Med förslag till lag med vissa till strafflagen för krigsmakten och lagen om krig sdomstolar och rättegången därstädes anslutna bestämmelser angående flygvapnet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 11.

1

Nr 11.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

vissa till strafflagen för krigsmakten och lagen om

krig sdomstolar och rättegången därstädes anslutna bestämmelser

angående flygvapnet; given Stockholms slott

den 10 december 1926.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag med vissa till strafflagen för krigsmakten

och lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes anslutna bestämmelser

angående flygvapnet.

GUSTAF.

■Johan C. W. Thyrén.

Bihang till riksdagens protokoll 1921,

1 sand. 11 höft. (Nr 11.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Förslag

till

Lag

med vissa till strafflagen för krigsmakten och lagen om krigsdomstolar

och rättegången därstädes anslutna bestämmelser angående flygvapnet.

Härigenom förordnas, att beträffande flygvapnet skall, utöver vad i strafflagen

för krigsmakten och lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes

är stadgat, gälla som följer:

1 §•

Krigsman, som inom flygvapnet innehar högre tjänstegrad än annan krigsman,

är dennes förman.

Beordras krigsman ej tillhörande flygvapnet till tjänstgöring vid nämnda

vapen, skall han, där Konungen så förordnar, i fråga om förmanskap intaga

samma ställning som tillkommit honom, därest han innehaft sin tjänstegrad

inom flygvapnet.

2 §•

Sådan bestraffningsrätt i disciplinmål, som i 16 kap. strafflagen för krigsmakten

sägs, tillkommer utan inskränkning nedannämnda befälhavare, envar

över den personal, som står under hans befäl, nämligen

chefen för flygvapnet och, i de fall Konungen bestämmer, annan befälhavare

vid vapnet av minst regementsofficers grad; så ock befälhavare, som

innehar befäl över nu nämnda befälhavare, samt

befälhavare av minst kaptens grad för skola, kommendering, verk eller inrättning,

som ej tillhör visst förband av flygvapnet, eller för detacherad avdelning

av vapnet.

Om befälhavares bestraffningsrätt för vissa fall i krigstid är stadgat i 191 §

3 mom. strafflagen för krigsmakten.

Bestämmelse i lag eller författning, som ansluter sig till nämnda 191 §, skall

äga motsvarande tillämpning med avseende å vad i första stycket är stadgat.

3 §.

Chef å fartyg, där avdelning av flygvapnet blivit till tjänstgöring kommenderad,

äger över den avdelning enahanda bestraffningsrätt som över fartygets

övriga besättning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

3

4 §.

Vid bestämmande av krigsrätter, som avses i 2 kap. i lagen om krigsdomstolar

och rättegången därstädes, för flygvapnets avdelningar skall förfaras

efter vad i 5 § 2 och 3 mom. samma lag sägs.

Där Konungen jämlikt sistnämnda paragraf 3 mom. bestämmer, att avdelning

av flygvapnet skall lyda under viss regements- eller stationskrigsrätt, äger

Konungen tillika meddela föreskrift därom, att officerare och underofficerare,

tillhörande flygvapnet, skola utses att tjänstgöra såsom ledamöter i rätten, då

mål eller ärende från avdelningen där förekommer, eller att vara ställföreträdare

för sådana ledamöter. I sådant fall skall 9 § sist omförmälda lag i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse, dock att antalet ledamöter och ställföreträdare

bestämmes av Konungen samt att dessa skola utses, regementsofficerarna

av chefen för flygvapnet och de övriga av befälhavaren för avdelningen

bland dess personal.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1927.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Xungl. Maj :ts proposition nr 11.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockhohns

slott den 12 november 1926.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anför chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén:

»I en till justitiedepartementet den 10 maj 1926 inkommen skrivelse har

chefen för flygvapnet — med förmälan att i samband med detta vapens uppsättande

vissa tilläggsbestämmelser syntes erforderliga i fråga om strafflagen för

krigsmakten den 23 oktober 1914 med flera angivna författningar anhallil

att sådana bestämmelser måtte varda utarbetade.

Sedan nämnda skrivelse överlämnats till de inom justitiedepartementet tillkallade

sakkunniga för fortsatt behandling av frågan om revision av gällande

strafflag för krigsmakten m. m. (krigslagstiftningssakkunniga), har jag i skrivelse

den 2 augusti 1926 anmodat de sakkunniga att till mig inkomma med det

yttrande och förslag, vartill chefens för flygvapnet framställning kunde föranleda.

Med anledning härav hava de sakkunniga med skrivelse den 25 oktober 1926,

undertecknad av förutvarande militieombudsmannen häradshövdingen G. Lindstedt

och hovrättsrådet H. Elliot, överlämnat förslag till

1) lag med vissa till strafflagen för krigsmakten den 23 oktober 1914 (nr

324) och till lagen samma dag (nr 325) om krigsdomstolar och rättegången

därstädes anslutna bestämmelser i anledning av flygvapnets uppsättande såsom

självständig avdelning av krigsmakten; och

2) förordning med vissa till den militära bestraffningsförordningen den 17

december 1915 (nr 524) anslutna bestämmelser i anledning av flygvapnets uppsättande

såsom självständig avdelning av krigsmakten.

Vid förslagens utarbetande hava de sakkunniga samrått med majoren vid

flygvapnet J. E. M. Björnberg, vilken av chefen för flygvapnet för ändamålet

ställts till förfogande.

Krigslag- Det av de sakkunniga utarbetade lagförslaget är av den lydelse en vid detta

mKnnnwä Prot°koll fogad bil. utvisar.

Såsom motivering för lagförslaget hava de sakkunniga anfört:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 11.

5

Gällande strafflag för krigsmakten är så avfattad, att den vid angivande av

de till krigsmakten hörande personer, å vilka lagen i ena eller andra avseendet

har tillämpning, i allmänhet hänför sig till »krigsmakten» såsom en helhet

eller till »avdelning av krigsmakten» (se t. ex. 1 §: »officerare och underofficerare

vid krigsmakten», »mobiliserad avdelning av krigsmakten» etc.). I ett

och annat fall däremot hänför lagen sig till krigsmaktens särskilda underavdelningar,

såsom armén, flottan eller kustartilleriet (2, 191 §§). I sistnämnda

fall bliva, sedan numera flygvapnet organiserats såsom en självständig huvudavdelning

av krigsmakten, vid sidan av armén, flottan och kustartilleriet, strafflagens

för krigsmakten bestämmelser efter ordalagen icke tillämpliga å flygvapnets

personal. Den lucka, som på detta sätt uppstår i lagen, torde man,

ined hänsyn till lagens natur och de ifrågavarande bestämmelsernas innehåll,

icke kunna överlämna åt en rättstillämpning analogivis att fylla. Vissa .tillläggsbestämmelser

synas därför bliva erforderliga.

I och för sig vore väl naturligast, att dessa tilläggsbestämmelser insattes i

de paragrafer, vilka därav direkt berördes. Då emellertid strafflagen för krigsmakten

är under omarbetning, varvid nu förevarande spörsmål givetvis uppmärksammas,

synes det mindre tilltalande att införa ändringsbestämmelser i

den nu gällande lagen, varav ock svårigheter skulle uppstå med hänsyn till

vissa i andra paragrafer förekommande hänvisningar till först åsyftade paragrafer.

Härtill kommer att — av skäl som i det följande skola utvecklas •— i

ett avseende, nämligen beträffande kommenderad personal, en bestämmelse,

som icke har någon motsvarighet i gällande strafflag för krigsmakten, synes

för flygvapnets del icke kunna undvaras. Det torde på grund av vad sålunda

anförts vara lämpligast att i särskild lag sammanföra de erforderliga stadgandena,

vilka således till sin form bleve av provisorisk natur. I nu angivet syfte

har förevarande lagförslag, såvitt angår dess tre första §§, upprättats.

Med avseende å lagförslagets särskilda, till strafflagen för krigsmakten anslutna

stadganden torde följande vara att anföra. 1

1 §■

Med nuvarande lydelse å''2 § i strafflagen för krigsmakten torde paragrafens

första punkt angående förmanskap, grundat enbart på högre tjänstegrad, icke

efter ordalagen vara tillämplig å flygvapnets personal . En tilläggsbestämmelse

är således här erforderlig. Med hänsyn till den livliga samverkan, som

lärer komma att utvecklas mellan flygvapnets särskilda underavdelningar, och

den omfattning, vari personal från en flygkår eller annan avdelning av flygvapnet

torde bliva kommenderad till tjänstgöring vid andra avdelningar av vapnet,

torde det emellertid icke vara lämpligt att, i analogi med vad som gäller

armén, inskränka den ram, inom vilken högre tjänstegrad skall medföra förmanskap,

till flygvapnets underavdelningar, utan torde ramen, på motsvarande

sätt som vid flottan och vid kustartilleriet, böra utgöras av flygvapnet i dess

helhet. I själva verket torde härför tala starkare skäl än beträffande flottan

eller kustartilleriet. Det kan i sådant hänseende erinras om att hela flygvapnet

upptager ett antal befattningar på stat av ej mer än 439 (den största av dess

underavdelningar, tredje flygkåren, upptager 76 manskapsbeställningar på stat,

vartill kommer 41 där placerade officerare, underofficerare och civilmilitärer),

medan flottan, resp. kustartilleriet, som bekant, omfattar ett betydligt större

antal befattningshavare på stat, för flottan 4,727 och för kustartilleriet 827.

Tilläggas för flygvapnets del dit kommenderad personal ävensom värnpliktiga

och för flottans resp. kustartilleriets del dessa vapens värnpliktiga, torde jämförelsen

bliva ungefär lika talande.

En särskild uppmärksamhet påkallar den till flygvapnet kommenderade personalen.

Vilken ställning kommenderad personal av armén och marinen enligt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

gällande lag intager i fråga om förmanskap, grundat enbart å grad, kan anses

ganska tveksamt. Ordalagen i 2 § strafflagen för krigsmakten »inom samma

regemente — ---eller inom flottan eller inom kustartilleriet innehar högre

tjänstegrad än annan--- —» syfta, i allt fall direkt, knappast på personal,

som kommenderats från en till annan av de sålunda nämnda avdelningarna. Att

säga att en från armén eller kustartilleriet till flottan kommenderad officer »innehar

tjänstegrad inom flottan» förefaller ganska onaturligt. Man torde ej

heller vid avfattningen av lagrummet hava tänkt på kommenderad personal..

Å andra sidan synes grunden för ett förmanskap med stöd enbart av grad, i

allt fall där en kommendering liar längre varaktighet, tala till förmån för dylikt

förmanskap även vad kommenderad personal angår.

Vid förfrågningar huru den kommenderade personalens ställning i. förevarande

avseende uppfattas bland militärerna själva, har från olika håll inom flinen

den uppfattning gjorts gällande, att, då militär personal inom armén kommenderats

från ett förband till ett annat, denna personal anses uti ifrågavarande

hänseende fullständigt likställd med det senare förbandets egen personal.

Däremot har tveksamhet försports hur med saken förhåller sig i fråga om personal,

som från marinen kommenderats till förband, av armén. . Motsvarande

spörsmål då personal från armén kommenderats till tjänstgöring inom marinen,

odler personal från flottan till kustartilleriet eller omvänt, har av marinens representanter

ansetts böra besvaras så, att den kommenderades förmanskap, liksom

andras förmanskap över honom, i sådant fall skall regleras endast medelst

,leM^n torde böra utgå från att, även om vissa skäl kunna anföras för den tolkning

av 2 § 1 punkten strafflagen för krigsmakten, att till en främmande avdelning

av krigsmakten kommenderad personal i det ifrågavarande hänseendet

skulle vara likställd med avdelningens egen personal, riktigheten av denna

tolkning kan starkt betvivlas och att tolkningen i förekommande tall kan bliva

av domstolarna underkänd. . . .. ,, »,

Medan den nu diskuterade frågan för arméns och marinens del ar eller åtminstone

hittills torde varit, av mindre praktisk betydelse i det ^att kommenderingar

vid dessa krigsmaktens huvudavdelningar, i allt fall tran armén t1

marinen och omvänt, icke äga rum i någon större omfattning, har fragan erhållit

en annan vikt. sedan flygvapnet uppsatts såsom självständig avdelning

av krigsmakten. Till flygvapnet kommenderas nämligen från krigsmaktens

övriga huvudavdelningar personal i stor utsträckning huvudsakligen tor utbildning

av, resp. för tjänstgöring såsom, flygare och flygspana.re; även lorekommer

att kommenderad personal innehar viktiga chefsposter inom flygvapnet.

På detta sätt lärer kunna inträffa att ända till mer än häkten av en flygvapnets

avdelning utgöres av kommenderad personal. Förutsatt nu att, enligt

gällande lag, kommenderad personal icke å det främmande förbandet innehar

förmanskap, grundat enbart på grad, kan man med endast ett stadgande, motsvarande

det i 2 § 1 punkten strafflagen för krigsmakten givna icke beträffande

flygvapnets personal ernå vad man för övriga huvudavdelningar inom

krigsmakten därmed ernår, nämligen att så gott som all vid ett och samma förband

tjänstgörande personal innehar förmanskap såsom följd av sm högre grad,

utan beträffande en stundom högst väsentlig del av hela personalen vid ett flygvapnets

förband skulle egenskapen av förman och underlydande uteslutande

följa befälsrätten. Eu sådan splittring av förmansförhållandena inom etc och

samma förband kan icke vara lämplig. .

Då frågan om den till flygvapnet kommenderade personalens stallning således

nu lärer böra erhålla cn lösning, torde denna böra givas i den riktningen,

att den kommenderade personalen i förevarande hänseende likställes nied IlyS"

vapnets egen personal. Såsom skäl härför åberopas nyss anförda svårigheter

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

7

och egentlighet er genom förmansförhållandenas splittring, vilka svårigheter

bliva särskilt stora på grund av den kommenderade personalens talrika förekomst

vid flygvapnet.

Emellertid torde det vara att gå för långt, därest man generellt i lagen stadgade

en sådan likställighet för kommenderad personal med flygvapnets egen

personal. Man komme då även att medtaga fall. där likställigheten icke vore

av förhållandena nödvändigtvis betingad, såsom där en kommendering är kortvarig

och har till ändamål huvudsakligen den kommenderades eget studium av

förhållandena inom flygvapnet, så att någon intimare samverkan icke äger

rum med vapnets egen personal. Därest även sådana fall medtoges, skulle

detta tillika vid jämförelse med de förhållanden, som antagits gälla inom armén

och marinen, innebära en onödigt långt gående utvidgning av stadgandet

i 2 § 1 punkten strafflagen för krigsmakten. Den utväg, som bör väljas, lärer

vara att åt Konungen överlämna att i administrativ ordning närmare bestämma

den omfattning, vari till flygvapnet kommenderad personal skall i det ifrågavarande

avseendet likställas med vapnets egen personal. — De föreskrifter,

Konungen med stöd av 1 § 2 mom. i lagförslaget skulle meddela, vore avsedda

att såsom regel erhålla generell karaktär.

Därest bestämmelser i enlighet med det sagda anses lämpliga, kunde väl

följdriktigheten fordra, att man läte bestämmelserna omfatta kommenderad

personal i allmänhet, ej blott den till flygvapnet kommenderade. Ehuruväl

skäl härför kunde anföras, lärer, med hänsyn till den ifrågasatta lagstiftningens

i viss mån provisoriska karaktär, en sådan utsträckning till område, där

frågan icke på långt när har samma praktiska betydelse, för närvarande icke

böra ske, men bör denna fråga lämpligen upptagas till vidare övervägande i

samband med det pågående arbetet med en allmän omarbetning av strafflagen

för krigsmakten.

2 §.

Stadgandena i 191 § 1 mom. 1—4 punkterna strafflagen för krigsmakten

hänföra sig uttryckligen till vissa delar av armén, kustartilleriet eller flottan,

likasom 5 och 6 punkterna av samma mom. hava avseende å särskilt nämnda

befattningshavare inom krigsmakten. Intet av dessa stadganden kan således,

i allt fall direkt, tillämpas till stöd för någon bestraffningsrätt hos befälhavare

vid flygvapnet. Vad 7 punkten av omförmälda mom. angår, kan möjligen

sä,gas, att med hänsyn till den negativa bestämning, som där gives å bestraffningsberättigad

befälhavare, jämväl befälhavare vid flygvapnet skulle kunna

under punkten innefattas. Men det är alldeles tydligt att punkten förutsätter

personal, tillhörande armén, kustartilleriet och flottan. En tillämpning av

punkten å flygvapnets personal skulle för övrigt leda för långt, i det att varje

befälhavare av minst kaptens grad för vilken som helst »inrättning» av flygvapnet

då skulle bliva utrustad med oinskränkt bestraffningsrätt i disciplinmål.

Om sålunda kompletterande stadganden erfordras, som reglera befälhavares

vid flygvapnet bestraffningsrätt i disciplinmål, återstår att bestämma stadgandenas

form. I 191 § 1 mom. 1—3 punkterna strafflagen för krigsmakten

äro beträffande armén och kustartilleriet direkt angivna de befälhavare, som

skola äga sådan bestraffningsrätt utan inskränkning. Däremot är, vad flottan

angår, i samma mom. 4 punkten endast två befälhavare angivna, som skola äga

bestraffningsrätt; i övrigt hänvisas till vad Konungen härutinnan bestämmer,

med den inskränkning dock att befälhavare skall vara av minst regementsofficers

grad. Det år 1913 till lagrådet remitterade förslaget till strafflag för

krigsmakten upptog detaljerat, beträffande såväl armén och kustartilleriet som

flottan, samtliga de befälhavare, som skulle äga bestraffningsrätt, men sedan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majrts proposition nr 11.

lagrådet anmärkt på stadgandenas alltför långt drivna detaljering och såsom

lämplig anvisat den metod, att i lagen blott angiva de allmänna grunder, som

härvidlag borde gälla, och åt den administrativa lagstiftningen överlämna att

giva erforderlig närmare utformning, fingo förevarande stadganden i propositionen

till 1914 års senare riksdag i allt väsentligt den nuvarande lydelsen. I

sin motivering uttalade departementschefen bland annat, att redan under det

dåvarande förslagets utarbetande de detaljerade bestämmelserna rörande flottans

befälhavare vid flera tillfällen måst ändras, vilket tydligen haft sin grund

däri, att den organisation, till vilken bestämmelserna hänförde sig, icke vore

av samma bestående natur som arméns indelning i regementen och kårer.

Vad som i förevarande avseende ansetts böra gälla beträffande flottan torde

äga motsvarande giltighet beträffande flygvapnet. Detta är organiserat i dels

en flygstyrelse för handläggning av ärenden rörande vapnets organisation, utbildning

och utrustning samt av tekniska och ekonomiska frågor m. m., dels

fyra flygkårer, dels ock två större flygverkstäder, förutom mindre, till kårerna

anslutna reparationsverkstäder. En stor del av flygvapnets verksamhet skall

bedrivas i särskilda skolor, därav en större självständig flygskola för den första

flygutbildningen. Från kårerna avses att avdelas detachement till kustflottan

och, vid behov, till ett flertal flygstationer i landet. Jämväl om den sålunda

skisserade organisationen torde gälla, att densamma är av långt mindre

slutgiltig och bestående natur än arméns indelning i regementen och kårer.

En föreskrift, motsvarande den, som i 191 § 1 mom. 4 punkten är given för

flottans del, torde därför ock böra meddelas för flygvapnet. Därvid lärer

chefen för flygvapnet böra i lagen direkt angivas såsom utrustad med bestraffningsrätt.

Huruvida så även bör vara fallet med chef för flygkår kan vara

föremål för tvekan. Å ena sidan synas flygkårerna utgöra en relativt fast

punkt i vapnets nuvarande organisation; å andra sidan kan måhända antagas

att flygvapnet med hänsyn till teknikens framsteg besitter sådana utvecklingsmöjligheter,

att efter en ej alltför lång tid flygvapnets organisation får undergå

en väsentlig omdaning. Kanske är det därför, till undvikande av täta

ändringar i den av Konung och riksdag gemensamt stiftade lagen försiktigast

att däri icke i förevarande sammanhang direkt angiva andra befälhavare än

flygvapnets chef och i fråga om övriga med bestraffningsrätt utrustade befälhavare

vid vapnet hänvisa till en av Konungen allena utfärdad författning,

givetvis under stadgande av den inskränkning i avseende å tjänstegrad, som i

4 punkten av 191 § 1 mom. innehålles för flottans del. I den författning, som

sålunda bleve erforderlig, torde med hänsyn till flygvapnets nuvarande organisation

följande befälhavare böra upptagas, nämligen chef för flygkår, chefen

för flygvapnets självständiga flygskola, chef för central flygverkstad och

chef för flygstation.

Jämväl i fråga om stadgandet i 191 § 1 mom. 7 punkten i strafflagen för

krigsmakten torde, såsom förut berörts, erfordras ett tillägg i anledning av

flygvapnets uppsättande. Orden »truppförband» och »station» i nämnda punkt

lära för flygvapnets del böra motsvaras av ordet »förband». Vad bestämmelsen

om »detacherad avdelning» beträffar vore måhända strängt taget icke nödvändigt

att upptaga densamma i förevarande tilläggs stadgande, då den allmänt

hållna avfattningen i nyssnämnda 7 punkt synes medgiva att detacherad avdelning

av flygvapnet hänföres därunder; men till undvikande av en olämplig

splittring av ifrågavarande stadganden har bestämmelse om detacherad avdelning

medtagits i tilläggsstadgandet.

Motsvarighet till stadgandet i 191 § 2 mom. har vid tilläggsbestämmelsens

avfattning sammanförts med dess huvudstadgande om de befälhavare, som innehava

bestraffningsrätt i disciplinmål.

Den utvidgning med avseende å befälhavares för detacherad avdelning be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

liungl. Maj:ts proposition nr 11.

9

straffningsrätt, som 191 § 3 mom. innehåller för fall av krigstid, torde böra hava

sin motsvarighet för flygvapnets del. Därest denna bestämmelse erhåller

motsvarande tillämpning å flygvapnet, uppstår väl en viss svårighet vid tolkning

av uttrycket »kompani eller däremot svarande styrka», tillämpat å flygvapnet,

i det att kompaniindelning inom detta väl i allmänhet förefinnes men

icke är avsedd att finnas under vissa förhållanden i fält, och bestämningen »däremot

svarande styrka» möjligen kan vålla tvekan. Då emellertid enahanda

svårighet redan nu torde föreligga för flottans del och man lärer kunna ganska

lätt lösa frågan genom reglementsbestämmelser, synes en motsvarande tillämpning

av ifrågavarande stadgande böra äga rum hellre än att i den ifrågasatta

lagen utsattes någon viss, kompani motsvarande enhet av flygvapnet. Vid sådant

förhållande vore, med hänsyn till momentets allmänt hållna avfattning,

någon hänvisning i den ifrågasatta lagen till förenämnda moment i strafflagen

för krigsmakten strängt taget ej nödvändig, men då samtliga övriga stadganden

i 191 § strafflagen för krigsmakten hava sin motsvarighet i förslagets 2 §, är

måhända till undvikande av missförstånd lämpligt att i sistnämnda § upptaga

en hänvisning till 191 § 3 mom.

I strafflagen för krigsmakten finnas åtskilliga bestämmelser, vilka åsyfta

de enligt 191 § samma lag med bestraffningsrätt utrustade befälhavarna. Sådana

bestämmelser äro exempelvis 192, 194, 195, 200—204 och 208 §§. Att

dessa och andra bestämmelser av liknande beskaffenhet böra äga tillämpning

å de befälhavare, som i förevarande förslag avses, är tydligt. Detta lärer enklast

kunna utsägas medelst ett allmänt stadgande av innehåll att bestämmelse

i lag eller författning, vilken har avseende å befälhavare, som i 191 § strafflagen

för krigsmakten omförmäles, skall äga motsvarande tillämpning i avseende

å befälhavare, varom förut i 2 § av förslaget talats.

3 §•

Stadgandet i 197 § 1 mom. strafflagen för krigsmakten har enligt sin lydelse

endast avseende å avdelning av armén eller kustartilleriet, således icke å flygvapnets

avdelningar. Härutinnan lärer erfordras en komplettering, vilken tydligen

icke är åstadkommen genom bestämmelsen i förslagets 2 § sista punkten.

Den kompletterande bestämmelsen innefattas i förslagets 3 §.

De två senare momenten i 197 § strafflagen för krigsmakten kunna enligt sin

lydelse åsyfta jämväl avdelning av flygvapnet, och härutinnan erfordras därför

ej komplettering.

Vad angår strafflagen för krigsmakten i övrigt kan i vissa fall ifrågasättas,

huruvida tilläggsbestämmelser för flygvapnets del äro erforderliga. Sålunda

kan, då i lagens 1 § 1 mom. 4 punkten till krigsmän hänföras »till tjänstgöring

å krigsmaktens fartyg eller vid minpositionerna förhyrda sjömän, maskinister,

eldare, hantverkare och arbetare» ifrågasättas, huruvida ej motsvarande personal,

som må bliva förhyrd för flygvapnets räkning för tjänstgöring, jämförlig

med fartygstjänst, jämväl borde följdriktigt hänföras till krigsmän. Vidare

finnas i strafflagen för krigsmakten ytterligare åtskilliga bestämmelser, som

avse förhållandena å fartyg och beträffande vilka det kunde sättas i fråga att

med fartyg jämställa flygvapnets luftfarkoster, åtminstone då dessa äro av

större dimensioner. Sådana bestämmelser äro bland annat strafflagen för

krigsmakten 33 § 4 mom., 48, 50 och 55 §§, 76 § 2 mom., 107 § 2 mom. och

123 §. Om allt detta gäller emellertid, att dessa spörsmål icke uppkommit

därmed, att flygvapnet organiserats såsom självständig huvudavdelning av

krigsmakten, utan förefunnits långt tidigare såsom följd av flygmaskiners användande

inom krigsmakten. På grund härav och då spörsmålen i fråga icke

kunna anses så brännande, att de ej kunna anstå till prövning i samband med

den allmänna omgestaltning av strafflagen för krigsmakten, som är under för
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:is proposition nr 11.

beredande, lära dessa spörsmål icke för närvarande böra föranleda vidare åtgärd.

Beträffande gällande lag om krig sdomstolar och rättegången därstädes —

nedan kallad rättegångslagen — torde för frågan, huruvida tilläggsbestämmelser

till denna lag äro erforderliga i anledning av flygvapnets uppsättande, vara

avgörande den gestaltning man avser att definitivt giva åt krigsrätterna för

flygvapnets avdelningar.

Enligt 5 § 1 mom. rättegångslagen skall vid varje regemente och därmed likställt

truppförband av armén och kustartilleriet finnas regementskrigsrätt samt

vid envar av flottans stationer stationskrigsrätt. Jämlikt paragrafens 2 mom.

må särskild krigsrätt av Konungen inrättas i vissa fall, bl. a. vid avdelning av

krigsmakten, för vilken regements- eller stationskrigsrätt icke enligt 1 mom. är

inrättad. Slutligen må Konungen, enligt 3 mom., där så prövas lämpligt, bestämma,

att två eller flera av de avdelningar, varom i 2 mom. är nämnt, skola

lyda under samma särskilda krigsrätt eller att sådan avdelning skall lyda under

viss regements- eller stationskrigsrätt.

De olika alternativen vid val av typ å krigsrätter för flygvapnets avdelningar

torde vara följande:

a. Vid varje flygkår (eventuellt annan avdelning) inrättas en krigsrätt av

regementskrigsrätts typ. Vissa avdelningar av vapnet, såsom flygstyrelsen

och flygskolan, kunde dock hänföras under vissa förut bestående krigsrätter.

b. Elygkår, liksom varje annan avdelning av flygvapnet, hänföres att lyda

under någon regementskrigsrätt eller särskild krigsrätt utom vapnet. En bestämmelse

skulle dock givas, som möjliggjorde insättande av personer från flygvapnet

såsom militära ledamöter i sådan krigsrätt vid handläggning av mål

från flygvapnet.

Till förmån för alternativ a lärer tala synpunkten av likformighet krigsmaktens

förband emellan. Det kan i viss mån sägas ligga i sakens natur, att för ett

ständigt förband, någorlunda jämförligt med regemente eller kår av armén

eller station av flottan, finnes krigsrätt av den mera »ständiga» typen d. v. s.

regementskrigsrätt.

Tydligt är även, att det för flygvapnets personal kan synas behagligare att

mål rörande personalen bliva behandlade mera »inom vapnet» än vad fallet blir

med alternativ b. Härvid får dock tagas i betraktande, att synpunkten knappast

har något berättigande vad angår krigsrätternas civila ledamöter och att,

då mål angående åtal mot officer eller underofficer förekommer, militära ledamöter

i krigsrätten i allt fall (rättegångslagen 14 § 2 mom.) skola tagas från

annat truppförband.

Nackdelarna med alternativ a torde huvudsakligen vara dels svårigheter att

för krigsrätterna erhålla militära ledamöter, eller åtminstone lämpliga sådana,

dels dessas jävaktighet.

Beträffande den första synpunkten erinras om att, i överensstämmelse med

rättegångslagen 9 §, för varje flygkår (motsvarande avdelning) skulle erfordras

4 kaptener och 2 fanjunkare (motsvarande grad), därav hälften av vardera graden

såsom ordinarie ledamöter av krigsrätten och hälften såsom ersättare. För

hela flygvapnet skulle dessutom (jämför rättegångslagen 9 § 2 mom.) för samma

ändamål erfordras 6 regementsofficerare, därav 2 överstar (motsvarande

grad). Jämlikt rättegångslagen 9 § 3 mom. kan behov uppstå av ytterligare

någon regementsofficer.

Val kan, jämlikt, rättegångslagen 12 §. där officer av föreskriven grad icke

finnes att tillgå, till militär ledamot eller ställföreträdare förordnas officer

av närmast högre eller närmast lägre grad och i stället för underofficer av före
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

11

skriven grad underofficer av lägre grad, men det är uppenbarligen ej lämpligt,

att denna möjlighet, särskilt vid förband av ständig natur, tages i anspråk

på ett mera regelmässigt sätt.

I fråga om storleken av den personal, som finnes upptagen å flygvapnets

stat eller avses att bliva till flygvapnet kommenderad, så ock om personalens

fördelning å grader och förband hänvisas till de såsom bilagor A, B och C bifogade

tablåer, vilka, liksom bilaga D rörande flygvapnets värnpliktiga, uppgjorts

inom flygstyrelsen. Av bilaga A framgår bl. a., att antalet kaptener på

flygvapnets stat vid de fyra flygkårerna, vid genomförd organisation år 1930,

skall bliva resp. 5, 6, 3 och 2, vid flygskolan endast 1, samt att antalet regementsofficerare

å samma stat är 7, därav 1 eller 2 överstar (motsvarande grad).

Med hänsyn till den relativt fåtaliga personalen vid flygvapnets avdelningar

torde med alternativ a onekligen svårigheter yppa sig att över huvud få flygkårernas

krigsrätter besatta med militära ledamöter efter de grunder, som enligt

gällande lag avsetts att tillämpas för normala fall, och än större svårigheter

torde uppstå att genom ett tillräckligt urval erhålla militära krigsrättsledamöter,

som äro för detta uppdrag särskilt lämpade. Detta torde gälla även

om, såsom troligen bör ske, i antalet disponibel personal inberäknas till flygvapnet

kommenderad personal.

Vad synpunkten av jävaktighet angår torde nog kunna sägas, att i någon

mån jävaktighet alltid förefinnes hos den militära krigsrättsledamoten, då han

tillhör samma avdelning av krigsmakten som den tilltalade (i regel underlydande),

och man har i viss omfattning (rättegångslagen 14 § 2 mom. 3 och 4

punkterna) givit bestämmelser till undvikande av de största olägenheterna härav.

Det är givet, att olägenheterna ökas ju mindre den ifrågavarande avdelningen

av krigsmakten är, dels i och för sig — friktionen mellan personalen

blir i regel större ju mindre avdelningen är —, dels ock därigenom, att möjligheten

till urval av krigsrättsledamöter blir så ringa, alltså en ytterligare

olägenhet av det begränsade urvalet. — Med avseende å det gällande förbudet

för militär ledamot, som tjänstgör vid samma kompani som den tilltalade,

att sitta i rätten, må framhållas, att därav säkerligen skulle, med alternativ a,

vållas svårigheter, i det att varje flygkår är avsedd att omfatta allenast två

kompanier. (Tillsvidare omfattar envar av andra och fjärde kårerna endast

ett kompani.)

Vid behandling av det ovan anförda alternativ b tänkes närmast på den anordning,

att flygkår hänföres att lyda under regementskrigsrätt (stationskrigsrätt)

vid något närbeläget truppförband (station av flottan). Att förlägga

flygkår under viss särskild krigsrätt torde i regel lämpa sig mindre väl. Så

kan däremot i vissa fall lämpligen ske i fråga om vissa andra avdelningar av

flygvapnet, såsom flygstyrelsen, flygstationer m. m.

Till förmån för anordningen att lägga flygkår under annat förbands regementskrigsrätt

torde tala, att därmed lösas de svårigheter, som förut anförts

beträffande alternativ a.

Nackdelarna med alternativ b äro dels det måhända mindre tilltalande för

flygvapnets personal däri, att mål även beträffande manskapet handläggas av

främmande militär personal, dels ock framför allt det förhållande att hos de

militära krigsrättsledamöterna sakkunskap kommer att saknas på flygvapnets

speciella område.

Sistnämnda olägenhet lärer emellertid kunna väsentligen mildras genom en

bestämmelse -—• ansluten till 9 § rättegångslagen — av innehåll att, då avdelning

av flygvapnet jämlikt 5 § 3 mom:, rättegångslagen skall lyda under viss

regements- eller stationskrigsrätt, officerare och underofficerare, tillhörande

den avdelningen, skola, där så i det särskilda fallet bestämmes, till högst det

antal, som i 9 § rättegångslagen sägs, och i övrigt enligt de i samma § stad
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj :is proposition nr 11.

gade grunder, utses att, i den mån hinder av annan tjänstgöring eller av jäv ej

möter, tjänstgöra såsom ledamöter (ställföreträdare) i den regements- eller

stationskrigsrätt, då mål eller ärende från den särskilda avdelningen där förekommer.

Dock måste på grund av sakens natur den modifikationen göras i

fråga om tillämpligheten av grunderna för 9 §, att vad där är stadgat om chef

för regemente etc. skall äga motsvarande tillämpning å den särskilda avdelningens

befälhavare, vilken lärer vara bäst skickad att utse de militära krigsrättsledamöterna,

samt att vad i 9 § stadgats om chef för arméfördelning och

till fördelningen hörande regementsofficerare i stället skall gälla chefen för

flygvapnet och till detta vapen hörande regementsofficerare. Konungen skulle

äga i detta ämne meddela föreskrifter i samband med sådant förordnande, som

i 5 § 3 mom. rättegångslagen omförmäles. Med personal, tillhörande flygvapnet,

avses i detta sammanhang såväl flygvapnets egen som dit kommenderad

personal. — Den nu föreslagna anordningen synes samtidigt lösa de svårigheter,

som vållas av personalens fåtalighet vid flygvapnets förband och i

största möjliga mån tillgodoföra domstolen den sakkunskap, som flygpersonalen

besitter.

Väljes förenämnda alternativ b, torde förutom nyss berörda bestämmelse

erfordras ett stadgande, varigenom själva huvudregeln gives i fråga om bestämmande

av krigsrätter, som i 2 kap. rättegångslagen avses för flygvapnets

avdelningar. Stadgandet lärer böra innehålla, att därvid skall förfaras efter

vad i 5 § 2 och 3 mom. samma lag sägs.

Kostnadssynpunkten vid valet av anordning i fråga om krigsrätter vid flygvapnet

har hittills icke tagits i betraktande. Det torde emellertid vara givet,

att skillnaden i kostnad icke kan bliva stor för det fall att flygvapnets avdelningar

komma att lyda under nyupprättade regementskrigsrätter och det fall

att de (i regel) skola lyda under redan bestående regementskrigsrätter (stationskrigsrätter).

Möjligen bleve det förra alternativet något dyrare, i det att,

om vederbörande krigsdomare och auditör, såsom med alternativ a bleve^ fallet,

finge att handlägga ett relativt ringa antal mål, ersättningen åt dem måhända

finge sättas något högre per mål än om det sammanlagda antalet handlagda

mål (från såväl regementet ifråga som flygvapnets avdelning), såsom med

alternativ b bleve relativt stort.

Slutligen kan en synpunkt på föreliggande fråg*a vara hänsyn till den gestaltning

krigsrätterna under nu rådande provisorium fått, i det att man ogärna

skulle vilja göra någon ändring i bestående förhållanden.

I samband med flygvapnets uppsättande ansågs vid förevarande frågas

provisoriska ordnande, att jämlikt grunderna för rättegångslagen 5 § 1 mom.

en motsvarighet till regementskrigsrätt skulle finnas vid varje flygkar, och

förordnades därför tills vidare krigsdomare, auditör och krigsfiskal vid »krigsrätten»

(ej benämnd »regementskrigsrätt») vid de särskilda flygkårerna. Beträffande

chefen för flygvapnet och krigsmakten tillhörande personal i flygstyrelsen

bestämdes att de skulle lyda under särskilda krigsrätten i Stockholm;

beträffande flygskolan att den tills vidare skulle lyda under regementskrigsrätten

vid Skånska husarregementet och beträffande personalen vid de

centrala flygverkstäderna å Malmslätt och i Stockholm att den tills vidare

skulle lyda under »krigsrätten vid tredje flygkåren», respektive »krigsrätten

vid andra flygkåren». (Se författningar nr 281—283 i svensk författningssamling

192G).

Om än en viss obenägenhet må finnas att slå in på annan väg än sålunda,

vad krigsrätter vid flygkårerna angår, provisoriskt beträtts, synes dock, ^därest

avsevärda olägenheter med avseende å den redan beträdda vägen kunna påvisas,

vilka medelst en annan anordning kunna undvikas, en dylik ny anordning icke

böra underlåtas. Sådana olägenheter torde ovan hava påpekats.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

13

De sakkunniga hava för sin del på förut anförda skäl funnit sig böra förorda

den anordning, som i det föregående betecknats såsom1 alternativ b; vi

hava ock i lagförslaget under dess 4 § upptagit bestämmelser, anslutna till

5 och 9 §§ rättegångslagen, av innehåll förut angivits. Till de sakkunnigas

uppfattning har ock den representant för flygvapnet, med vilken vi samrått,

anslutit sig.

I den skrivelse från chefen för flygvapnet, varav förevarande förslag har

föranletts, har ifrågasatts behov av tilläggsbestämmelser avseende bland annat

5 kap. i rättegångslagen. Enligt vad som under hand inhämtats har härmed

åsyftats komplettering till 27 § i samma lag och avsetts att ernå möjlighet till

inrättande av överkrigsrätt vid sådan avdelning av flygvapnet, som i krigstid

icke är underställd viss armé, arméavdelning, flotta eller eskader, utan uppträder

självständig, såsom fallet lärer kunna vara med s. k. strategisk reserv av

flygvapnet. Det har emellertid tillika inhämtats, att sådan självständigt uppträdande

avdelning av flygvapnet ■— såsom nyss nämnt förekommande endast

i krigstid —, efter vad som kan förutses, i allt fall under lång tid framåt komme

att hava så ringa storlek, att densamma icke bleve jämförbar med de i 27 §

1 mom. nämnda avdelningarna. Då härav följer dels att behovet av överkrigsrätt

vid sådan flygvapnets avdelning blir mindre än vid de avdelningar, vilka

nämnas i 27 § 1 mom., dels ock att stora svårigheter skulle yppa sig att enligt

de i samma paragraf 2 mom. stadgade grunder utse militära ledamöter i överkrigsrätt

vid avdelningen, lärer i allt fall för närvarande några bestämmelser

av här åsyftat innehåll icke böra givas.

Vad i övrigt angår 27 § 1 mom. i rättegångslagen m. m. torde böTa framhållas,

att uttrycket »armé» där lärer hava annan innebörd än ordet »armén» i

exempelvis 2 § strafflagen för krigsmakten. Medan sistnämnda ord såsom

nämnt avser en huvudavdelning av krigsmakten vid sidan av flottan och kustartilleriet,

torde »armé» i 27 § 1 mom. beteckna en krigsmaktens strategiska

enhet i krigstid. Därest till en »armé» i krigstid avdelningar av flygvapnet

äro anslutna såsom underställda samma »armés» befälhavare, torde dessa avdelningar

av flygvapnet därmed utgöra delar av samma »armé», på vilka stadgandet

i 27 § 1 mom. alltså är direkt tillämpligt.

Vidkommande tidpunkten för den föreslagna lagens ikraftträdande torde lagstadgandena

icke vara av den natur, att någon längre tidrymd behöver beräknas

för vederbörandes informerande om desamma. Med hänsyn till uppkommande

personalfrågor i samband med en övergång från nuvarande provisorium

beträffande krigsrätter vid flygkårerna till den härutinnan föreslagna anordningen

har dock den ifrågasatta lagen föreslagits skola träda i kraft den 1

juli 1927.

Över de sakkunnigas förslag har efter remiss flygstyrelsen avgivit utlåtande. FlygStyrelsen

har i fråga om lagförslaget anfört följande. styrelsen.

... “ Bestraffningsrätt utan inskränkning bör även angivas tillkomma chef

för flygkår. Visserligen tillkommer sådan bestraffningsrätt annan befälhavare

vid^ vapnet av minst regementsofficers grad i de fall Konungen bestämmer.

Då emellertid befälhavare av minst kaptens grad för skola, kommendering,

verk eller inrättning, som ej tillhör visst förhand av flygvapnet, jämlikt

denna paragraf tillkommer sådan bestraffningsrätt, synes ej skäl förefinnas,

att icke sådan bör tillkomma jämväl chef för flygkår.

3 §. Stadgandet i § 197 mom. 1 strafflagen för krigsmakten har enligt sin

lydelse endast avseende å personal, som blivit å fartyg till tjänstgöring kommenderad.

Personal tillhörande avdelning av flygvapnet, vilken underställts

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

befälhavare från flottan och förlagts å fartyg, är dock icke härmed kommenderad

till tjänstgöring å detta, ntan är fortfarande kommenderad till tjänstgöring

å flygavdelningen och står i befälskänseende närmast under chefen för

denna.

I detta avseende kan flygavdelningen väl jämföras med en undervattensbåt.

Undervattensbåtarnas besättningar förläggas sålunda å ett moderfartyg, men

bibehåller dock chefen å undervattensbåten såväl befäls- som bestraffningsrätt

över sin besättning.

Å fartyg förlagd flygavdelning torde därför böra likställas med sådan undervattensbåtsbesättning,

och chefen för sagda avdelning erhålla samma bestraffningsrätt,

som tillkommer chef å undervattensbåt.

Paragraf 3 föreslås därför erhålla följande lydelse:

Chef för å fartyg förlagd flygavdelning äger över denna enahanda bestraffningsrätt,

som tillkommer chef å fartyg.

Av utredningen i detta ärende torde hava framgått, att med anledning av

flygvapnets inrättande såsom självständig avdelning av krigsmakten särskilda

bestämmelser blivit erforderliga för att den militära straff- och rättegångslagstiftningen

skall i avsedd utsträckning erhålla tillämpning i fråga om det

nya vapenslaget. I likhet med krigslagstiftningssakkunniga finner jag det

icke lämpligen böra ifrågakomma att dessa bestämmelser inarbetas i nämnda

lagstiftning, sådan den för närvarande gäller. Vid den revision av densamma,

vilken är under förberedelse, kommer tydligen, såsom ock de sakkunniga

erinrat, beaktande att ägnas den förändrade organisation av krigsmakten, vilken

blivit en följd av flygvapnets uppsättande.

I fråga om 2 § i det av de sakkunniga utarbetade lagförslaget har flygstyrelsen

hemställt, att bestraffningsrätt i disciplinmål må utan inskränkning

tillkomma även chef för flygkår. Enligt förslaget skall sådan bestraffningsrätt

tillkomma -—- utom chefen för flygvapnet och vissa befälhavare för skolor,

verk eller inrättningar m. m. -—- befälhavare vid vapnet av minst regementsofficers

grad enligt bestämmande av Kungl. Maj:t. De skäl, vilka av de sakkunniga

åberopats för att, åtminstone för närvarande, icke i lagen införa mera

detaljerade föreskrifter i detta hänseende utan överlämna denna angelägenhet

till avgörande i administrativ ordning, hava synts mig giltiga, och jag har

därför icke funnit anledning att härutinnan frångå förslaget.

Under 3 § hava de sakkunniga föreslagit en bestämmelse av innehåll, att

bestraffningsrätt över avdelning av flygvapnet, vilken blivit kommenderad till

tjänstgöring å fartyg, skall tillkomma fartygets chef; flygvapnets personal

skall alltså i detta fall intaga samma ställning som fartygets egen besättning.

I sitt utlåtande har flygstyrelsen framhållit, att bestraffningsrätt över en å

fart3’g förlagd flygavdelning lämpligen bör tillkomma denna avdelnings chef,

och har styrelsen hemställt, att 3 § måtte avfattas i enlighet härmed. För att

i det av styrelsen avsedda fallet bestraffningsrätt skall tillkomma flygavdelningens

chef i samma utsträckning som andra befälhavare, vilka icke tillhöra

flottan, lärer emellertid icke erfordras särskild bestämmelse i denna lag. Såsom

de sakkunniga erinrat, torde nämligen stadgandena i 197 § andra och tredje

styckena strafflagen för krigsmakten vara tillämpliga även å avdelning av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 11.

15

flygvapnet. Av dessa stadganden följer, att fartygschefen endast i fråga om

vissa särskilt angivna förseelser äger ovillkorlig bestraffningsrätt över personal,

tillhörande avdelning av krigsmakten, som blivit tagen ombord för annat

ändamål än till tjänstgöring på grund av kommendering; allmän bestraffningsrätt

tillkommer fartygschefen allenast för den händelse att nämnda avdelning

icke ombord å fartyget har egen till utövning av bestraffningsrätt behörig

befälhavare. Enligt 197 § första stycket är avdelning av armén eller kustartilleriet,

som blivit kommenderad till tjänstgöring ombord å fartyg, i förevarande

hänseende likställd med fartygets övriga besättning. Med hänsyn

till avfattningen av sistnämnda bestämmelse kan under dess tillämpning icke

inbegripas avdelning av flygvapnet, och ett särskilt stadgande blir därför

erforderligt i detta avseende. De sakkunnigas förslag i denna del har således

icke någon annan innebörd än att i förhållandet till flottan genomföra full likställighet

mellan armén och kustartilleriet å ena, samt flygvapnet, å andra

sidan. Den ståndpunkt, förslaget intager i denna fråga, synes mig vara den

riktiga.

I övrigt har lagförslaget icke föranlett något flygstyrelsens uttalande, och

ej heller jag har funnit mig därvid hava någon erinran att göra.»

Eöredraganden uppläser berörda förslag till lag med vissa till strafflagen

för krigsmakten den 23 oktober 1914 (nr 324) och till lagen samma dag (nr

325) om krig sdomstolar och rättegången därstädes anslutna bestämmelser i anledning

av flygvapnets uppsättande såsom självständig avdelning av krigsmakten,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att

lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

med vissa till strafflagen för krigsmakten den 23 oktober 1914 (nr 324)

och till lagen samma dag (nr 325) om krigsdomstolar och rättegången

därstädes anslutna bestämmelser i anledning av flygvapnets uppsättande

såsom självständig avdelning av krigsmakten.

Härigenom förordnas, att beträffande den till flygvapnet hörande personalen

skall, utöver vad i strafflagen för krigsmakten och lagen om krigsdomstolar

och rättegången därstädes är stadgat, gälla följande:

1 §•

Krigsman, som inom flygvapnet innehar högre tjänstegrad än annan krigsman,

är dennes förman.

Beordras krigsman utom flygvapnet till tjänstgöring vid samma vapen, skall

han, där Konungen så förordnar, intaga samma ställning i förevarande avseende

som tillkommit honom, därest han innehaft tjänstegrad inom flygvapnet.

2 §.

Sådan bestraffningsrätt i disciplinmål, som i 16 kap. strafflagen för krigsmakten

sägs, tillkommer utan inskränkning

chefen för flygvapnet och, i de fall Konungen bestämmer, annan befälhavare

vid vapnet av minst regementsofficers grad; så ock befälhavare, som

innehar befäl över nu nämnda befälhavare, samt

befälhavare av minst kaptens grad för skola, kommendering, verk eller inrättning,

som ej tillhör visst förband av flygvapnet, eller för detacherad avdelning

av vapnet.

Om befälhavares bestraffningsrätt för vissa fall i krigstid är stadgat i 191 §

3 mom. strafflagen för krigsmakten.

Bestämmelse i lag eller författning, som har avseende å befälhavare, vilken

i nämnda 191 § omförmäles, skall äga motsvarande tillämpning i avseende å

befälhavare, varom förut i denna paragraf talats.

B §.

Chef å fartyg, där avdelning av flygvapnet blivit till tjänstgöring kommenderad,

äger över den avdelning enahanda bestraffningsrätt som över fartygets

övriga besättning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

17

4§.

Vid bestämmande av krigsrätter, som i 2 kap. i lagen om krigsdomstolar och

rättegången därstädes avses, för flygvapnets avdelningar skall förfaras efter

vad i 5 § 2 och 3 mom. samma lag sägs.

Där Konungen jämlikt sistnämnda paragraf 3 mom. bestämmer, att avdelning

av flygvapnet skall lyda under viss regements- eller stationskrigsrätt, äger

Konungen tillika meddela föreskrift därom, att officerare och underofficerare,

tillhörande samma avdelning, skola, till visst angivet antal, utgörande högst

det antal, som i 9 § omförmälda lag är sagt. och i övrigt enligt de i samma

paragraf stadgade grunder, utses att, i den mån hinder av annan tjänstgöring

eller av jäv ej möter, tjänstgöra såsom ledamöter i den regements- eller stationskrigsrätt,

då mål eller ärende från den särskilda avdelningen där förekommer,

eller att vara ställföreträdare för sådana ledamöter. Vad i sistnämnda paragraf

är stadgat om chef för regemente eller likställt truppförband och om stationsbefälhavare

skall dock i stället gälla den särskilda avdelningens befälhavare,

liksom ock vad i samma paragraf sägs om chef för arméfördelning och

till fördelningen hörande regementsofficerare skall äga motsvarande tillämpning

å chefen för flygvapnet och till detta vapen hörande regementsofficerare.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1927.

Bihang till riksdagens protokoll 19S7

1 samt. 11 höft. (Nr 11.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 6 december

1926.

Närvarande:

justitierådet von Seth,

justi tierådet Wedberg,

regeringsrådet Planting-Gyllenbåga,

justitierådet Alexanderson.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 12 november

1926, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det

1 § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag

till lag med vissa till strafflagen för krigsmakten den 23 oktober 1914 (nr

324) och till lagen samma dag (nr 325) om krig sdomstolar och rättegången,

därstädes anslutna bestämmelser i anledning av flygvapnets uppsättande såsom

självständig avdelning av krigsmakten.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsrådet H. Elliot.

Lagrådet yttrade:

I likhet med 191 § strafflagen för krigsmakten synes 2 § böra utsäga,

att den disciplinära bestraffningsrätt, som i paragrafen tillerkännes befälhavare,

gäller blott den personal, som står under hans befäl.

Enligt vad de sakkunnigas yttrande utvisar har man med sista stycket i

2 § velat vinna, exempelvis, att bestraffningsrätt över detacherad avdelning av

flygvapnet skall, under de i 194 och 195 §§ strafflagen för krigsmakten nämnda

förhållanden, tillkomma även befälhavare av lägre grad än kaptens. Det

torde dock icke kunna om någon av dessa båda paragrafer sägas, att den, såsom

det heter i förslaget, har avseende å befälhavare, vilken i 191 § omförmäles.

En redaktionell jämkning lärer böra ske därhän, att bestämmelse i

lag eller författning, som ansluter sig till 191 §, förklaras skola äga motsvarande

tillämpning med avseende å vad i föTslagets 2 § första stycket är

stadgat.

Beträffande andra stycket av 4 § må erinras, att större reda och överskådlighet

synes kunna ernås genom en i någor} mån förändrad redaktion. I

en första punkt torde sålunda av innehållet i Konungens föreskrift ej böra upptagas

mera, än att till flygvapnet hörande offeerare och underofficerare skola

utses att inträda i rätten, då mål från avdelningen däT förekommer. Härefter

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

19

borde stadgas, att i ty fall 9 § rättegångslagen skall i tillämpliga delar gälla,

dock att antalet ledamöter och ställföreträdare bestämmes av Konungen och

att de skola utses, regementsofficerarna av chefen för flygvapnet och de övriga

av befälhavaren för avdelningen bland dess personal. Att Konungen icke må

bestämma antalet högre än det i 9 § angivna, synes icke behöva stadgas. Onödigt

är att påpeka det hinder, som jäv kan medföra.

Justitieråden Wedberg och Alexanderson tilläde:

Körsta stycket i 4 § torde såsom överflödigt böra utgå, och vad andra stycket

beträffar synes det icke vara lämpligt att, något som ej skett i rättegångslagen,

giva sken av att vederbörande skulle kunna genom anordnande av en

hindrande tjänstgöring inverka på domstolens sammansättning.

Det lärer icke kunna förnekas att en bestämmelse sådan som föreslås i 1 §

andra stycket kan komma att öka osäkerheten om, vad rätteligen bör anses

gälla beträffande förmanskap när krigsman eljes kommenderas från en till

annan av krigsmaktens huvudavdelningar, kanske även när kommendering

sker från ett till annat förband inom samma huvudavdelning. En sådan menlig

inverkan av den nya bestämmelsen borde måhända förebyggas. Då något

skäl ej lärer kunna åberopas varför icke även i nyss nämnda fall en regel,

överensstämmande med den föreslagna, skulle vara god, kunde detta lämpligen

ske därigenom att efter första punkten i 2 § strafflagen för krigsmakten göres

ett tillägg av innehåll att ifall krigsman är beordrad till tjänstgöring vid

sådan avdelning av krigsmakten varom talats tidigare i paragrafen, så skall

han, om Konungen så förordnar, i fråga om förmanskap anses innehava sin

tjänstegrad inom den avdelningen. Ett sådant tillägg innebure ej någon avvikelse

från grundsatsen att icke belasta strafflagen för krigsmakten med

någon bestämmelse som särskilt gäller flygvapnet, men skulle dock besvara

bl. a. även frågan om vad som gäller beträffande förmanskap, när krigsman

från flygvapnet kommenderas att tjänstgöra vid annat vapenslag.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj :ts proposition nr 11.

Utdrag av protokollet över justitiedepartement särenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 10 december 1926.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén, lagrådets den 6 i denna

månad avgivna utlåtande över det den 12 november 1926 till lagrådet remitterade

förslaget till lag med vissa till strafflagen för krigsmakten den 23 oktober

1914 (nr 324) och till lagen samma dag (nr 325) om krig sdomstolar och rättegången

därstädes anslutna bestämmelser i anledning av flygvapnets uppsättande

såsom självständig avdelning av krigsmakten.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»Ehuru det torde ligga i sakens natur, att den vederbörande befälhavare

tillerkända bestraffningsrätt gäller endast den personal, som står under hans

befäl, synes detta dock lämpligen kunna, på sätt lagrådet hemställt, uttryckligen

angivas i 2 §.

I enlighet med lagrådets hemställan har sista stycket i 2 § omredigerats.

Beträffande 4 § hava två av lagrådets ledamöter ansett, att första stycket

bör såsom överflödigt utgå. Då emellertid med förslaget avses, att de för närvarande

vid vissa av flygvapnets avdelningar befintliga regementskrigsrätterna

skola upphöra efter lagens ikraftträdande och att krigsdomstolarna vid vapnet

framdeles skola anordnas endast i enlighet med bestämmelserna i 5 § 2 och

3 mom. i den militära rättegångslagen, synes detta lämpligen böra komma till

uttryck i nu ifrågavarande lag. I likhet med lagrådets övriga ledamöter har

jag fördenskull ansett stycket böra kvarstå.

Med avseende å 4 § andra stycket har jag ansett de ändringar, vilka lagrådet

tillstyrkt, böra vidtagas. Beträffande hinder för tjänstgöring i krigsrätt på

grund av annan tjänstgöring har jag, i anslutning till vad två ledamöter i lagrådet

anfört, funnit en särskild erinran därom i lagen icke vara nödvändig, och

har förslaget avfattats i enlighet härmed.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

21

Utöver nu angivna ändringar hava i förslaget vidtagits några mindre jämkningar

av redaktionell natur; sålunda har rubriken erhållit en kortare lydelse.

Två av lagrådets ledamöter hava ifrågasatt, att i detta sammanhang skulle

medelst ett tillägg till 2 § strafflagen för krigsmakten regleras även annan än

i förslaget avsedd kommenderad personals ställning i fråga om förmanskap,

som grundas enbart å tjänstegrad. Detta har motiverats därmed att den i

1 S 2 stycket föreslagna bestämmelsen kunde komma att öka osäkerheten om

vad rätteligen gäller i fråga om där icke avsedd kommenderad personal. En

dylik verkan synes dock knappast behöva antagas. Fastmer lärer den nya bestämmelsen

vara ägnad att medföra större klarhet beträffande kommenderad

personal i allmänhet. Vad sådan personal vid flygvapnet angår torde den uppfattningen

bliva obestridlig, att personal, om vilken Konungen icke meddelat

något förordnande enligt 1 S. ej kan grunda förmanskap enbart å grad utan

blott a befälsrätt. Men det lärer vid sadant förhållande svårligen kunna i fråga

om annan kommenderad personal göras gällande, att förmanskap skulle tillkomma

den enbart på grund av grad utan att Konungen meddelat liknande förordnande,

vilket tills vidare ej skulle kunna. ske. Tillräcklig anledning synes

därför ej föreligga att nu vidtaga ändring i strafflagen för krigsmakten. Vid''

en revision av denna lagstiftning torde den nu berörda frågan otvivelaktigt

bliva föremål för ett närmare övervägande.»

f öredraganden upplåser härefter det i enlighet med nu angivna grunder

omarbetade förslaget till lag med vissa till strafflagen för krigsmakten och

lägen om krigsdomstolar och rättegången därstädes anslutna bestämmelser angående

flygvapnet, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, samt hemställer,

att detta förslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:36 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till lag med vissa till strafflagen för krigsmakten och lagen om krigsdomstolar och s. 1 i texten
  2. 1LU 1927:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa till strafflagen för krigsmakten och lagen om krig sdomstolar och rättegången s. 4 i texten