Sök i Ratio Lex

Angående avskrivning av vissa av postmedel felaktigt utbetalda belopp

1927-02-18 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:119, Angående avskrivning av vissa av postmedel felaktigt utbetalda belopp

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajUs proposition nr 119.

1

Nr 119.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avskrivning

av vissa av postmedel felaktigt utbetalda

belopp; given Stockholms slott den 18 februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

. i -■ C. Meurling.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 18 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Eibbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Ltberg.

Departementschefen, statsrådet Meurling anför:

Med skrivelse den 26 oktober 1925 har domänstyrelsen överlämnat en till

Kungl. Maj .t ställd skrift, däri Anna Gunilla Johnsson i Dalby, Malmöhus

län, anhållit, att till henne från poststationen i Dalby felaktigt utbetalade postanvisningsbelopp

om tillhopa 1,552 kronor 27 öre, vilka hon anmanats att återbära,

måtte efterskänkas.

Angående förloppet vid ifrågavarande utbetalningar inhämtas av handlingarna

i ärendet huvudsakligen följande:

Förre kronojägaren P. Johnsson i Dalby, vilken var berättigad att från allmänna

indragningsstaten uppbära pension, som i postanvisning tillställdes

honom genom länsstyrelsens i Malmöhus län försorg, avled den 17 februari

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 Sami. 103 käft. (Nr 119.)

895 S7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr Hd.

1922. Emellertid hade under hans adress efter dödsfallet till och med april

månad 1924 avsända postanvisningar å pensionsbelopp av vederbörande poststationsföreståndare

utlämnats till den avlidnes dotter, ovanbemälda Anna

Gunilla Johnsson. De obehörigen utbetalda beloppen uppgingo till sammanlagt

1,552 kronor 27 öre.

Sedan länsstyrelsen i skrivelse den 21 maj 1924 hos överpostmästaren i

Malmö anmält, att länsstyrelsen då fått kännedom om förhållandet, har poststationsföreståndaren

i Dalby P. Andersson i avfordrad förklaring anfört, att

han, när första postanvisningen efter Johnssons död ankom, varit villrådig,

hur han skulle förfara, varför han genom tredje person satt sig i förbindelse

med postkontoret i Malmö och därifrån erhållit besked, att beloppet kunde utbetalas

till den avlidnes dotter. Anna Gunilla Johnsson hade därefter kvitterat

postanvisningen »för stärbhuset g. A. Johnsson». Anna Gunilla Johnsson hade

omtalat, att hon bett församlingens kyrkoherde ombestyra, att hon fortfarande

finge åtnjuta den pension, som utgått till hennes fader, samt att kyrkoherden

lovat försöka ordna saken. Till följd härav hade Anna Johnsson trott sig hava

rätt att utkvittera pensionsbeloppen, och man hade utgått från att länsstyrelsen

kände till saken.

Anna Gunilla Johnsson, som är född 1861 och sedan 18 år tillbaka på grund

av kroniskt deformerande ledgångsreumatism är oförmögen att försörja sig och

taga hand om sig själv, har i sin ansökning anfört, att, när postanvisningen å

pensionsbeloppet första gången efter faderns död ankom, utkvitterade hon den

efter poststationsföreståndarens anvisning i stärbhusets namn. På samma sätt

hade hon förfarit med de senare postanvisningarna i tro, att hon ägde rätt därtill.

Hon ägde icke tillräckliga medel att kunna återbetala ifrågavarande belopp,

som enbart kommit henne till godo, ej heller vore hon i stånd att förtjäna

något. Hennes enda tillgångar vore arvet efter fadern, i penningar utgörande

369 kronor 29 öre, som innestode i bank, samt ytterligare ett belopp av 145

kronor 50 öre, ävenledes innestående i bank, vartill komme ränta. Därjämte

åtnjöte hon i pension från pensionsstyrelsen 140 kronor 40 öre om året. Vad hon

ytterligare behövde för sitt livsuppehälle erhölle hon av sin broder. Någon

möjlighet för henne att under dylika förhållanden återbetala de felaktigt utbekomna

penningarna funnes icke.

Av handlingarna inhämtas vidare, att behållningen i boet efter avlidne f.

kronojägaren P. Johnsson enligt bouppteckningen utgjort 905 kronor 59 öre,

därav i kontanta penningar 738 kronor 59 öre, samt att hans arvingar varit

sökanden och en hennes broder, kronojägaren John Johnsson.

Efter det länsstyrelsen hos överpostmästaren i Malmö gjort framställning om

att de felaktigt utbetalade pensionsbeloppen måtte utkrävas av poststationsföreståndaren

i Dalby, har poststationsföreståndaren anmodats återbetala berörda

belopp, tillhopa 1,552 kronor 27 öre. Emellertid är ersättningsfrågan vilande

i avbidan på utgången av Anna Gunilla Johnssons förevarande ansökning.

Utlåtanden i ärendet hava avgivits av statskontoret och generalpoststyrelsen.

Statskontoret har i utlåtande den 16 januari 1926 anfört, att enligt vad statskontoret

inhämtat det oriktigt utgivna beloppet icke blivit återlevererat till

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts proposition nr 119.

länsstyrelsen. Visserligen syntes skyldighet att återbetala ifrågavarande belopp

i sista hand komma att åligga sökanden, men då frågan om länsstyrelsens

mellanhavande med postverket i anledning av den felaktiga utbetalningen samt

om vederbörande poststationsföreståndares ersättningsskyldighet för beloppet

icke klarlagts, syntes ärendet icke föreligga i det skick, att fråga om efterskänkande

från statsverkets sida av ifrågavarande belopp kunde till prövning

upptagas.

Generalpoststyrelsen har i utlåtande den 2 mars 1926 anfört bland annat:

»Vad angår frågan om skyldighet för postverket att utgiva ersättning i anledning

av de oriktiga utbetalningarna, vill generalpoststyrelsen först framhålla,

att av de ifrågavarande postanvisningarna 19 till ett sammanlagt belopp av

858 kronor 40 öre^— därav länsstyrelsen dock endast begärt att utfå 701 kronor

73 öre — blivit inbetalade under loppet av år 1922. Då länsstyrelsens anmälan

i saken till överpostmästaren, Malmö 1, inkommit först den 22 maj 1924,

har jämlikt § 12 mom. 3 och 5 i allmänna poststadgan av den 21 maj 1918

(vilka bestämmelser grunda sig på Kungl. Maj:ts brev till generalpoststyrelsen

den 31 augusti 1914, Svensk Författningssamling nr 213/1914) rättigheten till

ersättning av postmedlen beträffande dessa postanvisningar förlorats. Någon

särskild anledning att, med tillämpning av andra stycket av mom. 3 i nämnda

§ av allmänna poststadgan, medgiva ersättnings utbetalande, ehuru anspråket

för sent framställts, föreligger, såvitt generalpoststyrelsen kan finna, icke i

detta fall. 1922 års postanvisningar finnas icke längre i behåll, utan hava på

sin tid i vanlig ordning förstörts.

Beträffande däremot samtliga övriga postanvisningar å tillhopa 850 kronor

54 öre, vilka inbetalats under åren 1923 och 1924, anser generalpoststyrelsen,

att skyldighet för postverket föreligger att till länsstyrelsen utgiva ersättning,

enär desamma enligt gällande föreskrifter icke bort efter adressatens död utan

särskilt tillstånd utbetalas till sökanden eller stärbhuset, utan i stället rätteligen

bort såsom obeställbara återgå för beloppens återbetalande till avsändaren.

Vid^sådant förhållande har generalpoststyrelsen för avsikt att, för den händelse

Kungl. Maj:t ej skulle finna skäl att bifalla den föreliggande framställningen

av Anna Gunilla Johnsson, gå i författning om utbetalning till länsstyrelsen

av sistnämnda ersättningsbelopp kronor 850: 54, vilket generalpoststyrelsen

sedan nödgas utkräva i första hand av sökanden eller stärbhuset gemensamt

och, i fall sådan åtgärd icke skulle leda till resultat, i sista hand av

poststationsföreståndaren P. Andersson i Dalby.

Om emellertid Kungl. Maj:t, på grund av de utav sökanden anförda särdeles

ömmande förhållanden, skulle finna skäligt bifalla den gjorda framställningen,

har generalpoststyrelsen för sin del däremot icke något att erinra. För sådant

fall synes lämpligast, att bemyndigande meddelas för länsstyrelsen i Malmöhus

län att avskriva den ifrågavarande förlusten, enär denna då i sin helhet

komme att avföras av en och samma myndighet.»

Statskontoret har i utlåtande den 27 mars 1926 med anledning av vad generalpoststyrelsen

anfört yttrat:

Det sy nies statskontoret uppenbart, att vederbörande poststationsföreståndare

såsom ansvarig för de oriktiga utbetalningarna vore mot postverket ersättningsskyldig

med rätt för honom att utkräva gottgörelse av sökanden, som

uppburit medlen. Av ansökningen och därvid fogade handlingar framginge

emellertid, att sökanden saknade medel att återgälda åtminstone största delen

av vad hon oriktigt bekommit samt att med hänsyn till de synnerligen ömmande

omständigheterna i detta fall starka billighetsskäl måste anses föreligga för

att helt befria henne från återbetalningen. Om sökanden skulle erhålla sådan

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

befrielse, syntes man icke heller kunna av poststationsföreståndaren utkräva

beloppet. Statskontoret förordade vidtagande av sådan anordning, att generalpoststyrelsen

bemyndigades i räkenskapen avskriva vad styrelsen enligt åläggande

kunde komma att i förevarande fall utgiva i ersättning.

Generalpoststyrelsen anför slutligen i förnyat utlåtande den 13 april 1926

bland annat:

För det fall att sökanden och därmed väl även vederbörande poststationsföreståndare

skulle av Kungl. Maj :t helt befrias från återbetalning av de ifrågavarande

pensionsmedlen, syntes det styrelsen icke vara av någon större betydelse,

av vilken statsmyndighet de eftergivna medlen helt eller delvis skulle

komma att få avskrivas, enär ju förlusten då i allt fall i sin helhet komme att

drabba statsverket. Såsom styrelsen i sitt yttrande den 2 mars 1926 anfört, ansåge

styrelsen, att, då enligt styrelsens uppfattning en del av förlusten i fråga,

701 kronor 73 öre, skulle komma att falla på länsstyrelsen i Malmö, det skulle

vara enklast, att hela förlusten bleve avförd av en och samma myndighet; men

givetvis hade styrelsen intet att erinra mot att den andel av förlusten, som

styrelsen ansåge postverket skyldigt att i förekommande fall gottgöra länsstyrelsen,

eller 850 kronor 54 öre, avskreves av postverket, i vilket fall sistnämnda

belopp skulle av postmedel utbetalas till länsstyrelsen eller, om så ansåges lämpligare,

insättas å statsverkets giroräkning.

Det torde vara uppenbart, att poststationsföreståndaren i Dalby förfarit felaktigt,

då han till Anna Gunilla Johnsson vid upprepade tillfällen utbetalat

till hennes avlidne fader adresserade postanvisningar. Under alla förhållanden

torde emellertid Anna Gunilla Johnsson, som uppburit och använt penningarna,

i sista hand bliva skyldig återbetala desamma.

Anna Gunilla Johnsson torde med hänsyn till sin bristande kännedom om

hithörande förhållanden och övriga förekomna omständigheter icke hava insett,

att hon handlade felaktigt vid utkvitterande av postanvisningarna. Med hänsyn

härtill samt till de ömmande omständigheter, som här föreligga, anser jag

därför, att Anna Gunilla Johnsson bör befrias från skyldighet att återbetala

vad hon felaktigt bekommit. Därest Anna Gunilla Johnsson erhåller befrielse

från återbetalningsskyldigheten, torde beloppet icke kunna utkrävas av poststationsföreståndaren

i Dalby.

Vid bifall härtill lärer ifrågavarande förlust, som närmast föranletts av felaktigt

förfarande från posttjänstemans sida, böra falla å postverket.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t matte

föreslå riksdagen medgiva,

att de belopp å tillhopa ettusenfemhundrafemtiotvå kronor

27 öre, som på sätt ovan omförmälts felaktigt utbetalats av poststationsföreståndaren

i Dalby, må ur postverkets räkenskaper

avskrivas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

K

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1927:36 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avskrivning av vissa av postmedel felaktigt utbetalda belopp. s. 14 i texten