Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 30 och 31 §§ i lagen den 1 juli 1898 (nr 66) om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige

1927-02-18 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:121, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 30 och 31 §§ i lagen den 1 juli 1898 (nr 66) om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

1

Nr 121.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 30 och 31 §§ i lagen den 1 juli 1898 (nr 66)

om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige; given

Stockholms slott den 18 februari 1927.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 30

och 31 §§ i lagen den 1 juli 1898 (nr 66) om de svenska lapparnas rätt

till renbete i Sverige.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Jakob Pettersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1927.

1 samt.

105 höft. (Nr 121.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 30 och 31 §§ i lagen den 1 juli 1898 (nr 66)

om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige.

Härigenom förordnas, att 30 och 31 §§ i lagen den 1 juli 1898 om de

svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige skola erhålla följande ändrade

lydelse:

30 §.

Lapparna äro berättigade att till jakt och fiske betjäna sig av land och

vatten icke allenast å sådana områden, där de enligt vad i 1 § 1 mom.

sägs äga vistas varje tid av året, utan även å annan utmark inom Norrbottens

och Västerbottens läns lappmarker under den tid de äga att å sådan

utmark uppehålla sig med sina renar; vare dock underkastade de bestämmelser,

som gälla i avseende å förbud att utan Konungens tillstånd döda

eller fånga vissa djurarter samt i övrigt beträffande tid och sätt för

nyttjande av jakt och fiske.

31 §.

Ej må å de områden, som blivit till lapparnas uteslutande begagnande

anvisade, bete, slåtter, jakt eller fiske av lapparna till annan upplåtas. Sker

sådan upplåtelse, vare den ogin.

Varder bete eller slåtter å dylikt område av lapparna ej använt, och finnes

upplåtelse därav tills vidare kunna ske utan intrång eller skada för lapparna,

äge Konungens befallningshavande att mot lega upplåta betet eller slåttern,

intill dess behov därav för lapparna åter uppstår. Kan å dylikt område

upplåtelse av rätt till jakt eller fiske ske utan skada för lapparna, äge ock

Konungens befallningshavande att tills vidare tillåta annan att emot avgift

å området jämte lapparna utöva jakt eller fiske. På sådana områden, som

upplåtits till utvidgning av de vid avvittringen avsatta renbetesfjäll i Jämtlands

län, må jämväl inägor, som icke äro för lapparna behövliga, utarrenderas.

Vid utarrendering av bete, slåtter eller inägor skall fästas det

villkor, att arrendatorn själv må freda såväl växande som bärgad gröda

från intrång av renar.

Upplåtelse, som ovan förmäles, må dock ej äga rum, utan att de lappar,

vilka äga rätt att å området uppehålla sig med sina renar, blivit i ärendet

hörda samt, då fråga är om upplåtelse av bete, slåtter eller inägor, därtill

lämnat sitt samtycke. Medel, som inflyta genom sådan upplåtelse, skola

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121. 3

enligt de bestämmelser, som givas av Konungen, användas till förmån för

lapparna.

Vid upplåtelse av rätt till jakt och fiske så ock vid jakt- och fiskerättens

utövande skall iakttagas vad i avseende å förbud att utan Konungens

tillstånd döda eller fånga vissa djurarter samt i övrigt beträffande tid och

sätt för nyttjande av jakt och fiske gäller.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 16 april 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigfobss,

Möller, Levinson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför efter gemensam

beredning med cheferna för justitie- och jordbruksdepartementen:

På justitiedepartementets föredragning denna dag har Kungl. Maj:t beslutat,

att lagrådets utlåtande skall inhämtas över ett inom departementet

upprättat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 8

november 1912 (nr 289) om rätt till jakt. Nämnda lagförslag, som bygger

på ett av sakkunniga, tillkallade inom jordbruksdepartementet, framlagt betänkande

i ämnet, upptager bland annat bestämmelser angående jakträtten

å vissa kronomarker i Norrland samt inskränkning i rätten till jakt efter

björn och lo till förhindrande av dessa djurarters alltför starka nedgång.

I anslutning till lagförslaget och vissa därmed sammanhängande, av de

sakkunniga ifrågasatta bestämmelser synas vissa jämkningar i 30 och 31 §§

i lagen den 1 juli 1898 (nr 66) om de svenska lapparnas rätt till renbete i

Sverige vara påkallade.

I nämnda lagrum ombandlas bland annat de lapparna särskilt tillförsäkrade

förmåner med avseende å jakt. Sagda förmåner ansluta sig till de

områden, där lapparna må bedriva sin renskötsel. Dessa områden äro på

sådant sätt uppdelade, att lapparna må å vissa marker föra sina renar på

bete året om, men å andra må de uppehålla sig endast vissa tider av året.

Till de förra höra de till lapparnas uteslutande begagnande anvisade områden,

varmed avses, förutom renbetesfjällen i Jämtlands län, alla kronans

ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län belägna områden,

som ej äro disponerade åt enskilda.

Enligt 30 § i renbeteslagen, sådant sagda lagrum lyder enligt lagen den 19

juni 1917 (nr 337), äro lapparna berättigade att jaga dels å de områden, där

de äga vistas varje tid av året, samt dels å annan utmark inom Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker under den tid de äga att å sådan utmark

uppehålla sig med sina renar. Dock äro de i avseende å tid och sätt för nyttjande

av jakten underkastade de bestämmelser, som eljest därom gälla. Å

nämnda till lapparnas uteslutande begagnande anvisade områden tillkommer

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

5

enligt 31 § sagda lag lapparna dessutom den förmånen att, i den mån

skada ej därigenom tillfogas dem, upplåtelse av jakt må äga rum för deras

räkning. Sådan upplåtelse verkställes genom länsstyrelsen. Upplåtelsen

skall ske mot avgift, och medel som sålunda inflyta skola användas till förmån

för lapparna.

Innebörden av stadgandena i sistnämnda paragraf hava, så vitt angår trakterna

ovan odlingsgränsen i Västerbotten och Norrbottens län, vid tillämpningen

framstått såsom otydliga i jämförelse med de i 7 § lagen den 8 november 1912

(nr 289) om rätt till jakt intagna bestämmelserna rörande den varje svensk

man tillkommande rätt till jakt i vissa fall å oavvittrad mark samt de i

kungörelsen den 8 november 1912 (nr 290) angående grunderna för tillgodogörande

av kronans jakträtt intagna föreskrifterna rörande upplåtelse av

jakträtt å kronomark.

De sakkunniga hava härutinnan framhållit, att bland befolkningen i Västerbottens

och Norrbottens läns vidsträckta fjälltrakter den ordningen varit vanlig,

att envar idkat jakt å kronans marker därstädes. Med utbredd insikt om

gällande författningar hade emellertid sagda befolknings behov av jakt utöver

den, som kunde utövas å egna marker, alltmer börjat tillgodoses genom

upplåtelser enligt renbeteslagen. Jakten vore emellertid av stor betydelse

för den jordbruksidkande fjällbefolkningens ekonomi och avsevärda svårigheter

skulle säkerligen uppstå för denna befolkning, om strängare åtgärder

komme att vidtagas för upprätthållande av gällande stadganden.

I anslutning härtill hava de sakkunniga föreslagit visst tillägg till 31 §

renbeteslagen innebärande särskilda förmåner för nämnda befolkning till jakt

å kronomarkerna ovan odlingsgränsen.

Dels genom de ändringar, som av de sakkunniga upptagits i 7 § jaktlagen

och vunnit godkännande i ovan omförmälda till lagrådet remitterade förslag

rörande ändringar i jaktlagen, dels ock genom föreslagna ändringar i kungörelsen

angående grunderna för tillgodogörande av kronans jakträtt torde

undanröjas den otydlighet rörande förevarande författningars tillämpningsområden,

som förut förelegat.

I samband med frågan om den lapparna tillförsäkrade rätt till jakten å

de till lapparnas uteslutande begagnande anvisade områden har emellertid

av de sakkunniga uppmärksamheten riktats på behovet av bestämmelser i

31 § renbeteslagen analoga med dem, som i nyssnämnda kungörelse finnas

intagna beträffande rätt till jakt för vissa personer med hänsyn till deras

ställning eller tjänstgöring. Jämväl i sådant avseende hava de sakkunniga

intagit föreskrifter i sistnämnda paragraf.

Frågan om lapparnas förmåner med avseende å jakt hava sedermera

varit föremål för behandling av 1919 års lappkommitté, vilken i sitt år 1923

avgivna betänkande avgivit förslag i ämnet.

Då ifrågavarande spörsmål rörande fjällbefolkningens samt särskilda personers

rätt till jakt å de för lapparnas uteslutande begagnande anvisade områden

på det närmaste sammanhänga med lapparnas förmåner därstädes,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

torde desamma böra upptagas i samband med den pågående revisionen av

lapplagstiftningen.

I ett annat avseende synas emellertid bestämmelserna rörande jakt enligt

30 § och jaktupplåtelser enligt 31 § renbeteslagen böra här uppmärksammas.

Såsom ovan omnämnts äro enligt 30 § lapparna i sin egen jaktutövning i

avseende å tid och sätt för jakten underkastade de föreskrifter, som eljest

gälla. Samma bestämmelse har av de sakkunniga föreslagits till införande i

31 § beträffande jaktupplåtelse, varom där är fråga. I anslutning till förslag

rörande jakt efter björn å kronomark har av dem vidare erinrats, att vid

upplåtelser enligt sistnämnda paragraf av jakt länsstyrelsen har tillfälle att

i samband med upplåtelsen iakttaga, att nödiga bestämmelser givas till

skydd för björnen.

Domänstyrelsen ifrågasätter, huruvida de sakkunnigas förslag innebär

tillräcklig tydlighet, därvid styrelsen tillika erinrar, att ett förbud mot

dödande eller fångande av björn å kronomark skulle vara av ringa betydelse,

om icke lapparnas jakträtt å berörda marker begränsades så, att den

icke avsåge sagda djur. Till undvikande av all tvekan i dessa avseenden

ansåge styrelsen, att bestämmelse härom borde inflyta i renbeteslagen. Detsamma

borde ock gälla dödande av lo samt av örn och berguv, vilka fåglars

totala fredande på kronans marker föreslagits av de sakkunniga i mom. 4

av 3 § i den av dem föreslagna stadgan om jakt och om fridlysning av

vissa djurslag.

Vidare har domänstyrelsen föreslagit bestämmelse dels i 30 § renbeteslagen,

upptagande förbud för lapparna att jaga älg å kronomark nedom odlingsgränsen

ävensom å enskildas marker åtminstone nedom samma gräns, dels ock att

jaktupplåtelse av länsstyrelse jämlikt 31 § icke skulle få avse björn, lo, om,

berguv, älg, vildren eller svan.

Av de sakkunniga har i nämnda stadga föreslagits, att björn eller lo

icke skulle utan Kungl. Maj:ts tillstånd få jagas å kronomark, med undantag

av nationalpark, varom är särskilt stadgat. Tillika har av dem upptagits

bestämmelse, att utan sådant tillstånd å berörda mark ej heller örn och

berguv skulle få fångas eller dödas under någon tid av året. Redan nu

gäller enligt kungörelsen angående grunderna för tillgodogörande av kronans

jakträtt, att den jakt vissa befattningshavare må i och genom sin tjänst utöva

å kronomark icke må utan Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd avse björn,

älg, hjort, rådjur, vildren eller svan.

Det i 30 § renbeteslagen redan förekommande och av de sakkunniga till

införande i 31 § föreslagna stadgandet med erinran att de beträffande tid

och sätt för nyttjande av jakt i allmänhet givna bestämmelserna skulle gälla

jämväl jakt, varom i nämnda §§ vore fråga, torde väl avse även fall, då

djur vore fridlyst året om och finge dödas endast efter särskilt tillstånd.

Som emellertid tveksamhet rörande berörda stadgandes innebörd gjort sig

gällande, synes lämpligen ett förtydligande av ordalagen böra ske i båda

paragraferna. Att sträcka inskränkningen i länsstyrelses rätt till jaktupp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

låtelse längre än vad sålunda skulle komma att gälla torde näppeligen vara

påkallat. Enär enligt 31 § för upplåtelse av fiske gälla samma regler som

för upplåtelse av jakt, torde erinran, varom nu är fråga, böra omfatta även

upplåtelse av fiske.

Beträffande vad sålunda föreslagits tillåter jag mig i övrigt hänvisa till

vad i statsrådsprotokollet denna dag över justitiedepartementsärenden anförts

i samband med förslaget rörande vissa ändringar i jaktlagen, så vitt samma

förslag angår frågorna om rätten till fallvilt, borttagande av den allmänna

rätten till jakt å oavvittrad mark m. m. samt inskränkning i rätten till

jakt efter björn och lo.

I anslutning till vad ovan anförts har inom socialdepartementet upprättats

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 30 och 31 §§ i lagen den 1

juli 1898 (nr 66) om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige.

Föredraganden uppläser härefter nämnda lagförslag av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets utlåtande över

förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan finner Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

gott lämna bifall.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 30 och 31 §§ i lagen den 1 juli 1898 (nr 66)

om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige.

Härigenom förordnas, att 30 och 31 §§> i lagen den 1 juli 1898 om de

svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige skola erhålla följande ändrade

lydelse:

30 $.

Lapparna äro berättigade att till jakt och fiske betjäna sig av land och

vatten icke allenast å sådana områden, där de enligt vad i 1 § 1 mom.

sägs äga vistas varje tid av året, utan även å annan utmark inom Norrbottens

och Västerbottens läns lappmarker under den tid de äga att å sådan

utmark uppehålla sig med sina renar; vare dock i avseende å förbud att

utan Kungl. Maj:ts tillstånd döda eller fånga vissa djurarter så ock i övrigt

beträffande tid och sätt för nyttjande av jakt ävensom av fiske underkastade

de bestämmelser, som därom gälla.

31 $.

Ej må å de områden, som blivit till lapparnas uteslutande begagnande

anvisade, bete, slåtter, jakt eller fiske av lapparna till annan upplåtas. Sker

sådan upplåtelse, vare den ogin.

Varder bete eller slåtter å dylikt område av lapparna ej använt, och finnes

upplåtelse därav tills vidare kunna ske utan intrång eller skada för lapparna,

äge Konungens befallningshavande att mot lega upplåta betet eller slåttern,

intill dess behov därav för lapparna åter uppstår. Kan å dylikt område

upplåtelse av rätt till jakt eller fiske ske utan skada för lapparna, äge ock

Konungens befallningshavande att tills vidare tillåta annan att emot avgift

å området jämte lapparna utöva jakt eller fiske. På sådana områden, som

upplåtits till utvidgning av de vid avvittringen avsatta renbetesfjäll i Jämtlands

län, må jämväl inägor, som icke äro för lapparna behövliga, utarrenderas.

Vid utarrendering av bete, slåtter eller inägor skall fästas det

villkor, att arrendatorn själv må freda såväl växande som bärgad gröda

från intrång av renar.

Upplåtelse, som ovan förmäles, må dock ej äga rum, utan att de lappar,

vilka äga rätt att å området uppehålla sig med sina renar, blivit i ärendet

hörda samt, då fråga är om upplåtelse av bete, slåtter eller inägor, därtill

lämnat sitt samtycke. Medel, som inflyta genom sådan upplåtelse, skola

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121. 9

enligt de bestämmelser, som givas av Konungen, användas till förmån för

lapparna.

Vid upplåtelse av rätt till jakt och fiske, så ock vid jakt- och fiskerättens

utövande skall iakttagas vad i avseende å förbud att utan Kungl. Maj:ts

tillstånd döda eller fånga vissa djurarter samt i övrigt beträffande tid och

sätt för nyttjande av jakt och fiske gäller.

Bihanq till riksdaqens protokoll 1927.

1 samt.

I0C> haft. (Nr 121.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 11 juni

1926.

När varande:

justitierådet Svedelius,

regeringsrådet Palmgren,

justitierådet Christiansson,

justitierådet Högstedt.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den

16 april 1926, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändrad lydelse av 30 och 31 §§ i lagen

den 1 juli 1898 (nr 66) om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av expeditionschefen Lennart Berglöf.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

11

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 18 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meubling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och jordbruksdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Pettersson,

lagrådets den 11 juni 1926 avgivna utlåtande över det den 16 april

1926 till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse

av 30 och 31 §§ i lagen den 1 juli 1898 (nr 66) om de svenska lapparnas

rätt till renbete i Sverige.

Föredraganden meddelar, att ifrågavarande lagförslag av lagrådet lämnats

utan anmärkning.

Föredraganden hemställer därefter, att förslaget med vissa mindre,

redaktionella ändringar måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:285 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 30 och 31 §§ i lagen den 1 juli 1898 a1 i texten
  2. JoU 1927:44 Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 30 och 31 §§ i lagen den 1 juli 1898 s. 14 i texten
  3. LU 1927:1 Memorial i anledning av remiss från båda kamrarna av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 30 och 31 §§ i lagen den 1 juli 1 s. 1 i texten