Sök i Ratio Lex

Med förslag till grunder för tillgodogörande av kronans jakträtt m. m

1927-02-18 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:122, Med förslag till grunder för tillgodogörande av kronans jakträtt m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 122.

1

Nr 122.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till grunder

för tillgodogörande av kronans jakträtt m. m.; given Stockholms

slott den 18 februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att dels godkänna bilagda förslag till grunder för tillgodogörande av

kronans jakträtt dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande

till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Paul Hellström.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt.

loa höft. (Nr 122 -123.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 122.

Förslag

till

grunder för tillgodogörande av kronans jakträtt.

I den mån icke i särskilda författningar annorlunda stadgats, skall beträffande

jaktutövning å kronans marker gälla följande bestämmelser:

l:o. Kronans jakträtt å dess hägnade jaktparker och djurgårdar, å mark,

hörande till de kungliga lustslotten och andra till Konungens egen disposition

ställda lägenheter, å kungsgårdar, kungsängar, kronoparker, från

kronans jordbruksdomäner vid utarrendering undantagen skog och i övrigt

kronan tillhörig, odisponerad mark samt å statens till bergshanteringens

och sågverksrörelsens understöd anslagna skogar utövas av Konungen

själv och på Konungens uppdrag av chefen för hans hovjägeristat jämte

dem, som vid sådana tillfällen äro följaktiga.

2:o. Å nämnda områden, med undantag av dem, som äro ställda till

Konungens egen disposition och där Konungen själv om jakten särskilt

förordnar, må jakt idkas jämväl av chefen för domänverket.

3:o. Personal vid skogsstaten äger att å sådana i 2:o avsedda marker,

som tillhöra dess tjänstgöringsområde, idka jakt efter varg, järv, räv,

utter, grävling, iller, hermelin, vessla, sälhund, vildkanin, duv- och sparvhök

samt kråka ävensom, med domänstyrelsens på särskilda skäl och begränsad

tid lämnade tillåtelse, även efter annat vilt eller vissa arter därav.

4:o. Vid jakt, som idkas uti de i 2:o och 3:o omförmälda fall, må dock,

med iakttagande i övrigt av vad i stadgan om jakt och om fridlysning

av vissa djurslag samt andra allmänna bestämmelser må gälla beträffande

förbud att å kronans marker jaga visst villebråd, utan Kungl. Maj:ts

särskilda tillstånd jakten icke avse älg, hjort, rådjur, vildren eller svan.

5:o. Personal och elever vid skogsläroverken äga å de i 2:o avsedda

områden idka jakt i enlighet med de bestämmelser, som därom av Kungl.

Maj:t meddelas.

6:o. På Kungl. Maj:t ankommer att uppdraga åt domänstyrelsen att

a) därest å kronopark stammen av älg, hjort eller rådjur så förökat sig,

att densamma ur jaktvårdssynpunkt lämpligen bör beskattas eller till

förekommande av olägenhet eller hinder för skogsskötseln minskas, antingen

på av styrelsen bestämda villkor till lämplig person mot skälig

ersättning upplåta rätt att under angiven tid fälla ooh behålla visst antal

villebråd av berörda slag eller ock uppdraga åt revirförvaltningen att

ombesörja den jakt, som må finnas erforderlig, med skyldighet för domänstyrelsen

att i sistnämnda fall jämväl meddela föreskrift, huruvida vid

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 122.

3

sådan jakt fällt villebråd skall för statsverkets räkning försäljas eller om

detsamma må av den jagande mot ersättning till statsverket behållas;

samt att

b) därest å kronopark utarrenderande av rätten till jakt å annat villebråd,

än nyss är sagt anses överensstämma med god jaktvård och i övrigt

lämpligen böra ske, upplåta jakträtt, varom nu är fråga, på arrende under

villkor och på sätt, som må finnas för skogs- och jaktvården betryggande.

7:o. Vad i 6:o stadgats rörande kronopark skall äga tillämpning jämväl

å annan i denna kungörelse avsedd mark, med undantag av sådan, som

är ställd under Konungens egen disposition.

8:o. Sker upplåtelse av jakträtt å kronans jaktområde enligt 6:o eller

7:o, må till utövande av kronans jakträtt eljest jämlikt ovanstående bestämmelser

berättigade personer å den med upplåtelsen avsedda mark

utöva jakt allenast i omfattning, som är förenlig med den skedda upplåtelsen.

Denna kungörelse träder i kraft —

1927.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 122.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 18 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Hellström anför:

I det betänkande, som den 15 maj 1922 avgivits av de utav chefen för

jordbruksdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade sakkunniga

för utredning bland annat av vissa med jaktlagstiftningen sammanhängande

spörsmål, hava de sakkunniga framhållit den otydlighet, som

vidlådde vissa bestämmelser i kungörelsen den 8 november 1912 (nr 290)

angående grunderna för tillgodogörande av kronans jakträtt.

Kungörelsen avser att giva regler för kronans jakträtt, förutom å andra

områden, varom i detta sammanhang icke är fråga, å kronoparker och all

kronan tillhörig odisponerad mark. Bestämmelser upptagas rörande de personer,

som genom sin särskilda ställning eller tjänst äro jaktberättigade därstädes,

samt huru jakten i övrigt skall tillgodogöras genom utarrendering

eller på annat sätt.

Lagen den 1 juli 1898 (nr 66) angående de svenska lapparnas rätt till

renbete i Sverige giver emellertid lapparna rätt att i viss utsträckning

nyttja jakten å nämnda områden. Dels äga de enligt 30 § i lagen att själva

jaga å de delar därav, å vilka de må driva sin renskötsel. Under denna

jakträtt faller bland annat kronans marker ovan odlingsgränsen i Västerbottens

och Norrbottens län. Dels förfoga lapparna på sådant sätt över

jakten, att å de områden, som i lagen betecknas såsom anvisade till lapparnas

uteslutande begagnande, jakten i dess helhet, i den mån icke lapparna

själva begagna densamna, jämlikt 31 § i sagda lag disponeras till deras

förmån genom upplåtelse verkställd av länsstyrelsen. Med sistnämnda områden

avses enligt lagens motiv, förutom de s. k. renbetesfjällen i Jämtlands

län, varom i detta sammanhang icke är fråga, samtliga marker ovan odlingsgränsen,

vilka icke blivit upplåtna åt enskilda. Dit höra sålunda kronoparker

ovan berörda gräns ävensom de vidsträckta kronoöverloppsmarkerna

längs gränsen mot Norge.

Tages hänsyn endast till ordalagen i kungörelsen angående grunderna för

tillgodogörande av kronans jakträtt falla omförmälda kronoparker och överloppsmarker

i jaktavseende jämväl under kungörelsen.

Utöver renbeteslagen finnas även andra författningar, vilkas bestämmelser

innebära begränsning i kronans jakt enligt kungörelsen. Hit höra lagen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 122. 5

den 25 juni 1909 (nr 56 sid. 7) angående nationalparker, lagen den 8 november

1912 (nr 289) om rätt till jakt, däri bland annat medgives rätt för envar

att i viss ordning bedriva jakt efter varg och järv å kronoområde, samt

renbeteskonventionen med Norge den 5 februari 1909, som berättigar de

norska lapparna att i viss utsträckning jaga under uppehåll med sina renar

här i riket.

De sakkunniga framhålla, att kungörelsens begränsning att reglera allenast

den rätt till jakt å kronomark, som återstode, sedan undantag skett för

jakträtt, varom i annan ordning meddelats bestämmelser, ofta blivit förbisedd.

Särskilt hade konkurrens uppstått och osäkerhet vållats vid tillämpning

av kungörelsens stadganden och jaktbestämmelserna i renbeteslagen.

Kungörelsen syntes ofta hava tolkats så som om den ägde giltighet även

inom lapparnas särskilda områden i Norrbottens och Västerbottens län. Det

torde sålunda allmänt hava praktiserats, att de skogsstatens tjänstemän, vilkas

tjänstgöringsområden sträckte sig ovan odlingsgränsen, ansetts kunna

medgivas jakträtt därstädes enligt de i kungörelsen angivna grunder. Och

näppeligen torde hava beaktats, att genom renbeteslagens stadganden Konungen

och hans jaktsällskap samt chefen för domänstyrelsen skulle å kronomarkerna

ovan odlingsgränsen vara uteslutna från den jakträtt, som å andra

kronomarker av motsvarande natur blivit genom kungörelsen dem tillförsäkrade.

Tvekan torde även bland skogspersonalen hava gjort sig gällande

rörande vem det rätteligen tillkomme att genom upplåtelser av jaktarrenden

förfoga över ifrågavarande områden. Först under senaste tid hade kunskap

börjat vinna utbredning rörande jaktförhållandena å de till lapparnas uteslutande

begagnande anvisade områden. De sakkunniga ansåge även, såsom

de närmare utveckla, att vissa bestämmelser i kungörelsen syntes direkt tyda

på, att kungörelsen skulle hava avseende även å lapparnas särskilda områden.

Beträffande kungörelsens bestämmelser erinra de sakkunniga vidare om

den otydlighet, som förelåge med avseende å de däri intagna föreskrifterna

rörande jakt å björn. Enligt kungörelsen vore sagda jakt undantagen

från den jakträtt å kronomark, som tillkomme vissa befattningshavare

(chefen för domänstyrelsen och personal vid skogsstaten); dock att björn,

som anfallit människa eller husdjur, finge, även annorledes än i nödvärn,

dräpas efter tillåtelse av den tjänsteman vid skogsstaten, under vars tillsyn

marken vore ställd. I övrigt finge icke — bortsett från den rätt i sådant

avseende, som tillkomme Konungen själv och på Konungens uppdrag chefen

för hans hovjägeristat — björn utan Kungl. Maj:ts bestämmande jagas å

kronomark, som i kungörelsen avsåges. Dessa bestämmelser i kungörelsen

vore jämte de, som innehölles i jaktlagen och lagen om nationalparker, de

enda som för närvarande funnes rörande inskränkning i rätten till jakt

efter björn å kronomark. Jaktlagen likasom 1898 års renbeteslag lämnade

lapparna full frihet att jaga björn ä deras särskilda områden ovan odlingsgränsen.

Vore kungörelsen icke tillämplig å sagda områden, och detta vore

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 122.

de sakkunnigas uppfattning, skulle sålunda lapparna äga att, utan annan

inskränkning än som gällde vidkommande nationalparkerna, där bedriva

sådan jakt. Detta torde näppeligen hava varit avsett, ti

Sagda bestämmelse om rätt att jaga skådetorn hade för övrigt erhållit

en mindre lämplig plats. Den hade satts i omedelbart samband med spörsmålet

om undantagen från den jakträtt, som tillerkänts chefen för domänstyrelsen

och personalen vid skogsstaten. Med hänsyn till bestämmelsens

placering finge man det intryck, att den hade avseende allenast å dem —

även om det tedde sig något egendomligt att domänstyrelsens chef vid fråga

om skadebjörns dödande skulle, såsom ordalagen gåve vid handen, ställas i

beroende av tillstånd av tjänsteman vid skogsstaten. Bestämmelsen torde

emellertid hava varit avsedd att sträcka sig längre och giva en regel för

överhuvud alla de fall, då skadebjörn finge dödas å de marker, som i kungörelsen

omhandlades, och sålunda oberoende av om jägaren vore tjänsteman

vid skogsstaten och vad rätt han kunde hava att för jakt förfoga över

marken.

Såsom ytterligare en otydlighet i kungörelsen anmärkes bestämmelsen i

dess mom. 8 att, om domänstyrelsen efter därtill av Kungl. Maj:t givet bemyndigande

utarrenderade jakt å de i kungörelsen angivna marker, »till utövande

av kronans jakträtt eljest berättigade personer» finge å den med

upplåtelsen avsedda mark jaga allenast i den omfattning, som vore förenlig

med den skedda upplåtelsen. Härvid kunde lätt förbises den rätt, som, särskilt

på grund av jaktlagen, vore förbehållen svenska medborgare och vilken

icke veke för upplåtelser enligt kungörelsen.

I anslutning till vad de sakkunniga sålunda erinrat, hava de i ingressen

intagit ett påpekande att beträffande jaktutövning å kronans marker skulle

lända till efterrättelse de i kungörelsen meddelade bestämmelser, i den mån

icke i särskilda författningar annorlunda stadgats. Kungörelsens bestämmelser

rörande björn skulle överföras till jaktstadgan att upptagas bland

andra där samlade bestämmelser rörande jakt å sagda djur; och hava de

sakkunniga härutinnan hänvisat till vad av dem anförts i samband med

frågan om allmänna fridlysningsbestämmelser för björn. I mom. 8 har intagits

ett påpekande, att vid utarrendering genom domänstyrelsen av jakt

å mark, som avses i kungörelsen, för dylik upplåtelse skulle vika allenast

de, som jämlikt kungörelsens bestämmelser vore berättigade till utövande

av kronans jakträtt å det upplåtna området.

Förutom nämnda jämkningar har i kungörelsen införts den ändring i punkt

3, upptagande den personalen vid skogsstaten tillkommande rätt till jakt å

marker tillhörande dess tjänstgöringsområde, som föranleddes av de sakkunnigas

förslag att ur jaktförfattningarna utesluta den för närvarande för

vissa djurarter använda beteckningen »skadliga djur». Dylika djur äger

personalen att utan särskilt tillstånd jaga. En uppräkning av de djur,

vilka skulle inbegripas under sagda rätt, har nu skett, därvid upptagits

samtliga de för närvarande i 13 § jaktlagen såsom skadliga betecknade djuren

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 122.

7

med undantag av lo, mård, örn, falk, berguv och korp. Tillstånd att jaga

dessa djur skulle enligt den i kungörelsen givna allmänna regeln kunna

meddelas av domänstyrelsen, under iakttagande i övrigt av vad i den föreslagna

stadgan om jakt och om fridlysning av vissa djurslag samt andra

allmänna bestämmelser gällde beträffande förbud att å kronans marker

jaga visst villebråd.

Slutligen hava de sakkunniga, som i övrigt i kungörelsen föreslagit ett

par formella mindre ändringar, erinrat, att föreskrifter tarvades rörande

Konungens m. fl. jakträtt å lapparnas särskilda områden samt beträffande

den rätt till jakt, som därstädes borde tillkomma vissa tjänstemän. Förslag

härutinnan hade av de sakkunniga intagits bland övriga i renbeteslagen

ifrågasatta nya bestämmelser angående jakten å nämnda områden.

De i ärendet hörda myndigheterna hava icke haft något att erinra emot de

sakkunnigas förslag. Emellertid har domänstyrelsen, utöver vad förslaget

innehåller, föreslagit följande bestämmelser, överdirektören och souchefen i

domänstyrelsen borde erhålla samma förmån med avseende å jakt som chefen

för samma verk. Jakträtt å de områden, där chefen för domänstyrelsen ägde

att jaga, borde, efter dennes därtill lämnade tillstånd, få utövas jämväl av

cheferna för första, andra, tredje och fjärde skogsbyråerna i styrelsen. Härförutom

borde personalen vid statens skogsförsöksanstalt tillerkännas rätt att

å de till anstalten såsom försöksparker upplåtna kronoparker idka jakt i samma

utsträckning som personal vid skogsstaten å dess tjänstgöringsområden.

Såsom ordalagen i förevarande kungörelse angiva, avser densamma »kro- Departement#■

nans» jakträtt. Häri ligger dess begränsning utsagd. Kungörelsen giver chefen.

regler för den jakträtt, som återstår för kronan, sedan de åt andra upplåtna

rättigheter till jakt å kronans marker undantagits. Dylika undantag

hava skett genom de av de sakkunniga, enligt vad ovan anmärkts, omförmälda

författningar. Bland dessa märkas jaktlagens föreskrifter, vilka såsom

utfärdade samma dag som kungörelsen särskilt torde hava varit föremål

för uppmärksamhet vid förarbetena till kungörelsen. Förutom de

stadganden i lagen, som direkt innebära inskränkning i kronans egen jakt

å kronomarkerna, upptager lagen i 30 § hänvisning till vad särskilt är

stadgat om rätt till jakt å nationalparker samt svenska och norska lappars

rätt till jakt i vissa delar av riket.

Kungörelsens ordalag synas emellertid icke hava inneburit tillräcklig vägledning

vid dess tillämpning. En erinran om begränsningen av dess tilllämpningsområde

torde vara behövlig. Enär det knappast synes påkallat,

att detta sker i en särskild punkt i kungörelsen, har jag intet att erinra

emot att, såsom do sakkunniga föreslagit, ett påpekande intages i kungörelsens

ingress. I anslutning härtill bör vidtagas den föreslagna jämkningen

i punkt 8.

Genom ett överförande till jaktstadgan av de för närvarande i kungörel
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 122.

sen intagna, jakten efter björn direkt angående bestämmelser vinnes icke

allenast ett förtydligande av kungörelsen utan även ett beriktigande av dess

nuvarande stadganden i ämnet ävensom en bättre översikt i allmänhet över

de rörande jakt å björn gällande föreskrifter.

Beträffande frågan härom samt de ifrågasatta bestämmelserna rörande

bättre skydd i allmänhet för björn tillåter jag mig hänvisa till vad därutinnan

anförts i statsrådsprotokollen över justitiedepartementsärenden för den 16 april

1926 samt denna dag i ärende rörande förslag till lag om ändring i vissa delar av

lagen om rätt till jakt. I nämnda lag vore avsett att intagas ett stadgande att

björn, som dödades eller fångades, skulle tillkomma kronan, där ej annorledes

av Kungl. Maj:t förordnades. Härförutom skulle enligt det förslag till stadga

om jakt och om fridlysning av vissa djurslag, som jag har för avsikt att

framlägga, föreskrivas, att å kronans mark, med undantag av nationalpark

varom vore särskilt stadgat, björn icke finge dödas eller fångas utan Kungl.

Maj:ts tillstånd; dock att björn, som anfallit människa eller tamdjur, finge,

även annorledes än i nödvärn, dräpas efter tillåtelse av länsstyrelsen. Förorsakades

inom kronans områden, med undantag av nationalparker, av björn

skada å tamdjur, vilka för betning finge dit inkomma, och vore skadan

icke att tillskriva vårdslöshet vid djurens bevakning, skulle sådan skada

ersättas av statsverket.

I detta sammanhang må erinras att, i överensstämmelse med de sakkunnigas

betänkande, i nämnda lagförslag och i förslaget till stadga om jakt

m. m. för lo upptagits samma bestämmelser som för björn, varjämte i berörda

stadgeförslag ingår föreskrift om att å kronans marker, med undantag

av nationalparker, utan Kungl. Maj:ts tillstånd örn och berguv icke finge

dödas liksom ej heller deras ägg och bon tagas eller förstöras under någon

tid av året, dock att lo, örn och berguv, som inkomme i gård eller trädgård,

skulle jämlikt 13 § jaktlagen alltid få dödas. Vad angår motiveringen för

nämnda förslag får jag åberopa beträffande lo vad i ämnet anförts i ovanberörda

statsrådsprotokoll samt beträffande örn och berguv de sakkunnigas

betänkande, emot vilket i denna del erinran från de i ärendet hörda framkommit

endast från ett par håll.

Ifrågavarande bestämmelser om björn, lo, örn och berguv äro, såsom av

det ovanstående framgår, avsedda att komma till tillämpning rörande all

kronomark med undantag av nationalparker och sålunda även beträffande

lapparnas egen jakt och jaktupplåtelser å de till deras uteslutande begagnande

anvisade områden. Med hänsyn härtill har i samband med frågan

om ändring i jaktlagen upptagits förbehåll i berörda avseende i 30 och 31 §§

renbeteslagen.

Enär ett genomförande av de föreslagna bestämmelserna rörande nyssnämnda

djurarter inverkar på grunderna för tillgodogörande av kronans jakträtt, torde

bestämmelserna, även i vad de icke i samband med omförmälda lagförslag

bliva föremål för riksdagens prövning, böra underställas riksdagen. Jag

tillåter mig här framställa förslag i sådant hänseende i ett sammanhang

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 122.

för all kronomark utom nationalparker, även om icke samtliga nu ifrågavarande

marker falla under kungörelsen angående grunderna för tillgodogörande

av kronans jakträtt, varom nu närmast är fråga.

Vad angår punkt 3 i förslaget till kungörelse angående grunderna för

tillgodogörande av kronans jakträtt, har där av de sakkunniga företagits

den ändring beträffande angivandet av de djur, vilka skogsstatspersonalen

må, envar inom sitt tjänstgöringsområde, utan tillstånd jaga, att, i stället

för att denna rätt förut omfattat de i jaktstadgan såsom skadliga betecknade

djuren, en uppräkning göres av de djur, som inbegripas under jakträtten.

Detta sammanhänger med det av de sakkunniga framställda förslaget om

borttagande ur jaktlagstiftningen av beteckningen »skadliga djur». Vid behandling

denna dag på justitiedepartementets föredragning av förslag till

lag om vissa ändringar i jaktlagen har de sakkunnigas hemställan i berörda

del vunnit Kungl. Maj:ts gillande. Emot förslaget rörande de särskilda

djurarter, vilka skulle bliva föremål för personalens fria jakträtt, synes icke

vara anledning till anmärkning.

Vidkommande domänstyrelsens förslag rörande utsträckning av den enligt

kungörelsen vissa befattningshavare medgivna rätt till jakt anser jag, att

sagda rätt icke bör utvidgas utöver vad för närvarande är gällande, vadan

jag icke kan tillstyrka nämnda förslag.

De av de sakkunniga till införande i renbeteslagen ifrågasatta bestämmelserna

beträffande Konungens med fleras jakträtt å lapparnas särskilda

områden samt vissa befattningshavares jakträtt därstädes hava vidare behandlats

av 1919 års lappkommitté och torde bliva föremål för prövning i

anslutning till lagstiftningen rörande lapparnas rättigheter.

Med förmälan att, i enlighet med vad förut anförts, inom jordbruksdepartementet

upprättats förslag till grunder för tillgodogörande av kronans jakträtt

hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna nämnda förslag,

dels ock medgiva ej mindre att å kronans mark, med undantag av nationalpark

varom är särskilt stadgat, björn, lo, örn och berguv icke må utan

Kungl. Maj:ts tillstånd dödas eller fångas likasom ej heller ägg och bon av

sagda fåglar tagas eller förstöras, dock att, utan hinder av förbud mot dödande

eller fångande av björn eller lo, sådant djur må, där det anfallit människa

eller tamdjur, även annorledes än i nödvärn dräpas efter tillåtelse av länsstyrelsen,

än även att, där inom kronans områden med undantag av nationalparker

av björn eller lo förorsakas skada å tamdjur, vilka för betning må

dit inkomma, och skadan icke är att tillskriva vårdslöshet vid djurens bevakning,

sådan skada må ersättas av statsverket.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 122.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Joh:s Thygesen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:284 Skrivelse i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder för tillgodogörande av kronans jakträtt m. m. s. 2 i texten
  2. JoU 1927:77 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om förslag till grunder för tillgodogörande av kronans jakträtt. s. 7 i texten
  3. JoU 1927:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till grunder för tillgodogörande av kronans jakträtt m. m. s. 10 i texten