Sök i Ratio Lex

Angående statsunderstöd till Ölands elektrifiering

1927-02-18 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:123, Angående statsunderstöd till Ölands elektrifiering

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 123.

11

Nr 123.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statsunderstöd till

Ölands elektrifiering; given Stockholms slott den 18 februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars utlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Paul Hellström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 18 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Hellström anför efter gemensam beredning

med chefen för kommunikationsdepartementet:

I punkt 94 under nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition har

Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition om anslag

för Ölands elektrifiering, som kunde varda riksdagen förelagd, för

ändamålet beräkna för budgetåret 1927—1928 ett belopp av 180,000 kronor.

Sedan utredningen i ärendet avslutats, torde jag nu få ånyo anmäla detsamma

för Kungl. Maj:t.

Innan jag ingår på det förslag i förevarande avseende, varom nu närmast

är fråga, anhåller jag att få med några ord beröra vad i denna sak tidigare

förekommit.

Redan i skrivelse den 27 augusti 1919 gjorde Kalmar läns elektricitetsförening

framställning om statsbidrag för Ölands elektrifiering, avseende

att staten skulle helt betala två sjökablar för överföring till ön av den

elektriska kraften samt därutöver medgiva ett avsevärt bidrag till övriga

kostnader. I anledning närmast av sagda framställning gjordes frågan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 123.

om Ölands förseende med elektrisk energi till föremål för ingående utredningar

i första hand av elektrifieringskommittén, som jämte länsstyrelsen

i Kalmar län, kommerskollegium och lantbruksstyrelsen, de två senare myndigheterna

gemensamt, samt statskontoret och vattenfallsstyrelsen avgivit

infordrade utlåtanden över framställningen.

Sagda kommitté och myndigheter med undantag av statskontoret hava

samtliga uttalat sig till förmån för bistånd från statens sida för elektrifieringsfrågans

ordnande. Från de förstnämndas utlåtanden må i övrigt allenast

anmärkas, att det lämpligaste sättet för Ölands elektrifiering ansetts

tillsvidare vara, att den erforderliga elektriska energien överfördes

från fastlandet medelst en över Kalmarsund utlagd kabel. Vattenfallsstyrelsen

uttalar tillika, att elektrifieringen icke lämpligen kunde ordnas såsom

ett led i statens kraftverksrörelse, utan att den borde organiseras såsom ett

privat företag med statsunderstöd. Statskontoret har, med hänsyn till angelägenheten

av att statens upplåning begränsas till det strängt nödvändiga,

ställt sig synnerligen betänksamt mot förslagen om statsunderstöd för ändamålet.

För att icke andra landsändar, för vilka elektrifieringskostnaderna

måhända ställde sig lika höga och i vilka befolkningens ekonomiska bärkraft

vore lika svag som på Öland, skulle kunna med enahanda fog göra gällande

anspråk på särskilda understöd för kraftledningsanläggningar, syntes det statskontoret

kunna ifrågasättas, om icke i varje fall statsbidraget borde inskränkas till

kostnaderna för anläggningen av sjökabeln. Lämnades ett dylikt bidrag, skulle

befolkningens å Öland undantagsställning i förevarande avseende upphävas.

Sedan därefter länsstyrelsen i Kalmar län i samråd med elektrifieringskommittén

och nämnda elektricitetsförening verkställt närmare utredning

angående de tekniska anordningarna för elektrifieringen, kostnaderna för

dess genomförande samt företagets organisation och finansiering, överlämnades

denna utredning med länsstyrelsens skrivelse den 31 januari 1925 till

Kungl. Maj:t. I anslutning därtill hemställdes, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att för understödjande av Ölands elektrifiering i första hand

till den del, som avsåge västra kustremsan av ön, under närmare angivna

villkor bevilja det kraftförvaltningsföretag, som vore avsett att för ändamålet

organiseras, dels ett anslag utan återbetalningsskyldighet men med redovisningsskyldighet

å 180,000 kronor att användas till sjökabelförbindelse

mellan fastlandet och Öland, dels ock ett statslån å tillhopa 294,500 kronor

att användas till bygdenät inom den för det dåvarande till elektrifiering

avsedda delen av Öland, att räntefritt åtnjutas under de tio första åren och

att återbetalas medelst amortering under de därpå följande tjugu åren, därunder

ränta skulle gäldas efter 5 procent å lånet.

I skrivelse den 17 augusti 1925 har länsstyrelsen vidare redogjort för

ytterligare åtgärder, som av länsstyrelsen vidtagits till frågans främjande

särskilt avseende att för densamma väcka Ölandsbefolkningens intresse.

I gemensamt utlåtande av den 31 oktober 1925, som infordrats över länsstyrelsens

framställning den 31 januari 1925, hava kommerskollegium och

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majrts proposition Nr 123.

lantbruksstyrelsen anfört att, såsom ämbetsverken redan i sitt förut i ärendet

avgivna yttrande framhållit, de ansåge skäl föreligga, att staten lämnade

understöd för genomförandet av Ölands elektrifiering; och hava ämbetsverken

— som utginge från att i enlighet med länsstyrelsens förslag ett för ändamålet

bildat bolag skulle utbygga, äga och driva hela anläggningen och

att erforderlig energi skulle levereras från Sydsvenska kraftaktiebolaget —

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att under vissa villkor

bevilja dels ett anslag å 240,000 kronor för tecknande av stamaktier i det

nybildade bolaget, dels ock ett anslag å 300,000 kronor till kapitalökning

för kraftledningslånefonden i och för tillhandahållande åt bolaget av lån

till högst motsvarande belopp ur denna fond för utbyggande av planerat

bygdenät på Öland.

I statsverkspropositionen till 1926 års riksdag (tionde huvudtiteln sid.

233) uttalade min företrädare i ämbetet, att förevarande fråga med hänsyn

till det statsekonomiska läget befunnits icke då böra upptagas till avgörande,

i anslutning vartill någon proposition i ämnet icke avläts till riksdagen.

I två vid 1926 års riksdag väckta likalydande motioner (1:16 och 11:29)

framfördes emellertid, efter en ingående redogörelse för vad i ärendet förekommit,

till vilken jag i övrigt tillåter mig hänvisa, ovan återgivna förslag

av den 31 oktober 1925 av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen.

I skrivelse den 23 mars 1926, nr 106, anhöll riksdagen i anledning av de

sålunda väckta motionerna om utredning rörande åstadkommande genom

statens medverkan av en elektrifiering av Öland samt om framläggande för

riksdagen av det förslag i ämnet, som härav kunde föranledas. Riksdagen

anförde därvid bland annat följande.

Såsom i motionerna närmare belystes, hade på senare tid pågått vissa tämligen

omfattande utredningar rörande Ölands förseende med elektrisk kraft.

Sålunda hade övervägts möjligheterna för anläggning av en kraftcentral på

ön med torv eller skiffer som bränsle. Förutsättningarna för en elektrifiering

medelst dieselmotorcentraler hade också undersökts. Utredningarna hade

emellertid givit till slutligt resultat, att den gynnsammaste lösningen vore

en överföring av den erforderliga energien från fastlandet medelst en under

Kalmarsund förlagd sjökabel. Ett preliminärt avtal om energileverans hade

också uppgjorts med Finsjö kraftaktiebolag.

För egen del ville riksdagen erinra, hurusom en elektrifiering av Öland

ansåges utgöra en av förutsättningarna för att befolkningen därstädes skulle

kunna förhjälpas ur det ekonomiskt svaga läge och den efterblivenhet, vari

densamma, trots öns naturliga utvecklingsmöjligheter, för närvarande befunne

sig.

Av de verkställda utredningarna framginge, att en elektrifiering av ön

måste ur ekonomisk synpunkt anses fullt genomförbar. Sålunda hade av

elektrifieringskommittén vitsordats att, om anslutningen å Öland till ett blivande

kraftledningsnät erhölle samma omfattning, som redan under de första

åren efter distributionens igångsättning vore vanlig inom vattenfallsstyrelsens

avsättningsområden, kostnaderna för elektrisk energi och distributionsnät

icke skulle bliva ogynnsammare än de motsvarande kostnader, vilka å fastlandet

ansåges som normala.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

Redan med hänsyn till nu angivna omständigheter torde få anses önskvärt,

att eu elektrifiering av Öland inom den närmaste tiden kunde åstadkommas.

Såväl öbefolkningens svaga ekonomiska bärkraft som ock framför

allt öns avskilda läge torde dock göra det motiverat, att statens medverkan

härvidlag lämnades i större omfattning än som i allmänhet plägade

ske. Närmast gällde detta åstadkommandet av kabelanläggningen till ön.

Det av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen i utlåtandet den 31

oktober 1925 avgivna förslaget innebure att, jämte det lån i vanlig ordning

skulle beviljas, icke blott kostnaderna för själva kabeln skulle bestridas av

staten utan ock viss subvention därutöver lämnas. Om än av förhållandena

kunde vara påkallat, att lån från kraftledningslånefonden bereddes med av

ämbetsverken upptaget belopp, och även om vissa billighetsskäl talade för

att staten bekostade själva kabelanläggningen, måste dock riksdagen på

frågans dåvarande stadium finna tveksamt, huruvida statsunderstöd borde

lämnas i så stor utsträckning, som i förslaget förutsattes. Hithörande spörsmål

torde böra göras till föremål för närmare undersökning, varvid vattenfallsstyrelsens

medverkan torde böra tagas i anspråk.

Med fasthållande alltså å ena sidan att statens särskilda mellankomst

torde påkallas för genomförande av en elektrifiering av Öland, men å andra

sidan att blivande statsunderstöd — i den mån detta skulle utgå i annan

ordning än som i allmänhet gällde för lån från kraftledningslånefonden —

endast kunde påräknas i viss begränsad omfattning, ansåge riksdagen att

frågan borde göras till föremål för ytterligare utredning, önskligt syntes

riksdagen härvid vara, att erforderliga undersökningar och förhandlingar

så bedreves, att förslag i ämnet kunde föreläggas 1927 års riksdag.

Den 16 april 1926 anbefallde Kungl. Maj:t vattenfallsstyrelsen att avgiva

utlåtande över riksdagens ifrågavarande skrivelse, varvid styrelsen jämväl

skulle hava att yttra sig över länsstyrelsens i Kalmar län den 31 januari

1925 avgivna förslag till elektrifiering av viss del av Öland m. m. samt

kommerskollegiets och lantbruksstyrelsens med anledning därav gemensamt

avgivna yttrande av den 31 oktober 1925.

Emellertid har länsstyrelsen i Kalmar län den 14 oktober 1926 i ärendet

avlåtit en ny skrivelse, däri anförts huvudsakligen följande.

Med anledning av riksdagens ovanberörda beslut och med hänsyn till vad

riksdagen därvid uttalat hade länsstyrelsen genom förnyade underhandlingar

med Finsjö kraftaktiebolag sökt få till stånd ett nytt avtal för att om möjligt

söka nedbringa det understöd, vilket enligt då framlagda förslag oundgängligen

krävdes från statens sida för att företaget skulle kunna realiseras.

Dessa underhandlingar hade resulterat i ett erbjudande från bolaget att

utföra de för öns elektrifiering erforderliga anläggningarna utan någon som

helst annan uppoffring av statsmakterna än beviljande av ett anslag å

180,000 kronor för åstadkommande av sjökabelförbindelse mellan Kalmar

läns fastland och Öland. Bolaget ämnade i huvudsak följa den av länsstyrelsen

och övriga i ärendet hörda myndigheter framlagda planen och

sålunda förlägga en sjökabel för 45,000 volts spänning från Skäggenäs under

Kalmarsund samt på Öland bekosta framdragandet av en bygdeledning för

samma spänning söderut till Degerhamn och en norrut till trakten av Borgholm.

Bygdetransformatorstationer skulle därjämte anläggas i ungefärlig

överensstämmelse med länsstyrelsens förslag. Sedan denna anläggning full

bordats, vore bolaget, därest intresse härför från ortsbefolkningens sida före
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 123.

15

funnes, villigt framdraga bygdeledningar även till öns östra och norra delar,

så att elektrifieringen så småningom omfattade Öland i dess helhet.

Kraftbolaget hade vidare tagit under övervägande, huruvida det ej vore

lämpligast om såväl bygde- som ortsnäten utbyggdes genom bolaget mot en

engångsavgift för anslutningen, vilken så vitt möjligt skulle sättas lika för

hela Öland. Denna anslutningsavgift skulle motsvara bolagets självkostnad

för utbyggandet av ortsnäten. Bolaget hade även framhållit, att kostnaderna

för utbyggandet på så sätt kunde bliva avsevärt lägre än om utbyggandet

verkställdes genom ett flertal entreprenörfirmor, varjämte framförallt planmässighet

och enhetlighet kunde vinnas.

De taxor och övriga villkor, bolaget härvid skulle betinga sig av de enskilda

konsumenterna å Öland, skulle icke vara högre än de, som gällde för

nytillkommande abonnenter å Kalmar läns fastland. Dessa villkor vore i

korthet följande.

De blivande abonnenterna inom ett visst område skulle sammansluta sig

till en förening, vilken bekostade den för elektrifieringen erforderliga anläggningen,

räknad från kraftbolagets bygdelinje. För anläggningens skötsel

och underhåll skulle föreningen erlägga till bolaget en årlig avgift uppgående

till 4 procent å de totala kostnaderna för den sålunda utbyggda anläggningen.

Energien skulle levereras av bolaget direkt till varje konsument

efter dels en enkeltarifftaxa, baserad på ett strömpris av 20 öre per

kWh, dels en dubbeltarifftaxa, enligt vilken all ström, som uttoges från

mörkrets inbrott till klockan 10 e. m., skulle betalas med 20 öre per kWh

och all under övrig tid förbrukad ström med 8 öre per kWh.

Förutsättningarna för dessa åtaganden från bolagets sida vore dels att

staten lämnade ett anslag å 180,000 kronor för kabelanläggningen, dels att,

sedan elektrifieringen av ön i samråd med länsstyrelsen genomförts, energidistributionen

helt och hållet komme att handhavas av kraftbolaget.

Finsjö kraftaktiebolags erbjudande skulle alltså innebära, att energileveransen

på ön helt och hållet komme att handhavas av ett enskilt företag,

varjämte bygdeledningarna och eventuellt även ortsledningarna skulle utbyggas

genom bolagets försorg och sålunda bliva kraftbolagets egendom.

Då länsstyrelsen hade framlagt sitt förslag till en elektrifiering av Öland,

hade detta skett av den grund, att länsstyrelsen hyste den uppfattningen,

att en allmännare elektrifiering skulle mer än något annat medföra en förbättring

av de mindre tillfredsställande ekonomiska och sociala förhållandena

på ön, i det att den elektriska kraftens tillgänglighet skulle kunna

bereda ölandsbefolkningen utkomstmöjligheter på många av näringslivets

områden, icke minst i fråga om jordbruk samt hantverk och småindustri,

och sålunda vara ägnad att rycka upp Öland ur dess ekonomiska svaghetstillstånd,

varjämte det elektriska ljuset och motorkraften skulle på den

isolerade ön medföra ökad trevnad och bekvämlighet. Med hänsyn härtill

hade givetvis en elektrifiering av Öland i dess helhet i ett sammanhang

varit önskvärd och bäst motsvarat det därmed avsedda ändamålet. Av

praktiska skäl hade emellertid länsstyrelsen funnit sig nödsakad att förorda

en partiell elektrifiering, men finge därjämte kraftigt betona, att den stora

frågan icke under några förhållanden finge anses löst genom den partiella

elektrifieringens genomförande. Det slutliga målet, till vilket denna elektrifiering

endast utgjorde eu början, vore hela Ölands förseende med elektrisk

energi.

Då flera av de större energiförbrukarna å ön vore nödsakade att, därest

frågan om Ölands elektrifiering ytterligare skulle uppskjutas, var för sig på

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 12ii.

olika sätt söka lösa sina kraftfrågor, vilket ur planmässighetens synpunkt

vore att beklaga, hade länsstyrelsen tagit bolagets erbjudande under övervägande,

då detsamma syntes medföra en hel del fördelar, från vilka man

knappast kunde bortse.

Först och främst skulle det ifrågasatta statslånet helt och hållet bortfalla

och de uppoffringar, som äskades av staten, reduceras till bekostandet av

själva kabelanläggningen. Någon ny organisation för distributionens handhavande

skulle ej erfordras, vilket givetvis komme att medföra besparingar.

Företagets realiserande skulle i hög grad underlättas därigenom, att någon

som helst aktieteckning från landsbygden ej erfordrades för att trygga företagets

tillkomst. Så snart avtal träffats med de större industriföretagen

och samhällena, kunde arbetet med kabelns nedläggande och bygdeledningarnas

framdragande omedelbart igångsättas. Sedan dessa arbeten påbörjats

eller färdigställts, kunde en intensiv ackvisitionsverksamhet bedrivas i en eller

ett fåtal socknar i taget. Elektrifieringen å landsbygden skulle sålunda

arbeta sig fram så småningom, vilket torde hava till följd, att elektrifieringen

bleve billigare, bättre och till större belåtenhet än vid en forcering,

eftersom allmänheten i förra fallet efter hand finge tid att sätta sig in i

frågan och övertyga sig om elektrifieringens nytta.

Skulle ett särskilt företag bildas i orten för distributionens handhavande,

bleve företagets ekonomi i hög grad beroende av energileveransen till framförallt

en av de större avnämarna, vilket givetvis skulle kunna medföra en

viss risk såväl för företaget i dess helhet som för de enskilda abonnenterna.

Övertoges däremot distributionen av bolaget, bortfölle risken för de enskilda

konsumenterna och drabbade denna helt och hållet bolaget, som torde hava

väsentligt lättare än ett mellanhandsbolag att taga en eventuell förlust, om

någon av de större avnämarna skulle råka i ekonomiska svårigheter eller

av andra orsaker nödgades inskränka eller inställa driften.

Det vore vidare odisputabelt, att bolaget självt ägde betydligt större förutsättningar

än ett mellanhandsbolag att kunna erbjuda lämpliga och efter

olika förhållanden avpassade specialtaxor för exempelvis industriella anläggningar

av olika slag, för kyrkouppvärmning etc.

De taxor och övriga villkor, bolaget ämnade tillämpa vid landsbygdselektrifieringen,

syntes vara något lägre, än vad länsstyrelsen räknat med i

sin utredning, men torde de årliga kostnaderna för konsumenterna bliva

ungefärligen lika, om hänsyn toges till den i länsstyrelsens förslag beräknade

utdelningen å aktiekapitalet, vilket framginge av en av länsstyrelsen

verkställd jämförelse.

Med överlämnande av bolagets ifrågavarande erbjudande, vilket framställts

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 oktober 1926, hemställde länsstyrelsen

på grund av det ovan anförda och med hänsyn särskilt till rådande statsekonomiska

förhållanden, att Finsjö kraftaktiebolags erbjudande måtte antagas.

Beträffande det ifrågasatta anslaget till erforderlig kabelförbindelse

ansåge emellertid länsstyrelsen, att det av principiella skäl kunde vara

mindre lämpligt, att detsamma tilldelades bolaget. Länsstyrelsen finge därför

hemställa, att anslaget ställdes till Kalmar läns södra landstings förfogande

för angivet ändamål och att, sedan kabelanordningen, som syntes

böra bliva landstingets egendom, fullbordats, bolaget erhölle dispositionsrätten

över kabeln under viss tid — förslagsvis tjugo år i sänder — under

villkor att bolaget åtoge sig samtliga kostnader för kabelns underhåll och

att använda densamma till avsedda energileveransen till Öland.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 123. 17

I nyssnämnda skrivelse från Finsjö kraftaktiebolag har bolaget anfört

följande.

Bolaget erbjöde sig att utföra de för en elektrifiering av ön behövliga

anläggningarna utan annan uppoffring från statens sida än ett anslag av

180,000 kronor för åstadkommande av sjökabelförbindelse mellan Kalmar

läns fastland och Öland. Anslaget vore erforderligt för att möjliggöra eu

snar elektrifiering och att befolkningen å Öland i elektrifieringsavseende

skulle bliva fullt likställd med befolkningen å Kalmar läns fastland.

Under förutsättning antingen att ett dylikt anslag för åstadkommande av

sjökabelförbindelsen lämnades bolaget eller att den för kraftöverföringen

erforderliga sjökabelanläggningen fritt ställdes till bolagets förfogande utan

annat villkor än skyldighet för bolaget att svara för dess skötsel och underhåll,

så länge bolaget levererade elektrisk energi å Öland för borgerliga

behov, vore bolaget sålunda villigt att omedelbart påbörja arbetena för en

planmässig elektrifiering, i första hand av västra Öland, och att härvid för

landsbygdselektrifieringen icke tillämpa högre taxor och villkor än de, som

gällde för nytillkommande abonnenter å Kalmar läns fastland, exempelvis

inom de nybildade och till Sydsvenska kraftaktiebolagets bygdelinjer anslutna

föreningarna inom Södra Möre härad av Kalmar län.

Sedan de för en elektrifiering av västra Öland mellan Borgholm och

Degerhamn erforderliga anläggningarna färdigställts, vore bolaget, därest

intresse härför från befolkningens sida förefunnes, villigt att framdraga

bygdeledningar jämväl till öns östra och norra delar, så att elektrifieringen

så småningom omfattade Öland i dess helhet.

Till fullgörande av Kungl. Maj:ts ovannämnda befallning har vattenfallsstyrelsen

den 15 november 1926 avgivit utlåtande, därvid styrelsen, efter

anmodan, tillika yttrat sig rörande länsstyrelsens i Kalmar län skrivelse

den 14 oktober 1926. Vattenfallsstyrelsen har därvid anfört huvudsakligen

följande:

Länsstyrelsens senaste förslag innebure, att Ölands elektrifiering skulle

genomföras av Finsjö kraftaktiebolag — vilket bolag innehades av Sydsvenska

kraftaktiebolaget — enligt i stort samma principer, som av Finsjö

kraftaktiebolag tillämpats vid landsbygdselektrifiering å fastlandet inom

Kalmar län. Förutsättningen härför vore emellertid, att — på samma sätt

som redan i det tidigare alternativet föreslagits — ett statsanslag å 180,000

kronor beviljades för åstadkommande av en sjökabelförbindelse över Kalmarsund.

Däremot bortfölle i detta alternativ det tidigare ifrågasatta statslånet

å 294,500 kronor för bygdenät å Öland.

Redan i sitt yttrande över Kalmar läns elektricitetsförenings framställning

den 27 augusti 1919 hade vattenfallsstyrelsen tillstyrkt beviljandet av ett

statsanslag för åstadkommande av kabelförbindelse mellan fastlandet och

Öland. Vattenfallsstyrelsen intoge fortfarande samma ståndpunkt. Med hänsyn

till Ölands isolerade läge vore detta understöd till fullo motiverat.

Loge man jämväl hänsyn till att det förmodligen inom få år bleve erforderligt

att nedlägga eu reservkabel och att kostnaden för densamma komme

att drabba kraftbolaget och i sista hand konsumenterna, så framstode statsanslaget

såsom ännu mera behövligt, i det att staten sålunda även med det

begärda anslaget endast komme att delvis kompensera olägenheterna på

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. lots hd fl. (X r 122 — 123.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

grund av Ölands insulära läge. Enligt av styrelsen verkställd undersökning

vore det föreslagna beloppet 180,000 kronor lämpligt avvägt.

Det senast framkomna förslaget; att Ölands elektrifiering skulle omhänderhavas

av ett privat kraftföretag, vore enligt styrelsens mening att föredraga

framför de förut ifrågasatta alternativen, bland annat därför att därigenom

anskaffningen av kapital för distributionsnätet icke behövde ske genom

statslån.

Enligt vad styrelsen utrönt, bleve de enskilda konsumenternas kostnader

för kraften enligt Finsjö kraftaktiebolags erbjudande i stort sett desamma

som inom de till vattenfallsstyrelsens nät anslutna distributionsföreningarna,

om man i båda fallen förutsatte samma anläggningskostnader för ortsnäten.

Någon erinran mot förslaget vore därför i detta hänseende icke att göra.

Det framginge ej fullt tydligt av länsstyrelsens framställning, huruvida

kapitalet till utbyggnad av ortsnäten skulle tillskjutas av konsumenterna.

Om så bleve fallet, ansåge vattenfallsstyrelsen det vara önskvärt, att äganderätten

till ortsnäten även borde kvarstanna hos konsumenterna.

Vattenfallsstyrelsen tillstyrkte slutligen länsstyrelsens förslag, att statsanslaget

å 180,000 kronor ställdes till Kalmar läns södra landstings förfogande

och att kabeln mellan fastlandet och Öland bleve landstingets egendom

för att på viss tid disponeras av Finsjö kraftaktiebolag mot villkor,

att bolaget påtoge sig kostnaden för kabelns underhåll och använde den för

energileverans till Öland.

Med stöd av vad sålunda anförts, har vattenfallsstyrelsen tillstyrkt bifall

till länsstyrelsens förslag i dess skrivelse av den 14 oktober 1926.

I ärendet har vidare ingivits protokoll vid Kalmar läns södra landstings

samfällda förvaltningsutskotts sammanträde den 4 februari 1927, däri förvaltningsutskottet

förklarar sig villigt att, därest anslag av riksdagen beviljas

för anskaffande av en sjökabelförbindelse mellan fastlandet och Öland,

tillstyrka landstinget att övertaga äganderätten till den för ändamålet behövliga

kabeln för att avgiftsfritt ställa denna till Finsjö kraftaktiebolags

förfogande för leverans av elektrisk energi till Öland, under villkor att bolaget

ansvarar för kabelns skötsel, vård och underhåll, däri inbegripet reparationer

av alla å kabeln uppkommande fel och brister, samt i övrigt att

bolaget påbörjar och utför arbetena för en planmässig elektrifiering av Öland

på sätt bolaget i omförmälda skrivelse den 7 oktober 1926 åtagit sig.

På förekommen anledning har bolaget i tilläggsskrivelse den 9 februari

1927 lämnat vissa upplysningar rörande den närmare innebörden av sitt

ifrågavarande åtagande. Bolaget hade däri förklarat sig vilja för landsbygdselektrifieringen

icke tillämpa högre taxor än de å Kalmar läns fastland

gällande. Med avseende härå meddelar bolaget, att detsamma beträffande

taxor för industrien å Öland komme att i stort sett tillämpa samma taxor

som för motsvarande industrier på fastlandet, I regel måste industritaxorna

avvägas efter utnyttjningstiden m. m. hos de olika industrierna, och förbehölle

bolaget sig rätt att i varje särskilt fall erbjuda och tillämpa den

taxa, som för industrien i fråga visade sig bäst och lämpligast. I övrigt

framhåller bolaget, att dess åtagande att hålla samma taxor som på fast
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

19

landet avsåge hela Öland och alltså även de delar av ön, till vilka elektrifieringen

först senare komme att utsträckas.

Med avseende å uttrycket i åtagandet, att bolaget svarade för kabelns

skötsel och underhåll, så länge bolaget levererade elektrisk energi å Öland

för borgerliga behov, förklarar bolaget, att bolaget vore villigt att på

samma villkor även tillgodose statens behov av elektrisk kraft. Uttrycket

borgerliga behov hade uteslutande avsetts att utgöra en garanti för, att

kabeln skulle i första hand användas för att tillgodose befolkningens energibehov.

Vad anginge ansvaret för kabeln vore bolaget villigt att, under den

tid detsamma innehade nyttjanderätten till kabeln, stå risken även för det

fall, att kabeln skulle skadas genom olyckshändelse.

Beträffande rätten till bygdenät och ortsnät har bolaget nu anfört, att såväl

bygdenät som ortsnät skulle utbyggas av bolaget, varför givetvis äganderätten

till anläggningarna skulle tillhöra bolaget. För att erhålla anslutning

till de av bolaget sålunda utbyggda anläggningarna uttoges en anslutningsavgift,

vilket system allmänt användes vid all detaljdistribution, liksom

av staten vid telefonanslutningar och, såvitt bolaget kände till, jämväl

av vattenfallsstyrelsen för anslutning till dess bygdenät.

Inköp och förläggning av kabeln borde enligt bolagets förmenande av

landstinget uppdragas åt bolaget mot redovisning för kostnaderna. En dylik

anordning vore nödvändig och lämplig ur såväl teknisk som ekonomisk

synpunkt, varjämte bolaget hade den sakkunskap och erfarenhet, som härför

erfordrades. Kabeln vore avsedd att nedläggas under juni månad innevarande

år.

Vidkommande frågan om tiden för bolagets åtagande har bolaget meddelat,

att kontrakt skulle upprättas med ortsföreningama och de större

abonnenterna för en tid av 15 å 20 år; och komme givetvis därefter nya

avtal om fortsatt kraftleverans att träffas. Skulle mot all förmodan bolagets

kraftleverans till Öland efter kontraktstidens slut upphöra, syntes kabeln

alltjämt böra tillhöra landstinget, som då kunde träffa avtal med annan

leverantör rörande kraftleverans.

Slutligen har landshövdingen i Kalmar län J. Falk i en skrivelse i ämnet

beträffande äganderätten till ortsnäten åberopat ett uttalande från konsulenten

i Kalmar läns elektricitetsförening T. Engström av bland annat följande

innehåll.

Skulle föreningarna själva utbygga och helt och hållet bekosta ortsnäten,

torde man få utgå ifrån, att de influtna andelsavgifterna endast försloge

till dimensionering av ortsnäten med hänsyn till det omedelbara behovet

och ej med hänsyn till framtida belastning. Att döma av erfarenheter från

Kalmar läns fastland torde det emellertid ej dröja lång tid efter nätens

färdigställande, förrän lantbefolkningen kommit under fund med den elektriska

motorkraftens betydelse. För att motorer då skulle kunna anslutas i

någon större utsträckning, måste en förstärkning av ortsnäten vidtagas, en

omständighet, som givetvis medförde högre kostnader för abonnenterna än

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 123.

Departements
chefen.

om näten redan från första början dimensionerats rikligt. En förutsättning

för en dylik utbyggnad vore emellertid, att ortsnäten ägdes av bolaget. Vid

den andelsteckning, som nu påginge, hade uttryckligen betonats, att abonnenterna

ej skulle betala mer för anläggningarna än som motsvarade bolagets

självkostnad, dock högst 25 kronor per andel.

Det av Finsjö kraftaktiebolag gjorda erbjudandet synes kunna läggas

till grund för en lösning av frågan om Ölands elektrifiering. Enligt sagda

erbjudande skulle elektrifieringen kunna på ett tillfredsställande sätt

genomföras utan annan uppoffring från statens sida än bekostande av

den härför erforderliga sjökabelanläggningen mellan fastlandet och ön.

Jag vill fördenskull, under åberopande jämväl av riksdagens ovannämnda

uttalande, tillstyrka, att i anslutning till bolagets åtagande framställning

nu göres till riksdagen om uppförande för budgetåret 1927—1928 av anslag

för ändamålet. Mot det föreslagna anslagsbeloppet, som grundar sig

på avgivet anbud och av vattenfallsstyrelsen befunnits lämpligt avvägt,

har jag intet att erinra.

Jag finner mig även böra biträda länsstyrelsens av vattenfallsstyrelsen

tillstyrkta förslag att anslagsbeloppet ställes till Kalmar läns södra landstings

förfogande och att ifrågavarande kabelanläggning efter fullbordandet

med äganderätt övergår till landstinget, som enligt förslaget skall hava

att till Finsjö kraftaktiebolag i anslutning till angivna villkor upplåta

dispositionsrätten till densamma. På Kungl. Maj:t torde ankomma att

pröva de närmare bestämmelserna för kabelns överlåtande till landstinget.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till utförande av en sjökabelanläggning mellan fastlandet och Öland

för överförande av elektrisk energi till ön anvisa för budgetåret 1927—

1928 ett extra anslag av....................................................... kronor 180,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall och förordnar, att proposition av

den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Joh.s Thygesen
-

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1927:1 Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1927—1928 av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet. s. 92 i texten