Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § första stycket andra punkten i lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom m. m

1927-02-22 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:130, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § första stycket andra punkten i lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

1

Nr 130.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 4 § första stycket andra punkten i lagen den

18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag och förening

att förvärva fast egendom m. m.; given Stockholms slott

den 22 februari 1927.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 4 § första stycket andra punkten i lagen

den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att

förvärva fast egendom; och

2) lag om ändrad lydelse av 8 och 18 §§ i lagen den 18 juni 1925 om

rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Johan C. W. Thyrén.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. I sand. 111 höft. (Nr ISO)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 § första stycket andra punkten i lagen den 18

juni 1925 (nr 219) angående förbud i vissa fall för bolag och förening

att förvärva fast egendom.

Härigenom förordnas, att 4 § första stycket andra punkten i lagen den

18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva

fast egendom skall erhålla följande ändrade lydelse:

2. att fastigheten utgör sådan del av ett hemmans avsöndringsjord med

impedimenter, vilken med hänsyn till ortens förhållanden och i övrigt föreliggande

omständigheter prövas icke vara erforderlig för att återstående del

av hemmanet skall äga för drivande av självständigt jordbruk tillräcklig

skogstillgång (stödskog) och icke heller vara att hänföra till sådana till

odling tjänliga myrmarker och andra odlingslägenheter, som i anseende till

läge, omfattning och jordens beskaffenhet ägna sig för upptagande av självständiga

jordbruk eller lämpligen kunna sammanläggas med förutvarande

jordbruk (odlingsområde); dock att i dylikt fall tillstånd icke utan att särskild

anledning därtill föreligger må givas dels om hemmanet undergått

ägostyckning utan iakttagande av vad i 3 § lagen den 25 juni 1909 (nr 57

s. 1) om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning var för där avsedda

fall stadgat, dels, så vitt angår Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands,

Västernorrlands och Värmlands län samt vissa delar av Gävleborgs och

Kopparbergs län, om till den fastighet, varifrån förvärvet göres, icke behålles

stödskog minst motsvarande vad i 5 § sägs, dels ock, så vitt angår

odlingsområde, om tillräcklig skogstillgång icke erhålles för därmed avsett

nytt jordbruk eller sådant förutvarande jordbruk, med vilket området sammanlägges;

skolande vad enligt bestämmelserna i denna punkt förvärvas

från hemmanet avskiljas genom avstyckning, därvid dock skall iakttagas,

att rätt till delaktighet i sådana samfälligheter, rättigheter och förmåner,

som avses i 19 kap. 12 § andra stycket i lagen om delning av jord å landet,

ej må tilläggas den avstyckade ägovidden;

Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet

träder i kraft.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

3

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 och 18 §§ i lagen den 18 juni 1925 (nr 334) om

rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område.

Härigenom förordnas, att 8 och 18 §§ i lagen den 18 juni 1925 om rätt

i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet

område skola, 8 § i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

8 §.

Vill — — — förrättningen.

Jordägaren — — — lösas.

Förrättningsmännen---föranledes.

Vid — — — ändamålet.

Det åligger lantmätaren att avfatta det område, som skall lösas, å karta

samt upprätta noggrann beskrivning över detsamma; skolande därvid i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse vad om karta och beskrivning vid avstyckning

är stadgat. Finnes karta, som nu sagts, tillgänglig, vare upprättande

av särskild karta vid förrättningen ej erforderligt.

Bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i förrättningen, må

ske på yrkande av jordägare å någondera sidan, så ock där det av lantmätaren

aktas nödigt. Därvid förfares på sätt stadgas om sådan åtgärd i

samband med avstyckning i motsvarande fall.

18 $.

I fråga om förrättning, varom i 5 § förmäles, skola de i 2 och 3 kap. i

lagen om delning av jord å landet för laga skifte meddelade föreskrifter i

tillämpliga delar lända till efterrättelse, såvitt icke i denna lag är annorlunda

stadgat.

Fullföljes talan mot förrättningen, förelägge ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten

lantmätaren att inom viss tid insända handlingarna i målet.

I fråga om förfarandet hos ägodelningsdomaren och vid ägodelningsrätten

samt besvär över ägodelningsrättens beslut gälle vad angående klagan över

avslutat laga skifte är stadgat.

Den i 13 § omförmälda prövning, huruvida fastställelse å områdets avskiljande

erfordras samt må meddelas, sker i den ordning, som för fastställelse

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

å avstyckning är stadgat; dock må i intet fall fastställelse meddelas förrän

frågan om lösningsrätten blivit genom laga kraftägande beslut avgjord.

Skall med tillämpning av vad nu sagts prövningen ankomma å magistrat

eller överlantmätare, åligger det Konungens befallningshavande att, då löseskillingen

blivit nedsatt, underlätta magistraten eller överlantmätaren samt

tillika överlämna de i ärendet ingivna handlingar, varom i 12 § förmäles.

År fråga om område i stad eller annat samhälle, för vilket skall föras

fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser, skall fastställelse

meddelas, därest områdets avskiljande överensstämmer med vad i 5 kap. 6,

8 och 12 §§ i lagen om fastighetsbildning i stad är stadgat. Meddelas fastställelse,

skall, såvitt framställning därom gjorts, det avstyckade området

åsättas särskilt namn.

År fråga om annat område än i nästföregående stycke sägs, skall fastställelse

meddelas, därest områdets avskiljande överensstämmer med vad i

19 kap. 2 §, 3 § första stycket, 12 § första och tredje styckena, 13 § tredje,

fjärde och femte styckena samt 20 § i lagen om delning av jord å landet

är stadgat.

Om beslut, varigenom fastställelse meddelats eller funnits ej erforderlig,

skall anmälan av den myndighet, som meddelat beslutet, ofördröjligen göras

till domaren på landet eller till rätten i stad ävensom, där beslutet meddelats

av magistrat, överlantmätare eller ägodelningsrätt, till Konungens befallningshavande.

Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet

träder i kraft.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Klingl. Maj:ts proposition Nr 130.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11

februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin,

Almkvist, Lyberg.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför

tillförordnade chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde:

»I sitt den 4 januari 1926 avgivna utlåtande över förslag till lag om

delning av jord å landet m. fl. lagförslag yttrade lagrådet:

''Vissa lagar, som tillkommit efter det förevarande lagförslag remitterades

till lagrådet, innehålla bestämmelser, som hänvisa till nu gällande jorddelningsförfattningar

eller eljest hänföra sig till där givna stadganden. Så är

fallet med lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag

och förening att förvärva fast egendom, i vars 4 § första stycket punkt 2

dels omnämnes ett hemmans avrösningsjord med impedimenter, vilket sistnämnda

slag av mark enligt nya jorddelningslagen icke vidare skall särskiljas

från avrösningsjorden, och dels stadgas, att ett område, som enligt

samma punkt förvärvats, skall från hemmanet avskiljas genom jordavsöndring,

vilken jorddelningsform enligt nya lagen skall upphöra och ersättas

med avstyckning.

Vidare innehåller lagen den 18 juni 1925 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område i 18 § dels

hänvisning till vissa delar av skiftesstadgan, dels bestämmelser anslutande

sig till nu gällande stadganden om jordavsöndring och om avstyckning i

stad och stadsliknande samhälle.

Vid tillkomsten av båda nu omförmälda lagar förutsattes uttryckligen,

att ändring i desamma kunde föranledas av en blivande ny jorddelningslag.

Härom har lagrådet ansett sig böra i detta sammanhang erinra. Ändringarnas

vidtagande synes dock lämpligen kunna anstå, till dess jorddelningslagen

antagits, helst denna i allt fall icke är avsedd att omedelbart träda i

kraft.’

I samband med jorddelningslagens antagande vidtogos icke ändringar i

de båda av lagrådet omnämnda lagarna, utan lämnades frågan härom tillsvidare

öppen.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse den 19 november 1926 har lantmäteristyrelsen

anfört följande:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

’Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen nr 38 den 22 januari 1926 med

förslag till lag om delning av jord å landet in. m. upptog jämte huvudförslaget

även förslag till de ändringar, som av huvudförslagets antagande

påkallades i andra delar av lagstiftningen och som voro av mer eller mindre

saklig innebörd. Därvid lämnades emellertid åsido åtgärder för genomförande

av ändringar av mer formell art, som den nya lagstiftningens antagande

gjorde erforderliga dels i lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående

förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom dels i

lagen av samma dag (nr 334) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område.

Under förutsättning att det visar sig möjligt att, såsom avsikten torde

vara, låta den nya jorddelningslagstiftningen träda i kraft med ingången av

år 1928 synes nödvändigt, att förslag till erforderliga ändringar av ovanberörda

båda lagar föreläggas 1927 års riksdag att träda i kraft samtidigt

med den nya jorddelningslagstiftningen.

Emellertid har lantmäteristyrelsen ansett sig böra fästa uppmärksamheten

på vissa förhållanden av beskaffenhet att möjligen böra i sammanhang härmed

tagas i övervägande.

I 6 § i förbudslagen stadgas, att fånget är ogillt under vissa där angivna

förutsättningar. Bland dessa saknas emellertid det fall, att hinder visar sig

uppstå för det förvärvade områdets avskiljande från den fastighet, varav

detsamma kan utgöra en del. Hittills har detta spörsmål knappast förekommit

beroende på att samma myndighet, som har uppsikten över lagen sig

anförtrodd, även haft att fastställa den erforderliga avsöndringsförrättningen.

Genom införandet av avstyckningsinstitutet har läget blivit ett annat. För

framtiden bör man sålunda räkna med att fall kunna förekomma, då avstyckning

visar sig icke kunna ske, ehuru tillstånd lämnats till förvärvet.

Det vill alltså se ut som om även detta fall bör upptagas i 6 §.

Vid tillämpning av ensittarlagen har redan nu förekommit fall, då det

rätteligen bort ansetts ofrånkomligt, att företaga gränsbestämning mellan

fastighet, varav den till inlösen ifrågasatta lägenheten utgör en del, och angränsande

fastighet, men ingen av ägarna till dessa fastigheter velat göra

ansökan därom. Innehavaren av lägenheten har givetvis icke haft behörighet

därtill. Det linnes anledning antaga, att de fall, då dylik gränsbestämning

erfordras, för framtiden icke komma att saknas. Då förhållandet icke

bör få stå hindrande i vägen för förverkligande av lägenhetsinnehavarens

lösningsanspråk, synes utväg höra sökas för att förekomma att så kan bliva

fallet.’

Jag har därefter uppdragit åt hovrättsrådet H. Forssman att verkställa

utredning angående de ändringar, som på grund av sammanhanget med

den nya jorddelningslagen kunde böra vidtagas i lagen om bolags jordförvärv

och i ensittarlagen, och har Forssman därvid erhållit del av lantmäteristyrelsens

nyss återgivna skrivelse.

Till fullgörande av uppdraget har Forssman avgivit förslag till de ändringar

i berörda lagar, vilka enligt hans mening äro erforderliga för att

överensstämmelse skall uppnås mellan dessa lagar och jorddelningslagen.

Förslagen jämte dem åtföljande promemorior äro av följande lydelse:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majris ''proposition Nr 130.

7

1) Utkast till lag om ändrad lydelse av 4 § 1 stycket 2 punkten i

lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag och

förening att förvärva fast egendom (nr 219).

Härigenom förordnas, att 4 § 1 stycket 2 punkten i lagen den 18 juni

1925 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast

egendom (nr 219) skall i nedan intagna delar erhålla följande ändrade

lydelse:

2. att fastigheten---inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning

var för där avsedda fall stadgat---sammanläggas; skolande vad en
ligt

bestämmelserna i denna punkt förvärvas från hemmanet avskiljas genom

avstyckning, därvid dock skall iakttagas, att rätt till delaktighet i sådana

samfälligheter, rättigheter och förmåner, som avses i 19 kap. 12 § 2 stycket

i lagen om delning av jord å landet, ej må tilläggas den avstyckade ägovidden.

Uti lagrådets vid granskningen av den nya jorddelningslagstiftningen den

4 januari 1926 avgivna utlåtande framhölls, att i ovannämnda lagrum dels

omnämndes ett hemmans avrösningsjord med impedimenter, vilket sistnämnda

slag av mark enligt nya jorddelningslagen icke vidare skulle särskiljas

från avrösningsjorden, och dels stadgades, att område, som enligt

samma lagrum förvärvats, skulle från hemmanet avskiljas genom jordavsöndring,

vilken jorddelningsform enligt nya lagen skulle upphöra och

ersättas med avstyckning, och erinrade lagrådet, att jorddelningslagens antagande

alltså skulle föranleda ändring i förbudslagen.

Vad till en början angår impedimenter komma dessa fortfarande att

kvarstå i delningshandlingar och jordregister såsom särskilt ägoslag i fråga

om sådana hemman, som utbrutits enligt nu gällande lagstiftning. Med

hänsyn härtill torde skäl icke föreligga att ur paragrafen utesluta ordet

impedimenter.

På sätt lagrådet framhållit har jordavsöndring i den nya jorddelningslagen

ersatts med avstyckning, vilket givetvis föranleder ändring i lagtexten.

Då emellertid enligt 19 kap. 12 § 2 stycket i jorddelningslagen avstyckat

område kan och i vissa fall skall göras delaktigt i stamhemmanets

skogs- och andra samfälligheter m. m., vilket icke är förhållandet med avsöndring

enligt gällande lag, synes till undvikande av att stadgandet gives

nytt sakligt innehåll till detsamma böra fogas föreskrift, att rätt till delaktighet

i sådana samfälligheter, rättigheter och förmåner, som avses i nyss

angivna lagrum i jorddelningslagen, ej må tilläggas den avstyckade ägovidden.

Slutligen torde med hänsyn därtill att den s. k. norrländska ägostyckningslagen

upphäves genom den nya jorddelningslagen i redaktionellt hänseende

böra vidtagas den jämkning i lagtexten, att uttrycket »är för där

avsedda fall stadgat» ändras till »var för där avsedda fall stadgat».

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr ISO.

2) Utkast till lag om ändrad lydelse av 8 och 18 §§ i lagen den 18

juni 1925 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa

under nyttjanderätt upplåtet område (nr 334).

Härigenom förordnas, att 8 och 18 §§ i lagen den 18 juni 1925 om rätt

i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet

område (nr 334) skola i nedan intagna delar erhålla följande ändrade lydelse:

8 $.

Vill — — — förrättningen.

Jordägaren —--lösas.

Förrättningsmännen — — — föranledes.

Vid — — — ändamålet.

Det åligger lantmätaren att avfatta det område, som skall lösas, å karta

samt upprätta noggrann beskrivning över detsamma; skolande därvid i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse vad om karta och beskrivning vid avstyckning

är stadgat. Finnes karta, som nu sagts, tillgänglig, vare upprättande

av särskild karta vid förrättningen ej erforderligt.

Bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i förrättningen, må

ske på yrkande av jordägare å någondera sidan, så ock där det av lantmätaren

aktas nödigt. Därvid förfares på sätt stadgas om sådan åtgärd i

samband med avstyckning i motsvarande fall.

18 §.

I fråga om förrättning, varom i 5 § förmäles, skola de i 2 och 3 kap. i

lagen om delning av jord å landet för laga skifte meddelade föreskrifter i

tillämpliga delar lända till efterrättelse, såvitt icke i denna lag är annorlunda

stadgat.

Fullföljes talan mot förrättningen, förelägga ägodelningsdomaren eller

ägodelningsrätten lantmätaren att inom viss tid insända handlingarna i

målet. I fråga om förfarandet hos ägodelningsdomaren och vid ägodelningsrätten

samt besvär över ägodelningsrättens beslut gälle vad angående klagan

över avslutat laga skifte är stadgat.

Den i 13 § omförmälda prövning, huruvida fastställelse å områdets avskiljande

erfordras samt må meddelas, sker i den ordning, som för fastställelse

å avstyckning är stadgat; dock må i intet fall fastställelse meddelas

förrän frågan om lösningsrätten blivit genom laga kraftägande beslut

avgjord.

Skall med tillämpning av vad nu sagts prövningen ankomma å magistrat

eller överlantmätare, åligger det---underrätta magistraten eller över
lantmätaren

samt — — — förmäles.

Är fråga om område i stad ---— 5 kap. 6, 8 och 12 §§ i lagen

— — — namn.

Är fråga om annat område än i nästföregående stycke sägs, skall fastställelse

meddelas, därest områdets avskiljande överensstämmer med vad i

19 kap. 2 §, 3 § 1 stycket, 12 § 1 och 3 stycket, 13 § 3, 4 och 5 stycket,

samt 20 § i lagen om delning av jord å landet sägs.

Om beslut —--ävensom, där beslutet meddelats av magistrat, över
lantmätare

eller ägodelningsrätt, till Konungens befallningshavande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts proposition Nr 130. 9

Denna lag träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å landet

träder i kraft.

Enligt gällande ensittarlag skall prövning av nyttjanderättshavares Ensittarlagen.

lösningsanspråk ske å lantmäteriförrättning, över det område, som skall

lösas, skall upprättas karta av viss angiven beskaffenhet, såvitt ej sådan

finnes tillgänglig, ävensom beskrivning. Talan mot förrättningen fullföljes

hos ägodelningsrätten och gäller i fråga om rättegången därstädes samt besvär

över ägodelningsrättens beslut vad angående klagan över avslutat laga

skifte är stadgat. Utgör område, som skall lösas, ej särskild fastighet, skall

prövning äga rum, huruvida fastställelse å områdets avskiljande må äga

rum. Denna prövning sker, sedan beslut, varigenom nyttjanderättshavare

förklarats berättigad till inlösen vunnit laga kraft. Är fråga om område i

stad eller annat samhälle, för vilket skall föras fastighetsregister enligt de

för stad meddelade bestämmelser, skall fastställelse meddelas, därest områdets

avskiljande överensstämmer med vad i 5 kap. 6 och 8 §§ i lagen om

fastighetsbildning i stad är stadgat. Beträffande annat område skall fastställelse

meddelas, därest områdets avskiljande överensstämmer med vad

om jordavsöndring är stadgat. Fastställelseprövningen ankommer på den

myndighet, som den ålegat, därest avskiljandet skett genom avstyckning eller

avsöndring i vanlig ordning, det vill säga å landet och i stad under landsrätt

Konungens befallningshavande, i Stockholm överståthållarämbetet och i

annan stad magistrat.

Uti lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet hava de nu- Den nya jordvarande

jordavsöndrings- och ägostyckningsinstituten sammanförts till ett delningslagen.

institut, benämnt avstyckning. I olikhet med jordavsöndring har det nya

avstyckningsinstitutet konstruerats såsom eu lantmäteriförrättning. Vid avstyckning

kan förekomma gränsbestämning mot fastighet, som ej ingår i

förrättningen, där det påfordras å någondera sidan eller av förrättningsmannen

aktas nödigt. Karta över avstyckning skall vara mera detaljerad

än en avsöndringskarta. Vid avstyckningen uppkomna gränser skola å

marken utstakas och utmärkas. Stadganden i syfte att förebygga olämplig

fastighetsbildning hava meddelats.

För prövning och fastställelse av avstyckning gälla olika regler för det

fall att stamfastigheten är belägen å den egentliga landsbygden och för det

fall att fråga är om avstyckning inom samhälle, där den för städerna gällande

ordning för bebyggande skall iakttagas, eller inom område, för vilket

Konungen jämlikt 1 kap. 42 § av lagen om fastighetsbildning i stad eller

1 kap. 46 § andra stycket samma lag motsvarande äldre bestämmelser förordnat,

att stadsplan skall upprättas eller medelat särskilda föreskrifter med

avseende å byggnadsverksamhetens ordnande, eller inom område, för vilket

finnes av Konungens befallningshavande godkänd plan, varom i 19 kap. 1

§ i jorddelningslagen stadgas (avstyckningsplan). Besvär över avstyckning

å den egentliga landsbygden prövas av ägodelningsrätten. Sådan förrättning

fastställes av överlantmätaren; dock att om besvär anförts och ägodelningsrätten

finner dessa ej föranleda ändring, ägodelningsrätten verkställer

fastställelseprövningen och meddelar fastställelse. I fråga åter om avstyckning

inom samhälle eller område, varom nyss nämnts, ankomma dessa åtgärder

utom såvitt angår två special frågor å Konungens befallningshavande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

Ändringsför
slag.

8 §■

18 §.

Av förestående redogörelse torde framgå att vissa ändringar i ensittarlagen

föranledas av den nya jorddelningslagstif In ingen. Givetvis vore det

ur flera synpunkter önskvärt om bestämmelserna kunde givas sådan avfattning,

att prövningen av själva lösningsanspråket och prövningen av frågan

om fastställelse å områdets avskiljande kunde ske hos samma myndighet.

Då emellertid inlösen enligt ensittarlagen av jordområde, som ej utgör självständig

fastighet, är ett specialfall av avstyckning, synes, liksom för närvarande,

fastställelsen böra ankomma på samma myndighet, som skolat

verkställa fastställelseprövningen, därest områdets avskiljande skett genom

avstyckning i vanlig ordning. Väl må erkännas att genom uppdelning i

vissa fall av besvärs- och fastställelseprövningen mellan olika myndigheter

kompetenskonflikter kunna tänkas uppstå men gäller detta även med lagens

nuvarande avfattning. Genom bestämmelserna i jorddelningslagen och de

här nedan föreslagna ändringarna i ensittarlagen skulle dock hädanefter

fastställelseprövningen i de säkerligen flesta ensittarmål komma att ske i

den ordning, som i jorddelningslagen stadgas för avstyckning å den egentliga

landsbygden, i vilka fall nyss anmärkta olägenhet icke kan uppstå. — Slutligen

må anmärkas att vissa av de bestämmelser, som ansetts böra gälla för

avstyckning i allmänhet, ej torde böra uteslutas från tillämpning vid områdes

avskiljande enligt ensittarlagen. Särskilt gäller detta föreskrifterna om kartas

avfattande och möjlighet att företaga gränsbestämning mot fastighet, som

ej ingår i förrättningen.

På grund av det anförda föreslås följande ändringar i ensittarlagen.

Paragrafens femte stycke angiver huru karta och beskrivning skall vara

beskaffad. Dä avstyckningskarta enligt jorddelningslagen skall vara något

mera detaljerad än en karta enligt ensittarlagen och detta krav icke synes

böra eftersättas vad landet angår, hava bestämmelserna om karta och beskrivning

vid avstyckning förklarats skola i tillämpliga delar lända till

efterrättelse.

Till paragrafen har fogats ett nytt stycke, varigenom möjlighet öppnats

att företaga gränsbestämning mot angränsande fastighet. Det lärer redan

nu vid tillämpning av ensittarlagen förekommit fall, då sådan gränsbestämning

bort ske, ehuru ingen av fastigheternas ägare velat göra ansökan därom;

nyttjanderättshavaren har därtill givetvis saknat behörighet. Det kan

antagas att dylika fall även för framtiden kunna uppstå. På grund härav

har, liksom vid avstyckning, befogenhet givits lantmätaren att, där han så

aktar nödigt, utan yrkande företaga gränsbestämning. I fråga om förfarandet

har hänvisats till bestämmelserna om gränsbestämning vid avstyckning.

Härvid må beaktas att enligt 1926 års lagstiftning skiftesstadgans bestämmelser

om rågång fortfarande skola gälla beträffande stad, där magistrat

finnes, under det att å andra orter jorddelningslagens stadganden skola tilllämpas.

Huruvida den ena eller den andra lagens bestämmelser skola gälla

vid gränsbestämning i samband med inlösensförrättning beror givetvis på,

huruvida området är beläget inom stad, där magistrat linnés, eller ej.

I första stycket har hänvisning skett till 2 och 3 kap. i jorddelningslagen,

vilka skola lända till efterrättelse såvitt icke i ensittarlagen är annorlunda

stadgat.

Andra stycket. Full följes talan mot förrättningen, synes det mindre lämpligt,

att, såsom enligt nya lagen skall ske vid laga skifte, lantmätaren översänder

handlingarna till överlantmätaren. I allmänhet torde klagomålen

avse frågan om lösningsrätten och synes i sådant fall yttrande av överlant
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

11

mätaren obehövligt. I förevarande stycke har därför intagits bestämmelse

om att handlingarna skola infordras från förrättningslantmätaren.

Tredje stycket innehåller bestämmelser om ordningen för fastställelseprövningen.

Härutinnan har allenast stadgats att denna må ske i samma ordning

som för fastställelse av avstyckning. I denna del hänvisas till vad ovan

anförts. Enligt den föreslagna lydelsen skulle alltså fastställelseprövningen

fullgöras, beträffande område å den egentliga landsbygden av överlantmätaren

eller eventuellt ägodelningsrätten, beträffande mark, belägen inom de områden,

varom förmäles i 19 kap. 10 § 2 stycket i jorddelningslagen och, inom

stad under landsrätt av Konungens befallningshavande samt i fråga om mark

i Stockholm av överståthållarämbetet och i övriga städer av magistrat. I

detta sammanhang må anmärkas att enligt den nu gällande lydelsen av ensittarlagen

bestämmelse saknas, vilken myndighet fastställelseprövningen tillkommer

i stad under landsrätt. En föreskrift att fastställelse ej må meddelas

förrän frågan om lösningsrätten blivit genom lagakraftägande beslut avgjord

torde vara nödvändig med hänsyn till den sammanslagning av besvärs- och

fastställelseprövningen, varom jorddelningslagen i vissa fall stadgar.

Den i fjärde stycket föreslagna ändringen är av redaktionell natur.

I femte stycket torde hänvisning även böra ske till 5 kap. 12 § i lagen

om fastighetsbildning. Skyldigheten att utstaka och utmärka gränserna å

marken, som även upptagits i den nya jorddelningslagen, torde icke höra

eftergivas.

Sjätte stycket innehåller närmare bestämmelser om vad som skall iakttagas

vid fastställelse beträffande annat område än i femte stycket sägs. Därvid

torde de fordringar, som i fråga om avstyckning uppställts i 19 kap., 2 §,

3 § 1 stycket, 12 § 1 och 3 stycket, 13 § 3, 4 och 5 stycket samt 20 § i

jorddelningslagen böra gälla även beträffande områdes avskiljande enligt

ensittarlagen. Vad i övrigt i 19 kap. stadgats, såsom rörande delaktighet i

samfälligheter m. m., lärer icke böra göras tillämpligt å hithörande fall.

I paragrafens sista stycke hava vissa redaktionella jämkningar skett.

De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den dag, då lagen om

delning av jord å landet träder i kraft.

Över förslagen har lantmäteristyrelsen efter remiss avgivit utlåtande den

3 februari 1927, däri styrelsen anfört: Vid granskning av de upprättade

förslagen hade styrelsen icke funnit anledning till annan erinran än att förslaget

till lag om ändrad lydelse av 4 § 1 stycket 2 punkten i lagen den

18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva

fast egendom icke upptoge någon bestämmelse om tidpunkten för

lagens ikraftträdande. Vid sådant förhållande skulle lagen den 1 juni 1894

angående allmänna författningars trädande i kraft komma att tillämpas,

vilket icke syntes vara lämpligt, enär den föreslagna lagen borde träda i

kraft samtidigt med lagen om delning av jord å landet.

Då i detta sammanhang icke är fråga om andra ändringar i lagen

om bolags jordförvärv och i ensittarlagen än som påkallas med anledning

av jorddelningslagen, har jag icke funnit något att i sak erinra mot de

föreliggande förslagen. Tydligen bör, på sätt lantmäteristyrelsen erinrat,

till förslaget om ändring i lagen om bolags jordförvärv fogas en bestäm
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

melse om ikraftträdande av samma innehåll som motsvarande stadganden

i de lagar, vilka tillkommit i sammanhang med jorddelningslagen.

Enligt 21 kap. 14 § jorddelningslagen är klagande i jorddelningsmål berättigad

att, där jämlikt föreskrift i lagen besvär skola ingivas till ägodelni

ngsdomare, med posten insända besvären så tidigt, att de komma ägodel - ningsdomaren tillhanda inom utgången av den för talans fullföljande stadgade

tid. Genom den hänvisning till bestämmelserna om laga skifte, vilken

enligt den nu föreslagna lydelsen införes i 18 § andra stycket ensittarlagen,

kommer samma rätt tydligen att gälla jämväl vid klagan över förrättning

enligt sistnämnda lag.

I skrivelsen den 19 november 1926 har lantmäteristyrelsen ifrågasatt,

huruvida i lagen om bolags jordförvärv borde införas en bestämmelse av

innehåll, att därest hinder möter för avstyckning av jordområde, vilket bolag

eller förening erhållit tillstånd att förvärva, fånget skall anses ogillt. De

förvärv, vilka här åsyftas, äro de som omnämnas i 4 § första stycket andra

punkten; om dem är nämligen stadgat, att jordområde, som där avses, skall

frän vederbörande hemman avskiljas genom jordavsöndring eller, om det nu

föreliggande ändringsförslaget vinner godkännande, genom avstyckning. I

samband med lagens antagande vidtogs den ändring i 22 § i 1896 års lag

om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring, att prövning huruvida

fastställelse å avsöndring kunde meddelas utan hinder av att från hemmanet

avsöndrades mer än en femtedel av ägovidden icke skall verkställas av

Konungens befallningsliavande i det fall, att Kungl Maj:t lämnat tillstånd

till förvärv enligt nyss nämnda stadgande. Den prövning i övrigt, som erfordras

för fastställelse, skall däremot fortfarande ankomma på Konungens

befallningsliavande. Att avsöndring nu kommer att ersättas av avstyckning

torde icke innefatta anledning att, åtminstone innan erfarenhet föreligger, vidtaga

särskild lagändring. De synpunkter, ur vilka Kungl. Maj:t har att pröva

ifrågavarande ärenden, sammanfalla i allt väsentligt med dem, som angivas

i 19 kap. jorddelningslagen och i vissa hänseenden gälla enligt förbudslagen

strängare villkor för bolags jordförvärv än dem jorddelningslagen uppställer

för avstyckning. Vid sådant förhållande torde i nu förevarande avseende

någon kollision mellan förbudslagen och jorddelningslagen icke vara att

befara. Den särskilda granskning, som ur andra synpunkter än de nyss

antydda, dessa ärenden äro underkastade, kommer uppenbarligen att såsom

hittills bero på de myndigheter, som hava att handlägga jorddelningsärenden.

»

Föredraganden uppläser härefter förslag till lag om ändrad lydelse av

4 § första stycket andra punkten i lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående

förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom

och lag om ändrad lydelse av 8 och 18 §§ i lagen den 18 juni 1925

(nr 334) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under

nyttjanderätt upplåtet område av den lydelse, bilagor till detta protokoll

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

utvisa1, samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslagen måtte för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

E. Lindström.

1 Dessa bilagor, vilka iiro lika lydande med de vid propositionen fogade lagförslagen,

hava här uteslutits.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl, Maj:ts proposition Nr 130.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 21 februari

1927.

Närvarande:

justitierådet von Seth,

regeringsrådet Planting-Gyllenbåga,

justitierådet Alexanderson,

justitierådet Tiseli us.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

11 februari 1927, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade

förslag till lag om ändrad lydelse av i § första stycket andra

punkten i lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående förbud i vissa fall

för bolag och förening att förvärva fast egendom och lag om ändrad

lydelse av 8 och 18 §§ i lagen den 18 juni 1925 (nr 334) om rätt i vissa

fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet

område.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsrådet Hilding Forssman.

Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.

Ur protokollet:

Oskar Adelsohn.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

15

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 22 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thykén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén, anmäler lagrådets

den 21 februari 1927 avgivna utlåtande över de den 11 i samma månad

till lagrådet remitterade förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § första

stycket andra punkten i lagen den 18 juni 1925 (nr 219) angående förbud

i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom och lag om

ändrad lydelse av 8 och 18 §§ i lagen den 18 juni 1925 (nr 334) om rätt

i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet

område.

Föredraganden hemställer att förslagen, vilka av lagrådet lämnats utan

anmärkning, måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

H. Stefenson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:84 Skrivelse till Konvmgen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av i § första stycket andra punkten i lagen den 18 juni s. 14 i texten
  2. 2LU 1927:18 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § första stycket andra punkten i lagen den 18 juni 1925 angående s. 1 i texten