Med förslag till förordning om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar
1927-02-22 · 51 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 43 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1927:134, Med förslag till förordning om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.
1
Nr 134.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags
tillgångar; given Stockholms slott den 22 februari 1927.
Kungl. Maj:t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om skatt vid utskiftning av aktiebolags
och solidariska bankbolags tillgångar.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Lyberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt.
115 höft. (Nr m.)
1
2
Kungl. Maj.ts proposition Nr 134.
Förslag
till
förordning om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska
bankbolags tillgångar.
Härigenom förordnas som följer:
1
Svenskt aktiebolag eller svenskt solidariskt bankbolag, som i samband med
nedsättning av aktie- eller lottkapital eller vid bolagets upplösning utskiftar
tillgångar, skall, på sätt i denna förordning stadgas, till staten erlägga
skatt (utskiftningsskatt) å därvid utskiftat belopp, i den mån detta icke är
att anse såsom återbäring av tillskjutet belopp.
Å sålunda bestämt beskattningsbart belopp skall utskiftningsskatt utgå
med fem kronor för varje fullt hundratal kronor därav.
2 §.
Med utskiftat belopp förstås vad bolaget utgiver i penningar eller annat
till delägare i förhållande till hans andel eller efter annan i bolagsordningen
bestämd grund och som icke enligt förordningen om statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt är att hänföra till utdelning från bolaget; dock skall
i utskiftat belopp jämväl inräknas det belopp, bolaget har att i utskiftningsskatt
utgöra.
3 $.
1 mom. Med tillskjutet belopp förstås bolags ingångsvärde, beräknat på
sätt i 2 mom. här nedan sägs, med tillägg av vad som efter den tidpunkt,
till vilken ingångsvärdet hänför sig, av delägare tillskjutits i penningar
eller annat men med avdrag av vad som efter nämnda tidpunkt dels utskiftats
till delägare, i den mån detta, enligt vad i 4 § a) och b) här nedan
sägs, är att anse såsom återbäring av tillskjutet belopp, dels ock utdelats
till delägare och för vilket restitution av inkomst- och förmögenhetsskatt
(B-skatt) ägt rum.
2 mom. Bolags ingångsvärde utgör vad av delägare sammanlagt tillskjutits
i penningar eller annat för bolagets bildande; dock att beträffande
bolag, för vilket något dess räkenskapsår gått till ända före den 1 mars
1925, skall såsom ingångsvärde anses bolagets egna fonder enligt fastställd
balansräkning eller av likvidator upprättad redogörelse för det räkenskapsår,
som gått till ända närmast före sistnämnda dag, därvid i balansräkningen
eller redogörelsen upptagna vinstmedel skola medräknas allenast i den mån
desamma enligt därom fattat beslut överförts till fonderade medel eller eljest
till ny räkning.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.
3
4 §.
Med återbäring av tillskjutet belopp förstås:
a) vad som i samband med inlösen av aktier enligt i fastställd bolagsordning
gällande grunder eller vid buvudlottägares utträde ur solidariskt
bankbolag utskiftas, i den mån det sålunda utskiftade beloppet icke överstiger
i bolaget befintligt tillskjutet belopp;
b) vad som i samband med nedsättning av aktiekapital i annan ordning
än i a) sägs utskiftas, i den mån bolagets egna fonder därigenom nedbringas
under tillskjutet belopp; och
c) vad som vid bolagets upplösning utskiftas, i den mån det utskiftade
beloppet icke överstiger tillskjutet belopp.
5
Nedsättning av aktiekapital eller utträde av huvudlottägare, som avses
i denna förordning, anses hava skett, när de utskiftade medlen blivit för
delägarna tillgängliga för lyftning.
När aktiebolag eller solidariskt bankbolag skall anses upplöst, därom är
i allmän lag stadgat.
6 §.
Taxering till utskiftningsskatt skall äga rum året efter det, då nedsättning
av aktiekapital, huvudlottägares utträde eller upplösning skett.
Har beslut om likvidation vunnit laga kraft och fördröjes likvidationen
oskäligt, må dock taxering ske, innan holaget skall anses upplöst.
7 §.
Har någon i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid taxering
till utskiftningsskatt, lämnat oriktigt meddelande eller har uppgiftspliktig
underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav
föranletts, att taxering ej skett eller att taxering skett till för lågt belopp,
skall, efter det sådant kommit till vederbörandes kännedom, efterbeskattning
i erforderlig mån äga rum. Efterbeskattning må ej ske senare än fem år
efter det år, bolagets upplösning ägt rum.
8
Taxering till utskiftningsskatt skall ske i den kommun, där bolaget skall
taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
<) §.
Uppgift till ledning för egen taxering (deklaration) till utskiftningsskatt
skall i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställt formulär innehålla upplysning
angående såväl vad i bolaget tillskjutits som vad därifrån utskiftats.
Deklaration för taxering enligt 6 § andra stycket skall, efter anmaning
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.
av ordförande i taxeringsnämnd eller kronans ombud bos prövningsnämnd,
avgivas inom den tid och i den ordning, som i anmaningen angives.
Deklaration för taxering till utskiftningsskatt i andra fall än i andra
stycket sagts skall inom den tid och i den ordning, som för bolags deklaration
för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt finnes stadgad, utan anmaning
avlämnas under det år, då taxeringen skall äga rum.
I övrigt skola de uti gällande taxeringsförordning rörande taxering till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt givna bestämmelser i tillämpliga delar
lända till efterrättelse även med avseende å taxering till utskiftningsskatt.
Anvisningar.
Såsom tillskjutet belopp räknas i allmänhet tillskott av delägarna, vare
sig det tillförts aktie-(lott)-kapitalet eller ej. Belopp, som inbetalts å aktie,
för vilken aktierätt förverkats, ävensom tillskott enligt 92 och 209 §§ i
lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse räknas ej såsom tillskjutet belopp.
Med bolags egna fonder förstås i denna förordning skillnaden mellan
bolagets tillgångar och skulder enligt balansräkning (eller av likvidator
upprättad redogörelse). Balanserad förlust, förbindelser å oguldet aktiebelopp,
garantiförbindelser och dylikt anses härvid icke såsom tillgång. Så kallad
förnyelsefond är att anse som skuld, i den mån fonden uppfyller villkoren
i 56 § 4) lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag, varemot fond, som avsetts
för ökning av tillgångar för stadigvarande bruk ej må avdragas.
Vid beräknande av ingångsvärdet för bolag, för vilket något dess räkenskapsår
gått till ända före den 1 mars 1925, skall såsom skuld upptagas
bolaget år 1925 påförd inkomst- och förmögenhetsskatt (A-skatt) samt bevillning
för inkomst.
Har delägare för bolagets bildande eller eljest tillskjutit annat än penningar,
skall vad sålunda tillskjutits, därest detsamma åsatts värde, överstigande
dess verkliga värde, vid det tillskjutna beloppets bestämmande
upptagas till sitt verkliga värde.
Därest aktiebolag eller solidariskt bankbolag till delägare utskiftar annat
än penningar, skall värdet av det sålunda utskiftade upptagas till belopp
som motsvarar saluvärdet vid tiden för utskiftningen.
Vid tillämpning av 6 § andra stycket måste uppskattning ske av de bolagets
tillgångar, vilka ännu icke blivit realiserade.
Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1928.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.
5
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 22 februari 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thykén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hambin, Almkvist, Lyberg.
Chefen för finansdepartementet statsrådet Lyberg anför:
I proposition nr 193 till 1926 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag
om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoch
förmögenhetsskatt, vilket förslag innebar upphävande från och med år
1927 av den s. k. B-skatten för aktiebolag och solidariska bankbolag, utan
att i dess ställe i gällande skattesystem infördes någon ny skatt med liknande
syfte. Nämnda förslag blev av riksdagen i skrivelse nr 196 antaget.
Av berörda proposition med bilagor, i vilka lämnats utförlig redogörelse
för vad som beträffande frågan om beskattning av bolags besparade vinstmedel
dittills förevarit, inhämtas bland annat, att sedan inom finansdepartementet
utarbetats förslag till förordning om fonderings- och upplösningsskatt
för aktiebolag och solidariska bankbolag, vilken skatt var avsedd till
ersättare för B-skatten, samt kammarrätten häröver den 10 februari 1926
avgivit infordrat utlåtande, dåvarande chefen för finansdepartementet, med
hänsyn till vad kammarrätten anfört därom att sagda förslag skulle medföra
betydande taxeringstekniska och andra svårigheter, ansett sig icke böra
utan ytterligare undersökning av andra möjligheter för frågans lösning
tillstyrka, att förslaget framlades för riksdagen.
I anslutning härtill uppdrog chefen för finansdepartementet jämlikt Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 21 maj 1926 åt ledamöterna av riksdagens första
kammare lektorn J. E. Björnsson och häradshövdingen K. G. T. Borell samt
kanslirådet A. E. C. Sundberg att såsom sakkunniga inom finansdepartementet
biträda vid fortsatt utredning av frågan om beskattning av bolags besparade
vinstmedel.
De sålunda tillkallade sakkunniga inkommo den 17 december 1926 till
finansdepartementet med betänkande i ämnet, innefattande förslag till förordning
om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags
tillgångar.
På grund av remiss har kammarrätten den 29 januari 1927 avgivit ett
den 11 i samma månad dagtecknat utlåtande över omförmälda betänkande,
6
De år 1926
tillkallade
sakkunnigas
förslag till
utskiftningsskatt.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.
varjämte svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund, som beretts
tillfälle att yttra sig över betänkandet, inkommit med en skrivelse i ärendet,
däri de avstyrkt de sakkunnigas förslag.
De sakkunnigas betänkande torde såsom bilaga få vidfogas statsrådsprotokollet.
För innehållet i kammarrättens sistberörda utlåtande och de av
nämnda sammanslutningar avgivna yttrandet kommer redogörelse i erforderliga
delar att i vederbörligt sammanhang lämnas.
Beträffande de förslag till beskattning av aktiebolags och solidariska bankbolags
besparade vinstmedel, som tidigare framställts, anhåller jag få hänvisa
till vad därom innehålles i den härovan omnämnda propositionen nr 193
med bilagor.
De sakkunnigas omförmälda förslag om skatt vid utskiftning av aktiebolags
och solidariska bankbolags tillgångar är i huvudsak utarbetat i anslutning
till de grunder, som kommit till uttryck i det ovannämnda förslaget
om upplösningsskatt. De sakkunnigas förslag upptager således ej
skatt å vinstöverföring till aktiekapital eller reservfond, s. k. fonderingsskatt.
De sakkunniga hava föreslagit, att bolags besparade vinstmedel skola
taxeras till utskiftningsskatt, då medlen utskiftas till delägarna i bolaget,
vare sig utskiftningen äger rum i samband med nedsättning av bolagets aktiekapital
eller vid bolagets upplösning. Utskiftningsskatten gäldas av bolaget
och ej av delägarna i bolaget. Skatteplikten inträder i och med att vinstmedlen
bliva tillgängliga för lyftning av delägarna. Beskattningsperioden
utgör i regel bolagets hela livstid, och omfattar således tiden från bolagets
bildande till den tidpunkt, utskiftningen av tillgångarna äger rum. Härifrån
göres dock ett undantag, som bär sin grund däri att de vinstmedel, som
intjänats före B-skattens införande eller under tid, då bolags vinstmedel varit
underkastade B-skatt, fritagits från nu ifrågakomna skatt. Föremålet för skatten
utgör till delägarna utskiftade besparade vinstmedel. Med besparade vinstmedel
förstås det värde, varmed bolagets tillgångar vid bolagets skifte överstiga
vad delägarna tillskjutit för bolagets bildande eller sedermera under
dess bestånd. Utskiftningsskatt utgår således ej för vad som är att anse
såsom återbäring till delägare av gjort tillskott i bolaget samt ej heller,
såsom nyss antytts, för vinstmedel, som av bolag intjänats före den tidpunkt,
från vilken B-skatten satis ur funktion, d. v. s. bolags besparade vinstmedel
vid utgången av år 1924 eller, beträffande bolag med särskilt räkenskapsår,
vid utgången av det räkenskapsår, som tilländagått närmast före den 1 mars
1925. I fråga om nu omhandlade bolag påföres utskiftningsskatt således
allenast för efter nämnda tidpunkt besparade vinstmedel. Bolag, vars likvidation
slutförts under år 1926, har ansetts ej böra underkastas skatteplikt,
utan är denna avsedd att inträda först år 1928, varav med hänsyn till föreslagen
deklarationsskyldighet följer, att samtliga bolag, som upplösts först
under år 1927, år 1928 skola avlämna deklaration i och för taxering till
utskiftningsskatt. De sakkunniga hava föreslagit, att skatten skall utgå
Kungl. Maj:ts proposition Nr 134. 7
med fem procent av det beskattningsbara beloppet, avjämnat till fullt hundratal
kronor. Taxeringsförfarandet har uppdragits åt de ordinära beskattningsmyndigheterna.
Beträffande innehållet i övrigt i de sakkunnigas författningsförslag samt
motiveringen för de särskilda bestämmelserna tillåter jag mig hänvisa till
betänkandet.
I sitt utlåtande över de sakkunnigas förslag i ämnet har kammarrätten i
fråga om det principiella berättigandet av en skatt av ifrågakomna beskaffenhet
allenast erinrat om vad kammarrätten härutinnan fyrfaldiga
gånger under de senare åren haft tillfälle framlägga bland annat i ovannämnda
utlåtande den 10 februari 1926. Under framhållande att utskiftningsskatten
i likhet med upplösningsskatten komme att träffa alla fall av
bolags upplösning, jämväl sådana, som innebure allenast rekonstruktion av
bolaget eller dess fusion med annat bolag, har kammarrätten åberopat sitt
härutinnan med avseende å upplösningsskatten gjorda yttrande, vilket enligt
kammarrättens uppfattning syntes äga sitt berättigande även i fråga om
utskiftningsskatten och i huvudsak var av följande innehåll: Överhuvud
taget läge det i sakens natur, att bolagsupplösning utan förlorad solvens
såsom orsak och med påföljd, att aktieägarna toge sina tillgångar ur rörelsen,
vore en sällsynt händelse i det verkliga affärslivet. Annat vore ju förhållandet
med sådan upplösning, som innebure rekonstruktion av bolaget
eller dess fusion med annat bolag, varvid delägarna läte kapitalet vara kvar
i rörelsen. Sådana fall vore vanliga och normala företeelser under såväl
dåliga som goda konjunkturer. På sätt också erkänts, saknades rationell
grund för beskattning i dessa fall. Likväl hade icke gjorts någon skillnad
mellan dem och de rena upplösningsfallen och detta av uppgiven anledning,
att taxeringstekniska svårigheter skulle hindra en eljest befogad åtskillnad.
Med andra ord, man hade för att åtkomma de få fallen av verklig upplösning,
där en beskattning av ifrågavarande slag vore riktig, med öppen
blick för det rationellt oegentliga låtit de talrikare fallen av upplösning
genom rekonstruktion eller fusion eller sådana likartade fall, då ett större
bolag uppdelades i flera smärre, följa med under samma beskattning. För
att ernå ett teoretiskt slutet system hade man riskerat praktiska fall av
orättvis:!. Kammarrätten har vidare anfört bland annat: Under förutsättning
att 1924 års skatteberednings i och för sig fullt rationella förslag om skattefrihet
för bolag beträffande utdelning från annat bolag förverkligades, skulle
ett moderbolag lätteligen kunna till väsentlig del undgå utskiftningsskatt vid
dotterbolags upplösning genom att före likvidationen taga dotterbolagets fonderade
vinstmedel såsom utdelning och låta till utskiftning finnas kvar
allenast aktiekapital och reservfond. Begagnades icke denna utväg eller
mötte hinder därför, skulle å andra sidan den oegentligheten kunna inträffa.
afl utskiftningsskatt utginge även å medel, som skulle varit skattefria såsom
Kammar
rättens
utlåtande.
8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.
utdelning. I detta sammanhang ville kammarrätten påpeka vissa luckor i förslaget
av annan art, nämligen saknad av bestämmelser för fall, som läge de i förslaget
reglerade nära eller där eljest tvekan kunde råda rörande skattskyldighetens
tillvaro eller frånvaro. Den subjektiva skattskyldigheten vore enligt 1 §
begränsad till aktiebolag och solidariska bankbolag, vilken begränsning måhända
vore att sammanställa med motsvarande begränsning för B-skatten,
Emellertid syntes från rationell synpunkt anledning saknas att undantaga
kommanditbolag, såvitt anginge kommanditdelägarnas anpart i skiftande
tillgångar, och ekonomiska föreningar, särskilt om dessa skattesubjekts likställighet
med aktiebolagen skulle bliva genomförd i den utsträckning, som
skatteberedningen förordat i sitt förslag den 14 oktober 1926 angående juridiska
personers skattskyldighet. Enligt 1 § förutsattes för utskiftningsskattens
tillämpning, att det likviderande bolagets tillgångar tillfölle delägarna
i bolaget. Nu kunde dock inträffa, att, på grund av stadgande i bolagsordningen
eller beslut av delägarna, tillgångarna skulle tillfalla andra personer,
juridiska eller fysiska. Ville man hålla på systemets slutenhet, borde
även i sådant fall dubbelbeskattningen genomföras, så mycket hellre som
det kunde inträffa, att kompensation ej heller erhölles i form av gåvoskatt.
Emot förslaget till upplösningsskatt hade kammarrätten anmärkt,
att den i 3 § av författningsförslaget medgivna rätten till justering av den
balansräkning, som för äldre bolag skulle läggas till grund vid beräkningen
av ingångsvärdet, skulle vålla stora svårigheter för taxeringsarbetet. Emot
befogenheten av dylik justering i och för sig hade kammarrätten givetvis
ej något att invända. I förevarande förslag vore icke någon dylik justeringsrätt
upptagen, vilket ju vore ägnat att förenkla proceduren, men samtidigt
kunde medföra en materiell orättvisa. Det torde icke saknas bolag,
som under goda år i sina böcker nedskrivit fastigheter och driftsinventarier
till ringa eller praktiskt taget inga värden utan att hava erhållit något som
helst motsvarande avdrag vid taxeringen. Vid utskiftning till delägarna
i dylikt bolag komme ingångsvärdet för berörda tillgångar att vara ytterst
ringa, men utgångsvärdet stort, med påföljd av orimligt stor utskiftningsskatt.
En fråga, som icke tagits upp av de sakkunniga vore i vad mån
utskiftningsskatt borde äga berättigande även på det kommunala skatteområdet.
Även där borde väl dubbelbeskattningen göras fullständig, om man
ville vara konsekvent och ej ville sätta kommunerna i sämre ställning än
staten. Förmodligen hade de sakkunniga känt sitt uppdrag begränsat därhän,
att ersättningsskatten ej skulle få större tillämplighetsområde än den
ersatta B-skatten, men detta skäl kunde icke anses tillfyllest. Medgivas
finge emellertid, att utskiftningsskattens utsträckning till det kommunala
beskattningsområdet vore förenad med stora vanskligheter. Slutligen har
kammarrätten såsom ett allmänt önskemål rörande författningstexten uttalat,
att densamma måtte underkastas en överarbetning i syfte av klarare
och mera lättlästa föreskrifter.
9
Kutig!. Maj:ts proposition Nr 134.
Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund hava till en början,
under hänvisning till vad de i fråga om dubbelbeskattningen av aktiebolags
inkomst anfört i sitt utlåtande över 1924 års skatteberednings betänkande
angående beskattning av inländska juridiska personer, framhållit, att med
hänsyn till numera vunnen erfarenhet den åsikten torde vara ganska starkt
befästad, att dubbelbeskattningen av aktiebolag icke blott vore orättvis utan
även verkade synnerligen ogynnsamt för en sund utveckling av vårt näringsliv.
Införandet av en ny skatt å dessa bolag och de därmed i detta avseende
likställda solidariska bankerna kunde svårligen anses lämpligt och riktigt.
I varje fall kunde därför icke åberopas något som helst statsfinansiellt behov.
Förslaget om utskiftningsskatt innebure i själva verket införande av ett slags
värdestegringsskatt å bolags egendom, som folie helt utom vårt skattesystem
i övrigt och som icke skulle hava någon motsvarighet för andra skattskyldiga.
Skattens befintlighet kunde därför komma att utgöra ett tungt vägande
skäl mot upplösning eller fusionering av äldre bolag. Skatten komme vidare
att medföra en tendens till konservering av de bolag, vid vilkas upphävande
någon avsevärd taxering till utskiftningsskatt kunde förekomma. Den nya
skatten skulle alltså verka därhän att en del organisatoriska frågor, som
uppstode under näringslivets utveckling, icke komme att lösas efter enkla
och naturliga linjer utan bleve på ett mer eller mindre olämpligt sätt påverkade
av skattetekniska hänsyn. I fråga om att beskära möjligheten för
skattskyldig att genom särskilda åtgärder undgå avsedd dubbelbeskattning,
syntes den nya skatten ej bliva av något större värde. Efter att därefter
hava erinrat dels om den ojämnhet i beskattningen, som bleve en följd av
förslagets bestämmelse därom att för de före författningens trädande i kraft
existerande bolagen skulle såsom av delägarna tillskjutet belopp upptagas
bolagets fonder enligt fastställd balansräkning vid utgången av år 1924,
respektive däremot svarande räkenskapsår, dels om svårigheten för taxeringsmyndigheten
att uppskatta tillgångar, som tillskjutits vid en längre tillbaka
i tiden liggande tidpunkt, hava bankföreningen och industriförbundet vidare
anfört bland annat, att enligt förslaget skulle taxeringen till utskiftningsskatt
ske genom de vanliga taxeringsmyndigheterna och deklaration avgivas
året efter det bolaget genom framläggande av likvida torns slutredovisning
blivit upplöst. Frånsett det i princip olämpliga i nämnda förhållande skulle
detsamma vålla svåra olägenheter för bolagets delägare. I sammanhang
med slutredovisningen plägade också slutligt skifte av tillgångarna ske.
Detta naturliga förfarande hindrades nu av utskiftningsskatten. Bolaget
tvingades att för deklaration till utskiftningsskatt och skattens erläggande
hålla sig med förvaltningsorgan för det påföljande året och att avsätta och
förvalta medel för skatten. Då skattebeloppet kunde vara föremål för olika
meningar, måste maximibelopp avsättas med därav eventuellt följande
efterutdelningar. Vore det fråga om något mera avsevärt belopp, tillkomme
också räntan under året efter upplösningen. Denna skulle då deklareras
under därpå följande år o. s. v. Dessa betydand»'' olägenheter för bolagen
Svenska bankföreningen
och
Sveriges industriförbunds
yttrande.
Departements
chefen.
10 Kungl. Mcij:ts proposition Nr 134.
och deras aktieägare syntes icke vara nödvändiga och måste förekommas.
Skulle utskiftningsskatt överhuvud införas, borde saken kunna ordnas så,
att när likvidatorn hade sin slutredovisning färdig, han hade att omedelbart
vid vilken tid på året som helst avgiva deklaration med eventuell erforderlig
utredning till lämplig myndighet, t. ex. länsstyrelsen. Efter någon erforderlig
kortare tid borde han erhålla ett utslag, vari skatten fastställdes, och, sedan
detta utslag vunnit laga kraft, hade han att betala skatten och göra slututdelning.
Nämnda sammanslutningar hava slutligen även gjort invändning
mot den föreslagna efterbeskattningen och påyrkat, att staten borde åtnöja
sig med resultatet av första prövningen i fråga om bolagets taxering till
förevarande skatt, även om det senare skulle visa sig, att den i ett eller
annat avseende grundats på oriktiga utgångspunkter.
Vid övervägande av lämpligheten och behovet av införande av en ersättningsskatt
för den upphävda B-skatten har jag ej kunnat undgå att taga
intryck av vad som härutinnan framhållits beträffande den lucka i den rådande
dubbelbeskattningen av från verksamhet i bolags form härflytande
inkomst, vår skattelagstiftning nu efter B-skattens avskaffande ovedersägligen
företer. Den utav de sakkunniga verkställda utredningen synes även
giva vid handen, att anledning föreligger antaga, att, därest ej genom för
ändamålet lämpad lagstiftning åtgärder vidtagas för att under beskattning
lägga den inkomst, som varit avsedd att träffas av B-skatt, försöken att begagna
sig av härutinnan till buds stående möjligheter för undgående av
skatt skola öka i antal. Det vill därför förefalla, som om man med gällande
skattesystem svårligen kan undvika att införa en ersättningsskatt av sådan
typ som den föreslagna utskiftningsskatten. Härvidlag kommer ej det statsfinansiella
intresset i första rummet, utan det är det för ett rättvist skattesystem
grundläggande kravet på jämlikhet och likformighet, som gör, att
man ej i skattelagstiftningen bör tillåta luckor av den natur, att skattskyldiga
av samma kategori och med samma inkomst bliva i beskattningsavseende
helt olika ställda. Och vidare måste genom riksdagens i samband
med beslutet om upphävande av B-skatten gjorda uttalanden riksdagen anses
hava givit uttryck åt en förväntan, att förslag till ersättningsskatt för
B-skatten i sinom tid skulle komma att föreläggas riksdagens prövning.
Vissa av de av kammarrätten samt svenska bankföreningen och Sveriges
industriförbund mot förslaget framställda anmärkningarna synas hava sin
grund i att därvid ej tillräckligt beaktats, att det här ej så mycket är fråga
om att påföra bolag skatt för inkomst, utan att det gäller att med skatt
träffa inkomst, som, därest den av bolaget utdelats till dess aktieägare, blivit
i form av utdelning tagen till beskattning. Ser man frågan så, vilket
synes mig vara det riktiga, torde nämnda anmärkningar ej böra tillerkännas
vidare avseende. Så vitt jag kan finna, står den beskattning, det här gäller,
i full överensstämmelse med de grundprinciper, varpå vårt skattesystem för
närvarande vilar. Av praktiska skäl måste även anses påkallat, att en ersätt
-
Kungl. Mai:ts proposition Nr 134. 11
ningsskatt för B-skatten så snart som möjligt införes, då i annat fall eu
lucka i beskattningsperioden, från B-skattens sista påförande räknat, skulle
uppstå, vilken måhända ej utan stora svårigheter skulle på ett ur rättvisans
och lämplighetens synpunkt tillfredsställande sätt i framtiden kunna fyllas.
Jag vill härvid framhålla, att den lösning av förevarande spörsmål, som nu
kan varda godtagen, måste anses i viss mån bliva av provisorisk beskaffenhet.
Vid anmälan av förslaget till kommunalskattelag har jag nämligen
uttalat den meningen, att tillsvidare borde anstå med eu mera slutgiltig
lösning av det komplex av frågor, som rörde aktiebolagen och de ekonomiska
föreningarna, och att i de förslag, som förelädes innevarande riksdag, dessa
frågor i allt väsentligt borde ordnas efter nu gällande regler, varigenom
emellertid ej ett kommande utredningsarbete finge föregripas. Det är givet,
att vid nämnda utredningsarbete även frågan om skatt vid nedsättning
av aktiekapital i och upplösning av aktiebolag kommer att bliva föremål för
förnyad prövning och att sistnämnda skatts slutliga utformning bliver beroende
av de normer, som varda för beskattningen av aktiebolag i övrigt
bestämda.
Av de olika utvägar, som för vinnande av en ersättning för B-skatten
anvisats, har jag ansett företräde böra givas åt den av de sakkunniga förordade
utskiftningsskatten. Härvid har särskilt varit avgörande, att densamma
i högre grad än de andra ifrågasatta skatterna synts mig någorlunda
motsvara kravet på att vara enkel vid tillämpningen och ej komma att
medföra större kostnader för statsverket. Att vid sådant förhållande en del
mera detaljerade bestämmelser, med vilka avsetts att åstadkomma största
möjliga rättvisa vid beskattningen, måst utelämnas, ligger i öppen dag.
Enkelhet och obetydlig kostnad vid tillämpningen synas med avseende å
förevarande skattelagstiftning ej stå att vinna, därest kravet på eu jämlik och
rättvis beskattning i varje detalj vidhålles. För att uppnå det ena syftemålet,
lärer man få eftergiva något av det andra. Jag har härvid ingalunda förbisett
de nog så betydande svårigheter i taxeringsavseende, som påpekats av bland
annat bankföreningen och industriförbundet, men jag håller före, att övervägande
flertalet taxeringar till utskiftningsskatt ej komma att erbjuda större
svårigheter än de, som nu förekomma i många andra taxeringsfrågor.
Vid godkännande av de sakkunnigas förslag i fråga om tiden för skattens
första påförande kan följden bliva, att i likvidation varande bolag, som
under 1926 slutfört sin likvidation, undgår den avsedda dubbelbeskattningen
för inkomst, som av bolaget förvärvats under åren 1925 och 1926. Vid nedsättning
av aktiekapitalet under berörda år kan liknande förhållande inträffa.
Då man emellertid måste antaga, att i dylika fall eventuell skattefrihet
kommer att vara utan vidare praktisk betydelse, lärer ej åt författningen
böra på grund härav givas retroaktiv verkan.
Beträffande spörsmålet om taxeringsförfarandet ansluter jag mig till de
synpunkter, som härutinnan framhållits av de sakkunniga, och finner mig
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.
förty ej kunna tillmötesgå de av svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund
häremot gjorda uttalandena.
Enligt det förslag till förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
som skall föreläggas riksdagen, hava svenska aktiebolag, svenska ekonomiska
föreningar och svenska kommanditbolag, som ej driva bank-, emissions- eller
annan penningrörelse och ej heller försäkringsrörelse, frikallats från bland
annat skattskyldighet för utdelning från svenska aktiebolag och svenska solidariska
bankbolag. Med hänsyn härtill borde följdriktigt från skatteplikt till
utskiftningsskatt även undantagas vad som vid nedsättning av aktiekapital i
eller upplösning av svenskt aktiebolag eller svenskt solidariskt bankbolag utskiftas
till företag av ovan nämnd beskaffenhet. Grunden för utskiftningsskatten
är ju, att den skall motsvara den skatt å bolags vinstmedel, som skolat
utgå, därest nämnda medel, i stället för att besparas och i sinom tid vid upplösning
av bolaget eller vid nedsättning av dess kapital skiftas mellan bolagets
delägare, utdelats till delägarna. Om nu berörda vinstmedel förklaras fria från
utdelningsskatt, synes det ju vara naturligt nog, att samma förmån inträder
jämväl i fråga om utskiftningsskatten. Emellertid synas vägande skäl
mot en utsträckning av skattefriheten för utdelning å aktier eller lotter till
området för utskiftningsskatten kunna anföras. Häremot tala för det första
rent praktiska hänsyn. Under det att vid taxering till inkomstskatt det är
delägarens i bolaget uppgift om utav delägaren uppburen utdelning å aktier,
som utgör grundval för bedömande av skattefrihet, skulle, då fråga är om
utskiftningsskatt, det bolag, som utskiftar sina tillgångar, åläggas att lämna
uppgift angående dem av dess delägare, för utskiftning till vilka skattefrihet
för bolaget bör inträda. Det torde helt visst komma att visa sig hart när
omöjligt för vederbörande bolag att i regel tillfredsställande utreda, till vilken
kategori av inkomsttagare bolagets delägare skola hänföras, varförutom vid
själva taxeringsförfarandet torde kunna uppstå svårigheter och besvär, som
ej stå i rimligt förhållande till det ändamål man vill vinna. Med andra ord det
saknas möjlighet att fastställa, att den, vilken det utskiftade beloppet slutligen
skall tillfalla, är en sådan juridisk person, att frihet från utskiftningsskatt är
påkallad. De skäl, som varit avgörande för stadgandet om skattefrihet för
aktieutdelning, kunna ej anses äga samma styrka, då det gäller beskattning avbolag,
som vid sin upplösning utskiftar sina tillgångar. Det föreligger ju t. ex.
en väsentlig skillnad mellan ett bolag, som för ett ändamålsenligt bedrivande
av sin verksamhet kräver en organisation med dotterbolag, och ett bolag, som
linner en dylik anordning obehövlig och upplöser dotterbolaget. Härtill kommer
vidare, att i de säkerligen oftast förekommande fallen bolaget låter sig angeläget
vara att vidtaga sådana dispositioner, att vid dess upplösning utskiftningsskatt
till större delen kan undvikas. På sätt kammarrätten antytt,
står det ju moderbolaget fritt att före dotterbolagets trädande i likvidation
genom utdelning uttaga dotterbolagets besparade vinstmedel, så att
till utskiftning återstå allenast aktiekapital och reservfond. Uttagandet av
utskiftningsskatt bliver på så sätt uppskjutet till dess moderbolagets till
-
13
Kungl. Maj.ts proposition Nr 134.
gångar skiftas mellan dess delägare. Mot detta förfaringssätt synes intet
vara att ur rationell skattesynpunkt invända. I detta sammanhang må ock
påpekas, att en bestämmelse om befrielse från utskiftningsskatt av ifrågasatt
beskaffenhet däremot lätt skulle leda till ett kringgående av författningen. Sålunda
skulle enskilda personer, efter det vederbörande bolag trätt i likvidation
och värdet av vad som komme att utskiftas blivit känt, ju kunna avyttra sina
aktier i bolaget till t. ex. ett svenskt aktiebolag, i följd varav vad som
komme att å dessa försålda aktier utskiftas ej skulle bliva underkastat utskiftningsskatt.
Med avseende å av mig nu framhållna synpunkter och då,
såsom jag ovan anfört, en lösning av frågan om beskattning av bolags besparade
vinstmedel tills vidare måste betraktas såsom i viss mån provisorisk, har
jag funnit övervägande skäl tala för att icke för närvarande föreslå, att i
anslutning till den skattefrihet för aktieutdelning, som är avsedd att inträda
vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt, bestämmelser av enahanda
innebörd skola äga tillämpning jämväl vid utskiftning av bolags tillgångar.
Då således med den uppfattning om önskvärdheten av en ersättningsskatt
för B-skatten, varåt jag nu givit uttryck, jag delar den åsikten, att något i
stort sett lämpligare förslag än de sakkunnigas svårligen synes kunna åstadkommas,
samt den kritik, som av kammarrätten och omförmälda sammanslutningar
inom näringslivet riktas mot detsamma — såsom jag nedan kommer
att närmare utveckla — icke synes] vara av den betydelse, att man
därav bör förmås att avstå från förslagets godtagande, har jag ansett mig
böra tillstyrka, att förslag om utskiftningsskatt i huvudsaklig överensstämmelse
med de sakkunnigas förslag förelägges riksdagen till antagande.
Jag anhåller att härefter få redogöra för de anmärkningar av mera betydande
beskaffenhet, som kammarrätten och de nämnda båda sammanslutningarna
inom näringslivet framställt mot de sakkunnigas, av mig förordade
förslag, i sammanhang varmed jag tillåter mig upptaga desamma till
bemötande, i vad detta ej genom vad jag ovan anfört redan ägt rum.
Kammarrätten har anmärkt, att, under det upplösning av ett solvent
bolag med påföljd att aktieägarna toge sina tillgångar ur rörelsen vore eu
sällsynt företeelse, sådana upplösningar, som innebure rekonstruktion eller
fusion med annat bolag, vore vanliga företeelser och att enligt det remitterade
förslaget jämväl dylika upplösningar träffades av skatt, ehuru rationell
grund för beskattning saknades i sådana fall.
Gentemot denna kammarrättens anmärkning må först framhållas, att det
enligt min åsikt icke kan anses orättvist att beskatta ett aktiebolags besparade
vinstmedel jämväl då bolaget upplöses av den anledning, att bolagets
rörelse uppgår i ett annat bolag. Ofta torde de gamla aktieägarna icke ingå
i det nya bolaget, ehuru detta fortsätter det gamla bolagets rörelse. Men
även om det nya bolaget skulle utgöra en direkt fortsättning på det gamla
bolaget, så att det gamla bolagets delägare ingå såsom delägare i det nya, synes
det ur rättvisans synpunkt fullt i sin ordning att uttaga utskiftningsskatt.
Ett nästan analogt fall föreligger, när man såsom realisationsvinst beskattar
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.
vinst vid byte av aktier. Något hinder att beskatta dylik vinst anses icke föreligga,
oaktat man icke vet, huruvida den vid bytet erhållna valutan kommer
att hava kvar sitt antagna värde, när den en gång i sin ordning realiseras.
Medgivas skall, att det är tänkbart, att utsikten att få erlägga utskiftningsskatt
skulle kunna i vissa fall avskräcka från bolagsfusioner, vilka
vore önskvärda ur såväl aktieägarnas som det allmännas synpunkt. Det
torde emellertid ej vara möjligt att fastställa andra regler för beskattning
av upplösningar i sammanhang med fusioner än de för upplösning i
allmänhet gällande. Men vidare synes kammarrättens berörda anmärkning
även av en annan orsak förlora i värde. Med hänsyn till den föreslagna
skattefriheten för moderbolag för från dotterbolag uppburen aktieutdelning
torde väl i fall av bolagsfusioner sådana dispositioner vidtagas, att utskiftningsskatt
i stort sett kan undvikas. Slutligen vill jag framhålla, att den
beskattning det här gäller är så jämförelsevis obetydlig, att verkligt betydelsefulla
bolagsfusioner knappast av densamma kunna röna någon nämnvärd
inverkan.
Kammarrätten har i sitt utlåtande över de sakkunnigas förslag vidare
ansett giltighet finnas även i fråga om utskiftningsskatten för sina mot
upplösningsskatten riktade anmärkningar därutinnan att en aktieägare,
som köpt aktier i ett bolag med stora fonder till aktiernas aktuella marknadsvärde,
vid bolagets kort därpå skeende upplösning tack vare upplösningsskatten
för bolaget skulle få mindre i skifte än han betalat,
ävensom att tillvaron av upplösningsskatt skulle komma att fördröja bolagets
likvidation. I sistberörda avseende hava svenska bankföreningen
ock Sveriges industriförbund jämväl gjort erinran.
Vad förstnämnda förhållande angår, hade redan i den inom finansdepartementet
upprättade promemoria, som låg till grund för förslaget
om upplösningsskatt, detsamma berörts, därvid uttalats förmodan, att
redan förefintligheten av upplösningsskatten skulle trycka ned priset å
aktien och således låta även säljaren få bära sin del av skatten. Åven
om denna förmodan ej skulle besanna sig, något som dock väl i vissa fall
kommer att inträffa, bör det märkas, att en felbedömning hos köpare i
detta avseende blir av synnerligen ringa betydelse i förhållande till de
andra osäkerhetsmoment, som förekomma vid bedömningen. Skatten kan
ej anses bliva orättvis, därför att en aktieköpare kalkylerat oriktigt beträffande
bolagets livslängd.
Påståendet, att en skatt av nu ifrågasatt art skulle komma att fördröja
bolags likvidering, synes knappast vara i allo riktigt. Om nämligen, på
sätt de sakkunniga föreslagit, taxeringen till utskiftningsskatt anordnas i
nära anslutning till den vanliga taxeringen för inkomst, torde väl ej utskiftningsskatten
kunna åberopas såsom orsak till fördröjd likvidation.
Ett till utskiftningsskatt skattepliktigt bolag åligger ju att i vanlig
ordning avgiva deklaration för inkomstskatt rörande sina förhållanden
under senast tilländagånget år. Om till denna skyldighet nu fogas plikt
Kungl. Maj.ts proposition Nr 134.
15
att jämväl deklarera för eu annan liknande skatt, som påföres och förfaller
till betalning i samband med inkomstskatten, vill det förefalla,
som om faran för fördröjande av bolags likvidation till följd av utskiftningsskatten
något överdrivits.
Kammarrätten har vidare uttalat, att i fall, då på grund av stadgande
i bolagsordningen eller beslut av delägarna likviderande bolags tillgångar
skulle tillfalla andra personer, juridiska eller fysiska, dubbelbeskattning
borde genomföras, så mycket hellre som det kunde inträffa, att kompensation
ej heller erhölles i form av gåvoskatt.
Bortsett från att yttrandet i dess senare del synes något dunkelt, är
härtill att anmärka, dels att, såsom av riksdagens skrivelse den 16 maj
1924 nr 165 och däri åberopat utskottsbetänkande torde framgå, en
dubbelbeskattning av det slag, kammarrätten i förevarande avseende
ifrågasatt, ansetts närmast såsom mindre önskvärd, dels att i fall, då gåvoskatt
enligt lag ej skall utgå, utskiftningsskatt vid sådant förhållande
väl ej bör ifrågakomma, dels ock att, därest av annan orsak än nyss
sagts skatt i form av skatt för gåva eller för inkomst ej skulle komma
att utgöras, en oegentlighet föreligger, som bör i annat sammanhang än
nu förevarande vinna rättelse.
Såväl kammarrätten som bankföreningen och industriförbundet hava
påtalat den orättvisa vid taxering till utskiftningsskatt, som kan uppkomma
för äldre bolag, till grund för vilkas ingångsvärde skall ligga en
balansräkning, vars värden icke få justeras. En sådan möjlighet låter
sig icke förnekas, men synas mig de skäl, de sakkunniga för denna förenkling
i skatteförfarandet anfört, böra tillerkännas avgörande betydelse
framför de mot ett dylikt tillvägagångssätt framställda erinringarna. Man
kan för övrigt nog våga hålla före, att de fall, då en mera påtaglig orättvisa
till följd av nämnda beräkningssätt skulle uppkomma, bliva ganska
sällsynta, enär de bolag, som härvid kunna tänkas komma i fråga, väl lära
utgöras av företag, som hava förutsättningar att äga fortbestånd i nära
nog obegränsad tid.
Beträffande kammarrättens uttalande i fråga om utsträckande av skatteplikten
för utskiftningsskatt till kommanditbolag och ekonomiska föreningar
ävensom införande av denna skatt å det kommunala beskattningsområdet
vill jag allenast anmärka, att då med hänsyn till att utredningen
om berörda bolags och föreningars skattskyldighet i övrigt ej slutförts
samt anledning till införande av kommunal utskiftningsskatt, vilket torde,
såsom kammarrätten medgivet, vara förenat med stora praktiska svårigheter,
ej för närvarande synes föreligga, jag funnit förslag i omförmälda
hänseenden ej böra i detta sammanhang komma under behandling.
Vad slutligen angår kammarrättens uttryckta önskemål, att författningstexten
måtte omarbetas i syfte av klarare och mera lättlästa föreskrifter,
vill jag nämna, att vid under hand verkställd provtaxering det visat sig,
att tolkningen av författningens bestämmelser icke vållat vederbörande
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.
nämnvärd svårighet. Med hänsyn till ämnets beskaffenhet torde de föreslagna
bestämmelserna för den, som satt sig in i förevarande nog så invecklade
spörsmål, motsvara rimliga anspråk på klarhet och lättläshet.
Detaljfrågor. jag övergår nu till behandlingen av vissa av de detaljanmärkningar,
som kammarrätten framställt.
I anledning av utav kammarrätten gjorda erinringar i fråga om uttrycken
»utskiftat belopp» och »beskattningsbart belopp» hava 1 och 2 §§ varit föremål
för en mindre omarbetning.
Kammarrätten har anmärkt, att det i 2 § förekommande uttrycket »beskattningsbar
utdelning» vore oklart till sin innebörd. I anledning härav har
åt bestämmelsen givits viss ändrad lydelse, i anslutning vartill följande
må framhållas. Grunden för utskiftningsskatten är ju, att man med densamma
vill träffa de vinstmedel, som bolagen ej i vanlig ordning utdela
till sina delägare. Hava vinstmedlen på vanligt sätt utdelats, är det därför
utan betydelse, huruvida det utdelade beloppet i egenskap av utdelning å
aktie i delägarens hand enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
underkastas beskattning såsom inkomst av kapital eller, beträffande
t. ex. bankbolag, såsom inkomst av rörelse eller slutligen, såsom fallet kan
vara i fråga om utav svenska aktiebolag uppburen utdelning, frikallats från
beskattning. Likaledes saknar det betydelse, huruvida utdelningen skett i
förhållande till innehavda aktier eller, såsom kan förekomma i vissa bolag,
vinstmedlen fördelats med hänsyn till de inköp, delägarna i bolaget verkställt,
eller de försäljningar till bolaget, delägarna företagit. I övrigt tilllåter
jag mig hänvisa till bestämmelserna i anvisningarna till 38 och 54 §§
i det beslutade förslaget om kommunalskattelag, vilka föreskrifter äro avsedda
att gälla jämväl i fråga om den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten.
Med avseende därå att kammarrätten velat framhålla behovet av föreskrift
om förvaring av bolags balansräkningar, må allenast erinras, att dessa torde
av länsstyrelserna bevaras inneslutna i vederbörande deklarationer och för
övrigt alltid skola finnas förvarade hos vederbörande centrala ämbetsverk,
dit de av bolagen jämlikt gällande föreskrifter skola insändas.
Beträffande förslaget, i vad det innefattar föreskrifter om efterbeskattning,
har kammarrätten bland annat framhållit, att den förlängning av preskriptionstiden
i fall av nedsättning av aktiekapitalet, som ifrågasatts, icke kunde
vara lämplig eller billig. Tiden borde begränsas till 5 år efter det år taxering
skett. Då emellertid varken vad kammarrätten eller bankföreningen
och industriförbundet härutinnan anfört synes mig kunna rubba riktigheten
av de skäl, de sakkunniga för sin uppfattning framlagt, finner jag mig ej
böra förorda någon ändring i förslagets bestämmelser i denna del. Till
förtydligande av stadgandets innebörd har en mindre omredigering vidtagits,
varjämte detsamma, på sätt kammarrätten föreslagit, inrymts i eu
särskild paragraf.
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.
Kammarrätten har slutligen uttalat, att i kontrollsyfte syntes vara lämpligt
stadga skyldighet för patent- och registreringsverket, försäkringsinspektionen
samt bank- och fondinspektionen att med ledning av inkomna registeranmälningar
lämna uppgift till vederbörande om bolag, som beslutat nedsätta
aktekapitalet eller träda i likvidation samt om likvidations avslutande.
I sådant syfte hade de sakkunniga föreslagit, att det skulle åläggas länsstyrelse
att över nämnda förhållanden föra särskilt kortregister samt om
vad sålunda förekommit underrätta vederbörande taxeringsnämnder. Då
jag har mig bekant, att de sakkunniga övervägt även lämpligheten av det
av kammarrätten förordade kontrollsystemet, men ansett det i betänkandet
angivna äga företräde framför det andra, samt för egen del finner de av
de sakkunniga förordade kontrollåtgärderna mera effektiva, har jag ej kunnat
ansluta mig till kammarrättens åsikt i frågan.
Utöver av mig nu behandlade anmärkningar har kammarrätten framfört
en del synpunkter och ifrågasatt vissa mindre ändringar i lagtext och anvisningar.
Då emellertid vad kammarrätten sålunda anfört och föreslagit till
dels är behandlat och bemött i de sakkunnigas betänkande och till dels synes
av skilda anledningar sakna verkligt underlag eller ej utgöra skäl för föreslagen
ändring, har jag ansett mig sakna anledning att närmare ingå på
kammarrättens utlåtande i dessa delar.
Med hänsyn till att utskiftningsskatten, såsom jag ovan framhållit, i viss
mån får en provisorisk natur, har jag, som delar den uppfattningen,
att densamma lämpligen borde intagas i statsskatteförordningen, dock ansett,
att bestämmelserna om utskiftningsskatten nu tills vidare böra inrymmas
i en särskild författning. Av samma skäl hava även föreskrifterna
om själva taxeringsförfarandet vid åsättande av utskiftningsskatt och därmed
i samband stående stadganden ansetts ej nu böra inarbetas i det förslag till
taxeringsförordning, som kommer att underställas innevarande års riksdags
prövning, utan hava de i förordningen om utskiftningsskatt intagna hänvisningar
till taxeringsförordningen ansetts vara för närvarande tillfyllest. På
sätt de sakkunniga föreslagit måste givetvis deklarationer, som avgivits av
aktiebolag eller solidariskt bankbolag, förvaras i fem år efter bolagets upplösning.
Med avseende å den lydelse, bestämmelsen om deklarationers förvarande
torde komma att erhålla uti omförmälda taxeringsförordning, kräves
härutinnan i förordningen om utskiftningsskatten ej något särskilt stadgande,
utan torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom tid meddela länsstyrelserna
erforderliga föreskrifter. De för taxering till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt avsedda taxeringslängderna torde jämväl tillsvidare
kunna anviindas vid taxering till utskiftningsskatt.
För utskiftningsskatt avsett deklarationsformulär bör i överensstämmelse
med den ståndpunkt, jag intagit beträffande motsvarande förhållanden vid
den vanliga inkomstskattetaxeringen, faststiillas av Kungl. Maj:t. För att
bringas till riksdagens kännedom torde det lämpligen kunna såsom bilaga
fogas vid detta statsrådsprotokoll.
Bihang Ull riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 115 höft. (Nr 13''t.) 2
Restitution
av B-skatt.
18 Kungt. Maj:ts -proposition Nr 134.
Spörsmålet om utskiftningsskattens finansiella betydelse låter sig givetvis
svårligen besvaras. Skattens statsfinansiella betydelse får anses ligga
icke i den avkastning den själv lämnar, utan i det förhållandet, att
den kan antagas motverka en minskning i avkastningen av inkomstskatten
på bolag samt skatten på aktieutdelning. Att i siffror beräkna
skattens betydelse i detta avseende är dock givetvis omöjligt. Det bör påpekas,
att under de närmaste åren, då restitution av B-skatt kommer att äga
rum, dessa restitutioner kunna komma att fullt motsvara eller överstiga den
intäkt, som den nya skatten kommer att, direkt eller indirekt, tillföra statsverket.
Slutligen anser jag mig böra i detta sammanhang beröra den fråga om
inskränkning i rätten för bolag att i framtiden erhålla restitution för erlagd
B-skatt, som vid föregående utredningar om borttagande av B-skatten varit
på tal. I sitt anförande till statsrådsprotokollet, som finnes intaget i ovannämnda
proposition nr 193 till 1926 års riksdag, förklarade dåvarande chefen
för finansdepartementet, att enligt hans åsikt denna fråga icke borde upptagas
till behandling förrän i samband med det slutliga avgörandet om införande
av en ersättning för B-skatten.
Jag tillåter mig vidare erinra, att 1926 års riksdag i enlighet med därom
avlåten proposition i samband med sitt beslut om B-skattens avskaffande
föreskrev viss ändrad bestämmelse om restitution av B-skatt, innebärande
att restitution ej finge ske för sammanlagt högre belopp än det, varmed
bolagets behållna tillgångar enligt balansräkningen för det sista räkenskapsår,
för vilket B-skatt utginge, överstigit aktiekapital och reservfond.
I det inom finansdepartementet utarbetade förslag, som låg till grund för
nämnda proposition om ändring av bestämmelserna om rätten till restitution
av B-skatt, och som finnes vidfogat meranämnda proposition nr 193, upptogs
jämväl en föreskrift om upphävande med utgången av år 1931 av rätten till
restitution av B-skatt. Härom framhöll kammarrätten i sitt över förslaget
avgivna utlåtande, att detta vore ett synnerligen betänkligt stadgande. Enligt
vad nu gällde, vore denna rätt till tiden obegränsad eller i varje fall endast
underkastad den allmänna fordringspreskriptionen, räknat från det de faktiska
förutsättningarna för restitution inträtt. Enligt förslaget skulle ett bolag
bliva nödsakat att antingen avstå från sin rätt till framtida restitution eller
ock senast under år 1931 dela ut sina B-beskattade fonderingar, kanske till
avsevärt förfång för rörelsen. Efter kammarrättens uppfattning vilade restitutionen
av B-skatt på en förbindelse, som staten åtagit sig i gengäld för en
skatt, som enligt lagstiftarens motiv eljest icke skulle hava pålagts. Denna
förbindelse syntes icke kunna ensidigt av staten brytas.
Även jag anser, att med skäl kan sättas i fråga, huruvida staten med
hänsyn till grunden för B-beskattningen bör betaga bolagen rätten att
hädanefter, därest de så finna för sig förmånligt, utan tidsbegränsning erhålla
restitution av erlagd B-skatt. Med hänsyn till det sammanhang, före
-
19
Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.
varande spörsmål får anses äga med aktibolags skattskyldighet i övrigt,
torde emellertid med ett definitivt ståndpunktstagande beträffande sagda
restitutionsrätt böra anstå till den tidpunkt, då frågan om beskattningen
av aktiebolag i sin helhet vunnit sin slutliga lösning.
Föredragande departementschefen uppläser härefter inom finansdepartementet
utarbetat förslag till förordning om skatt vid utskiftning av aktiebolags
och solidariska bankbolags tillgångar samt hemställer, att Kungl.
Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
E. Regnér.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga.
Tillhandahålles deklarationsskyldigt bolag kostnadsfritt.
Skyldighet att avgiva deklaration för taxering till utskiftningsskatt
för svenska aktiebolag och svenska solidariska bankbolag åligger utan
anmaning:
a) svenskt aktiebolag och svenskt solidariskt bankbolag, då sådant
bolag i samband med nedsättning av bolagets aktiekapital eller vid utträde
av huvudlottägare till delägarna utskiftat medel, som blivit tillgängliga
för lyftning under det sistförflutna kalenderåret; och
b) svenskt aktiebolag och svenskt solidariskt bankbolag i likvidation,
då likvidator under det sistförflutna kalenderåret avgivit slutlig redovisning
för sin förvaltning.
Har svenskt aktiebolag eller svenskt solidariskt bankbolag genom beslut,
som vunnit laga kraft, trätt i likvidation, vare sådant bolag efter
anmaning skyldigt att avgiva deklaration, även om slutlig redovisning
icke framlagts.
Deklaration, som skall avgivas utan anmaning, avlämnas inom den
tid och i den ordning, som för bolags deklaration om inkomstoch
förmögenhetsskatt finnes stadgat.
Deklaration, som på grund av anmaning skall avgivas, avlämnas
inom den tid och i den ordning, som i anmaningen angives.
Avlämnas ej deklaration inom behörig tid, vare den skattskyldige
förlustig rätten att överklaga taxering, för vilken deklarationen skolat
ligga till grund.
Vid deklarationen bör fogas bestyrkt avskrift av vederbörande bolagsstämmoprotokoll
i de delar, som angå i deklarationen lämnade
uppgifter om till delägare utskiftade medel. Då uppgift lämnas om
medel, som utskiftats vid nedsättning av aktiekapital i annan ordning
än i samband med inlösen av aktier, bör bestyrkt avskrift av den
senast före beslutet om utskiftningen upprättade balansräkningen bi
-
fogas. Vid deklaration i anledning av utskiftning vid bolags upplösning
bör fogas bestyrkt avskrift av likvidators slutliga redovisning,
därest sådan avgivits.
Bolag, som verkställt räkcnskapsavslutning före den 1 mars 1925,
bör, där så ske kan, vid deklarationen i bestyrkt avskrift foga utgående
balansräkning eller av likvidator upprättad redogörelse för
det räkenskapsår, som gått till ända närmast före sistnämnda dag,
ävensom vederbörande bolagsstämmoprotokoll i de delar, som angå
disposition av bolagets vinst enligt sistnämnda balansräkning.
Har någon i deklaration eller upplysning, som av honom avgivits till
ledning vid laxering, mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande,
som är ägnat att leda till frihet från taxering eller till för låg taxering, böte,
om det oriktiga meddelandet föranlett, att skattskyldig icke blivit taxerad
eller blivit för lågt taxerad, högst fem gånger det skattebelopp, som genom
det oriktiga förfarandet undandragits, och i annat fall högst fem gånger
det skattebelopp, som skulle hava undandragits, därest det oriktiga
meddelandet blivit vid taxeringen följt. Har det oriktiga meddelandet
icke lämnats mot bättre vetande, men har den, som lämnat meddelandet,
vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov vårdslöshet,
vare straffet böter, högst två gånger det skattebelopp, som undandragits
eller skulle hava undandragits genom det oriktiga meddelandet.
Straff för här omnämnd förseelse inträder icke, därest den
skyldige, innan taxeringsnämnden avslutat sitt arbete för året, av egen
drift beriktigat det oriktiga meddelandet.
En var, som önskar upplysning rörande beskaffenheten av honom
åliggande uppgiftsskyldighet eller sättet för dess fullgörande, äger att
för sådant ändamål hänvända sig till ordföranden i vederbörande
taxeringsnämnd.
Deklaration lör taxering till utskiftningsskatt
för svenska aktiebolag och svenska solidariska bankbolag att avlämnas år 19 av
Bolagets namn:
Ort, där bolagets styrelse har eller senast haft sitt säte:
Län: .................................................................................................
Socken, köping:
By, gård, hemman och n;r;.............................................................................
Stad:
Kvarter:
med adressn:r
vid
Bote:
n:r:
I. Uppgift om tillskjutet belopp.
(Att ifyllas av alla deklarationspliktiga bolag.)
a) För bolag, som verkställt räkenskapsavslutning före den 1 mars 1925.
Bolagets egna fonder (se anvisn.) enligt utgående balansräkning (eller av likvidator upprättad
| redogörelse) för räkenskapsåret närmast före den 1 mars 1925 utgjorde ett belopp av ........
Tillkommer:
Medel, som delägare efter utgången av nyssnämnda räkenskapsår tillskjutit
i penningar kr.
i annat »
Bolagets
anteckningar
Taxeringsnämndens
anteckningar
Kronor
Kronor
Summa
Avgår:
1. Bolaget år 1925 påförd inkomst- och förmögenhetsskatt (A-skatt) samt
bevillning för inkomst ........................................................................ kr. ................................
2. Enligt nämnda balansräkning fonderade medel, som sedermera utdelats
till delägare och för vilka restitution av B-skatt ägt rum ............ » .....................................
3. Medel, som i samband med nedsättning av aktie-(lott)-kapital, verkställd
efter den tid berörda balansräkning avser, utskiftats till delägare
utan att träffas av utskiftningsskatt ................................................ » .......................................
Tillskjutet belopp
b) För bolag, som icke verkställt räkenskapsavslutning före den 1 mars 1925.
Bolaget har bildats år 19
Medel, som delägare vid bolagets bildande eller under dess fortbestånd tillskjutit (se anvisn.)
i penningar kr.
i annat » .......................................
Avgår:
Medel, som i samband med nedsättning av aktie-(lott)-kapital utskiftats till delägare utan
att träffas av utskiftningsskatt ......................................................................................................
Tillskjutet belopp
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt //.> höft- {Sr /.‘it.)
opaginerad Kontrollera mot PDF
II. Till delägare utskiftade medel.
a) Vid bolags upplösning.
Beslut om bolagets upplösning har fattats den .................................................................... 19
Likvidator har avgivit slutlig redovisning den 19.........
Till delägare hava, efter det bolaget trätt i likvidation, sammmanlagt följande belopp ut- skiftats, nämligen (se anvisn.):
den ........................................ 19..............................................................kr.
» 19
in » ...............................
Bolagets
anteckningar
Kronor
T axeringsn anande ns
anteckningar
Kronor
1
Utskiftat belopp
i Av det utskiftade beloppet hava utbetalats i penningar kr........................och i annat kr.
Vid utskiftningen hava tillgångar försålts till delägare för ett pris av kr.
i Dessa tillgångars verkliga värde vid tiden för utskiftningen utgjorde (se anvisn.) kr.
Sammanställning:
1
Att taxera till utskiftningsskatt
b) Vid nedsättning av aktie-(lott)-kapital.
Jämlikt beslut av bolagsstämma den 19 hava, på sätt
framgår av bilagda utdrag av det vid stämman förda protokoll, i samband med nedsättning
av bolagets aktiekapital eller utträde av huvudlottägare i solidariskt bankbolag till delägare
utskiftats medel, som blivit tillgängliga för lyftning under sistlidet år, till belopp av kr.
Bolagets egna fonder* (se anvisn.) enligt den närmast före beslutet om utskiftningen upp- rättade balansräkningen utgjorde ....................................................................... kr.
Summa tillskjutet belopp (se I) utgör ............................................................ kr.
Av det utskiftade beloppet anses vara till utskiftningsskatt beskattningsbart ett belopp av (se anvisn.)
Att taxera till utskiftningsskatt
1
1—------—
1 Ifylles endast av aktiebolag, som utskiftar tillgångar i samband med nedsättning av aktiekapital i annan ordning än vid inlösen av aktier
enligt i fastställd bolagsordning gällande grunder.
Att de av m''g härovan lämnade uppgifterna äro riktiga samt att, ™ ® veterligen, icke någon uppgift, som bort lamnats,
uteslutits, försäkras på heder och samvete.
den
19
Bolagets firma:
Firmatecknarens namn: ....................................................................
Bolagets eller den uppgifts plikt iges adress: Telef onus:
Taxeringsnämndens beslut.
Taxeringsnämnden har ^gd^ft^ngående av deklarationen taxerat bolaget till utskiftningsskatt för ett
beskattningsbart belopp av kr. ,
därå skatten utgör ...... kr.
Skal för avvikelse från deklarationen:....................................................................................................................................
Anvisningar för blankettens ifyllande.
1. Med till delägare utskiftat belopp förstås här det belopp, som
står till delägares disposition, utan att avdrag för utskiftningsskatt
ägt rum.
2. Såsom tillskjutet belopp räknas i allmänhet tillskott av delägare,
vare sig det tillförts aktie-(lott)-kapitalet eller ej. Belopp, som
inbetalts å aktie, för vilken aktierätt förverkats, ävensom tillskott
enligt 92 och 209 §§ i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse
räknas ej som tillskjutet belopp.
3. Med bolags egna fonder förstås skillnaden mellan bolagets tillgångar
och skulder enligt balansräkningen (eller av likvidator
upprättad redogörelse), därvid dock i balansräkningen (eller redogörelsen)
upptagna vinstmedel skola medräknas allenast! den mån desamma
enligt därom fattat beslut överförts till fonderade medel eller eljest till
ny räkning. Till skulder hänföras härvid givetvis ej aktiekapital
och reservfond. Balanserad förlust, förbindelser å oguldet aktiebelopp,
garantiförbindelser och dylikt anses härvid icke såsom
tillgång. S. k. förnyelsefond är att anse som skuld, i den mån
fonden uppfyller villkoren i 56 § 4) lagen den 12 augusti 1910 om
aktiebolag, varemot fond, som avsetts för ökning av tillgångar för
stadigvarande bruk, ej må avdragas.
4. Har delägare för bolagets bildande eller eljest tillskjutit annat än
penningar, skall vad sålunda tillskjutits, därest detsamma åsatts
värde, överstigande dess verkliga värde, vid det tillskjutna beloppets
bestämmande upptagas till sitt verkliga värde.
Därest aktiebolag eller solidariskt bankbolag till delägare utskiftar
annat än penningar, skall värdet av det sålunda utskiftade upptagas
till belopp, som motsvarar saluvärdet vid tiden för utskiftningen.
5. a). Utskiftas tillgångar från aktiebolag i samband med inlösen
av aktier enligt i fastställd bolagsordning gällande grunder eller
från solidariskt bankbolag vid huvudlottägares utträde, skall utskiftningsskatt
erläggas för det utskiftade beloppet endast i den
mån detsamma överstiger i bolaget befintligt tillskjutet belopp.
b). Utskiftas tillgångar från aktiebolag i samband med nedsättning
av aktiekapital i annan ordning än i a) sägs, skall utskiftningsskatt
erläggas för hela det utskiftade beloppet; dock att skatt
ej skall utgå i den mån bolagets egna fonder genom utskiftningen
nedbringas under tillskjutet belopp. I följd härav skall skatt ej
utgöras för belopp, överstigande skillnaden mellan, å ena sidan, värdet
av bolagets behållna tillgångar enligt den senast före beslutet om
utskiftningen upprättade balansräkningen och, å andra sidan,
av delägare tillskjutet belopp.
3320. Sthlm 1927, Isaac Mnreus'' Boktr.-A.-B
1
Bilaga.
Sedan vid innevarande ars riksdag i enlighet med däru tiimian framlagd
Proposition beslut fattats om ändring i vissa delar av förordningen den 28
oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt, innebärande att den s. k.
B-skatten avskaffades utan att någon annan skatteform i liknande syfte
trädde i stället, uppdrog ohefen för finansdepartementet åt sakkunniga
att inom nämnda departement biträda vid fortsatt utredning av
frågan om beskattning av bolags besparade vinstmedel. Till fullgörande
av det de sakkunniga meddelade uppdraget har utarbetats bifogade förslag
till förordning i ämnet och få de sakkunniga härmed framlägga motivering
för detta författningsförslag.
Allmän motivering.
Dubbelbeskattning i viss utsträckning av de vinstmedel, inländska aktieslag
och solidariska (enskilda) bankbolag — i det följande för korthetens
skull benämnda bolag — åtnjutit, infördes ursprungligen genom förordningen
den 21 juni 1902 om inkomstskatt. Denna dubbelbeskattning, som
betingades av det genom nämnda förordning införda progressiva skattesystemet,
var begränsad till den del av till delägarna i bolaget bestämd utdelning,
som översteg sex procent av inbetalt aktie- eller lottkapital.
Genom förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt
utvidgades dubbelbeskattningen att omfatta alla ett bolags vinstmedel,
som utdelades till delägarna i bolaget. Vinstmedel, som kvarstodo
hos bolaget och utskiftades till delägarna först i samband med bolagets
upplösning, underkastades beskattning enbart hos bolaget. Om bolag gjort
förvärv, som för bolaget icke varit att hänföra till beskattningsbar inkomst
— såsom exempelvis vinst genom försäljning av fastighet, förvärvad
mera än tio år före försäljningen — blevo vinstmedlen beskattade hos
delägaren, därest de under bolagets bestånd utdelades till denne, varemot
de eljest regelmässigt blevo obeskattade. Understundom kunde dock
hos bolaget besparade vinstmedel giva anledning till beskattning av
delägaren, nämligen vid av delägaren företagen avyttring av aktie
eller banklott eller vid bolags upplösning enligt de regler, som gälla för
beskattning av inkomst utav tillfällig natur.
Vid 1913 års riksdag yrkades i en inom andra kammaren väckt motion,
nr 181, sådan ändring i inkomstskatteförordningen, att såsom beskattningsBihang
till riksdagens protokoll 1927. 1 smal. 115 höft. (Nr 1M. Bilaga.)
1902 års
lagstiftning.
1910 års
lagstiftning.
1913 års
riksdagsskrivelse.
i
2
1918 års
riksdag.
1919 års
lagstiftning.
1924 års
riksdagsskrivelse.
1926 års
förslag.
bär utdelning från bolag skulle anses all utdelning av aktier eller lotter i
eget eller annat bolag ävensom varje annan utdelning till delägare i penningar
eller penningars värde, isåvida utdelningen ej vore att hänföra till
återbetalning vid bolags upplösning av inbetalt aktiekapital.
I anledning av motionen anhöll riksdagen i skrivelse den 30 maj 1913,
nr 140, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning, huruvida och i
vad mån, då ett bolag upplöstes, bolagets uppsparade tillgångar, vilka icke
utdelades förrän i sammanhang med bolagets upplösning, kunde göras till
föremål för inkomstbeskattning hos delägarna.
Frågan om ändring i reglerna för bolags beskattning förelåg återigen
vid 1918 års riksdag genom Kungl. Maj:ts proposition, nr 395, med förslag
till viss ändring av bestämmelserna om bolags beskattning. Enligt detta
förslag skulle bolagens vinster underkastas skärpt beskattning så till vida,
att en begränsning gjordes beträffande de medel, som finge inräknas i bolags
kapital vid bestämmandet av skatteprocenten för bolag, varjämte till
beskattningsbar utdelning hänfördes jämväl vad som vid bolagets upplösning
tillskiftades delägare utöver på honom belöpande andel i de enligt
förslaget till bolagets kapital hörande tillgångarna.
Förslaget vann icke riksdagens bifall.
Genom proposition till 1919 års riksdag, nr 259, framlades bland annat
förslag till en vid sidan av den egentliga inkomst- och förmögenhetsskatten
för bolag utgående skatt, den s. k. B-skatten.
I anledning av denna proposition beslöt riksdagen, att särskild B-skatt
skulle av bolag erläggas med ett grundbelopp av två kronor för varje fullt
hundratal kronor av den del av bolagets nästföregånde år till inkomst- och
förmögenhetskatt (A-skatt) taxerade inkomst, som icke i vanlig ordning utdelats
till delägarna; dock efter avdrag av å inkomsten belöpande kronoutskylder
samt beträffande försäkringsbolag jämväl för vinstutdelning till
försäkringstagare eller av för samma ändamål reserverade medel.
Sedan i en vid 1924 års riksdag inom andra kammaren väckt motion,
nr 257, hemställts om B-skattens upphävande, anhöll riksdagen i skrivelse
den 16 maj 1924, nr 165, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning
angående B-skattens upphävande och därvid, i den mån det befunnes erforderligt,
ersätta B-skatten med annan skatteform.
I anledning härav verkställdes inom finansdepartementet utredning rörande
lämpligheten och möjligheten att vid avskaffande av B-skatten ersätta
denna skatt med någon annan skatteform. Därvid hade inom departementet
utarbetats dels förslag till förordning om fonderings- och upplösningsskatt
för aktiebolag och solidariska hankbolag med tillhörande deklarationsformulär
samt till förordning med särskilda bestämmelser om B
-
3
skatt för aktiebolag och solidariska bankbolag, dels ock en promemoria
med motivering till förslaget jämte historik. Enligt förslaget skulle fonderingsskatt
utgå med tre procent av vad som av bolags vinstmedel överfördes
till aktie, eller lottkapital eller reservfond, dock att till reservfond
avsatta medel skulle vara skattefria, i den mån desamma erfordrades för
att uppbringa reservfonden till, beträffande bankbolag femtio procent och
beträffande annat bolag, tjugo procent av aktie- eller lottkapitalet. Upplösningsskatten
skulle utgå med fem procent av det belopp, som vid bolags
upplösning tillskiftades delägarna utöver av dem tillskjutet belopp eller
som utbetalades i samband med aktiekapitalets nedsättning. Särskilda bestämmelser
meddelades till förekommande av att vinstmedel, uppkomna
före B-skattens införande och under de år, bolags besparade vinstmedel
voro underkastade B-skatt, drabbades av upplösningsskatt. Erlagd fonderingsskatt
skulle få avräknas från upplösningsskatt och vid överföring
av B-skatt påförda vinstmedel till aktie- eller lottkapital eller reservfond
skulle bolag erhålla restitution av erlagd B-skatt, därest beslut om överföringen
fattats före utgången av år 1931.
Över dessa förslag avgav kammarrätten utlåtande, däri kammarrätten
bland annat uttalade, att de föreslagna nya skatteformema vore irrationella
och verkade orättvist, samt framhöll, att de föreslagna beskattningsreglerna
tillsammans bildade ett synnerligen invecklat system, »om säkerligen
skulle komma att vålla såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna
mycket bryderi och besvär. Kammarrätten föreslog därför, att
B-skatten måtte bliva avvecklad utan anordnande av annan beskattning i
samma syfte.
Genom proposition, nr 193, till 1926 års riksdag framlades förslag till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt.
innebärande upphävande av B-skatten från och med år
1927 samt innefattande regler om restitution av B-skatten för framtiden.
Denna proposition blev av riksdagen antagen. I propositionen föreslogs
icke införande av någon skatteform till ersättande av B-skatten.
Härutinnan anförde dåvarande chefen för finansdepartementet i huvudsak
följande: Det vore ofrånkomligt, att, om B-skatten upphävdes utan
någon ersättning, skattelagstiftningen komme att uppvisa en lucka, i det
att delägare finge möjlighet att undgå beskattning av utdelning genom att
först fondera vinstmedel och därpå antingen upplösa bolaget eller ock utsläppa
gratisaktier och därefter nedsätta aktiekapitalet till vad det tidigare
varit. Likaledes komme att uppstå ojämnhet i beskattningen mellan de
fall, da ett bolags kapital ökades genom inbetalning av medel, för vilka delägarna
vid förvärvet i vanlig ordning erlagt inkomstskatt, och de fall,
då bolagets kapital ökats genom överförande till aktie- eller lottkapital
eller reservfond av besparade vinstmedel, för vilka delägarna icke erlagt
inkomstskatt. De luckor, som på detta sätt uppstode i skattesystemet,
1926 års
lagstiftning.
4
Den kommunala,
beskattningen.
1924 års
skatteberednings
förslag.
därest B-skatten upphävdes, vore enligt departementschefens åsikt av den
art, att de om möjligt borde fyllas. Svårigheten vore emellertid att finna
bestämmelser, vilka tillgodosåg© de syften man ville vinna, men vilka
samtidigt varken verkade orättvist eller medförde för stora svårigheter
vid tillämpningen. Med hänsyn till vad kammarrätten anfört därom att
det till kammarrätten remitterade förslaget skulle medföra betydande taxeringstekniska
och andra svårigheter, hade departementschefen icke ansett
sig böra utan ytterligare undersökning av andra möjligheter tillstyrka, att
nämnda förslag framlades för riksdagen.
Vad angår den kommunala beskattning, som drabbar bolags vinstmedel,
erinras, att för bolag, som driva bankrörelse, annan penning- eller lånerörelse,
försäkringsrörelse eller handel med värdehandlingar, utdelning
å aktier, banklotter och insatser i ekonomiska föreningar anses utgöra till
bevillning beskattningsbar inkomst av rörelse. I andra fall taxeras ej bolag
tillfallen aktieutdelning såsom inkomst enligt bevillningsförordningen.
Slutligen är att märka, att 1924 års skatteberedning uti sitt innevarande
år avgivna betänkande angående beskattning av inländska juridiska personers
inkomst och förmögenhet föreslagit vissa ändringar rörande beskattningen
av bolags vinstmedel. Sålunda hava enligt förslaget bolag och
ekonomiska föreningar fritagits från statlig beskattning för utdelning å
aktier, banklotter och insatser i ekonomiska föreningar, i annan mån än
då utdelningen är att hänföra till inkomst av rörelse eller yrke.
Beträffande den närmare utveckling, reglerna angående statlig och kommunal
beskattning av bolags vinstmedel undergått, samt de skäl, som åberopats
för att sådana medel underkastats strängare beskattning än inkomst
i allmänhet, få de sakkunniga hänvisa till den utförliga historik, som intagits
i ovannämnda promemoria.
Vid fullgörande av sitt uppdrag hava de sakkunniga utgått ifrån, att detsamma
icke inneburit att taga under omprövning, om överhuvud taget i
stället för den upphävda B-skatten en ny skatt i annan form borde
införas i vårt skattesystem, utan att nämnda uppdrag innefattat att anvisa
en väg, å vilken en dylik ersättningsskatt för B-skatten skulle kunna
vinnas. Med denna uppfattning hava de sakkunniga saknat anledning
att närmare ingå på frågan om den i gällande skattelagstiftning fastslagna
principen om dubbelbeskattning av inkomst, som härflyter av
verksamhet i bolags form, är ur rationell beskattningssynpunkt motiverad,
eller att till behandling upptaga de spörsmål, som därmed kunna hava
sammanhang. Det må härutinnan allenast framhållas, att så länge nämnda
dubbelbeskattning i dess nuvarande gestaltning är i vårt skattesystem införd,
man icke lärer med någon framgång kunna bestrida, att efter B-skat
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
tens upphörande den ojämnhet i beskattningen, som man medelst sistnämnda
skatt velat avhjälpa, åter finnes för handen. De för undanröjande
av detta förhållande vid frågans tidigare behandling vid olika tillfällen anförda
skäl — vare sig de hänföra sig till en nr teoretisk eller praktisk synpunkt
erforderlig konsekvens av rådande dubbelbeskattning av bolags inkomst
eller de enbart låta den fiskaliska synpunkten vara avgörande —
synas de sakkunniga böra tillmätas avgörande betydelse framför de invändningar,
som häremot framkommit.
Såsom redan av det här ovan anförda framgår, kunna olika vägar beträdas
för att vinna den åsyftade följdriktigheten i beskattningen. En
väg vore att, oberoende av sättet för delägares förvärv av aktie eller den tid
han innehaft aktien, vinst genom överlåtelse av densamma underkastades
beskattning hos delägaren, varvid vinst vid skifte av bolags tillgångar givetvis
borde likställas med försäljningsvinst. Mot en på sådant sätt anordnad
beskattning hava redan i promemorian anförts åtskilliga skäl. De sakkunniga
hava därutöver velat framhålla, att även andra invändningar kunna
framställas mot en dylik utvidgning av realisationsvinstbegrÖppet, invändningar,
som åtminstone delvis kunna riktas även mot den nu rådande beskattningen
av realisationsvinst, men som framträda med större styrka, då
en utvidgning av realisationsvinst begreppet,ifrågasattes. De täta värdefluktuationer
sådana aktier, som i större omf attning byta ägare, undergå, få i
regel tillskrivas huvudsakligen helt andra omständigheter än att bolagets
årsvinster fonderas hos bolaget i stället för att utdelas till delägarna. I fråga
om aktier i s. k. familjebolag åter torde merendels försäljningsvärdet influeras
av särskilda omständigheter såsom av inskränkande bestämmelser
i rätten att överlåta aktie, möjlighet för köparen att erhålla ledande ställning
inom bolaget eller befattning hos detsamma. En oinskränkt beskattning
av vinst vid realisation av aktier synes förutsätta en lika oinskränkt,
avdragsrätt för genom dylik realisation konstaterade förluster. Mot eu
sådan anordning kunna ur fiskalisk synpunkt vägande erinringar framställas.
Aktieägare skulle med afl sannolikhet utnyttja möjligheten att bereda
sig skattelindrmg eller rent av skattefrihet genom realisation av aktier,
som nedgått i värde, under det att han komme att längre än eljest
uppskjuta försäljning av aktier, som stigit i värde. För övrigt skulle realisationsvinster,
som uppkommit för i utlandet bosatta delägare ,i svenska
bolag, ieke komma att drabbas av skatten. Ur skatteteknisk synpunkt må
framhållas, att med nuvarande organisation av taxerings väsendet betydande
svårigheter föreligga att effektivt kontrollera, att realisationsvinster
bliva beskattade. En utvidgning av detta beskattningsområde
synes de sakkunniga för närvarande därför icke tillrådligt, helst nära nog
oöverstigliga svårigheter skulle uppkomma att efter förloppet av många år,
i synnerhet om aktie förvärvats genom arv eller gåva, fastställa det vinstbelopp,
som vid avyttring borde upptagas till beskattning. Denna svårighet
skulle visserligen kunna undvikas, om all uppkommen värdestegring
6
å aktier, vare sig denna konstaterats genom avyttring eller ej, underkastades
beskattning, men ett dylikt system lider uppenbarligen av så stora
brister i andra hänseenden, att det icke gärna synes böra ifrågakomma.
Att beskatta delägarna personligen för bolagets hela vinst, vare sig densamma
utdelats eller icke, torde knappast, därest eu dylik väg vore praktisk
framkomlig, vara ur principiell synpunkt riktigt. Delägarens personliga
sbatteförmåga, som bestämmes ej enbart av inkomstens storlek utan
även av beskaffenheten av den förfoganderätt över inkomsten han erhåller,
lärer väl i allmänhet icke kunna anses stiga i samma mån därigenom att
bolagets vinst fonderas som därigenom att densamma utdelas till delägaren.
Till följd härav skulle sannolikt en på nämnda sätt anordnad beskattning
tvinga bolagen till den ur nationalekonomisk synpunkt mindre lyckliga
konsekvensen att till delägarna utdela mera än som ur synpunkten av bolagens
konsolidering och framtida utveckling vore ändamålsenligt.
En tredje väg att hos ett bolags delägare personligen uttaga skatt å bolags
besparade vinstmedel anvisades i propositionen nr 395 till 1918 års
riksdag, däri föreslogs skattskyldighet för delägare i bolag för vad som
vid bolags upplösning tillskiftats honom utöver av honom gjort tillskott.
De invändningar, som framställts mot eu på så sätt anordnad beskattning,
främst att denna skulle medföra, att en delägare, som tiidigare inköpt en
aktie i ett bolag med stora hopsparade fonder till aktiens verkliga värde
och vid bolagets därefter inträffade upplösning återbekomme sin köpeskilling
utan någon som helst vinst, likväl skulle bliva beskattad för vinstutdelning,
hava de sakkunniga funnit vara av så vägande natur, att de icke
ansett sig böra förorda en sådan besikattningsmetod.
Med hänsyn till ovan angivna synpunkter har det därför icke synts de
sakkunniga vara möjligt att — utan att träda billighet och rättvisa för
nära — med beskattning nå bolags besparade vinstmedel genom en å delägarna
personligen lagd skatt, utan de sakkunniga hava. funnit den av
1924 års riksdag förordade utvägen alt låta bolagen erlägga den skatt, som
diet principiellt bort åligga delägarna att gälda, vara den mest lämpliga
vägen för frågans lösning.
En efter dylik norm anordnad beskattning kan läggas efter olika linjer.
De fonderade vinstmedlen kunna beskattas, i den män de uppkomma eller
vid en senare tidpunkt, men innan desamma bliva direkt tillgängliga för
delägarna, eller först i och med att vinstmedlen överlämnas till delägarnas
fria disposition. Exempel på särskilda sådana beskattningsmetoder äro
inkomst- och förmögenhetsskatten i dess form av B-skatt, fonderingsskatten
och upplösningsskatten.
De sakkunniga dela den mening, chefen för finansdepartementet i den
till 1926 års riksdag avlåtna propositionen nr 193 givit uttryck för därutinnan,
att en omläggning av B-skatten i sådan ordning, att de med densamma
förenade bristerna ur principiell synpunkt hortfölle, icke är möjlig,
åtminstone icke utan att beskattningsbestämmelserna bleve i hög grad in
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
vecklade och svårtillämpliga. Även mot fonderingsskatten, till vars förmån
obestridligen lämplighetsskäl kunna åberopas, tala vissa av de principiella
skäl — ehuru givetvis icke med samma styrka — som framställts
mot B-skatten. Oaktat medel, som överförts till aktiekapital eller till reservfond,
i den mån de överstiga viss procent i förhållande till aktiekapitalets
storlek, väl i regel äro för all framtid säkerställda i bolagets hand
och därigenom även för delägarna, inträffar dock understundom, att sådana
medel måste tagas i anspråk för täckande av sedermera uppkomna
förluster. Flera exempel på att bolag måst använda till aktiekapital och
reservfond avsatta medel för täckande av förluster finnas särskilt från
tiden efter fredsslutet. Först då vinstmedlen kommit i delägarnas omedelbara
besittning, har det definitivt konstaterats, att vinstmedlen äro fullt
säkerställda för delägarna. För övrigt nödvändiggöra de betydande riskmoment,
som förefinnas inom flertalet verksamhetsgrenar av större omfattning,
att avsevärda belopp ofta måste bindas genom fondering, varför
en beskattning av dessa fonderade medel under verksamhetens bestånd,
medan medlen finnas kvar hos företaget, framstår i föga tilltalande dager.
De sakkunniga hava ansett särskilt angeläget att tillmötesgå det av
riksdagen uttalade önskemålet, att skatten måtte utformas så, att tillämpningen
av densamma bleve enkel och icke komme att medföra större kostnader.
Möjligheten att utforma skatten efter nämnda norm minskas självfallet,
om man väljer en kombination av skatt å vinstöverföring till aktiekapital
och reservfond samt å till delägarna vid bolags upplösning utskiftade
medel. Vidare har såsom ett huvudsyfte med en skatt till ersättande
av B-skatten uppställts att täcka den genom B-skattens upphävande uppkomna
luckan i den dubbelbeskattning av bolags vinstmedel, som åsyftats.
Uppenbart är, att sistnämnda syftemål icke kan ernås genom en skatt, som
lägges enbart å till aktiekapital eller reservfond överförda besparade vinstmedel.
På nu anförda skäl hava de sakkunniga icke ansett sig höra föreslå vare
sig en kombination av sistberörda båda skatter eller skatt å vinstöverföring
till aktiekapital eller reservfond.
Vid övervägande av förevarande spörsmål hava de sakkunniga därför
stannat vid att föreslå beskattning av besparade vinstmedel, först i den
män desamma bliva direkt tillgängliga för delägarna. Genom en sådan beskattning
av bolags besparade vinstmedel, i den mån desamma utskiftas
till delägarna, åstadkommes nämligen en konsekvent genomförd dubbelbeskattning
av bolags vinstmedel. Alla de vinstmedel för bolag, som utbetalas
till delägarna, bliva på så sätt föremål för särskild beskattning, nämligen
antingen hos delägarna vid utdelning eller hos bolaget vid medlens
utskiftande till delägarna i sammanhang med nedsättning av aktiekapitalet
eller upplösning av bolaget.
I detta sammanhang vilja de sakkunniga, som låtit verkställa undersökningar
dels inom patent- och registreringsverket av vissa bolags
8
balansräkningar och dels inom överståthållarämbetet av åtskilliga bolags
deklarationer, lämna en kortfattad redogörelse för sådana åtgärder, vilka,
såvitt av nämnda undersökningar framgått, vidtagits för att delägare i bolag
skulle undgå den dem eljest åliggande skatt för utdelning eller, utan att
sådan avsikt förelegat, medfört samma resultat. Enligt sakens natur hava
sådana transaktioner ägt rum företrädesvis inom bolag med ett mindre antal
delägare eller s. k. familjebolag. Så hava bolag, som fonderat medel
till högre belopp än som för verksamhetens bedrivande varit erforderliga,
i stället för att utdela dessa nedsatt aktiekapitalet med belopp ungefärligen
motsvarande vad som fonderats samt till delägarna utskiftat de medel, som
icke ansetts behövliga inom rörelsen. Andra bolag med stora fonder hava
upplösts, varefter nya bolag bildats för den tidigare verksamhetens fortsättande.
Särskilt anmärkningsvärt är, att vid begagnande av sistnämnda
väg att utan skatteplikt för delägarna utbetala vinstmedel till dessa det
nybildade bolaget i regel övertagit det äldre bolagets tillgångar till pris
vida överstigande det värde, vartill dessa tillgångar upptagits i det sistnämnda
bolagets räkenskap. Härigenom hava delägarna, vilka i de undersökta
fallen synas hava varit desamma i bägge bolagen, ur beskattningssynpunkt
förskaffat sig förmåner i två hänseenden. Dels bar det nya bolagets
kapital kunnat sättas högre än det äldre bolagets, varigenom
skatteprogressionen blivit lägre, och dels har anskaffningsvärdet av de tillgångar,
å vilka en årlig avskrivning för värdeminskning beräknas vid
taxeringen, ökats och den beskattningsbara vinsten förty minskats. Dylika
uppskrivningar av tillgångars värde torde ofta förekomma vid fusioner,
vid vilka kapitalet på sådant sätt »urvattnats». Sådana transaktioner liksom
även de, chefen för finansdepartementet omnämnt i sitt yttrande vid
förenämnda proposition nr 193 till 1926 års riksdag, bleve givetvis ur
skattesynpunkt betydligt mindre lönande, därest eu utskiftningsskatt förefunnes.
Framhållas bör, att genom uttagande av en särskild skatt vid utskiftning
av bolags tillgångar beredes större möjlighet att vinna den åsyftade
jämnheten i beskattningen än genom den avskaffade B-skatten.
Ur fiskalisk synpunkt kan mot en utskiftningsskatt framställas den erinran,
att densamma ofta uttages långt efter inkomstens intjänande.
Emellertid torde det i regel ur statsfinansiell synpunkt vara till fördel, att
bolags vinstmedel få kvarstå bos detta, då avkastningen av vinstmedlen
därigenom i allmänhet torde drabbas av högre skatt än förhållandet skulle
blivit, om medlen omedelbart utdelats. Staten kan därför antagas i längden
erhålla ersättning för den förlust, som kan uppkomma till följd av uppskov
med skattens uttagande.
Den invändningen mot utskiftningsskatten ligger nära till hands, att genom
skattens tillvaro åtskilliga bolagsbildningar skulle förhindras och att
därigenom staten skulle i viss utsträckning gå miste om skatt, eftersom,
enligt vad i allmänhet antages, vinst, förvärvad av företag i bolagsform,
beskattas strängare än annan inkomst. De företag, som företrädesvis sökt
9
undandraga sig dubbelbeskattning och vilka således kunna tänkas att för
utövande av sin verksamhet välja annan form än bolag, få väl antagas
vara sådana, i vilka endast ett fåtal personer äro intresserade.
Till sistnämnda grupp av företag torde i regel de bolag höra, vilkas
varaktighet från början är begränsad genom att verksamheten inskränkts
exempelvis till att stycka en fastighet i tomter och avyttra desamma. Att
dylika företag bedrivas i bolags form torde — enligt vad de sakkunniga
genom företagen utredning konstaterat — ofta hava medfört att företagens
inkomst kommit att underkastas lägre skattebelastning än som
skulle blivit fallet, därest delägarna direkt ägt företagen och utövat verksamheten.
Någon skatteförlust torde därför icke i allmänhet komma att
drabba staten, om dylika företag i större utsträckning skulle komma att
undvika bolagsformen. Vad åter angår företag med större antal delägare,
synes anledning saknas att förutsätta, att desamma skulle vid val av organisationsform
låta sig påverkas av en utskiftningsskatt.
Vad särskilt s. k. trustbildningar beträffar, lärer i samband med dessa
ofta nog betydande uppskrivningar av tillgångars värde ske. Då sådana
uppskrivningar icke för närvarande beskattas såsom vinst, kan ur fiskalisk
synpunkt anses påkallat att vid dylika trustbildningar uttaga utskiftningsskatt,
helst det nya företaget genom uppskrivningen av tillgångarnas värde
kan få sin skattebörda minskad.
Förslaget om utskiftningsskatt bygger i huvudsak på samma grunder
som det vid berörda promemoria fogade förslaget om upplösningsskatt. Då
utförlig motivering för sistberörda förslag framlagts i promemorian, tilllåta
sig de sakkunniga åberopa denna motivering i de delar, det av de sakkunniga
utarbetade förslaget överensstämmer med förslaget till upplösningsskatt.
De sakkunnigas förslag innebär alltså, att bolags besparade vinstmedel
taxeras till utskiftningsskatt, då medlen utskiftas till delägarna i bolaget,
vare sig utskiftningen äger rum i samband med nedsättning av bolagets
aktiekapital eller vid bolagets upplösning. Beskattningen överensstämmer
så till vida med den beskattning, som för närvarande äger rum hos delägarna
för utdelning från bolaget, att skatteplikten inträder först i och
med att vinstmedlen bliva tillgängliga för lyftning av delägarna, men skiljer
sig från beskattningen av utdelade medel, därigenom att utskiftningsskatten
icke erlägges av delägarna utan av bolaget. Beskattningsperioden
omfattar med ett viktigt undantag, betingat därav att skatten icke förlänats
retroaktiv verkan, tiden från bolagets bildande till den tidpunkt, utskiftningen
äger rum; i regel således bolagets hela livstid. Skattens föremål
utgör till delägarna utskiftade besparade vinstmedel. Med besparade
vinstmedel avses givetvis icke vad som i skatteteknisk mening hänförts till
vinst för bolaget, utan det värde, bolagets tillgångar vid bolagsskiftet representera
utöver vad delägarna tillskjutit i penningar eller annat för bolagets
bildande eller sedermera under dess bestånd. Föremålet för skal
-
10
ten begränsas således, å ena sidan, av vad som hänföres till utdelning från
bolaget och, å andra sidan, av vad som är att anse såsom återbäring av från
delägarna gjorda tillskott. De sakkunniga hava icke ansett sig böra närmare
ingå på vad som är att hänföra till beskattningsbar utdelning för delägarna,
då bestämmelser härom återfinnas i gällande förordning om inkomst-
och förmögenhetsskatt. För vad som avses med av delägarna
gjorda tillskott lämnas redogörelse i den speciella motiveringen.
Det med ovannämnda promemoria framlagda förslaget till förordning
om fonderings- och upplösningsskatt innehöll bestämmelser till förekommande
av att upplösningsskatten bleve retroaktiv. Jämväl de sakkunnig»
hava ansett, att vinstmedel, intjänade före B-skattens införande och under
tid, då bolags vinster varit underkastade B-skatt, icke skola påföras utskiftningsskatt.
Uppenbart är ju, att medel, som redan påförts B-skatt,
icke böra drabbas av utskiftningsskatt. För de sakkunnigas ståndpunkt
att från skatten undantaga tidigare besparade medel i övrigt har framför
allt varit avgörande den omständigheten, att vid B-skattens införande
statsmakterna från dubbelbeskattning genom B-skatt undantagit tidigare
besparade vinstmedel ävensom de från taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt
(A-skatt) befriade vinstmedel, bolag åtnjutit under den tid,
B-skatten varit i funktion. Lika litet som en rättelse av de oegentligheter,
B-skatten medfört till delägarnas nackdel, numera lärer kunna
ifrågakomma, synes enligt de sakkunnigas mening skäl föreligga att genom
den nya lagstiftningen rätta de missförhållanden till delägarnas fördel,
som uppkommit genom att B-skatten icke omfattat alla de värden,
bolagen kunnat använda för utdelning till delägarna. Från utskiftningsskatt
hava därför undantag^, förutom återbäring av gjorda tillskott, jämväl
vinstmedel, som av bolag intjänats före den tidpunkt, från vilken Bskatten
satts ur funktion, d, v. s. bolags besparade vinstmedel vid 1924 års
utgång eller, i fråga om bolag med särskilt räkenskapsår, besparade vinstmedel
vid utgången av det räkenskapsår, som tilländalupit närmast före
den 1 mars 1925. Beskattningsperioden för utskiftningsskatten börjar med
andra ord beträffande dylika äldre bolag att löpa först från den tidpunkt,
B-skatt upphört att utgå för bolagens till inkomst- och förmögenhetsskatt
(A-skatt) taxerade inkomst och omfattar endast därefter gjorda besparingar.
Såsom tidigare uttalats, kommer utskiftningsskatten att drabba alla de;
medel, som utbetalas till delägare i ett bolag och som icke äro att hänföra
till aktieutdelning eller till återbäring av utav delägarna gjorda tillskott.
Därest vid nedsättning av aktiekapital i annan ordning än genom inlösen
av aktier enligt 49 § i lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag medel utskiftas
till delägarna, uppstår frågan, huruvida de utskiftade medlen skola
i första hand anses såsom återbäring av gjorda tillskott eller såsom utskiftning
av besparade vinstmedel. De sakkunniga hava på skäl, som angivits
i berörda promemoria, och då uppenbarligen därigenom ett enklare faxe--
11
ringsförfarande Tinnes, uppställt den presumtionen, att, om och i den mån
besparade vinstmedel finnas hos bolaget vid aktiekapitalets nedsättning,
dessa i första hand skola anses hava utskiftats. Först om bolagets fonder
genom utskiftningen nedbringas under vad som är att betrakta som utav
delägarna gjorda tillskott, befrias bolaget helt eller delvis från utskiftningsskatt
för vad som utgivits. Därest ett bolag, som vid nedsättning av
sitt aktiekapital påförts utskiftningsskatt, sedermera upplöses, och det därvid
befinnes, att bolagets besparade vinstmedel icke uppgå till belopp, varför
vid nedsättningen utskiftningsskatt erlagts, kunde det ur principiell
synpunkt ifrågasättas, om icke bolaget vore berättigat till restitution av
vad i utskiftningsskatt för mycket guldits. Mot en dylik restitutionsrätt
tala emellertid i första hand praktiska skäl, då därigenom taxeringsförfarandet
i vissa fall komme att bliva mera invecklat. Men härutinnan kan
vidare erinras att, därest ett bolag, som utöver sitt aktiekapital äger fonder
av beskaffenhet att kunna användas till utdelning, väljer vägen att nedsätta
och utskifta aktiekapitalet, detta väl närmast och oftast har sin
grund däri, att bolaget funnit för sig fördelaktigare att i stället för att låta
delägarna vidkännas skatt för utdelning, själv erlägga utskiftningsskatt.
Hade i stället de besparade vinstmedlen utdelats till delägarna, skulle någon
restitution icke kunnat ifrågakomma, och det kan därför knappast anses
ligga något oberättigat i att vid en dylik utskiftning genom nedsättning
av aktiekapital icke medgiva restitutionsrätt. För övrigt torde,
enligt vad verkställd utredning givit vid handen, dylika fall av nedsättning
vara synnerligen sparsamt förekommande.
Vid den undersökning, de sakkunniga, enligt vad ovan nämnts, låtit
verkställa inom patent- och registreringsverket, hava för de sakkunniga
särskilt fyra fall av utskiftning av tillgångar i samband med nedsättning av
aktiekapital varit föremål för behandling. Två av dessa fall rörde ett och
samma bolag och de därvid verkställda nedsättningarna av aktiekapitalet
torde hava haft sin orsak i att bolagets verksamhet och förty jämväl dess
kapitalbehov med åren inskränkts. I de båda återstående fallen åter hade
under bolagens bestånd avsevärda vinstmedel, som icke varit för verksamheten
behövliga, fonderats i stället för att utdelas. Synbarligen i avsikt
att undgå dubbelbeskattning av de besparade vinstmedlen hade bolagen
i dessa fall valt att nedsätta aktiekapitalet och utskifta den del därav,
varmed kapitalet nedsatts, i stället för att i vanlig ordning utdela vinstmedlen.
Mera allmänt förekommande än att ett bolags kapital minskas på nu nämnt
sätt är, att kapitalet nedsättes genom inlösen av aktier enligt 49 § aktiebolagslagen.
Vid sådan inlösen torde i regel utbetalas allenast det belopp,
som erlagts för den inlösta aktien, och någon utskiftningsskatt bör i sådant
fall uppenbarligen icke förekomma. Därest emellertid sådan aktie
inlöses till överkurs, synes det likväl som om ur praktisk synpunkt och då
de vinstmedel, vilka på dylik väg uttagas från bolaget, säkerligen äro rela
-
12
tivt obetydliga, beskattningen av de utskiftade vinstmedlen lämpligen:
borde kunna anstå till bolagets upplösning. Härigenom undgår man införande
av bestämmelser om en i sådant fall nödvändig restitutionsrätt.
Skulle emellertid för inlösen av sådana aktier bolaget finna lämpligt tillgripa
mera än hela det tillskott delägarna lämnat — ett fall, som knappast
har praktisk betydelse — har skattskyldighet ansetts höra drabba bolaget
redan vid tiden för nedsättningen av aktiekapitalet. Härigenom har hinder
rests för bolag att på denna väg från bolaget uttaga besparade vinstmedel,
utan att skatt för desamma utgår. Med sistnämnda slag av utskiftning har
i beskattningshänsende likställts det fall, att liuvudlottägare i solidariskt *
bankbolag jämlikt 207 § i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse utträder ur
bolaget och utbekommer de bankens tillgångar, som belöpa på honom.
Föremålet för utskiftningsskatten kommer merendels att utgöras av under
flera år hopsamlad vinst. Då densamma således ej hänför sig till det
före taxeringen närmast tilländagångna året, lärer anledning saknas att
göra skattens storlek beroende av det procenttal på grundbeloppet, efter
vilket inkomst- och förmögenhetsskatten beräknas för det år, taxeringen
äger rum. Skatteprocenten vid utskiftningsskatten borde vara lika med
den skatteproeent, som i genomsnitt skulle hava erlagts av delägarna,
därest de besparade vinstmedlen under bolagets bestånd i vanlig tid och
ordning utdelats. Då det för närvarande icke låter sig bedömas, efter vilken
procentsats inkomst- och förmögenhetsskatten framdeles kommer att
utgå, är det uppenbarligen omöjligt att med denna utgångspunkt föreslå
en bestämd skattesats för utskiftningsskatten. Vad i promemorian härutinnan
anförts, gör det sannolikt, att något mera än fem procent skulle vara
en lämpligen avvägd skattesats. Då de sakkunniga emellertid stannat vid
att förorda fem procent, har därvid hänsynen till de ur såväl det allmännas
som företagens välförstådda intressen förekommande bolagsfusionerna
varit avgörande. De sakkunniga hava ansett det mera lämpligt, att staten
nöjer sig med lägre skatteintäkt i nu förevarande form än möjligen lägger
hinder i vägen för ur det allmännas synpunkt gagneliga bolagstransaktioner.
Till belysande av den föreslagna skattens betydelse ur statsfinansiell
synpunkt vilja de sakkunniga här angiva resultatet av en undersökning,
som de sakkunniga låtit verkställa av hos patent- och registreringsverket
samt försäkringsinspektionen tillgängliga balansräkningar rörande bolag
med besparade vinstmedel, vilka hos registreringsmyndigheten anmält beslut
att träda i likvidation åren 1913, 1924 och 1925 ävensom under de åtta
första månaderna av år 1926. Med hänsyn till att först genom lagstiftning
år 1910 föreskrift tillkommit om skyldighet för bolag att till registreringsmyndighet
insända balansräkning samt de för åren 1914—1923 rådande
särskilda förhållandena till följd av världskriget med därav föranledda
efterverkningar å det ekonomiska området hava endast förstnämnda fyra
år ansetts böra komma ifråga vid undersökningen. Såsom besparade vinst
-
13
medel har vid berörda beräkning upptagits värdet av bolags tillgångar enligt
senast tillgängliga balansräkning efter avdrag för av delägare i bolaget
gjorda tillskott vid bolagets bildande eller vid nyteckning av aktier.
Av de företag, som varit föremål för undersökningen och vid tiden för
likvidationen ägt besparade vinstmedel, har endast ett enda verkställt nedsättning
av aktiekapitalet. Till bolags tillgångar har därvid icke hänförts
avskrivnings- eller förnyelsefond och hänsyn har ej kunnat tagas till tillgångarnas
verkliga saluvärde eller till vad desamma betingat vid överlåtelse.
I flera av de fall, där upplösningen haft sin grund i att bolags enda
eller huvudsakliga tillgång överlåtits till annat företag (t. ex. då ett rederibolag
avhänt sig fartyg och därefter upplösts), har det kunnat konstateras,
att det verkliga värdet av vad det äldre bolaget genom avyttringen
bekommit väsentligt överstigit det däremot svarande bokförda värdet. Ett
bankaktiebolag, som anmält likvidation år 1926, har, oaktat enligt balansräkningen
de besparade vinstmedlen uppgingo till avsevärt belopp, vid beräkningen
icke medtagits, enär bankens samtliga tillgångar överlåtits för
ett pris understigande aktiekapitalets belopp.
Resultatet av
ställning:
den utförda
undersökningen
framgår av
följande upp-
År
Antal likvide- rade bolag
Antal bolag, för
vilka balans- räkning förelegat
Härav bolag med
besparade vinst- medel
Summa besparade
vinstmedel i
kronor
1913.......................
313
203
39
6,528,514
1924.......................
500
442
97
17,871,598
1925 .......................
474
425
81
10,330,989
1926 V''-31/''» ...........
266
243
40
2,422,378
Dessutom hava de sakkunniga låtit införskaffa nedan intagna uppgift om
antal bolag, som under åren 1905—1915 anmält likvidation, nämligen:
År
Antal
År
Antal
1905 .......................
....................... 127
1911.......................
...................... 270
1906 ......................
....................... 177
1912......................
...................... 275
1907 .....................
.................... 179
1913.......................
..................... 313
1908 .......................
....................... 244
1914.......................
...................... 362
1909.......................
..................... 230
1915.......................
...................... 295
1910.......................
....................... 227
Det har icke varit möjligt att i varje särskilt fall utröna den verkliga anledningen
till bolagets trädande i likvidation, enär vanligen upplysning
härom saknats såväl i styrelseberättelse som i anmälan om likvidationsbeslutet.
Bland de företag, som varit föremål för undersökningen, förekommer
ett icke ringa antal fastighetsbolag, vilkas verksamhet tydligen från
början varit avsedd att genom realisation avhända holaget dess tillgångar.
Flera bolag hava såsom skäl för sin likvidation anfört, att bolagets fonder
överstege det för rörelsens utövande erforderliga kapitalet, vadan nytt bolag
bildats för övertagande av verksamheten, medan de besparade vinst
-
14
medlen skiftats mellan delägarna i det gamla bolaget. Såsom anledning
till likvidation bär även uppgivits, att bolagets rörelse lämnat obetydlig
eller ingen vinst, varför delägarna i bolaget föredragit att skifta tillgångarna,
innan desamma under driftens fortgång hunnit förbrukas. Åtskilliga
bolag, vilkas samtliga aktier i verkligheten ägts av en enda person,
hava upplösts på grund av dennes dödsfall eller därför att ägaren till följd
av ålder eller annan dylik orsak icke önskat fortsätta verksamheten. Antalet
bolag med besparade vinstmedel, vilka upplösts på grund av fusion,
har under åren 1924—1926 varit ganska ringa, under det att år 1913 relativt
många bolag upplösts av sådan anledning framför allt inom rederi-"
och bryggeriverksamheten. Slutligen förekomma bland ifrågavarande likviderade
företag flera systembolag, som på grund av år 1922 vidtagna
ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen icke längre kunnat medgivas
rätt till detaljhandel med rusdrycker.
Så vitt de sakkunniga kunnat finna, får av den gjorda undersökningen
anses framgå, att den föreslagna skattens statslinansiella betydelse under
normala förhållanden torde, i likhet med vad fallet varit i fråga om B-skatten,
bliva jämförelsevis ringa. Att närmare angiva utbytet av skatten
låter sig icke för närvarande göra. Skattens viktigaste funktion måste anses
ligga däri, att med densamma större jämnhet och likformighet vinnes
beträffande den statliga beskattningen av bolags vinstmedel samt i förebyggandet
eller åtminstone minskandet av möjligheten för skattskyldig att
genom särskilda manipulationer undgå den i gällande skattesystem avsedda
dubbelbeskattningen av bolags inkomst.
Med hänsyn till den förenkling av de materiella reglerna för uttagande
av skatt vid bolags upplösning eller nedsättning av dess aktiekapital, de
sakkunniga vidtagit, synas berättigade farhågor knappast förefinnas, att
vid tillämpningen av de sakkunnigas förslag större svårigheter, än sakens
beskaffenhet påkallar, skola behöva uppstå, utan torde skatteförfarandet
komma att i regel motsvara riksdagens uttalade önskan att vara i tillämpningen
enkelt.
Utredning är ju i allmänhet erforderlig allenast angående vad delägare
tillskjutit och vad av bolagets medel vid bolags upplösning eller i samband
med nedsättning av dess kapital till delägarna utbetalats. Någon svårighet
att för bolagen eller den myndighet, åt vilken skattens påförande må
bliva anförtrodd, hålla reda på dessa väl ej så ofta förekommande transaktioner,
genom vilka dylika utbetalningar till delägare äga rum, synes ej
förefinnas. De sakkunniga erinra om, att enligt gällande lagbestämmelser
bland annat förändringar av nu ifrågavarande art i ett bolag skola anmälas
hos respektive patent- och registreringsverket, försäkringsinspektionen
och bankinspektionen, hos vilka ämbetsverk jämväl förvaras bolagets
styrelse- och revisionsberättelser. Genom hänvändelse till dessa ämbetsverk
eller genom anlitande av de av ämbetsverken utgivna officiella
publikationer, i vilka redogörelse i hithörande avseenden lämnas, är såle
-
15
des möjlighet beredd att erhålla de upplysningar, som ur kontrollsynpunkt
må finnas erforderliga. Ur denna synpunkt måste ock krävas, att bolags
deklarationer såväl för taxering till inkomstskatt som för utskiftningsskatt
vid nedsättning av aktiekapital finnas i behåll under bolagets bestånd.
Förslag till härav påkallad ändring i gällande taxeringsförordning
har förty utarbetats.
I två hänseenden kunna emellertid svårigheter möta vid taxeringen, vilka
givetvis understundom kunna vara nog så stora. Det ena fallet uppkom-,
mer, då tillskjutet belopp utgöres av annat än penningar och det således
gäller att uppskatta värdet av den valuta, t. ex. aktier eller fast egendom,
som av delägare insatts i bolaget. Samma förhållande inträffar naturligtvis,
om vid utskiftningen delägarna erhålla sina andelar i annan valuta än
penningar eller efter bolagets trädande i likvidation tillgångar försäljas
till delägare.
Det andra fallet inträffar, när förtida taxering enligt 6 § 1 mom. 2 stycket
skall äga rum.
De sakkunniga hava ansett, att dessa svårigheter dock ej, böra överskattas.
Liknande förhållanden med uppskattning av annan valuta än penningar
möta på andra områden inom beskattningsväsendet. De sakkunniga
erinra härutinnan om den värdering av tillgångar, som äger rum vid
upprättande av bouppteckning, vid påförande av skatt för gåva och vid
stämpelbeläggning av aktier, varförutom vid tillämpning av de vanliga
inkomstskatteförordningarna vid beräkning av till exempel föranögenhét
och realisationsvinst beskattningsmyndigheterna ställas inför uppskatt-)
ningsproblem av säkerligen lika invecklad beskaffenhet, som de värderingar,
som kunna bliva en följd av den beskattning vid utskiftning av bolags
tillgångar, som de sakkunniga föreslå.
En svårighet, som låter sig lätt påvisas, är den, att det vid bolags upplösning
kan dröja avsevärd tid mellan realisationen av tillgångarna och
fastställandet av desammas värde genom beskattningsmyndigheten. Med
hänsyn härtill kan det därför ifrågasättas, huruvida icke skatt borde påföras,
innan bolagets upplösning slutförts och således allt eftersom realisationen
av tillgångarna fortskrider med början naturligtvis först sedan utskiftat
belopp överstiger tillskjutet belopp. Häremot kan emellertid med fog
göras gällande, att, förrän slutredovisning av likvidator lämnats, någon
definitiv utskiftning av tillgångar ej ägt rum. Yad delägarna dessförinnan
må hava uppburit är att betrakta allenast såsom förskott, som de kunna
bliva tvungna att i sin helhet återbetala. Ett dylikt uttagande av skatt
före slutredovisning i ett likviderande bolag kan givetvis komma att medföra
ett restitutionsförfarande i fråga om den oriktigt påförda skatten.
Detta skulle föranleda komplikation av skatteförfarandet och strida mot
syftemålet, att nämnda förfarande skall vara enkelt i tillämpningen. Att
låta denna så att säga förtidsbeskattning allenast utmynna i en taxering,
som ej har till följd erläggande av skatt förrän vid likvidationens slut, och
16
då efter den taxering:, som slutligen verkställes, synes ej keller vara lämpligt.
Det torde ej kunna försvaras, att bestämmelser meddelas om vidtagande
i förtid av åtgärder, vilka innebära måhända ej så ringa arbete för
såväl vederbörande bolag som skattemyndighet och vilka sedermera i de
fall, då beskattningsbar inkomst ej föreligger eller har kunnat föreligga,
visa sig ej hava varit av behovet påkallade.
Vad slutligen angår spörsmålet i vilken ordning och av vilken myndighet
skatten skall påföras, har under den föregående utredningen avvisats
1924 års riksdags förslag att giva skatten form av stämpelskatt. I stället
har man, efter förkastande jämväl av tanken att uppdraga skattepåföringen
åt administrativ myndighet, stannat vid att föreslå samma förfaringssätt
i fråga om åsättande av denna skatt, som är föreskrivet beträffande
den vanliga taxeringen för inkomst. Skäl för och emot en dylik anordning
kunna ovedersägligen anföras. De sakkunniga hava tagit under
noggrann omprövning frågan om lämpligheten att till vederbörande länsstyrelser
överlåta arbetet med utskiftningsskattens påförande. Under
övervägande har jämväl varit bland annat en anordning med en nämnd
eller dylikt, till vilkens åliggande skulle höra att ombesörja taxering till
utskiftningsskatt för landet i dess helhet.
Ehuru de sakkunniga icke kunnat undgå att finna, att länsstyrelserna
skulle vara i stånd att på ett tillfredsställande sätt handhava jämväl bestyret
med påförande av utskiftningsskatt, vare sig densamma föreskrives
skola utgöras genom stämpel eller i annan form, hava de sakkunniga
emellertid ansett sig icke kunna tillstyrka denna eller ovan antydda anledning
med en särskild nämnd, utan anslutit sig till i meranämnda promemoria
härutinnan hävdade synpunkter om lämpligheten av att till de
ordinära beska! tningsmyndigheterna hänskjuta även denna beskattning.
Do därvid avgörande skälen hava i huvudsak varit följande. Det förefaller
opraktiskt och ur kostnadssynpunkt onödigt, att, då den organisationsform
för inkomstskatts åsättande, »om redan finnes, väl synes ägnad att handhava
även bestyret med utskiftningsskatten, detta skulle behöva överlämnas
åt annat redan befintligt eller i detta sammanhang tillskapat organ.
Vid skattens bestämmande torde ofta nog uppstå frågor, för vilkas avgörande
eu nämnd är mera lämpad än administrativ myndighet. Sålunda
kan det för beskatta™gsmyndigheterna bliva nödvändigt att värdesätta
bolags tillgångar, vilka utskiftas eller försäljas till dess delägare, ävensom,
där bolags likvidation oskäligt fördröjes och taxering till utskiftningsskatt
i förtid -skall äga rum, av icke realiserade tillgångar. Vidare kunna
tolkningsfrågor, som ligga nära dem be-skattningsnämnderna nu hava att
avgöra, uppkomma vid taxering till utskiftningsskatt såsom t. ex. att fastställa,
huruvida verkställd utbetalning till bolags delägare är att hänföra
till aktieutdelning eller utskiftning av tillgångar. De till utskiftningskatt
skattskyldiga bolagen äro ju pliktiga att avlämna deklaration, som skall
ligga till grund för deras taxering till inkomstskatt för under senast till
-
17
ändagånget år åtnjuten inkomst. Med hänsyn härtill måste det givetvis
vara ur flera hänseenden önskvärt, att de skattskyldiga hava att i beskattningsavseende
hänvända sig till allenast en och samma myndighet i frågor,
vilka röra såväl inkomsttaxering som taxering till utskiftningsskatt. Om
utskiftningsskattens åsättande kandhaves av de vanliga taxeringsmyndigheterna
behöver ej, då utskiftningsskatten bör påföras och förfaller
till betalning i samband med den inkomstskatt, bolaget må hava att erlägga,
slutförandet av det skattskyldiga bolagets likvidation fördröjas. Det
besvär, utskiftningsskatten skulle åsamka taxeringsnämnderna, torde i regel
bliva ganska ringa, då det övervägande flertalet nämnder väl ytterst sällan
lärer behöva verkställa taxering till sådan skatt. De taxeringsnämnder,
vilka företrädesvis skulle komma att handhava bestyret med taxering till
utskiftningsskatt, få väl antagas bliva sådana, som i större utsträckning
hava att taga befattning med bolags taxeringar för inkomst och inom vilka
säkerligen erforderlig kompetens för den föreslagna taxeringens behöriga
fullgörande finnes. Skulle vid den stundande omarbetningen av statsskatteförordningen
utskiftningsskatten finnas böra inarbetas i nämnda förordning,
en anordning, till vilken de sakkunniga giva sin anslutning, förefaller
det naturligast att låta taxeringen till utskiftningsskatt ombesörjas
av de myndigheter, som hava att samtidigt taxera vederbörande bolag
till inkomstskatt. Till underlättande av möjligheten utav en sådan lösning
av frågan om sättet för utskiftningsskattens påförande bör i så fall
tjäna, att taxeringsarbetet från början lagts i händerna på de myndigheter,
till vilkas åligganden hör arbetet med den ordinarie beskattningen.
De sakkunniga hava icke ansett erforderligt, att i författningsförslaget
inrymma mera utförliga föreskrifter i fråga om taxeringsförfarandet och
deklarationsskyldigheten än som därom innehållas i 6—8 §§. Den hänvisning
till gällande förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid
taxering, som de sakkunnigas förslag härutinnan upptager, torde för sitt
ändamål för närvarande vara tillfyllest, men vilja de sakkunniga framhålla
lämpligheten av att nu omhandlade bestämmelser inarbetas i den
vanliga taxeringsförordningen, vilket synes kunna äga rum i samband
med det arbete, som, enligt vad de sakkunniga inhämtat, för närvarande pågår
i och för framläggande för riksdagen av ny taxeringsförordning.
Det är givet, att av de i författningsförslaget meddelade bestämmelserna
får anses följa, att verkställd taxering till utskiftningsskatt bör införas i
de för taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt avsedda taxeringslängdema.
Dessa sistnämnda synas därför böra i anslutning härtill omarbetas,
vilket lämpligen kan ske i samband med omfönmälda arbete med
ny taxeringsförordning.
I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla, att till förhindrande
av att till utskiftningsskatt skattskyldigt bolag undgår skatt samt till förhjälpande
åt nämnderna av erforderligt material för kontroll av de skattskyldigas
uppgifter, det synes angeläget, att i sådant syfte i sinom tid föreBihang
till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 115 höft. (Sr 13b. Bilaga.) 2
18
skrives skyldighet för länsstyrelse, dels att föra särskilt kortregister över
alla inom länet hemmahörande bolag, innefattande uppgift om tid för bolagets
bildande, verkställda restitution,er av B-skatt .samt ändringar i aktie(lott)
-kapital jämte uppgåfter om tid för bolags trädande i likvidation,
och upplösning samt utskiftning i samband med aktie-(lott)-kapitalets nedsättning,
dels ock att om vad sålunda förekommit underrätta vederbörande
taxeringsnämnder.
Specialmotivering.
1 i
Beskattningsbart belopp utgör skillnaden mellan utskiftat belopp och
återburet belopp.
Den föreslagna skatten är avsedd att träffa alla bolag, som vid förordningens
trädande i kraft finnas registrerade, oavsett om eller när de trätt
i likvidation, allenast likvidationen icke avslutats före den 1 januari 1927.
Då bolag i likvidation voro underkastade B-skatt för under likvidationstiden
åtnjuten inkomst samt det inträffat, att bolag, även efter det beslut
om bolagets likvidation fattats, i en eller annan form fortsatt sin verksamhet
och därefter intjänat avsevärda vinster, hava de sakkunniga icke ansett
skäl föreligga att från beskattningen undantaga bolag på den grund att
de före förordningens ikraftträdande trätt i likvidation. Skattskyldigheten
är avsedd att första gången inträda år 1928 och samtliga bolag, som upplösts
år 1927, äro därför skyldiga att år 1928 avlämna deklaration för utskiftningsskatt.
2 §.
Utskiftning,sbegreppet omfattar uppenbarligen endast vad delägare i bolaget
i denna sin egenskap utbekommit från bolaget d förhållande till sin
andel i bolaget eller annan i bolagsordningen bestämd grund. Vad som till
delägare utgivits i avlöning, tantiem eller dylikt och som för delägaren utgör
beskattningsbar inkomst är givetvis ej att hänföra till utskiftat belopp,
lika litet som förmån, vilken delägare visserligen bekommit i denna
sin egenskap, men som icke utgått i förhållande till hans andel i bolaget, såsom
exempelvis pristillägg och rabatt. Icke heller har försäkringstagares
andel i försäkringsbolags vinstmedel ansetts böra underkastas utskiftningsskatt.
Om bolag utdelar medel i vanlig ordning till delägarna i bolaget, få.
ju dessa erlägga skatt för utdelningen. Sådan utdelning utgör ej föremål
för utskliftningsskatt. Det är dock ej uteslutet, att delägare varder taxerad
för del av sin andel av vad som vid utskiftning av bolags tillgångar underkastats
skatt enligt denna förordning. Detta inträffar, då enligt gällande
normer för beskattning av realisationsvinst vad som vid bolags upplösning
19
tillskiftats delägare i bolaget utgör för delägaren beskattningsbar realisationsvinst.
Detta förhållande har emellertid sin grund i de regler, som enligt
nu gällande skattelagstiftning tillämpas vid beskattning av realisationsvinst.
Analoga fall kunna för övrigt tänkas förekomma även d fråga
om annan skattepliktig inkomst.
Vid beräkning av utskiftat belopp får avdrag för utskiftningsskatt ej
äga rom.
3 §.
Med bolags ingångsvärde avses värdet av de bolagets tillgångar vid beskattningspeiiiodens
början, som anses hava tillskjutits av delägarna i bolaget.
Vid nämnda tidpunkt överensstämma alltså ingångsvärde och tillskjutet
belopp.
Olika bestämmelser i fråga om ingångsvärdets beräknande hava uppställts
för bolag, som bildats å sådan tid, att desamma kunnat bliva föremål
för taxering till B-skatt (äldre bolag) och andra bolag (nya bolag).
För nytt bolag, d. v. s. bolag, för vilket icke något dess räkenskapsår
gått till ända före den 1 mara 1925, utgör ingångsvärdet vad delägarna tillskjutit
för bolagets bildande, vare sig tillskottet förts till aktiekapital eller
till reservfond. Har belopp inbetalts å aktie, för vilken aktierätten sedermera
förverkats, medför inbetalningen loke delägarskap i bolaget. Vad
som inbetalats för den förverkade aktierätten får därför icke inräknas i
det tillskjutna beloppet. Uttrycklig föreskrift, att vad som inbetalts för
aktie, för vilken aktierätt förverkats, icke skall räknas såsom tillskjutet
belopp, bär intagits i anvisningarna. Dylik föreskrift har lämnats jämväl
i fråga om sådant tillskott, som avses i 92 och 209 §§ i lagen om bankrörelse.
Det synes nämligen vara tydligt, att ett dylikt tillskott icke medför något
delägarskap i bolagets tillgångar utan en ren fordringsrätt. Tillgodoföres
delägare vid aktieteckning ränta å inbetalt belopp eller har han att vid inbetalning
å aktie till bolaget gälda ränta därå, är räntan att hänföra i förra
fallet till utgift och i det senare till inkomst för bolaget), i följd varav såsom
tillskjutet belopp bör upptagas vad delägaren haft att erlägga utan
tillägg av utav honom utgiven ränta eller avdrag för honom gottskriven
ränta.
Genom under bolagets bestånd av delägarna gjorda tillskott ökas det tillskjutna
beloppet och genom återbäring i samband med nedsättning av
aktiekapitalet minskas detta belopp. Till gjorda tillskott räknas vad som
vid ökning av aktiekapitalet inbetalats. Sker tillskott av delägare i annan
ordning än genom nyteckning av aktier, exempelvis på sätt avses i 97 §
aktiebolagslagen för fyllande av brist i aktiekapitalet, bör såsom förutsättning
för att vad som inbetalats skall hänföras till tillskjutet belopp uppställas,
att tillskottet skett i förhållande till delägarens andel i bolaget.
För äldre bolag, d. v. s. bolag, för vilket något dess räkenskapsår gått
till ända före den 1 mars 1925, upptages såsom ingångsvärde, oberoende
20
av storleken utav de belopp delägarna faktiskt tillskjutit, bolagets behållna
tillgångar vid utgången av det räkenskapsår, som tilländalupit närmast
före berörda den 1 mars 1925. En värdesättning av bolagets tillgångar vid
den tidpunkt, beskattningsperioden inträder, måste alltså äga rum. Praktiskt
taget torde det icke vara möjligt — och synes, såsom av det följande torde
framgå, ej heller med avseende å det ändamål, varför en dylik värdering
äger rum, alltid vara principiellt riktigt — att därvid uppskatta tillgångarna
till deras verkliga värde vid ifrågavarande tidpunkt.
Tillgångar för stadigvarande bruk och tillgångar av annat slag torde
härvid böra ses var för sig. Vad sistnämnda egendom beträffar, 6ynes ur
principiell synpunkt icke vara riktigt att till ingångsvärde hänföra och
förty från utskiiftningsskatt undantaga ett belopp, motsvarande tillgångarnas
verkliga värde, vare sig deras saluvärde eller beträffande fäst egendom
dess taxeringsvärde, när sistnämnda värden ej överensstämma med i
räkenskapen härutinnan upptagna värden. Till inkomst i beskattningshänseende
enligt nu gällande system kan nämligen en värdeökning icke
hänföras, förr än tillgången försålts eller uppskrivning av tillgångens
värde ägt rum. Då utskiftningsskatten är avsedd att inträda vid den tidpunkt,
B-skatten upphör att utgå, skulle en bestämmelse om justering av i
balansräkning upptaget värde medföra, att till exempel inkomst genom
försäljning av bolag tillhörig fastighet, vilken inkomst såväl enligt bolagets
räkenskaper som i beskattningshänseende uppstått först efter ingången
av beskattningsperioden för utskiftningsskatten, kunde komma att
undgå såväl B-skatt som utskiftningsskatt. Det synes de sakkunniga uppenbart,
att beträffande till exempel bolag, som yrkesmässigt driva handel
med fastigheter och i fråga om vilka all vinst genom avyttring av fastighet
är att hänföra till beskattningsbar inkomst, en dylik korrigering av i
räkenskapen upptagna värden å bolagets fastigheter framstår såsom helt
opåkallad.
Vidkommande åter bolags tillgångar för stadigvarande bruk är att
märka, att värdet av dessa ju enligt aktiebolagslagen icke får efter verkställd
nedskrivning av värdet ånyo uppskrivas, i annan mån än som betingas
av å tillgångarna nedlagda förbättringar. Med hänsyn härtill synes
det låta sig försvaras, att värdet av dylika tillgångar justeras till det värde,
som borde desamma åsatts, därest i räkenskapen verkställda avskrivningar
av tillgångarna överenstämt med de avskrivningar för värdeminskning å
samma, tillgångar, som i beskattningshänseende medgivits. Ett medgivande
av justering till förmån för den skattskyldige skulle emellertid följdriktigt
fordra, att i de ingalunda sällsynta fall, särskilt i fråga om fartyg, där
högre avdrag för värdeminskning medgivits vid taxering än vad som i
sådant hänseende upptagits i räkenskapen, en justering skulle äga rum till
den skattskyldiges nackdel. Uppenbart är emellertid, att verkställandet.
av rättelser av nu nämnd art skulle förorsaka synnerligen stora svåriglieter
vid själva taxeringsförfarandet, och i värjo fall medföra mera arbete
21
och besvär än vad som kan antagas motsvara den fördel, som med ett
dylikt tillvägagångssätt står att vinna.
Vad slutligen angår den korrigering av balansräkningen, som ävenledes
ifrågasatts, att, om skuld, som först senare kommit till synes i bolags
böcker, förefunnits vid den tidpunkt, balansräkningen avser, skulden i
sådant fall skulle till den skattskyldiges nackdel frånräkna® tillgångarnas
värde, hava med den ståndpunkt, de sakkunniga intägt de sakkunniga
ansett ändring av sistnämnda skäl icke böra i balansräkningen vidtagas.
Detta skulle ju innebära, att, trots det att bolag vid sin vanliga taxering för
inkomst och taxering till B-skatt icke tillerkänts avdragsrätt för ett skulden
motsvarande belopp, bolaget jämväl vid taxeringen till utskiftningsskatt
skulle gå miste om motsvarande rätt. Endast för det fall, att eu
dylik skuld motsvarar de kronoutskylder, som belöpa å inkomsten för det
år, balansräkningen avser, torde det vara riktigt, att skulden bör minska
ingångsvärdet. Vid av taxeringsmyndigheterna företagen prövning i
fråga om bolags taxering till B-skatt sista aret, sådan skatt utgått, bär
nämligen bolaget varit berättigad att frånräkna den B-skattepliktiga inkomsten
dessa kronoutskylder. Särskild bestämmelse har därför i anvisningarna
lämnats till förekommande av att icke ett ifrågakomna kronoutskylder
motsvarande belopp skall komma att avdragas jämväl vid taxeringen
till utskiftniingsskatt.
Såsom avgörande för värdesättningen av äldre bolags tillgångar vid beskattniingsperiodens
början hava de sakkunniga därför funnit böra uppställas
tillgångarnas värde enligt vederbörande balansräkning eller beträffande
bolag i likvidation, för vilket icke särskild balansräkning föreligger,
av likvidator senast före beskattningsperiodeus början upprättad
redogörelse.
Utskiftningsskatten avser, såsom ovan anförts, att träffa alla hos bolag
besparade vinstmedel, vilka i beskattningsavseende uppkommit efter 1924
års utgång eller, i fråga om bolag med särskilt räkenskapsår, efter utgången
av det räkenskapsår, som senast tilländalupit före den 1 mars 1925.
I anslutning härtill hava bestämmelserna i 3 § 2 mom. utarbetats. Endast
för det fall, att restitution av B-skatt medgivits för medel, som tidigare
underkastats B-beskattning, bör det belopp, för vilket sagda restitution
utgått, minska ingångsvärdet i och för åstadkommande av likställighet
mellan, å ena sidan, sådana bolag, som utdela besparade vinstmedel, vilka
fonderats före B-skattens införande och, å andm sidan, sådana, som grunda
sin restitutionsrätt å utdelning av vinstmedel, vilka under B-skattens giltighetstid
fonderats. Ty ihågkommas bör, att B-skatt, skatt för utdelning
å aktier och utskiftniingsskatt äro att betrakta såsom olika sätt att gälda
den skatteskuld, som för ett konsekvent genomförande av dubbelbeskattning
av bolags vinstmedel, bör vila å delägare i bolag. Erhåller bolaget, på grund
av att genom aktieutdelningen delägarna personligen skola beskattas
för densamma, restitution av B-skatt, har utdelningen medfört allenast ett
22
utbyte av B-skatt mot utdelningsskatt, men. vitdelas dylika vinstmedel, utan
att restitution av B-skatt för desamma inträder, kommer till följd av utdelningen.
den delägarna åliggande skatteplikten för vinstmedlen att genom
erläggande av utdelningskatt bliva fullgjord. I sistnämnda fall torde det
därför även ur principiell synpunkt kunna försvaras, att det utdelade beloppet
icke frånräknas ingångsvärdet vid bestämmandet av vad som skall
hänföras till tillskjutet belopp. Villkoret för att utdelning å aktier skall
minska ingångsvärdet är, att restitution av B-skatt medgivits på grund av
utdelningen. Har bolaget visserligen varit berättigat att återbekomma
B-skatt, men icke framställt anspråk härom, medför icke aktieutdelningen
minskning av ingångsvärdet. Genom denna föreskrift förenklas taxeringsförfarandet,
varjämte det torde kunna antagas, lätt ansökningarna
om restitution av B-skatt, vilka framdeles sannolikt icke komma att bliva
allt för talrika, ytterligare nedbringas.
Till utgångspunkt för ingångsvärdets bestämmande bar valts den senast
före den 1 mars 1925 upprättade balansräkningen. I vissa fall torde
kunna uppkomma tvekan om vilka i sistnämnda balansräkning upptagna
fonder skola hänföras till ingångsvärdet. Såsom tidigare framhållits,
bör däri av medel, intjänade före den tidpunkt balansräkningen avser, inräknas
allenast vad som fonderats bos bolaget. Även sistförflutna årets
vinstmedel och övriga till bolagsstämmans förfogande stående medel böra
följaktligen medräknas endast i den mån bolagsstämman låtit dem kvarstå
såsom fond eller fattat beslut om medlens fondering. Vad angår medel,
vilka därvid disponerats till utdelning åt aktieägarna, får ett dylikt betraktelsesätt
anses desto mera befogat, som de utdelade medlen i regel
torde kommit att minska underlaget för bolagets B-skatt år 1926. Så kallad
förnyelsefond skall avdragas såsom skuld, i den mån densamma är att betrakta
såsom eu sådan fond, som avses i 56 § 4) aktiebolagslagen. Kan bolaget
visa, att fonden varit avsedd för ökning av tillgångar för stadigvarande
bruk, vare sig fast eller lös egendom, bör densamma icke upptagas
såsom skuld. Pensionsfond bör i regel behandlas såsom tillgång. Visas det,
emellertid, att denna fond under beskattningsperioden överförts till för
ändamålet bildat rättssubjekt såsom en pension skassa eller bär fondens
medel använts till inköpande av livräntor eller dylikt till i bolagets tjänst
anställda personer, skall fonden icke ingå i ingångsvärdet. Icke heller
fonder i övrigt, som äro avsedda att komma andra än delägare i bolaget till
godo, höra, därest de använts för det avsedda ändamålet, inräknas i ingångsvärdet.
I fråga om försäkringsbolag får givetvis icke till ingångsvärdet
hänföras vinstmedel, vilka äro försäkringstagarnas tillhörighet, såsom
vinstsamlingsfond och vinstregleringsfond. På samma sätt torde böra behandlas
till fond avsatta medel, för vilka bolaget vid sin laxering för inkomst
fått tillgodonjuta avdrag.
Genom att beskattningsperioden kan komma att omfatta en avsevärd tidrymd,
förefinnas större möjligheter för bolag att undandraga sig den nu
23
föreslagna beskattningen för vinstmedel än eljest skulle vara fallet. Särskild
uppmärksamhet har därför ansetts böra ägnas dessa möjligheter. De
sakkunniga hava dock icke funnit sig böra taga hänsyn till sådana manipulationer,
som att bolags kapital »urvattnas» genom att bolag utan samband
med nedsättning av aktiekapitalet eller likvidation av bolaget av delägare
övertager tillgångar till överpris eller till delägare överlåter tillgångar
till underpris. Oavsett att transaktioner av dylik art torde vara
ganska sällsynta, lärer väl i fall av sistnämnda beskaffenhet delägaren vara
pliktig att för den förmån, han därigenom förskaffat sig, utgöra skatt för
gåva eller för utdelning. Om vid bolags bildande eller vid nyteckning av
aktier likvid utgjorts i annat än kontanta medel, kan vad sålunda erlagts
hava uppskattats över dess verkliga värde. Särskilt bolag, vilka redan vid
sitt bildande varit avsedda att äga bestånd under begränsad tid, skulle
kunna frestas till att åsätta de tillskjutna tillgångarna, exempelvis fastigheter,
värden, som överstiga tillgångarnas verkliga värden. Sådan frestelse
för skattskyldig föreligger väl redan nu, då ett högt ingångsvärde
å en fastighet verkar till minskning av den vinst, som vid fastighetens försäljning
kan uppstå och således även vederbörande skattskyldiges beskattningsbara
vinst, men lockelsen kan givetvis antagas bliva till följd av utskiftningsskatten
ökad. För det fall att vid teckning av aktiekapitalet
värdet av de tillskjutna tillgångarna upptagits för högt, hava de sakkunniga
därför ansett justering böra äga rum, i det att såsom tillskjutet belopp
förklarats skola i nu avsedda fall upptagas allenast verkliga värdet
av de tillskjutna tillgångarna vid tiden för aktieteckningen.
Genom deklarationsformulärets uppställning har möjlighet åstadkommits
till kontroll över att vid avyttring av ett företags i likvidation tillgångar
skattskyldigheten icke minskas eller helt undgås genom utskiftning
av tillgångarna direkt till delägare eller genom överlåtelse till underpris
av desamma till delägare.
De sakkunniga hava funnit sig sakna anledning att i författningsförslaget
upptaga stadgande till förekommande av att genom ombildning av
ett äldre bolag ett nytt företag, som hade för avsikt att driva verksamhet
i bolags form, skulle kunna undandraga sig utskiftningsskatten. Oavsett
att för dylika transaktioners genomförande lämpade bolag icke torde vara
allt för vanligt förekommande, vilja de sakkunniga erinra, att företag i
regel torde iklädas bolags form icke för att minska skatteplikten utan för
att vinna fördelar av helt annan art såsom möjlighet att uppbringa för
verksamhetens utövande erforderligt kapital eller att vinna en bekvämare
administration. Det vill synas, som om dessa syften skulle i icke
ringa grad förfelas, om vid företagets igångsättande den formen valdes,
att det nystartade företaget övertoge tillgångar av ett äldre bolag med
dålig ekonomisk ställning.
24
4 i
Utskiftas tillgångar i samband med nedsättning av aktiekapital i annan
ordning än i 49 § aktiebolagslagen sägs, måste en värdering göras av bolagets
tillgångar vid tiden för utskiftningen. Till grund för detta värdes
beräknande bör läggas den av bolaget senast före utskiftningen upprättade
balansräkningen. Vid bestämmandet av vilka å balansräkningen upptagna
tillgångar skola medräknas i värdet, skola givetvis samma grunder gälla
som i fråga om beräknande av storleken utav bolags ingångsvärde.
6 i
1 mom. Taxering till utskiftningsskatt sker året efter det, då upplösningen
av bolaget eller nedsättningen av aktiekapitalet ägt rum.
Skulle av obehörig anledning likvidationens avslutande fördröjas, har
föreskrivits, att taxering av bolaget skall ske, ehuru sålunda bolagsupplösningen
ej slutförts. Denna taxering är avsedd att bliva definitiv, under
förutsättning att bestämmelserna beträffande eftertaxering icke bliva tilllämpliga.
Det synes nämligen rimligt, att, om staten finner med sitt intresse
förenligt att så att säga i förskott mot den skattskyldiges vilja uttaga
skatt, krav å den skattskyldige ej därefter bör kunna framställas å
ytterligare skatt till staten. De sakkunniga hava härvid ej förbisett de
svårigheter, som uppstå vid en värdering av bolagets vid taxeringens påförande
befintliga tillgångar, men hålla före, att fall av förevarande beskaffenhet
torde höra till sällsyntheten. Skulle i framtiden visa sig, att
bolag i större utsträckning börja begagna sig av den möjlighet, som ligger
däri att först framkalla en dylik tvångstaxering och därefter börja driva
verksamhet med nya objekt samt verkställa utskiftning av tillgångar till
delägarna, synes tiden inne för att till förnyad prövning upptaga frågan
angående de åtgärder, som må finnas lämpliga för att råda bot på berörda
missförhållande. Men för närvarande torde bestämmelser av dylik beskaffenhet
kunna undvaras.
2 mom. Det torde vara nödvändigt att föreskriva, att möjligheten till
eftertaxering skall stå öppen å tid, räknat från bolagets upplösning. Intet
rationellt skäl synes kunna anföras för att, därest till följd av oriktiga
uppgifter vid nedsättning av bolags kapital, taxering ej skett eller blivit
för låg, denna taxering skulle, därest de oriktiga förhållandena vid bolagets
upplösning sedermera uppdagas, ändock lämnas orubbad. Under
varje förhållande måste det anses teoretiskt riktigt att fastställa ifrågakomna
tid till efter bolagets upplösning.
25
Förslag
till
förordning om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska
bankbolags tillgångar.
Härigenom förordnas som följer:
1 $.
Inländskt aktiebolag eller solidariskt bankbolag, som i samband med
nedsättning av aktie- eller lottkapital eller vid bolagets upplösning utskiftar
tillgångar, skall, på sätt i denna förordning stadgas, till staten erlägga
skatt (utskiftningsskatt) å därvid utskiftat belopp, i den mån detta icke är
att anse såsom återbäring av tillskjutet belopp.
Utskiftningsskatt skall utgå med fem kronor för varje fullt hundratal
kronor av det beskattningsbara beloppet.
2 §.
Med utskiftat belopp förstås vad bolaget utgiver i penningar eller annat
till delägare i förhållande till hans andel eller efter annan i bolagsordningen
bestämd grund och som icke enligt förordningen om inkomstoch
förmögenhetsskatt är att hänföra till för delägaren beskattningsbar
utdelning.
3 $.
1 mom. Med tillskjutet belopp förstås bolags ingångsvärde, beräknat
på sätt i 2 mom. här nedan sägs, med tillägg av vad som efter den tidpunkt,
till vilken ingångsvärdet hänför sig, av delägare tillskjutits i
penningar eller annat men med avdrag av vad som efter nämnda tidpunkt
dels utskiftats till delägare, i den mån detta, enligt vad i 4 § a) och h)
här nedan sägs, är att anse såsom återbäring av tillskjutet belopp, dels
ock utdelats till delägare och för vilket restitution av inkomst- och förmögenhetsskatt
(B-skatt) ägt rum.
2 mom. Bolags ingångsvärde utgör vad av delägare sammanlagt tillskjutits
i penningar eller annat för holagets bildande; dock att beträffande
bolag, för vilket något dess räkenskapsår gått till ända före den 1 mars
1925, skall såsom ingångsvärde anses bolagets egna fonder enligt fastställd
balansräkning eller av likvidator upprättad redogörelse för det räkenskapsår,
som gått till ända närmast före sistnämnda dag, därvid i nämnda räkenskap
upptagna vinstmedel skola medräknas allenast i den mån desamma
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. Ilo höft. (Nr 134. Bilaga.)
3
26
enligt därom fattat beslut överförts till fonderade medel eller eljest till
ny räkning.
4 *.
Med återbäring av tillskjutet belopp förstås:
a) vad som i samband med inlösen av aktier enligt i fastställd bolagsordning
gällande grunder eller vid buvudlottägares utträde ur solidariskt
bankbolag utskiftas, i den mån det sålunda utskiftade beloppet icke överstiger
i bolaget befintligt tillskjutet belopp;
b) vad som i samband med nedsättning av aktiekapital i annan ordning
än i a) sägs utskiftas, i den mån bolagets egna fonder därigenom nedbringas
under tillskjutet belopp; och
c) vad som vid bolagets upplösning utskiftas, i den mån det utskiftade
beloppet icke överstiger tillskjutet belopp.
5 §.
Nedsättning av aktiekapital eller utträde av huvudlottägare, som avses
i denna förordning, anses bava skett, när de utskiftade medlen blivit för
delägarna tillgängliga för lyftning.
När aktiebolag eller solidariskt bankbolag skall anses upplöst, därom är
i allmän lag stadgat.
6 §.
1 mom. Taxering till utskiftningsskatt skall äga rum året efter det,
då nedsättning av aktiekapital, huvudlottägares utträde eller upplösning
skett.
Har beslut om likvidation vunnit laga kraft och fördröjes likvidationen
oskäligt, må dock taxering ske, innan bolaget skall anses upplöst.
2 mom. Har någon i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning
vid taxering till utskiftningsskatt, lämnat oriktigt meddelande eller har
uppgiftspliktig underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning,
och har därav föranletts, att taxering ej skett eller att taxering skett till
för lågt belopp, skall, efter det sådant kommit till vederbörandes kännedom,
efterbeskattning i erforderlig mån äga rum. Efterbeskattning må
ej ske senare än fem år efter bolagets upplösning.
7 §.
Taxering till utskiftningsskatt skall ske i den kommun, där bolaget
skall taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.
8 %.
Uppgift till ledning för egen taxering (deklaration) till utskiftningsskatt
skall upprättas i enlighet med det vid denna förordning fogade formulär.
Deklaration för taxering enligt 6 § 1 mom. andra stycket skall, efter
opaginerad Kontrollera mot PDF
■27
anmaning av ordförande i taxeringsnämnd eller kronans ombud hos prövningsnämnd,
avgivas inom den tid och i den ordning, som i anmaningen
angives.
Deklaration för taxering till utskiftningsskatt i andra fall än i andra
stycket sagts skall inom den tid och i den ordning, som för bolags deklaration
för inkomst- och förmögenhetsskatt finnes stadgad, utan anmaning
avlämnas under det år, då taxeringen skall äga rum.
I övrigt skola de uti förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering rörande taxering till inkomstoch
förmögenhetsskatt givna bestämmelser i tillämpliga delar lända till
efterrättelse även med avseende å taxering till utskiftningsskatt.
Anvisningar.
Vid beräkning av utskiftat belopp får avdrag för utskiftningsskatt ej
äga rum.
Såsom tillskjutet belopp räknas i allmänhet tillskott av delägarna, vare
sig det tillförts aktie-(lott)-kapitalet eller ej. Belopp, som inbetalts å
aktie, för vilken aktierätt förverkats, ävensom tillskott enligt 92 och
209 §§ i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse räknas ej såsom tillskjutet
belopp.
Med bolags egna fonder förstås i denna förordning skillnaden mellan
bolagets tillgångar och skulder enligt balansräkning (eller av likvidator
upprättad redogörelse). Balanserad förlust, förbindelser å oguldet aktiebelopp,
garantiförbindelser och dylikt anses härvid icke såsom tillgång.
Så kallad förnyelsefond är att anse som skuld, i den mån fonden uppfyller
villkoren i 56 § 4) lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag, varemot
fond, som avsetts för ökning av tillgångar för stadigvarande bruk
ej må avdragas.
Vid beräknande av ingångsvärdet för bolag, för vilket något dess räkenskapsår
gått till ända före den 1 mars 1925, skall såsom skuld upptagas
bolaget år 1925 påförd inkomst- och förmögenhetsskatt (A-skatt) samt bevillning
för inkomst.
Har delägare för bolagets bildande eller eljest tillskjutit annat än
penningar, skall vad sålunda tillskjutits, därest detsamma åsatts värde,
överstigande dess verkliga värde, vid det tillskjutna beloppets bestämmande
upptagas till sitt verkliga värde.
Därest aktiebolag eller solidariskt bankbolag till delägare utskiftar annat
än penningar, skall värdet av det sålunda utskiftade upptagas till belopp,
som motsvarar saluvärdet vid tiden för utskiftningen.
Vid tillämpning av 6 § 1 mom. andra stycket måste uppskattning ske
av de bolagets tillgångar, vilka ännu icke blivit realiserade.
Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1928.
28
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 23 § 1 mom. i förordningen
den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid
taxering.
Härigenom förordnas, att 23 § 1 mom. i förordningen den 28 oktober
1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering skall hava
följande ändrade lydelse:
1 mom. Granskning — — — — biträde påkallas.
För — — — — påkallas.
Deklaration---— bearbetning.
Efter taxeringsårets utgång skola deklarationerna med de undantag,
vartill stadgandena i nästföregående stycke föranleda, hos Kungl. Maj:ts
befallningshavande behörigen förvaras, deklarationer, som avgivits av
inländskt aktiebolag eller solidariskt bankbolag, intill dess fem år efter
bolagets upplösning och övriga deklarationer intill dess fem år efter
taxeringsårets utgång förflutit, varefter de skola förstöras.
Vederbörande taxeringsnämndsordförande äger att efter anmälan få
tillgång till hos Kungl. Maj:ts befallningshavande förvarad deklaration,
av vilken han för taxering har behov.
Vad — — — — stycket.
Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1928.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.
opaginerad Kontrollera mot PDF
TiUhanduhalles deklaratiohssTcyldiiyt hölay Kostnadsfritt.''
Skyldighet att avgiva deklaration för taxering till utskiftningsskatt
för inländska aktiebolag och solidariska bankbolag åligger utan anmaning:
-.
a; inländskt aktiebolag och Solidariskt bankbolag, då sådant bolag
i samband med nedsättning av bolagets aktiekapital eller vid utträde
av huvudlottägare till delägarna utskiftat medel, som blivit tillgängliga
för lyftning under det sistförflutna kalenderåret; och
b) inländskt aktiebolag och solidariskt bankbolag i likvidation, då
likvidator under det sistförflutna kalenderåret avgivit slutlig redovisning
för sin förvaltning.
Har inländskt aktiebolag eller solidariskt bankbolag genom beslut,
som vunnit laga kraft, trätt i likvidation, vare sådant bolag efter anmaning
skyldigt att avgiva deklaration, även om slutlig redovisning
icke framlagts.
Deklaration, som skall avgivas utan anmaning, avlämnas inom den
tid och i den ordning, som för bolags deklaration om inkomstoch
förmögenhetsskatt finnes stadgat.
Deklaration, som på grund av anmaning skall avgivas, avlämnas
inom den tid och i den ordning, som i anmaningen angives.
Avlämnas ej deklaration inom behörig tid, vare den skattskyldige
förlustig rätten att överklaga taxering, för vilken deklarationen skolat
ligga till grund.
Vid deklarationen bör fogas bestyrkt avskrift av vederbörande bolagsstämmoprotokoll
i de delar, som angå i deklarationen lämnade
uppgifter om till delägare utskiftade medel. Då uppgift lämnas om
medel, som utskiftats vid nedsättning av aktiekapital i annan ordning
än i samband med inlösen av aktier, bör bestyrkt avskrift av den
senast före beslutet om utskiftningen upprättade balansräkningen bi
-
fogas. Vid deklaration i anledning av utskiftning vid bolags upplösning
bör fogas bestyrkt avskrift av likvidators slutliga redovisning,
därest sådan avgivits.
Bolag, som verkställt räkenskapsavslutning före den 1 mars 1925,
bör, där så ske. kan, vid deklarationen i bestyrkt avskrift foga utgående
balansräkning eller av likvidator upprättad redogörelse för
det räkenskapsår, som gått till ända närmast före sistnämnda dag,
ävensom vederbörande bolagsstämmoprotokoll i de delar, som angå
disposition av bolagets vinst enligt sistnämnda balansräkning.
Har någon i deklaration eller upplysning, som av honom avgivits till
ledning vid taxering, mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande,
som är ägnat att leda till frihet från taxering eller till för låg taxering, böte,
om det oriktiga meddelandet föranlett, att skattskyldig icke blivit taxerad
eller blivit för lågt taxerad, högst fem gånger det skattebelopp, som genom
det oriktiga förfarandet undandragits, och i annat fall högst fem gånger
det skattebelopp, som skulle hava undandragits, därest det oriktiga
meddelandet blivit vid taxeringen följt. Har det oriktiga meddelandet
icke lämnats mot bättre vetande, men har den, som lämnat meddelandet,
vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov vårdslöshet,
vare slraffet böter, högst två gånger det skattebelopp, som undandragits
eller skulle hava undandragits genom det oriktiga meddelandet.
Straff för här omnämnd förseelse inträder icke, därest den
skyldige, innan taxeringsnämnden avslutat sitt arbete för året, av egen
drift beriktiga! det oriktiga meddelandet.
En var, som önskar upplysning rörande beskaffenheten av honom
åliggande uppgiftsskyldighet eller sättet för dess fullgörande, äger att
för sådant ändamål hänvända sig till ordföranden i vederbörande
taxeringsnämnd.
Deklaration lör taxering till utskiftningsskatt
för inländska aktiebolag och solidariska bankbolag att avlämnas år 19 av
Bolayeis namn:
Ort, där bolagets styrelse har eller senast haft sitt säte:
Län:
Socken, köping:
By, gård, hemman och n:r:
Stad: Rote:
Kvarter: n:r:
med adressn:r vid.....................................................
I. Uppgift om tillskjutet belopp.
(Att ifyllas av alla deldarationspliktiga bolag.)
a) För bolag, som verkställt räkenskapsavslutning före den 1 mars 1925.
Bolagets egna fonder (se anvisn.) enligt utgående balansräkning.(eller av likvidator upprättad
| redogörelse) för räkenskapsåret närmast före den 1 mars 1925 utgjorde ett belopp av ........
Tillkommer:
Medel, som delägare efter utgången av nyssnämnda räkenskapsår tillskjutit
i penningar kr.
i annat » ..................................
Bolagets
anteckningar
Taxeringsnämndens
anteckningar
Kronor
Kronor
.... ..... ....... ...
1
Summa
Avgår:
1. Bolaget år 1925 påförd inkomst- och förmögenhetsskatt (A-skatt) samt
bevillning för inkomst ........................................................................ kr.
| 2. Enligt nämnda balansräkning fonderade medel, som sedermera utdelats
till delägare och för vilka restitution av B-skatt ägt rum ............ »
3. Medel, som i samband med nedsättning av aktie-(lott)-kapital, verkställd
efter den tid berörda balansräkning avser, utskiftats till delägare
utan att träffas av utskiftningsskatt ................................................ » .................
Tillskjutet belopp
b) För bolag, som icke verkställt räkenskapsavslutning före den 1 mars 1925.
■ Bo läge t hav bildats år 19
Medel, som delägare vid bolagets bildande eller under doss fortbestånd tillskjutit (se anvisn.)
i penningar kr.
i annat » .......... .......................
j ........
Avgår:
Medel, som i samband med nedsättning av aktie-(lott)-kapital utskiftats till delägare utan
! att träffas av utskiftningsskatt ..........................................................................................................
: . . . •
Tillskjutet belopp
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 11ö höft- (Sr ISi. Bilaga.)
opaginerad Kontrollera mot PDF
II. Till delägare utskiftade medel.
a) Vid bolags upplösning.
Beslut om bolagets upplösning har fattats den 19
Likvidator har avgivit slutlig redovisning den ........................................................................ 19
Till delägare hava, efter det bolaget trätt i likvidation, sammmanlagt följande belopp utskiftats,
nämligen (se anvisn.): J \ ... ...
den 19 kr.
> 19 » ....................
» .......... 19 ......» ......................................
Bolagets
anteckningar
Kronor
Utskiftat belopp
Av det utskiftade beloppet hava utbetalats i penningar kr. och i annat kr.
Vid utskiftningen hava tillgångar försålts till delägare för ett pris av kr.
Dessa tillgångars verkliga värde vid tiden för utskiftningen utgjorde (se anvisn.) kr.
Sammanställning:
Summa utskiftat belopp (se ll:a) .................................................................................................
» tillskjutet » (se I) ..................................................................................................
Att taxera till utskiftningsskatt
b) Vid nedsättning av aktie-(lott)-kapital.
Jämlikt beslut av bolagsstämma den..................i..................................................... 19 hava, på sätt
framgår av bilagda utdrag av det vid stämman förda protokoll, i samband med nedsättning
av bolagets aktiekapital eller utträde av huvudlottägare i solidariskt bankbolag till delägare
utskiftats medel, som blivit tillgängliga för lyftning under sistlidet år, till belopp av kr.
Bolagets egna fonder1 (se anvisn.) enligt den närmast före beslutet om utskiftningen upprättade
balansräkningen utgjorde ....................................................................... kr.
Summa tillskjutet belopp (se I) utgör ............................................................ kr.
Av det utskiftade beloppet anses vara ti 11 utskiftningsskatt beskattningsbart ett belopp av (se anvisn.) i
Att taxera till utskiftningsskatt
Taxe ri ngsnämndens
anteckningar
Kronor
1 Ifylles endast av aktiebolag, som utskiftar tillgångar i samband med nedsättning av aktiekapital i annan ordning än vid inlösen av aktier
enligt i fastställd bolagsordning gällande grunder.
Att de av härovan lämnade uppgifterna äro riktiga samt att, veterligen, icke någon uppgift, som bort lämnats,
uteslutits, försäkras på heder och samvete.
den 19
Bolagets firma:
Firmatecknarens namn:
Bolagets eller den uppgiftspliktiges adress: Telefonn:r: ............
Taxeringsnämndens beslut.
Taxeringsnämnden har jjjed^fiångäende av deklarationen taxerat bolaget till utskiftningsskatt för ett
beskattningsbart belopp av kr. ,
därå skatten utgör kr.
Skal för avvikelse från deklarationen:..............................................................................................
Anvisningar för blankettens ifyllande.
1. Med till delägare utskiftat belopp förstås här det belopp, som
står till delägares disposition, utan att avdrag för utskiftningsskatt
ägt rum.
2. Såsom tillskjutet belopp räknas i allmänhet tillskott av delägare,
vare sig det tillförts aktie-(lott)-kapitalet eller ej. Belopp, som
inbetalts å aktie, för vilken aktierätt förverkats, ävensom tillskott
enligt 92 och 209 §§ i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse
räknas ej som tillskjutet belopp.
3. Med bolags egna fonder förstås skillnaden mellan bolagets tillgångar
och skulder enligt balansräkningen (eller av likvidator
upprättad redogörelse), därvid dock i nämnda räkenskap upptagna
vinstmedel skola medräknas allenast i den mån desamma enligt
därom fattat beslut överförts till fonderade medel eller eljest till
ny räkning. Balanserad förlust, förbindelser å oguldet aktiebelopp,
garantiförbindelser och dylikt anses härvid icke såsom
tillgång. S. k. förnyelsefond är att anse som skuld, i den mån
fonden uppfyller villkoren i 56 § 4) lagen den 12 augusti 1910 om
aktiebolag, varemot fond, som avsetts för ökning av tillgångar för
stadigvarande bruk, ej. må avdragas.
Har delägare för bolagets bildande eller eljest tillskjutit annat än
penningar, skall vad sålunda tillskjutits, därest detsamma åsatts
värde, överstigande dess verkliga värde, vid det tillskjutna beloppets
bestämmande upptagas till sitt verkliga värde.
Därest aktiebolag eller solidariskt bankbolag till delägare utskiftar
annat än penningar, skall värdet av det sålunda utskiftade upptagas
till belopp, som motsvarar saluvärdet vid tiden för utskiftningen.
a) . Utskiftas tillgångar från aktiebolag i samband med inlösen
av aktier enligt i fastställd bolagsordning gällande grunder eller
från solidariskt bankbolag vid huvudlottägares utträde, skall utskiftningsskatt
erläggas för den del av det utskiftade beloppet, som
överstiger av delägare tillskjutet belopp.
b) . Utskiftas tillgångar från aktiebolag i samband med nedsättning
av aktiekapital i annan ordning än i a) sägs, skall utskiftningsskatt
erläggas för hela det utskiftade beloppet; dock att skatt
ej skall utgå å belopp, överstigande skillnaden mellan, å ena sidan,
värdet av bolagets tillgångar enligt den senast före beslutet om
utskiftningen upprättade balansräkningen och, å andra sidan,
av delägare tillskjutet belopp.
'' 2729. ■ Stblm 1927, Isaac Mareng’ Boktr.-A.-H.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1927:304 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till kommunalskattelag m. m. jämte i ärendet väckta motioner. s. 1 i texten
- 1SärU 1927:7 Memorial, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande första särskilda utskottets utlåtande nr 1 i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med f s. 1 i texten
- 1SärU 1927:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kgynmunalskattelag m. m. jämte i ärendet väckta motioner. s. 2 i texten