Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar

1927-02-22 · 51 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 43 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:134, Med förslag till förordning om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.

1

Nr 134.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags

tillgångar; given Stockholms slott den 22 februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om skatt vid utskiftning av aktiebolags

och solidariska bankbolags tillgångar.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Lyberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt.

115 höft. (Nr m.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition Nr 134.

Förslag

till

förordning om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska

bankbolags tillgångar.

Härigenom förordnas som följer:

1

Svenskt aktiebolag eller svenskt solidariskt bankbolag, som i samband med

nedsättning av aktie- eller lottkapital eller vid bolagets upplösning utskiftar

tillgångar, skall, på sätt i denna förordning stadgas, till staten erlägga

skatt (utskiftningsskatt) å därvid utskiftat belopp, i den mån detta icke är

att anse såsom återbäring av tillskjutet belopp.

Å sålunda bestämt beskattningsbart belopp skall utskiftningsskatt utgå

med fem kronor för varje fullt hundratal kronor därav.

2 §.

Med utskiftat belopp förstås vad bolaget utgiver i penningar eller annat

till delägare i förhållande till hans andel eller efter annan i bolagsordningen

bestämd grund och som icke enligt förordningen om statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt är att hänföra till utdelning från bolaget; dock skall

i utskiftat belopp jämväl inräknas det belopp, bolaget har att i utskiftningsskatt

utgöra.

3 $.

1 mom. Med tillskjutet belopp förstås bolags ingångsvärde, beräknat på

sätt i 2 mom. här nedan sägs, med tillägg av vad som efter den tidpunkt,

till vilken ingångsvärdet hänför sig, av delägare tillskjutits i penningar

eller annat men med avdrag av vad som efter nämnda tidpunkt dels utskiftats

till delägare, i den mån detta, enligt vad i 4 § a) och b) här nedan

sägs, är att anse såsom återbäring av tillskjutet belopp, dels ock utdelats

till delägare och för vilket restitution av inkomst- och förmögenhetsskatt

(B-skatt) ägt rum.

2 mom. Bolags ingångsvärde utgör vad av delägare sammanlagt tillskjutits

i penningar eller annat för bolagets bildande; dock att beträffande

bolag, för vilket något dess räkenskapsår gått till ända före den 1 mars

1925, skall såsom ingångsvärde anses bolagets egna fonder enligt fastställd

balansräkning eller av likvidator upprättad redogörelse för det räkenskapsår,

som gått till ända närmast före sistnämnda dag, därvid i balansräkningen

eller redogörelsen upptagna vinstmedel skola medräknas allenast i den mån

desamma enligt därom fattat beslut överförts till fonderade medel eller eljest

till ny räkning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.

3

4 §.

Med återbäring av tillskjutet belopp förstås:

a) vad som i samband med inlösen av aktier enligt i fastställd bolagsordning

gällande grunder eller vid buvudlottägares utträde ur solidariskt

bankbolag utskiftas, i den mån det sålunda utskiftade beloppet icke överstiger

i bolaget befintligt tillskjutet belopp;

b) vad som i samband med nedsättning av aktiekapital i annan ordning

än i a) sägs utskiftas, i den mån bolagets egna fonder därigenom nedbringas

under tillskjutet belopp; och

c) vad som vid bolagets upplösning utskiftas, i den mån det utskiftade

beloppet icke överstiger tillskjutet belopp.

5

Nedsättning av aktiekapital eller utträde av huvudlottägare, som avses

i denna förordning, anses hava skett, när de utskiftade medlen blivit för

delägarna tillgängliga för lyftning.

När aktiebolag eller solidariskt bankbolag skall anses upplöst, därom är

i allmän lag stadgat.

6 §.

Taxering till utskiftningsskatt skall äga rum året efter det, då nedsättning

av aktiekapital, huvudlottägares utträde eller upplösning skett.

Har beslut om likvidation vunnit laga kraft och fördröjes likvidationen

oskäligt, må dock taxering ske, innan holaget skall anses upplöst.

7 §.

Har någon i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid taxering

till utskiftningsskatt, lämnat oriktigt meddelande eller har uppgiftspliktig

underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav

föranletts, att taxering ej skett eller att taxering skett till för lågt belopp,

skall, efter det sådant kommit till vederbörandes kännedom, efterbeskattning

i erforderlig mån äga rum. Efterbeskattning må ej ske senare än fem år

efter det år, bolagets upplösning ägt rum.

8

Taxering till utskiftningsskatt skall ske i den kommun, där bolaget skall

taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

<) §.

Uppgift till ledning för egen taxering (deklaration) till utskiftningsskatt

skall i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställt formulär innehålla upplysning

angående såväl vad i bolaget tillskjutits som vad därifrån utskiftats.

Deklaration för taxering enligt 6 § andra stycket skall, efter anmaning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.

av ordförande i taxeringsnämnd eller kronans ombud bos prövningsnämnd,

avgivas inom den tid och i den ordning, som i anmaningen angives.

Deklaration för taxering till utskiftningsskatt i andra fall än i andra

stycket sagts skall inom den tid och i den ordning, som för bolags deklaration

för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt finnes stadgad, utan anmaning

avlämnas under det år, då taxeringen skall äga rum.

I övrigt skola de uti gällande taxeringsförordning rörande taxering till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt givna bestämmelser i tillämpliga delar

lända till efterrättelse även med avseende å taxering till utskiftningsskatt.

Anvisningar.

Såsom tillskjutet belopp räknas i allmänhet tillskott av delägarna, vare

sig det tillförts aktie-(lott)-kapitalet eller ej. Belopp, som inbetalts å aktie,

för vilken aktierätt förverkats, ävensom tillskott enligt 92 och 209 §§ i

lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse räknas ej såsom tillskjutet belopp.

Med bolags egna fonder förstås i denna förordning skillnaden mellan

bolagets tillgångar och skulder enligt balansräkning (eller av likvidator

upprättad redogörelse). Balanserad förlust, förbindelser å oguldet aktiebelopp,

garantiförbindelser och dylikt anses härvid icke såsom tillgång. Så kallad

förnyelsefond är att anse som skuld, i den mån fonden uppfyller villkoren

i 56 § 4) lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag, varemot fond, som avsetts

för ökning av tillgångar för stadigvarande bruk ej må avdragas.

Vid beräknande av ingångsvärdet för bolag, för vilket något dess räkenskapsår

gått till ända före den 1 mars 1925, skall såsom skuld upptagas

bolaget år 1925 påförd inkomst- och förmögenhetsskatt (A-skatt) samt bevillning

för inkomst.

Har delägare för bolagets bildande eller eljest tillskjutit annat än penningar,

skall vad sålunda tillskjutits, därest detsamma åsatts värde, överstigande

dess verkliga värde, vid det tillskjutna beloppets bestämmande

upptagas till sitt verkliga värde.

Därest aktiebolag eller solidariskt bankbolag till delägare utskiftar annat

än penningar, skall värdet av det sålunda utskiftade upptagas till belopp

som motsvarar saluvärdet vid tiden för utskiftningen.

Vid tillämpning av 6 § andra stycket måste uppskattning ske av de bolagets

tillgångar, vilka ännu icke blivit realiserade.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1928.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 22 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thykén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hambin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för finansdepartementet statsrådet Lyberg anför:

I proposition nr 193 till 1926 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag

om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoch

förmögenhetsskatt, vilket förslag innebar upphävande från och med år

1927 av den s. k. B-skatten för aktiebolag och solidariska bankbolag, utan

att i dess ställe i gällande skattesystem infördes någon ny skatt med liknande

syfte. Nämnda förslag blev av riksdagen i skrivelse nr 196 antaget.

Av berörda proposition med bilagor, i vilka lämnats utförlig redogörelse

för vad som beträffande frågan om beskattning av bolags besparade vinstmedel

dittills förevarit, inhämtas bland annat, att sedan inom finansdepartementet

utarbetats förslag till förordning om fonderings- och upplösningsskatt

för aktiebolag och solidariska bankbolag, vilken skatt var avsedd till

ersättare för B-skatten, samt kammarrätten häröver den 10 februari 1926

avgivit infordrat utlåtande, dåvarande chefen för finansdepartementet, med

hänsyn till vad kammarrätten anfört därom att sagda förslag skulle medföra

betydande taxeringstekniska och andra svårigheter, ansett sig icke böra

utan ytterligare undersökning av andra möjligheter för frågans lösning

tillstyrka, att förslaget framlades för riksdagen.

I anslutning härtill uppdrog chefen för finansdepartementet jämlikt Kungl.

Maj:ts bemyndigande den 21 maj 1926 åt ledamöterna av riksdagens första

kammare lektorn J. E. Björnsson och häradshövdingen K. G. T. Borell samt

kanslirådet A. E. C. Sundberg att såsom sakkunniga inom finansdepartementet

biträda vid fortsatt utredning av frågan om beskattning av bolags besparade

vinstmedel.

De sålunda tillkallade sakkunniga inkommo den 17 december 1926 till

finansdepartementet med betänkande i ämnet, innefattande förslag till förordning

om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags

tillgångar.

På grund av remiss har kammarrätten den 29 januari 1927 avgivit ett

den 11 i samma månad dagtecknat utlåtande över omförmälda betänkande,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

De år 1926

tillkallade

sakkunnigas

förslag till

utskiftningsskatt.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.

varjämte svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund, som beretts

tillfälle att yttra sig över betänkandet, inkommit med en skrivelse i ärendet,

däri de avstyrkt de sakkunnigas förslag.

De sakkunnigas betänkande torde såsom bilaga få vidfogas statsrådsprotokollet.

För innehållet i kammarrättens sistberörda utlåtande och de av

nämnda sammanslutningar avgivna yttrandet kommer redogörelse i erforderliga

delar att i vederbörligt sammanhang lämnas.

Beträffande de förslag till beskattning av aktiebolags och solidariska bankbolags

besparade vinstmedel, som tidigare framställts, anhåller jag få hänvisa

till vad därom innehålles i den härovan omnämnda propositionen nr 193

med bilagor.

De sakkunnigas omförmälda förslag om skatt vid utskiftning av aktiebolags

och solidariska bankbolags tillgångar är i huvudsak utarbetat i anslutning

till de grunder, som kommit till uttryck i det ovannämnda förslaget

om upplösningsskatt. De sakkunnigas förslag upptager således ej

skatt å vinstöverföring till aktiekapital eller reservfond, s. k. fonderingsskatt.

De sakkunniga hava föreslagit, att bolags besparade vinstmedel skola

taxeras till utskiftningsskatt, då medlen utskiftas till delägarna i bolaget,

vare sig utskiftningen äger rum i samband med nedsättning av bolagets aktiekapital

eller vid bolagets upplösning. Utskiftningsskatten gäldas av bolaget

och ej av delägarna i bolaget. Skatteplikten inträder i och med att vinstmedlen

bliva tillgängliga för lyftning av delägarna. Beskattningsperioden

utgör i regel bolagets hela livstid, och omfattar således tiden från bolagets

bildande till den tidpunkt, utskiftningen av tillgångarna äger rum. Härifrån

göres dock ett undantag, som bär sin grund däri att de vinstmedel, som

intjänats före B-skattens införande eller under tid, då bolags vinstmedel varit

underkastade B-skatt, fritagits från nu ifrågakomna skatt. Föremålet för skatten

utgör till delägarna utskiftade besparade vinstmedel. Med besparade vinstmedel

förstås det värde, varmed bolagets tillgångar vid bolagets skifte överstiga

vad delägarna tillskjutit för bolagets bildande eller sedermera under

dess bestånd. Utskiftningsskatt utgår således ej för vad som är att anse

såsom återbäring till delägare av gjort tillskott i bolaget samt ej heller,

såsom nyss antytts, för vinstmedel, som av bolag intjänats före den tidpunkt,

från vilken B-skatten satis ur funktion, d. v. s. bolags besparade vinstmedel

vid utgången av år 1924 eller, beträffande bolag med särskilt räkenskapsår,

vid utgången av det räkenskapsår, som tilländagått närmast före den 1 mars

1925. I fråga om nu omhandlade bolag påföres utskiftningsskatt således

allenast för efter nämnda tidpunkt besparade vinstmedel. Bolag, vars likvidation

slutförts under år 1926, har ansetts ej böra underkastas skatteplikt,

utan är denna avsedd att inträda först år 1928, varav med hänsyn till föreslagen

deklarationsskyldighet följer, att samtliga bolag, som upplösts först

under år 1927, år 1928 skola avlämna deklaration i och för taxering till

utskiftningsskatt. De sakkunniga hava föreslagit, att skatten skall utgå

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 134. 7

med fem procent av det beskattningsbara beloppet, avjämnat till fullt hundratal

kronor. Taxeringsförfarandet har uppdragits åt de ordinära beskattningsmyndigheterna.

Beträffande innehållet i övrigt i de sakkunnigas författningsförslag samt

motiveringen för de särskilda bestämmelserna tillåter jag mig hänvisa till

betänkandet.

I sitt utlåtande över de sakkunnigas förslag i ämnet har kammarrätten i

fråga om det principiella berättigandet av en skatt av ifrågakomna beskaffenhet

allenast erinrat om vad kammarrätten härutinnan fyrfaldiga

gånger under de senare åren haft tillfälle framlägga bland annat i ovannämnda

utlåtande den 10 februari 1926. Under framhållande att utskiftningsskatten

i likhet med upplösningsskatten komme att träffa alla fall av

bolags upplösning, jämväl sådana, som innebure allenast rekonstruktion av

bolaget eller dess fusion med annat bolag, har kammarrätten åberopat sitt

härutinnan med avseende å upplösningsskatten gjorda yttrande, vilket enligt

kammarrättens uppfattning syntes äga sitt berättigande även i fråga om

utskiftningsskatten och i huvudsak var av följande innehåll: Överhuvud

taget läge det i sakens natur, att bolagsupplösning utan förlorad solvens

såsom orsak och med påföljd, att aktieägarna toge sina tillgångar ur rörelsen,

vore en sällsynt händelse i det verkliga affärslivet. Annat vore ju förhållandet

med sådan upplösning, som innebure rekonstruktion av bolaget

eller dess fusion med annat bolag, varvid delägarna läte kapitalet vara kvar

i rörelsen. Sådana fall vore vanliga och normala företeelser under såväl

dåliga som goda konjunkturer. På sätt också erkänts, saknades rationell

grund för beskattning i dessa fall. Likväl hade icke gjorts någon skillnad

mellan dem och de rena upplösningsfallen och detta av uppgiven anledning,

att taxeringstekniska svårigheter skulle hindra en eljest befogad åtskillnad.

Med andra ord, man hade för att åtkomma de få fallen av verklig upplösning,

där en beskattning av ifrågavarande slag vore riktig, med öppen

blick för det rationellt oegentliga låtit de talrikare fallen av upplösning

genom rekonstruktion eller fusion eller sådana likartade fall, då ett större

bolag uppdelades i flera smärre, följa med under samma beskattning. För

att ernå ett teoretiskt slutet system hade man riskerat praktiska fall av

orättvis:!. Kammarrätten har vidare anfört bland annat: Under förutsättning

att 1924 års skatteberednings i och för sig fullt rationella förslag om skattefrihet

för bolag beträffande utdelning från annat bolag förverkligades, skulle

ett moderbolag lätteligen kunna till väsentlig del undgå utskiftningsskatt vid

dotterbolags upplösning genom att före likvidationen taga dotterbolagets fonderade

vinstmedel såsom utdelning och låta till utskiftning finnas kvar

allenast aktiekapital och reservfond. Begagnades icke denna utväg eller

mötte hinder därför, skulle å andra sidan den oegentligheten kunna inträffa.

afl utskiftningsskatt utginge även å medel, som skulle varit skattefria såsom

Kammar
rättens
utlåtande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.

utdelning. I detta sammanhang ville kammarrätten påpeka vissa luckor i förslaget

av annan art, nämligen saknad av bestämmelser för fall, som läge de i förslaget

reglerade nära eller där eljest tvekan kunde råda rörande skattskyldighetens

tillvaro eller frånvaro. Den subjektiva skattskyldigheten vore enligt 1 §

begränsad till aktiebolag och solidariska bankbolag, vilken begränsning måhända

vore att sammanställa med motsvarande begränsning för B-skatten,

Emellertid syntes från rationell synpunkt anledning saknas att undantaga

kommanditbolag, såvitt anginge kommanditdelägarnas anpart i skiftande

tillgångar, och ekonomiska föreningar, särskilt om dessa skattesubjekts likställighet

med aktiebolagen skulle bliva genomförd i den utsträckning, som

skatteberedningen förordat i sitt förslag den 14 oktober 1926 angående juridiska

personers skattskyldighet. Enligt 1 § förutsattes för utskiftningsskattens

tillämpning, att det likviderande bolagets tillgångar tillfölle delägarna

i bolaget. Nu kunde dock inträffa, att, på grund av stadgande i bolagsordningen

eller beslut av delägarna, tillgångarna skulle tillfalla andra personer,

juridiska eller fysiska. Ville man hålla på systemets slutenhet, borde

även i sådant fall dubbelbeskattningen genomföras, så mycket hellre som

det kunde inträffa, att kompensation ej heller erhölles i form av gåvoskatt.

Emot förslaget till upplösningsskatt hade kammarrätten anmärkt,

att den i 3 § av författningsförslaget medgivna rätten till justering av den

balansräkning, som för äldre bolag skulle läggas till grund vid beräkningen

av ingångsvärdet, skulle vålla stora svårigheter för taxeringsarbetet. Emot

befogenheten av dylik justering i och för sig hade kammarrätten givetvis

ej något att invända. I förevarande förslag vore icke någon dylik justeringsrätt

upptagen, vilket ju vore ägnat att förenkla proceduren, men samtidigt

kunde medföra en materiell orättvisa. Det torde icke saknas bolag,

som under goda år i sina böcker nedskrivit fastigheter och driftsinventarier

till ringa eller praktiskt taget inga värden utan att hava erhållit något som

helst motsvarande avdrag vid taxeringen. Vid utskiftning till delägarna

i dylikt bolag komme ingångsvärdet för berörda tillgångar att vara ytterst

ringa, men utgångsvärdet stort, med påföljd av orimligt stor utskiftningsskatt.

En fråga, som icke tagits upp av de sakkunniga vore i vad mån

utskiftningsskatt borde äga berättigande även på det kommunala skatteområdet.

Även där borde väl dubbelbeskattningen göras fullständig, om man

ville vara konsekvent och ej ville sätta kommunerna i sämre ställning än

staten. Förmodligen hade de sakkunniga känt sitt uppdrag begränsat därhän,

att ersättningsskatten ej skulle få större tillämplighetsområde än den

ersatta B-skatten, men detta skäl kunde icke anses tillfyllest. Medgivas

finge emellertid, att utskiftningsskattens utsträckning till det kommunala

beskattningsområdet vore förenad med stora vanskligheter. Slutligen har

kammarrätten såsom ett allmänt önskemål rörande författningstexten uttalat,

att densamma måtte underkastas en överarbetning i syfte av klarare

och mera lättlästa föreskrifter.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kutig!. Maj:ts proposition Nr 134.

Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund hava till en början,

under hänvisning till vad de i fråga om dubbelbeskattningen av aktiebolags

inkomst anfört i sitt utlåtande över 1924 års skatteberednings betänkande

angående beskattning av inländska juridiska personer, framhållit, att med

hänsyn till numera vunnen erfarenhet den åsikten torde vara ganska starkt

befästad, att dubbelbeskattningen av aktiebolag icke blott vore orättvis utan

även verkade synnerligen ogynnsamt för en sund utveckling av vårt näringsliv.

Införandet av en ny skatt å dessa bolag och de därmed i detta avseende

likställda solidariska bankerna kunde svårligen anses lämpligt och riktigt.

I varje fall kunde därför icke åberopas något som helst statsfinansiellt behov.

Förslaget om utskiftningsskatt innebure i själva verket införande av ett slags

värdestegringsskatt å bolags egendom, som folie helt utom vårt skattesystem

i övrigt och som icke skulle hava någon motsvarighet för andra skattskyldiga.

Skattens befintlighet kunde därför komma att utgöra ett tungt vägande

skäl mot upplösning eller fusionering av äldre bolag. Skatten komme vidare

att medföra en tendens till konservering av de bolag, vid vilkas upphävande

någon avsevärd taxering till utskiftningsskatt kunde förekomma. Den nya

skatten skulle alltså verka därhän att en del organisatoriska frågor, som

uppstode under näringslivets utveckling, icke komme att lösas efter enkla

och naturliga linjer utan bleve på ett mer eller mindre olämpligt sätt påverkade

av skattetekniska hänsyn. I fråga om att beskära möjligheten för

skattskyldig att genom särskilda åtgärder undgå avsedd dubbelbeskattning,

syntes den nya skatten ej bliva av något större värde. Efter att därefter

hava erinrat dels om den ojämnhet i beskattningen, som bleve en följd av

förslagets bestämmelse därom att för de före författningens trädande i kraft

existerande bolagen skulle såsom av delägarna tillskjutet belopp upptagas

bolagets fonder enligt fastställd balansräkning vid utgången av år 1924,

respektive däremot svarande räkenskapsår, dels om svårigheten för taxeringsmyndigheten

att uppskatta tillgångar, som tillskjutits vid en längre tillbaka

i tiden liggande tidpunkt, hava bankföreningen och industriförbundet vidare

anfört bland annat, att enligt förslaget skulle taxeringen till utskiftningsskatt

ske genom de vanliga taxeringsmyndigheterna och deklaration avgivas

året efter det bolaget genom framläggande av likvida torns slutredovisning

blivit upplöst. Frånsett det i princip olämpliga i nämnda förhållande skulle

detsamma vålla svåra olägenheter för bolagets delägare. I sammanhang

med slutredovisningen plägade också slutligt skifte av tillgångarna ske.

Detta naturliga förfarande hindrades nu av utskiftningsskatten. Bolaget

tvingades att för deklaration till utskiftningsskatt och skattens erläggande

hålla sig med förvaltningsorgan för det påföljande året och att avsätta och

förvalta medel för skatten. Då skattebeloppet kunde vara föremål för olika

meningar, måste maximibelopp avsättas med därav eventuellt följande

efterutdelningar. Vore det fråga om något mera avsevärt belopp, tillkomme

också räntan under året efter upplösningen. Denna skulle då deklareras

under därpå följande år o. s. v. Dessa betydand»'' olägenheter för bolagen

Svenska bankföreningen

och

Sveriges industriförbunds

yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

10 Kungl. Mcij:ts proposition Nr 134.

och deras aktieägare syntes icke vara nödvändiga och måste förekommas.

Skulle utskiftningsskatt överhuvud införas, borde saken kunna ordnas så,

att när likvidatorn hade sin slutredovisning färdig, han hade att omedelbart

vid vilken tid på året som helst avgiva deklaration med eventuell erforderlig

utredning till lämplig myndighet, t. ex. länsstyrelsen. Efter någon erforderlig

kortare tid borde han erhålla ett utslag, vari skatten fastställdes, och, sedan

detta utslag vunnit laga kraft, hade han att betala skatten och göra slututdelning.

Nämnda sammanslutningar hava slutligen även gjort invändning

mot den föreslagna efterbeskattningen och påyrkat, att staten borde åtnöja

sig med resultatet av första prövningen i fråga om bolagets taxering till

förevarande skatt, även om det senare skulle visa sig, att den i ett eller

annat avseende grundats på oriktiga utgångspunkter.

Vid övervägande av lämpligheten och behovet av införande av en ersättningsskatt

för den upphävda B-skatten har jag ej kunnat undgå att taga

intryck av vad som härutinnan framhållits beträffande den lucka i den rådande

dubbelbeskattningen av från verksamhet i bolags form härflytande

inkomst, vår skattelagstiftning nu efter B-skattens avskaffande ovedersägligen

företer. Den utav de sakkunniga verkställda utredningen synes även

giva vid handen, att anledning föreligger antaga, att, därest ej genom för

ändamålet lämpad lagstiftning åtgärder vidtagas för att under beskattning

lägga den inkomst, som varit avsedd att träffas av B-skatt, försöken att begagna

sig av härutinnan till buds stående möjligheter för undgående av

skatt skola öka i antal. Det vill därför förefalla, som om man med gällande

skattesystem svårligen kan undvika att införa en ersättningsskatt av sådan

typ som den föreslagna utskiftningsskatten. Härvidlag kommer ej det statsfinansiella

intresset i första rummet, utan det är det för ett rättvist skattesystem

grundläggande kravet på jämlikhet och likformighet, som gör, att

man ej i skattelagstiftningen bör tillåta luckor av den natur, att skattskyldiga

av samma kategori och med samma inkomst bliva i beskattningsavseende

helt olika ställda. Och vidare måste genom riksdagens i samband

med beslutet om upphävande av B-skatten gjorda uttalanden riksdagen anses

hava givit uttryck åt en förväntan, att förslag till ersättningsskatt för

B-skatten i sinom tid skulle komma att föreläggas riksdagens prövning.

Vissa av de av kammarrätten samt svenska bankföreningen och Sveriges

industriförbund mot förslaget framställda anmärkningarna synas hava sin

grund i att därvid ej tillräckligt beaktats, att det här ej så mycket är fråga

om att påföra bolag skatt för inkomst, utan att det gäller att med skatt

träffa inkomst, som, därest den av bolaget utdelats till dess aktieägare, blivit

i form av utdelning tagen till beskattning. Ser man frågan så, vilket

synes mig vara det riktiga, torde nämnda anmärkningar ej böra tillerkännas

vidare avseende. Så vitt jag kan finna, står den beskattning, det här gäller,

i full överensstämmelse med de grundprinciper, varpå vårt skattesystem för

närvarande vilar. Av praktiska skäl måste även anses påkallat, att en ersätt
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai:ts proposition Nr 134. 11

ningsskatt för B-skatten så snart som möjligt införes, då i annat fall eu

lucka i beskattningsperioden, från B-skattens sista påförande räknat, skulle

uppstå, vilken måhända ej utan stora svårigheter skulle på ett ur rättvisans

och lämplighetens synpunkt tillfredsställande sätt i framtiden kunna fyllas.

Jag vill härvid framhålla, att den lösning av förevarande spörsmål, som nu

kan varda godtagen, måste anses i viss mån bliva av provisorisk beskaffenhet.

Vid anmälan av förslaget till kommunalskattelag har jag nämligen

uttalat den meningen, att tillsvidare borde anstå med eu mera slutgiltig

lösning av det komplex av frågor, som rörde aktiebolagen och de ekonomiska

föreningarna, och att i de förslag, som förelädes innevarande riksdag, dessa

frågor i allt väsentligt borde ordnas efter nu gällande regler, varigenom

emellertid ej ett kommande utredningsarbete finge föregripas. Det är givet,

att vid nämnda utredningsarbete även frågan om skatt vid nedsättning

av aktiekapital i och upplösning av aktiebolag kommer att bliva föremål för

förnyad prövning och att sistnämnda skatts slutliga utformning bliver beroende

av de normer, som varda för beskattningen av aktiebolag i övrigt

bestämda.

Av de olika utvägar, som för vinnande av en ersättning för B-skatten

anvisats, har jag ansett företräde böra givas åt den av de sakkunniga förordade

utskiftningsskatten. Härvid har särskilt varit avgörande, att densamma

i högre grad än de andra ifrågasatta skatterna synts mig någorlunda

motsvara kravet på att vara enkel vid tillämpningen och ej komma att

medföra större kostnader för statsverket. Att vid sådant förhållande en del

mera detaljerade bestämmelser, med vilka avsetts att åstadkomma största

möjliga rättvisa vid beskattningen, måst utelämnas, ligger i öppen dag.

Enkelhet och obetydlig kostnad vid tillämpningen synas med avseende å

förevarande skattelagstiftning ej stå att vinna, därest kravet på eu jämlik och

rättvis beskattning i varje detalj vidhålles. För att uppnå det ena syftemålet,

lärer man få eftergiva något av det andra. Jag har härvid ingalunda förbisett

de nog så betydande svårigheter i taxeringsavseende, som påpekats av bland

annat bankföreningen och industriförbundet, men jag håller före, att övervägande

flertalet taxeringar till utskiftningsskatt ej komma att erbjuda större

svårigheter än de, som nu förekomma i många andra taxeringsfrågor.

Vid godkännande av de sakkunnigas förslag i fråga om tiden för skattens

första påförande kan följden bliva, att i likvidation varande bolag, som

under 1926 slutfört sin likvidation, undgår den avsedda dubbelbeskattningen

för inkomst, som av bolaget förvärvats under åren 1925 och 1926. Vid nedsättning

av aktiekapitalet under berörda år kan liknande förhållande inträffa.

Då man emellertid måste antaga, att i dylika fall eventuell skattefrihet

kommer att vara utan vidare praktisk betydelse, lärer ej åt författningen

böra på grund härav givas retroaktiv verkan.

Beträffande spörsmålet om taxeringsförfarandet ansluter jag mig till de

synpunkter, som härutinnan framhållits av de sakkunniga, och finner mig

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.

förty ej kunna tillmötesgå de av svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund

häremot gjorda uttalandena.

Enligt det förslag till förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

som skall föreläggas riksdagen, hava svenska aktiebolag, svenska ekonomiska

föreningar och svenska kommanditbolag, som ej driva bank-, emissions- eller

annan penningrörelse och ej heller försäkringsrörelse, frikallats från bland

annat skattskyldighet för utdelning från svenska aktiebolag och svenska solidariska

bankbolag. Med hänsyn härtill borde följdriktigt från skatteplikt till

utskiftningsskatt även undantagas vad som vid nedsättning av aktiekapital i

eller upplösning av svenskt aktiebolag eller svenskt solidariskt bankbolag utskiftas

till företag av ovan nämnd beskaffenhet. Grunden för utskiftningsskatten

är ju, att den skall motsvara den skatt å bolags vinstmedel, som skolat

utgå, därest nämnda medel, i stället för att besparas och i sinom tid vid upplösning

av bolaget eller vid nedsättning av dess kapital skiftas mellan bolagets

delägare, utdelats till delägarna. Om nu berörda vinstmedel förklaras fria från

utdelningsskatt, synes det ju vara naturligt nog, att samma förmån inträder

jämväl i fråga om utskiftningsskatten. Emellertid synas vägande skäl

mot en utsträckning av skattefriheten för utdelning å aktier eller lotter till

området för utskiftningsskatten kunna anföras. Häremot tala för det första

rent praktiska hänsyn. Under det att vid taxering till inkomstskatt det är

delägarens i bolaget uppgift om utav delägaren uppburen utdelning å aktier,

som utgör grundval för bedömande av skattefrihet, skulle, då fråga är om

utskiftningsskatt, det bolag, som utskiftar sina tillgångar, åläggas att lämna

uppgift angående dem av dess delägare, för utskiftning till vilka skattefrihet

för bolaget bör inträda. Det torde helt visst komma att visa sig hart när

omöjligt för vederbörande bolag att i regel tillfredsställande utreda, till vilken

kategori av inkomsttagare bolagets delägare skola hänföras, varförutom vid

själva taxeringsförfarandet torde kunna uppstå svårigheter och besvär, som

ej stå i rimligt förhållande till det ändamål man vill vinna. Med andra ord det

saknas möjlighet att fastställa, att den, vilken det utskiftade beloppet slutligen

skall tillfalla, är en sådan juridisk person, att frihet från utskiftningsskatt är

påkallad. De skäl, som varit avgörande för stadgandet om skattefrihet för

aktieutdelning, kunna ej anses äga samma styrka, då det gäller beskattning avbolag,

som vid sin upplösning utskiftar sina tillgångar. Det föreligger ju t. ex.

en väsentlig skillnad mellan ett bolag, som för ett ändamålsenligt bedrivande

av sin verksamhet kräver en organisation med dotterbolag, och ett bolag, som

linner en dylik anordning obehövlig och upplöser dotterbolaget. Härtill kommer

vidare, att i de säkerligen oftast förekommande fallen bolaget låter sig angeläget

vara att vidtaga sådana dispositioner, att vid dess upplösning utskiftningsskatt

till större delen kan undvikas. På sätt kammarrätten antytt,

står det ju moderbolaget fritt att före dotterbolagets trädande i likvidation

genom utdelning uttaga dotterbolagets besparade vinstmedel, så att

till utskiftning återstå allenast aktiekapital och reservfond. Uttagandet av

utskiftningsskatt bliver på så sätt uppskjutet till dess moderbolagets till
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition Nr 134.

gångar skiftas mellan dess delägare. Mot detta förfaringssätt synes intet

vara att ur rationell skattesynpunkt invända. I detta sammanhang må ock

påpekas, att en bestämmelse om befrielse från utskiftningsskatt av ifrågasatt

beskaffenhet däremot lätt skulle leda till ett kringgående av författningen. Sålunda

skulle enskilda personer, efter det vederbörande bolag trätt i likvidation

och värdet av vad som komme att utskiftas blivit känt, ju kunna avyttra sina

aktier i bolaget till t. ex. ett svenskt aktiebolag, i följd varav vad som

komme att å dessa försålda aktier utskiftas ej skulle bliva underkastat utskiftningsskatt.

Med avseende å av mig nu framhållna synpunkter och då,

såsom jag ovan anfört, en lösning av frågan om beskattning av bolags besparade

vinstmedel tills vidare måste betraktas såsom i viss mån provisorisk, har

jag funnit övervägande skäl tala för att icke för närvarande föreslå, att i

anslutning till den skattefrihet för aktieutdelning, som är avsedd att inträda

vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt, bestämmelser av enahanda

innebörd skola äga tillämpning jämväl vid utskiftning av bolags tillgångar.

Då således med den uppfattning om önskvärdheten av en ersättningsskatt

för B-skatten, varåt jag nu givit uttryck, jag delar den åsikten, att något i

stort sett lämpligare förslag än de sakkunnigas svårligen synes kunna åstadkommas,

samt den kritik, som av kammarrätten och omförmälda sammanslutningar

inom näringslivet riktas mot detsamma — såsom jag nedan kommer

att närmare utveckla — icke synes] vara av den betydelse, att man

därav bör förmås att avstå från förslagets godtagande, har jag ansett mig

böra tillstyrka, att förslag om utskiftningsskatt i huvudsaklig överensstämmelse

med de sakkunnigas förslag förelägges riksdagen till antagande.

Jag anhåller att härefter få redogöra för de anmärkningar av mera betydande

beskaffenhet, som kammarrätten och de nämnda båda sammanslutningarna

inom näringslivet framställt mot de sakkunnigas, av mig förordade

förslag, i sammanhang varmed jag tillåter mig upptaga desamma till

bemötande, i vad detta ej genom vad jag ovan anfört redan ägt rum.

Kammarrätten har anmärkt, att, under det upplösning av ett solvent

bolag med påföljd att aktieägarna toge sina tillgångar ur rörelsen vore eu

sällsynt företeelse, sådana upplösningar, som innebure rekonstruktion eller

fusion med annat bolag, vore vanliga företeelser och att enligt det remitterade

förslaget jämväl dylika upplösningar träffades av skatt, ehuru rationell

grund för beskattning saknades i sådana fall.

Gentemot denna kammarrättens anmärkning må först framhållas, att det

enligt min åsikt icke kan anses orättvist att beskatta ett aktiebolags besparade

vinstmedel jämväl då bolaget upplöses av den anledning, att bolagets

rörelse uppgår i ett annat bolag. Ofta torde de gamla aktieägarna icke ingå

i det nya bolaget, ehuru detta fortsätter det gamla bolagets rörelse. Men

även om det nya bolaget skulle utgöra en direkt fortsättning på det gamla

bolaget, så att det gamla bolagets delägare ingå såsom delägare i det nya, synes

det ur rättvisans synpunkt fullt i sin ordning att uttaga utskiftningsskatt.

Ett nästan analogt fall föreligger, när man såsom realisationsvinst beskattar

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.

vinst vid byte av aktier. Något hinder att beskatta dylik vinst anses icke föreligga,

oaktat man icke vet, huruvida den vid bytet erhållna valutan kommer

att hava kvar sitt antagna värde, när den en gång i sin ordning realiseras.

Medgivas skall, att det är tänkbart, att utsikten att få erlägga utskiftningsskatt

skulle kunna i vissa fall avskräcka från bolagsfusioner, vilka

vore önskvärda ur såväl aktieägarnas som det allmännas synpunkt. Det

torde emellertid ej vara möjligt att fastställa andra regler för beskattning

av upplösningar i sammanhang med fusioner än de för upplösning i

allmänhet gällande. Men vidare synes kammarrättens berörda anmärkning

även av en annan orsak förlora i värde. Med hänsyn till den föreslagna

skattefriheten för moderbolag för från dotterbolag uppburen aktieutdelning

torde väl i fall av bolagsfusioner sådana dispositioner vidtagas, att utskiftningsskatt

i stort sett kan undvikas. Slutligen vill jag framhålla, att den

beskattning det här gäller är så jämförelsevis obetydlig, att verkligt betydelsefulla

bolagsfusioner knappast av densamma kunna röna någon nämnvärd

inverkan.

Kammarrätten har i sitt utlåtande över de sakkunnigas förslag vidare

ansett giltighet finnas även i fråga om utskiftningsskatten för sina mot

upplösningsskatten riktade anmärkningar därutinnan att en aktieägare,

som köpt aktier i ett bolag med stora fonder till aktiernas aktuella marknadsvärde,

vid bolagets kort därpå skeende upplösning tack vare upplösningsskatten

för bolaget skulle få mindre i skifte än han betalat,

ävensom att tillvaron av upplösningsskatt skulle komma att fördröja bolagets

likvidation. I sistberörda avseende hava svenska bankföreningen

ock Sveriges industriförbund jämväl gjort erinran.

Vad förstnämnda förhållande angår, hade redan i den inom finansdepartementet

upprättade promemoria, som låg till grund för förslaget

om upplösningsskatt, detsamma berörts, därvid uttalats förmodan, att

redan förefintligheten av upplösningsskatten skulle trycka ned priset å

aktien och således låta även säljaren få bära sin del av skatten. Åven

om denna förmodan ej skulle besanna sig, något som dock väl i vissa fall

kommer att inträffa, bör det märkas, att en felbedömning hos köpare i

detta avseende blir av synnerligen ringa betydelse i förhållande till de

andra osäkerhetsmoment, som förekomma vid bedömningen. Skatten kan

ej anses bliva orättvis, därför att en aktieköpare kalkylerat oriktigt beträffande

bolagets livslängd.

Påståendet, att en skatt av nu ifrågasatt art skulle komma att fördröja

bolags likvidering, synes knappast vara i allo riktigt. Om nämligen, på

sätt de sakkunniga föreslagit, taxeringen till utskiftningsskatt anordnas i

nära anslutning till den vanliga taxeringen för inkomst, torde väl ej utskiftningsskatten

kunna åberopas såsom orsak till fördröjd likvidation.

Ett till utskiftningsskatt skattepliktigt bolag åligger ju att i vanlig

ordning avgiva deklaration för inkomstskatt rörande sina förhållanden

under senast tilländagånget år. Om till denna skyldighet nu fogas plikt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 134.

15

att jämväl deklarera för eu annan liknande skatt, som påföres och förfaller

till betalning i samband med inkomstskatten, vill det förefalla,

som om faran för fördröjande av bolags likvidation till följd av utskiftningsskatten

något överdrivits.

Kammarrätten har vidare uttalat, att i fall, då på grund av stadgande

i bolagsordningen eller beslut av delägarna likviderande bolags tillgångar

skulle tillfalla andra personer, juridiska eller fysiska, dubbelbeskattning

borde genomföras, så mycket hellre som det kunde inträffa, att kompensation

ej heller erhölles i form av gåvoskatt.

Bortsett från att yttrandet i dess senare del synes något dunkelt, är

härtill att anmärka, dels att, såsom av riksdagens skrivelse den 16 maj

1924 nr 165 och däri åberopat utskottsbetänkande torde framgå, en

dubbelbeskattning av det slag, kammarrätten i förevarande avseende

ifrågasatt, ansetts närmast såsom mindre önskvärd, dels att i fall, då gåvoskatt

enligt lag ej skall utgå, utskiftningsskatt vid sådant förhållande

väl ej bör ifrågakomma, dels ock att, därest av annan orsak än nyss

sagts skatt i form av skatt för gåva eller för inkomst ej skulle komma

att utgöras, en oegentlighet föreligger, som bör i annat sammanhang än

nu förevarande vinna rättelse.

Såväl kammarrätten som bankföreningen och industriförbundet hava

påtalat den orättvisa vid taxering till utskiftningsskatt, som kan uppkomma

för äldre bolag, till grund för vilkas ingångsvärde skall ligga en

balansräkning, vars värden icke få justeras. En sådan möjlighet låter

sig icke förnekas, men synas mig de skäl, de sakkunniga för denna förenkling

i skatteförfarandet anfört, böra tillerkännas avgörande betydelse

framför de mot ett dylikt tillvägagångssätt framställda erinringarna. Man

kan för övrigt nog våga hålla före, att de fall, då en mera påtaglig orättvisa

till följd av nämnda beräkningssätt skulle uppkomma, bliva ganska

sällsynta, enär de bolag, som härvid kunna tänkas komma i fråga, väl lära

utgöras av företag, som hava förutsättningar att äga fortbestånd i nära

nog obegränsad tid.

Beträffande kammarrättens uttalande i fråga om utsträckande av skatteplikten

för utskiftningsskatt till kommanditbolag och ekonomiska föreningar

ävensom införande av denna skatt å det kommunala beskattningsområdet

vill jag allenast anmärka, att då med hänsyn till att utredningen

om berörda bolags och föreningars skattskyldighet i övrigt ej slutförts

samt anledning till införande av kommunal utskiftningsskatt, vilket torde,

såsom kammarrätten medgivet, vara förenat med stora praktiska svårigheter,

ej för närvarande synes föreligga, jag funnit förslag i omförmälda

hänseenden ej böra i detta sammanhang komma under behandling.

Vad slutligen angår kammarrättens uttryckta önskemål, att författningstexten

måtte omarbetas i syfte av klarare och mera lättlästa föreskrifter,

vill jag nämna, att vid under hand verkställd provtaxering det visat sig,

att tolkningen av författningens bestämmelser icke vållat vederbörande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.

nämnvärd svårighet. Med hänsyn till ämnets beskaffenhet torde de föreslagna

bestämmelserna för den, som satt sig in i förevarande nog så invecklade

spörsmål, motsvara rimliga anspråk på klarhet och lättläshet.

Detaljfrågor. jag övergår nu till behandlingen av vissa av de detaljanmärkningar,

som kammarrätten framställt.

I anledning av utav kammarrätten gjorda erinringar i fråga om uttrycken

»utskiftat belopp» och »beskattningsbart belopp» hava 1 och 2 §§ varit föremål

för en mindre omarbetning.

Kammarrätten har anmärkt, att det i 2 § förekommande uttrycket »beskattningsbar

utdelning» vore oklart till sin innebörd. I anledning härav har

åt bestämmelsen givits viss ändrad lydelse, i anslutning vartill följande

må framhållas. Grunden för utskiftningsskatten är ju, att man med densamma

vill träffa de vinstmedel, som bolagen ej i vanlig ordning utdela

till sina delägare. Hava vinstmedlen på vanligt sätt utdelats, är det därför

utan betydelse, huruvida det utdelade beloppet i egenskap av utdelning å

aktie i delägarens hand enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

underkastas beskattning såsom inkomst av kapital eller, beträffande

t. ex. bankbolag, såsom inkomst av rörelse eller slutligen, såsom fallet kan

vara i fråga om utav svenska aktiebolag uppburen utdelning, frikallats från

beskattning. Likaledes saknar det betydelse, huruvida utdelningen skett i

förhållande till innehavda aktier eller, såsom kan förekomma i vissa bolag,

vinstmedlen fördelats med hänsyn till de inköp, delägarna i bolaget verkställt,

eller de försäljningar till bolaget, delägarna företagit. I övrigt tilllåter

jag mig hänvisa till bestämmelserna i anvisningarna till 38 och 54 §§

i det beslutade förslaget om kommunalskattelag, vilka föreskrifter äro avsedda

att gälla jämväl i fråga om den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten.

Med avseende därå att kammarrätten velat framhålla behovet av föreskrift

om förvaring av bolags balansräkningar, må allenast erinras, att dessa torde

av länsstyrelserna bevaras inneslutna i vederbörande deklarationer och för

övrigt alltid skola finnas förvarade hos vederbörande centrala ämbetsverk,

dit de av bolagen jämlikt gällande föreskrifter skola insändas.

Beträffande förslaget, i vad det innefattar föreskrifter om efterbeskattning,

har kammarrätten bland annat framhållit, att den förlängning av preskriptionstiden

i fall av nedsättning av aktiekapitalet, som ifrågasatts, icke kunde

vara lämplig eller billig. Tiden borde begränsas till 5 år efter det år taxering

skett. Då emellertid varken vad kammarrätten eller bankföreningen

och industriförbundet härutinnan anfört synes mig kunna rubba riktigheten

av de skäl, de sakkunniga för sin uppfattning framlagt, finner jag mig ej

böra förorda någon ändring i förslagets bestämmelser i denna del. Till

förtydligande av stadgandets innebörd har en mindre omredigering vidtagits,

varjämte detsamma, på sätt kammarrätten föreslagit, inrymts i eu

särskild paragraf.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.

Kammarrätten har slutligen uttalat, att i kontrollsyfte syntes vara lämpligt

stadga skyldighet för patent- och registreringsverket, försäkringsinspektionen

samt bank- och fondinspektionen att med ledning av inkomna registeranmälningar

lämna uppgift till vederbörande om bolag, som beslutat nedsätta

aktekapitalet eller träda i likvidation samt om likvidations avslutande.

I sådant syfte hade de sakkunniga föreslagit, att det skulle åläggas länsstyrelse

att över nämnda förhållanden föra särskilt kortregister samt om

vad sålunda förekommit underrätta vederbörande taxeringsnämnder. Då

jag har mig bekant, att de sakkunniga övervägt även lämpligheten av det

av kammarrätten förordade kontrollsystemet, men ansett det i betänkandet

angivna äga företräde framför det andra, samt för egen del finner de av

de sakkunniga förordade kontrollåtgärderna mera effektiva, har jag ej kunnat

ansluta mig till kammarrättens åsikt i frågan.

Utöver av mig nu behandlade anmärkningar har kammarrätten framfört

en del synpunkter och ifrågasatt vissa mindre ändringar i lagtext och anvisningar.

Då emellertid vad kammarrätten sålunda anfört och föreslagit till

dels är behandlat och bemött i de sakkunnigas betänkande och till dels synes

av skilda anledningar sakna verkligt underlag eller ej utgöra skäl för föreslagen

ändring, har jag ansett mig sakna anledning att närmare ingå på

kammarrättens utlåtande i dessa delar.

Med hänsyn till att utskiftningsskatten, såsom jag ovan framhållit, i viss

mån får en provisorisk natur, har jag, som delar den uppfattningen,

att densamma lämpligen borde intagas i statsskatteförordningen, dock ansett,

att bestämmelserna om utskiftningsskatten nu tills vidare böra inrymmas

i en särskild författning. Av samma skäl hava även föreskrifterna

om själva taxeringsförfarandet vid åsättande av utskiftningsskatt och därmed

i samband stående stadganden ansetts ej nu böra inarbetas i det förslag till

taxeringsförordning, som kommer att underställas innevarande års riksdags

prövning, utan hava de i förordningen om utskiftningsskatt intagna hänvisningar

till taxeringsförordningen ansetts vara för närvarande tillfyllest. På

sätt de sakkunniga föreslagit måste givetvis deklarationer, som avgivits av

aktiebolag eller solidariskt bankbolag, förvaras i fem år efter bolagets upplösning.

Med avseende å den lydelse, bestämmelsen om deklarationers förvarande

torde komma att erhålla uti omförmälda taxeringsförordning, kräves

härutinnan i förordningen om utskiftningsskatten ej något särskilt stadgande,

utan torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom tid meddela länsstyrelserna

erforderliga föreskrifter. De för taxering till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt avsedda taxeringslängderna torde jämväl tillsvidare

kunna anviindas vid taxering till utskiftningsskatt.

För utskiftningsskatt avsett deklarationsformulär bör i överensstämmelse

med den ståndpunkt, jag intagit beträffande motsvarande förhållanden vid

den vanliga inkomstskattetaxeringen, faststiillas av Kungl. Maj:t. För att

bringas till riksdagens kännedom torde det lämpligen kunna såsom bilaga

fogas vid detta statsrådsprotokoll.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 115 höft. (Nr 13''t.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Restitution

av B-skatt.

18 Kungt. Maj:ts -proposition Nr 134.

Spörsmålet om utskiftningsskattens finansiella betydelse låter sig givetvis

svårligen besvaras. Skattens statsfinansiella betydelse får anses ligga

icke i den avkastning den själv lämnar, utan i det förhållandet, att

den kan antagas motverka en minskning i avkastningen av inkomstskatten

på bolag samt skatten på aktieutdelning. Att i siffror beräkna

skattens betydelse i detta avseende är dock givetvis omöjligt. Det bör påpekas,

att under de närmaste åren, då restitution av B-skatt kommer att äga

rum, dessa restitutioner kunna komma att fullt motsvara eller överstiga den

intäkt, som den nya skatten kommer att, direkt eller indirekt, tillföra statsverket.

Slutligen anser jag mig böra i detta sammanhang beröra den fråga om

inskränkning i rätten för bolag att i framtiden erhålla restitution för erlagd

B-skatt, som vid föregående utredningar om borttagande av B-skatten varit

på tal. I sitt anförande till statsrådsprotokollet, som finnes intaget i ovannämnda

proposition nr 193 till 1926 års riksdag, förklarade dåvarande chefen

för finansdepartementet, att enligt hans åsikt denna fråga icke borde upptagas

till behandling förrän i samband med det slutliga avgörandet om införande

av en ersättning för B-skatten.

Jag tillåter mig vidare erinra, att 1926 års riksdag i enlighet med därom

avlåten proposition i samband med sitt beslut om B-skattens avskaffande

föreskrev viss ändrad bestämmelse om restitution av B-skatt, innebärande

att restitution ej finge ske för sammanlagt högre belopp än det, varmed

bolagets behållna tillgångar enligt balansräkningen för det sista räkenskapsår,

för vilket B-skatt utginge, överstigit aktiekapital och reservfond.

I det inom finansdepartementet utarbetade förslag, som låg till grund för

nämnda proposition om ändring av bestämmelserna om rätten till restitution

av B-skatt, och som finnes vidfogat meranämnda proposition nr 193, upptogs

jämväl en föreskrift om upphävande med utgången av år 1931 av rätten till

restitution av B-skatt. Härom framhöll kammarrätten i sitt över förslaget

avgivna utlåtande, att detta vore ett synnerligen betänkligt stadgande. Enligt

vad nu gällde, vore denna rätt till tiden obegränsad eller i varje fall endast

underkastad den allmänna fordringspreskriptionen, räknat från det de faktiska

förutsättningarna för restitution inträtt. Enligt förslaget skulle ett bolag

bliva nödsakat att antingen avstå från sin rätt till framtida restitution eller

ock senast under år 1931 dela ut sina B-beskattade fonderingar, kanske till

avsevärt förfång för rörelsen. Efter kammarrättens uppfattning vilade restitutionen

av B-skatt på en förbindelse, som staten åtagit sig i gengäld för en

skatt, som enligt lagstiftarens motiv eljest icke skulle hava pålagts. Denna

förbindelse syntes icke kunna ensidigt av staten brytas.

Även jag anser, att med skäl kan sättas i fråga, huruvida staten med

hänsyn till grunden för B-beskattningen bör betaga bolagen rätten att

hädanefter, därest de så finna för sig förmånligt, utan tidsbegränsning erhålla

restitution av erlagd B-skatt. Med hänsyn till det sammanhang, före
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.

varande spörsmål får anses äga med aktibolags skattskyldighet i övrigt,

torde emellertid med ett definitivt ståndpunktstagande beträffande sagda

restitutionsrätt böra anstå till den tidpunkt, då frågan om beskattningen

av aktiebolag i sin helhet vunnit sin slutliga lösning.

Föredragande departementschefen uppläser härefter inom finansdepartementet

utarbetat förslag till förordning om skatt vid utskiftning av aktiebolags

och solidariska bankbolags tillgångar samt hemställer, att Kungl.

Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

E. Regnér.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga.

Tillhandahålles deklarationsskyldigt bolag kostnadsfritt.

Skyldighet att avgiva deklaration för taxering till utskiftningsskatt

för svenska aktiebolag och svenska solidariska bankbolag åligger utan

anmaning:

a) svenskt aktiebolag och svenskt solidariskt bankbolag, då sådant

bolag i samband med nedsättning av bolagets aktiekapital eller vid utträde

av huvudlottägare till delägarna utskiftat medel, som blivit tillgängliga

för lyftning under det sistförflutna kalenderåret; och

b) svenskt aktiebolag och svenskt solidariskt bankbolag i likvidation,

då likvidator under det sistförflutna kalenderåret avgivit slutlig redovisning

för sin förvaltning.

Har svenskt aktiebolag eller svenskt solidariskt bankbolag genom beslut,

som vunnit laga kraft, trätt i likvidation, vare sådant bolag efter

anmaning skyldigt att avgiva deklaration, även om slutlig redovisning

icke framlagts.

Deklaration, som skall avgivas utan anmaning, avlämnas inom den

tid och i den ordning, som för bolags deklaration om inkomstoch

förmögenhetsskatt finnes stadgat.

Deklaration, som på grund av anmaning skall avgivas, avlämnas

inom den tid och i den ordning, som i anmaningen angives.

Avlämnas ej deklaration inom behörig tid, vare den skattskyldige

förlustig rätten att överklaga taxering, för vilken deklarationen skolat

ligga till grund.

Vid deklarationen bör fogas bestyrkt avskrift av vederbörande bolagsstämmoprotokoll

i de delar, som angå i deklarationen lämnade

uppgifter om till delägare utskiftade medel. Då uppgift lämnas om

medel, som utskiftats vid nedsättning av aktiekapital i annan ordning

än i samband med inlösen av aktier, bör bestyrkt avskrift av den

senast före beslutet om utskiftningen upprättade balansräkningen bi
-

fogas. Vid deklaration i anledning av utskiftning vid bolags upplösning

bör fogas bestyrkt avskrift av likvidators slutliga redovisning,

därest sådan avgivits.

Bolag, som verkställt räkcnskapsavslutning före den 1 mars 1925,

bör, där så ske kan, vid deklarationen i bestyrkt avskrift foga utgående

balansräkning eller av likvidator upprättad redogörelse för

det räkenskapsår, som gått till ända närmast före sistnämnda dag,

ävensom vederbörande bolagsstämmoprotokoll i de delar, som angå

disposition av bolagets vinst enligt sistnämnda balansräkning.

Har någon i deklaration eller upplysning, som av honom avgivits till

ledning vid laxering, mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande,

som är ägnat att leda till frihet från taxering eller till för låg taxering, böte,

om det oriktiga meddelandet föranlett, att skattskyldig icke blivit taxerad

eller blivit för lågt taxerad, högst fem gånger det skattebelopp, som genom

det oriktiga förfarandet undandragits, och i annat fall högst fem gånger

det skattebelopp, som skulle hava undandragits, därest det oriktiga

meddelandet blivit vid taxeringen följt. Har det oriktiga meddelandet

icke lämnats mot bättre vetande, men har den, som lämnat meddelandet,

vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov vårdslöshet,

vare straffet böter, högst två gånger det skattebelopp, som undandragits

eller skulle hava undandragits genom det oriktiga meddelandet.

Straff för här omnämnd förseelse inträder icke, därest den

skyldige, innan taxeringsnämnden avslutat sitt arbete för året, av egen

drift beriktigat det oriktiga meddelandet.

En var, som önskar upplysning rörande beskaffenheten av honom

åliggande uppgiftsskyldighet eller sättet för dess fullgörande, äger att

för sådant ändamål hänvända sig till ordföranden i vederbörande

taxeringsnämnd.

Deklaration lör taxering till utskiftningsskatt

för svenska aktiebolag och svenska solidariska bankbolag att avlämnas år 19 av

Bolagets namn:

Ort, där bolagets styrelse har eller senast haft sitt säte:

Län: .................................................................................................

Socken, köping:

By, gård, hemman och n;r;.............................................................................

Stad:

Kvarter:

med adressn:r

vid

Bote:

n:r:

I. Uppgift om tillskjutet belopp.

(Att ifyllas av alla deklarationspliktiga bolag.)

a) För bolag, som verkställt räkenskapsavslutning före den 1 mars 1925.

Bolagets egna fonder (se anvisn.) enligt utgående balansräkning (eller av likvidator upprättad

| redogörelse) för räkenskapsåret närmast före den 1 mars 1925 utgjorde ett belopp av ........

Tillkommer:

Medel, som delägare efter utgången av nyssnämnda räkenskapsår tillskjutit

i penningar kr.

i annat »

Bolagets

anteckningar

Taxeringsnämndens

anteckningar

Kronor

Kronor

Summa

Avgår:

1. Bolaget år 1925 påförd inkomst- och förmögenhetsskatt (A-skatt) samt

bevillning för inkomst ........................................................................ kr. ................................

2. Enligt nämnda balansräkning fonderade medel, som sedermera utdelats

till delägare och för vilka restitution av B-skatt ägt rum ............ » .....................................

3. Medel, som i samband med nedsättning av aktie-(lott)-kapital, verkställd

efter den tid berörda balansräkning avser, utskiftats till delägare

utan att träffas av utskiftningsskatt ................................................ » .......................................

Tillskjutet belopp

b) För bolag, som icke verkställt räkenskapsavslutning före den 1 mars 1925.

Bolaget har bildats år 19

Medel, som delägare vid bolagets bildande eller under dess fortbestånd tillskjutit (se anvisn.)

i penningar kr.

i annat » .......................................

Avgår:

Medel, som i samband med nedsättning av aktie-(lott)-kapital utskiftats till delägare utan

att träffas av utskiftningsskatt ......................................................................................................

Tillskjutet belopp

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt //.> höft- {Sr /.‘it.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

II. Till delägare utskiftade medel.

a) Vid bolags upplösning.

Beslut om bolagets upplösning har fattats den .................................................................... 19

Likvidator har avgivit slutlig redovisning den 19.........

Till delägare hava, efter det bolaget trätt i likvidation, sammmanlagt följande belopp ut- skiftats, nämligen (se anvisn.):

den ........................................ 19..............................................................kr.

» 19

in » ...............................

Bolagets

anteckningar

Kronor

T axeringsn anande ns

anteckningar

Kronor

1

Utskiftat belopp

i Av det utskiftade beloppet hava utbetalats i penningar kr........................och i annat kr.

Vid utskiftningen hava tillgångar försålts till delägare för ett pris av kr.

i Dessa tillgångars verkliga värde vid tiden för utskiftningen utgjorde (se anvisn.) kr.

Sammanställning:

1

Att taxera till utskiftningsskatt

b) Vid nedsättning av aktie-(lott)-kapital.

Jämlikt beslut av bolagsstämma den 19 hava, på sätt

framgår av bilagda utdrag av det vid stämman förda protokoll, i samband med nedsättning

av bolagets aktiekapital eller utträde av huvudlottägare i solidariskt bankbolag till delägare

utskiftats medel, som blivit tillgängliga för lyftning under sistlidet år, till belopp av kr.

Bolagets egna fonder* (se anvisn.) enligt den närmast före beslutet om utskiftningen upp- rättade balansräkningen utgjorde ....................................................................... kr.

Summa tillskjutet belopp (se I) utgör ............................................................ kr.

Av det utskiftade beloppet anses vara till utskiftningsskatt beskattningsbart ett belopp av (se anvisn.)

Att taxera till utskiftningsskatt

1

1—------—

1 Ifylles endast av aktiebolag, som utskiftar tillgångar i samband med nedsättning av aktiekapital i annan ordning än vid inlösen av aktier

enligt i fastställd bolagsordning gällande grunder.

Att de av m''g härovan lämnade uppgifterna äro riktiga samt att, ™ ® veterligen, icke någon uppgift, som bort lamnats,

uteslutits, försäkras på heder och samvete.

den

19

Bolagets firma:

Firmatecknarens namn: ....................................................................

Bolagets eller den uppgifts plikt iges adress: Telef onus:

Taxeringsnämndens beslut.

Taxeringsnämnden har ^gd^ft^ngående av deklarationen taxerat bolaget till utskiftningsskatt för ett

beskattningsbart belopp av kr. ,

därå skatten utgör ...... kr.

Skal för avvikelse från deklarationen:....................................................................................................................................

Anvisningar för blankettens ifyllande.

1. Med till delägare utskiftat belopp förstås här det belopp, som

står till delägares disposition, utan att avdrag för utskiftningsskatt

ägt rum.

2. Såsom tillskjutet belopp räknas i allmänhet tillskott av delägare,

vare sig det tillförts aktie-(lott)-kapitalet eller ej. Belopp, som

inbetalts å aktie, för vilken aktierätt förverkats, ävensom tillskott

enligt 92 och 209 §§ i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse

räknas ej som tillskjutet belopp.

3. Med bolags egna fonder förstås skillnaden mellan bolagets tillgångar

och skulder enligt balansräkningen (eller av likvidator

upprättad redogörelse), därvid dock i balansräkningen (eller redogörelsen)

upptagna vinstmedel skola medräknas allenast! den mån desamma

enligt därom fattat beslut överförts till fonderade medel eller eljest till

ny räkning. Till skulder hänföras härvid givetvis ej aktiekapital

och reservfond. Balanserad förlust, förbindelser å oguldet aktiebelopp,

garantiförbindelser och dylikt anses härvid icke såsom

tillgång. S. k. förnyelsefond är att anse som skuld, i den mån

fonden uppfyller villkoren i 56 § 4) lagen den 12 augusti 1910 om

aktiebolag, varemot fond, som avsetts för ökning av tillgångar för

stadigvarande bruk, ej må avdragas.

4. Har delägare för bolagets bildande eller eljest tillskjutit annat än

penningar, skall vad sålunda tillskjutits, därest detsamma åsatts

värde, överstigande dess verkliga värde, vid det tillskjutna beloppets

bestämmande upptagas till sitt verkliga värde.

Därest aktiebolag eller solidariskt bankbolag till delägare utskiftar

annat än penningar, skall värdet av det sålunda utskiftade upptagas

till belopp, som motsvarar saluvärdet vid tiden för utskiftningen.

5. a). Utskiftas tillgångar från aktiebolag i samband med inlösen

av aktier enligt i fastställd bolagsordning gällande grunder eller

från solidariskt bankbolag vid huvudlottägares utträde, skall utskiftningsskatt

erläggas för det utskiftade beloppet endast i den

mån detsamma överstiger i bolaget befintligt tillskjutet belopp.

b). Utskiftas tillgångar från aktiebolag i samband med nedsättning

av aktiekapital i annan ordning än i a) sägs, skall utskiftningsskatt

erläggas för hela det utskiftade beloppet; dock att skatt

ej skall utgå i den mån bolagets egna fonder genom utskiftningen

nedbringas under tillskjutet belopp. I följd härav skall skatt ej

utgöras för belopp, överstigande skillnaden mellan, å ena sidan, värdet

av bolagets behållna tillgångar enligt den senast före beslutet om

utskiftningen upprättade balansräkningen och, å andra sidan,

av delägare tillskjutet belopp.

3320. Sthlm 1927, Isaac Mnreus'' Boktr.-A.-B

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Bilaga.

Sedan vid innevarande ars riksdag i enlighet med däru tiimian framlagd

Proposition beslut fattats om ändring i vissa delar av förordningen den 28

oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt, innebärande att den s. k.

B-skatten avskaffades utan att någon annan skatteform i liknande syfte

trädde i stället, uppdrog ohefen för finansdepartementet åt sakkunniga

att inom nämnda departement biträda vid fortsatt utredning av

frågan om beskattning av bolags besparade vinstmedel. Till fullgörande

av det de sakkunniga meddelade uppdraget har utarbetats bifogade förslag

till förordning i ämnet och få de sakkunniga härmed framlägga motivering

för detta författningsförslag.

Allmän motivering.

Dubbelbeskattning i viss utsträckning av de vinstmedel, inländska aktieslag

och solidariska (enskilda) bankbolag — i det följande för korthetens

skull benämnda bolag — åtnjutit, infördes ursprungligen genom förordningen

den 21 juni 1902 om inkomstskatt. Denna dubbelbeskattning, som

betingades av det genom nämnda förordning införda progressiva skattesystemet,

var begränsad till den del av till delägarna i bolaget bestämd utdelning,

som översteg sex procent av inbetalt aktie- eller lottkapital.

Genom förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt

utvidgades dubbelbeskattningen att omfatta alla ett bolags vinstmedel,

som utdelades till delägarna i bolaget. Vinstmedel, som kvarstodo

hos bolaget och utskiftades till delägarna först i samband med bolagets

upplösning, underkastades beskattning enbart hos bolaget. Om bolag gjort

förvärv, som för bolaget icke varit att hänföra till beskattningsbar inkomst

— såsom exempelvis vinst genom försäljning av fastighet, förvärvad

mera än tio år före försäljningen — blevo vinstmedlen beskattade hos

delägaren, därest de under bolagets bestånd utdelades till denne, varemot

de eljest regelmässigt blevo obeskattade. Understundom kunde dock

hos bolaget besparade vinstmedel giva anledning till beskattning av

delägaren, nämligen vid av delägaren företagen avyttring av aktie

eller banklott eller vid bolags upplösning enligt de regler, som gälla för

beskattning av inkomst utav tillfällig natur.

Vid 1913 års riksdag yrkades i en inom andra kammaren väckt motion,

nr 181, sådan ändring i inkomstskatteförordningen, att såsom beskattningsBihang

till riksdagens protokoll 1927. 1 smal. 115 höft. (Nr 1M. Bilaga.)

1902 års

lagstiftning.

1910 års

lagstiftning.

1913 års

riksdagsskrivelse.

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

1918 års

riksdag.

1919 års

lagstiftning.

1924 års

riksdagsskrivelse.

1926 års

förslag.

bär utdelning från bolag skulle anses all utdelning av aktier eller lotter i

eget eller annat bolag ävensom varje annan utdelning till delägare i penningar

eller penningars värde, isåvida utdelningen ej vore att hänföra till

återbetalning vid bolags upplösning av inbetalt aktiekapital.

I anledning av motionen anhöll riksdagen i skrivelse den 30 maj 1913,

nr 140, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning, huruvida och i

vad mån, då ett bolag upplöstes, bolagets uppsparade tillgångar, vilka icke

utdelades förrän i sammanhang med bolagets upplösning, kunde göras till

föremål för inkomstbeskattning hos delägarna.

Frågan om ändring i reglerna för bolags beskattning förelåg återigen

vid 1918 års riksdag genom Kungl. Maj:ts proposition, nr 395, med förslag

till viss ändring av bestämmelserna om bolags beskattning. Enligt detta

förslag skulle bolagens vinster underkastas skärpt beskattning så till vida,

att en begränsning gjordes beträffande de medel, som finge inräknas i bolags

kapital vid bestämmandet av skatteprocenten för bolag, varjämte till

beskattningsbar utdelning hänfördes jämväl vad som vid bolagets upplösning

tillskiftades delägare utöver på honom belöpande andel i de enligt

förslaget till bolagets kapital hörande tillgångarna.

Förslaget vann icke riksdagens bifall.

Genom proposition till 1919 års riksdag, nr 259, framlades bland annat

förslag till en vid sidan av den egentliga inkomst- och förmögenhetsskatten

för bolag utgående skatt, den s. k. B-skatten.

I anledning av denna proposition beslöt riksdagen, att särskild B-skatt

skulle av bolag erläggas med ett grundbelopp av två kronor för varje fullt

hundratal kronor av den del av bolagets nästföregånde år till inkomst- och

förmögenhetskatt (A-skatt) taxerade inkomst, som icke i vanlig ordning utdelats

till delägarna; dock efter avdrag av å inkomsten belöpande kronoutskylder

samt beträffande försäkringsbolag jämväl för vinstutdelning till

försäkringstagare eller av för samma ändamål reserverade medel.

Sedan i en vid 1924 års riksdag inom andra kammaren väckt motion,

nr 257, hemställts om B-skattens upphävande, anhöll riksdagen i skrivelse

den 16 maj 1924, nr 165, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning

angående B-skattens upphävande och därvid, i den mån det befunnes erforderligt,

ersätta B-skatten med annan skatteform.

I anledning härav verkställdes inom finansdepartementet utredning rörande

lämpligheten och möjligheten att vid avskaffande av B-skatten ersätta

denna skatt med någon annan skatteform. Därvid hade inom departementet

utarbetats dels förslag till förordning om fonderings- och upplösningsskatt

för aktiebolag och solidariska hankbolag med tillhörande deklarationsformulär

samt till förordning med särskilda bestämmelser om B
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

skatt för aktiebolag och solidariska bankbolag, dels ock en promemoria

med motivering till förslaget jämte historik. Enligt förslaget skulle fonderingsskatt

utgå med tre procent av vad som av bolags vinstmedel överfördes

till aktie, eller lottkapital eller reservfond, dock att till reservfond

avsatta medel skulle vara skattefria, i den mån desamma erfordrades för

att uppbringa reservfonden till, beträffande bankbolag femtio procent och

beträffande annat bolag, tjugo procent av aktie- eller lottkapitalet. Upplösningsskatten

skulle utgå med fem procent av det belopp, som vid bolags

upplösning tillskiftades delägarna utöver av dem tillskjutet belopp eller

som utbetalades i samband med aktiekapitalets nedsättning. Särskilda bestämmelser

meddelades till förekommande av att vinstmedel, uppkomna

före B-skattens införande och under de år, bolags besparade vinstmedel

voro underkastade B-skatt, drabbades av upplösningsskatt. Erlagd fonderingsskatt

skulle få avräknas från upplösningsskatt och vid överföring

av B-skatt påförda vinstmedel till aktie- eller lottkapital eller reservfond

skulle bolag erhålla restitution av erlagd B-skatt, därest beslut om överföringen

fattats före utgången av år 1931.

Över dessa förslag avgav kammarrätten utlåtande, däri kammarrätten

bland annat uttalade, att de föreslagna nya skatteformema vore irrationella

och verkade orättvist, samt framhöll, att de föreslagna beskattningsreglerna

tillsammans bildade ett synnerligen invecklat system, »om säkerligen

skulle komma att vålla såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna

mycket bryderi och besvär. Kammarrätten föreslog därför, att

B-skatten måtte bliva avvecklad utan anordnande av annan beskattning i

samma syfte.

Genom proposition, nr 193, till 1926 års riksdag framlades förslag till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt.

innebärande upphävande av B-skatten från och med år

1927 samt innefattande regler om restitution av B-skatten för framtiden.

Denna proposition blev av riksdagen antagen. I propositionen föreslogs

icke införande av någon skatteform till ersättande av B-skatten.

Härutinnan anförde dåvarande chefen för finansdepartementet i huvudsak

följande: Det vore ofrånkomligt, att, om B-skatten upphävdes utan

någon ersättning, skattelagstiftningen komme att uppvisa en lucka, i det

att delägare finge möjlighet att undgå beskattning av utdelning genom att

först fondera vinstmedel och därpå antingen upplösa bolaget eller ock utsläppa

gratisaktier och därefter nedsätta aktiekapitalet till vad det tidigare

varit. Likaledes komme att uppstå ojämnhet i beskattningen mellan de

fall, da ett bolags kapital ökades genom inbetalning av medel, för vilka delägarna

vid förvärvet i vanlig ordning erlagt inkomstskatt, och de fall,

då bolagets kapital ökats genom överförande till aktie- eller lottkapital

eller reservfond av besparade vinstmedel, för vilka delägarna icke erlagt

inkomstskatt. De luckor, som på detta sätt uppstode i skattesystemet,

1926 års

lagstiftning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Den kommunala,

beskattningen.

1924 års

skatteberednings

förslag.

därest B-skatten upphävdes, vore enligt departementschefens åsikt av den

art, att de om möjligt borde fyllas. Svårigheten vore emellertid att finna

bestämmelser, vilka tillgodosåg© de syften man ville vinna, men vilka

samtidigt varken verkade orättvist eller medförde för stora svårigheter

vid tillämpningen. Med hänsyn till vad kammarrätten anfört därom att

det till kammarrätten remitterade förslaget skulle medföra betydande taxeringstekniska

och andra svårigheter, hade departementschefen icke ansett

sig böra utan ytterligare undersökning av andra möjligheter tillstyrka, att

nämnda förslag framlades för riksdagen.

Vad angår den kommunala beskattning, som drabbar bolags vinstmedel,

erinras, att för bolag, som driva bankrörelse, annan penning- eller lånerörelse,

försäkringsrörelse eller handel med värdehandlingar, utdelning

å aktier, banklotter och insatser i ekonomiska föreningar anses utgöra till

bevillning beskattningsbar inkomst av rörelse. I andra fall taxeras ej bolag

tillfallen aktieutdelning såsom inkomst enligt bevillningsförordningen.

Slutligen är att märka, att 1924 års skatteberedning uti sitt innevarande

år avgivna betänkande angående beskattning av inländska juridiska personers

inkomst och förmögenhet föreslagit vissa ändringar rörande beskattningen

av bolags vinstmedel. Sålunda hava enligt förslaget bolag och

ekonomiska föreningar fritagits från statlig beskattning för utdelning å

aktier, banklotter och insatser i ekonomiska föreningar, i annan mån än

då utdelningen är att hänföra till inkomst av rörelse eller yrke.

Beträffande den närmare utveckling, reglerna angående statlig och kommunal

beskattning av bolags vinstmedel undergått, samt de skäl, som åberopats

för att sådana medel underkastats strängare beskattning än inkomst

i allmänhet, få de sakkunniga hänvisa till den utförliga historik, som intagits

i ovannämnda promemoria.

Vid fullgörande av sitt uppdrag hava de sakkunniga utgått ifrån, att detsamma

icke inneburit att taga under omprövning, om överhuvud taget i

stället för den upphävda B-skatten en ny skatt i annan form borde

införas i vårt skattesystem, utan att nämnda uppdrag innefattat att anvisa

en väg, å vilken en dylik ersättningsskatt för B-skatten skulle kunna

vinnas. Med denna uppfattning hava de sakkunniga saknat anledning

att närmare ingå på frågan om den i gällande skattelagstiftning fastslagna

principen om dubbelbeskattning av inkomst, som härflyter av

verksamhet i bolags form, är ur rationell beskattningssynpunkt motiverad,

eller att till behandling upptaga de spörsmål, som därmed kunna hava

sammanhang. Det må härutinnan allenast framhållas, att så länge nämnda

dubbelbeskattning i dess nuvarande gestaltning är i vårt skattesystem införd,

man icke lärer med någon framgång kunna bestrida, att efter B-skat
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

tens upphörande den ojämnhet i beskattningen, som man medelst sistnämnda

skatt velat avhjälpa, åter finnes för handen. De för undanröjande

av detta förhållande vid frågans tidigare behandling vid olika tillfällen anförda

skäl — vare sig de hänföra sig till en nr teoretisk eller praktisk synpunkt

erforderlig konsekvens av rådande dubbelbeskattning av bolags inkomst

eller de enbart låta den fiskaliska synpunkten vara avgörande —

synas de sakkunniga böra tillmätas avgörande betydelse framför de invändningar,

som häremot framkommit.

Såsom redan av det här ovan anförda framgår, kunna olika vägar beträdas

för att vinna den åsyftade följdriktigheten i beskattningen. En

väg vore att, oberoende av sättet för delägares förvärv av aktie eller den tid

han innehaft aktien, vinst genom överlåtelse av densamma underkastades

beskattning hos delägaren, varvid vinst vid skifte av bolags tillgångar givetvis

borde likställas med försäljningsvinst. Mot en på sådant sätt anordnad

beskattning hava redan i promemorian anförts åtskilliga skäl. De sakkunniga

hava därutöver velat framhålla, att även andra invändningar kunna

framställas mot en dylik utvidgning av realisationsvinstbegrÖppet, invändningar,

som åtminstone delvis kunna riktas även mot den nu rådande beskattningen

av realisationsvinst, men som framträda med större styrka, då

en utvidgning av realisationsvinst begreppet,ifrågasattes. De täta värdefluktuationer

sådana aktier, som i större omf attning byta ägare, undergå, få i

regel tillskrivas huvudsakligen helt andra omständigheter än att bolagets

årsvinster fonderas hos bolaget i stället för att utdelas till delägarna. I fråga

om aktier i s. k. familjebolag åter torde merendels försäljningsvärdet influeras

av särskilda omständigheter såsom av inskränkande bestämmelser

i rätten att överlåta aktie, möjlighet för köparen att erhålla ledande ställning

inom bolaget eller befattning hos detsamma. En oinskränkt beskattning

av vinst vid realisation av aktier synes förutsätta en lika oinskränkt,

avdragsrätt för genom dylik realisation konstaterade förluster. Mot eu

sådan anordning kunna ur fiskalisk synpunkt vägande erinringar framställas.

Aktieägare skulle med afl sannolikhet utnyttja möjligheten att bereda

sig skattelindrmg eller rent av skattefrihet genom realisation av aktier,

som nedgått i värde, under det att han komme att längre än eljest

uppskjuta försäljning av aktier, som stigit i värde. För övrigt skulle realisationsvinster,

som uppkommit för i utlandet bosatta delägare ,i svenska

bolag, ieke komma att drabbas av skatten. Ur skatteteknisk synpunkt må

framhållas, att med nuvarande organisation av taxerings väsendet betydande

svårigheter föreligga att effektivt kontrollera, att realisationsvinster

bliva beskattade. En utvidgning av detta beskattningsområde

synes de sakkunniga för närvarande därför icke tillrådligt, helst nära nog

oöverstigliga svårigheter skulle uppkomma att efter förloppet av många år,

i synnerhet om aktie förvärvats genom arv eller gåva, fastställa det vinstbelopp,

som vid avyttring borde upptagas till beskattning. Denna svårighet

skulle visserligen kunna undvikas, om all uppkommen värdestegring

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

å aktier, vare sig denna konstaterats genom avyttring eller ej, underkastades

beskattning, men ett dylikt system lider uppenbarligen av så stora

brister i andra hänseenden, att det icke gärna synes böra ifrågakomma.

Att beskatta delägarna personligen för bolagets hela vinst, vare sig densamma

utdelats eller icke, torde knappast, därest eu dylik väg vore praktisk

framkomlig, vara ur principiell synpunkt riktigt. Delägarens personliga

sbatteförmåga, som bestämmes ej enbart av inkomstens storlek utan

även av beskaffenheten av den förfoganderätt över inkomsten han erhåller,

lärer väl i allmänhet icke kunna anses stiga i samma mån därigenom att

bolagets vinst fonderas som därigenom att densamma utdelas till delägaren.

Till följd härav skulle sannolikt en på nämnda sätt anordnad beskattning

tvinga bolagen till den ur nationalekonomisk synpunkt mindre lyckliga

konsekvensen att till delägarna utdela mera än som ur synpunkten av bolagens

konsolidering och framtida utveckling vore ändamålsenligt.

En tredje väg att hos ett bolags delägare personligen uttaga skatt å bolags

besparade vinstmedel anvisades i propositionen nr 395 till 1918 års

riksdag, däri föreslogs skattskyldighet för delägare i bolag för vad som

vid bolags upplösning tillskiftats honom utöver av honom gjort tillskott.

De invändningar, som framställts mot eu på så sätt anordnad beskattning,

främst att denna skulle medföra, att en delägare, som tiidigare inköpt en

aktie i ett bolag med stora hopsparade fonder till aktiens verkliga värde

och vid bolagets därefter inträffade upplösning återbekomme sin köpeskilling

utan någon som helst vinst, likväl skulle bliva beskattad för vinstutdelning,

hava de sakkunniga funnit vara av så vägande natur, att de icke

ansett sig böra förorda en sådan besikattningsmetod.

Med hänsyn till ovan angivna synpunkter har det därför icke synts de

sakkunniga vara möjligt att — utan att träda billighet och rättvisa för

nära — med beskattning nå bolags besparade vinstmedel genom en å delägarna

personligen lagd skatt, utan de sakkunniga hava. funnit den av

1924 års riksdag förordade utvägen alt låta bolagen erlägga den skatt, som

diet principiellt bort åligga delägarna att gälda, vara den mest lämpliga

vägen för frågans lösning.

En efter dylik norm anordnad beskattning kan läggas efter olika linjer.

De fonderade vinstmedlen kunna beskattas, i den män de uppkomma eller

vid en senare tidpunkt, men innan desamma bliva direkt tillgängliga för

delägarna, eller först i och med att vinstmedlen överlämnas till delägarnas

fria disposition. Exempel på särskilda sådana beskattningsmetoder äro

inkomst- och förmögenhetsskatten i dess form av B-skatt, fonderingsskatten

och upplösningsskatten.

De sakkunniga dela den mening, chefen för finansdepartementet i den

till 1926 års riksdag avlåtna propositionen nr 193 givit uttryck för därutinnan,

att en omläggning av B-skatten i sådan ordning, att de med densamma

förenade bristerna ur principiell synpunkt hortfölle, icke är möjlig,

åtminstone icke utan att beskattningsbestämmelserna bleve i hög grad in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

vecklade och svårtillämpliga. Även mot fonderingsskatten, till vars förmån

obestridligen lämplighetsskäl kunna åberopas, tala vissa av de principiella

skäl — ehuru givetvis icke med samma styrka — som framställts

mot B-skatten. Oaktat medel, som överförts till aktiekapital eller till reservfond,

i den mån de överstiga viss procent i förhållande till aktiekapitalets

storlek, väl i regel äro för all framtid säkerställda i bolagets hand

och därigenom även för delägarna, inträffar dock understundom, att sådana

medel måste tagas i anspråk för täckande av sedermera uppkomna

förluster. Flera exempel på att bolag måst använda till aktiekapital och

reservfond avsatta medel för täckande av förluster finnas särskilt från

tiden efter fredsslutet. Först då vinstmedlen kommit i delägarnas omedelbara

besittning, har det definitivt konstaterats, att vinstmedlen äro fullt

säkerställda för delägarna. För övrigt nödvändiggöra de betydande riskmoment,

som förefinnas inom flertalet verksamhetsgrenar av större omfattning,

att avsevärda belopp ofta måste bindas genom fondering, varför

en beskattning av dessa fonderade medel under verksamhetens bestånd,

medan medlen finnas kvar hos företaget, framstår i föga tilltalande dager.

De sakkunniga hava ansett särskilt angeläget att tillmötesgå det av

riksdagen uttalade önskemålet, att skatten måtte utformas så, att tillämpningen

av densamma bleve enkel och icke komme att medföra större kostnader.

Möjligheten att utforma skatten efter nämnda norm minskas självfallet,

om man väljer en kombination av skatt å vinstöverföring till aktiekapital

och reservfond samt å till delägarna vid bolags upplösning utskiftade

medel. Vidare har såsom ett huvudsyfte med en skatt till ersättande

av B-skatten uppställts att täcka den genom B-skattens upphävande uppkomna

luckan i den dubbelbeskattning av bolags vinstmedel, som åsyftats.

Uppenbart är, att sistnämnda syftemål icke kan ernås genom en skatt, som

lägges enbart å till aktiekapital eller reservfond överförda besparade vinstmedel.

På nu anförda skäl hava de sakkunniga icke ansett sig höra föreslå vare

sig en kombination av sistberörda båda skatter eller skatt å vinstöverföring

till aktiekapital eller reservfond.

Vid övervägande av förevarande spörsmål hava de sakkunniga därför

stannat vid att föreslå beskattning av besparade vinstmedel, först i den

män desamma bliva direkt tillgängliga för delägarna. Genom en sådan beskattning

av bolags besparade vinstmedel, i den mån desamma utskiftas

till delägarna, åstadkommes nämligen en konsekvent genomförd dubbelbeskattning

av bolags vinstmedel. Alla de vinstmedel för bolag, som utbetalas

till delägarna, bliva på så sätt föremål för särskild beskattning, nämligen

antingen hos delägarna vid utdelning eller hos bolaget vid medlens

utskiftande till delägarna i sammanhang med nedsättning av aktiekapitalet

eller upplösning av bolaget.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga, som låtit verkställa undersökningar

dels inom patent- och registreringsverket av vissa bolags

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

balansräkningar och dels inom överståthållarämbetet av åtskilliga bolags

deklarationer, lämna en kortfattad redogörelse för sådana åtgärder, vilka,

såvitt av nämnda undersökningar framgått, vidtagits för att delägare i bolag

skulle undgå den dem eljest åliggande skatt för utdelning eller, utan att

sådan avsikt förelegat, medfört samma resultat. Enligt sakens natur hava

sådana transaktioner ägt rum företrädesvis inom bolag med ett mindre antal

delägare eller s. k. familjebolag. Så hava bolag, som fonderat medel

till högre belopp än som för verksamhetens bedrivande varit erforderliga,

i stället för att utdela dessa nedsatt aktiekapitalet med belopp ungefärligen

motsvarande vad som fonderats samt till delägarna utskiftat de medel, som

icke ansetts behövliga inom rörelsen. Andra bolag med stora fonder hava

upplösts, varefter nya bolag bildats för den tidigare verksamhetens fortsättande.

Särskilt anmärkningsvärt är, att vid begagnande av sistnämnda

väg att utan skatteplikt för delägarna utbetala vinstmedel till dessa det

nybildade bolaget i regel övertagit det äldre bolagets tillgångar till pris

vida överstigande det värde, vartill dessa tillgångar upptagits i det sistnämnda

bolagets räkenskap. Härigenom hava delägarna, vilka i de undersökta

fallen synas hava varit desamma i bägge bolagen, ur beskattningssynpunkt

förskaffat sig förmåner i två hänseenden. Dels bar det nya bolagets

kapital kunnat sättas högre än det äldre bolagets, varigenom

skatteprogressionen blivit lägre, och dels har anskaffningsvärdet av de tillgångar,

å vilka en årlig avskrivning för värdeminskning beräknas vid

taxeringen, ökats och den beskattningsbara vinsten förty minskats. Dylika

uppskrivningar av tillgångars värde torde ofta förekomma vid fusioner,

vid vilka kapitalet på sådant sätt »urvattnats». Sådana transaktioner liksom

även de, chefen för finansdepartementet omnämnt i sitt yttrande vid

förenämnda proposition nr 193 till 1926 års riksdag, bleve givetvis ur

skattesynpunkt betydligt mindre lönande, därest eu utskiftningsskatt förefunnes.

Framhållas bör, att genom uttagande av en särskild skatt vid utskiftning

av bolags tillgångar beredes större möjlighet att vinna den åsyftade

jämnheten i beskattningen än genom den avskaffade B-skatten.

Ur fiskalisk synpunkt kan mot en utskiftningsskatt framställas den erinran,

att densamma ofta uttages långt efter inkomstens intjänande.

Emellertid torde det i regel ur statsfinansiell synpunkt vara till fördel, att

bolags vinstmedel få kvarstå bos detta, då avkastningen av vinstmedlen

därigenom i allmänhet torde drabbas av högre skatt än förhållandet skulle

blivit, om medlen omedelbart utdelats. Staten kan därför antagas i längden

erhålla ersättning för den förlust, som kan uppkomma till följd av uppskov

med skattens uttagande.

Den invändningen mot utskiftningsskatten ligger nära till hands, att genom

skattens tillvaro åtskilliga bolagsbildningar skulle förhindras och att

därigenom staten skulle i viss utsträckning gå miste om skatt, eftersom,

enligt vad i allmänhet antages, vinst, förvärvad av företag i bolagsform,

beskattas strängare än annan inkomst. De företag, som företrädesvis sökt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

undandraga sig dubbelbeskattning och vilka således kunna tänkas att för

utövande av sin verksamhet välja annan form än bolag, få väl antagas

vara sådana, i vilka endast ett fåtal personer äro intresserade.

Till sistnämnda grupp av företag torde i regel de bolag höra, vilkas

varaktighet från början är begränsad genom att verksamheten inskränkts

exempelvis till att stycka en fastighet i tomter och avyttra desamma. Att

dylika företag bedrivas i bolags form torde — enligt vad de sakkunniga

genom företagen utredning konstaterat — ofta hava medfört att företagens

inkomst kommit att underkastas lägre skattebelastning än som

skulle blivit fallet, därest delägarna direkt ägt företagen och utövat verksamheten.

Någon skatteförlust torde därför icke i allmänhet komma att

drabba staten, om dylika företag i större utsträckning skulle komma att

undvika bolagsformen. Vad åter angår företag med större antal delägare,

synes anledning saknas att förutsätta, att desamma skulle vid val av organisationsform

låta sig påverkas av en utskiftningsskatt.

Vad särskilt s. k. trustbildningar beträffar, lärer i samband med dessa

ofta nog betydande uppskrivningar av tillgångars värde ske. Då sådana

uppskrivningar icke för närvarande beskattas såsom vinst, kan ur fiskalisk

synpunkt anses påkallat att vid dylika trustbildningar uttaga utskiftningsskatt,

helst det nya företaget genom uppskrivningen av tillgångarnas värde

kan få sin skattebörda minskad.

Förslaget om utskiftningsskatt bygger i huvudsak på samma grunder

som det vid berörda promemoria fogade förslaget om upplösningsskatt. Då

utförlig motivering för sistberörda förslag framlagts i promemorian, tilllåta

sig de sakkunniga åberopa denna motivering i de delar, det av de sakkunniga

utarbetade förslaget överensstämmer med förslaget till upplösningsskatt.

De sakkunnigas förslag innebär alltså, att bolags besparade vinstmedel

taxeras till utskiftningsskatt, då medlen utskiftas till delägarna i bolaget,

vare sig utskiftningen äger rum i samband med nedsättning av bolagets

aktiekapital eller vid bolagets upplösning. Beskattningen överensstämmer

så till vida med den beskattning, som för närvarande äger rum hos delägarna

för utdelning från bolaget, att skatteplikten inträder först i och

med att vinstmedlen bliva tillgängliga för lyftning av delägarna, men skiljer

sig från beskattningen av utdelade medel, därigenom att utskiftningsskatten

icke erlägges av delägarna utan av bolaget. Beskattningsperioden

omfattar med ett viktigt undantag, betingat därav att skatten icke förlänats

retroaktiv verkan, tiden från bolagets bildande till den tidpunkt, utskiftningen

äger rum; i regel således bolagets hela livstid. Skattens föremål

utgör till delägarna utskiftade besparade vinstmedel. Med besparade

vinstmedel avses givetvis icke vad som i skatteteknisk mening hänförts till

vinst för bolaget, utan det värde, bolagets tillgångar vid bolagsskiftet representera

utöver vad delägarna tillskjutit i penningar eller annat för bolagets

bildande eller sedermera under dess bestånd. Föremålet för skal
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

ten begränsas således, å ena sidan, av vad som hänföres till utdelning från

bolaget och, å andra sidan, av vad som är att anse såsom återbäring av från

delägarna gjorda tillskott. De sakkunniga hava icke ansett sig böra närmare

ingå på vad som är att hänföra till beskattningsbar utdelning för delägarna,

då bestämmelser härom återfinnas i gällande förordning om inkomst-

och förmögenhetsskatt. För vad som avses med av delägarna

gjorda tillskott lämnas redogörelse i den speciella motiveringen.

Det med ovannämnda promemoria framlagda förslaget till förordning

om fonderings- och upplösningsskatt innehöll bestämmelser till förekommande

av att upplösningsskatten bleve retroaktiv. Jämväl de sakkunnig»

hava ansett, att vinstmedel, intjänade före B-skattens införande och under

tid, då bolags vinster varit underkastade B-skatt, icke skola påföras utskiftningsskatt.

Uppenbart är ju, att medel, som redan påförts B-skatt,

icke böra drabbas av utskiftningsskatt. För de sakkunnigas ståndpunkt

att från skatten undantaga tidigare besparade medel i övrigt har framför

allt varit avgörande den omständigheten, att vid B-skattens införande

statsmakterna från dubbelbeskattning genom B-skatt undantagit tidigare

besparade vinstmedel ävensom de från taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt

(A-skatt) befriade vinstmedel, bolag åtnjutit under den tid,

B-skatten varit i funktion. Lika litet som en rättelse av de oegentligheter,

B-skatten medfört till delägarnas nackdel, numera lärer kunna

ifrågakomma, synes enligt de sakkunnigas mening skäl föreligga att genom

den nya lagstiftningen rätta de missförhållanden till delägarnas fördel,

som uppkommit genom att B-skatten icke omfattat alla de värden,

bolagen kunnat använda för utdelning till delägarna. Från utskiftningsskatt

hava därför undantag^, förutom återbäring av gjorda tillskott, jämväl

vinstmedel, som av bolag intjänats före den tidpunkt, från vilken Bskatten

satts ur funktion, d, v. s. bolags besparade vinstmedel vid 1924 års

utgång eller, i fråga om bolag med särskilt räkenskapsår, besparade vinstmedel

vid utgången av det räkenskapsår, som tilländalupit närmast före

den 1 mars 1925. Beskattningsperioden för utskiftningsskatten börjar med

andra ord beträffande dylika äldre bolag att löpa först från den tidpunkt,

B-skatt upphört att utgå för bolagens till inkomst- och förmögenhetsskatt

(A-skatt) taxerade inkomst och omfattar endast därefter gjorda besparingar.

Såsom tidigare uttalats, kommer utskiftningsskatten att drabba alla de;

medel, som utbetalas till delägare i ett bolag och som icke äro att hänföra

till aktieutdelning eller till återbäring av utav delägarna gjorda tillskott.

Därest vid nedsättning av aktiekapital i annan ordning än genom inlösen

av aktier enligt 49 § i lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag medel utskiftas

till delägarna, uppstår frågan, huruvida de utskiftade medlen skola

i första hand anses såsom återbäring av gjorda tillskott eller såsom utskiftning

av besparade vinstmedel. De sakkunniga hava på skäl, som angivits

i berörda promemoria, och då uppenbarligen därigenom ett enklare faxe--

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

ringsförfarande Tinnes, uppställt den presumtionen, att, om och i den mån

besparade vinstmedel finnas hos bolaget vid aktiekapitalets nedsättning,

dessa i första hand skola anses hava utskiftats. Först om bolagets fonder

genom utskiftningen nedbringas under vad som är att betrakta som utav

delägarna gjorda tillskott, befrias bolaget helt eller delvis från utskiftningsskatt

för vad som utgivits. Därest ett bolag, som vid nedsättning av

sitt aktiekapital påförts utskiftningsskatt, sedermera upplöses, och det därvid

befinnes, att bolagets besparade vinstmedel icke uppgå till belopp, varför

vid nedsättningen utskiftningsskatt erlagts, kunde det ur principiell

synpunkt ifrågasättas, om icke bolaget vore berättigat till restitution av

vad i utskiftningsskatt för mycket guldits. Mot en dylik restitutionsrätt

tala emellertid i första hand praktiska skäl, då därigenom taxeringsförfarandet

i vissa fall komme att bliva mera invecklat. Men härutinnan kan

vidare erinras att, därest ett bolag, som utöver sitt aktiekapital äger fonder

av beskaffenhet att kunna användas till utdelning, väljer vägen att nedsätta

och utskifta aktiekapitalet, detta väl närmast och oftast har sin

grund däri, att bolaget funnit för sig fördelaktigare att i stället för att låta

delägarna vidkännas skatt för utdelning, själv erlägga utskiftningsskatt.

Hade i stället de besparade vinstmedlen utdelats till delägarna, skulle någon

restitution icke kunnat ifrågakomma, och det kan därför knappast anses

ligga något oberättigat i att vid en dylik utskiftning genom nedsättning

av aktiekapital icke medgiva restitutionsrätt. För övrigt torde,

enligt vad verkställd utredning givit vid handen, dylika fall av nedsättning

vara synnerligen sparsamt förekommande.

Vid den undersökning, de sakkunniga, enligt vad ovan nämnts, låtit

verkställa inom patent- och registreringsverket, hava för de sakkunniga

särskilt fyra fall av utskiftning av tillgångar i samband med nedsättning av

aktiekapital varit föremål för behandling. Två av dessa fall rörde ett och

samma bolag och de därvid verkställda nedsättningarna av aktiekapitalet

torde hava haft sin orsak i att bolagets verksamhet och förty jämväl dess

kapitalbehov med åren inskränkts. I de båda återstående fallen åter hade

under bolagens bestånd avsevärda vinstmedel, som icke varit för verksamheten

behövliga, fonderats i stället för att utdelas. Synbarligen i avsikt

att undgå dubbelbeskattning av de besparade vinstmedlen hade bolagen

i dessa fall valt att nedsätta aktiekapitalet och utskifta den del därav,

varmed kapitalet nedsatts, i stället för att i vanlig ordning utdela vinstmedlen.

Mera allmänt förekommande än att ett bolags kapital minskas på nu nämnt

sätt är, att kapitalet nedsättes genom inlösen av aktier enligt 49 § aktiebolagslagen.

Vid sådan inlösen torde i regel utbetalas allenast det belopp,

som erlagts för den inlösta aktien, och någon utskiftningsskatt bör i sådant

fall uppenbarligen icke förekomma. Därest emellertid sådan aktie

inlöses till överkurs, synes det likväl som om ur praktisk synpunkt och då

de vinstmedel, vilka på dylik väg uttagas från bolaget, säkerligen äro rela
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

tivt obetydliga, beskattningen av de utskiftade vinstmedlen lämpligen:

borde kunna anstå till bolagets upplösning. Härigenom undgår man införande

av bestämmelser om en i sådant fall nödvändig restitutionsrätt.

Skulle emellertid för inlösen av sådana aktier bolaget finna lämpligt tillgripa

mera än hela det tillskott delägarna lämnat — ett fall, som knappast

har praktisk betydelse — har skattskyldighet ansetts höra drabba bolaget

redan vid tiden för nedsättningen av aktiekapitalet. Härigenom har hinder

rests för bolag att på denna väg från bolaget uttaga besparade vinstmedel,

utan att skatt för desamma utgår. Med sistnämnda slag av utskiftning har

i beskattningshänsende likställts det fall, att liuvudlottägare i solidariskt *

bankbolag jämlikt 207 § i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse utträder ur

bolaget och utbekommer de bankens tillgångar, som belöpa på honom.

Föremålet för utskiftningsskatten kommer merendels att utgöras av under

flera år hopsamlad vinst. Då densamma således ej hänför sig till det

före taxeringen närmast tilländagångna året, lärer anledning saknas att

göra skattens storlek beroende av det procenttal på grundbeloppet, efter

vilket inkomst- och förmögenhetsskatten beräknas för det år, taxeringen

äger rum. Skatteprocenten vid utskiftningsskatten borde vara lika med

den skatteproeent, som i genomsnitt skulle hava erlagts av delägarna,

därest de besparade vinstmedlen under bolagets bestånd i vanlig tid och

ordning utdelats. Då det för närvarande icke låter sig bedömas, efter vilken

procentsats inkomst- och förmögenhetsskatten framdeles kommer att

utgå, är det uppenbarligen omöjligt att med denna utgångspunkt föreslå

en bestämd skattesats för utskiftningsskatten. Vad i promemorian härutinnan

anförts, gör det sannolikt, att något mera än fem procent skulle vara

en lämpligen avvägd skattesats. Då de sakkunniga emellertid stannat vid

att förorda fem procent, har därvid hänsynen till de ur såväl det allmännas

som företagens välförstådda intressen förekommande bolagsfusionerna

varit avgörande. De sakkunniga hava ansett det mera lämpligt, att staten

nöjer sig med lägre skatteintäkt i nu förevarande form än möjligen lägger

hinder i vägen för ur det allmännas synpunkt gagneliga bolagstransaktioner.

Till belysande av den föreslagna skattens betydelse ur statsfinansiell

synpunkt vilja de sakkunniga här angiva resultatet av en undersökning,

som de sakkunniga låtit verkställa av hos patent- och registreringsverket

samt försäkringsinspektionen tillgängliga balansräkningar rörande bolag

med besparade vinstmedel, vilka hos registreringsmyndigheten anmält beslut

att träda i likvidation åren 1913, 1924 och 1925 ävensom under de åtta

första månaderna av år 1926. Med hänsyn till att först genom lagstiftning

år 1910 föreskrift tillkommit om skyldighet för bolag att till registreringsmyndighet

insända balansräkning samt de för åren 1914—1923 rådande

särskilda förhållandena till följd av världskriget med därav föranledda

efterverkningar å det ekonomiska området hava endast förstnämnda fyra

år ansetts böra komma ifråga vid undersökningen. Såsom besparade vinst
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

medel har vid berörda beräkning upptagits värdet av bolags tillgångar enligt

senast tillgängliga balansräkning efter avdrag för av delägare i bolaget

gjorda tillskott vid bolagets bildande eller vid nyteckning av aktier.

Av de företag, som varit föremål för undersökningen och vid tiden för

likvidationen ägt besparade vinstmedel, har endast ett enda verkställt nedsättning

av aktiekapitalet. Till bolags tillgångar har därvid icke hänförts

avskrivnings- eller förnyelsefond och hänsyn har ej kunnat tagas till tillgångarnas

verkliga saluvärde eller till vad desamma betingat vid överlåtelse.

I flera av de fall, där upplösningen haft sin grund i att bolags enda

eller huvudsakliga tillgång överlåtits till annat företag (t. ex. då ett rederibolag

avhänt sig fartyg och därefter upplösts), har det kunnat konstateras,

att det verkliga värdet av vad det äldre bolaget genom avyttringen

bekommit väsentligt överstigit det däremot svarande bokförda värdet. Ett

bankaktiebolag, som anmält likvidation år 1926, har, oaktat enligt balansräkningen

de besparade vinstmedlen uppgingo till avsevärt belopp, vid beräkningen

icke medtagits, enär bankens samtliga tillgångar överlåtits för

ett pris understigande aktiekapitalets belopp.

Resultatet av

ställning:

den utförda

undersökningen

framgår av

följande upp-

År

Antal likvide- rade bolag

Antal bolag, för

vilka balans- räkning förelegat

Härav bolag med

besparade vinst- medel

Summa besparade

vinstmedel i

kronor

1913.......................

313

203

39

6,528,514

1924.......................

500

442

97

17,871,598

1925 .......................

474

425

81

10,330,989

1926 V''-31/''» ...........

266

243

40

2,422,378

Dessutom hava de sakkunniga låtit införskaffa nedan intagna uppgift om

antal bolag, som under åren 1905—1915 anmält likvidation, nämligen:

År

Antal

År

Antal

1905 .......................

....................... 127

1911.......................

...................... 270

1906 ......................

....................... 177

1912......................

...................... 275

1907 .....................

.................... 179

1913.......................

..................... 313

1908 .......................

....................... 244

1914.......................

...................... 362

1909.......................

..................... 230

1915.......................

...................... 295

1910.......................

....................... 227

Det har icke varit möjligt att i varje särskilt fall utröna den verkliga anledningen

till bolagets trädande i likvidation, enär vanligen upplysning

härom saknats såväl i styrelseberättelse som i anmälan om likvidationsbeslutet.

Bland de företag, som varit föremål för undersökningen, förekommer

ett icke ringa antal fastighetsbolag, vilkas verksamhet tydligen från

början varit avsedd att genom realisation avhända holaget dess tillgångar.

Flera bolag hava såsom skäl för sin likvidation anfört, att bolagets fonder

överstege det för rörelsens utövande erforderliga kapitalet, vadan nytt bolag

bildats för övertagande av verksamheten, medan de besparade vinst
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

medlen skiftats mellan delägarna i det gamla bolaget. Såsom anledning

till likvidation bär även uppgivits, att bolagets rörelse lämnat obetydlig

eller ingen vinst, varför delägarna i bolaget föredragit att skifta tillgångarna,

innan desamma under driftens fortgång hunnit förbrukas. Åtskilliga

bolag, vilkas samtliga aktier i verkligheten ägts av en enda person,

hava upplösts på grund av dennes dödsfall eller därför att ägaren till följd

av ålder eller annan dylik orsak icke önskat fortsätta verksamheten. Antalet

bolag med besparade vinstmedel, vilka upplösts på grund av fusion,

har under åren 1924—1926 varit ganska ringa, under det att år 1913 relativt

många bolag upplösts av sådan anledning framför allt inom rederi-"

och bryggeriverksamheten. Slutligen förekomma bland ifrågavarande likviderade

företag flera systembolag, som på grund av år 1922 vidtagna

ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen icke längre kunnat medgivas

rätt till detaljhandel med rusdrycker.

Så vitt de sakkunniga kunnat finna, får av den gjorda undersökningen

anses framgå, att den föreslagna skattens statslinansiella betydelse under

normala förhållanden torde, i likhet med vad fallet varit i fråga om B-skatten,

bliva jämförelsevis ringa. Att närmare angiva utbytet av skatten

låter sig icke för närvarande göra. Skattens viktigaste funktion måste anses

ligga däri, att med densamma större jämnhet och likformighet vinnes

beträffande den statliga beskattningen av bolags vinstmedel samt i förebyggandet

eller åtminstone minskandet av möjligheten för skattskyldig att

genom särskilda manipulationer undgå den i gällande skattesystem avsedda

dubbelbeskattningen av bolags inkomst.

Med hänsyn till den förenkling av de materiella reglerna för uttagande

av skatt vid bolags upplösning eller nedsättning av dess aktiekapital, de

sakkunniga vidtagit, synas berättigade farhågor knappast förefinnas, att

vid tillämpningen av de sakkunnigas förslag större svårigheter, än sakens

beskaffenhet påkallar, skola behöva uppstå, utan torde skatteförfarandet

komma att i regel motsvara riksdagens uttalade önskan att vara i tillämpningen

enkelt.

Utredning är ju i allmänhet erforderlig allenast angående vad delägare

tillskjutit och vad av bolagets medel vid bolags upplösning eller i samband

med nedsättning av dess kapital till delägarna utbetalats. Någon svårighet

att för bolagen eller den myndighet, åt vilken skattens påförande må

bliva anförtrodd, hålla reda på dessa väl ej så ofta förekommande transaktioner,

genom vilka dylika utbetalningar till delägare äga rum, synes ej

förefinnas. De sakkunniga erinra om, att enligt gällande lagbestämmelser

bland annat förändringar av nu ifrågavarande art i ett bolag skola anmälas

hos respektive patent- och registreringsverket, försäkringsinspektionen

och bankinspektionen, hos vilka ämbetsverk jämväl förvaras bolagets

styrelse- och revisionsberättelser. Genom hänvändelse till dessa ämbetsverk

eller genom anlitande av de av ämbetsverken utgivna officiella

publikationer, i vilka redogörelse i hithörande avseenden lämnas, är såle
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

des möjlighet beredd att erhålla de upplysningar, som ur kontrollsynpunkt

må finnas erforderliga. Ur denna synpunkt måste ock krävas, att bolags

deklarationer såväl för taxering till inkomstskatt som för utskiftningsskatt

vid nedsättning av aktiekapital finnas i behåll under bolagets bestånd.

Förslag till härav påkallad ändring i gällande taxeringsförordning

har förty utarbetats.

I två hänseenden kunna emellertid svårigheter möta vid taxeringen, vilka

givetvis understundom kunna vara nog så stora. Det ena fallet uppkom-,

mer, då tillskjutet belopp utgöres av annat än penningar och det således

gäller att uppskatta värdet av den valuta, t. ex. aktier eller fast egendom,

som av delägare insatts i bolaget. Samma förhållande inträffar naturligtvis,

om vid utskiftningen delägarna erhålla sina andelar i annan valuta än

penningar eller efter bolagets trädande i likvidation tillgångar försäljas

till delägare.

Det andra fallet inträffar, när förtida taxering enligt 6 § 1 mom. 2 stycket

skall äga rum.

De sakkunniga hava ansett, att dessa svårigheter dock ej, böra överskattas.

Liknande förhållanden med uppskattning av annan valuta än penningar

möta på andra områden inom beskattningsväsendet. De sakkunniga

erinra härutinnan om den värdering av tillgångar, som äger rum vid

upprättande av bouppteckning, vid påförande av skatt för gåva och vid

stämpelbeläggning av aktier, varförutom vid tillämpning av de vanliga

inkomstskatteförordningarna vid beräkning av till exempel föranögenhét

och realisationsvinst beskattningsmyndigheterna ställas inför uppskatt-)

ningsproblem av säkerligen lika invecklad beskaffenhet, som de värderingar,

som kunna bliva en följd av den beskattning vid utskiftning av bolags

tillgångar, som de sakkunniga föreslå.

En svårighet, som låter sig lätt påvisas, är den, att det vid bolags upplösning

kan dröja avsevärd tid mellan realisationen av tillgångarna och

fastställandet av desammas värde genom beskattningsmyndigheten. Med

hänsyn härtill kan det därför ifrågasättas, huruvida icke skatt borde påföras,

innan bolagets upplösning slutförts och således allt eftersom realisationen

av tillgångarna fortskrider med början naturligtvis först sedan utskiftat

belopp överstiger tillskjutet belopp. Häremot kan emellertid med fog

göras gällande, att, förrän slutredovisning av likvidator lämnats, någon

definitiv utskiftning av tillgångar ej ägt rum. Yad delägarna dessförinnan

må hava uppburit är att betrakta allenast såsom förskott, som de kunna

bliva tvungna att i sin helhet återbetala. Ett dylikt uttagande av skatt

före slutredovisning i ett likviderande bolag kan givetvis komma att medföra

ett restitutionsförfarande i fråga om den oriktigt påförda skatten.

Detta skulle föranleda komplikation av skatteförfarandet och strida mot

syftemålet, att nämnda förfarande skall vara enkelt i tillämpningen. Att

låta denna så att säga förtidsbeskattning allenast utmynna i en taxering,

som ej har till följd erläggande av skatt förrän vid likvidationens slut, och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

då efter den taxering:, som slutligen verkställes, synes ej keller vara lämpligt.

Det torde ej kunna försvaras, att bestämmelser meddelas om vidtagande

i förtid av åtgärder, vilka innebära måhända ej så ringa arbete för

såväl vederbörande bolag som skattemyndighet och vilka sedermera i de

fall, då beskattningsbar inkomst ej föreligger eller har kunnat föreligga,

visa sig ej hava varit av behovet påkallade.

Vad slutligen angår spörsmålet i vilken ordning och av vilken myndighet

skatten skall påföras, har under den föregående utredningen avvisats

1924 års riksdags förslag att giva skatten form av stämpelskatt. I stället

har man, efter förkastande jämväl av tanken att uppdraga skattepåföringen

åt administrativ myndighet, stannat vid att föreslå samma förfaringssätt

i fråga om åsättande av denna skatt, som är föreskrivet beträffande

den vanliga taxeringen för inkomst. Skäl för och emot en dylik anordning

kunna ovedersägligen anföras. De sakkunniga hava tagit under

noggrann omprövning frågan om lämpligheten att till vederbörande länsstyrelser

överlåta arbetet med utskiftningsskattens påförande. Under

övervägande har jämväl varit bland annat en anordning med en nämnd

eller dylikt, till vilkens åliggande skulle höra att ombesörja taxering till

utskiftningsskatt för landet i dess helhet.

Ehuru de sakkunniga icke kunnat undgå att finna, att länsstyrelserna

skulle vara i stånd att på ett tillfredsställande sätt handhava jämväl bestyret

med påförande av utskiftningsskatt, vare sig densamma föreskrives

skola utgöras genom stämpel eller i annan form, hava de sakkunniga

emellertid ansett sig icke kunna tillstyrka denna eller ovan antydda anledning

med en särskild nämnd, utan anslutit sig till i meranämnda promemoria

härutinnan hävdade synpunkter om lämpligheten av att till de

ordinära beska! tningsmyndigheterna hänskjuta även denna beskattning.

Do därvid avgörande skälen hava i huvudsak varit följande. Det förefaller

opraktiskt och ur kostnadssynpunkt onödigt, att, då den organisationsform

för inkomstskatts åsättande, »om redan finnes, väl synes ägnad att handhava

även bestyret med utskiftningsskatten, detta skulle behöva överlämnas

åt annat redan befintligt eller i detta sammanhang tillskapat organ.

Vid skattens bestämmande torde ofta nog uppstå frågor, för vilkas avgörande

eu nämnd är mera lämpad än administrativ myndighet. Sålunda

kan det för beskatta™gsmyndigheterna bliva nödvändigt att värdesätta

bolags tillgångar, vilka utskiftas eller försäljas till dess delägare, ävensom,

där bolags likvidation oskäligt fördröjes och taxering till utskiftningsskatt

i förtid -skall äga rum, av icke realiserade tillgångar. Vidare kunna

tolkningsfrågor, som ligga nära dem be-skattningsnämnderna nu hava att

avgöra, uppkomma vid taxering till utskiftningsskatt såsom t. ex. att fastställa,

huruvida verkställd utbetalning till bolags delägare är att hänföra

till aktieutdelning eller utskiftning av tillgångar. De till utskiftningskatt

skattskyldiga bolagen äro ju pliktiga att avlämna deklaration, som skall

ligga till grund för deras taxering till inkomstskatt för under senast till
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

ändagånget år åtnjuten inkomst. Med hänsyn härtill måste det givetvis

vara ur flera hänseenden önskvärt, att de skattskyldiga hava att i beskattningsavseende

hänvända sig till allenast en och samma myndighet i frågor,

vilka röra såväl inkomsttaxering som taxering till utskiftningsskatt. Om

utskiftningsskattens åsättande kandhaves av de vanliga taxeringsmyndigheterna

behöver ej, då utskiftningsskatten bör påföras och förfaller

till betalning i samband med den inkomstskatt, bolaget må hava att erlägga,

slutförandet av det skattskyldiga bolagets likvidation fördröjas. Det

besvär, utskiftningsskatten skulle åsamka taxeringsnämnderna, torde i regel

bliva ganska ringa, då det övervägande flertalet nämnder väl ytterst sällan

lärer behöva verkställa taxering till sådan skatt. De taxeringsnämnder,

vilka företrädesvis skulle komma att handhava bestyret med taxering till

utskiftningsskatt, få väl antagas bliva sådana, som i större utsträckning

hava att taga befattning med bolags taxeringar för inkomst och inom vilka

säkerligen erforderlig kompetens för den föreslagna taxeringens behöriga

fullgörande finnes. Skulle vid den stundande omarbetningen av statsskatteförordningen

utskiftningsskatten finnas böra inarbetas i nämnda förordning,

en anordning, till vilken de sakkunniga giva sin anslutning, förefaller

det naturligast att låta taxeringen till utskiftningsskatt ombesörjas

av de myndigheter, som hava att samtidigt taxera vederbörande bolag

till inkomstskatt. Till underlättande av möjligheten utav en sådan lösning

av frågan om sättet för utskiftningsskattens påförande bör i så fall

tjäna, att taxeringsarbetet från början lagts i händerna på de myndigheter,

till vilkas åligganden hör arbetet med den ordinarie beskattningen.

De sakkunniga hava icke ansett erforderligt, att i författningsförslaget

inrymma mera utförliga föreskrifter i fråga om taxeringsförfarandet och

deklarationsskyldigheten än som därom innehållas i 6—8 §§. Den hänvisning

till gällande förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid

taxering, som de sakkunnigas förslag härutinnan upptager, torde för sitt

ändamål för närvarande vara tillfyllest, men vilja de sakkunniga framhålla

lämpligheten av att nu omhandlade bestämmelser inarbetas i den

vanliga taxeringsförordningen, vilket synes kunna äga rum i samband

med det arbete, som, enligt vad de sakkunniga inhämtat, för närvarande pågår

i och för framläggande för riksdagen av ny taxeringsförordning.

Det är givet, att av de i författningsförslaget meddelade bestämmelserna

får anses följa, att verkställd taxering till utskiftningsskatt bör införas i

de för taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt avsedda taxeringslängdema.

Dessa sistnämnda synas därför böra i anslutning härtill omarbetas,

vilket lämpligen kan ske i samband med omfönmälda arbete med

ny taxeringsförordning.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla, att till förhindrande

av att till utskiftningsskatt skattskyldigt bolag undgår skatt samt till förhjälpande

åt nämnderna av erforderligt material för kontroll av de skattskyldigas

uppgifter, det synes angeläget, att i sådant syfte i sinom tid föreBihang

till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 115 höft. (Sr 13b. Bilaga.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

skrives skyldighet för länsstyrelse, dels att föra särskilt kortregister över

alla inom länet hemmahörande bolag, innefattande uppgift om tid för bolagets

bildande, verkställda restitution,er av B-skatt .samt ändringar i aktie(lott)

-kapital jämte uppgåfter om tid för bolags trädande i likvidation,

och upplösning samt utskiftning i samband med aktie-(lott)-kapitalets nedsättning,

dels ock att om vad sålunda förekommit underrätta vederbörande

taxeringsnämnder.

Specialmotivering.

1 i

Beskattningsbart belopp utgör skillnaden mellan utskiftat belopp och

återburet belopp.

Den föreslagna skatten är avsedd att träffa alla bolag, som vid förordningens

trädande i kraft finnas registrerade, oavsett om eller när de trätt

i likvidation, allenast likvidationen icke avslutats före den 1 januari 1927.

Då bolag i likvidation voro underkastade B-skatt för under likvidationstiden

åtnjuten inkomst samt det inträffat, att bolag, även efter det beslut

om bolagets likvidation fattats, i en eller annan form fortsatt sin verksamhet

och därefter intjänat avsevärda vinster, hava de sakkunniga icke ansett

skäl föreligga att från beskattningen undantaga bolag på den grund att

de före förordningens ikraftträdande trätt i likvidation. Skattskyldigheten

är avsedd att första gången inträda år 1928 och samtliga bolag, som upplösts

år 1927, äro därför skyldiga att år 1928 avlämna deklaration för utskiftningsskatt.

2 §.

Utskiftning,sbegreppet omfattar uppenbarligen endast vad delägare i bolaget

i denna sin egenskap utbekommit från bolaget d förhållande till sin

andel i bolaget eller annan i bolagsordningen bestämd grund. Vad som till

delägare utgivits i avlöning, tantiem eller dylikt och som för delägaren utgör

beskattningsbar inkomst är givetvis ej att hänföra till utskiftat belopp,

lika litet som förmån, vilken delägare visserligen bekommit i denna

sin egenskap, men som icke utgått i förhållande till hans andel i bolaget, såsom

exempelvis pristillägg och rabatt. Icke heller har försäkringstagares

andel i försäkringsbolags vinstmedel ansetts böra underkastas utskiftningsskatt.

Om bolag utdelar medel i vanlig ordning till delägarna i bolaget, få.

ju dessa erlägga skatt för utdelningen. Sådan utdelning utgör ej föremål

för utskliftningsskatt. Det är dock ej uteslutet, att delägare varder taxerad

för del av sin andel av vad som vid utskiftning av bolags tillgångar underkastats

skatt enligt denna förordning. Detta inträffar, då enligt gällande

normer för beskattning av realisationsvinst vad som vid bolags upplösning

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

tillskiftats delägare i bolaget utgör för delägaren beskattningsbar realisationsvinst.

Detta förhållande har emellertid sin grund i de regler, som enligt

nu gällande skattelagstiftning tillämpas vid beskattning av realisationsvinst.

Analoga fall kunna för övrigt tänkas förekomma även d fråga

om annan skattepliktig inkomst.

Vid beräkning av utskiftat belopp får avdrag för utskiftningsskatt ej

äga rom.

3 §.

Med bolags ingångsvärde avses värdet av de bolagets tillgångar vid beskattningspeiiiodens

början, som anses hava tillskjutits av delägarna i bolaget.

Vid nämnda tidpunkt överensstämma alltså ingångsvärde och tillskjutet

belopp.

Olika bestämmelser i fråga om ingångsvärdets beräknande hava uppställts

för bolag, som bildats å sådan tid, att desamma kunnat bliva föremål

för taxering till B-skatt (äldre bolag) och andra bolag (nya bolag).

För nytt bolag, d. v. s. bolag, för vilket icke något dess räkenskapsår

gått till ända före den 1 mara 1925, utgör ingångsvärdet vad delägarna tillskjutit

för bolagets bildande, vare sig tillskottet förts till aktiekapital eller

till reservfond. Har belopp inbetalts å aktie, för vilken aktierätten sedermera

förverkats, medför inbetalningen loke delägarskap i bolaget. Vad

som inbetalats för den förverkade aktierätten får därför icke inräknas i

det tillskjutna beloppet. Uttrycklig föreskrift, att vad som inbetalts för

aktie, för vilken aktierätt förverkats, icke skall räknas såsom tillskjutet

belopp, bär intagits i anvisningarna. Dylik föreskrift har lämnats jämväl

i fråga om sådant tillskott, som avses i 92 och 209 §§ i lagen om bankrörelse.

Det synes nämligen vara tydligt, att ett dylikt tillskott icke medför något

delägarskap i bolagets tillgångar utan en ren fordringsrätt. Tillgodoföres

delägare vid aktieteckning ränta å inbetalt belopp eller har han att vid inbetalning

å aktie till bolaget gälda ränta därå, är räntan att hänföra i förra

fallet till utgift och i det senare till inkomst för bolaget), i följd varav såsom

tillskjutet belopp bör upptagas vad delägaren haft att erlägga utan

tillägg av utav honom utgiven ränta eller avdrag för honom gottskriven

ränta.

Genom under bolagets bestånd av delägarna gjorda tillskott ökas det tillskjutna

beloppet och genom återbäring i samband med nedsättning av

aktiekapitalet minskas detta belopp. Till gjorda tillskott räknas vad som

vid ökning av aktiekapitalet inbetalats. Sker tillskott av delägare i annan

ordning än genom nyteckning av aktier, exempelvis på sätt avses i 97 §

aktiebolagslagen för fyllande av brist i aktiekapitalet, bör såsom förutsättning

för att vad som inbetalats skall hänföras till tillskjutet belopp uppställas,

att tillskottet skett i förhållande till delägarens andel i bolaget.

För äldre bolag, d. v. s. bolag, för vilket något dess räkenskapsår gått

till ända före den 1 mars 1925, upptages såsom ingångsvärde, oberoende

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

av storleken utav de belopp delägarna faktiskt tillskjutit, bolagets behållna

tillgångar vid utgången av det räkenskapsår, som tilländalupit närmast

före berörda den 1 mars 1925. En värdesättning av bolagets tillgångar vid

den tidpunkt, beskattningsperioden inträder, måste alltså äga rum. Praktiskt

taget torde det icke vara möjligt — och synes, såsom av det följande torde

framgå, ej heller med avseende å det ändamål, varför en dylik värdering

äger rum, alltid vara principiellt riktigt — att därvid uppskatta tillgångarna

till deras verkliga värde vid ifrågavarande tidpunkt.

Tillgångar för stadigvarande bruk och tillgångar av annat slag torde

härvid böra ses var för sig. Vad sistnämnda egendom beträffar, 6ynes ur

principiell synpunkt icke vara riktigt att till ingångsvärde hänföra och

förty från utskiiftningsskatt undantaga ett belopp, motsvarande tillgångarnas

verkliga värde, vare sig deras saluvärde eller beträffande fäst egendom

dess taxeringsvärde, när sistnämnda värden ej överensstämma med i

räkenskapen härutinnan upptagna värden. Till inkomst i beskattningshänseende

enligt nu gällande system kan nämligen en värdeökning icke

hänföras, förr än tillgången försålts eller uppskrivning av tillgångens

värde ägt rum. Då utskiftningsskatten är avsedd att inträda vid den tidpunkt,

B-skatten upphör att utgå, skulle en bestämmelse om justering av i

balansräkning upptaget värde medföra, att till exempel inkomst genom

försäljning av bolag tillhörig fastighet, vilken inkomst såväl enligt bolagets

räkenskaper som i beskattningshänseende uppstått först efter ingången

av beskattningsperioden för utskiftningsskatten, kunde komma att

undgå såväl B-skatt som utskiftningsskatt. Det synes de sakkunniga uppenbart,

att beträffande till exempel bolag, som yrkesmässigt driva handel

med fastigheter och i fråga om vilka all vinst genom avyttring av fastighet

är att hänföra till beskattningsbar inkomst, en dylik korrigering av i

räkenskapen upptagna värden å bolagets fastigheter framstår såsom helt

opåkallad.

Vidkommande åter bolags tillgångar för stadigvarande bruk är att

märka, att värdet av dessa ju enligt aktiebolagslagen icke får efter verkställd

nedskrivning av värdet ånyo uppskrivas, i annan mån än som betingas

av å tillgångarna nedlagda förbättringar. Med hänsyn härtill synes

det låta sig försvaras, att värdet av dylika tillgångar justeras till det värde,

som borde desamma åsatts, därest i räkenskapen verkställda avskrivningar

av tillgångarna överenstämt med de avskrivningar för värdeminskning å

samma, tillgångar, som i beskattningshänseende medgivits. Ett medgivande

av justering till förmån för den skattskyldige skulle emellertid följdriktigt

fordra, att i de ingalunda sällsynta fall, särskilt i fråga om fartyg, där

högre avdrag för värdeminskning medgivits vid taxering än vad som i

sådant hänseende upptagits i räkenskapen, en justering skulle äga rum till

den skattskyldiges nackdel. Uppenbart är emellertid, att verkställandet.

av rättelser av nu nämnd art skulle förorsaka synnerligen stora svåriglieter

vid själva taxeringsförfarandet, och i värjo fall medföra mera arbete

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

och besvär än vad som kan antagas motsvara den fördel, som med ett

dylikt tillvägagångssätt står att vinna.

Vad slutligen angår den korrigering av balansräkningen, som ävenledes

ifrågasatts, att, om skuld, som först senare kommit till synes i bolags

böcker, förefunnits vid den tidpunkt, balansräkningen avser, skulden i

sådant fall skulle till den skattskyldiges nackdel frånräkna® tillgångarnas

värde, hava med den ståndpunkt, de sakkunniga intägt de sakkunniga

ansett ändring av sistnämnda skäl icke böra i balansräkningen vidtagas.

Detta skulle ju innebära, att, trots det att bolag vid sin vanliga taxering för

inkomst och taxering till B-skatt icke tillerkänts avdragsrätt för ett skulden

motsvarande belopp, bolaget jämväl vid taxeringen till utskiftningsskatt

skulle gå miste om motsvarande rätt. Endast för det fall, att eu

dylik skuld motsvarar de kronoutskylder, som belöpa å inkomsten för det

år, balansräkningen avser, torde det vara riktigt, att skulden bör minska

ingångsvärdet. Vid av taxeringsmyndigheterna företagen prövning i

fråga om bolags taxering till B-skatt sista aret, sådan skatt utgått, bär

nämligen bolaget varit berättigad att frånräkna den B-skattepliktiga inkomsten

dessa kronoutskylder. Särskild bestämmelse har därför i anvisningarna

lämnats till förekommande av att icke ett ifrågakomna kronoutskylder

motsvarande belopp skall komma att avdragas jämväl vid taxeringen

till utskiftniingsskatt.

Såsom avgörande för värdesättningen av äldre bolags tillgångar vid beskattniingsperiodens

början hava de sakkunniga därför funnit böra uppställas

tillgångarnas värde enligt vederbörande balansräkning eller beträffande

bolag i likvidation, för vilket icke särskild balansräkning föreligger,

av likvidator senast före beskattningsperiodeus början upprättad

redogörelse.

Utskiftningsskatten avser, såsom ovan anförts, att träffa alla hos bolag

besparade vinstmedel, vilka i beskattningsavseende uppkommit efter 1924

års utgång eller, i fråga om bolag med särskilt räkenskapsår, efter utgången

av det räkenskapsår, som senast tilländalupit före den 1 mars 1925.

I anslutning härtill hava bestämmelserna i 3 § 2 mom. utarbetats. Endast

för det fall, att restitution av B-skatt medgivits för medel, som tidigare

underkastats B-beskattning, bör det belopp, för vilket sagda restitution

utgått, minska ingångsvärdet i och för åstadkommande av likställighet

mellan, å ena sidan, sådana bolag, som utdela besparade vinstmedel, vilka

fonderats före B-skattens införande och, å andm sidan, sådana, som grunda

sin restitutionsrätt å utdelning av vinstmedel, vilka under B-skattens giltighetstid

fonderats. Ty ihågkommas bör, att B-skatt, skatt för utdelning

å aktier och utskiftniingsskatt äro att betrakta såsom olika sätt att gälda

den skatteskuld, som för ett konsekvent genomförande av dubbelbeskattning

av bolags vinstmedel, bör vila å delägare i bolag. Erhåller bolaget, på grund

av att genom aktieutdelningen delägarna personligen skola beskattas

för densamma, restitution av B-skatt, har utdelningen medfört allenast ett

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

utbyte av B-skatt mot utdelningsskatt, men. vitdelas dylika vinstmedel, utan

att restitution av B-skatt för desamma inträder, kommer till följd av utdelningen.

den delägarna åliggande skatteplikten för vinstmedlen att genom

erläggande av utdelningskatt bliva fullgjord. I sistnämnda fall torde det

därför även ur principiell synpunkt kunna försvaras, att det utdelade beloppet

icke frånräknas ingångsvärdet vid bestämmandet av vad som skall

hänföras till tillskjutet belopp. Villkoret för att utdelning å aktier skall

minska ingångsvärdet är, att restitution av B-skatt medgivits på grund av

utdelningen. Har bolaget visserligen varit berättigat att återbekomma

B-skatt, men icke framställt anspråk härom, medför icke aktieutdelningen

minskning av ingångsvärdet. Genom denna föreskrift förenklas taxeringsförfarandet,

varjämte det torde kunna antagas, lätt ansökningarna

om restitution av B-skatt, vilka framdeles sannolikt icke komma att bliva

allt för talrika, ytterligare nedbringas.

Till utgångspunkt för ingångsvärdets bestämmande bar valts den senast

före den 1 mars 1925 upprättade balansräkningen. I vissa fall torde

kunna uppkomma tvekan om vilka i sistnämnda balansräkning upptagna

fonder skola hänföras till ingångsvärdet. Såsom tidigare framhållits,

bör däri av medel, intjänade före den tidpunkt balansräkningen avser, inräknas

allenast vad som fonderats bos bolaget. Även sistförflutna årets

vinstmedel och övriga till bolagsstämmans förfogande stående medel böra

följaktligen medräknas endast i den mån bolagsstämman låtit dem kvarstå

såsom fond eller fattat beslut om medlens fondering. Vad angår medel,

vilka därvid disponerats till utdelning åt aktieägarna, får ett dylikt betraktelsesätt

anses desto mera befogat, som de utdelade medlen i regel

torde kommit att minska underlaget för bolagets B-skatt år 1926. Så kallad

förnyelsefond skall avdragas såsom skuld, i den mån densamma är att betrakta

såsom eu sådan fond, som avses i 56 § 4) aktiebolagslagen. Kan bolaget

visa, att fonden varit avsedd för ökning av tillgångar för stadigvarande

bruk, vare sig fast eller lös egendom, bör densamma icke upptagas

såsom skuld. Pensionsfond bör i regel behandlas såsom tillgång. Visas det,

emellertid, att denna fond under beskattningsperioden överförts till för

ändamålet bildat rättssubjekt såsom en pension skassa eller bär fondens

medel använts till inköpande av livräntor eller dylikt till i bolagets tjänst

anställda personer, skall fonden icke ingå i ingångsvärdet. Icke heller

fonder i övrigt, som äro avsedda att komma andra än delägare i bolaget till

godo, höra, därest de använts för det avsedda ändamålet, inräknas i ingångsvärdet.

I fråga om försäkringsbolag får givetvis icke till ingångsvärdet

hänföras vinstmedel, vilka äro försäkringstagarnas tillhörighet, såsom

vinstsamlingsfond och vinstregleringsfond. På samma sätt torde böra behandlas

till fond avsatta medel, för vilka bolaget vid sin laxering för inkomst

fått tillgodonjuta avdrag.

Genom att beskattningsperioden kan komma att omfatta en avsevärd tidrymd,

förefinnas större möjligheter för bolag att undandraga sig den nu

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

föreslagna beskattningen för vinstmedel än eljest skulle vara fallet. Särskild

uppmärksamhet har därför ansetts böra ägnas dessa möjligheter. De

sakkunniga hava dock icke funnit sig böra taga hänsyn till sådana manipulationer,

som att bolags kapital »urvattnas» genom att bolag utan samband

med nedsättning av aktiekapitalet eller likvidation av bolaget av delägare

övertager tillgångar till överpris eller till delägare överlåter tillgångar

till underpris. Oavsett att transaktioner av dylik art torde vara

ganska sällsynta, lärer väl i fall av sistnämnda beskaffenhet delägaren vara

pliktig att för den förmån, han därigenom förskaffat sig, utgöra skatt för

gåva eller för utdelning. Om vid bolags bildande eller vid nyteckning av

aktier likvid utgjorts i annat än kontanta medel, kan vad sålunda erlagts

hava uppskattats över dess verkliga värde. Särskilt bolag, vilka redan vid

sitt bildande varit avsedda att äga bestånd under begränsad tid, skulle

kunna frestas till att åsätta de tillskjutna tillgångarna, exempelvis fastigheter,

värden, som överstiga tillgångarnas verkliga värden. Sådan frestelse

för skattskyldig föreligger väl redan nu, då ett högt ingångsvärde

å en fastighet verkar till minskning av den vinst, som vid fastighetens försäljning

kan uppstå och således även vederbörande skattskyldiges beskattningsbara

vinst, men lockelsen kan givetvis antagas bliva till följd av utskiftningsskatten

ökad. För det fall att vid teckning av aktiekapitalet

värdet av de tillskjutna tillgångarna upptagits för högt, hava de sakkunniga

därför ansett justering böra äga rum, i det att såsom tillskjutet belopp

förklarats skola i nu avsedda fall upptagas allenast verkliga värdet

av de tillskjutna tillgångarna vid tiden för aktieteckningen.

Genom deklarationsformulärets uppställning har möjlighet åstadkommits

till kontroll över att vid avyttring av ett företags i likvidation tillgångar

skattskyldigheten icke minskas eller helt undgås genom utskiftning

av tillgångarna direkt till delägare eller genom överlåtelse till underpris

av desamma till delägare.

De sakkunniga hava funnit sig sakna anledning att i författningsförslaget

upptaga stadgande till förekommande av att genom ombildning av

ett äldre bolag ett nytt företag, som hade för avsikt att driva verksamhet

i bolags form, skulle kunna undandraga sig utskiftningsskatten. Oavsett

att för dylika transaktioners genomförande lämpade bolag icke torde vara

allt för vanligt förekommande, vilja de sakkunniga erinra, att företag i

regel torde iklädas bolags form icke för att minska skatteplikten utan för

att vinna fördelar av helt annan art såsom möjlighet att uppbringa för

verksamhetens utövande erforderligt kapital eller att vinna en bekvämare

administration. Det vill synas, som om dessa syften skulle i icke

ringa grad förfelas, om vid företagets igångsättande den formen valdes,

att det nystartade företaget övertoge tillgångar av ett äldre bolag med

dålig ekonomisk ställning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

4 i

Utskiftas tillgångar i samband med nedsättning av aktiekapital i annan

ordning än i 49 § aktiebolagslagen sägs, måste en värdering göras av bolagets

tillgångar vid tiden för utskiftningen. Till grund för detta värdes

beräknande bör läggas den av bolaget senast före utskiftningen upprättade

balansräkningen. Vid bestämmandet av vilka å balansräkningen upptagna

tillgångar skola medräknas i värdet, skola givetvis samma grunder gälla

som i fråga om beräknande av storleken utav bolags ingångsvärde.

6 i

1 mom. Taxering till utskiftningsskatt sker året efter det, då upplösningen

av bolaget eller nedsättningen av aktiekapitalet ägt rum.

Skulle av obehörig anledning likvidationens avslutande fördröjas, har

föreskrivits, att taxering av bolaget skall ske, ehuru sålunda bolagsupplösningen

ej slutförts. Denna taxering är avsedd att bliva definitiv, under

förutsättning att bestämmelserna beträffande eftertaxering icke bliva tilllämpliga.

Det synes nämligen rimligt, att, om staten finner med sitt intresse

förenligt att så att säga i förskott mot den skattskyldiges vilja uttaga

skatt, krav å den skattskyldige ej därefter bör kunna framställas å

ytterligare skatt till staten. De sakkunniga hava härvid ej förbisett de

svårigheter, som uppstå vid en värdering av bolagets vid taxeringens påförande

befintliga tillgångar, men hålla före, att fall av förevarande beskaffenhet

torde höra till sällsyntheten. Skulle i framtiden visa sig, att

bolag i större utsträckning börja begagna sig av den möjlighet, som ligger

däri att först framkalla en dylik tvångstaxering och därefter börja driva

verksamhet med nya objekt samt verkställa utskiftning av tillgångar till

delägarna, synes tiden inne för att till förnyad prövning upptaga frågan

angående de åtgärder, som må finnas lämpliga för att råda bot på berörda

missförhållande. Men för närvarande torde bestämmelser av dylik beskaffenhet

kunna undvaras.

2 mom. Det torde vara nödvändigt att föreskriva, att möjligheten till

eftertaxering skall stå öppen å tid, räknat från bolagets upplösning. Intet

rationellt skäl synes kunna anföras för att, därest till följd av oriktiga

uppgifter vid nedsättning av bolags kapital, taxering ej skett eller blivit

för låg, denna taxering skulle, därest de oriktiga förhållandena vid bolagets

upplösning sedermera uppdagas, ändock lämnas orubbad. Under

varje förhållande måste det anses teoretiskt riktigt att fastställa ifrågakomna

tid till efter bolagets upplösning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Förslag

till

förordning om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska

bankbolags tillgångar.

Härigenom förordnas som följer:

1 $.

Inländskt aktiebolag eller solidariskt bankbolag, som i samband med

nedsättning av aktie- eller lottkapital eller vid bolagets upplösning utskiftar

tillgångar, skall, på sätt i denna förordning stadgas, till staten erlägga

skatt (utskiftningsskatt) å därvid utskiftat belopp, i den mån detta icke är

att anse såsom återbäring av tillskjutet belopp.

Utskiftningsskatt skall utgå med fem kronor för varje fullt hundratal

kronor av det beskattningsbara beloppet.

2 §.

Med utskiftat belopp förstås vad bolaget utgiver i penningar eller annat

till delägare i förhållande till hans andel eller efter annan i bolagsordningen

bestämd grund och som icke enligt förordningen om inkomstoch

förmögenhetsskatt är att hänföra till för delägaren beskattningsbar

utdelning.

3 $.

1 mom. Med tillskjutet belopp förstås bolags ingångsvärde, beräknat

på sätt i 2 mom. här nedan sägs, med tillägg av vad som efter den tidpunkt,

till vilken ingångsvärdet hänför sig, av delägare tillskjutits i

penningar eller annat men med avdrag av vad som efter nämnda tidpunkt

dels utskiftats till delägare, i den mån detta, enligt vad i 4 § a) och h)

här nedan sägs, är att anse såsom återbäring av tillskjutet belopp, dels

ock utdelats till delägare och för vilket restitution av inkomst- och förmögenhetsskatt

(B-skatt) ägt rum.

2 mom. Bolags ingångsvärde utgör vad av delägare sammanlagt tillskjutits

i penningar eller annat för holagets bildande; dock att beträffande

bolag, för vilket något dess räkenskapsår gått till ända före den 1 mars

1925, skall såsom ingångsvärde anses bolagets egna fonder enligt fastställd

balansräkning eller av likvidator upprättad redogörelse för det räkenskapsår,

som gått till ända närmast före sistnämnda dag, därvid i nämnda räkenskap

upptagna vinstmedel skola medräknas allenast i den mån desamma

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. Ilo höft. (Nr 134. Bilaga.)

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

enligt därom fattat beslut överförts till fonderade medel eller eljest till

ny räkning.

4 *.

Med återbäring av tillskjutet belopp förstås:

a) vad som i samband med inlösen av aktier enligt i fastställd bolagsordning

gällande grunder eller vid buvudlottägares utträde ur solidariskt

bankbolag utskiftas, i den mån det sålunda utskiftade beloppet icke överstiger

i bolaget befintligt tillskjutet belopp;

b) vad som i samband med nedsättning av aktiekapital i annan ordning

än i a) sägs utskiftas, i den mån bolagets egna fonder därigenom nedbringas

under tillskjutet belopp; och

c) vad som vid bolagets upplösning utskiftas, i den mån det utskiftade

beloppet icke överstiger tillskjutet belopp.

5 §.

Nedsättning av aktiekapital eller utträde av huvudlottägare, som avses

i denna förordning, anses bava skett, när de utskiftade medlen blivit för

delägarna tillgängliga för lyftning.

När aktiebolag eller solidariskt bankbolag skall anses upplöst, därom är

i allmän lag stadgat.

6 §.

1 mom. Taxering till utskiftningsskatt skall äga rum året efter det,

då nedsättning av aktiekapital, huvudlottägares utträde eller upplösning

skett.

Har beslut om likvidation vunnit laga kraft och fördröjes likvidationen

oskäligt, må dock taxering ske, innan bolaget skall anses upplöst.

2 mom. Har någon i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning

vid taxering till utskiftningsskatt, lämnat oriktigt meddelande eller har

uppgiftspliktig underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning,

och har därav föranletts, att taxering ej skett eller att taxering skett till

för lågt belopp, skall, efter det sådant kommit till vederbörandes kännedom,

efterbeskattning i erforderlig mån äga rum. Efterbeskattning må

ej ske senare än fem år efter bolagets upplösning.

7 §.

Taxering till utskiftningsskatt skall ske i den kommun, där bolaget

skall taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.

8 %.

Uppgift till ledning för egen taxering (deklaration) till utskiftningsskatt

skall upprättas i enlighet med det vid denna förordning fogade formulär.

Deklaration för taxering enligt 6 § 1 mom. andra stycket skall, efter

opaginerad Kontrollera mot PDF

■27

anmaning av ordförande i taxeringsnämnd eller kronans ombud hos prövningsnämnd,

avgivas inom den tid och i den ordning, som i anmaningen

angives.

Deklaration för taxering till utskiftningsskatt i andra fall än i andra

stycket sagts skall inom den tid och i den ordning, som för bolags deklaration

för inkomst- och förmögenhetsskatt finnes stadgad, utan anmaning

avlämnas under det år, då taxeringen skall äga rum.

I övrigt skola de uti förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering rörande taxering till inkomstoch

förmögenhetsskatt givna bestämmelser i tillämpliga delar lända till

efterrättelse även med avseende å taxering till utskiftningsskatt.

Anvisningar.

Vid beräkning av utskiftat belopp får avdrag för utskiftningsskatt ej

äga rum.

Såsom tillskjutet belopp räknas i allmänhet tillskott av delägarna, vare

sig det tillförts aktie-(lott)-kapitalet eller ej. Belopp, som inbetalts å

aktie, för vilken aktierätt förverkats, ävensom tillskott enligt 92 och

209 §§ i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse räknas ej såsom tillskjutet

belopp.

Med bolags egna fonder förstås i denna förordning skillnaden mellan

bolagets tillgångar och skulder enligt balansräkning (eller av likvidator

upprättad redogörelse). Balanserad förlust, förbindelser å oguldet aktiebelopp,

garantiförbindelser och dylikt anses härvid icke såsom tillgång.

Så kallad förnyelsefond är att anse som skuld, i den mån fonden uppfyller

villkoren i 56 § 4) lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag, varemot

fond, som avsetts för ökning av tillgångar för stadigvarande bruk

ej må avdragas.

Vid beräknande av ingångsvärdet för bolag, för vilket något dess räkenskapsår

gått till ända före den 1 mars 1925, skall såsom skuld upptagas

bolaget år 1925 påförd inkomst- och förmögenhetsskatt (A-skatt) samt bevillning

för inkomst.

Har delägare för bolagets bildande eller eljest tillskjutit annat än

penningar, skall vad sålunda tillskjutits, därest detsamma åsatts värde,

överstigande dess verkliga värde, vid det tillskjutna beloppets bestämmande

upptagas till sitt verkliga värde.

Därest aktiebolag eller solidariskt bankbolag till delägare utskiftar annat

än penningar, skall värdet av det sålunda utskiftade upptagas till belopp,

som motsvarar saluvärdet vid tiden för utskiftningen.

Vid tillämpning av 6 § 1 mom. andra stycket måste uppskattning ske

av de bolagets tillgångar, vilka ännu icke blivit realiserade.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1928.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 23 § 1 mom. i förordningen

den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid

taxering.

Härigenom förordnas, att 23 § 1 mom. i förordningen den 28 oktober

1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering skall hava

följande ändrade lydelse:

1 mom. Granskning — — — — biträde påkallas.

För — — — — påkallas.

Deklaration---— bearbetning.

Efter taxeringsårets utgång skola deklarationerna med de undantag,

vartill stadgandena i nästföregående stycke föranleda, hos Kungl. Maj:ts

befallningshavande behörigen förvaras, deklarationer, som avgivits av

inländskt aktiebolag eller solidariskt bankbolag, intill dess fem år efter

bolagets upplösning och övriga deklarationer intill dess fem år efter

taxeringsårets utgång förflutit, varefter de skola förstöras.

Vederbörande taxeringsnämndsordförande äger att efter anmälan få

tillgång till hos Kungl. Maj:ts befallningshavande förvarad deklaration,

av vilken han för taxering har behov.

Vad — — — — stycket.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1928.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.

opaginerad Kontrollera mot PDF

TiUhanduhalles deklaratiohssTcyldiiyt hölay Kostnadsfritt.''

Skyldighet att avgiva deklaration för taxering till utskiftningsskatt

för inländska aktiebolag och solidariska bankbolag åligger utan anmaning:
-.

a; inländskt aktiebolag och Solidariskt bankbolag, då sådant bolag

i samband med nedsättning av bolagets aktiekapital eller vid utträde

av huvudlottägare till delägarna utskiftat medel, som blivit tillgängliga

för lyftning under det sistförflutna kalenderåret; och

b) inländskt aktiebolag och solidariskt bankbolag i likvidation, då

likvidator under det sistförflutna kalenderåret avgivit slutlig redovisning

för sin förvaltning.

Har inländskt aktiebolag eller solidariskt bankbolag genom beslut,

som vunnit laga kraft, trätt i likvidation, vare sådant bolag efter anmaning

skyldigt att avgiva deklaration, även om slutlig redovisning

icke framlagts.

Deklaration, som skall avgivas utan anmaning, avlämnas inom den

tid och i den ordning, som för bolags deklaration om inkomstoch

förmögenhetsskatt finnes stadgat.

Deklaration, som på grund av anmaning skall avgivas, avlämnas

inom den tid och i den ordning, som i anmaningen angives.

Avlämnas ej deklaration inom behörig tid, vare den skattskyldige

förlustig rätten att överklaga taxering, för vilken deklarationen skolat

ligga till grund.

Vid deklarationen bör fogas bestyrkt avskrift av vederbörande bolagsstämmoprotokoll

i de delar, som angå i deklarationen lämnade

uppgifter om till delägare utskiftade medel. Då uppgift lämnas om

medel, som utskiftats vid nedsättning av aktiekapital i annan ordning

än i samband med inlösen av aktier, bör bestyrkt avskrift av den

senast före beslutet om utskiftningen upprättade balansräkningen bi
-

fogas. Vid deklaration i anledning av utskiftning vid bolags upplösning

bör fogas bestyrkt avskrift av likvidators slutliga redovisning,

därest sådan avgivits.

Bolag, som verkställt räkenskapsavslutning före den 1 mars 1925,

bör, där så ske. kan, vid deklarationen i bestyrkt avskrift foga utgående

balansräkning eller av likvidator upprättad redogörelse för

det räkenskapsår, som gått till ända närmast före sistnämnda dag,

ävensom vederbörande bolagsstämmoprotokoll i de delar, som angå

disposition av bolagets vinst enligt sistnämnda balansräkning.

Har någon i deklaration eller upplysning, som av honom avgivits till

ledning vid taxering, mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande,

som är ägnat att leda till frihet från taxering eller till för låg taxering, böte,

om det oriktiga meddelandet föranlett, att skattskyldig icke blivit taxerad

eller blivit för lågt taxerad, högst fem gånger det skattebelopp, som genom

det oriktiga förfarandet undandragits, och i annat fall högst fem gånger

det skattebelopp, som skulle hava undandragits, därest det oriktiga

meddelandet blivit vid taxeringen följt. Har det oriktiga meddelandet

icke lämnats mot bättre vetande, men har den, som lämnat meddelandet,

vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov vårdslöshet,

vare slraffet böter, högst två gånger det skattebelopp, som undandragits

eller skulle hava undandragits genom det oriktiga meddelandet.

Straff för här omnämnd förseelse inträder icke, därest den

skyldige, innan taxeringsnämnden avslutat sitt arbete för året, av egen

drift beriktiga! det oriktiga meddelandet.

En var, som önskar upplysning rörande beskaffenheten av honom

åliggande uppgiftsskyldighet eller sättet för dess fullgörande, äger att

för sådant ändamål hänvända sig till ordföranden i vederbörande

taxeringsnämnd.

Deklaration lör taxering till utskiftningsskatt

för inländska aktiebolag och solidariska bankbolag att avlämnas år 19 av

Bolayeis namn:

Ort, där bolagets styrelse har eller senast haft sitt säte:

Län:

Socken, köping:

By, gård, hemman och n:r:

Stad: Rote:

Kvarter: n:r:

med adressn:r vid.....................................................

I. Uppgift om tillskjutet belopp.

(Att ifyllas av alla deldarationspliktiga bolag.)

a) För bolag, som verkställt räkenskapsavslutning före den 1 mars 1925.

Bolagets egna fonder (se anvisn.) enligt utgående balansräkning.(eller av likvidator upprättad

| redogörelse) för räkenskapsåret närmast före den 1 mars 1925 utgjorde ett belopp av ........

Tillkommer:

Medel, som delägare efter utgången av nyssnämnda räkenskapsår tillskjutit

i penningar kr.

i annat » ..................................

Bolagets

anteckningar

Taxeringsnämndens

anteckningar

Kronor

Kronor

.... ..... ....... ...

1

Summa

Avgår:

1. Bolaget år 1925 påförd inkomst- och förmögenhetsskatt (A-skatt) samt

bevillning för inkomst ........................................................................ kr.

| 2. Enligt nämnda balansräkning fonderade medel, som sedermera utdelats

till delägare och för vilka restitution av B-skatt ägt rum ............ »

3. Medel, som i samband med nedsättning av aktie-(lott)-kapital, verkställd

efter den tid berörda balansräkning avser, utskiftats till delägare

utan att träffas av utskiftningsskatt ................................................ » .................

Tillskjutet belopp

b) För bolag, som icke verkställt räkenskapsavslutning före den 1 mars 1925.

■ Bo läge t hav bildats år 19

Medel, som delägare vid bolagets bildande eller under doss fortbestånd tillskjutit (se anvisn.)

i penningar kr.

i annat » .......... .......................

j ........

Avgår:

Medel, som i samband med nedsättning av aktie-(lott)-kapital utskiftats till delägare utan

! att träffas av utskiftningsskatt ..........................................................................................................

: . . . •

Tillskjutet belopp

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 11ö höft- (Sr ISi. Bilaga.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

II. Till delägare utskiftade medel.

a) Vid bolags upplösning.

Beslut om bolagets upplösning har fattats den 19

Likvidator har avgivit slutlig redovisning den ........................................................................ 19

Till delägare hava, efter det bolaget trätt i likvidation, sammmanlagt följande belopp utskiftats,

nämligen (se anvisn.): J \ ... ...

den 19 kr.

> 19 » ....................

» .......... 19 ......» ......................................

Bolagets

anteckningar

Kronor

Utskiftat belopp

Av det utskiftade beloppet hava utbetalats i penningar kr. och i annat kr.

Vid utskiftningen hava tillgångar försålts till delägare för ett pris av kr.

Dessa tillgångars verkliga värde vid tiden för utskiftningen utgjorde (se anvisn.) kr.

Sammanställning:

Summa utskiftat belopp (se ll:a) .................................................................................................

» tillskjutet » (se I) ..................................................................................................

Att taxera till utskiftningsskatt

b) Vid nedsättning av aktie-(lott)-kapital.

Jämlikt beslut av bolagsstämma den..................i..................................................... 19 hava, på sätt

framgår av bilagda utdrag av det vid stämman förda protokoll, i samband med nedsättning

av bolagets aktiekapital eller utträde av huvudlottägare i solidariskt bankbolag till delägare

utskiftats medel, som blivit tillgängliga för lyftning under sistlidet år, till belopp av kr.

Bolagets egna fonder1 (se anvisn.) enligt den närmast före beslutet om utskiftningen upprättade

balansräkningen utgjorde ....................................................................... kr.

Summa tillskjutet belopp (se I) utgör ............................................................ kr.

Av det utskiftade beloppet anses vara ti 11 utskiftningsskatt beskattningsbart ett belopp av (se anvisn.) i

Att taxera till utskiftningsskatt

Taxe ri ngsnämndens

anteckningar

Kronor

1 Ifylles endast av aktiebolag, som utskiftar tillgångar i samband med nedsättning av aktiekapital i annan ordning än vid inlösen av aktier

enligt i fastställd bolagsordning gällande grunder.

Att de av härovan lämnade uppgifterna äro riktiga samt att, veterligen, icke någon uppgift, som bort lämnats,

uteslutits, försäkras på heder och samvete.

den 19

Bolagets firma:

Firmatecknarens namn:

Bolagets eller den uppgiftspliktiges adress: Telefonn:r: ............

Taxeringsnämndens beslut.

Taxeringsnämnden har jjjed^fiångäende av deklarationen taxerat bolaget till utskiftningsskatt för ett

beskattningsbart belopp av kr. ,

därå skatten utgör kr.

Skal för avvikelse från deklarationen:..............................................................................................

Anvisningar för blankettens ifyllande.

1. Med till delägare utskiftat belopp förstås här det belopp, som

står till delägares disposition, utan att avdrag för utskiftningsskatt

ägt rum.

2. Såsom tillskjutet belopp räknas i allmänhet tillskott av delägare,

vare sig det tillförts aktie-(lott)-kapitalet eller ej. Belopp, som

inbetalts å aktie, för vilken aktierätt förverkats, ävensom tillskott

enligt 92 och 209 §§ i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse

räknas ej som tillskjutet belopp.

3. Med bolags egna fonder förstås skillnaden mellan bolagets tillgångar

och skulder enligt balansräkningen (eller av likvidator

upprättad redogörelse), därvid dock i nämnda räkenskap upptagna

vinstmedel skola medräknas allenast i den mån desamma enligt

därom fattat beslut överförts till fonderade medel eller eljest till

ny räkning. Balanserad förlust, förbindelser å oguldet aktiebelopp,

garantiförbindelser och dylikt anses härvid icke såsom

tillgång. S. k. förnyelsefond är att anse som skuld, i den mån

fonden uppfyller villkoren i 56 § 4) lagen den 12 augusti 1910 om

aktiebolag, varemot fond, som avsetts för ökning av tillgångar för

stadigvarande bruk, ej. må avdragas.

Har delägare för bolagets bildande eller eljest tillskjutit annat än

penningar, skall vad sålunda tillskjutits, därest detsamma åsatts

värde, överstigande dess verkliga värde, vid det tillskjutna beloppets

bestämmande upptagas till sitt verkliga värde.

Därest aktiebolag eller solidariskt bankbolag till delägare utskiftar

annat än penningar, skall värdet av det sålunda utskiftade upptagas

till belopp, som motsvarar saluvärdet vid tiden för utskiftningen.

a) . Utskiftas tillgångar från aktiebolag i samband med inlösen

av aktier enligt i fastställd bolagsordning gällande grunder eller

från solidariskt bankbolag vid huvudlottägares utträde, skall utskiftningsskatt

erläggas för den del av det utskiftade beloppet, som

överstiger av delägare tillskjutet belopp.

b) . Utskiftas tillgångar från aktiebolag i samband med nedsättning

av aktiekapital i annan ordning än i a) sägs, skall utskiftningsskatt

erläggas för hela det utskiftade beloppet; dock att skatt

ej skall utgå å belopp, överstigande skillnaden mellan, å ena sidan,

värdet av bolagets tillgångar enligt den senast före beslutet om

utskiftningen upprättade balansräkningen och, å andra sidan,

av delägare tillskjutet belopp.

'' 2729. ■ Stblm 1927, Isaac Mareng’ Boktr.-A.-H.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:304 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till kommunalskattelag m. m. jämte i ärendet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. 1SärU 1927:7 Memorial, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande första särskilda utskottets utlåtande nr 1 i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med f s. 1 i texten
  3. 1SärU 1927:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kgynmunalskattelag m. m. jämte i ärendet väckta motioner. s. 2 i texten