Sök i Ratio Lex

Angående vanföreanstalt i. Härnösand

43 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 42 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:137, Angående vanföreanstalt i. Härnösand

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 137,

1

tfr 137.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vanföreanstalt

i. Härnösand; given Stockholms slott den

22 februari 1927.''

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majrts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Jakob Pettersson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats«

rådet å Stockholms slott den 22 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Metjrling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Ltberg,

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anför

•chefen för socialdepartementet, statsrådet Pettersson:

Vid behandlingen i statsrådet den 4 januari 1927 av anslagsäskandena

under riksstatens femte huvudtitel för budgetåret 1927—1928 (statsverkspropositionen,

femte huvudtiteln) anmälde jag, under punkten 65, att den s. k.

kasemkommittén, som har till uppdrag att verkställa undersökning och avgiva

förslag bland annat rörande det lämpligaste förfarandet med de som

följd av 1925 års försvarsorganisation ledigblivande kasernetablissementen,

med skrivelse den 2 december 1926 framlagt förslag angående den framtida anBihang

till riksdagens protokoll 1327. 1 samt. 118 käft. (Nr 137.)

323 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

•Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

vändningen av det för Hemsö kustartillerikår avsedda, för detta ändamål numera

överflödiga kasernetablissementet i Härnösand. Förslaget innebure,

att etablissementet skulle användas till en för Norrland avsedd vanföreanstalt.

Jag anförde vidare, att kasernkommitténs ifrågavarande förslag sammanhängde

med fråga om överenskommelse med Härnösands stad i anledning

av att kasernetablissementet icke komme till användning för det ursprungligen

avsedda ändamålet. I detta hänseende hade av kommittén, under

förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, avtal slutits med

Härnösands stad, vilket avtal enligt sitt innehåll borde föreläggas 1927 års

riksdag. En av bestämmelserna i avtalet vore, att om etablissementet icke

före den 1 juli 1931 tagits i bruk för sitt nya ändamål, staten skulle från

nämnda dag, till dess så skett, till staden utgiva ersättning efter 10,000

kronor för helt kalenderår.

I detta sammanhang erinrade jag även om att 1917 års riksdag i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition beviljat föreningen för bistånd åt vanföra

i Norrland och Dalarne —• i det följande för korthetens skull benämnd

Norrlandsföreningen — ett statsbidrag av 275,000 kronor, därav å extra

stat för år 1918 anvisats 75,000 kronor, till uppförande av en vanföreanstalt

i Sundsvall. För anslagets åtnjutande hade emellertid stadgats bland

annat de villkoren, att föreningen skulle styrka, dels att så stor del ar

byggnadsarbetet, som ungefärligen motsvarade den del av anslaget vars utbetalande

begärdes, blivit utfört, och dels att föreningen förfogade över

medel, som jämte ifrågavarande anslag å 275,000 kronor vore tillräckliga att

täcka kostnaderna för anstaltens uppförande.

Dessa villkor hade, meddelade jag, föreningen icke kunnat uppfylla, i

följd varav det anvisade beloppet 75,000 kronor alltjämt kvarstode reserverat.

I stället hade föreningen i en till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse av

den 22 oktober 1926 hemställt om statsbidrag å 609,500 kronor för uppförande

och inredande av en vanföreanstalt i Sundsvall.

Jag anförde därefter, att jag i förevarande ärende, efter gemensam beredning

med chefen för försvarsdepartementet, kommit till den uppfattningen,

att vid valet mellan ifrågavarande båda förslag övervägande skäl talade för

ett biträdande i huvudsak av vad kasernkommittén föreslagit. I överensstämmelse

med denna uppfattning hade också chefen för finansdepartementet förenämnda

den 4 januari 1927 vid behandlingen i 1927 års statsverksproposition

av frågan om inkomstberäkningen för nästkommande budgetår under titeln

»i anspråk tagna kapitaltillgångar» utgått från att omförmälda anslagsbelopp

å 75,000 kronor icke vidare skulle reserveras för sitt ursprungliga ändamål

utan disponeras för bestridande av statsutgifterna under sagda budgetår.

Vidare yttrade jag, att ärendet i fråga då ännu icke förelåge i det skick,

att jag vore i tillfälle att däri framlägga något definitivt förslag. I följd

därav fann jag mig endast böra angiva, i vad mån detsamma vore av beskaffenhet

att inverka på riksstaten för nästkommande budgetår.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj-.ts proposition nr 137.

Efter förmälan att kasernkommittén framlagt alternativa förslag, slutande

å närmare angivna belopp, samt att — vilketdera förslaget man än biträdde

— det icke kunde väntas, att mera än en obetydlig del av ombyggnadsarbetet

hunne utföras under budgetåret 1927—1928, i följd varav det för

nämnda budgetår erforderliga anslagsbeloppet ansetts kunna begränsas till

75,000 kronor, förordade jag, att ett extra reservationsanslag till sistnämnda

belopp tills vidare måtte för ändamålet beräknas i förslaget till riksstat för

budgetåret 1927—1928.

I anslutning härtill har också Kungl. Maj:t under förenämnda punkt i

statsverkspropositionens femte huvudtitel föreslagit riksdagen att, i avbidan

på den särskilda proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, till

vanföreanstalt i Härnösand för budgetåret 1927—1928 beräkna ett extra

reservationsanslag av 75,000 kronor.

Jag anhåller nu att för Kungl. Maj:t få anmäla ifrågavarande ärende till

slutlig prövning.

Först torde jag då få närmare redogöra för innehållet i IcasernTcommitténs

förenämnda skrivelse av den 2 december 1926.

I denna skrivelse har kommittén inledningsvis erinrat om att kommittén

genom remiss fått till sig överlämnat ett utlåtande från byggnadsstyrelsen

av den 7 juni 1923 angående den framtida användningen av kasernetablissementet

i Härnösand jämte vid berörda skrivelse fogade handlingar. I samband

därmed hade också till kommittén överlämnats en av stadsfullmäktige

i Härnösand den 8 januari 1924 till Kungl. Maj:t gjord framställning,

däri hemställts, att uppgörelse måtte, såvitt å kronan ankomme, träffas angående

stadens mellanhavanden med kronan i anledning av den markupplåtelse

m. m. till kronan, som staden år 1917 verkställt i och för det för kustbefästningarna

i Härnösands skärgård avsedda kustartilleriförbandets förläggande

till Härnösand med kasemetablissement å den s. k. Hovsjorden.

Vidare har kommittén i förevarande skrivelse påpekat, att till kommittén

för yttrande överlämnats jämväl den av mig i det föregående omförmälda,

till Kungl. Maj:t ställda framställningen av den 22 oktober 1926 från Norrlandsföreningen

angående statsbidrag för uppförande av en vanföreanstalt

i Sundsvall ävensom en av nämnda förening tidigare eller den 30 augusti

1926 till socialdepartementet ingiven förberedande anmälan beträffande sistnämnda

fråga.

Med förmälan att kommittén verkställt utredning i sålunda berörda ämnen

har kommittén i sin förevarande skrivelse den 2 december 1926 till en början

erinrat om att 1914 års senare riksdag till nyanläggningar och nyanskaffningar

för stärkande av det fasta kustförsvaret beviljat ett anslag av 13,748,690

kronor att utgå av vämskattemedel samt att bland dessa nyanläggningar även

ingått byggnader i Härnösand för förläggning av Hemsö kustartillerikår. De

för denna kår beräknade byggnaderna skulle utgöras huvudsakligen av kasernbyggnad,

byggnad för matinrättning, exercishus och avträdesbyggnad. Under

Kasernkommittén

den

2 december

1926.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

förutsättning att det för kustbefästningarna i Härnösands skärgård avsedda

kustartilleriförbandet förlädes till Härnösand med kasernetablissement å den

s. k. Hovsjorden hade, anför kommittén vidare, stadsfullmäktige i Härnösand

den 4 januari 1916 beslutit att kostnadsfritt ställa till kronans förfogande

viss mark m. m. för förläggningens ordnande. Jämlikt Kungl. Maj:ts

brev den 26 maj 1916 hade marinförvaltningen bemyndigats att för kronans

räkning avsluta avtal med Härnösands stad i enlighet med det sålunda

gjorda erbjudandet. Hen 20 september och den 15 oktober 1917 hade ett

mellan kronan och staden i anledning av förläggningen upprättat skriftligt

avtal undertecknats.

För lydelsen av detta avtal torde jag här icke behöva redogöra, utan tilllåter

jag mig i sådant hänseende hänvisa till den proposition i fråga om

överenskommelse mellan kronan och Härnösands stad i anledning av att kasernetablissementet

i fråga icke vidare skulle användas för sitt ursprungliga ändamål,

om vars avlåtande chefen för försvarsdepartementet — på basis av här

förut antydda, av kommittén uppgjorda förslag — denna dag lärer komma

att göra hemställan.

Yidkommande de på sin tid verkställda arbetena med uppförandet av kasernetablissementet

i fråga, kostnaderna därför samt omfattningen av etdblissementets

nuvarande användning har kommittén lämnat följande redogörelse.

Å det av staden till kronan med äganderätt överlåtna markområdet — å

en vid 1917 års avtal fogad karta betecknad med A — både under våren

1917 uppförandet av en kasernbyggnad jämte en matinrättning sby g g nåd påbörjats.

På hösten 1919 hade Kungl. Maj:t föreskrift, att med hänsyn till

den kommande revisionen av landets försvarsväsende alla pågående arbeten

vid ifrågavarande byggnadsföretag skulle avbrytas. Vid denna tidpunkt hade

arbetena fortskridit så långt, att kasernbyggnaden uppförts. Yttre putsning

ävensom de huvudsakliga inredningsarbetena hade dock återstått. Matinrättningsbyggnaden

hade befunnit sig i mera ofullbordat skick. Grund till

en gymnastikbyggnad hade blivit gjuten, men byggnadens uppförande både

icke påbörjats. Åtgärder för planering, ordnande och inhägnande av kasernområdet

hade icke vidtagits.

Inom kasernbyggnaden hade sedermera inretts och tagits i anspråk en

■del lokaler för bostäder, expeditioner och förrådsrum. Sålunda funnes expeditionslokaler

och bostäder för kommendanten vid Hemsö fästning och dennes

adjutant inredda, varjämte den ena hälften av kasernbyggnadens vindsvåning

tagits i anspråk för inrymmande av förråd för Härnösands landstormsområae

nr 67 a och för Röda Korset.

Uppförandet av byggnaderna i det skick, de vid tiden för avbrytandet av

arbetena befunnit sig, hade dragit en kostnad av sammanlagt omkring

1,100,000 kronor. Härtill hade sedermera kommit kostnader för inredandet

av en del bostäder och förrådslokaler m. m.

Beträffande tidigare ifrågasatta dispositioner av kasernetablissementets utnyttjande

för annat än militärt ändamål har kommittén bringat i erinran

följande.

Hen 29 juni 1921 hade Kungl. Maj:t anmodat byggnadsstyrelsen att, efter

hörande av länsstyrelsen i Västernorrlands län och eventuellt andra statsmyndigheter,

verkställa undersökning rörande den framtida användningen av

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

det påbörjade kasernetablissementet i Härnösand, därest detsamma vid den

blivande revisionen av försvarsväsendet icke skulle komma att för sitt ursprungliga

ändamål avses.

Därjämte både till byggnadsstyrelsen den 16 mars 1922 för yttrande överlämnats

en av medicinalstyrelsen gjord framställning om utredning, bland

annat, huruvida nämnda kasern, därest densamma icke skulle komma att

användas för försvarsändamål, lämpligen skulle kunna förändras till anstalt

för vuxna obildbara sinnesslöa.

Efter att hava verkställt en vidlyftig utredning hade byggnadsstyrelsen

den 7 juni 1923 avgivit utlåtande i ärendet. Därvid hade styrelsen såsom

eget yttrande åberopat innehållet i ett av intendenten hos styrelsen Otar

Hökerberg avgivet tjänstememorial rörande användningen av kasernetablissementet

i Härnösand jämte vid memorialet fogade bilagor. Av detta memorial

framginge bland annat, att byggnadsstyrelsen efter förhandlingar med medicinalstyrelsen

inhämtat, att kasernbyggnaden icke vore lämplig vare sig för

vård av sinnessjuka eller för vård av vuxna obildbara sinnesslöa. Enligt

memorialet vore det lämpligast, om det i Härnösand befintliga folkskoleseminariet

inrymdes i kasernbyggnaden, att en hovrätt förlädes i den nuvarande

seminariebyggnaden, att lantmäterikontoret förflyttades till seminariets

gymnastikbyggnad samt att länsstyrelsen kvarstannade i sina nuvarande

lokaler. I memorialet hade slutligen uttalats, att kasernbyggnadens

användning för annat statsändamål måste göras beroende av att en hovrätt

förlädes till Härnösand. Endast under denna förutsättning vore det möjligt,

att med nuvarande statsinstitutioner ekonomiskt utnyttja den stora ökning

i det statliga lokalbeståndet i Härnösand, som kasernens tillkomst medfört.

Kommittén har härefter något närmare berört innehållet i förenämnda

skrivelse av den 8 januari 1924, däri stadsfullmäktige i Härnösand hemställt,

att uppgörelse måtte träffas angående stadens mellanhavanden med kronan

på grund av det år 1917 upprättade avtalet angående upplåtelse till kronan

av mark m. m. för ifrågavarande kasernetablissement. I berörda skrivelse

hade stadsfullmäktige — under hänvisning till ett av stadsfullmäktige vid

sammanträde den 11 december 1923 fattat beslut i ämnet samt under åberopande

av att kronan icke uppfyllt de villkor, som utgjort förutsättningen

för att Härnösands stad skulle anses bunden av de utfästelser, som från

dess sida gjorts i avtalet av år 1917 — närmare angivit stadens krav å

kronan i berörda hänseende. På kommitténs redogörelse härför torde det

emellertid vara onödigt att i detta sammanhang ingå.

Efter erinran om att enligt den av 1925 års riksdag beslutade försvarsorganisationen

varken något kustartilleritruppförband eller annan militär

institution skall förläggas till kasernetablissementet i Härnösand har kommittén

härefter preciserat omfattningen av den utredning jämte förslag, som

det med hänsyn till det kommittén givna allmänna uppdraget syntes åligga

kommittén att avgiva i avseende å förevarande spörsmål. Härutinnan har

kommittén anfört, att kommittén ansett sig hava att dels avgiva förslag

rörande det framtida användandet av ifrågavarande kasernetablissement, dels

ock söka träffa uppgörelse med Härnösands stad rörande förekommande ersättningsfrågor.

1925 års

försvarsorga
nisation.

Kasern
kommitténs
uppdrag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kutiyl. May.ts proposition nr 137.

I sin föreliggande skrivelse har kommittén därefter i första hand till

prövning upptagit frågan om det framtida användandet av kasernetablissementet

i fråga.

Kommittén förklarar sig härvid hava tagit under övervägande, huruvida

icke någon statsinstitution skulle kunna förläggas till kasernetablissementet.

I första hand hade därvid från kommitténs sida undersökts lämpligheten

av att använda etablissementet till anstalt för vård an sinnessjuka eller vuxna

obildbara sinnesslöa. Kommittén hade för sådant ändamål tagit kännedom

om vad som i detta ämne anförts av medicinalrådet It. Stenbeck, dåvarande

överinspektören för sinnessjukvården D. A. Petrén och arkitekten C. Westman,

vilka såsom representanter för medicinalstyrelsen haft att samråda

med byggnadsstyrelsen vid den i det föregående omförm älda, sistnämnda

styrelse anbefallda utredningen rörande möjligheten att använda etablissementet

för, bland annat, berörda ändamål. Dessa personer hade i ett den

9 april 1923 avgivet utlåtande anfört bland annat, att kasernen i Härnösand

utan vidare syntes kunna förklaras ej vara lämplig till anstalt för vård av

sinnessjuka eller sinnesslöa. Såsom huvudsakligt skäl mot en dylik anordning

hade anförts, att kasernområdet vore för litet. Det läge därjämte inklämt

mellan andra till bostadshus avsedda tomter och vore alltså icke avskilt

på sätt, som vore önskligt för ifrågavarande slag av anstalter. Med

hänsyn till detta yttrande hade kommittén icke ansett sig kunna ifrågasätta

ett omändrande av kasernetablissementet till anstalt för vård av sinnessjuka

eller sinnesslöa.

En del framkastade förslag om att till etablissementet förflytta vissa i

Härnösand belägna statsinstitutioner, bland andra länets lantmäterikontor,

hade, yttrar kommittén därefter, visat sig icke kunna genomföras. Kasernbyggnaden,

som vore av betydlig storlek, skulle nämligen icke på dylikt

sätt kunna helt utnyttjas.

Vid nu angivna förhållanden och då fråga uppkommit att låta inrätta eu

vanföreanstalt i Norrland, har kommittén ansett sig böra undersöka, huruvida

icke kasernetablissementet skulle kunna omändras till en anstalt för

dylikt ändamål.

Innan kommittén närmare ingått på frågan om inredande av eu vanföreanstalt

för Norrland uti etablissementet i fråga, har kommittén lämnat eu

kortfattad redogörelse för vanförevårdens nuvarande organisation i vårt land.

I sådant hänseende har kommittén i huvudsak yttrat följande.

Den nuvarande vanförevården vore byggd på privat grund. Med bortseende

från det år 1879 stiftade Sällskapet Éugeniahemmet — vilket å sitt

sjuk- och skolhem, beläget å Norrbacka invid Stockholm, emottoge vanföra

och obotligt sjuka barn från hela landet — funnes tre egentliga vanföreanstalter,

vilka vore i verksamhet i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg och

ägdes av enskilda föreningar. För Norrland funnes någon särskild vanföreanstalt

icke inrättad. De personer från landets nordligare delar, som behövde

vård eller utbildning vid vanföreanstalt, bleve i allmänhet hänvisade

till Stockholmsanstalten. Nyssnämnda föreningar handhade jämväl driften

av anstalterna, men bidrag till driften och vårdkostnaderna m. m. lämnades

såväl av staten som av landstingen. Yar och en av de tre angivna vanföreanstalterna.

hade såväl poliklinik och sjukavdelning (klinik) som yrkesskola med

tillhörande elevhem. Samtliga tre vanföreanstalter hade för anordnande av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 137. 7

sina sjukavdelningar med poliklinik erhållit statsbidrag. Med medel, som

hopsamlats av föreningen för barnförlamningens bekämpande och sedermera

ställts till nämnda anstalters förfogande, hade vidare i samband med desamma

anordnats skol- och upp fostring shem, vilka närmast vore avsedda för

tninderåriga vanföra, som på grund av vanförhetens art ej kunde komma i

åtnjutande av den allmänna folkskoleundervisningen. Anstalterna i fråga

omfattade därmed alla de grenar, som inginge i den moderna vanförevården.

För vanförevårdens befrämjande funnes därjämte en särskild sammanslutning,

den s. k. svenska vanföreanstalternas centralkommitté. Denna utgjorde

en representation av Sveriges föreningar för bistånd åt vanföra och

hade till ändamål att befrämja utvecklingen av en rationellt organiserad

vanförevård.

För att erhålla kännedom om det nuvarande antalet inträdessökande vid

vanföreanstalterna i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg hade, yttrar

kommittén vidare, uppgifter härom infordrats från Svenska vanf öreanstalternas

centralkommitté. Av dessa uppgifter framginge, att exspektanterna till

de olika avdelningarna vid nämnda vanföreanstalter den 20 augusti 1926 uppgått

till följande antal:

Vanf örean stalt

Yrkesskoleelever (interna)

Skolhem s- elever

Patienter

Summa

exspektanter

manliga

kvinnliga

s:a elever

Stockholm..................

202

130

332

5

223

560

Göteborg ..................

158

69

227

34

32

293

Hälsingborg...............

170

73

243

11

109

363

Totalt

530

272

802

50

364

1,216

Med anledning av

den låga

exspektantsiffran

— 5 — i

fråga om

skolhems-

elever vid Stockholmsanstalten hade från nämnda anstalt särskilt påpekats,

ntt ansökningsblanketter av princip utlämnades endast till ett litet fåtal,

då man, med hänsyn till det otillräckliga platsantalet, ansåge sig icke böra

förleda föräldrar och målsmän att, i förlitande på att plats småningom bereddes,

vänta, utan ville förmå dem till energiska ansträngningar att ordna

barnens undervisning på annat sätt, medan skolåldern ännu varade. Det

hade emellertid från anstaltens sida betonats, att det förvisso förefunnes

vanföra barn i stort antal, vilka vore i verkligt behov av skolhemmets vård

och undervisning, ehuru de icke funnes antecknade såsom exspektanter.

I förevarande sammanhang har kommittén jämväl ansett det vara av intresse

att äga kännedom om det antal platser, som enligt de senaste årsberättelserna

stode till förfogande å de olika vanföreanstalterna. I sådant hän

seende har kommittén hänvisat till följande tablå.

Stockholm.

Götehorg.

Hälsingborg.

Summa.

Hem för yrkesskoleelever (interna).....

93

65

75

233

Skolhem..................................................

30

30

53

113

Sjukavdelning........................................

63

60

59

182

186

155

187

528

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Norrlands
föreningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

Förutom de i elevhemmen boende yrkesskoleeleverna (interna elever)

finnas — erinrar kommittén — s. k. externa elever vid yrkesskolorna, d. v. s.

sådana elever, som bo utom anstalten men å denna erhålla daglig undervisning,

varjämte de i regel äro satta i tillfälle att intaga en eller flera måltider

å anstalten. Antalet externa elever å anstalterna vore växlande under

olika tider av året.

Av de i nyss angivna hänseenden anförda siffrorna har kommittén ansett

det framgå, att behovet av vanföreanstalter i vårt land ingalunda vore fyllt

med de tre nuvarande anstalterna i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg.

Härtill komme, yttrar kommittén, att anstalterna för stora delar av landet

vore otjänligt belägna. Särskilt för de norra delarna av landet syntes det

kommittén vara av vikt, att de vanföra lättare bereddes tillgång till nödig

anstaltsvård.

Behovet av en norrländsk vanföreanstalt, anför kommittén vidare, hade

gjort sig gällande jämväl för de sociala verk — i första hand pensionsstyrelsen

och riksförsäkringsanstalten — vilka hade att bereda vanföra ortopedisk

behandling eller annan vanförevård. Sålunda hade stora svårigheter

och väsentliga kostnader ofta uppstått genom de långa avstånd och de

besvärliga resor, som de vanföra nödgats företaga mellan vanföreanstalten

och de vanföras hembygd i Norrland.

Härjämte borde enligt kommittén i förevarande avseende beaktas, att

Stockholms vanföreanstalt under de senaste åren på grund av överbelastning

arbetat under synnerligen ogynnsamma förhållanden.

Med hänsyn till sålunda angivna förhållanden har kommittén funnit, att

inrättandet av en ny vanföreanstalt, belägen väsentligt norr om Stockholm,,

vore ett trängande önskemål.

I detta sammanhang har kommittén ingått på en redogörelse för de

planer rörande inrättande av en särskild vanföreanstalt i Sundsvall, som

nu och tidigare framlagts av Norrlandsföreningen.

Kommittén har därvid i huvudsak hänfört sig till innehållet i föreningens

två förberörda framställningar av den 30 augusti och den 22 oktober 1926:

med till dessa hörande handlingar och ritningar.

I berörda hänseende har kommittén till en början anfört, att en förening

med ändamål att lämna bistånd åt vanföra i Norrland i slutet av år 1915

bildats i Sundsvall. Föreningen, vilken numera benämndes »Föreningen för

bistånd åt vanföra i Norrland och Dalarne», hade genom insamlande av

frivilliga bidrag och genom årsavgifter lyckats hopbringa ett kapital, vilket,

inberäknat donationsmedel, vid utgången av år 1925 uppgått till 227,117

kronor 42 öre.

Redan i april 1916 hade föreningen hos Kungl. Maj:t gjort framställning

om statsbidrag å 200,000 kronor för uppförande av en anstalt för vanföra i

Sundsvall i enlighet med ett av arkitekten K. Giiettler upprättat förslag.

Enligt detta förslag skulle den tilltänkta vanföreanstalten förläggas till en

av Sundsvalls stad för ändamålet upplåten tomt, belägen öster om stadens

begravningsplats. Anstalten skulle omfatta en sjukavdelning för 58 patienter,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 137,

en yrkesskola för 65 ä 70 elever med ett elevliem, inrymmande plats för 33

gossar och 20 flickor (interna elever), samt ett skol- och uppfösningshern för

48 barn i skolåldern. Anstalten skulle alltså bliva av den storlek, att å

densamma skulle kunna mottagas 171 å 176 vanföra. Kostnadsförslag et, dagtecknat

den 12 april 1916, slutade å 595,000 kronor, vilken siffra byggnadsstyrelsen

i infordrat utlåtande ansåg böra höjas till 808,000 kronor. I anslutning

härtill hade föreningen sedermera anhållit om statsbidragets ökning

till 400,000 kronor.

Kommittén har därefter erinrat om det i det föregående antydda, av

1917 års riksdag föreningen beviljade statsbidraget å 275,000 kronor — därav

75,000 kronor anvisats å extra stat för år 1918 — till uppförande av berörda

vanföreanstalt ävensom om de för anslagets åtnjutande utav Kungl. Maj:t

genom brev den 29 juni 1917 uppställda villkoren samt anfört, att föreningen

i fråga huvudsakligen av ekonomiska skäl icke kunnat påbörja byggnadsföretaget.

I fråga om av föreningen efter statsbidragets villkorliga beviljande vidtagna

åtgärder i syfte att söka förverkliga sina byggnadsplaner har kommittén

i huvudsak yttrat följande.

I maj 1925 hade stadsfullmäktige i Sundsvall, med bifall till en av Norrlandsföreningen

gjord framställning, beslutit, att i stället för den tidigare

bestämda tomten till plats för den tilltänkta vanf örean stalten utan vederlag

upplåta ett annat markområde om 6,600 kvadratmeter, beläget intill länslasarettet

i Sundsvall. På uppdrag av föreningens styrelse hade därefter

arkitekten Giiettler utarbetat nya skissritningar med tillhörande arbetsbeskrivning

och kostnadsförslag för den ifrågasatta nya vanföreanstalten. Enligt

detta förslag skulle anstalten inrymma en sjukavdelning för 44 — i stället

för 58 — patienter samt yrkesskola och elevhem för 50 elever i stället för

yrkesskola för 65 ä 70 elever och hem för 53 elever. Skolhem skulle till en

början icke uppföras.

Kostnaderna för den sålunda starkt förminskade anstalten hade beräknats

uppgå till sammanlagt 1,015,000 kronor. Härtill skulle för inventarier och

förbrukningsmateriel komma ytterligare 102,550 kronor. Totalsumman för

anstaltens uppförande och inredande skulle alltså komma att belöpa sig till

1,117,550 kronor. Hälften av denna summa eller 558,775 kronor tänkte föreningen

sig kunna erhålla i statsbidrag. Återstoden, som föreningen ursprungligen

beräknat att de norrländska landstingen skulle tillskjuta, hade föreningen,

då landstingen i allmänhet ställt sig avvisande mot de därom gjorda framställningarna,

trott sig kunna erhålla huvudsakligen genom upptagande av lån.

Driften av anstalten skulle av föreningen omhänderhavas på enahanda villkor,

som gällde för övriga vanföreanstalter i landet. Givetvis skulle därvid de

insamlade medel, som för närvarande stode till föreningens disposition, användas

såsom rörelsekapital.

I skrivelsen till Kungl. Maj:t av den 22 oktober 1926 hade sedermera föreningens

styrelse hemställt, att Kungl. Maj:t måtte för 1927 års riksdag

framlägga förslag om beviljande av ett statsbidrag å 609,500 kronor att utbetalas

till styrelsen för uppförande av eu vanföreanstalt i Sundsvall med

88 platser å poliklinik och sjukavdelning samt 50 platser i yrkesskola och elevhem

i huvudsaklig överensstämmelse med vissa av arkitekten Giiettler uppgjorda

ritningar.

Enligt dessa ritningar skulle anstalten, förlagd till en invid länslasarettet

belägen tomt, bliva något utvidgad, i det att sjukavdelningen skulle påbyggas

s. 10 Kontrollera mot PDF

Kas emkommittén.

10 Kung! Maj.ts proposition nr 137.

med ytterligare en våning. Härigenom skulle å denna avdelning kunna

beredas plats för 88 patienter i stället för tidigare avsedda 44. Anstalten

skulle alltså kunna inrymma tillhopa (88 + 50) 138 vanföra. Ej keller enligt

detta förslag skulle skolhem till en början uppföras.

I fråga om kostnaderna för- anstaltens uppförande och anordnande kade det

i sådant känseende förut beräknade totalbeloppet, 1,117,550 kronor, enligt detta

senare förslag ökats med 101,450 kronor ock skulle sålunda uppgå till 1,219,000

kronor. Kostnaderna för att verkställa omförmälda påbyggnad av sjuk- ock

poliklinikbyggnaden med ytterligare en våning kade därvid beräknats till

75,000 kronor, varigenom hela byggnadskostnaden skulle belöpa sig till 1,090,000

kronor. För inventarier till samma våning kade upptagits ett belopp av

26,450 kronor. Kostnaderna för inventarier skulle då komma att betinga ett

belopp av sammanlagt 129,000 kronor. Det ifrågasatta statsbidraget å 609,500

kronor utgjorde sålunda kälften av det för anstaltens uppförande ock inredning

dåmera beräknade totalbeloppet, 1,219,000 kronor.

Kommittén har härefter erinrat om att inom dåvarande civildepartementet

den 28 juni 1918 tillkallade sakkunniga — de s. k. vanförevårdssakkunniga

— den 25 mars 1920 avgivit betänkande angående riktlinjerna för vanförevårdens

vidare utveckling i vårt land. Enligt dessa riktlinjer skulle, anför

kommittén, inrättas två vanföreanstalter för Norrland, av vilka den ena, avsedd

för de södra delarna, skulle förläggas till Sundsvall ock den andra,

avsedd för de norra delarna, till Umeå.

Ur detta betänkande bör därjämte här erinras om, att de sakkunniga uttalat

såsom ett önskemål att åtminstone de vanföreanstalter, som komme att

nyinrättas, borde placeras invid och i viss mån samorganiseras med ett

större i specialavdelningar uppdelat sjukhus. Den för vanföreanstalter oundgängligen

nödvändiga ortopediska polikliniken samt sjukvårdsavdelningen

(kliniken) borde bliva gemensamma för sjukhuset ock vanföreanstalten. Bredvid

sjukhuset, inom eller alldeles intill dess tomt, borde i särskilda byggnader

förläggas vanföreanstaltens övriga avdelningar.

Kommittén kar härefter redogjort för de huvudsakliga invändningar, vilka

Norrlandsföreningen — under åberopande bland annat av ett till föreningen

av given anledning den 7 januari 1925 avgivet yttrande av styrelsen för

Svenska vanföreanstalternas centralkommitté — i sina nu föreliggande framställningar

riktat mot ett förläggande av en vanföreanstalt till ifrågavarande

kasernetablissement i Härnösand, ävensom för de fördelar, som anordnandet

av en vanföreanstalt i Sundsvall i motsats härtill enligt föreningens mening

skulle medföra.

I första hand hade, yttrar kommittén, mot inrättande av en vanföreanstalt

i Härnösand framhållits, att en sådan anstalt icke — på sätt av vanförevårdssakkunniga

ifrågasatts och enligt Sundsvallsförslaget skulle bliva

förhållandet — komme att upprättas i anslutning till det i staden befintliga

lasarettet och således bleve helt skild från sistnämnda institution. En annan

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

huvudan märkning mot förslaget grundade sig enligt kommittén på den

uppfattningen, att en vanföreanstalt måste ligga i en någorlunda stor stad i

så tättbefolkad bygd som möjligt, enär anstaltens yrkesskolor fordrade en

stor kundkrets. Om tillgången på lämpligt arbete bleve förhållandevis ringa,

kunde yrkesskolan vid en dylik anstalt, förlagd i en mindre stad, möjligen

allt från början bliva stäckt i sin utveckling. Därest yrkesskolorna droge

till sig arbete av olika slag, kunde detta å andra sidan oförmånligt inverka

å samhällets yrkesutövare. I en större stad bleve dessa olägenheter däremot

icke märkbara. Sundsvall erbjöde i förevarande hänseende betydligt

större möjligheter än Härnösand.

Gent emot den första av de sålunda gjorda erinringarna mot Härnösandsförslaget

har från kommitténs sida framhållits, att, även om anordningen

beträffande vanföreanstalts förläggande intill och samarbete med länslasarett

måste anses vara lämplig såväl ur vanförevårdens som ur den allmänna

sjukvårdens synpunkt, det dock borde beaktas, att icke någon av de nu befintliga

vanföreanstalterna vore anordnad på dylikt sätt. Ett alltför intimt

samarbete mellan sjukhuset och vanföreanstalten skulle ock kunna medföra, att

å anstaltens sjukavdelning inlades jämväl sådana sjukdomsfall, vilka icke

vore att hänföra till den egentliga vanförevården. Som statsbidrag utginge

för vård av vanföra, men all övrig sjukvård vore en kommunal angelägenhet,

syntes vissa betänkligheter kunna nr ekonomisk synpunkt hysas mot en samorganisation

mellan sjukhus och vanföreanstalt. Redan detta borde enligt

de sakkunnigas mening medföra, att den i förevarande hänseende framställda

anmärkningen mot kasernbyggnadernas i Härnösand användande till vanföreanstalt

icke borde tillerkännas alltför stort avseende.

Med anledning av den uttalade uppfattningen om vikten av eu vanföreanstalts

förläggning inom en större stad med kringliggande tätt befolkad

bygd har kommittén anfört, att det icke torde kunna förnekas, att Sundsvall

i detta hänseende måste tillerkännas ett visst företräde framför Härnösand. Folkmängden

i Sundsvall uppginge till 17,000 personer, under det att Härnösand

hade eu folkmängd av inemot 12,000 personer. Härtill komme, att

trakten omkring Sundsvall vore mera tättbebyggd än trakten omkring Härnösand.

Emellertid vore, framhåller kommittén, ingendera av dessa städer av

den storlek, att den i och för sig kunde lämna full sysselsättning åt eleverna

vid en större vanföreanstalts yrkesskolor. Vissa svårigheter skulle därför å

båda platserna komma att uppstå för att rationellt ordna denna fråga. Yrkesutbildningen

finge i görligaste mån anpassas efter föreliggande förhållanden.

Vissa yrkesgrupper torde alltid kunna beredas fullt arbete, oavsett var en

vanföreanstalt vore belägen. Detta gällde snickare, bokbindare och målare

samt alla dem, som vore sysselsatta med arbete vid stick- och vävmaskiner.

Däremot syntes vid en vanföreanstalt, förlagd till eu mindre stad, sysselsättning

måhända kunna beredas allenast ett mindre antal av de yrkesskoleelever,

vilka skulle utbildas till skräddare, skomakare eller sömmerskor.

Vissa åtgärder borde dock enligt kommitténs uppfattning kunna vidtagas för att

s. 12 Kontrollera mot PDF

Förslag till

vanföreanstalt

i Härnösand.

12 Exing! Maj:ts proposition nr 137.

bereda jämväl dylika elever lämpligt och tillräckligt arbete. De svårigheter,

som i nu omförmälda hänseende kunde uppkomma, borde alltså enligt kommitténs

mening icke överdrivas.

För att mera direkt erhålla kännedom om Svenska vanföreanstalternas

centralkommittés ställning till spörsmålet om inrättande av en vanföreanstalt

i Härnösand, hade, anför kasernkommittén vidare, förhandlingar från kommitténs

sida inletts med styrelsen för centralkommittén, därvid anhållits om

svar på frågan huruvida nämnda styrelse kunde för sin del tillstyrka förläggandet

av en vanföreanstalt i de uti Härnösand belägna ofullbordade,

staten tillhöriga kasernbyggnaderna, under förutsättning att ifrågavarande

byggnader kunde förändras, så att de bleve användbara såsom vanföreanstalt.

Svar å denna förfrågan hade av centralkommitténs styrelse — i det följande

för korthetens skull benämnd kommittéstyrelsen — den 16 mars 1926 lämnats

i form av ett berörda dag avgivet utlåtande. Detta utlåtande är av i

huvudsak följande innehåll.

Kommittéstyrelsen, som ännu ej haft tillfälle att i detalj granska de ifrågavarande

kasernbyggnaderna och deras lämplighet till vanföreanstalt, ville i

anslutning till den diskussion, som tidigare förts vid sammanträde med

kasernkommittén rörande denna fråga, uttala, att kommittéstyrelsen, trots de

många principiella betänkligheter mot placeringen av en. vanföreanstalt i

Härnösand, som med skäl framförts, inför den obestridliga nödvändigheten

av att en vanföreanstalt i Norrland snarast möjligt komme till stånd, ansåge,

att det från vanförevårdssynpunkt kunde godtagas, att en vanföreanstalt

för Norrland förlädes till Härnösand, detta naturligtvis dock endast

under förutsättning, att en noggrann utredning med ritningar till ombyggnad

jämte kostnadsförslag komme att visa å ena sidan, att de ifrågavarande

byggnaderna kunde omändras till en acceptabel vanföreanstalt, och å andra

sidan, att detta projekt med hänsyn till kostnaden för såväl anläggning som

drift visade sig avsevärt mera ekonomiskt för statsverket än det omedelbara

realiserandet av det av styrelsen för N orrlandsföreningen framlagda förslaget

till vanföreanstalt i Sundsvall, vilket med hänsyn till den föreslagna vanföreanstaltens

samorganisation med Sundsvalls lasarett utan tvivel vore att från

vanförevårdssynpunkt föredraga.

Efter övervägande av de sålunda framförda synpunkterna — ävensom

av från andra håll i huvudsak i enahanda riktning gående uttalanden —

i nu förevarande ämne hade kasernkommittén kommit till det resultat,

att, därest en acceptabel vanföreanstalt kunde inredas i Härnösandskasernen

och kostnaderna för varje vårdplats därvid kunde beräknas bliva

väsentligt lägre än i Sundsvall, varest nybyggnad måste ske, det av ekonomiska

skäl syntes vara tillrådligt, att Härnösandskasernen i första hand utnyttjades

för dylikt ändamål. Att statsverket skulle i större eller mindre

grad lämna bidrag till uppförandet av en vanföreanstalt i Sundsvall, så länge

Härnösandskasernen stode ledig, hade synts kommittén helt uteslutet.

På grund härav har kasernkommittén ansett sig böra närmare undersöka

möjligheten av att omändra kasernetablissementet i Härnösand till en vanföreanstalt.

I anslutning härtill har kommittén låtit arkitekten Giiettler

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj tis proposition nr 137. 13

uppgöra förslag till förändring av kasernetablissementet i fråga för dylikt

ändamål.

Enligt detta förslag — vilket innefattar i augusti 1926 uppgjorda full.

ständiga ritningar ävensom kostnadsförslag — skulle huvudkomplexet, d. v. s.

själva kasernbyggnaden, jämte den till matinrättning ursprungligen avsedda

byggnaden tagas i anspråk för vanföreanstaltens räkning. Förslaget har uppgjorts

alternativt. Skillnaden mellan de båda förslagen — av vilka det ena

betecknats såsom huvudförslaget och det andra, något senare uppgjorda, såsom

alternativförslaget — består huvudsakligen däri, att enligt alternativförslaget

de i själva kasernbyggnaden nu befintliga landstorms- och Eöda

Korsförråden alltjämt skola bibehållas i södra hälften av vindsvåningen.

Härigenom har det utrymme, som skulle ställas till anstaltens förfogande,

blivit något mindre, varjämte kostnaderna för omändrings- och inredningsarbetena

kunnat begränsas till ett något lägre belopp.

Enligt båda förslagen skall matinrättning sbyggnaden inredas till ekonomibyggnad

och skolhem. I dess källarvåning har inrymts bad- och tvättavdelning,

förrådsrum, värmecentral och målareverkstad. Bottenvåningen har tagits

i anspråk för kökslokaler, matsalar samt skol- och lekrum för skolbarnen.

I våningen en trappa upp har inretts sovavdelning för skolhemmets 48 skolbarn

ävensom bostäder för en del av anstaltens personal. Vindsvåningen i

ekonomibyggnaden inrymmer slutligen isoleringsrum m. m.

I själva kasernbyggnaden skall enligt båda förslagen källarvåningen inredas

till bandageverkstad m. m., gymnastik- och ljusbehandlingsavdelning samt

skomakeri- och snickareverkstäder. Bottenvåningen skall omändras till poliklinik,

kontor samt matsalar och samlingslokaler för yrkesskoleeleverna. I

denna vånings ena flygel skola jämväl inredas tre bostadsrum. Sjukavdelningen

skall enligt båda förslagen förläggas till våningen en trappa upp, därvid

den ena hälften är avsedd för män och den andra hälften för kvinnor

och barn. Bostad för underläkare har inrymts i denna vånings södra flygel.

Enligt huvudförslaget skall kasernbyggnadens andra våning helt tagas i anspråk

till sovsalar m. m. för yrkesskolans interna elever samt vindsvåningen

inrymma dels arbetslokaler för kvinnor dels ock arbetssalar för män (skrädderi

och bokbinderi). Vissa personalbostäder och förrådsutrymmen hava därjämte

inretts i sistnämnda båda våningar.

Enligt alternativförslaget skall den nämnda andra våningen tagas i anspråk

såsom sovsalar för yrkesskolan, men den manliga avdelningen har härvid

— i förhållande till huvudförslaget — minskats, och i våningens ena flygel

hava utrymmen beräknats för skrädderi- och bokbinderiverkstäder. Vindsvåningen

har enligt alternativförslaget avsetts att i ena hälften inrymma

arbetssalar för kvinnor, under det att, på sätt förut antytts, den andra hälften

skulle, liksom för närvarande är fallet, upplåtas såsom förråd för landstormen

och Böda Korset.

Vad angår antalet vårdplatser, skulle 270 vanföra enligt huvudförslaget inrymmas

å anstalten. Å sjukavdelningen (kliniken) skulle sålunda beredas

plats för 103 patienter (därav 49 allmänna platser för kvinnor och barn, 6

halvenskilda dylika platser, 40 allmänna platser för män samt 8 halvenskilda

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

platser för män). Å yrkesskolornas elevhem skulle kunna intagas 119 (interna)

elever, därav 53 kvinnliga och 66 manliga, samt å skolhemmet 48

-skolbarn. Kostnaderna för byggnadernas omändring hava enligt detta förslagav

kommittén ursprungligen beräknats uppgå till omkring 900,000 kronor.

Enligt alternativförslaget skulle hela antalet platser kunna beräknas till

244. Å sjukavdelningen (kliniken) skulle, liksom enligt huvudförslaget, kunna

intagas 103 patienter. Å yrkesskolornas elevhem skulle plats kunna beredas

— i stället för åt 119 elever enligt huvudförslaget — åt 93 elever, därav

53 platser för kvinnliga och 40 platser för manliga. Slutligen skulle i skolhemmet,

, liksom enligt huvudförslaget, finnas plats för 48 skolbarn. Kostnaderna

för alternativförslaget hava i runt tal beräknats till 872,000 kronor.

Enligt båda förslagen skulle några mera väsentliga tillbyggnader till de

nu befintliga byggnadskomplexen icke behöva ifrågakomma. Matinrättningsbyggnaden,

vilken är belägen på bortåt 30 meters avstånd från kasernbyggnaden,

måste dock förenas med denna byggnad medelst eu förbindelsegång.

För att bereda nödigt utrymme för skolhemmet, vilket i sin helhet skulle

förläggas till matinrättningsbyggnaden, har det därjämte enligt förslaget ansetts

erforderligt att i någon mån utöka denna byggnad genom tillbyggnad.

Förutom de i det föregående omförmälda vårdplatserna skulle enligt ritningarna

inom anstalten bostäder kunna beredas för en väsentlig del av anstaltens

personal.

Enligt båda förslagen skulle följande personalbostäder stå till förfogande:

1 bostad för underläkare..............

. 3

ruin

och kök

1

person

1 » » föreståndarinna .....

2

»

1

»

1 » » överlärare.................

. 3

»

och kök

1

»

1 rum för husmoder ....................

. 1

»

1

»

4 » » sköterskor..................

. 4

»

4

personer

5 » » lärare och lärarinnor..

. 5

5

»

1 bostad för portvakt .................

. 2

»

1

person

11 rum för biträden.......................

. 11

»

22

personer

11 » » » .......................

. 11

»

11

»

42 rum och 2 kök 47

personel-

Därjämte skulle enligt huvudförslaget ytterligare ett rum med plats för

två biträden kunna upplåtas inom anstalten. Huvudförslaget skulle alltså

med tillhopa 43 rum och 2 kök kunna bereda bostadsutrymmen för 49 personer.

Kostnaderna för genomförande av huvudförslaget hava av arkitekten Guettler

i augusti 1926, i samråd med tillkallade experter, beräknats på följande sätt:

Byggnadskostnad..................................................................... kronor 525,804: —

Värmeledning enligt ingenjören H. Ahxner........................ » 105,000: —

Tvättanläggning och ångkök enligt ingenjören Ahxner ... » 25,000: —

Varmvattensberedning, gas, vatten och avlopp enligt ingenjören

Ahxner ..........................................;................... * 98,000: —

4 hissar och komplettering av elektriska ledningar ......... » 47,000: —

Kylanläggning ....................•••••....... * 8,000: —

Kontroll, ritningar och administration................................. » 45,000: —

Oförutsedda utgifter...................................................... * 46,196: —

Kronor 900,000

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

Om alternativförslaget komme till utförande, skulle enligt av Giiettler den

4 november 1926 verkställd överslagsberäkning en minskning kunna inträda

i fråga om följande kostnader.

Byggnadskostnad ...............................................

Körläggningsarbeten...........................................

Elektriska ledningar............................................

Kontroll, ritningar, oförutsedda utgifter m. m

Minskning

kronor 21,613: —

» 3,000: —

» 750: —

» 2,637: —

Kronor 28,000: —

Altemativförslaget skulle alltså draga en totalkostnad av 872,000 kronor.

Under hänvisning till här berörda kalkyler har kommittén framhållit, att

Jcostnaderna per vårdplats enligt huvudförslaget skulle komma att belöpa sig

till omkring 3,333 kronor och enligt alternativförslaget till cirka 3,573 kronor.

Härvid hade dock icke tagits någon hänsyn till de utlägg, som kronan tidigare

verkställt för ifrågavarande kasernetablissements uppförande. Medräknades

dessa kostnader, beräknade till 1,100,000 kronor, skulle kostnaderna

pbr vårdplats uppgå till respektive 7,497 och 8,082 kronor.

Som enligt alternativförslaget de i kasernbyggnadens vindsvåning inrymda

förråden alltjämt skulle bibehållas, borde, framhåller kommittén vidare, givetvis

en del av de å byggnaden tidigare nedlagda kostnaderna avse dessa förrådsutrymmens

anordnande. Att verkställa en tillförlitlig beräkning huru

stor del av byggnadskostnaderna, som borde falla å denna del av byggnaden,

vore dock icke möjligt. Med hänsyn till det anförda borde emellertid beaktas,

att den sist angivna kostnaden per vårdplats, 8,082 kronor, rätteligen borde

vara något lägre.

Kommittén har därjämte påpekat, att i de tidigare byggnadskostnaderna

jämväl ingått de kostnader, som belöpt sig på grundläggningsarbetena för

gymnastikbyggnaden. Denna byggnadsgrund komme emellertid icke att utnyttjas

för anstaltens räkning. Vid en jämförelse av de nyss angivna siffrorna

— utvisande kostnaderna per vårdplats vid den tilltänkta vanföreanstalten

i Härnösand — med en på enahanda sätt beräknad vårdplatsTcostnad

vid en dylik anstalt i Sundsvall, visade det sig, framhåller kommittén,

att, därest sistnämnda anstalt uppfördes enligt det av Norrlandsföreningen

senast framlagda förslaget, kostnaderna per vårdplats vid ett av föreningen

beräknat patient- och elevantal av sammanlagt 138 skulle uppgå till 7,898

kronor.

De av arkitekten Giiettler utarbetade ritningarna angående omändring av

kasernetablissementet i Härnösand till en vanföreanstalt, hade — enligt

kasernkommittén — såväl styrelsen för svenska vanföreanstalternas centralkommitté

som representanter för de olika lokalföreningarna blivit satta i

tillfälle attgranska. Med hänsyn till härvid uttalade önskemål hade,yttrar kasernkommittén,

en del mindre jämkningar i ritningarnas plandisposition vidtagits.

Några mera väsentliga anmärkningar mot arkitektens förslag hade emellertid

icke framställts. Tvärtom hade från sakkunnigt håll uttalats, att ritningarna,

s. 16 Kontrollera mot PDF

Kostnaderna

och driften.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

sådana de slutligen förelåge, skulle utan vidare kunna läggas till grund för

anordnande av en vanföreanstalt i kasernetablissementet.

I sin skrivelse bär kasernkommittén icke framställt någon erinran mot

vare sig den av arkitekten Giiettler utarbetade planen till omändringsarbetena •

i fråga eller mot de verkställda kostnadsberäkningarna. I valet mellan huvudförslaget

och alternativförslaget har kommittén ansett sig böra förorda det

sistnämnda, som innebure allenast den skillnaden beträffande platsantalet,

att antalet platser å den manliga yrkesskoleavdelningen vore 26 lägre. Såsom

skäl för denna ståndpunkt har kommittén framhållit, att åt yrkesskolan för

manliga elever vid den ifrågasatta vanföreanstalten i varje fall till en början

icke borde givas alltför stor omfattning. Ytterligare ett skäl för alternativförslaget

vore, att några särskilda kostnader för beredande av plats å annat

håll för landstorms- och Edda Korsförråden icke skulle bliva erforderliga

enligt detta förslag.

Kasernkommittén har därefter till behandling upptagit spörsmålet om

huru kostnaderna för den ifrågasatta omändringen av förevarande kasernetablissement

till vanföreanstalt höra bestridas. Kommittén har i sådant hänseende

yttrat i huvudsak följande.

De nuvarande vanföreanstalterna dreves av enskilda föreningar. Den goda

.vård och utbildning, som städse å dessa anstalter lämnats de vanföra, hade

medfört, att förtroendet för anstalterna och deras verksamhet alltmer ökats.

I stort sett hade driften vid anstalterna handhafts på ett mönstergillt sätt.

Enär det icke syntes vara möjligt för en enskild förening att utan högst

väsentliga bidrag från statsverket övertaga kasernbyggnaderna för att låta

omändra desamma till en vanföreanstalt, ansåge kommittén, att kronan, som

ju vore ägare till etablissementet, borde åtaga sig bestrida kostnaderna för

etablissementets omändrande till vanföreanstalt. Det trängande behovet av nya

vårdplatser för de vanföra och de särskilda förhållanden, som kunde åberopas

för att bereda vanföra från Norrland möjlighet att lättare erhålla tillgång

till en modern vanföreanstalt, hade bidragit till att kommittén ansett

sig böra föreslå, att kronan icke blott ställde byggnaderna till förfogande

utan i detta fall på sin bekostnad jämväl läte verkställa erforderliga omändringsarbeten.

I fråga om kostnaderna för anskaffande av inventarier, läkarutensilier och

dylikt har kommittén ansett det vara nödvändigt att kronan till större eller

mindre del lämnade bidrag därtill. Närmare utredning rörande sistnämnda

fråga har kommittén emellertid icke ansett sig böra åvägabringa.

Beträffande driften av den nya vanföreanstalten har kommittén ansett, att

denna liksom vid de redan befintliga anstalterna om möjligt borde ombesörjas

av en enskild förening. Om så skedde, borde enligt kommitténs

mening kronan utan vederlag upplåta den nyinredda anstalten med nyttjanderätt

på viss tid, därvid den förening, som åtoge sig driften, finge övertaga

ansvaret för anstaltens behöriga skötsel. Från statens sida skulle givetvis

härvid utövas kontroll över förvaltningen. I föreningens styrelse eller i den

särskilda direktion, som kunde bliva utsedd att övertaga tillsynen och skötseln

av anstalten, borde för bevakande av kronans rätt en eller flera av

Kungl. Maj:t utsedda ledamöter äga säte och stämma.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

För att i första hand utröna, huruvida Norrlandsföreningen vore villig

att på i huvudsak enahanda villkor som de övriga vanföreanstalterna åtaga

sig att omhänderhava driften av en till Härnösand förlagd vanföreanstalt

hade kommittén hänvänt sig med förfrågan härutinnan till föreningens styrelse.

Sedan styrelsen efter muntliga förhandlingar med kommittén funnit lämpligt

att hänskjuta frågan till avgörande vid extra sammanträde med föreningen,

hade föreningen den 16 oktober 1926 i enlighet med styrelsens förslag beslutat

låta anstå med definitivt svar å den framställda frågan, till dess fullständig

utredning förelåge angående i främsta rummet driftkostnaderna vid

den påtänkta nya anstalten.

Mot detta beslut hade en av ledamöterna i föreningens styrelse, ledamoten

av riksdagens första kammare A. E. Frändén i Kälarne anmält reservation.

Den omständigheten att överenskommelse sålunda icke kunnat träffas med

Norrlandsföreningen om att denna förening skulle övertaga driften av den

nya anstalten bör emellertid enligt kasernkommitténs uppfattning icke medföra,

att fragan om inredande av en vanföreanstalt i Härnösandskasernen

skall förfalla. Som det icke syntes ingå i kommitténs uppdrag att framlägga

■en fullständig organisationsplan för den nya anstalten jämte driftkalkyler

m. m., hade kommittén icke ansett sig böra vidtaga närmare åtgärder i

dylikt syfte. Även om detaljerade förslag rörande anstaltens driftkostnader

framlades, skulle — framhåller kommittén — sannolikt dessa förslag icke

bliva godkända av nyssnämnda förenings nuvarande styrelse.

För att i någon mån erhålla en uppfattning om, till vilket belopp de blivande

driftkostnaderna vid den ifrågasatta anstalten i Härnösand skulle

komma att uppgå, har emellertid kommittén, med ledning av uppgifter,

som lämnats från vanföreanstalten i Stockholm, sökt verkställa en approximativ

beräkning av driftkostnaderna. Då en mängd olika faktorer härvid

kunde inverka, vore dock — förutskickar kommittén — dessa kostnader utan

större tillförlitlighet, ehuru de likväl för frågans bedömande syntes vara av

ett visst intresse.

I nu förevarande avseende har kommittén — som verkställt kalkylerna

endast med hänsyn till en omändring av kasernetablissementet enligt alternativförslaget

— därefter anfört följande:

Enligt alternativförslaget kunde driftkostnaderna vid anstalten beräknas

uppgå till följande belopp:

103 patienter 365 dagar = 37,595 underliållsdagar ä 6: 13

per dag .................................................................................... kr. 230,457: 35

93 yrkesskoleelever 300 dagar = 27,900 underliållsdagar ä

4: 78 per dag.............................................................................. » 133,362: —

48 skolbarn 280 dagar = 13,440 underhållsdagar ä 4:15 per

dag .................................................................................... » 55,776: -

Summa driftkostnader kronor 419,595: 35

Bidrag till driftkostnadernas gäldande kunde — med utgångspunkt beträffande

statsbidrag från nu gällande grunder — beräknas inflyta med nedannämnda

belopp:

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 118 käft. (Nr 137.) 323 27 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

Patienter per dag:

statsbidrag ........... kr. 2:15

landstingsbidrag » 2:75

avgift av den enskilde

(resp. betalningspliktig

målsman)............ » 1: —

Kr. 5: 90 under 37,595 underhållsdagar = kr. 221,810: 50

(därav statsbidrag kr. 80,829: 25)

Yrkesskoleelever per dag:

statsbidrag 64/3o...... kr. 1:80

landstingsbidr. 50/30 » 1: 67

avgift från enskild

Er 4: 30 under 27,900 underhållsdagar = kr. 119,970: —

(därav statsbidrag kr. 50,220: —)

Skolhemselever per dag:

statsbidrag ............ kr. 2: —

landstingsbidr. 40/30 » 1:33

avgift från enskild

*/»..................... » 0:67

Er. 4: — under 13,440 underhållsdagar = kr. 53,760: —

(därav statsbidrag kr. 26,880: —) ____

Summa driftbidrag kronor 395,540: 50

(därav statsbidrag kr. 157,929: 25).

Att märka vore, att denna beräkning av driftkostnaderna utgått från förhållandena

vid Stockholmsanstalten. I kostnaderna per underhållsdag vore

inräknade de utgifter, denna anstalt haft för underhåll å byggnader samt

för räntor och amorteringar å inteckningar. Därest en förening övertoge

driften av den tilltänkta anstalten i Härnösand, skulle enligt kommitténs

förslag några dylika utgifter däremot icke belasta driftkostnaderna.

Då det, på sätt förut omförmälts, enligt kommitténs uppfattning icke

vore sannolikt att, även om detaljerade förslag rörande anstaltens driftkostnader

förebragtes, desamma skulle vinna godkännande av styrelsen för

Norrlandsf öreningen i dess nuvarande sammansättning, förklarar sig kommittén

hava verkställt undersökningar för att utröna, huruvida icke en ny

förening för övertagande av vanförevården i Norrland skulle kunna bildas.

Härom har kommittén anfört följande:

De medel, som den nuvarande Norrlandsf öreningen insamlat, bestode till

stor del av bidrag, lämnade av kommuner och enskilda i olika delar av

Norrland. För flertalet av dessa bidragsgivare torde det vara ganska betydelselöst,

om den planerade vanföreanstalten förlädes till Sundsvall eller till

Härnösand. Huvudändamålet med bidragens lämnande hade helt naturligt

varit, att en dylik anstalt inom rimlig tid skulle kunna komma till stånd.

Då utsikt nu förefunnes, att en vanföreanstalt av så betydande omfattning

skulle kunna inrättas i Härnösand, att behovet av platser för Norrland i

huvudsak skulle bliva fyllt, torde det kunna förutses, att åtskilliga kommuner,

vilka lämnat bidrag, komme att begära dessa åter av den nuvarande Norr
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj-.ts proposition nr 137.

landsföreningen för att ställa derå till en eventuellt nybildad förenings disposition.

Med hänsyn till upplysningar, som inhämtats från i saken intresserade,

hade kommittén ansett det kunna förväntas, att en ny förening kunde

komma att bildas redan under loppet av år 1927.

Kommittén har emellertid även tänkt sig möjligheten av att driften skulle

ombesörjas genom statms försorg. Härutinnan har kommittén yttrat följande:

Om det enskilda intresset och initiativet för ordnande av vanförevården

i Norrland icke skulle visa sig vara så starkt, att en förening på förutberörda

villkor skulle vilja övertaga den nya anstaltens drift, måste enligt kommitténs

förmenande tagas under övervägande, huruvida icke kronan åtminstone

tillsvidare borde handhava anstaltens skötsel. Såsom förut betonats,

vore det av största vikt, att inom en snar framtid en vanföreanstalt komme

till stånd i Norrland. Ur statens synpunkt måste det framstå såsom det

väsentliga, att alla vanföra bereddes vård, utbildning och undervisning, på

det att de icke folie det allmänna till last. Med hänsyn därtill kunde de

uppoffringar, som kronan skulle behöva vidkännas i och med övertagandet

av driften vid den tilltänkta nya anstalten, icke anses på något sätt förspillda.

Ehuru frågan om den framtida driften av anstalten sålunda icke förelåge

utredd i slutgiltigt skick, förklarade emellertid kommittén, att kommittén, med

hänsyn till vikten av att ifrågavarande kasernetablissement snarast möjligt

komme till nyttig användning, funnit sig böra föreslå, att medel ställdes till

disposition för vidtagande av sådana omändrings- och inredningsarbeten, som

vore erforderliga för ifrågavarande kaserns apterande till vanföreanstalt. Kommittén

har i samband därmed uttryckligen förklarat sig hava utgått från

den förutsättningen, att utförandet av byggnadsföretaget i fråga komme att

överlämnas till byggnadsstyrelsen.

I det föregående har jag antytt, att kasernkommitténs ifrågavarande

förslag sammanhängde med fråga om överenskommelse med Härnösands stad

i anledning av att kasernetablissementet icke kommer till användning för

det ursprungligen avsedda ändamålet.

Kasernkommittén har nu i sin förevarande skrivelse i detta ämne framhållit,

att ett huvudvillkor för att kunna utnyttja Härnösandskasernen för

annat ändamål givetvis vore att uppgörelse kunde på rimliga villkor träffas

med Härnösands stad. Såsom skäl för att dylik uppgörelse nu matte komma

till stånd har kommittén huvudsakligen anfört, att det kustartilleriförband,

som enligt på sin tid uppgjorda förslag skulle förläggas till Härnösand,

aldrig hade blivit uppsatt. Någon ersättning hade Härnösands stad emellertid

icke erhållit för de uppoffringar, staden fått vidkännas i anledning av

det med kronan år 1917 upprättade avtalet. Under en del ar hade dock

kommendanten i Hemsö fästning ävensom ett par underofficerare haft sin

bostad i kasernbyggnaden och sålunda varit skattskyldiga inom staden. Att

staden med fog kunde göra anspråk på att återfå en del av den mark, som

för kustartilleriförbandets räkning upplåtits till kronan, syntes under sådana

omständigheter icke kunna förnekas.

Vid förhandlingar, som kommittén inlett med representanter för Härnö
-

Överenskommelse

med

Härnösands

stad.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

sands stad i denna fråga, hade, anför kommittén, staden i första hand påkallat,

att 1917 års avtal måtte hävas. Sedan kommittén framlagt förslag

att till kasernetablissementet skulle förläggas en vanföreanstalt, hade staden

förklarat sig villig att kostnadsfritt för den tilltänkta anstaltens räkning

upjtlåta dels det markområde, varå kasernbyggnaderna blivit uppförda, dels

ock det ytterligare område, som kunde anses erforderligt för vanföreanstaltens

behov. Den mark, staden sålunda skulle ställa till förfogande, hade

ansetts kunna begränsas till omkring 40,800 kvadratmeter. A en av förste

stadsingenjören S. Heldt upprättad konceptkarta hade det för anstalten

avsedda markområdet närmare utmärkts till läge och gränser.

Såsom villkor för denna markupplåtelse hade staden uppställt, att i kasernbyggnaderna

skulle genom kronans försorg inredas en vanföreanstalt

med plats för minst 150 patienter och elever.

På grundval av dessa förutsättningar har, anför kommittén, mellan Kungl.

Maj:t och kronan genom kommittén, under förbehåll av Kungl. Maj:ts och

riksdagens godkännande, å ena sidan, samt Härnösands stad, å andra sidan,

upprättats en skriftlig överenskommelse, vilken godkänts den 14 september

1926 av stadsfullmäktige i Härnösand och den 16 i samma månad av kasernkommittén.

Överenskommelsen — vilken torde få i avskrift såsom bilaga fogas vid

protokollet i detta ärende — har uttryckligen angivits vara träffad under

förutsättning att de i Härnösand för Hemsö kustartillerikårs räkning uppförda

kasernbyggnaderna kunna, på sätt i överenskommelsen närmare angives,

inredas till en anstalt för vanföra.

Av innehållet i överenskommelsen må här framhållas, att de nyssberörda

vid underhandlingarna mellan kommittén och staden framförda önskemålen

kommit till uttryck i densamma. 1917 års avtal skall sålunda hävas från

och med den 1 juli 1927. Staden upplåter enligt överenskommelsen med

äganderätt till kronan det å förenämnda karta angivna området om 40,800

kvadratmeter. A detta område skall i det därstädes uppförda kasernetablissementet

genom kronans försorg inredas eu vanföreanstalt med plats

för minst 150 patienter och elever. Anstalten skall enligt överenskommelsen

drivas antingen av kronan eller av en förening, som har till ändamål att

med understöd av statsmedel lämna bistånd åt vanföra i Norrland. I anslutning

härtill har staden uttryckligen befriats från skyldighet att utöver

vanliga patient- och elevavgifter lämna bidrag till anstaltens underhålls- och

driftkostnader (§§ 1—3).

För att erhålla säkerhet för att den tilltänkta vanföreanstalten skall inom

rimlig tid komma till stånd samt att densamma därefter i förutsatt omfattning

kommer att drivas hava, yttrar kommittén, på yrkande av staden i

överenskommelsen införts vissa garantibestämmelser, vilka sammanförts i

§§ 8—10 av överenskommelsen. Om en mera avsevärd inskränkning i vanföreanstaltens

drift skulle äga rum, har staden sålunda tillerkänts rätt att

mot kronan framställa de krav på ersättning, vartill staden på dylik grund

kan anse sig befogad (§ 8). Vidare har — såsom av mig i det föregående antytts

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

— i överenskommelsen intagits bestämmelse om att kronan skall, för den

händelse kasernbyggnaderna icke före den 1 juli 1931 tagits i bruk för sitt

nya ändamål, från sistnämnda dag till dess så skett till staden utgiva ersättning,

beräknad efter 10,000 kronor för helt kalenderår (§ 9).

Slutligen har i överenskommelsen (§ 10) intagits bestämmelse om att,

därest vanföreanstalten icke kommit till stånd före den 1 juli 1935 eller

densamma bleve, efter att hava varit i verksamhet, helt nedlagd utan att

annan social inrättning av samma omfattning förlädes till etablissementet,

kronan skall till staden utgiva ersättning för den överlåtna marken efter

det värde, marken då kan anses betinga, varefter såväl kronan som staden

skola vara befriade från de i överenskommelsen i fråga stadgade förpliktelserna.

På den närmare motivering för såväl nu omförmälda som övriga bestämmelser

uti överenskommelsen, vilken av kasernkommittén anförts, ämnar jag

här icke ingå. För denna motivering kommer nämligen chefen för försvarsdepartementet

att lämna närmare redogörelse i samband med det förslag om

avlåtande till riksdagen av proposition angående godkännande för kronans

del av den ifrågasatta överenskommelsen, som han, i anslutning till därom

av kasernkommitten gjord hemställan och efter samråd med mig, i dag

ämnar framställa.

Slutligen är att nämna, att kasernkommittén i sin förevarande skrivelse

av den 2 december 1926, under åberopande av vad kommittén i skilda hänseenden

anfört, gjort hemställan — förutom om godkännande för statens de]

av förberörda överenskommelse — att det lediga kustartillerietablissementet

1 Härnösand måtte omändras till en vanföreanstalt för Norrland i huvudsaklig

överensstämmelse med de av arkitekten Giiettler för alternativförslaget

utarbetade ritningarna.

Under hänvisning till innehållet i sin nu behandlade skrivelse av den

2 december 1926 har kommittén i särskilt sistnämnda dag avgivet utlåtande

över de till kommittén remitterade skrivelserna av den 30 augusti och den

22 oktober 1926 från Nordandsföreningen hemställt, att dessa skrivelser icke

måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Infordrade utlåtanden hava i ärendet avgivits av byggnadsstyrelsen den

5 januari 1927 och av medicinalstyrelsen den 8 i samma månad.

Medicinalstyrelsen förklarar i sitt utlåtande sig hava funnit det vara nödigt

att först inhämta yttrande i ämnet från styrelsen för svenska vanföreanstalternas

centralkommitté. Denna styrelse — kommittéstyrelsen — har den 27 december

1926 avgivit det begärda yttrandet. Jag torde först få redogöra för

det huvudsakliga innehållet i detta yttrande.

Efter erinran om de av kommittéstyrelsen tidigare, på begäran dels av

Norrlandsföreningen och dels av kasernkommittén, gjorda, av mig förut berörda

uttalandena rörande förevarande spörsmål, har kommittéstyrelsen i före
-

Svenska

v anför can

st alt er nas

central

kommitté.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

varande yttrande förklarat sig — utan att anse sig böra göra någon egentlig

förändring av tidigare angiven ståndpunkt — vilja framhålla några huvudpunkter,

som synts vara av särskild betydelse för bedömande av samma

spörsmål. Kommittéstyrelsen har därvid uttryckligen betonat, att den såge

saken uteslutande ur vanförevårdens synpunkt, utan hänsyn till ekonomiska och

andra frågor.

Den första av de av kommittéstyrelsen uppställda huvudpunkterna avser

frågan, huruvida, vanförevården på ett tillfredsställande sätt kunde ordnas i

Norrland med endast en för hela Norrland gemensam vanföreanstalt i stället

för av vanförevårdssakkunniga ifrågasatta två anstalter.

I sådant avseende har kommittéstyrelsen i huvudsak yttrat följande:

För Norrland i dess helhet erfordrades två vanföreanstalter, i det att övre

Norrland sannolikt ej komme att låta sig nöja med en så långt söderut som

i Sundsvall eller Härnösand belägen dylik anstalt.

En anstalt, avsedd för södra Norrland, borde därför ej tilltagas alltför

stor, ty detta skulle försvåra tillkomsten av en för övre Norrland erforderlig

anstalt. Att en vanföreanstalt i Härnösand enligt föreliggande förslag skulle

bliva mycket större än en anstalt i Sundsvall enligt Norrlandsföreningens

förslag vore således icke att anse som eu förtjänst. Möjligt vore emellertid

att tillfredsställande lösa frågan genom uppförande av endast en vanföreanstalt

i Norrland, men en uppdelning på två anstalter både ur rena yanförevårdssynpunkter

avgjorda företräden. Därest vanförevårdens utveckling från

början inställts på programmet en vanföreanstalt för Norrland, skulle sannolikt

varken Sundsvall eller Härnösand hava föreslagits såsom lämplig förläggningsort

för en anstalt.

Kommittéstyrelsen har därefter till besvarande upptagit spörsmålet, huru

medel lämpligen hörde, anskaffas för åstadkommande av nya vanföreanstalter.

Härom yttrar kommittéstyrelsen bland annat:

De tre befintliga vanföreanstalterna hade visserligen uppförts huvudsakligen

med av enskilda föreningar hopsamlade medel, men att numera få till

stånd en fullt färdig vanföreanstalt krävde så stora kostnader, att bidrag av

allmänna medel vore ofrånkomliga. Framhållas borde, att Sundsvallsförslaget

i sin nuvarande form knappast syntes giva någon garanti för att den planerade

anstalten skulle kunna komma till stånd med bidrag av statsmedel till

blott halva anläggningskostnaden. Föreningens eget kapital vore ej större

än att det väl behövdes som rörelsekapital för att organisera och driva en

från början fullständig vanföreanstalt. Den av föreningen ifrågasatta utvägen

att medelst lån anskaffa den andra hälften av anläggningskostnaden syntes

medföra, att anstaltens drift bleve dyrare än de nuvarande anstalternas, detta

på grund därav, att den icke obetydliga förräntningen av detta lån måste

kräva en väsentlig höjning av platsavgifterna, vilket även maste medföra

höjning av stats- och landstingsbidragen.

Vid sålunda angivna förhållanden syntes enligt kommittéstyrelsens mening

Sundsvallsförslaget ej kunna realiseras utan att hela eller nästan hela omläggning

skostnaden hestredes av statsmedel, därest anstalten skulle igångsättas med

utsikt till god ekonomi för framtiden. Med ett betydligt större tillskott av

statsmedel eller eventuellt landstingsmedel än som ifrågasatts syntes emellertid

detta projekt kunna förverkligas lika snabbt som det föreliggande Härnösandsförslaget,

utan risk för framtida ekonomiska svårigheter.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

Kommittéstyrelsen ingår härefter på spörsmålet om det lämpligaste sättet

för anordnande av driften av en vanföreanstalt i Norrland. Härvid erinrar

kommittéstyrelsen till en början om att kasernkommittén angivit tre olika

sätt för driften av en vanföreanstalt i Härnösand nämligen, att Norrlandsföreningen

övertoge densamma, att en för ändamålet nybildad förening

gjorde detta, eller att staten ej blott byggde och utrustade anstalten utan

även dreve densamma. Av dessa tre utvägar för drivandet av en vanföreanstalt

borde enligt kommittéstyrelsen den i tredje rummet ifrågasatta anordningen

— statsdrift — om möjligt alldeles lämnas ur räkningen, enär

det personligas insats för vanförevårdens utveckling då ej skulle kunna

få nog fritt spelrum. För sin del ville kommittéstyrelsen i förevarande

hänseende framhålla önskvärdheten av att det hittills tillämpade, så att säga

halvenskilda systemet ej utan verkligt nödtvång brötes sönder.

Härefter behandlar kommittéstyrelsen frågan, vilket av de båda föreliggande

förslagen — anstalt i Sundsvall eller anstalt i Härnösand — som från ren vanförevårdssynpunkt

vore att föredraga. Kommittéstyrelsen har därvid ansett

sig böra förorda Sundsvallsförslaget under åberopande huvudsakligen av de

förut här omförmälda omständigheter, som vid jämförelse med Hämösandsförslaget

ansetts tala till övervägande del för förstnämnda förslag. Kommittéstyrelsen

har sålunda framhållit, att Härnösandsanstalten, såsom isolerad

från anstalt för allmän sjukvård å platsen, skulle representera den typ

av vanföreanstalter, som vanförevårdssakkunniga ansett böra med tiden övergivas.

Härjämte har anmärkts, att Härnösandsanstalten enligt kasemkommitténs

förslag skulle komma att förläggas till en, med hänsyn särskilt till

den för yrkesskolan nödvändiga omsättningen, alltför liten stad. Härvid

har dock kommittéstyrelsen framhållit, att det icke torde vara uteslutet, att

farhågorna härutinnan kunde komma att visa sig överdrivna. En vanföreanstalts

— särskilt dess yrkesskolors — framgång hängde nämligen så

mycket på de personliga insatserna i ledningen, att svårigheter i dylikt avseende

av en klok och energisk ledning skulle kunna övervinnas, om starka

ekonomiska eller andra skäl talade för att förlägga anstalten i fråga till

Härnösand i enlighet med kasernkommitténs förslag.

I sitt yttrande har kommittéstyrelsen därefter framhållit, att en granskning

av ritningarna till de bägge förslagen givit vid handen, att vissa

smärre förändringar i fråga om lokaliteternas disponerande m. m. borde

vidtagas. De behövliga förändringarna torde dock enligt kommittéstyrelsens

uppfattning föga komma att inverka å nu beräknade kostnader.

Vid jämförelse mellan huvudförslaget och alternativförslaget i fråga om vanför

eanstalten i Härnösand har slutligen kommittéstyrelsen förklarat sig vilja

förorda sistnämnda förslag, då det knappast syntes för närvarande vara ett

önskemål, att anstalten från början bleve så stor som enligt huvudförslaget.

Såsom förutsättning för sitt förordande av alternativförslaget har emellertid

kommittéstyrelsen angivit, dels att användningen av de lokaler, som enligt

s. 24 Kontrollera mot PDF

Medicinal
styrelsen.

24 Kungl. Majits proposition nr 137.

detta förslag ej skulle disponeras av vanföreanstalten, borde bliva sådan,,

att den icke komme att inverka störande på arbetet vid vanföreanstalten,

dels ock att en blivande styrelse för vanföreanstalten borde medgivas rätt

att, vid behov av ökat utrymme för anstalten, uppsäga annan i anstalten

inhyst institution.

Efter återgivande i huvudsak av vad jag här anfört ur kommittéstyrelsens

yttrande har medicinalstyrelsen i sitt utlåtande för egen del till en böljan

erinrat om att styrelsen redan år 1916 i sitt yttrande över den då föreliggande,

av Norrlandsföreningen gjorda framställningen om statsbidrag till

uppförande av en vanföreanstalt i Sundsvall haft tillfälle att framhålla behovet

av en dylik anstalt för Norrlands del. Detta redan då konstaterade

behov hade, anför styrelsen, sedermera ytterligare påpekats av bland andra

vanförevårdssakkunniga samt i från läkarna vid de redan förefintliga vanföreanstalterna

avgivna årsberättelser ävensom i berättelser över inspektioner,

som å dessa anstalter förrättats av inspektören för vanförevården. I sådant

hänseende hänvisar medicinalstyrelsen vidare till förenämnda av kasernkommittén

framlagda tablå för exspektantema vid de nuvarande vanföreanstaltema,

under framhållande att totala antalet exspektanter enligt denna

redogörelse den 20 augusti 1926 utgjort 1,216, ävensom att exspektantema

vid Stockholmsanstalten vid samma tid varit nära dubbelt så många som

vid de båda anstalterna i Göteborg och Hälsingborg. Styrelsen betonar

nödvändigheten av att snarast möjligt få vanförevården i Norrland bättre

ordnad än som för närvarande är fallet. I samband härmed har medicinalstyrelsen

framhållit, att det än så länge endast torde kunna bliva tal om

en enda vanföreanstalt för Norrland, möjligen även avsedd att tillgodose

Dalames behov.

Hörande den lämpligaste platsen för en dylik anstalt har medicinalstyrelsen

ansett sig ur ren vårdsynpunkt böra giva Sundsvall företrädet framför

Härnösand. Till stöd härför har styrelsen hänvisat till den av vanförevårdssakkunniga

framhållna angelägenheten av att nya anstalter för vanföra

borde förläggas till sådan ort, där ett intimt samarbete kunde etableras

mellan anstalten och en förefintlig sjukvårdsanstalt för meddelande av allmän

sjukvård (länslasarett och därmed jämförlig sjukvårdsinrättning) ävensom

till de i Sundsvall i motsats till Härnösand förefintliga möjligheterna

till detta önskemåls förverkligande. Förevarande av de vanförevårdssakkunniga

och medicinalstyrelsen sålunda gemensamt omfattade åsikt rörande

förläggningen av en anstalt av ifrågavarande slag stode, framhåller styrelsen,

i full överensstämmelse med den under senare år allt mer framträdande

tendensen att till en enda, vanligen i länets största stad, belägen sjukvårdsinrättning

— s. k. centralsjukhus — sammanföra så mycket som möjligt av

den ett landstingsområde åliggande sjukvården, detta i det dubbla syftet att

nedbringa driftkostnaderna och kunna för de särskilda sjukavdelningarna

därstädes utnyttja den förmån i avseende på sjukvården, som läge i lätt till
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 137. 25

gång till konsultation av å särskilda områden av sjukvården speciellt utbildade

läkare.

Gent emot den av kasernkommittén uttalade farhågan för att, därest en

vanföreanstalt förlädes intill ett större sjukhus, sjukdomsfall, som icke vore

att betrakta såsom rena vanförefall, kunde komma att intagas å anstalten

och därigenom bliva delaktiga av vård, som delvis bekostades av staten, har

medicinalstyrelsen yttrat följande.

Visserligen måste styrelsen medgiva, att sådana undantagsfall teoretiskt sett

kunde tänkas ifrågakomma, men å andra sidan syntes detta av kasernkommittén

framförda skäl — som skulle tala mot anstaltens förläggande till

Sundsvall — i realiteten icke vara synnerligen bärande. Inspektören för

vanförevården, vilken det ålåge att två gånger årligen inspektera varje statsunderstödd

vanföreanstalt, hade ju därvid i sin hand att, i sammanhang

med övrig ekonomisk granskning, undersöka just dessa befarade förhållanden.

Därigenom funnes det ju möjlighet att tillse, att icke andra vårdfall

bleve delaktiga av statens driftbidrag än sådana, som vore berättigade

därtill.

Såsom ytterligare skäl för att giva Sundsvall företräde har styrelsen

framhållit nämnda stads i förhållande till Härnösand större invånarantal

och tätare befolkade kringliggande landsbygd, vilka omständigheter vore av

betydelse med hänsyn till vikten av tillräcklig tillgång till arbetstillfällen åt

yrkesskoleelever och avsättningsmöjligheter för deras arbeten.

Om sålunda enligt styrelsens uppfattning den blivande Norrlandsanstalten

helst borde anslutas till ett större lasarett med olika specialavdelningar och

Sundsvall i detta avseende finge anses äga företräde framför Härnösand,

har styrelsen å andra sidan ansett det kunna ifrågasättas, huruvida Sundsvall

ur kotnmunikationssi/npunJct kunde vara lämplig förläggningsort för en

vanföreanstalt, som, åtminstone för en tid framåt, vore avsedd att mottaga

patienter jämväl från övre Norrland. Med hänsyn till de långa resor, som

dessa patienter nu finge underkasta sig för erhållande av vanförevård vid

Stockholmsanstalten, syntes behovet av en särskild vanföreanstalt i Norrland

vara mest kännbart för dessa patienters vidkommande. Då emellertid

resorna från övre Norrland till Sundsvall torde bliva föga mindre tidsödande

än resorna till Stockholm, måste det, därest frågan om en Norrlandsanstalts

förläggning skulle bedömas enbart ur ie/iorssynpunkt, förefalla som om denna

anstalt borde i första hand förläggas till Umeå eller annan lämplig plats i

någotdera av de båda nordligaste länen. — Yad sålunda, beträffande läget

ur kommunikationssynpunkt sett, sagts om Sundsvall syntes styrelsen i viss

mån — ehuru i något mindre grad — gälla jämväl Härnösand.

Om det sålunda, ur behovssynpunkt betraktat, syntes ligga närmast till

hands att till övre Norrland förlägga en norrländsk vanföreanstalt, finner

styrelsen å andra sidan, att nu föreliggande möjligheter till åstadkommande

av en i det mellersta Norrland placerad vanföreanstalt icke böra försittas.

Aven om en så förlagd anstalt måhända icke skulle komma att tillgodose

det mest trängande behovet, det för övre Norrland, skulle nämligen densamma

otvivelaktigt medföra en mycket stor förbättring av vanförevården

inom stora delar av Norrland och samtidigt i hög grad minska den beklagliga

platsbristen inom Stockholm sanstaltens upptagningsområde.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

Den storlek, som Härnösandsanstalten enligt såväl huvud- som alternativförslaget

skulle erhålla, syntes emellertid styrelsen innebära, att densamma

vore avsedd att åtminstone för en längre tid framåt fylla hela Norrlands

behov av vanförevård. Med hänsyn därtill skulle, därest denna anstalt

komme till stånd, frågan om anordnande av en för de nordligaste länen

lämpligare belägen anstalt säkerligen komma att förfalla eller åtminstone

uppskjutas på obestämd tid. Sundsvallsanstaltens ifrågasatta omfattning vore

däremot avsevärt mindre och utgjorde således icke något hinder för en därefter

eventuellt skeende anläggning av en särskild anstalt för övre Norrland.

Sist anförda omständighet finner därför medicinalstyrelsen — i likhet med

kommittéstyrelsen — tala till förmån för Sundsvallsförslaget.

Under framhållande av att jämväl enligt styrelsens åsikt två vanföreanstalter

framdeles torde komma att Ansa sig behövliga för Norrland, förklarar

styrelsen, att den icke för närvarande kunde yttra sig om den lämpligaste

storleken av den nu för södra Norrland ifrågasatta anstalten. Såvitt styrelsen

kunnat finna, hade icke någon uttömmande utredning blivit förebragt

rörande det exakta behovet överhuvudtaget av platser för vanföra norrländingars

vård. Med erinran om att de till ärendet fogade ritningarna avsåge

dels en anstalt i Sundsvall med ett platsantal av 138 och dels i två

alternativ eu anstalt i Härnösand med platsantal av 270, respektive 244, har

styrelsen emellertid framhållit, att dessa ritningar — såväl de som avsåge

en vanföreanstalt i Sundsvall som de, vilka anginge en dylik anstalt i Härnösand

av ena eller andra storleken — såvitt styrelsen med hänsyn till den

tid, som stått styrelsen till buds, kunde bedöma, i allt väsentligt syntes

kunna läggas till grund för uppförandet av eu anstalt av dylikt slag.

Rörande härefter de kostnader, som anordnandet av en vanföreanstalt i

de olika fallen skulle betinga, erinrar styrelsen därom att för uppförande

av en till Sundsvall förlagd anstalt för 138 vanföra beräknats ett belopp av

1,090,000 kronor, vartill skulle komma ett belopp av 129,000 kronor för anskaffande

av inventarier, ävensom att av dessa kostnader, tillhopa 1,219,000

kronor, hälften eller 609,500 kronor vore avsedda att erhållas av staten, medan

återstående del beräknats komma att bestridas av vederbörande landsting.

Härnösandskasernens omändring till vanföreanstalt skulle, enligt huvudförslaget,

avseende en anstalt för 270 vanföra, draga en beräknad kostnad

av 900,000 kronor, och enligt alternativförslaget, avseende ett patientantal

av 244, en kostnad av 872,000 kronor. Utgörandet av dessa kostnader hade

föreslagits att helt åvila staten.

Statens kostnad per plats skulle sålunda, yttrar medicinalstyrelsen, för

Sundsvallsanstalten uppgå till omkring 4,400 kronor samt för Härnösandsanstalten

enligt huvudförslaget till omkring 3,300 kronor och enligt alternativförslaget

till omkring 3,600 kronor. I händelse staten skulle, såsom

ifrågasatts beträffande Sundsvallsanstalten, bidraga jämväl till kostnaden

för anskaffandet av inventarier vid Härnösandsanstalten — av medicinalstyrelsen

approximativt beräknad till högst 200,000 kronor —- torde statens

kostnad per plats för sistnämnda anstalt enligt styrelsen komma att ökas

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kung! Maj:ts proposition nr 137.

med ett belopp av intill 740 kronor och sålunda uppgå till 4,040 kronor,

respektive 4,340 kronor.

I fråga om statens utgifter för driften av en vanföreanstalt enligt de föreliggande

olika förslagen liar styrelsen härefter anfört följande.

Statens andel i driftkostnaderna för Sundsvallsanstalten torde komma att

uppgå till samma belopp per plats som vid de redan befintliga statsunderstödda

vanföreanstalterna.

Detsamma skulle möjligen också beträffande Härnösandsanstalten bliva

fallet, nämligen därest denna komme att övertagas av en förening för vård

av vanföra i Norrland. IVled hänsyn därtill, att en vanföreanstalts i Härnösand

byggnader från början avsetts för annat ändamål, kunde det emellertid

vara att befara, att anstaltens drift komme att erfordra större personal och

medföra större kostnader i övrigt, än vad fallet skulle vara i en för ändamålet

särskilt uppförd anstalt, och att i följd därav ett ökat driftbidrag från

statens sida komme att påkallas. Om åter en Härnösandsanstalt icke

skulle bliva övertagen av någon förening för vanföras vard utan komma

att drivas helt av staten, skulle säkerligen statens kostnader för densammas

drift visa sig proportionsvis avsevärt överstiga statens kostnader för bidrag

till vanförevården vid de övriga anstalterna. Det syntes nämligen kunna

antagas, att patientavgifterna vid anstalten icke kunde sättas så högt, att

de täckte den del av vårdkostnaden, som vid övriga anstalter bestredes med

andra medel än statsmedel.

Med hänsyn till den sålunda befarade olägenheten av statlig drift och då

det ur vårdsynpunkt måste anses lämpligast, att även en till Härnösand förlagd

anstalt dreves på samma sätt som de redan befintliga vanföreanstalterna,

ansåge styrelsen att, i händelse anslag komme att beviljas för Härnösandskasernens

omändring till vanföreanstalt, såsom villkor därvid borde

uppställas, att denna skulle övertagas av en redan befintlig eller eventuellt

nybildad, ekonomiskt tryggad förening för vård av vanföra.

I sitt förenämnda utlåtande har byggnadsstyrelsen i fråga om kasernetablissementets

i Härnösand omändring till vanföreanstalt förklarat sig förorda

alternativförslaget. Vid granskningen av detta förslag hade byggnadsstyrelsen

icke funnit något annat vara att erinra än att vid arbetsritningarnas

utarbetande vissa jämkningar borde vidtagas i syfte att större hänsyn

måtte tagas till den befintliga byggnadsstommen. Detta gällde särskdt i fråga

om genombrytningen av murverk för anordnande av nya dörrar.

Vad angår den av arkitekten Giiettler verkställda, av kasernkommittén

framlagda beräkningen av kostnaderna för Härnösandsanstalten har byggnadsstyrelsen

anfört, att styrelsen efter gjord granskning icke kunnat godtaga

densamma. Med erinran om att enligt berörda beräkning kostnaderna för

genomförandet av huvudförslaget skulle uppgå till 900,000 kronor och för

genomförandet av alternativförslaget till 872,000 kronor, har styrelsen framhållit,

att uti beräkningen åtskilliga arbeten blivit upptagna till enligt styrelsens

mening alltför låga belopp. Därjämte saknades betydande poster.

Enligt en inom styrelsen verkställd beräkning skulle kostnaderna för huvud
-

Byggnads
styrelsen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

P. M. från

arkitekten

Giiettler.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

förslagets genomförande uppgå till belopp, som angåves i följande tabell, i

vilken motsvarande utgiftsposter enligt Giiettlers kalkyl upptagits:

Kommittén.

Byggnads-

styrelsen.

Kr.

Kr.

Byggnadskostnader, inklusive oförutsedda utgifter

546,000: —

762,000: —

Ledningar och hissar m. m.....................................

283,000: —

338,000: —

Planeringsarbeten m. m...........................................

26,000: —

36,000: —

Ritningar, kontroll och administration ..................

45.000: —

79,000: —

900,000: —

1,215,000: —

Vad alternativförslaget beträffar anser byggnadsstyrelsen, att detsamma

skulle komma att draga en omkring 35,000 kronor lägre totalkostnad än huvudförslaget.

Alternativförsläget skulle sålunda sluta å 1,180,000 kronor mot

872,000 kronor enligt Giiettlers beräkning.

Till belysande av frågan huru kasernetablissementets iordningställande

och utnyttjande såsom vanföreanstalt i ekonomiskt avseende skulle ställa

sig i förhållande till en nybyggnad för dylik anstalt, har byggnadsstyrelsen

framhållit, att, då å kasernbyggnaderna redan nedlagts omkring 1,100,000

kronor, anläggningen, sedan densamma i sin helhet iordningställts för vanföreanstalten

(huvudförslaget), skulle — med avdrag för kostnaderna för planering

och stängsel, av styrelsen beräknade till 36,000 kronor — betinga en

totalkostnad av (1,100,000 — 36,000 + 1,215,000) 2,279,000 kronor. Detta belopp

skulle, då byggnadernas volym enligt det ingivna förslaget skulle utgöra

omkring 45,000 kubikmeter, motsvara ett pris av omkring 50 kronor

per kubikmeter. En nyanläggning av här avsedd art och omfattning torde

enligt styrelsen komma att draga en kostnad av omkring 55 kronor per

kubikmeter. Ehuru hänsyn måste tagas till att detta högre enhetspris vid

nybygguad i viss mån skulle komma att kompenseras därigenom att en enklare

och mer ekonomisk planläggning av anläggningen då vore möjlig, syntes

man dock enligt styrelsen med stor sannolikhet kunna antaga, att ett utnyttjande

av kasernetablissementet i enlighet med vad kasemkommittén

föreslagit icke skulle betinga högre kostnader än en självständig nyanläggning

med samma antal vårdplatser, som det i kommitténs förslag avsedda.

Slutligen har byggnadsstyrelsen framhållit, att, därest ifrågavarande ombyggnadsföretag

i Härnösand komme till stånd, detsamma lämpligen borde

utföras genom styrelsens försorg.

Med anledning av vad byggnadsstyrelsen anfört rörande den av arkitekten

Giiettler verkställda beräkningen av kostnaderna för Härnösandsanstalten

har Giiettler i en den 20 januari 1927 dagtecknad promemoria, som av

kasernkommittén överlämnats med skrivelse den 22 i samma månad, kompletterat

sin tidigare beräkning genom att till densamma lägga vissa när
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

mare specificerade utgiftsposter om tillhopa 51,200 kronor. Samtidigt kar

Giiettler i promemorian förklarat, att det för att möta eventuella önskemål

under byggnadstiden ävensom ytterligare nu ej förutsedda utgifter torde

vara lämpligt att avrunda den för alternativförslaget beräknade totalsumman

å 872,000 kronor uppåt med, utöver nyssnämnda 51,200 kronor, ytterligare

76,800 kronor eller sålunda med tillhopa 128,000 kronor, varigenom totalsumman

för alternativförslaget skulle komma att uppgå till 1,000,000 kronor.

Under hand har Giiettler sedermera förklarat, att en höjning med omkring

128,000 kronor torde böra beräknas även beträffande huvudförslaget, för

vilket kostnaderna då skulle komma att sluta å (900,000 + 128,000) 1,028,000

kronor.

Med anledning av innehållet i arkitekten Giiettlers nyssnämnda promemoria

har från byggnadsstyrelsen i en den 25 januari 1927 dagtecknad promemoria

förklarats, att enligt styrelsens uppfattning det i styrelsens utlåtande

beräknade beloppet av 1,180,000 kronor för alternativförslaget fortfarande

måste anses erforderligt för förslagets genomförande enligt föreliggande

ritningar. Från styrelsen hava överlämnats till grund för dess kalkyler

liggande detaljerade kostnadsberäkningar.

Med anledning av de olika kalkyler i fråga om kostnaderna för genomförande

av Härnösandsförslaget, som i anledning av de i kasernkommitténs

förberörda skrivelse den 2 december 1926 framlagda beräkningarna kommit

till synes, har kasernkommittén anbefallts att ånyo yttra sig över berörda

spörsmål.

Sådant yttrande har Tcasernkommittén avgivit den 7 februari 1927.

I detta yttrande har kommittén till en början framhållit, att då kommittén

under våren 1926 anmodade arkitekten Giiettler att upprätta förslagsritningar

jämte kostnadsberäkning till omändring av kustartillerikasernen i Härnösand

till en vanföreanstalt för Norrland, från kommitténs sida framhållits

nödvändigheten av att hålla beräkningarna inom rimliga gränser. Arkitekten

hade sålunda erhållit anmodan tillse, att alla murar m. m. i de befintliga

byggnadsstommarna såvitt möjligt skulle lämnas orörda, att alla onödiga

ombyggnadsarbeten skulle undvikas samt att all materiel, som redan funnes

på platsen, skulle tagas i anspråk för den nya anstaltens iordningställande.

Yid den granskning av kommitténs förslag, som anställts inom byggnadsstyrelsen,

torde, framhåller härefter kasernkommittén, styrelsen vid sina kostnadsberäkningar

icke hava utgått från samma förutsättningar, som varit

normgivande för arkitekten Giiettler. Såsom ett allmänt omdöme om de

beräkningar, byggnadsstyrelsen verkställt, syntes det kommittén kunna framhållas,

att dessa kostnadsberäkningar mer än väl skulle komma att tiicka

arbetskostnader och materialanskaffning. I allmänhet hade dessa beräkningar

hållits i överkant, under det att det av kommittén framlagda förslaget

räknat med oundgängligen nödiga utgifter, därvid dock all hänsyn

tagits till gedigenhet och ett gott utförande. I detta sammanhang ville kommittén

framhålla, att arkitekten Giiettler avlagt besök i Härnösand för be
-

Syggnadsstyrelsen

i

P. M. den

25 januari

1927.

Kasernkommittén

den 7 februari

1927.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

siktning av kasernetablissementet samt att han därvid i samråd med tillkallad

byggnadsingenjör undersökt möjligheterna av ett utnyttjande för vanföreanstaltens

räkning av all förefintlig materiel och inredning. Då kommittén

icke kunnat ingå på en jämförande detaljgranskning av de kostnadsberäkningar,

som verkställts å ena sidan av arkitekten Giiettler och å andra

sidan av byggnadsstyrelsen, vore det förenat med svårigheter att med exakta

siffror visa, att den av Giiettler uppgjorda kostnadsberäkningen i stort sett

skulle kunna läggas till grund för byggnadsarbetets utförande. I vissa hänseenden

hade emellertid kommittén, efter samråd med arkitekten Giiettler,

ansett sig kunna påvisa, att de av byggnadsstyrelsen gjorda specificerade

kostnadsberäkningarna upptagits till alltför höga belopp.

Erinringarna i förevarande hänseenden har kommittén i sitt yttrande

sammanfattat under nio punkter av i huvudsak följande lydelse:

1) I sina beräkningar hade byggnadsstyrelsen upptagit kostnader för anskaffande

av nya dörrar till hela etablissementet. Dom dörrar redan funnes

levererade till kasernbyggnaden samt dessa dörrar med vissa justeringar, för

vilka särskild kostnad beräknats, torde kunna användas i den nya anstalten,

borde någon utgift för denna materialanskaffning icke upptagas i kostnadsberäkningarna,

Det av byggnadsstyrelsen upptagna beloppet borde på grund

därav minskas med minst 10,000 kronor.

2) De av arkitekten Giiettler uppgjorda beräkningarna innefattade i huvudsak

icke några som helst utgifter för anskaffande av lösa inventarier. I

byggnadsstyrelsens beräkningar hade upptagits kostnader för bord, svarta

tavlor, vissa skåp, isskåp m. in. Dessa kostnader, approximativt beräknade

till 20,055 kronor, borde utgå, då de icke inginge i byggnadskostnaderna.

I detta sammanhang ville kommittén framhålla, att såväl snickare- som

målareverkstad skulle finnas vid den nya vanföreanstalten. Åtskilliga arbeten,

såsom tillverkning av enklare bord, stolar, skåp m. m. samt målning av

dylika inventarier borde givetvis under anstaltens första verksamhetsår kunna

utföras vid anstalten, Inköp av lösa inventarier för anstaltens räkning borde

sålunda icke ske, i den mån tillverkning av dylik material kunde äga rum

inom anstalten.

3) I östra flygeln av kasernbyggnaden funnes redan inredda tre bostadslägenheter,

var och en om tre rum och kök. Som dessa lägenheter enligt

kommitténs förslag skulle bibehållas i så gott som oförändrat skick, borde

de av byggnadsstyrelsen beräknade inredningskostnaderna för denna del av

byggnaden (omkring 7,000 kronor) helt bortfalla. Ytterligare en del poster av

enahanda beskaffenhet, beräknade till cirka 7,500 kronor, både av styrelsen

upptagits, ehuru desamma måste anses överflödiga, då de inredningsarbeten,

för vilka utgiftsposterna beräknats, redan blivit verkställda.

4) Beträffande träbjälklaget över köks- och matsalsavdelningarna i annexbyggnaden

hade byggnadsstyrelsen i sina beräkningar upptagit kostnader för

ett helt nytt betongbjälklag. Som det befintliga bjälklaget, om man bortsåge

från själva köksavdelningen, borde kunna bibehållas efter det nödiga

förstärkningsarbeten utförts, syntes eu besparing å minst 6,000 kronor kunna

ifrågakomma.

5) För inmurning av ångpanna m. m. i annexbyggnaden hade byggnadsstyrelsen

upptagit ett belopp av 4,000 kronor. Som skorstenar redan funnes

uppförda samt ångpannan inmurats, syntes denna post kunna minskas med

2,000 kronor.

6) I källarvåningen funnes redan i stor utsträckning inlagda cementgolv.-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 137. 31

De av byggnadsstyrelsen beräknade kostnaderna för dylika golv torde i följd

därav kunna reduceras med cirka 8,000 kronor.

7) För de ifrågasatta nybyggnaderna både byggnadsstyrelsen beräknat

betonggrund till en kostnad av cirka 45,000 kronor. Enligt numera verkställda

beräkningar av den firma, som på sin tid ombänderbade konstruktionen

av kasernbygget (Looström och Gelin), borde kostnaderna för dessa

grundläggningsarbeten icke uppgå till högre belopp än i runt tal 34,500

kronor. En besparing å de av byggnadsstyrelsen upptagna kostnaderna

syntes sålunda kunna åstadkommas, approximativt beräknad till 10,500

kronor.

8) Kostnaderna för värmeledning, tvättcinläggning, gas-, vatten- och avloppsledningar

samt elektriska ledningar m. m. både av byggnadsstyrelsen upptagits

till sammanlagt 330,000 kronor, under det att de av arkitekten Giiettler

åberopade beräkningarna, verkställda av värmeledningsfirman Harald Alixner,

slutade å eu summa av 275,000 kronor. Byggnadsstyrelsen syntes hava utgått

från den förutsättningen att all material måste nyanskaffas. Då exempelvis

värmeradiatorer redan funnes insatta i byggnaderna samt befintliga elektriska

ledningar i stor utsträckning torde kunna komma till användning inom

den nya anstalten, syntes samtliga de av byggnadsstyrelsen härutinnan upptagna

posterna vara för högt beräknade.

På förfrågan bos värmeledningsfirman H. Alixner både förklarats, att ett

belopp av 275,000 kronor vore fullt tillräckligt för bestridande av ifrågavarande

arbetskostnader samt anskaffande av erforderlig material. Det av

byggnadsstyrelsen angivna beloppet borde sålunda i nu förevarande hänseende

reduceras med 55,000 kronor.

9) Arkitekt- och kontrollantarvoden för ombyggnadsarbetets utförande både

av byggnadsstyrelsen beräknats till ett belopp av 56,000 kronor samt styrelsens

administrationskostnader till 23,000 kronor. Dessa kostnader syntes

vara alltför högt tilltagna. Särskilt borde framhållas, att kontrollantens avlöning

enligt byggnadsstyrelsens beräkningar upptagits till 800 kronor per

månad, ehuru fullt kompetent person torde kunna erhållas mot en månadsavlöning

av 600 kronor. En kostnadsminskning å 4,800 kronor skulle därigenom

uppstå. Jämväl i en del övriga hänseenden syntes ett nedbringande

av de beräknade administrationskostnaderna kunna komma till stånd med

lågt räknat ytterligare 9,000 kronor.

Under hänvisning till vad under nyssberörda punkter anförts har kasernkommittén

framhållit, att kostnaderna enligt byggnadsstyrelsens beräkningar

för alternativförslagets genomförande, belöpande sig till sammanlagt 1,180,000

kronor, torde kunna minskas med ett belopp av omkring 140,000 kronor.

Då samtliga de av byggnadsstyrelsen i sålunda angivna hänseenden verkställda

beräkningarna vore alltför högt tilltagna, har det synts kommittén,

att jämväl i övrigt en hel del reduceringar å de av styrelsen angivna beloppen

kunde ifrågasättas. Även om dessa besparingar i fråga om varje särskild

post vore av mindre betydelse, belöpte de sig dock tillhopa till en

avsevärd summa. Om det av kommittén förordade alternativförslaget skulle

komma att läggas till grund för byggnadsarbetet, borde enligt kommitténs

förmenande det av arkitekten Giiettler ursprungligen beräknade beloppet

872,000 kronor vara tillräckligt med tillägg av det belopp av 51,200 kronor,

som upptagits i den av Giiettler den 20 januari 1927 avgivna promemorian.

Som vid närmare undersökning befunnits, att grundförhållandena vore mindre

s. 32 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

32 Kungl. Majds proposition nr 131.

tillfredsställande på de platser, där nybyggnader skulle komma till stånd,

syntes emellertid försiktigheten bjuda, att till sålunda angivna belopp eller

tillhopa 923,200 kronor lades kostnader för anordnande av betonggrund på

sätt under punkten 7) i kommitténs ifrågavarande skrivelse angivits. Dessa

kostnader kunde i runt tal beräknas till 35,000 kronor.

Under framhållande av att vid arbetets utförande största möjliga sparsamhet

givetvis borde iakttagas samt särskild uppmärksamhet fästas vid att

nedbringa administrationskostnaderna, har kommittén med hänvisning till

vad sålunda anförts uttalat den uppfattningen, att kasernetablissementets

omändrande till vanföreanstalt enligt alternativförslaget torde kunna genomföras

för eu kostnad av omkring (872,000 + 51,200+35,000) 958,200 kronor

eller i avrundat tal 960,000 kronor.

Bedan vid min förberedande anmälan till årets statsverksproposition av

förevarande ärende framhöll jag, att jag, efter gemensam beredning med

chefen för försvarsdepartementet, kommit till den uppfattningen, att vid

valet mellan de föreliggande båda förslagen till vanföreanstalt — Sundsvallsförslaget

och Härnösandsförslaget — övervägande skäl talade för ett biträdande

av sistnämnda förslag. Den då återstående utredningen i ärendet, vilken

sedermera verkställts, har icke givit mig anledning till ändring av denna

uppfattning.

Jag torde nu få närmare redogöra för de skäl, som enligt min mening

tala för en dylik ståndpunkt.

Inledningsvis torde härvid få framhållas, att enligt den av kasernkommittén

verkställda utredningen kasernetablissementet i Härnösand icke under

den närmaste framtiden skulle kunna med fördel utnyttjas till lokal åt någon

statsinstitution. Den tidigare av byggnadsstyrelsen gjorda undersökningen i

dylikt syfte har visserligen resulterat i att etablissementet skulle kunna användas

för sådant ändamål, under förutsättning att en blivande hovrätt för

Norrland förlädes till Härnösand. Denna förutsättning är emellertid ej nu

för handen. Enligt vad vederbörande departementschef meddelat mig, kan

nämligen spörsmålet om förläggande av en hovrätt till Härnösand, på grund

av sitt nära sammanhang med frågan angående omdaning av vissa delar

av rättegångsväsendet med däri ingående väsentlig nyorganisation av hovrätterna,

icke förrän i samband med nämnda fråga bliva föremål för slutlig

prövning.

Av den utav kasernkommittén verkställda utredningen framgår vidare, att

från sakkunnigt håll avvisats tanken på kasernetablissementets utnyttjande

till anstalt för vård av sinnessjuka eller sinnesslöa.

Yad härefter angår det av kasernkommittén nu framlagda förslaget om

etablissementets användande till en vanföreanstalt jämte härmed sammanhängande

spörsmål, torde till en början kunna fastslås, att den i ärendet

verkställda utredningen otvetydigt ådagalagt, att åtgärder med det snaraste

måste vidtagas för att bättre tillgodose vården av de vanföra i Norrland.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 137. 33

Ej minst de föreliggande uppgifterna rörande antalet exspektanter, särskilt

vid Stockholmsanstalten, lämna ett tillräckligt tydligt vittnesbörd härom.

I fråga om sättet för tillgodoseende av nyss antydda behov hava vanförevårdssakkunniga

i sitt den 25 mars 1920 avgivna betänkande föreslagit, att två

vanföreanstalter skulle inrättas för Norrlands del, av vilka anstalter den ena,

avsedd för de norra delarna, skulle förläggas till Umeå och den andra, avsedd

för de södra delarna, skulle förläggas till Sundsvall. Av betänkandet inhämtas

vidare, att anstalterna i fråga — såvitt av verkställda approximativa

beräkningar rörande platsbehovet kunde bedömas — borde avses för följande

antal platser, nämligen Umeåanstalten för 90 ä 100 platser — därav

30 ä 35 för kliniken, 30 ä 35 för yrkesskolorna och 30 för skolhem — samt

Sundsvallsanstalten för 130 platser, därav 40 för kliniken, 50 för yrkesskolorna

och 40 för skolhem. Det sammanlagda platsantaiet å de båda anstalterna

skulle sålunda utgöra 220 ä 230, fördelade med 70 ä 75 platser å kliniker,

80 ä 85 å yrkesskolor och 70 å skolhem.

Av de förslag, som nu föreligga till prövning, upptager Sundsvallsförslaget

i sin senaste avfattning ett platsantal av 138, därav 88 platser å kliniken

och 50 platser å yrkesskolorna, medan upprättande av skolhem icke

ingår i detta förslag utan tills vidare ställts på framtiden. Härnösandsanstalten

åter skulle enligt huvudförslaget inrymma 270 platser, fördelade med

103 platser å sjukavdelningen, 119 å yrkesskolorna och 48 å skolhemmet,

samt enligt alternativförslaget upptaga 244 platser, fördelade å nyssberörda

tre vårdgrenar med respektive 103, 93 och 48 platser.

Yid den granskning, som de båda förslagen underkastats av medicinalstyrelsen

och styrelsen för svenska vanföreanstalternas centralkommitté, har

uttryckligen från bägge hållen framhållits, att ur vanförevårdens synpunkt

sett såväl Sundsvallsförslaget som Härnösandsförslaget, sistnämnda förslag

i fråga om bägge alternativen, skulle —- eventuellt efter smärre jämkningar

i avseende å uppgjorda ritningar — kunna läggas till grund för upprättande

av en anstalt utav avsett slag.

Då det sedermera gällt valet ur nämnda synpunkt mellan Sundsvallsförslaget

och Härnösandsförslaget, har åter av nämnda myndighet och kommittéstyrelse

företräde ansetts böra lämnas åt det förra. Anledningen härtill har,

såsom av det föregående framgår, närmast varit följande. Sundsvallsförslaget

skulle med sitt mindre platsantal icke utgöra hinder för ett framtida

realiserande av det utav vanförevårdssakkunniga uttalade önskemålet om två

anstalter för tillgodoseende av vanf örevården i Norrland. Samma förslag

med dess tilltänkta förläggning av vanföreanstalten invid det i staden belägna

lasarettet skulle lämna god möjlighet för anslutning till den av samma

sakkunniga förordade nya organisationsprincipen, åsyftande ett nära samarbete

och i viss mån samorganisation mellan vanföreanstalt och å orten

befintlig anstalt för meddelande av allmän sjukvård. Slutligen skulle eu

förläggning av anstalten till Sundsvall med dess i förhållande till Härnösand

större invånarantal och tätare befolkade kringliggande landsbygd giva

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 118 haft. (Nr 137.) s*8 27 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

större garantier för beredande av full sysselsättning åt yrkesskolornas elever

och tillräckliga möjligheter till avsättning för de av dessa elever utförda

arbetena.

Vad då först angår frågan om antalet vanföreanstalter, delar jag den uppfattningen,

att om man ser saken uteslutande ur vanförevårdssynpunld, det

skulle vara mest önskligt att vid ordnande av anstaltsvården i Norrland

följa den av vanförevårdssakkunniga angivna riktlinjen med en anstalt för

de norra och en för de södra delarna av denna landsdel. Med hänsyn

till de stora ekonomiska anspråk, som för genomförande av en sådan plan

måste ställas på såväl staten som kommuner och enskilda, lärer emellertid

ett dylikt önskemål icke kunna inom rimlig tid förverkligas. Vid sådant

förhållande kan jag icke finna annat än att den omständigheten, att Härnösandsförslaget

enligt sina båda alternativ skulle innebära en möjlighet att

omedelbart i huvudsak tillgodose behovet av platser inom vanförevårdens

olika grenar för hela Norrland, ur vårdsynpunkt utgör en stor fördel hos

förslaget. Huvudsaken är uppenbarligen, att vårdbehövande kunna erhålla

vårdplatser, och olägenheten av de för vissa delar av Norrland större avstånden

är uppenbarligen icke jämförlig med den, att vård icke alls skulle kunna

lämnas. Härvid är jämväl att märka att, därest endast en vanföreanstalt

för Norrlands del för närvarande kan tänkas komma till stånd och förläggningen

av denna enda anstalt ej kan ske till någon plats i övre Norrland,

olägenheterna för patienterna i denna del av Norrland ur kommunikationssynpunkt

sett bliva något mindre vid en anstalts förläggning till Härnösand,

än de bliva vid förläggning till Sundsvall.

Vad härefter angår önskvärdheten av att förlägga en vanföreanstalt så, att

därigenom gives möjlighet till samarbete och samorganisation med en central

sjukvårdsanstalt, är jag villig att erkänna, att vissa fördelar för såväl vanförevården

som den allmänna sjukvården kunna vara förenade med en sådan anordning.

Dock må härvid erinras, att icke någon av de tre nuvarande vanföreanstalterna

är anordnad på dylikt sätt, men det oaktat i fråga om vård

och utbildning åtnjuta det bästa anseende. Härjämte torde böra bemärkas,

att enligt vanförevårdssakkunnigas förslag själva de ortopediska sjukavdelningarna

tänkts skola utgöra specialavdelningar av de allmänna sjukhusen,

till vilka vanf öreanstaltens övriga delar skulle anknytas. Till uppförandet

av de allmänna sjukhusens ortopediska avdelningar skulle enligt samma

sakkunniga staten och det landsting, inom vars område sjukhuset i fråga

vore beläget, lämna bidrag, till driften därjämte andra landsting, som kunde

hava intresse av att disponera vårdplatser å sjukavdelningarna i fråga, allt

efter vissa av de sakkunniga föreslagna grunder. Utan att här kunna uttala

någon mening härutinnan finner jag det emellertid vara uppenbart — och

detta har icke heller av de sakkunniga förbisetts — att genomförandet av

detta förslag, ej minst i vad detsamma angår bidrag till driften från andra

landsting än det, inom vars område sjukhuset i fråga vore beläget, torde

möta vissa svårigheter. Ytterligare kan rörande samma förslag framhållas,

att staten med genomförandet av en organisation av antytt slag skulle

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

komma att ,i viss mån lämna bidrag till kostnaden för inrättande och drift

av allmänna sjukvårdsanstalter, vilken kostnad allt hitintills uteslutande

åvilat vederbörande kommuner. Vid nu angivna förhållanden kan det enligt

min uppfattning icke anses olämpligt, att även i nu förevarande fall den

hittillsvarande organisationsformen vinner tillämpning.

Med denna ståndpunkt kan jag icke finna, att anstaltens i Sundsvall ifrågasatta

anläggande invid det i staden befintliga lasarettet är av vägande betydelse

vid den förevarande jämförelsen mellan denna anstalt och Härnösandsanstalten.

Vad så beträffar önskemålet om vanföreanstaltens förläggande till en större

stad med omkringliggande tättbefolkad landsbygd, detta i syfte att säkerställa

yrkesskolornas arbets- och avsättningsmöjligheter, är jag ense med

kasernkommittén därom att Sundsvall i detta hänseende får tillerkännas ett

visst företräde framför Härnösand. Med hänsyn till den betydelse, dessa

omständigheter äga för anstaltens ekonomi, är detta givetvis eu omständighet

att taga i betraktande. På sätt kommittén framhållit, torde emellertid ingendera

av nyssnämnda två städer vara av den storlek, att den — även om

den kringliggande landsbygden medräknas — kan lämna garanti för full

sysselsättning åt yrkesskoleeleverna och tillräcklig avsättning för utförda

arbeten. De svårigheter, som eventuellt kunna uppstå i detta avseende, lära

emellertid, såsom kasernkommittén betonat, icke böra överdrivas; möjligheter

till deras övervinnande lära nämligen icke saknas. Jag erinrar om

att styrelsen för svenska vanföreanstalternas centralkommitté även uttalat sig

i sist antydd riktning under hänvisning till den avgörande vikt, som särskilt

i förevarande hänseende ligger uppå att en anstalt av nu förevarande

slag lägges under en klok och energisk ledning. Redan i detta sammanhang

vill jag även nämna, att med hänsyn bland annat till det av kasernkommittén

framhållna önskemålet att yrkesskolorna för manliga elever åtminstone till en

början ej givas alltför stor omfattning, jag har för avsikt att i anslutning

till kommitténs förslag härutinnan förorda, att Härnösandsanstalten anordnas

i enlighet med det uppgjorda alternativförslaget. Gentemot den ävenledes

framställda invändningen att i Härnösand yrkesskolornas arbete skulle

i högre grad verka hindrande på de fria yrkesidkarnas rörelse må erinras,

att Härnösands stadsfullmäktige godkänt förslaget om inrättande därstädes

av eu anstalt av ifrågavarande typ och beviljat tomtmark därtill, vilket väl

får anses innebära, att de ansett anstaltens tillkomst vara till övervägande

fördel för staden och dess inbyggare.

Sedan jag med det nu anförda anser mig hava ådagalagt, att Härnösandsförslaget,

betraktat huvudsakligen ur ren vanförevårdssynpunkt, kan

anses i stort sett likvärdigt med och, i betraktande av ökningen av vårdmöjligheterna,

avgjort fördelaktigare än Snndsvallsförslaget, går jag nu att

granska de båda förslagen huvudsakligen ur ekonomiska synpunkter.

Med hänsyn till vad jag nyss anfört i fråga om lämpligheten av att anordna

Härnösandsanstalten i enlighet med alternativförslaget, torde berörda

granskning kunna inskränkas till att jämföra Härnösandsprojektet, utfört

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

enligt detta alternativ, med Sundsvallsförslaget, sådant detta senast ifrågasatts

att utföras, nämligen med klinikavdelning av större omfattning än

tidigare föreslagits.

Yad då angår Härnösandsanstalten, är först att erinra om de olika resultat,

vartill byggnadsstyrelsen och kasernkommittén kommit vid beräkningen av

kostnaderna för ombyggnaden. De skäl, som kommittén anfört i sitt yttrande

av den 7 februari 1927, giva härvid enligt min mening fullt tillräckligt

stöd för att stanna vid den av kommittén senast angivna kostnadsberäkningen.

Det är uppenbart, att i förevarande fall ändringsarbeten böra företagas,

endast där de äro oundgängligen påkallade. Vid behandlingen av

Härnösandsförslaget bör man alltså enligt min mening utgå från att anstalten

i fråga skall kunna anordnas inom den av kasernkommittén senast

angivna kostnadsramen av 960,000 kronor. Då Härnösandsanstalten enligt

alternativförslaget beräknas inrymma 244 platser, skulle detta innebära en

platskostnad av 3,934 kronor. Skulle hänsyn jämväl tagas till de utlägg,

som kronan tidigare verkställt för ifrågavarande kasernetablissements uppförande,

vilka utlägg, enligt det förut anförda, beräknats till i runt tal 1,100.000

kronor — något som emellertid, enligt vad i det följande skall angivas,

enligt mitt förmenande icke i detta sammanhang är berättigat — skulle den

totala kostnaden uppgå till 2,060,000 kronor och kostnaden per plats belöpa

sig till 8,442 kronor.

Sundsvallsförslaget åter har beräknats draga en byggnadskostnad av

1,090,000 kronor, vilket belopp, fördelat på 138 vårdplatser, innebär en

kostnad för vårdplats av 7,898 kronor. Då staten avsetts skola bidraga med

endast hälften av anläggningskostnaden, skulle av sistnämnda kostnad å

staten belöpa ett belopp av 545,000 kronor, motsvarande en kostnad för

vårdplats av 3,949 kronor.

Vid beräkningen av de kostnader, som vid eu jämförelse mellan de olika

förslagen skulle drabba staten, anser jag emellertid, såsom nyss antytts, att

man i fråga om Härnösandsförslaget — särskilt som kasernbyggnaderna

enligt vad förut anförts icke för närvarande kunna användas för något egentligt

statsändamål och enligt avtalet med staden en förutsättning för att området

icke skall till den återlämnas är att byggnaderna utan dröjsmål komma

till användning — helt bör bortse från de belopp, som hittills för ett helt

annat ändamål än det nu avsedda redan nedlagts å kasernetablissementet i

fråga och endast taga hänsyn till de kostnader, som beräknas erforderliga

för att omdana detta etablissement till en vanföreanstalt. Man bör alltså i

detta fall utgå från nyssberörda totalkostnad för staten av 960,000 kronor

och en kostnad per vårdplats av 3,934 kronor. Härvid har jag i likhet med

kasernkommittén och på av denna kommitté anförda skäl förutsatt, att —

oberoende av utav vem anstalten kommer att drivas — staten i varje fall

skall bestrida samtliga utgifter för omändringsarbetena.

Jämföras nu dessa siffror med statens kostnader enligt Norrlandsföreningens

kalkyler för genomförande av dess förenämnda förslag — uppgående

enligt det nyss anförda totalt till 545,000 kronor och per vårdplats

opaginerad Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

till 3,949 kronor — skulle statens kostnad per vårdplats i bägge fallen bliva

ungefär densamma. Jag finner emellertid stort fog föreligga för den av

förenämnda kommittéstyrelse på närmare angivna skäl uttalade uppfattningen,

att Sundsvallsförslaget icke torde kunna realiseras utan att hela

eller åtminstone största delen av anläggningskostnaden måste bestridas av

statsmedel, därest anstalten skall kunna igångsättas med utsikt till god

ekonomi för framtiden. Staten skulle vid sådant förhållande för uppförande

av en vanföreanstalt med 138 platser — ofullständig i så måtto att den

icke skulle inrymma skolhem — få vidkännas eu kostnad av intill 1,090,000

kronor, motsvarande en kostnad per plats av högst 7,898 kronor, medan

däremot de statliga utgifterna för anordnande av en fullständig vanföreanstalt

i Härnösand — i stort sett tillgodoseende hela Norrlands behov i

förevarande avseende — enligt den senast av mig angivna beräkningsgrunden

skulle belöpa sig till 960,000 kronor, innebärande en kostnad för plats av

3,934 kronor.

Av det sålunda anförda framgår, att vid en jämförelse i nu förevarande

avseende av förslagen om uppförande av en ny vanföreanstalt i

Sundsvall och omändring av kasernetablissementet i Härnösand det sistnämnda

förslaget för statens del måste te sig såsom det vida fördelaktigare.

Vid en granskning ur rent statsfincinsiell synpunkt av de bägge

byggnadsförslagen bör därjämte en annan, förut antydd omständighet ytterligare

understrykas. Ett inrymmande i kasernetablissementet i Härnösand

av en vanföreanstalt med plats för minst 150 patienter och elever ingår —

på sätt av det förut anförda framgår — såsom ett huvudled i den överenskommelse,

som staten enligt kasernkommitténs förslag bör träffa med Härnösands

stad i syfte att ordna mellankavandena med staden i anledning av

den uteblivna förläggningen av Hemsö kustartillerikår till ifrågavarande

kasernetablissement i Härnösand. Vid en granskning av denna överenskommelse

ur synpunkten av de statliga intressen, som det tillkommer socialdepartementet

att bevaka, har jag icke funnit anledning till erinran mot

innehållet därav, vare sig i nu omförmälaa eller i andra delar. Vid sådant

förhållande föreligger enligt min uppfattning här ett ytterligare skäl, som

med styrka talar för Härnösandsförslaget.

I förevarande sammanhang torde även böra erinras om att Norrlandsföreningen

för genomförande av sitt förslag jämväl räknat med bidrag från

statens sida för inköp av inventarier och dylikt. Även härvidlag har föreningen

kalkylerat med att staten skulle bidraga med halva kostnaden, enligt verkställd

beräkning utgörande 129,000 kronor. Statens bidrag härför skulle då för

129,000

vårdplats räknat uppgå till — 934 kronor.

loo

Kasernkommittén har även förutsatt, att vid ett genomförande av Härnösandsförslaget

staten skulle till större eller mindre del vidkännas utgifterna

för anskaffande av inventarier in. m. Närmare utredning i denna del har

kommittén emellertid icke ansett sig böra åvägabringa. Medicinalstyrelsen

har approximativt räknat med eu kostnad för staten härutinnan av intill

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majds proposition nr 137.

740 kronor per plats. För min del anser jag, att staten, vare sig Sundsvallsför

slaget eller Härnösand sförslaget skulle komma till utförande, bör

bestrida viss del av kostnaden för nyss antydda ändamål. För Härnösandsanstaltens

del lärer emellertid, i händelse denna kommer att anordnas, storleken

av statens utgifter delvis bliva beroende av på vad sätt anstalten skulle

komma att drivas.

I sist angivna hänseende framgår av utredningen i ärendet, att kasernkommittén

i fråga om Härnösandsanstalten i främsta rummet tänkt sig, att

driften skulle handhavas av en enskild förening. Kommittén har därvid

utgått från att föreningen skulle driva Härnösandsanstalten på i huvudsak

enahanda villkor från statens sida som dem, under vilka vederbörande föreningar

omhänderhava skötseln av de nu befintliga vanföreanstalterna. Av utredningen

i ärendet framgår jämväl, att kasernkommittén hänvänt sig med en förfrågan

i dylikt hänseende till Norrlandsföreningen. Denna förening har emellertid,

under hänvisning bland annat till att fullständig utredning rörande driftkostnaderna

för anstalten i fråga icke av kommittén förebragts, icke velat

avgiva ett definitivt svar i berörda hänseende. Kommittén har på grund

härav — och efter framläggande av vissa, dock såsom synnerligen approximativa

betecknade driftkostnadskalkyler — av närmare angivna skäl ansett sig hava

grundade skäl för antagandet, att en ny förening för övertagande av anstaltens

skötsel eventuellt borde kunna bildas inom den närmaste framtiden.

Därest frågan om anstaltens skötsel icke skulle kunna lösas genom att

denna övertages antingen av Norr]andsföreningen eller av en för ändamålet

bildad ny förening, har kasernkommittén emellertid, med hänsyn till det

trängande behovet av att en vanföreanstalt i Norrland snarast kommer till

stånd, föreslagit, att anstalten skulle åtminstone tills vidare drivas genom

statens försorg. ''

Såväl medicinalstyrelsen som kommittéstyrelsen hava livligt förordat, att en

enskild förening skulle handhava driften av anstalten i fråga. En anordning

med statsdrift har kommittéstyrelsen ansett om möjligt böra lämnas ur

räkningen, detta under hänvisning till det enskilda initiativets betydelse för

vanförevårdens utveckling. Medicinalstyrelsen har såväl ur vårdsynpunkt som

med hänsyn till befarad stegring i utgifterna för staten vid anstaltens skötsel

på sist antytt sätt funnit sig böra helt avstyrka detta alternativ. Styrelsen

har till och med ansett sig böra förorda, att vid eventuellt beviljande av

anslag för genomförande av Härnösandsförslaget borde fästas villkor om att

anstalten skall handhavas av en ekonomiskt tryggad förening för vård av

vanföra, vare sig en redan befintlig förening eller en för nu ifrågavarande

anstalts skötsel särskilt bildad sammanslutning.

För min del delar jag den uttalade uppfattningen om önskvärdheten av

att jämväl driften av en anstalt i Härnösand bör omhänderhavas av en

förening. Av skäl, kasernkommittén anfört, finner jag mig dock även kunna

tillstyrka en anordning med anstaltens drivande genom statens försorg.

En dylik anordning bör emellertid, såsom även kasernkommittén förutsatt,

hava karaktären av en åtgärd i sista hand. Därest statsmakterna besluta

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

sig för ett anordnande av en vanföreanstalt i Härnösand, böra därför kraftiga

åtgärder snarast möjligt vidtagas för att söka få till stånd eu överenskommelse

med en förening — vare sig en redan befintlig eller en nybildad — om anstaltens

övertagande och drivande. Enligt min mening bör det också finnas

starka förhoppningar, att åtgärder i dylikt hänseende skola krönas med framgång.

Från statens sida torde därvid böra i huvudsak följas de riktlinjer i

fråga om anstaltens nyttjande, drift, statlig kontroll över förvaltningen samt

föreningens ekonomiska resurser, som uppdragits av kasernkommittén och

medicinalstyrelsen. Beträffande storleken av ett blivande clriftbidrag till en

av sådan förening driven anstalt finner jag — i motsats mot medicinalstyrelsen

— icke anledning antaga, att bidraget skall behöva sättas nämnvärt högre

än det i årets statsverksproposition föreslagna, delvis nedsatta driftbidraget

till de befintliga anstalterna.

Med den ståndpunkt, jag sålunda intager i fråga om skötseln av en blivande

vanföreanstalt i Härnösand, kan jag givetvis icke tillstyrka medicinalstyrelsens

förslag att vid ett beslut om Härnösandsförslagets genomförande binda ett

absolut villkor om anstaltens skötsel av en därtill kvalificerad förening. Jag

vill i detta sammanhang jämväl hänvisa till den av mig i det föregående

omförmälda bestämmelsen i den ifrågasatta överenskommelsen med nämnda

stad, att driften av anstalten i fråga skall omhänderhavas av kronan eller

av en förening, som har till ändamål att med understöd av statsmedel lämna

bistånd åt vanföra i Norrland. Även om det mot förmodan skulle bliva nödvändigt,

att staten övertager driften av anstalten, böra uppenbarligen kraftiga

bidrag fordras från landsting och primärkommuner, därvid hänsyn bör tagas

till att dessa med denna lösning av frågan icke behövt som medlemmar i en

förening bidraga till anskaffande av inventarier in. m.

För att nu återgå till den av mig nyss berörda frågan om statens deltagande

i kostnaden för anskaffande av inventarier m. m., torde denna fråga,

därest Härnösandsförslaget skulle vinna statsmakternas godkännande, i sinom

tid böra bliva föremål för särskild utredning, vilken lärer böra verkställas

i samråd med den förening, som kan befinnas villig och lämplig att övertaga

driften vid anstalten. Det bör i detta sammanhang även erinras om att kasernkommittén

i sitt yttrande av den 7 februari 1927 påpekat, att tillverkning

av en del inventarier m. m. med fördel skulle under anstaltens första verksamhetsår

kunna utföras av yrkesskoleelever vid anstalten.

Av vad jag här i olika hänseenden anfört och åberopat framgår, att jag

icke anser mig kunna tillstyrka det föreliggande förslaget om ytterligare

statsbidrag till uppförande och inredande av en vanföreanstalt i Sundsvall,

men att jag finner det ur förut angivna synpunkter kunna förordas, att statsmakterna

besluta att utnyttja det lediga kasernetablissementet i Härnösand

genom inrättande därstädes av eu vanföreanstalt för tillgodoseende av det

trängande behovet av en dylik anstalt för Norrlands del.

Såsom i det föregående antytts, anser jag i likhet med kasernkommittén,

att berörda anstalt bör anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med de av

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungi. Maj:ts proposition nr 137.

arkitekten Giiettler för alternativförslaget uppgjorda ritningarna ock till eu

beräknad kostnad av 960,000 kronor. Jag vill erinra om att enligt alternativförslaget

nuvarande landstorms- och Rödakorsförråd skulle kvarbliva i de

därför nu disponerade lokalerna i etablissementet. Likaledes torde vissa

för närvarande för sjöförsvarets ändamål därstädes begagnade lokaler fortfarande

under nästa budgetår få disponeras för samma ändamål, vilket lärer

låta sig göra utan hinder för ombyggnadsarbetet.

Frågan om genom vilken myndighets försorg byggnadsarbetet skall verkställas,

torde senare få prövas av Kungl. Maj:t. Vid arbetsritningarnas utarbetande

lära i varje fall böra beaktas de av byggnadsstyrelsen med hänsyn

till den förefintliga byggnadsstommen förordade jämkningarna. Likaledes

böra därvid alla de åtgärder vidtagas, vilka utan åsidosättande av nödiga

krav på byggnadens ändamålsenlighet kunna medföra största möjliga besparingar.

Det torde jämväl få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma huru

ifrågavarande område skall tills vidare förvaltas.

Vad angår behovet av anslag för budgetåret 1927—1928 till anordnande av

nu ifrågavarande anstalt, har jag vid min preliminära anmälan av ärendet

framhållit, att endast en obetydlig del av byggnadsarbetet torde hinna utföras

under nämnda budgetår. Enligt vad kasernkommittén efter samråd med

arkitekten Giiettler upplyst, beräknas byggnadsarbetena under tiden därefter

kunna bedrivas i sådan takt, att omändringen av kasernetablissementet till

dess nya ändamål skulle kunna avslutas till den 1 juli 1930. I anslutning

härtill har från kasernkommitténs sida uttalats den uppfattningen, att av

den för vanföreanstaltens anordnande beräknade kostnadssumman av 960,000

kronor ett belopp av 75,000 kronor borde anvisas för nästa budgetår, medan

återstoden av nämnda summa borde fördelas å budgetåren 1928—1929 och

1929—1930. På grund härav och i överensstämmelse med vad i förslaget

till riksstat för budgetåret 1927—1928 beräknats, torde ett extra reservationsanslag

å 75,000 kronor böra under rubriken vanföreanstalt i Härnösand

anvisas för sistnämnda budgetperiod. Av ett dylikt anslag torde ock, såsom

jag vid den förberedande anmälan av ärendet anförde, böra bestridas ersättning

för sådana medel, som förskjutits från fjärde huvudtiteln för utredning

angående lämpligaste användningen av kasernetablissementet i Härnösand

och som icke direkt sammanhänga med kasernkommitténs eget arbete. Från

samma anslag torde jämväl böra utgå de kostnader, som kronan jämlikt

§ 4 i den ifrågasatta överenskommelsen skall bestrida såväl för avstyckningen

som för lagfart å det för vanföreanstalten avsedda markområdet. Det

kan i detta sammanhang påpekas att, därest ett anslag av 75,000 kronor

skulle av riksdagen beviljas till nu förevarande ändamål för nästa budgetår,

detta anslag i realiteten skulle å budgetens inkomstsida motvägas av det

reservationsanslag av samma storlek — på sin tid beviljat för uppförande

av en vanföreanstalt i Sundsvall men av förut angivna skäl utav vederbörande

icke lyftat — vilket chefen för finansdepartementet vid behandlingen

i 1927 års statsverksproposition av frågan om inkomstberäkningen för nästa

budgetår under titeln »i anspråk tagna kapitaltillgångar» — i överensstäm
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

melse med förenämnda av mig och chefen för försvarsdepartementet hävdade

uppfattning i fråga om Härnösandsetablissementets användning — föreslagit

skola disponeras för bestridande av statsutgifterna för budgetåret.

För framläggande för riksdagen av förslag i förevarande ämne torde det

naturligen vara en förutsättning, att beslut kommer att fattas om avlåtande

av proposition angående godkännande av förberörda överenskommelse mellan

kronan och Härnösands stad. Härom lärer, såsom jag i det föregående

omförmält, chefen för försvarsdepartementet senare i dag komma att göra

hemställan.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj.t måtte föreslå

riksdagen att

dels medgiva, att det för Hemsö kustartillerikår ursprungligen

avsedda kasernetablissementet i Härnösand må för en

beräknad kostnad av högst 960,000 kronor omändras till vanföreanstalt

i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten

K. Ctiiettler i augusti 1926 för det såsom alternativ betecknade

förslaget uppgjorda ritningar, samt att förty det för nämnda

anstalt avsedda området, omfattande ungefär 40,800 kvadratmeter,

må från och med den 1 juli 1927 överföras från försvarsväsendet;
dels

ock till vanföreanstalt i Härnösand för budgetåret

1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av kronor 75,000.

Till vad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Ullman.

bihang till riksdagens protokoll 1327. 1 sand. 118 häjt. (Nr 137.)

333 27 4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

Bilaga.

Under förutsättning att de i Härnösand för Hemsö kustartillerikårs räkning

uppförda kasernbyggnaderna kunna på sätt nedan sägs inredas till en

anstalt för vanföra träffas härmed, under förbehåll av Kungl. Maj:ts och

riksdagens godkännande, mellan Kungl. Maj:t och Kronan genom Kasernkommittén,

å ena sidan, samt Härnösands stad, å andra sidan, följande överenskommelse:
§

1-

Det mellan Kungl. marinförvaltningen, å Kungl. Maj:ts och Kronans vägnar

å ena, samt stadsfullmäktige i Härnösand, å stadens vägnar, å andra

sidan, den 20 september och den 15 oktober 1917 upprättade skriftliga avtal,

varigenom staden till kronan upplåtit vissa markområden för Hemsö

kustartillerikårs räkning, förklaras från den 1 juli 1927 vara till alla delar

hävt.

§ 2. *

Av det i nyssnämnda avtal under § 1 a) omförmälda område, vilket finnes

utmärkt å en avtalet bifogad karta och betecknats med bokstaven A, upplåter

staden till kronan utan ersättning med full äganderätt och gravationsfritt

den nordöstra delen, innehållande i areal cirka 40,800 kvm. Det sålunda

till kronan upplåtna området gränsar i nordost 250 meter mot allmänna

vägen, i nordväst 165 meter mot Trädgårdsföreningen till en punkt,

betecknad a, i sydost 154.2 0 meter till det knä gränslinjen här bildar å kartan

(denna punkt benämnd b) samt i söder till eu linje, som förenar punkterna

a och b. Till den å kartan svartstreckade delen av det till kronan

upplåtna området äger tillträde rum, då gällande kontrakt om arrende av

denna mark utgår och senast den 1 oktober 1931. Marken i övrigt har av

kronan redan till trätts.

§3.

I det etablissement, som finnes uppfört å det till kronan enligt § 2 upplåtna

området, skall genom kronans försorg inredas en vanföreanstalt med

plats för minst 150 patienter och elever. Denna anstalt skall drivas antingen

av kronan eller av en förening, som med understöd av statsmedel har till

ändamål att lämna bistånd åt vanföra i Norrland.

Staden skall vara befriad från skyldighet att utöver vanliga patient- och

elevavgifter lämna bidrag till anstaltens underhålls- och driftkostnader.

§4-

Sedan förrättning för avstyckning av den till kronan enligt § 2 här ovan

upplåtna marken ägt rum, skall särskild avhandling upprättas mellan kronan

och staden angående markens överlåtande till kronan. Kronan bestrider

kostnaderna såväl för avstyckningen som för lagfart å området. De för erhållande

av lagfart erforderliga handlingar tillhandahållas av staden.

§5-

Staden förbinder sig att alltjämt i fullgott skick underhålla till etablissementets

tomtgräns framdragna ledningar för vatten och elektrisk ström ävensom

att tillhandahålla den institution, som kommer att inrymmas i etablissementet,

vatten och elektrisk ström till samma partipris, som gälla eller

framdeles kunna bliva gällande för andra avnämare av lika stor kvantitet

vatten eller elektrisk ström.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 137.

43

§ 6.

Staden medgiver för sin del, att det till kronan överlåtna området får bebyggas

under förutsättning av fasadrätt vid alla gränser.

Staden förbinder sig att ej medgiva uppförande av byggnader närmare

samma områdes gränser än 12 meter.

§ 7.

Kronan förbinder sig att den 1 juli 1927 till Härnösands stad utgiva

15,000 kronor, utgörande i ett för allt gottgörelse för de förluster, som staden

tillskyndats i följd av att staden sedan år 1917 icke ägt dispositionsrätt

till de för Hemsö kustartillerikårs räkning upplåtna markområdena.

§ 8.

Därest en mera avsevärd inskränkning i vanföreanstaltens drift kommer

att äga rum, är staden berättigad att efter framställning erhålla gottgörelse

av kronan för de förluster, som staden i följd härav kan visa sig hava tillskyndats.

§9.

Kronan förbinder sig att, för den händelse ifrågavarande etablissement

icke före den 1 juli 1931 tagits i bruk för sitt nya ändamål, från sistnämnda

dag till dess så skett, till staden utgiva ersättning beräknad efter 10,000

kronor för helt kalenderår.

§ io.

Skulle vanföreanstalten icke hava kommit till stånd före den 1 juli 1935

eller bliver densamma efter att hava varit i verksamhet helt nedlagd utan

att annan social inrättning av samma omfattning förlägges till etablissementet,

skall kronan till staden utgiva ersättning för den upplåtna marken

efter det pris, vartill marken då kan komma att uppskattas, och skola såväl

kronan som staden därefter vara befriade från de i denna överenskommelse

stadgade förpliktelser.

Av denna överenskommelse äro två exemplar upprättade, av vilka Kungl.

Maj:t och Kronan erhållit det ena och Härnösands stad det andra exemplaret.

Stockholm den 16 september 1926.

För Kasernkommittén:

Johan Jönsson.

Härnösand den 14 september 1926.

Å Härnösands stadsfullmäktiges vägnar:

Fritz Kaijser.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:205 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vanföreanstalt i Härnösand. s. 6 i texten
  2. SU 1927:106 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vanföreamtalt i Härnösand jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten
  3. SU 1927:107 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i proposition angående godkännande av viss överenskommelse mellan kronan och Härnösands stad. s. 13 i texten