Angående anslag för uppförande av hangarbyggnad m. in. för ett sjuktransportaeroplan
1927-02-18 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1927:139, Angående anslag för uppförande av hangarbyggnad m. in. för ett sjuktransportaeroplan
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
1
Nr 139.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
för uppförande av hangarbyggnad m. in. för ett sjuktransportaeroplan;
given Stockholms slott den 18 februari
1927.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Rosén.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
ä Stockholms slott den 18 februari 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosén,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.
Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Rosén:
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t
under fjärde huvudtiteln, punkten 145, föreslagit riksdagen att, i avvaktan
på den särskilda proposition i ämnet, som kunde komma att till riksdagen
avlåtas, tillsvidare för uppförande av hangarbyggnad m. m. för ett sjuktransportaeroplan
för budgetåret 1927—1928 beräkna ett extra reservationsanslag
av 32,500 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 120 käft. (Nr 139—140.) 398 27 I
2
Kungl. May.ts proposition nr 139.
Vid anmälan av berörda fråga anförde jag till statsrådsprotokollet över
försvarsärenden, att förslag blivit väckt om anskaffande av ett sjuktransportaeroplan,
vilket skulle stationeras vid 4. flygkåren å kröson samt avses att
betjäna såväl militär som civil sjukvård. Kostnaderna för anskaffning av
ifrågavarande flygplan syntes kunna utgå av det anslag till bestridande av
engångskostnader för anskaffning av flygmateriel m. m., om vars anvisande
jag under annan punkt av huvudtiteln komme att hemställa. Vad anginge
de av flygvapnets bruk för civil sjukvårdsverksamhet föranledda underliållsoch
driftskostnaderna, torde dessa kostnader, vilka uppskattats till 25,000
kronor årligen, böra gäldas av anslag under femte huvudtiteln, på sätt av
chefen för socialdepartementet komme att närmare angivas. Beträffande åter
vissa med anskaffningen förenade engångskostnader, nämligen för uppförande
av hangarbyggnad och slipanordning för flygplanet, vilka kostnader beräknats
till 32,500 kronor, syntes härför böra avses ett särskilt extra anslag
under fjärde huvudtiteln. Emellertid befunne sig ärendet för det dåvarande
ännu icke i det skick, att det kunde göras till föremål för slutgiltig prövning.
Jag anhåller nu att få inför Kungl. Maj:t anmäla ärendet till definitivt
avgörande.
Till en början ber jag att få lämna en kortfattad redogörelse beträffande
de anstalter för sjuktransport medelst aeroplan, som hittills genom medverkan
från statens sida vidtagits, samt rörande härav vunna erfarenheter.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 mars 1923 meddelade överstyrelsen för
Svenska röda korset, att överstyrelsen, som fått sin uppmärksamhet riktad
på önskvärdheten av att prov med täckta sjuktransportaeroplan komme till
utförande i Sverige, satt sig i förbindelse med firman Breguet i Paris, vilken
firma konstruerat ett sjuktransportaeroplan, som syntes väl lämpa sig för
svenska förhållanden. Därest ett dylikt aeroplan anskaffades och stationerades
i Boden, syntes detsamma i väsentlig grad kunna bidraga till lösandet
av sjuktransportfrågan i Norrland, varjämte aeroplanet kunde bliva av stor
nytta för försvarsväsendet. Överstyrelsen kunde emellertid ej utan bidrag
av statsmedel anskaffa aeroplanet i fråga, vartill komme, att överstyrelsen
vore ur stånd att anskaffa och underhålla för aeroplanet erforderlig personal.
Under åberopande härav hemställde därför överstyrelsen, att av statsmedel
måtte anvisas 15,000 kronor såsom bidrag till anskaffande av ett dylikt sjuktransportaeroplan,
samt att försvarsväsendet måtte ställa militärpersonal till
förfogande i Boden för aeroplanets förande m. m. Sedan arméförvaltningens
fortifikations- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse yttrat sig Över
framställningen, medgav Kungl. Maj:t genom brev den 13 april 1923, att
15,000 kronor finge såsom bidrag till inköp av ett dylikt sjuktransportaeroplan
ställas till överstyrelsens förfogande från lantförsvarets anslag till extra
utgifter, under villkor att överstyrelsen bestrede återstående kostnader för
aeroplanets inköp och införande i riket samt i fredstid ordnade sjuktransport
därmed inom Norrbottens och Västerbottens län utan särskild ersättning
vid sådan transport av militära sjuka. Vidkommande frågan om disposition
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 133.
av personal ur armén för aeroplanets förande medgav Kungl. Maj:t, efter
vederbörandes hörande, genom brev den 5 oktober 1923, att personal tillhörande
fälttelegraf kåren finge efter eget åtagande tagas i anspråk vid transport
av sjuka personer, som icke tillhörde krigsmakten.
De genom statens medverkan på angivet sätt igångsatta sjuktransporterna
torde få anses hava slagit synnerligen väl ut. Sålunda framhöll överstyrelsen
för Svenska röda korset i skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 november 1924
— vid vilken tidpunkt sjuktransportaeroplanet, med vissa avbrott, varit i
verksamhet i närmare ett års tid — att efter hand som det nya sjuktransportmedlets
möjligheter och fördelar blivit kända och erkända av såväl tjänsteläkarna
som befolkningen i övre Norrland, hade rekvisitionerna ökats, och
den gångna försökstiden finge anses hava visat, att sjuktransport medelst
aeroplan icke endast vore i tillfredsställande utsträckning genomförbar, utan
även enligt den allmänna meningen i dessa trakter motsvarade ett verkligt
behov. I anslutning till sålunda vunna erfarenheter gjorde överstyrelsen
framställning i syfte att anordningarna för sjuktransport medelst aeroplan
måtte utvidgas genom anskaffning av ytterligare tvenne flygplan, nämligen
dels ett särskilt av lättare konstruktion, avsett för sommarflygning, dels ett
reservplan.
Sedermera har överstyrelsen för Svenska röda korset uti en till chefen
för försvarsdepartementet ställd promemoria av den 20 september 1926 ånyo
utvecklat överstyrelsens synpunkter på frågan om sjuktransportflygningar i
övre Norrland genom samverkan mellan staten och Svenska röda korset.
Överstyrelsen erinrar i nämnda promemoria till en början om sin tidigare
framställning rörande utvidgning av anordningarna för sjuktransport medelst
aeroplan samt framhåller härefter i huvudsak följande.
Ett för sjuktransport vintertid avsett aeroplan borde vara så konstruerat,
att detsamma möjliggjorde transport i slutet, uppvärmt och upplyst rum.
Svenska röda korsets nuvarande flygplan av Breguet-typ med pontoner hade
sommartid, då uppstigning ur trånga älvar och sjöar ifrågakomme, visat sig
alltför tungt, och vore pontonerna även alltför bräckliga för att en sådan enhetstyp
skulle kunna anses tillfredsställande. Erfarenheterna hade vidare
ådagalagt behovet av reservplan. Under de sista åren hade emellertid materielen
inom flygväsendet gjort sådana framsteg, att en enhetsmaskin, som
tillfredsställde fordringarna för sjuktransporter såväl vinter- som sommartid,
numera syntes kunna åstadkommas. Då överstyrelsen icke vore i stånd att
bestrida kostnaderna för anskaffning av den sjuktransportmateriel för flygning,
som erfordrades, nödgades överstyrelsen vidhålla sitt tidigare förslag
därom, att det militära flygväsendet efter hand måtte åtaga sig att från
Boden och möjligen även från Östersund söka genomföra sjuktransportflygningarna.
Med hänsyn till att den utav Svenska röda korset med bidrag av
statsmedel år 1923 inköpta Breguet-m askin en blivit så försliten, att den förklarats
icke vidare värd att repareras, och i avsikt att göra sitt bästa för att begränsa
statsverkets uppoffringar till kostnaderna för inköp av en enhetsmaskin
för sjuktransporter vinter- och sommartid, hade överstyrelsen för av
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 139
sikt att genom särskilda åtgärder söka bereda möjlighet att svara för anskaffningen
av reservaeroplanet. Det syntes även överstyrelsen, att ett av
statsmedel inköpt och för sjuktransporter avsett aeroplan kunde bliva till
stor nytta såväl i fred som i krig. Det vore givet, att, därest Svenska röda
korset mäktade inköpa ett modernt dylikt aeroplan, detta vid krigstillfälle
komme att stå till försvarsväsendets förfogande.
För närvarande verkställas sjuktransporter inom övre Norrland medelst
ett för ändamålet provisoriskt iordningställt militärt aeroplan, som är stationerat
i Boden. Frågan om ett mera definitivt ordnande av dessa sjuktransporter
föreligger icke ännu i det skick, att densamma kan underställas
Kungl. Maj:ts prövning. Med anledning av vad i detta ärende förekommit,
och sedan en flygkår erhållit stadigvarande förläggning å Frösön invid Östersund,
har det emellertid, såsom inledningsvis antytts, synts mig böra tagas
under övervägande, huruvida icke — oavsett hur sjuktransportförhållandena
i Norrbotten må komma att ordnas — denna flygkår borde tilldelas ett sjuktransportaeroplan,
vilket även skulle kunna utnyttjas i den civila sjukvårdens
tjänst. I detta ämne hava utlåtanden infordrats från arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse samt medicinalstyrelsen, och övergår jag nu till att redogöra
för innehållet av dessa utlåtanden.
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse anför i huvudsak följande.
I flera länder, exempelvis Siarn, Kanada, Förenta Staterna, Australien,
användes å platser med vägförhållanden m. m., liknande övre Norrlands, numera
i allt större utsträckning och med växande förtroende och förståelse
aeroplan för transport dels av läkare och annan sjukvårdspersonal samt materiel
till de sjukas bostadsort, dels av sjuka till sjukhus. Härigenom hade
ett stort antal hotande eller redan utbrutna epidemier bringats att avstanna
och många sjuka kommit i åtnjutande av fullgod vård. Vad anginge transport
med aeroplan under krig, förelåge erfarenheter därom från skilda håll.
I ett stort antal publikationer redogjorde exempelvis fransmännen för sina
erfarenheter dels från Marocko, dels från Syrien. Terräng- och vägförhållandena
vore i dessa trakter av den art, att sjuktransporter landledes vore
förenade med lång tidsutdräkt och tillskyndade de sjuka stora plågor. Ej
färre än ungefär 3,000 fall hade under striderna i Marocko och i Syrien därför
transporterats med luftfarkoster till sjukhus, där de kunnat få omedelbar
vård. I intet fall hade någon olyckshändelse inträffat vid dessa transporter.
Från kriget i Mesopotamien hade engelsmännen meddelat resultaten av
transport av sjuka och sårade medelst aeroplan, och vore dessa samtliga i
hög grad tillfredsställande. Den vunna erfarenheten vore sådan, att ej blott
läkare utan även de för flygvapnet ansvariga i nämnda publikationer toge
varmt till orda för användandet av aeroplan för transport av sjuka och sårade
i härför lämpade fall.
Det vore givet, att åtskilliga svårigheter komme att yppa sig för tillgodogörandet
av dessa erfarenheter. I all synnerhet gällde detta under krig av
större omfattning. Med inseende härav hade å internationella Udda korskonferensen
i Geneve 1925 utarbetats förslag till bestämmelser i Genévekonventionens
anda, avseende dels skydd för sjukvårdsaeroplanens personal
och materiel, dels ock säkerhet för, att planen ej användes för röjandet av
militära hemligheter. Detta förslag torde komma att föreläggas den kon
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
ferens mellan signatärmakterna, vilken avsåges skola inom närmaste tiden
sammanträda i Geneve för behandling av förslag till ändring i Genevekonventionen
i dess helhet.
Möjligheterna till igenkännande och behandling av sjukdomar hade under
de senare åren i hög grad ökats, beroende på de medicinska grundläggande
vetenskapernas fortgående utveckling. Förutsättning för verksam behandling
vore emellertid, beträffande ett stort antal sjukdomsfall, att diagnosen bleve
tidigt ställd och att behandlingen tidigt igångsattes. Härför krävdes i ett
flertal fall vård å sjukhus, som förfogade över personal och materiel i tidsenlig
utsträckning. Det vore således många gånger av största betydelse, att
sjuka transporterades snarast möjligt efter sjukdomens uppkomst till dylikt
sjukhus. Så skedde också i allt större utsträckning, och vore väl de vanligaste
transportmedlen härför numera automobiler. För stora delar av vårt
land förefunnes emellertid inga möjligheter för transport av sjuka till sjukhus,
eller vore dessa möjligheter knappast att räkna med, på grund av därmed
förenade kostnader ävensom med hänsyn till de lidanden, som orsakades
de sjuka, och de ringa utsikter till återställelse, som förefunnes, då alltför
lång tid hunne förflyta efter sjukdomens utbrytande och intill dess hjälp
kunde ernås. De sjuka måste därför lämnas åt sitt öde. Sådana vore förhållandena
i stora delar av Norrland.
Enligt sjukvårdsstyrelsens mening förelåge därför skäl att vid anordningarna
för vårt försvars hälso- och sjukvård — särskilt med tanke på förhållandena
i övre Norrland — taga hänsyn till sjuktransporterna luftledes; härtill
komme behovet av aeroplan för att kunna inhämta erforderlig erfarenhet
angående deras användbarhet i händelse av krig liksom behovet av dylika
för att tillgodose vissa oundgängliga sjukvårdskrav under fred.
På grund av det anförda tillstyrkte sjukvårdsstyrelsen, att medel anvisades
för uppförande av hangarbyggnad och slipanordning för ett sjuktransportareoplan
å Frösön ävensom för inköp av ett sjuktransportaeroplan, att stationeras
vid 4. flygkåren därstädes.
Medicinalstyrelsen har anfört, att styrelsen, som i allt väsentligt instämde
i vad arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse yttrat, ville för egen del framhålla
önskvärdheten jämväl för det civila sjukvårdsarbetet, särskilt i övre
Norrland, att hava tillgång till sjuktransportaeroplan och att därigenom
vinna ökad erfarenhet om lämpligaste sättet för anordnandet av sjuktransport
av ifrågavarande slag. I samband härmed ville styrelsen betona lämpligheten
av, att ifrågavarande sjuktransporter icke dirigerades till visst sjukhus
utan till den sjukvårdsanstalt, som befunne sig närmast den sjukes
hemvist, och där lämplig vård kunde beredas den sjuke.
För egen del hyser jag samma uppfattning som arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
och medicinalstyrelsen i fråga om betydelsen för de norrländska
sjukvårdsförhållandena av möjligheten att medelst aeroplan verkställa
de sjukas transport för erhållande av vård; och, såsom jag i det föregående
redan antytt, synes mig förläggningen av flygtrupp till Norrland väl ägnad
att bidraga till lösningen av denna viktiga fråga. Ur krigsberedskapssynpunkt
är det givetvis ock av behovet påkallat, att för sjuktransporter avsedd
flygmateriel står till förfogande. Jag finner mig därför böra förorda anskaffandet
av ett sjuktransportaeroplan, vilket skulle stationeras vid 4. flygkåren
ä Frösön samt betjänas av personal ur flygvapnet.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 139.
Beträffande de härmed förenade kostnaderna har jag, såsom inledningsvis
erinrats, närmare uttalat mig om sättet för dessas bestridande i innevarande
års statsverksproposition. I fråga om anskaffningskostnaderna för flygplanet
— vilka avses att gäldas av anslaget till engångskostnader för anskaffning
av flygmateriel m. m. — torde böra nämnas, att dessa kostnader enligt
av flygstyrelsen verkställd beräkning skulle belöpa sig till sammanlagt 120,000
kronor, varav för själva flygplanet med motor 80,000 kronor och för reservmotor
m. m. 40,000 kronor. Enligt beräkningar, som likaledes uppgjorts
av flygstyrelsen, skulle, såsom förut nämnts, underhålls- och driftkostnaderna
för flygplanets bruk för civil sjukvårdsverksamhet uppgå till 25,000 kronor
årligen samt engångskostnaderna för uppförande av hangarbyggnad och slipanordning
för flygplanet till 32,500 kronor.
Chefen för socialdepartementet kommer framdeles denna dag att göra
framställning om äskande av medel för bestridande av de med flygplanets
bruk i den civila sjukvårdsverksamhetens tjänst förenade kostnaderna.
Vad angår den form och de allmänna förutsättningar, varunder samarbete
mellan staten och överstyrelsen för Svenska röda korset bör genomföras på
detta område, torde det icke vara erforderligt att i detta sammanhang närmare
ingå härpå, utan torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att härutinnan
meddela de bestämmelser, som må finnas behövliga.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för uppförande av hangarbyggnad m. m. för ett sjuktransportaeroplan
för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 32,500 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsenllegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Yngvar Månsson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.