Sök i Ratio Lex

Angående anslag för uppförande av hangarbyggnad m. in. för ett sjuktransportaeroplan

1927-02-18 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:139, Angående anslag för uppförande av hangarbyggnad m. in. för ett sjuktransportaeroplan

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

1

Nr 139.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

för uppförande av hangarbyggnad m. in. för ett sjuktransportaeroplan;

given Stockholms slott den 18 februari

1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Rosén.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

ä Stockholms slott den 18 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosén,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Rosén:

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t

under fjärde huvudtiteln, punkten 145, föreslagit riksdagen att, i avvaktan

på den särskilda proposition i ämnet, som kunde komma att till riksdagen

avlåtas, tillsvidare för uppförande av hangarbyggnad m. m. för ett sjuktransportaeroplan

för budgetåret 1927—1928 beräkna ett extra reservationsanslag

av 32,500 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 120 käft. (Nr 139—140.) 398 27 I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition nr 139.

Vid anmälan av berörda fråga anförde jag till statsrådsprotokollet över

försvarsärenden, att förslag blivit väckt om anskaffande av ett sjuktransportaeroplan,

vilket skulle stationeras vid 4. flygkåren å kröson samt avses att

betjäna såväl militär som civil sjukvård. Kostnaderna för anskaffning av

ifrågavarande flygplan syntes kunna utgå av det anslag till bestridande av

engångskostnader för anskaffning av flygmateriel m. m., om vars anvisande

jag under annan punkt av huvudtiteln komme att hemställa. Vad anginge

de av flygvapnets bruk för civil sjukvårdsverksamhet föranledda underliållsoch

driftskostnaderna, torde dessa kostnader, vilka uppskattats till 25,000

kronor årligen, böra gäldas av anslag under femte huvudtiteln, på sätt av

chefen för socialdepartementet komme att närmare angivas. Beträffande åter

vissa med anskaffningen förenade engångskostnader, nämligen för uppförande

av hangarbyggnad och slipanordning för flygplanet, vilka kostnader beräknats

till 32,500 kronor, syntes härför böra avses ett särskilt extra anslag

under fjärde huvudtiteln. Emellertid befunne sig ärendet för det dåvarande

ännu icke i det skick, att det kunde göras till föremål för slutgiltig prövning.

Jag anhåller nu att få inför Kungl. Maj:t anmäla ärendet till definitivt

avgörande.

Till en början ber jag att få lämna en kortfattad redogörelse beträffande

de anstalter för sjuktransport medelst aeroplan, som hittills genom medverkan

från statens sida vidtagits, samt rörande härav vunna erfarenheter.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 mars 1923 meddelade överstyrelsen för

Svenska röda korset, att överstyrelsen, som fått sin uppmärksamhet riktad

på önskvärdheten av att prov med täckta sjuktransportaeroplan komme till

utförande i Sverige, satt sig i förbindelse med firman Breguet i Paris, vilken

firma konstruerat ett sjuktransportaeroplan, som syntes väl lämpa sig för

svenska förhållanden. Därest ett dylikt aeroplan anskaffades och stationerades

i Boden, syntes detsamma i väsentlig grad kunna bidraga till lösandet

av sjuktransportfrågan i Norrland, varjämte aeroplanet kunde bliva av stor

nytta för försvarsväsendet. Överstyrelsen kunde emellertid ej utan bidrag

av statsmedel anskaffa aeroplanet i fråga, vartill komme, att överstyrelsen

vore ur stånd att anskaffa och underhålla för aeroplanet erforderlig personal.

Under åberopande härav hemställde därför överstyrelsen, att av statsmedel

måtte anvisas 15,000 kronor såsom bidrag till anskaffande av ett dylikt sjuktransportaeroplan,

samt att försvarsväsendet måtte ställa militärpersonal till

förfogande i Boden för aeroplanets förande m. m. Sedan arméförvaltningens

fortifikations- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse yttrat sig Över

framställningen, medgav Kungl. Maj:t genom brev den 13 april 1923, att

15,000 kronor finge såsom bidrag till inköp av ett dylikt sjuktransportaeroplan

ställas till överstyrelsens förfogande från lantförsvarets anslag till extra

utgifter, under villkor att överstyrelsen bestrede återstående kostnader för

aeroplanets inköp och införande i riket samt i fredstid ordnade sjuktransport

därmed inom Norrbottens och Västerbottens län utan särskild ersättning

vid sådan transport av militära sjuka. Vidkommande frågan om disposition

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

av personal ur armén för aeroplanets förande medgav Kungl. Maj:t, efter

vederbörandes hörande, genom brev den 5 oktober 1923, att personal tillhörande

fälttelegraf kåren finge efter eget åtagande tagas i anspråk vid transport

av sjuka personer, som icke tillhörde krigsmakten.

De genom statens medverkan på angivet sätt igångsatta sjuktransporterna

torde få anses hava slagit synnerligen väl ut. Sålunda framhöll överstyrelsen

för Svenska röda korset i skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 november 1924

— vid vilken tidpunkt sjuktransportaeroplanet, med vissa avbrott, varit i

verksamhet i närmare ett års tid — att efter hand som det nya sjuktransportmedlets

möjligheter och fördelar blivit kända och erkända av såväl tjänsteläkarna

som befolkningen i övre Norrland, hade rekvisitionerna ökats, och

den gångna försökstiden finge anses hava visat, att sjuktransport medelst

aeroplan icke endast vore i tillfredsställande utsträckning genomförbar, utan

även enligt den allmänna meningen i dessa trakter motsvarade ett verkligt

behov. I anslutning till sålunda vunna erfarenheter gjorde överstyrelsen

framställning i syfte att anordningarna för sjuktransport medelst aeroplan

måtte utvidgas genom anskaffning av ytterligare tvenne flygplan, nämligen

dels ett särskilt av lättare konstruktion, avsett för sommarflygning, dels ett

reservplan.

Sedermera har överstyrelsen för Svenska röda korset uti en till chefen

för försvarsdepartementet ställd promemoria av den 20 september 1926 ånyo

utvecklat överstyrelsens synpunkter på frågan om sjuktransportflygningar i

övre Norrland genom samverkan mellan staten och Svenska röda korset.

Överstyrelsen erinrar i nämnda promemoria till en början om sin tidigare

framställning rörande utvidgning av anordningarna för sjuktransport medelst

aeroplan samt framhåller härefter i huvudsak följande.

Ett för sjuktransport vintertid avsett aeroplan borde vara så konstruerat,

att detsamma möjliggjorde transport i slutet, uppvärmt och upplyst rum.

Svenska röda korsets nuvarande flygplan av Breguet-typ med pontoner hade

sommartid, då uppstigning ur trånga älvar och sjöar ifrågakomme, visat sig

alltför tungt, och vore pontonerna även alltför bräckliga för att en sådan enhetstyp

skulle kunna anses tillfredsställande. Erfarenheterna hade vidare

ådagalagt behovet av reservplan. Under de sista åren hade emellertid materielen

inom flygväsendet gjort sådana framsteg, att en enhetsmaskin, som

tillfredsställde fordringarna för sjuktransporter såväl vinter- som sommartid,

numera syntes kunna åstadkommas. Då överstyrelsen icke vore i stånd att

bestrida kostnaderna för anskaffning av den sjuktransportmateriel för flygning,

som erfordrades, nödgades överstyrelsen vidhålla sitt tidigare förslag

därom, att det militära flygväsendet efter hand måtte åtaga sig att från

Boden och möjligen även från Östersund söka genomföra sjuktransportflygningarna.

Med hänsyn till att den utav Svenska röda korset med bidrag av

statsmedel år 1923 inköpta Breguet-m askin en blivit så försliten, att den förklarats

icke vidare värd att repareras, och i avsikt att göra sitt bästa för att begränsa

statsverkets uppoffringar till kostnaderna för inköp av en enhetsmaskin

för sjuktransporter vinter- och sommartid, hade överstyrelsen för av
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

sikt att genom särskilda åtgärder söka bereda möjlighet att svara för anskaffningen

av reservaeroplanet. Det syntes även överstyrelsen, att ett av

statsmedel inköpt och för sjuktransporter avsett aeroplan kunde bliva till

stor nytta såväl i fred som i krig. Det vore givet, att, därest Svenska röda

korset mäktade inköpa ett modernt dylikt aeroplan, detta vid krigstillfälle

komme att stå till försvarsväsendets förfogande.

För närvarande verkställas sjuktransporter inom övre Norrland medelst

ett för ändamålet provisoriskt iordningställt militärt aeroplan, som är stationerat

i Boden. Frågan om ett mera definitivt ordnande av dessa sjuktransporter

föreligger icke ännu i det skick, att densamma kan underställas

Kungl. Maj:ts prövning. Med anledning av vad i detta ärende förekommit,

och sedan en flygkår erhållit stadigvarande förläggning å Frösön invid Östersund,

har det emellertid, såsom inledningsvis antytts, synts mig böra tagas

under övervägande, huruvida icke — oavsett hur sjuktransportförhållandena

i Norrbotten må komma att ordnas — denna flygkår borde tilldelas ett sjuktransportaeroplan,

vilket även skulle kunna utnyttjas i den civila sjukvårdens

tjänst. I detta ämne hava utlåtanden infordrats från arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse samt medicinalstyrelsen, och övergår jag nu till att redogöra

för innehållet av dessa utlåtanden.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse anför i huvudsak följande.

I flera länder, exempelvis Siarn, Kanada, Förenta Staterna, Australien,

användes å platser med vägförhållanden m. m., liknande övre Norrlands, numera

i allt större utsträckning och med växande förtroende och förståelse

aeroplan för transport dels av läkare och annan sjukvårdspersonal samt materiel

till de sjukas bostadsort, dels av sjuka till sjukhus. Härigenom hade

ett stort antal hotande eller redan utbrutna epidemier bringats att avstanna

och många sjuka kommit i åtnjutande av fullgod vård. Vad anginge transport

med aeroplan under krig, förelåge erfarenheter därom från skilda håll.

I ett stort antal publikationer redogjorde exempelvis fransmännen för sina

erfarenheter dels från Marocko, dels från Syrien. Terräng- och vägförhållandena

vore i dessa trakter av den art, att sjuktransporter landledes vore

förenade med lång tidsutdräkt och tillskyndade de sjuka stora plågor. Ej

färre än ungefär 3,000 fall hade under striderna i Marocko och i Syrien därför

transporterats med luftfarkoster till sjukhus, där de kunnat få omedelbar

vård. I intet fall hade någon olyckshändelse inträffat vid dessa transporter.

Från kriget i Mesopotamien hade engelsmännen meddelat resultaten av

transport av sjuka och sårade medelst aeroplan, och vore dessa samtliga i

hög grad tillfredsställande. Den vunna erfarenheten vore sådan, att ej blott

läkare utan även de för flygvapnet ansvariga i nämnda publikationer toge

varmt till orda för användandet av aeroplan för transport av sjuka och sårade

i härför lämpade fall.

Det vore givet, att åtskilliga svårigheter komme att yppa sig för tillgodogörandet

av dessa erfarenheter. I all synnerhet gällde detta under krig av

större omfattning. Med inseende härav hade å internationella Udda korskonferensen

i Geneve 1925 utarbetats förslag till bestämmelser i Genévekonventionens

anda, avseende dels skydd för sjukvårdsaeroplanens personal

och materiel, dels ock säkerhet för, att planen ej användes för röjandet av

militära hemligheter. Detta förslag torde komma att föreläggas den kon
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

ferens mellan signatärmakterna, vilken avsåges skola inom närmaste tiden

sammanträda i Geneve för behandling av förslag till ändring i Genevekonventionen

i dess helhet.

Möjligheterna till igenkännande och behandling av sjukdomar hade under

de senare åren i hög grad ökats, beroende på de medicinska grundläggande

vetenskapernas fortgående utveckling. Förutsättning för verksam behandling

vore emellertid, beträffande ett stort antal sjukdomsfall, att diagnosen bleve

tidigt ställd och att behandlingen tidigt igångsattes. Härför krävdes i ett

flertal fall vård å sjukhus, som förfogade över personal och materiel i tidsenlig

utsträckning. Det vore således många gånger av största betydelse, att

sjuka transporterades snarast möjligt efter sjukdomens uppkomst till dylikt

sjukhus. Så skedde också i allt större utsträckning, och vore väl de vanligaste

transportmedlen härför numera automobiler. För stora delar av vårt

land förefunnes emellertid inga möjligheter för transport av sjuka till sjukhus,

eller vore dessa möjligheter knappast att räkna med, på grund av därmed

förenade kostnader ävensom med hänsyn till de lidanden, som orsakades

de sjuka, och de ringa utsikter till återställelse, som förefunnes, då alltför

lång tid hunne förflyta efter sjukdomens utbrytande och intill dess hjälp

kunde ernås. De sjuka måste därför lämnas åt sitt öde. Sådana vore förhållandena

i stora delar av Norrland.

Enligt sjukvårdsstyrelsens mening förelåge därför skäl att vid anordningarna

för vårt försvars hälso- och sjukvård — särskilt med tanke på förhållandena

i övre Norrland — taga hänsyn till sjuktransporterna luftledes; härtill

komme behovet av aeroplan för att kunna inhämta erforderlig erfarenhet

angående deras användbarhet i händelse av krig liksom behovet av dylika

för att tillgodose vissa oundgängliga sjukvårdskrav under fred.

På grund av det anförda tillstyrkte sjukvårdsstyrelsen, att medel anvisades

för uppförande av hangarbyggnad och slipanordning för ett sjuktransportareoplan

å Frösön ävensom för inköp av ett sjuktransportaeroplan, att stationeras

vid 4. flygkåren därstädes.

Medicinalstyrelsen har anfört, att styrelsen, som i allt väsentligt instämde

i vad arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse yttrat, ville för egen del framhålla

önskvärdheten jämväl för det civila sjukvårdsarbetet, särskilt i övre

Norrland, att hava tillgång till sjuktransportaeroplan och att därigenom

vinna ökad erfarenhet om lämpligaste sättet för anordnandet av sjuktransport

av ifrågavarande slag. I samband härmed ville styrelsen betona lämpligheten

av, att ifrågavarande sjuktransporter icke dirigerades till visst sjukhus

utan till den sjukvårdsanstalt, som befunne sig närmast den sjukes

hemvist, och där lämplig vård kunde beredas den sjuke.

För egen del hyser jag samma uppfattning som arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse

och medicinalstyrelsen i fråga om betydelsen för de norrländska

sjukvårdsförhållandena av möjligheten att medelst aeroplan verkställa

de sjukas transport för erhållande av vård; och, såsom jag i det föregående

redan antytt, synes mig förläggningen av flygtrupp till Norrland väl ägnad

att bidraga till lösningen av denna viktiga fråga. Ur krigsberedskapssynpunkt

är det givetvis ock av behovet påkallat, att för sjuktransporter avsedd

flygmateriel står till förfogande. Jag finner mig därför böra förorda anskaffandet

av ett sjuktransportaeroplan, vilket skulle stationeras vid 4. flygkåren

ä Frösön samt betjänas av personal ur flygvapnet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 139.

Beträffande de härmed förenade kostnaderna har jag, såsom inledningsvis

erinrats, närmare uttalat mig om sättet för dessas bestridande i innevarande

års statsverksproposition. I fråga om anskaffningskostnaderna för flygplanet

— vilka avses att gäldas av anslaget till engångskostnader för anskaffning

av flygmateriel m. m. — torde böra nämnas, att dessa kostnader enligt

av flygstyrelsen verkställd beräkning skulle belöpa sig till sammanlagt 120,000

kronor, varav för själva flygplanet med motor 80,000 kronor och för reservmotor

m. m. 40,000 kronor. Enligt beräkningar, som likaledes uppgjorts

av flygstyrelsen, skulle, såsom förut nämnts, underhålls- och driftkostnaderna

för flygplanets bruk för civil sjukvårdsverksamhet uppgå till 25,000 kronor

årligen samt engångskostnaderna för uppförande av hangarbyggnad och slipanordning

för flygplanet till 32,500 kronor.

Chefen för socialdepartementet kommer framdeles denna dag att göra

framställning om äskande av medel för bestridande av de med flygplanets

bruk i den civila sjukvårdsverksamhetens tjänst förenade kostnaderna.

Vad angår den form och de allmänna förutsättningar, varunder samarbete

mellan staten och överstyrelsen för Svenska röda korset bör genomföras på

detta område, torde det icke vara erforderligt att i detta sammanhang närmare

ingå härpå, utan torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att härutinnan

meddela de bestämmelser, som må finnas behövliga.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för uppförande av hangarbyggnad m. m. för ett sjuktransportaeroplan

för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 32,500 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsenllegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Yngvar Månsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.