Sök i Ratio Lex

Angående viss ändring i grunderna för förvaltningen av den i 19 § av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete omförmälda fond m. m

1927-01-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:14, Angående viss ändring i grunderna för förvaltningen av den i 19 § av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete omförmälda fond m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

1

Nr 14.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående viss

ändring i grunderna för förvaltningen av den i 19 §

av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall

i arbete omförmälda fond m. m.; given Stockholms

slott den 4 januari 1927.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Jalcoi Pettersson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 4 januari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosén,

Hamrin, Almkvist och Ltberg.

Departementschefen, statsrådet Pettersson, anför:

Yid behandlingen förut denna dag av frågorna om utgifter för budgetåret

1927 1928 under femte huvudtiteln erinrade jag (punkten 11) om det av

särskilda inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga avgivna betänkandet

angående fullmäktigsystemet inom statsförvaltningen m. m. Jag anförde därvid,

att de sakkunnigas förslag, vad beträffar riksförsäkringsanstalten, avsåge

vissa ändringar i de grunder, som jämlikt reglemente den 29 juni 1917

gällde för förvaltningen av den i 19 § av lagen om försäkring för olycksfall

i arbete omförmälda fond. De förordade ändringarna innebure dels att de

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 13 käft. {Nr 14.)

2374 SC

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

två av Konungen utsedda personer, representerande den ene arbetsgivar

sidan och den andre arbetarna, vilka nu hade att deltaga i överläggningar

vid behandling inom anstalten av frågor om förvaltningen av nämnda

fond, skulle indragas, dels att i stället, förutom de två särskilda ledamöter

med sakkunskap på det finansiella området, som för närvarande skulle deltaga

i avgörandet av dylika frågor, skulle utses en tredje särskild ledamot,

besittande sakkunskap inom det sociala området i allmänhet.

Jag anhåller att nu få ingå på närmare behandling av de sakkunnigas

förslag i denna del. Dessförinnan torde jag emellertid få i korthet redogöra

för de av förslaget berörda sakkunniga ledamöternas och rådgivarnas nuvarande

ställning och verksamhet.

I reglementet den 29 juni 1917 (nr 473; ändrat år 1924 nr 545) angående

förvaltningen av ifrågavarande fond finnas upptagna följande huvudsakliga

bestämmelser om fondförvaltningens organisation. Förvaltningen av fonden

skall handhavas av riksförsäkringsanstalten. I behandlingen inom anstalten

av frågor om placering av fondens medel samt om förändring av sådan

placering skola deltaga generaldirektören och chefen för riksförsäkringsanstalten

såsom ordförande, två byråchefer i riksförsäkringsanstalten, som av

Konungen därtill förordnas och av vilka den äldste vid förhinder för generaldirektören

inträder såsom ordförande i dennes ställe, samt två av Konungen

för tre år i sänder förordnade, på det finansiella området erfarna personer.

I överläggningarna men ej i besluten angående nyssnämnda frågor skola dessutom

deltaga två av Konungen för tre år i sänder förordnade personer, av

vilka den ene utses bland de arbetsgivare, vilkas arbetare äro försäkrade i

riksförsäkringsanstalten, samt den andre bland nämnda arbetare.

Konungen utser en suppleant för vardera av de särskilt förordnade

ledamöterna i anstalten ävensom för vardera av de rådgivande personerna;

och äger anstalten utse erforderligt antal suppleanter för dess egna

ledamöter.

Vid behandlingen av frågor om placering av fondens medel är riksförsäkringsanstalten

beslutför, när minst fyra av dem, som äga deltaga i besluten,

äro närvarande, och såsom riksförsäkringsanstaltens beslut gäller den

mening, om vilken de flesta förena sig, och vid lika röstetal den mening, som

biträdes av ordföranden. För besluts fattande erfordras dock, att minst fyra

av de i beslutet deltagande äro därom ense, då beslutet avser lån till företag,

som är ägnat att i olycksfallsförsäkringens intresse förebygga förlust eller

nedsättning av arbetsförmågan eller att höja arbetsförmågan hos de försäkrade.

Av förarbetena till fondreglementet framgår, att från riksförsäkringsanstaltens

sida ursprungligen ifrågasatts allenast en finanssakkunnig ledamot men att

efter förekomna erinringar antalet blev fastslaget till två. Ävenledes framgår,

att anledningen till att de av arbetsgivarna och arbetarna utsedda personerna

icke ansågos böra deltaga i besluten var den, att de icke förutsattes besitta

särskild erfarenhet i penningplacerings- eller finansfrågor.

Arvode utgår för närvarande med 1,500 kronor årligen till vardera av de

särskilda ledamöterna och 1,000 kronor om året till vardera av rådgivarna.

Beträffande den omfattning, i vilken de särskilda ledamöterna och rådgivarna

tagits i anspråk, samt de kostnader, som föranletts av deras anlitande,

har i omförmälda sakkunnigbetänkande framlagts utredning, av vilken framgår,

bland annat, att kostnaderna uppgått till omkring 5,000 kronor årligen. Det

antal ärenden, i vilkas handläggning den ene av eller båda de särskilda

ledamöterna årligen deltagit, hade utgjort högst 78 (år 1922) och lägst 29 (år

1924). För år 1925 hade motsvarande siffra varit 48.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

I betänkandet har vidare upplysts, att de ärenden, som handlades av fondförvaltningen,

huvudsakligen rörde placeringen av riksförsäkringsanstaltens

fondmedel eller förändring av dylik placering ävensom konverteringsfrågor.

Därjämte handlades av fondförvaltningen dithörande förvaltningstekniska

frågor (t. ex. rörande sättet för förvaringen av riksförsäkringsanstaltens värdehandlingar),

författningsfrågor samt remisser rörande fondförvaltningen.

Beträffande den omfattning, i vilken sådan placering av fondens tillgångar

förekommit, som särskilt ansetts vara av beskaffenhet att representanter för

arbetsgivare och arbetare borde däri deltaga, har anförts, att dylik placering

(jämlikt 3 § 1 mom. 6) i fondreglementet) skett allenast i tre fall. Lån till

företag, som avsåge att förebygga förlust eller nedsättning av arbetsförmågan

(3 § 1 mom. 8)), hade vid 1924 års utgång utlämnats till belopp av 110,000 kronor.

I ett till de inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga — i det följande

benämnda fullmäktigsakkunniga — avgivet yttrande har riksförsäkringsanstalten

framhållit vikten av att på det finansiella området erfarna personer deltoge

i beslut om placering av fondtillgångarna samt vidare anfört följande.

Den hos riksförsäkringsanstalten för närvarande tillämpade anordningen

med avseende å fondförvaltningen hade visat sig fungera fullt tillfredsställande,

och syftet med de särskilda ledamöternas tillsättande hade blivit fullt tillgodosett.

Även för framtiden ansåge riksförsäkringsanstalten därför oundgängligt,

att särskilda finanssakkunniga ledamöter funnes till dess förfogande.

En av de sakkunniga ledamöterna hos anstalten hade utsetts bland dem, som

besutte erfarenhet från den statliga finansverksamheten, under det att den

andre förvärvat sin erfarenhet huvudsakligen på det privatekonomiska området.

Riksförsäkringsanstalten ansåge det lyckligt och högeligen önskvärt,

att dessa båda intressen även för framtiden erhölle var sin representant i

dess fondförvaltning.

Nuvarande former för de finanssakkunniga ledamöternas deltagande i riksförsäkringsanstaltens

arbete ansåge anstalten icke böra undergå någon förändring.

Det måste ur trygghetssynpunkt anses vara av synnerlig vikt, att

de finansiellt sakkunniga såsom ledamöter hade möjlighet att göra sina synpunkter

gällande samt deltaga i ansvaret för ärendenas avgörande.

Vad anginge rådgivarna hade även dessa visat sig på ett ändamålsenligt

sätt svara mot det syfte, som avsetts vid deras tillsättande. Då det alltjämt

vore av intresse för riksförsäkringsanstalten att vid behandlingen av frågor

rörande fondförvaltningen hava tillfälle att taga del av försäkringstagarnas

och de försäkrades synpunkter, funne anstalten önskvärt, att även rådgivarna

för framtiden bibehölles. Då det här huvudsakligen gällde en genom arbetsgivarnas

försäkringsavgifter hopsamlad fond, tillbelopp överstigande 50 miljoner

kronor, syntes det ligga i sakens natur, att arbetsgivarna borde hava en representant

för att deltaga i och övervaka förvaltningen av denna fond. Det syntes

också få anses påkallat, att, då arbetsgivarna hade en representant i fondförvaltningen,

även de försäkrade arbetarna hade en sådan. De försäkrade

syntes hava ett stort intresse i att fonden förvaltades så, att trygghet

funnes för utgående av livräntor och andra ersättningar. Försäkringstagarna

och de försäkrade hade intressen att bevaka, då det vore fråga om sådan

användning av fondtillgångarna, som vore ägnad att nedbringa faran för

olycksfall eller undanröja eller mildra dessas verkningar. Visserligen hade

placering av medel för dylika ändamål ännu endast undantagsvis förekommit,

men uteslutet vore icke att, i den mån fonden växte, samma ändamål

kunde komma att tillgodoses i större utsträckning.

Vid utlånande av medel till industrier, något som även varit avsett att äga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

rum, hade särskilt representanten för arbetsgivarna en uppgift att fylla. Anstalten

ansåge det fortfarande önskligt, att, där förhållandena sådant medgåve,

medel från fonden mot betryggande säkerhet utlånades till näringsidkare, som

hade sin försäkring i riksförsäkringsanstalten, så att de medel, som hopbragts i

främsta rummet av näringsidkare, åter kunde få tjäna till att främja näringarnas

utveckling. Slutligen vore det beträffande riksförsäkringsanstaltens försäkringsrörelse

i allmänhet för anstalten värdefullt att kunna under hand hänvända

sig till ifrågavarande representanter för arbetsgivare och arbetare för erhållande

av upplysningar m. m., även om detta ej varit syftet med deras tillsättande.

Riksförsäkringsanstalten har ytterligare framhållit, att ersättningarna till

ledamöter, rådgivare och dessas suppleanter icke utgå av statsmedel. Jämlikt

beslut av 1924 års riksdag bestredes nämligen dessa kostnader från och med

den 1 juli 1924 av riksförsäkringsanstaltens olycksfallsförsäkringsfonds medel.

Ifrågavarande sakkunnigas utlåtande innehåller i nu förevarande delar i

huvudsak följande.

De sakkunniga hade icke anledning att draga nyttan av ifrågavarande

institution ur statens och det allmännas synpunkt i tvivelsmål. De sakkunniga

måste anse några väsentligare förändringar icke hava ägt rum i de

förutsättningar, under vilka ifrågavarande institution tillkommit. Behovet

av de finanssakkunniga ledamöterna i fondförvaltningen syntes alltjämt förefinnas,

och de sakkunniga biträdde jämväl anstaltens uppfattning, att olägenheter

skulle uppstå vid en eventuell avveckling av finanssakkunniginstitutet.

Ej heller beträffande arvodet till riksförsäkringsanstaltens sakkunniga hade

fullmäktigsakkunniga ansett sig böra förorda någon ändring. Yad beträffar

rådgivarna hava de sakkunniga funnit det icke vara påkallat, att arbetsgivarna

hade en representant för att deltaga i och övervaka förvaltningen av denna

fond av den anledningen, att fonden hopsamlats genom arbetsgivarnas försäkringsavgifter.

Tillräckliga garantier i detta avseende funnes i placeringsbestämmelserna

i reglementet för fondförvaltningen. Ej heller syntes hänsynen

till de försäkrades intresse av att fonden förvaltades, så att trygghet

funnes för utgående av livräntor och andra ersättningar, kräva en arbetarnas

representant i fondförvaltningen; detta intresse skyddades av lagstiftning

utan samband med fondförvaltningen. Utlämnande av lån till företag, som

vore ägnade att i olycksfallsförsäkringens intresse förebygga förlust eller

nedsättning av arbetsförmågan eller att höja arbetsförmågan hos de försäkrade,

samt förvärv av fastigheter för användning till sådant ändamål hade

förekommit i synnerligen ringa omfattning, och utlämnande av lån till näringsidkare

hade icke skett till något mera betydande belopp. De sakkunniga

vore därför övertygade om att nyttan ur statens och det allmännas synpunkt

av ifrågavarande institution ej varit stor, såvitt detta kunde bedömas av det

arbete, som enligt tillgängliga uppgifter utförts av rådgivarna. De sakkunniga

hade därför kommit till den uppfattningen, att något verkligt behov

av denna institution icke vidare förelåge. Inom fondförvaltningen kunde

näringsidkarnas synpunkter framföras av de finanssakkunniga ledamöterna

och de med olycksfallsförsäkringen förenade sociala önskemålen genom anstaltens

representanter i förvaltningen.

De sakkunniga hava därför föreslagit indragning av anstaltens rådgivare.

Emellertid hava de sakkunniga ansett lämpligt, att, därest rådgivarna i

enlighet med de sakkunnigas förslag indroges, fondförvaltningen förstärktes

med en på det sociala området förfaren person, som i allo finge intaga samma

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14. 5

ställning som de nuvarande ledamöterna i fondförvaltningen. Härutinnan

har anförts följande:

Den nye ledamoten borde förordnas av Konungen och vid fondförvaltningen

icke blott äga deltaga i överläggningarna utan även, i motsats till de

nuvarande rådgivarna, hava rösträtt i fondförvaltningsfrågorna och därmed

ikläda sig ansvaret för fondens ändamålsenliga förvaltning. Genom en sådan

förändring skulle ifrågavarande fondförvaltning vinna en sammansättning av

likartad beskaffenhet som fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden, bland

vilka även funnes en representant för de allmänt sociala intressena. Då

den nye ledamoten i avseende å arbetsuppgifter och ansvar skulle intaga

samma ställning som de finanssakkunniga ledamöterna, borde — med beaktande

jämväl av de kvalifikationer, som borde ställas på den sociala ledamoten

-— hans arvode sättas till 1,500 kronor för år. Givetvis borde särskild

suppleant för denne ledamot förordnas. — Vid bifall till vad de sakkunniga

sålunda föreslagit skulle en årlig kostnadsbesparing av 500 kronor

beträffande arvodena vid förevarande förvaltning uppkomma.

Statskontoret har i avgivet yttrande beträffande sakkunnigbetänkandet i

nu förevarande hänseende anfört, att de skäl, som de sakkunniga anfört för

indragningen av rådgivarna, med samma fog syntes kunna åberopas mot den

föreslagna utvidgningen av antalet beslutande ledamöter. I de väl ganska

sällan förekommande fall, där vid medelsplaceringar särskild hänsyn borde

tagas till sociala synpunkter, syntes man kunna utgå från att dessa synpunkter

vunne tillbörligt beaktande även med nu föreskriven sammansättning

av anstalten vid behandling av fondärenden. Statskontoret måste därför

anse det. obehövligt med den föreslagna utökningen av antalet särskilda ledamöter,

vilken utökning dock skulle medföra en del kostnader.

Sedan riksförsäkringsanstalten anmodats att inkomma med förslag till de

ändringar i fondförvaltningsreglementet, som finge anses bliva en följd av

eventuellt genomförande av de sakkunnigas förslag, har anstalten i skrivelse

den 11 december 1926 uttalat, att enligt anstaltens mening den nuvarande

sammansättningen av anstalten vid behandling av fondförvaltningsfrågor

vore att föredraga framför den, som skulle föranledas av de sakkunnigas

förslag. Det syntes anstalten lämpligt, att de arbetsgivare, som

hade försäkring i anstalten, och de i anstalten försäkrade arbetarna liksom

nu hade var sin representant, som, ehuru utan beslutanderätt, ägde deltaga

i och övervaka förvaltningen av nämnda fond samt därvid framföra sina synpunkter.

I . varje fall syntes det riksförsäkringsanstalten icke erforderligt att

anstalten vid behandlingen av dessa frågor skulle i enlighet med de sakkunnigas

förslag förstärkas med en på det sociala området förfaren särskild

ledamot. Något behov av ökning av antalet i besluten deltagande ledamöter

förelåge nämligen enligt anstaltens uppfattning icke.

Redan vid behandlingen förut denna dag av frågan om anslag till riks- Departcmenteförsäkringsanstalten

har jag tillkännagivit såsom min uppfattning, att de chefens.

k. rådgivarna hos riksförsäkringsanstalten böra i enlighet med de sakkunnigas

förslag indragas från och med den 1 juli 1927. Lika med de sakkunniga

anser jag nämligen, att med hänsyn till det ringa antalet av de fall,

då det vid behandling av fondplaceringsfrågor kan vara av betydelse att representanter

för arbetsgivare och arbetare hava tillfälle att framlägga sina synpunkter,

tillräcklig anledning icke finnes för att bibehålla nyssnämnda institution.

Då vidare den nuvarande sammansättningen av riksförsäkringsanstalten

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

vid fattande av beslut i fondförvaltningsfrågor får anses innebära tillräcklig

garanti för att de mera allmänna sociala synpunkterna bliva vederbörligen

beaktade, kan jag icke finna behov föreligga av tillsättande av en ny särskild

ledamot med huvudsaklig uppgift att förfäkta dessa synpunkter. I enlighet

med vad statskontoret och, alternativt, även riksförsäkringsanstalten förordat

föreslår jag alltså, att antalet särskilda ledamöter, oaktat indragningen av rådgivarna,

bibehålies vid två.

Enligt detta mitt förslag skulle alltså den enda ändringen i grunderna

för fondförvaltningen bliva, att vad där stadgas om berörda rådgivare och

om suppleanter för dem skulle uteslutas.

Såsom förut erinrats, åtnjuter vardera av rådgivarna för närvarande ett

arvode av 1,000 kronor om året. Av mitt förslag skulle alltså följa, att

kostnaderna för fondförvaltningen skulle minskas med 2,000 kronor årligen.

Enligt brev den 20 juni 1924 har Kungl. Maj:t i överensstämmelse med

riksdagens beslut förordnat, att av den i 19 § av lagen om försäkring för

olycksfall i arbete omförmälda fonds medel skulle från och med budgetåret

1924—1925 efter ingången av juli månad för varje budgetår till riksförsäkringsanstalten

utbetalas visst belopp såsom ersättning till statsverket för anstaltens

bestyr med förvaltningen av dess fonder. Detta belopp, som hittills

utgått med 18,500 kronor för varje budgetår, skulle i överensstämmelse med

det anförda från och med nästa budgetår kunna minskas till 16,500 kronor.

Hänsyn härtill har tagits i den i statsverkspropositionen framlagda beräkningen

av extra stat för riksförsäkringsanstalten för budgetåret 1927—1928.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen besluta

dels att grunderna för förvaltningen av den i 19 § av lagen

den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete omförmälda

fond skola från och med den 1 juli 1927 ändras på sätt

jag i det föregående förordat;

dels ock att det belopp, varmed från den i 19 § av lagen

den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete omförmälda

fond ersättning skall utgå för kostnaderna för fondens

förvaltning, skall från och med budgetåret 1927—1928

tills vidare utgöra 16,500 kronor för budgetår.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1927:73 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln gjorda framställning angående anslag till riksförsäkringsanstaltens ver s. 15 i texten
  2. Rskr. 1927:51 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring i grunderna för förvaltningen av den i 19 § av lagen den 17 juni 1916 om s. 1 i texten
  3. SU 1927:19 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående viss ändring i grunderna för förvaltningen av den i 19 § av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för s. 1 i texten