Sök i Ratio Lex

Med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1927—1928 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner

1927-02-11 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:142, Med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1927—1928 åt dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 142.

9

Nr 142.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till grunder

för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1927—1928 åt

dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat

samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster,

dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner; given

Stockholms slott den 11 februari 1927.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

N. J. F. Almkvist.

Utdrag ur protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11

februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Metjrling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin,

Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Almkvist anför härefter:

Jag anhåller nu att få för Kungl. Maj:t anmäla frågan om beredande av

dyrtidstillägg under ecklcsiastikåret 1927—1928 åt de präster, som fått

sina löneförmåner reglerade genom 1910 års prästerliga avlöningslagar.

Dyrtidstilllftgg

åt kyrkoherdar

och

komministrar

i nyreglerade

pastorat

m. fl. prästman.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Det torde därvid vara lämpligt att till en början erinra om gällande bestämmelser

i ämnet.

De grundläggande stadgandena rörande prästernas dyrtidstillägg finnas

intagna i den med riksdagen och kyrkomötet utfärdade lagen den 30

augusti 1918 (nr 724) angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade

pastorat samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga

emeritilöner.

Angående sättet för gäldandet av krigstidsunderstödet föreskrives i lagen,

att dylikt understöd åt kyrkoherdar, komministrar och ständiga adjunkter

skall för varje pastorat, såvitt angår dess prästerskap, bestridas, i den mån

sådant erfordras, medelst församlingsavgifter och övriga till prästerskapet anslagna

avlöningstillgångar, på sätt och i den ordning 11 § första mom. samt

19 och 20 §§ lagen om reglering av prästerskapets avlöning stadga. Har

för bestridande av, jämte avlöning, krigstidsunderstöd åt nu nämnda präster

såsom församlingsavgifter inom ett pastorat utdebiterats sammanlagt större

belopp än som motsvarar 6 öre för varje helt eller påbörjat tiotal kronor

av pastoratets hela inkomstbelopp, skall ersättning av kyrkofondens medel

beredas pastoratet för det överskjutande beloppet. Krigstidsunderstöd åt adjunkt

i egentlig bemärkelse samt åt innehavare av prästerlig emeritilön skall

i sin helhet gäldas ur kyrkofonden.

T lagen meddelas vidare, bl. a., den bestämmelsen, att kyrkofonden ej får

för något år i vidsträcktare män tagas i anspråk för gäldande av krigstidsunderstöd

än som motsvarar fondens återstående överskott för närmast föregående

kalenderår, sedan samtliga fonden eljest åliggande utgifter blivit bestridda.

Genom lag den 22 april 1921 (nr 192) har ett tillägg till denna bestämmelse

gjorts av innehåll, att, därest med iakttagande av angivna begränsning

skäligt krigstidsunderstöd icke kan beredas prästerskapet, då må, där

särskilda skäl föreligga, för ändamålet användas jämväl ytterligare belopp,

icke överstigande den kapitalökning, fonden intill närmast föregående kalen-,

derår vunnit efter den 31 december 1918.

Vad kontraktsprostarna beträffar, bereddes möjlighet till dyrtidstillägg

först genom lagen den 19 november 1920 (nr 844) angående dyrtidstillägg

åt kontraktsprostar.

De närmare bestämmelserna om prästernas dyrtidstillägg under ecklesiastikåret

1926—1927 återfinnas dels i kungörelsen den 20 juni 1924 (nr 312)

angående dyrtidstillägg åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat

samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, dels ock i följande

kungörelser den 18 juni 1926, nämligen (nr 287) om ändrad lydelse

av §§ 2 och 3 i förenämnda kungörelse den 20 juni 1924, (nr 288) angående

dyrtidstillägg åt innehavare av prästerliga emeritilöner och (nr 289)

om tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg åt extra ordinarie prästmän,

vilka åtnjuta sjukledighetsarvode. Sistnämnda kungörelse har av Kungl.

Maj:t utfärdats med stöd av bestämmelserna i 12 och 14 §§ i lagen om

reglering av prästerskapets avlöning, såsom dessa lagrum lyda enligt lag

den 21 november 1925 (nr 458).

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kangl. Maj:ts proposition Nr 142.

I det följande kommer jag att i vissa delar något närmare ingå på innehållet

i nämnda kungörelser, men vill till en början erinra om några av de

allmänna grunderna för tilläggets utgående.

Till de i tjänst varande prästmännen utgår dyrtidstillägget under form av

procentuellt tillägg, utgörande 34 procent av de med befattningen i fråga

förenade kontanta avlöningsförmånerna, dock högst å 7,800 kronor, varjämte

till befattningshavare, vilken vid ingången av ecklesiastikåret på grund av

försörjningsplikt underhöll barn under 16 års ålder, utgår ett fast tillägg av

60 kronor för år räknat för varje dylikt barn, s. k. barntillägg.

De sålunda fastställda grunderna för bestämmandet av dyrtidstillägg under

ecklesiastikåret 1926—1927 åt de i tjänst varande prästmännen avvika i någon

mån från dem, som varit gällande i fråga om statens befattningshavare

under motsvarande tidsperiod.

Med hänsyn till de säregna grunder, efter vilka det ordinarie prästerskapets

löner utmätas, samt de regler, som gälla för bestridandet av kostnaden för

det till samma prästmän utgående dyrtidstillägget, ansåg man, då systemet

med så kallad glidande skala började användas för statstjänstemannens del,

icke lämpligt att övergå till samma system beträffande de i tjänst varande

prästmännen. Dessas dyrtidstillägg har därför även under ecklesiastikåren

1919—1927 utgått efter ett system med fixa belopp. För att bereda möjlighet

att under löpande ecklesiastikårs lopp vidtaga eventuellt nödig jämkning

i det prästerna tilldelade dyrtidstillägget har emellertid Kung!. Maj:t

erhållit bemyndigande att, därest det grundtal, i förhållande vartill statstjänstemannens

dyrtidstillägg beräknades, under året bleve föremål för ändring,

förordna, att det till prästerna utgående tillägget skulle undgå skälig

jämkning. Med anledning härav har för nämnda ecklesiastikår stadgandet

om tilläggets storlek formulerats på sådant sätt, att bestämmelsen förklarats

skola gälla allenast tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade.

Under ecklesiastikåret 1926—1927 har någon ändring av prästernas

dyrtidstillägg icke vidtagits.

Med hänsyn till de naturaförmåner och tjänstbarheter, som tillförsäkrats

en stor del av prästerskapet i samband med de förutvarande bostadsboställenas

utarrendering, och vilka givetvis i ett flertal fall medfört en ej oväsentlig

lättnad i dyrtidens tryck, har det beträffande ecklesiastikåret 1918—

1919 och senare ecklesiastikår ansetts skäligt, att de i tjänst varande prästernas

dyrtidstillägg bleve föremål för någon nedsättning i jämförelse med

statstjänstemannens. För de senaste ecklesiastikåren bar det till prästerna

utgående tillägget utmätts så, att det skulle komma att ligga omkring 3

procent under statstjänstemannens. Ifrågavarande minskning har ansetts

lämpligen böra drabba enbart det procentuella tillägget.

Övriga avvikelser från de för statstjänstemannen gällande bestämmelserna,

vilka avvikelser i regel varit föranledda av hänsyn till det egenartade prästerliga

avlöningssystemet, torde icke vara av beskaffenhet att behöva särskilt

beröras.

Efter denna återblick på de bestämmelser, som reglera prästernas dyrtidstillägg

under nu löpande ecklesiastikår, ber jag få övergå till frågan om

beredande av dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1927 —1928.

I likhet med vad tidigare varit fallet synes beträffande det till prästerna

under ecklesiastikåret 1927—1928 utgående dyrtidstillägget såsom allmän

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

regel böra gälla, att de grunder, som kunna komma att fastställas för utmätande

av statstjänstemannens dyrtidstillägg för motsvarande tidrymd, böra

i tillämpliga delar vara normerande jämväl för prästernas tillägg.

Nu gällande allmänna bestämmelser i fråga om de grunder, varefter

statstjänstemannens dyrtidstillägg utmätas, äro meddelade i kungörelsen

den 15 juni 1923 (nr 265), med däri genom kungörelse den 18 juni 1926

(nr 270) gjorda ändringar.

Såsom närmare framgår av vad chefen för finansdepartementet under för

flera huvudtitlar gemensamma frågor anfört till det vid 1927 års statsverksproposition

i utdrag fogade statsrådsprotokollet över finansärenden har Kungl.

Maj:t i avseende på dyrtidstillägg för budgetåret 1927—1928, med frångående

av systemet med glidande skala, utgått från ett fixt indextal av 168

såsom bestämmande för dyrtidstilläggens storlek för hela budgetåret. I följd

härav skulle i dyrtidstilläggskungörelserna utsättas fasta procenttal, som

skulle utgöra, för befattningshavare i statens tjänst med oreglerade löner 34

och för f. d. befattningshavare i statens tjänst in. fl. pensionärer 18.

Prästernas dyrtidstillägg är, såsom förut nämnts, så avvägt, att procenttalet

för dyrtidstillägget beräknats ligga tre enheter under procenttalet

för det tillägg, som samtidigt utgår till statstjänstemän med oreglerade

löner. Då prästernas dyrtidstillägg för innevarande ecklesiastikår utgår efter

34 procent, skulle alltså deras dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1927—1928

höra nedsättas till 31 procent. Något stadgande därom att bestämmelsen

skall gälla endast tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar

skulle ej vidare behöva förekomma.

Jag övergår härefter till att något beröra frågan om vilka, som skola uppbära

dyrtidstillägg, och de löneförmåner, å vilka tillägget bör beräknas.

Vad angår förstnämnda fråga gäller för närvarande i fråga om befattningshavares

nådårsberättigade stärbhusdelägare, att, därest under visst ecklesiastikår

inkomsterna vid en prästerlig tjänst uppbäras av sådana stärbhusdelägare,

dessa äga uppbära även det dyrtidstillägg, som skulle hava

tillkommit befattningshavaren om han levat.

I det betänkande och-förslag, som avgivits av 1925 års sakkunniga för

beredande av bättre pensionsförmåner för vissa efterlevande efter delägare

i prästerskapets änke- och pupillkassa, hemställde de sakkunniga, att Kungl.

Maj:t måtte vid framläggande för riksdagen av grunder för dyrtidstillägg

åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt emeriti

under den tid, som infölle, sedan ett ifrågasatt nytt reglemente för nämnda

kassa trätt i tillämpning, föreslå sådana ändrade bestämmelser för dyrtidstilläggets

utgående, att sådant tillägg finge uppbäras jämväl av kassan under

det nya vakansår, varom de sakkunniga framlagt förslag. Till stöd härför

anförde de sakkunniga, att det vakansår, som kassan enligt de sakkunnigas

förslag skulle få åtnjuta, vore avsett som en ekvivalent till nådåret, och att

det därför syntes befogat, att kassans rätt till inkomst från befattningen

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. Maj:ts proposition Nr 142.

icke måtte göras mera begränsad än den rätt, som tillkommit nådårsberättigat

stärbhus, om sådant funnits. Under erinran om förberörda, av de sakkunniga

gjorda hemställan anförde föredragande departementschefen — enligt

vad som framgår av det vid propositionen den 25 februari 1926 (nr 180)

med förslag till grunder för här ifrågavarande dyrtidstillägg under ecklesiastikåret

1926—1927 i utdrag fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för samma dag -— att, i händelse vissa av departementschefen förordade

förslag i en den 19 februari 1926 till riksdagen avlåten proposition

(nr 199) angående ändrade bestämmelser i fråga om den stärbhus efter präst

tillförsäkrade förmånen av tjänst- och nådår m. m. vunne bifall och författningar

av där angivet innehåll bleve utfärdade, nu berörda fråga torde få anmälas

för Kung! Maj:t i samband med spörsmålet om prästernas dyrtidstillägg

för ecklesiastikåret 1927—1928.

Sedan nyss berörda, av departementschefen avsedda förslag bifallits såväl

av riksdagen som av 1926 års kyrkomöte, utfärdade Kungl. Maj:t den 17

december 1926 författningar i ämnet, däribland dels kungörelse (nr 524)

angående ändrade bestämmelser i fråga om den stärbhus efter präst tillkommande

förmånen av tjänst- och nådår, dels kungörelse (nr 528) angående

rätt för prästerskapets änke- och pupillkassa a.it uppbära ett års behållen

inkomst av vissa prästerliga befattningar m. m., dels och förnyat

reglemente (nr 529) för prästerskapets änke- och pupillkassa.

I förstnämnda kungörelse (nr 524) förordnades, beträffande den stärbhus

efter innehavare av prästerlig befattning enligt prästerskapets privilegier

tillkommande rätten till tjänst- och nådår samt den därav härflytande rätten

för änka och barn efter såsom emeritilöntagare avliden f. d. innehavare av

dylik befattning att under motsvarande tid tillgodonjuta emeritilön, dels att

tjänstårsrätten skall omfatta en tid av sex månader, räknat från och med

månaden näst efter den, under vilken tjänstinnehavare avlidit, dels och att

nådårsrätten skall upphöra. Kungörelsen träder i kraft den 1 maj 1927,

dock att därigenom skall lämnas oförkränkt den nådårsrätt, vilken tillkommer

efterlevande efter tjänstinnehavare, som avlidit före den 1 maj 1927,

eller som avlider vid tjänst, vilken han omedelbart före sagda dag innehade

eller ock erhållit eller tillträtt på grund av före samma dag gjord ansökning,

eller som före samma dag undfått emeritilön, eller som framdeles erhåller

emeritilön vid befattning, vid vilken tjänst- och nådårsrätten, efter

vad nu stadgats, kvarstått, därest emeritilön icke tilldelats tjänstinnehavaren.

I kungörelsen nr 528, som likaledes träder i kraft den 1 maj 1927, förox-dnades,

att prästerskapets änke- och pupillkassa skall äga uppbära ej mindre

ett års behållen inkomst av varje prästerlig befattning, ständig adjunktsbefattning

inbegripen, som finnes i riket den 1 maj 1927, sådana befattningar

likväl undantagna, av vilka inkomsten, efter dödsfall som inträffat

sagda v dag eller senare, uppbäres av nådårsberättigad stärbhusdelägare, vilken

kassan förbehållna inkomst, där ej Kungl. Maj:t i visst fall annorlunda

förordnar, skall utfalla vid första ledighet i vederbörande tjänst, än även

ett års emeritilön för varje fall då innehavaren icke efterlämnar änka eller

barn men, om sådana funnits, nådårsrätten i enlighet med angivna grunder

varit dem förbehållen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Sakkunnigas förslag att dyrtidstillägg skall uppbäras av prästerskapets änkeoch

pupillkassa under det nya vakansår, som enligt numera meddelade föreskrifter

tillkommer kassan, torde få anses från kyrkomötets samt prästerskapets

änke- och pupillkassas sida hava utgjort en förutsättning för godtagande

av de ändrade bestämmelserna i fråga om den stärbhus efter präst tillkommande

förmånen av tjänst- och nådår och i samband därmed om beredande av

förbättrad pensionering från nämnda kassa. Såsom en konsekvens av dyrtidstilläggs

utgående under ifrågavarande nya vakansår, synes följa att

även i de fall, då kassan äger uppbära emeritilön, dyrtidstillägg å sådan

lön bör tillkomma kassan. Vid utfärdande av bestämmelser om dyrtidstilllägg

åt präster och prästerliga emeriti för tiden från och med den 1 maj

1927, då förberörda ändrade bestämmelser i fråga om tjänst- och nådår

träda i tillämpning, torde därför böra meddelas föreskrifter rörande dyrtidstilläggets

utgående under det nya vakansåret, respektive under tid då

nämnda kassa uppbär emeritilön. Till frågan om dyrtidstillägg i sistnämnda

fall återkommer jag i samband med spörsmålet om dyrtidstillägg åt prästerliga

emeriti.

Härefter vill jag beröra ytterligare några omständigheter, som torde

böra beaktas vid utfärdande av bestämmelser angående dyrtidstillägg åt

präster.

Förutom de ovan angivna författningarna utfärdade Kungl. Maj:t den 17

december 1926 jämväl, bland annat, lag (nr 526) om vissa lönetillägg åt

präster i nyreglerade pastorat i anledning av nådårsrättens upphörande

m. in. samt kungörelse (nr 530) angående ändrad lydelse av bland annat

1 § i den s. k. adjunktsavlöningsförordningen.

Stadgandena i omförmälda lag innebära i huvudsak att församlingarna

ålägges att som avlösning av nådårstungan utgöra till kyrkoherdar och

komministrar i nyreglerade pastorat och till s. k. ständiga adjunkter

ett lönetillägg, motsvarande 1,5 procent av lönen respektive arvodet,

ålderstillägg inberäknat, oavsett huruvida sådant blivit intjänat. Detta lönetillägg,

— vilket i sak endast är en avgift till änke- och pupillkassan

för den nya pensionsförmån av 7 procent av delaktighetsbeloppet, vilken

utgår ur kassans nybildade försäkringsfond — gäldas medelst församlingsavgifter

och övriga till prästerskapets avlöning anslagna medel inom

den ram, som redan är anvisad för prästlönernas bestridande, och sålunda

med rätt för församlingarna att i vissa fall få ersättning ur kyrkofonden.

Enligt kungörelsen nr 530 år 1926 skall arvode till adjunkt i egentlig

bemärkelse — vilket arvode i regel utgår med 1,200 kronor — höjas till

1,260 kronor för det fall, att vederbörande vunnit delaktighet i prästerskapets

änke- och pupillkassa. Avsikten med denna arvodesförhöjning är att

förebygga, att dessa adjunkter skola genom att ingå på de nya pensionsvillkoren

få sina lönevillkor på ett kännbart sätt förminskade. Att

dyrtidstillägg skulle beräknas på de lönetillägg och den arvodesförhöjning,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

om vilkas utgående bestämmelser sålunda meddelats, har icke av de sakkunniga

ifrågasatts, och det torde få anses ligga i sakens natur att så ej

skall ske. För att emellertid vid fastställande av de belopp, som skola utgå

som dyrtidstillägg, misstag ej må äga rum, lärer försiktigheten bjuda att

vid utfärdande av bestämmelser om dyrtidstillägg intaga förtydligande föreskrifter

i förevarande avseende.

Vidare torde böra iakttagas, att nu gällande föreskrifter rörande prästerliga

stärbhusdelägares rätt till dyrtidstillägg under tjänst- och nådår behöva

undergå den ändring, som betingas av de nya bestämmelserna i fråga om

tjänståret och nådåret.

Härefter torde frågan om de löneförmåner, å vilka dyrtidstillägg skall

beräknas, få något närmare beröras i vad angår kyrkoherdar och komministrar.

Enligt gällande bestämmelser beräknas procentuellt dyrtidstillägg för kyrkoherdar

och komministrar å lön, ödebygdstillägg, ålderstillägg, hyresersättning,

skjutsersättning (men ej å fast resanslag enligt lagen den 21 november

1925, nr 449) och tillfällig löneförbättring. Uppgår befattningshavares

avlöning till mera än 7,800 kronor för år räknat, utgår dyrtidstillägg icke

å den del, som överstiger nämnda belopp. Vidare beräknas dyrtidstillägg

icke å sådan förhöjning av lön, som omförmäles i 10 § lagen om

reglering av prästerskapets avlöning.

Vad först angår skjutsersättningen kommer densamma jämlikt bestämmelserna

i förberörda lag den 21 november 1925 (nr 449) att från och med

ecklesiastikåret 1927—1928 efter hand ersättas av fasta resanslag, å vilka

dyrtidstillägg icke utgår. Nu nämnda ändrade förhållanden äro ägnade att

successive verka minskning i dyrtidstilläggens sammanlagda belopp.

Beträffande vidare bestämmelserna att d3rrtidstillägg beräknas bland annat

å hyresersättning men icke utgår å högre belopp än 7,800 kronor, ävensom

att dyrtidstillägg icke beräknas å löneförhöjning enligt 10 § löneregleringslagen

har centralstyrelsen för allmänna svenska prästföreningen i skrivelse

den 18 februari 1926 hemställt, att ändring måtte företagas i omförmälda

bestämmelser i syfte, att dj^rtidstillägg finge utgå å hyresersättning oberoende

av det belopp av 7,800 kronor, varå dyrtidstillägg högst får beräknas,

dels ock att dyrtidstillägg finge beräknas å löneförhöjning enligt 10 § löneregleringslagen.

Över denna framställning hava kammarkollegiet och statskontoret den 21

maj 1926 avgivit gemensamt utlåtande och därvid anfört bland annat.

Enär ett bifall till framställningen, att dyrtidstillägg måtte få utgå å hyresersättning

oberoende av omförmälda maximibelopp av 7,800 kronor, skulle

i fråga om rätten att tillgodoräkna sig dyrtidstillägg sätta en kyrkoherde^

vilkens samtliga löneinkomster, hyresersättning inberäknat, överstege 7,800

kronor, i bättre ställning än en statstjänsteman med motsvarande avlöning,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

kunde ämbetsverken med hänsyn till att prästerna i avseende å nu ifrågavarande

löneförmåner ansetts böra vara likställda med statstjänstemannen

icke tillstyrka avseende å ansökningen så vitt nu vore i fråga.

Vad vidare anginge den av centralstyrelsen berörda bestämmelsen att dyrtidstillägg

ej finge beräknas å löneförhöjning enligt 10 § löneregleringslagen,

syntes det ämbetsverken principiellt riktigt, att dyrtidstillägg icke utginge å

sådan förhöjning. Dyrtidstillägget vore nämligen avsett att jämte den reglerade

lönen med tillhörande tillfällig löneförbättring lämna tjänstinnehavaren

den avlöning, som med hänsyn till gällande prisnivå krävdes för att

giva honom anständig bärgning.

Av skäl som kammarkollegiet och statskontoret anfört anser jag mig icke

kunna tillstyrka centralstyrelsens framställning om ändring i angivna delar

av bestämmelserna om dyrtidstillägg åt präster.

Jag övergår härefter till frågan om dyrtidstillägg åt innehavare av prästerliga

emeritilöner.

Till innehavarna av prästerliga emeritilöner utgick under ecklesiastikåren

1922—1926 dyrtidstillägget med dels ett belopp, bestämt i förhållande till

ett för varje kvartal gällande grundtal, procentuellt tillägg, dels barntillägg,

dels ock ett för varje kvartal lika belopp, fast tillägg. Det procentuella tilllägget

beräknades med ledning av det tal, som ansågs motsvara den efter ingången

av augusti månad 1914 inträdda levnadskostnadsökningen och utgick

i förhållande till ett för kvartal beräknat tilläggsunderlag samt efter ett procenttal,

motsvarande hälften av talet för levnadskostnadsökningen och i

förekommande fall avjämnat till närmast lägre hela tal. Tilläggsunderlaget

utgjordes i fråga om emeritilön för kyrkoherde och komminister av

den på kvartalet belöpande delen av emeritilönen samt i fråga om emeritilön

till extraordinarie präst av ett belopp av 450 kronor för kvartal. Barntillägget

utgick till innehavare av emeritilön, vilken vid ecklesiastikårets ingång

på grund av försörjningsplikt underhöll barn under 16 år, med 15

kronor för kvartal och varje sålunda underhållet barn, dock med iakttagande

av viss begränsning. Det fasta tillägget avsåg att giva innehavarna av de

lägsta emeritilönerna en förhöjning i dyrtidstillägget, som motsvarade det

till vissa av statens pensionärer utgående pensionstillägget jämte därå belöpande

dyrtidstillägg.

Jämlikt 3 § lagen om krigstidsunderstöd den 30 augusti 1918 skola de

grunder, som gälla för krigstidstillägg eller annat dylikt understöd åt statens

pensionärer, äga motsvarande tillämpning i fråga om krigstidstillägg åt

prästerliga emeriti.

För att i möjligaste mån jämställa de sistnämnda med pensionerade f. d.

befattningshavare i statens tjänst i motsvarande pensionsläge hade man, enligt

vad nyss nämnts, tilldelat innehavarna av emeritilöner under en viss

storlek, förutom dyrtidstillägg och barntillägg, jämväl ett s. k. fast tillägg,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t proposition Nr 142. 17

så avpassat att det motsvarade statspensionärernas pensionstillägg med därå

belöpande dyrtidstillägg.

Genom denna anordning voro innehavarna av prästerliga emeritilöner i

avseende å dyrtidstillägg likställda med statens f. d. befattningshavare med

icke reglerade pensioner, till vilka senare dyrtidstillägget utgick efter en högre

procent än till f. d. befattningshavare med nyreglerade pensioner. Enligt

kungörelse den 18 juni 1925 (nr 275), utfärdad i överensstämmelse med riksdagens

beslut, försvann denna skillnad i dyrtidstilläggens belopp för statens

pensionärer från och med budgetåret 1925—1926: pensionerade f. d.

statstjänstemän m. fl. erhöllo därefter dyrtidstillägg efter reducerade grunder

enligt de för pensionärer med reglerade pensioner gällande bestämmelser. I

samband därmed undergingo de icke reglerade pensionerna, frånsett de ytterligare

förmåner, som skulle tillkomma vissa f. d. befattningshavare i statens

tjänst, viss förhöjning, motsvarande minskningen i dyrtidstillägget. För

att samma bestämmelser rörande dyrtidstillägg, som numera gälla för f. d.

befattningshavare i statens tjänst, skulle bliva gällande för innehavarna av

emeritilöner, skulle dessa löner behöva höjas på samma sätt.

Då emellertid genomförandet av en sådan ändring erfordrade både riksdagens

och kyrkomötets samtycke, löstes frågan om ordnandet av dyrtidstilläggen

åt prästerliga emeriti för ecklesiastikåret 1926—1927 på det sätt,

att till emeriti utgår dels ett fast dyrtidstillägg och dels ett efter de reducerade

grunderna och med underlag av såväl emeritilönen som det fasta tilllägget

(dock tillhopa högst 1,200 kronor för kvartal) beräknat procentuellt

dyrtidstillägg samt att det fasta tillägget bestämts till sådant belopp,

att summan av de båda tilläggen motsvarar vad som enligt dittills gällande

bestämmelser skulle hava utgått i ett efter de förutvarande grunderna beräknat

procentuellt tillägg jämte det i förekommande fall utgående fasta

tillägget.

I överensstämmelse med vad som ägt rum beträffande pensionsförhöjningen

åt statspensionärerna har i den nya kungörelsen om dyrtidstillägg

åt prästerliga emeriti (1926:288) intagits eu tabell, utvisande för varje tiotal

kronor av emeritilönebeloppen för de förutvarande ordinarie prästmännen

det därå belöpande fasta tillägget. För extra ordinarie präst utgör det fasta

tillägget 422 kronor för år.

Det till de prästerliga emeriti utgående barntillägget å 15 kronor för kvartal

är nedsatt till det för statspensionärer gällande eller 12 kronor för

kvartal.

Beträffande förevarande frågas ordnande för tiden efter ecklesiastikåret

1926—1927 avgåvo efter anmodan kammarkollegiet och statskontoret den 27

maj 1926 gemensamt utlåtande och förslag. Ämbetsverken anförde därvid

bland annat:

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 131 höft. (Nr 141—112).

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj ds proposition Nr 142.

Sagda fråga torde lämpligen böra lösas på det sätt, att prästerliga emeriti

berättigades att även efter ecklesiastikåret 1926—1927 uppbära ett belopp

motsvarande det föreslagna nya dyrtidstillägget, men förändrat till fast förhöjning

av eller tillägg till emeritilönen. I ämnet erforderlig bestämmelse

borde meddelas genom lag. Det hade synts ämbetsverken som bestämmelsens

rätta plats vore i lagen om emeritilöner för präster, vilken lags 2 §

borde erhålla ett ändrat innehåll. Denna ändring syntes kunna ske så att

ifrågavarande förhöjning av emeritilönen lades såsom fyllnadsbelopp till den

nuvarande emeritilönen såsom grundbelopp. Summan av dessa båda belopp

skulle alltså för framtiden bilda den prästerliga emeritilönen.

Omförmälda ändring medförde behov av ändring även i emeritilönelagens

3 §. Det där omförmälda maximibeloppet 500,000 kronor borde givetvis

förhöjas med ett belopp, motsvarande summan av de belopp, varmed de

till nämnda maximum uppgående emeritilönerna komme att förhöjas. Av

verkställd uträkning framginge att förhöjningen i fråga kunde i medeltal

beräknas till något mer än 13,20 procent av emeritilönernas belopp. Ett

till 70,000 kronor (motsvarande 14 procent av 500,000 kronor) avrundat

belopp syntes skäligen böra upptagas som förhöjning av sagda maximum,

vilket alltså föreslogs till 570,000 kronor.

Ämbetsverken hemställde slutligen, att Kungl. Maj:t täcktes

dels föreslå riksdagen och kyrkomötet att antaga lag om ändrad lydelse

av 2 och 3 §§ i lagen den 9 december 1910 (nr 141 sid. 35) om emeritilöner

för präster av viss, närmare angiven lydelse,

dels ock, i händelse av bifall till sagda förslag, föreslå riksdagen att godkänna

vissa närmare angivna grunder för beviljande av dyrtidstillägg under

ecklesiastikåret 1927—192» åt innehavare av prästerliga emeritilöner.

Storleken av det sålunda föreslagna fyllnadsbeloppet för ordinarie tjänstinnehavare

framgår av en vid lagförslaget fogad tabell. För extra ordinarie

tjänst utgör fyllnadsbeloppet 422 kronor.

I skrivelse den 23 september 1926, nr 9, underställde Kungl. Maj:t kyrkomötets

prövning omförmälda förslag till lag om ändrad lydelse av 2 och 3

§§ i lagen om emeritilöner för präster att träda i kraft den 1 maj 1927.

Sedan kyrkomötet i skrivelse den 3 november 1926, nr 35, anmält, att

kyrkomötet godkänt ifrågavarande lagförslag, har Kungl. Maj:t i en den 4

januari 1927 avlåten proposition, nr 26, föreslagit riksdagen att för dess

del antaga samma lagförslag.

Det av kammarkollegiet och statskontoret avgivna förslaget till grunder

för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1927—1928 åt innehavare av prästerliga

emeritilöner är av i huvudsak följande innehåll:

Dyrtidstillägget utgår under form av dels procentuellt tillägg dels ock

barntillägg.

Procentuellt tillägg beräknas med ledning av det tal, som anses motsvara

den efter ingången av augusti månad 1914 inträdda levnadskostnadsökningen.

Såsom sådant tal skall för varje kvartal av vederbörande ecklesiastikår

gälla det tal, som under samma kvartals första månad äger tillämpning

i fråga om beräkning av dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens

tjänst m. fl. pensionärer.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Procentuellt tillägg utgår i förhållande till ett för kvartal beräknat tillläggsunderlag

samt efter ett procenttal, som med 16 enheter understiger

hälften av talet för levnadskostnadsökningen och som i förekommande fall

avjämnas till närmast lägre hela tal.

Tilläggsunderlaget utgöres av den på kvartalet belöpande delen av emeritilönen,

dock högst 1,200 kronor.

Innehavare av ereinitilön, vilken vid ecklesiastikårets ingång på grund av

försörjningsplikt underhöll barn under 16 års ålder, erhåller såsom barntillägg

12 kronor för kvartal och varje sålunda underhållet barn, dock med

iakttagande av att barntillägget icke må till beloppet överstiga det procentuella

tillägget.

Om innehavare av emeritilön under ecklesiastikåret avlidit, innan honom

tillkommande dyrtidstillägg till fullo utbetalts, övergår hans rätt härutinnan

till stärbhuset. Uppbäres emeritilön av förutvarande innehavarens

änka eller barn, äge änkan eller barnen uppbära även det dyrtidstillägg,

som skulle hava tillkommit emeritus, därest han levat.

Beträffande de av ämbetsverken sålunda förordade grunderna för dyrtidstillägg

under ecklesiastikåret 1927—1928 åt prästerliga emeriti har jag endast

ett par erinringar att göra.

På grund av att Kungl. Maj:t, såsom i det föregående omnämnts, föreslagit,

att dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst skall

under budgetåret 1927—1928 utgå efter ett fast procenttal av 18, torde

jämväl i fråga om dyrtidstillägg åt prästerliga emeriti böra, i stället för vad

ämbetsverken i sådant avseende föreslagit, utsättas samma fixa procenttal.

I bestämmelserna om dyrtidstillägg åt innehavare av prästerliga emeritilöner

torde vidare — i analogi med vad som föreslagits beträffande dyrtidstilllägg

under det nya vakansår, som tillkommer prästerskapets änke- och

pupillkassa — böra intagas föreskrift därom, att, om nämnda kassa uppbär

emeritilön, kassan må äga uppbära jämväl det dyrtidstillägg, som skulle

hava tillkommit emeritus, om han levat.

Jag övergår härefter till att behandla dels frågan om kostnaden för dyrtidstillägget

under ecklesiastikåret 1927—1928, därest detta tillägg kommer

att utgå enligt de av mig förordade grunderna, dels ock spörsmålet om

kyrkofondens förmåga att bära den på fonden belöpande andelen av sagda

kostnad.

Såsom redan framhållits kommer på grund av stadgandet i 4 § lagen

den 30 augusti 1918 en del av dyrtidstillägget till det ordinarie prästerskapet

och de ständiga adjunkterna i nyreglerade pastorat att påvila pastoraten i

form av ökade församlingsavgifter inom den stadgade ramen av 6 öre per

10-krona av hela inkomstbeloppet. Återstoden av tillägget till nämnda befattningshavare

får kyrkofonden vidkännas dels i form av minskad inkomst

av arrendemedel, lägenhetsavgälder och räntor, vilka eljest skulle från pastoraten

hava inlevererats till fonden enligt 3 § 5 mom. kyrkofondslagen,

dels genom ökad utbetalning av skogsförsäljningsmedel, som tillkomma pastoraten

enligt 19 § 4 mom. prästlöneregleringslagen, dels ock genom förhöjda

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

bidrag till pastoraten enligt 21 § sistnämnda lag. Vad åter angår dyrtidstillägget

till adjunkter i egentlig bemärkelse, kontraktsadjunkter, stiftsadjunkter,

kontraktsprostar, emeriti och sjuklediga extra ordinarie präster drabbar

kostnaden härför allenast kyrkofonden.

Beträffande kostnaden för dyrtidstilläggen och dess fördelning mellan pastoraten

och kyrkofonden har beräkning verkställts inom ecklesiastikdepartementet.

Med ledning av en rörande ifrågavarande kostnad för ecklesiastikåret

1923—1924 och densammas fördelning av kyrkofondskommittén utförd

undersökning och kalkyl, vars resultat finnes intaget i det vid Kungl. Maj:ts

proposition den 16 mars 1923, nr 215, med förslag till grunder för dyrtidstillägg

under ecklesiastikåret 1923—1924 åt präster i utdrag fogade statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag, hava nu kostnaderna

för ifrågavarande dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1927—1928 approximativt

beräknats på sätt framgår av följande tablå, därvid å ödebygdstilllägg

belöpande dyrtidstillägg icke upptagits såsom en särskild post utan

inräknats i de generella beloppen för de olika grupperna av befattningshavare.

Summa

dyrtidstillägg

Av totalbeloppet be- strides av:

pastoraten

kyrkofonden

Kronor

Kronor

Kronor

Ordinarie präster och ständiga adjunkter

Adjunkter i egentlig bemärkelse......

Kontraktsadjunkter m. fl............

Kontraktsprostar..................

Emeriti........................

Sjuklediga extra ordinarie präster.....

4,200,000

110,000

13.000

28.000

105,000

3,000

1,670,000

2,530,000

110,000

13.000

28.000

105,000

3,000

4,459,000

1,670,000

2,789,000

Såsom synes av tablån beräknas utgifterna för prästernas dyrtidstillägg

under ecklesiastikåret 1927—1928 enligt föreslagna grunder uppgå till ett

sammanlagt belopp av omkring 4,459,000 kronor, varav cirka 1,670,000

kronor skulle bestridas av de särskilda pastoraten, under det att omkring

2.789.000 kronor skulle komma att belasta kyrkofonden.

Jag kommer härefter till frågan om kyrkofondens förmåga att bära den

på fonden belöpande andelen av utgifterna för dyrtidstillägget.

Enligt å statskontorets fondbyrå verkställda approximativa beräkningar

uppgick kyrkofondens behållning den 31 december 1925 till omkring

30.256.000 kronor. Fondens fordran hos domänstyrelsen kunde samma dag

uppskattas till cirka 6,400,000 kronor. Den 31 december 1926 hade enligt

å fondbyrån verkställda beräkningar fondens behållning ökats till omkring

33.200.000 kronor. Fordringarna hos domänstyrelsen kunde då approximativt

beräknas till 4,728,000 kronor.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kung1. Maj;ts proposition Nr 142.

I förevarande sammanhang torde det vara riktigast att icke räkna med

de hos domän styrelsen innestående medlen, enär enligt 1910 års ecklesiastika

lönelagstiftning med begreppet kyrkofonden avses endast de medel, som

befinna sig under statskontorets förvaltning. Kyrkofondens inkomster under

år 1926 kunna alltså anses hava överstigit dess utgifter — dyrtidstillägget

inberäknat — för samma tid med 2,944,000 kronor.

I § 5 första stycket lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) om krigstidsunderstöd

stadgas, att kyrkofonden icke må för något år i vidsträcktare mån tagas i

anspråk för gäldande av krigstidsunderstöd än som motsvarar fondens återstående

överskott för närmast föregående kalenderår, sedan samtliga fonden

eljest åliggande utgifter blivit bestridda. Till bestridande av kostnaden för

dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1927—1928 lärer således enligt detta författningsrum

få disponeras ett belopp motsvarande skillnaden mellan fondens

inkomster år 1926 och dess så att säga ordinarie utgifter (d. v. s. de utgifter,

som icke hänföra sig till dyrtidstillägget) under samma år.

Såsom framgår av det förut sagda har fonden under år 1926 ökats med

cirka 2,944,000 kronor. Fondens utgifter för dyrtidstillägg under samma år

beräknades i det vid proposition nr 180 till 1926 års riksdag i utdrag fogade

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 25 februari 1926 till omkring

3,048,000 kronor. Ett belopp av cirka 5,992,000 kronor skulle således få

användas för bestridande av dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1927—1928.

Då fondens utgifter för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1927—1928 beräknats

komma att uppgå till omkring 2,789,000 kronor, möter med hänsyn

till förenämnda lagbestämmelse intet hinder för beviljande av dyrtidstillägg

enligt de grunder för vilka i det föregående redogjorts.

På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att godkänna de av mig i det föregående förordade allmänna

grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under

ecklesiastikåret 1927—1928 till de prästmän, som finnas omförmälda

i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående

krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt

vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga

emeritilöner, i lagen den 19 november 1920 (nr 844) angående

dyrtidstillägg åt kontraktsprostar samt i lagen den 21

november 1925 (nr 455) angående särskilda lönetillägg (ödebygdstillägg)

vid vissa prästerliga befattningar inom Härnösands

och Luleå stift.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar,

att proposition i ämnet av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

<rustaf lireitholtz.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:244 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1927—1928 åt dels kyrkoherda s. 11 i texten
  2. SU 1927:123 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till grunder för dyrtidstillågg under ecklesiastik år et 1927—1928 åt dels kyrkoherdar och kommin s. 8 i texten