Angående vissa inrikes postavgifter
1927-02-18 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1927:144, Angående vissa inrikes postavgifter
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Ma jas proportion nr 144.
Nr 144.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa
inrikes postavgifter; given Stockholms slott den 18
februari 1927.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
C. Meurling.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 18 februari 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Bibbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Bosén,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför departementschefen,
statsrådet Meurling följande:
Under kristiden höjdes de inrikes postavgifterna fyra olika gånger, nämligen
efter beslut av riksdagen under vart och ett av åren 1917—1920. För
1921 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om ytterligare ökning av
vissa postavgifter, men lämnades detta förslag av riksdagen utan bifall.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 123 käft. (Nr 144.) 400 27
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 144.
Sedermera hava åtskilliga ändringar av postavgifterna vidtagits. Beträffande
de vanligaste postavgifterna har riksdagen åren 1922, 1924 och 1925
beslutat nedsättningar, och hava stadgandena om dessa postavgifter, vilkas
giltighetstid under kristiden med hänsyn till de täta prisfluktuationerna bestämts
för ett år i sänder, sammanfattats i en kungörelse den 29 maj 1925
(nr 149) utan begränsning av giltighetstiden. Därefter har riksdagen år 1926
beslutat en omläggning av assuransavgifterna i syfte att bereda postverket
möjlighet att med större framgång än dittills konkurrera med de enskilda
försäkringsanstalterna och därigenom åstadkomma ett bättre resultat av postverkets
assuransrörelse. Härav föranledd ändring i nyssberörda kungörelse
har stadgats i kungörelsen den 30 april 1926 (nr 99).
Yad angår avgifterna för postbefordran av tidning, hava dessa avgifter
ändrats av 1924 och 1925 års riksdagar. Sålunda bestämdes år 1924 i fråga
om postavgifterna vid postabonnemang å tidning, dels att den procentuella
delen av förskrivningsavgiften skulle sänkas från 4 till 2 procent och dels
att den i befordringsavgiften ingående viktavgiften skulle höjas från 12 till
17 öre för varje helt eller påbörjat kilogram av tidnings årsvikt; och i fråga
om samma avgifter vidtogs år 1925 den ändringen, att maximivikten
för tidningsexemplar, som skall befordras efter postabonnemang, höjdes
till 250 gram, varjämte medgavs 6 procent rabatt å vederbörande postavgifter
för vissa tidningsutgivare, som själva ombesörja de postabonnerade
tidningsexeinplarens inslagning till vederbörande abonnemangspostanstalter.
Beträffande avgifterna för utgivarkorsband infördes vidare år 1925 dels för
försändelse av högst 25 grams vikt utöver nuvarande viktavgift en särskild
avgift av 1 öre per försändelse, dels ock för sådana utgivarkorsband, som
sändas till vissa tidningars återförsäljare, eller s. k. kommissionärskorsband,
en lägre avgift av 18 öre för varje vikt av 1 kilogram eller del därav. Bestämmelserna
angående villkoren för postbefordran av tidning hava i avvaktan
på erfarenhet av verkningarna av de åren 1924 och 1925 beslutade
ändringarna fastställts att gälla för ett år i sänder, senast genom kungörelse
den 30 april 1926 (nr 100) intill utgången av år 1927.
I skrivelse den 11 februari 1927 har generalpoststyrelsen meddelat, att styrelsen
vid de av styrelsen verkställda beräkningar angående postverkets ekonomiska
resultat, som läge till grund för det i riksstaten för budgetåret
1926—1927 och i det till årets riksdag framlagda förslag till riksstat för
budgetåret 1927—1928 upptagna inkomstöverskottet av postverkets rörelse,
utgått ifrån att nu gällande postavgifter komme att tillämpas oförändrade
intill utgången av budgetåret 1927—1928. Beträffande postavgifterna i tidningsrörelsen
erfordrades emellertid med hänsyn till deras giltighetstid framställning
till 1927 års riksdag.
I fråga om dessa postavgifter må erinras, att generalpoststyrelsen efter
överläggning med särskilda av chefen för kommunikationsdepartementet utsedda
sakkunniga med skrivelse den 11 mars 1924 avgav förslag till ny tidningsförordning.
Med hänsyn till de anmärkningar, som av såväl reser
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 144.
vanter bland de sakkunniga som av styrelserna för Publicistklubben och
Svenska tidningsutgivareföreningen riktades mot förslaget, ansåg departementschefen
i proposition, nr 226, till 1924 års riksdag sagda förslag icke
utan ytterligare utredning böra läggas till grund för definitiva bestämmelser
i ämnet. I nämnda proposition föreslogs därför endast den provisoriska
åtgärden, att den i postavgiften vid postabonnemang ingående viktavgiften
skulle höjas från 12 till 15 öre. Med bifall till en med anledning härav
väckt motion beslöt emellertid riksdagen (skrivelse nr 277) ändring av postavgifterna
vid postäbonnemang å tidning på sätt ovan angivits. I samband
härmed anförde riksdagen, att den vidare utredning, som kunde komma
att föranstaltas, enligt riksdagens mening borde tills vidare begränsas att
avse ändringar i vissa angivna hänseenden samt att, därest sådana ändringar
bleve vidtagna, det syntes riksdagen, att, intill dess erfarenhet vunnits
om verkan såväl härav som av den av riksdagen beslutade ändringen i postavgiften
vid postabonnemang, en vidare utredning i hithörande ämnen lämpligen
borde tills vidare uppskjutas.
De sålunda ifrågasatta ändringarna genomfördes i huvudsak vid 1925 års
riksdag, som dels efter förslag av Kungl. Maj:t och dels på grund av motion
beslöt de ändringar i tidningsavgifterna, för vilka ovan redogjorts.
I skrivelse den 30 juni 1926 har Svenska tidningsutgivareföreningen anhållit
bland annat, att Kungl. Maj:t vid utfärdande av ny förordning rörande
tidningars befordran ville taga i övervägande möjligheten av en sänkning
av nuvarande avgifter.
I häröver den 26 oktober 1926 avgivet utlåtande har generalpoststyrelsen
anfört, att ehuru styrelsen ansåge, att nu gällande tidningsförordning i vissa
avseenden kunde behöva omarbetas, styrelsen å andra sidan funne, att de
utav riksdagen åren 1924 och 1925 beslutade ändringarna i de jämlikt tidningsförordningen
utgående avgifterna tillämpats allt för kort tid, för att
resultatet av dessa ändringar skulle kunna läggas till grund för ett mera
definitivt ordnande av hithörande frågor. Under sådana förhållanden och
med hänsyn till 1924 års riksdags uttalande i ämnet hade styrelsen icke
haft för avsikt att för Kungl. Maj:t framlägga förslag till ny tidningsförordning,
avsett att föreläggas 1927 års riksdag.
I sin förevarande skrivelse den 11 februari 1927 anför generalpoststyrelsen
beträffande tidningsavgifterna till en början följande:
Sedan generalpoststyrelsen avgav nyssberörda yttrande av den 26 oktober
1926, hade icke inträffat något, som gåve styrelsen anledning intaga annan
ställning till frågan om lämpligheten av att till 1927 års riksdag framlägga
förslag till ny tidningsförordning. Icke heller ansåge sig styrelsen böra
ifrågasätta någon ändring beträffande postavgifterna vid postabonnemang. I
detta hänseende borde anmärkas, att de inkomster av förevarande rörelsegren,
vilka med de av 1924 års riksdag bestämda avgifterna bort tillföras
postverket, blivit i viss mån reducerade genom den av 1925 års riksdag antagna
bestämmelsen om rätt för vissa tidningsutgivare att uppbära ersättning
för tidningsexemplarens inslagning till abonnemangspostanstalterna.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 144.
Denna ersättning, 6 procent å postavgifterna vid postabonnemang, kunde
tillkomma utgivare av tidning, som utkomme minst 2 gånger i veckan. Den
inrikes tidningstaxan för år 1927 upptoge 1,397 tidningar eller tidningsupplagor,
av vilka 993 tilHiandahölles mot postabonnemang. Endast 312 av
dessa tidningar hade nyssnämnda periodicitet. Beträffande 99 tidningar begagnade
utgivarna sig av rätten att mot ersättning själva inslå tidningsexem]dåren.
Under år 1926 var motsvarande antal tidningar 84, och den
inkomstminskning, som därav förorsakades postverket, uppgick till 60,972
kronor. Visserligen borde denna minskade inkomst motsvaras av i viss mån
minskat arbete för postverket, men enär tidningsinslagningens verkställande
genom tidningens försorg ofta medförde betydande fördelar för tidningsutgivaren,
verkställde många tidningar redan förut denna inslagning, ehuru
ersättning härför icke utgick. På många håll inträdde därför ingen arbetsminskning
för postverket, och där sådan minskning inträdde, vore den för
obetydlig för ait i någon nämnvärd mån kunna inverka på personalförhållandena
vid vederbörande postanstalt. Särskilt vore härvid att märka, att
nu ifrågavarande bestämmelse hittills icke föranlett någon ändring beträffande
tidningsinslagningen vid de största postkontoren, Stockholm och Göteborg.
Med hänsyn till vad sålunda anförts anser styrelsen, att bestämmelserna
rörande postavgifterna vid postabonnemang å tidning, sådana de lyda
enligt 1924 och 1925 års riksdagars beslut, fortfarande böra äga tillämpning.
Beträffande avgiften för utgivarkorsband meddelar styrelsen, att det
år 1925 tillkomna billigare försändningssättet kommissionärskorsband kommit
till rätt stor användning, i det att under år 1926 såsom dylikt korsband
försändes mer än 2,057,(XX) kilogram tidningar samt avgiften härför uppgick
till något över 370,000 kronor. Pör övriga utgivarkorsband inflöto under
samma år omkring 1,838,000 kronor.
Vad angår ovan omförmälda, av 1925 års riksdag i fråga om utgivarkorsband
beslutade särskilda avgift av 1 öre för varje försändelse av högst 25
grams vikt, hemställdes i en vid 1926 års riksdag väckt motion (II: 268), att
berörda avgift måtte borttagas men att lättare utgivarkorsbandsförsändelser
skulle taxeras som om de hölle 25 gram per försändelse. Bevillningsutskottet
(betänkande nr 36) ansåg i betraktande av den korta tid, bestämmelsen
om sagda särskilda avgift varit gällande, det vara för tidigt att med
tillräcklig säkerhet bedöma, huruvida och på vad sätt en ändring av bestämmelsen
borde vidtagas. Utskottet uttalade vidare, att utskottet ansett
sig kunna utgå ifrån att generalpoststyrelsen komme att alltjämt hava sin
uppmärksamhet riktad på frågan samt, i den mån erfarenheten funnes därtill
giva anledning, framlägga förslag till ändring.
Generalpoststyrelsen anför nu i denna fråga följande:
»Mot anordningen med en tilläggsavgift av 1 öre för försändelse kan med
skäl anföras, att avgiften blir lägre för vissa försändelser över 25 gram än
för lättare försändelser. Denna oegentlighet framhölls också av generalpoststyrelsen
vid förslagets framställande, men frågan hade då blivit aktuell
därav, att vissa lätta försändelser utsändes i reklamsyfte, varemot styrelsen
beträffande tidningar av högre vikt än 25 gram saknade sådan erfarenhet, att
ett ingripande i fråga om dem var påkallat i samma mån som beträffande
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 144.
de lättare utgivarkorsbanden. Emellertid är det obestridligt, att systemet
verkar synnerligen ojämnt och att en ändring är önskvärd.
Under år 1926 försändes 1,837,653 utgivarkorsband, för vilka tilläggsavgift
utgick. Avgiften uppgick således endast till 18,376 kronor 53 öre. Att
beloppet blivit så ringa beror delvis därpå, att vissa tryckalster, som utgåvos
i reklamsyfte just med tanke på det billiga utgivarkorsbandsportot, numera
upphört att utgivas. Möjligen hava också vissa lättare tidningar lagt om
distributionen.
Bestämmelsens bibehållande är icke av någon ekonomisk betydelse för
postverket. Om bestämmelsen upphäves, synes det dock önskvärt, att i
stället införes någon bestämmelse, varigenom förebygges, att postverket ånyo
får till befordran mottaga stora mängder av publikationer, för vilkas behandling
postverket får snart sagt ingen ersättning.
När tilläggsavgiften sattes till 1 öre, torde man hava utgått ifrån att en
minimiavgift av 1 öre måste anses skälig för postverkets bestyr med en försändelse.
Med nuvarande viktavgift för utgivarkorsband i allmänhet, 24 öre
per kilogram, uppgår avgiften till 1 öre för försändelse först när försändelsens
vikt är 41.6 6 gram. Beträffande alla försändelser av lägre vikt skulle
det således erfordras tilläggsavgift eller annan särskild taxenngsanordning,
för att postverket skulle få minst 1 öre för varje försändelse och en lättare
försändelse aldrig skulle draga högre porto än en tyngre försändelse av
samma slag. Då viktavgiften motsvarar 0.12 öre för en försändelse av 5
grams vikt men 0.9 öre för en 40-gramsförsändelse, är det praktiskt taget omöjligt
att skapa rättvisa genom upptagande av dels viktavgift och dels särskild
tilläggsavgift för varje försändelse.
Däremot kunde man tänka sig, att för försändelser av högst 40 grams
vikt utginge en försändelseavgift av 1 öre men ingen viktavgift. Mot ett
dylikt förfarande kan emellertid göras en invändning. Enligt bestämmelserna
i tidningsförordningens 11 § 1 mom., näst sista stycket, skall viktavgiften
beräknas efter sammanlagda vikten av de försändelser, som på en
gång avlämnas, och för varje gång beräknas för minst 2 kilogram. Om viktavgift
skulle utgå endast för försändelse över 40 grams vikt, kunde i vissa
fall avgift för minst 2 kilogram bliva oskäligt betungande för övriga samtidigt
avlämnade utgivarkorsband. Om huvudsakligen lättare försändelser
avlämnades men endast en av t. ex. 50 grams vikt, skulle för denna försändelse
betalas minimiavgift d. v. s. 48 öre. Donna oformlighet skulle emellertid
kunna undvikas genom att, med användandet av det utav motionären
vid 1926 års riksdag föreslagna förfarandet, uttaga endast viktavgift men
taxera alla utgivarkorsband av lägre vikt än 40 gram såsom om de vägde
40 gram. Genom en sådan taxa komme för varje utgivarkorsband att utgå
en avgift av minst 1 öre, och en lättare försändelse bleve aldrig — såsom
nu inträffar — dyrare än tyngre försändelse av samma slag.
Om man sätter den gräns, under vilken särskild, högre taxa skulle gälla,
till 40 gram, få försändelser i vikt mellan 26 och 40 gram vidkännas en avgiftsförhöjning,
varierande mellan 14 öre per kilogram för försändelser av
26 grams vikt och 1 öre likaledes per kilogram för 40-gramsförsändelser.
En mycket stor del tidningar hava en nummervikt, som ligger mellan 25
och 40 gram. Så är fallet med många 6-dagars tidningar och med flertalet
av de tidningar, som utkomma 3 respektive 2 gånger i veckan. Någon särskild
anledning att nu höja avgiften för ifrågavarande tidningar föreligger
icke.
En flyttning av nu ifrågavarande viktgräns från 25 till 40 gram skulle
dessutom medföra ökat arbete för postverket. Utgivarkorsband med att
exemplar i varje försändelse sändas visserligen i allmänhet av nyss nämnda
Departements
chefen.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 144.
tidningar (med nummervikt mellan 25 och 40 gram) endast i enstaka fall
(t. ex. till annonsörer), men om särskild taxering skulle verkställas beträffande
försändelser av högst 40 grams vikt, bleve det nödvändigt att varje gång utgivarkorsband
avsändes undersöka om dylika enstaka försändelser — vilka
för övrigt i många fall allt efter annonstillströmningen vägde under eller
över 40 gram — funnes med och att i förekommande fall verkställa särskild
taxering av dessa få försändelser. Ersättningen skulle näppeligen motsvara
arbetet, vartill komme besväret för utgivaren att alltid hålla reda på om
några försändelser av högst 40 grams vikt förekomme och att tillse, att dessa
i sådant fall bleve avlämnade för sig.
Med hänsyn till nu anförda förhållanden anser sig generalpoststyrelsen
icke böra föreslå annan ändring i nu förevarande bestämmelse än att den
särskilda tilläggsavgiften av 1 öre för utgivarkorsband, vars vikt icke överstiger
25 gram, icke vidare skall utgå, men att viktavgiften för dylikt utgivarkorsband
beräknas såsom om försändelsen vägde 25 gram. En sådan
ändring av bestämmelsen medför visserligen någon inkomstminskning för
postverket. Såsom förut sagts tillförde under år 1926 den särskilda tillläggsavgiften
av 1 öre postverket en inkomst av omkring 18,000 kronor.
Angående medelvikten av sådana försändelser, för vilka tilläggsavgiften utgick,
saknas uppgift, men det är att antaga, att om viktavgiften utgått icke
efter den verkliga vikten utan som om varje försändelse vägt 25 gram skulle
postverket tillförts i vildavgift omkring 5,000 kronor mer än vad nu var
fallet. Enligt dessa beräkningar skulle således den nu ifrågasatta ändringen
angående vissa utgivarkorsbands taxering medföra eu inkomstminskning för
postverket av omkring 13,000 kronor för år (18,000 — 5,000). Något som helst
ekonomiskt skäl står således icke hindrande i vägen för vidtagandet av
ändringen, vilken onekligen innebär en rättvisa.»
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer styrelsen, att nu
gällande avgifter för postabonnemang å tidning och för tidnings försändande
såsom utgivarkorsband måtte äga försatt tillämpning till och med den 31
december 1928, dock med den av styrelsen föreslagna ändring beträffande
avgiften för utgivarkorsband med en vikt av högst 25 gram.
Då bestämmelsen om en särskild avgift vid utgivarkorsband av 1 öre för
varje försändelse av 25 grams vikt och därunder genom beslut av 1925 års
riksdag infördes, betecknades detta såsom ett försök, syftande till att rätta
det av 1924 års riksdag anmärkta missförhållandet, att skälig ersättning icke
tillgodokom postverket för dess arbete med utbärandet av vissa smärre
tryckalster. I sitt förslag till berörda bestämmelse framhöll emellertid
generalpoststyrelsen, att bestämmelsen vore behäftad med vissa brister. Den
erfarenhet, som numera föreligger, utvisar, att försändningen med posten av
berörda smärre tryckalster på grund av den särskilda avgiften betydligt nedgått
men att bestämmelsens tillämpning jämväl medfört vissa ojämnheter,
vilka göra en ändring påkallad. Det förslag till dylik ändring, som generalpoststyrelsen
nu framlagt, synes ock ägnat att avhjälpa olägenheterna med
det nuvarande systemet utan att ökat arbete vållas postverket. Ehuru godtagandet
av den föreslagna nya bestämmelsen skulle medföra mindre inkomst
för postverket än den nu utgående särskilda avgiften, synes det av vikt, att
en ändring i förevarande avseende nu vidtages, och jag anser mig därför
Kungl. Maj:ts proposition nr 144. 7
böra tillstyrka styrelsens föreliggande förslag. Den sålunda förordade ändringen
torde lämpligen böra träda i kraft den 1 juli 1927.
Vad beträffar giltighetstiden för postavgifterna vid tidningsbefordran,
synes vad nu förekommit beträffande avgiften för lättare utgivarkorsband
tala för att ett mera slutgiltigt fastslående av ifrågavarande postavgifter icke
ännu bör ske. Jag anser mig alltså böra föreslå, att giltighetstiden för de
nuvarande tidningsavgifterna — med däri av mig förordad ändring — utsträckes
endast till och med utgången av år 1928. Av vad nu anförts följer,
att förberörda framställning av Svenska tidningsutgivareföreningen tills vidare
icke torde böra föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen besluta,
att kungörelsen den 29 maj 1925 (nr 150) om vissa ändringar
i förordningen den 17 juni 1916 (nr 216) angående villkoren
för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter,
vilken kungörelse gäller till och med den 31 december 1927,
skall äga fortsatt tillämpning till och med den 31 december
1928, dock skall dels vad i 8 § stadgas icke tillämpas beträffande
sådana abonnemang för år 1929, som verkställas under år 1928,
dels ock 11 § 1 mom. a) med tillämpning från och med den
1 juli 1927 erhålla följande ändrade lydelse:
a) för utgivarkorsband i allmänhet:
12 öre för varje vikt av ett halvt kilogram eller del av halvt
kilogram, varvid utgivarkorsband, vars vikt understiger 25 gram,
taxeras som om det vägde 25 gram.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Waldemar Wiens.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1927:88 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa inrikes postavgifter. a1 i texten
- BevU 1927:27 Betänkande, i anledning av Kungl. Majds proposition angående vissa inrikes postavgifter. s. 1 i texten