Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat

1927-02-18 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:148, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

1

Nr 148.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juli 1918 (nr

564) angående vissa alkoholhaltiga preparat; given Stockholms

slott den 18 februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om ändring i vissa delar av

förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Lyberg.

Bihang till riksdagens iirotokoll 1927.

1 samt.

127 höft. (Nr US.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

2

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juli

1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat1

Härigenom förordnas, att 1, 6 och 10 §§> samt 11 § 2 mom. i förordningen

den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat skola, 1 och 6 §§

samt 11 § 2 mom. i nedan angivna delar, erhålla följande ändrade lydelse,

samt att i anledning därav förordningens överskrift skall bliva som följer:

Förordning angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m.

1 §•

Denna — — — preparat.

Innehåller närings- eller njutningsmedel, efter frånskiljande av däri ingående

fasta beståndsdelar, mera än två och en fjärdedels volymprocent

alkohol, och är enligt gällande bestämmelser varan icke att anse såsom

rusdryck, pilsnerdricka, exportöl eller apoteksvara, skall i fråga om tillverkning,

införsel till riket och försäljning av varan vad i 5—10 §§, 11 § 2 och

3 mom. samt 12—20 §§ i denna förordning är stadgat i tillämpliga delar

lända till efterrättelse.

6 §.

Alkoholhaltigt — — — återkallas.

Där beträffande visst preparat fara för att detsamma skall vinna användning

som ersättningsmedel för rusdrycker icke kan anses föreligga, må

kontrollstyrelsen förordna, att tillstånd till införsel av dylikt preparat icke

erfordras. Om meddelande av sådant förordnande skall generaltullstyrelsen

underrättas.

10 §.

Skulle tillverkning eller försäljning av alkoholhaltigt preparat finnas giva

anledning till preparatets användande i större utsträckning som ersättningsmedel

för rusdrycker eller skulle denatureringen av sådant preparat visa

sig otillfredsställande, äger kontrollstyrelsen föreskriva villkor eller inskränkningar

i avseende å tillverkningen eller försäljningen eller ock meddela

förbud däremot. Beslut härom länder till efterrättelse utan hinder av

besvär.

1 Senaste lydelse, se beträffande 6 § 1924: 103 och beträffande 11 S 2 mom. 1926:210.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

3

11 §.

2 mom. Avyttrar någon alkoholhaltigt preparat, varmed honom veterligen

vidtagits åtgärd, som i 1 mom. sägs, eller eljest under omständigheter,

som bort giva honom skälig anledning antaga, att varan är avsedd att användas

som ersättningsmedel för rusdrycker, straffes såsom för olovlig

försäljning av rusdrycker enligt 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni

1917 angående försäljning av rusdrycker.

Har — — — stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1927.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

Inledning.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den

18 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anför:

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 januari 1927 har kontrollstyrelsen fäst

uppmärksamheten å behovet av åtgärder till motverkande av missbruket

av vissa varor, som innehålla alkohol i mera betydande mängd, men vilkas

införsel till och försäljning inom riket enligt nu gällande bestämmelser

icke äro i något avseende reglerade. Styrelsen åsyftar härmed alkoholhaltiga

konserver och alkoholhaltiga konfityrer.

Till tulltaxerubriken 117 a) och b) i gällande tulltaxa hänföras frukter (av

träd) och bär, inlagda i sprit, ättika eller olja eller syltade; till rubriken

123 köksväxter, ej särskilt nämnda, inlagda i sprit, ättika eller olja eller

syltade; till rubriken 168 b) konserver — i hermetiskt tillslutna eller lufttäta

kärl förvarade, ätbara varor av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung

— ej särskilt nämnda; samt slutligen till rubriken 164 konfityrer, ej särskilt

nämnda. Införseln av nu nämnda varuslag är, i den mån de innehålla

alkohol, icke underkastad sådana inskränkningar, som enligt anmärkningarna

till tulltaxerubrikerna 183—190 gälla för spritdrycker och vin

eller enligt 6 § i förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa

alkoholhaltiga preparat för sådana preparat. Spritdrycker och vin må enligt

gällande bestämmelser införas blott av partihandelsbolag med rusdrycker

samt, efter tillstånd av pris- och inköpsnämnden, av detaljhandelsbolag.

Alkoholhaltigt preparat må ej införas av annan än den, som därtill erhållit

tillstånd av kontrollstyrelsen; dock må kontrollstyrelsen beträffande visst

preparat förordna, att tillstånd till införsel av detsamma ej erfordras, där

fara för missbruk av preparatet till förtäring icke kan anses föreligga.

Vissa under de senaste åren inträdda förhållanden hava enligt kontrollstyrelsens

mening synts vara av sådan beskaffenhet, att åtgärder borde

vidtagas till förhindrande av att de varor, som sålunda icke äro underkastade

särskild lagstiftning, missbrukas som ersättningsmedel för rusdrycker.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

5

Kontrollstyrelsen har i berörda skrivelse lämnat en redogörelse för liit- Alkoholhaltiga

tills föreliggande erfarenheter beträffande alkoholhaltiga konserver, i vilken konserver.

redogörelse anföres i huvudsak följande:

Alkoholhaltiga konserver infördes till riket under någon av rubrikerna

117 a) eller b), 123 eller 168 b) i tulltaxan; de rubriker, som oftast tilllämpades,

syntes vara rubrikerna 117 och 168. Emellertid torde rubriken

168 i stor utsträckning omfatta varor, som icke innehölle alkohol, och

jämväl under rubriken 117 hänfördes bär och frukter, som vore inlagda i

annat än sprit. En statistik över införseln av animaliska och vegetabiliska

ämnen, som vore inlagda i alkoholhaltig vätska, vore sålunda svår att

åvägabringa. Vissa slutsatser rörande införselns omfattning syntes kunna

dragas ur införseluppgiftema enligt tulltaxerubriken 117. Införselns kvantitet

och värde enligt sagda rubrik hade varit följande:

Kvantitet

Värde

Kvantitet

Värde

kilogram

kronor

kilogram

kronor

1920 ...........

......... 6,297

15,113

1924....................

4,296

5,370

1921...........

.......... 1,473

2,578

1925....................

10,455

12,748

1922 ...........

......... 1,643

2,054

1926 jan.—okt.

18,894

22,920

1923 ...........

......... 3,588

4,844

Införseln av de varor, som hänfördes under tulltaxerubrik 117, hade

sålunda högst betydligt ökats, och ökningen syntes med stor sannolikhet

väsentligen bero på införseln av bär och frukter, inlagda i sprit.

Tillverkning inom landet av alkoholhaltiga konserver hade, såvitt kontrollstyrelsen

kände, icke förekommit och i varje fall icke efter 1918. För

beredande av alkoholhaltiga varor erfordrades kontrollstyrelsens tillstånd

till inköp av spritdrycker, och några sådana tillstånd hade icke lämnats.

Frågan om införsel av alkoholhaltiga konserver syntes icke hava varit

föremål för uppmärksamhet vare sig då nu gällande rusdryckslagstiftning

utarbetats eller under de första åren av sagda lagstiftnings tillämpning. I

slutet av år 1924 hade kontrollstyrelsen första gången fått anledning att

taga befattning med ett hithörande spörsmål, därigenom att en handelsfirma

hemställt om tillstånd att till riket införa 500 burkar frukter inlagda i likör

med en alkoliolhalt av 20 volymprocent. Firman hade uppgivit, att importerade

frukter, inlagda i konjak, saluhölles av en firma i Stockholm. Dä

kontrollstyrelsen saknat befogenhet att upptaga ansökningen till prövning,

hade den icke föranlett någon styrelsens åtgärd. Vid årsskiftet 1924—1925

hade det kommit till kontrollstyrelsens kännedom, att vissa handelsfirmor

i Stockholm saluliölle frukter och bär inlagda i sprit. Vid analys av några

i speceriaffärer inköpta inläggningar visade sig alkoholhalten i inläggningsvätskan

i vissa fall vara så betydande (21 och 26 volymprocent), att vätskan

kunde användas som berusningsmedel. Något missbruk hade likväl icke

försports vid denna tidpunkt.

I december månad 1925 hade emellertid frågan om införsel av bär och

frukter, inlagda i sprit, ånyo blivit aktuell. Sedan vederbörande tullbehandlingsinspektion

i visst fall till generaltullstyrelsen hänskjutit fråga,

huruvida införsel av i sprithaltig vätska konserverade frukter skulle fä

iiga rum, meddelade styrelsen i ärendet beslut av don innebörd, att förhållandet

mellan i resp. burkar förekommande kvantitet sprithaltig inläggningsvätska''

och den inlagda fruktmängden skulle vara avgörande för frågan,

huruvida införsel finge äga rum endast under i gällande rusdrycksförord
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Ilungl. Maj:ts proposition Nr 148.

ning föreskrivna villkor eller om varan Ange utlämnas från tullverket utan

hinder av bestämmelserna i sagda förordning. Där den sprithaltiga inläggningsvätskan

utgjorde större delen av inläggningen, Ange densamma alltså

utlämnas endast under de i berörda förordning stadgade villkor.

över detta generaltullstyrelsens beslut hade importören anfört besvär hos

Kungl. Maj:t, som emellertid, enär ifrågakomna varuparti måste anses vara

att i tullbehandlingsavseende hänföra till spritdrycker, lämnat besvären

utan avseende.

Nyssnämnda prejudicerande avgörande syntes visserligen vara av betydelse

för att stävja det uppenbara kringgåendet av införselbestämmelserna

för rusdrycker. Men även om bär och frukter inlades i sprithaltig vätska

på sådant sätt, att de utgjorde större delen av inläggningarnas innehåll,

kunde man genom att använda en inläggningsvätska med tillräckligt hög

alkoholhalt framställa en vara, vilken kunde användas som ersättningsmedel

för rusdrycker. Med nu gällande bestämmelser syntes det icke vara

möjligt att förhindra missbruk av dylik vara. På framställning av generaltullstyrelsen

i mars 1926 hade sålunda kontrollstyrelsen ifråga om vissa

till riket inkomna partier frukter i sprithaltig inläggningsvätska efter undersökning

meddelat, att, ehuru med hänsyn till inläggningsvätskans höga

alkoholhalt (mellan 17 och 28 volymprocent) tvekan kunde råda, huruvida

import borde medgivas, kontrollstyrelsen funnit att, med hänsyn till frukternas

kompakta inläggning, inläggningarna kunde karakteriseras såsom

frukter, inlagda i sprithaltig vätska. Ifrågavarande bär och frukter syntes

på grund härav hava fått införas liksom också åtskilliga andra partier.

Under förra hälften av år 1926 hade något missbruk av de alkoholhaltiga

konserverna icke inrapporterats till kontrollstyrelsen. Under senare hälften

av året hade däremot från olika delar av landet uppgifter lämnats kontrollstyrelsen,

att här ifrågavarande konserver i ej obetydlig utsträckning börjat

användas såsom ersättningsmedel för rusdrycker.

På flera platser, bland andra Kalmar och Gävle, hade polismyndigheterna

ingripit och sökt hejda försäljningen av inläggningarna. I

I anslutning till den sålunda lämnade redogörelsen har kontrollstyrelsen

sammanfattningsvis uttalat följande: Med gällande bestämmelser i ämnet

syntes tillhandahållande av importerade alkoholhaltiga konserver icke kunna

förhindras. Sagda konserver kunde icke hänföras under rusdrycksförsäljningsförordningen,

enär de icke vore att anse såsom drycker. Ej heller

kunde de hänföras under förordningen den 1 juli 1918 angående vissa

alkoholhaltiga preparat, varmed avsåges tekniska preparat, som innehölle mera

än 2 74 volymprocent alkohol. De alkoholhaltiga konserverna intoge i likhet

med t. ex. alkoholhaltiga konAtyrer en mellanställning mellan rusdrycker

och tekniska preparat. Frånvaron av lagstiftning om de alkoholhaltiga

konservernas införsel och försäljning innebure tvivelsutan en brist,

som borde avhjälpas. Frågan om alkoholhaltiga konAtyrers ställning syntes

emellertid böra upptagas till prövning i detta sammanhang.

Alkoholhaltiga Sedan länge hava åtgärder påyrkats mot de alkoholhaltiga konAtyrerna.

konfityrer. [jenna fråga var sålunda föremål för 1910 års riksdags prövning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 148. 7

I en vid nämnda riksdag väckt motion (nr 96 i andra kammaren) hemställdes

om sådant tillägg till brännvinsförsäljningsförordningen, att saluhållande

av brännvin, inneslutet i konfityrer, förbjödes. Motionären erinrade

om att man vid verkställda analyser konstaterat, att alkoholhalten

i den i konfityrerna inneslutna vätskan stundom kunnat uppgå till 47 procent

och däröver. Genom ett högsta domstolens utslag hade åtal mot saluhållande

av dylika konfityrer ogillats. Motionären framhöll, att det på skilda

håll, bland annat i pressen, anförts klagomål över att sprithaltiga konfityrer

inköpts och missbrukats av barn.

I sitt utlåtande nr 14 punkt 5:o) uttalade bevillningsutskottet, att utskottet

ingalunda underskattade den fara, som vore för handen, därest gällande

bestämmelser angående försäljning av brännvin och andra sprithaltiga

drycker skulle visa sig otillräckliga att reglera sådana dryckers tillhandahållande

åt allmänheten i någon vanligen förekommande form. Utskottet

ifrågasatte dock, huruvida icke det i motionen berörda fall finge

anses beteckna ett undantagsförhållande, som knappast i och för sig kunde

anses giva berättigad anledning till farhåga i nyssberörda avseende. Tillsättning

av sprithaltig dryck i en eller annan form vid beredning av ätbara

varor syntes sällan kunna antagas hava till syfte att tillgodose ett

möjligt spritbegär hos konsumenten. Skulle mot förmodan så framdeles

bliva fallet, syntes för övrigt motionärens förslag svårligen vara ägnat att

i erforderlig omfattning råda bot för ett dylikt missförhållande. Då utskottet

vore övertygat att, sedan uppmärksamheten fästats på frågan, myndigheterna

icke skulle underlåta att med uppmärksamhet följa förhållandenas

utveckling på nu ifrågavarande område, och, i händelse skärpta lagbestämmelser

till förhindrande av missbruk erfordrades, vidtaga därav påkallade

åtgärder, hemställde utskottet, att motionen icke skulle föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Motionen blev av riksdagen avslagen.

I fråga om utvecklingen på detta område under den senare tiden tilllåter

jag mig att återgiva vad kontrollstyrelsen härutinnan anfört:

»Under kristiden, då tillgången på spritdrycker blev knapp, tillverkades

konfityrer av betydlig storlek, som innehöllo en i förhållande till omhöljet

avsevärd kvantitet alkoholhaltig vätska. Ifrågavarande konfityrer torde

hava gjorts till föremål för missbruk, men tillverkningen tvingades snart

att upphöra, då, på grund av ransoneringen, spritdrycker icke utlämnades

för konfityrtillverkning. Sedan 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning

trätt i tillämpning från ingången av 1919 och kontrollstyrelseu fått befogenhet

att — jämlikt kungörelsen den 18 december 1918 angående försäljning

av sprit och andra alkoholhaltiga varor för vissa särskilda ändamål —

meddela tillstånd till inköp av sagda varor för, bland annat, tekniskt, industriellt

eller likartat ändamål, vägrade kontrollstyrelsen till en början att

utställa tillståndsbevis för inköp av sprit för beredande av alkoholhaltiga

konfityrer. Under senare hälften av år 1920 gjorde emellertid choklad- och

konfektyrfabrikantföreningen en framställning om beredande av möjlighet

för de svenska konfityrfabrikanterna att tillverka alkoholhaltiga konfityrer.

Föreningen erinrade därom, att något förbud mot införsel till eller salubjudande

av dylika konfityrer av utländsk tillverkning icke fanns; importen

hade tagit en stor omfattning och de svenska tillverkarna hade härigenom

i konkurrensen tillskyndats förluster. Vid verkställda analyser å vid sagda

tidpunkt i svenska marknaden tillhandahållna konfityrer visade de sig

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

innehålla mellan 0.5 och 6 viktprocent alkohol av pralinens hela vikt.

Den i konfityren befintliga likören visade sig i ett fall innehålla 11.2 6

volymprocent alkohol. Genom skrivelse den 1 december 1920 förklarade sig

kontrollstyrelsen principiellt icke hava något att erinra mot, att de svenska

choklad- och konfityrfabrikanterna tilldelades spritdrycker för fyllnad av

s. k. likör pr aliner, dock under den förutsättningen, att alkoholen i viktprocent

av den färdiga paralinen icke överstege l.s procent. Sagda villkor

intogs därefter såsom särskild bestämmelse i tillståndsbevis för inköp av

spritdrycker för pralinberedning. Stickprovskontroll anordnades för övervakande

av bestämmelsens efterlevnad. Samtidigt med att choklad- och

konfektyrfabrikantf öreni ngen gjorde den ovan refererade framställningen

till kontrollstyrelsen, hemställde föreningen hos Kungl. Maj:t om utfärdande

av förbud mot import av sådana till rubriken 164 i gällande tulltaxa liänförliga

varor, som innehölle sprit eller annan alkoholhaltig vara. Genom

beslut den 11 mars 1921 förklarade Kungl. Maj:t framställningen icke föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Konkurrensen från utländska konfityrfabrikanters sida fortsatte emellertid

och på hösten 1923 gjorde Sveriges kemiska industrikontor, därtill föranledd

av en framställning från Svenska chokladfabrikantföreningen, en framställning

till kontrollstyrelsen om vidtagande snarast möjligt av åtgärder till

förhindrande av att chokladpraliner av utländsk tillverkning, oberoende av

sprithalten, importerades och försåldes på den svenska marknaden till förfång

för svenska fabrikanter. Kort därefter inkom Svenska chokladfabrikantföreningen

med en framställning till kontrollstyrelsen därom, att antingen förbudet

mot viss maximal alkoholhalt i likörpraliner måtte upphävas eller att

maximihalten måtte höjas från 1.8 till 3.5 viktprocent alkohol. Vid analys

av ett större antal olika utländska likörpraliner, som förekomtno på svenska

marknaden, visade sig, att de köllo en högst olika alkoholhalt från 0.9 viktprocent

av pralinens hela vikt upp till 5.2 viktprocent, men i allmänhet omkring

3 viktprocent. Genom en den 14 oktober 1924 dagtecknad cirkulärskrivelse

till konfityrfabrikanterna meddelade kontrollstyrelsen, att pralin.

som tillverkades av rusdrycker, inköpta jämlikt gällande tillståndsbevis,

finge innehålla högst tre viktprocent alkohol.

Sedermera hava från några konfityrfabrikanter under år 1926 inkommit

framställningar om ytterligare förhöjning av alkoholhalten i likörpralinerna.

Som skäl härför har framhållits, att det vore nödvändigt att möta den utländska

konkurrensen på området. I den ena av de gjorda framställningarna

anfördes, att man från fabrikanthåll intet hade att erinra mot att tillverkningen

av alkoholhaltiga praliner förbjödes eller att deras alkoholhalt begränsades,

men att då på samma gång denna restriktion även tillämpades för

importerad vara. Huvudsaken vore, att de svenska fabrikanterna blevo fullt

likställda med utländska fabrikanter. De förevarande framställningarna lämnades

emellertid av kontrollstyrelsen utan bifall.

Nyligen har från tullbehandlingsinspektionen i Stockholm till kontrollstyrelsen

överlämnats prov å ett parti likörpraliner, benämnda ''Schnaps in

Kapseln, som angivits till tullbehandling. Pralinerna voro till större delen

inneslutna i en aluminiumhylsa och inneliöllo en alkoholhaltig vätska enligt

uppgift av 47 procent styrka. Pralinerna visade sig hålla 9 viktprocent

alkohol av pralinens hela vikt.»

Kontrollstyrelsen har i fråga om de alkoholhaltiga konfityrerna sammanfattningsvis

uttalat: Läget på alkohollagstiftningens område vore nu ett helt

annat än år 1910, då riksdagen avslagit den då väckta motionen om förbud

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

mot saluhållande av alkoholhaltiga konfityrer. Numera vore utminuteringen

och utskänkningen av rusdrycker lagda under ganska stränga restriktioner

i syfte att förhindra missbruk av dylika drycker, något som medförde stora

krav på att lagstiftningen icke lämnade några områden öppna, varav missbrukarna

av rusdrycker kunde använda sig för att skaffa sådana drycker

eller ersättningsmedel därför. Skulle man vid tillverkningen inom landet av

alkoholhaltiga konfityrer få använda hur hög alkoholhalt som helst, vore det

att förvänta, att konkurrensen efter hand skulle framtvinga alkoholstarkare

konfityrer, och tekniken syntes icke lägga något hinder i vägen för tillverkning

av konfityrer med mycket avsevärd alkoholhalt. Befarad utveckling i denna

riktning hade föranlett kontrollstyrelsen att uppställa förut nämnda villkor

— att pralin ej finge innehålla mer alkohol än tre viktprocent av pralinens

hela vikt. Det måste emellertid leda till vissa för de svenska fabrikanterna

beklagliga konsekvenser, att införseln till och försäljningen inom landet av

utländska alkoholhaltiga konfityrer icke vore reglerad. Det syntes därför nu

föreligga skäl att upptaga frågan härom till prövning och avgörande i samband

med frågan om reglering av villkoren för införseln av alkoholhaltiga

konserver.

Kontrollstyrelsen har i fråga om reglering av införseln av alkoholhaltiga

konserver ansett det icke vara nödvändigt att gå så långt som att helt förbjuda

sådan införsel. Det vore enligt styrelsens förmenande icke uteslutet,

att en del av den nuvarande importen ägde rum för lojala ändamål såsom

för bageri- och konditorirörelse eller för konfityrfabriker. I dylika fall borde

införsel icke förhindras. Ett sätt att reglera införseln av de alkoholhaltiga

konserverna och pralinerna vore att i tulltaxeförordningen angiva, vilka

slags dylika konserver och praliner finge införas. För pralinernas del vore

det otvivelaktigt lätt att i sådant avseende fastställa en alkoholgräns, men

för de alkoholhaltiga konserverna vore frågan betydligt mera komplicerad.

Det gällde enligt kontrollstyrelsens mening att finna åtgärder, varigenom

å ena sidan den lojala införseln lämnades öppen, men å andra sidan den

illojala eller i varje fall okontrollerbara förhindrades. Kontrollstyrelsen

trodde sig hava funnit förebilden för en dylik anordning i de regler, som

gällde för alkoholhaltiga preparat. Visserligen kunde varken alkoholhaltiga

konserver eller alkoholhaltiga praliner nu hänföras under förordningen angående

vissa alkoholhaltiga preparat, men det syntes med några smärre förändringar

låta sig göra att få hela det område, som den nu gällande alkohollagstiftningen

lämnade öppet, lagt under preparatförordningens huvudbestämmelser.

Genom en dylik anordning skulle kontrollstyrelsen erhålla befogenhet såväl

att meddela tillstånd till införsel av alkoholhaltiga konserver och alkoholhaltiga

konfityrer, som ock att förordna, att tillstånd till införsel av vissa

slag av dylika konserver eller konfityrer icke skulle erfordras. Sistnämnda

anordning syntes böra tillämpas i fråga om konfityrer, som icke hölle högre

alkoholhalt än sådana, som finge tillverkas i Sverige, överhuvud lämnade

KontroUsty

relsens förslå

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

Yttranden

över kontrollstyrelsens

förslag.

den sålunda föreslagna anordningen möjlighet till en prövning av varje fall

och en smidig anpassning av kontrollen efter behovet, något som icke vore

möjligt, därest alkoholgränser fastställdes i tulltaxan.

I avseende å formen för den ifrågasatta lagstiftningen har kontrollstyrelsen

funnit det lämpligast, att erforderliga tillägg göras till preparatförordningen

och med sin förut berörda skrivelse överlämnat författningsförslag

i ämnet. Enligt detta förslag skulle till preparatförordningens tilllämpningsområde

hänföras alkoholhaltiga, i andra gällande författningar icke

avsedda varor, som innehålla mer än 2 1/i volymprocent alkohol, sedan fasta

beståndsdelar frånskilts. Då emellertid, såsom den verkställda utredningen

givit vid handen, vissa varor, t. ex. likörpraliner, må inom landet tillverkas

med högre alkoholhalt, beräknad på pralinens hela vikt, har styrelsen anmält

sin avsikt att, därest det föreliggande förslaget antoges, jämlikt 6 § i preparatförordningen

föreskriva, att tillstånd till införsel icke erfordrades för praliner

med högst 3 viktprocent alkohol av pralinens hela vikt; och därjämte

har styrelsen uttalat, att de erfarenheter, som kunde vinnas beträffande andra

alkoholhaltiga varor, givetvis komme att utnyttjas för medgivande av likartade

undantag från införseltillståndsbestämmelsen.

Från förordningens tillämpningsområde skulle undantagas varor, å vilka

gällande bestämmelser om försäljning av rusdrycker, pilsnerdricka och exportöl

hade avseende. Enär läkemedel, som innehålla sprit, och skattefri

sprit äro omnämnda i 3 § rusdrycksförsäljningsförordningen, har kontrollstyrelsen

ansett särskild hänvisning till de författningar, som i övrigt reglera

handeln med sistnämnda alkoholhaltiga varor, icke vara erforderlig.

De bestämmelser i preparatförordningen, som kontrollstyrelsen ansett icke

böra gälla ifråga om nu avsedda alkoholhaltiga varor, äro bestämmelserna

om anmälningsskyldighet i 2 §, om denaturering i 3 § och om etikettering i

4 § samt straffbestämmelsen i 11 § 1 mom. Övriga bestämmelser i preparatförordningen

hava synts styrelsen böra göras tilllämpliga jämväl på dessa alkoholhaltiga

varor. Härvid har emellertid i 6 § andra stycket, 10 § och 11 § 2

mom. ordet »förtäring» ansetts höra utbytas mot uttrycket »användning som

ersättningsmedel för rusdrycker», i sammanhang varmed föreslagits vissa

smärre redaktionella ändringar i samma författningsrum.

Genom remiss den 7 januari 1927 anbefalldes kommerskollegium och generaltullstyrelsen

att gemensamt avgiva utlåtande med anledning av kontrollstyrelsens

ifrågavarande framställning.

Kommerskollegium har i ärendet inhämtat yttranden från Stockholms handelskammare,

handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare, handelskammaren

i Gävle och Sveriges kemiska industrikontor.

Stockholms handelskammare tillstyrker förslaget. Handelskammaren i

Gävle finner mot detsamma icke anledning till andra erinringar än att handelskammaren

ansett, att svenska konfektyrfabriker fortfarande borde få importera

i alkoholhaltig vätska inlagda frukter, bär och fruktkonserver utan

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

11

hänsyn till viss stadgad alkoholminimigräns, samt att beträffande alkoholhaltiga

konfityrer (likörpraliner) den för tillståndsfri import avsedda alkoholgränsen

borde fastställas redan i en blivande förordning och icke göras

beroende av kontrollstyrelsens avgörande. Handelskammaren i Göteborg

och Skånes handelskammare anse den föreslagna lagstiftningen icke vara

av behovet påkallad. Alternativt förorda dessa handelskammare vissa åtgärder

till skydd för de inhemska konfltyrfabrikanterna mot utländsk konkurrens.

Sveriges kemiska industrikontor har ingen erinran mot förslaget i vad

det avser alkoholhaltiga konserver och framhåller i fråga om de alkoholhaltiga

konfityrerna vikten av att full likställighet ernås mellan svensk och

utländsk tillverkning. Kontoret hemställer emellertid om sådan ändring i

förslaget, att nedre alkoholgränsen för de varor, som skulle omfattas därav,

sättes till 3 viktprocent.

Generaltullstyrelsen har infordrat yttranden från vissa tullmyndigheter. Dä

j dessa yttranden huvudsakligen behandlas frågan om huru de föreskrifter,

som det enligt förslaget skulle ankomma på kontrollstyrelsen att utfärda i

avseende å införseln av varor av ifrågavarande slag, borde ur tullteknisk

synpunkt utformas, synes en redogörelse för yttrandenas innehåll ej vara

erforderlig i nu förevarande sammanhang.

För egen del hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen i sitt utlåtande,

bortsett från en viss formell anmärkning, vilken jag torde senare

få återgiva, lämnat kontrollstyrelsens förslag utan erinran. I utlåtandet

har till en början anförts följande:

»Det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke den av kontrollstyrelsen påtalade

oförenligheten mellan å ena sidan gällande bestämmelse om viss maximihalt

alkohol hos i Sverige tillverkade konfityrer och å andra sidan den

fria importen av i utlandet tillverkade konfityrer med högre alkoholhalt

borde föranleda en uttrycklig författningsföreskrift, som förbjöde import av

alkoholstarkare konfityrer än den svenska sötämnesindustrien får föra i marknaden.

Huruvida den i Sverige tillåtna gränsen, högst 3 procent alkohol

av hela konfityrvikten, är lämplig eller eventuellt borde höjas, synes icke

kunna avgöras enbart med ledning av den utredning ämbetsverken i detta

sammanhang varit i tillfälle förebringa. Till undvikande av missförstånd

rörande innebörden av sagda gränsvärde torde dock böra erinras, att gränsvärdet

angiver tillåten viktprocent av absolut alkohol (100-procentig sprit),

ej av ''alkoholhaltig vätska’. Mängden av sistnämnda ingrediens kan därför

redan nu varieras inom rätt vida gränser. Viktigast för den svenska industrien

synes i alla händelser vara att i här berörda avseende ernå full

likställighet på den inhemska marknaden mellan svensk och utländsk vara.

Då kontrollstyrelsen utgått från, att någon sänkning av den tillåtna alkoholhalten

i konfityrer icke vore avsedd, samt det ur flera synpunkter bör

om möjligt undvikas, att i en författning siffermässigt fastslå en gräns av

här ifrågavarande art, hava ämbetsverken icke något att erinra mot att avsedda

gränsvärde i fortsättningen, liksom hittills, bestämmes i administrativ

väg under skäligt beaktande av den inhemska industriens intressen.

Beträffande alkoholhaltiga konserver lära de invändningar, som från flera

av de hörda handelskamrarna gjorts mot den föreslagna importkontrollen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

icke kunna frånkännas betydelse. Ämbetsverken hysa därför en viss tvekan

om nödvändigheten att på förhand metodiskt gallra ifrågavarande import,

i synnerhet som åtminstone hittills mera notoriska försök att missbruka importrätten

kunnat hindras med de utvägar gällande författningar och administrativ

praxis erbjuda. Det torde emellertid icke närmast ankomma på

ämbetsverken att ur synpunkten av det lagligen gällande restriktionssystemets

effektivitet bedöma behovet att utfylla den i rusdryckslagstiftningen

på avsedda punkt onekligen förefintliga luckan. Därtill kommer, att, såsom

i det följande närmare utvecklas, de tekniska svårigheterna vid kontrollen

ej synas behöva på långt när bliva så allvarliga, som man på vissa håll

föreställt sig, varför kontrollåtgärderna näppeligen kunna förväntas lägga

allt för besvärande band på handelns och industriens rörelsefrihet.

Pa grund härav vilja ämbetsverken icke motsätta sig, att även alkoholhaltiga

konserver läggas under statlig kontroll till förekommande av missbruk.

Dock förutsättes därvid, att sötämnesfabrikerna i landet beredes tillfälle

i behövlig utsträckning importera dylika varor för sina tillverkningar.

Kontrollstyrelsens förmodan, att en del av den nuvarande importen äger rum

för bageri- och konditorirörelse eller för konfityrfabriker, är, enligt vad ämbetsverken

hava sig bekant, överenstämmande med verkliga förhållandet,

vilket bl. a. belyses av vad handelskammaren i Gävle härom yttrat.»

Ämbetsverken hava härefter övergått till en granskning av förslaget ur

tullteknisk synpunkt och härutinnan till en början erinrat, hurusom de varor,

varom nu vore fråga, och beträffande vilka det vid importen (genom

undersökning eller på annat sätt) skulle konstateras, huruvida de folie inom

tillämpningsområdet för preparatförordningen, kunde i nyssnämnda avseende

anses bilda tvenne särskilda huvudgrupper.

I förevarande hänseende hava ämbetsverken beträffande den ena gruppen,

nämligen alkoholhaltiga konserver, ansett, att, då den alkoholhaltiga vätskan

i dylika inläggningar förekomme i ganska riklig mängd, ofta med

jämförelsevis hög alkoholhalt och utan avsevärdare mängd tillsatser, eu undersökning

av inläggningsvätskans alkoholhalt — närmast jämförlig med

en vanlig vinprovning — borde kunna utföras å vilken importort som

helst ocli icke vålla mera anmärkningsvärda svårigheter.

I fråga om den andra gruppen av ifrågavarande varor, de alkoholhaltiga

konfityrerna, hava ämbetsverken i huvudsak anfört: Beträffande nämnda

konfityrer skulle icke blott avgöras, huruvida de folie under preparatförordningens

bestämmelser, utan även fastställas viktsprocenten alkohol, beräknad

å konfityrens (pralinens) hela vikt. Nyssnämnda varor innehölle vanligen

endast en obetydlig mängd alkoholhaltig vätska, oftast tillsatt med essenser

och avsevärd del socker. En av de ifrågasatta införselbestämmelserna påkallad

undersökning av sådan vätska skulle lämpligen kunna anförtros endast

åt de tullaboratorier, som funnes inrättade i de tre största städerna,

och det vore uppenbart, att en dylik laboratorieundersökning skulle för trafikanterna

te sig mycket litet tilltalande och vålla betydande omgång och tidsutdräkt.

Genom stadgandet i 6 § andra stycket preparatförordningen skulle emellertid

kontrollstyrelsen, sedan nämnda förordning blivit tillämplig även på

nu ifrågavarande slag av varor, erhålla befogenhet att förordna, att i visst

fall tillstånd till införsel av dylikt preparat icke erfordrades. Därest kontrollstyrelsen

förordnade, att särskilt tillstånd till införsel av alkoholhaltiga

konfityrer icke erfordrades, i fall mängden sprithaltig vätska icke överstege

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. Maj:ts proposition Nr 148.

viss procent av konfityrens hela vikt, skulle förutberörda med importkontrollen

förenade olägenheter måhända i viss mån kunna undvikas, men då

det enligt såväl kontrollstyrelsens som de hörda ämbetsverkens förmenande

vore av vikt, att importvaran beträffande alkoholhalten bringades till full

överensstämmelse med de tillverkningar, som under nuvarande förhållanden

Unge framställas inom landet, syntes nämnda utväg icke böra anlitas.

Ämbetsverken hade emellertid tänkt sig, att de med importkontrollen förenade

olägenheterna skulle i väsentligaste mån kunna undvikas och det av

kontrollstyrelsen åsyftade målet likväl nås därigenom, att kontrollstyrelsen förordnade,

att tillstånd till införsel av alkoholhaltiga konfltyrer icke erfordrades,

därest vid införseln genom intyg, utställt av vederbörande tillverkare,

styrktes, att varan icke innehölle mer än tre viktsprocent alkohol, beräknad

å konfityrens hela nettovikt. Enligt vad som under hand inhämtats hade

tanken på en sådan anordning icke heller varit kontrollstyrelsen främmande.

En förebild till ett sådant intygsförfarande funnes redan nu, i det att kontrollstyrelsen

beträffande vissa varor, som redan folie under preparatförordningens

område, förordnat, att desamma på angivna villkor finge införas

utan särskilt tillstånd.

I allmänhet syntes väl intyg från utländsk tillverkare, avseende viss varas

överensstämmelse med de fordringar, svenska författningar uppställde, icke

kunna tillmätas samma betydelse som ett sådant intyg från den svenska

importören. Men med hänsyn till det åliggande, som kontrollstyrelsen enligt

8 § i preparatförordningen hade bland annat att vaka över, att införseln

till riket icke gåve anledning till missbruk, och med den vidsträckta

befogenhet, styrelsen i sådant syfte tilldelats och utövade, syntes man icke

behöva befara illojal användning av tillverkare-intyg på förevarande område,

åtminstone såvida importrestriktionerna, på sätt kontrollstyrelsen föreslagit,

anknötes till preparatförordningen.

Vidkommande de åtgärder, som borde vidtagas till den åsyftade kontrollens

förverkligande, hava ämbetsverken övervägt olika alternativ, som synts

möjliga, och i sådant hänseende stannat för den av kontrollstyrelsen

föreslagna utvägen, att de nya bestämmelserna i ämnet böra givas formen

av tillägg till preparatförordningen.

Vid granskning av det utav kontrollstyrelsen avgivna författningsförslaget

hava ämbetsverken trott sig finna, att det i 1 § använda uttrycket

»annan vara än alkoholhaltigt preparat» vore väl obestämt, och föreslagit,

att detsamma måtte ersättas med uttrycket »närings- eller njutningsmedel».

I övrigt har den föreslagna formuleringen icke givit ämbetsverken anledning

till erinran.

Den i ärendet förebragta utredningen synes giva vid handen, att vissa

hit till riket införda alkoholhaltiga varor, vilkas försäljning icke regleras

av gällande bestämmelser på alkohollagstiftningens område, nämligen konserver

i sprithaltig inläggningsvätska och alkoholhaltiga konfityrer, under

den senare tiden i ej obetydlig och, åtminstone vad angår alkoholhaltiga

konserver, efter hand stegrad omfattning kommit till användning såsom

ersättningsmedel för rusdrycker, ävensom att ej heller nu gällande bestämmelser

i tulltaxan äro tillfyllest för att på ett effektivt sätt förhindra ett

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

dylikt missbruk. Härtill kommer, att den oreglerade införseln av alkoholhaltiga

konfityrer visat sig i konkurrenshänseende medföra väsentliga

olägenheter för de inhemska konfityrtillverkarna, vilka icke äro befogade

att tillverka dylika konfityrer med en alkoholhalt överstigande visst av

kontrollstyrelsen fastställt, jämförelsevis lågt procenttal. Det torde därför

vara lämpligt att i syfte såväl att förhindra omförmälda missbruk som att

bereda de inhemska konfityrtillverkarna ett tillbörligt skydd mot utländsk

konkurrens nu genomföra en lagstiftning, varigenom införseln och försäljningen

av dylika varor bliva underkastade kontroll. Ehuru missbruket,

enligt vad förut sagts, hittills avsett allenast alkoholhaltiga konserver

och konfityrer, torde det vara lämpligt att låta de nya stadgandena

omfatta alla sådana alkoholhaltiga närings- eller njutningsmedel, som utan

att vara hänförliga till rusdrycker, pilsnerdricka eller exportöl, kunna

tänkas bliva föremål för användning såsom ersättningsmedel för rusdrycker.

I fråga om formen för de för kontrollen erforderliga bestämmelserna tillstyrker

jag kontrollstyrelsens, av kommerskollegium och generaltullstyrelsen

biträdda förslag, enligt vilket förordningen angående vissa alkoholhaltiga

preparat skulle göras tillämplig å nu ifrågavarande varor. Såvitt

angår de alkoholhaltiga konserverna skulle en tillämpning av kontrollstyrelsens

förslag, enligt vad kommerskollegium och generaltullstyrelsen

uppgivit, icke vålla mera anmärkningsvärda svårigheter. Ej heller beträffande

alkoholhaltiga konfityrer synes så bliva fallet, därest kontrollstyrelsen,

med stöd av styrelsen i 6 § i förordningen given befogenhet, generellt

medgiver införsel av sådana varor utan särskilt tillstånd, där genom

intyg av tillverkaren styrkes, att varans alkoholhalt icke överstiger visst

procenttal, eller styrelsen vidtager annan lämplig åtgärd till underlättande

av kontrollen.

Kontrollstyrelsens författningsförslag föranleder i sak icke någon annan

erinran från min sida än att, i enlighet med vad de hörda ämbetsverken

förordat, det i 1 § använda uttrycket »annan vara än alkoholhaltiga preparat»

synes böra ersättas med uttrycket »närings- eller njutningsmedel»,

i sammanhang varmed apoteksvaror, i avseende å vilkas försäljning särskilda

bestämmelser äro meddelade, synas böra uttryckligen undantagas

från preparatförordningens tillämpningsområde.

Därjämte torde vissa redaktionella jämkningar böra vidtagas i förslaget.

Den ifrågasatta författningsändringen synes lämpligen kunna träda i

kraft den 1 juli 1927.

Kontrollstyrelsens författningsförslag torde få fogas såsom bilaga till

dagens statsrådsprotokoll.

Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juli 1918 (nr 564)

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 148.

15

angående vissa alkoholhaltiga preparat samt hemställer, att Kungl. Maj:t

måtte i proposition föreslå riksdagen att antaga samma förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla och förordnar, att proposition av den

lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtaB till riksdagen.

Ur protokollet:

Svante Ericsson.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj:ts proposition Nr 148.

B/lagm.

Kontrollstyrelsens

förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat.

Härigenom förordnas, att 1, 6, 10 §§ samt 11 § 2 mom. i förordningen

den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat skola erhålla följande

ändrade lydelse, samt att i anledning därav förordningens överskrift skall

bliva som följer:

Förordning angående försäljning av vissa alkoholhaltiga

preparat, m. m.

1 §•

Denna--— preparat.

Innehåller annan vara än alkoholhaltigt preparat mera än två och en

fjärdedels volymprocent alkohol, sedan fasta beståndsdelar frånskilts, och är

varan icke att hänföra under gällande bestämmelser om försäljning av rusdrycker,

pilsnerdricka och exportöl, skall vad i 5—10 §§, 11 § 2 mom. första

stycket andra punkten och andra stycket samt 3 mom. andra stycket ävensom

12—20 §§ i denna förordning är stadgat äga motsvarande tillämpning i fråga

om tillverkning, införsel till riket och försäljning av sådan vara.

6 §.

Alkoholhaltigt — — — återkallas.

Där beträffande visst preparat fara för att detsamma skall vinna användning

som ersättningsmedel för rusdrycker icke kan anses föreligga, må kontrollstyrelsen

förordna, att tillstånd till införsel av dylikt preparat icke erfordras.

Om meddelande av sådant förordnande skall generaltullstyrelsen underrättas.

10 §.

Skulle tillverkning eller försäljning av alkoholhaltigt preparat finnas giva

anledning till preparatets användning i större utsträckning som ersättningsmedel

för rusdrycker eller skulle denatureringen av sådant preparat visa sig

otillfredsställande, äger kontrollstyrelsen att föreskriva villkor eller inskränkningar

i avseende å tillverkningen eller försäljningen eller ock meddela förbud

däremot. Beslut härom länder till efterrättelse utan hinder av besvär.

11

2 mom. Avyttrar någon alkoholhaltigt preparat, varmed honom veterligen

vidtagits åtgärd, som i 1 mom. sägs, straffes såsom för olovlig försäljning

av rusdrycker enligt 74 § 1 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående

försäljning av rusdrycker. Lag samma vare, där säljare av alkoholhaltigt

preparat vet eller på grund av omständigheterna har skälig anledning antaga,

att varan är avsedd att användas som ersättningsmedel för rusdrycker.

Har — — — stadgat.

Denna förordning träder i kraft den

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:115 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juli 1918 angående v s. 6 i texten
  2. BevU 1927:35 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 1 juli 1918 angående vissa alkohol s. 1 i texten