Sök i Ratio Lex

Angående understöd å allmänna indragningsstaten till avlidne förste amanuensen hos riksrälcenskapsverket B. G. V. E. G. Schötts minderåriga barn

4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:15, Angående understöd å allmänna indragningsstaten till avlidne förste amanuensen hos riksrälcenskapsverket B. G. V. E. G. Schötts minderåriga barn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition Nr 15.

1

ISr 15.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd å allmänna

indragningsstaten till avlidne förste amanuensen hos

riksrälcenskapsverket B. G. V. E. G. Schötts minderåriga barn;

given Stockholms slott den 30 december 1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det

förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Lyberg.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållit inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 december 1926.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Lyberg anför:

Förste amanuensen hos riksräkenskapsverket Bengt Gunnar Viktor Edvard

Garibaldi Schött, född den 22 oktober 1886, avled den 25 december 1925, efterlämnande

änka, Helga Maria Schött, född den 27 juni 1889, samt barnen

Karl Gunnar Helge, född den 28 augusti 1916, och Olof Bengt Folke, född

den 5 juli 1918.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 31 maj 1926 dagtecknad skrift har

styrelsen för de centrala ämbetsverkens icke-ordinarie befattningshavares

förening hemställt, att Kungl. Maj:t måtte, på satt som befunnes lämpligt,

bereda amanuensen Schötts änka och barn understöd, som kunde möjliggöra

för änkan att hava barnen hos sig under deras minderårighet.

Till stöd för framställningen har styrelsen anfört, att Schötts efterlevande

bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. Ii höft. (Nr 15). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 15.

hade ekonomiskt synnerligen svårt. Den efter Schött verkställda bouppteckningen,

av vilken transsumt närslutits framställningen, utvisade, att tillgångarna

i boet vid bouppteckningstillfället utgjorde tillhopa 565 kronor

40 öre samt att skulderna belöpte sig till 2,056 kronor 15 öre. Visserligen

hade änkan Schött lyckats erhålla tillfällig anställning vid ett tidningsföretag,

men hennes inkomst vore så ringa — 100 kronor i månaden — att

hon stode inför nödvändigheten att lämna barnen från sig. Framhållits har

ock, att Schött i det längsta trots sjukdom sökt uppehålla sin tjänst med

hänsyn till de för en familjeförsörjare kännbara sjuklighetsavdragen. —

Av framställningen närslutna intyg framgår, bland annat, att amanuensen

Schött, som antagits såsom e. o. tjänsteman i kammarkollegium den 23 juli

1920 och till e. o. tjänsteman i kammarrätten den 19 augusti 1920, under

sin tjänstgöring i det förstnämnda verket på grund av särskilda förordnanden

uppehållit amanuensbefattning 3 månader 20 dagar och notarietjänst

3 månader 4 dagar samt att han i kammarrätten innehaft förordnande

såsom amanuens 3 månader 17 dagar och såsom notarie 24 dagar.

I en den 21 juni 1926 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ingiven skrift har

sedermera änkan Schött hemställt, att Kungl. Maj:t måtte behjärta hennes

nödställda belägenhet och bereda henne och hennes barn ett årligt understöd

till deras underhåll och barnens uppfostran.

Änkan Schött har härvid, under hänvisning till förenämnda transsumt av

bouppteckning, framhållit, att hon vid mannens död icke ägde andra enskilda

tillgångar än ett möblemang till två rum och kök, som hon sedermera

måst realisera. Barnen hade börjat sin skolgång och hade endast

genom mellankomst av mannens kamrater i ämbetsverket kunnat draga sig

Iram under den närmaste tiden efter dödsfallet. På grund av hennes ålder

vore det uteslutet, att hon skulle kunna erhålla kontorsanställning, som hon

innehaft före sitt äktenskap, och den tillfälliga inkomst å 100 kronor i

månaden, hon uppbure såsom ersättning för arbete i ett tidningsföretag,

vore alltför ringa att därpå försörja sig och barnen. Hennes och hennes

avlidne mans släktingar vore ej heller i den ekonomiska situation, att de

kunde bidraga till hennes och barnens underhåll.

Statskontoret, som den 14 augusti 1926 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, att riksdagen visserligen i många fall beviljat årliga understöd

åt änkor efter sådana befattningshavare i statens tjänst, vilka icke

varit i tillfälle att sörja för sina efterlevande genom att ingå i någon av

staten understödd kassa för familjepensionering. För beviljande av understöd

av nu ifrågavarande slag hade dock alltid såsom förutsättning gällt,

att särskilt ömmande omständigheter kunde anses föreligga. Så hade ansetts

vara förhållandet, då änka varit antingen till följd av hög ålder eller på

grund av sjukdom oförmögen till arbete och tillika befunnits vara medellös

och i saknad av anhöriga, som ansetts kunna och böra draga försorg

om henne. Där det icke blivit styrkt, att dylika särskilt ömmande för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts proposition Nr 15.

hållanden förelegat, hade det ansetts betänkligt att av statsmedel bereda

änkepension. När änkan varit arbetsduglig men haft minderåriga barn att

försörja och uppfostra, hade i åtskilliga fall, då behov av understöd förelegat,

detta ansetts böra tillgodoses, icke genom änkepension, utan genom

uppfostringsbidrag åt barnen.

Med tillämpning av dessa principer på det nu föreliggande fallet har det

synts statskontoret knappast böra ifrågakomma att bereda någon pension åt

förste amanuensen Schötts änka, vilken, född år 1889, synts — enligt vad

handlingarna utvisade — vara arbetsför. Däremot har statskontoret ansett,

att något årligt understöd för makarnas minderåriga barns uppfostran borde

beredas, och har sådant understöd med hänsyn till familjens medellöshet

ävensom därtill, att under barnens minderårighet deras moder knappast

kunde antagas bliva i tillfälle att i någon mera avsevärd mån genom arbete

förtjäna medel till familjens uppehälle, skäligen synts statskontoret böra

bestämmas till sådant belopp, att därigenom bereddes en effektiv hjälp till

barnens uppfostran. Om fadern varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa,

hade hans delaktighetsbelopp, avpassat efter avlöningen vid frånfället,

utgjort 810 kronor, och hade de båda barnen utan pensionsberättigad moder

erhållit pension å tillhopa 1,140 kronor, varav 330 kronor hade upphört att

utgå, när det äldre barnet uppnått 21 års ålder, samt återstoden utgått intill

dess att det yngre barnet nått samma ålder. Av riksdagen beviljade

barnpensioner plägade emellertid bestämmas att utgå endast till slutet av

det kalenderår, varunder barnet uppnått 18 års ålder. På grund härav och

då statskontoret, som visserligen ansåge, att i detta fall liksom eljest, där

avgifter för familjepension icke blivit erlagda, någon reducering av pensionsbeloppet

borde äga rum, för sin del funne ett belopp av 500 kronor till

vartdera barnet vara i förevarande fall skäligt, har statskontoret tillstyrkt,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att envar av sökandens

söner, Karl Gunnar Helge och Olof Bengt Folke, finge från och med den

1 januari 1926 uppbära en årlig pension av 500 kronor, att från allmänna

indragningsstaten utgå till och med det kalenderår, varunder han uppnådde

18 års ålder.

Riksräkenskapsverket, som genom remiss den 3 september 1926 anbefallts

inkomma med yttrande i ärendet, har i sitt i anledning härav angivna utlåtande

anfört, att verket, som ansåge det i hög grad behjärtansvärt, att

Schötts efterlämnade bereddes något understöd, funne sig böra tillstyrka, att

pension utverkades åt barnen på sätt statskontoret i sitt yttrande föreslagit.

Riksräkenskapsverket har tillika meddelat, att, enligt vad dess matrikel utvisade,

amanuensen Schött antogs till e. o. tjänsteman i verket den 7 april

1921 och förordnades till förste amanuens från och med den 1 januari 1922, i

vilken befattning han kvarstått vid sin död den 25 december 1925. Schött,

vilken bestritt tjänst såsom revisor under sammanlagt 4 år 2 månader 8

dagar och såsom extra revisor under 1 månad, hade på ett i allo förtjänstfullt

sätt fullgjort sina åligganden hos ämbetsverket.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 15.

På grand av Sehötts jämförelsevis korta anställningstid i statens tjänst

kan tveksamhet råda, huruvida i detta fall understöd av statsmedel bör

lämnas. Med hänsyn till de principer, riksdagen under senare åren följt

vid behandling av frågor av liknande art, synes det mig under alla förhållanden

uteslutet, att, såsom styrelsen för de centrala ämbetsverkens ickeordinarie

befattningshavares förening och änkan Schött hemställt, pension

skulle kunna tillerkännas henne själv, då hon endast är 37 år gammal och,

såvitt handlingarna utvisa, arbetsför.

Statskontoret har emellertid på anförda skäl ansett, att ett årligt understöd

borde beredas för makarna Sehötts minderåriga barns uppfostran. Understödet

har synts statskontoret skäligen böra bestämmas till sådant belopp,

att därigenom bereddes en effektiv hjälp härtill. It i k sniken s k aps v e r k et har

anslutit sig till detta förslag. I betraktande av de i ärendet åberopade omständigheterna

är det även enligt min mening i hög grad behjärtansvärt,

att understöd i denna form beredes familjen ifråga. Vad understödsbeloppets

storlek beträffar, anser jag mig i likhet med statskontoret och riksräkenskapsverket

böra förorda, att detsamma bestämmes till 500 kronor för vartdera

barnet, att utgå till och med utgången av det kalenderår, då barnet

uppnår 18 års ålder. Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att vartdera av avlidne förste amanuensen Bengt Gunnar Viktor Edvard

Garibaldi Sehötts och hans efterlämnade änkas, Helga Maria Schött, minderåriga

barn, Karl Gunnar Helge och Olof Bengt Folke, må från och med

den 1 januari 1926 till och med utgången av det kalenderår, under vilket

barnet uppnår 18 års ålder, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt

understöd av 500 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga litt... vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1Ö27.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.